Betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och växande skog

= tdC7S National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949:60 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL GRUNDER FÖR

TAXERING AV SKOGSMARK OCH VÄXANDE SKOG AVGIVET AV

1947 års

skogstaxeringssakkunniga

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk

Norrlandskommitténs principbetänkande. F ö r s t a d e len. Norrländska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. J o . Norrlandskommitténs principbetänkande. Andra delen. Särskilda utredningar. Idun. 194 s. J o . Norrlandskommitténs principbetänkande. Tredje d e len. Utlåtaiden och förslag i vissa frågor. Idun. 163 s. J o . , Utredning med förslag o m lösdnvarlagens u p p h ä v a n d e m . .n. Marcus. 213 s., bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. I. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. Beckman. 122 s. K. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredn i n g angående skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 14) s. J u . Betänkande n e d förslag till indexreglering av folkpensionerna. Beckman. 80 s. S. Betänkande angående förbättrad insyn i enskilda företags e.cor.omiska förhållanden. Norstedt. 105 s. 9. 1944 å r s illniänna skattekommitté. 3. Betänkande angående oeskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumilerade inkomster. Marcus. 168 s. Fi. 10. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 17. Redogörelse för le tälj distributörerna samt deras råkraftkostnader ocli priser vid distribution av elektrisk kraft. Värnlcnds län. Beckman. 45 s. K. 11. Betänkance om sinnesslövården. Katalog och Tidskriftstrycc. 248 s., 1 k a r t a . I. 12. Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. Idun. 94 s. S. 13. 1945 års oankkommitté. Betänkande m e d förslag om inrättmde av en statlig affärsbank. Beckman. 83 s. F i . 14. Bilagor till 1942 års järnvägskostnadsutredmngs b e t ä n k a n d e . Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg. Beckman. 269 s. K. 15. P . M. med svnpunkter på det svenska långtidsprogrammet. I anslutning till OEEC:s interimsrapport. Beckman. 23 s. H. 16. Promemoria över preliminär utredning rörande b e fälsrekryterir.gen inom försvaret. Beckman. 75 s. Fö. 17. Betänkance med förslag till lag om registrerade föreningar rr.. m. I d u n . 277 s. J u . 18. KvalitetsfDrskning och konsumentupplysning. Kinlström. 261 s., 16 pl. H. 19. 1945 års skcgshärbärgesutrednings b e t ä n k a n d e . 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bcstäier vid skogs- och flottnings- m. fl. a r b e t e n . Iiun. 188 s., 26 pl. S. Dissenterlagsltommittén. Betänkande med forslag 20. till religonsfrihetslag m . m. Marcus. XLVIII, 390 s. J u . Svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 s. K. Betänkande r ö r a n d e gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. Haeggström. 232 s. Fö. „.. . Lagberedningens u t l å t a n d e angående l a g s t u t n m g om gräm mot allmänt vattenområde. Norstedt. 28 s. J u . , ... Kommumllagskommitténs betänkande 2 med t o r slag till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavara av k o m m u n a l a förtroendeuppdrag. Idun. 84 s. I.

förteckning

1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkannde r ö r a n d e försäkringsväsendet. Norstedt. 220 s. H l . 1945 års försäkringsutredning. 2. B e t ä n k a n d e rmed förslag till lag om trafikförsäkring. Norstcedt. 160 s. H. „ ,, 4 B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om sjomansskkatt m . m. Katalog och Tidskriftstryck. 237 s. F i . F o l k - och skolbibliotek. B e t ä n k a n d e och förrslag avgivet av folkbibliotekssakkunniga. Gummessson. 173 s. E. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 3—4. Reedogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution av ellektrisk kraft. Uppsala län och Södermanlands .län. Beckman. 57 s. K. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen u n d e r den till följd av stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krissen. Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. Av K. Årmark. I d u n . 382 s. F o . Social upplysning. Idun. XVI. 175 s., 89* s. S. Yrkesutbildning för v a r u b u d m. fl. Norstedt. 66 ss. E. E n generalplan för rikets farleder och h a m n a r . Bilaga 2 till SOU 1949: 21 om svensk h a m n b y g g n a d s politik. Marcus. 242 s. K. 34. B e t ä n k a n d e med förslag angående ä n d r a d e g r u n d e r för fördelning och u t t a g a n d e av kostnad för byggande och u n d e r h å l l av skogsvägar. Gernaindt. 66 S j0 - , ,„,« a 35. Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e över vissa av 1940 ars skolutrednings b e t ä n k a n d e n och 1946 års skolkornmissions p r i n c i p b e t ä n k a n d e j ä m t e s a m m a n f a t t n i n g av avgivna y t t r a n d e n . Haeggström. 404 s. E. 36. Utredningar i anslutning till 1949 års n a t i o n a l b u d get. Marcus. 67 s. Fo. 37. Klientelet på a r b e t s h e m m e n . E n socialpsykolOfgisK u t r e d n i n g o m försumliga försörjare och s t ö r a n d e understödstagare. Beckman. 206 s. S. 38. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e avbetalnings- och forskottsk ö p m. m. Gummesson. 67 s. J u . 39. B e t ä n k a n d e angående statens konstsamlingars o r ganisation och lokalbehov. Marcus. 231 s. E. 40. B e t ä n k a n d e med förslag angående förenklat r e k v i sitions- och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. Katalog och T i d 98 s. E. 41. skriftstryck. B e t ä n k a n d e och förslag angående studiehj a l p v e r k samheten vid de a l l m ä n n a läroverken m. fl. statliga och statsunderstödda läroanstalter. Beckman. „ „ _ . 42. 103 s. E. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:1—2. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r ä kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Stockholms stad och Stockholms lan. 43. Beckman. 38 s. K. . B e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedelsstadga m. m . Beckman. 365 s. I. 44,. B e t ä n k a n d e med förslag till vissa åtgärder till r a tionalisering av gat- och k a n t s t e n s i n d u s t n e n . Beckm a n . 102 s. H. mo 45 . B e t ä n k a n d e med förslag till n y a medborgarskapslagar för D a n m a r k , Norge och Sverige. Marcus. 85 s. J u . . .. ,.,,., 46 B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g i vissa varnpliKtsrragor. Katalog och Tidskriftstryck. 293 s. Fö.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1949 : 60 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G T I L L G R U N D E R FÖR

TAXERING AV SKOGSMARK OCH VÄXANDE SKOG AVGIVET AV

1947 års

skogstaxeringssakkunniga

S T O C K H O L M 1949 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB 916443

mm

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Till statsrådsprotokollet den 12 december 1947 uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet att för 1949 års riksdag borde framläggas förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog, i huvudsaklig överensstämmelse med det i proposition nr 240 till 1944 års riksdag framlagda förslaget till ny metod för taxering av skogsfastigheter. Dessförinnan borde emellertid verkställas en överarbetning av den nya taxeringsmetoden i syfte att i görligaste mån förbättra densamma. Sedan Kungl. Maj:t för sådant ändamål den 12 december 1947 bemyndigat departementschefen att tillkalla fyra sakkunniga, tillkallade denne regeringsrådet C.W. U. Kuylenstierna, tillika ordförande, dåvarande försöksledaren vid statens skogsforskningsinstitut, numera professorn, civil jägmästaren A. E. Hagberg, sekreteraren hos generaldirektören för domänstyrelsen, biträdande jägmästaren M. G. F. Malmgård samt byråchefen i domänstyrelsen, jägmästaren I. B. N. Sjöström med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa en överarbetning av det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. Till sekreterare åt de sakkunniga utsågs t. f. kammarrättsassessorn E. P. G. Eklund. De sakkunniga antogo benämningen 1947 års skogstaxeringssakkunniga. Såsom expert beträffande vissa frågor har efter vederbörligt tillstånd anlitats professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan K. T. Streyffert. Därjämte har föreståndaren för Kolleberga skogsskola, jämästaren G. J. O. Ullen biträtt de sakkunniga i vissa frågor rörande lövskogens värdering. Till grund för utarbetandet av förslaget har legat material från de av statens skogsforskningsinstitut företagna riksskogstaxeringarna, vilket material på Kungl. Maj :ts uppdrag för förevarande ändamål varit föremål för en särskild bearbetning av skogsforskningsinstitutet. Skogsforskningsinstitutet har tillika efter särskilt förordnande beräknat vissa värdefaktorer för jämförelse mellan produktionsforskningens resultat och de sakkunnigas beräkningar. På skäl som framlagts i proposition nr 52 till 1949 års riksdag beslöt denna att den allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt skulle ha verkställts år 1950, i stället skall äga rum år 1951. Sedan de sakkunniga slutfört sitt uppdrag, få de sakkunniga vördsamt överlämna betänkande med förslag till Lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) samt till förordning

om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) ävensom till förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av faslighet (skogsvärderingsinstruktion) så ock till vissa tabeller. Stockholm den 30 november 1949. CARL W. U. KUYLENSTIERNA E R I K HAGBERG

MARTIN MALMGÅRD IVAR SJÖSTRÖM

J Per

Eklund

Förslag till

Lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 3 7 0 ) . Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§, 22 § 1 mom. samt anvisningarna till 9 och 22 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 9 §. Taxeringsvärde skall pris (allmänna saluvärdet). Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet. Frälseränta uppskattas beräknas utgå. (Se vidare anvisningarna.) 10 §. Vid taxering — för jordbruk med binäringar eller skogsbruk, skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å skogsmark (skogsmarksvärde); b. skogsvärde, varmed och dylikt. 22 §. 7 mom. Från bruttointäkten det allmänna. Har skog tidigare medgivits. Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpeskillingen eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med ett belopp svarande mot värdet av för skogen beräknat minsta producerande skogskapital eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde. Hemmavarande barn nämnda gottgörelse.

6 Anvisningar till 9 §. 1. Med fastighets andra synpunkter. 2. Vid värdesättning angivna enhetsvärden. 3. Taxering av i dammanläggningen. 4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå växande skog skola gälla uppskattningsgrunder, varom stadgas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och växande skog (skogsvärderingsinstruktion). Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder, upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken. Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen, upptagas icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Såsom skogsmark upptages dock ej sådant på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan vetenskaplig synpunkt intressant skogsbevuxet område, som av dylik anledning uppenbarligen nyttjas och k a n förväntas även framdeles bliva nyttjat utan avsikt att där bedriva skogsbruk med förvärvssyfte. Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt, byggnad å skogen, i den mån densamma ej bör anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig med särskilt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde, som enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är. Om rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas endast såframt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, vara rationellt skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde. Har på grund till 10 §. 5. Jordbruksfastighet eller här ovan. 6. Om två — särskild kommun. 7. Vid uppskattning räntans belopp.

/ till 22 §. 1. Såsom driftkostnad som driftkostnad. 2. Avdrag medgives — nödig bostadsbyggnad. 3. Såsom speciell — avdragas (se 20 §). 4. Har skog gällande ingångsvärde. Med skogs sålunda minskats. Med ingående av ingångsvärdet. Vare sig ursprungliga ingångsvärdet. Är det samma tid. Om avdrag — av skogen. Exempel

å avdrag för minskning

av ingående

virkesförråd:

A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpeskilling av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, att virkesförrådet å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och alltså efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid senaste fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens godhetsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2 kubikmeter per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sammanlagt 2 X 80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft fastigheten, har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40 kubikmeter om året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försäljning avverkat 1 200 kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 kubikmeter mer än vad han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid hans förvärv av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4 400 — 600 = 3 800 kubikmeter, vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under beskattningsåret gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubikmeter, har minskningen i det för honom gällande ingående virkesförrådet utgjort 400 kubikmeter. A. gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten troligt, att av den av honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11400 kronor, motsvarande ett pris av 3 kronor per kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet med 400 kubikmeter är han således berättigad åtnjuta avdrag med 3 X 400 = 1 200 kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om värdet å det efter avverkningen kvarvarande virkesförrådet icke understiger den av honom för skogen erlagda köpeskillingen. Det för

10 200 kronor. Exempel

B. försäljer Ingångsvärdet har

å avdrag för minskning

i

10 000 kronor. det ursprungliga,

ingångsvärde:

8 5. Har växande ingående virkesförrådet); eller ett belopp motsvarande värdet av för skogen beräknat minsta producerande skogskapital; eller skogens ovan sägs. Härvid iakttages valutans belopp. Såsom värde av minsta producerande skogskapital skall vid tillämpning av nyss angivna bestämmelser anses, därest vid den allmänna fastighetstaxering, som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder fastigheten avyttrats, för skogen vid produktion av barrskog antagits eller skolat antagas högst 80-årig omloppstid, ett belopp svarande mot hälften av det vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och, om därvid för skogen antagits eller skolat antagas längre omloppstid, nedan angiven multipel av nämnda skogsmarksvärde: vid

90-årig omloppstid 100-årig » » 110-årig » 120-årig » 130-årig

:i

/4 1 l1/ 2 3

vid 140-årig omloppstid 4 » 150-årig » 5 » 160-årig » 6 » 170-årig » 7 » mer än 170-årig omloppstid 9.

Exempel: 1) A. inköper ett till skogsbörd dugligt område om 10 hektar, vilket ligger skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år förflutit från förvärvet, försäljer han till B. området för en köpeskilling, varav å den växande skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår då till 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxering har skogsmarken åsatts ett värde av 37 kronor 50 öre per hektar. För skogen hade därvid räknats med en omloppstid av 120 år, varför såsom minsta producerande skogskapital för skogen antages 2 x 37: 50 = 75 kronor per hektar. Då i detta fall icke finnes något för A. gällande ingående virkesförråd eller ingångsvärde, är han berättigad till avdrag med 10 X 75 = 750 kronor, och det belopp, som skall beskattas, blir följaktligen 1 800 — 750 = 1 050 kronor. Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv av densamma, när därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tillhopa 400 kubikmeter virke. Av den erhållna köpeskillingen belöper å den växande skogen 4 000 kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning av ingångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för B. gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxeringen har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts till 35 kronor per hektar och har alltjämt för skogen antagits en omloppstid av 120 år. B. är berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet, 1 800 kronor, eller med 10 X 2 X 35, d. v. s. 700 kronor, eller med vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för honom gäl-

9 lande virkesförrådet, d. v. s.

x 4 001) = 3 600 kronor. Därest den skatt400 skyldige begär att få åtnjuta avdrag med sistnämnda belopp, skall till beskattning tagas 4 000 — 3 600 = 400 kronor. 2) C. ärver en fastighet, vars skogsvärde enligt senaste taxering utgör 15 000 kronor. Under de närmast följande åren verkställer han avverkningar och får vid taxeringarna åtnjuta avdrag på sådant sätt, att det ingående virkesförrådet, vilket antages hava ursprungligen utgjort 3 000 kubikmeter, anses hava nedgått till 2 000 kubikmeter och skogens ingångsvärde anses hava nedgått till 10 000 kronor. C. försäljer fastigheten efter ytterligare några år, då virkesförrådet stigit till 2400 kubikmeter, och vid taxering nästfoljande år gör han troligt, att av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11 000 kronor. C. är då berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet 10 000 kronor, eller med belopp motsvarande värdet av för skogen beräknat minsta producerande skogskapital, vilket i förevarande 2 000 fall antages utgöra 6 000 kronor, eller med -——- X 11 000 = 9 167 kronor, vilket belopp utgör vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för C. gällande ingående virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade avdragsbeloppen är-avdraget för ingångsvärdet, 10 000 kronor, störst. Därest C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning 11 000 — 10 000 — 1 000 kronor. Hade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt mindre än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning. 6. Hemmavarande barn ortsavdragen (se 48 §). 7. Till avdragsgill — — — försumpning m. m.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 och 10 §§ samt anvisningarna till 9 §, den 1 januari 1951 och, såvitt angår 22 § jämte anvisningarna till denna, den 1 januari 1952; dock skola 9 och 10 §§ samt anvisningarna till 9 g i sin nya lydelse lända till efterrättelse redan före förstnämnda dag såvitt angår 1951 års allmänna fastighetstaxering.

Förslag till

Förordning oni ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 3 7 9 ) . Härigenom förordnas, att 58 § 1 mom., 59 § 1 mom., 60 § 2 mom., 62 § 2 mom. och 65 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 58 §. 1 mom. Senast den 1 juni året innan allmän fastighetstaxering skall äga rum skall statens skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen meddela centrala skogstaxeringsanvisningar. Domänstyrelsen skall senast den 15 september samma år till varje länsstyrelse avlämna uppgifter rörande prisförhållanden till ledning för taxering av skogsmark och växande skog samt avgiva förslag rörande priser som skola tillämpas vid taxeringen. Om sådana anvisningar, uppgifter och förslag är särskilt stadgat. Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar varom särskilt stadgats. 59 §. 1 mom. Senast den och skog. Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägo-

slag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen till tabeller och särskilda anvisningar därefter lämpas. För sådana för taxeringen. Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas hjälptabeller samt de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga. Länsstyrelsen har förda protokollet. 60 §. 2 mom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända dels de i 18 § omförmälda uppgifterna, dels de för nämndens distrikt fastställda anvisningarna och hjälptabellerna. 62 §. 2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden innan taxeringsarbetet tager sin början avgiva noggrann redogörelse ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på förekommande förrådsgrupper ävensom rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra protokollföras. Härefter åligger

- i distriktet. 65 §.

Ordförande i i64a§; b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra komma till användning inom vederbörande berednings-

12 distrikt, ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper överensstämmer med uppgifterna härom i de vid sistnämnda sammanträde fastställda anvisningarna för värdering av skogsmark och växande skog; c) att vidtaga och längder. Ordförande i d) sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1950.

Förslag till

Förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion). A.

Allmänna värderingsgrunder.

Skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till markens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig, samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedrivas. Skogens avkastning av virke kommer att innefatta successiva uttag av dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Härvid kunna olika utvecklingsförlopp med skilda uttagsprogram ifrågakomma, beroende på växlande skogliga och ekonomiska förutsättningar. För större områden med väsentligen likartade skogliga förhållanden (tillväxtområden) urskiljas med ledning av material från riksskogstaxeringarna för olika trädslag vissa typiska sådana utvecklingsförlopp med olika omloppstider. Skogarna i riket inordnas under de kategorier med skilda uttagsprogram som sålunda erhållas, och de framtida virkesavkastningarna antagas för varje skog utfalla i enlighet med vad som förutsattes i utvecklingsförloppet för den kategori vartill skogen hänförts. Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kommer att betinga, göras för beräkning av det framtida utbytet i penningar vissa antaganden beträffande dessa. Priserna å rotstående skog av olika slag bestämmas sålunda för olika avsättningslägen inom särskilda prisområden. Till grund för prissättningen läggas medeltalen av gällande medelhöstpris under fem år innan taxeringen påbörjas (priser enligt femårsregeln), dock att, där Kungl. Maj :t på sätt stadgas under C. här nedan för viss allmän fastighetstaxering så föreskriver, dessa priser skola reduceras med viss fastställd procent. Den vid taxeringstillfället sålunda antagna prisnivån förutsattes bliva bestående och gällande för framtida avverkningar.

14 Om det antages, att de beräknade framtida virkesavkastningarna från en skog uppskattas i penningar enligt de för ifrågavarande taxering bestämda priserna, därvid beträffande varje års avkastning avdrag göres för beräknade allmänna kostnader, samt att de sålunda erhållna nettoavkastningarna i penningar diskonteras till nuvärden och dessa sammanläggas, erhålles det belopp, som utgör skogsmarkens och den växande skogens hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde). Det är detta värde som taxeringen avser att utröna. För taxeringen verkställes emellertid ej direkt uppskattning av de framtida årsavkastningarna, utan för fares på följande sätt. Uppskattning sker av dels markens produktionsförmåga (godhetsgrad), dels den växande skogens förråd av träd som nå över brösthöjd (mätbart virkesförråd). Uppskattningen sker med fördelning av detta förråd å vissa trädslag och diameterklasser (trädslagsklasser och förrådsgrupper). Förväntningsvärdet bestämmes med ledning av rotvärdet per skogskubikmeter (skogskubikmeterpriset) för ett grövre och ett klenare typträd inom varje trädslagsklass i varje avsättningsläge samt vissa på förhand uträknade, i tabeller för olika fall angivna förvandlingstal, markvärdefaktorer och skogsvärdetaktörer. Med utgångspunkt från relationen mellan skogskubikmeterprisen för typträden (prisrelationen) giva dessa faktorer siffermässigt uttryck åt det förhållandet att å ena sidan skogen tillväxer och virkets kvalitet ändras, men att å andra sidan nuvärdet av varje framtida årsavkastning utgör endast det efter viss räntefot diskonterade nuvärdet av denna. Avdrag göres vid uppskattningen med det beräknade nuvärdet av framtida allmänna kostnader för skogsbruket. Särskilda värden skola vid taxeringen åsättas skogsmarken och den växande skogen. Såsom värde å skogsmarken redovisas därvid, vare sig å marken finnes virkesförråd eller ej, med ledning av tabellerna det värde som med hänsyn till markens godhetsgrad skulle tillkomma marken, om därå ej funnes något virkesförråd (skogsmarksvärdet), medan såsom värde å den växande skogen, likaledes med ledning av tabellerna, redovisas återstoden av det sammanlagda nuvärdet å skogsmarken och den växande skogen (skogsvärdet). Redovisning sker på sätt nu angivits utan hinder av att i verkligheten den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom tillväxten av det befintliga virkesförrådet, ej är skilt från detta förråds förhandenvarande värde utan lösgöres först när det avverkas. I viss nedan angiven ordning beaktas onormal förekomst av kalmark. Att särskilda förmåner å skogsmark — såsom skogsbete, möjlighet till jakt, andra byggnader å skogen än skogskojor och liknande tillfälliga byggnader, servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas i annan ordning än i denna instruktion angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt 2 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

15 B.

Bestämmelser rörande uppskattningen.

7. Vad som förstås med

skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Såsom skogsmark skall däremot ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet utnyttjas för foderproduktion genom bete eller slätter och som med god hushållning även bör användas därtill, vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m. Till skogsmark räknas ej impediment. Till impediment hänföras myrar (mossar och k ä r r ) , berg, fjäll och dylika områden, vilka på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är av sådan beskaffenhet att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas. Såsom skogsmark upptages slutligen ej heller sådant på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan vetenskaplig synpunkt intressant skogbevuxet område som av dylik anledning uppenbarligen nyttjas utan avsikt att där bedriva skogsbruk med förvärvssyfte och kan förväntas även framdeles bliva nyttjat utan sådan avsikt. Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark skall, på sätt framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten i övrigt. 2. Areal

skogsmark.

Arealen skogsmark beräknas, såvitt angår statens och andra allmänna skogar, med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen eller som eljest finnas tillgängliga; såvitt angår enskilda skogar under ordnad hushållning, för vilka tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar finnas tillgängliga, med ledning av uppgifter i dessa; samt, såvitt angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kart-

16 verk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar som kunna införskaffas. 3. Rikets indelning i tillväxtområden. För taxeringen indelas riket med hänsyn till olikheter i skogsmarkens produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrives i sex tillväxtområden, omfattande: område I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, Jämtlands län samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län; område II Norrbottens och Västerbottens läns kustland, Västernorrlands län och av Gävleborgs län Hälsingland; område III övriga delar av Gävleborgs och Kopparbergs län samt Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finnskoga, Dalby och Norra Ny socknar av Värmlands län; område IV övriga delar av Svealand samt av Götaland Gotlands län; område V Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt område VI Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. i. Markens godhetsgrad. Markens godhetsgrad uppskattas med hänsyn till den virkesavkastning som framdeles kan förväntas från den, om den utnyttjas nöjaktigt. Godhetsgraden skall bestämmas efter markens beskaffenhet utan hänsyn till den därå växande skogens tillstånd och är således icke beroende av om den faktiska produktionen under den närmaste tiden kan beräknas bliva hög eller låg. Godhetsgraden är likaledes oberoende av det sätt varpå virkesavkastningen utnyttjas eller kan utnyttjas. Markens godhetsgrad angives för visst tillväxtområde i fyra eller, om förhållandena därtill föranleda, flera godhetsklasser. För varje län, eller, där olika delar av län ligga inom olika tillväxtområden, för varje sådan del av län angives, där så ske kan med ledning av riksskogstaxeringarna, i de lokala skogstaxeringsanvisningarna, varom sägs i F. här nedan, vilka godhetsklasser som där ifrågakomma. Godhetsgraden uppskattas antingen med ledning av vad som är känt exempelvis genom uppgifter i skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande mark eller genom jämförelse med medelgodheten hos marken å trakten i övrigt. Vid bedömande av godhetsgraden må vid tidigare taxeringar fastställda siffror för bonitet tjäna till ledning. 5. Virkesförrådets uppskattning. a) Det å skogen befintliga mätbara virkesförrådet uppskattas med fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper. Trädslagsklasserna äro barrskog, ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn). Beträffande barrskog upptagas såsom särskilda förrådsgrupper 1) träd med en diameter

vid brösthöjd av 25 centimeter och däröver (grov barrskog), 2) träd med en diameter vid brösthöjd av 15 intill 25 centimeter (medelgrov barrskog) och 3) träd med en diameter vid brösthöjd av intill 15 centimeter (klen barrskog). Ordinär lövskog ävensom ädel lövskog fördelas vardera å två förrådsgrupper, den ena omfattande träd som vid brösthöjd i diameter hålla 25 centimeter eller mera (grov ordinär lövskog och grov ädel lövskog), den andra omfattande träd av mindre diameter vid brösthöjd (klen ordinär lövskog och klen ädel lövskog). b) Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i kubikmeter fast mått på bark (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles genom uppskattning med ledning av massatabeller av det å rot uppmätta virket. Träd, som äro så förstörda genom röta eller annorledes att de anses hänförliga till s. k. »uppenbara vrak», medtagas ej. Ej heller medtagas träd, vilka på grund av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få avverkas eller förväntas icke komma att avverkas och som av dylik anledning kunna anses sakna betydelse för skogsbruket. c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast, med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, därest tillämpning av punkt 11 ifrågakommer, med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av gran. En efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras. Sådan summarisk uppskattning som nu sagts må ej ske, där tillfredsställande uppgifter för en fullständig uppskattning äro för handen. 6.

Skogskubikmeterpris. a) De skogskubikmeterpris för ett grövre och ett klenare typträd, som skola läggas till grund för uppskattningen, fastställas beträffande varje trädslagsklass enligt den prisnivå som jämlikt C. punkt 1 skall tillämpas vid taxeringen, för olika avsättningslägen inom visst område med i huvudsak enhetlig prisbildning i ett län (prisområde). Grövre typträd inom en trädslagsklass är ett träd som vid brösthöjd håller 30 centimeter, klenare typträd ett träd som vid brösthöjd håller 20 centimeter. För fastställande av skogskubikmeterpriset måste bestämmas dels hur en skogskubikmeter skall anses vara sammansatt (se b) här nedan), dels h u r de däri ingående sortimenten skola prissättas (se c) här nedan). b) En skogskubikmeter av visst typ träd anses vara sammansatt av de sortiment, som antagas kunna utvinnas från ett sådant träd, om det avverkas. 2—916443

18 Prisberäkningen skall grundas på vissa för ett apteringsområde av statens skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen fastställda enhetliga förutsättningar beträffande typträdens stamform, barktjockleken hos desamma och deras kvalitet, samt deras uppdelning på stamdelar av olika grovlek enligt en antagen grundaptering. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar fastställes vid taxeringen i vilken utsträckning olika sortiment av skilda trädslag skola med hänsyn till å orten förefintliga avsättningsmöjligheter anses där ingå i det ifrågavarande typträdet. Uppdelningen på sortiment behöver ej göras mer detaljerad än som kan anses erforderligt för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterprisen. Ett typträd skall representera hela den trädslagsklass det avser och får sålunda anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen, i ungefär samma proportion som dessa förekomma inom prisområdet. Det kan emellertid vid taxeringen vanligen anses tillfyllest att låta träd av ett eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen i dess helhet. Att särskilda typträd stundom skola finnas för olika grupper av en trädslagsklass och i regel för tall och för gran, framgår av punkt 11. c) Det skogskubikmeterpris, som vid taxeringen skall tillämpas för visst typträd i visst avsättningsläge, erhålles genom att beräkna nettopris för samtliga sortiment av det virke, som ingår i ifrågavarande skogskubikmeter, enligt den prissättning, som vid taxeringen skall gälla för de olika sortimenten, och sammanlägga dessa nettopris. Till utgångspunkt för beräkningen tagas de vid taxeringen gällande femårsmedeltalen för bruttoprisen å de olika sortimenten i orten. Från dem avdragas motsvarande femårsmedeltal för direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan transport till den plats, för vilken bruttoprisen gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet, så ock, såvitt angår de år då skogsaccis och skogsvårdsavgifter utgått, sådana avgifter. Vid kostnadernas beräkning skall beaktas i vad mån större eller mindre arbete erfordras för utdrivningarna på grund av körvägarnas längd och beskaffenhet, flottningsförhållanden m. m. Olika nettopris framkomma härigenom för olika avsättningslägen. Avdraget skall avse kostnader som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden. Därest jämlikt av Kungl. Maj:t enligt C. punkt 1 meddelade föreskrifter priserna enligt femårsregeln skola reduceras med angivet procenttal, skall detta iakttagas beträffande varje enligt femårsregeln sålunda uträknat nettopris per skogskubikmeter. Vid prisberäkningen skall iakttagas, att de för kubikmassa, uttryckt i brukliga handelsmått för sortiment, angivna priserna måste överföras till skogskubikmeterpris för de båda typträden. Härvid skola av statens

19 skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen fastställda omräkningstal för förvandling av priserna i brukliga handelsmått till priser å verklig kubikmassa fast mått på bark i erforderlig utsträckning tjäna till ledning. De i typträden ingående sortimenten kunna i regel antagas vara desamma för alla skogar av visst slag inom ett prisområde. Hänsyn till variationer i avverknings- och transportkostnader och det av dessas storlek betingade avsättningsläget kan tagas genom fördelning av skogar på ett antal omkostnadsklasser. För de allra flesta fall kunna därför tillämpliga skogskubikmeterpris uträknas centralt för län eller del av län. Uppgifter rörande sådana skogskubikmeterpris skola intagas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. d) Jämlikt de grunder, som skola vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser av statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen, skall, på sätt utvecklas i D. här nedan, vid den antagna apteringen av visst typträd i angiven utsträckning hänsyn tagas till tekniska fel i virket. Uppenbara vrak medtagas enligt punkt 5 ej i det mätbara virkesförrådet. Om emellertid i viss skog tekniska fel skulle förekomma i en utsträckning som uppenbarligen överstiger vad som i dylik ordning beaktats, må på sätt och inom gränser, som angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna, därav betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets fastställande. Därest å andra sidan i viss förrådsgrupp å en skog i onormal utsträckning ingå träd, varur med fördel kunna utvinnas särskilt värdefulla specialsortiment, bör därav betingat tillägg göras till skogskubikmeterpriset. När här avsett avdrag eller tillägg göres, skola skälen därför angivas, och skall grunden för beräkningen beträffande varje berörd förrådsgrupp antecknas i taxeringslängden. 7. Avdrag för allmänna

kostnader.

Nuvärdet av avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket avser kostnader för förvaltning och bevakning, för skogens vård, föryngrings- och skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindelning, sådana övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till omkostnader hänförliga skatter som ej annorledes beaktats. Nuvärdet av sagda kostnader beräknas till 33 procent av det värde, som skulle tillkomma skogsmarken och den växande skogen om dylikt avdrag ej erfordrades. Avdraget verkställes genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 procent av detta. Är avsättningsläget för en skog så ogynnsamt att en väsentlig del av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, och måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor

20 del av avkastningens värde, må avdraget för allmänna kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej mer än att avdraget från skogskubikmeterpriset uppgår till högst hälften av detta. Inom vilket område sådan höjning får ske skall angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. Höjning som nu sagts av ifrågavarande avdrag må ock ske, där trängande behov föreligger att inom en närbelägen framtid i en omfattning uppenbarligen överstigande den normala enkom för skogsbrukets behov uppföra byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning eller dyl. 8. Skogsvärdefaktorer

och

markvärdefaktorer.

På sätt framgår av punkterna 5 och 6 verkställes uppskattning av virkesförrådet, fördelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper, och bestämmas skogskubikmeterpris som vid taxeringen skola gälla för typträden inom respektive trädslagsklasser. Däremot fastställas ej dylika pris för träd av annan storlek. Förhållandet mellan skogskubikmeterprisen för typträden inom en trädslagsklass (prisrelationen) kommer nämligen att bestämma priserna för samtliga förekommande dimensioner inom klassen. Detta sker med tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, genom vilka tilllika beaktas, dels att å en skog normalt finnas plantor som ännu ej nått brösthöjd, dels att befintliga träd, när de förutsättas bliva avverkade, komma att vara grövre än vid taxeringstillfället och då komma att hava ett därav betingat pris, dels att å skogsmarken komma att uppväxa nya skogsgenerationer vilka måste medräknas vid bestämmande av förväntningsvärdet å skogen. Skogsvärde- och markvärdefaktorer angivas 1 i särskilda av Kungl. Maj:l på sätt nedan under C. sägs fastställda tabeller. .9.

Skogsvärdet.

Den växande skogens värde (skogsvärdet) erhålles genom att multiplicera virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å skogen med dels det med avdrag för allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset å det grövre typträdet för ifrågavarande trädslagsklass och omkostnadsklass, dels den skogsvärdefaktor som för ifrågavarande godhetsklass, omloppstid och prisrelation inom tillväxtområdet angives i den av Kungl. Maj :t fastställda tabellen, samt därefter sammanlägga de sålunda för varje förrådsgrupp erhållna beloppen. För sådana trakter inom något av tillväxtområdena II eller III, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala skogstaxeringsanvisningarna tillämpas skogsvärdefaktorer svarande mot en längre omloppstid än den i tillväxtområdet för ifrågavarande godhetsklass å marken i allmänhet antagna.

21 10. Skogsmark svärdet. Skogsmarksvärdet beräknas, oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen, vare sig å marken finnes mätbart virkesförråd eller ej, såsom om skogsmarken utnyttjades för produktion av skog med den för vederbörande tillväxtområde och godhetsklass å marken genomsnittliga trädslagssammansättningen. Värdesättningen sker normall med ledning av skogskubikmeterpris å tvenne för ändamålet konstruerade typträd bestående av tall och gran i sådan sammansättning. Skogskubikmeterprisen å nämnda typträd erhållas genom att sammanlägga så stora andelar av skogskubikmeterprisen för vederbörande typträd inom vartdera trädslaget som svara mot den antagna sammansättningen. Å skogsmark av så hög godhetsklass att ädel lövskog där förekommer i stor utsträckning sker värdesättningen under beaktande även av trädslag inom denna trädslagsklass. I de av Kungl. Maj:t fastställda tabellerna uttryckes emellertid markvärdefaktorn även för sådan mark efter erforderlig omräkning såsom en markvärdefaktor för barrskog som nyss sagts. Det med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet inom sådan barrskog multipliceras alltså oavsett den växande skogens beskaffenhet alltid med den markvärdefaktor, vilken i den av Kungl. Maj:t fastställda tabellen angives för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrelation som betecknar förhållandet mellan skogskubikmeterprisen å de ifrågavarande båda typträden. Härigenom erhålles värdet å skogsmark per hektar. Där på sätt nyss sagts hänsyn skall tagas även till förekomsten av ädel lövskog, iakttages att i vederbörande tabell skilda mark värde faktorer upptagas för olika värdeförutsättningar i avseende å den ädla lövskogen. Skogsmarksvärdet för en hel skog utgör produkten av värdet å skogsmarken per hektar och det vid taxeringen utrönta antalet hektar skogsmark å skogen. Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgarder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst hälften av det enligt föregående stycke uppskattade värdet. Därest det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår sedan dylika sammanhängande kalmarksområden undantagits, mer än fem procent utgöres av kalmark, må värdet å så stor del av den återstående kalmarken, som överskjuter fem procent, reduceras med en tredjedel. Genom nedsättning som nu sagts må dock värdet å den skogsmark nedsättningen avser ej nedbringas under det värde som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk, häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt fjärde punkten av anvisningarna till 9 § kommunal skattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens värde. För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

22 skogstaxeringsanvisningarna procentuellt avdrag göras å det markvärde, som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas. 11. Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass. Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kunna antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden och ensartad avverkningsordning, varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemensamma skogsvärdefaktorer. I det föregående har antagits att även gemensamma skogskubikmeterpris bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav i princip typträden skola anses vara sammansatta av förekommande olika trädslag inom varje trädslagsklass. Emellertid är det beträffande barrskog normalt, beträffande ädel lövskog vanligt och beträffande ordinär lövskog möjligt, att inom trädslagsklassen priserna för olika trädslag så variera att gemensamma skogskubikmeterpris skulle framstå såsom olämpliga. I dylika fall skola de olika trädslagen gruppvis eller vart för sig i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpris behandlas såsom om de utgjorde en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet vid prissättningen k a n åtskillnad mellan de olika trädslagen göras redan vid den antagna aptering, varom statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter, eller först vid den uppdelning på sortiment som verkställes vid taxeringen. Beträffande trädslag, för vilka sålunda särskild prissättning skall ske, anknytes denna till typträd av vederbörlig grovlek inom ifrågavarande trädslag. För den eller de prisrelationer, som framkomma genom jämförelse mellan skogskubikmeterprisen å typträden inom varje trädslag eller grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande trädslagsklassen i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna, och uppskattningen av skogsvärdet sker med ledning av dessa och de fastställda skogskubikmeterprisen för trädslaget eller gruppen av trädslag. Markvärdet bestämmes däremot alltid på sätt i punkt 10 sägs. Inom trädslagsklassen barrskog skola regelmässigt tall och gran behandlas såsom skilda grupper med iakttagande att, där andra slag av barrträd förekomma, de efter omständigheterna sammanföras med ettdera av dessa trädslag. Därest inom visst trädslag på grund av växlande stamform och grenighet m. m. hos träden skogen i avseende å kvalitet och användbarhet till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder finnas böra tillämpas, kan en uppdelning av detta trädslag ske på skilda grupper. 12. Om nedsättning i visst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde. Belastas skogsområde av servitut eller annan liknande rättighet, k a n därav föranledas nedsättning av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet. Grunden

för nedsättningen bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Om nedsättningen och grunden för densamma skall anteckning ske i taxeringslängden. 13.

Uppskattningsenhet.

Uppskattningen verkställes för hela skogen å taxeringsenheten med hänsyn till där genomsnittligt rådande förhållanden beträffande godhetsgrad, avsättningsläge m. m. En avvägning företages i olika avseenden mellan skogens olika delar enligt sådan grund som i varje avseende finnes lämplig. Råda beträffande olika delar av skogen å en taxeringsenhet i skogligt avseende väsentligt skilda förhållanden, må dock, om taxeringen därigenom avsevärt underlättas, särskild uppskattning ske av de olika delarna. Skall, på sätt av punkt 7 framgår, för viss del av taxeringsenhet förhöjt avdrag för allmänna kostnader beräknas, skall den delen särskilt uppskattas. Sker sådan särskild uppskattning, skola för taxeringen grundläggande uppgifter redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringenheten, men skola skogsvärde och skogsmarksvärde utföras gemensamt för taxeringsenheten i dess helhet. .

C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:t meddelar före allmän fastighetstaxering bestämmelser rörande den prisnivå, so.m vid taxeringen skall gälla, och fastställer tabeller utvisande de skogsvärcle- och markvärdefaktorer, som vid taxeringen skola tillämpas. 1.

Prisnivån.

Bestämmelser om pvisnivån förutsätta utredning dels om den förskjutning Siom skett av köttprisen å en skogskubikmeter virke från den nivå, som i genomsnitt gällde åren 1932—1941, till den nivå som i genomsnitt gällt de sisla fem åren före det år taxeringen påbörjas, dels om den förskjutning av priserna å konsumtionsvaror i allmänhet i riket som skett från år 1939 till tiden för fastighetstaxeringens början. Befinnes därvid att tillämpning av genomsnittsprisen å virke för nämnda år skulle medföra en sådan allmän förskjutning av relationerna mellan skogskubikmeterprisen för olika typträd som kan antagas vara mera tillfällig, må Kungl. Maj :t, utan att därigenom rubba den genomsnittliga prisnivå som skall tillämpas vid taxeringen, för undvikande av starka förskjutningar i förhållandet mellan taxeringsvärdena å olika slags skogar utbyta ett eller flera år i femårsserien mot andra. Om vid tillämpning av priserna enligt femårsregeln skogskubikmeterprisen visa en större procentuell förskjutning uppåt eller en mindre procentuell förskjutning nedåt än priserna å konsumtionsvaror i allmänhet, skola priserna enligt femårsregeln likformigt reduceras så, att

24 förskjutningen beräknas bliva densamma som i avseende å konsumtionsvaruprisen. Vid utredning som nu sagts skola till grund för jämförelsen mellan virkesprisen läggas respektive skogskubikmeterpris vid ifrågavarande tidpunkter å det grövre typträdet för barrskog med normal sammansättning av tall och gran i ett genomsnittligt avsättningsläge å en eller, om så erfordras, flera platser i riket. Till grund för jämförelsen mellan priserna å konsumtionsvaror läggas riksbankens konsumtionsindex i genomsnitt för å ena sidan kalenderåret 1939, å andra sidan de fyra sista kvartal för vilka, när föreskriften utfärdas, sådant index fastställts. Bestämmelser rörande den prisnivå, som skall gälla vid viss allmän fastighetstaxering, skola innefatta föreskrift huruvida prisen enligt femårsregeln skola tillämpas oförändrade eller efter reduktion med angiven procentsats 2. Tabeller utvisande skogsvärde- och markvärdefaktorer. a) I särskilda tabeller skola beträffande varje tillväxtområde och varje där ifrågakommande omloppstid och godhetsklass å marken för varje förrådsgrupp inom en trädslagsklass skogsvärdefaktorer angivas för de prisrelationer som uttrycka förhållandet mellan skogskubikmeterprisen å typträden för trädslagsklassen ävensom upptagas däremot svarande markvärdefaktorer. b) Dessa faktorer bestämmas med tillämpning av följande grunder. Beträffande en arealenhet av en genomsnittsskog med likformig förekomst av träd å olika utvecklingsstadier uträknas, med tillämpning av viss värdeenhet, för varje sådant stadium dels förväntningsvärdet å det befintliga virkesförrådet dels förväntningsvärdet å kommande skogsgenerationer, vilka förväntningsvärden sammanlagt utgöra hela nuvärdet av skogsmarken och den växande skogen, uttryckt i ifrågavarande värdeenhet. Markvärdet är under de nämnda förutsättningarna, uttryckt i samma värdeenhet, det förväntningsvärde som sålunda uträknas för det fall att virkesförråd ännu saknas (0-årig skog). För varje utvecklingsstadium i genomsnittsskogen avdrages markvärdet från hela nuvärdet. Resten är beträffande ifrågavarande utvecklingsstadium av skogen skogsvärde, uttryckt i nämnda värdeenhet. Från olika utvecklingsstadier hämtade skogsvärden sammanföras under de förrådsgrupper, dit de höra, och uttryckas för en massaenhet såsom tal angivande förhållandet till de i ifrågavarande värdeenhet angivna värdena å de grövre typträden inom trädslagsklassen. Varje sålunda erhållet tal är skogsvärdefaktor för ifrågavarande förrådsgrupp. Markvärdefaktorn erhålles enligt motsvarande beräkningsmetod. Emellertid fastställes för varje tillväxtområde och godhetsklass å marken markvärdefaktor endast beträffande skog av där förekommande genomsnittlig sammansättning, därvid bortses från andra trädslag än tall och gran eller,

25 såvitt angår mark av de godhetsklasser i tillväxtområde VI där ädel lövskog i större utsträckning förekommer, från andra trädslag än tall, gran, ek och bok. Markvärdefaktorn uttryckes alltid — såvitt angår mark som sist sagts efter vederbörlig förvandling under beaktande av de olika trädslagens skogskubikmeterpris — såsom det tal vilket anger förhållandet mellan markvärdet per hektar och skogskubikmeterpriset å det konstruerade grövre typträdet för tall och gran i genomsnittlig sammansättning. c) Förväntningsvärdet bestämmes av förräntningsprocent, massatillväxt samt kvalitetstillväxt, så ock av den ordning i vilken virkesförrådet tankes bliva avverkat. Förräntningen skall beräknas efter en räntefot av fyra procent. Massatillväxten bestämmes för varje i ett tillväxtområde med hänsyn till markens godhetsgrad tillämpad omloppstid på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringarna. Kvalitetstillväxten kominer till uttryck i förhållandet mellan skogskubikmeterprisen för typträden inom ifrågavarande trädslagsklass. Skogsvärdeoch markvärdefaktorer angivas för olika sådana prisrelationer. Den ordning, i vilken virkesförrådet skall antagas bliva avverkat, fastställes för varje tillväxtområde, trädslagsklass och ifrågakommande omloppstid med ledning av riksskogstaxeringarna. Därvid förutsattes att avverkningen avser en på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringarna rörande virkesförrådets sammansättning och tillväxt för skog av olika åldersklasser konstruerad genomsnittsskog, innehållande lika stora arealer skog av alla åldrar inom de till omloppstiden hörande utvecklingsstadierna, samt att avverkningen skall vara lika med tillväxten och i framtiden bibehållas oförändrad. Kan med ledning av det material som ligger till grund för statens skogsforskningsinstituts undersökningar rörande skötselprogram för rationellt skogsbruk en säkrare uppfattning vinnas om hur uthålligt skogsbruk i ett tillväxtområde bedrives, må ock detta material beaktas. d) I tabellerna upptagas så många godhetsklasser, att förekommande olikheter i avseende å markens produktionsförmåga tillbörligen beaktas, och prisrelationer med intervall av högst en tiondel. För mark av viss godhetsklass inom tillväxtområdena II och III angives hur i de i B. punkt 9 andra stycket angivna fallen skogsvärdefaktorerna skola beräknas. Gemensamma skogsvärdefaktorer kunna ifrågakomma för mark av olika godhetsklasser inom ett tillväxtområde så ock för mark av samma godhetsklass inom olika tillväxtområden, även om olika markvärdefaktorer fastställas. I tabellerna angivas också grunder för sådan procentuell sänkning av markvärdet varom stadgas i B. punkt 10 sista stycket.

26 D.

Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens skogsforskningsinstitut.

1. Före allmän fastighetstaxering skall statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen senast den 1 juni året näst före taxeringsåret fastställa de för den följande taxeringsperioden gällande centrala skogstaxeringsanvisningar varom sägs i 58 § 1 mom. taxeringsförordningen. I dessa anvisningar skola bestämmas de områden som skola för de vanligaste förekommande trädslagen vara apteringsområden, under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett sådant större område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, barktjockleken hos träden samt trädens kvalitet. Tillika skall i anvisningarna för varje apteringsområde och if rågakommande trädslag, under antagande av sådan aptering som i varje avseende finnes lämplig, för dels ett träd som håller i genomsnitt 20 centimeter dels ett träd som håller i genomsnitt 30 centimeter vid brösthöjd bestämmas den uppdelning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar av olika grovlek, som skall ligga till grund för prisberäkningen. Därvid skola jämväl givas normer för uppskattning av dels trädets barkvolym, dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels ock huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna utnyttjas såsom gagnvirke. I de centrala skogstaxeringsanvisningarna skola även fastställas de omräkningstal som erfordras för att angiva förhållandet mellan å ena sidan stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan if rågakommande sortiment uttryckta i brukliga handel smått, samt i övrigt meddelas sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande av sortimentsutbytet från typträden. 2. Statens skogsforskningsinstitut skall ock senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse avlämna uppgifter på grundval av riksskogstaxeringarna för länet eller i skogligt avseende likartade delar av länet om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga storlek och fördelning på trädslag och förrådsgrupper. E.

Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av domänstyrelsen.

Domänstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse för varje del av vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpris för olika sortiment av olika trädslag samt i B. punkt 6 c) avsedda kostnader under de år, vilkas förhållanden skola ligga till grund för taxeringen, dels avgiva förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpris behandlas såsom särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpris som skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligt förekommande fall för olika apterings- och prisförutsättningar. I den mån det erfordras skall det material redovisas som legat till grund för nämnda uppgifter och förslag. F. Lokala skogstaxeringsanvisningar. Lokala skogstaxeringsanvisningar, varom stadgas i 58 § 1 mom. och 59 § 1 mom. taxeringsförordningen, skola avse län eller del av län och innehålla uppgifter särskilt i följande avseenden: det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar, som beräknas finnas inom det område anvisningarna avse eller särskild del därav, med fördelning av förrådet på olika trädslag och förrådsgrupper, de godhetsklasser beträffande skogsmarken och de omloppstider för skogsbruket som må ifrågakomma för varje del av det område anvisningarna avse, de trädslag som i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpris skola behandlas såsom särskild grupp inom en trädslagsklass, de skogskubikmeterpris för olika typträd som böra tillämpas vid taxeringen, redovisade för särskilda prisområden samt bestämda för olika omkostnadsklasser (avsättningslägen), med angivande av grunden för beräkningen, så ock de motsvarande kubikmeterpris som erhållas om skogskubikmeterprisen reduceras med avdrag för allmänna kostnader och de återstående beloppen multipliceras med de för varje fall tillämpliga skogsvärdefaktorerna (skogsvärde per kubikmeter), de motsvarande kubikmeterpris per hektar som böra tillämpas för bestämmande av värdet å skogsmark, de områden, för vilka enligt B. punkt 6 d) skola gälla särskilda uppskattningsgrunder i anledning av onormal förekomst av tekniska fel, med angivande av de skogskubikmeterpris som i sådana fall ifrågakomma, de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av grunderna i dylika fall för avdragens beräkning, samt de områden inom vilka enligt B. punkt 10 sista stycket avdrag må göras å markvärdet. I de lokala skogstaxeringsanvisningarna böra för övrigt intagas de delar av de centrala skogstaxeringsanvisningarna som avse ifrågavarande län

28 eller del av län, i den mån dessa ej äro av betydelse endast såsom grundläggande för de uppgifter varom ovan stadgats, samt meddelas de upplysningar i övrigt som må finnas erforderliga för en riklig taxering av skogsmark och växande skog. De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifrågakommande omkostnadsklasser utfinnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälptabeller skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning av virkesförrådet som omförmäles under B. punkt 5 c). Den omständigheten att olika trädslag inom en trädslagsklass på sätt framgår av B. punkt 11 behandlas såsom skilda grupper hindrar ej att beträffande skogar, som bestå av dessa trädslag i blandning, kunna upprättas gemensamma hjälptabeller, uppställda under antagande av olika procentuell sammansättning av de olika trädslagen eller eljest på sätt som med hänsyn till omständigheterna må finnas ändamålsenligt. G.

Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd skogsmarkens areal och virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i förekommande fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. punkt 5 c), och bedömer markens godhetsgrad samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass). Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga uppgifter från riksskogstaxeringen eller eljest rörande virkesförråd m. m. 1 hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per kubikmeter växande skog och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje särskilt fall. Taxeringen verkställes med ledning av dem med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna under B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsonvisningarna. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1950 och skall första gången tillämpas i avseende å 1951 års allmänna fastighetstaxering under iakttagande att vid denna taxering skola såsom priser enligt femårsregeln anses normalprisen för avverkningsåret 1944—1945 med avdrag av direkta avverknings- och transportkostnader under samma tid, och att sådan reduktion av priserna som omförmäles i B. punkt 6 c) andra stycket skall ske med 20 procent å de sålunda framkomna nettoprisen.

FORSLAG TILL TABELLER

30 Förslag till tabeller utvisande skog svärdefaktorer och markvärdeTabell A. Skogsvärdefaktorer för beräkning av skogsvärden per kubikmeter virkesförråd inom metersträd och 20-ccntimetcrsträd St ogsvärde:

Tillväxtområde

Markens godhetsgrad1

Växttid (omloppstid utom kalmarkstid) år

skogsvärdefaktor x sko gskubikmeterpr is för Skogs v ä r d e f a k t o r e r

1 0,9

1 0,8

1 0,7

1 0,6

1 0,5

1 0,4

1 0,3

1 0,2

1 0,1

1 0

Klen skog, 0 intill 15 cm vid brösthöjd (för lövskog 0 intill 25 cm)

1 0,9

1 0,8

1 0,7

1 0,6

Medelgrov skog (barr-

Trädslagsklass : barrskog I

A B C D E

120 140 150 160 180

0,36 0,33 0,29 0,22 0,16 0,12 0,08 0,07 0,06 0,31 0,28 0,24 0,17 0,11 0,08 0,05 0,05 0,04 0,27 0,24 0,21 0,14 0,08 0,05 0,03 0,03 0,02 0,24 0,21 0,18 0,11 0,06 0,04 0,02 0,02 0,01 0,14 0,13 0,11 0.07 0,03 0,02 0,01 0,01 0,01

0,60 0,57 0,54 0,58 0,54 0,50 0,55 0,51 0,47 0,51 0,47 0,43 0,38 0,35 0,32

II

A B C D

110 130 140 150

0,38 0,34 0,30 0,23 0,16 0,12 0,08 0,07 0,06 0,32 0,28 0,24 0,17 0,11 0,08 0,05 0,04 0,04 0,28 0,25 0,22 0,15 0,08 0,05 0,03 0,02 0,02 0,24 0,21 0,18 0,12 0,06 0,04 0,02 0,01 0,01

0,65 0,61 0,58 0,60 0,56 0,52 0,57 0,52 0,48 0,55 0,50 0,46

III

A B C D E

90 100 120 130 140

0,51 0,47 0,42 0,34 0,26 0,22 0,18 0,43 0,39 0,34 0,26 0,19 0,14 0,10 0,33 0,29 0,25 0,18 0,12 0,09 0,06 0,29 0,26 0,23 0,15 0,08 0,05 0,03 0,24 0,22 0,19 0,12 0,06 0,04 0,02

0,70 0,67 0,64 0,69 0,65 0,61 0,62 0,58 0,54 0,60 0,55 0,50 0,56 0,51 0,47

IV

A B C D E

80 90 100 110 120

0,65 0,60 0,54 0,43 0,32 0,53 0,49 0,43 0,35 0,26 0,47 0,42 0,37 0,29 0,20 0,37 0,33 0,29 0,22 0,14 0,31 0,28 0,24 0,17 0,10

0,75 0,72 0,69 0,73 0,69 0,66 0,70 0,66 0,62 0,66 0,61 0,57 0,62 0,57 0,53

v

A B G D E

80 80 90 100 110

0,67 0,61 0,55 0,45 0,34 0,55 0,50 0,44 0,35 0,26 0,50 0,45 0,40 0,31 0,22 0,43 0,38 0,33 0,25 0,16 0,32 0,29 0,25 0,18 0,11

0,76 0,73 0,70 0,75 0,71 0,68 0,70 0,67 0,63 0,69 0,64 0,60 0,64 0,59 0,55

VI

A B C D E

70 70 75 80 90

0,68 0,62 0,55 0,45 0,34 0,67 0,61 0,55 0,45 0,34 0,57 0,52 0,46 0,36 0,26 0,50 0,45 0,40 0,31 0,22 0,43 0,38 0,33 0,25 0,16

0,77 0,75 0,73 0,76 0,73 0 70 0,75 0,71 0,68 0,70 0,67 0,63 0,69 0,65 0,61

0,63 0,60 0,57 0,53 0,49

Trädslagsklass : ädel lövskog IV—VI

samtliga

Trädslagsklass : ordinär 1övskog 0,42 0,36 0,30 0,25 0,19 0,12 samtliga 0,47 0,41 0,34 0,28 0,21 0,14 » 0,56 0,48 0,41 0,34 0,26 0,18 » 0,64 0,58 0,52 0,45 0,39 0,32 » 0,70 0,65 0,59 0,52 0,45 0,39 » 0,70 0,65 0,59 0,52 0,45 0,39 » Angående tillämpnir gen av här angivna godhetsklasser, se efterföljande anvisningar. I II III IV V VI

faktorer avsedda att tillämpas vid allmän fastighetstaxering år 1951. skilda förrådsgrupper vid nedanstående förhållanden mellan skogskubikmeterprisen för 30-centiav angivna trädslag (prisrelation). 30-centimetersträdet X faktor för omkostnadsavdrag. vid

prisrelation

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

0,9

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

Ö

skog), 15 intill 25 cm vid brösthöjd

A n m.

Grov skog, 25 cm vid brösthöjd och däröver

0,52 0,49 0,45 0,42 0,39 0,36 0,46 0,42 0,37 0,33 0,30 0,27 0,42 0,38 0,32 0,27 0,24 0,22 0,38 0,34 0,28 0,22 0,19 0,17 0,29 0,25 0,20 0,16 0,14 0,13

0,84 0,87 0,90 0,92 0,95 0,98 1,01 1,04 1,07 Skogskubikmeterpris och 0,77 0,79 0,82 0,84 0,87 0,89 0,91 0,93 0,96 prisrelation bestämmes 0,73 0,75 0,77 0,79 0,81 0,82 0,84 0,86 0,89 för tall och gran var 0,70 0,72 0,74 0,75 0,77 0,78 0,80 0,82 0,84 för sig. 0,52 0,53 0,54 0,55 0,56 0,57 0,58 0,59 0,61

0,55 0,51 0,46 0,42 0,39 0,36 0,47 0,43 0,38 0,33 0,30 0,27 0,43 0,39 0,33 0,27 0,24 0,22 0,40 0,35 0,28 0,22 0,19 0,17

0,86 0,88 0,91 0,93 0,96 0,99 1,01 1,04 1,07 0,79 0,81 0,83 0,85 0,87 0,89 0,91 0,93 0,96 0,73 0,75 0,77 0,79 0,81 0,82 0,84 0,86 0,89 0,71 0,72 0,74 0,75 0,77 0,78 0,80 0,82 0,84

0,61 0,59 0,55 0,52 0,57 0,54 0,49 0,44 0,49 0,45 0,40 0,34 0,45 0,40 0,34 0,27 0,42 0,38 0,31 0,25

0,89 0,92 0,95 0,98 1,02 1,05 1,09 0,89 0,91 0,93 0,95 0,98 1,01 1,03 0,82 0,84 0,86 0,88 0,91 0,93 0,95 0,77 0,78 0,80 0,82 0,84 0,85 0,86 0,72 0,74 0,76 0,78 0,80 0,81 0,83

0,67 0,65 0,63 0,61 0,59 0,56 0,53 0,49 0,48 0,43

0,90 0,94 0,99 1,03 1,07 0,90 0,94 0,98 1,02 1,06 0,89 0,92 0,95 0,99 1,03 0,86 0,88 0,90 0,93 0,96 0,81 0,82 0,84 0,86 0,88

0,68 0,67 0,65 0,63 0,60 0,57 0,57 0,54 0,51 0,48

0,91 0,95 1,00 1,05 1,10 0,91 0,95 0,99 1,03 1,08 0,89 0,92 0,95 1,00 1,05 0,88 0,91 0,94 0,97 1,01 0,86 0,87 0,88 0,89 0,91

0,72 0,70 0,68 0,67 0,65 0,63 0,60 0,57 0,58 0,55

0,92 0,97 1,02 1,08 1,15 0,91 0,95 1,00 1,06 1,12 0,91 0,95 0,99 1,04 1,09 0,90 0,93 0,97 1,01 1,06 0,89 0,92 0,95 0,99 1,03

0,85 0,91 0,97 1,03 1,10

0,88 0,89 0,91 0,93 0,95 0,97

Skogskubikmeterpris och prisrelation bestämmas enligt de lokala skogstaxeringsanvisningarna (i regel för ek och bok i viss proportion). Skogskubikmeterpris och prisrelation bestämmas för de trädslag, som angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna, vanligen enbart björk.

32 Tabell B . Markvärdefaktorer för beräkning av markvärde per hektar vid n e d a n s t å e n d e f ö r h å l l (prisMarkvärde = markvärdefaktor x skogskubikmeterpris för

Tillväxtområde

I

Markens godhetsgrad 1

III

IV

\

0,8

0,7

0,6

0,5

0, i

0,3

0,2

0,1

0 G D E

5,9 4,6 3,3 1,9 0,7 0,2

5,7 4,4 3,1 1,8 0,7 0,2

5,4 4,1 2,8 1,6 0,6 0,2

4,9 3,6 2,3 1,3 0,5 0,2

4,5 3,2 1,9 1,0 0,3 0,1

4,3 3,0 1,7 0,8 0,3 0,1

4,1 2,8 1,5 0,7 0,2 0,1

4,0 2,7 i,4 0,7 0,2 0,1

4,0 } 2,7 1,3 0,6 0,2 0,1

Ax A2 B C D

9,4 7,0 4,6 2,1 0,9

8,9 6,5 4,2 1,9 0,8

8,4 6,1 3,8 1,7 0,7

7,5 5,3 3,1 1,4 0,5

6,7 4,6 2,5 1,1 0,4

6,1 4,1 2,1 0,9 0,3

5,7 3,8 1,8 0,7 0,2

5,5 3,6 1,7 0,7 0,2

5,3 } 3,4 1,6 0,6 0,2

Ax A2 Bi Ba C D E

18 16 15 19 14 13 17 15 16 14 12 11 10 13 13 13 12 10 9,1 8,2 7,4 10 9,5 8,5 7,2 6,1 5,4 4,8 6,7 6,1 5,5 4,3 3,1 2,6 2,1 2,7 2,4 1,9 3 1,4 1,1 0,8 1,2 1,1 1,0 0,7 0,5 0,4 0,3

Ax A2 Bi B2 Cx

45 44 42 35 33 36 27 26 24 21 22 20 15 17 16 14 13 12 10 9 8 7,8 7,2 6,5 5,5 5,3 5

A, A,

c2

Di D2 E V

Ax A2 Bx B2 Cx

c» Dx D2 E 1

Vid b e s t ä m m a n d e av skogskubikmeterpris och prisrelation anses skogskubikmetern ha följande trädslagssammansättning gran tall

1 B"

II

Markvärdefaktor vid pri srelation

53 44 34 28 21 17 13 11 8,8

52 42 32 26 20 16 12 10 8

50 40 30 24 18 15 11 9 7

38 40 31 29 22 20 18 16 11 13 8,5 10 6,5 5,5 5,4 4,5 4,3 3,5 47 37 27 22 16 13 9 7,1 5,2

44 34 24 19 13 10 6,9 5,1 3,3

0,4

0,6

0,4 0,4 0,4 0,4

0,0 0,6 0,6 0,6

0,4

0 0

0,5 0,0 0,6

0,5 0,4 0,4

} o,

0,6

} 0,

0,5

0,6 0,6 0,7

0,4 0,4 0,3

0,3

0,7

} 0,

0,6

0,5

0,5

}

0,6

0,1 0,3

}

0,7 0,2

} o.

0,5

>

0,4

}

}

0,6

Tillväxtområde

Den ädla Markens lövskogens god- värdenivå i hets- förhållande till barrgrad 1 skogens 2

VI

Ax

1,00

2,00

Bx

1,00

2,00

Cx

1,00

2,00

0,8

Dx

—

E }

0,8

0,2

0,9

0,1

Ari g å e n d e t i l l ä m p n i n g e n a v h ä r a r givn i god hetsl< lasser, se efterföljande

anvisningar.

Exempel på användning av ovanstående tabell B för tillväxtområde VI. Förutsättningar: Markens godhetsklass B x (jonsonbonitet II, se anvisningarna sid. 34), omkostnadsavdrag 33 % (faktor för omkostnadsavdrag 0,67) Skogskubikmeterpris 20-cm-trädet 30-cm-trädet Tall . Gran. Bok.. 50 Ek... Beräkningar: Skogskubikmeterpris för konstruerade typträd: Av barrskog, 0,1 tall, 0,9 gran » ädel lövskog, 0,8 bok, 0,2 ek

11:80 15:50

16: 26:

33 landcii m e l l a n skogskubikmeterprisen for barrskogens 30-cenliineterslräd o c h 20-ccntimctersträd relation). barrskogens 30-centimetcrsträd x faktor för omkostnadsavdrag. Den

ädla lövskogens prlsre1 :0,8 1 :0,7 1 :0,6 J :0,5 1 :0,4 1 :0,8 1 :0,7 1 :0,6 1 : 0,5 1 :0,4 1 : 0,8 1 :0,7 1 :0,6 1:0,5 1 :0,4

Markvärdefaktor vid prisrelation för barrskog 1 0,8

1 0,7

1 0,6

1 05

1 0,4

65,3 63,8 62,5 58,8 54,3 65,0 63,5 62,2 58,5 54,0 64,7 63,2 61,9 58,2 53,7 64,1 62,6 61,3 57,6 53,1 63,5 62,0 60,7 57,0 52,5 81,1 79,6 78,3 74,6 70,1 80,5 79,0 77,7 74,0 69,5 79,9 78,4 77,1 73,4 68,9 78,7 77,2 75,9 72,2 67,7 77,5 76,0 74,7 71,0 66,5 52,9 50,9 48,3 44,9 41,1 52,6 50,6 48,0 44,6 40,8 52,2 50,2 47,6 44,2 40,4 51,4 49,4 46,8 43,4 39,6 50,5 48,5 45,9 42,5 38,7

1 :0,8 1 :0,7 1 : 0,6 1 :0,5 1 :0,4 1 :0,8 1 :0,7 1 : 0,6 1:0,5 i : 0,4

64,8 62,8 60,2 56,8 53,0 64,2 62,2 59,6 56,2 52,4 63,4 61,4 58,8 55,4 51,6 61,8 59,8 57,2 53,8 50,0 60,0 58,0 55,4 52,0 48,2 37,2 35,2 33,2 30,2 26,8 36,9 34,9 32,9 29,9 26,5 36,6 34,6 32,6 29,6 26,2 36,1 34,1 32,1 29,1 25,7 35,6 33,6 31,6 28,6 25,2 1 :0,8 42,4 40,4 38,4 35,4 32,0 1 :0,7 41,8 39,8 37,8 34,8 31,4 1 : 0,6 41,2 39,2 37,2 34,2 30,8 1 :0,5 40,2 38,2 36,2 33,2 29,8 1 : 0,4 39,2 37,2 35,2 32,2 28,8

— —

9 Vid bestämmande av Markvärdefaktor vid pris- skogskubikmeterpris Mar- Den ädla Den relation för barrskog och prisrelation för kens lövskogens ädla lövbarrskog anses skogsgod- värdenivå i skogens kubikmetern ha följhets- förhållande prisrela- 1 1 1 1 | 1 1 ande sammansättning grad1 till barr-2 tion3 0,8 0,7 0,6 1 0,5 0,4 skogens tall gran 1,00 1 :0,8 59,0 57,3 55,3 51,8 47,6 A, I 0,7 58,7 57,0 55,0 51,5 47,3 1 0,6 58,4 56,7 54,7 51,2 47,0 1 0,5 57,7 56,0 54,0 50,5 46,3 1 0,4 56,9 55,2 53,2 49,7 45,5 • 0 1,0 2,00 1 0,8 72,8 71,1 69,1 65,6 61,4 1 0,7 72,2 70,5 68,5 65,0 60,8 1 0,6 71,6 69,9 67,9 64,4 60,2 1 0,5 70,2 68,5 66,5 63,0 58,8 1 0,4 68,6 66,9 64,9 61,4 57,2 B2

C2

D3

1,00

1 1 1 1 1

0,8 0,7 0,6 0,5 0,4

45,0 43,0 40,7 37,5 34,0 44,7 42,7 40,4 37,2 33,7 44,4 42,4 40,1 36,9 33,4 43,7 41,7 39,4 36,2 32,7 43,0 41,0 38,7 35,5 32,0

2,00

1 0,8 1 0,7 1 0,6 1 0,5 1 . 0,4

53,5 51,5 49,2 46,0 42,5 52,9 50,9 48,6 45,4 41,9 52,3 50,3 48,0 44,8 41,3 50,9 48,9 46,6 43,4 39,9 49,5 47,5 45,2 42,0 38,5

—

—

—

—

• 0,1

0,9

- 0,4

0,0

0,7

0,3

0,9

0,1

2 Avser den ädla lövskogens sk ogskub kmeterpris för 30-centimetersträdet i förhållande till barrskogens. 3 Förhållandet mellan skogsku jikmetc rprisen för den ädla lövskogens 30-eentimetersträd och 20-centimetersträd vid viss proportion m ellan e <. och bokenligt de lokala skogstaxeringsanvisningarna. [forts, på exemplet) Prisrelationer: IG För barrskog 1 :0,7 11:80 26 » ädel lövskog —— = 1 : 0,6 15,5 26 Den ädla lövskogens värdenivå — = 1,63 16 Tabellen ger för godhetsgrad B 15 den ädla lövskogens prisrelation 1 : 0,6 och barrskogens prisrelation 1 : 0,7 för olika relativ värdenivå för ädel lövskog: den ädla lövskogens värdenivå 1,00, markvärdefaktor 50,2 » » » » 2,00, » 61,4 För värdenivån 1,63 erhålles markvärdefaktorn sålimda: 50,2 + 0,63 (61,4—50,2) = 57,2. Markvärdet per hektar blir alltså: 5 7 , 2 x 1 6 x 0 , 6 7 = 613 kronor. 3—916443

34 Anvisningar lör tillämpning av i tabell A och B angivna skogsvärde- och markvärdefaktorer. I medeltal för vederbörande tillväxtområden svara de med bokstavsbeteckningar angivna godhetsklasserna mot följande jonsonboniteter:

Jonsonbonitet inom tillv ä x t o m r å d e I »> II » »> • III » » » IV » » » V » » i VI » »

A

B

C

D

E

IV IV III II II 1

V

VI VI

VII VII VI

VIII

v IV

v

III III II

IV IV III

VII VI VI

v v IV

v

Den ideala produktionen anses inom de olika jonsonboniteterna utgöra Jonsonbonitet

Ideal produktion, m3sk per ha högst, intill medeltal lägst, från och med.

10,5 9,2

II

III

9,2 8,0 6,9

6,9 6,0

IV

4,5 3,9

3,9 3,4 2,9

VI

VII

VIII

2,9 2,5 2,1

2,1 1,8 1,5

1,5 1,2 1,0

Skogsvärdefaktor enligt tabell A för visst tillväxtområde och godhetsklass, betecknad med bokstav utan index, tillämpas inom vederbörande tillväxtområde alltid, då marken med hänsyn till idealproduktionen anses hänförlig till godhetsklassen. Av markvärdefaktorer i tabell B finnas för vissa godhetsklasser inom tillväxtområdena två serier: en högre serie, för vilken till godhetsklassens bokstavsbeteckning fogats indexsiffran 1 (ex. Alf B±) och en lägre serie, där motsvarande indexsiffra är 2 (ex. A2, B,). Den högre serien användes, där idealproduktionen anses svara mot medeltalet inom godhetsklassen eller däröver intill den övre gränsen för produktionen inom godhetsklassen, och den lägre serien för en idealproduktion inom godhetsklassen från och med den undre gränsen intill medeltalet. Den normala årliga virkesavkastning, varmed räknats vid tidigare fastighetstaxeringar, svarar emellertid icke mot den ideala produktionen. De grunder, som vid 1945 års allmänna fastighetstaxering i olika delar av riket tillämpats för att överföra ideal produktion till normal virkesavkastning, framgå av vederbörliga länsanvisningar för nämnda fastighetstaxering. Där inom sådana delar av tillväxtområdena II och III, som gränsa mot ett tillväxtområde med längre omloppstid för barrskogen, växttiden uppenbarligen överstiger den i tabell A för vederbörande godhetsklass angivna, må enligt bestämmelser i de lokala skogstaxeringsanvisningarna avdrag göras å det skogsvärde, som framkommer vid användning av nämnda tabell, med 4 %. För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning de lokala skogstaxeringsanvisningarna medgiva, avdrag göras å det markvärde, som framkommer vid användning av tabell B, med 10 %.

Tabell C. Exempel på uppställning av hjälptabell.

[Hjälptabcll nr 1 för beräkning av skogsvärdc per kubikmeter för barrskog och lövskog samt av markvärde per hektar. Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum. tillväxtområde: III. Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg), -än: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 procent. Kommuner:

Markens godhetsklass

B a r r s k o Lövskog Skogsvärde per kubikmeter i kronor vid angiven kubik Markvärde i kronor masseprocent gran Skogsvärde per vid angiven god Grov skog kubikmeter i 0% 100 % hetsklass (ren tall50 % kronor (ren granskog) skog)

O inkosdia ds klass 1. (Släpkörning till bilväg, normal terräng) B 0 4:25 4:28 10 4:50 4:51 20 4:74 4:74 30 5:00 4:98 40 5:25 5:21 50 5:49 5:45 60 5:74 5:67 70 5:99 5:91

4:31 4:52 4:73 4:92 5:13 5:34 5:55 5:76

4:33 4:51 4:71 4:87 5:05 5:24 5:43 5:60

4 35 4 50 4 65 4 80 4 95 5 09 5 24 5 39

2:97 B,

0 10 20 30 40 50 60 70

3:85 4:10 4:36 4:63 4:89 5:15 5:40 5:66

3:93 4:16 4:40 4:63 4:88 5:13 5:36 5:61

3:96 4:19 4:40 4:62 4:83 5:06 5:27 5:49

4:02 4:23 4:41 4:61 4:80 4:98 5:18 5:37

4 09 1 24 4 38 4: 55 4: 71 4:88 5:04 5:21

2:97

0 10 20 30 40 50 60 70

35 62 89 16 43 70 4:97 5:22

42 08 93 17 42 68 92 18

3:50 3:72 3:95 4:17 4:40 4:62 4:86 5:09

3:57 3:77 3:96 4:16 4:37 4:58 4:77 4:98

3:63 3:78 3:96 1:13 4: 31 4:47 1:65 4: 93

2:97

4:07 4:23 4:35 4:50 4:65 4:80 4:94 5:09

2:64

65 Omkostnadsklass 2. (Tre vändors väg, S -3 kilometer till bilväg, normal terräng.) B 0 3: 90 3:95 3:99 4:02 10 4:15 4:19 4:20 4:21 20 4:41 4:40 4:39 4:38 30 4:65 4:62 4:61 4:56 40 4:91 4:88 4:83 4:74 50 5:16 5:13 5:03 4:92 60 5:40 5:34 5:22 5:10 70 5:66 5:38 5:43 5:28

D

0 10 20 30 40 50 60 70

3:54 3:80 4:05 4:31 4:56 4:83 5:09 5:34

3:63 3:86 4:10 4:34 4:58 4:80 5:04 5:28

3:68 3:89 4:11 4:32 4:53 4:75 4:97 5:18

3:74 3:93 4:12 4:31 4:50 4:70 4:88 5:07

3:80 3:95 4:11 4:28 4:43 4:59 4:76 4:92

2:64

0 10 20 30 40 50 60 70

3:09 3:35 3:63 3:87 4:14 4:41 4:67 4:94

3:17 3:42 3:68 3:90 4:16 4:39 4:64 4:90

3:24 3:47 3:71 3:90 4:13 4:35 4:58 4:80

3:32 3:51 3:72 3:89 4:12 4:30 4:51 4:71

3:38 3:54 3:73 3:87 4:05 4:21 4:39 4:55

2:64

D

36 Markens godhetsklass

Lövskog B a r r s k o g Skogsvärde per kubikmeter i kronor vid angiven kubikMarkvärde i kronor masseprocent gran Skogsvärde per vid angivm godGrov skog kubikmeter i 100 % 0% hetsk^ass 0/ kronor (ren gran75 % 25 % (ren tall50 % skog) skog)

Omkostnadsklass 3. (Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng.) 0 10 20 30 40 50 60 70

3:48 3:75 3:98 4:23 4:49 4:74 4:98 5:24

3:56 3:80 4:00 4:24 4:47 4:71 4:94 5:18

3:61 3:83 4:01 4:22 4:43 4:62 4:83 5:04

3:67 3:85 4:02 4:21 4:37 4:55 4:73 4:91

3:72 3:86 4:00 4:14 4:28 4:43 4:56 4:71

2:21

C

0 10 20 30 40 50 60 70

3:15 3:41 3:66 3:93 4:17 4:43 4:68 4:94

3:24 3:48 3:72 3:94 4:19 4:42 4:65 4:89

3:32 3:53 3:74 3:95 4:15 4:37 4:59 4:80

3:39 3:59 3:76 3:96 4:14 4:32 4:53 4:70

3:45 3:60 3:77 3:93 4:08 4:23 4:40 4:55

D

0 10 20 30 40 50 60 70

2:75 3:00 3:26 3:53 3:78 4:05 4:31 4: 56

2: 81 3: 08 3:32 3:56 3:81 4:04 4:29 4:53

2:91 3:14 3:35 3:57 3:78 4:01 4:23 4: 44

3:00 3:20 3:38 3:59 3:77 3:96 4:16 4:35

3:08 3:23 3:39 3:56 3:72 3:89 4:05 4:20

B

Bj

99 B,

2:21

C

2:21

D

21 Förestående hjälptabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1. grovskogsproeenteii oeh 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse från dessa förutsättningar förelijjoer, bör ej denna hjälptabell användas ulan bör förfaras på sätt som förutsattes i hjälptabell 2. 1. Vid angiven kubikmasseprocent grovskog anses övrig del av barrskogens kubikmassa fördela sig på medelgrov skog ocb klen skog sålunda:

Grov skog procent

0 10 20 30 40 50 60 70

Proccntfördelning av övrig barrskog medelgrov skog

kl en skog

55 50 45 40 35 30 25 20

45 40 35 30 25 20 15 10

2. Vid angiven kubikmasseprocent granskog för hela barrskogsförrådet anses granprocent en för grovskog och medelgrov skog utgöra:

Av hela barrskogsförrådet procent gran

0 25 50 75 100

Procent granskog för grov skog

medelgrov skog

0 15 40 65 100

0 30 55 80 100

37 Tabell

D.

Exempel

på uppställning

av

hjälptabcll.

jlljälptabelJ nr 2 för borfikning av skogsvärde per kubikmeter för varje förrådsgrupp s a m t markvärde per hektar. A v s e d d a a t t användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger r u m . T i l l v ä x t o m r å d e : III.

P r i s o m r å d e : X. X. ( a v s ä t t n i n g till b i l v ä g ) .

L a n : X. X.

Omkostnadsavdrag: 33 procent.

Kommuner:

Markens godhetsklass

Förrådsgrupp

B a r r s k o g Lövskog Skogsvärde per kubikmeter i kronor vid angiven kubik Markvärde i Skogsvärde kronor vid masseprocent gran för respektive förrådsgrupper per kubik angiven god0 % 100 % meter i (ren tall25 50 hetsklass (ren grankronor skog) skog)

O m k o s t n a d s k l a s s 1. ( S l ä p k ö r n i n g till b i l v ä g , n o r m a l t e r r ä n g . ) B

Grov barrskog Medelgrov barrskog Klen barrskog

6:72 4:41 4:05

6:50 4:41 4:11

6:27 4:41 4: 17

6:05 4:41 4:23

5:82 4:41 4:29

2:97

Grov b a r r s k o g . . . . M e d e l g r o v barrskogKlen barrskog.

6:39 4: 26 3:36

6:21 4:27 3:47

6:03 4:28 3: 57

5: 85 4:29 3: 68

5:67 4:30 3:78

Grov barrskog. .. . Medelgrov barrskot Klen barrskog

5:97 3:93 2: 63

5:81 3:98 2:73

5: 63 4:02 2:84

5: 45 4:05 2: 93

B1

115 B2

2:97

C

5:28 4:10 3:03

2:97

D

.>: 0 2

2:64

Bx

110 B.,

88 O m k o s t n a d s k l a s s 2. ( T r e v ä n d o r s v ä g , 2 — 3 k i l o m e t e r till b i l v ä g , n o r m a l B

terräng.)

Grov barrskog Medelgrov barrskog. Klen barrskog

6:39 4:05 3:72

6:17 4:06 3:80

5:96 4:07 3: 85

5:73 4:08 3: 93

4:09 4:01

Grov b a r r s k o g . Medelgrov b a r r s k o g . K l e n b a r r s ko g

6: 06 3:91 3:09

5:88 3:93 3:20

5:73 3:96 3: 32

5: 55 3: 99 3: 42

5: 37 4:02 3: 63

2:64

G

65 Grov barrskog Medelgrov bajrrskog. Klen barrskog

5: 67 3:63 2:43

5: 51 3:68 2: 52

5:34 3:74 2:63

5: 16 3:78 2:73

5:00 3:83 2:82

2:64

D

26 Bj

99 B2

79 O m k o s t n a d s k l a s s 3. ( T v å v ä n d o r s v ä g , 5—6 k i l o m e t e r till b i l v ä g , n o r m a l t e r r ä n g . ) B

I)

Grov barrskog Medelgrov barrskog. Klen barrskog

5:97 3:63 3:33

5:76 3: 65 3:39

5: 55 3:69 3:48

5:34 3:72 3:57

5: 13 3:75 3:65

2:21

Grov barrskog Medelgrov barrskog. Klen b a r r s k o g .

5:67 3:48 2:76

5:51 3:53 2:87

5:44 3:57 2:99

5: 16 3:60 3:11

5:00 3:65 3:21

2:21

C

59 Grov barrskog M e d e l g r o v barrskog Klen barrskog

5: 30 3:23 2:15

5: 13 3:29 2:25

4:9S 3:36 2:36

4:83 3:42 2:46

4:65 3:48 2:57

2:21

D

38 Tabell E . E x e m p e l på uppställning av hjälptabell. Hjälptabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kubikmeter för barrskog ocli lövskog samt av markvärde per hektar. Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum. Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg.)

Tillväxtområde: VI.

Omkostnadsavdrag: 33 procent.

Län: N. N. Kommuner:

Lövskog Skogsvärdc per kubikmeter i kronor

Barrskog Markens godhetsklass

Skogs värde per kubikmeter i kronor vid angiven kubikmasseprocent gran

Ädel lövskog Grov skog (vid angiven kvalitet Ordi100 % å grov skog) när (ren lövskog medelgrandålig 2od god skog)

Grov skos 0 % (ren tallskog)

50 %

Markvärde i kronor vid angiven godhetsklass

Omkoslnadsklass 1. för barrskog än i omkostnadsklass 2.) (Hästkörning. Omkring en krona lägre omkostnader 3: 12 Ax 5:60 5:60 5: 0 3:93 3:82 3:68 3:55 3:38 0 A 3:34 6:01 6:50 6: 4:40 4:29 10 4:15 4:02 3:86 10 A2 3:56 6:42 7:39 6: 4:88 4:76 20 4:62 4:49 4:34 20 6:83 3:79 8:29 7: 5:35 5:23 30 5:10 4:96 4:83 30 7:24 4:01 9: 19 8: 5:83 5:70 40 5:57 5:43 5:31 40 7:65 4:23 8: 10:09 6:30 6:17 50 6:04 5:91 5:79 50 4:45 8:06 9: 10:98 6:78 6:54 60 6:51 6:38 6:28 60 4:67 8:47 11:88 10: 70 7:26 7:11 6:98 6:85 6:76 70 8:88 12: 78 10: 80 9:29 13:67 11: 90 0 10 20 30 40 50 60 70

3:29 3:77 4:24 4:72 5:20 5:67 6:15 6:63

3:45 3:92 4:39 4:86 5:32 5:79 6:25 6:72

3:59 4:05 4:52 4:99 5:45 5:92 6:38 6:85

3:73 4:19 4:54 5:11 5:57 6:04 6:50 6:97

3:83 4:30 4:77 5:24 5:71 6:17 6:64 7:11

0 10 20 30 40 50 60 70

2:99 3:48 3:98 4:47 4:97 5:46 5:96 6:45

3: 15 3:63 4:11 4:60 5:09 5:58 6:06 6:54

3:27 3:75 4:24 4:73 5:21 5:70 6:18 6:67

3:40 3:88 4:36 4:85 5:33 5:82 6:30 6:79

3:50 3:99 4:48 4:97 5:46 5:95 6:44 6:93

Omkostnadsklass 2. (Omkring 500 meter till bilväg, medelsvår terräng.) 3:29 3:1! 2:74 2:91 3:04 0 A 3:78 3:53 3:67 3:40 3:24 10 4:02 4:16 4:28 3:75 3:92 20 4:25 4:44 4:51 4:64 4:77 30 5:13 5:26 4:75 4:90 5:00 40 5:62 5:75 5:49 5:37 5:25 50 6:10 6:24 5:98 5:86 5:75 60 6:59 6:73 6:47 0: 25 6:35 70

Bx

418 372

321 266

Se ovan under A

204 Co

183 A,

358 A2

> Se ovan under A

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

5: 5: 6: 7: 8: 9: 10: 11: 12: 12:

5:05 5:70 6:35 6:99 7:64 8:29 8:94 9:59 10:23 10:88

5:05 5:47 5:88 6:30 6:72 7:14 7:55 7:97 8:39 8:80

2:56 2:78 3:01 3:23 3:46 3:68 3:90 4:13

39 Barrskog Markens godklass

B

Skogsvärde per kubikmeter i kronor vid angiven kubikmasseprocent gran Grov skog /o

0 10 20 30 40 50 60 70

C

Lövskog Skogsvärde per kubikmeter i kronor

0 10 20 30 40 50 60 70

Grov skog 0% (ren tallskog)

25 %

50 %

100 % 75 % (ren granskog)

2:66 3: 16 3:66 4:15 4:65 5: 14 5:64 6:13

2:83 3:31 4: 79 4:28 4:76 5:25 5:73 6:22

2:96 3:45 3:93 4:41 4:89 5:38 5:86 6:34

3: 10 3:58 4:06 4:54 5:02 5:50 5:48 6:46

3:21 3:69 4: 18 4:66 5:15 5:63 6:12 6:60

2:40 2:91 3:42 3:93 4:44 4:95 5:46 5:97

2:56 3:06 3:56 4:06 4:56 5:06 5:56 6:06

2:69 3:19 3:69 4:18 4:68 5:18 5:68 6:18

2:81 3:31 3:81 4:31 4:81 5:30 5:80 6:29

2:92 3:42 3:92 4:42 4:92 5:43 5:93 6:43

lO

Adel lövskog (vid angiven kvalitet Ordiå grov skog) när lövskog medelgod dålig god

Markvärde i kronor vid angiven godhetsklass

B,

272 B2

224 Ct

170 C,

149 Ai

301 A,

265 Bi

226 B2

185 Cj

c,

120 Se ovan under A

^2

/ be ovan under A

Omko stnadsklas s 3. (Omki •ing en kr ona högre omk ostnade r för barrskog än i omko ätnadsklass 2.) A

B

0 10 20 30 40 50 60 70

2: 18 2:69 3:30 3:71 4:22 4:73 5:24 5:75

2:34 2:84 3:34 3:84 4:34 4:85 5:35 5:85

2:47 2:97 3:47 3:97 4:47 4:97 5:47 5:97

2:60 3:10 3:60 4: 10 4:60 5:10 5:60 6: 10

2:70 3:21 3:71 4:22 4:72 5:23 5:74 6:24

0 10

2:12 2:62 3: 12 3:62 1: 12 4:62 5: 12 5:62

2:27 2:76 3:25 3:75 4:24 4:73 5:22 5:72

2:40 2:89 3:38 3:87 4:36 4:86 5:35 5: 85

2:52 3:01 3:51 4:00 4:49 4:98 5:37 5:87

2:62 3:12 3:62 4:12 4:62 5:12 5:62 6:12

1:9) 2:41 2:91 3:42 3:93 4:44 4:95 5:46

2:03 2:54 3:04 3:54 4:05 4:55 5: 05 5: 55

2: 15 2:66 3:16 3:67 4:17 4:67 5:18 5:68

2:27 2:78 3:28 3:79 4:29 4:79 5:30 5:80

2:37 2:88 3:39 3:90 4:41 4:92 5:43 5: 94

20 30 40 50 60 70 C

0 10 20 30 40 50 60 70

0 10 20 30 40 50 60

70 80 90

4:51 4:51 4:51 5:37 5: 15 4:93 6:22 5:79 5:35 7:08 6:43 5:77 7:94 7:07 6:19 8:80 7:71 6:62 9:65 8:35 7:04 10:51 8:99 7:46 11:37 9:63 7:88 12:22 10:27 8:30

2:08 2:30 2:51 2:73 2:94 3: 16 3:37 3:59

be ovan under A

V J

- 2

- be ovan under A

Denna tabell är grundad på samma förutsättningar beträffande grovskogs- och granskogsprocent v tabell C, se anmärkning under denna.

40 Tabell F . E x e m p e l på uppställning av hjälptabell. Hjälptabell nr 2 för beräkning av skogsvärde per kubikmeter för varje förrådsgrupp samt markvärde per hektar. Avsedd att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum. Tillväxtområde: VI.

Prisområde: N. N. (Avsättning till bilväg.)

Län: N. N.

Omkostnadsavdrag: 33 procent.

Kommuner: Lövsko Skogsvärde per kubikmeter i kronor

Barrsko Markens godhetsklass

Förrådsgrupp

Skogsvärde per kubikmeter i kronor vid angiven kubikmasseprocent gran för respektive förrådsgrupper V

100 % (ren granskog)

/O

(ren tallskog)

25 %

50 %

Förrådsgrupp

Adel lövskog (vid angiven kvalitet å grov skog) medelgod

god

dålig

Ordi när lövskog

Omkostnadsklass 1. (Hästkörning. Omkring en krona lägre omkostnader för barrskog än i omkostnadsklass 2.) 34 14:57 12:13 9:70 Grov. 8:63 8:51 8:40 8:28 8:16 Grov.. A 3: 12 5:60 5:60 5:60 Klen. 4:07 4:21 4:34 3:94 Medelgrov. 3:80 3:14 3:28 3:42 3:00 2:86 Klen.. Grov Medelgrov Klen

8:02 3:64 2:86

8:13 3:78 3:00

8:25 3:91 3:14

8:36 4:05 3:27

8:48 4:18 3:40

Grov. Klen.

Se ovan under A

Grov Medelgrov. Klen

7:88 3:48 2:39

8:00 3:61 2:51

8:11 3:75 2:63

8:22 3:88 2:75

8:34 4:02 2:86

Grov. Klen.

Se ovan under A

> Omkostnadsklass 2. (Omkring 500 meter till bilväg, medelsvår terräng.) 8:16 8:05 7:94 7:82 7:71 Grov A 3:70 3:44 3:57 3:31 Medelgrov. 3:18 2:20 2:35 2:49 2:64 2:79 Klen

13:84 5:05

Grov. Klen.

Grov Medelgrov Klen

7:57 3:04 2:20

7:68 3: 16 2:35

7:80 3:29 2:50

7:91 3:42 2:65

8:02 3:55 2:79

Grov Klen.

Grov Medelgrov Klen

7:44 2:89 1:80

7:55 3:02 1:94

7:66 3:15 2:07

7:77 3:27 2:20

7:88 3:40 2:33

Grov Klen.

11:53 9:22 5:05 5:05

Se ovan under A

\

Se ovan under A

Omkostnadsklass 3 . (Omkring en krona högre omkostnader för barrskog än i omkostnadsklass 2.) 13:08 10:90 8:72 7:72 Grov. 7:60 7:48 7:23 7:36 Grov A 4:51 4:51 4:51 Klen. 3:13 Medelgrov. 2:62 2:74 2:87 3:00 1:91 2:04 2:17 1:78 1:65 Klen 7:08 2:50 1:65

7:20 2:63 1:78

7:32 2:75 1:91

7:45 2:87 2:04

7:57 2:99 2:17

Grov. Klen.

Grov , 6:92 Medelgrov - 2:37 1:32 Klen

7:05 2:49 1:44

7:17 2:61 1:55

7:30 2:73 1:67

7:42 2:85 1:78

Grov. Klen.

Grov Medelgrov. Klen

4:80 2:56

4:23 2:08

Se ovan under A

}

;Se ovan under A

MOTIV

I.

De sakkunnigas

uppdrag.

I uttalanden under förarbetena till 1938 års allmänna fastighetstaxering framhölls, att vissa brister vidlådde de gällande grunderna för värdering av skogsmark och därå växande skog, särskilt vad beträffar reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande (se prop. 281/1937 s. 38 och 85). — I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 mars 1940 hemställde kommunalskatteberedningen om undersökning för att utröna, huruvida icke en förbättring av taxeringsresultatet vore möjlig genom jämkning i eller bättre utformning av nämnda grunder. I anledning härav anbefalldes domänstyrelsen att verkställa dylik undersökning. Den 30 juni 1941 avlämnade domänstyrelsen förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen samt till ny skogsvärderingsinstruktion (SOU 1941: 23). Förslaget innebar en helt ny metod för taxering av skogsfastigheter. De svagheter, som vidlådde den gällande metoden, hade enligt domänstyrelsens uppfattning varit av så allvarlig karaktär, att domänstyrelsen ansett sig nödsakad att avstå från att söka åstadkomma en förbättring av densamma. Genom domänstyrelsens försorg verkställdes även vissa provtaxeringar av skogsfastigheter enligt de föreslagna grunderna. Sedan förslaget jämte redogörelse för provtaxeringarna remitterats till åtskilliga myndigheter och sammanslutningar och yttranden i anledning därav avgivits, lät chefen för finansdepartementet inom departementets skatteberedning ytterligare utreda frågan. Den verkställda utredningen resulterade i förslag till ändringar i kommunalskattelagen och till ny skogsvärderingsinstruktion, avsedda för tillämpning av de av domänstyrelsen föreslagna grunderna. Förslaget, för vilket nedan skall redogöras, framlades i prop, nr 240 till 1944 års riksdag. I sitt betänkande (nr 35) i anledning av propositionen hemställde bevillningsutskottet på anförda skäl — varför jämväl redogörelse lämnas senare — att med genomförandet av den föreslagna metoden skulle anstå till den efter 1945 års fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen. 1944 års riksdag beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt. Till statsrådsprotokollet den 12 december 1947 uttalade chefen för finansdepartementet, att det vore hans avsikt att för 1949 års riksdag framlägga förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog, i huvudsaklig överensstämmelse med 1944

42 års förslag i ämnet. Dessförinnan borde emellertid verkställas en överarbetning av den nya taxeringsmetoden i syfte att i görligaste mån förbättra och förenkla densamma. Det är uppdraget att verkställa denna överarbetning som anförtrotts åt de sakkunniga. Sedan 1949 års vårriksdag beslutat ett års uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering, ha de sakkunniga fått utsträckt tid att fullfölja sitt uppdrag.

IL

Återblick.

Huvuddragen av gällande metod för taxering av skogsmark och växande skog. Den nu gällande metoden för taxering av skogsmark och växande skog, som avser att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt och efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, hade intill 1945 års allmänna fastighetstaxering varit i väsentligen oförändrad form gällande från och med den allmänna fastighetstaxeringen år 1922. Enligt denna metod tillgår värderingen så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen från skogsmark vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliseras efter viss procentsats. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet ungefär 18 procent komina att belöpa å marken och återstoden å skogen. Det i enlighet härmed fastställda värdet för marken utgör taxeringsvärdet å denna. Vid senaste fastighetstaxeringen var kapitaliseringsprocenten 4, d. v. s. värdet å en normalskog, marken inbegripen, var 25 årsavkastningar, därav 4J/a antogos belöpa å skogsmarken. Det genom kapitalisering erhållna värdet för den växande skogen anses användbart som omedelbart uttryck för skogsvärdet endast om skogstillgången är normal, vilket nttryckes med att »relativa skogstillgången» är 1,0. Avviker skogen beträffande virkesförrådet eller dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner från det tallstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas skogsvärdet u p p å t eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger uttryck för relatiiva skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9, 0,8 e t c , om skogstillgången är mindre än normal, och med 1,1, 1,2 e t c , om skogstillgången är större än normal. Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer: skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket. Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkaistningsförmåga, angiven i kubikmeter per hektar, under förutsättning att skogsbruket bedrives efter rationella grunder och att skogstillgången är normal. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, u t t r y c k t i nettopris per kubikmeter å rot och fastställt för varje fastighet på grumd-

4a vail av genomsnittliga pris och omkostnader för olika sortiment under den fö>re vederbörande skogsvärderingsinstruktions utfärdande närmast förflmtna femårsperioden (vid 1922 års fastighetstaxering dock under åttaårspegrioden 1912—1919 och vid 1945 års fastighetstaxering tioårsperioden 19)32—1941). De allmänna kostnaderna avse kostnader för skogens vård, föirvaltning m. m. och skola generellt beräknas till tre tiondelar av det efter bconiteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen per heektar. Tidigare har någon uppskattning av virkesförrådet ej erfordrats. Stådan uppskattning gjordes, på sätt av det följande framgår, obligatorisk ån- 1944. I en särskild punkt av gällande skogsvärderingsinstruktion belyses den tetoretiska innebörden av den gällande metoden och gives en utläggning om vaid som rätteligen förstås med relativ skogstillgång. Det heter där: Å skogair, för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan er:hållas rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årIngen bör kunna utvinnas, kan skogens och skogsmarkens sammanlagda väirde erhållas på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tilllämpning av de pris, som varit bestämmande för beräkning av rotvärdet, ocm skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknats efter 4 procents räntefot, varefter avdrag sker ined tre tiondelar för bejräknade omkostnader. Av det sålunda erhållna värdet skall ett enligt föirut angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens värde, r e s t e n såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången är i de;tta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den växande skogen dhvideras med 20x/2 gånger den normala årliga värdeavkastningen, minskad mied tre tiondelar. Fcörslag vid 1944 års riksdag till ny metod för värdering av skogsmark och växande skog. Den i 1944 års proposition föreslagna metoden avser liksom den nuvarainde metoden att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. Mtan utgår från det skogsbruk, som i genomsnitt bedrives i den trakt, där vederbörande fastighet är belägen. För skogsmarken och för den växande skcogen fastställas särskilda värden. Värderingen sker med direkt utgångsp m n k t från det vid taxeringstillfället förefintliga virkesförrådet och grundaas på en beräkning av de framtida virkesavkastningar, som med hänsyn tilll markens produktionsförmåga och det befintliga förrådet av träd över brrösthöjd (mätbart virkesförråd) antagas utfalla vid kommande successiva utttag av dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Deet beräknade värdet av dessa framtida avkastningar diskonteras till nuväirde. För skogsmarken redovisas därvid, vare sig å marken finnes mätbaart virkesförråd eller ej, det värde som med hänsyn till dess produktions-

44 förmåga skulle tillkomma den, om därå ej funnes något sådant virkesförråd. Detta värde, benämnt skogsmarkens diskonteringsvärde, avser att motsvara kalmarksvärdet, men av praktiska skäl skall all mark, bevuxen med skog under brösthöjd, d. v. s. skog, som icke kan mätas med vanligen förekommande mätningsmetoder, behandlas såsom kalmark. För den växande skogen upptages återstoden av det förut angivna sammanlagda värdet. Detta återstående värde är den växande skogens diskonteringsvärde. Ifrågavarande diskoneringsvärden avse enligt 1944 års förslag värdena innan avdrag skett för allmänna kostnader. För nu nämnda ändamål uppskattas det förefintliga mätbara virkesförrådet enligt priser som tillkomma vissa träd, beträffande barrskog ett träd som håller 30 centimeter och ett som håller 20 centimeter vid brösthöjd. Uppskattningsvärdet benämnes rotvärde. För beräkning av nuvärdet å de belopp, som antagas i framtiden inflyta när de rotstående träden förutsättas bliva avverkade, tages hänsyn till dels att träden under tiden intill avverkningen tillväxa i massa (massatillväxten) samt utväxa till grövre och värdefullare dimensioner (kvalitetstillväxten) och dels att skogsägaren under tiden ej får lyfta någon ränta på sitt i skogen placerade kapital (ränteförlusten). Eftersom tillväxten i massa och kvalitet (värdetillväxten) samt tiden fram till avverkningen (växttiden) variera dels för olika delar av landet, dels för mark av olika beskaffenhet och tillstånd, uppdelas landet i sex tillväxtområden samt marken inom varje tillväxtområde i tre godhetsgrader (»mycket god», »medelgod» och »mindre god»). Då värdetillväxten och växttiden dessutom variera för skilda trädslag och dimensioner, uppdelas virkesförrådet med hänsyn härtill i olika s. k. förrådsgrupper. För varje förrådsgrupp inom respektive tillväxtområde och godhetsgrad sker i princip en särskild beräkning. Eftersom de därvid för de olika förrådsgrupperna framräknade värdena även innefatta den del av skogsmarkens värde som tillgodogöres genom tillväxten av det å marken befintliga mätbara virkesförrådet och som kommer att inräknas i markens diskonteringsvärde, minskas de med belopp, motsvarande de delar av desamma som hänförts till skogsmarkens värde. Vad som härefter återstår utgör för varje förrådsgrupp diskonteringsvärdet å de till gruppen hörande rotstående träden. Förhållandet mellan sistnämnda värde samt det uppskattade s. k. rotvärdet å träd av motsvarande förrådsgrupp uträknas och angives som ett relativtal, vilket benämnes korrektionsfaktor. Nu berörda beräkningar äro grundade på erfarenheter vunna genom riksskogstaxeringen om tillväxtförhållanden, avverkningstakt m. m. för den skog, som i genomsnitt finnes å mark av viss godhetsgrad inom visst tillväxtområde. Dessa erfarenheter ha ansetts representativa, och de på grundval av dem bestämda korrektionsfaktorerna skola därför i alla förekommande fall tillämpas för uträkning av vederbörande förrådsgrupps diskonteringsvärde (genom multiplikation med förrådsgruppens s. k. rotvärde).

45 Vid beräkning av skogsmarkens diskonteringsvärde, som enligt vad ovan angivits alltid sker under antagande att därå ej finnes något mätbart virkesförråd, tages som utgångspunkt värdet (förväntningsvärdet) av den skog, som under nämnda förutsättning beräknas komma att finnas å marken, om den nöjaktigt utnyttjas, efter den tid som antages åtgå för skogens utväxande till ett ungskogsstadium, då gallringsuttag snart kunna påbörjas. Därvid förutsattes att det virkesförråd som uppväxer å marken kommer att tillväxa på det sätt och avverkas i den ordning, som antagits beträffande den å marken eller liknande mark inom tillväxtområdet växande skogen. Markvärdet har anknutits till den växande skogens rotvärde på det sättet, att förhållandet mellan markvärdet per hektar samt en viss förrådsgrupps (massavedskogens) rotvärde (per kubikmeter) uträknats för olika fall och de därvid erhållna talen fastställts som konstanta faktorer för bestämmande av markvärdet (markvärdefaktorer). F r å n skogens och skogsmarkens diskonteringsvärden avdragas tre tiondelar — beträffande skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog högst hälften — motsvarande allmänna kostnader för skogsbruket. Vid värderingen beräknas rotvärdet på grundval av genomsnittsprisen under de sista tio åren före det år då taxeringen påbörjas (enligt den föreslagna skogsvärderingsinslruktionen, som var avsedd att tillämpas vid 1945 års allmänna fastighetstaxering, skulle dock medelprisen för åren 1932—1941 läggas till grund för värderingen). Vid taxeringen räknas med en räntefot av tre och tre fjärdedels procent. Alla de arbetsuppgifter, som förutsattes för tillämpning av denna metod, skulle ej ankomma på beskattningsnämnderna. Nämnderna skulle sålunda icke befatta sig med utformningen av korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer. Ej heller skulle de beräkna rotvärden för olika förrådsgrupper eller ens direkt tillämpa den ovannämnda vid instruktionen fogade tabellen över korrektions- och markvärdefaktorer. Härmed sammanhörande uppgifter tillhörde nämligen det centrala förberedelsearbetet för taxeringen. De uppgifter, <iom nämnderna skulle prestera, avsågo huvudsakligen virkesförrådet, avsättningsläget och markens godhetsgrad. Vid förberedelsearbetet skulle upprättas hjälptabeller, hänförande sig till vissa bestämda typer av avsättningslägen inom respektive län eller särskilda delar av län. Varje avsättningsläge komme att motsvaras av en serie rotvärden för olika förrådsgrupper. Hjälptabellerna skulle utarbetas så, att de innehölle definitiva skogsvärden per kubikmeter för olika förrådsgrupper. Markvärdet skulle angivas direkt i kronor per hektar för olika avsättningslägen. I hjälptabellerna var alltså avdraget för allmänna kostnader redan verkställt. Hjälptabellerna skulle vara av två slag, nämligen hjälptabell nr 1, som var avsedd att användas, då skogens kubikmassa var känd exempelvis genom trädräkning eller annan uppskattning, samt hjälptabell nr 2, som var avsedd att begagnas då den totala kubikmassan och dennas fördelning på

u förrådsgrupper icke var känd utan måste uppskattas genom bedömning. Till avhjälpande av de svårigheter, som givetvis måste förefinnas för en riktig bedömning i sistnämnda fall, skulle till nämndernas förfogande ställas vid riksskogstaxeringen erhållna uppgifter om medeltalen av virkesförrådets storlek per hektar inom det område, där fastigheten vore belägen. Dessutom hade avsetts, att i mellersta och södra Sverige, där svårigheterna att verkställa en riktig bedömning av virkesförrådet vore störst, särskilda typskogar skulle vara uppskattade och tillgängliga för demonstration på marken för nämndledamöterna. Antalet typskogar beräknades i dessa delar av landet komma att uppgå till 400. Under förarbetena till 1944 års förslag framförda synpunkter rörande förhållandet mellan den nya och den gamla metoden. Det år 1941 av domänstyrelsen framlagda förslag till metod för skogstaxeringen, som efter överarbetning resulterade i det i 1944 års proposition framlagda förslaget, skilde sig i ej oväsentliga delar från detta. Enligt domänstyrelsens förslag skulle exempelvis ej åsättas särskilda markvärden. Även i andra avseenden var domänstyrelsens förslag mindre differentierat än det överarbetade. Detta förhållande får givetvis ej lämnas obeaktat, när i det följande återges några huvudpunkter i domänstyrelsens motiv och bringas i erinran de huvudsakliga synpunkter av allmän karaktär som av olika vederbörande framfördes vid granskningen av styrelsens förslag. Ur domänstyrelsens motiv inhämtas bl. a.: Virkesförrådets värde vid taxeringstillfället skulle läggas till grund för en beräkning av nuvärdet av de belopp, som i framtiden antoges inflyta, när de rotstående träden i verkligheten komme att avverkas. Vid denna beräkning skulle hänsyn tagas till trädens värdetillväxt, d. v. s. till det förhållandet att virkesförrådet förstorades (massatillväxt) och att virket växte ut till grövre och värdefullare sortiment (kvalitetstillväxt), så ock till skogsägarens ränteförlust under tiden fram till avverkningen. Då värdetillväxten och växttiden varierade for olika delar av landet och för mark av olika beskaffenhet, uppdelades landet i sex tillväxtområden och marken inom varje sådant område i tre godhetsgrader. Enär värdetillväxten och växttiden dessutom vore olika för skilda trädslag och dimensioner, uppdelades virkesförrådet i olika delar (av domänstyrelsen benämnda skogsgrupper). För varje skogsgrupp inom respektive tillväxtområde och godhetsgrad skedde i princip en särskild beräkning. Det därvid funna förhållandet mellan det beräknade rotvärdet å träd av vederbörande skogsgrupp och nuvärdet (diskonteringsvärdet) av vad som beräknades inflyta vid framtida avverkning av dessa träd angåves i ett tal, som benämndes korrektionsfaktor. För att erhålla diskonteringsvärdet skulle rotvärdet i de särskilda fallen multipliceras med korrektionsfaktorn. Skogsvärdet utgjordes av diskonteringsvärdet efter avdrag for allmänna kostnader för skogsbruket. Något särskilt markvärde skulle icke åsattas. Tidpunkten för skogens avverkning inträffade icke samtidigt för hela virkesförrådet. En noggrann värdering enligt diskonteringsmetoden skulle kräva, att virkesförrådet uppdelades i ett mot antalet avverkningar svarande antal delar

47 samt att diskontering av inflytande belopp till nutidsvärde skedde beträffande varje sådan del för sig. En sådan beräkning vore det emellertid icke möjligt att geniomföra. Genom vissa förenklingar, som likväl icke alltför mycket påverkade slutresultatet ocb som därför borde kunna godtagas som hjälpmedel, kunde problemet lösas i praktiken. Om man sålunda med de olika trädens grovlek vid brösthöjd som fördelningsnorm uppdelade virkesförrådet i ett mindre antal delar (grovleksgrupper), kunde man få fram användbara diskonteringstider genom att på grundval av riksskogstaxeringens material räkna ut, hur länge träden inom varje grovleksgrupp och ifrågakommande område genomsnittligt brukade stå kvar. Skogen komme härigenom att värderas, icke till det belopp som motsvarade avkastningsvärdet vid ett efter bästa tänkbara ekonomiska grunder bedrivet skogsbruk, utan till det belopp som motsvarade avkastningsvärdet, om skogsbruket dreves på det sätt som i genomsnitt tillämpades inom ifrågavarande område. Till grund för beräkningen av skogens värdetillväxt och växttider lades det material som framkommit vid den under åren 1923—1929 verkställda riksskogstaxeringen, varjämte hänsyn togs även till erfarenheter som vunnits vid senare skogsuppskattningar inom domänverket. Visserligen vore det sålunda använda materialet delvis inemot 20 år gammalt, men detta förhållande borde icke tillmätas alltför stor betydelse, då felmöjligheterna begränsats genom att det använda materialet bearbetats för så stora områden som tillväxtområdena. Huvuddelen av beskattningsnämndernas arbete vid taxering av skog skulle bestå i fastställandet av erforderliga data beträffande virkesförrådet. Enligt de nu gällande bestämmelserna uppskattas det å vederbörande faslighet befintliga virkesförrådet och bestämmes dettas förhållande till det virkesförråd, som skall finnas å skogen, då den är normalt sammansatt och sluten. De anmärkningar, som framställts mot den gällande metoden, hade främst riktat sig mot svårigheterna vid fastställandet av den relativa skogstillgången. Om skogen å en fastighet innehölle ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen genast och uthålligt kunde uttagas, ansågs enligt gällande skogsvärderingsinstruktion normal skogstillgång föreligga. Emellertid gave skogsvärderingsinstruktionen inga direkta regler, hur man skall kunna konstatera att man har att göra med en normalskog, och ej heller hur man skall kunna fastställa, i vad mån skogstillgången avviker från den normala. Det vore naturligtvis en brist, att man i författningstext och anvisningar icke kunnat lämna någon fullständig och lättfattlig definition på begreppet relativ skogstillgång. Domänstyreisen förordade därför genomförande av en metod, enligt vilken värderingen skulle utföras genom diskontering av kommande avkastningar till nuvärde, därvid man skulle mera direkt än vad nu vore fallet kunna utgå från det vid taxeringstilltfället befintliga virkesförrådet och dess sammansättning i fråga om grövre och klenare dimensioner. Det syntes vara betydligt lättare och kännas mera betryggande att vid enbart bedömning fastställa, hur mycket en skog ungefärligen innehölle av barrskog och lövskog samt hur den förstnämnda vore fördelad på grövre och klenare skog, än att fastställa hur det för tillfället å skogen befintliga virkesförrådet förhölle sig till det virkesförråd, som skulle finnas å skogen, om denna befunne sig i ett tänkt normaltillstånd. Efter att h a p å p e k a t a t t m a n vid u p p s k a t t n i n g enligt d e n i f r å g a s a t t a n y a m e t o d e n av v i r k e s f ö r r å d e t k u n d e d r a g a n y t t a av r i k s s k o g s t a x e r i n g a r n a f r a m h ö l l d o m ä n s t y r e l s e n de s v å r i g h e t e r , s o m s k u l l e u p p k o m m a , d å tillförlitliga uppgifter o m v i r k e s f ö r r å d e t s a k n a d e s , och f o r t s a t t e :

48 Någon möjlighet att helt undvika dylika svårigheter finnes emellertid icke, så länge man icke anser sig kunna ålägga den enskilde skogsägaren att genom enkel trädräkning eller dylikt företaga en uppmätning av sin skog. Det föreslagna systemet torde dock begränsa de svårbedömda fallen till det minsta tänkbara antalet. Många skogar ha vid försäljning, skifte eller dylikt undergått mätning i någon form, och om denna mätning icke ligger alltför långt tillbaka i tiden, bör man med ledning av densamma samt uppgifter om bonitet och efter mätningen gjorda virkesuttag kunna göra en någorlunda tillförlitlig beräkning. Det torde för övrigt bliva allt vanligare att hushållningsplaner upprättas även av de ägargrupper, som nu merendels icke hava sina skogar indelade. Enligt vad domänstyrelsen har sig bekant har också ett flertal skogsvårdsstyrelser sedan längre tid vidtagit åtgärder för att främja dylik planläggning. Beträffande skogar, för vilka icke finnas förrådsuppgifter, återstår möjligheten till jämförelse med närbelägna skogar, för vilka finnas dylika uppgifter om virkesförrådet. I detta avseende är domänstyrelsen övertygad" om att det föreslagna systemet giver bättre och säkrare hållpunkter än det nuvarande. För sådan jämförelse torde med fördel kunna användas de siffror, som angiva virkesförrådet i medeltal för län eller del av län enligt riksskogstaxeringen. Slutligen torde böra beaktas den fördel för den enskilde skogsägaren, som ligger däri att denne, om hans skog blir för högt taxerad, kan genom enklast tänkbara skogliga förrättning visa att taxeringen är felaktig. I de tillstyrkande yttrandena över domänstyrelsens förslag framhölls bland annat följande. Den nya metoden byggde på det faktiska tillståndet hos varje skog. Detta vore en enkel samt för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna naturlig och lättförståelig utgångspunkt för taxeringen. De uppgifter, som vore nödvändiga för en beräkning av skogsvärdet, vore begränsade och kunde lätt anskaffas genom uppmätning. Härigenom torde förutsättningarna för ett bättre utfall i praktiken föreligga. Av betydelse vore även de möjligheter till kontroll av taxeringens riktighet som stode skogsägaren till buds. Därutöver erbjöde de nya grunderna bättre möjligheter till kontroll mot den allmänna riksskogstaxeringens uppgifter. Några större svårigheter torde icke komma att föreligga att med tillgängliga hjälptabeller verkställa taxeringen. Det framhölls även att den nya metoden vid den verkställda provtaxeringen visat sig medföra dels en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena i södra och mellersta Sverige och dels en starkare differentiering av värdena mellan skogrika och skogfattiga fastigheter samt att denna metod sålunda uppenbarligen gåve värden, som närmare anslöte sig till saluvärdena. Härtill komme, att den föreslagna metoden säkerligen bidroge till ett jämnare resultat. De i yttrandena över domänstyrelsens förslag anförda skälen mot den ifrågasatta nya metodens genomförande kunna sammanfattas sålunda. Det gällande systemet, som i princip vore riktigt, hade god hävd och vore enkelt i konstruktionen. Detta system hade efter hand visat sig giva ett allt bättre resultat och taxeringsmyndigheterna vore i allmänhet väl förtrogna med detsamma. Från vetenskapligt håll uttalades att, då man numera

19 k o m m i t så långt inom produktionsforskningens område att ett fastare grepp på frågan om rationell skogsskötsel låge inom räckhåll, övervägande skäl syntes tala för bibehållande av gällande grunder. Den nya metoden förutsatte en kännedom om virkesförrådet, som förelåge endast beträffande en mindre del av landets enskilda skogar. Under sådana förhållanden torde d e n n a metod knappast giva ett tillförlitligare resultat än den gamla metoden. Vidare framhölls i yttrandena, att den nya metoden troligen komme att till skada för skogsvården i landet leda till proportionsvis hårdare beskattning av skogar med stora virkesförråd och att den sålunda skulle komma att motverka vad som från det allmännas sida rekommenderats såsom önskvärt i skogshushållningen, nämligen att hålla så stora virkesförråd som möjligt. Det tabellverk, grundat på riksskogstaxeringens material, enligt vilket diskonteringen till förväntningsvärden skulle ske, ansågs ej rättvisande för de enskilda fastigheterna, Verkningarna av de i den nya metoden inlagda schabloniseringarna måste göras till föremål för en mera ingående analys. Det nya systemet kunde knappast sägas innebära någon förenkling av taxeringsförfarandet. Den förutsatte ett tidskrävande arbete för uträkning av fastigheternas värden. För en skogsägare bleve det förenat med kostnader och andra olägenheter att överklaga taxeringen av hans skog, om förslaget genomfördes, eftersom det icke funnes någon annan möjlighet för honom att styrka sin talan än att låta uppmäta virkesförrådet. Det nya förfaringssättet krävde stor tillgång till skogligt utbildade personer. Under alla förhållanden vore önskvärt att den nya metoden icke antoges förrän erfarenhet om dess praktiska tillämpning vunnits genom ytterligare provtaxeringar och den pågående riksskogstaxeringen avslutats. Som skäl för ett uppskov anfördes även det rådande osäkra ekonomiska läget. Här må ock särskilt omnämnas ett uttalande av chefen för dåvarande statens skogsförsöksanstalt, professorn Henrik Petterson, av bland annat följande innehåll: Arbetet borde inriktas icke på en ändring av de nuvarande reglerna om skogsvärdering utan på en förbättring av kunskapen om vad som menades med rationellt skogsbruk. Den vid skogsförsöksanstalten bedrivna produktionsforskningen arbetade på denna linje. Målet vore därvid att för olika kombinationer av bonitet och skötselprogram uppställa tabeller, som utvisade beståndsutvecklingen vid stigande ålder. Tabellerna skulle upplysa om det antal träd, fördelat på diameterklasser, som uttoges vid varje gallring, och det trädantal, likaledes fördelat på diameterklasser, som efter gallringen kvarstode och tillväxte. Träden i diameterklasserna skulle kuberas och värderas. För varje bonitet erhölles alltså flera alternativa tabeller, som för olika skötselprogram redovisade samtliga under beståndets levnad inflytande nettoinkomster. Med stöd av dessa uppgifter kunde man för varje alternativ utföra en — i motsats till förhållandet vid det nu föreskrivna förfarandet — klanderfri beräkning av markvärdet. Det skötselprogram, som därvid gåve det högsta markvärdet, vore att anse som mest rationellt. Tabellen för detta skötselprogram gåve efter enkla summeringar årsavverkningens 4—916443

50 och virkesförrådets massa, dimensionsfördelning och rotvärde vid normal sko»gstillgång. I den promemoria, som finansdepartementets skatteberedning avgav rörande överarbetningen av domänstyrelsens förslag, framhölls beträffande det av professor Petterson angivna värderingsförfarandet att underlag för detta förfarande ännu icke förelåge. Det vore givetvis ett önskemål, att mian kunde lägga den mest rationella skötseln av en skog till grund för dess värdering, men förutsättningen härför, då det gäller värdering för fastighetstaxeringsändamål, vore att ifrågavarande skötselprogram icke bliott vore kända och godtagna i praktiken utan även blivit så allmänt tillämpade att de blivit bestämmande för den allmänna prisnivån vid köp och försäljning av skogsfastigheter. I vissa yttranden över domänstyrelsens förslag till nya grunder för skogstaxeringen föreslogs att, därest det gällande taxeringsförfarandet komme att bibehållas, vissa ändringar skulle göras i detsamma. Det framhölls sålunda från skilda håll att man, om man önskade en förbättring av den gällande metoden, främst hade att inrikta sig på att i möjligaste mån minska eller undanröja de svårigheter som vore förknippade med bestämmandet av relativa skogstillgången. Sålunda ifrågasattes bland annat lagfästande av någon av de tidigare praktiserade s. k. närmemetoderna för bestämning av relativa skogstillgången. Därvid åsyftades närmast den s. k. förråds- och massaåldersmetoden, innebärande att relativa skogstillgången bestämmes som relativa virkesförrådet, korrigerat med relativa massaåldern, beräknad efter virkesförrådets fördelning i åldersklasser och angiven som förhållandet mellan förhandenvarande och normal massaålder. Från annat håll framhölls att svagheterna hos det nuvarande förfarandet, vilka finge anses bero därpå att man vetat alltför litet om rationellt skogsbruk och därmed om normalförrådets sammansättning för en riktig bedömning av relativa skogstillgången, borde kunna avhjälpas genom den vid skogsförsöksanstalten bedrivna produktionsforskningen och därvid framkomna tabeller för olika boniteter och skötselprogram. Av dessa tabeller framginge nämligen årsavverkningens och virkesförrådets massa, dimensionsfördelning och rotvärde vid normal skogstillgång, och härigenom bleve det möjligt att bedöma relativa skogstillgången. Det ifrågasattes även om det icke vore möjligt att utnyttja de utredningar, som låge till grund för det av domänstyrelsen framlagda förslaget. Normalskogen kunde sålunda ersättas med genoinsnittsskogen för län eller annan enhet, och relativa skogstillgången kunde sålunda anknyta till den faktiska skogens genomsnittliga beskaffenhet. I skatteberedningens promemoria uttalades på anförda skäl att, om den gamla metoden behölles, ingen av de s. k. närmemetoderna för bestämning av relativa skogstillgången kunde anses vara av sådan beskaffenhet att den

51 k u m d e l a g f ä s t a s . Icke h e l l e r de övriga förslagen vore s å d a n a a t t de, i varje fall vid d å v a r a n d e t i d p u n k t , k u n d e m e d f ö r a n å g r a f ö r b ä t t r i n g a r av den gäll a n d e m e t o d e n . O m g ä l l a n d e t a x e r i n g s m e t o d bibehölles, b o r d e m a n e m e l l e r t i d å l ä g g a b e s k a t t n i n g s n ä m n d e r n a a t t till g r u n d för b e r ä k n i n g av relativa s k o g s t i l l g å n g e n alltid lägga en u p p s k a t t n i n g av det t o t a l a v i r k e s f ö r rådet. Vidare anfördes: Detta måste, såsom förhållandena ligga till i praktiken, anses vara en ofrånkomlig förutsättning för en någorlunda tillfredsställande bedömning av relativa skogstillgången, och att en sådan uppskattning icke alltid skett torde vara huvudanledningen till de mest flagranta fallen av feltaxeringar. Virkesförrådet per hektar samt relativa virkesförrådet torde böra antecknas i vederbörande kontrolllängd, och då relativa skogstillgången bestämmes med avvikelse från relativa virkesförrådet, torde jämväl motiv härför böra antecknas i längden. Angående förfaringssättet vid dylik avvikelse synes på grund av vad förut anförts i skogsvärderingsinstruktionen endast kunna angivas, att man i vissa fall kan använda lämplig närmemetod och i andra fall kan få utgångspunkter genom jämförelse med typskog, för vilken detaljerad beräkning av relativa skogstillgången före-

1 sitt y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t f ö r o r d a d e chefen för finansdepartementet den f ö r e s l a g n a m e t o d e n . H a n a n f ö r d e d ä r v i d b l a n d a n n a t följande. Den hittills gällande metoden kunde ej anses ha på ett otillfredsställande sätt fyllt sitt ändamål enbart av den anledningen att försäljningsvärdena å skogsfastigheter under den nuvarande taxeringsmetodens tillämpningstid i allmänhet i hög grad överstigit taxeringsvärdena. Den allmänna taxeringsnivån hade nämligen varit beroende icke enbart av metoden som sådan utan även av sådana vid sidan av densamma med stöd av allmänna ekonomiska överväganden fastställda faktorer som den prisperiod, som skulle läggas till grund för rotvärdenas beräkning, räntefoten och avdraget för allmänna kostnader. Det avgörande vid valet av taxeringsmetod vore i stället om metoden vore sådan, att de värden som erhölles komme att stå i ett riktigt förhållande till varandra inbördes. Svårigheterna att med gällande metod komma till rätta med denna inbördes avvägning sammanhängde särskilt med uppskattningen av relativa skogstillgången. Just i åsidosättandet av denna faktor hade man att misstänka en betydande olikformighet beträffande värdesättningen av olika fastigheter. V i d a r e a n f ö r d e chefen för

finansdepartementet:

Någon utredning om hur de hittillsvarande taxeringsvärdena förhållit sig till varandra föreligger icke, och en sådan kan icke göras utan en mycket omständlig procedur. En kontroll å hur förhållandena för tillfället te sig i sistnämnda hänseende — av den art som vid provtaxeringen lätt kunde åstadkommas beträffande de enligt den nya metoden fastställda taxeringsvärdena genom anskaffande av erforderliga primäruppgifter — är mycket svår att åstadkomma beträffande enligt den nuvarande metoden bestämda värden. Häri ligger en ytterligare svaghet hos sistnämnda metod. För att fastställa om ett värde är riktigt eller oriktigt räcker det icke med tillgång till exakta uppgifter angående bonitet och virkesförråd, vilka egenskaper kunna utrönas genom i praktiken vanligen förekommande skogliga förrättningar.

52 För en exakt beräkning av relativa skogstillgången angiver hittills gällande skogsvärdcringsinstruktion ingen annan utväg än att upprätta hushållningsplan för vederbörande skog och därefter beräkna värdet genom att till nuvärde diskontera de enligt planen fallande framtida avkastningarna. Ej ens genom ett så kostbart och invecklat förfarande erhållas emellertid säkra värden. Det kan knappast undgås, att vid upprättande av en hushållningsplan subjektiva synpunkter komma att spela in. Två skogar med exakt samma bonitet, skogstillgång, virkespris och avsättningsläge kunna härigenom få olika värden, beroende på olika uppfattning om skogsbrukets rätta bedrivande hos dem, som upprättat hushållningsplanerna. Detta förhållande, som alltså gäller där betingelserna för värderingen äro de bästa tänkbara, är givetvis icke tillfredsställande. Att riskerna för ojämnheter vid bestämmande av relativa skogstillgången äro ännu större i det stora flertalet fall, där inga hushållningsplaner finnas, ligger i öppen dag. Att de närmemetoder, som utarbetats för praktisk tillämpning i dessa fall, äro föga tillförlitliga torde framgå av den inom skattebcredningen verkställda undersökningen av dessa metoder. En ingående undersökning har i själva verket visat, att det torde föreligga nära nog oöverstigliga praktiska svårigheter att med utgångspunkt från nuvarande metod giva sådana regler för bestämmande av relativ skogstillgång som verkligen kunna betecknas såsom något så när tillfredsställande. I det nu angivna avseendet synes den av domänstyrelsen föreslagna metoden, sådan den föreligger efter den inom skatteberedningen verkställda överarbetningen, ha ett bestämt företräde framför den nuvarande. I de fall, då exakta uppgifter om markens produktionsförmåga och det därå befintliga virkesförrådet föreligga, ger den nämligen taxeringsvärden, vilka — även om de med hänsyn till felaktiga värdefaktorer eller dylikt kunna vara oriktiga i och för sig — i varje fall äro på ett nöjaktigt sätt avvägda i förhållande till varandra. Det har invänts mot den föreslagna metoden, att den dels är behäftad med vissa teoretiska brister och dels kominer att medföra svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Anledningarna till de förra invändningarna torde i huvudsak ha undanröjts vid överarbetningen inom skatteberedningen genom införande av ett särskilt markvärde och genom hänsynstagande vid korrektionsfaktorernas beräkning till förekommande variationer i trädens värdetillväxt. Kvar står visserligen den anmärkningen, att värdeberäkningen sker efter schabloner och att resultaten för de särskilda fastigheterna därför kunna bliva missvisande. Betydelsen av denna anmärkning synes dock ha inskränkts genom de ändringar, som skett vid överarbetningen, och schabloner torde bli nödvändiga vid varje metod, om kravet på enkelhet skall upprätthållas. I förhållande till andra felkällor, som oundvikligen måste komma att förefinnas vid värdering av skog för ifrågavarande ändamål, synes olägenheten av att tillämpa schabloner vara obetydlig. Jag åsyftar därvid i första hand de felmöjligheter, som äro en oundviklig följd av att exakta uppgifter om virkesförrådet på de flesta fastigheter saknas. Den föreslagna nya metodens sätt att anknyta värderingen till det skogsbruk, som i olika delar av vårt land faktiskt bedrives, måste enligt mitt förmenande betecknas som en god uppläggning av värderingsfrågan. Givetvis kan invändas, att skogsbruket kan bedrivas mera rationellt än som genomsnittligt sker i praktiken och att hänsyn därtill borde tagas vid taxeringen. Det är emellertid uppenbarligen det verkliga utbyte av skogen varmed flertalet köpare räkna, som bestämmer försäljningsvärdena, och icke det utbyte, som en minoritet av köparna med särskilt goda skogliga insikter kunna utvinna ur densamma. Vad angår anmärkningarna mot metodens praktiska användbarhet torde synnerlig vikt böra fästas vid erfarenheterna från den verkställda provtaxeringen

53 och de därvid uttalade uppfattningarna av ledamöterna i de tillsatta provtaxer i n g s n ä m n d e r n a . Flertalet av dessa ledamöter ha uttalat, att de funnit det lättare att bedöma primärfaktorerna enligt den nya metoden än enligt den nuvar a n d e , och ingen av dem har ansett särskilda svårigheter föreligga att tillämpa den nya metoden. Majoriteten av de myndigheter, som hade tillfälle att följa provtaxeringen på närmare håll, synes också vara av den uppfattningen, att den nya metoden vid den praktiska tillämpningen visat sig vara den nuvarande överlägsen. Berednings- och taxeringsnämndernas uppgifter komma också att inskränka sig till uppskattning av vissa faktorer av sådant slag som vid en räkning av skogen direkt erhållas samt att för varje skog verkställa ett fåtal multiplikationer med siffror, som direkt och med lätthet erhållas i upprättade hjälptabeller. Jag kan sålunda icke finna, att det med hänsyn till antagliga tillämpningssvårigheter finnes anledning avvisa den nya metoden. Givetvis kommer den i början, innan n ä m n d e r n a bli vana vid den, att vålla visst besvär, men vid sådana övergående svårigheter synes ej böra fästas alltför stor vikt. Vissa anordningar för underlättande av övergången kunna för övrigt, som av skatteberedningens utredning framgår, vidtagas. Som en sammanfattning av den nya metodens företräden framför den nuvar a n d e skulle man kunna säga, att den är ägnad att bygga på för framtiden på ett helt annat sätt än den nuvarande. Det har under den nuvarande metodens tilllämpningstid icke varit tillfyllest att räkna skogen på en fastighet och bestämma boniteten på marken; man har ändå icke haft möjlighet att fastställa ett säkert värde. Icke ens upprättande av hushållningsplan har, såsom jag förut antytt, givit säkra hållpunkter för bestämmande av värdet. Vid tillämpning av den nya metoden däremot kan man, sedan erforderliga primäruppgifter utrönts, genom enkla räkneoperationer få fram det värde fastigheten skall ha i förhållande till andra fastigheter. Man har med andra ord begränsat svårigheterna i det praktiska taxeringsarbetet till dem, som ligga i inhämtande av nämnda primäruppgifter, och för framtiden kan man alltså inrikta sig på att framskaffa dylika. Man torde därvid kunna komma ganska långt på vägen mot en jämn beskattning av våra skogar. Det synes också vara att förvänta, att metodens tillämpning skall giva anledning till att enskilda skogsägare bliva mera intresserade än hittills av att uppskatta skogstillgångarna på sina fastigheter och att enbart detta förhållande skall så småningom bidraga till förbättrade taxeringsresultat. Med hänsyn till de sålunda angivna synpunkterna kan jag icke finna annat än att den nya metoden är den nuvarande överlägsen, och jag finner mig därför böra förorda densamma. Därvid vill jag emellertid ej underlåta att framhålla, att den nuvarande metodens genomförande på sin tid innefattade ett mycket stort framsteg och att det just är erfarenheterna från denna, som man nu byggt vidare på. Tillika vill jag ytterligare fastslå, att den nya metoden i och för sig icke bör vid lika värdefaktorer resultera i en annan värdenivå än den nuvarande metoden, utan att fördelarna ligga i den större säkerhet, med vilken den kan antagas verka. I rent praktiskt avseende vill jag tillägga, att det, såsom skatteberedningen utvecklat, torde bliva nödvändigt att även vid bibehållande av nuvarande metod stadga en obligatorisk bestämning av virkesförrådet. Är man ändå nödsakad att taga detta steg, vilket torde vara det moment, som enligt den föreslagna metoden kan förväntas medföra de största svårigheterna, saknas, synes det mig, all anledning att avstå från de mycket betydande fördelar, som kunna ernås genom att upptaga den nya metoden även i övriga delar.

54 Frågans behandling vid 1944 års riksdag. I sitt över propositionen avgivna yttrande fann bevillningsutskottet den nya metoden ur principiell synpunkt vara att föredraga framför den gällande och ansåg på den grund den nya metoden böra genomföras. Vad som enligt utskottets uppfattning i främsta rummet gåve den nya metoden företräde framför den gällande vore, såvitt utskottet kunde finna, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga primäruppgifter vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes. Det förhållandet, att i den nya metoden värderingen anknötes till det sätt, på vilket skogsbruket i olika delar av landet faktiskt bedreves, och ej till ett »efter rationella grunder» bedrivet skogsbruk, syntes även ägnat att giva riktigare taxeringsvärden. Vidare framhöll utskottet, att genom de föreslagna värderingsgrunderna en bättre avvägning syntes kunna erhållas vid taxeringen av skogsmark och därå växande skog i landets olika delar, enär hänsyn toges till de klimatiska förhållandenas inverkan på produktionsförmågan genom landets uppdelning i tillväxtområden. Till den föreslagna nya metodens företräden framför den nuvarande borde även räknas, att i sådana fall, då taxeringsvärdet av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, vederbörande skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel stamräkning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull betydligt större, om den föreslagna metoden genomfördes, än den förut varit. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad att hos skogsägarna väcka intresse för en uppskattning av skogstillgångarna å deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis småningom kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat. Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende: Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandlingar torde finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall komma att ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas vid användning av hjälptabell nr 2. Såsom ovan nämnts har i propositionen avsetts, att beskattningsnämnderna vid tillämpningen av denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen. I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren 1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter den föregå-

U ende riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid typskogsundersökningarna vunna resultaten icke medhinnas i den utsträckning, som kan anses erforderlig. Ett genomförande av den nya metoden vid 1945 års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete, som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren har även till utskottet framförts farhågor för att det erforderliga förberedelsearbetet icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt biträde härtill. P å dessa skäl f ö r o r d a d e u t s k o t t e t u p p s k o v m e d g e n o m f ö r a n d e t av d e n n y a m e t o d e n till d e n n ä r m a s t efter 1945 å r s a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g f ö l j a n d e a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g e n och f r a m h ö l l , a t t h ä r i g e n o m v u n n e s den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen k u n d e äga r u m inom flera l ä n s a m t a t t l ä n g r e tid e r h ö l l e s för b e a r b e t n i n g av m a t e r i a l e t f r å n t y p skogsundersökningarna. Utskottet anförde slutligen: Vad angår detaljerna i den nya metoden förutsätter utskottet, att dessa under den tid, som enligt utskottets förslag kommer att stå till buds, överarbetas och — i den mån så befinnes kunna ske — förbättras och förenklas. Utskottet vill i detta hänseende särskilt erinra om räntefoten, sättet för markvärdets beräkning och korrektionsfaktorerna. Beträffande räntefoten ifrågasätter utskottet, huruvida icke de riskmoment, som förefinnas vid skogsbruk såväl som vid varje annan rörelse, böra föranleda en något högre räntefot än den i propositionen föreslagna, 3 3 / 4 procent. Utan att taga ståndpunkt till spörsmålet om den lämpliga storleken av räntefoten enligt den nya metoden har utskottet vid framläggandet av förslaget till skogsvärderingsinstruktion enligt den nuvarande metoden funnit sig böra förorda bibehållande av den vid 1938 års fastighetstaxering tillämpade räntefoten av 4 procent. I fråga om markvärdet synes den nya metoden i norra Sverige giva ett lågt markvärde men i södra Sverige resultera i en betydande stegring av det hittillsvarande markvärdet. Detta förhållande synes utskottet böra närmare undersökas. Likaså bör övervägas, huruvida icke beträffande sådan mark, som är mindre produktiv för skogsbruk, t. ex. ljungmarker, vilka vid tillämpning av de i propositionen föreslagna värderingsgrunderna skulle komma att åsättas betydande värde, en reduktion av detta värde på ett eller annat sätt bör äga rum för ernående av större överensstämmelse med det verkliga värdet. Vidare må påpekas, att i den vid den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen fogade tabell A, utvisande korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer, skillnaden mellan de för

56 olika tillväxtområden angivna talen i vissa fall är högst avsevärd. Detta förhållande, som får stor betydelse vid taxeringen i gränstrakterna av åsyftade tillväxtområden, synes vid överarbetningen av grunderna för den nya metoden böra ägnas uppmärksamhet. För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar synas även ytterligare provtaxeringar böra äga rum. I anslutning till vad som anförts i de över domänstyrelsens förslag avgivna yttrandena och särskilt i skatteberedningens promemoria föreslog emellertid bevillningsutskottet att i skogsvärderingsinstruktionen skulle införas en bestämmelse att bedömandet av relativa skogstillgången skulle ske med utgångspunkt från en uppskattning av befintligt virkesförråd och dettas förhållande till det virkesförråd, som skulle finnas å skogen då denna vore normalt sammansatt och sluten (relativt virkesförråd); och lämnades närmare regler för hur detta bedömande skulle ske. Uppskattning av virkesförrådet gjordes sålunda obligatorisk. 1944 års riksdag beslöt i överensstämmelse med bevillningsutskottets betänkande. Samma riksdag beviljade jämväl ett anslag för utläggande av typskogar till ledning vid den följande fastighetstaxeringen. 1944 års typskogsinventering. Den av 1944 års riksdag beslutade typskogsinventeringen utfördes av dåvarande statens skogsförsöksanstait och omfattade 398 fastigheter och delar av fastigheter i Svealand utom Kopparbergs län och i Götaland. En redogörelse för huru typskogsinventeringen genomfördes har av de sakkunniga lämnats i en särskild den 7 februari 1949 avgiven skrivelse till chefen för finansdepartementet. Av intresse är emellertid att här jämföra de resultat, som framkommo vid typskogsinventeringen för de fastigheter, vilka taxerades i sin helhet, med de för dessa fastigheter vid 1938 års allmänna fastighetstaxering bestämda värdefaktorerna. Arealen skogsmark kom vid inventeringen att uppskattas 9 procent lägre än vid 1938 års taxering. Att de flesta fastigheterna uppvisade minskad areal torde ha sammanhängt med att i ej ringa utsträckning betesmarker anordnats, därvid skogsmark överförts till kultiverad betesäng. I vissa fall konstaterades i stället en ökning av skogsmarksarealen beroende på att myrmarker genom dikning omförts till skogsmark och stundom på att åkermark lagts igen till skogsmark. Boniteten bedömdes genomsnittligt 20 procent högre än vid 1938 års fastighetstaxering. Den vid inventeringen uppskattade relativa skogstillgången var i genomsnitt 43 procent högre än vid nämnda fastighetstaxering. Denna ökning kan icke förklaras med att å de undersökta fastigheterna upplagrats virkesförråd sedan 1938. Att virkesförråden skulle ha stegrats i nämnvärd

57 grad torde med hänsyn till kristidens vedavverkningar knappast vara sannolikt. Förklaringen måste ligga däri att en underskattning av virkesförråden skett vid fastighetstaxeringen. Genom att såväl boniteten som relativa skogstillgången underskattats blev stegringen av skogsvärdet per hektar avsevärd, även om hänsyn ej togs till ökade rotvärden. Vid uträkning med 1938 års rotvärden blev stegringen 55 procent; om hänsyn togs till minskningen av skogsmarksarealen, steg dock det totala värdet av skogsmark och växande skog med endast 35 procent. Härvid bör märkas att den skogsmark, som överförts exempelvis till kultiverad betesäng, skolat åsättas värde som sådan. Taxeringsutfallet i fråga om skogsmark och växande skog vid 1945 års allmänna fastighetstaxering.1 Arealredovisningen. Hela rikets skogsmarksareal utgör enligt senaste tillgängliga uppgift från riksskogstaxeringen 22 899 200 hektar. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1945 redovisades för hela landet en skogsmarksareal av 22 289 800 hektar. I jämförelse med riksskogstaxeringens ovannämnda uppgift föreligger alltså vid taxeringen ett underskott av 2,7 procent. Vid tidigare fastighetstaxeringar konstaterades sådana underskott av 3,4 procent år 1938, 3,8 procent år 1933 och 6,0 procent år 1928. Denna jämförelse mellan den senaste fastighetstaxeringens resultat och resultaten av de tidigare taxeringarna haltar emellertid såtillvida att i riksskogstaxeringens senaste arealuppgift, i motsats mot vad som tidigare varit fallet, fjällskog av lägsta bonitet icke medräknats. I riksskogstaxeringens ovannämnda uppgift om den totala skogsmarksarealen i riket ingå för övrigt jämväl sådana skogsområden som taxerats såsom annan fastighet. Det underskott, som sålunda framkommit vid 1945 års taxering, är liksom vid de tidigare taxeringarna att hänföra huvudsakligen till de i det inre av övre Norrland belägna skogsområdena. Skogsmarksvärdet. Vid 1945 års taxering åsattes skogsmarken i rikets landsbygd ett värde av 697 218 100 kronor mot 479 623 400 kronor vid 1938 års taxering. Skogsmarksvärdet ökades alltså med icke mindre än 45,4 procent. Skogsmarksvärdet per hektar var 1928 23,6 kronor, 1933 18,6 kronor, 1938 21,5 kronor och 1945 31,6 kronor. Ökningen av detta värde år 1945 är alltså i jämförelse med 1938 års värde 47 procent. Orsaken till ökningen är att hänföra dels till ändrade värderingsgrunder, dels till en höjning av virkespriserna. Således har sänkningen av det s. k. allmänna avdraget från 1/a av avkastningsvärdet till 30 procent av detsamma betytt en ökning av skogsmarksvärdet med 5 procent och den justering av bonitetsgrunderna, som skedde vid 1944 års Stockholmsmöte, en sådan ökning med 1 Uppgifterna i detta avsnitt ha i huvudsak~bekommits från den särskilda utredning som pågår rörande utfallet av nämnda fastighetstaxering.

58 inemot 10 procent. I övrigt är orsaken till ökningen att söka i höjda virkespriser särskilt under de första krigsåren. Justeringen av bonitetsgrunderna har icke haft någon större betydelse för värdesättningen i de nordligare delarna av riket, där höjningen av hektarvärdena variera mellan 20 och 30 procent. I Svealand och Götaland, varest däremot samtliga ovannämnda faktorer till fullo inverkat vid värdesättningen, h a r stegringen varit 67 respektive 44 procent. Skogsvärdet. Ökningen av skogsvärdet vid 1945 års taxering var i förhållande till 1938 års värde 53,3 procent. Sålunda uppskattades skogsvärdet 1945 till 2 428 635 400 kronor och 1938 till 1 584 351 800 kronor. Värdet per hektar var 1928 72 kronor, 1933 61 kronor, 1938 71 kronor och 1945 110 kronor. Anledningen till ökningen år 1945 av skogsvärdet är att söka dels i de förut nämnda ändrade värderingsgrunderna och i höjningen av virkespriserna, dels i ändrad uppskattning av relativa skogstillgången. Stegringen av skogsvärdet är störst i Svealand eller i genomsnitt 74 procent och lägst i Norrland eller 36 procent. I Götaland är den genomsnittliga stegringen 54 procent. Vad Norrland beträffar är stegringen i Västerbottens län endast 15 procent och i Norrbottens län 25 procent. Dessa i jämförelse med höjningen av virkespriserna (se nedan) jämförelsevis obetydliga höjningar bero på att virkesförråden minskats genom avverkningar utöver tillväxten, varigenom relativa skogstillgången påverkats. Anmärkningsvärt är också, att stegringen i Jönköpings län är endast 36 procent. Boniteten. Vid 1938 års taxering uppskattades boniteten för hela rikets landsbygd till i genomsnitt 2,23. År 1945 skedde en höjning med 0,24 enheter till 2,47 eller med ej mindre än 11 procent. Anledningen till höjningen är huvudsakligen att finna i den omständigheten, att nya grunder för omräkning av s. k. idealbonitet till fastighetstaxeringsbonitet förordades av Stockholmsmötet, då det befunnits att den faktiska, normala virkesproduktionen i förhållande till idealboniteten visar ökning från norr till söder. Härigenom har erhållits en starkare differentiering i boniteringen än tidigare. Sålunda har bonitetsmedeltalet höjts för Norrland från 1,73 till 1,80 eller med allenast 4 procent, för Svealand från 2,66 till 3,11 eller med 17 procent och för Götaland från 3,18 till 3,70 eller med 16 procent. Höjningen av boniteten är störst i Örebro, Uppsala, Stockholms och Skaraborgs län. 1945 års bonitetsmedeltal för Västerbottens och Jämtlands län är något lägre än 1938 års motsvarande siffra. Rotvärdet har vid taxeringen 1945 i förhållande till 1938 års rotvärde höjts med 25 procent från 2,85 till 3,55 kronor. Höjningen är huvudsakligen beroende på stegringen av virkesprisen under senare delen av tioårsperioden 1932—1941, vars prismedeltal låg till grund för prissättningen. Relativa skogstillgången beräknades i genomsnitt år 1928 till 0,64, år 1933 till 0,70, år 1938 till 0,73 och år 1945 till 0,76. Dessa höjningar från taxering till taxering ha en naturlig förklaring i virkesförrådens fortgå-

59 ende ökning i de sydligare delarna av riket. Avvägningen av relativa skogstillgången torde dessutom vid 1945 års fastighetstaxering ha blivit mera omsorgsfullt genomförd än tidigare. Orsaken härtill är främst att finna i ökad kännedom om virkesförråden. Såvitt angår de sex nordligaste länen torde denna ökade kännedom främst bero på att den nya riksskogstaxeringen sedan år 1938 hunnit helt övergå dessa län och att till ledning för fastighetstaxeringen en sammanställning av riksskogstaxeringens material skett för delar av nämnda län, omfattande ett eller flera taxeringsdistrikt. Inom de övriga 18 länen i riket har större kännedom om virkesförråden erhållits genom att de där upplagda typskogarna tjänat som jämförelseobjekt. Emellertid torde i detta sammanhang böra hänvisas till det förhållandet, att vid 1945 års taxering för första gången skyldighet förelåg att för varje taxeringsenhet i taxeringslängden angiva det virkesförråd per hektar, som antagits förefinnas å taxeringsenheten. — I detta sammanhang får icke bortses från det mellan boniteten och relativa skogstillgången föreliggande sambandet, att en höjning av boniteten å en taxeringsenhet kan medföra att det relativa virkesförrådet blir i motsvarande mån lägre, enär vid den högre boniteten normalförrådet är högre än vid den lägre. Att trots de stora bonitetshöjningarna i de sydligare länen vid 1945 års taxering den relativa skogstillgången ändå samtidigt höjts, torde sålunda främst ha berott på kännedomen om skogstillgångarnas fortgående ökning i dessa trakter av riket. — De största höjningarna av relativa skogstillgången föreligga inom Örebro och Älvsborgs län med 12 respektive 15 procent. I dessa län har boniteten samtidigt höjts med 0,62 respektive 0,50.

III.

Den nya

Di

sakkunniga.

metoden

för fastighetstaxering

Allmänna

av

skog.

synpunkter.

Sedan förslaget till ny metod för taxering av skogsmark och växande skog år 1944 förelades riksdagen, har det läge som utgjorde bakgrund för bedömandet av denna metods lämplighet i väsentliga avseenden ändrats. Såsom den avgjort mest betydelsefulla nytillkommande faktorn må bete:knas, att genom det riksdagsbeslut, vari 1944 års proposition utlöstes, den gällande metoden så ändrades att en tidigare ej erforderlig, låt vara srmmarisk, uppskattning av virkesförrådet, alltid skulle företagas. På såd a i uppskattning skulle bedömandet av relativa skogstillgången grundas, i det att det tal, som utvisade förhållandet mellan storleken av det befintliga virkesförrådet och det virkesförråd som behövdes för en normalt sammansstt skog å mark med samma bonitet o. s. v., det s. k. relativa virkesförrådet, i regel också skulle utgöra relativ skogstillgång. De erfarenheter, som med

denna nya utgångspunkt vunnos vid 1944 års typskogsinventering och i viss mån även vid 1945 års allmänna fastighetstaxering, bekräftade att relativa skogstillgången tidigare i mycket stor utsträckning felbedömts. Och det visade sig också vid nämnda fastighetstaxering, att svårigheten att uppskatta virkesförrådet, vilken framhållits såsom det kanske starkaste skälet mot den föreslagna nya metoden, kunde övervinnas, även om den första uppskattning som i sådant avseende skedde kan antagas ha företett vissa brister. Men man torde också vara berättigad till den slutsatsen, att genom de skedda ändringarna den äldre metoden så förbättrats att skillnaden mellan densamma och den nya metoden kommit att framstå såsom mindre iögonenfallande än förut. Ett värdefullt jämförelsematerial för uppskattningarna ställdes genom 1944 års typskogsinventering till beskattningsnämndernas förfogande. Någon utredning finns icke om hur denna anordning överallt värdesattes, men de sakkunniga ha av spridda omdömen fått den uppfattningen att den betraktades som ett gott stöd för virkesförrådsuppskattningen. Det är ej utan sitt särskilda intresse att den bedömning rörande relativ skogstillgång, som vid typskogsinventeringen skedde beträffande varje typskog, med föranledande av ett uttalande i förarbetena till riksdagsbeslutet företogs på grundval av de tabeller rörande korrektionsfaktorer m. m., som ingingo i det i propositionen framlagda förslaget till skogsvärderingsinstruktion, omräknade efter en förräntning av 4 procent. Vid inventeringens planerande hade konstaterats att ingen annan tillfredsställande och över hela linjen användbar närmemetod för bestämmande av relativa skogstillgången fanns att tillgå. Vidare böra här omnämnas de genom de sakkunnigas försorg enligt särskilt uppdrag verkställda provtaxeringarna enligt den nya metoden inom 14 kommuner i olika delar av riket. Dessa provtaxeringar ha främst åsyftat dels att utröna huruvida i skilda landsändar med helt olika möjligheter för taxeringsmännen att i detalj känna till skogarna och skilda förutsättningar i fråga om tillgång till primäruppgifter m. m. en taxering enligt de nya grunderna kunde genomföras, dels att undersöka taxeringsutfallet i jämförelse med utfallet vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Vid provtaxeringarna har tillgått på följande sätt. Sådant material, som det vid verkliga taxeringar skulle ankomma på länsstyrelserna att ställa till beskattningsnämndernas förfogande, har utarbetats, i vissa fall genom de sakkunnigas försorg, i andra fall av skogssakkunniga i länen i samarbete med de sakkunniga. Såsom inledning till taxeringarna ha representanter för de sakkunniga eller, i vissa fall, länsskogssakkunniga, lämnat orienterande redogörelser för metodens syfte och innebörd. Men därefter ha provtaxeringsnämnder, bestående av ordförande och ledamöter som plägat tjänstgöra vid de vanliga taxeringarna, fullt självständigt utfört taxeringsarbetet. De sakkunniga ha, beträffande två kommuner in pleno, beträffande övriga kommuner genom någon av sina ledamöter och genom sin sekreterare, följt

(il vissa stadier av arbetet. Skogssakkunniga från länen ha också närvarit, likaså representanter för länsstyrelserna. Det instruktionsutkast som låg till grund för provtaxeringarna överensstämde i väsentliga delar med det nu framlagda förslaget, vilket dock i olika avseenden omarbetats med beaktande av erfarenheter från provtaxeringarna. Provtaxeringsresultalen så ock de omdömen rörande taxeringarna som avgivits av nämnderna måste anses väga tungt när det gäller att bedöma den ny metodens lämplighet. Slutligen må ock påminnas dels om det redan av 1944 års bevillningsutskott påpekade förhållandet, att ny riksskogstaxering numera övergått större delen av riket, varigenom ett material av stor betydelse för en säkrare bedömning av olika taxeringen påverkande moment kommit att stå till förfogande, dels om den nya typskogsinventering, av större omfattning än den förra, som enligt riksdagens redan fattade beslut skall föregå nästa allmänna fastighetstaxering och som påbörjats innevarande år. Vid en jämförelse mellan den hittills gällande metoden och den nya metoden synes det böra beaktas att någon i egentlig mening principiell olikhet dem emellan icke föreligger. Förhållandet kan kanske uttryckas så, att begreppet relativ skogstillgång enligt den gällande metoden har i stort sett samma funktion som korrektionsfaktorerna enligt den nya. I en punkt av gällande skogsvärderingsinstruktion klargöres den principiella innebörden av begreppet relativ skogstillgång på ett sätt, som tydligt utvisar att det utgör den faktor varigenom det genom diskontering av framtida avkastningar framkomna förväntningsvärdet konstateras. Samma syfte ha den nya metodens korrektionsfaktorer. Nämnda punkt i gällande skogsvärderingsinstruktion har emellertid mera karaktär av en principförklaring och torde sällan eller aldrig ha kommit till praktisk användning. I stället tilllämpas de schematiska regler som i andra punkter av instruktionen anknyta till normalskogens förhållanden. Dessa regler synas närmast ge vid handen att två exakt likadana skogar i en trakt skola anses ha samma relativa skogstillgång även om de befinna sig i olika avsättningslägen. Så bör emellertid rätteligen ej vara fallet. Avsättningsläget är bestämmande för förhållandet mellan värdena å virke av olika dimensioner; ju sämre avsättningsförhållandena äro desto högre äro kostnaderna för virkets framforslande till plats där det kan säljas, och desto mindre del återstår särskilt för de smärre dimensionerna såsom netto av bruttopriset. Detta förhållande borde rätteligen avsevärt påverka relativa skogstillgången och i själva verket så, att, om grov skog överväger, relativa skogstillgången är högre i ett sämre avsättningsläge än i ett bättre. Det för taxeringen grundläggande rotvärdet är så mycket lägre i det sämre avsättningsläget än i det bättre, att utan den högre relativa skogstillgången i det sämre läget det riktiga förhållandet mellan värdena å de båda skogarna icke framkommer. Såsom en av den nya metodens största förtjänster i jämförelse med den,

82 genom 1944 års riksdagsbeslut likvisst förbättrade, äldre metoden k a n väl betecknas den omständigheten att densamma automatiskt på ett i tillämpningen mycket enkelt sätt beaktar avsättningslägets betydelse. Nackdelen är, att detta beaktande och för övrigt även annan bedömning med den nya metoden sker enligt en schablon, som ersätter det efter omständigheterna i det särskilda fallet avpassade bedömande som gällande metod i viss mån tillåter. Ehuru, på sätt senare kommer att utvecklas, differentieringen enligt den nya metoden ej fullföljts så långt att det räknas med olika former för skogsskötseln i goda och dåliga avsättningslägen, k a n det likväl tagas för visst att den differentiering mellan skogarnas inbördes värden, som kommer att ske enligt denna metod, blir både mer utvecklad och riktigare än den som nu göres. Häråt peka bestämt omdömena kring provtaxeringarna. Enligt sakens natur bör det ock så vara. Begreppet relativ skogstillgång uppfattas väl i praktiken av beskattningsnämnderna merendels såsom något till sitt väsen obestämt, vilket överhuvud ej kunde fastställas genom en exakt kalkyl. Skulle någon söka ge sig in på en noggrann bedömning enligt den ovan omnämnda punkten i skogsvärderingsinstruktionen, vore han för övrigt hänvisad till gällande skogshushållningsplan. Eftersom hushållningsplaner kunna vara olika beskaffade och innefatta olika ordning för virkesuttagen i identiskt lika fall, kan relativa skogstillgången bli olika beträffande två exakt likadana skogar i samma avsättningsläge. Detta är oegentligt. En viss enhetlighet vid dylika beräkningar skulle visserligen kunna genomföras, om omloppstid (sluthuggningstid) och godtagbara gallringsprogram normerades. För typexempel representerande olika ålderssammansättning och omloppstider kunde sedan värden beräknas och sättas i förhållande till normalskog med tänkt sammansättning ifråga om trädslagsfördelning och antagna tillväxtprocent. Vägledande tabellariska sarn-^ manställningar kunde upprättas. Vissa sådana sammanställningar föreligga i själva verket redan och lära ha bidragit till ett förbättrat taxeringsresultat, där de tillämpats. För närvarande torde emellertid ej kunna frånkommas att valet av skötselprogram, då hushållningsplan ej finnes, kan göras till föremål för fritt bedömande inom vissa gränser. Med andra ord, begreppet relativ skogstillgång, även riktigt fattat, är ej oangripligt. Av en provtaxeringsnämnd har givits uttryck åt den till synes allmänna uppfattningen hos nämnderna att den osäkerhetskänsla, som alltid följt med bedömande av den relativa skogstillgången, vid tillämpning av den nya metoden utbytts mot en känsla av större trygghet. Provtaxeringarna enligt den nya metoden ha, ehuru vid dem tillämpats samma prissättning och samma räntefot som vid 1945 års taxering, beträffande de provtaxerade kommunerna resulterat i en nästan genomgående högre medelnivå än denna. I några fall har skillnaden blivit betydande. Detta har emellertid intet med metodernas principer att göra. Provtaxeringarna borde i och för sig resultera i ungefär samma genomsnittsvärden

som de gällande. I redogörelsen for provtaxeringarna (bilaga II) utvecklas vilka anledningarna till den ändrade nivån äro. Den huvudsakliga anledningen till nivåhöjningen ligger däri, att genom den nya metoden sådan denna tillämpats å provtaxeringarna rättelse skett av felaktigheter vilka uppkommit på grund av oriktiga grundläggande siffror i den gällande instruktionens normalförrådstabeller. Av riksskogstaxeringarna framgår, såsom påvisas i en i redogörelsen för provtaxeringsresultaten intagen tabell, att i förhållande till numera kända siffror de tillväxtprocent som förutsattes i normalförrådstabellernas uppgifter om normalförråd vid olika omloppstider äro avsevärt för låga och de angivna normalförråden i motsvarande mån för höga. Härav har otvivelaktigt följt en alltför låg bedömning av relativa skogstillgången. Det har också av vissa stickprov framkommit att vid bestämmande av normalavkastningens sortimentssammansättning för taxeringarna såvitt angår södra Sverige synes hava antagits väsentligt lägre timmerprocent än de varmed rätteligen bort räknas. För denna del av landet ha även de vid taxeringarna tillämpade medelboniteterna varit för låga och därigenom bidragit till skillnaden. Det torde få förutsättas att dessa fel även vid bibehållande av gällande metod bort omedelbart undanröjas. Provtaxeringarna ha beträffande barrskog nästan genomgående kunnat företagas enligt sådan mera summarisk metod, som kommit till praktiskt uttryck i den hjälptabell, vilken enligt 1944 års förslag betecknades som hjälptabell 2. Detta förenklade förfarande har förutsatt en uppskattning av dels hela virkesförrådet per hektar, dels i tiotal procent däri ingående virkesmassa av träd hållande minst 25 cm vid brösthöjd, dels granprocenten avrundad till 25-tal. Däremot har ej procenten klenskog — skog under 15 cm — särskilt uppskattats. För uträkningen av värdet enligt tabell 2 erfordras tillika ett mindre antal räkneoperationer än enligt huvudtabellen. Även vid taxering av lövskog har tillämpats en summarisk metod. Detta bör ej förbises vid värdesättning av de slutsatser, vartill provtaxeringsnämnderna kommit när det gällt att bedöma möjligheten att i praktiken omsätta den nya metoden. Med utgångspunkt givetvis från den tillämpning som faktiskt ägt rum ha emellertid provtaxeringsnämndernas genomsnittomdömen gått ut på att svårighetsgraden har varit ungefär densamma som hittills, i ett eller annat fall något större, mestadels något mindre, men i intet fall betydande. En tillämpning av den mera exakta metoden skulle ha ställt större krav på nämnderna, men en avsevärd del av merarbetet skulle ha varit av teknisk art och hänfört sig till det större antal uträkningar som följer av att den hjälptabell, som enligt 1944 års förslag betecknades som hjälptabell 1, då skulle ha kommit till användning. Helt säkert kommer det, om den nya metoden införes, att visa sig att taxeringen i verkligheten i mycket stor utsträckning kan ske enligt tabell 2, då olikheterna i resultat vid det ena och andra förfaringssättet i regel torde bli obetydliga. Provtaxeringarnas vittnesbörd torde därför kunna betraktas som i stort sett utslags-

Bl givande vid bedömande om den nya metoden skall kunna anses praktiskt användbar. Uppenbart är att en förnyad tillämpning av denna kommer att bli väsentligt lättare än dess tillämpning första gången. De sakkunnigas uppdrag har ej så avfattats att de ha att avge ett omdöme om den nya metodens lämplighet. Att utförandet av provtaxeringarna uppdragits åt de sakkunniga lärer emellertid få anses innebära, att de även böra redogöra för sina slutsatser på grund av erfarenheterna från dessa taxeringar. I sådant avseende torde, såvitt angår omdömen av allmän räckvidd, det anförda vara tillfyllest. För övrigt hänvisas till den särskilda redogörelsen rörande provtaxeringarna (bilaga I ) . Det är dock för de sakkunniga angeläget framhålla att vad som i det föregående yttrats om den gällande metoden ej får uppfattas som ett uttalande att denna varit för tidigare rådande förhållanden mindre lämplig. Den gällande metoden betecknade ett för sin tid stort framsteg. Någon bättre metod fanns ej och kunde knappast finnas. Det hade troligen icke varit möjligt att utan förmedling av den gällande metoden acceptera den variant därav, som den nya metoden i grund och botten kan anses utgöra. Den stora erfarenhet som vunnits av taxeringsmännen och de bedömningar som ligga klara beträffande boniteter, areal, prissättning, avsättningslägen och mycket annat äro av största betydelse för en riktig tillämpning av det ändrade förfarande som nu ifrågasattes. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan den såsom ny betecknade metoden betraktas som ett nytt utvecklingsstadium, ett nytt sätt att omsätta de grundtankar, vilka inaugurerades genom 1921 års skogstaxeringsmetod. Innan de sakkunniga övergå till att redogöra för huvuddragen i de ändringsförslag som de ämna framlägga, synes det vara på sin plats att i visst avseende precisera den nya metodens innebörd. Av lydelsen i 1944 års förslag fick man lätt den föreställningen att virkesförrådet skulle uppskattas till sitt nuvärde, vilket med tillhjälp av korrektionsfaktorerna förvandlades till ett förväntningsvärde. Så var dock ej fallet. Virkesförrådet skulle visserligen uppskattas i penningar efter viss grund, som enligt den uppfattning, vartill instruktionsförslaget närmast föranledde, tedde sig som ett slags medelpris för vederbörande förrådsgrupper. Till utgångspunkt för värderingen lades emellertid, som framgår ej av själva instruktionsförslaget men väl av dess motivering, faktiskt träd av vissa standarddiinensioner. Med ifrågavarande moment av uppskattningen åsyftades alltså ej att fastställa ett s. k. slaktvärde eller överhuvudtaget något nuvärde. Den verkliga innebörden av den nya metoden sådan denna utformades i propositionen var i huvudsak följande. För taxeringen fordras att man känner värdet på rot av två träd av standarddimensioner, två typträd, ett grövre och ett klenare. Egentligen är kännedom om det ena trädets pris tillräcklig för att få fram värdenivån,

66 men man måste ha tillgäng oeksä till det andra trädets pris för att kunna fastslå h u r de olika stadierna i avseende å priserna per kubikmeter virke från klenare till grövre dimensioner te sig på den plats där skogen i fråga är belägen. Typträdens kubikmeterpris ge det underlag som erfordras för att vid det förutsatta utvecklingsförloppet och vid viss räntefot ge de förväntningsvärden, som i metoden redovisas i form av skogsmarksvärden och skogsvärden. Det är korrektionsfaktorernas uppgift att angiva sambandet mellan rotvärdenivån för typträden och dessa förväntningsvärden. 1 1944 års bevillningsutskotts betänkande i anledning av propositionen om ändrade grunder för skogstaxering m. m. uttalades att den då föreslagna nya metoden borde överarbetas och — i den mån så befunnes k u n n a ske — förbättras och förenklas. I detta avseende ville utskottet särskilt erinra om räntefoten, sättet för markvärdets beräkning och korrektionsfaktorerna. Det ifrågasattes om ej de riskmoment som förefunnes vid skogsbruk såväl som vid varje annan rörelse borde föranleda en något högre räntefot än föreslagna 3 % %. Det förhållandet att den nya metoden i norra Sverige gåve ett lågt markvärde men i södra Sverige ett högt sådant syntes böra närmare undersökas. Vidare borde övervägas om icke en reduktion av markvärdena borde ske beträffande exempelvis ljungmarker. I fråga om korrektionsfaktorerna uppmärksammades den stora skillnaden i sådana faktorer i olika tillväxtområden, ett förhållande som finge stor betydelse i gränstrakterna mellan dessa områden. De sakkunnigas uppdrag avser utredning i anledning av vad bevillningsutskottet sålunda yttrat och riksdagen i enlighet därmed hemställt. I och för sig erbjuder det svårigheter att samtidigt åstadkomma förbättring och förenkling. En saklig förenkling av betydenhet kan svårligen ske utan ytterligare schablonisering. En förbättring däremot lärer, såvitt därmed avses en förbättring av själva metodens uppbyggnad och ej endast ökad tillförlitlighet på grund av bättre grundläggande material, snarast kräva en längre gående differentiering än som skett i 1944 års förslag. De sakkunniga ha för sin del satt kravet på förbättring i första rummet och på den grund diskuterat igenom metodens detaljer punkt för punkt. I de flesta avseenden har resultatet blivit att den ståndpunkt rörande viktigare frågor, som intagits av 1944 års förslag, ansetts böra godtagas. I andra avseenden föreslås ändringar, vilka de sakkunniga betrakta som förbättringar. Kravet på förenkling ha de sakkunniga trott i praktiken böra beaktas främst i fråga om nämndernas arbete och kunna förverkligas särskilt på det sätt, att den summariska uppskattningsmetod och den förenklade beräkning, som användande av den för sådant ändamål utarbetade särskilda tabellen innebär, i rätt stor utsträckning kommer att tillämpas. Att detta utan våda för taxeringsresultatet synes kunna ske har redan påpekats. I detta sam5—916443

manhang torde det vara på sin plats att också hänvisa till den omläggningav författningstexten m. m. som föreslås i syfte att vinna större klarhet och överskådlighet och varför redogörelse senare skall lämnas. Bland de sakliga anmärkningar som vid remissen framställdes mot det år 1941 avgivna instruktionsförslag från domänstyrelsen, som låg till grund för 1944 års till riksdagen framlagda förslag, framfördes även den, att taxeringen hellre borde fästas vid trädens ålder — ett för flertalet skogsmän grundläggande begrepp — än vid deras dimensioner. Anmärkningen var knappast av principiell natur; riksskogstaxeringarnas material hade kunnat så bearbetas att skogsvärdefaktorerna i stället knutits till åldrarna. Vid instruktionens utarbetande hade det emellertid stått klart att för praktiskt taxeringsändamål en uppskattning efter åldrar icke skulle k u n n a genomföras av lekmän, där ej särskilda skogsuppskattningshandlingar funnes att tillgå. Och man hade förmenat att eftersom ett i stort sett lagbundet samband finnes mellan ålders- och dimensionsutvecklingen hos träden, en uppskattning efter dimensioner skulle leda till i stort sett samma resultat som en uppskattning efter ålder. Undantagslös är dock icke nämnda regel. Det är ej ovanligt att bland träd av mindre dimensioner finnas sådana som nått den ålder då de i huvudsak upphört att växa, liksom det även kan förekomma att det normala sambandet mellan ålder och dimension i viss mån brytes vid mycket ensidig ålderssammansättning. Men åldersfördelningen har även den betydelsen, att det kunde vara rimligt att antaga en från den normala avvikande ordning för de framtida avverkningarna, då en skog är ensidigt sammansatt av mycket ung eller mycket gammal skog. De sakkunniga ha övervägt förslag att taga särskild hänsyn till sådana fall. Vid provtaxeringarna — även i Jokkmokks kommun, för vilken skogsuppskattningshandlingar funnos att tillgå praktiskt taget över hela linjen — ha därför taxeringsmännen tillsports om de tilltrodde sig att vid sidan av dimensionsuppskattningen också göra en summarisk uppskattning efter åldrar. Svaren på frågan ha nästan genomgående varit bestämt nekande. Då det här gäller en punkt, i vilken ytterligare krav skulle ställas på nämnderna, ha de sakkunniga avstått från att söka utforma förslag i den angivna riktningen. Under förarbetena till 1944 års förslag framställdes också yrkanden, särskilt från chefen för dåvarande statens skogsförsöksanstalt, att metoden i stället för till materialet från riksskogstaxeringarna skulle anknytas till de skogsskötselprogram som vid anstalten utarbetades för att visa hur ett idealt uthålligt skogsbruk vid olika betingelser borde vara beskaffat. Man upptog ej denna tanke, framför allt därför att prissättningen på skogsegendomar kunde förutsättas i praktiken mera taga hänsyn till h u r skogsbruket faktiskt bedrives än till hur det optimalt borde bedrivas. Och det förmenades att riksskogstaxeringarna skulle ge någorlunda tillfredsställande be-

sked om de faktiska förhållandena. Nu har den nya skogsvårdslagstiftningens begrepp »utvecklingsbar skog» enligt motiven till densamma kommit att i betydande grad knytas vid de nämnda skötselprogrammen, som dock ligga färdiga endast för vissa trädslag i vissa trakter av riket. Det förhållandet att nämnda skötselprogram accepterats såsom vägledande normer för skogsvården kunde givetvis vara en ny anledning att på dem bygga även annan lagstiftning. Likväl hålla de sakkunniga före att riksskogstaxeringarna tillsvidare måste accepteras såsom grundläggande material för fastighetstaxering. Visserligen är det ingalunda självklart att det går för sig att ur ett statiskt material såsom riksskogstaxeringens framkonstruera ett dynamiskt förlopp. Den omständigheten att skogarna faktiskt avverkats under olika tider med stundom väsentligt olika förutsättningar skulle kunna anföras som ett skäl emot ett dylikt förfaringssätt. Men riksskogstaxeringarnas material är mycket stort, och fel i olika avseenden kunna antagas i ej ringa grad eliminera varandra. Det har också visat sig att vid bearbetning av till varandra gränsande områden en god överensstämmelse i avseende å resultaten är för handen. Detta har framför allt gällt norra Sverige, där risken for fel torde ha varit störst. Riksskogstaxeringsmaterialet lärer i varje fall få betraktas som den enda grund, på vilken man tillsvidare vågar bygga antaganden om hur det uthålliga skogsbruket i verkligheten bedrives. Emellertid synes det önskvärt att de korrektionsfaktorer som erhållas enligt nämnda förfarande avstämmas mot sådana som uträknas enligt de ovan omförinälda skötselprogrammen. Dock böra i stort sett inga högre faktorer antagas än som riksskogstaxeringarna utvisa. På de sakkunnigas hemställan har Kungl. Maj :t anbefallt skogsforskningsinstitutet att ställa till de sakkunnigas förfogande ett så bearbetat material som erfordras för att bedöma frågan. Skogsforskningsinstitutet har i en skrivelse till de sakkunniga (bilaga III) framlagt resultatet av sin bearbetning innefattande sammanställningar på grundval av de hos institutet utarbetade produktionstabellerna, utvisande värdet, fördelat på skogsmark och växande skog, av tvenne normalskogar bestående av tall i norra Sverige och gran i södra Sverige under vissa antagna förutsättningar beträffande prisnivå och räntefot. Utredningen innefattar bland annat även en av en av de sakkunniga, Hagberg, avdelningsföreståndare vid institutet, gjord jämförelse med de värden som erhållas vid tillämpning av värdefaktorer uträknade enligt den av de sakkunniga föreslagna metoden under förutsättningar motsvarande dem vilka skogsforskningsinstitutet tillämpat. Enligt jämförelsen ligga de värden, som erhållas med utgångspunkt från skogsforskningsinstitutets produktionstabeller, genomgående över dem som erhållas enligt den av de sakkunniga föreslagna metoden. Det bör emellertid märkas att de förutsättningar för värderingen varmed i detta sammanhang räknas enligt båda uppskattningsgrunderna skilja sig från dem som framkomma enligt de sakkunnigas förslag och i själva verket leda till betydligt högre värden än förslaget. Pris-

08 nivån vid jämförelsen är högre, räntefoten lägre, förhållanden som inverka höjande på såväl skogs- som markvärden. Skogsvärdena bli högre även därför att skogsforskningsinstitutets normalskog innehåller ett betydligt större virkesförråd än förslagets motsvarande genomsnittsskog. Såsom framgår av skogsforskningsinstitutets sammanställning blir nivåskillnaden vid jämförelsen större i norra än i södra Sverige. I detta avseende förtjänar beaktas att, på sätt institutet framhållit, det material varpå sammanställningarna rörande de med tillämpning av skötselprogrammen erhållna värdena grundas delvis är hämtat såvitt angår norra Sverige från ett något sydl i g a r e o c h såvitt angår södra Sverige från ett något nordligare område än det material från riksskogstaxeringen som ligger bakom uppskattningen enligt de sakkunnigas förslag. Ett riktigt bedömande försvåras för övrigt såvitt angår norra Sverige också därav att beräkningen enligt riksskogstaxeringen avser gemensam förekomst av tall och gran, beräkningen på grundval av skötselprogrammen enbart tall. Försåvitt emellertid den verkställda utredningen kan anses betyda att skogsbruket såsom det hittills faktiskt bedrivits ger ett sämre resultat än det ideala skogsbruket, synes en ur fastighetstaxeringssynpunkt lämplig avvägning ha ernåtts med det av de sakkunniga använda tillvägagångssättet. Skulle det vid förberedelserna till någon framtida fastighetstaxering visa sig att materialet från skogsforskningsinstitutets produktionstabeller i något fall uppenbarligen leder till lägre faktorer än de på grundval av riksskogstaxering då uträknade, torde härav böra föranledas övervägande, om med tillhjälp av förstnämnda material en tillförlitligare uppfattning kan erhållas om hur uthålligt skogsbruk faktiskt bedrives än den som erhålles enbart på grundval av riksskogstaxeringens siffror. Finnes så vara fallet, bör en efter omständigheterna lämpligt avvägd justering ske av de på riksskogstaxeringarna baserade faktorerna. När det sägs att riksskogstaxeringsmaterialet lägges till grund för avverkningsberäkningarna, bör märkas att ett visst tillrättaläggande av detta är möjligt för att den bild det skall ge av hur uthålligt skogsbruk bedrives skall bli så riktig som möjligt. I detta avseende må följande framhållas. Enligt vad som uttalades i 1944 års proposition hade man vid upprättande av det då framlagda förslaget utgått från den förutsättningen, att genomsnittsskogen, sådan den framkom ur riksskogstaxeringsmaterialet, nått en relativ stabilitet i avseende å den växande skogens sammansättning, och att några större förskjutningar icke i fortsättningen behövde antagas, varför avverkningen i stort sett kunde sättas lika med tillväxten. I detta sammanhang uttalades emellertid i den särskilda utredningspromemoria rörande beräkningsmetod etc. som bilades propositionen (dess bilaga 5) en viss tvekan rörande förutsättningens riktighet, enär det i varje fall tidigare uppenbarligen förhållit sig så, att överavverkning skett i övre Norrland och ett hopsparande av virkesförråd i södra Sverige, i vilka avseenden en utjämning kunde förutses. Vid den nu verkställda översynen av värdefaktorerna har

69 n ä r m a r e undersökts om, enligt vad som kunnat utrönas med ledning av senaste tillgängliga uppgifter frän riksskogstaxeringarna, förhållandena k u n n a anses ha blivit tillräckligt stabiliserade för att uppgifterna skulle kunna utan justering godtagas såsom grundläggande för nämnda faktorer. På grundval av förekomsten av olika åldersklasser inom visst område och för viss bonitet å skogsmarken har en för området och boniteten sannolikt tillämpad slutavverkningsålder fastställts, vilken kunde anses representera medelförhållandena. Arealfördelningen å olika åldrar har för denna omloppstid undersökts genom jämförelse med den arealfördelning som bör vara för handen i en normalskog med samma omloppslid. Olikheter ha därvid framträtt, varför riksskogstaxeringsmaterialet så hopvägts att jämvikt i sagda avseende ernåtts. Resultatet har blivit en »normaliserad ' genomsnittsskog». För en sådan skog ha nya avverkningsberäkningar utförts. Härigenom har i jämförelse med 1944 års förslag såvitt angår den växande skogen skillnaden i värdefaktorer mellan norra och södra Sverige i viss mån utjämnats, medan å andra sidan differentieringen beträffande'nämnda faktorer vid olika trädgrovlek något ökats. Såvitt de sakkunniga kunnat finna måste det nu omnämnda tillvägagångssättet anses innebära en förbättring av de bearbetningsmetoder genom vilka riksskogstaxeringsmaterialet utnyttjas för fastighetstaxeringen. Bevillningsutskottet uppmärksammade i sitt förut omnämnda betänkande den stora skillnad som framkom mellan skogsmarksvärdena i norra och södra Sverige. Denna skillnad är även enligt det nu föreliggande förslaget betydande, och tillgången till nytt, direkt tillämpligt material har i själva, verket för det allra sydligaste tillväxtområdet medfört en tendens till ytterligare höjning av markvärdena — 1944 års förslag måste såvitt angår delta område hämtas från angränsande län. Emellertid har en viss utjämning av den anmärkta skillnaden skett genom den metod för bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet för vilken nyss redogjorts. Den höjning av räntefoten i förhållande till 1944 års förslag som, på sätt framgår av det följande föreslås av de sakkunniga, är ägnad att över hela linjen sänka markvärdena i förhållande till skogarnas totalvärden och medför också en utjämning av markvärdena. Beträffande mark av de bästa godhetsgraderna i det sydligaste tillväxtområdet ha de sakkunniga sökt hindra framkomsten av sådana särskilt höga markvärden, vartill en tillämpning av den eljest vedertagna normen för värderingen skulle leda, genom ett ändrat antagande rörande skogsmarkens användning, för vilket i vederbörligt sammanhanskall redogöras. Framhållas må emellertid att det för en genomsnittsskog ar summan av skogsvärdet och markvärdet som anger taxeringsnivån, och att darfor ej ett högt markvärde också behöver betvda en i motsvarande man hog taxering. Det bör också understrvkas att den andel av ett skogsområdes totalvärde som tillkommer enbart marken enligt sakens natur måste vara högst avsevärt större i de södra delarna av riket än i de norra

70 eftersom i norr den tid som väntas förflyta tills skogen ger sin huvudsakliga avkastning är så mycket längre än i söder och diskonteringsförfarandet i förra fallet får en mycket kraftigare verkan. Mot den nu gällande ytterligt schablonmässiga likformiga uppdelningen av normalskogarnas totalvärden på skogs- och' markvärden kunna däremot befogade anmärkningar framställas ej minst därutinnan att i norra Sverige markvärdena bli mycket för höga. I det följande komma de sakkunniga att föreslå särskilda regler till förekommande av för hög värdesättning av ljungmark och annan kalmark. I detta sammanhang torde uppmärksamheten särskilt böra fästas vid ett förhållande som påpekades och i viss m å n utreddes i skatteberedningens år 1944 avgivna promemoria, nämligen att genom ett ej alltför lågt markvärde viss kompensation skapades för den i metodens principiella uppbyggnad icke beaktade omständigheten att i en dåligt sluten skog tillväxten vid jämförelse med virkesförrådet är relativt större än i en välsluten skog. Det kan numera anses fastslaget att inom en rätt bred marginal den absoluta tillväxten å en viss yta vid jämn slutenhet är densamma oavsett virkesförrådets storlek. Därest denna sats, omsatt i praktisk verklighet, skulle betytt att å tvenne skogar med fullt virkesförråd å den ena skogen och exempelvis sex tiondelar av sådant virkesförråd å den andra tillväxten verkligen vore densamma, skulle detta betyda, att en rätt allvarlig brist i den nya metoden förelåge, eftersom denna förutsätter att tillväxten står i proportion till virkesförrådet. Emellertid torde, såsom antytts, ett villkor for satsens tillämplighet vara att slutenheten är alldeles jämn. Så är i praktiken sällan förhållandet å ett större skogsområde. På sina ställen är skogen i huvudsak fullsluten, kanske översluten, på andra ställen i stort sett dahgt sluten. Här och där stå träden i täta klungor med bara fläckar omkring. Bland annat för sådana fall stämmer givetvis ej den nämnda satsen. Överhuvudtaget torde det icke finnas någon möjlighet att i en schabloniserad fastighetstaxeringsmetod differentiera med hänsyn till sådana förhållanden, eftersom alla skogar äro olika. Även om det är sannolikt att, åtminstone under någon övergångstid, tillväxten i en dåligt sluten skog i förhållande till virkesförrådet är i genomsnitt bättre än i en välsluten skog, måste det betecknas som otroligt att avvikelsen från det normala förhållandet i allmänhet skulle vara så stor som utvisas av den anförda satsen. Det förhaller sig tillika så, som skatteberedningen i nämnda sammanhang underströk, att i den dåligt slutna skogen skogsmarken under lång tid icke kan fullt utnyttjas, vilket betyder att den för normalförhållanden verkställda värderingen av skogsmark kommer att i den dåligt slutna skogen bli något for hö* Härigenom vinnes den förut antydda kompensationen för den undervärdering som följer av att för låg tillväxt i metoden förutsattes för den mindre väl slutna skogen. Det av bevillningsutskottet anmärkta missförhållandet att i granstrakterna mellan olika tillväxtområden olikheterna i korrektionsfaktorer for

71 dessa områden skulle medföra ogynnsamma verkningar lärer väsentligen ha undanröjts genom vissa av de sakkunniga föreslagna detaljändringar i metoden. Den omständigheten att det nu föreliggande förslaget — till skillnad från 1944 års förslag — utgår från en normaliserad genomsnittsskog i förening med tillgång till nytt material från riksskogstaxeringarna har medfört en viss utjämning av korrektionsfaktorerna, som haft till följd att olikheterna i nämnda gränstrakter kommit att bli mindre framträdande. Såsom senare skall närmare utvecklas har också såvitt angår norra Sverige införts en möjlighet att vid samma godhetsgrad hos marken såvitt angår de nordliga gränstrakterna i visst tillväxtområde räkna med längre omloppstid än den normalt tillämpade. Denna tankegång förverkligas i förslagen till tabeller genom viss procentuell sänkning av de för den förutsatta normala omloppstiden gällande skogsvärdefaktorerna, och kan medföra viss ytterligare utjämning. På markvärdena inverkar omloppstiden här obetydligt. Deras storlek påverkas desto mer av markens godhetsgrad. Bland annat för att beakta de betydande skiljaktigheter som kunna råda i de från varandra mest avlägsna delarna av ett tillväxtområde förutsattes nu ett väsentligt större antal godhetsklasser för marken än enligt 1944 års förslag. Även denna ändring lärer kunna förväntas bidraga till d i n önskade utjämningen. Härtill kommer emellertid en just för gränsområdena avsedd anordning även i fråga om skogsmarken, i det beträffande de nordligaste delarna av ett tillväxtområde vid en given godhetsgrad för marken viss procentuell sänkning av skogsmarksvärdena tankes kunna ske. I detta avseende föreslås ej en begränsning till norra Sverige. Det må anmärkas att vad sålunda föreslås knappast kommer att för beskattningsnämnderna medföra någon mera avsevärd försvåring av deras arbete, då nyheterna mest komma att påverka upprättandet av hjälptabeller, vilket skall utföras centralt genom länsstyrelsernas skogssakunniga. Redan förut - i samband med frågan om skillnaden mellan den gällande metoden och den föreslagna — har det antytts att skogsbruket i sämre avsättningslägen rätteligen borde vara annorlunda beskaffat än i bättre sådana lägen. Detta sammanhänger med att man i de sämre lägena bör lägga an på att låta träden växa tills de nått stora dimensioner," enär, bortsett från betydelsen ur skogsvårdssynpunkt, avverkning av mindre träd därstädes medför förlust eller endast obetydlig vinst. Med en likformig avverkningsberäkning i olika avsättningslägen måste tills vidare räknas. Riksskogstaxeringsmaterialet innehåller visserligen en del uppgifter om olika avsättningslägen, men knappast sådana att man på dem skulle kunna basera en uppdelning av korrektionsfaktorerna. I realiteten förefinnes emellertid vanligen ett visst samband mellan den på taxeringen inverkande boniteten och avsättningsläget, i det bebyggelse och kommunikationsleder merendels förlagts till de bättre trakterna och för olika boniteter olika antaganden göras om den framtida avverkningen. Med stora skillnader i avsättningslägen behöver

man för övrigt knappast räkna i de sydligare delarna av riket. Och för det nordligaste Sverige, där frågan skulle äga den största betydelsen, föreslå de sakkunniga sådan ändring i 1944 års förslag att de inre delarna komma att utgöra ett särskilt tillväxtområde. Detta förslag lärer innebära just ett beaktande av de sämre avsättningslägena med hänsyn till sättet för avverkningarna. En viss faktisk utjämning av avsättningslägenas betydelse kan dessutom visas under de senaste årtiondena ha försiggått på grund av rationalisering särskilt av körslorna, och en ytterligare utjämning kan förväntas med utläggning av nya kommunikationsleder. Då den anmärkta oegentligheten knappast kan anses ha stor betydelse och då den i ej mindre grad vidlåder det nu tillämpade förfaringssättet, vilket i övriga avseenden tar mindre hänsyn till avsättningsläget än den nya metoden, kan den ej åberopas som skäl att föredraga den gällande metoden. Bland provtaxeringsförrättarna i norrlandskommunerna synes den uppfattningen ha varit allmän att den nya metodens särskilda beaktande av avsättningslägen i övriga 'avseenden innebär ett påtagligt framsteg. Huruvida den nya metoden bör och kan framdeles utvecklas så, att den i större utsträckning an det föreliggande förslaget kommer att beakta de sämre avsättningslägenas betydelse för avverkningstakten må lämnas osagt. Bevillningsutskottet gjorde vidare vissa uttalanden beträffande den vid taxeringen tillämpliga räntefoten och ifrågasatte om ej föreslagna 3 % procent vore för låg. Räntefrågan behandlas i detta betänkande ingående i en särskild avdelning. Här må blott förutskickas att det resultat, till vilket de sakkunniga kommit, torde tillgodose bevillningsutskottets önskemal. Vad angår sättet för taxeringsarbetets utförande ha de sakkunniga icke mycket att säga; den nuvarande anordningen synes i stort sett lämplig. Avhållande av ett s. k. Stockholmsmöte för att såsom hittills förbereda landskamrerarnas och länsskogssakkunnigas arbete samt överenskomma om gemensamma riktlinjer förutsattes alltjämt böra äga rum men ej behöva r e g e r a s i författningstexten. En viss omläggning av förberedelsearbetet i övrigt föreslås däremot, i det statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen torde böra med hänsyn till sin särskilda kompetens övertaga vissa uppgifter som hittills ålegat domänstyrelsen. Sistnämnda ämbetsverk larer dock alltjämt böra ha att tillhandahålla bearbetat statistiskt material och lämna förslag angående prissättningen m. m. I vad mån en omläggning av organisationen av den skogliga statistiken - varom särskild utredning pao-år _ kan i något av nu berörda avseenden böra föranleda ändring taller Givetvis utanför de sakkunnigas bedömande. Uppläggandet av tabeller o dyl kommer att bliva en omfattande uppgift. I viss utsträckning måste arbetet därmed enligt sakens natur utföras i Stockholm, lämpligen genom en särskild, före varje allmän fastighetstaxering tillsatt tillfällig beredning,

73 k n u t e n till finansdepartementet. I andra avseenden vore det väl i och för sig möjligt att låta de länsskogssakkunniga utföra arbetet, men synes önskvärd rationalisering kunna vinnas genom att i stället låta detta fullgöras centralt i Stockholm. I åter andra avseenden komma de nämnda sakkunnigas insatser alltjämt att vara nödvändiga. Erfarenheter från provtaxeringa r n a — vilka krävt bland annat ett mycket betydande centralt förberedelsearbete liknande det som förekommer vid verkliga taxeringar — torde kunna giva ledning för arbetsuppgifternas lämpliga fördelning. Men då det är så gett som uteslutet att mera i detalj taga ställning i förväg till dessa lämplighetsfrågor, lära bestämmelser i ämnet icke böra givas. Endast i den mån arbetsuppgifterna finnas böra utgöra ordinarie åligganden för vederbörande ämbetsverk och de alltså ej skola bekostas av taxeringsanslaget, synas bestämmelser erforderliga. Hittills ha grundläggande regler om skogstaxeringen varit intagna i anvisningarna till kommunalskattelagen, en naturlig anordning då ny skogsvärderingsinstruktion antagits före varje allmän fastighetstaxering. Deita senare förhållande har delvis varit betingat av att såväl räntefotens höjd som prisnivån före varje sådan taxering skolat bestämmas genom särskilt beslut av Konung och riksdag. Av skäl som närmare utvecklas i respektive sammanhang föreslå de sakkunniga att för framtiden gällande normer, avsedda att gälla tills vidare intill dess anledning till ändring uppkommer, skola givas i dessa avseenden. Men därmed bortfaller också det egentliga skälet för den hittills tillämpade ordningen att bland ifrågakommande bestämmelser urskilja vissa av mera grundläggande natur, vilka intagas i kommunalskattelagen och sedan upprepas och utvecklas i en instruktion. En enda uppläggning synes tillfyllest. Denna borde följdriktigt ha sin plats i kommunalskattelagens anvisningar. De sakkunniga föreslå emellertid att instruktionen bibehålies. Bestämmelserna bli jämförelsevis vidlyftiga, och deras intagande bland anvisningarna skulle i viss mån bryta stilen i desamma och göra kommunalskattelagen mer otymplig än som är nödvändigt. Tillämpning av reglerna förekommer i mycket ringa utsträckning vid de ordinarie taxeringarna och deras genomförande ankommer till stor del på specialister. Då dubbelstadganden såvitt möjligt böra undvikas, föreslås därför att i kommunalskattelagen bibehålies endast en hänvisning till instruktionen samt sådana regler som behövas för att utstaka gränsen mellan vad som skall taxeras enligt skogsuppskattningens regler och det område för vilket vanliga regler skola gälla, medan instruktionen intages i särskild författning, vilken i likhet med kommunalskattelagen har kommunallags natur. Emellertid kvarstår alltjämt ett betydelsefullt område, för vilket denna reglering ej passar. Korrektionsfaktorerna skola vara uträknade med hänsyn till riksskogstaxeringarnas senaste resultat, och nya sådana faktorer

måste alltså fastställas före varje ny allmän fastighetstaxering. Om man delar uppfattningen, att de tabeller som redovisa korrektionsfaktorerna skola återge ett så aktuellt grundmaterial som över huvud taget k a n erhållas, böra de färdigställas så sent som möjligt före den tidpunkt då det direkta förberedelsearbetet för taxeringen påbörjas. Eftersom denna tidpunkt inträffar först på sensommaren eller i början av hösten, kan riksdagens mening om tabellerna ej inhämtas. Det synes ej heller nödigt att i detta hänseende vidhålla den omgång som en riksdagsbehandling innebär. Om de för sagda faktorers fastställande grundläggande normerna bestämmas i instruktionen, bli möjligheterna till variationer i beräkningen bundna inom snäva gränser, även om fria bedömanden ej kunna helt undgås. Vid sådant förhållande synes det lämpligt att nya tabeller innehållande korrektionsfaktorer bli fastställda av Kungl. Maj :t före varje allmän fastighetstaxering. I förevarande betänkande framlägges ett förslag till fullständiga tabeller. Det kan ej antagas att, innan tabeller för nästa allmänna fastighetstaxering på våren 1950 skola fastställas, bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet för ytterligare områden av riket skall ha hunnit fullföljas så långt alt därpå bör grundas en omarbetning av tabellerna. Det torde vara av synnerlig vikt att skogsvärderingsinstruktionen ej göres mera invecklad än sakens natur kräver, och att därifrån utrensas sådant som lämpligen kan regleras i särskild ordning. Under utredningen har åtskillig möda nedlagts på att åt instruktionen ge en systematik som kan anses vara ur olika synpunkter ändamålsenlig. I ett första avsnitt anges metodens grundtankar och de väsentliga dragen i det förfarande varigenom dessa förverkligas, närmast i syfte att ge en allmän orientering om metodens innebörd och taxeringens gång. I ett andra avsnitt upptagas de materiella regler som skola tillämpas vid länsstyrelsernas förberedelsearbete och av nämnderna, med uteslutande i möjligaste mån av förklarande resonemang. I fyra följande avsnitt meddelas vad olika myndigheter ha att före och vid taxeringen utföra. Viss upprepning av vad som sagts redan tidigare i instruktionen kan därvid ej undvikas. I ett par av dessa avsnitt ha intagits beskrivningar, som ingalunda äro i och för sig lättillgängliga för tanken men som icke torde kunna undvaras utan att anspråk på fullständighet i viktiga avseenden efterges. Beskattningsnämnderna kunna utan olägenhet uraktlåta att närmare tränga in i dessa sammanhang, och själva rubriceringen inbjuder dem måhända till en sådan underlåtenhet. Det har påvisats vilken betydelse i olika avseenden som tillkommer korrektionsfaktorerna. Det är icke lätt att i författningstext återge den invecklade tankegång, som ligger bakom dessa faktorer, allra minst på ett sätt som blir begripligt för lekmän på området. Svårigheter beträffande avfattningen ha dock icke ansetts utgöra tillräckligt skäl för att underlåta i lagtexten beskriva korrektionsfaktorernas innebörd. Om fastställandet av nämnda

75 faktorer skall anförtros åt Kungl. Maj:t, synes en bestämning av deras innebörd svårligen kunna undvaras. 1 huvudsak ha emellertid ifrågavarande sammanhang i förslaget till instruktion inlagts i det avsnitt som avser åtgärder vilka det ankommer på Kungl. Maj :t att vidtaga, varför det, såsom nyss antytts, ej är nödvändigt för den praktiske taxeringsmannen att fördjupa sig i dem. För övrigt ha de sakkunniga ur instruktionen avfört sådana delar som blott utgöra exempel på det praktiska förfaringssättet vid prisbestämningar, vilka i allmänhet göras endast av de länsskogssakkunniga men ej av nämnderna såsom sådana. Dessa exempel, som tyngde framställningen i 1944 års instruktionsförslag, kunna med fördel tillställas vederbörande annorledes än i författningstext. De sakkunniga vilja i sådant avseende föreslå att till underlättande av taxeringsarbetet och befordrande av effektivitet däri en redogörelse för den nya metoden lämnas i en mera lättillgänglig form än som kan åstadkommas i en logiskt utformad, knapphändig lagtext, att tillställas alla på området sysselsatta taxeringsorgan. Denna redogörelse synes böra innehålla upplysningar även i andra avseenden än som beröras i författningstexten.

IV.

Faktorer

som bestämma

värdenivån.

Mot den gällande metoden för skogstaxering har vid olika tillfällen anmärkts, att normer saknas till ledning för fastställande av de för taxeringen grundläggande faktorerna räntefot och tillämplig prisnivå. Båda dessa faktorer ha bestämts genom beslut av Konung och riksdag före varje allmän fastighetstaxering, och därvid har viss hänsyn tagits såväl till skedda prisfluktuationer i avseende å skogsprodukter som till ändringar i den allmänna räntenivån. Men några på förhand givna regler angivande i vilken grad sådant hänsynstagande borde ske finnas ej vare sig i lag inskrivna eller eljest vedertagna. De hithörande sammanhangen ha särskilt utvecklats i propositionen nr 220/1932 av chefen för finansdepartementet. Efter att ha framhållit att man med den gällande skogstaxeringsmetoden åsyftade att, visserligen schablonmässigt, få fram värden, som skäligen kunde anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren under förutsättning av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk, yttrade departementschefen: Man har sålunda att ställa sig frågan, hurudan kalkyl en köpare, som har för avsikt att fortsätta med rationellt skogsbruk, plägar göra. Han måste därvid uppenbarligen göra klart för sig, att det gäller en affär på lång sikt. Han räknar sålunda med ej blott årsavkastningen under de närmaste åren utan den sannolika årsavkastningen under en överskådlig framtid. Säkerligen kalkylerar han ej heller med räntefoten för kortfristiga placeringar utan med den ränta, han kan

76 väntas erhålla på lång sikt. Om köpet sker under en högkonjunktur eller en låigkonjunktur, bör i och för sig föga påverka denna del av kalkylen. Vederbörande har strängt taget ingen anledning att komma till annat resultat vid det ena tillfället än vid det andra men har sannolikt benägenhet för större optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis påverka hans pris, om lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under de allra närmaste åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer sig fördelaktigare, om de närmaste årens värden väntas bli höga och de påföljande årens låga, än om ordningen blir den motsatta. Att dessutom en mer eller mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans storlek, är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej heller verkan av denna faktor så stark, som om det gäller mera kortfristiga sådana. Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska saluvärdena, vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra ett mer eller m i n d r e betydande kapitaluttag ur skogen. Om det exempelvis skulle kunna påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog sedan ingången av år 1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen ej tagas till intäkt för ett påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i samma proportion. Taxeringsvärdena på skogen böra förete en jämnare kurva än de faktiska saluvärdena. D e p a r t e m e n t s c h e f e n u t t a l a d e v i d a r e att vid den år 1932 f ö r e s t å e n d e fast i g h e t s t a x e r i n g e n ett d å a l l m ä n t o m f a t t a t förslag, att en nivå b o r d e e t t e r s t r ä v a s som k u n d e v ä n t a s r e s u l t e r a i en n e d s ä t t n i n g av t a x e r i n g s v ä r d e n a m e d i r u n t tal 10 p r o c e n t , synfes även d e p a r t e m e n t s c h e f e n v a r a tillfredss t ä l l a n d e . Efter att h a m e d d e l a t d e n n a sin u p p f a t t n i n g f o r t s a t t e d e p a r t e mentschefen : Om såsom utgångspunkt antages, att de genomsnittliga värderingsgrunderna skola nedsättas med omkring en tiondel, så återstår att fastställa, på vilken väg detta resultat skall uppnås. Jag kan ej anse, att valet härutinnan bör tillmätas alltför stor vikt. Det är uppenbart, att ej vare sig årsserien 1927—1931 eller 1929—1931 eller någon annan årsserie, vilka ju alla syfta på tidigare priser, kunna sägas innefatta en tillförlitlig prognos rörande de värden, som kunna påräknas i framtiden under en lång följd av år. Genom jämkning av kapitaliseringsfaktorn kan man med vilken serie som helst uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat. Att jag för min del förordar årsserien 1927—1931 får följaktligen främst tillskrivas det förhållandet, att denna serie, såsom domänstyrelsen framhållit, erbjuder ett tillförlitligare statistiskt material än den kortare serien och eliminerar mera tillfälliga faktorer, som kunna i olika landsändar tillfälligtvis ha satt sin prägel på prissättningen. Den serie, som tager vid, där serien från närmast föregående taxering slutat, förefaller givetvis även i och för sig mindre godtycklig än varje annan serie; denna omständighet synes mig dock ej alldeles så betydelsefull, som den kanske kan synas vara, då tillfälle till alla variationer finnes beträffande kapitaliseringsfaktorn. Hade man i förevarande avseende nöjt sig med den mindre serien, hade det måhända visat sig nödvändigt att, i ungefärlig anslutning till vad, bland annat, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ifrågasatt, genom något särskilt organ pröva, huruvida de siffror, som erhölles för varje län, på grund av särskilda omständigheter på ett uppenbarligen tillfälligt sätt bröte sig ut ur den allmänna ramen.

77 Uted den längre serien synes man kunna undvika att tillgripa en dylik föga tilltaalande anordning. Det anses, såsom redan framhållits, sannolikt, att årsserien 1927—1931 skall reesultera uti ungefär samma genomsnittliga rotvärde som det år 1928 tillämpade. MCed detta förhållande såsom utgångspunkt vill det förefalla, som om den ifrågasatta genomsnittliga nedsättningen av värderingsgrunderna skulle kunna vinnas anntingen på den av domänstyrelsen föreslagna vägen genom ökning av förvaltningsk o s t n ad sav draget till en tredjedel eller genom att sänka kapitaliseringsfaktorn frrån 20 till 18, motsvarande en höjning av kapitaliseringsprocenten från 5 till nåågot mer än 5,5, eller genom en kombination av båda dessa faktorer, ehuru med anndra belopp. Det har ej påvisats, att den nu tillämpade siffran för omkostnadsawdraget är under normala förhållanden genomsnittligt för låg, om hänsyn tages äwen till skogar i enskild ägo. Denna siffra fastställes ej i instruktionen utan ärr inskriven i själva lagen, varför den ej bör ändras från gång till annan. Att ja^g icke förty ansluter mig till förslaget är på den grund, att de virkespriser, so-mi ligga till grund för prisbildningen och därmed för taxeringen, i huvudsak häänföra sig till statens och bolagens försäljningar och inköp, samt att det ligger näära till hands att vid dylikt förhållande taga större hänsyn även till dessas alllmänna omkostnader. Det förefaller, som om det nuvarande omkostnadsavdraget påå sina håll betraktades som en orättvisa. Att, såsom ifrågasatts, göra olika stora avvdrag för privatpersoners och andras skogar kan ej ifrågakomma, därest man ej kan göra gällande, att den förra kategorien är mer värd än den senare. Detta är- givetvis ej förhållandet. Dee

sakkunniga.

Såväl den gällande skogstaxeringsmetoden som den föreslagna åsyfta att koomma fram till värdet under förutsättning av uthålligt skogsbruk. I diskuissioner rörande värdering av skog ha brukat uppställas mot varandra uthåUlighetsvärdet och slaktvärdet å en skog såsom uttryck för skilda värdenirvåer, båda av praktisk betydelse. Beträffande äldre skog vore slaktvärdet höigre, beträffande ungskog lägre än uthållighetsvärdet. Numera har enligt vaid förut påpekats ett ändrat läge inträtt därutinnan att skogsvårdslagstiftniingen genom sitt krav på bibehållande av skogen vid sådan produktivitet attt en i huvudsak jämn avkastning erhålles väsentligen eliminerat slaktv ä r d e t såsom praktiskt normgivande för skogsfastighetsmarknaden, varför skcogen i Sverige numera har i stort sett endast ett uthållighetsvärde. Att rikttigt fastställa detta har blivit icke endast en taxeringsangelägenhet utan en t fråga av framträdande vikt för all skogsvärdering. Eftersom skogens uthållighetsvärde, däri inbegripet även värdet å skogsm a r k e n , är lika med nuvärdet å alla framtida avkastningar, bestämmes det, ut(om av virkesavkastningarnas storlek och sammansättning, av de priser vairtill dessa uppskattas och av den räntefot enligt vilken de diskonteras till nurvärde. Det är dessa priser och denna räntefot som, jämte avdraget för allimänna omkostnader, voro föremål för departementschefens utläggningar i diet nyss återgivna uttalandet. Någon mera ingående analys av de förhållamden, som rätteligen böra bestämma varje faktor för sig, förekom emel-

78 lertid ej i detta sammanhang och har, såvitt de sakkunniga känna, ej heller eljest offentliggjorts. De sakkunniga skola därför i de närmast följande avsnitten uppehålla sig vid dem utan att dock göra anspråk på att uttömmande behandla hithörande problem. Det bör emellertid först klargöras vilken nivå å taxeringsvärdena som allmänt sett bör eftersträvas. En viss kontinuitet i fråga om taxeringsvärdena synes önskvärd. En ökning — även en betydande sådan — av kommunernas beskattningsföremål kan väl i och för sig vara att eftertrakta. Men om vid en följande allmän fastighetstaxering ökningen skulle utbytas mot en betydande sänkning, torde olägenheterna framstå såsom avsevärda, eftersom kommunerna kunna antagas mer eller mindre inrätta sin hushållning efter det högre beskattningsunderlaget. I avseende å förmögenhetsskatten ha taxeringsvärdena numera på grund av dennas storlek väsentligt större betydelse än tidigare. Vid förmögenhetsuppskattningen beaktas i fråga om börsnoterade värdepapper även tillfälliga värdefluktuationer, vilket synes ofrånkomligt med hänsyn till lättheten att förvandla dem i penningar. Det må emellertid framhållas att börsvärdena icke återspegla mer eller mindre övergående variationer i värdena å vederbörande bolags fastigheter. Över huvud är en viss jämnhet i värderingen även för förmögenhetsbeskattningen väl förenlig med dennas natur. Skall hänsyn tagas till fastighetstaxeringens ovedersägliga betydelse för ändamål på ett annat plan än beskattningens, särskilt för fastighetsbelåningen, är uppenbarligen viss stabilitet påkallad. Man kan väl med fog göra gällande att ur olika synpunkter ej annan ändring av taxeringsvärdena är önskvärd än sådan, som kan förmodas i huvudsak bliva bestående under en ej alltför kort tid.

Räntefoten. Domänstyrelsen framhöll i sitt år 1941 avgivna förslag till grunder för taxering av skog beträffande storleken av den ränta, varmed vid skogstaxeringen borde räknas, att kravet på avkastning å visst kapital sammanhängde med kapitalplaceringens säkerhet, så att kravet på ränta bleve lägre ju säkrare placeringen ansåges vara, samt att det med fog torde kunna sägas, att kapitalplacering i skog normalt erbjöde ganska stor säkerhet, varför kapitalägaren borde kunna räkna med jämförelsevis låg ränta. Domänstyrelsen ifrågasatte, om det icke skulle vara till fördel att fastlåsa den vid taxeringen använda räntefoten vid den allmänna räntenivån. Tänkbara möjligheter vore härvid att låta riksbankens officiella diskonto för tre månaders växlar, uträknat i medeltal för 5 eller 10 år, eller den i sparbankslagen 33 § angivna medelräntan under de senaste 10 åren för guldkantade obligationer bliva bestämmande för räntefoten vid skogstaxeringen.

79 I den inom finansdepartementets skatteberedning utarbetade promemor i a n a n f ö r d e s i f r å g a o m r ä n t e f o t e n bl. a. f ö l j a n d e : En faktor av mycket stor betydelse för taxeringsvärdena enligt båda metoderna ar den vid taxeringen använda räntefoten. Denna verkar emellertid icke alldeles pa samma satt vid värdering enligt den nya metoden som vid värdering enligt den hittills gällande. Hittills har den vid kapitalisering av avkastningen använda räntefoten i praktiken haft samma inverkan på en viss fastighets taxeringsvärde oavsett skogens tillstånd, och den har därför kunnat användas som en regulator på den allmänna värdenivån liksom den till grund för beräkning av rotvärdet liggande prisperioden och avdraget för allmänna kostnader. Enligt den nya metoden har räntefoten olika verkan på taxeringsvärdet vid olika sammansättning hos virkesförrådet. Består detta av övervägande äldre skog, timmerskog, kommer d e n n a att bliva avgörande för värdet, och, eftersom diskonteringstiden beträffande sådan skog är kort, får räntefoten relativt liten betydelse för taxeringsvärdet. Består däremot virkesförrådet enbart eller till största delen av ungskog/kommer det att bli denna, som bestämmer värdet, och eftersom diskonteringstiderna här äro längre, får räntefoten större inverkan. Särskilt stor blir räntefotens betydelse v k i beräkning av markvärdet. Räntefotens verkan kommer även att variera för olika delar av landet och for olika boniteter. För norra Sverige liksom för mark av dålig beskaffenhet äro diskonteringstiderna överlag längre än för södra Sverige respektive mark av cod beskaffenhet. N ä m n d a förhållande gör, att man, om den nya metoden genomföres, måste lägga större vikt vid att få räntefoten rätt avvägd i förhållande till i allmänna m a r k n a d e n gällande ränta för kapitalplacering i skog än hittills varit fallet. Eljest bli taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan ej rättvist avvägda. Vad därefter gäller frågan om valet av räntefot lärer hänsyn böra tagas såväl till graden av säkerhet som till placeringarnas varaktighet. Säkerheten fyller givetvis högt ställda anspråk, därest ej värdena sättas så högt att ett mer eller mindre osäkert toppvärde kommer att vara för handen. Att dylika toppvärden komma att föreligga enligt de värderingsgrunder, som förevarande forslag i övrigt innehålla, är ej sannolikt. Jämförelse bör ej ske med placering i skogskredit. En kreditgivare torde normalt räkna även med det osäkerhetsmoment, som ligger i risken att skogsägaren kommer att företaga större avverkningar och därigenom nedbringa värdet. En dylik risk tages ej av den som placerar medel i egen skog. Emellertid får man ej bortse från att vissa risker föreligga även vid placering av kapital i egen skog. Som sådana kunna nämnas stormskador, insektshärjningar m. m„ vilka kunna delvis spoliera det förefintliga kapitalet. Skogsägaren kan härvid i extrema fall tvingas utbjuda hela sitt virkesförråd till de ogynnsamma pris, som följa med stor tillgång av virke på en begränsad marknad. Härtill kommer, att virket i dylikt fall kan drabbas av skador (blåyta m. m.), om det måste ligga kvar i skogen över sommarmånaderna. Vad angår placeringens varaktighet är tydligt, att en mycket lång sådan förutsattes. I normalfallet, där avkastning tämligen omedelbart och därefter jämförelsevis konstant kan uttagas, är förhållandet väsentligen analogt med placering i långfristiga obligationer, låt vara att en skogsägare alltid måste räkna med vissa ojämnheter i avkastningen från skogen, uppkomna mot hans egen vilja till följd av allmänna arbetskonflikter och dylikt. Beträffande skogsmark, av vilken ingen avkastning kan uttagas förrän efter mycket lång tid, bör räntefoten vara järn-

80 förelsevis oberoende av dagsräntan och bestämmas med hänsyn till det medeltal, kring vilket man föreställer sig att den framtida räntan kommer att röra sig, men bör tillika beaktas, att placeringar, som beräknas giva avkastning först i framtiden, kunna antagas vara mindre begärliga. Beträffande ungskog, å vilken avverkningar ej äro att förvänta under de närmaste åren, gäller, ehuru mindre utpräglat, en liknande synpunkt. Med beaktande av alla dessa synpunkter synes en räntefot, som är högre än den för långfristiga obligationer för närvarande gällande, böra ifrågakomma. Då nämnda obligationsränta i närvarande stund för goda, men ej allenast guldkantade obligationer ligger omkring 3% procent — under den senaste tioårsperioden har genomsnittsräntan för guldkantade obligationer utgjort 31/.-! procent — har vid överläggningar inom finansdepartementet en räntefot av 3% procent ansetts lämplig. Därvid har jämväl beaktats, att räntefoten har så stor betydelse för det inbördes förhållandet mellan korrektions- och markvärdefaktorer, att man ej bör av försiktighetshänsyn välja en mera avsevärt högre räntefot än den, som synes i och för sig riktig. Önskar man tillgodose kravet på särskild försiktighet, bör detta ske i något annat sammanhang än vid bestämmande av räntefoten. 1944 års bevillningsutskott gjorde beträffande frågan om räntefoten det förut återgivna uttalandet, att det kunde ifrågasättas om ej den då i propositionen föreslagna räntefoten 3 3 / 4 procent borde utbytas mot 4 procent, och hemställde om utredning rörande den lämpliga förräntningen. De

sakkunniga.

Det torde förhålla sig så, som chefen för finansdepartementet redan år 1932 gjorde gällande och som sedan uttalats under förarbetena till 1944 års förslag, att den som placerar pengar i skogsfastighet med avsikt att bedriva uthålligt skogsbruk kalkylerar ej med korttidsränta utan med långtidsränta. Vore fråga ej om placering i en realtillgång utan om en ren penningplacering, låge det närmast till hands att anställa jämförelse med forvärv av långfristiga obligationer under beaktande jämväl av säkerhetssynpunkten. Då fråga nu är om en placering i realvärden, ligger en jämförelse med räntan å placeringar i aktier nära till hands, enkannerligen i sådana aktier som avse företag med realtillgångar representerande en säkerhet jämförlig med skogsfastighet, gärna till en större del bestående av dylik fastighet. Den spekulation i framtida värdestegring, som man måste räkna med, särskilt i anslutning till möjlig försämring av penningvärdet, kan göra sig gällande beträffande både ifrågavarande aktier och skogsfastigheter. I fråga om aktier framträda dock även andra på spekulationen inverkande moment, vilka saknas beträffande skogsfastighet, nämligen de faktorer som särskilt göra sig gällande på marknaden för börspapper. Framhållas må den stora rörligheten hos en del av det kapital som står till förfogande för börsaffärer. Denna kan föranleda betydande värdefluktuationer. Den känslighet som utmärker aktiemarknaden kan knappast anses på samma sätt betydelsefull i fråga om placering direkt i skog. Att förväntningar i

81 fråga om resultat av bedriven rörelse också påverka aktiernas värde ligger i sakens natur. Över huvud taget kan det icke bliva fullt rättvisande att jämföra placering i skog med placering i värdepapper. Den som vidtager en placering i värdepapper har i regel föga bekymmer för att få avkastningen i sin hand. Det räcker att klippa kuponger och få dem inlösta i en bank. Den som förvärvar en skogsfastighet ikläder sig samtidigt ett ansvar för skogens skötsel. Sakkunnig hjälp och arbetskraft för ändamålet kan ju förvärvas och kostnaden därför är givetvis av beskaffenhet att böra avräknas vid fastställande av den nettoavkastning som är att förvänta. Men redan att förskaffa sig sådan hjälp fordrar omsorg, och även den mest självständigt arbetande förvaltning kräver som regel någon tillsyn och kontroll. Placering i hyresfastighet må i detta sammanhang även omnämnas för jämförelse. En sådan företer i själva verket en betydande likhet med placering i skogsfastighet. Men även avsevärda skiljaktigheter förefinnas. Avkastningen är exempelvis i regel mycket jämnare i fråga om en hyresfastighet än i fråga om en skog. De risker, som göra sig gällande beträffande de båda slagen av placeringar, äro också rätt olika. Även inom hyresfastigheternas gebit torde det för övrigt vara svårt att få fram en sådan enhetlig beräkning av värdet i förhållande till nettoavkastningen, att det kan klart fastställas vilken räntefot som gäller på denna marknad, ett förhållande som torde sammanhänga med ovisshet om med vilka belopp avskrivningar böra ingå i kalkylen i fråga om hus av olika ålder och kvalitet. 1 själva verket synes man komma till det resultatet att en renodlad jämförelse för bestämmande av räntefoten på skogsmarknaden icke kan sökas på andra områden. För denna marknad uppställa sig, vill det synas, särskilda förräntningskrav. Och man frågar sig om dessa kunna erfarenhetsmässigt konstateras. Svårigheterna härutinnan framträda desto mera påtagligt som utfallet av framtida avkastningar är så svårberäkneligt, att det knappast kan urskiljas vilken betydelse som vid skogsfastighetsköp tillerkännes räntan. Det måste här också beaktas att skogsfastighetsmarknaden erbjuder tydliga särdrag. På grund av gällande förbudslagstiftning äro aktiebolagen väsentligen ur räkningen både som köpare och säljare av skogsfastigheter. Lagen om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet hindrar i stort sett andra enskilda personer än sådana som ämna sjäiva ägna sig åt jordbruk eller skogsbruk från förvärv av skog. Såsom skogsspekulanter uppträda utom enskilda personer huvudsakligen kronan samt kommuner, som vilja bilda allmänningsskogar. Beträffande de egentliga bondeskogarna måste ihågkommas att dessa säljas tillsammans med jordbruks jord och åbyggnader, att de vanligen till stor del ha karaktär av stödskog för jordbruket, och att marknaden påverkas av att bönderna vanligen räkna med att själva förvalta och utföra arbeten å sin skog. Att G—91C443

82 under dessa heterogena förhållanden erfarenhetsmässigt urskilja en r ä n t e fot vid placering i skogsfastigheter låter sig ej göra. Det återstår då att med tillämpning av sådana synpunkter, som i allmänhet anläggas eller böra anläggas vid kapitalplaceringar, söka sig fram till ett svar på frågan vilken ränta den som gör en placering i skogsfastighet rimligen bör räkna med, om de framtida avkastningarna av skogen äro kända. I och för sig har den, som söker bedöma en blivande räntekonjunktur på längre sikt, ej anledning att vid detta bedömande låta sig påverka av räntefoten för dagen. Växlingar i räntan äro alltid att förutse, men det finns i stort sett intet skäl att föreställa sig den framtida räntekurvan olika, om räntan för dagen är hög eller låg. En penningplacerare vill givetvis erhålla så förmånlig framtida avkastning som möjligt. Bland annat har h a n emellertid att välja mellan successiva placeringar på kort sikt eller en placering på lång sikt. Den s. k. korta räntan representeras främst av riksbankens diskonto för tremånadersväxlar. Vilken ränta för långfristiga placeringar som vid en viss tidpunkt skall anses motsvara de räntor, som väntas kunna erhållas vid successiva kortfristiga placeringar, kan väl ej utan vidare besvaras, då man ej känner den framtida korta räntan. Men om likväl ett antagande i sistnämnda avseende anses kunna göras, synes en rent matematisk grund för ett bedömande kunna erhållas, om man framräknar den enhetliga ränta som, vid diskontering till nuvärden, kan anses motsvara en serie korttidsräntor enligt den räntekurva för dylika räntor, eller med andra ord den diskontokurva, varmed räknas för framtiden. En sådan uppläggning synes ägnad att ge en föreställning om det föreliggande problemets räckvidd. För att något förenkla problemställningen kan göras det vid en prognos i och för sig naturliga antagandet att sagda räntekurva kommer att förete alldeles likformiga variationer i anslutning till förutsatta j ä m n a konjunkturcyklar. Ett visst givet kapital antages så placerat att å detsamma i all framtid erhållas avkastningar med tillämpning av de korttidsräntor som framgå av räntekurvan. Den enhetliga räntefot, som erfordras för att vid diskontering av alla dessa avkastningar till nuvärde få fram det placerade kapitalets belopp, framräknas. Om nu i stället placeraren erhåller lika stora årliga avkastningar efter denna enhetliga räntefot å det insatta kapitalet, så får han en matematisk ekvivalent för de avkastningar han skulle uppburit vid placering mot korttidsränta. Det bör märkas att nämnda enhetliga räntefot är lägre om de höga räntorna enligt korttidsräntekurvan — och därmed de större avkastningarna — äro att motse under de närmaste åren än om man befinner sig i ett sådant läge, där först låga räntor äro att förvänta. De diskonterade nuvärdena av avkastningarna äro nämligen relativt större ju förr avkastningarna beräknas utfalla. Komina då de till beloppet större avkastningarna före de andra, påverka de det totala

83 nuvärdet mer än om de skulle kommit efter dessa. Differensen mellan den högsta räntefot och den lägsta, som enligt denna uppläggning erhålles, är emellertid rätt obetydlig. Den varierar något uppåt och nedåt kring den r ä t a linje, vari räntekurvan för korttidsplaceringar skulle utbytas, om samtliga framtida avkastningar vore lika stora och svarade mot medeltalet av de avkastningar som erhållas vid successiv korttidsförräntning enligt den antagna kurvan. För närvarande torde vanligen antagas, att den allmänna räntan ej skall framdeles mera varaktigt stiga till den höga nivå där den befann sig i Sverige i det närmaste konstant tills den på 1930-talet sjönk till det lägre plan där den med större eller mindre avvikelser sedan dess befunnit sig. Om enbart det nyss angivna matematiska betraktelsesättet skulle anläggas av flertalet kapitalplacerare, borde de följaktligen för långtidsplaceringar räkna med en ränta som skiljer sig från den väntade ungefärliga medelräntan för korttidsplaceringar endast därutinnan, att den visserligen blir något högre om man befinner sig i en stigande räntekonjunktur än om räntan är i nedgående, men ej mer än som betingas av ovan angivna matematiska resonemang. En större förskjutning kommer däremot att bliva följden av en allmänt ändrad uppfattning om korttidsräntans sannolika framtida medelnivå. Emellertid bestämmes långtidsräntan — som ju närmast kommer till uttryck i kurvan för långfristiga obligationer — i verkligheten av tillgång och efterfrågan. Ett mer eller mindre medvetet anläggande av det ovan anförda matematiska betraktelsesättet lärer i detta sammanhang kunna antagas påverka framsynta kapitalplacerares bedömande, men andra faktorer äro otvivelaktigt mer synbara — mängden av placeringsvilligt kapital i förhållande till pågående investeringsverksamhet och övriga behov av just långa lån, den allmänna optimismen eller pessimismen, den större eller mindre benägenheten att föredraga penningplaceringar eller realplaceringar, sammanhängande med förtroendet för penningvärdet, m. m. Att graden av bjuden säkerhet föranleder olika nivåer inom den långfristiga räntan ligger i sakens natur. När det gäller långfristiga placeringar i realtillgångar, göra sig liknande synpunkter gällande. I botten bör för en omtänksam kapitalplacerare ligga det relaterade matematiska betraktelsesättet, verkande i samma riktning som beträffande räntan å rena penningplaceringar men mycket starkt modifierat ej minst av graden av förtroende för penningvärdet, i det benägenheten för realplaceringar stegras i mån som detta förtroende minskas. Graden av säkerhet eller med andra ord beskaffenheten av de risker, med vilka placeraren har att räkna, måste spela en betydande roll. Ett här särskilt framträdande spekulationsmoment är frågan, om värdet av den realtillgång placeringen gäller kan väntas stiga eller sjunka mer eller mindre än penningvärdet försämras eller förbättras.

81 Beträffande räntan vid placering i skogsfastigheter må i belysning av det sagda följande anföras. Det matematiska grundläggande betraktelsesättet synes i detta avseende för den omtänksamme placeraren böra äga samma tillämplighet som i fråga om långfristiga placeringar i allmänhet. Härav bör följa en viss obetydlig gradering av räntan under beaktande huruvida räntekonjunkturen är stigande eller sjunkande. I och för sig skulle det kunna antagas att av olika skäl placeringssökande kapital i nuvarande läge visade benägenhet att inrikta sig på placeringar i skogsfastighet. Emellertid reduceras betydelsen av denna synpunkt i mycket hög grad därigenom att, såsom ovan framhållits, sådan kapitalplacering ej är tillåten utom beträffande de yrkesgrupper av medborgarna, som ämna själva ägna sig åt jordbruk, samt staten och kommuner, medan bolagen äro undantagna. M. a. o. efterfrågan på skogsfastigheter begränsas av lagens skrankor, det spekulativa kapitalet är till stor del ur räkningen och utbuden stimuleras ej av höga priserbjudanden. Vad säkerhetssynpunkten angår torde en allmän uppfattning råda att värdet av skog kommer att på lång sikt stå sig väl i förhållande till värdet av andra nyttigheter. Däremot är skogen, på sätt underströks redan vid tillblivelsen av 1944 års förslag, utsatt för risker av särskilda slag, vilka vid bedömande av säkerhetssynpunkten måste beaktas. Såsom sådana risker må särskilt framhållas faran för skogsbrand, stormskador, insektshärjningar, förstöring på grund av röta eller eljest genom svamp eller sjukdomar, beträffande ungskog älgskador o. dyk, i fråga om alldeles nyplanterad skog risk för torka. Om alla dylika risker kunde normalt täckas genom försäkring, vore deras betydelse för räntefoten eliminerad, då i stället en beräknad årlig försäkringspremie komme att reducera årsavkastningen. För närvarande förekommer över huvud taget ej i Sverige försäkring mot flertalet av dessa skador, och ingen sådan försäkring är allmänt förekommande, varför det bortses från denna vid avkastningens beräkning. En naturlig utväg vid bedömande av betydelsen av dylika risker för köpare av skogsegendomar torde vara att försöka uppskatta det belopp, vartill en premie för försäkring till skadornas täckande skulle uppgå, och inlägga denna i räntan. En försiktig placerare skulle emellertid troligen uppskatta risken till högre belopp än en dylik uppskattad premie just därför att den icke kan täckas med försäkring utan kan utlösas i betydande kapitalförlust. Den spekulant, som har att vänta sig omedelbar avkastning på sitt nedlagda kapital, nöjer sig sannolikt med ränta efter lägre räntefot än den spekulant, som måste avstå från avkastning under en första period. M. a. o. den som köper en ungskog, och i all synnerhet den som köper nyplanterad skog eller skogsmark för nyplantering, lärer betinga sig högre ränta än den som från början kan räkna med i huvudsak jämna uttag. Vad beträffar skog kan denna synpunkt antagas desto mera betydelsefull, som risken för förödande kapitalförluster är större beträffande den yngsta skogen än be-

85 träffande övrig skog. Den nu berörda skillnaden är av den storleksordning, att man kunde ha anledning i olika fall räkna med olika räntefot vid diskontering av antagna framtida avkastningar. Denna tanke torde dock böra avvisas med hänsyn till vanskligheten att draga en gränslinje som kan anses förnuftig och möjlig att i praktiken tillämpa. Den slutsats, som naturlagen bör dragas av förhållandet, synes i stället vara den, att försiktigheten påkallar ett större hänsynstagande till den högre ifrågakommande räntefoten än till den lägre. Den förut påpekade omständigheten att av skogen är att vänta en ojämn avkastning kan verka höjande på räntefoten. Vid bestämmande av den räntefot som bör tillämpas vid fastighetstaxering bör ihågkommas den förut framförda synpunkten att kontinuitet i taxeringsvärdena är önskvärd. Den matematiska uppläggningen av frågan om förhållandet mellan långfristiga och kortfristiga räntor, vilken synes i och för sig utgöra en rationell stomme i en förutseende kapitalplacerares ränteresonemang, leder till en högst obetydlig variation i den här ifrågakommande långtidsräntan. Olika förräntningsprocent leda vid uträkning av den nya metodens korrektionsfaktorer till avsevärt olika förhållanden mellan dels värdena å den grova och den klena skogen dels skogsvärdena och skogsmarksvärdena, en omständighet som gör att en ändring av räntan särskilt i ytterlighetsfall i avseende å skogens sammansättning kan föranleda ganska avsevärda omkastningar. Sådana omkastningar äro uppenbarligen olägliga för beskattningsunderlagets kontinuitet. Omkastningar av större proportioner äro även osannolika på skogsfastighetsmarknaden sådan denna kan antagas i verkligheten komma att gestalta sig. Skogsvårdslagstiftningens begrepp utvecklingsbar skog bestämmes sådant det nu ter sig likaledes av räntans storlek, vilken med hänsyn till behovet av stadga i fråga om sagda bestämning ej heller torde få avsevärt variera. Ehuru det, på sätt utlagts i det föregående, lärer förhålla sig så att priserna å skogsfastigheter mer eller mindre fluktuera i anslutning till fluktuationerna beträffande priserna å övriga placeringsobjekt och dessa fluktuationer bland annat bero på räntans växlingar, synes det alltså föreligga starka skäl att vid skogstaxeringen tillämpa en konstant räntefot. Det förefaller i och för sig rimligt att, när det gäller att bestämma ett avkastningsvärde å skogen, taga mera hänsyn till det betraktelsesätt som bör anläggas av den försiktige kapitalplaceraren, som binder sitt kapital i skog först i det ögonblick då han kan räkna med att icke förlora på en sådan placering, än till dagsmarknadens ofta av en tillfällighet beroende försäljningspris. Vill man binda räntefoten, bortfaller anledningen att göra den till föremål för särskilt beslut före varje allmän fastighetstaxering. Den bör bestämmas i lagen en gång för alla. Skulle man få anledning räkna med en avsevärt ändrad nivå för medelräntan, må skäl anses föreligga att ändra lagen.

8G

Vid senaste allmänna fastighetstaxering var den räntefot, som lades till grund för skogsuppskattningen, 4 procent. För närvarande, på hösten 1949, är den effektiva räntan å långfristiga industriobligationer något över 3 procent, för guldkantade liknande obligationer ligger den en eller annan tiondel lägre. Det kan knappast antagas att denna räntefot befinner sig i överkanten av vad som är att vänta vid numera motsedd räntekonjunktur; för något år sedan låg den nästan en halv procent högre, och det kan ej påstås att den räntan var en toppränta. Tager man i betraktande alla förutnämnda förhållanden, framför allt olika riskmoment och det höga räntekravet i fråga om ren ungskog — vilken icke är en likvid tillgång — lärer man komma till den slutsatsen att den räntefot, med vilken bör räknas, vid nuvarande höjd på obligationsräntorna bör ligga omkring 4 procent. Att exakt fastställa en räntefot för placering i skog vid något som helst allmänt ränteläge är, som av det förut anförda framgår, ej möjligt. Gäller det nu att i lagen inskriva en räntefot, vilken förutsattes tills vidare bliva tillämplig vid taxering av skog, kan denna knappast bestämmas till annat än helt tal eller sådant som slutar med en halv. I betraktande av förut angivna omständigheter torde, såvitt nu kan bedömas, V-fa procent vara uppenbarligen för lågt. Å andra sidan lärer en så hög procentsats som 41/2 ligga över vad som skulle kunna betraktas såsom rimligt, och den nuvarande räntesatsen 4 procent framstår såsom den alltjämt lämpligaste. I detta sammanhang måste beaktas att vad ovan anförts uteslutande tager sikte på den förräntning som en kapitalplacerare vid jämförelse med andra placeringar bör kunna påräkna vid förvärv av skogsfastigheter, medan för sådana skogliga ändamål som kalkyler om lämpliga skötselprogram vid uthålligt skogsbruk räknas med helt andra procentsatser. För bestämmande av begreppet utvecklingsbar skog i förhållande till icke utvecklingsbar sådan räknas enligt de grunder som antagits för tillämpning av den nya skogsvårdslagstiftningen med en räntefot av 3 procent. Anledning saknas att här närmare beröra de skäl, som resulterat i nämnda räntefot. De sammanhänga med att till utgångspunkt vid bestämmande av densamma lärer böra tagas det förhållandet att för landets fortsatta försörjning med skogsprodukter måste räknas med skog av alla åldrar intill dess skogen kan anses fullvuxen. Ur dylik rent skoglig synpunkt har väl räntefoten sin största betydelse därutinnan att den bestämmer avverkningsordningen. Vid fastighetstaxeringen är med den metod som nu framlägges frågan om ordningen för framtida avverkningar oberoende av frågan om räntefoten, i det nämnda ordning framkommer som ett resultat av uppgifter från riksskogstaxeringarna. Frågan om den i förevarande sammanhang lämpliga räntefoten kan och bör följaktligen bedömas ur en annan synvinkel, vid vilken de för ungskog och skogsmark gällande särskilda riskerna och förräntningskraven måste anses tungt vägande. I sistnämnda avseende må ånyo kraftigt understrykas den förut på-

87 pekade omständigheten att enligt den nya skogstaxeringsmetoden räntefoten kommer att äga mycket större betydelse för att bestämma värdet på ungskogen och på skogsmarken än för att fastställa den grova skogens värde, därför att diskonteringstiden i de förra avseendena är mycket längre. Det förhållandet att framförallt markvärdet alltså är särskilt känsligt för räntefoten medför att man kan få en viss uppfattning om dennas skälighet genom att jämföra de med tillämpning av densamma framkomna markvärdena med skogsvärdena och i synnerhet med grovskogens värde. Visar det sig därvid att markvärdena äro tillräckligt stora i förhållande till skogens värden, utgör detta ett tungt vägande skäl att ej sänka räntefoten. Betydelsen av det anförda framgår därav att av totalvärdet för skogsmark och växande skog i en normaliserad genomsnittsskog vid en räntefot av 4 resp. 3 procent markvärdet visat sig utgöra, beträffande en medelgod bonitet i mellersta Norrland 12 resp. 20 procent och beträffande en god bonitet i sydligaste Sverige 40 resp. 50 procent. Att beträffande södra Sverige markvärden av den förra storleksordningen äro lämpligare avvägda än markvärden av den senare storleksordningen med hänsyn till den på fastighetsmarknaden rådande allmänna uppfattningen om sådana värden förefaller de sakkunniga tämligen visst. Förbises får givetvis ej heller vad av skatteberedningen i dess promemoria år 1944 framhållits om betydelsen av att med hänsyn till det inbördes förhållandet mellan skogsvärde- och markvårdefaktorer det är av vikt att ej välja en alltför hög räntefot. Enligt de sakkunnigas förmenande är procentsatsen 4 den bästa som även med beaktande av nu anförda förhållanden för närvarande kan väljas.

Prisnivån. Under förarbetena till 1944 års förslag gjordes beträffande den prisnivå, som borde vara grundläggande för skogstaxeringen, inga uttalanden av principiell natur. Domänstyrelsen hade efter allmänna överväganden föreslagit att medelprisen för åren 1932—1941 skulle tillämpas vid den påföljande allmänna fastighetstaxeringen. Finansdepartementets skatteberedning uttalade i anledning därav: Med hänsyn till de ytterligare stegringar av taxeringsvärdena, som komma att förorsakas av rådande ränteläge och viss ifrågasatt sänkning av avdraget för allmänna kostnader, synes det, ehuru virkesprisen för närvarande ligga mycket över de pris, som tillämpades vid föregående allmänna fastighetstaxering, knappast böra ifrågakomma att välja en prisperiod, som skulle giva högre värden än den av domänstyrelsen föreslagna. Å andra sidan vore det givetvis orimligt att ej taga någon hänsyn till den prisstegring, som skett under senare år. Egentligen gäller det att få fram en prisserie, som erbjuder ett tillräckligt statistiskt underlag för att eliminera tillfälliga ojämnheter i prisen och som samtidigt kan beräknas giva uttryck för prisnivån under de närmast kommande åren. Att göra

några förutsägelser om denna prisnivå är ej möjligt, och det låter sig därför icke göra att erhålla någon säker grund för valet av lämplig prisserie. Då någon annan prisserie än den av domänstyrelsen föreslagna ej kan påstås giva ett lämpligare resultat än denna, synes den böra godtagas. Chefen för finansdepartementet hänvisade till skatteberedningens talande, vilket tillkommit efter samråd med honom.

ut-

De sakkunniga. I det tidigare återgivna uttalandet från år 1932 av chefen för finansdepartementet tillmättes frågan om vilka års priser som skulle läggas till grund för den påföljande fastighetstaxeringen i och för sig ej synnerlig vikt. Frågeställningen var nämligen då i huvudsak den, att man genom lämplig kombination av de på taxeringen inverkande faktorerna ville åstadkomma en sänkning av taxeringsnivån i förhållande till närmast föregående taxering med omkring 10 procent. Därest en viss årsserie lades till grund för prissättningen, kunde man ernå den avsedda nivån genom att med hänsyn därtill avpassa räntefoten. Läget blir uppenbarligen ett helt annat, om man, såsom de sakkunniga förordat, tills vidare binder räntefoten vid viss höjd. Bortsett från ändringar i skogsbeståndet och rena bedömningsfaktorer blir det, om så sker, i huvudsak endast variationer i de för taxeringen grundläggande priserna som komma att föranleda förskjutningar av taxeringsnivån. Givetvis kan framdeles liksom hittills förfaras så, att det genom samfällt beslut av Konung och riksdag före varje allmän fastighetstaxering bestämmes vilken prisserie som skall läggas till grund för den taxeringen, därvid sådana år för prisserien utväljas som resultera i den nivå man finner lämplig. Nyheten i förhållande till vad som hittills gällt blir då endast den, att man ej kommer att ha två rörliga faktorer att besluta om utan en enda. Det kan emellertid rent principiellt knappast anses tillfredsställande att låta en sådan fråga som om taxeringsnivån bli beroende av särskilda beslut, vilka icke anknyta till vissa på förhand givna normer och icke kunna med säkerhet förutsättas bli alldeles opåverkade av mer eller mindre ovidkommande hänsyn. Det föreligger här egentligen ej en fråga om beskattningens höjd, utan en objektivt bestämd utgångspunkt för statsmakterna vid fastställande av repartitionstal eller skatteprocent. Det gäller med andra ord att fixera beskattningsföremål och ej att bestämma skattesatser. Att fastighetstaxeringen har faktisk betydelse på många andra områden än den direkta beskattningens bör därvid ej heller förbises. En officiell värdeuppskattning för andra ändamål kan svårligen undvaras. Är det möjligt att finna en metod att reglera det nu föreliggande spörsmålet utan att bygga på återkommande riksdagsbeslut, synes denna väg vara att föredraga framför det hittills använda tillvägagångssättet. Vad som i förevarande sammanhang kräves är ytterst en norm att be-

89 stämma priser, som å varje ort, i varje avsättningsläge skola vid fastighetstaxering tillämpas för varje där förekommande sortiment. Det erfordras alltså dels att dessa priser komma i den lämpliga relationen till varandra, dels att en prisnivå bestämmes, enligt vilken de relativa talen kunna omsättas i värdesiffror. Reglerna härom böra om möjligt vara så allmängiltiga att de passa för olika ifrågakommande lägen. För bestämmande av de relativa talen torde en kalkyl i huvudsak liknande den som nu tillämpas ej kunna undvaras. Förhållandet mellan priserna å olika sortiment förskjutes med växlande konjunkturer. Ett särskilt utpräglat exempel på detta förhållande erbjuda priserna på brännved, vilka på grund av svårigheterna att importera bränsle från utlandet under kriget nått en relativ höjd varmed tidigare ej hade räknats men som kan väntas komma att delvis bestå åtminstone ännu någon tid. I och för sig är det visserligen för taxeringen utan intresse att äga kännedom om priser under gången tid. Den förståndige spekulant som ämnar inköpa en skog — givetvis för uthålligt skogsbruk — kalkylerar i stället med framtida avkastningar. Men någon annan grund än uppgifter från det förflutna står ej till buds för att fastställa faktiska siffror. För att kunna anses representativt måste ett för prissättningen grundläggande material vara differentierat i olika avseenden, och det torde vara ofrånkomligt att normalt räkna med priser från flera gångna år. Just denna synpunkt underströks i det åberopade uttalandet år 1932 av chefen för finansdepartementet. Det torde k u n n a antagas att i regel en bättre prognos rörande relationen mellan olika priser erhålles, om till utgångspunkt för deras beräkning tagas uppgifter från de allra senaste åren, än om man räknar med medeltal för ett större antal icke aktuella år, eftersom förskjutningar i relationerna därigenom bättre beaktas. I tidigare sammanhang ha väl närmast fem- och tioårsserier diskuterats. Men härvid har det ej blott gällt att fastställa förhållandet mellan priser å olika sortiment, utan man har också siktat på en lämplig värdenivå för taxeringen, låt vara att man vid dennas bestämmande dessutom räknat med räntefoten som en medverkande faktor. Det kan knappast betvivlas, att i nämnda diskussion den omständigheten att den ena eller andra serien betytt lägre eller högre värden inverkat på olika parters ståndpunkttagande. För de sakkunniga vill det förefalla som om, i den mån det endast gäller att få fram en grund för att fastställa de åsyftade relationerna mellan olika priser, femårsmedeltalet bör föredragas framför tioårsmedeltalet, desto mera som dessa tal bestämmas även av avverknings- och transportkostnader, vilka, om de avse långt tillbaka i tiden liggande år, kunna medföra helt missvisande resultat. Att för den nu förestående fastighetstaxeringen en annan bas för beräkningen bör väljas än den senaste femårsperioden sammanhänger med av världskriget förorsakade abnorma prisförhållanden, vilka böra elimineras vid bestämmande av ifrågavarande relationer. Till denna fråga återkomma de sak-

90 kunniga. I den närmast följande principdiskussionen förutsattes en prisberäkning enligt femårsmedeltalsregeln. Härefter framställer sig då frågan om den lämpliga allmänna prisnivån vid fastighetstaxering av skog. I detta avseende torde lämpligen till utgångspunkt kunna tagas den eljest vedertagna regeln, att man skall eftersträva en nivå som kan antagas komma att i stort sett motsvara förhållandena under den kommande taxeringsperioden. I och för sig vore det väl ej orimligt att i stället eftersträva den under den senast förflutna taxeringsperioden gällande nivån. Varje konjunktur skulle därigenom på ett exakt sätt få göra sig gällande. I verkligheten skulle emellertid en sådan anordning te sig som en eftersläpning av beskattningen. Det torde ej vara nödvändigt att här redovisa de övriga skäl som föranleda de sakkunniga att bortse från denna möjlighet. Den förståndige köparen av en skogsfastighet lärer vid bedömande av vad han bör betala för denna närmast utgå från priserna för dagen. Om han anser en högkonjunktur ifråga om trävaror vara för handen, räknar han dock helt visst såsom sannolikt att de höga dagsprisen ej komma att stå sig. Förmenar han att lågkonjunktur på området råder, hoppas han att bättre priser skola erhållas, när konjunkturen vänt sig. I förra fallet kan han kalkylera med att under de närmaste åren inom de gränser som skogsvårdslagstiftningen medger göra relativt stora uttag, vilket betyder snart utfallande jämförelsevis stora avkastningar både i virke och i pengar, representerande med hänsyn jämväl till den korta diskonteringstiden förhållandevis stora nuvärden. Vid lågkonjunktur finner han det säkerligen förmånligt att uppskjuta alla större skogsuttag tills det förutsedda konjunkturomslaget ägt rum. De närmaste årens avkastningar både i virke och pengar beräknas då bli små, och de först senare utfallande större årsavkastningarnas nuvärden bli med hänsyn till den i detta fall längre diskonteringstiden jämförelsevis mindre än i förra fallet. Om detta betraktelsesätt fullföljes, inses att även summan av nuvärdena blir mindre i det senare fallet än i det förra. Innebörden av detta förhållande, som framhölls redan år 1932 av chefen för finansdepartementet och i visst avseende belysts här ovan i avsnittet om räntefoten, är den, att det pris som den förståndige köparen vill erlägga för en skogsfastighet är högre om god konjunktur förutses under den närmaste tiden än om dålig sådan konjunktur väntas, och detta även om den genomsnittliga framtida prisnivån antages bli densamma i båda fallen. När skogsvårdslagstiftningen medgav stora engångsuttag av grövre virke och sålunda en tillfällig högkonjunktur kunde i hög grad utnyttjas, föranledde nämnda förhållande en stark växling av priserna å skogsfastigheter. Den nya skogsvårdslagstiftningens krav på större jämnhet i skogsuttagen har, såsom förut framhållits, otvivelaktigt minskat dessa möjligheter, men hinder föreligger givetvis ej för en viss anpassning också f r a m m e ? e^tcr kcnjurktur^rna varav bör följa att rven skogsfastighets-

91 värdena komma att i någon mån fluktuera, dock, om den framsynte köparens betraktelsesätt blir avgörande för fastighetsmarknaden, i mindre grad än förr. Att vid fastighetstaxeringen bortse från sådana måttliga fluktuationer i värdena vore väl, även om i stort sett stabilitet i taxeringsvärdena är önskvärd, icke lämpligt. Det kan framförallt antagas att, om taxeringsvärdena skulle vid något tillfälle befinnas ligga över allmänna saluvärdena, detta skulle uppfattas som en orättvisa. Accepteras möjligheten av en sänkning av taxeringsvärdena, kräver emellertid konsekvensen att också höjning skall kunna ifrågakomma. Att en viss anpassning efter penningvärdet ej kan frånkommas ligger i sakens natur. Det låter sig emellertid ej göra att vid fastighetstaxering av skog taga direkt hänsyn till att under olika framtida konjunkturer olika skogskubikmeterpris säkerligen komma att gälla. Liksom enligt hittills gällande taxeringsmetod lärer vid varje taxering till utgångspunkt böra tagas att samtliga framtida årsavkastningar beräknas enligt en för dem alla gemensam prisnivå. Äro dagsprisen höga och är följaktligen en sänkning att förutse, bör man i princip utgå från priser som äro något lägre än dagsprisen; vid låga dagspriser, vilka väntas småningom bli förbytta i bättre priser, är det följdriktigt att utgå från en något högre prisnivå än dagens. När det nu gäller att närmare precisera en ståndpunkt i avseende å prisnivån vid bestämmande av taxeringsvärden å skog, ligger det nära till hands att taga till utgångspunkt de faktiska siffror i vilka en beräkning på grund av femårsmedeltalen resulterar. Det kan naturligtvis inträffa att denna prisnivå lämpar sig också som allmän nivå för taxeringsvärdena. Men om detta icke är fallet, synas för att bestämma de för taxeringen grundläggande priserna närmast två utvägar vara närliggande, den ena att skära bort utpräglade toppar och gropar i priskurvan genom att sänka eller höja dagspriset med viss del av marginalen mellan detta och femårsmedeltalspriset — eller rättare sagt i stället för dagspriset det senaste pris till vilket det är praktiskt möjligt att taga hänsyn vid taxeringen — den andra att på ett eller annat sätt beakta penningvärdets förskjutningar. Det är icke uteslutet att den förra av dessa utvägar framdeles kan visa sig tillgodose skäliga krav på lämpliga värderingsnormer. Någon tillförlitlig ledning för metodens bedömande kan dock knappast erhållas på grundval av material från förfluten tid, då de senaste årtiondenas naturliga prisutveckling brutits av de abnorma konjunkturer, som medföljt två världskrig. I närvarande läge skulle metoden ge ett resultat som icke skulle kunna godtagas, då såväl den senaste femårsserien som även den senaste tioårsserien kombinerad med dagens noteringar skulle utvisa så höga priser att knappast någon köpare av skogsegendomar skulle våga därpå bygga sina kalkyler. Det torde därför icke vara försvarligt att i nuvarande läge med syftning på vare sig nästa taxering eller framtida taxeringar bestämma sig för detta alternativ.

92 G

a

•3

N w M i n n O K t C O M W L l M N n f N h M ^ f f i O h O l f f i ^ i f f f l i H O O O O O S O

2 ri

|

oö oö ob* oö ds —< cö öi 4f t"-' ö T I " " * eo « D o TH « t H « r i r t N M M N N n n

C o

'

O

T3 0

te öp ^

•o

a o oo a h i i - ' ^ i r o r ^ t N t M t M o i > 0 5 c < i O ' t o o o o M i o f f l i ^ o c o L o t B i n i N c c c

i

" » ' » ' f t - t B h t t h M O M N M n i . l h

'

g

TH T-l TH 1-H T-t TH 1-1

•fl

J_ CD

^^

„S *" 1 X «

A

v, a a 3

o o o L i N H h M n a o w i f l o c o i e K n O O i O M 5 0 f f i « M > H r H C O l O i O O n H i i i r i w H H - T i N N M M K M n M ' J ^ i O t C

t£^CN J5.

_CD tc 3_ec

v

u

s^i 5 x*

<*

öC C 3 «

•HfMocecffln-tociNincootoffl o ocT-crjT-Tj<^-ooromi>i-iTHi-^otN(M T ' i - M M M M C > ; r l K c O ( » 5 n H i - T « i n t s o ec se eo ec

o"

° fe

M H n t O - J ' O i B O l T r S I X S H H C X l O H t i ;

|

t/3

fa

£ £H

tcS

Medel priser /b fur timme Urnan lynnir öre/kb

3 fc, ^ 5P«-

O

H

C C 5 n j l H i o t - M O M ( O H t . f ! r - M <NOt-OC<5TH00005rH10i-H(MOOCO>H*

I

löi^uiiHCNinobt^tNoooööi^iniN c o M M ^ ^ ^ i H ^ i ^ T i i T f m r s o o N

'

_ MrHrHCLTTliHtCS-. a c C M N K t ^ H / o - .

^3

N C O O l O B ^ h O f l O a O O O l O C O O h

o

-

co co co T? ^r to <o o i n m ob" oc l> oc i> CN ö ts

it

TH T I T I

g

is ? i*

-5 ~

c/3 . ~ •w t i

T i i n M o ^ L i o n H h f i o e ^ o H M h o e ^ o o h a L O N O M m o o H H N H o ; o

^

uo t o t o M c ; oo ö

ö TT f - n r » i ö n « « THTHTHTHTHTHTHCMCNM

4; C

c its ^ E

i-

O '- 1

O *J 3 .2 o

w

i 1 •* ? 2 >> M S ° g_ g TH o: o

S

O N r > T i O ) n ( i ) T i M O < C N H i o » ; o M M t O O H i r i c X I O O M H l N O h n i s N T n n n n N

eo n ^ eo w in * ^ ö so t^ ö i> (ö ö co n ,— TH

'

^,

LO H C l > "H O J i M CM « i H W N CO C l H B B o o o o T H i - H c o o i c o i > a 2 0 0 o o o o T i

1 1 ^ ^»V ~" Åmar ex 18 -1885 = 100

.M CO

M -g l-H C

" "

i

, +J o

cs O s C 5 oa ^° o

»

II

Rik kens sum index 1931

fl^

3 tC

"So "5c t c e c

W

O

5 en

• ! 2,n

cNCNCNCNcNcNcrecNcocriMeo^^^iocDco

X "3 In

•

"3 *-

o; w a m [> o a o M i ^ M Tf i n LO T? oo M i? 3 ="> _ .

B

^-ö

SP-a 'S «

TH t/7

3 s

%1

N h C D T j i o W H O i ' t O N i O i O O L O C O f f l i O H i H t N C J c o c o ^ i n o c N c o c o c o c o c o c o i n TH.rH^H.rH^HrHTHrHTHt7<SCVJ0,CN,0ji:v1(:s,|-<,Cv,

!Hoo©co)»Oi-iT-'t-iT-ioc>i»0)eoocCTHc:ci i i O Q O O r t ^ i O c é c O N i n f f i O O O H t N C O C O O i a O O O O O N - J l O L O O i O t f l c O h

h

*-;

T-iCNco-Trincot^oocrsOi-HCNcoTjiincnrHoc crjcocococococococo-HHTHrH-^-Tti-TjiT^TtiTr C3503CS05C105CJ5CJJC35C3C3C5Cle350iOCJ>C35

93 I tabell a ha sammanställts vissa siffror, ägnade att belysa prisutvecklingen under de senaste åren i fråga om virke sålt å rot, avverkat virke (timmer) och sågat virke samt medelförtjänst för huggare och körare, ställda i förhållande till prisutvecklingen i allmänhet. 1 Den sifferserie i tabellen, som närmast ger uttryck åt de förhållanden vilka böra äga betydelse för skogsfastighetstaxeringen, är den som utvisar medeltal för domänverkets försäljningar av skog å rot. Av särskilt intresse är att i denna serie urskilja de tio åren 1932—1941, vilkas priser lades till grund för 1945 års allmänna fastighetstaxering. Medeltalet för dessa tio år var 5,46 kronor per kubikmeter. Den senaste tidens noteringar ha överstigit 16 kronor per kubikmeter. Den omedelbara reaktionen vid konstaterandet av dessa prisdifferenser lärer vara att man nått en höjd, vilken vida överstiger den som rimligen kan anses grundläggande för värdering av skogsfastigheter. Det har också med tämligen stor visshet kunnat antagas att denna nivå för rotförsäljningar i förhållande till priserna i allmänhet, uppenbarligen påverkad av extraordinära förhållanden inom världsekonomien, icke skulle kunna hållas synnerligen länge. En uppfattning kan däremot givetvis erhållas om relationerna emellan ifrågavarande priser och övriga priser under de förflutna senaste årtiondena. De belysas av diagram b. En ganska påfallande parallellism i det stora hela mellan de olika sifferserierna kan utläsas av detta diagram. De avvikelser av större betydenhet som framträda äro endast tillfälliga. Åtminstone hittills kan det alltså sägas att under normala tider prisutvecklingen i avseende å skog såld på rot ej mera påtagligt skilt sig från prisutvecklingen i allmänhet sådan denna kommer till uttryck i levnadskostnadsindex. I avseende å skogsfastigheter — vilkas priser torde växla mindre än rotförsäljningspriserna — kan en ändå närmare anslutning till levnadskostnadsindex synas naturlig. Värdena på skogsfastigheter kunna med andra ord, sedda från den framsynte köparens synvinkel, väntas rätt väl följa priserna å konsumtionsvaror i allmänhet. Det är givetvis ej otänkbart att priserna på färdiga skogsprodukter i förhållande till andra varor på grund av den skedda förstöringen av byggnader och den vidgade rayonen för användning av trävaror definitivt förskjutits uppåt. Men även om detta är fallet, följer därav ej att de av jämväl arbetspriserna beroende rotvärdena komma att i förhållande till priserna å konsumtionsvaror i allmänhet framdeles ligga högre än före kriget. Det är över huvud taget ännu för tidigt att våga ett antagande om den framtida utvecklingen. Om en definitiv förskjutning uppåt verkligen föreligger, k a n det väl å andra sidan betraktas som ganska troligt att, sedan jämviktsläge inträtt, den gamla parallellismen med priserna å konsumtionsvaror i allmänhet åter skall göra sig gällande, låt vara 1 Uppgifterna rörande priser avseende Umeälvens mynning såväl i tabellen som i följande diagram ha erhållits från skogschefen hos Holmsunds aktiebolag Bror Ternstedt.

\ ti: >r

£ o CO

o

S

PHI

flit 'lit St* £ -53 ^

*

Ills

I lib

^$ ^

*?«

tiilfW** z±±±±± +

s

I

+• +• -

ÖS på en annan relativ nivå än tillforne. Det synes vid sådant förhållande och då tillfälliga, icke bestående höjningar av taxeringsvärdena böra undvikas knappast vara för djärvt att acceptera det nu anförda såsom norm att i lagen begränsa en höjning av taxeringsnivån. Normalt skulle alltså gälla, att för bestämmande av den allmänna prisnivån vid skogstaxeringen i första hand skulle tillämpas den medeltalsberäkning avseende de senaste fem åren före fastighetstaxeringen som i varje fall erfordras för att läggas till grund för beräkning av de relativa priserna å olika sortiment i olika avsättningslägen, men att i andra hand för undvikande av en alltför hög värdering en spärr skulle insättas enligt en indexberäkning, vilken anknytes till stegringen av priserna å konsumtionsvaror i allmänhet, i huvudsak återgivande penningvärdets försämring. Denna stegring kommer bäst till uttryck i levnadskostnadsindex. Emellertid framträda vissa svårigheter, när det gäller att förverkliga denna tankegång. Sättet för spärrens genomförande kräver särskilda överväganden. Det är framför allt förhållandet mellan virkesprisen i olika avsättningslägen som påkallar uppmärksamhet. Trädens rotvärden ha vid fastighetstaxeringarna brukat bestämmas på följande sätt. Till utgångspunkt tagas priserna å olika i träden ingående sortiment för ifrågakommande leveransplatser. Från dessa bruttopriser göras med ledning av tillämpade arbetspris m. m. avdrag för direkta avverknings- och transportkostnader, däri inbegripna kostnader för flottning. Dessa kostnader — redan i gällande skogsvärderingsinstruktion sammanfattade såsom utdrivningskostnader — variera efter avverkningens och transportens svårighetsgrad samt våglängden från avverkningsplatsen till leveransplatsen, och bestämma sålunda skogens avsättningsläge. Rotvärdet vid viss taxering är alltså beroende dels av bruttoprisen å de olika sortimenten, dels av de med hänsyn till avsättningsläget varierande utdrivningskostnaderna. Ju högre sistnämnda kostnader äro i förhållande till bruttopriset, desto närmare kommer man den gräns där plusvärdena för nettot övergå i minusvärden, d. v. s. där avverkningen icke längre är direkt lönande. Det kan emellertid ej utan vidare antagas att bruttopris och kostnader ändras i samma proportion. Den höjning av arbetslöner m. m., som är ett utmärkande drag för de senaste årens sociala utveckling, har till stor del betingats av förloppet å lönemarknaden i allmänhet och har — ehuru den otvivelaktigt företett ett särskilt förlopp beträffande skogsarbetsmarknaden — ej företett de mera nyckfulla fluktuationer som utmärkt marknaden i fråga om skogsprodukter. Den senaste tidens toppriser å sistnämnda marknad ha av naturliga skäl ej avspeglat sig i en motsvarande höjning av arbetslönerna. Man har all anledning antaga, att å andra sidan en återgång till lägre priser å skogsprodukter ej skall åtföljas av en kostnadssänkning av motsvarande storleksordning. Av det anförda torde klart

% framgå avsättningslägenas betydelse sä ock att det inbördes förhållandet mellan rotvärdena i olika avsättningslägen växlar från tid till annan. Nu har det hittills gällt och förutsattes allt framgent •—• eventuellt som ett led i kalkylen — komma att gälla att rotvärdena bestämmas såsom medeltal för vissa år. Normalt har hittills förfarits så, att för visst prisområde, i praktiken ett län eller ett flodområde, dels angivits bruttopris a olika förekommande sortiment för ettvart av de år vilka medtagits i prisserierna, varefter medeltal för samtliga år uträknats för varje sortiment, dels likaledes årsvis för olika avsättningslägen angivits utdrivningskostnaderna för de olika sortimenten, varpå medeltal uträknats även för dessa kostnader. Genom att sålunda dels bruttopriset, dels utdrivningskostnader kommit att stå till förfogande för varje sortiment i varje avsättningsläge har vid taxeringen rotvärdet kunnat bestämmas i varje särskilt fall. Nämnda förfaringssätt låter sig med fördel tillämpa så länge fråga är om konstaterade priser. När det åter gäller att binda taxeringen vid en viss nivå, vilken i realiteten innebär en konstruerad spärr för den höjning som skulle bliva en följd av enbart en medeltalsneräkning, blir frågeställningen betydligt mera komplicerad. Spärren borde nämligen i princip betyda att man antoge en annan, för den närmaste framtiden sannolikare, lägre prisnivå än den som erhålles enligt medeltalsberäkningen. Men en lägre prisnivå kan vara en följd av sänkta bruttopris eller av ökade kostnader eller därav att bruttoprisen och kostnaderna eljest så förskjutits i förhållande till varandra att den marginal mellan desamma, som betecknar nettoprisen, minskas. Det vore ingalunda omöjligt att så utforma en spärregel, att den toge större eller mindre hänsyn till sådana variationer, nämligen genom att sänka de genom medeltalsberäkning utrönta bruttoprisen och kostnaderna med skilda procenttal. Härigenom skulle i jämförelse med rotvärdena enligt nämnda beräkning automatiskt en förskjutning ske i förhållandet mellan olika avsättningslägen. Man kan emellertid beträffande en allmänt gällande spärregel näppeligen finna någon grund för antaganden om variationer av visst slag i bruttopris eller kostnader utan lärer få stanna vid att förutsätta en genomgående likformig förskjutning av både bruttopris och olika slags kostnader, vilket betyder att de genom medeltalsberäkning framkomna rotvärdena genomgående sänkas med viss enhetlig procentsats. Medel tal srege In och spärregeln tillsammans innebära då att förhållandet mellan rotvärdena inbördes genomgående bindes genom medeltalsberäkningen men att rotvärdena i kronor bestämmas genom spärren. Det k a n visserligen göras gällande att den sålunda förordade anordningen kan antagas innebära ett visst missgynnande av de sämre avsättningslägena, därför att en minskad marginal mellan bruttoprisen och kostnaderna vanligen betyder en relativt större krympning av de på grund av avsättningsläget låga rotvärdena än av de höga. Om avsättningslägets betydelse ej får underskattas, så bör den dock å andra sidan ej heller överskattas.

97 Det förhåller sig exempelvis så, att den starka stegring av transportkostnaderna som varit så framträdande under de senaste åren, icke gjort sig i lika hög grad gällande beträffande priset å skogskörslor, då en förbättrad drivningsteknik medfört stark rationalisering med möjlighet att framforsla större lass än förr o. s. v. Avverknings- och transportkostnaderna (utom för flottning) vid en vändas väg i Ångermanälvens prisområde i förhållande till motsvarande kostnader vid tre vändors väg utgjorde för åren 1927—31 i medeltal 1,59, för åren 1932—3G i medeltal 1,55, för åren 1932—41 i medeltal 1,39 samt för år 1947 1,38, Avsättningslägena äro för övrigt icke oföränderliga utan förbättras i mån som nya kommunikationsleder komma till stånd. Framförallt gäller det nu sagda de områden, där den förevarande frågan har den största betydelsen, nämligen de avlägsna bygderna i norra Sverige, varest nya vägförbindelser successivt inrättas. Denna utsikt kan antagas redan nu påverka de faktiska förväntningsvärdena, elt förhållande som icke annorledes beaktas i taxeringsmetoden. Tillämpning av en spärregel, som grundar sig på en indexberäkning, förutsätter en jämförelse mellan å ena sidan stegringen av ifrågakommande virkespris, å andra sidan stegringen av levnadskostnaderna. 1 första hand måste ett utgångsläge för jämförelsen bestämmas. Till utgångsläge i sådant avseende kan icke tagas det nu förhandenvarande läget. Dagens priser å rotstående skog befinna sig, såsom av förut meddelade uppgifter framgår, i förhållande till förkrigsläget på en jämförelsevis mycket högre nivå än genomsnittspriset på konsumtionsvaror i allmänhet. I belysning av hittillsvarande utveckling förefaller det väl närmast osannolikt att priset på rotstående skog skall sjunka till en lägre relativ nivå än före kriget. Å andra sidan torde få räknas med möjligheten av en sänkning av rotprisen till samma relativa nivå som före kriget. Och försiktigheten lärer bjuda att man icke vid fastighetstaxeringen räknar med en högre relativ prisnivå för skog å rot. Detta betyder att till utgångspunkt för den ifrågavarande indexberäkningen böra tagas de förhållanden som rådde innan utvecklingen genom krigsutbrottet bragtes på avvägar. Om detta utgångsläge för en indexberäkning sedermera bör bibehållas i lagen får framtiden utvisa. Det gäller nu att genomföra en princip som kan antagas vara lämplig under normala förhållanden och som, enligt vad erfarenheten från gången tid visat, synes på ett tillfredsställande sätt reglera taxeringsnivån så, att denna visserligen kominer att följa konjunkturen men med undvikande av häftiga variationer. Att, på sätt senare kommer att utvecklas, för den nu förestående taxeringen särbestämmelser måste givas, utgör uppenbarligen intet skäl mot att redan nu införa regler som kunna antagas lämpliga för framtiden, även om man kan räkna med möjligheten att sedermera ändra utgångsläget för indexberäkningen. 1—916443

98 Vid precisering av utgångsläget ligger det nära till hands att såsom grundläggande för kalkylen räkna med det genomsnitt av priser för vissa år som tillämpades vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Nämnda årsserie, omfattande åren 1932—41, torde ha valts bland annat därför att den resulterade i en genomsnittlig prisnivå, i huvudsak representativ för förkrigsförhållandena. En blick på den ovan intagna tabellen visar också att den förut angivna medeltalssiffran för domänverkets rotförsäljningar under sagda år, 5,46 kronor per kubikmeter, ligger på ungefär samma höjd som priserna omkring krigsutbrottet, för åren 1938 och 1939 respektive 5,06 och 5,89 kronor. Att taga sagda prisserie till grund för jämförelsen synes därför lämpligt. Riktigast vore kanske att räkna med ett genomsnitt ej blott i tiden utan också i rummet, d. v. s. taga hänsyn till medeltal varje år för olika sortiment å ett större antal orter. En sådan beräkningsgrund skulle emellertid bli ganska svår att i praktiken tillämpa och skulle väl, vilken omsorg som än iakttoges vid urvalet av de grundläggande primäruppgifterna, framstå som godtycklig. För förhandenvarande ändamål synes det också fullt tillfredsställande att vid jämförelsen utgå från priserna å en kubikmeter virke av antagen sammansättning enligt de båda ifrågavarande nivåerna å en plats i genomsnittligt avsättningsläge, som må anses vara representativ för skogsproduktmarknaden, eller, om det finnes erforderligt, flera sådana platser. De ifrågavarande priserna för 1932—41 skola alltså jämföras med priserna enligt den nya femårsserie, varmed enligt vad förut sagts bör räknas vid allmän fastighetstaxering. Enligt det förut anförda skulle den till levnadskostnadsindex knutna spärregeln tillämpas, om den leder till lägre taxering än medeltalsregeln. Det gäller alltså att ställa jämväl två siffror avseende levnadskostnaderna i förhållande till varandra. Även var och en av dessa kan tänkas bestämd genom en medeltalsberäkning för envar av de årsserier som läggas till grund för jämförelsen av rotvärdena enligt ovan angivna medeltalsberäkning. Härigenom skulle dock förverkligandet av syftet med spärregeln, som är att binda taxeringen just vid den allmänna prisnivå som gäller strax före den nya taxering varom fråga är, bliva i viss mån förfelat. Det synes vara riktigare att vad angår det senare jämförelseledet hålla sig till medelindex för de sista fyra kvartalen före taxeringens början, vilket kan anses närmast motsvara index vid nämnda tidpunkt utjämnat med hänsyn till säsongvariationer. I enkelhetens intresse kan motsvarande förfaringssätt användas för utgångsläget vid den nu ifrågavarande jämförelsen. Medeltalet för levnadskostnadsindex ( = riksbankens konsumtionsindex) för åren 1932—41 var 108,4 och, såsom av ovan intagna tabell a framgår, för år 1939 108,1. Index för sistnämnda år synes sålunda kunna få utgöra ingående index. Om index för 1948 kommer att hålla sig under första halvåret 1950, blir det nya indexet omkring 173. Detta skulle, om det ifrågasatta förfaringssättet tillämpades redan vid nästa allmänna fastig-

;

'l;

hetstaxering, betyda en höjning av den allmänna genomsnittsnivån för skogstaxeringen på grund av ändrad prissättning med omkring 60 procent. I det föregående har utan särskild motivering anknutits till indexserien för allmänna levnadskostnader, därför att denna torde ge det bästa uttrycket för penningvärdets förskjutningar. Det vore väl möjligt att utan frångående av den huvudsakliga tankegång som angivits i det föregående i stället välja någon annan indexserie, såsom för partipriser, arbetslöner e. dyl. Det förefaller emellertid som om levnadskostnadsindex bättre än övriga index satisfierar de särskilda synpunkter som i detta sammanhang anläggas och dessutom har fördelen att förete en ur fastighetstaxeringssynpunkt önskvärd relativ stabilitet. För enkelhetens skull har i det föregående antagits att penningvärdet ej kommer att framdeles återgå till en högre nivå än närmast före kriget. Det förda resonemanget äger emellertid motsvarande tillämpning även för den motsatta eventualiteten, och den förordade lösningen passar även för detta fall. Sammanfattningsvis innebär den för normala förhållanden avsedda regeln rörande prisnivån för fastighetstaxering av skog följande. Med utgångspunkt från priserna å en eller flera representativa platser fastställas jämförbara pris per skogskubikmeter dels för perioden 1932—41 dels för de sista fem åren före den ifrågakommande taxeringen. Förhållandet mellan dessa kubikmeterpris uträknas. Levnadskostnadsindex i medeltal för de fyra sista kvartalen före taxeringens början uträknas även, likaså förhållandet mellan det erhållna talet och levnadskostnadsindex i medeltal för år 1939. Är det senare relativtalet större än det förra, skall spärregeln träda i funktion på det sätt att de enligt medeltalsregeln för de senaste fem åren uträknade priserna sänkas med en så stor enhetlig procentsats, att den genomsnittliga nivån därefter kommer att svara mot höjningen av levnadskostnadsindex. Betydelsen av medeltalsregeln blir då den att den bestämmer det inbördes förhållandet mellan priser på olika grov skog och skog av olika slag i olika avsättninglägen. Om den procentuella höjningen enligt medeltalsberäkningen däremot icke överstiger höjningen av levnadskostnadsindex, blir den första beräkningen direkt bestämmande för prissättningen. Ovan har framhållits att virkesprisen och även rotvärdena de senaste åren varit så höga, att de icke omedelbart kunna läggas till grund för bestämmande av prisnivån för den närmast förestående fastighetstaxeringen. Och det har även uttalats att en återgång till lägre priser å skogsprodukter ej k a n väntas bli åtföljd av en kostnadssänkning av motsvarande storleksordning. Sistnämnda förhållande betyder bl. a. att de senaste årens höga priser ej äro ägnade att läggas till grund för bestämmande av de prisrelationer som skola tillämpas vid taxeringen. Den för normala fall föreslagna

femårsmedeltalsregeln kan sålunda, även om en efter omständigheterna avpassad spärr insattes, icke anses lämplig för detta särskilda tillfälle. Det låge då nära till hands att söka utfinna en annan årsserie, vilken kunde antagas resultera i de riktiga prisrelationerna och vilken eventuellt vore så avvägd att spärregeln denna gång ej erfordrades. Efter undersökning av olika möjligheter ha emellertid de sakkunniga funnit sig kunna antaga att de under senare delen av världskriget tillämpade normalprisen med avdrag av kostnader beräknade med ledning av kollektivavtal skulle ge prisrelationer, vilka horde kunna godkännas. Det är uppenbart att ett sådant antagande i viss mån måste vila på ett subjektivt bedömande. I olika avseenden ha emellertid nämnda priser kommit att få betydelse för det allmännas åtgärder. De ligga till grund för de skogsskötselprogram som utarbetas vid skogsforskningsinstitutet och som i viss mån bestämma begreppet utvecklingsbar skog enligt den nya skogsvårdslagen. De utpräglade toppvärden, vari de senaste årens priser i vissa fall skulle resultera och som kunde befaras snedvrida nivån, bortfalla, och den samlade sakkunskap och den stora erfarenhet som kommit till uttryck i normalprisen tillgodogöres. Det är möjligt att normalprisen för brännved äro jämförelsevis högre än som kan räknas med för framtiden. Detta förhållande påverkar emellertid ej taxeringen så mycket. Det äger betydelse endast vid åsättande av värden på de typträd vilkas priser skola vara avgörande för taxeringen och brännveden ingår med jämförelsevis små kvantiteter i dessa typträd. På värdet av ungskog i förhållande till grövre skog inverka däremot ej de ifrågavarande priserna för brännved. I den prisutveckling som bestämmer korrektions!'aktörernas storlek förutsattes nämligen ett förhållande mellan brännvedsprisen och övriga priser som var förhanden redan vid tiden omkring krigsutbrottet. Det torde i varje fall vara uteslutet att finna någon årsserie vilken kan påstås med sannolikhet resultera i lämpligare prisrelationer än något av de — i förevarande avseenden huvudsakligen likformiga — år, under vilka normalprisen gällde. De sakkunniga anse den sista avverkningssäsongen under kriget, 1944—1045, kunna väljas för ändamålet. Den nu behandlade frågan belyses i en särskild redogörelse, innefattande vissa statistiska sammanställningar, som utarbetats av en av de sakkunniga, Hagberg, och som finnes bifogad detta betänkande såsom bilaga IV. De där angivna prisrelationerna hänföra sig till bruttopris och icke till de efter avdrag av kostnader framkommande rotvärdena, enär dessa icke kunna angivas för sortiment av olika grovlek. Undersökningen visar emellertid i vilken riktning en tilllämpning av de olika årens priser kan antagas resultera. I undersökningen beröres ej flottningskostnadernas betydelse. Det torde få räknas med att, i den mån dessa under avverkningssäsongen 1944—1945 utvisa ojämnheter, vilka måste betraktas som onormala, även utan särskilt stadgande lämpliga justeringar måste göras med ledning av anvisningar för taxeringen vilka komma att stå till beskattningsnämndernas förfogande.

101 JEmellertid framställer sig också frågan i vad mån nämnda normalpris länmpa sig även att läggas till grund vid bestämmande av värdenivån. I dettta avseende må följande framhållas. IDen genomsnittliga höjning av rotprisen i förhållande till läget för åren 19;»32—41, vartill en tillämpning av sistnämnda normalpris och kostnader koDmmer att leda, kan förmodas vara omkring 70 %. En spärr innebärande em sänkning av de med ledning av normalprisen uträknade rotvärdena med onnkring G procent skulle alltså erfordras för att komma Ull den nivå titgöirande omkring 160 'A av förkrigsnivån som förut antagits ungefär moisvaara penningvärdets fall. Emellertid vilja de sakkunniga ifrågasätta om ej en kraftigare verkande spärr än den angivna är påkallad just nu, då en lått vara ojämn men på sina håll antagligen betydande höjning av taxeringsv ä r d e n a å skog är att förvänta på grund av ett bättre uppskaltningsförfararnde. Detta framgår, såvitt angår den föreslagna nya metoden, av provtaxxeringarna. Men även om den hittillsvarande metoden bibehölles, skulle ett; i huvudsak likartat förhållande komina att inträffa, eftersom det, på sättt förut framhållits, torde vara nödvändigt att ändra den hittills gällande instruktionens tabelluppgifter rörande virkesförrådet i en normalskog till bätttre överensstämmelse ined den verklighet, som kommer till uttryck i rikcsskogstaxeringens siffror, och dessutom justeringar i uppskattningarna av virkesförråden äro att förutse. Om, såsom i åtskilliga kommuner torde kuinna inträffa, det tillförlitligare taxeringsförfarandet i och för sig med tillJämpning av förkrigspris medför en ökning med 50 % och den sålunda erltiållna siffran åter ökas med 60 'A, så kommer man upp i en nivå motsvarande 240 % av förkrigsnivån. 1 verkligheten kunna, om taxerinigen utföres riktigt, än kraftigare ökningar på sina håll förutses. Mot höjnimgar av denna storleksordning synas, oavsett deras formella berättigande, vidl jämförelse med andra slag av placeringar befogade invändningar kuinna göras. En skattehöjning som på en gång väsentligt ändrar det ekonomiiska läge, på vilket den skattskyldige varit inställd, medför i och för sig oftta svårigheter, och därav förorsakad ovilja lärer bli desto mera framträdainde om skattehöjningen ensidigt drabbar ett visst slag av placeringar till skiillnad från andra, även om de förra placeringarna måhända måste betraktass såsom tidigare gynnade. Skogsbruket är såtillvida särskilt känsligt som desss avkastning enligt sin natur utfaller ojämnt och av beskattningshänsyn förrorsakade årliga avverkningar ingalunda i regel kunna sägas vara vare sig ur ekonomisk synpunkt lämpliga eller för en rationell hushållning med skcogskapitalet nyttiga. Beträffande ungskogar och i huvudsak skoglös skcogsmark, varav ingen nämnvärd avkastning kan under avsevärd tid pårräknas, kunna påtagligt menliga verkningar stundom befaras uppstå. En höjning av taxeringsvärdena kommer visserligen beträffande den kommuinala beskattningen icke att medföra en motsvarande skattehöjning, efttersom den sammanlagda skatten i kommunen icke därav påverkas och

102 en sänkning av uttaxeringssatserna kommer att bli en följd av det ökade beskattningsunderlaget. För förmögenhetsbeskattningen måste däremot med hänsyn till dennas nuvarande höjd verkan bli särdeles påtaglig. Men oavsett alla de nu anförda förhållandena torde man få räkna med att en mycket kraftig engångshöjning av skatten skulle komma att i många fall elimineras genom mer eller mindre medvetna underskattningar från beskattningsnämndernas sida vid beskattningsunderlagets fastställande. Ett sådant resultat måste betecknas såsom olyckligt. Den nya taxeringsmetoden syftar just till en riktig bestämning av beskattningsunderlaget, och det kan riskeras att detta syfte skulle till avsevärd grad förfelas, om det redan från början betraktades som mindre viktigt eller rent av som icke önskvärt att lagens bestämmelser följas. Det är enligt de sakkunnigas mening lämpligare att statsmakterna medvetet och uttryckligen sanktionera sådana grunder som ej leda till för hög beskattning med utgångspunkt från ett med tilllämpning av desamma korrekt bestämt beskattningsunderlag, än att i verkligheten lämna öppet för taxeringsmyndigheterna att, envar med ledning av sin uppfattning om vad som k a n leda till ett materiellt riktigt resultat, efter gottfinnande bestämma taxeringsvärdena. De sakkunniga måste beteckna det avgörande som i nu angivna avseende kommer att träffas såsom till avsevärd del icke skattetekniskt. I förslaget till instruktion — närmare bestämt i dess övergångsbestämmelser — förutsätta de sakkunniga emellertid en sänkning av de med ledning av normalprisen bestämda rotvärdena med 20 %, vilket lärer betyda en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena i förhållande till förkrigsnivån med omkring 35 %, bortsett från rättelser av föregående undertaxering. Det är väl sannolikt att, om sistnämnda rättelser medräknas, höjningen av den förra taxeringens faktiska nivå kommer att i genomsnitt något överstiga penningvärdets fall. I vissa fall kan väntas en mindre höjning, i andra fall en större. Förslaget förefaller de sakkunniga så avvägt, att det kan utgöra ett lämpligt underlag för de remissyttranden som lära komma att inhämtas över förslaget. Emellertid bör i detta sammanhang följande framhållas. Av Hagbergs sammanställning kan utläsas, bland annat, att de ovan angivna normalprisen och de på grund av dem uträknade skogskubikmeterprisen i förhållande till förkrigsprisen såvitt angår södra Sverige ligga på en jämförelsevis högre nivå än såvitt angår norra Sverige. En jämförelse med de, låt vara av tillfälliga förhållanden mer eller mindre påverkade efterkrigsprisen kan föranleda tvekan huruvida denna förskjutning kan antagas bliva bestående. Kan detta förmodas icke bli fallet, kan den frågan uppställa sig, huruvida ifrågavarande normalpriser, även om de synas resultera i lämpliga prisrelationer mellan grövre och klenare träd, äro fullt lämpade att lägga till grund för den allmänna värdebestämningen i olika delar av riket. Man kan här visserligen ha anledning ihågkomma, att det sätt på vilket avdraget för

103 allmänna kostnader beräknas — enligt förslaget såväl som enligt gällande bestämmelser — påtagligen relativt sett medför ett bättre läge för södra Sverige, och att det ej är orimligt att detta förhållande kompenseras på annat sätt. De sakkunniga ha emellertid övervägt skilda alternativ för att åstadkomma någon utjämning mellan norra och södra Sverige och särskilt undersökt huruvida lämpligen priserna för något eller några förkrigsår eller eventuellt för något efterkrigsår borde inkopplas för att jämte normalprisen bestämma såväl prisrelationer som värdenivå, därvid skulle iakttagas att sådan likformig procentuell reduktion alltid skedde, att den önskade värdenivån erhölles. Det har emellertid velat synas som om såväl de långt tillbaka liggande förkrigsåren som de avgjort onormala åren 1946—1948 i detta sammanhang måste lämnas ur räkningen. Möjlig är ju alltid utvägen att med olika procentsatser reducera de på grundval av normalprisen uträknade rotvärdena i norra och södra Sverige, men med hänsyn till det rum för godtycke och den svårighet att åstadkomma lämpliga gränsdragningar som härmed skulle följa torde det ligga i öppen dag att ej ett sådant förfaringssätt bör tillgripas med mindre behovet av en utjämning skulle finnas synnerligen starkt och annan, bättre utväg att lösa frågan icke skulle stå till buds. I detta sammanhang bör anmärkas att 1949 års priser, när detta betänkande avgives, icke äro kända. Såvitt redan nu bedömas kan förefaller det emellertid ej osannolikt att dessa priser skulle utvisa prisrelationer mellan de grövre och klenare träden väsentligt mera normala än de som framkomma på grund av de närmast föregående årens priser. Skulle det visa sig att 1949 års priser — vilka komma att bestämmas innevarande höst — i jämförelse med förkrigsprisen komma att i avseende å prisnivån utvisa ett jämnare förhållande mellan rikets olika delar än ifrågavarande normalpriser och att det nyss gjorda antagandet rörande årets prisrelationer kommer att stå sig, synes det böra övervägas om ej detta års priser jämte normalprisen böra läggas till grund för taxeringen. Den procentuella reduktionen kan givetvis lämpas efter omständigheterna. Skulle det åter visa sig att sagda utjämning mellan priserna i norra och södra Sverige ej framträder, så visar detta att ovan framställda farhågor för en olämplig avvägning i förhållandet mellan norra och södra Sverige antagligen icke äro tillräckligt grundade, utan att normalprisen ensamma kunna bestämma taxeringsnivån. Givet är att de sakkunniga vid nuvarande tidpunkt icke kunna framlägga ett förslag som hänför sig till ännu icke kända priser. Skogsbrukets kostnader. Skogsbrukets kostnader äro dels sådana som direkt hänföra sig till avverkningar och virkestransporter, dels sådana som hänföra sig till skogens förvaltning och skötsel och som äro i huvudsak oberoende av avverkningarna eller endast indirekt hänföra sig till dessa (allmänna kostnader). Vid

14)4

fastighetstaxering erhålles avdrag för kostnader inom den första gruppen i samband med beräkning av rotvärdet. Denna beräkning företages nämligen med utgångspunkt från de bruttopriser som erhållas för avverkat virke vid transportled; från dessa priser avdragas kostnader för avverkning och transport till dylik led. För kostnader av det senare slaget åtnjutes enligt nu gällande grunder särskilt avdrag med tre tiondelar av den beräknade årliga värdeavkastningen eller, beträffande skyddsskogar m. fl. dylika skogar, intill hälften av samma avkastning. Det normala avdraget av sistnämnda slag utgjorde från början 25 procent, ökades sedermera till 33V3 procent och sänktes före senaste allmänna fastighetstaxeringen till nu gällande 30 procent. Vad angår kostnader av den första gruppen stadgas i 1944 års skogsvärderingsinstruktion, att vid beräkning av virkets rotvärde skola från bruttoprisen avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan transport till den plats, för vilken bruttoprisen gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga koj byggnader, vintervägar och lastplatser, skogsaccis och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Såsom inbegripna i avdraget för allmänna kostnader angivas i samma instruktion kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. I förarbetena till 1944 års förslag diskuterades rätt ingående frågan om det allmänna avdragets storlek. Domänstyrelsen ifrågasatte icke någon ändring i fråga om avdragets storlek, då 33V3 %. Styrelsen stödde sitt förslag härutinnan på en inom styrelsen företagen utredning, vid vilken befunnits att domänstyrelsens allmänna kostnader för skogsbruket i genomsnitt för hela landet under åren 1936—1942 uppgått till omkring 32 procent av nettovärdet å försålt virke. Det hade visat sig, att kostnaderna utgjorde i Norrbotten cirka 40 procent och i övriga Sverige cirka 30 procent av förenämnda värde. Emellertid framhölls från olika håll, att avdraget, som ju utgjorde en väsentlig del av skogsvärdet, för många enskilda skogar uppenbarligen skulle kunna beräknas väsentligt lägre, och att en differentiering av avdraget med hänsyn härtill kunde ifrågasättas. Bland annat föreslogs sålunda, att avdrag skulle medgivas efter utredning som av skogsägaren i varje särskilt fall förebragtes. Genom en dylik individuell redovisning vunnes den fördelen, att de skogsägare, som lade ned större kostnader i skogsbruket, i motsvarande grad erhölle en lättnad i beskattningen, medan de som ej lade ned några sådana kostnader icke skulle komma i åtnjutande av en skattelindring av denna orsak. I ett uttalande framställdes anmärkning mot att kapitaliserade skatteomkostnader avdroges, då detta ej skedde vid annan förmögenhetsvärdering. Avdrag borde ske endast för sådan skatt, som på grund

105 av a t t p r o c e n t a v d r a g ej k u n d e u t n y t t j a s u t t o g e s t r o t s att i n k o m s t e r n a från s k o g e n ej m o t s v a r a d e ett så h ö g t s k a t t e b e l o p p . I d e n i n o m s k a t t e b e r e d n i n g e n u t a r b e t a d e p r o m e m o r i a n f r a m h ö l l s i förev a r a n d e fråga bland a n n a t följande: Avgörande för frågan, huruvida en viss utgift skall avdragas vid beräkning av rotvärdet respektive såsom allmän kostnad, torde vara, om den är att hänföra till sådana utgifter, som bruka bestridas av den, som säljer rotstående skog, eller av den, som köper sådan skog. De utgifter, som bruka betalas av köparen, skola avdragas vid rotvärdesberäkningen och de, som bruka bestridas av säljaren, äro att anse som allmänna kostnader. På grund härav äro exempelvis stämplings- och värderingskostnader att hänföra till allmänna kostnader men ej kostnader för intumning eller inmätning av avverkat virke och ej heller skogsaccis och skogsvårdsavgifter (jfr prop. 220/1928 s. 10). En annan förutsättning för att viss utgift skall avdragas som allmän kostnad är, att den överhuvudtaget är avdragsgill. Sålunda skola kostnader för väg- och byggnadsunderhåll avdragas men ej kostnader för nyanläggning eller förbättring av väg eller nybyggnad eller förbättring av byggnad. Vidare skall avdrag göras för kostnader för skyddsdikning — som avser att förhindra försumpning av produktiv mark — men ej för kostnader för höjande av markens produktionsförmåga. Beträffande det särskilt angivna avdraget för skatter har anmärkts, att sådant bör verkställas endast för de utskylder, som på grund av garantiskatten uttagas trots att inkomsterna av skogen ej uppgå till stadgad procent av taxeringsvärdet. Denna anmärkning är riktig. Det är endast den merskatt, skogsägaren får betala utöver skatten för kapitalägare i allmänhet på grund av att skogen är föremål för garantiskatt, som skall tagas i beräkning i detta sammanhang. 1920 års skogsbeskattningskommitté hade föreslagit avdragets bestämmande till 25 procent av årsavkastningen. I sitt förslag till 1932 års skogsvärderingsinstruktion, däri avdraget för allmänna kostnader höjdes till en tredjedel, hade domänstyrelsen framhållit, att efter år 1927 tendensen mot dessa kostnaders större andel av skogens rånetto hade skärpts; för större skogsbruk torde kostnaderna i själva verket ha utgjort mer än en tredjedel av skogens rånetto. Vid sin anmälan av fråga om proposition angående sistnämnda skogsvärderingsinstruktion hade departementschefen anslutit sig till förslaget om höjning av avdraget till en tredjedel på den grund, att de virkespris, som låge till grund för prisbildningen och därmed för taxeringen, i huvudsak hänförde sig till statens och bolagens försäljningar och inköp, samt att det låge nära till hands att vid dylikt förhållande taga större hänsyn även till dessas allmänna omkostnader. Att, som ifrågasatts, göra olika stora avdrag för privatpersoners och andras skogar kunde ej ifrågakomma, därest man ej kunde göra gällande, att den förra kategorien vore mer värd än den senare, vilket givetvis ej vore förhållandet. Det torde böra framhållas, att det ej lämpligen kan ifrågakomma att avpassa avdraget efter de särskilda förhållandena beträffande olika skogar eller olika kategorier av skogar. En skogs värde i allmänna handeln blir givetvis icke mindre genom att ägaren vid visst tillfälle eller under viss period finner för gott att lägga ned särskilt stora kostnader i sitt skogsbruk. Ej heller torde kunna ifrågakomma att beräkna taxeringsvärdet utan hänsyn till allmänna kostnader samt i stället medgiva avdrag vid den årliga taxeringen för verkligen utbetalda sådana. Taxeringsvärdena ligga till grund icke bara för den kommunala fastighetsskatten utan även för den statliga förmögenhetsskatten, och beträffande den sist-

106 nämnda kan man knappast tillämpa ett dylikt förfarande. Däremot skulle man möjligen kunna tänka sig att variera avdraget såtillvida att man tilläte ett något större avdrag i nordligaste Sverige än i övriga delar av landet. Någon utredning, på vilken man skulle kunna grunda en sådan avvägning, saknas dock, och för övrigt synes enligt undersökningen angående kronoskogarna skillnaden icke vara alltför stor. Vad därefter angår storleken av det avdrag, som sålunda bör tillämpas för alla skogar och för såväl mark- som skogsvärde, talar väl resultatet av utredningen om domänstyrelsens kostnader närmast för bibehållande av det nuvarande tredjedelsavdraget. Det torde emellertid vara obestridligt, att kostnaderna för de enskilda skogarna äro genomgående lägre än för kronoskogarna. Särskilt gäller detta bondeskogarna, men även bolagsskogarnas förvaltning torde merendels kräva mindre kostnader än kronoskogarnas. En viss sänkning av avdraget för allmänna kostnader, vilket bör någorlunda avpassas efter genomsnittsförhållandena för de olika skogsägarekategorierna, synes därför knappast kunna undgås. Om sålunda en viss sänkning av det nuvarande avdraget är befogad, får man å andra sidan tänka på att förräntningsprocenten ej lämpligen bör överstiga den för kapitalplacering i skog i verkligheten gällande, att medelprisen under den tidsperiod, som skall vara bestämmande för taxeringen, icke förutsättas vara särskilt låga med hänsyn till den konjunkturutveckling man kan vänta sig under den kommande taxeringsperioden, samt att de ändringar, som ifrågasättas beträffande båda dessa faktorer, verka i avsevärd grad i värdehöjande riktning i förhållande till hittills gällande värden. Man synes därför böra vara ganska försiktig när det gäller att reducera avdraget för allmänna kostnader. Ur denna synpunkt synes en återgång till det ursprungliga 25-procentsavdraget knappast vara att tillråda. En lämplig avvägning synes vara att bestämma avdraget till 30 procent av virkesavkastningsvärdet, vilket kan antagas föranleda en höjning av de nuvarande taxeringsvärdena med 5 procent. Den nu föreslagna sänkningen av kostadsavdraget för skog i allmänhet torde ej böra föranleda någon ändring beträffande avdraget för skyddsskog eller därmed jämförlig skog, utan detta synes böra bibehållas vid sin förutvarande storlek, högst 50 procent. De sakkunniga. Rörande avdrag för kostnader föreligga beträffande den nya metoden till besvarande samma spörsmål som i fråga om den gamla. Vad angår de direkta avverknings- och transportkostnaderna — däri inbegripna kostnader för direkt arbetsledning, avmätning och intumning m. m., vilka kostnader bruka sammanfattas under benämningen allmänna drivningsomkostnader — är problemet såtillvida enkelt, att själva målsättningen är i huvudsak given. Det gäller att från bruttopriser komma fram till skogens rotvärde, d. v. s. det värde den enligt motsvarande prissättning skulle betinga vid försäljning på rot. Vissa gränsspörsmål kunna även här uppkomma, å vilka svaret icke är alldeles givet. Beträffande allmänna kostnader komma vid instruktionens tillämpning förhållandena vanligen att te sig ändå enklare. Det bestämda schablonavdraget skall nämligen inbegripa alla allmänna kostnader av vad slag de vara må. Däremot uppkomma vid instruktionens utformning åtminstone två mera komplicerade, betydelsefulla problem, det ena om själva basen för avdragets beräkning, det andra om dess storlek.

107 Den förra av dessa frågor har ej i den tidigare diskussionen rörande fastighetstaxeringen rönt särskild uppmärksamhet, den senare åter har vid olika tillfällen livligt dryftats. I fråga om basen för avdragets beräkning erbjuder den nya metoden större rörelsefrihet än den gamla. Detta betyder en aktualisering av problem som det förut saknats anledning att fördjupa sig i. Vad åter angår avdragets storlek framträder i samband med den sociala utvecklingen skogsbrukets byggnadsfråga såsom en allt mer dominerande faktor, vilken kräver särskilt beaktande. Av en av de sakkunniga, Malmgård, har verkställts viss utredning rörande dessa spörsmål, redovisad i en särskild promemoria, till vilken de sakkunniga hänvisa utan att dock själva taga ställning till alla utredningens detaljer (se bilaga VI). Såsom i nämnda utredning påvisas kunna vissa av de poster, som ingå i avdraget för allmänna kostnader, tänkas variera för skogens olika utvecklingsstadier. Hänsyn till dylika varierande allmänna kostnader kan ej tagas vid rotvärdenas beräkning. Dessa värden förutsättas nämligen förbli oförändrade vid den nivå som antages för den ifrågavarande taxeringen. Däremot beaktas enligt den nya metoden variationer i avkastningen genom korrektionsfaktorerna, och det är principiellt ej omöjligt att bestämma dessa under hänsynstagande till variationer även på omkostnadssidan. Det är emellertid tydligt att ett förfarande i enlighet med denna tankegång skulle föranleda svårigheter vid ifrågavarande faktorers uträkning och särskilda komplikationer i de fall då omkostnadsavdraget skall vara högre än normalt. Den verkställda utredningen har visat, att skillnaden i resultat enligt ett tänkt förfarande med allmänna kostnaders fördelning under hänsynstagande till nyssnämnda variationer och den hittills tillämpade metoden blir rätt obetydlig. De sakkunniga ha därför icke ansett sig böra föreslå avvikelse i denna punkt från 1944 års förslag. De största svårigheterna vid bestämmande av de allmänna kostnaderna möta vid behandlingen av byggnadskostnaden. Enligt gällande metod ingå i de speciella avdragen kostnader för tillfälliga kojbyggnader, medan i det allmänna kostnadsavdraget inkluderas endast kostnad för byggnadsunderhåll. Övriga byggnadskostnader omnämnas ej. Man torde ha förmenat, att hela frågan om varaktiga byggnader å skogen är ett spörsmål som bör lösas såsom närmast hänförlig till jordbruksvärdets storlek, eftersom värdet även av skogsbrukets varaktiga byggnader ingår i jordbruksvärdet, eller till byggnadsvärdet försåvitt nämligen förhållandena äro sådana att byggnaden hör till annan fastighet än jordbruksfastighet i skatteteknisk mening. Frågan kan emellertid ej fullständigt lösas på detta sätt. I och för sig är det uppenbart att en skog med tillfredsställande behövliga byggnader har större värde än en skog utan sådana byggnader. Olika taxeringsresultat böra alltså under i övrigt lika förhållanden framkomma för två skogar, den ena med, den andra utan byggnader men med behov av sådana. I taxeringsavseende skola den växande skogen och byggnaderna

108 betraktas såsom skilda objekt. En utgångspunkt för belysning av frågan om den ekonomiska betydelsen av skogsbrukets byggnadsfråga synes också kunna vinnas på det sätt som skett i Malmgårds utredning genom att betrakta byggnadernas ekonomi och vad därmed sammanhänger såsom en särskild rörelse, till vilken skogsbruket har att betala hyra i den mån ej sådan erhålles från anställd personal eller andra som bebo byggnaderna eller eljest nyttja dem. Om en befintlig nybyggnad för skogsbrukets räkning, exempelvis en bostadsbyggnad, lämnar full hyra för förräntning och amortering av det nedlagda kapitalet samt för underhåll av byggnaden, är problemet enkelt. Den som bebor byggnaden, antingen någon som tillhör skogsbrukets förvaltningspersonal eller någon med avverkningar eller dyl. sysselsatt arbetare, uppbär från skogsbruket lön, vilken användes bl. a. till att betala hyran. För lönen erhåller skogsbruket avdrag såsom en i avdraget för allmänna kostnader ingående post, om det gäller byggnad för förvaltningspersonal, eller speciellt avdrag såsom en del av den faktiska avverkningskostnaden, ifall det gäller en med avverkning o. dyl. sysselsatt skogsarbetare. I byggnadsföretagets hand är vid byggnadens uppförande byggnadsvärdet lika med hela investeringskostnaden. Om däremot beräknad hyra blott delvis förslår till förräntning och amortering av det nedlagda kapitalet, är byggnadens verkliga avkastningsvärde vid byggnadstillfället endast det belopp, som utgör nuvärdet av de framtida nettohyrorna. Resten utgör en investering, som byggnadsföretaget bör omedelbart avskriva. Härvid bortses tills vidare från det förhållandet att byggnaderna kanske skulle kunna förmånligare uthyras till någon som ej har med skogen att göra, eller användas på annat sätt vid vilket större direkt avkastning kunde erhållas. Beträffande egentliga förvaltningsbyggnader är den tankegången möjlig att skogsbruket betalar full hyra till byggnadsföretaget. Med detta antagande bör någon omedelbar avskrivning hos byggnadsföretaget ej ske och avskrivning för värdeminskning bör kompenseras genom motsvarande fondbildning. Skogsbruket förutsattes emellertid behöva motsvarande byggnad i all framtid. Ny byggnad måste i sinom tid uppföras i den gamlas ställe när denna är förbrukad, även denna byggnad måste en gång ersättas, o. s. v. Inflytande nettohyra antages i all framtid komina att förslå till förräntning, amortering och underhåll av lika stor del av de följande byggnadernas värde som av den första byggnadens värde, men förpliktelsen att successivt uppföra nybyggnader i övrigt bör redovisas såsom en passivpost hos byggnadsföretaget. I särskilt ogynnsamma fall är det möjligt att en nödvändig nybyggnad kan väntas redan från början betyda ej blott en omedelbar avskrivning av hela kostnaden för denna hos byggnadsföretaget utan därtill en direkt årlig förlust, enär påräknelig intäkt ej ens kommer att täcka den årliga un-

109 derhållskostnaden. I dylikt fall tillkommer ej något som helst avkastningsvärde byggnaden, utan denna har närmast ett negativt värde, och en däremot svarande passivpost bör från början upptagas hos byggnadsföretaget. Nu kan byggnadsföretaget uppenbarligen icke bestå med mindre det erhåller full ersättning för sina förluster från skogsbruket. Detta bör svara såväl för engångsavskrivningen å den uppförda nybyggnaden som för de passivposter byggnadsföretaget må ha anledning upptaga i sin balansräkning utan att kunna täcka dessa med motsvarande fondering av inkomster. Med summan av dessa belopp minskas enligt de givna förutsättningarna den växande skogens avkastningsvärde, och skogsbrukets årliga kostnader för ändamålet äro de belopp som kapitaliserade ge nämnda summa. Om man i detta sammanhang kallar det belopp, som erhålles såsom ersättning för rena förvaltningsbyggnader, för hyra eller ej är likgiltigt. Beloppet för ändamålet är i varje fall en utgift för skogsbruket. Emellertid ändras frågeställningen väsentligt, när frågan skall bedömas ej ur allenast driftsekonomisk synpunkt utan ur taxeringssynpunkt. I verkligheten föreligga nämligen ej två skilda företag utan ett enda sådant. Det anförda får full motsvarighet vid taxeringen endast i det ena ytterlighetsfallet, att erforderliga byggnader å skogen helt saknas men skola omedelbart där uppföras. Om det antages att kostnaden för en nybyggnad intill det ögonblick då den kan tagas i bruk utgör 100 000 kronor samt att framtida hyror från anställda m. fl. förslå att förränta 40 000 kronor och täcka successiva avskrivningar för ersättningsbyggnader i all framtid till samma belopp, måste för skogen räknas med ett minus å 60 000 kronor jämte nuvärdet å motsvarande framtida successiva ersättningsbyggnader i den mån de ej komma att bära sig, kanske 13 000 kronor (beroende på räntefot och byggnadens sannolika varaktighetstid). Omedelbart efter byggnadens uppförande blir läget följande. Den nya byggnadens taxeringsvärde bör, om allmänna saluvärdet ej är högre än dess avkastningsvärde, vara 40 000 kronor. Jordbruksvärdet — eller, om det gäller annan fastighet, byggnadsvärdet — ökas alltså med 60 000 kronor mindre än byggnadskostnaden, och det är tydligt att ej motsvarande avdrag skall göras även å den växande skogens värde. Den belastning för byggnadskostnader som efter nybyggnaden kommer att ligga å skogen är därför endast nuvärdet av blivande ersättningsbyggnader 13 000 kronor. Detta fall betecknar den andra ytterligheten, d. v. s. då beräknelig byggnadskostnad belastar skogen så litet som möjligt. I mån som tiden för ersättningsbyggnadens uppförande nalkas ökas nuvärdet av kostnaden för denna och därpå följande ersättningsbyggnader successivt, tills återigen det först angivna ytterlighetsfallet att ersättningsbyggnad behöver omedelbart uppföras är för handen. Skogens avkastningsvärde minskas successivt i motsvarande mån, och rätteligen borde förhållandet komma till uttryck i dess taxeringsvärde. Samtidigt minskas småningom det i jordbruks- eller byggnadsvärdet in-

gående belopp som representerar byggnadens värde, i mån som denna förbrukas, för att till sist försvinna. Här är emellertid fråga om ett parallellförlopp till det som avser skogen. Vad som sker med byggnaden så länge denna står kvar angår ej själva skogen, försåvitt byggnaden ger nettoavkastning. Så länge någon del av de 100 000 kronor, som nedlagts i byggnaden, finnes kvar, beröres på sätt nyss sagts skogens värde endast av blivande kostnad för nödig ersättningsbyggnad, vilken icke kommer att förränta sig själv. Om det åter redan från början måste räknas med årlig förlust å byggnaden och denna på sätt förut anförts har ett negativt värde, kominer detta att ständigt belasta skogen, och man har att även vid taxeringen av denna räkna med en årlig omkostnad, vars kapitaliserade belopp ger det negativa värdet. Sammanfattas det nu sagda, innebär det tydligen att genom nybyggnad å skogen det sammanlagda värdet å skogen och byggnaden ökas med nybyggnadens värde. Detta framkommer dels genom att ett minusbelopp å skogens värde, i exemplet 60 000 kronor, bortfaller, dels genom att ett avkastningsvärde å byggnaden, i exemplet 40 000 kronor, tillkommer. Såsom minusbelopp kvarstår däremot alltjämt det belopp, 13 000 kronor, som hänför sig till oräntabel framtida nybyggnad. Småningom ökas minusbeloppet för skogen och minskas avkastningsvärdet å byggnaden, så att, när denna är förbrukad, förhållandet är detsamma som vid utgångsläget. Detta resultat, vars innebörd belyses av nedanstående diagram C, upprättat under samma förutsättningar som dem vilka antagits av Malmgård, d. v. s. 3Va % ränta och 50-årig brukningstid, är i taxeringsavseende följdriktigt. Att vid rätt ekonomisk skötsel penningfonder successivt böra uppläggas, som svara mot byggnadens förslitning, är i och för sig sant — det är detta förhållande som belysts i Malmgårds utredning och i det avsnitt här ovan där det förutsatts vara fråga om två företag — men det betyder icke att fastigheten har motsvarande högre värde utan är tvärtom ett uttryck just för det förhållandet att en brist i detta värde föreligger. I det föregående har, såsom påpekats, ej särskilt beaktats att skogsbrukets byggnader, eftersom deras värde ingår i jordbruks- eller byggnadsvärdet, uppskattas såsom en del av ett allmänt saluvärde, vilket till äventyrs kan vara ett annat än avkastningsvärdet vid förhandenvarande användning, dock ej gärna lägre än detta. På frågan om det rätta värdet å skogen kan dock förhållandet enligt gällande principer icke få inverka. Men i ett särskilt avseende måste en ytterligare utläggning anses erforderlig, nämligen i fråga om kostnader för byggnadsunderhåll. Sådana inbegripas nämligen redan nu i avdraget för allmänna kostnader vid uppskattning av skogsmark och växande skog, ehuru de otvivelaktigt påverka även allmänna saluvärdet å byggnaderna. Möjligen kan göras gällande att i avdraget för allmänna kostnader vid skogsuppskattningen anses inbegripna endast sådana kostnader för byggnadsunderhåll som ej eljest beaktas.

u\ Diagram C. Bc/ggnac/ens

å/der SO

flvMasrn/ngsvärde föOOO

för ränrabel 31^00

S'iBOO

ho

del au ftSOO

o

10 SO år

36^00

SfiOO

byggnaden HO'000 0

20000-

/fop/fo/vdrde 13000 73000

au ngbgggnadsbehou övarande de/ au byggnaden 86000

mor

/3CO0 -73000

oränrabe/ 18300

86000 Med detta betraktelsesätt gå bestämmelserna ihop. I de siffror, som tagits till utgångspunkt vid bestämmande av ifrågavarande avdrags storlek, torde emellertid alla kostnader för byggnadsunderhåll ha medräknats, varför ej full konsekvens lärer ha iakttagits utan visst dubbelavdrag ske. I det föregående principiella resonemanget har förutsatts, att underhållskostnaden i sin helhet belöper på byggnaderna, och att den sålunda inverkar på beräkningen av det belopp som antages komma att förränta sig. När det uttalats att en byggnad kan ha rent negativt värde, har detta förutsatts vara en följd särskilt av kostnaderna för byggnadsunderhåll. De nu framförda mera principiella synpunkterna synas böra kompletteras med ett par påpekanden. Problemet ställer sig i huvudsak på samma sätt i fråga om byggnader på skogsbruket tillhöriga arrendegårdar som beträffande byggnader för anställda. Skillnaden är väsentligen blott den att den påräkneliga hyran utbytes mot ett arrende, vilket avser ej blott byggnader utan även den utarrenderade jorden. Det är icke uteslutet att, vare sig det gäller hyra från anställda eller arrende, vederlaget för byggnadens eller arrendefastighetens nyttjande sättes så lågt, att upplåtelsen i verkligheten delvis innefattar en dold lönekostnad. Till sådan kostnad tages ej hänsyn genom de speciella avdragen

112 vid skogskubikmeterprisens bestämmande. Det är därför rimligt att förhållandet ej föranleder minskning av det belopp varmed skogen belastas i form av allmänna kostnader, försåvitt det äger sådan allmängiltighet att det överhuvud behöver särskilt uppmärksammas. Att sådan dold lönekostnad är en mycket vanlig företeelse kan dock knappast betvivlas. Vilka slutsatser som böra dragas av det anförda kan vara diskutabelt. Det omedelbara resultatet blir nämligen, att det avdrag vid beräkning av skogens värde varom här är fråga borde variera med hänsyn till byggnadernas ålder och beskaffenhet, behovet av utvidgning av byggnadsbeståndet o. s. v. Emellertid torde en lösning som direkt ansluter sig till detta faktiska förhållande tills vidare få avvisas för mera normala fall därför att det är omöjligt att i praktiken genomföra den. I den omnämnda särskilda promemorian meddelas vissa uppgifter rörande domänverkets byggnads- och underhållskostnader samt möjligheterna att förränta dessa. Det gäller här en avsevärd belastning, vars verkliga storlek det dock är svårt att bedöma. En belastning av liknande slagär för handen beträffande många större enskilda skogsägare så ock kommuner, allmänningar och liknande samfälligheter. För flertalet smärre skogsägare har spörsmålet däremot ej självständig betydelse utan är att betrakta som en del av jordbruksfastigheternas byggnadsfråga. Annan slutsats kan för dagen knappast dragas av nu föreliggande utredning än att avdraget för allmänna kostnader bör av anförda skäl därav påverkas. En bestämd siffra i sådant avseende kan icke angivas och kan för övrigt knappast anses erforderlig med hänsyn till den starka schablonisering, som i övrigt utmärker avdraget för allmänna kostnader, och omöjligheten att bedöma storleken av dess olika beståndsdelar. Härvid bör märkas att viss del av kostnaden för byggnader avser byggnadsunderhåll, vilken kostnad nu uttryckligen inbegripes i nämnda avdrag, och att sådan oinformulering av bestämmelserna härom bör göras att detta avdrag ingår i ett avdrag för förvaltnings- och personalbyggnader. Enklast synes denna ändring kunna genomföras så, att byggnadsunderhåll ej särskilt omnämnes, utan att detta anses inbegripet i övriga uppräknade poster. En tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan med anspråk på slutgiltighet kan för övrigt icke erhållas utan att det blir tydligt klarlagt med vilka belopp skogsbrukets byggnader böra ingå i jordbruksfastighets jordbruksvärde. Denna i och för sig svåra fråga åter måste betraktas som en del av det större problemet om den rätta värderingen av jordbrukets egna byggnader, ett ämne som knappast kan anses på ett för nutida förhållanden godtagbart sätt reglerat i gällande författning. Dock synas inom det föreliggande förslagets ram sådana undantagsfall k u n n a särskilt beaktas, där behov av speciella byggnader för skogsbruket, vilka icke beräknas förränta sig själva, i en omfattning avsevärt överstigande den normala är att förvänta inom en snar framtid och härav kan

113 antagas följa att det normala avdraget för allmänna kostnader blir uppenbarligen otillräckligt. I dylika fall synes höjning av allmänna avdraget k u n n a ske på sätt förutsattes för skyddsskogar m. fl. Beträffande storleken av det allmänna kostnadsavdraget må här framföras ytterligare ett par synpunkter. I det föregående har, i anslutning till gällande regler, antagits att avdraget för allmänna kostnader skall beräknas till samma procentuella belopp oavsett om skogen är stor eller liten och oavsett i vilkens hand skogen befinner sig. Skälet till att lagstiftningen för närvarande intager denna ståndp u n k t torde vara att någon skillnad i den faktiska värdenivån för olika med hänsyn till dessa indelningsgrunder framkomna kategorier skogar knappast kan påvisas. Det synes ej föreligga skäl att nu frångå denna ståndpunkt. Men det är icke omöjligt att den uppdelning på olika kategorier, som skulle följa av den nämnda indelningsgrunden, kan nära sammanfalla med en tänkbar indelning efter sakligt sett olika typer av skogsbruk, exempelvis skogsbruk som kräver särskild förvaltningspersonal och skogsbruk som ej kräver sådan personal, skogsbruk som kräver särskilda byggnader och skogsbruk som ej kräver sådana, skogsbruk med karaktär av stöd åt jordbruket och inriktat i större eller mindre utsträckning på husbehovsförbrukning till skillnad från kommersiellt betonat skogsbruk o. s. v. Av dylika omständigheter kan tvivelsutan betingas olikhet i allmänna kostnader. En kategoriindelning efter dylika grunder skulle kunna tänkas rätt nära sammanfalla med en indelning efter skogarnas storlek, och det skulle med all sannolikhet konstateras att de allmänna kostnaderna äro ej obetydligt lägre för de smärre skogarna och framför allt dem som äro förenade med jordbruk. Men å andra sidan bör ihågkommas att, trots skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, en rationalisering av skogsbruket bl. a. med hänsyn till behovet av husbehovsvirke och återkommande penningbehov i regel icke k a n bli lika utpräglad för de små skogsägarna som beträffande de större skogskomplexen, att tillfälliga krediter mestadels bli dyrare för de förra o. s. v. Sistnämnda förhållanden hänföra sig visserligen i och för sig icke till avdragen för allmänna kostnader, men det kan knappast anses oegentligt att avstå från en i och för sig motiverad sänkning av de allmänna avdragen för att kompensera en i övriga avseenden jämförelsevis kanske väl hög taxeringsnivå för en del bondeskogar. I varje fall befinner sig frågan om differentiering av avdrag för allmänna kostnader med hänsyn till fastigheternas storlek och liknande förhållanden icke i sådant läge att den nu kan lösas. E n utredning, som kunde läggas till grund för en sådan differentiering, skulle vara desto svårare att åstadkomma som den måste sträcka sig långt utanför det egentliga skogsbrukets synvinkel. Avdraget för allmänna kostnader avser bland annat även kostnad för skogskultur. Normalt är främst fråga om föryngringsåtgärder efter slutavverkning å ett område, och avdraget är härutinnan i utpräglad grad 8—91644Z

IM

ett sådant som hänför sig till visst utvecklingsstadium. Emellertid komma de sakkunniga att i det följande framlägga förslag om reduktion av skogsmarksvärdet, där skogsmark i onormal omfattning behöver bli föremål för kulturåtgärder. Detta innebär i verkligheten ett extra avdrag för kulturkostnad i den mån den överstiger viss storlek. I fråga om allmänna kostnader i övrigt har intet förekommit som synes böra föranleda ändring i beräkningen av avdrag för dessa. Det är av föga värde att undersöka deras förhållande till den senaste tidens mycket höga rotvärden. Eftersom avdraget för sådana kostnader skall utgöra ett slags genomsnitt, är det knappast möjligt att i material från de sista åren få någon fast hållpunkt för dess beräkning. Den utredning, som förebragts i förarbetena till 1944 års förslag, måste anses tillfyllest. De motsedda höga byggnadskostnaderna ge emellertid anledning till viss såsom skälig ansedd höjning av det avdrag som då föreslogs och som nu gäller, och de sakkunniga föreslå därför med visst stöd av Malmgårds utredning att avdraget för allmänna kostnader för normala fall återföres till sin storlek före 1944, svarande mot en tredjedel av skogskubikmeterprisen eller, efter avrundning i syfte att underlätta ifrågakommande uträkningar, 33 procent. Det bör märkas att den med hänsyn till prisstegringen å allmänna konsumtionsförnödenheter ifrågasatta spärren för ökning av skogskubikmeterprisen kommer att utöva verkan även på nu ifrågavarande kostnader. Det vore uppenbarligen orimligt att beräkna dem i absoluta tal till 33 procent av de höga priser, som erhållas direkt på grundval av femårsmedeltalsregeln, och sedan tillämpa samma absoluta tal oavkortade på reducerade skogskubikmeterpris. Själva tankegången i spärregeln är att denna bör avse de med allmänna avdrag reducerade skogskubikmeterprisen. Eftersom enligt den nya metoden någon genomsnittlig årsavkastning för varje skog icke uträknas, kan avdraget för allmänna kostnader ej direkt hänföras till denna. Tankegången bör vara att förväntningsvärdet av de framtida avkastningarna reduceras med diskonterade värdet av omkostnaderna. Formellt synes avdraget enklast kunna få karaktär av avdrag från skogskubikmeterpriset. I hjälptabellerna beaktas avdraget, varför nämnderna icke beröras av den tekniska anordningen. Ändring av föreskrifterna om avdrag för allmänna kostnader erfordras på den grund att skyddsskogsbegreppet avförts ur skogsvårdslagstiftningen. Anledning till förhöjt avdrag på grund av föryngringssvårigheter kan alltjämt föreligga, men en annan formulering av bestämmelserna än den hittillsvarande erfordras. I detta sammanhang bör emellertid beaktas att den omständigheten att ett särskilt ogynnsamt avsättningsläge är för handen likaledes och i kanske än högre grad än föryngringssvårigheten kan utgöra skäl till förhöjt avdrag för allmänna kostnader. Sådant avdrag sättes ju enligt förslaget i förhållande till nettoavkastningen. De allmänna kostna-

xl5 derna minskas icke, i mån som avsättningslägena bli sämre, proportionellt med denna. Nettoavkastningen påverkas nämligen av avsättningsläget på det sättet att, om avsättningsläget är dåligt, det på grund av stegrade avverknings- och transportkostnader blir mindre lönande eller direkt oekonomiskt att taga ut klenare virkesdimensioner. De stegrade avverkningsoch transportkostnaderna föranleda icke i motsvarande grad en minskningav de allmänna kostnaderna utan tvärtom i regel en relativ höjning av dessa. Avsättningslägenas betydelse framträder särskilt i fjälltrakterna, där vanligen även föryngringssvårigheter äro för handen, men kan antagas i regel vara den mest betydelsefulla faktorn, varför den vid avfattningen av det ifrågavarande stadgandet bör skjutas i förgrunden. En förutsättning för förhöjt avdrag bör genomgående vara att utpräglade särförhållanden föreligga. Såvitt angår avsättningsläget synes såsom villkor för förhöjt avdrag böra uppställas att ej blott de klenaste dimensionerna utan även en väsentlig del av gagnvirket saknar rotvärde. Märkas bör också, att ett villkor för det förhöjda avdraget alltjämt skall vara att skogen måste skötas med anlitande av en onormalt stor del av avkastningens värde. Beträffande gränsdragningen mellan allmänna kostnader och sådana speciella kostnader, som avdragas vid beräkning av skogskubikmeterpriset, föreslås ingen saklig ändring. Stadgandet om avdrag för speciella kostnader synes icke erfordra annan omformulering än den som följer av att skogsaccisen avskaffats, medan bestämmelsen om vad som innefattas i avdraget för allmänna kostnader torde böra ändras i förtydligande syfte. Gränsdragningen mot avdraget för speciella kostnader synes kunna ske på det sätt, att den senare bestämmelsen förses med ett tillägg, vari angives att det avser även sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft för skogsdriften som ej beaktats genom det speciella avdraget för direkta avverknings- och transportkostnader.

V,

Uppskattningsgrunder.

Vad s o m hänföres till skogsmark. De sakkunniga. Genom bestämmelserna om vad som skall hänföras till skogsmark sker en avgränsning av de markområden för vilka de särskilda reglerna om skogstaxering skola gälla. De nu gällande föreskrifterna därom utformades väsentligen år 1927 (se särskilt prop. 102 sid. 489) men omformulerades i viss mån år 1928 (se prop. 213 sid. 247) under beaktande av, bland annat, de begreppsbestämningar som tillämpas vid lantmäteriförrättningar (se kung. 25 november 1927, nr 617, med föreskrifter om vad såsom inrösnings-

11(3

jord och avrösningsjord bör räknas m. m.J. Någon ändring i desamma ifrågasattes icke i 1944 års förslag. Den nya skogsvårdslagen har emellertid infört en bestämning av begreppet skogsmark vilken, i varje fall formellt, skiljer sig från den som gäller vid taxeringen. Huvudregeln är enligt skogsvårdslagen att »med skogsmark förstås för skogsproduktion lämplig mark, som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål», medan kommunalskattelagen såsom skogsmark betraktar »all icke odlad mark, som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion». I motiveringen till skogsstyrelsens förslag till skogsvårdslag (Statens off. utredn. 1946: 41) återfinnes en utläggning av vad som menas med m a r k som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål. Dessa uttalanden inrymma punkter vilka, såvitt de sakkunniga kunna finna, icke helt överensstämma med kommunalskattelagens begreppbestämningar. Bland annat beträffande hagmark synas olikheter i bedömandet möjliga. Även viss del av den mark som enligt kommunalskattelagen redovisas såsom övrig mark, nämligen dikningsbara myrar, har ansetts inbegripna under skogsvårdslagens skogsmarksbegrepp. Emellertid lärer detta förhållande icke utgöra skäl för saklig ändring i kommunalskattelagen. Denna måste utformas med hänsyn till vad som är lämpligast ur värderingssynpunkt, ej ur skogsvårdssynpunkt, och såvitt känt är ha de gällande reglerna härutinnan visat sig tillfyllest. Huruvida framdeles en samordning av de olika skogsmarksbegreppen bör åvägabringas är ett spörsmål som icke synes böra i första hand upptagas med tanke på nu ifrågavarande lagstiftning. Endast viss formell översyn har nu företagits. Från det sagda göres dock ett undantag av speciell natur. Det finns nämligen skogar som, vare sig de äro formellt naturskyddade eller ej, med hänsyn till skönhetsvärden, intresse ur biologisk synpunkt eller ur andra liknande synpunkter skötas med direkt syfte att skogsbeståndet skall bevaras och utan tanke på ekonomisk exploatering genom egentligt skogsbruk. För sådana områden passa icke skogsvärderingens regler. Lämpligast torde vara att helt urskilja dylika marker från skogsmark, och särskilda regler lör värdering i dessa undantagsfall synas k u n n a undvaras. I vanliga fall komma då dessa marker att redovisas i den del av jordbruksvärdet som icke är skogsmarksvärde. Möjligen kan deras avskiljande från skogsfastigheterna också i något fall få den verkan att de få annan fastighets natur. Det ligger i sådant fall nära till hands att för dem redovisa särskilt parkvärde. Viss försiktighet vid värderingen synes emellertid vara önskvärd — såsom allmänt saluvärde bör väl i regel gälla det värde de skulle betinga vid fortsatt användning för sitt särskilda ändamål. Bestämmelse varom nu är fråga synes böra införas såväl i kommunalskattelagens anvisningar som i skogsvärderingsinstruktionen. Det kan ifrågasättas att begränsa undantagsregeln till sådana fall, då området är naturskyddat. Med en dylik begräns-

117 ning k a n det synas vara ett intresse för skogsägaren att gå i författning om sådant skydd. I förslaget anges emellertid ifrågavarande undantag gälla sådant på grund av särskilt skönhetsvärde märkligt eller ur biologisk eller annan vetenskaplig synpunkt intressant skogbevuxet område, som av dylik anledning uppenbarligen nyttjas och kan förväntas även framdeles bliva nyttjat utan avsikt att bedriva skogsbruk med förvärvssyfte. Ordet »förväntas» lärer innefatta krav på att starka sannolikhetsskäl skola vara för handen. Naturskyddade områden torde i regel falla in under bestämningen. Å mark, där verkligt skogsbruk bedrives, kan det finnas vissa i och för sig värdefulla träd, vilka äro fridlysta eller eljest bevaras utan varje tanke på avverkning förrän träden ruttnar ned. Även för dem synes en särbestämmelse vara på sin plats. Denna torde emellertid böra upptagas under reglerna om uppskattning av virkesförrådet. Enligt gällande lagstiftning skall skogen å en taxeringsenhet genomgående behandlas såsom en enhet. Bonitet, skogsvärde m. m. skall bedömas genomsnittligt för hela skogen å taxeringsenheten även om denna är mycket stor och jämväl om den består av flera skilda områden. I regel är väl också en sådan anordning lämplig. Den nya metoden bör ej medföra någon väsentlig ändring härutinnan. Särskilt där skogen å en taxeringsenhet innefattar flera avsättningslägen, något som beträffande större skogar i norra Sverige ej lärer vara ovanligt, bör det däremot vara en fördel att uppskattningen företages i olika etapper. Frågan uppmärksammades av de sakkunniga vid provtaxeringen i Jokkmokk, där man funnit nödigt i vissa fall tilllämpa äldre bestämmelser så, att man faktiskt företagit taxeringen som om fråga varit om skilda områden, varefter man uträknat och redovisat medeltalen. Det synes riktigare och mera upplysande om i längderna delsiffrorna redovisas. Då den princip det här gäller avser flera olika moment av uppskattningen, synes det lämpligast att låta den komma till uttryck i en särskild punkt. De sakkunniga föreslå att en sådan införes (såsom nr 13).

, Värde å skogsmark. Enligt gällande skogstaxeringsmetod skall marken upptagas till ett värde, som beräknas med hänsyn till avkastningen vid normal skogstillgång. Detta värde har antagits motsvara i genomsnitt ungefär 18 procent av sammanlagda värdet av mark och skog. Vid gällande kapitaliseringsprocent av 4, då värdet å en normalskog inklusive skogsmarken beräknas till 25 normala årsavkastningar, belöpa på marken 4,5 av dessa årsavkastningar. Enligt det av domänstyrelsen år 1941 framlagda förslaget till ny metod för värdering av skogsmark och skog grundades däremot beräkningen av värdet å ett skogsområde enbart på den växande skogen och togs hänsyn till markens eget värde allenast i de fall där marken var kal eller i ringa mån skogbevuxen. Detta resultat erhölls på det sätt att taxeringsvärdet

118 aldrig fick sättas lägre än till visst värde per hektar (minimivärde). Som stöd för förslaget anförde domänstyrelsen bland annat följande. Gällande bestämmelser om åsättande av särskilt markvärde grundade sig på en helt godtycklig bedömning. De uppgifter om skogsbrukets ekonomiska förhållande, som stode till buds, vore alltför bristfälliga såsom grund för en tillförlitlig beräkning av värdet å själva marken. Det vore därför önskvärt, att man kunde undgå en redovisning av särskilt markvärde. I skog av den beskaffenhet, som i genomsnitt funnes i vårt land, utgjorde kalmarken och den mark som vore bevuxen med allenast skog under brösthöjd en relativt liten del av markytan. Tidpunkten, då nämnvärda belopp komrae att inflyta för träd, som icke inginge i det virkesförråd, varpå uppskattningen av skogsvärdet enligt förslaget grundades, vore därför i allmänhet så avlägsen, att dylik avkastning praktiskt taget saknade nuvärde. Mot domänstyrelsens förslag anmärktes vid remissen främst, att viss del av ett skogsområdes värde tappats bort genom att vid värdeberäkningen hänsyn toges allenast till de avkastningar, som härrörde från de vid taxeringstillfället å fastigheten befintliga träd vilka då nått upp till brösthöjd. Ett särskilt skogsmarksvärde borde bibehållas även med hänsyn till dess betydelse för fastighetskrediten. Skatteberedningen fann i sin promemoria anmärkningarna mot domänstyrelsens förslag i förevarande avseende icke kunna lämnas utan beaktande. En metod för beräkning av markvärdet föreslogs av skatteberedningen. Marken skulle åsättas ett konstant värde, och för att vid varierande skogstillstånd ett riktigt totalvärde på skogsmarken och den växande skogen skulle erhållas, skulle skogsvärdet jämkas. Av praktiska skäl skulle all mark som vore bevuxen med skog under brösthöjd, d. v. s. skog som icke kunde mätas enligt vanligen förekommande metoder, behandlas såsom kalmark. Vad skatteberedningen sålunda föreslog föranledde ingen erinran i propositionen. Bevillningsutskottet framförde däremot vid riksdagsbehandlingen vissa anmärkningar, för vilka redogörelse lämnats i det föregående. Dessa anmärkningar innefattade dels ett påpekande av de stora olikheter som framträdde mellan förhållandena i södra och norra Sverige, dels en kritik av markvärdenas tillämpning i fråga om ljungmarker m. m. De sakkunniga. Enligt 1944 års instruktionsförslag skulle såsom värde å skogsmark, vare sig därå funnes mätbart virkesförråd eller ej, redovisas det värde som med hänsyn till markens produktionsförmåga skulle tillkomma den, om därå ej funnes sådant virkesförråd. Denna begreppsbestämning torde överensstämma med den allmänt vedertagna, med den reservationen att skogsmarksvärdet enligt nämnda förslag omfattar hela perioden från det ögonblick då marken frilagts genom avverkning tills mätbart virkesförråd hunnit komma upp å marken, medan det allmänt vedertagna skogsmarksbe-

119 greppet omfattar kalmark utan plantskog. Normalt innesluter denna period dels ett stadium innan den nya växtperioden tager sin början, d. v. s. tills självsådd hunnit ske eller kulturåtgärder hunnit vidtagas — den egentliga kal markstiden — dels ett stadium från det växtperioden sålunda tagit sin början tills träden nått brösthöjd, d. v. s. tills mätbart virkesförråd är för handen. Denna periods längd är beroende på markens beskaffenhet, bland annat dess godhetsgrad, och har vid uträkning av korrektionsfaktorerna enligt 1944 års förslag antagits vara 5 procent av omloppstiden, varmed i detta sammanhang förstås den egentliga växttiden. Ett helt omdrev ansågs alltså omfatta den till visst antal år angivna omloppstiden och 5 procent därutöver. Den del av den egentliga växttiden, som åtgår för att träden skola nå brösthöjd, varierar jämväl med hänsyn till omständigheterna. Längden av denna tidsperiod framkom automatiskt såsom ett led i den bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet som låg till grund för beräkningav korrektionsfaktorerna. Den kunde variera mellan ungefär 6 och 15 år. Eftersom man räknade med omloppstider från omkring 80 till cirka 160 år, betydde den till 5 procent härav beräknade egentliga kalmarkstiden en tidrymd från 4 till 8 år, och hela den tid, då endast markvärde tillkom marken, kunde uppskattas till 10 a 23 år. Från första till sista året av en sådan period var markvärdet detsamma, och den tidpunkt, från vilken man vid dess bestämmande utgick, låg ungefär i periodens mitt, d. v. s. omkring 1 å 3 år efter det skogen börjat växa. Uppenbarligen var detta värde något för högt för skogsmark utan plantor eller allenast med plantor som ännu ej uppnått 1 a 3 års ålder, men något för lågt om plantorna nått högre ålder. Felet kunde anses ha egentlig betydelse endast i det fall då området till större del bestode av kalmark eller plantskog. Eftersom för en genomsnittsskog skogsvärdet framkom som ett direkt saldo av hela diskonteringsvärdet å ena sidan och markvärdet å den andra, utjämnades felet i fråga om skogsmarken i allmänhet vid beräkning av den växande skogens värde. Däremot räknades enligt 1944 års metod icke med något särskilt värde å de träd som ännu icke nått brösthöjd. De sakkunniga ha nu ansett att ett naturligare skogsmarksbegrepp k a n vinnas genom att såsom redovisningsvärde för marken antaga värdet å mark med 0-årig skog, d. v. s. vid den tidpunkt då skogen börjar växa. Detta betyder att diskonteringsvärdet får avse en tidpunkt som ligger cirka 1 å 3 år tidigare än enligt 1944 års förslag, en sänkning alltså av markvärdena med hänsyn till den förlängda diskonteringstiden. Även här gäller emellertid att för det växande skogsbeståndet i genomsnittsskogen ojämnheter elimineras genom en motsvarande ändring av skogsvärdet. Den av bevillningsutskottet berörda frågan om lägre markvärde än det normala skogsmarksvärdet för ljungmarker och liknande områden sammanhänger med att dessa ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder, vilka draga avsevärd kostnad. En i och för sig rimlig tankegång vore att

120 vid taxeringen av dylika områden utgå från det normalt uppskattade skogsmarksvärdet, avseende mark med 0-årig skog, och från detta värde avdraga beräknelig kulturkostnad. I denna kulturkostnad borde dock icke inräknas sådan för vilken kunde påräknas bidrag från det allmänna. Frågan om dylika bidrag regleras i den nya skogsvårdslagen men på sådant sätt att några bestämda slutsatser om bidragens storlek ej kunna dragas. Ej heller är det klart hur snart statsbidrag kan påräknas. I varje fall lärer den på markägaren belöpande kulturkostnaden i regel vara så stor att, om den skulle avdragas från det normalt uppskattade skogsvärdet, m a n komme under markens värde för andra ändamål, såsom presumtiv bebyggelse o. dyk, d. v. s. ändamål vilka, låt vara i uttunnad form, tillika med betesoch jaktmöjligheter m. m. förläna värde även åt impediment. De sakkunniga ha under hand tagit del av erfarenheter rörande prisförhållandena i fråga om ljungmarker i gränstrakten mellan Skåne och Halland och därvid inhämtat att de lägsta värden som kunde tänkas ifrågakomma vid normala köp knappast understiga halva skogsmarksvärdena. Å andra sidan vore det möjligt att ifrågavarande mark faktiskt kunde ha ett värde betydligt överstigande halva det normala skogsmarksvärdet. Det torde k u n n a antagas att, i den mån kalmarker av liknande typ finnas i andra delar av riket, ungefär motsvarande förhållanden böra vara för handen beträffande dem. Då det lärer vara uteslutet att för den ifrågavarande värderingen finna någon allmängiltig norm med anspråk på exakthet, föreslås i anslutning till det nu anförda följande. Om skogsmark till större eller mindre del utgöras av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till hälften av det enligt eljest antagna regler uppskattade värdet. Genom sådan nedsättning må dock värdet å ifrågavarande skogsmark ej nedbringas under det värde, som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk. Helt utanför ifrågavarande bedömning skall därvid vara värdet av sådan förmån som enligt kommunalskattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens värde. Bestämmelser av i huvudsak detta innehåll voro intagna i det instruktionsutkast som ställts till provtaxeringsnämndernas förfogande. På särskild fråga till provtaxeringsnämnderna i vissa kommuner i södra Sverige ha dessa meddelat att de ansåge dylika bestämmelser kunna godtagas. Emellertid föreligger en kalmarksfråga som icke lösts genom det nu sagda, nämligen den som sammanhänger med att å vissa skogar finnas större eller mindre, genom avverkning i senare tid kallagda områden, vilka stundom ej kunna inom en snar framtid försättas i skogbärande skick genom självföryngring utan kräva vissa kulturåtgärder. Dylika åtgärder å en skog äro i själva verket en normal företeelse, och normala kostnader för ändamålet inräknas i avdraget för allmänna kostnader. Men när dessa kostnader överstiga en viss gräns kunna de ej anses beaktade genom nämnda

121 avdrag, utan är det rimligt att hänsyn tages till dem pä annat sätt. Detta synes lämpligen kunna ske genom särskilt kalmarksavdrag även för sådant fall, vilket avdrag emellertid icke synes böra göras lika stort som kalmarksavdraget för större, sammanhängande, av ålder skoglösa områden. Det föreslås att om, sedan sådana områden avskilts, det kan antagas att av övrig skogsmark mer än 5 procent utgöres av kalmark, värdet å den överskjutande delen må reduceras med en tredjedel. Även i detta avseende skulle dock gälla den angivna spärren för lägsta värdesättning med hänsyn till det värde som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk. Frågan om korrektionsfaktorn för skogsmark, den s. k. markvärdefaktorn, vilken äger avgörande betydelse för själva värdenivån, skall, i den mån den ej redan avhandlats under allmänna synpunkter, redovisas i särskilt sammanhang.

Bonitet, omloppstid, tillväxtområden. Enligt gällande bestämmelser beräknas skogsmarkens normala avkastningsförmåga efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk under antagande att marken vore bevuxen med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Domänstyrelsen fann i sitt år 1941 avgivna betänkande detta bonitetssystem otillfredsställande, eftersom det icke gåve jämförbara uttryck för skogsmarkens avkastningsförmåga i olika delar av landet, och föreslog att bonitering skulle ske i viss annan ordning. Domänstyrelsen anförde bl. a.: Med den av domänstyrelsen föreslagna taxeringsmetoden kommer i varje särskilt fall skogens faktiska tillstånd vid taxeringstillfället att bliva avgörande för värderingen. Eftersom detta tillstånd delvis är beroende av markens produktionsförmåga, innebär redan uppskattningen av virkesförrådet, att viss hänsyn tagits till markens bonitet. Men enär trädens massatillväxt och därmed tidpunkten, då de uppnå den diameterklass att de lämpligen böra avverkas, växlar betydligt med hansyn till dels de klimatiska förhållandena och dels markens beskaffenhet och tillstånd, måste beräkningarna av diskonteringstider m. m. ytterligare varieras med hänsyn härtill. Vad angår de klimatiska förhållandenas inverkan på produktionsförmågan, så har det visat sig nödvändigt att taga hänsyn till denna faktor genom landets uppdelning i ett antal i klimatiskt hänseende någorlunda enhetliga områden (tillväxtområden), som vid beräkningarna behandlats helt för sig. Hänsyn till markens beskaffenhet och tillstånd bör däremot tagas genom att marken inom varje dylikt område indelas i ett visst antal godhetsgrader, som närmast skola motsvara de nuvarande bonitetsklasserna. Då de växlingar beträffande skogens avkastningsförmåga inom sådant område, vilka icke redan kommit till uttryck i virkesförrådet, visat sig vara relativt ringa, kan emellertid antalet godhetsgrader inom varje särskilt tillväxtområde inskränkas till ett fåtal.

122 I enlighet härmed föreslog domänstyrelsen, att landet skulle indelas i sex tillväxtområden samt att marken inom varje sådant tillväxtområde skulle indelas i tre godhetsgrader (»mycket god», »medelgod» och »mindre god»). Beträffande den sålunda föreslagna indelningen i tillväxtområden anförde domänstyrelsen: Indelningen har gjorts så att områdena i detta avseende blivit så likartade som möjligt. Härvid har emellertid av praktiska skäl måst tagas hänsyn till att områdenas antal icke bör bliva större än absolut nödvändigt samt att gränserna i görligaste mån böra överensstämma med länsgränser. Det som skiljer de olika tillväxtområdena är sålunda främst olikheter i skogens växttider, d. v. s. de tider, som genomsnittligt erfordras för de särskilda träden att växa från en diameterklass till en annan för att slutligen närma sig den diameterklass, då träden inom det område, som är i fråga, vanligen bruka avverkas. Emellertid kommer även det sätt, på vilket skogsbruket i genomsnitt bedrives inom respektive tillväxtområde, att spela en viss roll för bestämning av diskonteringstider m. m. Sålunda komma virkesuttagens storlek och den diameterklass, som träden inom visst tillväxtområde genomsnittligt bruka få uppnå, innan de avverkas, att få en icke obetydlig inverkan på beräkningarna. Vad angår markens indelning i godhetsgrader inom de olika tillväxtområdena så äro de växlingar beträffande markens avkastningsförmåga inom sådant område, vilka icke redan kommit till uttryck i virkesförrådets storlek, ganska ringa. Det har därför t. o. m. kunnat ifrågasättas, att man skulle kunna helt undvara bonitetsindelning inom områdena. Det kan emellertid tänkas förekomma fall, där möjlighet till en smidigare anpassning till de verkliga förhållandena måste hållas öppen. Därför har marken inom varje tillväxtområde indelats i tre godhetsgrader. Denna indelning har gjorts så att huvudparten av den inom varje tillväxtområde befintliga skogsmarken är att beteckna som »medelgod». Mot domänstyrelsens förslag i nu förevarande avseende framfördes viss kritik. Bland annat framhölls, att skillnaden de olika tillväxtområdena emellan bleve alltför stor vid samma godhetsgrad på marken. Det syntes därför vara av behovet påkallat att begränsa tillväxtområdena. Begränsades dessa i tillräcklig omfattning, torde utan större olägenheter boniteringen kunna slopas. Häremot framhölls i den inom skatteberedningen utarbetade promemorian, att med hänsyn till att man, såsom framgår av det ovan anförda, funnit det nödvändigt att räkna med särskilt markvärde graderingen av marken måste bibehållas. Bonitetens inflytande på markvärdet ökades, ju längre bort i tiden de avkastningar låge varmed man räknade vid värderingen. Skillnaden mellan korrektionsfaktorerna för olika boniteter vore sålunda större beträffande ved- och massavedskogen än beträffande timmerskog. Denna skillnad komme att ytterligare accentueras vid beräkning av markvärdet, eftersom detta grundade sig på avkastningar, vilka låge ännu längre bort i tiden än de avkastningar, som bestämde värdet av ved- och massavedskog. Domänstyrelsens förslag angående tillväxtområdenas omfattning syntes alltså i princip böra följas.

123 Vidare anfördes i skatteberedningens promemoria: Om det sålunda för beräkningen av ett särskilt markvärde synes nödvändigt att göra åtskillnad på mark av olika godhetsgrad inom tillväxtområdena, torde det å andra sidan icke vara nödvändigt att driva differentieringen så långt som enligt det nuvarande boniteringssystemet. De värdeskillnader mellan skogsfastigheterna inom en viss trakt, som enbart bero av markboniteten, synas icke vara större än att de kunna tillräckligt beaktas genom indelning i tre godhetsgrader, vilket för övrigt i verkligheten innebär, att marken inom landet indelas i 18 bonitetsgrader. Mot en ytterligare uppdelning av marken talar också, att ju flera bonitetsgrader man uppdelar marken i desto svagare blir det till grund för beräkningarna inom varje grad liggande materialet samt att det ur praktisk synpunkt är till fördel att slippa arbeta med alltför många graderingar och därav föranledda korrektionsfaktorer och hjälptabeller. Därjämte framhölls i skatteberedningens promemoria önskvärdheten av att särskilda korrektionsfaktorer bestämdes för gränsområdena mellan de olika tillväxtområdena, enär skarpa övergångar i värdesättningen borde undvikas. De sakkunniga. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att med den nya taxeringsmetoden markens godhetsgrad får mindre betydelse för taxeringsutfallet än boniteten, särskilt före 1944 års författningsändring, i praktiken haft enligt gällande lagstiftning. Skogens faktiska tillstånd utgör nämligen den mest betydelsefulla värderingsfaktorn. Teoretiskt föreligger icke någon skillnad mot tidigare, enär virkesförrådet rätteligen skall i full utsträckning beaktas vid bestämmande av relativa skogstillgången, men vid de taxeringar som ägt r u m innan domänstyrelsen gjorde sina ovan relaterade uttalanden torde väsentligt mindre hänsyn ha tagits till virkesförrådet än som bort ske. Uppläggningen av den nya metoden gör det tydligt att markens godhetsgrad får betydelse väsentligen för ungskog —• vilkens återstående växttid beror främst på boniteten — och, i högre grad, för bestämmande av värdet å skogsmark. Domänstyrelsen hade i sitt förslag icke avskilt något särskilt värde å skogsmarken, och dess uttalanden om boniteten måste ses i belysning jämväl av detta förhållande. Enligt det för 1944 års riksdag framlagda förslaget skulle särskilda skogsmarksvärden åsättas, men likväl följdes domänstyrelsens förslag rörande den omfattning i vilken boniteten skulle beaktas. Att man ansåg sig kunna räkna med så få godhetsgrader sammanhängde med rikets indelning i tillväxtområden. Det var till varje sådant område som uppdelningen i tre godhetsklasser var knuten. Det kunde antagas att vad som var god bonitet i ett nordligt område var medelgod i nästa och kanske mindre god i det tredje området. Hade nu korrektionsfaktorerna för den goda boniteten i ett tillväxtområde varit desamma som för den medelgoda i nästa tillväxtområde, skulle detta inneburit en viss kontinuitet

124 i förhållandet mellan de olika tillväxtområdena. Emellertid var i vissa avseenden en sådan överensstämmelse icke för handen. Detta förhållande var en av anledningarna till de rätt stora skiljaktigheter i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden som, på sätt i annat sammanhang omnämnts, påtalades av bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag. För bonitering av skogsmarkerna i riket tillämpas allmänt Tor Jonsons metod, enligt vilken markens godhetsgrad bedömes genom att uppskatta den medelhöjd som träden uppnå vid viss bestämd ålder. Erfarenheten visar att genom denna metod vid jämförelse mellan olika skogar i en trakt merendels en god uppfattning kan erhållas om markens relativa avkastning. Vid bonitering för fastighetstaxering utgår man vanligen från jonsonboniteter, vilka enligt vissa formler förvandlas till fastighetstaxeringsboniteter, avsedda att direkt angiva avkastningen i kubikmeter per hektar. Dessa formler, som utformats av praxis, skilja sig något från varandra i olika delar av riket. Men det har dragits i tvivelsmål huruvida de siffror, som erhållas vid bonitering enligt Jonsons eller liknande metoder, skulle, även efter sådan justering, ge ett likformigt resultat i olika delar av riket. Förhållandet har beaktats vid rikets uppdelning i tillväxtområden, varigenom särskilt avsetts att taga hänsyn till skiljaktigheter i angivna avseenden. Bleve olikheter påvisade exempelvis i förhållandet mellan flertalet län, kunde anledning anses föreligga att räkna med ett stort antal tillväxtområden i stället för med några få. För de sakkunnigas räkning har nu bearbetning skett av riksskogstaxeringarnas material för att få sagda förhållande belyst. Det har därvid visat sig att trädens radietillväxt vid samma jonsonbonitet och samma ålder icke företett större genomsnittliga avvikelser i de olika delarna av norra Sverige, medan radietillväxten ökas i de sydliga delarna av landet. Samtidigt visar emellertid utredningen att trädtätheten vid samma bonitet i rikets olika delar varierar ganska avsevärt och i regel är större ju längre söderut man kommer. Sistnämnda förhållande gör sig gällande även inom Norrland. Detta måste betyda att det icke kan vara riktigt att utan vidare enligt en generell norm överföra jonsonboniteterna i fastighetstaxeringsboniteter. Att för felets bortarbetande utveckla systemet med justeringsformler synes enligt den nya metoden mindre lämpligt. Närmare till hands låge att öka antalet tillväxtområden, för vilka tillväxten kunde statistiskt påvisas enligt riksskogstaxeringen. Enligt denna varierar ålderssammansättningen och följaktligen också avverkningsordningen i olika områden. Förhållandet kominer till uttryck bland annat däri att man arbetar med olika omloppstider. Å andra sidan kan ej en lagbunden olikformighet påvisas i förhållandet mellan smärre områden. Det anförda synes utgöra ett vägande skäl att visserligen behålla indelningen i tillväxtområden men att ej göra dem små. Anledning har ej ansetts föreligga att beträffande tillväxtområdenas omfattning frångå 1944 års förslag i annat avseende än att av norra Sverige hela inre delen skall utgöra ett tillväxtområde, kustlandet ett annat, en

125 ändring som gjorda undersökningar visat vara påkallad. Därvid har hela Norrland utom Gästrikland ävensom av Dalarna Särna och Idre socknar funnits böra hänföras till de två nordligaste tillväxtområdena. Genom vad nu sagts löses emellertid ej frågan om godhetsklassernas antal inom ett tillväxtområde. Det synes med hänsyn till behovet att differentiera markvärdena lämpligt att beträffande varje kommun i ett tillväxtområde skapa möjlighet att i regel välja mellan minst tre godhetsklasser. Denna möjlighet kommer, åtminstone såvitt angår norra Sverige, icke att föreligga, om i ett helt tillväxtområde godhetsklasserna äro endast tre. Tillväxtområdena äro så vidsträckta, att skilj aktigheterna mellan deras olika delar bli mycket större än skilj aktigheterna inom en kommun. Blott två av ett tillväxtområdes tre godhetsklasser torde under denna förutsättning bli tillämpliga i flertalet av områdets kommuner. Vill man medge en ytterligare differentiering, synes det vara lämpligt att bestämma en uppdelning på åtminstone fyra godhetsklasser för varje tillväxtområde, med möjlighet att gå längre. Med en dylik uppdelning torde normalt minst tre godhetsklasser ifrågakomma för varje taxeringsdistrikt. För södra Sverige torde en längre gående differentiering än i norra Sverige vara nödvändig till förekommande av alltför stora variationer i markvärdena. För att undvika sammanblandning med eljest förekommande bonitetsbestämningar skulle godhetsklasserna i tabellerna kunna betecknas med olika bokstäver (A, B o. s. v.). Riksskogstaxeringens material kan fördelas på jonsonboniteter. De sakkunnigas bearbetning har skett efter denna indelningsgrund, och det måste med hänsyn till riksskogstaxeringarnas betydelse för' hela taxeringsmetodens uppläggning och för kontrollen å taxeringarna förutsättas att boniteringen vid dessa sker efter enhetlig grund. Detta hindrar givetvis ej att framförallt vid övergången till den nya metoden bonitetssiffror från tidigare fastighetstaxeringar kunna tjäna till ledning. Dessa siffror grunda sig i själva verket på bonitetsuppskattningar enligt Tor Jonsons metod. Till det vid utredningen fogade förslaget till tabeller är fogat jämväl ett förslag till anvisningar för tillämpning av tabellernas korrektionsfaktorer. Sistnämnda förslag innehåller bland annat en nyckel, angivande förhållandet mellan förslagets godhetsklasser och jonsonboniteterna med hänvisning jämväl till uppgifter rörande de nu använda fastighetstaxeringsboniteterna. Det är uppenbart att, där det är möjligt, riksskogstaxeringarnas material måste bli grundläggande för bestämmande vilka godhetsgrader som skola få ifrågakomma inom ett visst område. Det har nyss uttalats att införandet av det större antalet godhetsklasser motiverats närmast av behovet att starkare differentiera markvärdena. I själva verket lärer denna ytterligare uppdelning få göra sig gällande väsentligen endast beträffande marken och ej i fråga om den växande skogen, för vilken en lika långt gående differentiering skulle resultera i så

små variationer att den komme att framstå såsom meningslös. Förhållandet kan också uttryckas så, att för tvenne godhetsklasser kunna fastställas lika skogsvärdefaktorer men olika markvärdefaktorer.. Frågan kommer att ytterligare belysas i avsnittet om dessa faktorer. Den utjämnande verkan av det större antalet godhetsklasser torde komma att göra sig gällande ej minst i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden, såvitt angår skogsmarken. Denna verkan är dock knappast tillräcklig. Utjämningsproblemet i fråga om dessa gränstrakter framträder för övrigt även beträffande den växande skogen. I 1944 års förslag sökte man komma till rätta med missförhållandet både beträffande skogsmark och växande skog genom att för gränsområdena medge tillämpning av korrektionsfaktorer, vilka utgjorde medeltal av dem som gällde för vartdera området. De sakkunniga ifrågasätta nu på sätt under allmänna synpunkter anförts och ytterligare belyses vid behandling av korrektionsfaktorerna, såvitt angår skogsvärdena i de nordliga gränstrakterna till invidliggande tillväxtområde, att för varje godhetsklass skall kunna räknas med längre omloppstid än den där eljest antagna. I nuvarande läge synes i praktiken kunna så förfaras, att antagande av en längre omloppstid anses betyda en viss procentuell sänkning av skogsvärdena, vars storlek fastställes i vederbörande tabeller med skogsvärde- och markvärdefaktörer. För en dylik anordningsynas i och för sig rätt goda skäl tala. Korrektionsfaktorerna äro för varje if rågakommande godhetsklass uträknade med ledning av riksskogstaxeringsmaterialet såsom genomsnittssiffror för ett helt tillväxtområde. Dessa siffror kunna otvivelaktigt anses mera representativa omkring mitten av området än i dess utkanter. Anordningen medger en möjlighet till viss differentiering inom området. Jämväl vad markvärdena angår synes ett särskilt förfaringssätt påkallat för att, utöver vad som föranledes av det större antalet godhetsklasser hos marken, utjämna skiljaktigheter i gränsområdena. Härutinnan föreslås en föreskrift att för sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, procentuellt avdrag skall kunna göras å det markvärde, som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas. I det framlagda förslaget till tabeller förutsattes en sådan nedsättning med 10 procent. Den ändrade dispositionen av skogsvärderingsinstruktionen utgör ett skäl för viss omredigering av den punkt i 1944 års författningstext som avser markens godhetsgrad. En del av punkten — avseende taxeringsenhetens betydelse — har, av skäl som framlagts i ett föregående avsnitt, utbrutits för att behandlas i särskilt sammanhang. Frågan om omloppstiderna kommer att påverka instruktionens avfattning på flera ställen.

127 Virkesförrådets

uppskattning.

Gällande taxeringsmetod sådan denna utformades genom den år 1944 för den påföljande allmänna fastighetstaxeringen antagna skogsvärderingsinstruktionen förutsätter en uppskattning av virkesförrådet med bark i kubikmeter fast mått men utan uppdelning å trädslag eller grovleksklasser. Med den nya metoden skulle enligt 1944 års förslag uppskattning ske av det mätbara virkesförrådet, d. v. s. av träd över brösthöjd. Därjämte skulle barrskogen vid uppskattningen uppdelas i särskilda s. k. förrådsgrupper, nämligen dels träd som vid brösthöjd hålla 25 cm i diameter och däröver (barrtimmerskog), dels träd som vid brösthöjd hålla från och med 15 intill 25 cm i diameter (massavedskog) och dels träd med mindre diameter vid brösthöjd (barrvedskog). Lövskogen skulle i regel upptagas som en gemensam grupp. Skulle emellertid i de sydligaste tillväxtområdena bokeller ekskog eller bådadera förekomma i sådan utsträckning att därvid erhållet virke kunde med fördel användas jämväl till värdefullare sortiment än ved, skulle sådan lövskog särskiljas från övrig lövskog och uppdelas i två förrådsgrupper, den ena omfattande träd, som vid'brösthöjd hålla 20 cm och däröver (grov bok- och ekskog), och den andra med mindre dimensioner (klen bok- och ekskog). Bok- och ekskog skulle därvid med hänsyn till sitt för ifrågavarande taxeringsenhet gällande genomsnittliga tillstånd i avseende å stamform, grenighet m. m. åsättas någon av beteckningarna »bättre», »medelgod», »sämre». Det för var och en av nämnda förrådsgrupper uppskattade virkesförrådet skulle angivas i kubikmeter och avse virke i rått tillstånd, mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Från uppskattningen skulle undantagas träd som äro så förstörda av röta, att de böra hänföras till s. k. »uppenbara vrak». De

sakkunniga.

Såsom den nya metoden är konstruerad finnes anledning att för värderingen påkalla en uppdelning av virkesförrådet, om olika delar av detta per massaenhet räknat kunna antagas bidraga till det redovisade skogsvärdet i väsentligen olika proportioner. T första hand ifrågakommer att göra åtskillnad mellan trädslag med mer eller mindre uthållig tillväxt, varav föranledes olika omloppstid och olika avverkningsordning. Vidare kan anledning finnas att skilja mellan trädslag som vid i övrigt lika förhållanden, såsom samma trädgrovlek m. m., ha olika högt rotvärde. Slutligen kan även ifrågakomma att inom ett trädslag eller en grupp av trädslag göra uppdelning efter trädens grovlek. I sistnämnda avseende märkes att det redovisade skogsvärdet per massaenhet påverkas av två förhållanden, nämligen dels därav att den relativa till-

växten är större beträffande de yngre och klenare träden, dels därav att priset per massaenhet är avsevärt högre beträffande den grövre skogen. Båda dessa förhållanden återspeglas i skogsvärdet men på så sätt att de i viss mån motverka varandra. Vid den gränsdragning mellan olika grupper som blir en följd av nu anförda synpunkter är det med hänsyn till värderingsresultatets noggrannhet ett önskemål att de bildade grupperna för vanliga fall bli så likvärdiga som möjligt, medan det å andra sidan för det praktiska taxeringsarbetet är av stor vikt att bestämmelserna bli så enkla som möjligt samt att uppdelningen ej drives längre än nödigt. Att här i detalj redovisa de överväganden vartill en undersökning med anläggande av nu framförda allmänna synpunkter föranlett synes ej böra ifrågakomma. I själva verket ha de sakkunniga ej funnit anledning till några avsteg i principiellt avseende från vad som föreslogs redan 1944. Uppskattningen skall alltså såvitt angår barrskog enligt den regel, som formellt får karaktär av huvudregel, ske för tall och gran gemensamt, och uppdelning skall ske på tre förrådsgrupper begränsade på samma sätt som enligt 1944 års förslag. Däremot har ett förnyat fördjupande i de speciella lövskogsproblemen under samråd med särskild expert rörande desamma lett till delvis nya resultat i fråga om lövskogens behandling. De lövträdslag, varmed främst måste räknas, äro givetvis björk, ek och bok. I fråga om ek och bok är nyttiggörande för gagnvirke det väsentliga. Ej blott av stammarna påräknas utbyte av gagnvirke. Av grövre grenar kan kubb utvinnas. Mindre träd, vilka måste uttagas genom gallring, kunna i stort sett användas endast till brännved, likaså de stundom rätt avsevärda kvantiteter som återstå av grövre träd, sedan gagnvirket uttagits. Även for mindre grova dimensioner av dessa trädslag lära stundom erhållas så höga priser, att någon avsevärd skillnad i förväntningsvärdena mellan grövre och klenare skog ej är för handen. Av detta förhållande kunde man kanske vara benägen draga den slutsatsen att, för vinnande av förenkling, beträffande ek och bok en uppdelning av virkesförrådet å skilda förrådsgruppcr borde undvikas. De sakkunniga ha emellertid ej ansett sig böra föreslå en så långt gående schablonisering. Det anförda förhållandet lärer icke vara allmängiltigt — erfarenheter i samband med provtaxeringarna ha ådagalagt detta — och man måste r ä k n a med möjligheten av en sådan utveckling att mera påtagliga prisskillnader kunna komma att uppstå mellan det grövre och det klenare virket. De sakkunniga ha följaktligen funnit att ekoch bokskog alltid bör uppdelas på två förrådsgrupper, grov och klen skog, med gräns vid 25 cm eller samma gräns som den övre gränsen i fråga om barrskog. Att en sådan uppdelning även av andra skäl är berättigad har visat sig vid uträkning av korrektionsfaktorerna. Björk finnes i hela riket. Sedan den nått viss storlek, kan vid lämp-

lig stamform därav utvinnas gagnvirke. Sedan numera björk börjat användas till massaved, kan emellertid i viss utsträckning även vid mindre god stamform räknas med ett mera lönande utbyte av björk. Men eljest, d. v. s. såvitt angår sämre björk oberoende av storleken och beträffande bättre björk innan den nått viss storlek, kan virket därav i stort sett användas endast såsom ved. Åtminstone i de nordligaste delarna av riket torde tills vidare få räknas med att den där vanligast förekommande formen av björk endast undantagsvis kan användas till annat än brännved. I de övriga delarna av riket förekommer i större eller mindre utsträckning björk varav kan erhållas gagnvirke av olika slag, i bästa fall faner o. dyl. I hela riket — ej minst i sydligaste Sverige — måste emellertid beaktas att å somliga med björk bevuxna marker över huvud ej finnes björk vilken med fördel kan nyttjas till gagnvirke. Beträffande björk är en uppdelning på två förrådsgrupper lämplig, där av träden, sedan de vuxit ut, kan erhållas utbyte av annat än brännved. Även här synes gränsen kunna sättas vid 25 centimeter, närmast med tanke på södra och mellersta Sverige, där grövre gagnvirkesduglig björkskog kan ha verklig betydelse. För vissa delar av Norrland, där grövre björk är mera sällsynt, får gränsdragningen snarast den effekten att anledningtill uppdelning inom trädslaget bortfaller. Häremot synes intet vara att invända med hänsyn till björkens vanligen obetydliga förekomst i förhållande till barrskogen och ringa användbarhet till gagnvirke. Om det i en framtid skulle visa sig att björken mera allmänt kan användas till massaved, torde frågan k u n n a komma i ett annat läge. Det bör för övrigt framhållas att, även om bruttoprisen äro desamma, därav ej följer att detta också gäller nettoprisen. I själva verket kan beträffande klenare skog räknas med högre avverkningskostnad, vilket betyder lägre nettopris för det klenare virket. Anledning till särbestämmelser synes därför ej heller för ifrågavarande björkskog föreligga. Enligt 1944 års förslag kom all lövskog, utom ek och bok i södra Sverige, att inordnas under de normer som givits för björkskog. Emellertid synes det ändamålsenligt att urskilja två huvudgrupper inom lövskogen, dels ädel lövskog, dels annan lövskog. Till den förra gruppen borde hänföras främst sådana trädslag med uthållig tillväxt och lång omloppstid som bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn, till den senare trädslag med kort omloppstid såsom utom björken företrädesvis asp och al. I allmänhet torde gälla att de förra trädslagen alla kunna inpassas under de normer som närmast utformats för ek och bok, medan de för björk angivna reglerna synas böra k u n n a tillämpas för asp och al. En viss modifikation i dessa regler är dock möjlig, nämligen att för visst eller vissa slag av träd inom en av de nämnda grupperna visserligen förutsattes samma tillväxt och avverkningsordning som för de ledande trädsla9—91G44Z

gen inom gruppen men antagas andra priser. Detta förfaringssätt, som faktiskt tillämpades i förhållandet mellan tall och gran redan enligt 1944 års förslag, betyder, att skogsvärde- och markvärdefaktorerna bli gemensamma men priserna för respektive typträd — vilka bestämma dels prisnivån, dels prisrelationen — olika. Denna möjlighet synes medge en långt gående anpassning efter särskilda förhållanden. Den kan tillämpas även i det ovan antydda fallet att olika typer av björk förekomma i samma skog, i det björken uppdelas på olika grupper, och lärer ha särskild praktisk betydelse för att göra åtskillnad mellan tall och gran. I betraktande av den differentiering i flera avseenden som kan tänkas ifrågakomma särskilt beträffande lövskog synes förfaringssättet böra redovisas i en särskild punkt av instruktionen (punkt 11). I anslutning till det nu anförda och för att så skarpa distinktioner som möjligt skola erhållas föreslås för de olika grupperna av trädslag benämningen »trädslagsklasser», vilka följaktligen skola vara tre och kunna kallas barrskog, ordinär lövskog och ädel lövskog. Inom varje trädslagsklass uppdelas träden i förrådsgrupper, för barrskog tre och för övriga trädslagsklasser två förrådsgrupper med ovan angivna gränser dem emellan. För barrskogen föreslås att de visserligen i och för sig pregnanta benämningarna för förrådsgrupperna — timmerskog, massavedskog och vedskog — utbytas mot de mera neutrala grov barrskog, medelgrov barrskog och klen barrskog. Önskemål i sådan riktning ha vid provtaxeringarna framkommit på flera håll, enär några klara gränser mellan förrådsgrupperna med hänsyn till sättet för deras användning ej föreligga. Lövskogen inom vardera trädslagsklassen benämnes grov respektive klen ordinär lövskog eller ädel lövskog. Men om beträffande skog av visst trädslag priserna så avvika från dem som gälla för övriga trädslag inom samma trädslagsklass, att den finnes ej lämpligen kunna taxeras såsom ingående i denna klass, bör den i avseende å uppskattningen —• ävensom prissättningen — behandlas som om den utgjorde en egen trädslagsklass. Ett förfarande enligt denna metod bör i avseende å tall och gran vara det normala — endast undantagsvis kan en sådan överensstämmelse i priserna mellan de två trädslagen väntas vara för handen att de böra behandlas enligt författningens huvudregel, d. v. s. såsom ett enda trädslag. Den år 1944 för tall och gran föreslagna motsvarande anordningen skilde sig från den nu ifrågasatta huvudsakligen genom begreppsbestämningarnas utformning. Uppdelning på olika grupper bör ock ske, därest å en ort inom visst trädslag på grund av växlande stamform och grenighet m. m. hos träden skogen i avseende å kvalitet och användbarhet till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder finnas böra ifrågakomma. Den särskilda behandlingen kan eventuellt inskränkas till att gälla endast en viss förrådsgrupp inom en trädslagsklass. Under bestämmelserna om uppskattning av virkesförrådet synes, av skäl

131 för vilka redogjorts under avsnittet om vad som skall förstås med skogsmark, böra upptagas en föreskrift att vid uppskattningen ej skola medtagas träd, vilka på grund av sin betydelse ur naturskydds- eller liknande synpunkt ej få avverkas eller vilka förväntas icke komma att avverkas och som av dylik anledning kunna anses sakna betydelse för skogsbruket. Redan under »allmänna synpunkter» har framhållits att taxeringarna i mycket stor utsträckning torde kunna ske enligt den hjälptabell som i 1944 års förslag betecknades som hjälptabell 2. Denna omnämndes i förslaget till instruktion endast mera i förbigående bland anvisningar rörande det praktiska förfarandet. Möjligheten att använda nämnda hjälptabell grundar sig på det förhållandet att inom en barrskog vid viss procent grovskog den procentuella fördelningen på medelgrov skog och klenskog icke plägar avsevärt variera. Frågan belyses av en tabell i propositionen 210/1944, vilken de sakkunniga upptagit i sina förslag till hjälptabeller. Finnes ej anledning att för viss skog antaga avsevärd avvikelse från den normala sammansättningen av klenskog och medelgrov skog, kan till utgångspunkt för förfarandet tagas en sådan normal sammansättning. Detta innebär i och för sig viss förenkling. Men den för arbetet i nämnderna verkligt betydelsefulla förenklingen lärer vinnas, om vid viss förekomst av grovskog ett antagande rörande fördelningen mellan medelgrov skog och klenskog kombineras med en viss schematisering av fördelningen på tall och gran. Om, såsom förutsattes i nämnda hjälptabell 2, denna förenkling i antagandena göres, kan för ifrågakommande procent grovskog och granskog i varje omkostnadsklass direkt utläsas det kubikmeterpris varmed hela barrskogsförrådet i skogen skall multipliceras. Det torde vara tydligt att denna förenklade form för uppdelning av virkesförrådet och taxeringens utförande i övrigt icke innefattar någon principiell avvikelse från metodens grundtankar. Den innebär exempelvis icke att gemensamma korrektionsfaktorer för den klena och den medelgrova skogen komma till användning. Vid uträkningen av hjälptabellen tillämpas de olika skogsvärdefaktorerna för den klena och den medelgrova barrskogen var för sig å den kvantitet klenskog och medelgrov skog som anses genomsnittligt förekomma. Även om det kan antagas att taxeringen i flertalet fall kommer att ske enligt ifrågavarande förfaringssätt, bör härav ej föranledas en ändring av metodens uppläggning i instruktionen. Denna måste så disponeras att de grundläggande tankegångarna följdriktigt framkomma för det principiella huvudfallet, oavsett om detta också blir det praktiskt vanligaste fallet. Däremot synes man kunna tillåta sig att såsom hjälptabell 1 beteckna den för beskattningsnämnderna normala tabellen, medan den mera sällan använda tabell, som återger det noggrannare förfaringssättet, betecknas som nr 2. Bestämmelser om den summariska uppdelningen av virkesförrådet synas

132 för övrigt vara av den vikt att de böra i första hand redovisas under avsnittet om virkesförrådets uppskattning. Det torde böra tilläggas, att, om det totala virkesförrådet riktigt uppskattats, den schablonisering som ligger i utjämning av grovskogsprocenten, exempelvis till jämna tiotal, vanligen icke medför synnerligen stor avvikelse ifrån det resultat som skulle erhållas vid noggrann uppskattning. I fråga om granförekomsten kan avvikelsen vid summarisk uppskattning bli av nämnvärd betydelse endast därest priset på gran mera avsevärt skiljer sig från priset på tall. Även utan särskild föreskrift torde det emellertid vara klart att olika hjälptabeller vid summarisk uppdelning av virkesförrådet kunna användas för tall och gran. Detta följer redan därav att granen kan hänföras till särskild grupp på sätt ovan angivits. Men även utan sådan uppdelning kan det summariska förfarandet tänkas ske med större eller mindre noggrannhet. För uppskattning av grovskogen synes böra krävas en noggrannhet av minst 10-tal procent, för uppskattning av gran en noggrannhet av minst 25-tal procent. Hjälptabeller med mindre intervall bli givetvis vidlyftigare och följaktligen besvärligare att utarbeta. Vid det praktiska taxeringsarbetet torde däremot den omständigheten att kolumnerna bli flera icke medföra avsevärt större omgång. En särskild fråga är i vad mån en motsvarande summarisk uppdelning av virkesförrådet skall få ifrågakomma beträffande lövskog. En regel härom skulle närmast få den betydelsen att fördelningen på klenskog och grovskog skulle ske med avrundning till tiotal procent e. dyl. Då det givetvis ej kan möta något hinder att utan särskilt stadgande upprätta hjälptabeller med skogskubikmeterpris uträknade för vissa sådana fall, kan det ifrågasättas om särskild föreskrift om rätt till summarisk uppdelning beträffande lövskog vore erforderlig. Å andra sidan skulle frånvaron av en bestämmelse lätteligen kunna uppfattas som ett förbud. Vid sådant förhållande synes det lämpligt föreskriva att en efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet, likartad med den som stadgas beträffande barrskog, må ske beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras. I Norrland kan i själva verket ifrågakomma att all ordinär lövskog kommer att behandlas såsom en enda grupp. I de till instruktionsförslaget fogade tabellerna C—F lämnas exempel på uppställningen av hjälptabeller avsedda såväl för fullständig som för mera summarisk uppskattning. Om uppgifter för en fullständig uppskattning föreligga, bör taxering enligt det förenklade förfarandet ej få ske. Den skattskyldige bör ej kunna påkalla sådan uppskattning för att därigenom komma i ett förmånligare läge än vid tillämpning av det fullständigare förfaringssättet, vars resultat i alla fall måste anses riktigare, lika litet som en taxeringsnämnd bör få åberopa det summariska förfarandet såsom motiv för ett högre värde an det som erhålles vid en noggrannare bestämning.

133 Skogskubiknieterpris. Enligt 1944 års till riksdagen framlagda förslag skulle värdesättningen av den växande skogen ske med hänsyn till det rotstående virkets för varje förrådsgrupp beräknade nettovärde per kubikmeter, det s. k. rotvärdet, enligt medelprisen å sådant virke för vissa angivna år. Rotvärdet skulle bestämmas beträffande olika avsättningslägen inom visst område med i huvudsak enhetlig prisbildning (prisbildningsområde) för varje förrådsgrupp utom barrvedskogen med hänsyn till samtliga däri ingående sortiment och beräknas med ledning av de pris, som på grund av prissättning för de ifrågavarande åren varit i orten gällande för sådana sortiment varav virkesförrådet inom var och en av dessa grupper ansåges sammansatt. Barrvedskog skulle värderas med utgångspunkt från värdet å massavedskog. För att bestämma värdet per kubikmeter skog å rot för viss förrådsgrupp måste man följaktligen fastslå av vilka sortiment en sådan kubikmeter skulle anses vara sammansatt. Till grund för beräkningen av sortimentssammansättningen skulle läggas en tänkt aptering. I första hand skulle en uppdelning ske i sortimentsklasser enligt grunder som fastställdes i instruktionen. Därefter skulle med utgångspunkt från denna grövre uppdelning den mera detaljerade uppdelningen på sortiment bestämmas av vederbörande beskattningsnämnder. Regler meddelades rörande viss i detta sammanhang möjlig schablonisering. Det angavs vidare i instruktionsförslaget hur priset skulle beräknas för varje sortiment — bestämmelser som i allt väsentligt överensstämde med de gällande — varefter meddelades exempel, också i viss anslutning till gällande instruktion, utvisande hur en kubikmeter virke procentuellt var sammansatt av sortimentsklasser och dessa av sortiment samt huru man genom att utgå från prisen å de senare kom fram till ett rotvärde per kubikmeter. Vidare meddelades vissa specialregler rörande tekniska fel, special sortiment m. m. Domänstyrelsen fastslog vid framläggande år 1941 av sitt förslag till skogsvärderingsinstruktion, att en konstant relation visat sig föreligga mellan de olika förrådsgrupperna beträffande den procentuella andelen i hela rotkubikmassan vid viss grovlek hos träden, oavsett deras höjd, och att därför den grundläggande apteringen kunde göras ensartad för rikets olika delar. En sådan för hela riket gemensam aptering beträffande varje förrådsgrupp fastslogs därför av domänstyrelsen i dess instruktionsförslag så till vida, att en uppdelning av de olika förrådsgruppernas virkesförråd i sortimentsklasser där bestämdes, medan åt taxeringsmyndigheterna överläts att verkställa apteringen i övrigt, d. v. s. sortimentsklassernas uppdelning i sortiment. Ur barrtimmerskog kunde utvinnas exempelvis 75 procent timmer, 15 procent massaved och 5 procent ved (sortimentsklasser). Men sortimentsklasserna vore i sin tur sammansatta av olika sortiment;

134 sålunda kunde i sortimentsklassen timmer ingå sågtimmer, pålar, stolpar m. m., och sortimentsklassen ved kunde bestå av prima ved, pannved, kolved etc. Uppdelningen av sortimentsklasserna i sortiment vore nödvändig, då rotvärdesberäkningen ytterst grundade sig på de i allmänna marknaden förekommande sortimentsprisen. Denna senare uppdelning kunde emellertid ej göras ensartad för hela landet och kunde därför icke angivas i skogsvärderingsinstruktionen. Mot förslaget i denna del — vilket såsom nyss anförts avsåg en tänkt grundaptering av virket för varje hel förrådsgrupp — anmärktes bl. a. att domänstyrelsen schabloniserat sortimentsutbytet, så att exempelvis hänsyn till s. k. specialsortiment ej kunde tagas, samt att den föreslagna grundapteringen beträffande barrskog i Skåne och lövskog i Blekinge icke överensstämde med de verkliga förhållandena. Sålunda kunde det vid provtaxeringen av en kommun i Skåne (Riseberga) konstateras, att enligt den föreslagna grundapteringen större procent av de dyrare sortimenten skulle kunna uttagas än som i praktiken vore möjligt särskilt beträffande tallen. Det funnes undantagsfall, då skogens kvalitetsförhållanden framtvingade en annan sortimentsuppdelning än den till vilken man kunde komina enligt den antagna grundapteringen. I den inom skatteberedningen upprättade promemorian framhölls i anledning härav bl. a. följande. Att helt avstå från grundapteringen kunde av praktiska skäl knappast komma i fråga. Apteringen skulle ligga till grund för beräkning av rotvärden för olika förrådsgrupper. Rotvärdena hade en dubbel uppgift. Dels skulle de angiva den allmänna värdenivån vid taxeringen och utgöra det siffermaterial, på vilket korrektionsfaktorerna skulle tillämpas, dels skulle de tjäna som underlag för bestämmande av värdeökningen å virket till följd av kvalitetstiliväxten. Ur båda dessa synpunkter vore det till stor fördel om apteringen (och därmed rotvärdesberäkningen) i stället för till hela förrådsgrupper kunde anknytas till vissa bestämda standarddimensioner, om blott anknytningen mellan diskonteringsvärdet och det ifrågavarande rotvärdet skedde på rätt sätt. Om apteringen skedde för vissa bestämda standarddimensioner, vunnes den fördelen, att densamma kunde göras enhetlig för hela landet vad beträffade den procentuella uppdelningen på olika grovt virke, dock med det undantaget att särskild hänsyn finge tagas beträffande massavedskogen i områden med onormalt grov bark. De korrektionsfaktorer, som återfunnes i domänstyrelsens förslag för t. ex. barrtimmerskogen, vore uträknade på så sätt, att de för varje genomsnittsskog uttryckte förhållandet mellan å ena sidan diskonteringsvärdet å en kubikmeter skog av den för förrådsgruppen genomsnittliga sammansättningen, å andra sidan rotvärdet å en kubikmeter skog av samma sammansättning. I verkligheten växlade förrådsgruppens genomsnittliga sammansättning för de olika genomsnittsskogarna, men rotvärdet skulle ändå enligt domänstyrelsens förslag fixeras med utgångspunkt från grundapteringen, vilken för hela landet vore lika och representerade utbytet av träd med en viss bestämd medeldiameter. Korrektionsfaktorn hade därför i vissa fall kommit att icke väl svara mot det rotvärde den skulle korrigera för erhållande av diskonteringsvärdet. Någon anledning att på denna grund ändra domänstyrelsens förslag beträffande apteringen syntes dock icke föreligga.

135 I stället hade korrektionsfaktorerna ändrats därhän, att de direkt uttryckte förhållandet mellan å ena sidan vederbörande förrådsgrupps diskonteringsvärde per kubikmeter skog av den för förrådsgruppen genomsnittliga sammansättningen, å andra sidan rotvärdet av den standarddimension för vilken grundapteringen vore avpassad. Härigenom hade ernåtts korrespondens mellan aptering och korreklionsfaktör, och de anmärkta felmöjligheterna i nu angivna avseende hade helt eliminerats. De standarddimensioner, för vilka grundapteringen gällde och rotvärdet sålunda skulle beräknas, vore 30 cm vid brösthöjd på bark för barrtimmerskogen och 20 cm vid brösthöjd på bark för massavedskogen. Apteringsschablonerna vore emellertid icke uträknade på basis av ett enda tänkt medelträd, som hölle exakt 30 resp. 20 cm vid brösthöjd. I stället hade för 30-centimetersIrädet uträknats medelapteringen för diameterklasserna 25—29,99 och 30— 34,99 cm vid brösthöjd på bark, vilka tänktes ingå i lika proportioner. På samma sätt hade 20-centimetersträdets aptering baserats på diameterklasserna 15—19,99 och 20—24,99 cm vid brösthöjd på bark. Härigenom hade en del tillfälliga ojämnheter i rotvärdets växlingar från dimension till dimension kunnat elimineras. Det kunde ifrågasättas, om icke i skogsvärderingsinstrukfionen borde angivas, att man i verkligheten icke utgått från en aptering av respektive förrådsgrupper i deras helhet utan från en aptering av träd av vissa standarddimensioner inom dessa grupper. Då emellertid olikheterna vore relativt små och den felaktighet som låge i att grundapteringen i instruktionen uppgåves avse vederbörande förrådsgrupper, hade endast formell betydelse, syntes man kunna bortse från denna oegentlighet. — Vad anginge anmärkningen, att man vid tillämpningen av domänstyrelsens förslag ej kunde taga hänsyn till att av timmerskog understundom kunde utvinnas värdefullare sortiment än timmer, så uppställde den tänkta grundapteringen teoretiskt intet hinder mot sådant hänsyntagande, om man hölle i minnet, att vad som i domänstyrelsens förslag betecknades som timmer avsåge en sortimentsklass och icke ett sortiment. För undvikande av begreppsförväxling betecknades emellertid i det överarbetade förslaget ifrågavarande sortimentsklasser respektive »grovt virke», »medelgrovt virke» och »klent virke». Kritiken mot domänstyrelsens förslag i dessa delar föranledde vissa ändringar i den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen. De

sakkunniga.

Den precisering av domänstyrelsens förslag till skogsvärderingsinstruktion, som vid överarbetningen inom finansdepartementets skatteberedning skedde därutinnan att rotvärdet per kubikmeter skog bands vid träd av vissa standarddimensioner, kom icke till direkt uttryck i det instruktionsförslag som förelades riksdagen. På sätt av skatteberedningens här ovan återgivna uttalande framgår, var man dock på det klara med att det i och för sig var oriktigt att i instruktionen uppge att grundapteringen avsåg vederbörande förrådsgrupper. Underlåtenheten att ändra den uppläggning, som gjorts i domänstyrelsens förslag, förklarades med att felet hade endast formell betydelse. De sakkunniga ha emellertid vid sin överarbetning funnit, att den i och för sig sakligt obetydliga felaktighet varom här är fråga försvårade en följdriktig uppläggning av metodens grundtankar, och ha därför, på sätt framgår redan av uttalanden under »allmänna synpunkter»,

13G ansett det lämpligast att verkställa sådan omarbetning som följer av att standardträdens grundläggande betydelse vederbörligen framhäves. I nämnda sammanhang har framhållits att blott det ena av de båda standardträden erfordras för att ange den prissättning som skall läggas till grund för taxeringen, medan det andra standardträdet behövs för att bestämma det förhållande mellan prisen å grövre och mindre grova träd, den s. k. prisrelation, som avgör vilken serie av korrektionsfaktorer som skall tilllämpas för ifrågavarande skog. Det är svårt att för standardträden finna en fullt lämplig benämning. Ordet »typträd» har synts kunna godtagas. Träden i fråga företräda de olika trädslagsklasserna, eventuellt de särskilda grupper av trädslag inom dessa, varom i det föregående talats. Däremot äro ifrågavarande träd icke representanter för vederbörande förrådsgrupper, med vilkas virkesförråd typträdens skogskubikmeterpris likväl enligt 1944 års förslag skulle multipliceras — de hade kunnat utväljas alldeles oberoende av indelningen i förrådsgrupper. Såsom nyss nämnts är det egentligen endast det ena av de båda typträden som bestämmer värdenivån. För varje förrådsgrupp erhålles skogsvärdet såsom en produkt av kubikmassan, ett med avdrag för allmänna kostnader reducerat skogskubikmeterpris och en korrektionsfaktor. Korrektionsfaktorn kan i förhållande till skogskubikmeterpriset så avvägas, att produkten av dessa två tal blir lika, vare sig man utgår från skogskubikmeterpriset å det ena eller å det andra typträdet. Väljes för den medelgrova eller den klena skogen det skogskubikmeterpris som skall tilllämpas för den grova skogens typträd, bli korrektionsfaktorerna i motsvarande mån lägre. Redan enligt 1944 års förslag skulle den klena vedskogens kubikmassa multipliceras med skogskubikmeterpriset (rotvärdet) för den medelgrova skogen, massavedskogen, detta närmast på den grund att vedskogen ofta ej har annat värde än förväntningsvärdet. Motsvarande kan emellertid vara förhållandet med medelgrov barrskog i avlägsna bygder med dåliga kommunikationer. Detta k a n sägas utgöra ett praktiskt skäl att låta typträdet för den grova skogen genomgående bestämma värdesattningen, såvitt angår barrskog sålunda även beträffande den medelgrova och den klena skogen. Härigenom betonas än mer det tidigare antydda förhållandet att fråga ej är om en uppskattning av det befintliga virkesförrådet till ett nuvärde, vilket sedan via korrektionsfaktorerna förvandlas till ett förväntningsvärde. De olika förrådsgruppernas förväntningsvärden i förhållande till varandra komma också genom en enhetlig grund för värdesättningen bättre till synes. Det klenare typträdet får vid detta förhållande betydelse endast för uträkning av den prisrelation som skall tillämpas. Såsom typträd synas för samtliga trädslagsklasser kunna antagas träd å respektive 20 och 30 cm vid brösthöjd. Eftersom ett typträd kan representera mer än ett trädslag, antingen en hel trädslagsklass eller flera trädslag inom en trädslagsklass vilka skola

137 behandlas såsom särskild grupp, får det i princip anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen eller gruppen, i ungefär samma proportion som dessa förekomma inom prisområdet. En sådan sammanvägning kominer ej att möta särskilda svårigheter — det gäller endast att vid rotvärdenas bestämmande räkna med sortiment av olika trädslag. Typträdet är enligt vad nu sagts egentligen ett konstruerat träd. Vanligen lärer det emellertid vara möjligt att låta träd av ifrågavarande grovlek inom ett eller flera i trädslagsklassen eller gruppen förhärskande trädslag vara typträd för hela klassen eller gruppen — det förutsattes ju att, om priserna för ett trädslag avsevärt skilja sig från priser å övriga trädslag, det i avseende å prissättningen icke skall inräknas i gruppen. En hopvägning av priser för konstruerade typträd kommer emellertid att bli ett normalt förfarande beträffande de typträd som skola bestämma värdet å skogsmark, eftersom detta alltid, på sätt kommer att närmare utvecklas vid behandlingen av markvärdefaktorerna, skall beräknas med hänsyn till inom området genomsnittligt förekommande sammansättning av olika trädslag, normalt tall och gran. Den möjlighet att i avseende å prissättningen skilja tall från gran som torde komina att bli regel i fråga om växande skog av dessa trädslag, kommer nämligen icke att vara för handen beträffande skogsmark. För att underlag att bestämma prisrelationen skall vara för handen måste alltid konstruerade typträd finnas för båda diametrarna 20 och 30 cm vid brösthöjd. I detta sammanhang föreslås att termen »rotvärde» utbytes mot »skogskubikmeterpris», då det förstnämnda uttrycket närmast ger vid handen att fråga är om det faktiska värdet å rotstående skog. Det nu sagda ändrar på intet sätt vad som i det föregående yttrats om den tänkta apteringen. Denna skall företagas för vartdera typträdet. Ej heller ifrågasattes ändring i anordningen att uppdela denna aptering i två moment, en grundaptering och en ytterligare fördelning på sortiment. Däremot har det ansetts lämpligt att vidtaga den formella ändringen att uttrycket »sortimentsklasser» fått utgå, då en sammanblandning med »sortiment» kan riskeras och en sådan sammanblandning skulle verka förvirrande. Den grundläggande apteringen kan lämpligen anges avse utvinningen av staindelar av olika grovlek. Vad angår den grundläggande apteringen synes det också mindre lämpligt att för framtiden binda denna i instruktionen, och allra minst så att den göres genomgående lika i riket. Rätt mycken kritik framkom i yttrandena över domänstyrelsens förslag mot dess ståndpunkt i detta avseende. I skatteberedningens förslag bibehöllos visserligen bestämmelserna om en enhetlig grundaptering. Det förutsattes att därvid hänsyn skulle tagas till normal förekomst av tekniska fel hos virket på det sätt, att viss del grovt virke skulle på grund av sådana fel överföras till medelgrovt virke o. s. v. Men genom särbestämmelser i avseende å prissättningen om avvikelser med

138 hänsyn till onormal bark tjocklek eller onormal förekomst av tekniska fel kunde i realiteten grundapteringen justeras, där den gav uppenbarligen oriktigt utslag. Dessa möjligheter äro för handen även enligt det föreliggande förslaget. Tillika gjordes av skatteberedningen vissa tillrättaläggande uttalanden om förslagets innebörd. Det bör emellertid märkas att normer för grundapteringen enligt 1944 års förslag voro intagna i skogsvärderingsinstruktionen och att detta förhållande i och för sig inbjöd till att grundapteringen gjordes enhetlig för hela riket. I det föreliggande förslaget bibehålles ej denna anordning. I stället föreslås, eftersom det gäller förhållanden, vilkas utredande kräver rent teknisk sakkunskap, att uppgiften att meddela regler om den grundläggande apteringen överlämnas åt statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen, vilka ämbetsverk torde äga den största samlade sakkunskapen i ämnet. Då dessa ämbetsverk ha i sin hand att verkställa sin bedömning med hänsyn till vad som för varje taxering är i olika avseenden lämpligt, saknas skäl att uppställa krav, varigenom de på förhand bindas, exempelvis genom en bestämmelse att grundapteringen skall vara lika för riket i dess helhet. Enligt föreliggande förslag skall alltså före allmän fastighetstaxering statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen i särskilda anvisningar bestämma de områden som för de vanligast förekommande trädslagen skola vara apteringsområden, under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett sådant större område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, barktjockleken hos träden samt trädens kvalitet. Tilllika bör i anvisningarna för varje apteringsområde och if rågakommande trädslag, under antagande av sådan aptering som för det avverkade virket i varje avseende finnes lämplig, för dels ett träd som håller i genomsnitt 20 cm dels ett träd som håller i genomsnitt 30 cm vid brösthöjd bestämmas den uppdelning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar av olika grovlek, som skall ligga till grund för prisberäkningen. Om det skall visa sig nödvändigt att i detta sammanhang, på sätt förutsattes i 1944 års förslag, för bestämning av värdet å visst typträd företaga en aptering för flera olika dimensioner och därefter sammanföra dessa, må få bli beroende av särskilda överväganden inom nämnda ämbetsverk. Den grundläggande apteringen innefattar en uppdelning av virket å stamdelar med hänsyn till grovleken. De förut använda benämningarna grovt virke, medelgrovt virke och klent virke upptagas emellertid ej i instruktionsförslaget, då sammanblandning med de i det föregående förordade uttrycken grov skog etc. för de olika förrådsgrupperna bör undvikas. Det är uppenbart att den detalj aptering, den uppdelning av de tänkta stamdelarna i sortiment, vars överlämnande åt taxeringsmyndigheterna ej kan undvikas, kommer att kräva avsevärd sakkunskap. I verkligheten måste den — liksom enligt gällande bestämmelser, vilka härutinnan icke så mycket skilja

139 sig från de nya — utföras av de länsskogssakkunniga. Olikheterna sammanhänga väsentligen med att skogskubikmeterpris enligt det förevarande förslaget skola bestämmas endast för vissa typträd, medan prisbestämningen enligt gällande regler avser samtliga de träd som anses ingå i en årsavkastning. Det s. k. Stockholmsmötet har redan hittills haft som en viktig funktion att verka för enhetlighet. Emellertid fordras för ändamålet vissa uppgifter, i regel procentuella tal, rörande dels trädens barkvolym, dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området allmänt förekommande tekniska fel beräknas i medeltal icke kunna utnyttjas såsom gagnvirke. Även framräknandet av dessa procenttal kräver sådan teknisk sakkunskap att uppgiften bör anförtros åt skogsforskningsinstitutet i samråd med skogsstyrelsen. I de ifrågavarande anvisningarna böra ock fastställas de omräkningstal som erfordras för att ange förhållandet mellan å ena sidan stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått. Dylika förvandlingstal erfordras dels för att beräkna hur stor volym så uttryckta sortiment kunna utvinnas av en skogskubikmeter avseende ifrågavarande typträd, dels för att med utgångspunkt från priserna å sortimenten räkna ut priset på en sådan skogskubikmeter. Vissa av cle på nämnda ämbetsverk sålunda ankommande uppgifterna och framförallt de som avse fastställande av omräkningstalen torde erfordra särskilt utredningsarbete av ej obetydlig omfattning. För närvarande är frågan om ändrade normer för virkesmätningen på olika håll aktuell. Utvecklingen härutinnan kommer givetvis att påverka vissa moment av förberedelsearbetet för fastighetstaxering beträffande skog och måste uppenbarligen beaktas av de ifrågavarande ämbetsverken. De här senast behandlade frågorna synas icke vara av den art att de behöva tynga framställningen i instruktionens avsnitt om skogskubikmeterpris. Lämpligen böra de komma fram i den avdelning som handlar om föreskrifter vilka före allmän fastighetstaxering meddelas av statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen. Föreskrifterna i 1944 års förslag rörande förfarandet vid svårighet att fastställa vilka sortiment som skola anses ingå i viss sortimentsklass eller, vid prisvariationer inom de olika sortimenten, att beräkna medelnettopris för dessa synas kunna utbytas mot en bestämmelse att uppdelningen på sortiment ej behöver göras mer detaljerad än som kan anses erforderligt för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterprisen. Det lärer kunna överlämnas åt skogsforskningsinstitutet att efter samråd med skogsstyrelsen meddela anvisningar även härutinnan. De exempel rörande virkesförrådets uppdelning på sortimentsklasser, som funnos i 1944 års förslag, synas ej heller böra tynga instruktionen. I den mån ej sådana exempel komma att lämnas av de nämnda ämbetsver-

140 ken i deras föreskrifter, synas de böra upptagas i sådana särskilda upplysningar till ledning vid taxeringen som omnämnts under allmänna synpunkter. Även övriga exempel som hänföra sig till sortimentssammansättningen och till prissättningen synas kunna överflyttas till dessa upplysningar. Viktigt synes vara att upplysningarna erhålla en viss grad av fullständighet. Ett gott taxeringsresultat lärer kunna därigenom befordras. I fråga om de särskilda reglerna om fel i virket på grund av röta o. dyl. samt om specialsortiment ifrågasättas inga egentliga sakliga ändringar i vad som föreslogs år 1944. Bestämmelserna härom kunna utnyttjas för att komma till rätta med ojämnheter i taxeringen med hänsyn till kvalitetsförhållanden o. dyl. i den mån ej övriga regler ge ett tillräckligt differentierat resultat. I sistnämnda avseende må hänvisas till möjligheten att behandla dåliga kulturer — exempelvis tysktall i den mån sådan alltjämt förekommer i vissa delar av riket — såsom särskild grupp inom en trädslagsklass. Beträffande förfarandet vid prissättningen kan här hänvisas till vad som anförts i avsnitten om prisnivån och om allmänna kostnader. Det må endast erinras att det i 1944 års förslag förutsattes att värdet skulle för varje sortiment utrönas för vart och ett av de år, som skulle läggas till grund för beräkningen, och att medeltal för dessa värden skulle uträknas. Detta motsvarar också vad som hittills varit stadgat. Nu föreslås i stället att femårsmedeltal skola angivas dels av bruttoprisen, dels av de speciella omkostnaderna. Ett sådant förfaringssätt fordras för att åstadkomma en tilllämpning av medeltalen i olika avsättningslägen och har, mot författningens bokstav, redan hittills faktiskt tillämpats. Stadgandena böra givetvis så avfattas att de täcka det förfarande som åsyftas. Faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen. Under förarbetena till 1944 års förslag diskuterades ingående sättet för uträkning av de korrektionsfaktorer som skulle tillämpas för att från det på visst sätt uppskattade värdet av det befintliga mätbara virkesförrådet komina fram till skogens förväntningsvärde, uppdelat på skogsmark och växande skog. Mot de grunder som i sådant avseende tillämpats av domänstyrelsen framställdes under remissförfarandet vissa anmärkningar, vilka till stor del beaktades av skatteberedningen vid dess överarbetning och vilka därför numera torde ha huvudsakligen historiskt intresse. Redan i det föregående har en kort redogörelse lämnats för det inlägg i debatten, varigenom professorn Henrik Petterson förordade ett uppskov med den nya metodens antagande, enär den borde bygga på de skötselprogram som vore under utarbetande vid statens skogsförsöksanstalt. Ett meningsutbyte ägde också rum rörande förhållandet mellan tall och gran. Även denna fråga beaktades i skatteberedningens överarbetade förslag.

141 S k a t t e b e r e d n i n g e n uppehöll sig s ä r s k i l t vid f r å g a n o m s ä t t e t för skogsm a r k s v ä r d e t s b e s t ä m m a n d e — s å s o m o v a n f r a m h å l l i t s s k u l l e enligt d o m ä n s t y r e l s e n s förslag ej n å g o t s ä r s k i l t s k o g s m a r k s v ä r d e r e d o v i s a s . S k a t t e b e redningen yttrade härutinnan: Själva värdesätlningen sker med utgångspunkt från värdet av den skog, som beräknas efter förloppet av viss tid komma att finnas å marken, om den nöjaktigt utnyttjas, och därvid väljes den tidsperiod, som antages åtgå för skogens utväxning till ett ungskogsstadium, då gallringsuttag snart kunna påbörjas. Förväntningsvärdet å skogen vid detta tänkta ungskogsstadium, utökat med tillägg för förväntningsvärdet av avkastning från kommande omloppstider, diskonteras till nuvärde. Vid dessa beräkningar förutsattes, att det virkesförråd, som uppväxer å marken, kommer att tillväxa på det sätt och avverkas i den ordning, som antagits beträffande den å marken eller liknande mark inom tillväxtområdet växande skogen. För att de till grund för värderingen liggande prisförutsättningarna skola bliva desamma som för växande skog anknytes markvärdet till rotvärdet för sådan skog, och som anknytningspunkt har valts massavedskogens rotvärde. Anknytningen har genomförts på det sättet, att förhållandet mellan markvärdet per hektar samt massavedskogens rotvärde (per kubikmeter) uträknats för olika fall och de därvid erhållna talen fastställts som konstanta faktorer för bestämmande av markvärdet (markvärdefaktorer). Markvärdet skall alltså i de särskilda fallen uträknas genom multiplikation av massavedskogens rotvärde med den för vederbörande fall gällande markvärdefaktorn. I det förslag till skogsvärderingsinstruktion, som nu utarbetats, ha angivits markvärdefaktorer, som gälla för varje tillväxtområde och godhetsgrad å marken. Markvärdefaktorn kan sålunda sägas vara ett tal, vilket representerar det antal kubikmeter av massavedskog, som markvärdet oavsett priset på denna kubikmeter kan anses motsvara. Så snart som prisuppgifterna för den period, som skall läggas till grund för rotvärdesberäkningen, insamlats och erforderliga rotvärden för vederbörande prisbildningsområde samt avsättningsläge fastställts, kunna emellertid efter multiplikation markvärdena i stället uttryckas i kronor per hektar, och i de för taxeringen utfärdade länsanvisningarna och hjälptabellerna komma alltså sådana tal för markvärdena att kunna angivas. Vid denna beräkning skall förekomsten av tall och gran inom massavedskogen antagas överensstämma med genomsnittsförhållandena för vederbörande tillväxtområde och godhetsgrad å marken. Beskattningsnämndernas arbete vid markvärderingen kommer därför att inskränka sig till en multiplikation av ett i en tabell angivet värde per hektar med det för vederbörande taxeringsenhet utrönta antalet hektar, och hela proceduren blir ur beskattningsnämndernas synpunkt mycket enkel. Mervärdet å ett skogbevuxet område utöver det värde, som framkommer genom uppskattning av den växande skogen, är alltid mindre än områdets värde, om skog saknades å detsamma (kalmarksvärdet), varför en korrektion måste ske genom en motsvarande reduktion av skogsvärdet, om man vill redovisa ett särskilt markvärde av samma storleksordning som kalmarksvärdet oavsett i vilket utvecklingsstadium den därå befintliga skogen befinner sig. Storleken av denna reduktion blir beroende av hur långt den växande skogen utvecklats, och såsom gradering på denna utveckling kan man for barrskogen (liksom den värdefullare lövskogen i södra Sverige) hålla sig till diameterutvecklingen, d. v. s. uppdelningen i förrådsgrupper. Den sammanlagda reduktionen för samtliga förrådsgrupper kan beräknas ur skillnaden mellan å ena sidan summan av den rotstående skogens diskonterade värde och markens diskonterade värde i kalavverkat skick samt å andra sidan diskonterade värdet av

alla framtida avkastningar. En viss förrådsgrupps andel i totala reduktionen kan sedan uträknas med hänsyn till den tid, som enligt riksskogstaxeringens material förflyter, innan den når sitt slutskede, och med hänsyn jämväl till den areal, som den kan anses disponera (beräkningarna måste ske för tillväxtområden och de särskilda godhetsgraderna inom dessa). Sedan virkesförrådet å en fastighet uppskattats och indelats i förrådsgrupper, har man erforderligt material även för bestämmande av i vilken utsträckning skogsvärdet skall reduceras därför att markvärdet beräknats för högt. Någon särskild räkneoperation härför behövs icke, eftersom reduktionen kan inläggas i korrektionsfaktorerna för de olika förrådsgrupperna. Hänsyn till ifrågavarande förhållande kan sålunda tagas genom att exempelvis korrektionsfaktorerna ior en medelgod mark inom tillväxtområde I minskas med 0,12 för vedskog (stor reduktion av skogsvärdet, eftersom det särskilda markvärdet vid förekomst avungskog är obetydligt), 0,06 för massavedskog (mindre reduktion), 0,03 for timmerskog (obetydlig reduktion, därför att det särskilda markvärdet vid förekomsten av gammal skog närmar sig kalmarksvärdet) samt 0,05 för lövskog (reduktionen bestämd som ett medeltal vid förekomst av skog ur alla åldrar). Mot det nu angivna sättet att reducera skogsvärdet med hänsyn till att markvärdet beräknas såsom ett kalmarksvärde kan anmärkas, att den förenämnda minskningen av korrektionsfaktorerna uträknats på grundval av genomsmttssko"en för visst tillväxtområde och alltså endast passar vid förekomst av liknande skog" på den särskilda taxeringsenheten. Om sålunda minskningen av korrektionsfaktorn för barrvedskog i visst fall är 0,12, passar detta tal kanske for ett forrad av barrvedskog om 15 kubikmeter per hektar. Om nu på viss fastighet i stallet finnas 30 kubikmeter barrvedskog per hektar utan att de övriga förrådsgrupperna innehålla mindre virkesförråd än genomsnittet för tillväxtområdet, kommer reduktionen av rotvärdet för barrvedskogen å ifrågavarande fastighet att bliva dubbelt så stor som den borde vara. Det föreligger emellertid anledning förmoda, att detta förhållande, som skenbart medför en oberättigad fördel för fastigheten med det större virkesförrådet, i själva verket är ägnat att motverka en orättvisa, som eljest skulle vederfaras denna fastighet. Det är nämligen allmänt bekant, att sko" som är väl sluten eller översluten, växer långsammare än skog, som ar glcsare°'och där alltså varje träd har större utrymme till sitt förfogande. Hänsyn till denna olikhet tages icke vid övriga moment av taxeringen. De sakkunniga. Särskilda korrektionsfaktorer skola enligt det förut anförda fastställas beträffande varje tillväxtområde för varje förrådsgrupp inom en var av de tre trädslagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och ädel lövskog. För en var av dessa trädslagsklasser anses så ensartade tillväxt- och avverkningsförhållanden råda att alla slags träd kunna utan olägenhet inpassas under dem. Bearbetningar av riksskogstaxeringsmaterialet ha visserligen givit vid handen, att variationer beträffande tillväxt och avverkningsordning förekomma, men ha knappast givit stöd åt uppfattningen att dessa variationer varit så betydande att de borde föranleda en ytterligare differentiering av korrektionsfaktorerna. Den under förarbetena till 1944 års förslag debatterade frågan om skiljaktigheter i förhållandet mellan tall och gran beaktades, såsom ovan påpekats, i det slutliga förslaget, nämligen så att

143 tall och gran i avseende å virkesförrådsuppskattning och prissättning skulle behandlas såsom skilda trädslag. Motsvarande förfaringssätt kan nu enligt de sakkunnigas förslag tillämpas även beträffande andra trädslag mom en trädslagsklass. Frågan om korrektionsfaktorernas utformning beröres ej av denna anordning. I 1944 års proposition redovisades de ganska invecklade beräkningsmetoder, som tillämpats vid korrektionsfaktorernas uträkning, i en särskild såsom bilaga intagen promemoria. Beräkningsmetoden har nu ytterligare bearbetats och utvecklats av två av de sakkunniga, Hagberg och Malmgård. För det därvid tillämpade förfaringssättet och frågor som uppställa sig i samband därmed lämnas särskild redogörelse (bilaga V), till vilken de sakkunniga tillåta sig hänvisa. Här skall dock i korthet redogöras för de grundläggande momenten i den tankegång som ligger bakom korrektionsfaktorerna och deras uträkning. För enkelhetens skull antages först att fråga är om en skog av ett enda trädslag och att det gäller att fastställa vilket förväntningsvärde som tillkommer ett visst träd. Trädet förutsattes skola tillväxa. Ju längre det får stå kvar desto grövre och värdefullare sortiment antages det kunna ge. Tillväxten sker icke likformigt. I början av en plantas tillvaro är tillväxten i massa obetydlig men den relativa tillväxten mycket stor. Den relativa tillväxten avtar snart hastigt, men den absoluta tillväxten ökas normalt mer och mer intill en viss gräns. Den kvalitativa tillväxten företer vissa gradvis framträdande ändringar. En sådan ändring sker, när trädet når den storlek vid vilken det börjar kunna utnyttjas till gagnvirke, dock icke på en gång, eftersom småningom allt större delar av trädet kunna så användas. En mera accentuerad prisökning framträder ånyo, när trädet når den storlek att det kan användas för sådana särskilt värdefulla sortiment — mestadels timmer — som kunna utvinnas endast av grövre träd. Den kvantitativa tillväxten mätes i massa och dess genomsnittliga förlopp kan för olika delar av riket framräknas ur riksskogstaxeringarnas material, vilket innehåller uppgifter om bl. a. radietillväxten vid olika åldrar. Betydelsen av den kvalitativa tillväxten kan utrönas endast genom prissättning. Vid taxeringen kommer den till synes i värdet å en skogskubikmeter för dels det grövre dels det klenare typträdet, vartdera värdet bestämt med hänsyn till priserna på de olika sortiment som kunna utvinnas av typträdet. Om man nu vill fastställa förväntningsvärdet å ett visst träd, måste också ett antagande göras om den tidpunkt när det kominer att avverkas. Men känner man tidpunkten för avverkningen, vet man också, enligt vad nyss sagts, hur stort trädet kommer att vara vid avverkningstillfället och, eftersom man har fastställt ett skogskubikmeterpris för träd av sådan storlek, vad det då kominer att ha för värde. Trädets förväntningsvärde är det vid nuvarande tidpunkt enligt viss antagen räntefot beräknade diskonterade värdet av vad

som kommer att erhållas för trädet vid avverkningen. Hur stort detta värde är i förhållande till det värde, som skulle erhållas om det omedelbart avverkades, är i detta sammanhang utan direkt intresse, vare sig sistnämnda värde är högre eller lägre än förväntningsvärdet. Vad som står fast ar att avverkningstakten i betydande grad regleras av skogsvårdslagstiftningen och att trädet förutsattes skola avverkas vid den antagna tidpunkten. For att komina fram till det värde som är av intresse för taxeringen behovs alltså ingen uppskattning av det värde varje träd skulle ha om skogen omedelbart avverkades. Ett dylikt värde, ett slaktvärde, kunde visserligen i regel fastställas, och det vore icke omöjligt att taga detta värde till grund for jämförelsen. Sådan var i själva verket den principiella innebörden av doman r styrelsens ursprungliga förslag, ehuru den klena barrskogens värdering efter massavedspris innebar ett avsteg från tankegången. Avsteget var val-, motiverat, ty ungskogen och framförallt den mycket klena ungskogen har i regel intet annat värde än förväntningsvärdet. Tydligt torde i varje fall vara att för en uträkning av det ifrågavarande trädets rotvärde vid avverkningstillfället det räcker att känna dess rotvärde vid vilken tidpunkt som helst — till och med det värde som skulle ha tillkommit det, om det fått kvarstå till någon senare tidpunkt än den som faktiskt förutsattes for avverkningen. Såsom förut anförts antages enligt de sakkunnigas forslag skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet - d. v. s. det pris som det ifrågavarande trädet antages komma att få, när det uppnår en storlek av 30 cm vid brösthöjd — såsom riktpris för hela taxeringen. Enligt den föreliggande metoden göres nu det antagandet att utvecklingen av skogskubikmeterprisen tills träden blivit fullt utvuxna är väsentligen j ä m n och att den sålunda, grafiskt återgiven, betecknas av en rat linje, med i huvudsak endast sådana avvikelser som följa av att de allra minsta dimensionerna, vilka anses vid avverkningen icke ens komma att ge nettoutbyte såsom brännved, antagas icke ha eget kubikmeterpris och att, nar virket nått viss grov dimension, kvalitetsförbättringen upphör. Detta antagande är icke godtyckligt; det framkom på grundval av undersökningar under förarbetena till 1944 års förslag, och intet har förekommit som skulle kunna anses rubba uppfattningen att en uppskattning, som i alla fall måste vara i flera avseenden schablonmässig, blir tillräckligt noggrann, om man utgår från det antagandet. Ifall man nu känner två priser i utvecklingslinjen och den minsta dimension vid vilken avverkning kan förväntas ge något nettoutbyte så ock å vilket utvecklingsstadium kvalitetsutvecklingen upphör, äro med sagda antagande alla andra priser i denna linje givna. I förevarande sammanhang utgöras de grundläggande priserna av skogskubikmeterprisen å de båda typträden. Med hjälp av prisserien kan det ifrågavarande trädets rotvärde vid avverkningen bestämmas samt, efter diskontering av detta värde till nuvarande tidpunkt efter den antagna räntefoten, dess förväntningsvärde. Det tal, som utvisar förhållandet mellan

145 å ena sidan det på ovan angivet sätt utrönta förväntningsvärdet per kubikmeter å ifrågavarande träd, å andra sidan riktpriset per skogskubikmeter, skulle utgöra korrektionsfaktorn för trädet, om en sådan faktor för detta skulle fastställas. Vid taxeringen måste emellertid räknas med icke ett träd utan ett stort antal sådana, dels alla dem som nu finnas i skogen, dels dem som kunna beräknas där uppväxa framdeles. Vissa av dessa träd komma aldrig att få något självständigt värde. De komma att gallras bort under sådana förhållanden att de ej ge något nettoutbyte men väl kunna förorsaka kostnad. Underskottet inbegripes i de allmänna kostnaderna för vilka schablonavdrag göres. Men för alla de existerande och framtida träd, som vid avverkningen beräknas ge någon nettobehållning, skall förväntningsvärdet fastställas. Nuvärdet å skogen inklusive skogsmarken är nämligen det sammanlagda förväntningsvärdet å alla de sistnämnda träden med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader. I princip kan man tänka sig att en korrektionsfaktor fastställdes för varje ifrågavarande träd och att alla de förväntningsvärden i förhållande till riktpriset, som genom förmedling av denna faktor uträknades för varje träd, sammanlades. Härigenom skulle det totala förväntningsvärdet å skogsmarken och skogen erhållas. Nu är givetvis ett sådant tillvägagångssätt ej möjligt. Man måste förfara summariskt. Detta kan ske genom att sammanföra träden i grupper, för vilka en tillämpning av gemensamma korrektionsfaktorer är möjlig och lämplig. Det är för detta ändamål som skogen uppdelas å dimensions- eller förrådsgrupper, vilkas virkesmassa uppskattas. Beträffande barrskogen blir alltså resultatet schematiskt sett detsamma som om skogen bestode av tre mycket stora träd, vartdera med den virkesmassa som utgör summan för vederbörande förrådsgrupp, vartill emellertid skulle komma det förväntningsvärde som representerades dels av ännu icke framkomna skogsgenerationer, dels av de befintliga träd som ännu icke nått brösthöjd och som fördenskull icke inräknas i förrådsgrupperna. För en genomsnittsskog kan detta tillkommande värde uträknas och per hektar fastställas i förhållande till riktpriset per skogskubikmeter. Det har nu gällt för de sakkunniga att finna en metod genom vilken den anförda tankegången kunde på ett samtidigt så enkelt och så tillförlitligt sätt som möjligt förverkligas. Av olika skäl har förfarits något annorlunda än vid utarbetande av 1944 års förslag. Metodändringen sammanhänger med ett i viss mån ändrat antagande, som antytts redan under allmänna synpunkter. Vid det tidigare förslagets upprättande togs till utgångspunkt, att den genomsnittsskog som framkom på grundval av riksskogstaxeringen skulle bibehållas oförändrad. Men det befanns att det i vissa tillväxtområden förekom ett sådant överskott av skog av viss ålder att en avverkningsordning, vilken skulle i stort sett leda till bibehållandet av 10—910443

146 samma tillstånd, komme att framstå som irrationell. Det för en genomsnittsuppskattning mest tillfredsställande resultatet har ansetts kunna erhållas genom att med utgångspunkt från riksskogstaxeringarnas uppgifter om tillväxt och åldersfördelning m. m. konstruera en »normaliserad genomsnittsskog», med viss areal skogsmark för varje förrådsgrupp, vilken skog antages böra bibehållas oförändrad. En sådan normaliserad genomsnittsskog kommer med de givna förutsättningarna att i all framtid ge oförändrad årlig virkesavkastning och, enligt de antaganden som göras vid taxeringen, jämväl lika årlig värdeavkastning. Det totala förväntningsvärdet å skogsmarken och den växande skogen kan därför enkelt erhållas genom att med tillämpning av den antagna räntefolen kapitalisera den årliga värdeavkastningen, reducerad med den antagna årliga allmänna kostnaden, allt uttryckt i riktpriset per skogskubikmeter, d. v. s. skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet. För beräkning av skogsmarksvärdet måste arealen kopplas in såsom ett nytt moment. Vad som skall räknas ut är det förväntningsvärde, som skulle tillkomma en hektar skogsmark i den ifrågavarande skogen om å marken funnes 0-årig skog, d. v. s. som om denna utgjorde kalmark med grobara frön i tillräcklig myckenhet för att ett tillfredsställande plantbestånd skall kunna beräknas där omedelbart uppkomma. Även vid denna beräkning iakttages avdraget för allmänna kostnader. Skogsvärdet skall nu erhållas genom att från det sammanlagda förväntningsvärdet å skogsmarken och den växande skogen avdraga värdet å skogsmarken. Härvid förutsattes att även förstnämnda värde uttryckes per hektar, vilket utan svårighet kan ske i fråga om en sådan skog som antages ha ett oförändrat skogstillstånd å varje arcalenhet. Om alla skogar vore lika med den skog varmed ovan räknats, d. v. s. med samma trädsammansättning som den på grund av riksskogstaxeringarna uppbyggda normaliserade genomsniltsskogen, så skulle, under förutsättning att det ifrågakommande riktpriset betecknas som 1 och att det bortses från allmänna kostnaderna (till vilka hänsyn tages genom avdrag från skogskubikmeterpriset), de såsom relativtal i förhållande till riktpriset uttryckta värdena å dels skogsmarken och den växande skogen gemensamt per arealenhet, dels skogsmarken enbart per samma enhet också kunna betecknas såsom korrektionsfaktorer i angivna avseenden, och korrektionsfaktorn för den växande skogen skulle vara skillnaden mellan dessa båda faktorer, omräknad att gälla icke per hektar utan per skogskubikmeter. Nu ha emellertid skogarna även vid enhetligt trädslag en växlande sammansättning av träd av olika grovlek, och därför skola korrektionsfaktorerna fastställas förrådsgruppsvis, med andra ord, de måste fördelas på dimensionsklasser. Vid uträkningen har ej detta kunnat ske direkt, utan faktorerna ha enligt särskild metod med utgångspunkt från totalvärdet ut-

räknats per hektar för ett vart av ett större antal utvecklingsstadier och sedan sammanförts förrådsgruppsvis. Den faktor, som skulle belöpa på det förefintliga icke mätbara virkesförrådet, har därvid kommit att ingå såsom en liten del av den korrektionsfaktor som hänfört sig till den klenaste ifrågakommande förrådsgruppen inom det befintliga mätbara virkesförrådet. För att kunna verkställa avdrag för den del av markvärdet, som belöper på den växande skogen, har man måst fördela även markvärdefaktorn på den växande skogens förrådsgrupper. Den återstående delen av markvärdefaktorn, d. v. s. den del därav som belöper på ännu icke befintliga utan först framdeles uppkommande skogsgenerationer, utgörande tilllika det i det ifrågavarande riktpriset uttryckta förväntningsvärdet per hektar å dessa generationer, kommer efter räkneoperationernas fullbordande att kvarstå såsom fallande utanför nämnda avdrag. Som slutresultat av beräkningarna ha nu erhållits dels korrektionsfaktorer för ifrågakommande förrådsgrupper av den växande skogen per hektar — av vilka faktorer den som avser den klenaste förrådsgruppen inbegriper även den faktor som skulle hänföra sig till det befintliga ännu icke mätbara virkesförrådet — dels en korrektionsfaktor, markvärdefaktorn, avseende markvärdet så uppfattat som förut sagts och i sig inkluderande bland annat en del som avser förväntningsvärdet å ännu icke framkomna skogsgenerationer. Tillsammans utgöra dessa faktorer den korrektionsfaktor som genom kapitalisering uträknats för skogsmarken och den växande skogen gemensamt per hektar men som icke redovisas vid taxeringen. Eftersom skogsvärdefaktorn skall hänföra sig till en skogskubikmeter virke, omräknas nämnda per hektar fastställda faktor för den växande skogen med hänsyn därtill. Detta har kunnat ske, då man känner virkesförrådet å en hektar av den normaliserade genomsnittsskog, från vilken man utgår, men har förutsatt vissa antaganden, för vilka redogörelse lämnas i bilaga V. Emellertid måste i detta sammanhang uppmärksammas även frågan om betydelsen av olika avsätlningslägen. Genomgående har beträffande viss skog utgåtls från förefintligheten av ett visst riktpris, nämligen skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet, och en viss prisutveckling ävensom en viss avverkningsordning. I verkligheten måste emellertid hänsyn tagas dels därtill att prisutvecklingen bestämmes av förhållandet mellan skogskubikmeterprisen för det klenare och det grövre typträdet, den s. k. prisrelationen, vilket förhållande varierar med hänsyn till avsättningslägena, dels till att vid taxeringen skall förutsättas olika avverkningsordning vid olika godhetsklasser å marken och olika omloppstider i olika tillväxtområden. Detta betyder att olika korrektionsfaktorer skola fastställas för alla dessa varierande förhållanden. Av förslagen till tabellerna A och B framgår hur de sakkunniga tänkt sig att tabeller skola kunna upprättas, i vilka alla dessa förhållanden beaktas.

148 I det föregående har ej berörts det i'all att den skog, lör vilken korrektionsfaktorer skola bestämmas, består av mer än ett enda trädslag. Emellertid skola dessa faktorer fastställas för varje trädslagsklass. En sådan består av mer än ett trädslag. Såtillvida kompliceras ej frågan härigenom, att riksskogstaxeringens grundläggande material bearbetas just med trädslagsklassen som indelningsgrund. De i en trädslagsklass ingående trädslagen bestämma alltså gemensamt vilken avverkningsordning som skall i varje tillväxtområde antagas för varje sådan klass. Men svårigheter framträda, när markvärdeproblemet avskiljes såsom ett särskilt spörsmål. Det föreslogs år 1944 att markvärdet skulle, oavsett vilka trädslag som vid taxeringen funnes å marken, bestämmas som om marken nyttjades för produktion av barrskog bestående av tall och gran i den å mark av motsvarande godhetsgrad genomsnittliga sammansättningen. En gemensam norm för bestämmande av markvärde synes önskvärd. Det »riktiga» markvärdet är icke beroende av hur marken användes utan hur den lämpligen kan användas. För mark av samma godhetsgrad bör i samma trakt och i samma avsättningsläge markvärdet vara lika. Nära till hands låge att vid markvärdets bestämmande taga hänsyn till den förmånligaste användning man kunde finna för marken. Men det torde vara svårt att fastställa denna användning, eftersom det gäller en utveckling på lång sikt med växlande förhållanden mellan priser för olika trädslag och till äventyrs även med generationsväxling för att markens produktionsförmåga skall kunna vidmakthållas. Det ligger otvivelaktigt närmast till hands att, när det gäller att fastställa en enhetlig norm, taga sikte på markens faktiska genomsnittliga användning, och i sådant avseende erbjuder sig såsom representativ för största delen av riket just produktion av tall och gran i den för ifrågavarande tillväxtområde och godhetsgrad å marken vanliga sammansättningen. Visserligen kan det nu göras gällande att det ej är så nödvändigt att vid taxeringen fastställa »riktiga» markvärden, att man för vinnande av detta syfte behöver underkasta sig de tekniska svårigheter i avseende å korrektionsfaktorernas fastställande varmed man måste räkna, om det i och för sig följdriktiga systemet brytes. Man kunde vara försvarad med att vid taxeringen redovisa ett markvärde som betingas av taxeringens speciella ändamål. Det markvärde, som skulle gälla vid fortsatt förhandenvarande användning av marken, kunde synas i sådant avseende vara ett naturligt redovisningsvärde. Men valdes denna utväg, så skulle svårigheterna vid bestämmande av korrektionsfaktörerna utbytas mot tekniska svårigheter av större praktisk räckvidd på ett annat plan. Gällde icke ett enhetligt bestämt markvärde, skulle det nämligen bli nödvändigt att vid själva taxeringen verkställa en uppdelning av skogsmarksarealen på olika trädslag, en åtgärd som beträffande varje fastighet, där det finnes blandad barr- och lövskog eller blandad ordinär och ädel lövskog, skulle vålla betydande, vid

149 krav på större noggrannhet nästan oöverkomliga svårigheter. Detta skäl för fastställande av markvärden under enhetligt antagande rörande markens användning synes i och för sig avgörande. Markvärde är enligt det föreliggande förslaget i princip det förväntningsvärde, som skulle tillkomma marken om därå funnes 0-årig skog, vilken konime att utvecklas på sätt förutsattes i avverkningsordningen för den normaliserade genomsnittsskog varmed vid taxeringen räknas. Värdet är, utom av virkesprisen, beroende av dels hur stor virkesavkastning som är att förvänta (markens godhetsgrad) dels hur snart avkastningarna och framför allt de värdefullare avkastningarna beräknas utfalla. En bättre godhetsgrad betyder givetvis ett högre markvärde. Eftersom beträffande ett visst trädslag omloppstiden vanligen bör vara längre vid sämre godhetsgrad för marken, är det tydligt att å andra sidan markvärdet merendels står i omvänt förhållande till omloppstidens längd. Virkesprisens inverkan gör sig gällande därigenom att höga rotvärden givetvis betyda ett högre markvärde, men också så att markvärdet blir högre om träden redan vid tidig ålder nå goda priser, än om sådana priser kunna erhållas först sedan träden vuxit till grova dimensioner. När korrektionsfaktorernas innebörd och sättet för deras uträkning i det föregående behandlats, har antagits att gemensamma faktorer skulle fastställas för viss trädslagsklass å mark av viss godhetsgrad i visst tillväxtområde, allt under förutsättning av samma avverkningsordning och samma relation mellan skogskubikmeterprisen för typträden inom trädslagsklassen. Att man bundit faktorerna vid en trädslagsklass har också inneburit ett antagande om samma riktpris vid bestämmande av skogsvärdefaktorn som av markvärdefaktorn. Endast om man genomgående räknar med enhetliga förutsättningar i angivna avseenden kan ett exakt riktigt förhållande mellan skogsvärdefaktorer och markvärdefaktorer erhållas. Emellertid skola enligt metoden sådan den faktiskt utformats faktorerna ej vara ur nu angivna synpunkt följdriktigt uträknade. Om skogsvärdet skall bestämmas under antagande av förhandenvarande skogsproduktion men markvärdet under antagande av produktion av skog av genomsnittlig sammansättning, komma nämligen oenhetliga förutsättningar att föreligga. Detta måste iakttagas vid faktorernas uträkning. Särskilt betydelsefullt härutinnan är att det inbördes förhållandet mellan de olika trädslagens skogskubikmeterpris beaktas. Problemet gäller alltså att finna riktiga korrektionsfaktorer, men ej sådana som äro riktiga under förutsättning att samma priser tillämpas vid uppskattning av den växande skogen och av marken, utan sådana som resultera i en riktig värdesättning om den växande skogen värderas efter de skogskubikmeterpris som gälla för denna och skogsmarken efter de skogskubikmeterpris som gälla för skog av genomsnittlig sammansättning. Med antagandet av skogsmark svärdet vid produktion av skog bestående av

150 olika trädslag i genomsnittlig sammansättning såsom genomgående markvärde är väl bäst förenligt att som allmän grundläggande värderingsnorm förutsätta, att skogsägaren skall i mån som den nuvarande skogsgenerationen slutavverkas övergå till produktion av sådan skog. Detta värderingsresultat skulle rätteligen erhållas genom att till hela förväntningsvärdet å nuvarande skogsgeneration — alltså inbegripen den del därav som skall redovisas såsom ingående i markvärdet — lägges den del av skogsmarksvärdet för ifrågavarande slag av skog av genomsnittlig sammansättning som belöper på kommande skogsgenerationer. Men så förfares ej och kan ej förfaras, om man önskar redovisa särskilt markvärde. I stället är tankegången den, att beträffande en normaliserad genomsnittsskog från det totala förväntningsvärdet å nuvarande och kommande generationer avdrages hela markvärdet, såväl den del som belöper på nuvarande skogsgeneration som den, vilken belöper på kommande generationer, varigenom skogsvärdet framkommer. I fråga om den normaliserade genomsnittsskogen med växande skog av genomsnittlig sammansättning vore hela operationen onödig, om samma markvärde som avdragits åter skulle läggas till skogsvärdet. Men för annan skog än denna har anordningen, även om de sålunda avdragna och tillagda beloppen för genomsnittsskogen äro lika stora, praktisk betydelse, därför att skogsvärdet varierar men markvärdet är konstant. Av särskilt påtaglig betydelse för följdriktigheten är att i det anförda fallet tillägget är lika stort som avdraget såvitt angår den del av markvärdet som i genomsnittsskogen belöper på den växande skogen. Om man nu i avseende å en beträffande trädslag ensidigt sammansatt skog inför ett markvärde, som gäller för mark med skog av genomsnittlig sammansättning, blir tillägget icke av samma storlek som avdraget. Häremot är, såvitt angår de delar av de avdragna och tillagda beloppen som avse ännu ej befintliga skogsgenerationer, därest dessa generationer kunna beräknas uppkomma ungefär vid samma tidpunkter vid de olika slagen av skogsbruk, mindre att invända, eftersom därefter en sådan skogsproduktion är möjlig som svarar mot det tillagda beloppet. Vad åter angår de delar av avdraget respektive tillägget som belöpa på den redan befintliga växande skogen måste den bristande överensstämmelsen mellan dessa belopp betyda ett påtagligen oriktigt resultat. Men bortsett från vad som alltså gäller de olika delarna av de avdragna och tillagda beloppen, är det tänkbart att markvärdefaktorer, som vid enhetligt riktpris för de olika trädslagen äro oriktiga, kunna medföra ett någorlunda tillfredsställande resultat vid taxeringen när olika riktpris för olika trädslag gälla, eftersom markvärdefaktorn multipliceras med ett annat riktpris än det som legat till grund för dess bestämmande, nämligen med riktpriset för genomsnittsskogen i stället för riktpriset för den befintliga skogen. En låg faktor multiplicerad med ett högt skogskubikmeterpris kan ge samma resultat som en hög faktor multiplicerad med ett lågt sådant pris.

151 Hela den senast behandlade frågan äger ej större praktisk betydelse utom beträffande skogsmarker med hög bonitet i rikets sydligaste delar, varest markvärdena representera en påfallande stor del av totalvärdena. Här förhåller det sig så, att för den genomsnittliga barrskogen, företrädesvis av gran, kan räknas med särskilt korta omloppstider och jämförelsevis mycket höga markvärdefaktorer, om dessa uträknas under förutsättning av fortsatt liknande produktion, medan för den ädla lövskogen omloppstiden är betydligt längre och markvärdefaktorerna vid fortsatt användning för produktion av liknande skog äro väsentligt lägre. Eftersom å andra sidan skogskubikmeterprisen äro avsevärt högre för den ädla lövskogen än för barrskogen, är det i och för sig icke uteslutet att ett tillfredsställande förhållande mellan de uträknade skogsmarksvärdena skulle kunna erhållas. Gjorda undersökningar ha emellertid visat att på marker i sydligaste Sverige — representerande tillväxtområde VI — med bästa godhetsgrader de markvärden som uträknas under förutsättning av där förekommande genomsnittlig barrskogsproduktion — avseende nästan enbart gran — kunna befaras bli alltför höga om markerna faktiskt brukas för produktion av ädel lövskog. Det torde ha varit de för dessa fall enligt 1944 års förslag framkommande skogsmarksvärdena som bevillningsutskottet närmast avsåg med sin kritik. De sakkunniga ha trott denna fråga böra lösas så, att för skogsmark, där produktion av ädel lövskog i stor utsträckning förekommer, räknas med de skogsmarksvärden, som skulle tillkomma marken vid produktion av barrskog och ädel lövskog i den för mark av sådan godhetsgrad genomsnittliga sammansättningen, egentligen alltså icke genom ett avsteg från den grundprincip, som skulle gälla för riket i dess helhet, men ett konstaterande att just på ifrågavarande marker barrskogen icke kan betraktas som en exponent för den genom snitt liga sammansättningen av skogen. Det på anfört sätt framkomna värdet bör emellertid genom en omräkningskalkyl överföras i rent barrskogsmarkvärde, så att faktorerna komma att angivas såsom barrträdsfaktorer fik- de prisrelationer som gälla för barrskog, vilka faktorer skola multipliceras med riktpriset för barrskog. Över huvud bör alltså vid det praktiska taxeringsarbetet ej någon avvikelse från eljest gällande normer behöva ifrågakomma. Man kan likväl ej underlåta att i ifrågavarande fall också beakta att prisrelationen beträffande lövskogen kan vara en annan än beträffande barrskogen. Olika kombinationer äro alltså tänkbara. Huru förfaras kan, när det sålunda gäller att uttrycka ifrågavarande värden i den genomsnittliga barrskogens markvärdefaktorer och skogskubikmeterpris vid olika relativ prisnivå för den ädla lövskogen och barrskogen samt olika prisrelationer för vardera gruppen framgår av det bifogade förslaget till tabell B rörande markvärdefaktorerna. Genom den nu ifrågasatta anordningen bortfalla de utpräglade toppvärdena i fråga om nämnda markområden. I den statistiska redogörelsen för provtaxeringarna

152 (bilaga II) belyses detta förhållande av den avsevärda sänkning av markvärdena i vissa kommuner i sydligaste Sverige, som framkommer vid jämförelse mellan de vid provtaxeringarna bestämda och de enligt det föreliggande förslaget justerade markvärdena, vilken sänkning kan till avsevärd del tillskrivas den nu ifrågasatta ändringen. Beträffande de marker av ifrågavarande slag, som faktiskt nyttjas för barrskogsproduktion, kunde det synas att markvärdena bli alltför låga, men fråga är om det ur skoglig synpunkt är lämpligt att, sedan den nuvarande skogsgenerationen slutavverkats, bibehålla liknande produktion, eller om icke just i dessa ytterlighetsfall behovet av viss generationsväxling är mest utpräglat. Anordningen synes därför även för dessa fall lämplig. Beträffande andra skogsmarker än de marker med hög bonitet i sydligaste Sverige där produktion av ädel lövskog i stor utsträckning förekommer torde ingen anledning föreligga att frångå 1944 års förslag, enligt vilket markvärdet skulle uppskattas såsom för mark med produktion av tall och gran i den för ifrågavarande tillväxtområde och godhetsgrad å marken genomsnittliga sammansättningen. Även annorstädes än å nämnda mark i sydligaste Sverige kan ädel lövskog förekomma, men bonitetsgraderna äro ej sådana att särskilt höga markvärden vid produktion av ren barrskog framkomma, varför anledning till särskilt förfarande där saknas. Ordinär lövskog, merendels björk, förekommer endast sparsamt annorledes än som inslag i barrskog, och den mark, där det finnes blandad barr- och björkskog, kan vanligen väl betecknas såsom barrskogsmark. Tillräcklig hänsyn till förekomst av björkskog och liknande skog torde tagas genom att för den ordinära lövskogen räknas med ett i och för sig riktigt bestämt skogsvärde. Förut har påpekats att vid samma jonsonbonitet skogen i Norrland normalt är glesare ju längre norrut man kommer. Förhållandet kan påverka avverkningsordningen — även vid samma omloppstid — men denna inverkan är ofta så obetydlig att skogsvärdefaktorcrna ej nämnvärt beröras. Däremot är det tydligt att den mark, där det kan finnas tätare skog, är värdefullare än den där endast glesare skog kan beräknas uppkomma. Förhållandet har den innebörden att i viss utsträckning samma skogsvärdefaktorer synas kunna tillämpas även där skilda markvärdefaktorer böra bestämmas. Särskilt i södra Sverige kan det å andra sidan ifrågakomma att för marker av olika godhetsgrad väl en differentiering av markvärdena kan vara på sin plats, medan någon olikhet i fråga om skogsvärdefaktorerna icke kan anses av förhållandena påkallad. Eftersom vid den växande skogens taxering det väsentligaste momentet är själva virkesförrådets uppskattning och en långt gående värdedifferentiering med hänsyn till dettas beskaffenhet äger rum men vid markvärderingen en anknytning till vir-

153 kesförrådet saknas och värdedifferentieringen kommer att ske endast med hänsyn till godhetsgraden, synes det över huvud taget rimligt att vid markvärdets bestämmande arbeta med flera godhetsklasser än vid åsättande av värde å den växande skogen. Tekniskt kan man uppnå detta resultat genom att formellt fastställa ett jämförelsevis större antal godhetsklasser men, där det påkallas, ha gemensamma skogsvärdefaktorer för mer än en godhetsklass. Enligt förslaget åstadkommes detta, på sätt framgår av bilaga V, genom en schablonmässig sänkning i vissa fall av markvärdefaktorerna utan motsvarande höjning av skogsvärdefaktorerna. Denna icke minst med hänsyn till sin värdeutjämnande verkan i gränstrakterna mellan olika tillväxtområden lämpliga anordning för större smidighet i skogstaxeringen lärer, på sätt tidigare uttalats, icke behöva betyda att man i avsevärd utsträckning uppgiver de fördelar man räknat med genom den i jämförelse med nu rådande förhållanden mera summariska boniteringen. Det har i det kapitel som behandlar bonitet, tillväxttid och omloppstider uttalats att i vissa fall bör räknas med annan omloppstid än den för viss godhetsgrad å marken i ett tillväxtområde tillämpade, så ock att i liknande fall viss sänkning av markvärdena bör kunna ske. I princip kan här sägas vara fråga om en sänkning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, vilken likväl ansetts kunna förverkligas på ett så summariskt sätt som genom en procentuell sänkning av eljest framkomna värden. Möjligheten synes böra förutsätta föreskrift i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. I förevarande motivering bibehålies för kontinuitetens skull den redan från början använda beteckningen »korrektionsfaktorer». Denna benämning är i och för sig mindre lycklig, då det är föga lämpligt att tala om korrektion när man utgår ifrån riktpris. I vissa fall skulle det kanske passa att utbyta termerna mot »värdefaktorer» eller »förväntningsvärdefaktorer». I andra avseenden skulle ej heller dessa uttryck alltid kunna anses fullt expressiva. De sakkunniga ha i sitt förslag till instruktion undvikit uttrycket korrektionsfaktorer som en gemensam benämning och talat endast om skogsvärde- och markvärdefaktorer. Under allmänna synpunkter ha framhållits de svårigheter som föreligga att i författningstext återge de sammanhang för vilka nu i korthet redogjorts. Den gjorda utläggningen torde bekräfta att dessa svårigheter äro för handen. Det har också tidigare framhållits att de sakkunniga ansett det ofrånkomligt att i instruktionen angiva så mycket av de ifrågavarande sammanhangen som kan anses erforderligt för att i huvudsak binda sättet för faktorernas uträkning, av desto större vikt då det förutsattes att faktorerna skola fastställas genom administrativa föreskrifter. Enligt förslaget återfinnas dessa huvudpunkter i huvudsak i det avsnitt som avser utfärdande av sådana föreskrifter.

154 VI.

Taxeringsföreskrifter.

I motiveringen till sitt år 1941 avgivna förslag rörande grunder för värdering av skogsmark och växande skog utgick domänstyrelsen från att en uppskattning genom stamräkning å varje skog var utesluten, men att beträffande de planmässigt skötta skogarna uppskattningen skulle kunna grundas direkt på förefintliga hushållningsplaner. Styrelsen uppehöll sig därefter vid frågan, i vad mån riksskogstaxeringarnas förrådsuppgifter kunde utnyttjas för uppskattningen, och anförde i sådant avseende bland annat: Då skogens faktiska tillstånd och förhållanden i övrigt, sådana de befunnits vid riksskogstaxeringen, läggas till grund för värderingen, komma riksskogstaxeringens uppgifter att få stort värde även såsom kontroll mot verkligheten beträffande den vid fastighetstaxeringen gjorda uppskattningen av virkesförråd ra. m. för visst begränsat område. Vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna ha länen använts som dylika kontrollområden, och det har sålunda blivit fastighetsprövningsnämnderna, som fått verkställa kontrollen. Det synes emellertid vara till väsentlig fördel, om kontrollen kunde ske redan i fastighetstaxeringsnämnderna och om kontrollområdena sålunda minskades till fastighetstaxeringsdistrikten. Olägenheterna härvid äro, att ju mera man minskar kontrollområdena ju större bliva felmöjligheterna hos de från riksskogstaxeringen erhållna uppgifterna. Vidare får man beakta, att för mindre områden förändringarna av virkesförrådet m. m. från tid till annan kunna tänkas bliva så stora att de märkbart inverka på värdeförhållandena. Av denna anledning torde man för kontroll av dylika mindre områden icke böra använda riksskogstaxeringens siffror, om dessa äro mer än 10 ä 15 år gamla. Tabeller över riksskogstaxeringarnas medeltalssiffror beträffande virkesförrådet för län eller mindre områden återgåvos i samband med domänstyrelsens specialmotivering till dess förslag. Där angavs jämväl huru dessa siffror skulle kunna användas i det fall att för en fastighet funnes hushållningsplan, som endast upptoge skogens fördelning på åldersklasser, vilka sålunda måste överföras till grovleksklasser, m. m. Under förarbetena till 1944 års förslag underströks jämväl behovet av sådan typskogsinventering som här tidigare omförmälts. De sakkunniga ha uti en skrivelse den 7 februari 1949 till chefen för finansdepartementet särskilt upptagit denna fråga med hänsyn till nästa fastighetstaxering, vare sig denna kommer att verkställas på grundval av den föreslagna nya taxeringsmetoden eller enligt hittills gällande grunder. Efter proposition till riksdagen innevarande år har riksdagen anslagit medel till sådan typskogsinventering. Chefen för finansdepartementet anförde i anslutning till domänstyrelsens synpunkter i motiven till 1944 års proposition: De ändringar i taxeringsförordningen, som ansetts böra föranledas av den föreslagna nya metoden för värdering av skogsmark och växande skog, avse i första

155 hand att möjliggöra ett utnyttjande av riksskogstaxeringens uppgifter som hjälpmedel vid och kontroll å uppskattningen av arealen och virkesförrådet beträffande de särskilda fastigheterna. Gången därvid torde böra vara följande. Under förberedelserna för allmän fastighetstaxering sammanställer statens skogsförsöksanstalt ur materialet från senaste riksskogstaxering för vederbörande län eller det mindre område, för vilket dylika uppgifter finnas redovisade, uppgifter om arealen samt om virkesförrådet och dettas fördelning å förekommande förrådsgrupper dels totalt och dels genomsnittligt antal kubikmeter per hektar. De sålunda sammanställda uppgifterna tillhandahållas länsstyrelserna, varefter landskamrerarna ombesörja, att de införas i de särskilda anvisningar för skogstaxcringen, som skola fastställas jämlikt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen. Vid beredningsnämndens första sammanträde redogör ordföranden för de ifrågakommande förrådsuppgifterna, och dessa användas sedermera under taxeringsarbetet såsom jämförelsematerial vid taxering av sådana fastigheter, för vilka exakta förrådsuppgifter saknas. De för varje fastighet utrönta eller bedömda virkesförråden antecknas i kontrollängden, varvid i därför avsedda kolumner angivas absoluta tal för virkesförrådet inom varje förrådsgrupp i den mån förrådet vid uppskattningen fördelats på sådana. I denna längd böra vidare finnas dels kolumn för anteckning av för fastigheten uppskattat genomsnittligt virkesförråd per hektar, dels eventuellt ytterligare kolumner för uppgifter, som underlätta en fortlöpande kontroll över att förrådsbedömningen vid jämförelsen de särskilda fastigheterna emellan blir riktigt avvägd (exempelvis barrtimmerskogens procentuella andel av barrskogsförrådet). Då och då under taxeringsarbetets gång framtages längden för undersökning om ojämnheter i uppskattningen föreligga. Efter arbetets slut överlämnas längden tillsammans med övriga handlingar till fastighetstaxeringsnämndens ordförande. Sedan kontrollängden kommit ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden till hända, granskar denne, huru beredningsnämndernas uppskattning av skogsmarksarealen och virkesförrådet överensstämmer med de i länsanvisningarna angivna uppgifterna från senaste riksskogstaxering. I de fall, där sistnämnda uppgifter kunnat lämnas för fastighetstaxeringsdistriktet, d. v. s. då uppgifter från andra riksskogstaxeringeu föreligga för vederbörande trakt, erhålles kontrollen genom en sammanräkning av de i längden beträffande varje fastighet antecknade siffrorna för skogsmarksarealen samt totalförrådet inom de särskilda förrådsgrupperna och en jämförelse mellan de sålunda erhållna summorna och de vid riksskogstaxeringen utrönta motsvarande uppgifterna. I andra fall kan vid granskningen endast undersökas, hur genomsnittsförråden per hektar för taxeringsdistriktet överensstämma med vad man kan antaga vara riktigt med hänsyn till uppgifterna från riksskogstaxeringen för det större området och andra kända förhållanden. Kontroll genom jämförelse mellan sammanlagda arealer och totalförråd enligt fastighetstaxeringen respektive riksskogstaxeringen kan i dessa fall verkställas först i prövningsnämnden. T den mån den verkställda kontrollen visar, att beredningsnämndernas arealoch förrådsuppskattning avviker från riksskogstaxeringens, bör fastighetstaxeringsnämnden vidtaga erforderliga jämkningar. Att avgöra inom vilka beredningsdistrikt eller beträffande vilka fastigheter dylika korrektioner skola vidtagas blir naturligtvis förenat med vissa svårigheter, och därför bör fastighetstaxeringsnämndens ordförande redan under det beredningsnämndernas arbete pågår söka verka för att deras uppskattning i möjligaste mån överensstämmer med de vid riksskogstaxeringen utrönta uppgifterna. Som förut angivits bör sammanställningen av uppgifter från riksskogstaxeringen

156 .ske av statens skogsförsöksanstalt. Införskaffande och sammanställning av vi:ssa andra uppgifter synes däremot som hittills böra ombesörjas av domänstyrelsen under samverkan i lämplig utsträckning med skogsstyrelsen, som numera representerar skogsvårdsstyrelserna. De närmare formerna för ifrågavarande samarbete de olika ämbetsverken emellan synas ej behöva i författningsväg regleras, utan i taxeringsförordningen (58 § 1 mom. 1 st.) torde endast böra stadgas, att arbetet skall utföras av domänstyrelsen i samråd med skogsförsöksanstalten och skogsstyrelsen. Departementschefen uttalade vidare att övriga i propositionen föreslagna ändringar i taxeringsförordningen endast avsåge att bringa denna förordnings bestämmelser i formell överensstämmelse med innehållet i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Förslaget i denna del var i huvudsak så utformat att därigenom minsta möjliga rubbning skulle ske i förut gällande föreskrifter. De

sakkunniga.

Några mera betydelsefulla ändringar i sakligt avseende föreslå de sakkunniga icke beträffande förfarandet i länen och hos beskattningsnämnderna i samband med allmän fastighetstaxering. Beträffande det centrala förberedelsearbetet förutsattes däremot i förslaget viss omläggning genom anordningen att skogsvärde- och markvärdefaktorer skola fastställas i tabeller som utfärdas av Kungl. Maj :t utan föregående beslut av riksdagen. Dessutom ifrågasättas såsom en följd av reformer beträffande statsadministrationen vissa ändringar i fördelningen av de arbetsuppgifter som skola åligga olika ämbetsverk vid anskaffande av grundläggande taxeringsmaterial och fastställande av sådana speciella regler, som icke meddelas i vederbörliga författningar. Enligt 1944 års förslag skulle — i huvudsaklig anslutning till hittillsvarande bestämmelser — det centrala förberedelsearbetet praktiskt taget helt och hållet ankomma på domänstyrelsen i samråd med statens skogsförsöksanstalt och skogsstyrelsen. Den största speciella sakkunskapen måste emellertid såvitt angår skogsuppskattning och aptering m. m. anses tillkomma statens skogsforskningsinstitut, beträffande prisfrågor domänstyrelsen, medan skogsstyrelsen genom sin allmänna orientering och sin specialisering på virkesmätning m. m. har förutsättningar att i olika avseenden lämna bidrag som icke kunna erhållas annorstädes. Med hänsyn till riksskogstaxeringens grundläggande betydelse för taxeringen lärer skogsforskningsinstitutets medverkan i första hand böra anlitas. Det finnes knappast anledning vidhålla den nuvarande anordningen att domänstyrelsen skall närmast bära ansvaret för uppgifter som i verkligheten lämnats huvudsakligen av institutet. Domänstyrelsen har visserligen handlat efter samråd med de två andra ämbetsverken, och avsikten har uppenbarligen varit att domänstyrelsen skulle ha till uppgift att sammanhålla det ifrågavarande förarbetet och verka för enhetlighet. Emellertid synes det

ined skogsforskningsinstitutets nuvarande organisation och ställning i administrativt avseende möjligt och lämpligt att lägga det primära ansvaret för nu nämnda uppgift på institutet. Skogsstyrelsens medverkan härvid synes önskvärd. Domänstyrelsen kan däremot såvitt angår skogarnas uppskattning samt apteringsfrågor o. dyl. helt frikopplas. I och för sig kunde det visserligen vara en styrka, om skogsforskningsinstitutet hade att vid sina utredningar och sitt ståndpunkttagande officiellt samråda med både skogsstyrelsen och domänstyrelsen, men det kan icke frånkommas att en formell samverkan mellan ett flertal ämbetsverk för ett sådant ändamål som det ifrågavarande måste verka tyngande. Övriga uppgifter böra däremot alltjämt ankomma på domänstyrelsen, nämligen anskaffande av grundläggande prismaterial o. dyl. Härutinnan föreslå de sakkunniga bibehållande av de år 1944 föreslagna bestämmelserna, vilka innefatta samråd med både nuvarande skogsforskningsinstitutet och skogsstyrelsen. Detta samråd lärer på grund av ifrågavarande arbetsuppgifters art bli mindre tyngande. Det utmynnar ej i bindande regler, och anordningen är naturlig, eftersom det gäller bearbetning av ett material i omedelbar anslutning till de föreskrifter som tillkommit genom de nämnda ämbetsverkens samarbete. Huruvida efter eventuell nyordning av organisationen beträffande den skogliga statistiken ändring i angivna avseenden bör ske ligger utanför de sakkunnigas bedömande. Det skall alltså enligt förslaget i första hand åligga statens skogsforskningsinstitut i samråd med skogsstyrelsen att före varje allmän fastighetstaxering på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringen dels bestämma vilka områden som för de vanligaste förekommande trädslagen skola vara apteringsområden, dels fastställa grunder för den tänkta grundläggande apteringen beträffande dessa trädslag och områden, dels ock meddela normer för uppskattning av trädens barkvolym och stamvedens inmätningsbara volym efter virkets grovlek samt huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna utnyttjas som gagnvirke. Tillika skola i denna ordning fastställas omräkningstal för att kunna förvandla ifrågakommande priser för sortiment i handelsmått till priser för kubikmassa fast mått på bark samt för övrigt meddelas sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande av sortimentsutbytet för typträden. De sakkunniga föreslå att nu nämnda föreskrifter meddelas i »centrala skogstaxeringsanvisningar» till skillnad från de »lokala skogstaxeringsanvis • ningar», vartill förslag skola upprättas i länen genom landskamrerarnas försorg och som skola antagas vid möten mellan berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas ordförande m. fl. enligt 59 § taxeringsförordningen och som hittills, ej fullt korrekt, plägat benämnas länsanvisningar. Då vissa av de i de centrala skogstaxeringsanvisningarna meddelade uppgifterna äro av grundläggande betydelse för den bearbetning av prismate-

158 rial m. m., som skall ulföras av domänstyrelsen, böra dessa anvisningar meddelas i god tid. De böra kunna vara färdiga senast den 1 juni året före taxeringsåret. Hinder möter givetvis ej att tidigare börja insamla nödiga prisuppgifter. Ännu ett åliggande bör emellertid falla på statens skogsforskningsinstitut, nämligen att på grundval av riksskogstaxeringsmaterialet till de olika länsstyrelserna lämna uppgifter för länen eller i skogligt avseende likartade delar av länen om den ungefärliga arealen av skogsmark och övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga storlek och fördelning på trädslag och förrådsgrupper, allt för att ligga till grund för sådan kontroll, som omförmäldes i förarbetena till 1944 års proposition. Dessa uppgifter behöva ej vara färdiga förrän kort tid innan taxeringsarbetet tager sin början, lämpligen senast den 15 september året före taxeringsåret. På domänstyrelsen åter skall, såsom redan antytts, ankomma att lämna erforderliga prisuppgifter till länsstyrelserna. Dessutom bör domänstyrelsen — som har god översikt över förekommande variationer i priserna å sortiment som ingå i olika trädslag — till länsstyrelserna avge förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpris behandlas såsom särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpris som skola tillämpas för if rågakommande typträd i vanligt förekommande fall för olika apteringsoch prisförutsättningar. Jämväl dessa uppgifter skola vara färdiga strax innan taxeringsarbetet skall taga sin början, senast den 15 september. Vid denna tidpunkt skola alltså föreligga de av Kungl. Maj :t fastställda tabellerna med markvärde- och skogsvärdefaktorer, de centrala skogstaxeringsanvisningarna och domänstyrelsens utredning jämte förslag avseende prissättningen. Det förutsattes att omedelbart härefter det s. k. Stockholmsmötet skall äga rum, försåvitt det anses att sådant behöver hållas. Detta mötes funktion är rent rådgivande. Till sådant möte ha plägat kallas landskamrerarna och länsskogssakkunniga så ock andra sakkunniga från statliga och enskilda företag. Representanter för kammarrätten ha beretts tillfälle att närvara. Ett dylikt möte är icke nödvändigt, men det lärer vara obestridligt att de hittills hållna mötena haft en viktig funktion att fylla, då de verkat för enhetlighet i taxeringen och varit ägnade att skapa förtroende för denna. Någon anledning att i lagstiftningen införa bestämmelser därom synes icke föreligga. Om former för handläggning av vid mötena uppkommande frågor må föreskrifter kunna meddelas vid deras sammankallande, om särskild reglering därutinnan anses erforderlig. Det bör här framhållas, att med hänsyn till Stockholmsmötets funktion och karaktär av effektivt arbetande organ det icke bör överdimensioneras. Det kan icke förutsättas att alla intressentgrupper skola representeras vid mötet. Iakttages ej viss återhållsamhet i fråga om rätten till deltagande, riskeras lätteligen att mötet kan förlora sin avsedda karaktär och komina att betraktas mera som ett

159 forum för opinionsyttringar än som ett objektivt arbetsorgan under medverkan av den bästa sakkunskap som står till buds. Att i sammanhang med ifrågavarande möte landskamrerarna förutsättas rådslå om andra taxeringen angående frågor än dem som röra skogsvärderingen erfordrar ej heller reglering i lagen. Efter Stockholmsmötet skall arbetet bedrivas inom länsstyrelserna och utmynna i förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar, med hjälptabeller såsom viktigaste beståndsdel. Det blir uppenbarligen i huvudsak de länsskogssakkunniga som skola handlägga detta arbete. Till grund för detsamma komma att ligga dels de av Kungl. Maj:t fastställda skogsvärdeoch markvärdefaktorerna, dels de centrala skogstaxeringsanvisningarna, dels domänstyrelsens uppgifter och förslag, dels Stockholmsmötets protokoll, dels kompletterande uppgifter som må stå de sakkunniga till buds. Tabellerna och de centrala skogstaxeringsanvisningarnas väsentliga delar äro bindande, övrigt material informatoriskt. Givet är emellertid att Stockholmsmötets resultat, där det kan anses utgöra ett auktoritativt uttryck för en samlad sakkunskap, ej bör utan vägande skäl frångås. Däremot komma mötets utredningar och förslag givetvis att vid arbetet inom länsstyrelserna ytterligare differentieras och fullständigas. Det förefaller lämpligt att en del av det räknearbete som i detta sammanhang ifrågakommer, utföres centralt i Stockholm hos någon för ändamålet tillsatt särskild beredning. Det är möjligt att på sina håll i länen finnes tillgänglig för ändamålet lämplig personal, men sannolikt kan rationalisering vinnas genom partiell centralisering av arbetet — erfarenheterna från förarbetena till provtaxeringen ha gett stöd åt detta antagande. De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola avse län eller del av län, beroende på i vad mån olikheter i skogligt avseende förefinnas mellan länets olika delar. De böra innehålla, såvitt möjligt differentierade, uppgifter för olika delar av länet om virkesförrådet och dess fördelning på trädslag och förrådsgrupper, avsedda för kontroll å uppskattningen i sådana avseenden. I huvudsak komina givetvis anvisningarna i denna del att grundas på de uppgifter från riksskogstaxeringarna som skogsforskningsinstitutet lämnat. Bindande normer skola i anvisningarna givas om vilka godhetsklasser och omloppstider som må förekomma för varje del av det område anvisningarna avse samt om de trädslag som skola särskilt prissättas, så ock rörande de områden inom vilka särskilda avdrag på grund av onormal förekomst av tekniska fel eller extraordinära avdrag för allmänna kostnader må ifrågakomma eller inom vilka längre omloppstid må antagas eller inom vilka procentuell sänkning av markvärdena må äga rum. I huvudsak bindande för taxeringen skola ock vara i anvisningarna angivna skogskubikmeterpris för särskilda prisområden och olika avsättningslägen, uträknade skogsvärden per kubikmeter (efter avdrag av allmänna kostnader) samt motsvarande kubikmeterpris per hektar, vilka skola tillämpas för bestäm-

1(>0

mande av värdet å skogsmark. Avvikelse kan tänkas ifrågakomma endast där undantagsvis förutsättningarna finnas vara andra än de på vilka anvisningarna grundas. Vad som för övrigt skall intagas i de lokala taxeringsanvisningarna må få bero på omständigheterna. Vad hjälptabellerna skola innehålla framgår av vad tidigare anförts. Det har även påpekats att hjälptabell 2 enligt 1944 års förslag motsvaras av hjälptabell 1 enligt det nu föreliggande förslaget. Exempel på sådana hjälptabeller bifogas. Hinder möter ej att, där så finnes påkallat, utarbeta och ställa till förfogande kompletterande hjälptabeller med olika i dessa angivna förutsättningar. Såsom ovan sagts skola de lokala skogstaxeringsanvisningarna ej fastställas av länsstyrelserna eller landskamrerarna, men skola landskamrerarna upprätta fullständiga förslag till sådana anvisningar. Beslut rörande desamma fattas av de möten som enligt 59 § taxeringsförordningen skola hållas med ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och beredningsnämnderna på landsbygden samt vissa särskilt utsedda ledamöter i dessa nämnder. Några grunder för fattande av beslut vid dylika möten ha aldrig funnits. Det förutsattes, att meningarna skola så sammanarbetas att huvudsaklig enighet skall ernås, något som givetvis är synnerligen önskvärt, då de närvarande själva komina att deltaga i anvisningarnas tillämpning. De sakkunniga anse det icke nödvändigt att införa mera preciserade regler om dessa möten än som redan finnas. På beskattningsnämnderna ankommande uppgifter återstå härefter. De innefatta väsentligen en uppskattning av areal och virkesförråd, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, samt bedömning av markens godhetsgrad och skogens avsättningsläge. De lokala skogstaxeringsanvisningarna utnyttjas härvid och lända till ovillkorlig efterrättelse i den mån de äro bindande. Med utgångspunkt från dessa siffror och hjälptabellerna utföras vederbörliga räkneoperationer. Därvid användas regelmässigt räknemaskiner. Vanligen torde det befinnas mest ändamålsenligt att överlämna räknearbetet åt särskilt räknebiträde, som utför det parallellt med nämndens uppskattningar och bedömningar. Behovet av kunniga räknebiträden och tillräckligt antal maskiner underströks livligt under provtaxeringarna och det lärer vara ofrånkomligt att ett visst organisationsarbete för bestämmande av sammanträdesdagar för nämnderna måste äga rum under samverkan mellan landskamrerarna och vederbörande ordförande, på det att räknebiträdena och räknemaskinerna må räcka till och tillbörligen utnyttjas. Vid vissa provtaxeringar diskuterades under hand möjligheten att ersätta räknemaskiner ined tabellverk, en metod som förutsätter att räkneoperationerna ej avse större tal än tre siffror. Det är ej uteslutet att denna metod i vissa fall kan komma till användning. Nämnderna böra även utföra den kontroll av sina uppskattningar, som är möjlig. De sakkunniga ha i detta avseende intet att tillägga till de förut

161 återgivna uttalanden som gjordes under förarbetena till 1944 års proposition. Att utöver vad nu sugis bedömningar i skilda avseenden i särskilda fall kunna bliva nödvändiga följer av olika punkter i instruktionen. Fråga kan vara om specialsortiment, om extraordinärt avdrag för tekniska fel eller för allmänna kostnader, om förekomst av servitut avseende yxbörd och dylikt. Sådana bedömningar lära med varje något så när differentierad taxeringsmetod vara nödvändiga. Om skogsvärderingsinstruktionen kommer att utfärdas såsom en särskild författning avsedd att gälla tills vidare utan tidsbegränsning och vid sidan av kommunalskattelagen, synes det lämpligt att låta den i sig upptaga även vissa av de föreskrifter, som nu finnas i taxeringsförordningen, och avföra dem ur denna. Härigenom möjliggöres en i och för sig önskvärd upputsning och förkortning av 58 och 59 §§ taxeringsförordningen, vilka stadganden nu med hänsyn till sitt blandade innehåll, avseende bland annat grunder för hjälptabellerna o. dyk, äro ganska otympliga. Övriga föreslagna ändringar i taxeringsförordningen överensstämma i huvudsak med motsvarande ändringar i 1944 års förslag. De åsyfta särskilt att göra kontrollen å uppskattningen så effektiv som möjligt.

VII. Följdändring

beträffande beräkning skogsbruk.

av inkomst

av

De sakkunniga. I reglerna om avdrag som ifrågakomma vid beräkning av inkomst av skogsbruk erfordras vissa ändringar såsom följd av de nya normerna för skogstaxeringen. I en punkt erfordras en saklig ändring, i det att förutsättning för beräkning av det s. k. schablonavdraget, avseende inkomst genom försäljning av växande skog i samband med avyttring av marken med ett belopp motsvarande fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen av marken, ej längre kommer att föreligga. I 1944 års proposition föreslogs alt detta avdrag skulle utbytas mot avdrag med ett belopp svarande mot det taxerade skogsmarksvärdet. Syftet med ifrågavarande avdrag är att från beskattning för inkomst av skogsbruk vid fastighetsförsäljning — d. v. s. från inkomst genom avyttring av växande skog men ej av skogsmark — undantaga så stor del av den växande skogens värde som kan svara mot värdet å en ungskog, vilken normalt kommer att alltid finnas å fastigheten såsom minsta producerande skogskapital. Formellt har avdraget sin största betydelse i sådana fall då betingelserna för andra, förmånligare avdragsaknas, såsom då en skogsfastighet förvärvats i kalavverkat skick eller med endast obetydligt virkeskapital men avyttras med ett större virkes11—916443

162 kapital. I realiteten har avdraget dessutom fått betydelse i sådana fall, då möjligheter att utreda annan avdragsrätt saknas. Nu förhåller det sig i stort sett så, att skogsmarksvärdet utgör en mindre andel av sammanlagda skogsmarks- och skogsvärdena vid lång omloppstid, men att j u längre omloppstiden är desto större måste relativt sett det minsta producerande skogskapitalet anses vara. De sakkunniga ha trott sig finna en jämförelsevis rationell lösning på det föreliggande problemet genom att för varje omloppstid låta avdragsbeloppet utgöra viss multipel av skogsmarksvärdet, vilken bestämmes med hänsyn till omloppstidens längd. Enligt gällande lagstiftning utgör värdet av fyra årsavkastningar i en normalskog vid 4 % räntefot 16 % av normalskogens värde. Vid lägre förräntningsprocent skulle de fyra årsavkastningarna representera ett något större procenttal av normalskogens värde. Skogsmarkens värde är för närvarande 18 % av totalvärdet. I nedanstående tabell angives med ledning av det material, som legat till grund för de sakkunnigas undersökningar, för olika ifrågakommande omloppstider approximativt hur inånga multipler av markvärdet som erfordras för att komma fram till 18 % av värdet å den normaliserade genomsnittsskog med vilken de sakkunniga räkna. Med utgångspunkt från dessa siffror angivas i en särskild rad de multipler av markvärdet som enligt de sakkunnigas mening lämpligen böra fastställas såsom minsta producerande skogskapital. Minsta producerande skogskapital. Prisrelation 1: 0,6. Approximativa medeltal för ifrågakommande boniteter och områden. Omloppstid för barrskog, utom kalmarkstid 70

100 110 120 130 140 150 160 170 180

?,5

20 Markvärdet i % av totalvärdet för normaliserad genomsnitts-

18 % av totalvärdet utgör antal multipler av markvärdet 0,51 0,60 0,75 0,90 1,06 1,29 1,64 2,— 2,6 3 — 3,6

4,5

Av de sakkunniga såsom minsta producerande skogskapital ifrågasatta multipler av mark-

17 1 /, 15 18 3 / 4 20 25*/, 28

36 Vi Det sålunda bestämda minsta producerande skogskapitalet i % av totalvärdet för den normaliserade genomsnitts-

l

/«

/i

11/»

Såsom av tabellen framgår ligger för den enda omloppstiden 80 år siffran för minsta producerande virkeskapitalet mera avsevärt under den som erfordras för att komma fram till 18 % av den normaliserade genomsnittsskogens värde och i själva verket också under 16 % av samma värde. Av-

163 dragsrätten torde emellertid ändå vara fullt tillräcklig. Vid högre omloppstider uppnås de 18 procenten eller högre procenttal. Vid de högsta omloppstiderna erhålles ungefär den dubbla siffran. Denna kan antagas icke vara högre än som må anses för ändamålet rimligt. Lagtexten i den ifrågavarande punkten synes kunna så utformas att avdraget i 22 § 2 mom. kommunalskattelagen betecknas som ett avdragför beräknat minsta producerande skogskapital, medan det i anvisningarna preciseras vad detta avdrag skall anses innebära. Med den angivna ståndpunkten erfordras också vissa väsentligen formella ändringar i de exempel på avdrag av olika slag som angivas i nämnda moment. Dessa ändringar synas kunna avfattas i anslutning till 1944 års förslag. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att de metoder, som hittills med stöd av uppgifter från skogstaxeringarna och i anslutning till gällande, av Kungl. Maj:t fastställda blanketter brukat i praktiken tillämpas vid beräkning av avdrag hänförliga till ingångsvärde eller ingående virkesförråd, komma att sakna underlag enligt den nya skogstaxeringsmetoden. Frågan om vad som skall komma i stället synes böra uppmärksammas i särskild utredning, vid vilken det tilläventyrs kan visa sig lämpligt att även ägna de gällande avdragsreglerna någon reell översyn i syfte att underlätta de skattskyldigas utredningar.

BILAGOR

Bilaga I.

REDOGÖRELSE för de under ledning av 1947 års skogstaxeringssakkunniga verkställda provtaxeringarna. Av Per Eklund. Uppdrag åt 1947 års skogstaxeringssakkunniga att ombesörja provtaxering. Domänstyrelsen lät under november och december månader 1941 verkställa provtaxering av skogsfastigheter inom fyra kommuner enligt den av domänstyrelsen föreslagna skogvärderingsmetoden. I de yttranden, som avgåvos över domänstyrelsens förslag, framhölls från flera håll, att de sålunda företagna provtaxeringarna varit alltför få för att man skulle med någon större säkerhet kunna bedöma verkningarna av den nya metoden i praktiken. Under behandlingen vid 1944 års riksdag av den nya metoden påpekades bland annat detta förhållande och uttalades önskemål om verkställandet av ytterligare provtaxeringar. Sedan 1948 års riksdag för sådant ändamål anvisat ett reservationsanslag, förordnade Kungl. Maj :t den 30 juni 1948 att provtaxering under ledning av 1947 års skogstaxeringssakkunniga skulle ske i följande kommuner, nämligen Ukna och Torsås i Kalmar län, Hejde i Gotlands län, Backaryd i Blekinge län, Västra Vram i Kristianstads län, Knäred i Hallands län, Södra Finnskoga i Värmlands län, Dingtuna, Karbenning och Västerlövsta i Västmanlands län, Hille och Färila-Kårböle i Gävleborgs län, Lövånger i Västerbottens län och Jokkmokk i Norrbottens län. Provtaxeringsnämnderna. För att taxeringsarbetet skulle såvitt möjligt återspegla förfarandet vid allmän fastighetstaxering utsagos av de sakkunniga i enlighet med förslag av vederbörande landskamrerare provtaxeringsnämnder motsvarande de vid allmän fastighetstaxering fungerande beredningsnämnderna. De sålunda utvalda provtaxeringsnämnderna bestodo av ordförande och i regel fyra ledamöter samt en skogssakkunnig, vanligen en länsskogvaktare. Till ordförande och ledamöter hade i första hand utsetts personer, som tidigare tjänstgjort i beredningsnämnder och som voro förtrogna med skogsförhållandena

168 i olika delar av vederbörande kommuner. Vid personvalet hade särskild vikt lagts därpå, att provtaxeringsnämndernas ordförande och ledamöter icke besutte andra kvalifikationer på området än som vore normalt i en beredningsnämnd. Provtaxeringsnämndernas uppgift. Till ledning för provtaxeringsnämndernas arbete hade av de sakkunniga utarbetats ett utkast till skogsvärderingsinstruktion. Därjämte hade för underlättandet av provtaxeringsnämndernas arbete centralt utförts vissa förarbeten, som resulterat i anvisningar och hjälptabcller för det praktiska taxeringsarbetet. De uppgifter, som provtaxeringsnämnderna i sitt arbete hade att taga ställning till, avsågo i huvudsak skogsmarksareal i hektar, omkostnadsklass, markens godhetsgrad, virkesförråd i skogskubikmeter, uppdelat på trädslagsklasser (skogsgrupper) och förrådsgrupper samt granskogsförekomsten i procent av hela barrskogsförrådet. För taxeringens utförande erfordrades därjämte kännedom om tillväxtområde, prisområde och skogskubikmetcrpris för varje ifrågakommande förrådsgrupp eller — där närmare uppgifter om virkesförrådet saknades — för varje förekommande trädslagsklass. Vad beträffade uppskattningen av skogsmarksarealen, bestämmandet av omkostnadsklass och markens godhetsgrad samt uppskattningen av virkesförrådets storlek utgingo provtaxeringsnämnderna — för att en så exakt jämförelse mellan den gällande och den föreslagna taxeringsmetoden som möjligt skulle erhållas — regelmässigt från de i 1945 års taxeringslängder i förevarande avseenden förefintliga uppgifter. Korrigeringar förekommo huvudsakligen endast i sådana fall, där uppenbara felaktigheter ansågos ha förelupit vid 1945 års taxering. I detta sammanhang må följande förhållanden påpekas. Uppdelningen å omkostnadsklasser avser att skilja mellan skogar i olika avsättningslägen med hänsyn till avverknings- och transportkostnader. Då en bedömning, motsvarande den som leder till fastställande av viss omkostnadsklass, redan utförts vid 1945 års allmänna fastighetstaxering för bestämmande av rotvärdet, angavs i de till ledning för provtaxeringsnämndernas arbete utfärdade anvisningarna det mellan rotvärdet och omkostnadsklassen föreliggande sambandet. Provtaxeringsnämnderna kunde sålunda, utan att behöva ingå i särskilt bedömande av de faktorer som bestämma omkostnadsklassen, genom att läsa i nämnda anvisningar direkt konstatera vilken omkostnadsklass som motsvarades av ett vid 1945 års taxering bestämt rotvärde. Markens godhetsgrad skulle uppdelas i tre godhetsgrader, god, medelgod och mindre god, i regel betecknade A, B och C. I förenämnda anvisningar angavs det samband, som förefanns mellan de vid 1945 års fastighetstaxering åsatta fastighetstaxeringsboniteterna och de nyssnämnda tre godhetsgraderna, t. ex. för Kalmar län så att godhetsgraden A motsvarade fastighetstaxeringsboniteterna 4,50 och däröver, B fastighetstaxeringsboniteterna 3,2"?—4,00 och C fastighetsbonite-

169 terna 3,00 och därunder. Då de tre godhetsgraderna bestämts för tillväxtområde och ej för provtaxeringskommun, kommo i allmänhet endast två godhetsgrader att tillämpas inom varje sådan kommun. Såsom redan framhållits utgingo provtaxeringsnämnderna vid bestämmande av virkesförrådets storlek från uppgifterna i 1945 års taxeringslängder. Härutöver hade emellertid nämnderna att redovisa virkesförrådet i trädslagsklasser med fördelning på förrådsgrupper samt att därjämte angiva hur barrskogen fördelade sig på gran och tall. I de fall, där fullständiga uppgifter om virkesförrådet funnos tillgängliga, t. ex. från nyare indelningsplaner, skulle i första hand angivas virkesförrådets fördelning på trädslagsklasser, alltså barrskog, ordinär lövskog (lövskog av björkskogsklass) och ädel lövskog (företrädesvis bok och ek). I andra hand skulle inom varje trädslagsklass en uppdelning ske av virkesförrådet på förrådsgrupper, beträffande barrskog i timmerskog, massavedskog och vedskog (grovskog, medelgrov skog och klenskog) samt beträffande vardera av trädslagsklasserna ordinär lövskog och ädel lövskog i grovskog och klenskog. Därjämte skulle såvitt angick barrskogen för varje förrådsgrupp lämnas uppgift om huru stor del av densamma som utgjordes av gran. Denna uppgift lämnades i procenttal, 25, 50, 75 eller 100. I de fall, då närmare uppgifter om virkesförrådet saknades, bestämdes det uppskattade totala virkesförrådet i genomsnitt per hektar med fördelning på trädslagsklasser samt på tall och gran. För barrskogen angavs i j ä m n a tiotal procenten timmerskog och för de övriga trädslagsklasserna procenten grovskog. Granskogsprocenten angavs för barrskogen i dess helhet. Ledning för bedömande av virkesförrådet i de fall, då närmare uppgifter om detsamma icke förelågo, erhölls genom jämförelse med dels typskogar, som besiktigades innan provtaxeringsnämnderna började sitt arbete, dels ock sådana skogar, för vilka skogsuppskattningshandlingar funnos tillgängliga. Varken till fördelningen å tillväxtområden eller till uppdelningen i prisområden hade provtaxeringsnämnderna att taga ställning. Fördelningen å tillväxtområden var bestämd i det förenämnda utkastet till skogsvärderingsinstruktion. Uppdelning i prisområden ifrågakom endast vid taxeringen av Jokkmokks kommun. Redan vid det centrala förarbetet hade denna kommun med hänsyn till avsättningsmöjligheterna vid flottled å de båda flodområdena Lule älv och Pite älv uppdelats å två prisområden, varvid prisområdet för Lule älv på grund av olikheter i det normalt påräkneliga sortimentsutbytet uppdelats å två apteringsområden, nämligen ett för fjälltrakterna och ett för prisområdet i övrigt. Även beräkningarna av skogskubikmeterprisen hade skett centralt. Två hjälptabeller, benämnda hjälptabell nr 1 och hjälptabell nr 2, hade upprättats. Hjälptabell nr 1, som skulle användas, då fullständiga uppgifter om virkesförrådet förelåge, angav beträffande förekommande omkostnadsklasser skogsvärdena per kubikmeter vid olika godhetsgrad å marken för varje

170 förrådsgrupp och i fråga om barrskog dessutom vid olika granskogsprocent. Hjälptabell nr 2, som skulle användas i övriga fall, angav ävenledes för förekommande omkostnadsklasser och beträffande barrskogen skogsvärdet per kubikmeter för olika godhetsgrad å marken vid olika timmerskogsoch granskogsprocent och beträffande lövskogen skogsvärdet vid olika procent grovskog. För provtaxeringen hade därjämte genom de sakkunnigas försorg upprättats särskilda stommar till taxeringslängder med utrymme dels för erforderliga uppgifter från 1945 års fastighetstaxering, dels ock för de uppgifter, som erfordrades för genomförandet av provtaxeringen. Varje provtaxeringsnämnds arbete inleddes med ett förberedande sammanträde och en exkursion till en eller flera typskogar eller skogsfastigheter med indelningsplaner. I allmänhet togs en dag i anspråk för detta ändamål. Därefter hade provtaxeringsnämnderna att självständigt utföra det egentliga taxeringsarbetet. Närvarande vid de förberedande sammanträdena och exkursionerna voro, förutom provtaxeringsnämndernas ledamöter, representanter för länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna i de län, som berördes av provtaxeringarna. Därjämte närvoro vid det förberedande provtaxeringsarbetet i olika kommuner representanter för finansdepartementet, de flesta länsstyrelser, kammarrätten, skogsstyrelsen och domänstyrelsen. De sakkunniga representerades vid dessa sammanträden — utom vid provtaxeringarna av Hej de och Jokkmokks kommuner, där samtliga sakkunniga och deras sekreterare voro tillstädes — av en av dess ledamöter och av dess sekreterare. Ingen utom de därtill särskilt utsedda nämndsledamöterna och deras sakkunniga deltog i det egentliga taxeringsarbetet. Vid taxeringarna i Hej de och Jokkmokks kommuner — de kommuner, som först voro föremål för provtaxering — voro de sakkunniga dock under kortare tid närvarande för att taga del av de erfarenheter, som under arbetets lopp kunde framkomma, på begäran lämna upplysningar samt diskutera och föranstalta om de förändringar i arbetsmetoderna, som under arbetets gång kunde anses påkallade. Även representanter för vederbörande länsstyrelser voro tidvis närvarande vid utförandet av det egentliga taxeringsarbetet. Vid det förberedande sammanträdet lämnades av en representant för de sakkunniga en kortare orientering angående den föreslagna värderingsmetoden, varefter de närvarande lämnades tillfälle att framställa frågor för inhämtande av de ytterligare upplysningar, som syntes dem erforderliga. Därefter företogs den nämnda exkursionen till en eller flera typskogar eller skogsfastigheter med indelningsplaner, varest vissa provytor utlagts. Sedan en provyta besiktigats å marken, fingo exkursionsdeltagarna bedöma de primäruppgifter — avseende markens godhetsgrad, virkesförrådets storlek, dess fördelning på trädslagsklasser samt timmerskogs-, grovskogs- och granskogsprocent — som erfordrades för värdering enligt den föreslagna

171 metoden. Därjämte lämnades deltagarna tillfälle att bedöma skogens fördelning på olika åldrar i procent av skogsmarksarealen. Sedan samtliga provytor å en typskog besiktigats och bedömts, gjordes motsvarande bedömanden för typskogen i dess helhet. I n n a n det egentliga taxeringsarbetet hos varje prövningsnämnd påbörjades föredrog en av de sakkunniga för nämndens ledamöter ovannämnda anvisningar med hjälptabeller för taxeringsarbetet. Därefter påbörjades det egentliga taxeringsarbetct. Först taxerades i allmänhet typskogarna. Därvid erhöllo nämnderna tillfälle att jämföra den gamla och den nya metoden ävensom att bedöma huru 1945 års resultat förhöll sig till det resultat som framkom vid provtaxeringen. Den sistnämnda jämförelsen hade dock direkt intresse allenast under förutsättning att de faktorer, som legat till grund för 1945 års taxering, bedömts lika som vid provtaxeringen. Därefter ordnades i regel nämndens arbete så, att nämnden för varje fastighet som skulle taxeras först bestämde och i provtaxeringslängden utsatte de primäruppgifter, som erfordrades för värderingen. Sedan uträknade nämnden själv fastighetens taxeringsvärde, och det framkomna resultatet diskuterades och jämfördes med motsvarande resultat från 1945 års fastighetstaxering, Samma förfaringssätt upprepades till en början fastighet för fastighet, och det visade sig att nämnderna inom kort blevo fullt förtrogna med förfaringssättet, såväl beträffande primäruppgifternas bestämmande som resultatets uträkning. Själva det tekniska förfaringssättet beredde icke nämnderna några svårigheter. Det var emellertid uppenbart, att samtliga nämndsledamöters prestationsförmåga icke utnyttjades under den tid sorn åtgick för uträkningarna, då endast en eller två ledamöter voro sysselsatta med dessa. Med tanke härpå hade för varje provtaxeringskommuns räkning anställts ett räknebiträde, vanligen en landskontorist eller en kontorsanställd å orten. Dessa fingo nu övertaga räknearbetet. Därvid förfors på olika sätt. I några fall utförde provtaxeringsnämnden först bedömningen av primäruppgifterna beträffande några taxeringsenheter och överlämnade under sammanträdets gång uträkningen av taxeringsvärdena å de sålunda bedömda taxeringsenheterna åt räknebiträdet. Medan räknebiträdet var sysselsatt med dessa uträkningar, bedömde nämnden primärfaktorer beträffande andra fastigheter. Sedan räknebiträdet verkställt uträkningarna beträffande de först bedömda fastigheterna, diskuterades de sålunda framkomna taxeringsvärdena inom nämnden. Härunder var räknebiträdet sysselsatt med uträkningarna av taxeringsvärdena å de fastigheter, som nämnden bedömt medan räknebiträdet utfört uträkningarna beträffande de först bedömda fastigheterna. På detta sätt fortgick arbetet, tills samtliga fastigheter taxerats. I andra fall förfors så, att nämnden bestämde primärfaktorerna för samtliga fastigheter inom provtaxeringskommunen, varpå uträkningarna verkställdes av ett räknebiträde. Sedan uträkningarna verkställts, sammanträdde provtaxeringsnämnden ånyo för att bedöma de framkomna resultaten.

172 Bedömning av virkesförråd m. m. vid exkursioner till typskogar. Vid de bedömningar, som gjordes av provtaxeringsnämndernas ledamöter under exkursionerna till vissa typskogar — alltså innan nämnderna hade någon tillgång till jämförelsematerial — fördes anteckningar om bedömningarnas resultat. Det visade sig att markens godhetsgrad bedömdes nästan genomgående riktigt. Endast i ett fall förekom direkt felbedömning. Den största svårigheten vållade bedömningen av virkesförrådet. Rätt avsevärda såväl överskattningar som underskattningar förekommo. I några fall hade emellertid skogstaxeringssakkunnigas närvarande ledamöter ett intryck av att felbedömningarna till stor del kunde tillskrivas tillfälligheter och att alltför stor hänsyn kom att tagas till beskaffenheten av den skog som sist genomgåtts. Svårigheterna synas ha varit större beträffande typskogarna i norra Sverige än beträffande dem i södra Sverige, ett förhållande som kan ha sammanhängt med de förra typskogarnas större areal. Bedömningen av skogens uppdelning å olika trädslag — barrskog, ordinär lövskog och ädel lövskog samt av trädslagsblandningen i barrskog utföll väsentligt bättre. Detsamma kan också sägas ha varit fallet med uppskattningen av timmerskogen och grovskogen i procent av hela barrskogs- respektive lövskogsförrådet. I sistnämnda avseende synas de största svårigheterna ha varit för handen i vissa av provtaxeringskommunerna i södra Sverige.

Behovet av typskogar och provytor. I samband med exkursionerna till typskogarna hemställde de sakkunniga, att provtaxeringsnämnderna ville uttala sig om dels vilken betydelse de tillerkände möjligheten att erhålla jämförelsematerial i form av särskilt uppskattade skogar (typskogar) och provytor, dels ock huruvida de tilltrodde sig att vid taxeringen lämna uppgifter om skogens ålder på det sätt att för varje skog angåves areal med skog under 40, mellan 40 och 80 samt över 80 år (för norra Sverige ifrågasattes möjligheten av en uppdelning i skog under 40, mellan 40 och 120 samt över 120 å r ) . Samtliga provtaxeringsnämnder — med undantag av nämnderna i Jokkmokk och Kavbcnning — ansågo behovet av typskogar med provytor v:ira synnerligen stort. Provtaxeringsnämnden i Ukna framhöll, att sådant behov förelåge oavsett vilken metod som komme till användning. Nämnden i Västra V ram var av den uppfattningen, att det vore ganska lätt att efter besök å en typskog bedöma kubikmassan å övriga skogar inom taxeringsdistriktet, även om man endast flyktigt besett de sistnämnda skogarna. Provtaxeringsnämnden i Södra Finnskoga anförde, att genom exkursionen till typskogarna provtaxeringsnämndens ledamöter erhållit »en betydligt vidgad blick på de i allmän fastighetstaxering ingående värdefaktorerna för taxering av skog och skogsmark». Sistnämnda provtaxeringsnämnd framhöll

önskvärdheten av att skogsägare ställde sina planer rörande indelade skogar till beskattningsmyndigheternas förfogande. Provtaxeringsnämnden i Hejdc ansåg det önskvärt att nämnderna, där så vore möjligt, bereddes tillfälle att bese samtliga skogar inom taxeringsdistriktet. Provtaxeringsnämnden i Dingiuna anförde: För beräkningen av skogsvärdet blir uppskattningen av virkesförrådet av avgörande betydelse. Vid provtaxeringen har denna uppskattning så gott som genomgående utgått från det vid 1945 års allmänna fastighetstaxering antagna virkesförrådet per har. Det aktuella virkesförrådet har därefter beräknats med ledning av den skogssakkunniges och nämndens kännedom om de därefter gjorda avverkningarnas storlek i förhållande till tillväxten. Huruvida det sålunda uppskattade virkesförrådet överensstämmer med det verkliga har nämnden icke haft möjlighet att kontrollera (med undantag av en taxeringsenhet, beträffande vilken dock det vid 1945 års taxering antagna virkesförrådet grundade sig på skogsindelningshandlingar). Då, såvitt nämnden har sig bekant, skogsindelning —• förutom å de för provtaxeringen särskilt uppskattade fastigheterna — verkställts endast å en fastighet i enskild ägo inom taxeringsdistriktet, är den ledning för bedömandet av virkesförråd, som i förväg uppmätta skogar och provytor utgör, av den största betydelse vid taxeringsarbetet. I detta sammanhang skulle emellertid nämnden vilja framhålla som ett önskemål, att uppmätning ävensom demonstration av dessa skedde så tidigt, att nämndens ledamöter kunde före det egentliga taxeringsarbetets början gå igenom skogarna i distriktet för att kunna bilda sig en uppfattning av virkesförrådet å dessa i jämförelse med de särskilt uppskattade skogarna och provytorna. För den tid, som åtgår härför, torde ersättning böra utgå såsom för sammanträdesdag. Nämnden skulle även vilja ifrågasätta huruvida icke provytorna och uppgifterna om dessas virkesförråd kunde göras tillgängliga för de skattskyldiga. Nämnden vill hålla för troligt att detta skulle för de skattskyldiga underlätta lämnandet av fullständiga och riktiga uppgifter i deklarationen. Måhända synes också böra undersökas o in icke fotografier av typiska bestånd med uppgifter om virkesförråd per ytenhet, virkesförrådets fördelning på trädslag och grovleksklasser, markens godhetsgrad m. m. skulle vara till hjälp vid det praktiska taxeringsarbetet. Provtaxeringsnämnden i Torsås underströk vikten av att beredningsnämnderna inom länet vid nästa fastighetstaxering finge tillgång till den ekonomiska kartan i skala 1 : 10 000, som numera funnes utkommen för hela länet, och anförde: Nämnden ansåg vidare önskvärt om beredningsnämnderna vid nästa taxering bereddes tillfälle att mera än vid tidigare fastighetstaxeringar taga del av förhållandena på ort och ställe. Lämpligen kunde detta ske genom taxeringsarbetets förläggande till olika delar av kommunen och genom resor till sådana taxeringsenheter, om vilka nämnden önskade närmare upplysning. Sedan provtaxeringsnämnden i Knäred — i vilken kommun vid provtaxeringen funnits tillgång till allenast en, icke nyuppskattad, typskog — i sitt yttrande konstaterat, att inom nämnden under provtaxeringsarbetets gång vid flera tillfällen uttalats önskvärdheten av tillgång till flera typskogar och provytor, anförde nämnden vidare:

174 Dessa provytor böra icke endast avse skogar med ur skogsvårdssynpunkt goda och tillfredsställande bestånd utan även områden där skogsväxten är av olika anledningar dålig. Med hänsyn till de kostnader dessa skogsinventeringar draga för det allmänna böra för typskogarna väljas ur studiesynpunkt lämpliga plats;er. Vad angår kostnadsfrågan vill nämnden framhålla det värde dylika typskoigar kunna för studieändamål äga även mellan fastighetstaxeringarna. Dit kunna förläggas skogsdagar och exkursioner, varvid även för skogstaxering nyttiga rön kunna vinnas. Ej minst bör det vara angeläget, att landsbygdens ungdom får tillfälle att samla erfarenheter på detta område. Härigenom skulle erhållas värdefulla betingelser för riktigare skogsuppskattningar i framtiden. Enligt provtaxeringsnämndens i Backaryd uppfattning måste jämförelsematerial i form av särskilt uppskattade skogar och provytor finnas inom varje taxeringsdistrikt (härad), representerande skogstillståndet på åtminstone tre olikartade fastigheter. Endast härigenom torde det bliva möjligt för beredningsnämndernas ledamöter att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt uppdrag, i synnerhet som mycket få fullständiga uppgifter om virkesförråd m. m. enligt indelningsplan funnes, varigenom hjälptabell nr 1 skulle kunna användas. Ordföranden i provtaxeringsnämnden i Karbenning ansåg, att typskogarnas betydelse icke finge överdrivas, och framhöll som skäl härför följande: Av provtaxeringen att döma synes tyngdpunkten vid uppskattningen komma att ligga hos den skogssakkunnige, om han, vilket väl blir regel, utgöres av länsskogvaktaren, vilken genom sin tjänst torde få anses äga den tillförlitligaste kännedomen om sitt distrikts skogsförhållanden. Rörande de skogar, som falla utanför hans verksamhet, såsom bolags- och prästgårdsskogar, torde deklarationerna eller inhämtade upplysningar för uppskattningen lämna fullständigare uppgifter än som kan förväntas i de enskilda skogsägarnas deklarationer. Om därtill beredningsnämnderna kunna sammansättas så att taxeringsdistriktets alla skogsfastigheter (smärre undantagna) omfattas av inom nämnden förefintlig lokalkännedom, torde provytorna m. m. kanske till och med kunna undvaras. Provtaxeringsnämnden i ifrågavarande kommun var dock av den uppfattningen, att tillgången till särskilt uppskattade skogar och provytor för nämndens ledamöter underlättade uppskattningen av virkesförrådet. Provtaxeringsnämnden i Jokkmokk anförde, sedan det konstaterats att för samtliga skogsfastigheter inom kommunen med några få undantag funnes indelningsplaner o. dyl.: Då, som ovan nämnts, erforderliga primäruppgifter för uppskattning av virkesförrådet och dess sammansättning kan erhållas från indelningshandlingar, hushållningsplaner och utsyningsprotokoll, blir jämförelsematerial, i form av särskilt uppskattade skogar och provytor, av mindre betydelse för taxering enligt den nya ifrågasatta metoden, sådan den nu föreligger. Skulle däremot arealens uppdelning på skogsbeståndens olika åldersklasser inarbetas i metoden och säker kännedom om skoeens olika åldrar sålunda bli nödvändig, torde ett tillfredsställande resultat av taxeringen icke kunna vinnas utan tillgång till jämförelsematerial i form av provytor el. dyl.

175 Fråga om möjlighet att bedöma ålderssammansättningen å en skog. Samtliga provtaxeringsnämnder utom i Färila-Kårböle och Västerlövsta hai ansett det icke vara möjligt eller i varje fall förenat med synnerligen stora svårigheter att lämna ifrågasatta uppgifter om skogens ålder. Provtaxeringsnämnderna i Hille, Södra Finnskoga, Hejde och Torsås framhöllo, a t t ledamöterna i ifrågavarande nämnder i regel icke besutte sådan lokalkännedom att den ifrågasatta bedömningen vore möjlig. Provtaxeringsn ä m n d e n i Karbenning konstaterade, att den ifrågasatta uppdelningen icke vore möjlig »inom ramen för nuvarande arbetsresurser». Provtaxeringsnämnden i likna ansåg, att en taxering grundad på en uppdelning av skogsmarken efter skogens ålder måste bli synnerligen oviss, då det vore mycket svårt att lämna uppgifter om skogens ålder. Provtaxeringsnämnden i Hille hade i taxeringslängden verkställt en uppdelning av marken efter skogens ålder i de fall då inom nämnden förefunnits tillräcklig kännedom om vederbörande skogs ålder. Vad beträffade skogarna på Gotland ifrågasatte provtaxeringsnämnden i Hejde på grund av åldersgruppernas blandning med varandra möjligheten att överhuvudtaget göra en uppdelning i sådana grupper. Det vore tänkbart, anförde provtaxeringsnämnden i Södra Finnskoga, att en närmelsevis åldersuppskattning vore genomförbar för tillväxtområdena I—III, där skogen i regel vore medelåldrig till gammal, men dock icke alltid av grova dimensioner. För tillväxtområdena IV—V, där skogens ålder mera påtagligt växlade från plantskog till gammal skog, bleve en sådan åldersuppskattning av ringa eller intet värde. Provtaxeringsnämnden i Lövånger, som ansåg det vid ifrågavarande tidp u n k t icke vara möjligt att lämna uppgifter om skogens åldrar på samtliga fastigheter, anförde: Detta fordrar nämligen inventering och kartläggning medelst förrättning å marken. I den mån skogsvården intensifieras och bidragsverksamheten utökas är det dock möjligt, att inventeringsarbetet om 5—10 år fortskridit så långt, att uppdelning i åldersklasser kan nöjaktigt utföras. Vid den nu utförda taxeringen har åldersklassfördelning skett å ett tiotal fastigheter. Anteckning härom har gjorts i längden. Provtaxeringsnämnden i Västra Vram underströk att det vore mycket svårt för att icke säga omöjligt att »med någon som helst säkerhet» angiva skogens ålder med mindre man besiktigade skogarna. En sådan genomgång av kommunens skogar läte sig knappast göra på grund av därmed förenade kostnader och den tid, som härför erfordrades. Ifrågavarande nämnd framhöll dock, att »en skogssakkunnig på orten har givetvis större möjligheter att bedöma skogens ålder». Även provtaxeringsnämnden i Backaryd var av den uppfattningen att ett bedömande av skogens ålder i allmänhet torde erbjuda mycket stora svårigheter, särskilt då fråga vore om att angiva areal för olika åldrar, samt anförde vidare:

176 Detta sammanhänger i viss män med det förhållandet, att inom Blekinge län avverkningen i allmänhet sker genom blädning. Där skogen ä större områden i enstaka fall tillkommit genom skogsodling erbjuder dock sådan bedömning inga svårigheter. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Dingtnna a n s å g , a t t s v å r i g h e t e r icke t o r d e m ö t a för l ä m n a n d e av u p p g i f t e r o m s k o g s å l d e r p å det sätt, a t t för v a r j e t a x e ringsenhet angåves virkesförrådets fördelning å olika åldersklasser. Däre m o t ställde sig n ä m n d e n s y n n e r l i g e n t v e k s a m till m ö j l i g h e t e n a t t för v a r j e t a x e r i n g s e n h e t a n g i v a h u r u stor areal av d e n s a m m a som vore b e v u x e n m e d skog i r e s p e k t i v e å l d e r s k l a s s e r . P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Jokkmokk anförde: Uppdelning av skogsmarksarealen i förhållande till den växande skogens ålder i klasser, under 40, mellan 40 och 120 samt över 120 år, anses förenad med synnerligen stora svårigheter, enär skogarna inom socknen i mycket stor utsträckning bestå av bestånd av olikåldrig skog, varigenom uppskattning i särskilda åldersklasser i hög grad försvåras. Utan god tillgång till jämförelsematerial — exempelvis ett större antal provytor å olika skogar — kan, enligt nämndens uppfattning, en någorlunda tillförlitlig åldersuppskattning icke göras. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Knäred

yttrade:

Att med stöd endast av det taxeringsmaterial, som vid provtaxeringen stått nämnden till buds, och den lokalkännedom, som varit representerad i nämnden, lämna tillförlitliga uppgifter om skogens ålder å de särskilda taxeringsenheterna, låter sig i allmänhet icke göra. Även en mera summarisk fördelning av skogsbeståndet på olika ålderskategorier stöter på sådana svårigheter, att resultatet lätt blir missvisande eller i varje fall av ringa värde. En sådan uppskattning förutsätter nämligen så ingående kännedom om skogsbestånden, att den vanligtvis icke funnits att tillgå inom nämnden. Även i de fall då uppfattningen om trädens genomsnittliga storlek för ett visst bestånd är tämligen klar, är åldersbedömningen ganska vansklig. Detta beror bl. a. på det förhållandet, att tillväxten varierar avsevärt även i fråga om närliggande områden. Svårigheten ökas ännu mer av den växlande slutenheten och åldersfördelningen inom bestånden. För Knäreds socken gäller, att en avsevärd del av skogsarealen upptages av med hänsyn till slutenheten glesa och ojämna bestånd. På grund av markens växlande beskaffenhet är tillväxten i massa och kvalitet ojämn. Då därjämte skogen i stor utsträckning tillkommit genom självsådd, är åldersfördelningen inom bestånden varierande. Nämnden anser sig emellertid kunna antaga, att genom väl avfattade frågor i en blivande deklarationsblankett det från vederbörande skogsägare kan erhållas för taxeringen nöjaktiga uppgifter såväl om skogens fördelning å olika trädslag som om storleksklasser. I vissa fall torde deklaranterna vara i stånd att lämna uppgifter jämväl om åldersfördelning, varför blanketten bör lämna utrymme även för sådan uppgift. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Färila-Kårböle, s o m för v a r å t t o n d e t a x e r a d fast i g h e t h a d e gjort ett försök till i f r å g a v a r a n d e u p p d e l n i n g , f r a m h ö l l a t t det givetvis v o r e m y c k e t s v å r t a t t g ö r a e n s å d a n f ö r d e l n i n g och a t t m a n icke m e d s ä k e r h e t k u n d e p å s t å d e n v a r a r i k t i g , » m e n m e d d e n goda k ä n n e d o m

177 länsskogvaktaren och nämndens ledamöter i allmänhet har om bondeskog a r n a kan man ju försöka». Provtaxeringsnämnden i Våsterlövsta ansåg att tillfredsställande uppgifter om skogens ålder nog skulle kunna lämnas av den skogssakkunnige under taxeringssammanträdet, men att taxeringsarbetet därigenom skulle k o m m a att avsevärt både försvåras och förlängas. Sistnämnda provtaxeringsnämnd anförde vidare: Blir det nödvändigt att dylika uppgifter skola lämnas, bör den skogssakkunnige i iorvag helst under sommaren före taxeringsarbetets påbörjande, förbereda sig genom besiktningar av resp. skogar. I annat fall kommer avsevärd tid att åtgå vid sammanträdena för den skogssakkunnige och nämndens ledamöter med lokalkännedom att yttra sig om dessa förhållanden för varje fastighet och arbetet i taxeringsnämnderna att draga ut på tiden.

Svårighetsgraden för den ifrågasatta nya metoden. De sakkunniga hemställde att varje provtaxeringsnämnd måtte efter avslutandet av det egentliga taxeringsarbetet besvara vissa frågor. Bland annat skulle varje provtaxeringsnämnd uppgiva, huruvida den funnit att uppskattningen enligt den ifrågasatta nya metoden mött avsevärda svårigheter. Därest svårighetsgraden kunde angivas genom jämförelse med förhållandena vid 1945 års allmänna fastighetstaxering, hemställdes om uttalande därom. Provtaxeringsnämnderna ha i regel uttryckt den uppfattningen, att värderingen enligt den nya metoden bereder mindre svårigheter än enligt den nu gällande metoden. I ett par fall anses dock att svårigheterna äro ungefär enahanda. Sålunda konstaterade provtaxeringsnämnden i Karbenning att »svårigheterna ej aro nämnvärt större än vid senaste allmänna fastighetstaxering» ocn provtaxeringsnämnderna i Våsterlövsta och Lövånger ansågo att den nya metoden ej syntes medföra större svårigheter än den gamla. Nämnden i sistnämnda kommun anförde: m e ^ u ^ T a n i d e t ^ r C l a t i V s k o § s t i l l S å n S °ch relativ virkestillgång enligt gamla et k t ÅZ V*" l n g å e n d C k a n n e d 0 m ° m d e t **&* förhånande?, varför nSC S e k u n n a möta större kJS" ' svårigheter att bedöma kubikmassa och grovt ti c^^ X k l d a s s e r

^

met

°den- ^ ^

* * * ** *™™d

förenklin

g ™« endast

Ej heller provtaxeringsnämnden i Södra Finnskoga trodde sig finna, att den nya metoden komme att innebära större svårigheter och framhöll att 1945 ars allmänna fastighetstaxering bjudit på svårigheter i fullt samma grad. Sistnämnda provtaxeringsnämnd, som benämnde den gällande metoden »1944 ars metod» och den föreslagna metoden »1948 års metod», antorde vidare: 12—916443

178 Att bedöma omkostnadsklass enligt 1948 års metod blir i svårighetsgrad likvärdigt med bedömandet av rotvärde enligt metod 1944. 1948 års metod bjuder på en «iven fördel i taxeringsarbetet med sina förhållandevis lätta bonitetsbestämningar enligt endast tre godhetsgrader, A, B och C, varvid godhetsgrad B med sina 2: 25 till 3 : 00 m 3 årlig avkastning i regel kommer till användning. Men det har även visat sig, att 1948 års grövre bonitetsskala inrymmer yissa svagheter. Fastigheter, som enligt 1944 års längd åsatts bonitet 2 : 2 5 , träffas hårdare av procentuell prishöjning än de fastigheter, som enligt samma längd håller bonitet 2- 50 vilket då var socknens medeltal. 1948 års metod giver således en icke önskvärd prisstegring på de mindre bärkraftiga fastigheterna. Prisstegringen borde i första hand träffa fastigheter, som ha medelgod till god bonitet Virkesförråd, m»sk, pr ha, blir lika svårt att uppskatta enligt 1948 års hjalptabell som relativ skogstillgång enligt 1944 års anvisningar. Men att därtill uppskatta den i kubikmassan ingående lövskogen, enligt 1948 års metod, är f / a n * f " " £ tionsmoment, som i blivande hjalptabell nr 2 borde bortarbetas. Det kanske här bör framhållas, att hjalptabell nr 2 i huvudsak kommer till användning vid taxeringsarbetet. Den nya taxeringsmetodens enkla uppskattning av granskogsprocent och timmerprocent som reglerande värdefaktorer visar sig bättre for nämnden att arbeta med än 1944 års jämkningsfaktor. Denna senare faktor kom oftast ej till användning där så borde ha gjorts och mången gång användes den på efter föreliggande förhållanden otillfredsställande sätt. Jamkningsfaktorns spärr vid 1,4 verkar också misstänkt för skogar med stora virkes orråd pr ha. Den relativa skogstillgången med dess vidhängande jämkningsfaktor har for berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna ute på landsbygden varit ett mystiskt begrepp, något som man bör akta sig för. En viss vana vid denna faktor har under upprepade taxeringsperioder givits ledamöterna, men gamla ^ n avgå och nya tillkomma. Ständigt föreligger från nämndens sida s a 5 m a l a ^ n f ^ het för denna till namnet underliga och till verkningarna ofördelaktiga faktor Denna värdefaktor ställer även höga krav på ordföranden i nämnderna och pa eventuellt närvarande sakkunnigt biträde. Det blir betydligt lättare for allmogemän att bedöma granskogsprocent och timmerprocent, enligt 1948 ars metod, för att därigenom få fram skillnaden mellan den värdefulla och m i n d r e värdefulla skogen. Åtminstone i tillväxtområdena I—III, den egentliga skogsbygden, talas mycket ofta om skogar och virke, om utbytet av timmer och p a p p ^ vilket gör att nämndsledamöterna känna sig mera hemmastadda i med taxeringsarbetet sammanhängande frågor. Då det blir frågan om granskogsprocent och timmerprocent, enligt 1948 års metod, behärska allmogemannen.spörsmålet pa ett mycket säkrare sätt än vad de kunna göra beträffande den m y s t i s k . jamk, ngsfaktorn. Mycket av den misstänksamhet, som alltid vid allman fastighetstaxering riktats mot relativa skogstillgången med dess jämkningsfaktor kommer ati torsvinna och taxeringsarbetet flyter lugnare och säkrare. P r o v t a x e n n g s n a m n d e i vill särskilt framhålla, att uttalandet i denna punkt bygger på lång, praktisk ertarenhet från arbete med allmän fastighetstaxering, de olika t a x e r i n g s p e n o l e r n a sedan år 1921. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Backaryd f r a m h ö l l , a t t visserligen vid taxering enligt d e n i f r å g a s a t t a m e t o d e n s a m m a s v å r i g h e t e r a t t b e d ö m a virkesforr å d e t s s t o r l e k förelåge som förut, m e n a t t f ö r d e l n i n g e n i s k o g s k l a s s e : och f ö r r å d s g r u p p e r s y n t e s n ä m n d e n v a r a l ä t t a r e a t t fastställa ä n r e l a t i v a s^ogstillgången. N ä m n d e n anförde vidare:

179 Man bedömer reellare värden och det finnes färre möjligheter till ovidkommande jämkningar än vid åsättande av relativa skogstillgången. Den enskilde skogsägaren torde också ha större möjligheter än förut att på sakliga grunder få eventuella besvär avgjorda. Även provtaxeringsnämnderna i övrigt voro av den uppfattningen att de föreslagna värderingsgrunderna voro lättare att tillämpa än de nu gällande. Provtaxeringsnämnden i Hejde gav direkt uttryck åt denna uppfattning. Enligt provtaxeringsnämnden i Fårila-Kårböle är uppskattningen enligt den nya metoden enklare och bättre än den vid föregående allmänna fastighetstaxering använda metoden. Provtaxeringsnämnden i Ukna hade icke funnit att uppskattningen enligt den ifrågasatta metoden mött några svårigheter; tvärtom hade nämnden funnit »det betydligt lättare med den nya metoden att få fram en jämnare och rättvisare taxering mellan de olika skogsfastigheterna» än med de gällande värderingsnormerna. Provtaxeringsnämnden i Jokkmokk anförde: Nämnden har icke funnit, att uppskattningen enligt den nya metoden stött på nämnvärda svårigheter, eftersom erforderligt underlag kunnat erhållas genom uppgifter i tillgängliga indelningshandlingar och hushållningsplaner. Dylika handlingar aro — med några få undantag — upprättade för samtliga skogsfastigheter inom socknen. Vid jämförelse med förhållandena vid den senaste fastighetstaxeringen, finner nämnden att den nya metoden, tack vare möjligheten att med ledning av i planerna förefintliga sifferuppgifter noggrant bestämma skogens fördelning i forrådsgrupper, är lättare att tillämpa i praktiken och ger ett säkrare resultat an den gamla metoden, att på grundval av en mer eller mindre osäker allman kannedom om skogens sammansättning fastställa den relativa skogstillö gången. Den nya metoden vore väl värd att använda vid kommande fastighetstaxeringar enligt det av provtaxeringsnämnden i Hille avgivna yttrandet. I sistnämnda yttrande heter det vidare: nå!!rim<vdaen w i c k e / u n n i t a t t uppskattningen enligt den nya metoden mött f ; V å ? e t e / - t v ä r t o m torde denna metod gå snabbare än den tidigare anva n d a . Nämnden vill dock framhålla, att en rättvis uppskattning av sko vilken metod som än användes - ytterst är beroende av att någon eller några a kLn 5 T , ' n a m n / e n e l l e r skogssakkunniga verkligen äga den ingående kannedom om skogen i fråga, som erfordras för att kunna rätt angiva de faktorer imsk per ha, lovskogsprocent, granprocent och grovskogsprocent), på vilka värderingen skall grundas. I detta hänseende torde länsskogvaktarna sitta inne med de bastå forutsättningarna för ett objektivt bedömande och kunna därför T S i eS -?, Um T V i d f a s t i g h e t s taxering. Nämnden har i övrigt icke funnit något skal ttill anmärkning. Även provtaxeringsnämnden i Dingtuna ansåg den föreslagna metoden lättare att tillämpa än den nu gällande och anförde: Slopandet av uppskattningen av »relativ skogstillgång» samt värderingens grundande direkt på det (uppskattade) faktiska virkesförrådet och dettas sammansättning torde även leda till en jämnare taxering. Nämnden skulle även vilja

180 tro att om den föreslagna metoden genomföres, det för de skattskyldiga skulle vara lättare att i deklarationer till ledning för fastighetstaxering lämna erforderliga uppgifter för taxeringen av skog och skogsmark. Lämpligen horde deklarationsblanketterna innehålla upplysning om vilka uppgifter som erfordras. Huruvida den föreslagna metoden också är ägnad att leda till en rikligare taxering kan enligt nämndens åsikt icke säkert bedömas på grundval av erfarenheterna från provtaxeringen. Enligt nämndens uppfattning är också utbytet av bonitetstalen mot tre godhetsklasser ägnat att underlätta arbetet med fastighetstaxeringen och att minska antalet tvister med de skattskyldiga. Att bonitetssiffran bortfaller inverkar emellertid även vid inkomsttaxeringen i det att, såvitt nämnden kan bedöma, den vid avdrag för värdeminskning av skog enligt förrådsmetoden erforderliga beräkningen av virkesförrådets förändringar under innehavet forsvåras. Även om vrkande om avdrag för värdeminskning av skog i dessa trakter är sällsynt, — vilket till en del torde bero på svårigheten att förebringa erforderlig utredning — anser nämnden det beklagligt att utredningen för de skattskyldiga försvåras. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Västra

Vram

fann den nya uppskattningsmeto-

d e n s m i d i g a r e och m e r a v e r k l i g h e t s b e t o n a d ä n d e n g a m l a m e t o d e n och a n förde v i d a r e : Omkostnadsklassen och godhetsgraden är för de flesta lättare att angiva än rotvärde, bonitet och övriga faktorer, som vi ha en känsla av icke har trängt in i allmänna medvetandet. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Knäred

anförde:

Vad angår de svårigheter, som möta en taxeringsnämnd vid en uppskattning efter den ifrågasatta nya metoden, vill nämnden icke förringa dessa svårigheters storleksgrad och omfattning. Emellertid äro svårigheterna av sådant slag, att de torde vara mer eller mindre ofrånkomliga, vilken metod som än skall användas vid en skogstaxering, där uppskattningen till väsentlig del har att stödja sig på vid okulärbesiktning vunna minnesbilder om skogsbeståndens och markens beskaffenhet. Det är för övrigt icke alltid så, att skogen är ens till utseendet känd av någon av nämndens ledamöter eller av dess skogssakkunniga biträde. Aktuella uppräkningar av skogen å hela taxeringsenheter torde förekomma i mycket ringa omfattning. Icke ens beträffande fastigheten Dyreborg 1: o i knarecls socken, å vilken fastighet en typskog är inventerad, har skogsräkningen omfattat hela fastigheten. Det gäller emellertid i detta avseende som i övrigt att frän skogsägarna få fram så riktiga uppgifter som möjligt. Efter ett kritiskt bedömande av dessa uppgifter med ledning av jämförelsematerial och vunna erfarenaeter har n ä m n d e n ' a t t söka vinna en i möjligaste mån riktig uppskattning av virkesförrådet, fördelat på skogsklasser och förrådsgrupper. Denna uppgift blir emellertid som framhållits alltid mer eller mindre vansklig. I den man svårighetsgraden härutinnan framstår som större enligt den nya metoden får den emellertid också bedömas i relation till strävan efter ett mera rättvisande resultat DetJorde icke kunna bestridas, att den föreslagna metoden härutinnan ar den hittills tillämpade överlägsen. Emellertid kan den nu avslutade provtaxeringen icke sägas hava givit full klarhet i fråga om den nya uppskattningsmetodens varde. Nämnden har nämligen i fråga om virkesförrådets storlek per^ hektar vid provtaxeringen haft att utgå från de siffror, som tillämpades vid 1945 års tax ring Beräkningen av värdet å skogsmark och skog har i samtliga fall fatt ske enligt

181 hjälptabell nr 2. Även vid en sådan mera summarisk uppskattning av virkesförrådet synes emellertid den nya metoden vara ägnad att giva ett mera rättvisande resultat än den äldre. Enligt den sistnämnda hade nämnden att fastställa den s. Ik. relativa skogstillgången och beräkna virkesförrådet med hänsyn härtill. Denna skogstillgångens relativitet hänförde sig till den s. k. normala skogstillgången. I övrigt påverkades den relativa skogstillgången av ett flertal primärfaktorer, vilkas innebörd och verkningar en taxeringsnämnd icke hade möjlighet att bedöma och än mindre att rätt tillämpa vid själva förfarandet. Det är tydligt, att den klumpmässiga uppskattningen av hela virkesförrådet för en fastighet med hjäJp av en genomsnittlig relativ skogstillgång i många fall gav till resultat ett virkesförråd, som ofta avsevärt avvek från det verkliga. Den nya metoden, där värdesättningen sker efter mera direkt uppskattning och eller uppdelning av skogen i ur värdesynpunkt olika delar (trädslag och förrådsgrupper) bör vid en rätt tillämpning giva riktigare värden. Provtaxeringsnämnden i Torsås ansåg sig icke vid provtaxeringen ha erhållit tillräcklig erfarenhet rörande den nya metoden jämförd med förhållandena vid senaste fastighetstaxeringen för att i berörda avseende göra något uttalande. Antal godhetsgrader. Ordföranden i provtaxeringsnämnden i Jokkmokk och provtaxeringsnämnderna i Backaryd och Knäred ha till diskussion upptagit frågan om det antal godhetsgrader, vari marken bör indelas. Sålunda säger ordföranden i Jokkmokk på denna p u n k t : Uppskattning enligt den ifrågasatta nya metoden ger otvivelaktigt till resultat ett säkrare och bättre med verkliga förhållanden överensstämmande värde å skogen för varje enhet än den hittills tillämpade metoden. Däremot synes den äldre metoden ge ett rättvisare värde de särskilda fastigheterna emellan beträffande skogsmarken och dess produktionsförmåga genom uppdelningen i ett avsevärt större antal godhetsklasser (boniteterna), än som sker enligt den nya metoden. Därest en med verkliga förhållandet överensstämmande värdering av de särskilda taxeringsenheterna i första hand eftersträvas, bör sålunda uppdelning i flera och trängre godhetsklasser övervägas. Provtaxeringsnämnden i Backaryd ifrågasatte om icke flera än tre godhetsgrader borde finnas inom länet. Den föreliggande differentieringen syntes nämnden alltför grov, »särskilt med hänsyn till att markvärdena enligt den nya metoden spela en så dominerande roll vid skogstaxeringsvärdets fastställande». Provtaxeringsnämnden i Knäred uppgav i sitt yttrande att den övervägt frågan om markens uppdelning i flera än tre godhetsklasser. Nämnden ansåg likväl att mot en sådan åtgärd talade intresset av största möjliga enkelhet vid den praktiska tillämpningen. Emellertid torde enligt nämndens uppfattning behovet av ett större antal godhetsgrader bliva mindre, om hänsyn toges till de synpunkter, som nämnden framfört i fråga om skogsmarkens värdesättning.

182 I fråga om värdesättningen av skogsmark anförde provtaxeringsnämnden i Knäred följande: Den värdesättningsmetod, som tillämpats för skogsmarksvärdets beräkning, har givit höga värden i jämförelse med de nu gällande. För det övervägande antalet fastigheter i Knäreds socken har prissättningen skett enligt omkostnadsklass 1 och godhetsgrad B i hjälptabellen, som angivit ett markvärde av 212 kronor per hektar. Då de nuvarande markvärdena äro beräknade efter ett hektarpris av omkring 50—70 kronor, har vid provtaxeringen framkommit markvärden, som äro omkring 3 gånger så höga som de gällande. För den växande skogen föranleder hjälptabellen mera måttliga höjningar. Sammanlagda värdet å skogsmark och skog blir dock för flertalet fastigheter omkring dubbelt så högt som det nuvarande. I de fall, där provtaxeringsnämnden haft sig bekant förekomsten av kala ljungmarksarealer, har reducering för dessa skett till halva skogsmarksvärdet. Någon större verkan i sänkande riktning för hela taxeringsenheter kan emellertid dessa reduceringar knappast sägas hava föranlett, allraminst for socknen i dess helhet. Nämnden vill i detta sammanhang icke underlåta att som sin mening framhålla, att de skogsmarksvärden, som framgå av hjälptabellerna, äro alltför höga för att tillämpas vid en blivande taxering. Till denna uppfattning har nämnden kommit såväl vid jämförelse med gällande värden som vid en mera fristående bedömning. I den mån prissättning av kalhuggen skogsmark skett vid för nämnden kända försäljningar hava saluvärdena legat på en nivå, som mera överensstämmer med nuvarande taxeringsvärden. Härtill kommer emellertid att man vid en riktig värdesättning av skogsmarken icke kan bortse från avkastningsberäkningar, som äro ekonomiskt bärande. I fråga om sådana jordbruk, för vilka skogen är ett nödvändigt stöd för jordbrukets bärighet, får den årliga beskattningen av skogen icke bliva så betungande att den blir en alltför stor belastning för ägaren. Nämnden hyser allvarliga farhågor for at sa skulle bliva fallet, därest de vid provtaxeringen framkomna värdena skulle bliva underlag för garanti- och förmögenhetsbeskattning. Det synes nämnden som om vid den värderingsmetod, som kommit till uttryck i hjälptabellens markvärden, icke tillbörlig hänsyn tagits till de kostnader, som måste nedläggas å ett skogsmarksområde för att därå frambringa ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande skogsbestånd och den avsevärda tid, som åtgår härför. Först efter en tidrymd av 25—30 år kan från ett nyplanterat skogsområde utvinnas skogsprodukter, som göra en gallring ekonomiskt lönande. Angående de vid provtaxeringen framkomna värdena anfördes vidare följande. Provtaxeringsnämnden i Ukna ansåg skogsmarksvärdet vara väl högt beräknat, såvitt anginge »de magra skogsmarkerna i kustbandet».^ Enligt nämndens mening borde tagas i övervägande huruvida icke värdet å skogsmarken i de inre delarna av länet borde något höjas, medan värdet å skogsmarken i kustsocknarna borde sänkas i viss mån. Provtaxeringsnämnden i Backanjd framhöll, att de skogmarksvärden, som framkommit enligt den nya metoden, i många fall måste anses alltför höga, särskilt beträffande skogsmark bevuxen med plantskog, som icke gåve ägaren någon nettoinkomst under åtskilliga år framåt. Provtaxeringsnämnden ansåg sig också kunna påvisa fall inom Backaryds socken, där den nu erhållna summan av skogsmark och skogsvärde överstege den vid representativa köp under senare åren erlagda köpeskillingen för hela fastigheten med jord och hus.

183 Såvitt Dingtuna beträffar visar en jämförelse mellan resultatet av 1945 års taxering och resultatet av provtaxeringen, att det sammanlagda värdet av skogsmark och växande skog ökats med ungefär en tredjedel. Provtaxeringsnämnden i sistnämnda kommun säger sig vara tveksam huruvida en så stor genomsnittlig höjning är berättigad, då »det stora flertalet skogar i distriktet äro relativt svaga». Provtaxeringsnämnden i Färila-Kårböle — i vilken kommun provtaxeringen visat en icke oväsentlig stegring av taxeringsvärdena — ansåg det motiverat med någon höjning av taxeringsvärdena i förhållande till 1945 års värden, men uttalade en förhoppning om att fastighetsvärdena icke bleve för höga. Värdet å kalmark. I det förutnämnda utkastet till skogsvärderingsinstruktion fanns en bestämmelse, att därest skogsmark till större eller mindre del utgjordes av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder låge skoglösa och ej kunde göras skogbärande utan kulturåtgärder, värdet av dessa områden finge nedsättas till hälften av det eljest uppskattade värdet. Genom nedsättning varom här vore fråga finge dock värdet å den skogsmark, nedsättningen avsåge, ej nedbringas under det värde, som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk, häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt fjärde punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skulle inräknas i skogsmarkens värde. I anledning av dessa bestämmelser anmanades provtaxeringsnämnderna i Backaryds, Västra Vrams och Knäreds kommuner — de enda av provtaxeringskommunerna där egentliga kalmarker antogos finnas — att angiva, vad de ansåge om storleken av ifrågavarande avdrag. Vid besvarandet av frågan borde nämnderna enligt de sakkunnigas uppfattning göra en jämförelse med det värde, som marken i fråga kunde ha för annat ändamål, exempelvis för bete. Provtaxeringsnämnden i Backaryd yttrade: Då fråga är om kala ljungmarker, synes värdet av sådan mark som skogsmark vara mycket ringa med hänsyn till de kostnader, som måste nedläggas å densamma i form av markberedning och skogsodling för åstadkommande av skogbärande mark. Betesvärdet torde under normala tider vara endast skenbart. Med hänsyn till möjligheterna av annan exploatering finnes dock alltid ett visst värde å sådan mark till skillnad från rena impedimenter. Genom att taxera ljungmark som skogsmark med visst avdrag kommer belägenheten att på ett lämpligt sätt inverka på markvärdet, varför föreslagna bestämmelser synas tillfredsställande. Provtaxeringnämnden i Västra Vram anförde på denna p u n k t : Då det gäller de kala ljungmarkerna, så har nämnden i taxeringsarbetet företagit nedsättningar enligt bestämmelserna härför. Det bör emellertid framhållas att dessa nedsättningar icke endast böra tillämpas på kala ljungmarker utan jämväl på sådana kalmarker som äro bevuxna med buskar av en samt på övriga kalmarker som äro användbara endast för skogsplantering. Kalmark som ej är

bevuxen med ljung kan ur flera synpunkter vara oduglig som beiesmark. T. ex. ett kalmarksområdc omgärdat av skog saknar vatten för djuren. Skogen skall stängas ifrån, den bör ej betas. Det kostar för mycket att erhålla bete på detta sätt i synnerhet om avstånden från gården äro betydande, vilket ofta förekommer. Betesmarkerna äro också i regel åsatta högre värde än skogsmarken. Avdraget med hälften av halva skogsmarksvärdet anses skäligt. Provtaxeringsnämnden i Knäred hade i princip intet att erinra emot storleken av förenämnda avdrag. Nämnden underströk emellertid att härigenom — såsom redan påpekats i samband med den framförda kritiken angående skogsmarksvärdets beräkning — icke erhölles en tillräcklig reducering i totalvärdet. Även i denna detalj vunnes emellertid enligt nämndens mening en rättvisare taxering genom en generell nedsättning av skogsmarksvärdena. Redovisning av lövskog. Till provtaxeringsnämnderna i Ukna och Torsäs hade vidare riktats en fråga om ädel lövskog (ek och bok) borde redovisas särskilt i likhet med vad som skedde i Blekinge, Kristianstads och Hallands län, m. a. o. om det icke vore lämpligt att uppdela lövskogen i de två i instruktionen omformälda förrådsgrupperna ordinär lövskog och ädel lövskog. Båda provtaxeringsnämnderna besvarade denna fråga nekande. Provtaxeringsnämnden i Ukna uppgav, att bok icke förekomme inom kommunen, samt att ek icke funnes i några hela bestånd eller i sådan omfattning, som kunde motivera en särskild redovisning. Skogens kvalitet. Även i övrigt framförde provtaxeringsnänmderna vissa synpunkter och önskemål. Sålunda anförde provtaxeringsnämnden i Knäred: Enligt den föreslagna metoden sker uppskattning av virkesförrådet med hänsyn till de växande trädens storlek och fördelning på s. k. förrådsgrupper. Skogen fördelas sålunda på förrådsgrupperna med hänsyn till trädens storlek i diameter vid brösthöjd. Mot denna metod för uppskattning har nämnden enligt vad ovan anförts i princip intet att erinra. Det är emellertid av stor vikt, att uppskattningsmetoden kommer att inrymma tillräckliga möjligheter till hänsynstagande även till skogens utseende och kvalitet. Ej minst i Hallands län äro de skogliga förhållandena sådana, att det nu åsyftade spörsmålet förtjänar allvarligt beaktande. I kustbandet och på sina ställen ganska långt in i landet utgöres skogsväxten av tallskog av ur virkessynpunkt dålig kvalitet. Med hänsyn till skogsmarkens beskaffenhet och vindarnas inverkan få träden denna morotsform, som är så typisk för stora delar av bestånden. Träden äro snabbt avsmalnande uppåt och nå ringa höjd. Ofta äro de kvistiga och deformerade i växten. På sina ställen är tillväxten ganska god men virket blir av dålig kvalitet och mest lämpat till ved. Gränstrakterna mot Småland och Västergötland uppvisa i allmänhet vackrare och värdefullare skog. Enligt sistnämnda provtaxeringsnämnd vore det tydligt, att en uppskattningsmetod, som icke tillräckligt beaktade nu antydda förhållanden och de

185 höga produktions- och föryngringskostnaderna å i synnerhet fastigheter med stora av ålder kala marker icke kunde anses hålla måttet för en rättvis; skogstaxering. Arealuppskattningeu. Provtaxeringsnämnden i Dingtuna underströk i sitt yttrande de stora svårigheter, som vore förknippade med uppskattningen av skogsmarksarealen, och anförde: Som exempel kan nämnas den ena av de två särskilt uppskattade demonstrationsskogarna i distriktet: i den till 1945 års fastighetstaxering avlämnade deklarationen uppgavs skogsmarksarealen till 30 har, beredningsnämnden och fastighetstaxeringsnämnden uppskattade densamma till 24 har, enligt den för provtaxcringen gjorda uppmätningen skulle den vara endast 16 har och länets lantmäterikontor uppgiver på förfrågan i anledning av sistnämnda uppgift, att arealen »avrösningsjord» enligt ekonomiska kartan vore något över 22 har. I vissa, å slättbygden rätt ofta förekommande fall torde svårigheten att rätt uppskatta arealen sammanhänga med osäkerheten om när s. k. hagmark skall hänloras till kultiverad betesäng, annan betesäng eller skogsmark, vilken delvis torde bero på att åtminstone i dessa trakter begreppet »betesäng» numera icke förekommer. Skogsbrukets kostnader. Provtaxeringsnämnden i Södra Finnskoga framhöll att vid framtida taxeringar borde beaktas det förhållandet, att skogsarbetsavtalen numera icke holies i helgd. Under de senare åren hade man för att få skogsarbete utfört varit tvungen att utbetala ersättningar, som med 30 procent överstege de avtalsenliga ersättningarna. Det tekniska förfarandet. Vad det tekniska förfarandet beträffar anfördes i huvudsak följande. Provtaxeringsnämnden i Knäred ansåg, att det tekniska förfarandet vid beräkning av den växande skogens värde vore för taxeringsnämndens del något mera omständligt efter den nya metoden än efter den gamla, och anförde: Enligt den nya metoden har nämnden att uppskatta det å en taxeringsenhet betmtliga skogsbeståndet efter ett flertal fördelningsgrunder. En viss rutinmassighet vinnes emellertid ganska snart. Metoden är ur förevarande synpunkt agnad att väcka större intresse för taxeringen hos nämndledamöterna, som få bättre användning av sin kännedom om de särskilda skogarnas beskaffenhet. Med hansyn till det stora antalet räkneoperationer, som skola utföras, är det emellertid angeläget, att nämnderna ha tillgång till räknemaskiner. Helst borde särskilda raknebiträden stå till beredningsnämndernas förfogande. Det är nämligen av stort värde ur jämförelsesynpunkt, att uträkningarna kunna ske fortlöpande jämsides med uppskattningarna. I detta sammanhang vill nämnden uttala önskvärdheten av att det siffermaterial, som grundats på riksskogstaxeringarnas resultat och som ställes till nämn-

186 dernas förfogande för att användas vid taxeringen, blir så upplysande och praktiskt användbart som möjligt. Särskilt gäller detta virkesförrådets storlek och fördelning inom skilda delar av länet. För ju m i n d r e områden särskilda tabelluppgifter kunna lämnas desto bättre. Nyssnämnda provtaxeringsnämnd tillade: En önskvärd förenkling för uträkningarna skulle vinnas, om kubikmeterpriset avrundades till 5-tal eller helst 10-tal ören. För björkskogen skulle detta emellertid enligt den vid provtaxeringen använda hjälptabell nr 2 innebära, att någon prisskillnad ej uppstode i den mån grövre skog ingår i bestånden. Nu åsyftade förenkling i tabellen blir emellertid mindre angelägen, därest i enlighet med vad ovan uttalats räknebiträden och räknemaskiner ställas till nämndernas förfogande. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Södra

Finnskoga

yttrade på denna p u n k t :

Vid provtaxeringsarbetet har varit anställt ett särskilt räknebiträde för multiplicering och addering av längden. Detta arbete har utförts på annan tid än nämndens sammanträdesdagar. Genom räknebiträdet h a r vunnits en hel del tid i nämndens arbete. Nämnden tror dock, att, då den verkliga allmänna fastighetstaxeringen börjar, så måste värdeberäkningarna göras på de inkomna deklarationsblanketterna under sammanträdets gång, vilket arbete lämpligast utföres av ordföranden i beredningsnämnden, varefter annan skrivkunnig person i nämnden överför siffrorna till längdens olika kolumner. Längden blir på så satt upptagen varför skriv- och räknebiträdet ej kan anses nödigt. Däremot blir addering av längden en arbetsuppgift, som lämpligen kan utföras av annan person. Ordföranden bör för övrigt tillse, att varje man inom nämnden får sig ålagd en viss arbetsuppgift, ty därigenom väckes intresse och ansvarskänsla för taxeringsarbetet och ett bättre resultat av detsamma uppnås. O r d f ö r a n d e n i p r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Västerlövsta h a d e vid p r o v t a x e r i n g e n f u n n i t , a t t r ä k n e b i t r ä d e i c k e k u n n a t m e d fördel a n v ä n d a s . H a n anförde: Provtaxeringslängden har icke kunnat utlämnas till ett biträde, då ett dylikt utlämnande skulle förutsätta antingen att hela längden utlämnades, varigenom nämnden förlorade sitt arbetsmaterial, eller att längden »slaktades», vilket skulle medföra, alt delvis obearbetat material fråntoges nämnden. Endast under förutsättning att längden upplägges enligt lösbladssystem kan delar av densamma utlämnas och uträkningsarbetet således fortskrida i jämn takt med taxeringsnämndens arbete. En längd upplagd enligt lösbladssystem blir emellertid för stor till formatet och torde därför icke vara lämplig. Då dessutom längderna vid en kommande taxering måste skrivas med bläck, riskerar man raderingar så snart ett värde måste justeras efteråt, vilket kan medföra otydligheter i längden. Jag vill därför föreslå, att vid den kommande fastighetstaxeringen plats beredes å deMarafionsblanketterna för den uträkning, som vid provtaxeringen skett i längderna. Om å deklarationerna finnes plats, eventuellt i form av kolumner, för såväl de av nämnden beslutade grundläggande faktorerna som för själva uträkningen, vinner man, att deklarationerna, allt efter som de behandlats i nämnden, kunna utlämnas till biträdet, som å blanketterna för in alla de uträkningar, som grunda sig på nämndens beslut. Nämnden kan därefter å deklaratio-

187 nerna granska resultaten och, om så finnes behövligt, vidtaga erforderliga ändringar. Det förutsattes givetvis, att alla anteckningar å deklarationerna ske med blyerts. Sedan nämnden genomgått hela materialet och vidtagit erforderliga justeringar, kunna siffrorna med bläck införas i längden. Man slipper då vidtaga ändringar i längden, som alltså kommer att visa det slutliga resultatet. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Karbenning

anförde i huvudsak

följande:

Tillgång till såväl multiplikations- som additionsmaskiner vore nödvändig. Det torde i många kommuner bliva svårt att få lämpligt räknebiträde. För att överhuvudtaget någon person skulle ställa sig till förfogande som räknebiträde torde utöver ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgå ett särskilt arvode. — — — Inom små taxeringsdistrikt torde detta räknearbete utan olägenhet kunna utföras av ordföranden mellan sammanträdesdagarna (efter avslutande av nämndens arbete för dagen). Han måste under alla omständigheter mer eller mindre kontrollräkna. Utför han arbetet helt, bör han erhålla särskild ersättning därför. Det bör överlåtas åt ordföranden att avgöra detta och i förordningen endast intagas bestämmelse om befogenhet att anlita skrivbiträde samt avlöningen för ett dylikt. P r o v t a x e r i n g s n ä m n d e n i Hcjde a n s å g a t t det skulle v a r a s ä r s k i l t v ä r d e fullt o m r ä k n e b i t r ä d e s t ä l l d e s till t a x e r i n g s n ä m n d e n s f ö r f o g a n d e .

188 Bilaga 11.

Vid provtaxeringarna verkställda bedömningar och därav föranledda värden i jämförelse med primäruppgifter från 1945 års fastighetstaxering och därpå grundade värden. Av Erik

Hagberg.

Som underlag för värderingen av varje skogsfastighet vid 1945 års fastighetstaxering lågo uppgifter om fastighetens skogsmarksareal, medclbonitet, rotvärde, relativt virkesförråd — grundat på uppgift om virkesförråd per hektar — samt slutligen relativ skogstillgång. Av den tidigare redogörelsen för de verkställda provtaxeringarna framgår, att vid den nya bedömningen mestadels godtogos tidigare uppgifter om skogsmarksareal och virkesförråd per hektar, varjämte särskilda tabeller uppställdes, som omedelbart omvandlade vid 1945 års fastighetstaxering angivna medelboniteter till godhetsgradcr samt rotvärden till omkostnadsklasser, allt för att inte blanda in för den nya taxeringsmetoden ovidkommande moment vid en jämförelse mellan de resultat, som erhållas enligt den nya metoden och dem, som tidigare erhållits enligt den gällande. För vissa fastigheter, där uppenbara förändringar genom ägostyckningar eller rena felbedömningar i fråga om virkesförråd förelegat, ha nya areal- och virkesförrådsuppgifter angivits; dessa fastigheter ha emellertid icke medtagits i de följande sammanställningarna. I första hand skall jämförelsen inriktas på att studera huru den relativa skogstillgången avviker från det relativa virkesförrådet. Enligt protokoll fört vid de skogssakkunnigas överläggningar i Stockholm den 25—29 september 1944 lämnade de sakkunniga följande anvisningar i fråga om bestämmande av relativa skogstillgången. »Vid den jämkning i talet för relativa virkesförrådet, som jämlikt punkt 7 i skogsvärderingsinstruktionen kan behöva ske för erhållande av relativa skogstillgången, bör talet för relativa virkesförrådet multipliceras med en viss faktor (jämkningsfaktorn). Är skogen sammansatt av äldre bestånd eller grövre virke än normalt, bör jämkningsfaktorn ej överstiga 1,4. Vid brist på äldre åldersklasser eller där bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner bör jämkningsfaktorn ej sättas lägre än till 0,5 och detta endast då virkesförrådet till huvudsaklig del är sammansatt av åldrar under Va av omloppstiden. Härutöver kan emellertid hänsyn behöva tagas till kvaliteten inom sortimentsklass I på så sätt, att vid bättre kvalitet än normalt (stolpvirke o. dyl.) den på grund av ovannämnda förhållanden bestämda jämkningsfaktorn bör höjas med intill 10 % och vid sämre kvalitet än normalt sänkas med intill 10 %. Vid större förekomst av icke avsättningsbar lövskog eller av sådana kulturbestånd, som till följd av dålig kvalitet sakna förmåga att utveckla normal sortimentssammansättning, må en häremot svarande justering av relativa skogstillgången kunna företagas.» Härav följer, att högre procent grovskog än normalt bör medföra en jämkningsfaktor större än 1, d. v. s. relativa skogstillgången bör vara höjd i förhållande

i 89 till relativa virkesförrådet. På motsvarande sätt bör en låg grovskogsprocent i allmänhet förorsaka en jämkningsfaktor mindre än 1 oeb sålunda relativa skogstillgången vara sänkt i förhållande till relativa virkesförrådet. Fördelas nu fastigheterna inom de socknar, som gjordes till föremål för provtaxering, i grupper med hansyn härtill och uträknas den genomsnittliga grovskogsprocenten för dessa fastigheter, erhålles nedanstående sammanställning (tabell a ) . Tabell a utvisande sambandet mellan å ena sidan sänkt, oförändrad eller höjd relativ skogstillgång i förhållande till relativt virkesförråd vid 1945 års fastighetstaxering, å andra sidan angiven grovskogsprocent vid provtaxeringarna. Relativ skogstillgång i förhållande till relativt virkesförråd Kommun

sänkt

Län

Antal fastigheter

oförändrad

Grovskogs/o

Antal fastigheter

höjd

Grovskogs/o

Antal fastigheter

Grovskogs-

30,9 14,1 20,7 23,8 14,3 25,4 24,7 31,5 32,7

69 113 6 10 53 10

38,3 14,7 41,7 24,0 30,4 32,0

38,3

51,7

50,0

%

Fastigheter med övervägande barrskog Jokkmokk Norrbottens.... Lövånger Västerbottens. . . Färila—Kårböle. Gävleborgs Hille » S:a Finnskoga. . Värmlands Karbenning Västmanlands . . Dingtuna Västerlövsta.... Hejde Gotlands IJkna, Torsås, Kalmar, BleBackaryd, V:a kinge, KristiVram och anstads, HalKnäred lands

111 2 84

24,5 20,0 25,0 13,7

42 62 112

16,0 13,2 15,9

39,2

418 348 525 13 219 39 15 39 63

33,3

Fastigheter med övervägande lövskog Ukna, Torsås, Kalmar, BleBackaryd, V:a kinge, KristiVram och anstads, HalKnäred lands

37,9

31,5

Fastigheterna lia uppdelats i sådana med övervägande barrskog, vilka därvid fordelats med avseende på barrskogens grovskogsprocent, och sådana med övervagande lövskog, vilka senare fördelats efter lövskogens grovskogsprocent. Fastigheter med blandad barr- och lövskog, cl. v. s. barrskogsfastigheter, där lövskogsprocenten överstigit 20, eller för lövskogsfastigheter, där barrskogsprocenten överstigit 20, ha uteslutits ur jämförelsen för att icke stor inblandning av annan trädslagsklass skall förrycka densamma. Av sammanställningen kan, åtminstone i flertalet socknar, den tendensen utläsas, att med höjd relativ skogstillgång i förhållande till relativt virkesförråd följer högre grovskogsprocent. Även ett samband mellan sänkt relativ skogstillgång och lägre grovskogsprocent kan skönjas. Ett påtagligt undantag i detta avseende utgöra kommunerna i de sydligaste länen, vilka i fråga om såväl barrskogs- som lövskogsfastigheter visa högre grovskogsprocent vid sänkt än vid oförändrad relativ skogstillgång i förhållande till relativt virkesförråd.

190 Det bör dock observeras, att bl. a. en omständighet kan förrycka sambandet mellan jämkningsfaktorn och grovskogsprocenten för fasligheter med övervägande barrskog, nämligen förekomsten av granskog i förhållande till tallskog. Delta gäller särskilt fastigheter med låg grovskogsprocent. Vid bedömningen av relativa skogstillgången bör hänsyn tagas till riklig förekomst av granskog inom en fastighet på så sätt att en viss höjning av relativa skogstillgången bör ske på grund av att från dylika fastigheter kan beräknas utfalla högre procent sulfitved än som räknats med vid fastställande av normalavkastningens sortimentssammansättning. Detta gäller under förutsättning att sulfitvedpriserna äro högre än sulfatvedpriserna, vilket var förhållandet vid 1945 års fastighetstaxering och kanske får lietraktas som allmängiltigt. De fastigheter, som ha övervägande barrskog och för vilka angivits en grovskogsprocent = 10 eller lägre, fördela sig med hänsyn till angiven granskogsprocent inom en var av de tre grupper, som angiva relativa skogstillgångens förhållande till relativa virkesförrådet, såsom framgår av nedanstående tablå. Relativ skogstillgång i förhållande till relativt virkesförråd

100 Summa

Granskogsprocent i medeltal

Oförändrad Höjd

17 50 1

36 60 2

70 296 57

65 154 3

14 41

202 601 63

53 53 50

Antal fastigheter med granskogsprocent

Här framträder, att viss procentuell förekomst av granskog å fastigheterna ej synes ha medfört någon allmän tendens i jämkningen vid bestämmande av relativa skogstillgången. För att belysa den spridning, som förekommer i den bedömda grovskogsprocenten för fastigheter, å vilka relativa skogstillgången ej jämkats i förhållande till relativa virkesförrådet, har nedanstående tabell utarbetats (tabell b ) . Tabell b utvisande spridningen i angiven grovskogsprocent vid provtaxeringarna för fastigheter å vilka vid 1945 års fastighetstaxering relativa skogstillgången var lika med relativa virkesförrådet. Antal fastigheter. G r o v s k o g

Kommun 0

s p r o c e n t

S:a

70 2

3 8

1 3 2

418 348 525 13 219 39 15 39 63

40 Fastigheter med övervägande barrskoj r Jokkmokk Lövånger Färila—Kårbölc Hille S:a Finnskoga

4 7 66 1 17

Dingtuna

4 1

Hej de Ukna, Torsås, Backaryd, V:a Vram, Knäred

Ukna, Torsås, Backaryd, V:a Vram, Knäred

15 199 140 105 2 5

125 136 130 7 83 18 2 4 19

137 6 94 3 14 15 5 15 20

4 3 8 14

53 50 31 16 Fastigheter med övervägande lövskog 19

191 Av denna sammanställning torde mera påtagligt framgå, att man vid bestämm a n d e t av relativa skogstillgången vid 1945 års fastighetstaxering i allmänhet ej så mycket tänkt på grovleksförhållandet hos virkesförrådet. I detta sammanhang bcir framhållas, att grovskogsprocenten vid provtaxeringarna endast är bedömd o c h sålunda ej får betraktas annat än såsom närmelsevis riktig. Vid bedömningen i n o m Jokkmokks kommun, där för flertalet fastigheter funnos uppskattningsh a n d l i n g a r , uträknades grovskogsprocenten ur hushållningsplanerna, varvid man jämväl tog hänsyn till de utsyningar, som verkställts efter uppskattningstillfället; dem för dessa fastigheter angivna grovskogsprocenten får därför betraktas såsom bäittre bestämd än för fastigheterna i övriga kommuner. Även här framträder dock en mycket stark spridning i grovskogsprocenterna, så att fastigheter med grovskog från 0 % ända till 70 % återfinnas inom de 418 fastigheter, där relativa skogstillgången satts lika med relativa virkesförrådet. Av ovanstående framgår omedelbart, att skogsvärdena för de olika fastigheterna v i d provtaxeringarna visa betydligt starkare differentiering än som framkom ur 1945 års fastighetstaxering. En annan fråga av betydelse är, huruvida den nya taxeringsmetoden medför i medeltal högre eller lägre värden än den nu gällande. Materialet från provt a x e r i n g a r n a har här redovisats för tillväxtområdena I—IV i en särskild tabell c, e m e d a n viss skillnad förefinnes mellan de värdefaktorer, som lades till grund för dessa områden och dem som tillämpades för tillväxtområdena V och VI. Di\ provtaxeringarna genomfördes inom tillväxtområdena I—IV, voro nämligen endast de värdefaktorer, som framlagts i 1944 års förslag, tillgängliga. Dessa provtaxeringar kunde dock genomföras, då deras huvudsakliga ändamål var att bedöma taxeringsmetodens praktiska genomförbarhet. För att bedöma den värdenivå, som de nu föreslagna markvärde- och skogsvärdefaktorerna beräknas komma att medföra, har det varit nödvändigt att bearbeta de vid provtaxeringarna omedelbart framkomna resultaten. Denna bearbetning har i allmänhet medfört förskjutning av skogsvärdefaktorerna mot lägre v ä r d e n för klenskogen och högre värden för grovskogen. Markvärdena ha undergått endast mindre förändringar. De lägre markvärdena i Färila-Kårböle socken bero på, att denna socken liksom hela Hälsingland flyttats från tillväxtområde III i 1944 års förslag till tillväxtområde II i nu föreliggande förslag, och de genomgående lägre markvärdena i Karbenning, Dingtuna, Västerlövsta samt Hejde socknar sammanhänga med införandet av mellanbonitetsklasser med lägre värden. Vid provtaxeringarna av kommuner, belägna inom tillväxtområdena V och VI, förelågo vissa preliminärt bestämda mark- och skogsvärdefaktorer. Genom införandet av mellanbonitetsklasser inom såväl tillväxtområde V som VI ha markvärdena något sänkts. Inom tillväxtområde VI tillkommer, att markvärdet, som vid provtaxeringarna tillämpades som ett barrskogsmarkvärde inom detta område, i det nu föreliggande förslaget utformats såsom ett kombinerat barrskogs- och ädellövskogsmarkvärde och därigenom ytterligare blivit något sänkt. Skogsvärdena inom tillväxtområde V höjdes något genom de resultat, som framkommo ur bearbetningarna av riksskogstaxeringsmaterialet från smålandslänen; dessa resultat förelågo först efter provtaxeringarnas genomförande. Höjningen av skogsvärdena inom område VI beror till större delen på, att barrskogsvärdena höjas i samma grad som markvärdena sänkas, om de senare sänkas av annat skäl än bildandet av mellanbonitetsklasser. En sammanställning över sålunda erhållna värden gives i tabell d. Av nu framlagda sammanställningar framgår, att de höjningar i värdena, som följa med metoden, äro betydligt mera framträdande i tillväxtområdena V och VI (50—100 %) än i tillväxtområdena I—IV (10—40 % ) . Detta torde ha sin huvud-

192 3!

M

0 i

ö

t-

^ O to "p 0 >-.

§ be J*

i

os

<n

|

>

M

•2 -0

i-i

-Tf <M

e

~

bC "2 O .-4 73

B 13 -

a

°E aS

a

1 J, O tc ^j 0 ~ 44 «

KJ

» E * "

c3

> > o a

w tc 0

M

C

0 -3 l-l

:

~

•

tc O

" C3 ^

E

__ t>, O i.

5»

o

O W

ev

0 O ^

C5

O

^ l^

00 (TO CO

CJi CO

GO «5

mj>

+ CM 00 OC " CO ^

I

OJ

r«

1-

^

co

N

CO 00

I

l^

w 1

in

00 0 0 0 ^

iO

»

^

CM

0 0

«s _,r

CM

Tf

O

.

1-1

_i_

CO

O

CT-

^H

«s CM

•*

la" Ss

Ci

00 10 0

|

L.O

'

co

CM - °

Tt 0

0 CM

a

CO

|

Ö CM

j

'

0" <°CO

C3

O

CM "O r^ ••

CO

CM .

^ c ^ 1-1

M

3 C 'Sj

2 !«

CM 00

l-l

tO CO

I

CM

'

CO

1 S&'

10 OS CM

'

OC 0

CM CM

CO

""* !

i-O

CM IO CM

TH

S3 <

a

X.

»s r.

t^

CD

»to

[^. <M 00 -j;

m

?J

= 0 ^

T-l

•*

CM

r»

1-

s«!

T OS C5 - - T T f —'

^r »0

T"* CO

CO 0 CO _ ' CM —

ss -f.

0 j^CM

i

"

O

co

OS

•*

«£ ?2co" +

CM

r^-

to

iO

"

CI

CO

oc

52 OC 113

+

CM

r»

CO j

"* 1

|

e» |

CO

0 CO 1

1 iO

• v "S "3

1 00 CO CM

iO

1 CM '

CM

c-;

CO l^-

Z !

c"~

0^

•.0 0 ^

.« ^

.-, •A

* A

cs

•A a

X B

c/5

c 43

2^

^0

10 Tfl

-^ m

AS 1 0

«2

B 2

6 c 0 °rt

0 O 0

^

0 ^i

O rj

"^ c/3

T"

T I

B °cS ,3 aj

B

*2

"ÖJ J^

^3 u, -r > :C3 > 35

CM

to »O

> B

<^ 1_l

6 c O "CS 0 42 T H

0 O O ^

ö °B >!

A

X

Ol

s-

T H

+-> ^"^

3 S 32

d "C3

0 c O »cd

0 c 0 °rt

O

— «*-< ^-^ «t-i o i T-l 0

m us

V

±£

t-i :B >

r' > B

•-

V5

» ^

p '^

P* B

pÄ

-r-

"o 0 '•"

:B

;>

^ rt

CM

TH

fH

co

CO

CM

m

cr.

0 •t

H i>

r>» en CO

<u

•^

« ^ (- >^>

T3 T J :B

P» B O O iO

^

<= C

CJ

'-'

0 44

(-1 iCS ^

> f» B

0 4) ^ £ T 3 >C t-l 1* icS > P> B

1-1

"* l> CO

CO CO

I>

"* Cfl i>

,_,

j ^

iO

co

1^

r-

CO

0)

S

S *

:C5

~

44 C

f-

ec 0

S<j

•Xl

00 I

i

O

CK

I

,2 ^0

»5

--« 'S

S

B

B

# ™

h

X

CÄ

'/

Q

>

s

& 0

)-H

0) rd

*J

M)

10 -T"

"B r2

6 °C3 c 00 «cfln

O O

0)

OJ

0 W

"^

0^3

•<*

+->

1 -

co

0 r-

0 O

:CS >

CD

in

C

"O

O

4J

• *

T-

CO

U O r-i

44 m

'

~ _^

x

44 V3

cu 13 ,a

> >

"~

«H

2*3 8 * 543 2-J3 O c B 4 - 10 • ^ 10 A! m ~6 LO ' S -* Oi B ^ B 2 — "^

r-

13 ^>

a T3 b :B

c

•-

SO

»^

|

vp 0s-

t-c 0

g^

** C/3

C/5

1 §> :« O

|

- 0

, « 3

0 r-

t/5

t/>

0 3

^ V5

c

"* 1

:cs

~ ~'

»n 0

CO

c -

5 "» a •= ,9 s

t-

C M "

+ t>-

CM

•-I

1—

E

rt cc jj

3 :?-> £

-(- °" +

(35

c~

> a

grot?

!

—

4) ^ - a --H tH > :C3 >

ev

~s s

0 -

<±>

q

c=

O

CO

+->

T H

i» 3

C.

+

O

+

1 0m 1' C^J '

~

c

a

•*

+

— «

q

1^

" + ^+

CO CM CM

CO

l> 0 CO J J T

S^"

1 Y-H

0 1

M

T-H 1 ^

co of

lO

l>

+ °+ "+

CM +

,

CO

S.5 • a «§l> "nc o

m

cs 3

S

0 00

-^1

, 44

»•§

C/3

t-

3»

1 ^1

cr. '

lO

+"+ "+

X

^

OS

''

3 BB

LO

O

r g of 5 of CM 0 £ CO

§«

2 +

w

• *

%<

O

0 5

0 X

'O

-* T-T CO

00 Ol

cfl •l-l 0»

a

,*: bb p B tc 0 1- 0 ^ 5 44 - w ga 44cc •.-"< w

O

CM ,

"* ^

I

—

^ l>

a E

C3

(N

^

7:

0 SS"

goo"

S

2s

c^

O

GO

G2

«

~r

Ks? 2+

•98

w

ai p b •?

•u s

1^

,

OS

O h

— :es

^ tc c 44

CO

lO

T-( tc

0 SR

2 |

? 3

r^-

So« o'i gtf CM 1 TH - } 4~ " +

^ u

^ ,23 t>

c 'c? 'C

K

193 O C2

co 2

w

Nr g o

«

LO CO

o

o

g o i- o t s x a x -g tt « g <° ^

co

co

to

o CM

CO

CS c»

er.

i-O

+

+ -*

TH

wjg § 2

lO C3

00 CN

»2 2~

£co

+ "+

£ C5 © :C8 -S3

> -

•O

O

i-i

CM

+

^

A /.

CO oo

O

+

CD

CO

M C

° Ä H ° ©

»H

§ 8 S5« g g

I|

°C3

o

-T

00 CN eo

*-< o

-

o

O

+

w " g »

+ + i>

©

co

+

c« >

^

+

m ©

t-

o io

8 12 fS •« §«g 2 *

+ cs

+

Tfco

era-*

U0

i-H

t^-*

co*#

Q. g /: B E

+

• a eg -ö S9 » «tf CS

+

E 9 ^ o .is 3 ^•" 6« ^w -g

e» "3 <H g cs

M

- « ^ ©

c

+

>

r:

s <

1-

I

T-,

k O

H *s cs

*-> .£? t) S3 •H gn L

— C!

^!m

•i gn >. »?

c

* :cs 09 3

p

11 •CS

_*

>

CO

ce

s

5 .Sr S

is

<5Ä

O

S

&

1-9

13—9)8443

o o o

'3

a •c

^

CU

«•*

o

.2 ^ -o •-<

cu "O H •cd

C

«i

^ m

Tf +JT-I

.£

c •a c

c-> c Q t-. O <d

o »Tig c

TH

T H

1-H

o

O O

CJ TT

T}< 1-1

t-, •H

y ^ o ,:c b> t ^ — • t d • c d at > >> > • et &>00> > > TI

OJ

:CC!

C3

rt

^H

>

^

j)

>>

2 CS

:©

:cs

© ä o •<«

4« m

•* +J1-I

CO

< ^ E

C

CS :cs

+J1-H

:CCI > P» CS

^ m

f

^jl-l

<->£

"5 S

rr,

-«io

•*

C

-c

ffl

194 sakliga förklaring i det förhållandet, att man kan konstatera en mycket utpräglad höjning av idealbonitcten sådan denna bedömcs vid den pågående riksskogstaxeringen i jämförelse med den för den tidigare redovisade. Sålunda har idealboniteten i de olika nytaxerade länen höjts som framgår av nedanstående tablå. Idealbonitet i m 3 för län som undergått ny riksskogstaxering. Malmöhus

Senaste t a x e r i n g e n . . . Tidigare » ...

7,3 6,3

KristianBlekinge stads

6,2 5,2

6,1 4,8

Hallands

6,0 4,5

Kronobergs

Jönköpings

5,G 4,2

5,G 4,7

Kalmar Norra

Södra

5,3 4,1

5,9 4,2

Vid provtaxeringarna tog man hänsyn till denna förväntade bonitetsförhöjming på sådant sätt, att vid omföring från de vid tidigare fastighetstaxering angivna medelboniteterna dessa inpassades i de godhetsklasser, som skulle komma att motsvara de vid den senaste riksskogstaxeringen redovisade bonitetsklasserna, detta på grund av att mark- och skogsvärdefaktorerna voro härledda for dessa senare bonitetsklasser. Grundmaterial i tillräcklig omfattning saknades for övrigt för utarbetande av faktorer gällande de vid förra taxeringen redovisade lägsta bonitetsklasserna. Ur synpunkten att åstadkomma bästa jämförelse i fråga om värderingsmetoderna hade det givetvis varit bättre att ej vidtaga ifrågavarande bonitetsjustering, men därigenom hade den av denna orsak förväntade värdeförhöjningen blivit gömd. Höjningen är avsevärd och motsvarar i kubikmasseproduktion 20—40 % och i värdeproduktion än högre procenttal. Detta förhållande för södra Sverige kommer, om man i medeltal skall följa de vid den nya riksskogstaxeringen åsatta boniteterna, att medföra i stort sett motsvarande förhöjning av värdena även vid den nu gällande metoden. I detta sammanhang må även erinras om att normalavkastningens sortimentssammansättning, sådan denna tillämpats vid den senaste fastighetstaxeringen angiver något för låg procent av sortimentsklass I inom de sydligare länen, vilket påtalats i domänstyrelsens skrivelse till länsstyrelserna i samband med Stockholmsmötet i september 1944, ehuru styrelsen icke då fann tillräckligt starka skäl föreligga för att verkställa en justering. Genom riksskogstaxenngens material kan detta förhållande nu ytterligare bestyrkas, vartill kommer att den starka höjningen av granskogsförråden sannolikt även bör medföra en viss forskjutning Iran sortimentsklass III till II. Om man bortser från dessa för södra Sverige speciella omständigheter, synes dock den nu föreslagna metoden medföra — undantagandes Gotland — 10—4U /0 förhöjning av värdena trots att prisförutsättningarna och övriga pa metoden inverkande faktorer med undantag av virkesförrådets uppdelning gjorts i möjligaste mån lika. ... Då metoderna i princip åsyfta att komma fram till samma varde — forvantningsvärdet — borde de av metoderna föranledda värdena också i medeltal ligga på samma nivå. Virkesförrådets uppdelning i förrådsgrupper åsyftar nämligen närmast att differentiera fastigheternas inbördes värderelation. Den nu gällande metodens skogsvärden äro direkt beroende av normalskogens virkesforrad på sådant sätt att ju högre virkesförråd som normalskogen antages ha pa en viss bonitet dess lägre bli värdena och omvänt. Normalskogens virkesforrad, sådant detta är framlagt i tabell II i skogsvärderingsinstruktionen, är bestämt ur en mede tillväxtprocent avpassad för skilda omloppstider, varefter virkesförrådets storlek

195 crhålJes genom uttrycket Bn : 0,op, där Bn är normalboniteten uttryckt i kubikZ e r n n ° f P t aH ^ V ä X t p r O C e n t e n - D e n n a t a b d l "PP^tades redan^U 1922 i s allmanna fastighetstaxering och har alltsedan dess tillämpats oförändrad. De tiilv xtprocenter, som därvid lades till grund, voro avpassade med hänsyn till a ä l , 7 ^ e f n V a g i ; S T" " ^ å t f Ö 1 J a n d e h Ö g a virkesförråd. Om man samman ställer de tillväxtprocenter, som gälla för »den normaliserade genomsnittsskogen,, vilken utgör underlaget för den nya metoden, och härur bygger upp en förråds tabell for olika omloppstider och boniteter på samma sätt s o T n ^ t o d L normalskogstabell, erhållas de förråd, som framgå av nedanstående t Z l l e a f f « " i n n e L M , , a n ( l e . d e l * u t d r a 9 ™ * * • II till 1944 års instruktion för värdering av tu 9ZZlt * S k ° ö V i U a l , m ä n fasti fl he ^taxerin ö utvisande storleken tonntl-dp T i T / ™ 1 1 8 3 " ° C h S , U t C t v i r k e s 'örråd för olika boniteter oeh omlop„st,der dels med ledning av riksskogstaxeringens tillväxtprocenter för »normahserad genomsnittsskog» beräknade virkesförråd. Massatillväxtprocent Omloppstid

Virkesförråd enl. b medför för 2,00 1,00 3,00 4,00 5,00 6,00 7,00 8,00 höjning av relativa Virkesförråd per hektar i kubikmeter skogstilla) enl. tab. II. b) för normaliserad genomsnittsskoj gången med % Virkesavkastning per hektar i kubikmeter

enl. riksenl. tab. II skogstaxering

HO

3,7

5,1

3,0

4,1

2,4

3,3

2,0

2,7

1C0

1,7

2,3

a b a b a b a 1) a b

— — — —

50 37 59 43 |

83 61 100 74 118 87

100 73 125 91 150 111 176 130

133 98 167 121 200 148

135 98 167 122 208 152

162 118 200 146

216 157

38 37 37 35 35

mande av r Z V X ?* * * d e n n a t a b d l l ä *« a s t i J 1 ^ i n d vid bestäma Sk gShlgån en 35-38 % „oh r 8 ' ™dför detta en förhöjning av denna med 1° Samma IL att dessn f T , ?f P r 0 C e n t t a l * skogsvärdena. Härmed är icke fÖF t a X e r h l g e n l i g t n u noimTförZ II *^ 8 ä l , a n d e m e t o d "ktiga bdySa mellertid S^rdenivL ^i ' vari den väsentliga skillnaden ligger mellan att o™ T n ' S°u e r , å l l 3 S S e n ° m tilläm P and e av de olika metoderna, och visa till l u J Z r f 1 I a n d e ™ e t o d e n i fortsättningen skall tillämpas, de i tabell II sko svard arbetas S enngsinstruktion redovisade virkesförråden böra överfram^r L S S T " " T ^ ^ t i I l v ä x t P r o c enterna sannolikt äro avsevärt för låga aV S " ' ° m m e d e l t i l l v ä x tprocenten beräknas med ledning av i +f Ä S r Produktionstabeller redovisad medeltillväxt och normed t M i t e 1 1 normalskog erhållas följande procenttal, vilka jämföras med tidigaie angivna i nedanstående sammanställning. Tall, norra Sverige; bonitet H100 = 20; omloppstid (växttid) 118 år Meleltillväxt: 2,77 m3 u. b. No.-malförråd: 66,45 nr u. b. Meleltillväxtprocent: 4,i~.

m I tabell II angiven procent för motsvarande omloppstid: ca 2,5. Procent enligt normaliserad genomsnittsskos': ca 3,4. Plantevad gran, södra Sverige; bonitet H 1 M = 28; omloppstid (växttid) 95 ar Medeltillväxt: 8,1-1 m3 u. b. Normalförråd: 170,2 m3 u. b. Medeltillväxtprocent: 4,78. I tabell II angiven procent för motsvarande omloppstid: ca 3,2. Procent enligt normaliserad genomsnittsskog: ca .4,3. Anmärkas bör, att tillväxtprocenten enligt produktionstabellerna avser kubikmassa inom bark och sålunda är något ehuru obetydligt för hog vid jämförelse ed övriga procenter, vilka avse kubikmassa med bark. Motsatt verkan har de förhållandet att produktionstabellernas omloppstid här endast avser vaxttid, ande, det att omloppstiden i tabell II även inkluderar viss kalmarkstid.

197 Bilaga III.

Skrivelse från statens skogsforskningsinstitnt med jämförelse mellan värden enligt produktionstabeller och de sakkunnigas förslag. Till 1947 års skogs taxerings sakkunniga. Genom skrivelse från Kung]. Finansdepartementet den 23 april 1948 har UDDdragits at statens skogsforskningsinstitut att verkställa överarbetning av vissa P odukhonslabeller för att möjliggöra jämförelse med av Eder utarbetat förslå-. till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog. Skogsforsk ningsmstitutet far med anledning härav anföra följande Enligt ovannämnda skrivelse skulle jämförelsen utföras för en räntefot av 4 % emellertid h a r i enlighet med senare överenskommelse med Eder denna iämorelse verkställts med en räntefot av 3 %. Jämförelsen skulle förslagsvis enligt institutets skrivelse den 4 februari 1948 utföras beträffande tall i norra Sverice b X - ^ T n / f 1 S Ö d , ' a S V C r i g C - H ä r f ö r e l i 8 g » ° d e jämförelse h a r emellertid 0 r uutgöra t S de f S viktigaste i V n jämförelsepunkterna. ? S V e r i g C ° C h « " » [ S Ö d r a S v e r i 8 e ' v i l k * grupper torde Vid jämförelsen ha de prisförutsättningar i fråga om bruttopriser samt avverknmgs- och transportkostnader tillämpats, vilka legat till grund för vissa beräkningar som institutet utfört beträffande skogsvårdslagens tillämpning. Dessa ha angivits i skrivelse till Kungl. Skogsstyrelsen den 20 oktober 1948, kap. V varav utdrag bifogas. Sedermera ha vissa justeringar å dessa prisförutsättningar vidtagits av institutet. F ö r h ä r ifrågavarande jämförelse, som är oberoende av prisnivån, b a r denna justering ej ansetts nödvändig. I fråga om de allmänna omkostnaderna föreligger en påtaglig skillnad vid jämorelsen, i det att vid institutets beräkningar dessa omkostnader påförts kostnaden tor huggning och körning, under det att vid beräkningarna för fastighetstaxeringsandamål dessa avdragits från rotvärdena. I övrigt må framhållas att underlaget för skogsforskningsinstitutets tabeller för

Är i r r a - 7" g , e ° m f a t t a r C t t n å g 0 t S t Ö , ' r e 0 m r å d e ä n tillväxtområdena I och II, or vilka jämförelsen utförts.

detta län

CI

'

I institutets material ingår nämligen hela Gävle-

8tt tiIlYäxtområ(ie

"

cn(1

^ t omfattar Hälsinglandsdelen av

Beträffande planterad gran härstammar huvuddelen av institutets material från ett ,nindre antal f örPhr r n n y . v f ' K ?' ' " ^ ^ örsöksytor från Östergötlands, Örebro och Alvsborgs län ingå i detsamma. Då produklionstabellerna avse planterad gran h a r jämförelsen h ä r verkställts med tillväxtområde VI Jämförelsen framlägges i två bilagor, till vilka professor Henrik Petterson verk'IQ!,7 , n ! g e t u r s k «gsforskningsinstitutets produktionstabeller och ledamoten i b e r ^ - n - L < 0 g , S t a X ^ i n f S S a k k U n n l g a ' P r o f e s s o i > E r i k Hagberg, utfört motsvarande beräkning enligt forslaget till nya grunder för fastighetstaxering (taxering av -skogsmark och växande skog). Experimentalfältet den 12 september 1949.

STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT. Manfred Näslund I Erik

Hagberg

198 ,r,. Utdrag. Till Kungl.

Bil. 1.

Skogsstyrelsen.

V. Förslag till grunder för ekonomiska kalkyler vid skogsvårdslagens tillämpning. 1. Giltighetstid. 1949—1953. 2. Bruttopris. Norra Sverige. Sågtimmer och massaved. Tall, 1945—46 års normalpris + 70 % Gran, 1945—46 » » + 80 %. Södra Sverige. Sågtimmer och massaved. Tall, 1945—46 års normalpris + 50 % Gran, 1945—46 » » + 60 %. Hela landet. Brännved och lövvirke. 1947—48 års normalpris. 3. Avverkningsoch transportkostnader. 1947—48 års avtalspris. 4. Allmänna omkostnader. Påföras i enskilda fall med den procent av kostnaden för huggning och körning, som ligger till grund för den använda markvärdetabellen. Skogsforskningsinstitutet har för sina markvärdeberäkningar tillämpat följande procenttal. 4U Norra Sverige, ej planterad tall, '° 60 % Södra » , » » » > » » , planterad gran, 80 %. Om nya markvärdeserier framställas genom interpolation skola dessa omkostnadsprocenter också interpoleras. 5.

Räntefot. I alla ekonomiska kalkyler tillämpas normalt 3 * . genom särskilda föreskrifter.

Avsteg härifrån

regleras

Experimentalfältet den 20 oktober 1948. STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT Manfred

Näslund I Alf

Allard

199 Bil. 2. Tall, Norra Sverige. I. Markvärde Utdrag ur skogsforskningsinstitutets WVvärde. Räntefot 3 %. Bonitet: H100 = 20. Omloppstid 118 år.

produktionstabeller.

207 kr. per hektar efter sedan allmänna omkostnader fråndragits. Prisförutsättningar: s e kap. V i skrivelse till skogsstyrelsen den 20/10 1948. Dessa prisförutsattningar, uttryckta för de vid fastighetstaxeringen föreslagna typträden, då allmänna omkostnader icke medtagits, motsvara för 30-cm-trädet: 28,20 kr. per m 3 sk. 20-cm-trädet: 19,OG » » » » Prisrelation: 28,20 : 19,06 = 1 : 0,675. Nya förslaget

till

fastighetstaxering.

Markvärdefaktorer avseende barrskog, uttryckta i 30-cm-trädets värde för Jonson-bomtet V, Räntefot 3 %. Tillväxtområde

I II

P r i s r e l a t i o n 1 : 0,8

1 :0,6

1 : 0,675

7,99 10,27

6,93 8,73

7,33 9,31

Beräkning av markvärde enligt fastighetstaxering, Räntefot 3 9i Tillväxtområde

Omloppstid

I 11

140 å r 130 å r

Markvärdefaktor

30-cmträdets rotvärde

Reduktion för allm. omkostn.

7,33 X 28,20 X 0,67 9,31 X 28,20 X 0,67

W 0 -värde kronor

138 176

I I . Skogsvärde Utdrag ur skogsforskningsinstitulets produktionstabeller. Skogsvärde i genomsnitt per hektar för normalskog med 118-årig omloppstid under de prisförutsättningar som angivits under mom. I, utgör för bonitet H 0 = 2 0 1 347 kr., efter avdrag för allmänna omkostnader. Virkesförrådet under bark per hektar, fördelat på de vid fastighetstaxeringen föreslagna grovleksklasserna, utgör därvid följande siaxenngen Diameterklassgrupper 15

m3 u.b. före gallring . . efter gallring . . medeltal barktilläggsfaktor m3 m.b

35,7 24,9 30,3 1,20 36,4

15 — 25

25 S:a

34,6 25,6 30,1 1,16 34,9

6,7 5,4 6,05 1,14 6,9

77,0 55,9 66,45 78,2

200 Nya förslaget till fastighetstaxering. Skogsvärdefaktorer gällande för barrskog efter 3 % för de två nordligaste tillväxtområdena utgöra följande. Jonson-bonitet V. Prisrelation

Diam.klassgrupp

Tillväxtområde

1 : 0,8

1 : 0,6

1 : 0,675

— 15

I II

0,454 0,440

0,358 0 345

0,394 0,381

15 — 25

I II

0,697 0,713

0,614 0,622

0,645 0,656

25 +

I II

0,880 0,879

0,955 0,936

0,927 0,915

Tillämpas dessa värdefaktorer för prisrelation 1 : 0,075 och ett kubikmeterpris av 28 20 kr. för 30-cm-trädet (efter avdrag med 33 % för allmanna omkostnader 18 89 'kr.) på det virkesförråd, som ovan angivits för normalskogen, crhalles nedanstående beräkning för skogsvärden inom de två nordligaste tillväxtområdena. Diameterklassgrupp S:a

— 15

15 — 25

Virkesförråd m.b. per hektar X ett skogskubikmeterpris av 18,89

36,4 687,60

34,9 659,26

6,9 130,34

Tillväxtområde I Skogsvärdefaktor Skogsvärde

0,394 270,91

0,645 425,22

0,927 120,83

817 Tillväxtområde II Skogsvärdefaktor Skogsvärde

0,381 261,98

0,656 432,47

0,915 119,26

78, ä

Jämförande sammanfattning. Fastighetstaxeringens markvärdefaktorer för barrskog ge i förhållande tdl skogsforskningsinstitutets W 0 -värden för tallskog i fråga om medelbomteten i Norrland följande avvikelser, uttryckta i procent. Tillväxtområde I — 33 % II - 1 5 % Vid tillämpningen av skogsvärdefaktorerna å ^ ^ ^ ^ ^ J ^ ^ ^ ^ . ungefär samma skillnad, - 3 5 % , för båda områdena. Skillnaden r e uhat or de olika tillväxtområdena är sannolikt mera att tillskriva ojämnheter i primär materialet än någon realitet. ^ ., Det genomsnittliga förrådet å bonitet V med 100-ång omloppstid e n h g t » t o skogstaxeringen är dock betydligt lägre inom tillväxtområde I (41 8 ^ inom II (47,2 nr' sk/ha), varför vid tillämpningen skogsvardena i genomsnitt komma att bliva lägre inom det förra området. Sammanlagda skogsmarks- och skogsvärdet blir enligt skogsforskningsinstitutets produktionstabeller 1 454 kr. enligt fastighetstaxeringen, tillämpad på samma förråd ^ ^ ^ % ^ Tillväxtområde I ^ % ]igre< k r ^ » H

201 Bil. 3. Planterad gran, Södra Sverige. I. Markvärde Utdrag ur skogsforskningsinstitutets W 0 -värde. Räntefot 3 %. Bonitet: Hlno = 28. Omloppstid 95 år.

produktionstabeller.

/ 881 kr. per hektar efter sedan allmänna omkostnader avdragits. Prisförutsättningar: se kap. V i skrivelse till skogsstyrelsen den 20/10 1948. Dessa prisförutsättningar uttryckta för de vid fastighetstaxeringen föreslagna typträden, då allmänna omkostnader icke medtagits, motsvara för 30-cm-trädet: 32,94 kr. per m:I sk. 20-cm-trädet: 22,54 » » » » Prisrelation: 32,94 : 22,54 = 1 : 0,68. Nya förslaget

till

fastighetstaxering.

Markvärdefaktorer avseende granskog, uttryckta i 30-cm-trädets värde för Tillväxtområde VI, Räntefot 3 %. Prisrelation

Bonitet

II (8,0) III (6,0) 6,7*

1 :0,8

1 :0,6

1 : 0,68

114,11 71,81 86,62

102,48 63,14 76,91

80,79

motsvarande bonitet H100 = 28 enligt fältarbetsobservationer vid riksskogstaxeringen. Beräkning av markvärde WQ enligt fastighetstaxeringen. Räntefot 3 %, Omloppstid 70 år. Markvärdefaktor

30-cm-trädets rotvärde

reduktion för allm. omkostn.

80,79

32,94

0,67

= 1 783 kr.

II. Skogs värde Utdrag ur skogsforskningsinstitutets produktionstabeller. Skogsvärde i genomsnitt per hektar för normalskog med 95-årig omloppstid, med de prisförutsättningar som angivits under mom. I, utgör för bonitet J/100 = 28 4 725 efter avdrag för allmänna omkostnader. Virkesförrådet under bark per hektar, fördelat på de vid fastighetstaxeringen föreslagna grovleksklasserna, utgör därvid följande: Diameterklassgrupper — 15

15 — 25

25 +

S:a

40,7 33,1 36,9 1,165 43,0

73,8 62,2 68,0 1,134 77,1

70,0 60,6 65,3 1,120 73,1

184,5 155,9 170,2

l

m u.b. före gallring .. efter gallring . . medeltal btrktilläggsfaktor l m m.b

193,2

202 Nya förslaget till fastighetstaxering. Skogsvärdefaktorer gällande för granskog efter 3 % äro följande: B o n i t e t Diameterklassgrupp

— 15 15 — 25 25 +

6,7 närm. motsv. H 100 = 28

III (6,0)

II (8,0)

P r i s r e l a t i o n 1 :0,8

1 :0,6

1 :0,8

1 :0,6

1 :0,8

1 :0,6

1 : 0,68

0,878 0,856 0,815

0,758 0,807 0,896

0,812 0,830 0,952

0,669 0,745 1,038

0,835 0,839 0,904

0,700 0,767 0,988

0,754 0,796 0,954

Tillämpas dessa värdefaktorer för prisrelation 1 : 0,68 och ett kubikmeterpris av 32,94 för 30-cm-trädet (efter avdrag med 33 % för allmänna omkostnader 22,07 kr.) på det virkesförråd, som ovan angivits för normalskogen, erhålles följande beräkning för skogsvärdet. Diameterklassgrupp

Virkesförråd m.b. per hektar x skogskubikmeterpris av 22,07 kr.

— 15

15 — 25

25 +

S:a

43,0 949,01 0,754 715,55

77,1 1 701,60 0,796 1 354,47

73,1 1 613,32 0,954 1 539,11

193,2 3 609

Jämförande sammanfattning. Fastighetstaxeringens markvärdefaktor för granskog ger i förhållande till skogsforskningsinstitutets W 0 -värde för planterad gran i fråga om en bonitet motsvarande medelboniteten i sydligaste Sverige (Skåne, Halland och Blekinge) 5 % lägre värde. Vid tillämpningen av skogsvärdefaktorerna å ett normalskogsförråd erhålles ett 24 % lägre värde. Det genomsnittliga förrådet av barrskog inom detta tillväxtområde med 80-årig omloppstid uppgår dock endast till 103,7 nr' sk., varför vid tillämpningen skogsvärdena i genomsnitt komma att bli avsevärt lägre även med samma prisförutsättningar. Sammanlagda skogsmarks- och skogsvärdet blir enligt skogsforskningsinstitutets produktionstabeller 6 606 kr. enligt fastighetstaxeringen, tillämpad på samma förråd 5 392 kr. eller 18 % lägre.

203 Bilaga

IV.

Vissa statistiska sammanställningar för belysande av relativa priser och prisnivå. Av Erik Hagberg. Den stegring i rotpriset, som följer med tilltagande grovlek hos trädet, beror M. a. på att skilda sortiment, ved, massaved och timmer, betinga olika bruttopris. Tinmierpriset i sin tur ökar i allmänhet med stigande toppdiameter. Dessa prisskillnader växla emellertid år från år; när det gäller alt på längre sikt bestämma prisförhållandet mellan de olika sortimenten — för att detta skall kunna anses m e r a allmängiltigt — är det därför nödvändigt att studera sagda förhållande för vissa gångna tidsperioder, och därjämte för de senaste åren. Under åren 1943— 1945 gällde normalpriser. Fr. o. m. den 1 juli 1946 upphörde dessa priser att gälla, och det är därför av värde att studera prisutvecklingen de närmast följande åren. Följande tablåer visa relativa värden, där timmerpriset för 8" satts lika med 10G. Priserna äro sammanställda ur domänverkets årsberättelser. Då de äro uttryckta i olika handelsmålt, har det varit nödvändigt att förvandla dem till jämförliga måttenheter. För Norrland har därvid valts flottningskubikfot och för södra Sverige beräknad verklig kubikmassa efter omvandling med toppformtal. P r i s e r n a avse för vissa år obarkat virke, för andra år helbarkat virke. Priserna ha i detta avseende gjorts i möjligaste mån jämförbara. Som prisbildningsorter för denna undersökning ha valts för Norrland Ångermanälven, för mellersta och södra Sverige Finnerödja. Beträffande tall omfattar undersökningen dels tioårsperioderna 1922 31 och 1932—41, dels de senaste i prishänseende kända tre åren, dels ock normalpriserna. Beträffande gran ha några motsvarande tioårsmedeltal icke kunnat erhållas, da prisuppgifter för grantimmer saknas. Särskilda grantimmerpriser redovisas for Norrland fr. o. m. 1934 och för södra och mellersta Sverige fr. o. m. 1936. Relativa serier ha uträknats för varje år för sig; medeltalsuppgifterna avse ge nomsnittstal av för varje enskilt år erhållna relativtal. Följande sammanställningar belysa sålunda angivna relativpriser. Av sammanställningarna framgår, att de sista tre årens relativpriser mycket starkt avvika från övriga serier. De visa höga massavedpriser för tall i Norrland och genomgående mindre stark stegring av limmerpriserna för grövre toppdiametrar. Normalprisserierna för tall visa något högre pris på massaveden än tidigare ars relativpriser och ansluta sig, vad beträffar timmerpriserna, närmast till perioden 1922—31. För gran visa normalpriserna i fråga om massaved lägre priser an perioderna 1934—41 i Norrland och 1936—41 i södra och mellersta Sverige. Grantimmerpriserna för olika grovlek ligga mellan tidigare års medeltal och de senaste årens serier. Vill man lägga normalpriserna till grund för virkessortimentens inbördes värderelationer, är nästa fråga, på vilken nivå dessa priser ligga i förhållande till de vid torra taxeringen tillämpade priserna (1932—41 års p r i s e r ) . För att belysa

204 Ångermanälven. Relativa priser per fl. f.3

Ar

Massaved eller props

T i m m e r G"

8"

10"

11'

Tall Helbarkad, 1922—31 . . » 1932—41 . .

69 67

79 77,;

100 100

123 134

132 145

Obarkad, 1946 » 1947 » 1948

90 94 90

90 100 100

100 100 100

116 108 108

124 113 112

Normalpriser, helbarkad » obarkad

81 78

89 88

100 100

120 121

128 130

104 102 98 95

100 100 100 100

135 113 101 101

147 120 103 103

123 Gran Obarkad, »> t »

1934—41 1946 1947 1948

Normal priser

Finnerödja. Relativa priser per kbf. (mittmått massa) A r

Massaved eller props, helbarkad

Timmer,

obarkat

6"

8"

10"

11'

74 82 79 98 82

77 75 84 100 100

100 100 100 100 100

120 122 112 112 112

125 130 117 117 117

112 84 101 90

84 100 99

100 100 100 100

124 112 111 111

133 117 116 116

124 Tall 1922—31 1932—41 1946 1947 1948 Normalpriser (prisområde 20) Timmer: C-stock Massaved: l:a 3 m Gran 1936—41 1946 1947 1948 Normalpriser (prisområde 20) Timmer: B-stock Massaved: l:a 3 m

detta förhållande har följande sammanställning utförts, varvid jämförelse göres mellan normalpriser för 8" timmer med lika andel av tall och gran och bruttopriser tillämpade vid 1945 års fastighetstaxering.

205 Utdrag ur bruttopriscr: Timmer. Inom områden utan kvalitetsbedömning av timmer. Handelsmått: fl. f3 Torne älv-Ljusnan, cylinderkubikfot Testeboån-Klarälven

Leveransplats

Torne älv . . . . Sangis-Lule Pite älv Åby-Byske älvar Sävar-Ume älvar Ångermanälven Indalsälven och Ljungan . . . . Ljusnan Testeboån . . . . Dalälven Klarälven ....

Normalpris 8" öre a

1945 års fastighetstaxe- a—b ring b /0 öre b

54,5

55,5 56,5 57,5 60,5 66,5

36 37 37 39 41

54 53 55 55 62

66,5 71,5 85,5 87,5 93,0

41 44 50 50 55

62 63 71 75 69

Inom områden med kvalitetsbedömning av timmer. Handelsmått: cylinderkubikfot

Leveransplats

Kvalitetsklass tall gran

Del av Västmanlands län . . . . B Del av Stockholms o. Uppsala län B/C Södermanlands län B/C Gotlands län . . C Jönköpings län. . B/C Kronobergs län. B/C Kalmar län . . . . B/C Del av Älvsborgs C Göteborgs o. BoC hus län Blekinge län . . . C Hallands län . . C Kristianstads län C Malmöhus län . . C

Nor- 1945 års malfastigpris hetstaxe- a—b o/ 8" ring b ' öre öre a b

B

85,0

81 B

84,0

79 B B B B

89,0 90,0 89,0 94,0 94,0

49 53 51 53 50

82 70 74 77 88

B

87,5

65 B B B B B

87,5 92,5 87,5 92,5 92,5

59 50 54 54 60

48 85 62 71 54

A n m ä r k n i n g : Normalpriserna avse helbarkad tall och obarkad gran för Ljusnan, Testeboån och Dalälven samt helbarkad tall och gran för Klarälven och i övrigt genomgående obarkat timmer. Angiven kvalitetsklass grundar sig i huvudsak på länsstyrelsens uppgifter till virkestaxering. Av sammanställningen framgår, att normalpriserna i övre Norrland visa något mindre stegring, 50—60 %, än i övriga Sverige, där stegringen varierar mellan 60 och 90 % (undantag i denna del av landet utgöra Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, där stegringen endast uppgår till 48 respektive 54 %). I grovt medeltal torde stegringen uppgå till 65 %. Vissa stickprov, redovisade i nedanstående tabell, ha även utförts beträffande massavedpriserna för tall och gran. Normalpriserna för sulfitved ligga enligt tabellens uppgifter ca 60 %, för sulfatved ca 90 %, över de priser, som tillämpades vid förra fastighetstaxeringen. I det stora hela synes sålunda bruttoprisnivån för normalpriserna i genomsnitt för samtliga dessa sortiment ligga 70 % över den vid förra taxeringen tillämpade prisnivån. Emellertid är det icke enbart bruttopriserna, som bestämma den, nivå, på vilken skogsfastigheternas värden komma att ligga vid en blivande taxering, utan även omkostnadernas storlek. Det är nämligen nettopriserna, sedan avverkningsoch transportkostnader samt allmänna drivningsomkostnader avdragits från bruttopriserna, som bestämma värdenivån. F r å n allmänna omkostnader bortses i detta sammanhang, då det föreslås, att de fråndragas som ett procentuellt avdrag å ovannämnda nettopriser, och för det fall att detta avdrag sker med samma procentsats påverkar det icke den relativa nivån.

206 Utdrag ur bruttopriser: M a s s a v e d . Normal-

Le veranspla tser (flottleder) Handelsmått: fl. f3 eller e. f3m

Normalpris öre

fastighetstaxe- a—b ring %

nr

a

b

55 59 65

34 39 40

62 51 63

65 72

39 43

67 67

Leveransplatser (vid bilväg) Handelsmått: m 3 t.

1945 års priser fastig3 m 90 % l:a hetstaxe- a—b 0/ ring 10 % 2:a b kr kr a

b

14:80

9:50

14:80

8:75

14:80

9:50

14:80

10:25

14:80

8:75

12:85

6:50

13:80

7:00

13:80 12:85 12:85

7: 75 7:00 7:25

78 84 77

Sulfitved Torne älv Ume älv Ångermanälven.... Indalsälven och Ljungan Klarälven

Uppsala, Stockholms, Södermanlands län Skaraborgs, Älvsborgs, Hallands Göteborgs och BoBlekinge och Kristianstads län . .

Sulfatved Torne älv Ångermanälven Indalsälven och

47 51 57

25 29 30

88 76 90

57 64

29 32

97 100

Uppsala, Stockholms län Södermanlands, Östergötlands och Skaraborgs län. . Örebro och Hallands län Blekinge län Kristianstads l ä n . .

H u r u avverknings- och t r a n s p o r t k o s t n a d e r — frånsett flottningskostnader — u n d e r f ö r e g å e n d e f a s t i g h e t s t a x e r i n g a r s ä n k t b r u t t o p r i s n i v å n för o l i k a s o r t i m e n t , f r a m g å r av f ö l j a n d e t a b l å . S o m e x e m p e l h a r v a l t s Å n g e r m a n ä l v e n i n o m V ä s l e r n o r r l a n d s l ä n m e d ett k ö r a v s t å n d av 2,5 k m m o t s v a r a n d e 3 v ä n d o r s v ä g . Å n g e r m a n ä l v e n . Bruttopriser och a v v e r k n i n g s - o c h transportkostnader.

Fastighetstaxering

Årsperioder för priser och omkostnader

Bruttopris per m3f pb. kr

Avverkningsoch transportkostnader per m3f pb. kr b

1927—31 1932—36 1932—41

11:20 10: 00 12:05

2:05 2:35 3:10

18 24 26

1927—31 1932—36 1932—41

9:40 9:10 11:75

2:95 3:25 4: 10

31 36 35

1927—31 1932—36 1932—41

7:05 7:05 8:85

2:95 3:25 4:10

42 46 46

Timmer 1933 1938 1945 Sulfit 1933 1938 1945 Sulfat 1933 1938 1945

207 Sammanställningen visar, att omkostnadernas andel av bruttopriserna icke oväsentligt stegrats under den period, som utgjorde underlag för den sista fastighetstaxeringen, särskilt i förhållande till den period, som användes vid 1928 års taxering. För att utröna, huru nettopriser, baserade på normalpriser och avtalsenliga avverknings- och transportkostnader, stå i förhållande till den sista taxeringens nettopriser, har en sammanställning gjorts, som uttrycker dessa kostnader i förhållande till respektive bruttopriser. Här beröres ej frågan, huruvida dessa avtal i verkligheten följdes eller ej. För att belysa saken ur något vidare synpunkt, ha i jämförelsen medtagits vintersäsongerna 1943/44—1948/49. Priserna fr. o. m. 1946 äro härvid hämtade ur domänverkets årsberättelser. För Norrland har som jämförelseort valts Ångermanälven (2,5 km körväg). Angcrmanälven. Avverknings- och transportkostnader i procent av bruttopriser A v v e r k n i n g s s ä s o n g

Sortiment

Timmer, tall »> gran Sulfitved Sulfatved

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

1947/18

1948/49

27,0 28,5 41.5 47,5

27,0 28,5 41,5 47,5

28,5 30,0 44,5 51,0

22,0 23,0 33,0 35,5

21,5 20,5 28,5 31,0

20,5 20,0 30,5 33,0

Huggnings- och körningskostnader äro beräknade enligt avtal (zon II, svårighetsklass BC jämte 5 % i gångtillägg e t c ) . Relativtalen i tablån visa, att avverknings- och transportkostnaderna under senare år icke utgöra procentuellt lika stor del som under normalprisåren 1943—46. Detta sammanhänger med att bruttopriserna stego i starkare takt än avverknings- och transportkostnaderna; sålunda utgöra talltimmerpriserna för 8" 1943—45 68 öre men stiga 1948—49 till 119 öre, under det att avverknings- och transportkostnaderna mellan samma år öka från 18,-, till 24,5 öre, allt per flottningskubikfot. De procenttal, som i detta sammanhang ha största intresset, äro 1944—45 års uppgifter. Ställas dessa mot dem, som tidigare angivits för åren 1932—41, erhålles för timmer 27—28,5 % mot 26, för sulfitved 41,5 mot 35 och för sulfatved 47,5 mot 46. Med ledning av ovanstående kan för Norrland beräknas, att nettopriserna mellan perioden 1932—41 och normalåret 1944/45 sannolikt stigit ca 10 procentenheter mindre än bruttopriserna för samma år, på grund av att avverknings- och transportkostnaderna utgöra större andel av bruttopriserna. Emellertid kunna förhållandena måhända vara annorlunda i södra Sverige. För den skull ha undersökts samma relationer för Småland. Småland

(prisområde 21). Avverknings- och transportkostnader i procent av bruttopriser. A v v e r k n i n g s s ä song

Sortiment

Tinmer, tall Sulfitved Sulfatved

...

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

18,0 20,0 33,5 38,0

18,0 20,0 33,5 38,0

20,0 22,0 34,0 39,0

16,0 17,0 30,0 31,5

17,0 18,5 27,0 28,0

17,0 18,5 29,5 30,5

A n n ä r k n i n g : För huggningskostnaden har valts klassen »sämre huggning», körningskostnad efter 2,5 km., 10 % tillägg för gångtid etc.; reduktionstal för massaved: 23 bitar per m3t.

208 Jämföras dessa procenttal för år 1944/45 med förhållandena vid sista fastighetstaxeringen för smålandslänen, framträda följande skillnader. Avverknings- och transportkostnader (3 vändors väg) i procent av bruttoprisier. Fastighetstaxering 1945 Sortiment

Sulfit

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

23 39 50

21 38 47

22 39 50

Normalår 1944/45

18—20 33,5 38,0

För södra Sverige kan, om förhållandena få bedömas med ledning av smålandslänen, förväntas, att nettopriserna mellan perioden 1932—41 och normalåret 1944/45 stigit något mer relativt sett än bruttopriserna. Med ledning av ovanstående procenttal för avverknings- och transportkostnader kan beräknas, att nettoprisernas stegring utgör ca 10 ä 15 procentenheter mer än bruttoprisernas. De jämförelser, som hitintills utförts, gälla ett avsältningsläge, som karakteriseras av 2,5 km körväglängd. Givetvis komma nettopriserna i förhållande till bruttopriserna att bliva starkt beroende av längre eller kortare körväglängd. Önskar man vidtaga förändring av bruttopriserna genom en sänkning av dessa, kryper marginalen mellan bruttopriser och omkostnader ihop, om icke omkostnaderna minska i samma grad. Detta skulle missgynna de sämre avsättningslägena. Emellertid vill det synas, som om körväglängdens betydelse allt mer och mer minskas, bland annat på grund av drivningsteknikens rationalisering. Om man studerar förhållandet mellan de tillämpade omkostnaderna vid olika våglängd för 1933, 1938 och 1945 års fastighetstaxeringar, och därvid sätter omkostnaden vid 3 vändors väg = l,oo, erhållas följande relationstal för massaved inom Ångermanälvens flodområde. Ängermanälven. Relationer mellan kostnader vid olika väglängd. Relation mellan sammanlagda avverknings- och körningskostnader vid olika väglängd Fastighetstaxeringsår

1933 1938

Period

1927—31 1932—36 1932—41

3 vändor 2,5 km.

2 vändor 5,5 km.

I vända I I km.

1,00 1,00 1,00

1,20 1,18 1,14

1,59 1,55 1,39

Enligt arbets- och löneavtalen för Ångermanälvens flodområde för år 1947/48 och 1948/49 utgör förhållandet mellan sammanlagda avverknings- och körningskostnader för 2,5 km och 11 km 1 :1,38, om beräkningarna grundas på helbarkad massaved, huggning II BC och körning II BC. Göres jämförelsen på den bastå vägklassen (A), förhålla sig kostnaderna som 1:1,33. Avsättningsläget, då det gäller körväglängd, synes därför få allt m i n d r e betydelse. I förestående kalkyler ha icke räknats med de allmänna drivningsomkostnaderna. Deras förändringar äro svåra att statistiskt belysa, och då de tidigare ej utgjort mer än ca 6 % av bruttopriset, kan en förändring av dem icke ha någon större betvdelse.

Bilaga

Beräkning

av värdefaktorer

och analyser material.

av använt

V.

grund-

Av Erik Hagberg och Martin Malmgård. 1944 års förslag. I det förslag till skogsvärderingsinstruktion, som framlades i Kungl. Maj:ts proposition nr 240/1944, äro värdefaktorerna sammanställda i tabell A sid. 22—23. I bilaga 5 till samma proposition, sid. 205—223, återfinnes en redogörelse för de metoder, som använts vid faktorernas uträkning. Faktorerna för skogsvärdet benammdes då korrektionsfaktorer (nu skogsvärdefaktorer) och faktorerna för markvärdet då som nu markvärdefaktorer. D«en p r i n c i p , varpå faktorernas beräkning grundades, kan i korthet karakteriseras sålunda. Inom vart och ett av sex olika tillväxtområden undersöktes på grundval av senast tillgängliga uppgifter från riksskogstaxeringarna för olika jonsonboniteter virkesförrådets storlek per hektar, trädslags- och diameterklass-sammansättning samt tillväxtens storlek och sammansättning. Avverkningsberäkningar utfördes för varje tillväxtområde och bonitet under den tänkta forutsättningen, att det i utgångsläget befintliga virkesförrådet skulle tor framtiden bibehålla samma storlek och sammansättning och tillväxten uttagas genom avverkning. Avverkningsberäkningen inriktades i första hand på det totala avkastningsvärde för mark och skog, som skulle erhållas, om hela det befintliga virkesförrådet utgjordes av barrskog med den sammansättning, som barrskogen på ifrågavarande bonitet inom området hade enligt primärmaterialet. Med hansyn till lövskogens mindre värde och användbarhet i Norrland gjordes dock or de tre nordligaste områdena en viss nedjustering beträffande den andel av totala virkesförrådet, som utgjordes av lövskog. För en arealenhet av genomsnittsskogen undersöktes den årliga virkesavkastningens storlek och diameterklass-sammansattnmg samt dess värde under olika förutsättningar beträffande de inbördes relationerna mellan rotvärdena per skogskubikmeter av olika grov skog (numera benämnda skogskubikmeterpris). Alla värden uttrvcktes i relativa tal med 30centimetersträdets skogskubikmeterpris som värdeenhet. De olika slagen av värderelationer uttrycktes genom prisrelationen (förhållanden mellan skogskubikmeterpriset a 30-cm-trädet och 20-cm-trädet). För varje ifrågakommande prisrelation lorutsattes en bestämd serie av relativpris för de olika diameterklasserna, uttryckta i värdeenheten. Sedan årsavkastningens värde i värdeenheter bestämts ior olika prisrelationer (representerande t. ex. olika typer av avsättningslägen) erhölls det totala värdet av marken och skogen å arealenheten genom kapitalisen n g efter den använda räntefoten (då 37* % ) . Uppdelningen av detta totalvärde pa dels markvärde, dels skogsvärden för skog av olika grovlek gjordes på så sätt, att virkesförrådet inom varje diameterklass jämte den mark det ansågs disponera asattes ett forväntningsvärde på grundval av de framtida avkastningar i rotvär14—91G443

210 den, som beräknades komma att h ä r r ö r a från detta förråd och denna mark. På motsvarande sätt uträknades ett förväntningsvärde för en arealenhet av kalmiark ävensom av mark beväxt med plantskog under brösthöjd, och medelvärdet per arealenhet för all sådan mark redovisades såsom markvärde. Från förväntnimgsvärdet för skog av de diameterklasser, som ingå i en förrådsgrupp med tillhörainde mark, avdrogs det på arealen belöpande redovisade markvärdet, och återsto.den redovisades som förrådsgruppens skogsvärde. Markvärdefaktorn framkom (därefter såsom antalet värdeenheter per hektar skogsmark och skogsvärdefaktiorn såsom det antal värdeenheter, som representerades av en skogskubikmeter av ifrågavarande förrådsgrupp. För den praktiska tillämpningen avsågs, att de på barrskogsproduktion b a s e rade markvärdefaktorerna skulle användas för all mark, men däremot b a r r s k o gens skogsvärdefaktorer endast för faktiskt befintlig barrskog. För lövskog uträknades mera schematiskt särskilda skogsvärdefaktorer. Faktorerna i den t i d i g a r e omnämnda tabell A hänföra sig till den vid beräkningen använda v ä r d e e n h e t e n beträffande den grova barrskogen. De klenare barrskogsgruppernas skogsväirdefaktorer samt markvärdefaktorerna voro däremot omräknade för att tillämpas på 20-centimetersträdets skogskubikmeterpris. För bok- och ekskog gällde 15-centimetersträdets respektive 30-centimetersträdets skogskubikmeterpris som utgångsvärden för de båda ingående förrådsgrupperna. För övrig lövskog bildades en.dast en förrådsgrupp, och värdeenheten var skogskubikmeterpriset för en medels.tam inom respektive områden. Detaljerna vid beräkningarna framgå närmare av den omnämnda bilaga 5. Direktiv. Direktiven för den anbefallda överarbetningen av värderingsgrunderna, i vad de beröra värdefaktorerna, återfinnas i bevillningsutskottets betänkande nr 35/1944 sid. 37: »I fråga om markvärdet synes den nya metoden i norra Sverige giva ett lågt markvärde men i södra Sverige resultera i en betydande stegring av det hittillsvarande markvärdet. Detta förhållande synes utskottet böra närmare undersökas. — • • Vidare må påpekas, att i den vid den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen fogade tabell A, utvisande korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer, skillnaden mellan de för olika tillväxtområden angivna talen i vissa fall är högst avsevärd. Detta förhållande, som får stor betydelse vid taxeringen i gränstrakterna av åsyftade tillväxtområden, synes vid överarbetningen av grunderna för den nya metoden böra ägnas uppmärksamhet.» Allmänna grunder för överarbetningen. Vid överarbetningen framstod det omedelbart, att de båda uppställda spörsmålen icke kunde behandlas helt fristående, då markvärde- och skogsvärdefaktorer äro så intimt beroende av varandra, att en översyn beträffande markvärdefaktorerna även måste omfatta skogsvärdefaktorerna. Då resultat av denna översyn kunde komma att inverka på problemet rörande taxeringen i gränstrakterna, har överarbetningen uppdelats i en allmän översyn av alla värdefaktorer och en därpå följande behandling av gränsproblemen. Vad värdefaktorerna beträffar, så har under de fem år, som förflutit sedan dessa uträknades, utgångsläget väsentligt förbättrats beträffande det primärmaterial från riksskogstaxeringen, som stått till förfogande. Statens skogsforskningsinstitut har nu kunnat lämna detaljerade uppgifter från senaste riksskogstaxering för olika jonsonboniteter, såväl om virkesförrådets storlek och samman-

211 sätttning som om tillväxten, norrifrån för hela Norrland och Kopparbergs län sannt söderifrån för de fyra sydligaste länen och två smålandslän. Därmed har vumnits, att en tämligen fast förankring av värdeberäkningarna möjliggjorts för Gottaland. Härjämte ha tillväxtuppgifterna, som förra gången i och för jämförbar-het mellan de olika landsdelarna baserades på den första riksskogstaxeringen bUwit mera aktuella och samtidiga med förrådsuppgifterna. Det är i ett sådant lag.e m i n d r e besvärande, att tidsenligt primärmaterial fortfarande saknas för vissa debar av mellan-Sverige, då ett gott stöd för utfinnande av värdefaktorer för detta omiråde kan erhållas såväl norrifrån som söderifrån. Eledan det förhållandet, att en annan räntefot — 4 % i stället för 3»/« enligt fönra förslaget — liksom även nytt primärmaterial avsetts att läggas till grund för beräkningarna, har nödvändiggjort en omräkning av värdefaktorerna. Samtidngt har det varit angeläget att granska beräkningsmetoderna och se till, i vilka avs.eenden dessa kunde förbättras, med hänsyn till att ett betydligt större provt r ä d s m a t e r i a l nu kunde utnyttjas för tillväxtberäkningar även åldersklassvis. Vrid förra förslagets framläggande baserades beräkningarna på antagandet, att genomsnittsskogen representerade en utvecklingsserie, där avverkning och tillv ä x t balanserade och virkesförrådets sammansättning skulle vara konstant. Det var emellertid endast med stor tvekan, som man då ansåg sig kunna utgå från att .genomsnittsskogen hade en sådan sammansättning att ett dylikt program skulle k u n n a följas. Det förhållandet, att utvecklingen mellan de båda riksskogstaxen n g a r n a visat sig för olika delar av landet gå i riktning mot en viss jämvikt, ansågs tala för, att nämnda antagande skulle kunna läggas till grund, oaktat en nanmare analys av genomsnittsskogen ej kunde utföras, då erforderligt material härför saknades. Vid utnyttjande av de möjligheter, som nu föreligga i detta avseende, har framkommit, att genomsnittsskogen i vissa fall icke utan justering bör läggas till grund för beräkningarna. Detta har föranlett en del ändringar i beräkningsförfarandet, såsom framgår av det följande. P å grundval av den konstaterade åldersklass-sammansättningen har man nu for de olika genomsnittsskogarna fixerat viss ålder, vid vilken man anser att skogen for närvarande i allmänhet slutavverkas. Inom den omloppstid, som sålunda framkommer, har man ansett att de olika åldersklasserna, med den sammansättning och den tillväxt de ha enligt primärmaterialet, representera olika utvecklingsstadier. De olika åldersklasserna ha kombinerats i lika arealproportioner till en normaliserad genomsnittsskog, för vilken avverkningsberäkning utfores. Därvid kan den för metoden grundläggande förutsättningen, att tillväxt och avverkning äro lika och att sammansättningen för framtiden behålles oförändrad, med större skäl läggas till grund såsom nu skett. Vid föregående tillfälle gjordes värdeberäkningarna endast för diameterklasser och diameterklassgrupper (förrådsgrupper). Vid den nu företagna överarbetrnngen har avverkningsberäkning och värdefaktorsberäkning utförts såväl på åldersklasser som på diameterklasser. Därmed har man avsett att vinna flera fordelar. En av dessa är att hålla möjligheten öppen att utnyttja olika slag av pnmaruppgifter för fastigheternas värdering, därest önskemål därom skulle framkomma genom provtaxeringarna eller på annat sätt. En annan är att tillförlitligheten av värdefaktorsberäkningen kan kontrolleras genom jämförelse med andra beräkningar, vilka hittills endast finnas för åldersklasser. Vidare kan ett säkrare samband mellan trädgrovlek och trädålder erhållas via åldersklassuppdelningen i och för avverknings- och värdeberäkningen på diameterklasser, och slutligen kan en mera invändningsiri och kontrollerbar beräkning av markvärdena göras, då

212 man samtidigt ändrar markvärdesbegreppet till att avse värdet av mark med 0-årig skog i stället för, såsom tidigare föreslogs, ett medelvärde för kalmark och mark med plantskog. Som en nyhet kan också antecknas, att trädens kuberingstal, som tidigare för de olika diametcrklasserna differentierats endast på trädslag och tillväxtområden, nu även uträknats för skilda boniteter och åldersklasser. Differentieringen på boniteter har, vid de förutsättningar, varmed man räknat, i huvudsak ingen inverkan på skogsvärdefaktorerna för förrådsgrupper men medger däremot en bättre bestämning av de olika boniteternas markvärden, vilka ändras i proportion till kuberingstalen. Vad beträffar kuberingstalens differentiering på åldersklasser, så är denna en förutsättning för att en godtagbar värdefaktorsberäkning åldersklassvis skall kunna utföras. Härmed torde de viktigaste av nu genomförda ändringar i beräkningsmetoderna och härav föranledda uppdelningar i materialet vara omnämnda, och vi skola nu övergå till en mera fullständig redogörelse för värdefaktorernas beräknande. Erforderlig uppdelning av materialet. De normaliserade genomsnittsskogarna avse att representera inom landet vanligt förekommande skogliga utvecklingsförlopp, vilka undersökts beträffande virkesförrådets, tillväxtens och den beräknade framtida avverkningens storlek och sammansättning på olika utvecklingsstadier. Det som i första hand karakteriserar den normaliserade genomsnittsskogen är omloppstiden. Denna har i sin tur starkt samband med skogsmarkens produktionsförmåga (bonitet). Materialet har på denna grund genomgående uppdelats på bonitetsklasser, med samma indelning som användes vid riksskogstaxeringen (jonsonboniteter). Omloppstiden sammanhänger likaledes med trädslagsförekomsten, vilket föranlett materialets uppdelning jämväl på trädslagsklasser, där varje klass omfattar trädslag, som äro i stort sett jämställda med avseende på omloppstiden. Dessa trädslagsklasser äro barrskog, ädel lövskog och ordinär lövskog. En uppdelning av materialet efter bonitet och trädslagsklass visar emellertid, att man icke därigenom kommer fram till enhetliga omloppstider, såsom de tillämpas i praktiken. En påtaglig tendens till längre omloppstider kan spåras ju längre norrut man konrner. En uppdelning även i geografiska områden blir alltså ofrånkomlig. Undersökningen har i detta avseende inriktats på att utröna de tidigare föreslagna tillväxtområdenas användbarhet som indelningsgrund. Tillväxtområden. Från nya riksskogstaxeringen förelåg grundmaterial från de olika flodområdena inom Norrbottens kustland, Västerbottens lappmark, Västerbottens kustland, Västernorrlands län, Jämtland-Härjedalen, Hälsingland, Särna-Idreområdet, övriga delen av Kopparbergs län samt Gästrikland. Landet i övrigt representerades av Kronobergs/jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands lär.. I och för granskning av det förslag till uppdelning av landet i sex tillväxtområden, som framlades år 1944, har grundmaterialet för olika trädslagskhsser och jonsonboniteter blivit föremål för en förberedande undersökning, som tav i huvudsak följande resultat. För hela Norrland och Dalarna framkom intet, som tydde på att tradens frovlek vid viss jonsonbonitet och ålder företedde några större växlingar. Icke heller framkom vid en undersökning av jonsonbonitet V, att diametertillvaxten, kor-

213 rigerad med hänsyn till klimatets inverkan under olika år, företedde några påtagliga systematiska avvikelser vid samma ålder och grovlek. De enskilda trädens diameterutveckling är därför sannolikt ganska ensartad inom hela detta område på samma jonsonbonitet. Däremot stiger kubikmassan per hektar vid samma jonsonbonitet och ålder påtagligt från norr till söder och från inlandet mot kusten, vilket tyder på att trädtätheten ökas. Vid en motsvarande förflyttning i rummet minskas även omloppstiden, karakteriserad av den nuvarande åldersklassfördelningen. Olikheterna i trädtäthet och omloppstid ha ansetts motivera, att för Norrland-Dalarna fortfarande bibehålies en uppdelning i tre tillväxtområden. Gränserna för dessa ha dock föreslagits ändrade så, att område I omfattar inlandet söderut t. o. m. Särna-Idreområdet, område II kustlandet söderut t. o. m. Hälsingland och område III Gästrikland samt återstående del av Kopparbergs län. Vad södra och mellersta Sverige beträffar, så synes däremot det tillgängliga materialet för barrskog från Götaland, jämfört med materialet från södra Norrland och Dalarna, utvisa, att träden vid viss jonsonbonitet uppnå allt större grovlek vid viss ålder, ju längre söderut man kommer. Samtidigt blir kubikmassan per hektar allt större i de yngre åldersklasserna, varjämte omloppstiden å viss bonitet sjunker norrifrån och söderut. Skillnaderna äro ur värderingssynpunkt så stora, att en uppdelning av landet söder om Dalarna i tre tillväxtområden (norrifrån betecknade med IV, V och VI) allt fortfarande anses påkallad. Intet har framkommit som tyder på att den år 1944 föreslagna områdesindelningen i denna del bör ändras, ej heller vad beträffar norra Värmlands hänförande tilj område III. Omfattningen av de nu föreslagna sex tillväxtområdena framgår närmare av förslaget till skogsvärderingsinstruktion. Till belysande av de skiljaktigheter, som föranlett områdesuppdelningen, frånsett omloppstiden, kunna följande uppgifter för barrskog lämnas från det primärmaterial, som representerar de olika områdena. Uppgifterna avse vissa jonsonboniteter, för vilka medeltal beträffande virkesförråd, fördelning på grovleksgrupper samt tillväxt uträknats vid samma konbination av åldersklasser. Virkesförråd Joisonbonitet Ålderssammansättning

Tillväxtområde

m3sk/ha

Fördelning på diameterklassgrupper 0—14,9 cm 15—24,9 cm 25 cm och däröver 0/

Tillväxt m3sk/ha

II:

1—80 år

III V VI

88,0 96,5 103,7

29,4 26,4 25,5

46,1 45,0 42,5

24,5 28,6 32,0

4,05 5,18 5,46

I\

1—80 år

I II III V VI

44,1 56,9 67,3 67,1 74,3

48,1 46,7 40,8 33,2 27,8

39,4 43,3 46,9 47,9 47,4

12,5 10,0 12,3 18,9 24,8

2,07 2,69 3,20 3,64 3,77

V

1—100 år

I II III V

41,8 47,2 54,3 53,2

48,4 49,3 47,3 34,0

42,1 43,0 44,6 48,6

9,5 7,7 8,1 17,4

1,67 1,89 2,24 2,45

V

1—120 ål-

I II III V

32,9 37,2 41,2 43,5

48,1 47,2 53,1 43,5

42,1 44,8 39,4 47,5

9,8 8,0 7,5 9,0

1,16 1,31 1,49 1,80

214 De omloppstider, som framkommit vid materialets gruppering i tillväxtområden och som därför tillämpats vid avverkningsberäkningar för normaliserade genomsnittsskogar, äro följande. Uppgifterna avse växttid, vartill i regel kommer en viss kalmarkstid. Jonsonbonitet

Tillväxtområde I

III

IV

V

VI

VII

VIII

150 140 130 110

90 80 80 70

140 130 120 100

160 150 140

80 80 70

120 110 100 90 80 80

60 70

100 II

Barrskog I II III V VI tall VI gran

70 Ordinär lövskog I—III V Ädel lövskog VI

120 Avverkningsberäkning. De olika tillväxtområdena representeras av grundmaterial från senaste riksskogstaxering för följande län och länsdelar: Område I: Västerbottens lappmark, Jämtlands län, av Kopparbergs län Särna och Idre socknar. Område II: Norrbottens kustland, Västerbottens kustland, Västernorrlands län och Hälsingland. Område III: Återstoden av Kopparbergs län samt Gästrikland. » IV: Material saknas. » V: Kronobergs och Jönköpings län. » VI: Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Avverkningsberäkning för barrskog har upprättats för områdena I—III och V samt för tall och gran var för sig inom område VI, för alla boniteter som representerades av så stort material, att erforderliga detaljuppgifter kunde anses nöjaktiga. Motsvarande beräkningar ha i fråga om ädel lövskog utförts för område VI samt i fråga om ordinär lövskog dels för de sammanslagna områdena I—III och dels för område V. Vid varje avverkningsberäkning har den normaliserade genomsnittsskogen konstruerats så, att dess areal i hektar är lika med omloppstidens antal år. Är omloppstiden 120 år + 8 kalmarksår, bildas G st. 20-åriga åldersklasser med 20 hektar i varje, där varje åldersklass har det virkesförråd per hektar, den sammansättning av förrådet och den tillväxt, som gälla för klassen enligt medeltal från riksskogstaxeringens material, vartill kommer 8 hektar kalmark. De uppgifter, som direkt användas som primäruppgifter vid avverkningsberäkningen, äro deluppgifter för varje åldersklass och varje 5 cm:s diameterklass inom åldersklass beträffande: virkesförrådet i m 3 sk, årlig tillväxt i m 3 sk och radietillväxten inklusive bark i mm.

215 Vad virkesförrådet beträffar, så har i princip en uppdelning skett av hela stamantialet inom ett tillväxtområde (eller del av tillväxtområde, som övergåtts med riksskogstaxering), varvid fördelning skett på boniteter, åldersklasser, diameterklasser och, beträffande barrskog, på trädslagen tall och gran, allt med ledning av riksskogstaxeringens provyte- och provträdsmaterial. Kubering har skett med tillämpning av på samma sätt differentierade kuberingstal. För varje åldersklass i n o m en bonitet uträknas den totala arealen, varefter kubikmassan per hektar härledes med bibehållna proportioner mellan ingående diameterklasser. Därefter Uträknas virkesförrådet för de arealer, som ingå i den normaliserade genomsnittsskogen. F ö r Norrland och Dalarna användas gemensamma kuberingstal för allai tre områdena vid viss jonsonbonitet, åldersklass, diameterklass och trädslag. Den årliga tillväxten erhålles för den normaliserade genomsnittsskogen genom att varje deluppgift för virkesförrådet inom densamma multipliceras med en däremot svarande tillväxtprocent. För barrskog i Norrland och Dalarna hava såd a n a procenter, med utgångspunkt från riksskogstaxeringens uppgifter om kubikmassetillväxt, uträknats för varje delområde, som taxerats visst år. Samtliga procenter för ett sådant delområde hava sedan klimatjusterats med tillämpning av den faktor, som av statens skogsforskningsinstitut beräknats för den tillväxtperiod, som undersökts ifrågavarande taxeringsår, varefter delområdenas tillväxtprocenter hop vägts för hela Norrland och Dalarna. Primärmaterialets tillväxtprocenter avseende kubikmassan inom bark ha tillämpats för kubikmassan inberäknat bark. Radietillväxtuppgifterna ha på motsvarande sätt klimatjusterats för delområden och sammanvägts med stamantalet. De ha sedan omförts att gälla på bark med ledning av diameterklassvis uträknade barktillägg. För södra Sverige har klimatjustering av tillväxten ej företagits, då tillräckligt material härför saknats. Det material, som finnes, tyder på, att om en justering skulle verkställas, denna snarast skulle bestå i en höjning av radietillväxten och därmed tillväxtkvantiteten. F ö r ädel lövskog och ordinär lövskog ha kuberingstal och tillväxtuppgifter härletts mera schematiskt. Vid den nu företagna överarbetningen har varje avverkningsberäkning utförts i två omgångar. I första omgången h a r årsavverkningens storlek och fördelning på diameterklasser uträknats efter samma metod som använts år 1944 och som med exempel beskrives i förut omnämnd proposition, bilaga 5 sid. 212. Beräkningen bygger på den förutsättningen, att totala virkesförrådet hålles konstant genom att avverkningen sättes lika med tillväxten och att även virkesförrådet inom varje diameterklass hålles konstant genom att nettotillväxten i varje diameterklass uttages som avverkning. Det anförda exemplet avsåg barrskog å bonitet V inom dåvarande tillväxtområde III, vars primärmaterial h ä r r ö r d e från Medelpad och Gävleborgs län. F r å n de nu företagna beräkningarna skall det exempel återgivas, som närmast ansluter till det förut anförda, nämligen för barrskog, jonsonbonitet V inom det nu föreslagna tillväxtområdet III, vars tyngdpunkt dock ligger något sydligare och vars primärmaterial h ä r r ö r från Gästrikland och huvuddelen av Kopparbergs län. Efterföljande sammanställning visar de primäruppgifter, som framräknats för den normaliserade genomsnittsskogen, där de olika åldersklasserna ingå i lika arealproportioner, i och för den första avverkningsberäkningen på diameterklasser, samt resultatet av denna beräkning i form av avverkningskvantiteter (nettotillväxt) för de olika diameterklasserna.

216 Avverkningsberäkning

I för

diameterklasser.

Diameterklass, centimeter vid brösthöjd på bark Primäruppgifter

0—

5—•

10—

15—

20—

25—

30—

35—

Summa 40—

Virkesförråd å 120 hektar, 204,9 914,7 1841,9 2 171,6 1 697,4 750,2 260,3 63,3 15,2 7 919,5 m 3 sk Massatillväxt2,03 1,71 1,66 3,21 2,72 2,29 5,56 4,06 Årlig radietillväxt inkl. 1,22 1,18 1,36 1,16 0,94 1,03 1,13 1,17 bark mm. . . .

Rad nr

1 2 3

Resultat Årlig nettotillv ä x t ( = virkesavkastning) m s sk. i % av virkesförrådet

42,69

67,55

77,93

50,13

21,70

7,05

1,98 269,03

2,3

3,1

4,6

6,7

8,3

11,1

13,0

4,05

Den andra omgången av avverkningsberäkningen avser en uppdelning av årsavverkningen jämväl på åldersklasser. Därvid har använts ett förfarande, som grundas på följande resonemang. Förutsättningen är, att för den normaliserade genomsnittsskogen, liksom för den rena normalskogen, en fullständig balans råder mellan virkesavkastning och tillväxt, så att virkesförrådet till alla delar förblir oförändrat. Såväl inom varje diameterklass som inom varje åldersklass, och även inom varje diameterklass av en åldersklass, är den årliga virkesavkastningen lika med nettotillväxten, d. v. s. ett års egen tillväxt, ökad med den under ett år inväxande kvantiteten och minskad med den under samma tid utväxande kvantiteten. I den mån virkesavkastningen h ä r r ö r från träd med en brösthöjdsdiameter av 10 cm eller däröver, redovisas den som avverkningsuttag med eller utan värde. Innebörden härav är endast, att det i den skogliga litteraturen redovisade förfarandet vid avverkningsberäkning diameterklassvis i normalskog utvidgas till att avse även åldersklasser. Så länge det endast gäller att finna den totala nettotillväxten inom en hel åldersklass, blir förfarandet i princip enkelt. För exempelvis III åldersklassen — omfattande åldrar mellan 40 och 60 år — behöver endast fastställas 1 års egen tillväxt för de 20 årshyggen, som ingå i klassen. De kunna antagas representera vart och ett en hektar, summa 20 hektar. Härtill skall läggas vad som på ett år växer in i klassen, eller virkesförrådet på en hektar av 40-årig skog samt avdragas vad som på ett år växer ut, d. v. s. virkesförrådet för en hektar 60-årig skog. Då man känner virkesförrådet per hektar i varje åldersklass, kan virkesförrådet per hektar i klassgränserna fastställas genom en summationskurva. För värderingen är det emellertid icke tillräckligt att känna den totala kvantitet, som avverkas inom en åldersklass, utan man måste även känna sammansättningen av olika grova träd, alltså fördelningen på diameterklasser. Det gäller då att kunna fastställa nettotillväxten för en diameterklass inom en åldersklass, t. ex. diameterklassen 20— (20 intill 25 cm vid brösthöjd) inom åldersklassen V (80 intill 100 å r ) . Klassens egen tillväxt under ett år erhålles såsom virkesförrådet, multiplicerat med den tillämpliga tillväxtprocenten. Det i klassen på ett år inväxande virkesförrådet består dels i inväxning över åldersklassgränsen vid 80 år från åldersklass IV, dels i inväxning vid diameterklassgränsen 20 cm från dia-

217 meterklass 15—, men slutligen även till en viss del av inväxning samtidigt över åldersklass- och diameterklassgräns, från åldersklass IV och diameterklass 15—. På motsvarande sätt sker utväxningen icke blott var för sig över åldersklassgräns ocih diameterklassgräns utan även till en del över både ålders- och diameterklassgriäns samtidigt, nämligen till diameterklass 25— inom åldersklass VI. Vid beräknimgen av summa inväxande och utväxande kvantitet för en diameterklass inom åldersklass gäller i första hand att undvika dubbelräkning, varför de kvantiteter, soim samtidigt växa över åldersklassgräns och diameterklassgräns, måste isoleras ocih särskilt beräknas. Huru detta skett, och huru det andra ledet av avverkningsbeiräkningen i övrigt utförts, skall i fortsättningen beskrivas i anslutning till den häir återgivna tabellen (tab. 1), som avser fortsättningen av det valda exemplet. I tabellen redovisas resultatet av avverkningsberäkning I å rad 17, och uppgiften är att uppdela dessa avverkningsbelopp inom varje diameterklass på åldersklasser. Den egna tillväxten för diameterklasser redovisas å rad 13 i direkt anslutning till avverkningsberäkning I. Dessa siffror utgöra summor av primärmaterialets deluppgifter för åldersklasser, vilka direkt införts i ovanför liggande rader av r e s p . kolumner. I kol. 4 ge exempelvis deluppgifterna 12,33, 19,50 etc. summan 74,73 i rad 13. Motsvarande deluppgifter äro även summerade åldersklassvis i koKumn 17, alltså 14,91, 34,38 etc. I kol. 21 angives virkesförrådet över 10 cm p e r hektar vid de åldrar, som representera åldersklassgränsen. Dessa uppgifter avläsas, som ovan sagts, från en summationskurva, baserad på uppgifter om virkesförrådet per hektar över 10 cm i de olika åldersklasserna. Om man i stället velat ange virkesförrådet ned till 0 cm, d. v. s. utan uppdelning i dimensionsavseende, skulle någon annan överväxning ej förekomma än över åldersklassgränsen och avverkningsberäkningen åldersklassvis kunna utföras direkt genom att beloppen i kol. 17 ökades med de plusposter och minskades med de minusposter som skulle motsvara de i kolumn 19 (egentligen kolumn 21) angivna i samma rad. Då man nu emellertid velat göra en dimensionsbegränsning beträffande avkastningen inom åldersklasserna i likhet med den som företagits vid avverkningsberäkning I för att frånskilja den avkastning som h ä r r ö r från de klenaste träden, får man även beträffande de sammanlagda avverkningsbeloppen för åldersklasser taga hänsyn till inväxning över diameterklassgräns, nämligen vid 10 cm. Denna inväxning, vars summa återfinnes i rad 14 kol. 3, är uppdelad på åldersklasser i kol. 18. Denna uppdelning är ett led i den uppdelning av samtliga uppgifter å rad 14, som återfinnes för de olika åldersklasserna i motsvarande kolumner. Att uppgifterna å rad 14 äro exakt desamma som i rad 16 innebär endast, att deluppgifterna vid beräkningen avrundats så att slutsumman skall stämma med avverkningsberäkning I. Det huvudsakliga arbetet med avverkningsberäkning II ligger i denna uppdelning på åldersklasser av den årliga överväxningen över diameterklassgränserna, vilken kombineras med en uppdelning av överväxningen över åldersklassgränserna på diameterklasser. Den senare uppdelningen avser de belopp som återfinnas i kol. 19, raderna 3, 5, 7 etc. Dessa uppgifter å de olika r a d e r n a av kol. 19 skola alltså vara lika med summan av de deluppgifter, som återfinnas för de olika diameterklasserna å samma rad. Beräkningssättet vid uppdelningen skall belysas i anslutning till den ruta i tabellen, som representerar diameterklass 20— inom åldersklass V (denna ruta har utbrutits ur tab. 1 och återges i större skala nederst till vänster å sidan). De heldragna linjerna i kvadraten representera klassgränserna, medan de smala kantbältena, som utåt begränsas av prickade linjer, representera: uppifrån och från vänster 1 års inväxning, samt nedåt och mot höger 1 års utväxning. Av de små

^

IT

!<*

$

S3

ItfiP !

1^5 1 ^

III Si ' S i

S" S3

.3

ni:

.0

5?. 3-!

s-ilhrj!

<5>:

&

aU-fsV^)l

Ös

<a;

I

SQ

S 3 i| § ! •Ol

• &

-^_

s;*;

S'^!

;<S: i

S3' $ i

r-i

* - "S-

sis:

S5;

|*S

i L * Nfl

&!«!

»1

¥

jgS—ri

^s

£-3

N

5-9

•if I* si

ll

<- 5>

^

tei

-I

«h

-ft?

l§

II IK

k ill

•9 N

^^

l

^ S^ ^

219 kvadraterna i hörnen representerar den övre vänstra inväxningen i rutan över såväl ålders- som diameterklassgräns och den nedre högra motsvarande utväxn i n g ur rutan. De in- och utväxande kvantiteterna kunna beräknas enligt följande tankegång. Den hektar, som på ett år växer över åldersklassgränserna respektive vid 80 år o c h vid 100 år, beräknas hålla ett virkesförråd fr. o. m. 10 cm brösthöjd av 88,8 resip. 112,5 m 3 sk (kol. 21). Då man känner virkesförrådets storlek och sammansättn i n g på diameterklasser såväl i mellanliggande som i angränsande åldersklasser, kam man också följa förändringen i denna sammansättning och fastställa den proportionella uppdelningen på diameterklasser även i klassgränserna, d. v. s. i detta fall finna den del av överväxningen, som i figuren representeras av summ a n 1,65 + 20,82 vid 80 år och 1,46 + 32,28 vid 100 år, tillsvidare utan uppdelning på delbeloppen. Nästa steg blir att finna det delbelopp, som representeras av siffran 1,65 d. v. s. inväxningen i rutan över såväl åldersklass- som diameterklassgräns. Man kan då utgå ifrån, att man känner hela diameterklassfördelningen av 1 års överväxning vid 80 år, d. v. s. uppdelningen av beloppet 88,77 (ursprungligen 88,s) i delbeloppen 24,82 (0,39 + 24,43), 32,12 (1,57 + 30,55), 22,47 (1,65 + 20,82) etc. dock utan att känna de komponenter, som här stå inom parentes. Dessa belopp representera vart för sig en klassvidd av 5 centimeter. Genom studium av sambandet mellan virkesförråd och klassvidd utefter hela diameterskalan kan man sedan fastställa, h u r stort virkesförråd, som belöper på 1 mm:s klassvidd — alltså kubikmassan hos de träd, vilka i diameter skilja sig högst 1 mm — vid vilken diameter som helst, alltså även vid diameterklassgränserna. Man finner då (såsom senare framkommit) att för 80-årsgränsen 1 mm:s inväxning vid dess 20-cm-gräns motsvarar 0,71 m 3 sk. Sedan undersöker man radietillväxtens gång för alla åldersklasser i diameterklasserna 15— och 20— och fastställer radietillväxt och däremot svarande diameterökning på bark, som gäller för varje ålder utefter 20-cm-gränsen. Vid 20 cm och 80 år har diameterökningen befunnits utgöra 2,32 mm. Det blir alltså ett virkesförråd av 0,71 x 2,32 = 1,65 m 3 sk, som årligen passerar båda klassgränserna, varmed man kommit till den sökta uppgiften. På motsvarande sätt erhållas de övriga virkesförråd, som redovisas i de små hörnkvadraterna, bland dessa kvantiteten 1,46 m 3 sk vid 100 år och 20 cm. Nästa steg blir att undersöka den årliga inväxningen över diameterklassgränsen, d. v. s. vad sam å tabellen representeras av summan 26,70 + 1,46. Man undersöker då på motsvarande sätt som i klassgränsen vid 80 år hela åldersklassen V med sammanlagt 20 hektar, huru virkesförrådet utefter hela diameterskalan fördelar sig per mm virkesförråd, och finner att 1 mm:s virkesförråd i klassgränsen 20 cm uppgår till 13,70 m 3 sk. Årliga diameterökningen för åldersklass V i klassgränsen 20 cm beräknas på samma sätt som ovan angivits för 80-årsgränsen och h a r befunnits utgöra 2,10 mm i medeltal för åldersklassen. Den årliga överväxningen över klassgränsen utgör då 13,70X2,10 = 28,77 m 3 sk. Sedan alla motsvarande belopp uträknats utefter hela diameterklassgränsen vid 20 cm, befinnes det att summan ej fullt överensstämmer med siffran 88,86 enligt avverkningsberäkning I (rad 16, kol. 7), varför en proportionell justering göres, som innebär, att delbeloppet 28,77 minskas till 28,16. Härav har delbeloppet 1,46 i nedre vänstra hörnrutan redan tidigare fastställts, varför det återstår att i tabellen inskriva återstoden eller 26,70. På motsvarande sätt beräknas utväxningen i 25-cm-gränsen, d. v. s. rutans högra del. På grundval av förestående principiella resonemang har ett praktiskt räkneförfarmde utarbetats, varvid analyserna av de olika sambanden skett genom grafisk uppläggning av summationskurvor.

220 Sedan alla rutor i tabellen ifyllts med uppgifter angående rutans egen tillväxt per år samt den årliga in- och utväxningen av virkesförråd, sker beräkningen av varje rutas nettotillväxt i virke (= avverkning) sålunda. För diameterklass 20— i åldersklass V blir egen tillväxt inväxning 1,65 + 20,82 + 26,7<> s:a utväxning 17,si + 32,28 + 1,12 s:a nettotillväxt = avverkning

14,65 n r sk + 49,17 » — 51,21 » 12,Gi n r s k

Som slutavverkning i rad 12 redovisas de virkeskvantiteter, som utväxa över 120-årsgränsen inom respektive diameterklasser på ett år. Därefter anses marken bliva kal. Värderingen sker alltså såsom om trakthyggesbruk utan kvarlämnande av fröträd skulle tillämpas. I praktiken överhållas dock även vid detta skogsbrukssätt i regel en del träd, dels som fröträd och dels för utnyttjande av värdetillväxten. En del av dessa träd komma även att kvarstå såsom överståndare i ungskog. Den slutavverkningskvantitet, som ingår i kalkylen, är alltså rätteligen för stor. För att motverka detta ha hyggen med fröträd liksom överståndare i ungskog ej medtagits vid beräkningarna. Summa avverkning inom de olika diameterklasserna enligt avverkningsberäkning II redovisas i rad 15. Att talen i denna ej exakt överensstämma med motsvarande tal från avverkningsberäkning I i rad 17 beror uteslutande på avrundningen av sista decimalen i beräkningarna. Summa avverkning åldersklassvis (kol. 20) kontrolleras även genom den avverkningsberäkning för all skog över 10 cm, som återfinnes i kol. 17—19. Att talen för överväxning över åldersklassgräns i kol. 19, vilka utgöra summan av de vid uppdelningen erhållna deluppgifterna för diameterklasser, ej fullt överensstämma med talen i kol. 21, vilka skulle uppdelas, beror på att exakt överensstämmelse ej kan erhållas både vertikalt och horisontellt samtidigt utan ett ytterligare utjämningsförfarande. Då uppgifterna i kol. 21 äro grundade på grafiska uppläggningar, har det icke ansetts erforderligt att åvägabringa full överensstämmelse även i horisontell led utan endast tillsetts, alt nöjaktig överensstämmelse förefinnes. Genom avverkningsberäkningen har erhållits avkastningens kvantitativa fördelning på diameterklasser, liksom även uppgifter om de tidpunkter, då avverkningskvantiteterna beräknas utfalla. För värdeberäkningen erfordras emellertid även en prissättning av dessa kvantiteter. Vi övergå därmed till en redogörelse för härvid tillämpade grunder.

Relativpriser och prisrelationer. Som enhet vid prissättningen användes skogskubikmeterpriset (rotvärdet per m 3 sk) av ett typträd med 30 cm diameter vid brösthöjd. Detta typträd skall i fråga om stamform, barktjocklek och kvalité 111. m. representera genomsnittet för ifrågakommande trädslag beträffande träd av denna grovlek, som avverkas inom det område, varom fråga är. Vid prissättning av avverkningskvantiteter, som härröra från träd av annan grovlek, sättas dessas skogskubikmeterpris i förhållande till 30-cm-trädets och uttryckas i relativa tal, relativpriser. Därvid framkomma olika serier av relativpriser, som anknyta till olika grovlek hos träden.

221 På grund av de många olika forhållanden, som påverka dessa priser inbördes, skulle ett obegränsat antal sådana relativprisserier kunna tänkas uppkomma. Det bar därför ansetts nödvändigt att begränsa dessa seriers antal genom att förutsätta, att prisutvecklingen med stigande diameter mera schematiskt följer vissa regler. För att karakterisera dessa schematiserade prisserier användes förhållandet mellan skogskubikmetcrprisen hos 30-cm-trädet och motsvarande 20-cmträd (prisrelationen). Äro dessa skogskubikmeterpris för ett trädslag eller en trädslagsklass t. ex. 20 respektive 12 kronor, blir prisrelationen 1 : 0,0. Vid de grundläggande beräkningarna har endast ett begränsat antal prisrelationer använts, nämligen de, som framgå av nedanstående tabell, där även motsvarande relativprissericr angivits för 5-cm-klasser (klassmitten).

Tillväxt område, trädslagsklass

Prisrelation

Relativpris för diameterklass 5—

Norrland och Kopparbergs 1 : 0 , 8 län, 1 :0,6 barrskog 1 :0,4

10—

15—

20—

2 5 — | 30—

35—

40—

0,32 0,24

0,64 0,48 0,25

0,85 0,70 0,55 0,40 0,25

0,95 0,90 0,85 0,80 0,75

1,05 1,10 1,15 1,20 1,25

1,15 1,30 1,45 1,60 1,75

1,20 1,40 1,60 1,80 2,00

1:0,2 1 :0

Övrig del av landet, barrskog och ädel lövskog

1 :0,8 1 :0,G 1 :0,4

0,40 0,30

0,67 0,50 0,25

0,85 0,70 0,55

0,95 0,90 0,85

1,05 1,10 1,15

1,15 1,30 1,45

1,20 1,40 1,60

Hela landet, ordinär lövskog

1:0,9 1 :0,8 1:0,7 1 :0,G 1 : 0,4

0,63 0,52 0,41 0,30

0,88 0,75 0,62 0,50 0,25

0,92 0,85 0,78 0,70 0,55

0,98 0,95 0,92 0,90 0,85

1,02 1,05 1,08 1,10 1,15

1,08 1,15 1,22 1,30 1,45

1,10 1,20 1,30 1,40 1,60

_^i

De prisschabloner, från vilka relativprisen i tabellen här ovan angivits efter avläsning i resp. klassmitter, äro konstruerade sålunda. Relativprisen för trädgrovlekar mellan 20 och 30 centimeter anses förete en jämn stegring, som fortsätter till 40 centimeter, där prisökningen slutar. Ovanför 40 centimeter anses alltså relativpriset vara oförändrat. Å diamcterskalans nedre del fixeras en minimidiameter vid brösthöjd, nedanför vilken intet rotvärde över huvud taget anses kunna ifrågakomma. För barrskog i Norrland och Kopparbergs län sättes denna minimidiameter till 7,5 centimeter, för all övrig skog till 5 centimeter. För diametrar under 20 centimeter bestämmas relativprisen så, att den minskning i relativpris, som följer med fallande diameter från 30 till 20 centimeter, fortsattes i jämn serie ned till den diameter, där rotvärdet blir 0. Kommer man därvid till 0-värde vid en klenare diameter än minimidiametern, avbrytes dtn jämna serien vid 20 centimeter (beträffande ordinär lövskog vid 15 cm) och en ny serie med jämnt avtagande relativpris insattes mellan brytningspunkten och minimidiametern. Genom att relativprisserierna bliva säkert förankrade på två punkter, vid 20 och 30 cm, bliva prisserierna sannolikt rätt väl bestämda på det ur värderingssynpunkt mest betydelsefulla avsnittet från omkring 15 till omkring 35 centimeter vid brösthöjd. Det är möjligt, att prisserierna framdeles behöva justeras, särskilt pt de grövsta och klenaste sektionerna, i den mån större erfarenheter komma att

222 stå till förfogande angående de på rotvärdenas relativa storlek inverkande faktorerna. Därvid bör emellertid hänsyn tagas endast till sådana förhållanden, som för framtiden kunna tänkas bliva bestående. Tillfälliga ojämnheter på en priskurva, som föranledas av särskilt stor eller särskilt liten efterfrågan på skog av vissa dimensioner eller av ojämnheter i ackordprissättningen, böra lämnas utan avseende. Värdeberäkning. Genom avverkningsberäkning I har man erhållit det underlag, som erfordras för beräkning av ett totalt avkastningsvärde för mark och skog beträffande den normaliserade genomsnittsskogen. Den årliga avkastningen i skogskubikmeter (m 3 sk) är känd och även dess fördelning på diameterklasser. Genom att insätta de relativpris, som gälla för viss prisrelation, får man fram årsavkastningens värde uttryckt i en enhet, som här benämnes värdeenhet. Detta värde kan sedan kapitaliseras enligt den räntefot, som användes, varvid erhålles ett utan hänsyn till allmänna kostnader beräknat totalvärde för mark och skog. Det återstår emellertid att uppdela detta totalvärde i första hand på markvärde och skogsvärde. Genom att avverkningsberäkningen nu ulföres såväl för åldersklasser som för diameterklasser inom den normaliserade genomsnittsskogen ha möjligheter uppkommit att utföra mera tillförlitliga värdeberäkningar än dem, som ligga till grund för värdefaktorerna i 1944 års förslag. Redovisningen på åldersklasser ger det bästa underlaget för uppdelningen på markvärde och skogsvärde, enär tidpunkterna för de skilda uttagen kunna betraktas som kända. Metoden för markvärdets härledning framgår av följande beskrivning i anslutning till det anförda exemplet för tillväxtområde III, bonitet V (se tab. 2, kolumnerna 1—8). Kolumnerna 1—4 innehålla sådana primäruppgifter för den normaliserade genomsnittsskogen, som äro oberoende av räntefot och prisförutsättningar. Beräkningen baseras på en areal av 20 hektar inom varje 20-årig åldersklass jämte 8 hektar kalmark, representerande en kalmarkstid av 8 år, summa 128 hektar (kol. 1). Motsvarande virkesförråd redovisas i kol. 2. Virkesuttagen i kol. 4 äro de från avverkningsberäkningen tab. 1 kol. 20 redovisade summorna för åldersklasser. Den första avverkningen anses uttagen vid 30 års ålder (kol. 3). Tidpunkten för de övriga virkesuttagen är enligt kol. 3 förlagd till mitten av varje åldersklass, alltså 50, 70 år etc. och slutavverkningen vid växttidens slut, 120 år. Att hela den beräknade avverkningen inom en åldersklass hänförts till ett enda uttag, innebär icke något ställningstagande till frågan om lämpliga gallringsintervaller utan är endast en beräkningsteknisk förenkling, som befunnits fullt godtagbar. I kol. 5 har räntefoten införts och hava de diskonteringsfaktorer angivits, som erfordras för beräkning av förväntningsvärden i klassgränserna för skog och mark. I kol. 6 ha prisförutsättningarna införts i kalkylen. Denna kolumn innehåller värdeuppgifter beträffande rotvärdet av virkesuttagen i resp. åldersklasser enl. kol. 4 med den uppdelning på diameterklasser, som framgår av avverkningsberäkning II och de relativvärden för olika grov skog, som bestämmas av prisrelationen 1 : 0,6 för barrskog i norra Sverige, och äro uttryckta i värdeenheter med 30-centimetersträdets skogskubikmeterpris som enhet. För uträkning av förväntningsvärden å skogen användas kol. 6—8. Beräkningen börjar med slutavverkningen å en hektar vid 120 år, som ger 89,88 värdeenheter (kol. 6) och följer sedan de å tabellen utsatta pilarna. I kol. 7 diskonteras detta värde från 120 till 110 år, då värdet blir 60,72 enheter (värde av kvarstående

1 % s

1o >

^3

•Q

C3

feci

^

^

Co

*!flil!

^

vj

ö

0 VJ

Cj

-Q

^i

'<i-

i

ft B?

$

^

a

S

ta O

•O

I

0^ }

"O

->•

1 C3

rx "0

ä;

<SJ

K

S

OJ

^'n

fc

s

*>

ii

-Q

oX •o

*>

^

>o C3

>c>

NT,

^ -^ * *

-0

•Co

Ki

\>-

^

Ö

0-

Cxi

^ -t; < 0

u

S

§

%

§

1 S

s§

•0

§

^

0-

0.

5 X)

S v

CVj

^

+

»Sri! 1*

v.

Vi 5Js

ft <§

•Co

»

>

<§1

Co

6 ^ -5 ^ •£?

X

- $ - *

-—

• i —

• » —

X

• & ^ :

o-

( X

-J

Si

£ $fc>5

0.

5^ 5;

X

X

<o-

5 ^

-—

-—

X

X

X

X

* X

X

" V

->• O >o

^0

Cj

H>

X

* ; Ö <s>

\

i

II

/

6 K

/

II

/

11 Hi

CM

tv

v? x

II

/ >

+ x°^

+ •5^

I

rs. vx

I Itlllll g" ' • ,

>

i>>-

-<

KT,

o CN

1 II

g

SP

jS ^

M3

>•

V»

\

*}

oi

§1*

s

^

^

Hi

•«

1 §

1 ON

S

sg

S

Co

«ä

•0 Co

-0

K

-

*

§4

Ox *3

3 IP

M

•<

1 K

•v

^-S-i?

c?

N

v

*L c>

-<J

1 0 -&

II . OJ

0- * ~ * • <o

NU

tv

<a

* ^

X .

SJ

^

^

^

1 5?

Ox

S3 <5>

<N-N

§

^

"*>

(2

I1 I

f 1'1 N 11 ii 1i

^

^

11 Civ

1 --c

«X3

5!

II

•0

224 förråd efter gallring). Gallringsuttagets värde i kol. 6, eller 34,12 enheter, tilllägges och ger summan 94,84 i kol. 8 såsom förväntningsvärde vid 110 år före gallring. I kol. 8 diskonteras detta värde till 64,07 vid klassgränsen 100 år. Genom fullföljande av beräkningen på motsvarande sätt nedifrån—uppåt erhållas i kol. 8 alla förväntningsvärden i åldersklassgränserna av skogen i första omdrevet och slutligen även (överst) förväntningsvärdet av en hektar 0-årig skog. Genom upprepningsfaktorn ökas detta värde med det tillägg, som belöper pä kommande skogsgenerationer, och överföres därmed till det sökta markvärdet, eller 5,46 värdeenheter. Det totala värdet av mark och skog erhålles genom kapitalisering efter 4 % av summa årsavkastning i kol. 6, alltså 178,17X25 = 4 454,25 värdeenheter. Detta totalvärde avser 128 hektar, varför totalvärdet per hektar blir 34,80 värdeenheter. Därav är markvärdet 5,40 och alltså skogsvärdet 29,H4 värdeenheter. I kol. 9—16 av den nu beskrivna tab. 2 framlägges en beräkning av skogsvärdets fördelning på skilda åldersklasser. Resultatet framgår av kol. 16, där skogsvärdet per kubikmeter virkesförråd framlägges för varje åldersklass i den vid beräkningen använda värdeenheten. En sådan form av värdeberäkning fordrar emellertid uppdelning av virkesförrådet på åldersklasser. Då det visat sig att dylika uppgifter vid brist på uppskattningshandlingar äro svårbedömda och man för fastighetstaxeringsändaniål valt vägen att påkalla en fördelning av förrådet efter grovlek, komma dessa uppgifter icke till någon större användning i sådant sammanhang. I det följande användas de endast för vissa undersökningar angående värdeskillnader, som uppkomma vid beräkningar å förråd, fördelade å ena sidan efter ålder, å andra sidan efter grovlek (se sid. 232). Den princip, som ligger till grund för förutnämnda värdeberäkningar för åldersklasser i tab. 2, är följande. För samtliga träd inom en åldersklass av normalskogen gäller, att tillväxt, inoch utväxning samt avverkning ske på sådant sätt, att klassens virkesförråd alltid bibehåller samma storlek och sammansättning och att den areal den upptager förblir oförändrad. En åldersklass med tillhörande mark kan då värderas genom att dess årligen lika nettoavkastning i värde beräknas och denna årliga värdeavkastning kapitaliseras. Den årliga nettoavkastningen består av värdet av en årsavverkning av de träd, som uttagas inom klassen, ökat med förväntningsvärdet av de träd med tillhörande mark, som under året inväxa i närmast högre åldersklass, och minskat med förväntningsvärdet av den skog med tillhörande mark, som under året inväxer från närmast lägre åldersklass. Därvid bör observeras, att förväntningsvärdet vid inväxningen år 0 och utväxningen vid tidpunkten för slutavverkningen endast avser marken. Uppenbarligen är metoden i princip även användbar, därest man för normdskog vill beräkna förväntningsvärden för diameterklass inom åldersklass, men samtidigt uppkomma då stora krav bland annat på primärmaterialets storlek och jämnhet. Man har därför stannat vid att genomföra en värdeberäkning för diameterklasser, avseende hela den normaliserade genomsnittsskogen. Samtidigt med sammanslagningen av åldersklasserna inom en diameterklass kan man även göra den förenklingen, att beräkningen endast inriktas på erforderlig uppdelning av skoi.svärdet, då markvärdet genom tidigare beskriven metod är uträknat. Beräkningen i detta avseende (se exemplet i tab. 3) baseras på den tidigare refererade tankegången, enligt vilken för beräkning av förväntningsvärdet för en diameterklass fordras kännedom om värdet av det årliga virkesuttaget i klassen

225 CM

t»

H

•a

o so i» o CM O

t - CO

o o

T-T T!

O 00 CM O

CM

<* +

•O + l> X H

1 «

CO +

•* +

CM

X H

CM

„,

X H

Vi

,-H 0 5

O

°„ H 1 » +

|& « X H

H

oo H 00 + °° C! X H

r^

+ w -;X

ta

H

H

"O CO CO o r~ o rMS w O

l>

co"

•a

I> CN c©

<*

£J H

3 :fl la

1 + oc + X H

+

m m T-H C M

t~

H'

X

+ rt

t~

H

to OQ

-r

X H

-J

H

—+ X ''.' i.O

P5

CN + in i" X H M •fl X O

CD

+ J +-" <U 4 )

C

C

CD o CD O) X ) XS

— ~

3 X cg g CJ

•a s

B -d

«

3x

• >•2 t. •eg Ao rt

« a M z. > 15—916443

CD

•2 5. C3

fe «

cg

<°<;°<

t , ecg cu >

.3 c C3 -t-» en

en

XS -g :C3 « G, P ^ •4 oo

en

cg c

:CS :c3 >

f* ••o > tenr

X! C3 _ec t e

"in .2

2 P*°cg

5 cg

fl

en C3

P-,

3 CD

^3 cg

CD

cg

fflX)

XJ

*s >

s-. :©

CO - _ -

g •en-»pH

•o

226 samt förväntningsvärdet å de under ett år utväxande respektive inväxande träden med tillhörande mark. De primäruppgifter, som användas för beräkningarna, nämligen virkesförrådet med dess fördelning på diameterklasser och förrådsgrupper (rad 1 och 2), arealens fördelning (rad 3), fördelningen av årligt virkesuttag enligt avverkningsberäkningen (rad 4) samt den kvantitet, som årligen växer över diameterklassgränserna (rad 5) äro alla utom arealfördelningen kända från tidigare led i beräkningarna. Arealens fördelning på vad som belöper på träd av olika grovlek är en nödvändig förutsättning för värdeberäkning i grovleksgrupper, såsom framgått redan av 1944 års utredning. Detta arealfördelningsproblem torde icke vara slutgiltigt löst. För här ifrågavarande ändamål har man ansett sig komma till en approximativ och nöjaktig fördelning genom att förutsätta, att träd i samma åldersklass disponera mark i proportion till sin massatillväxt. I det föreliggande fallet h a r sålunda, sedan 8 hektar reserverats för kalmark, de återstående 120 hektaren, 20 i varje åldersklass, fördelats så, att i första åldersklassen inlagts 12 år, som representera liden för plantskogens uppväxande till brösthöjd och övriga 8 år fördelats på de förekommande 5-centimeters-diameterklasserna i proportion till den beräknade tillväxten — egen tillväxt enligt tab. 1 — inom var och en. Samtliga övriga åldersklasser anses endast innehålla mätbar skog (som nått brösthöjd) och de 20 hektaren i varje klass ha fördelats på diameterklasserna enligt den nämnda regeln. Resultatet framgår av rad 3, där kalmarks- och plantskogsarealen ingår tillsammans med den areal, som upptages av virkesförråd intill 10 cm vid brösthöjd. Värdcuppgifterna i rad 6 äro beräknade på motsvarande sätt som för kol. 6 i tab. 2. Summavärdena äro alltså desamma. Rad 7 innehåller totala markvärdet, fördelat på diameterklasser enligt rad 3. Det kapitaliserade värdet av uttagen i rad 6 återfinnes i rad 8. Enligt den grundläggande tankegången är nu förväntningsvärdet för mark och skog för en diameterklass å ena sidan lika med det redovisade markvärdet + det redovisade skogsvärdet, å andra sidan lika med det kapitaliserade värdet av ett års virkesuttag ur klassen, ökat med det kapitaliserade förväntningsvärdet av mark och skog, som årligen lämnar klassen, och minskat med motsvarande kapitaliser a d e förväntningsvärde för den mark och skog, som årligen tillkommer. Dessa senare förväntningsvärden kunna i sin tur uppdelas vart för sig i ett redovisat skogsvärde och ett redovisat markvärde. Då arealen för diameterklassen förblir oförändrad och alltså avgående och tillkommande arealer äro lika, och då markvärdet, såsom det här redovisas, är lika för varje arealenhet, måste motsvarande redovisade markvärden eliminera varandra. Plus- och minusposten för de kapitaliserade förväntningsvärdena i klassgränserna kunna därigenom utbytas mot skillnaden mellan de kapitaliserade redovisningsvärdena för skog, som avse de ut- och inväxande virkesförråden. Uppgiften är nu att finna dylika redovisningsvärden för skog, i första hand för varje diameterklass, uttryckta i värde per kubikmeter virkesförråd i den använda värdeenheten. Man har då valt att beräkna de sökta skogsvärdena genom ett ekvationssystem, där värdena per kubikmeter virkesförråd betecknas med xu x2 etc. (rad 9). E n ä r klassvidden för diameterklasserna är tämligen snäv, anser man sig kunna göra det approximativa antagandet, att kubikmetervärdet för det virkesförråd, som befinner sig i en klassgräns, utgör medeltalet mellan kubikmetervärdena för intilliggande klasser såsom framgår av rad 10. Man kan då för varje diameterklass uppställa den ekvation, som framgår av

227 r a d e r n a 11—14, tillsammans 7 ekvationer med 7 obekanta. Ekvationernas båda ledl (se t. ex. kol. 2) uttrycka de två sätt, på vilket klassens förväntningsvärde enlligt det föregående kan anges, sedan markvärdet överflyttats till högra (nedre) s i d a n och avdragits från det kapitaliserade uttagsvärdet. Sedan ekvationerna lösts, framkommer resultatet i rad 16 såsom värdet per kubikmeter för de olika diameterklasserna. Efter insättande av värdena på xu x2 etc. i rad 11 erhållas de totala skogsvärdena i värdeenheter för resp. diameterklasser. Dessa sammanslås förrådsgruppvis och divideras med förrådsgruppens antal m 3 sk enligt rad 2, varefter värdet per kubikmeter för förrådsgrupper i rad 17 framkomma. Det är dessa värden per kubikmeter skog i olika förrådsgrupper, som i metoden användas för beräkning av skogsvärden och där benämnas skogsvärdefaktorer.

Översikt över utförda avverknings- och värdeberäkningar. Avverkningsberäkningar ha utförts på i princip motsvarande sätt som enligt det anförda exemplet för de områden, jonsonboniteter och trädslagsklasser, som redovisas i tabellen sid. 214 över vid avverkningsberäkningarna tillämpade omloppstider. De framkomna värdefaktorerna för tall och gran i tillväxtområde VI ha sammanvägts för att bliva tillämpliga för barrskog. Värdefaktorsberäkningar ha för varje avverkningsberäkning utförts för olika prisrelationer sålunda: Trädslagsklass

Ordinär lövskog Ädel lövskog

Tillväxtområde

Prisrelationer

I, II III V, VI samtliga VI

1 :0,8, 1 :0,6, 1 : 0,4, 1:0,2, 1 : 0 1 :0,8, 1:0,6, 1 :0,4, 1:0,2 1:0,8, 1:0,6 1 : 0,4, 1:0,9, 1:0,8, 1:0,7, 1:0,6, 1:0,4 1:0,8, 1:0,6, 1:0,4

Resultatet av värdefaktorsberäkningarna åskådliggöres i tab. 4. Denna tabell innehåller utdrag av de vid beräkningarna direkt framkomna värdefaktorerna för en vanlig prisrelation (1 : 0,6 för barrskog och ädel lövskog, 1 : 0,9 för ordinär lövskog) vid de i beräkningarna tillämpade omloppstiderna för olika områden och boniteter. Såsom faktorerna te sig i tab. 4, basera de sig på riksskogstaxeringens uppgiftsmaterial sådant det befunnits och utan att några utjämningar företagits vare sig i primärmaterialet eller under beräkningarnas gång för att eliminera förekommande ojämnheter. Det har därför ansetts påkallat att efteråt göra en översyn över faktorerna och företaga vissa utjämningar i de tabeller A och B med värdefaktorer, som bifogats instruktionsförslaget. Därvid ha talen för olika områden, boniteter och prisrelationer i viss mån fått stödja varandra. De utjämningar, som vidtagits, äro ganska obetydliga för barrskogen, där materialet varit stort. Det svagaste materialet är det som ligger till grund för värdefaktorer för o r d i n ä r lövskog i södra Sverige (två boniteter från område V). För Norrland och Dalarna är materialet för ordinär lövskog starkare men har icke ansetts tåla att differentieras på de tre områdena utan endast för dessa områden sammanslagna på fem boniteter, av vilka de bästa företrädesvis representera den södra och de svagaste den norra delen av Norrland-Dalarna. Då det icke ansetts möjligt att på

228 Tabell 4. Värdefaktorer för prisrelation 1 : 0 , 6 (barrskog ock ädel lövskog) samt 0,9 (ordinär lövskog). B a r r s k og Om-

Område

I

L ö v skog

Skogsvärdefaktor

Jon- loppsson- tid år bonitet (växttid)

Klen skog

Medel- Grov grov skog skog

IV V VI VII VIII

0,287 0,242 0,206 0,182 0,110

0,543 0,500 0,465 0,429 0,318

120 140 150 160 180

0,897 0,822 0,769 0,738 0,541

Markvärdefaktor

Om-

Område

Jon- loppssontid bonitet ar

5,44 2,77 1,55 0,61 0,19

Skogsvärdefaktor Klen skog

Grov skog

Markvärdefaktor

Ordinui lövskog III IV V VI VII

60 70 80 90 100

0,587 0,555 0,469 0,419 0,352

0,966 1,040 1,125 0,875

70 70

0,673 0,741

0,877 0,879

II

IV V VI VII

110 130 140 150

0,300 0,240 0,218 0,184

0,582 0,518 0,481 0,457

0,912 0,829 0,771 0,740

8,36 3,82 1,73 0,68

III

III IV V VI VII

90 100 120 130 140

0,420 0,342 0,251 0,221 0,185

0,643 0,611 0,534 0,503 0,466

0,952 0,934 0,869 0,803 0,763

17,31 11,75 5,46 2,42 0,97

V

II III IV V VI

80 80 90 100 110

0,571 0,440 0,402 0,337 0,249

0,742 0,697 0,634 0,610 0,548

1,008 0,998 0,970 0,942 0,881

49,92 30,39 17,99 10,71 6,99

V

II III

VI

I II III IV

70 70 75 80

0,551 0,534 0,461 0,397

0,730 0,677 0,666 0,617

1,029 1,000 0,990 0,979

88,22 58,68 35,47 23,88

VI

I II III

I-III

—

Ädel övskog 120 110 100

0,639 0,568 0,581

0,931 0,970 1,043

33,47 32,38 23,02

grund härav konstruera värdefaktorer för ordinär lövskog, differentierade såväl på områden som boniteter, har man nu liksom år 1944 föredragit att endast föreslå användandet av värdefaktorer för medelbonitet inom varje område, att tilllämpas på all ordinär lövskog inom området, såsom framgår av tabell A. Dessa faktorer för medelbonitet ha beträffande klenskog erhållits, för Norrland och Dalarna med stöd av beräkningarna för de olika boniteterna och för övriga Sverige med stöd av medelfaktorer för område V och område III. För grovskogen är materialet från norra Sverige mycket obetydligt, varför dess värdefaktorer angivits som ett gemensamt medeltal. För barrskogen har det varit nödvändigt att föreslå särskilda faktorer, såväl skogsvärde- som markvärdefaktorer, inom område IV, vilket ännu ej berörts av den senare riksskogstaxeringen och därför icke medtagits vid avverknings- och värdeberäkningarna. Sådana faktorer ha erhållits för ifrågakommande jonsonboniteter genom interpolering mellan de faktorer, som funnits att tillgå för viss jonsonbonitet för det närmast nordligare och det närmast sydligare tillväxtområdet. För ädel lövskog ha beräkningarna icke givit tillräckligt stöd för en uppdel-

229 n i n g av skogsvärdefaktorerna på olika boniteter, varför en gemensam serie angivits i tabell A, att tillämpas för alla ifrågakommande boniteter. Vad beträffar markvärdefaktorerna för de goda boniteter, å vilka ädel lövskog m e r a allmänt förekommer, så visar det sig (se tab. 4 för område VI) att de skilja sig väsentligt från markvärdefaktorerna för barrskog å motsvarande boniteter. Detta beror närmast av den längre omloppstiden för den ädla lövskogen. Faktorerna äro emellertid icke direkt jämförbara, enär barrskogsmarkvärdena uttryckas i barrskogens värdeenhet och lövskogsmarkvärdena i lövskogens värdeenhet. Markvärdena i kronor räknat komma visserligen att ligga närmare varandra, om skogskubikmeterpriset för 30-centimetersträdet för ädel lövskog ligger högre än motsvarande pris för barrskogen, men detta synes icke kunna motivera, att markvärdena i dessa fall baseras på enbart barrskogsproduktion. Såsom av instruktionsförslaget och motiven framgår, föreslås för mark av de bästa godhetsgraderna i sydligaste Sverige, där ädel lövskog förekommer i större utsträckning, att markvärdet beräknas såsom ett vägt medelvärde, där barrskogsmark och lövskogsmark ingå i de proportioner som i medeltal förekomma å den ifrågavarande boniteten inom området. En sådan särskild markvärdesberäkning ifrågakommer beträffande tillväxtområde VI för godhetsgrader motsvarande jonsonboniteterna I, II och III, där den ädla lövskogens andel av totalarealen har i medeltal visat sig utgöra 45 resp. 35 och 20 procent, vilka arealproportioner ligga till grund för beräkningen av de delfaktorer, som återfinnas i tabell B. Av denna tabell och där anfört exempel framgår huru markvärdena kunna beräknas för dylika fall.

Värdefaktorer för olika prisrelationer. Av utrymmesskäl har det omedelbara resultatet av beräkningarna här endast meddelats för en viss prisrelation. För belysning av prisrelationens inverkan torde det vara tillräckligt att hänvisa till tabell A (beträffande skogsvärdefaktorer) och tabell B (beträffande markvärdefaktorer). Såsom framgår av dessa båda tabeller ha värdefaktorer angivits för varje ifrågakommande tiondel beträffande de tal, vari prisrelationerna uttryckas. Faktorerna för de prisrelationer, som icke medtagits vid de ursprungliga beräkningarna, ha framkommit genom interpolering. Emellertid har det vid provtaxeringarna visat sig, särskilt i Norrland, att det i vissa fall icke ens är tillräckligt att avrunda de framräknade prisrelationerna till närmaste tiondel, enär det fel i värdefaktorerna, som därvid uppstår, kan vara procentuellt lika stort som skillnaden i rotvärde mellan två omkostnadsklasser, och att alltså de skogsvärden per kubikmeter och markvärden per hektar, som uträknas i hjälptabellerna, kunna slå mycket ojämnt för de olika omkostnadsklasserna inbördes. För att motverka detta kan man framräkna värdefaktorerna för prisrelationer, uttryckta i hundradelar genom interpolering mellan de tal, som ange värdefaktorerna för angränsande prisrelationer i tiondelar. Ett sådant förfarande komplicerar icke taxeringsnämndernas arbete utan berör endast beräkningen av vissa utgångsvärden för hjälptabellerna.

Bonitetens inverkan. Vid den klassvidd mellan bonitetsgraderna, som använts vid beräkningarna, har det uppmärksammats, att en skog, vars medelbonitet ligger på gränsen mellan två sådana bonitelsgrader, kan bliva påtagligt olika värderad, beroende på om

230 den närmast högre eller den närmast lägre bonitetsgradens värdefaktorer tilllämpas. Skillnaden ligger huvudsakligen i markvärdet. En ytterligare differentiering av markvärdena har därför ansetts påkallad. För detta ändamål har en ny lägre serie av markvärdefaktorer inskjulits för vissa områden och godhetsklasser (se tab. A). Avsikten härmed är, att den lägre serien tillämpas för skogar, vilkas medelbonitet ligger under medeltalet inom den ifrågavarande godhetsklassen, medan den ursprungligen beräknade högre serien reserveras för de medelgoda och bättre markerna inom godhetsklassen. Detta innebär i realiteten att delklassernas markvärden bestämmas efter nedre klassgräns. Någon motsvarande höjning av skogsvärdefaktorerna har ej ansetts påkallad. I dylika fall blir alltså värdenivån något sänkt. Förhållandet belyses även i bilaga IT.

Omloppstidens inverkan. Omloppstidens inverkan på värdefaktorerna har undersökts genom 10 särskilda avverkningsberäkningar, var och en kombinerad med värdefaktorsberäkningar för motsvarande prisrelationer som vid de beräkningar, vilka ligga till grund för tabellerna. Genomsnittsskogarna ha därvid för vissa områden och boniteter konstruerats med 10 eller 20 år kortare växttid — i ett fall 10 år längre — än den i tabellen angivna för respektive fall. Beräkningarna ha givit följande resultat för prisrelationen 1 : 0,c. Parallellberäkning Jonsonbonitet

Normal omloppstid (växttid)

I I II II III III III V

V VI V VI IV V VI II

140 150 130 140 100 120 130 80

V

IV

90 Tillväxtområde

för omloppstid (växttid)

Procentuell förskjutning i totalvärde

120 140 120 120 80 100 120 70 80 100

+ 7,3 + 3,6 + 4,0 + 9,4 + 6,3 + 6,4 + 4,9 + 0,9 + 2,6 — 2,8

De procentuella skillnaderna i totalvärde avse en skog med den sammansättning av virkesförrådet, som beräknats för den ursprungligen konstruerade normaliserade genomsnittsskogen för ifrågavarande område och bonitet, och ha framkommit genom att de vid parallellberäkningen erhållna värdefaktorerna tillämpats pä denna ursprungligen konstruerade skog. Den värdeförskjutning, som framkommit, ligger praktiskt taget helt och hållet i skogsvärdet och består för tillväxtområdena I—III av en förhöjning 3 till 5 % av totalvärdet per 10 års förkortning av omloppstiden. Sannolikt skulle en i praktiken tillämpad längre växttid an den, som h ä r angivits som normal, motsvaras av en liknande minskning av värdet, vaiMd alltså viss övervärdering skulle kunna riskeras. Motsvarande tendenser till förskjutningar i skogsvärdena vid längre eller kortare omloppstid än den som vid beräkningarna tillämpats kunna även spåras enligt de utförda parallellberäkningarna för tillväxtområde V, men avvikelserna synas där ej vara av samma storleksordning.

231 Förhållanden, som inverka på värdefaktorernas storlek. Som en sammanfattning av de erfarenheter, som gjorts i samband med värdefaktorernas beräkning, kan anföras. Under i övrigt lika förutsättningar äro skogsvärdefaktorerna starkast beroende av avsättningsläget (prisrelationen), därnäst av boniteten, medan omloppstiden h a r m i n d r e inverkan och belägenheten inom landet (tillväxtområdet) mera märkbart påverkar värdefaktorerna endast för de klenare dimensionerna, sedan omloppstidens inverkan eliminerats. Markvärdefaktorerna äro ytterst känsliga för boniteten och variera högst avsevärt vid olika belägenhet inom landet, medan avsättningslägets inverkan kommer först i tredje rummet och omloppstiden knappast har någon påvisbar inverkan inom de gränser, som undersökningarna omfatta. I allmänhet variera markvärdefaktorerna mycket starkare än skogsvärdefaktorerna. Vad här sagts om värdefaktorerna gäller givetvis icke för de absoluta värden, som erhållas, då skogskubikmeterprisen insättas och faktorerna tillämpas på dessa. Särskilt avsättningsläget kommer då att få en betydande inverkan utöver den. som kommer till synes i faktorerna.

Värdefaktorer för gränstrakter. I anslutning till den i direktiven berörda frågan om taxeringen i gränstrakterna mellan två tillväxtområden kan anföras följande. Skillnaderna mellan faktorerna framstå enligt det nya materialet ej så skarpt, då jämförelse göres beträffande faktorerna för samma jonsonbonitet inom två närliggande tillväxtområden. Avvikelsen ligger huvudsakligen i markvärdet och torde föranledas bland annat därav, att en viss jonsonbonitet i ett sydligare område p r o d u c e r a r mera virke än i ett nordligare. En skog, som ligger på gränsen mellan två tillväxtområden, måste dock alltid bliva relativt högt värderad, om det sydligare områdets värdefaktorer tillämpas, och relativt lågt, om det nordligare områdets faktorer tillämpas. Därest det befinnes önskvärt, att utjämning sker för att motverka eventuell övertaxering, synes denna enligt en företagen undersökning lämpligen kunna insättas på markvärdet, genom ett medgivande, att markvärdet i gränstrakterna mot ett nordligare tillväxtområde finge sänkas med 10 %. I fråga om skogsvärdefaktorerna torde någon justering icke kunna ifrågakomma av annan anledning än att omloppstiden avviker från den, som enligt tabell A skulle vara tillämplig. Skulle det befinnas önskvärt att även i detta avseende vidtaga utjämning för undvikande av övertaxering, kan detta att döma av det nu framlagda materialet närmast ifrågakomma beträffande de delar av tillväxtområdena II och III, som gränsa mot område med längre omloppstid. Justeringen torde lämpligen kunna begränsas till en sänkning av skogsvärdena med 4 %, närmast motsvarande en förlängning av omloppstiden med 10 år. En specialfråga i detta sammanhang uppkommer beträffande den del av Kopparbergs län, som ligger inom tillväxtområde III och direkt gränsar mot område I. Därest denna fråga ej befinnes kunna lösas tillfredsställande genom de utjämningar, som enligt det föregående kunna ifrågakomma för gränstrakter, torde någon annan åtgärd icke behöva ifrågakomma än att utjämningsförfarandet för detta speciella fall ändras i fråga om avdraget å markvärdet, så att avdragsprocenten höjes.

232 Jämförelse med 1944 års beräkningar. En direkt jämförelse kan icke göras mellan de värdefaktorer, som återfinnas i tabellerna A och B, och de faktorer, som framlades i den motsvarande tabellen A i 1944 års förslag. Anledningar härtill äro olika betydelse av godhetsgraderna för marken, delvis olika värdeenheter (numera genomgående 30-centimetersträdets skogskubikmeterpris), olika räntefot samt ändrad områdesindelning för Norrland. En tämligen god jämförelse har dock kunnat göras mellan de nu framlagda faktorerna och det på jonsonboniteter uträknade primärmaterial, som låg till grund för 1944 års faktorer, sedan därur framräknats faktorer med samma förutsättningar som nu beträffande värdeenhet och räntefot. Av denna jämförelse framgår i huvudsak följande. Den relativa värdenivån har höjts något i norra Sverige och sänkts i södra, i huvudsak beroende på att de tillväxtkraftiga åldrarna i den ursprungliga — icke normaliserade — genomsnittsskogen voro något underrepresenterade norrut och överrepresenterade söderut. Skillnaden framkommer väsentligen i skogsvärdefaktorerna, vilka nu äro jämnare än förut och icke förete så stora olikheter mellan tillväxtområdena vid samma jonsonbonitet. Däremot har den inbördes skillnaden mellan faktorerna för grov och klen skog i allmänhet skärpts. Vad markvärdefaktorerna beträffar, så framkommer vid en allmän jämförelse för hela tillväxtområden ingen tendens till värdeförskjutning, varemot inom tillväxtområdena en viss skärpning framträder beträffande skillnaden mellan höga och låga boniteter, bland annat beroende på att trädens kuberingstal nu differentierats efter boniteter. Här berörda förhållanden belysas i viss mån även i samband med redogörelsen för provtaxeringarna. Jämförelse mellan värdeberäkningar över åldersklasser och grovleksklasser. Såsom i det föregående framhållits, ha skogsvärden per kubikmeter virkesförråd uträknats även för åldersklasser (se tab. 2). Sålunda beräknade värden ha utnyttjats för en undersökning om de fel, som kunna uppkomma vid tillämpning av skogsvärdefaktorerna för förrådsgrupper på skogar med ensidig ålderssammansättning. Då de sistnämnda faktorerna äro beräknade såsom medeltal för skog av viss grovlek av alla åldrar, som förekomma inom den normaliserade genomsnittsskogen, kunna de icke vara direkt tillämpliga för skog av denna grovlek inom en viss åldersklass. Procentuellt sett blir avvikelsen i skogsvärde störst för unga bestånd, som nyss nått brösthöjd och knappast ha något mätbart virkesförråd, varpå skogsvärdefaktorn för klenskog skall tillämpas, men dock ett förväntningsvärde, som påtagligt överstiger det redovisade markvärdet. I allmänhet underskattas skogsvärdet i de yngre åldersklasserna och överskattas det i de äldre, då generella värdefaktorer för förrådsgrupper tillämpas. De procentuella avvikelserna bliva emellertid mindre om markvärdet tillägges och jämförelsen göres på totalvärdet. Särskilt för unga bestånd, där markvärdet utgör en stor del av totalvärdet, blir markvärdets utjämnande inverkan avsevärd. Här anföras några exempel på beräknade avvikelser i totalvärde vid följande förutsättningar: Den normaliserade genomsnittsskogen (barrskog) tankes uppdelad på två fastigheter med lika stor areal. Å den ena finnes all skog med en ålder understigande halva växttiden, å den andra all skog med högre ålder. Hänsyn tages icke till, att den ensidiga sammansättningen av virkesförrådet eventuellt kan föranleda ä n d r a d avverkningsordning.

233 Tillväxtområde

Jonsonbonitet Skogens ålder år

Prisrelation

Procentuell avvikelse i totalvärde (överskattning +, underskattning —)

I

VI

/ \

1— 80 81—150

1:0,6 1:0,6

— 10,1 + 2,6

III

v

( \

1— 60 61—120

1 :0,6 1 :0,6

— 10,6 + 4,0

VI

III

/ \

1— 40 4 1 — 80

1 :0,6 1:0,6

— 7,8 + 5,4

Den här redovisade överskattningen av den del, vars virkesförråd består av enbart äldre skog, måste anses obetydlig med tanke på att en sådan sammansättning bör medföra en viss forcering av avverkningarna.

Beräkning av grovskogsprocent för virkesförråd, fördelat på åldersklasser. Medan det å ena sidan icke synts lämpligt att för taxeringsarbetet påkalla en uppdelning av virkesförrådet efter skogens ålder i det övervägande antal fall, då skogsuppskattningshandlingar saknas, torde å andra sidan finnas fall, då skogsuppskattning verkställts men virkesförrådet icke redovisats efter grovlek utan endast efter skogens ålder. I sådana fall torde på grundval av åldersuppgifterna om virkesförrådet böra göras en schematisk beräkning av grovskogens andel i virkesförrådet och värderingen i övrigt göras med tillämpning av hjälptabell nr 1. Till ledning vid de nämnda beräkningarna av grovskogsförekomsten har efterföljande särskilda tabell (tab. 5) upprättats på grundval av riksskogstaxeringens material.

Samarbetet mellan de båda författarna, i vad det avser utarbetandet av i denna bilaga beskrivna metoder för avverknings- och värdeberäkning, har i huvudsak bestått i, att principen för uppdelning av avverkningskvantiteter på åldersklasser i normalskog (tab. 1) framlagts av Malmgård och principen för uppdelning av förväntningsvärden vid värdeberäkning i normalskog av Hagberg. Förfarandet vid värdeberäkningen i övrigt har utarbetats, beträffande markvärden och skogsvärden för åldersklasser (tab. 2) av Malmgård samt beträffande skogsvärden för förrådsgrupper (tab. 3) av Hagberg.

234 Tab. 5. Tabell med uppgifter till ledning för beräkning av genomsnittlig grovskogsprocent för virkesförråd, då uppgifter om diameterklassfördelning s-akmas. men uppdelning på åldersklasser är känd.

Tillväxtområde

Granskogsprocent bonitet inom barrskog Jon-

Genomsnittlig förekomst av grovskog (25 cm vid brösthöjd och däröver) i procent a v virkesförrådet inom åldersklass II 21—10 år

III 41—60 år

IV 61—80 år

V 81—100 åi-

101—120 år

VII—VIII 121—160 år

över 1 6 0 år

VI

IX -f-

Barrskog Ii II

IV V VI VII

60 55 50 50

15 5

SO 15 10 5

45 25 15 K)

55 40 30 20

75 55 50 35

III

III IV V VI VII

60 50 40 40 30

15 5

35 20 5

55 35 15 10 10

65 45 25 20 15

60 40 30 25

75 55 50 35

II III IV V VI

70 60 50 40 30

35 20 10

50 40 25 15 5

60 55 40 25 10

65 55 35 20

40 30

II III IV V VI

80 50 40 20 10

10 5

40 25 15 5 5

55 45 30 20 10

65 60 45 30 15

80 65 60 40 20

75 65 45 30

I 11 III IV

100 90 60 30

10 10 5 5

50 40 30 25

80 65 50 40

75 65 55

10 5

45 30 20

80 60 40

90 75 60

—

5 30

10 IV

V

VI

Ädel lövskojj VI

I II III

100 90 80

Ordinär lövskog I-III | IV-VI i

10 Vid bestämmande av grovskogsprocenten på 10 % när för större fastigheter med blandad ålderssammansättning hos skogen torde hänsyn till måttliga avvikelser från det genomsnittliga ifråga om trädslagsblandning och slutenhet m. m. i regel kunna tagas genom avrundning av den medeltalsprocent, som tabellen ger, efter omständigheterna uppåt eller nedåt till jämnt 10-tal.

Bilaga

Skogsbrukets Av Martin

VI.

kostnader. Malmgård.

Allmänna kostnader. Benämningen »allmänna kostnader» återfinnes icke direkt i hittills fastställda skogsvärderingsinstruktioner för fastighetstaxering. De kostnader, som här avses, ä r o de, som enligt punkt 6 i senaste skogsvärderingsinstruktion (Kungl. Majrts förordning nr 282 den 9 juni 1944) skola avdragas för att man från den årliga avkastningen i rotvärden skall komma över till den årliga nettoavkastningen. Bestämmelsen härom lyder sålunda: »Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet. Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skola avdragas tre tiondelar för skogens vård, förvaltning, bevakning, vägoch byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. För skyddsskog och annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den ber ä k n a d e normala värdeavkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.» Man torde kunna utgå ifrån, att från de inkomster, som vid skogens värdering normalt beräknas inflyta genom den virkesavkastning, som successivt uttages vid tillämpning av det förutsatta skogsskötselprogrammet, skola avdragas, i en eller annan form, samtliga normalt utgående löpande driftskostnader för skogsbruket vid den driftsform, som likaledes förutsattes vid värderingen. Dessa driftskostnader äro av två slag, dels sådana kostnader, som leda från de produktvärden, vilka förutsättas komma att ge inkomsterna, till trädens rotvärden och alltså böra avdragas vid beräkningen av rotvärden (»speciella» kostnader), dels sådana kostnader, som leda från ett på grund av virkesavkastningens rotvärden beräknat bruttoavkastningsvärde till ett nettoavkastningsvärde (allmänna kostnader). Storleken av de allmänna kostnaderna blir alltså bland annat beroende av huru de avgränsas gentemot de kostnader, som avdragas vid beräkningen av rotvärdet. Kostnader, som avdragas vid rotvärdesberäkningen. Beräkningen av virkesavkastningens rotvärde vid det värderingsförfarande, som hittills tillämpats vid fastighetstaxering, svarar mot beräkning av skogskubikmeterpris för vissa typträd enligt det förslag till värderingsgrunder, som de sakkunniga utarbetat. Då skogskubikmeterprisen äro rotvärden per skogskubikmeter, är det samma slag av omkostnader som i båda fallen skola avdragas.

236 Den senaste skogsvärderingsinstruktionen innehåller härom följande (i punkt 5 ) : »Vid beräkning av virkets ovan angivna nettovärde» (per kubikmeter å rot = rotvärde) »skola från bruttoprisen avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning och annan transport till den plats, för vilken bruttoprisen gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, skogsaccis och skogsvårdskostnader samt olycksfalls- och försäkringsavgifter, i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet». Det bör observeras, att vissa av de nu uppräknade kostnaderna, nämligen alla utom de rena huggnings- och transportkostnaderna, vanligen bruka benämnas allmänna drivningsomkostnadcr. Sistnämnda kostnader, som i fortsättningen icke behandlas särskilt utan gemensamt med övriga kostnader, vilka avdragas vid rotvärdesberäkningen, böra noga skiljas från de allmänna kostnaderna. De bruttopris, som i instruktionen avses, gälla färdiga, men icke vidareföradlade virkessortiment, vid den plats, där prissättning normalt sker för varje sortiment, som anses komma att utvinnas av de avverkade träden. Då omkostnaderna avse de olika sortimentens tillverkning och transport men rotvärdet avser trädet, uppkommer frågan, om sådana kostnader, som avse trädet men icke de färdiga sortimenten, skola medtagas vid rotvärdesberäkningen eller ej, och särskilt gäller detta kostnaden för trädets fällning. Enligt gällande praxis, som ansluter sig till gällande lagstiftning, äro sortimentskostnaderna beräknade så, att de innefatta skälig andel av trädets fällningskostnad. Ett särskilt avdrag härför behöver alltså icke beräknas, så snart ett eller flera sortiment tillverkas ur trädet. Emellertid förekommer även att träd i skogsvårdens intresse utfällas utan att upparbetas till sortiment. Fällningskostnaden blir då en allmän kostnad. Det finnes också gränsfall, då träd, som upparbetas till sortiment, bära de egentliga sortimentskostnaderna men icke alls eller endast delvis fällningskostnaderna. I så fall bör fällningskostnaden, i den mån den icke inrymmes inom rotvärdet, hänföras till de allmänna kostnaderna. Med denna begränsning böra de kostnader, som avdragas vid rotvärdets beräkning, omfatta kostnaderna för trädens fällning och sortimentens tillredning och transport till de platser, där bruttoprisen gälla, så ock de direkta kostnader i övrigt, som leverantören av virket får vidkännas i form av avdrag å bruttopriset och som äro hänförliga till sortimenten. Gränsdragningen mellan å ena sidan direkta kostnader för drivningsarbetet, som skola avdragas vid rotvärdets beräknande, och å andra sidan indirekta kostnader för samma arbete, som skola hänföras till allmänna kostnader, synes böra utföras så, att vid rotvärdesberäkningen medtagas dels alla direkt till arbetare eller förmän utbetalade löner och ersättningar, som avse drivningsarbetet, dels därutöver de kostnader, som arbetsgivaren får vidkännas i form av löpande nettoutgifter för maskiner, redskap och material, ävensom för tillfälliga anordningar på arbetsplatsen, såsom för skogshärbärgen, inkvartering, mathållning, stallrum och förvaringsrum. Till allmänna kostnader böra däremot hänföras merkostnader för fasta arbetare, kostnader för tjänstemän, till vilka bland andra hänföras skogvaktare och med dem jämförlig personal, samt kostnader för centrala anläggningar, t. ex. verkstäder. Tidigare har den uppfattningen kommit till uttryck, att det avgörande lör frågan huruvida en viss utgift skall avdragas vid beräkning av rotvärdet respektive såsom allmän kostnad, torde vara om den är att hänföra till sådana utgifter,

237 som bruka bestridas av den som säljer rotstående skog eller av den, som köper sådan skog. De utgifter, som bruka betalas av köparen, borde avdragas vid rotvärdesberäkningen och de, som bruka betalas av säljaren, vore att anse som allm ä n n a kostnader. Härav skulle också följa, att det pris, som betalas för rotstående skog, i princip vore lika med rotvärdet. På senare år har emellertid en praxis börjat uppkomma, att skogsägaren avgiftsfritt ställer sina skogsförläggningar till köparens förfogande för avverkningsarbetet. Detta leder till, att en grupp av kostnader bortfaller för köparens del, och att försäljningspriset i motsvarande grad kan höjas över vad som tidigare ansetts vara rotvärdet. I motsatt riktning verkar det förhållandet, att köparen kan ha en del personalkostnader för a d m i n i s t e r i n g av avverkningarna, samt, därest säljaren ej ställer sin arbetskraft till förfogande för avverkningsarbetet, möjligen också indirekta kostnader för arbetskraften. Det avgörande för om en kostnad skall avdragas vid rotvärdesberäkningen bör alltså ej vara om kostnaden faktiskt bestrides av köparen eller säljaren utan utgiftens ändamål. Emellertid kunna utgifter för visst ändamål till sin storlek vara beroende av vem som h a r att bestrida dem. I fråga om tillsynen å och kontrollen över avverkningarna i skogen torde sålunda kostnaderna bliva högre, om försäljning sker på rot, då såväl köparen som säljaren hava att utöva tillsyn, än om skogsägaren själv bedriver avverkningen i egen regi. Storleken av de olika omkostnadsposterna torde därför bäst bestämmas med hänsyn till storleken av skogsägarens utgifter, om han bedriver avverkningen i egen regi. Vid rotvärdesberäkningens utförande torde böra iakttagas, att full motsvarighet råder mellan de bruttopris, som skola tillämpas, och de avdrag från samma bruttopris, som skola göras. Om sålunda de bruttopris, som tillämpas för visst år, äro samma års höstpris, böra omkostnaderna avse den vintersäsong, då bruttoprisen gällt. De omkostnader, som avdragas från exempelvis bruttoprisen för år 1948, fastställda såsom samma års höstpriser, böra alltså vara omkostnaderna under vintersäsongen 1948—49. Slutsatserna av det ovan anförda vad beträffar omfattningen av de speciella kostnader, som böra avdragas vid rotvärdesberäkningen, kunna med tillämpning på det värderingsförfarande, som de sakkunniga föreslagit, sammanfattas sålunda. Vid beräkning av skogskubikmeterpris för typträd böra från bruttoprisct för varje sortiment, som beräknas utfalla ur trädet, dragas alla normalt utgående direkta kostnader för sortimentets tillredning och transport till den plats, för vilken bruttopriset gäller, samt övriga på sortimentet belöpande kostnader, som leverantören av virket normalt får vidkännas för att kunna tillgodogöra sig det för sortimentet gällande bruttopriset. Från det återstående värdet avdrages trädets fällningskostnad, i den mån denna inrymmes häri. Storleken av omkostnaderna bör bestämmas med hänsyn till vad skogsägaren normalt har att bestrida, om han utför avverkningen i egen regi. För de arbeten, som det under denna förutsättning ankommer på skogsägaren att ombesörja, böra ingå arbetsgivarens på drivningsarbetet belöpande direkta kostnader i form av löner och ersättningar till arbetare och förmän, maskin-, redskaps- och materialkostnader, kostnader för underhåll av transportvägar samt för tillfälliga bostäder och andra tillfälliga anordningar på arbetsplatserna. Byggnadskostnader. En annan fråga, som berör avgränsningen av de allmänna kostnaderna, är på vad sätt de kostnader böra redovisas, som avse underhåll och förnyelse av det för skogsdriften erforderliga byggnadsbeståndet.

238 I kommunalskattelagen 7 § stadgas, att fastighet skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jordbruk eller skogsbruk. I 9 § stadgas, att taxeringsvärde, utom beträffande skogsmark och växande skog, skall åsättas med belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) och i 10 § att följande särskilda värden, som tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, skola redovisas beträffande jordbruksfastighet: a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av växande skog, under förutsättning, att fastigheten användes för jordbruk med binäringar eller skogsbruk, skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet belöper å till skogsbörd lämplig mark (skogsmark), b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog, samt c) tomt och industrivärde . Av dessa bestämmelser och av anvisningarna till ifrågavarande paragrafer framgår för det första, att värdet av byggnadsbeståndet å en jordbruksfastighet — vara alltså jordbruk eller skogsbruk eller bådadera bedrives — skall redovisas under jordbruksvärdet och närmare bestämt inom den del därav, som icke utgöres av skogsmarksvärdet. Hit höra enligt anvisningarna till 10 § mangårdsoch driftsbyggnader, bland vilka senare uppräknas ekonomibyggnader, bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare. Skogshärbärgen och andra dylika, oftast mera tillfälliga, byggnader, skola däremot enligt anvisningarna till 9 § ej åsättas särskilt värde, utan deras värde anses ingå i skogsmarkens värde. För det andra skola byggnaderna värderas efter allmänna saluvärdet, och värderingen skall ske under förutsättning att fastigheten användes för jordbruk eller skogsbruk. Vi bortse här ifrån sådana byggnader, vilka äro helt eller delvis obehövliga för jord- och skogsbruket och av denna anledning kunna värderas efter andra grunder. Byggnaderna skola alltså, enbart eller tillsammans med jordbruksjorden, men skilt från skogsmarken och den växande skogen, åsättas särskilt värde. Värdesättningen torde i allmänhet tillgå så, att enhetsvärden av det slag, som omnämnas i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen och i taxeringsförordningens 59 §, tillämpas för alla slag av jordbruksjord med tillhörande normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden jämkas med hänsyn till byggnadernas tillräcklighet, ålder och skick. För sådana byggnader å skogen, som icke äro kombinerade med jordbruk, torde värden åsättas mera skönsmässigt. Sistnämnda värden, vilka inordnas i det totala jordbruksvärdet, torde i allmänhet ligga under den nivå, som skulle betingas av samtidiga anläggningskostnader. Det byggnadsbestånd, som erfordras för drivande av ett skogsbruk, utgöres ofta till stor del av bostäder för personal och arbetare. I likhet med skogsbeståndet måste även byggnadsbeståndet vidmakthållas och successivt förnyas, så långt detta erfordras för att bedriva skogsbruket med den driftsform som förutsattes vid värderingen. Likasom skogsbeståndets värde periodiskt varierar under skogens omloppstid på grund av skogsbeståndets aktuella ålder och tillstånd, blir också byggnadsbeståndets värde varierande under den tid som förflyter mellan byggnadernas tillkomst och deras förnyelse alltefter byggnadernas ålder och skick. Vid bestämmande av det saluvärde, som vid fastighetstaxering skall ligga till grund för värderingen av bland annat byggnaderna, skall enligt anvisningarna hänsyn tagas icke endast till betalda köpeskillingar utan även t. ex. till fastighetens avkastning. I vad mån avkastningsvärdet överensstämmer med saluvärdet

239 eller icke må tillsvidare lämnas därhän. Som utgångspunkt för en diskussion om skogens omkostnader för byggnaderna skall emellertid h ä r något närmare undersökas, h u r u byggnadernas avkastningsvärden förhålla sig till skogens. I detta sammanhang synes vara lämpligt att utgå från den tänkta förutsättningen, att det vid ett skogsbruk finnes en särskild byggnadsrörelse och en särskild skogsrörelse, vilka var för sig äro ekonomiskt självständiga företag. F ö r att byggnadsrörelsen skall vara ekonomiskt bärig fordras, att varje byggnads anläggningskostnad under byggnadens livstid förräntas och amorteras av successivt inflytande nettoinkomster = nettohyror (d. v. s. hyresinkomster minus löpande driftskostnader) så att det kapital, som bindes i byggnaden vid dess anläggning, successivt frigöres. Då amorteringstiden är slut och samtidigt en ny byggnad behöver uppföras i den gamlas ställe, skall detta frigjorda kapital ha vuxit så att det, vid förutsatta oförändrade prisförutsättningar, precis täcker anläggningskostnaden för den nya byggnaden. Vid en viss tidpunkt under amorteringstiden, vilken som helst, är det i byggnaden bundna kapitalet lika med nuvärdet av de avkastningar, som under den fortsatta amorteringstiden successivt komma att inflyta, alltså lika med byggnadens avkastningsvärde. Den bundna delen (avkastningsvärdet) och den fria delen (nuvärdet av redan influtna nettohyror) skola tillsammans vara lika med det från början insatta kapitalet (anläggningskostnaden) och denna summa blir teoretiskt sett oförändrad i all framtid, då intet annat kapital i fortsättningen behöver tillskjutas för kommande ersättningsbyggnader och ej heller något kapital kan uttagas, som icke måste reserveras för dessa ersättningsbyggnader. För att detta förhållande skall gälla, måste årliga nettohyran vara lika med den annuitet, vars storlek i förhållande till anläggningskostnaden uttryckes genom den s. k. amorteringsfaktorn, som i sin tur är bestämd av amorteringstidens längd och den räntefot, efter vilken det insatta kapitalet skall förräntas. Vi kunna i detta fall för enkelhets skull beteckna den årliga nettohyran som »normal». Det antagande, som här gjorts om oförändrade prisförutsättningar, innebärande att inkomst- och utgiftsnivån beträffande byggnaderna i fortsättningen skulle förbliva konstant, är givetvis med tanke på den utveckling, som hittills skett, i och för sig osannolikt. Hithörande frågor ha beträffande jordbrukets byggnader n ä r m a r e belysts av 1942 års byggnadssakkunniga för landsbygden (SOU 1942: 38). I en bilaga till de sakkunnigas betänkande framhåller arkitekten L. M. Giertz (sid. 88 och följande) att en årlig fondering, som avser att täcka kostnaderna vid kommande nybyggnadstillfälle, bör avpassas med hänsyn till en kommande stegring av byggnadskostnaderna, som sannolikt kan förväntas bl. a. med hänsyn till penningvärdets fall. Det påvisas också i detta sammanhang av författaren, huru olika antaganden rörande den procentuella årliga stegringen i medeltal av byggnadskostnaderna för viss byggnad påverkar årskostnaderna för denna byggnad, ställda i förhållande till de under ifrågavarande år gällande nybyggnadskostnaderna för densamma. Ett hänsynstagande till byggnadskostnadernas förändring under en byggnads livstid är ofrånkomligt, om den kommande nybyggnaden skall ekonomiskt säkerställas. Detta torde i praktiken i viss mån underlättas därav, att man år från år kan följa den faktiska prisutvecklingen och taga hänsyn därtill vid fonderingen. Om det däremot gäller att finna ett avkastningsvärde i samband med skogsvärdering, kunna kommande inkomster och utgifter för byggnader icke rimligen behandlas på annat sätt än övriga inkomster och utgifter, vilka tillsammans konstituera det nuvarande avkastningsvärdet. Även om man på lång sikt räknar med en prisstegring, vet man intet om när och hur denna kommer att ske. I ett visst

240 utgångsläge kan en längre tids stagnation eller tillbakagång i priserna vara förestående, som på ett avgörande sätt kan inverka på värdet just i detta läge. En försiktig värdering torde därför — liksom vid skogsvärderingen •—• lämpligen kunna baseras på antagande om oförändrade prisförutsättningar. Hänsyn till faktiskt inträdda prisstegringar tages givetvis vid ett kommande värderingstillfälle på så sätt, att det då föreliggande nya utgångsläget lägges till grund för värderingen. Om en byggnad ger lägre hyresavkastning än den som här förut betecknats som normal, uppkommer en årlig förlust, som är lika med skillnaden mellan den normala nettohyran och den faktiskt utgående. Om det för ett skogsbruk är nödvändigt att ha tillgång till en bostadslägenhet för en skogsarbetare för att driften skall kunna fortsätta, men normal h y r a för denna icke kan uttagas, så får skogsbruket vidkännas förlusten som en driftskostnad. Då byggnadsrörelsen fordrar normal förräntning och amortering av sitt kapital, måste skogsrörelsen till byggnadsrörelsen betala förlusten i form av den årliga merhyra, som erfordras. F r å n byggnadsrörelsens synpunkt är då byggnadens avkastningsvärde detsamma som vid normal hyresavkastning, och detta värde kan redovisas såsom ett byggnadsvärde, vilket successivt nedgår med stigande ålder hos byggnaden på sätt som tidigare beskrivits. Vad som nu sagts skall belysas med ett exempel, där byggnadsvärdet och den årliga vinsten eller förlusten anges vid vissa antagna förutsättningar. Dessa förutsättningar äro följande: Varje byggnads amorteringstid är 50 år. Räntefoten — som eventuellt kan vara en annan än den för skogstaxering gällande — bestämmes till 3 1 /, %. Då en ny byggnad uppföres, bortses från den gamla byggnadens rivningsvärde. Byggnadsstandarden förutsattes ej undergå några förändringar vid ombyggnad och alla prisförutsättningar antagas komma att bliva bestående för framtiden. Amorteringsfaktorn blir vid dessa förutsättningar 0,04263, vilket innebär, att den normala årliga nettohyran bör vara 4,26 % av anläggningskostnaden. En ny byggnads avkastningsvärde blir lika med nuvärdet vid 3^2 % räntefot av 50 årliga nettohyror, vilket nuvärde också blir lika med anläggningskostnaden. Efter 10 år återstå 40 års avkastningar med ett nuvärde lika med 91,0 % av anläggningskostnaden. Avkastningsvärdet sjunker på detta sätt successivt och accelererat till 0 vid 50 års ålder. Är nettohyran lägre än 4,20 % av anläggningskostnaden, t. ex. endast 1 % av denna, uppkommer en årlig förlust utgörande 4,26 —•1 = 3,20 % av anläggningskostnaden. Om en lika stor årlig förlust vid uthållig drift anses utgå ej blott under den tid byggnaden antages kvarstå utan i all framtid, kan den kapitaliseras, efter JP/a % räntefot till 93 % av anläggningskostnaden, efter 4 % till 84 % av samma kostnad. Om ett byggnadsbestånd är sammansatt av ett stort antal byggnader av samma art, jämnt fördelade på olika ifrågakommande åldrar, blir medelavkastningsvärdet per byggnad vid normal nettohyra —• alltså full hyresavkastning — större än halva anläggningskostnaden för en byggnad. Omfattar byggnadsbeståndet 50 byggnader, varav en varje år förnyas, blir inkomsten årligen 50 nettohyror ä 4,26 % eller 213 % av anläggningskostnaden för en byggnad. Utgifterna utgöras årligen av en nybyggnad och årliga behållningen är alltså 113 % av en anläggningskostnad. På varje byggnad belöper härav 1/50. Det efter 3 V-1 % kapitaliserade värdet h ä r a v är 64,7 % eller i runt tal 65 % av byggnadens anläggningskostnad. I detta fall behöver det genom hyresbetalning frigjorda kapitalet ej göras räntebärande utanför rörelsen för att senare insättas, enär det omedelbart insattes i en ny byggnad. Vad som är fritt från en byggnadssynpunkt är bundet i en an-

241 n a n , och från hela byggnadsrörelsens synpunkt finnes endast bundet kapital, som utgör 65 % av den sammanlagda anläggningskostnaden. I nedanstående tabell sammanställas vissa uppgifter, hänförliga till de angivna förutsättningarna. Amorteringstid 50 år. Räntefot 3 x /t %• R a cl

Byggnadsvärde

1 Byggnadens ålder år 0 2 Avkastningsvärde vid normal hyra i % av anläggningskostnad 100

3 4 5

1-50 år

medeltal 65

Vinst eller förlust vid olika hyresnivåer. I % av anläggningskostnaden: Nettohyra 6 5 4-26 4 3 2 1 0 — 1 — 2 Årlig vinst eller fÖrlust + 1 '™ + 0-74 0 0-26 -1-26 -2-26 -3-26 -4-26 -5-26 -6-26 Vinst eller förlust, kapitaliserad efter 3 7 , % . . 50 21 0 - 8 -36 -65 -93 -122-150-179 *

%

••••

- 7

-32

-57

-84

-107-132-157

Denna tabell kan tagas till utgångspunkt för en diskussion om på vad sätt byggnadsvärden och byggnadskostnader kunna beaktas vid värderingen av en jordbruksfastighet med skog och byggnader. Det torde därvid kunna förutsättas, att i varje fall inom storskogsbruket en förlust på byggnadsrörelsen uppkommer, som måste täckas av skogsrörelsen. Om exempelvis anläggningskostnaden för en byggnad vid de prisförutsättningar som tillämpas i ett visst fall, är 20 000 kronor och byggnaden är 30 år gammal, kommer med de förutsättningar i övrigt, som ligga till grund för tabellen har ovan, avkastningsvärdet vid normal hyra enligt tabellen rad 2 att bliva 61 % härav eller 12 600 kronor. För att komma fram till det fall, som redan tidigare antytts i samband med redogörelsen för tabellens konstruktion, kan man antaga att årliga bruttohyran är 300 kronor och att därav årligen åtgår 100 kronor till underhåll m. m. Nettohyran blir då 200 kronor eller just 1 % av anläggningskostnaden. Enligt tabellen rad 4 uppstår då en årlig förlust av 3 26 % på anläggningskostnaden, eller 652 kronor. Det kapitaliserade värdet av denna ärliga torlust, som enligt förutsättningarna utgår i all framtid, utgör vid 37, % rantetot (rad o) 9 3 % av anläggningskostnaden eller i detta fall 18 600 kronor, u m torlusten i stället kapitaliseras efter 4 % räntefot blir den (enligt rad 6) 84 % av anläggningskostnaden eller 16 800 kronor. v « ^ e n ; T m ^fPe,r h d a f a s t i § h e t e n m e d byggnad och skog efter avkastningsgardet, har att till byggnadsrörelsen betala byggnaden med 12 600 kronor. Vid beräkningen av skogens avkastningsvärde med förutsättningen att en byggnad ständigt kommer att vara behövlig, skall skogen belastas med en årlig driftskostnad om 652 kronor. Denna omkostnad bör, på samma sätt som sker då alla andra inkomster och utgifter vid skogsvärderingen kapitaliseras eller diskonteras till nuvärde, kapitaliseras efter den räntefot, som gäller för skoffsvärden n g e n . Är denna räntefot 4 %, kommer det kapitaliserade avdraget att uppgå till nyssnämnda belopp om 16 800 kronor. Den driftskostnad, som uppkommer för skogsrörelsen genom förlust på bygg16—916443

242 nadsrörelsen, får ur skogsdriftens synpunkt olika karaktär, beroende på byggnadens art. Gäller det en arbetarebostad får den karaktären av en indirekt arbetslön, eller en kostnad för att hålla skogsbruket med fast arbetskraft. Är det däremot fråga om en tjänstemannabostad, kontorsbyggnad eller dylikt, kan den betraktas som en administrationskostnad. Det bör särskilt framhållas, att alla beräkningar av avkastningsvärden å byggnader böra baseras på den inkomst- och omkostnadsnivå, som anses tillämplig för utgångsläget. Ifråga om byggnadernas standard förutsätter den tabell, som här förut presenterats, att standarden bibehålles oförändrad. Vid värderingen måste man emellertid förutsätta, att standarden enligt tidens krav höjes vid nybyggnad. Oaktat man måste räkna med att byggnadsstandarden även i framtiden kommer att höjas, synes det ej vara möjligt eller lämpligt att vid värderingen räkna med högre standard vid kommande nybyggnad än som vid utgångsläget gäller for nya byggnader. Man bör alltså för befintliga byggnader r ä k n a med den verkliga standarden och vid kommande nybyggnad med den standard som gäller for befintliga nya byggnader. Sannolikt kan man inom skogsbruket icke påräkna, att vid nybyggnad av bostadslägenheter m. m. nedlagda kostnader, som belöpa på en standardhöjning, skola förräntas och amorteras genom hyresökning. I så fall blir den årliga forlusten större, sedan en ny byggnad av den högre standarden uppförts i jämförelse med den, som skulle uppkomma, om den förutvarande standarden bibehölles. Till detta förhållande kan hänsyn lämpligen tagas på det sättet, att den ökning i kapitaliserad förlust, som avser tidpunkten för den nya byggnadens uppförande, diskonteras till nutiden. Det sålunda diskonterade värdet utgör det ytterligare avdrag, som skall göras från skogsmarkens och den växande skogens värde med anledning av den erforderliga standardhöjningen. I det förut angivna exemplet, där anläggningskostnaden angavs till 20 000 nor och nettohvran till 200 kronor per år, erhölls ett byggnadsvärde om 12 tiOO kronor och en "kapitaliserad förlust för skogsbruket av 16 800 kronor. Om byggnaden efter 20 år ombygges med en högre standard och det beräknas, att efter nu gällande prisförutsättningar anläggningskostnaden blir 30 000 kronor och årliga nettohyran 300 kronor, kan beräkningen göras sålunda. Då nettohyran i båda fallen är 1 % av anläggningskostnaden blir förlustkapitalet i båda fallen enligt tabellens rad 6 = 84 % av anläggningskostnaden. Skillnaden blir 84 % av 10 000 kronor eller 8 400 kronor. Nuvärdet härav utgör vid 4 % räntefot i ru^t tal 3 800 kronor, vilket ökar avdraget från skogs- och markvärdet frän 10 80O till 20 600 kronor. Byggnadsvärdet, nu 12 600 kronor, skall däremot fortfarande baseras på den lägre anläggningskostnaden, till dess att den nya byggnaden blivit uppförd. Till byggnadsbeståndet å den särskilda skogsfastigheten tages vid värdering enligt för fastighetstaxering gällande grunder hänsyn endast genom att ett i ggr nadsvärde åsättes inom jordbruksvärdet. Det schablonavdrag, som göres för allmänna kostnader vid värderingen av skogsmark och växande skog i form av ett procentuellt avdrag på rotvärdet, inbe griper visserligen omkostnader för byggnader, men detta avdrag gores utan hänsyn till byggnadsbeståndets beskaffenhet och oavsett om byggnader finnas eller ej. Följden härav blir, att för ett skogsbruk, som kan drivas utan byggnader, det totala taxeringsvärdet enligt gällande grunder blir lägre än om särskilda byggnader måste finnas, och att ju flera byggnader, som erfordras för ett skogsbruk

243 av viss storlek, desto högre blir taxeringsvärdet. Gör man en motsvarande jämförelse mellan de totala avkastningsvärdena, så torde resultatet i regel bli det motsatta. Det förhållandet, att en skogsägare för att hålla sig med arbetskraft nödgas hålla ett särskilt byggnadsbestånd, som icke ger några nämnvärda inkomster, måste nämligen i regel för den sammanslagna byggnads- och skogsrörelsem medföra nettokostnader, vilka minska det totala avkastningsvärdet, och detta m e r a ju flera byggnader som erfordras. Emellertid är det vid taxering av en skogsfastighet med byggnader endast skogsmarken och den växande skogen, som skall värderas efter avkastningsvärdet, medan byggnaderna skola värderas efter allmänna saluvärdet. Bestämmelserna r ö r a n d e saluvärdet synas innebära, att värderingen å ena sidan skall ske fristående från skogsmarkens och skogens värdering, men å andra sidan under förutsättning att fastigheten användes för skogsbruk. Dessa båda, till synes sinsemellan stridande förutsättningar, torde icke giva någon ledning för bestämm a n d e av byggnadsvärdet. Ej heller kan byggnadernas värde bedömas för sig med ledning av uppgifter av gjorda försäljningar, enär byggnader, som erfordras för drivande av ett skogsbruk — och andra byggnader är här icke fråga om — icke gärna kunna säljas annat än gemensamt med skogsmarken och den växande skogen. Vid fastighetstaxering av jordbruk med byggnader men utan skog ställer sig saken något enklare. Byggnaderna behöva ej värderas särskilt, då såväl jord som byggnader skola värderas efter allmänna saluvärdet. Ledning kan därvid erhållas från köpeskillingar för representativa fastighetsköp. Erfarenheten synes emellertid utvisa, att skillnaden i köpeskilling mellan jämförliga fastigheter med nya, respektive gamla byggnader är mindre än som skulle motiveras av skillnaden i byggnadsvärde med tanke på gällande nybyggnadskostnader. Det framhålles också av Giertz i förut anfört arbete (sid. 90) att nya byggnader i regel undervärderas och gamla byggnader övervärderas vid försäljning. Denna tendens torde återspeglas i taxeringsvärdena. Även för skogens byggnader torde en sådan nivellering av värdena ske vid fastighetstaxering samtidigt med att man iakttar försiktighet vid värderingen med tanke på de låga hyresinkomsterna. De olika värderingsgrunderna för å ena sidan skogens byggnader och å andra sidan skogsmarken och den växande skogen h i n d r a uppenbarligen ett bedömande av om totalvärdet är skäligt. Av denna anledning synes det förtjäna undersökas, om icke värderingsgrunderna kunde ändras därhän, att även byggnaderna värderas efter avkastningsvärdet med anknytning till anläggningskostnaderna. Detta skulle möjliggöra, å ena sidan att full hänsyn kan tagas till den inverkan på totalvärdet som föranledes av byggnadernas ålder och skick och å andra sidan att de allmänna kostnaderna för skogsbruket kunna bättre fixeras. Enligt skogsvärderingsinstruktionen ingår det på skogsdriften belöpande byggnadsunderhållet i avdraget för allmänna kostnader. Detta är principiellt felaktigt, men skulle kunna innebära en riktig belastning för skogsbruket i ett specialfall, nämligen då bruttohyran precis förslår att förränta och amortera byggnaderna. Ett sådant fall torde numera vara mycket sällsynt inom skogsbruket. Den inkomst, som med nutida byggnadskostnader skulle erfordras för att byggnadsrörelsen skall bliva bärig, torde endast till en mindre del täckas av hyror. Detta kan belysas med ett exempel från domänverket, där dock tillgängliga statistiska uppgifter måste kompletteras med vissa antaganden. Om det antages, att domänverkets nybyggnadsverksamhet avseende skogsdomänerna i hela landet under tolv-års-perioden 1936—1947 bedrivits i en sådan takt, att årligen 1/50 av det för driften erforderliga byggnadsbeståndet förnyades, så följer därav att den 16*—0164 40

244 årliga nybyggnadskostnaden borde utgöra 2,0 % av samtidigt gällande anläggningskostnader. Genom jämförelse med de årliga nybyggnadskostnaderna kunna sedermera de redovisade underhållskostnaderna och hyresinkomsterna uttryckas i procent av samma anläggningskostnader. Dessa procenter utgjorde, för utgiftsposten underhåll 2,0 och för inkomstposten arrenden och h y r o r 1,1. Ifråga om inkomstposten får beaktas, att h y r o r n a till stor del avsett byggnader med lägre standard än den, som svarar mot de angivna årens nybyggnadskostnader. I vad mån detta motverkas av att jordarrenden ingå i de redovisade inkomsterna kan ej närmare avgöras. I varje fall kommer inkomstprocenten att ligga väsentligt under den amorteringsprocent (vid 50 års arrenderingstid och 5*/,% ränta 4,3 %) som gör byggnadsrörelsen bärig. Den fråga, som med detta exempel skulle belysas, var alltså vilken kostnad utöver underhållskostnaden, som skogsrörelsen får betala för att byggnadsrörelsen skall vara bärig, med andra ord vad som fattas för att det allmänna avdraget skall bliva tillräckligt, om endast underhållskostnaden ingår däri. Resultatet blir alltså enligt exemplet, att 4,3 — 1,1 = 3,2 % av anläggningskostnaden fattas. Hela avdraget utgör enligt samma exempel 2 % mera eller 5,2 % av anläggningskostnaden. Huru motsvarande siffror skulle te sig i jämförelse med det schablonavdrag för allmänna kostnader, som enligt skogsvärderingsinstruktionen skall göras, framgår bättre om de uttryckas i procent av samtidigt erhållna rotvarden (rånettovärden). Då erhållas siffrorna 13 % för det totala avdraget för skogsrörelsens forlust på byggnader samt 5 % för däri ingående underhållskostnader. Den del av förlusten som icke rymmes inom underhållskostnaden, skulle alltså utgöra 8 % av rotvärdet. Förutom att en betydande osäkerhet måste vidlåda dessa siffror pa grund av gjorda antaganden och reservationer, bör det även beaktas, att de avse medeltal för hela landet. För olika delar av landet blir kostnadernas relativa storlek i förhållande till rotvärdena i huvudsak beroende av i vilken utsträckning skogsägaren måste hålla bostäder och lägenheter för arbetskraften. I dessa avseenden torde variationen vara så stor, att kostnaderna i förhållande till rotvärdet i vissa områden kunna vara helt obetydliga, i andra fall uppgå till 2 a 3 gånger medeltalen. Detta belyser de förut framhållna ölägenheterna av att byggnaderna värderas för varje särskild fastighet, medan skogsbrukets omkostnader för byggnaderna ingå i schablonavdraget. Det synes vara ett önskemål, att denna fråga blir närmare undersökt. Att avdraget för allmänna kostnader med tillämpning av nu gällande skogsvärderingsinstruktion synbarligen blir för lågt med tanke på de nåder, som däri böra inrymmas, därest dessa kostnader icke aktas, ger anledning till frågan hur en ändring lämpligen bör s Enligt det betraktelsesätt, som här anlagts, borde i avdraget ingå förlusten på byggnadsrörelsen. Byggnadsunderhållet skulle däremot bestridas av byggnadsrörelsen och alltså ur värderingssynpunkt vara en av de komponenter, som ingå i byggnadsvärdet. Förlusten utgöres av det som fattas i full nettohyra for att byggnadsrörelsen skall gå ihop ekonomiskt. En naturlig konsekvens härav blir att icke blott byggnadsvärdena utan även skogsbrukets omkostnader for byggnaderna bedömas från fall till fall. Om däremot sistnämnda omkostnader skola ingå i schablonavdraget, blir det nödvändigt att definiera dessa kostnader på annat sätt, och även att avväga hela avdragets storlek med hänsyn till dessa kostnaders skäliga medelstorlek. Genom schabloniseringen jämställer man alla fastigheter på omkostnadssidan med en

245 medelfastighet, som har ett i förhållande till storleken »normalt» behov av byggnader. 1 p r i n c i p borde en motsvarande nivellering icke behöva ifrågakomma på tillgångssidan, d. v. s. beträffande byggnadsvärdena, men i praktiken torde en ganska långt gående sådan ha skett genom att låga byggnadsvärden åsatts. Med tanke på den låga hyresavkastningen torde nämligen skogsbrukets byggnad e r i regel ha värderats mycket försiktigt, då någon annan möjlighet ej funnits att kompensera ägaren härför vid taxeringen. En sådan kompensation kommer emellertid att verka mycket ojämnt, enär nedsättningen i värde rätteligen borde träffa nya och gamla byggnader av viss typ med samma absoluta belopp. Gamla byggnader, som snart måste förnyas, skulle då ofta böra åsättas negativa värden, men då detta ej låter sig göra, blir kompensationen för liten. För nya byggnader däremot kan totalvärdet regleras ganska långt genom minskning av byggnadsvärdet. I det fall, som förut relaterats, där siffran 8 % av rotvärdet skulle ange den erforderliga höjningen av omkostnadsavdraget, kan det beräknas, att samma resultat ifråga om totalvärdet skulle uppkomma, om byggnadsvärdet nedsättes till hälften av det som skulle svara mot anläggningskostnaderna och justeringen uppåt av omkostnadsavdraget för nya byggnader begränsas till 3 % och för byggnader i allmänhet till 5 %. För gamla byggnader däremot erfordras hela avdraget. Om en tillräcklig differentiering av byggnadsvärdena med hänsyn till byggnadernas ålder och skick skall ernås, böra de alltså åsättas fulla värden med hänsyn tagen till gällande anläggningskostnader. Samtidigt bör också fullt avdrag göras för skogsbrukets förlust, för att fastighetens totalvärde skall bliva riktigt. Emellertid kan det vara motiverat att iakttaga försiktighet vid beräkningen av den del av omkostnadsavdraget, som belöper på byggnaderna. En höjning är utan tvivel motiverad, men storleken av denna höjning torde göras beroende av den nivå på vilken man föreställer sig att byggnadsvärdena vid kommande taxering skola komma att fixeras i förhållande till det fulla värdet vid motsvar a n d e prisförutsättningar som för omkostnaderna. Ett särskilt problem föreligger i fråga om värdering av sådana byggnader, som utnyttjas gemensamt av jordbruket och skogsbruket. Hit höra vissa byggnader till bondejordbruk med skog, bl. a. mangårdsbyggnaden. Om en jordbruksfastighet helt och hållet eller nästan helt saknar skog, kan den vara i behov av samma byggnader som ett likadant jordbruk, som dessutom har tillgång till skog, därest skogen ej är av den omfattningen att särskilda byggnader behöva uppföras enbart för skogens del. Men byggnaderna kunna utnyttjas olika lång tid på året av dem, som utföra produktivt arbete för fastighetens räkning. Gårdens arbetskraft kan sannolikt bättre utnyttjas på vintern, om skogstillgång finnes. Därmed följer, att byggnaden borde anses ha högre hyresvärde såsom bostad för fastighetens arbetskraft än om skog icke finnes. Hänsyn härtill kan visserligen tagas vid fastighetstaxeringen inom ramen för kommunalskattelagens stadganden, men det i anvisningarna rekommenderade förfarandet med enhetsvärden för åkerjord inklusive byggnader torde i viss mån motverka ett sådant hänsynstagande. Härtill kommer att schablonavdraget för byggnadsunderhåll på skogsvärdet kräver ett motsvarande tillägg på jordbruksvärdet, om totalvärdet skall bliva riktigt för en fastighet med skog i jämförelse med en fastighet utan skog med likartat byggnadsbestånd. Olika slag av kostnader ur värderingssynpunkt. Det avgörande för, om en kostnad skall medtagas vid värderingen eller icke, är om den normalt erfordras för att de avkastningar skola erhållas, som förut-

246 sättas utfalla vid det till grund för värderingen liggande skogsskötselprogrammet vid den driftsform, som förutsattes vid värderingen. Dessa kostnader äro av två slag, nämligen dels sådana som avse skogsavkastningens utnyttjande (avverkning m. m.) och dels sådana som avse skogsproduktionen, alltså skogsbeståndens uppbyggande. De förra äro ungefär samtidiga med inkomsterna och kunna alltså direkt avdragas från dessa så att en nettoavkastning erhålles. De senare äro till sin natur anläggningskostnader i likhet med anläggningskostnaderna för byggnader. Vill man fullfölja samma tankegång som förut framlagts beträffande byggnader och alltså betrakta även denna anläggningsverksamhet som en fristående rörelse, vilken kräver förräntning och amortering av det insatta kapitalet, så borde alla blivande anläggningskostnader efter den förutsatta räntefoten och den förutsatta kostnadsnivån diskonteras till nuvärde och ge ett anläggningskapital. Samtidigt diskonteras alla nettoavkastningar till ett avkastningskapital. Om anläggningskapitalet överstiger avkastningskapitalet uppkommer ett förlustkapital, som belastar skogsbruket, i motsatt fall ett vinstkapital. Man kan även lägga beräkningen så att man undersöker, vid vilken räntefot anläggningskapitalet och avkastningskapitalet bliva lika. Denna räntefot, som alltså anger h u r u anläggningskapitalet förräntas, växlar med alla skiftningar i fråga om de skogliga och ekonomiska förutsättningar, på vilka beräkningen baseras. Vid en värdering, som uteslutande syftar till att fastställa avkastningsvärdet vid viss: skogsskötselprogram, viss driftsform och viss räntefot, är det i och för sig t t a n betydelse, huru anläggningskostnaderna förräntas och om vinst eller förlust .ippstår under vissa antaganden. Intresset koncentreras då i stället på att fastställa tidpunkten för och storleken av de olika kommande inkomsterna och utgifterna, vilket avkastningsvärde, som därvid framkommer och huru detta fördelar sig på de delvärden för skogsmark och växande skog, som man vid värderingei vill urskilja. Det skötselprogram, som är föreslaget att läggas till grund för värderingen vid fastighetstaxering, får närmast anses vara ett minimiprogram, som ä r obligatoriskt för alla skogsägare med hänsyn till den generellt lagstadgade skyldigheten att bedriva uthålligt skogsbruk. Det har icke synts möjligt att för ifrågavarande praktiska värderingsändamål finna ett sådant minimiprogram på annat sätt än genom att förutsätta, att skogsskötseln skall bibehållas på den standard som den hittills uppnått. En mot denna förutsättning svarande utvecklingsgång h a r man sökt finna genom att utgå från den sammansättning bestånden i geron -snitt ha på olika utvecklingsstadier enligt senaste riksskogstaxering och räkna med de avverkningar som bliva en följd av att utvecklingsgången skall f ö r b l r a oförändrad. I stort sett torde detta innebära, att produktionsförutsättningarna sk» »la las oförändrade. De kostnader, som sammanhänga med ett sådait gram, få anses utgöra driftskostnader, som skola medtagas vid vä*denngei Sådana kostnader däremot, som avse att förbättra produktionsfömtsiättningurna eller att vid oförändrade prisförutsättningar höja nettobehållningei p e visst slags produktion, torde icke böra medtagas vid värderingen. Hit 1 nas kostnader för nydikning, som avser ökad skogsproduktion, nerkosti skogskultur, som avser växtförädling, kostnader för väganläggmn^ar, som avse att förbilliga virkestransporter, m. m. Kostnader för v ä r d e p r o d u k t b n e n s hojande böra ur värderingssynpunkt lämpligen anses som frivilliga kapitdimvesteringar, vilka det ankommer på skogsägaren att pröva bärigheten av och ins;ätta vid de tidpunkter han finner skäligt. Om åtgärder av dylikt slag vid >tt kommande värderingstillfälle ha blivit utförda, komma de i betraktande genan (det förbättr a d e utgångsläge, som då kan konstateras, t. ex. genom ökad slogs.marksarcal, större virkesförråd, förbättrad bonitet eller bättre avsättningsläge.

247 Ifråga om driftskostnaderna är av särskilt intresse att utröna dels vilket ändamål de avse och om de i så fall äro beroende av de skogliga utvecklingsstadierna eller icke, dels om de för visst ändamål erforderliga kostnaderna till storleken äro beroende av den driftsform, som tillämpas, eller icke. Vad beträffar kostnadernas anknytning till olika skogliga utvecklingsstadier, så torde det i allmänhet kunna sägas, att kostnader, som avse underhåll av permanenta anläggningar, såsom vissa diken och vägar, äro oberoende av de tillfälliga utvecklingsstadierna, likaså t. ex. skogsindelningskostnader. De kostnader däremot som avse föryngringsarbeten, röjning i plant- och ungskog, utsyning, alla kostnader för virkesavkastningens tillgodogörande samt vissa tillfälliga underhållskostnader äro beroende av dessa utvecklingsstadier. De variationer i driftsformen, som föranleda olika stora kostnader för ett och samma ändamål, bestå exempelvis däri, att försäljning av virke på rot sker i olika omfattning och att behovet av fast arbetskraft och förvaltningspersonal ställer sig olika för olika kategorier av skogsägare. I detta avseende kunna väsentligen tre olika slag av kostnader urskiljas, nämligen 1) direkta kostnader i form av löner och ersättningar till arbetare och förmän, material- och transportkostnader samt kostnader för tillfälliga bostäder och andra anordningar på arbetsplatsen, 2) merkostnader för fasta arbetare i form av kostnader för bostadslägenheter och skogsjordbruk, arbetarepensioner, sjukvårdsersättningar till arbetares familjemedlemmar m. m., 3) administrationskostnader i form av löner och ersättningar till förvaltnings- och kontorspersonal, övriga kontorskostnader, kostnader för personalbostäder och administrationsbyggnader, eventuellt även kostnader för fasta anläggningar, såsom plantskolor eller verkstäder. Av dessa tre grupper av kostnader är det endast de direkta kostnaderna, som likartat påverka avkastningsvärdet vid alla driftsformer. Däremot komma kostnaderna för fasta arbetare och för administration att bhvu beroende på i vilken omfattning fast arbetskraft och särskild förvaltningspersonal m. m. erfordras för skogsdriften. Till allmänna kostnader hänföras vid värdering för fastighetstaxering de direkta kostnaderna, i den mån de avse skogsproduktionen, samt alla kostnader för fasta arbetare och för administration, m. m. Dessa kostnader bliva i allmänhet relativt större ju större skogsinneliavet är, men bero exempelvis även av i vilken omfattning virke försäljes på rot eller avverkas i skogsägarens egen regi. De kostnader, som enligt det föregående tillhöra grupperna 2) och 3), kunna i princip hänföras till och fördelas på de olika skogliga ändamålen på samma sätt som grupp 1). De ha nämligen i huvudsak karaktären av arbetslöner eller r för tillsyn å och administration av de direkta arbetena. I den mån i arbetena växla i omfattning med hänsyn till skogens aktuella samttning kunna även de indirekta kostnaderna anpassas härtill i ganska stor utsträckning. På grund av sin karaktär av mer eller mindre fasta kostnader komma de emellertid att vara behäftade med en viss eftersläpning i förhållande rekta, Men även de kostnader, som bindas för lång tid, t. ex. kostnaderna r byggnadsbeståndet, kunna i varje fall inom storskogsbruket tämligen väl avP' ''-'<• aktuella behovet genom de årliga ställningstaganden som normalt kunna ske beträffande byggnadsbeståndets successiva förnyelse m. m. Även förvaltningspersonalens storlek kan tämligen väl avpassas efter det aktuella behovet med hänsyn till arbetenas omfattning. Den största eftersläpningen torde i själva verket vidlåda pensionskostnaderna, såsom pensioneringen nu är organiserad. Enligt nu gällande grunder för värdering av skogsmark och växande skog vid fastighetstaxering tages hänsyn till de allmänna kostnaderna på det sättet, att

248 ett till storleken fixerat procentuellt avdrag göres på det bruttoavkastningsvarde, som baseras på beräknade kommande avkastningar i rotvärden, och detta oavsett skogens sammansättning. Av det föregående torde emellertid framgå, att dessa kostnader till rätt stor del äro beroende av skogens aktuella sammansättning och, i den mån de avse avverkningarna, icke bero av rotvärdena i och för sig utan av de omkostnader, som avdragas vid rotvärdenas beräkning. Man kan därför befara, att vid en viss omkostnadsnivå värdena för skogsmark och växande skog (och inom den växande skogen delvärdena för förrådsgrupper m. m.) inbördes bliva belastade med allmänna omkostnader på ett felaktigt sätt, så att det totala värderingsresultatet för en ensidigt sammansatt skog blir snedvridet. Det har ansetts lämpligt att något n ä r m a r e undersöka, h u r därmed kan förhålla sig. För två normaliserade genomsnittsskogar av barrskog med för respektive områden genomsnittlig sammansättning av tall och gran, den ena från mellersta Norrland med bonitet V, växttid 130 år och avsättningsläge karakteriserat av prisrelationen 1:0,5, den andra från sydligaste Sverige, bonitet III, växttid 80 år och prisrelation 1 : 0,7, har det totala omkostnadsavdraget fixerats så att det skulle motsvara 30 % avdrag på det totala bruttovärdet. Av dessa 30 % hava 27 % fördelats på de olika skogliga utvecklingsstadierna på följande sätt. 5 % ha ansetts belöpa på direkta och indirekta skogsvårdskostnader, vilka, då de huvudsakligen utgöras av föryngringskostnader, helt schematiskt avdragits från slutavverkningens rotvärde, övriga 22 % ha ansetts utgöra indirekta avverkr.ingskostnader, vilka fördelats i proportion till de direkta omkostnader, som ingå vid rotvärdenas beräkning, och lagts som ett ytterligare avdrag från dessa rotvärden. Den proportionella förhöjningen å de direkta omkostnaderna har därvid blivit 15 % för Norrland och 30 % för södra Sverige. Av ursprungliga 30 % återstå nu 3 %. Dessa ha ansetts bestå av sådana kostnader, som äro oberoende av de skogliga utvecklingsstadierna och ha därför avdragits i samma proportion på de olika delarna av bruttovärdet. Slutligen h a r en obetydlig proportionell justering av delvärdena skett för att det totala avdraget skulle utgöra exakt 30 % av bruttovärdet. Parallellt härmed ha de olika delvärdena uträknats, då hela 30 %-avdraget likformigt fördelats på delvärdena på det sätt som den nu gällande skogsvärderingsinstruktionen förutsätter. De totala nettovärdena vid båda beräkningssätten ha härigenom bragts att överensstämma. Den inbördes förskjutning av de olika delvärdena, som visade sig uppkomma vid det nya beräkningssättet i jämförelse med det traditionella, bestod for södra Sverige däri, att markvärdet minskades med 7 ä 8 % och skogsvärdet osades med 3 å 4 %. För norra Sverige nedgick markvärdet med omkring 10 « och skogsvärdet ökades omkring 1 %. ökningen i skogsvärdena befanns huvudsakligen ligga på den medelålders skogen, medan den yngsta skogens varde däremot visade någon nedgång. Slutsatsen av dessa — visserligen mycket schematiska — beräkningar torde närmast bliva den, att någon större anledning att differentiera omkostmdsavdraget på olika delvärden knappast föreligger för fastighetstaxenngsancamal. Det skulle också, i varje fall för närvarande, ställa sig tämligen svårt att finna lämpliga grunder för en sådan fördelning. För andra värderingsaniamål kan saken ställa sig annorlunda. Det synes icke vara uteslutet, att de föreslagna värderingsgrunderna skulle kunna utnyttjas även i andra sanmanhang. I så fall är det en fördel, att tillgång finnes till värdefaktorer, son: hanföra sig till avkastningen av rotvärden. Hänsynen till de allmänna kostnacernas inverkan kan sedan tagas från fall till fall och anpassas efter de faktiska forutsättningarna.

249 I fråga om omkostnadsnivån föreligga, såsom tidigare påpekats, betydande skillnader beroende på den driftsform som tillämpas i skogsbruket. Det synes emellertid icke vara möjligt att vid fastighetsvärderingen taga hänsyn härtill, och k n a p p a s t finnes heller anledning härtill, eftersom driftsformen kan ändras, då en fastighet byter ägare. Att enbart av sådan anledning ändra taxeringsvärdet synes icke böra komma ifråga. Att, såsom hittills skett vid fastighetstaxering, anknyta de allmänna kostnaderna till rotvärdet, synes i och för sig mindre befogat, då omkostnaderna mera bero av de kostnader, som ingå vid rotvärdesberäkningen, än av själva rotvärdet. Emellertid tillkommer det förhållandet, att högre rotvärden möjliggöra en större intensitet i skogsbruket, varmed följer proportionsvis större allmänna kostnader. Det visar sig därför, att omkostnadsnivån blir tämligen väl avvägd inom stora delar av landet genom ett likformigt avdrag på det över rotvärdena beräknade bruttoavkastningsvärdet. Sambandet mellan rotvärdesnivån och nivån för de allmänna kostnaderna stores emellertid dels av byggnadskostnaderna, vilka under i övrigt lika förhållanden kunna öka omkostnadssumman utan att öka rotvärdet, och dels beträffande vissa ogynnsamma lägen i Norrland, där antingen t. ex. höga flottningskostnader hålla rotvärdena nere utan att skogarnas skötsel och administration kunna nämnvärt förbilligas i jämförelse med andra trakter med i övrigt likartade skogsförhållanden, eller också särskilda föryngringssvårigheter föreligga. Schablonavdraget

för allmänna

kostnader.

Om man alltså vill bibehålla ett schablonavdrag för allmänna kostnader uppgående till viss procent av bruttoavkastningsvärdet, ställes man inför frågan om det är möjligt att justera detta avdrag i de fall, då byggnadsbeståndet är särskilt betungande eller vid de speciella förhållandena i övre Norrland. Vad byggnaderna beträffar så h a r det skäl, som tidigare anförts för nivellering av omkostnadsavdraget, nämligen att den tillfälliga driftsformen ej bör inverka på värderingen, icke samma tyngd, då ju fastigheterna genom åsättande av byggnadsvärden värderas individuellt på tillgångssidan. Konsekvensen borde då fordra en prövning från fall till fall även beträffande utgiftssidan. Möjlighet till en ganska betydande höjning av omkostnadsavdraget i speciella fall borde alltså rimligen finnas Det torde emellertid erfordras omfattande utredningar på området för i grunder skola kunna anges efter vilka en förhöjning av avdraget kunde /as. ch därmed jämförlig skog har sedan länge funnits bestämringsinstruktionerna, att omkostnadsavdraget efter prövning mi därvid föranleder stora allmänna kostnader i förhållande 3rsta hand dåligt avsättningsläge och eventuella föryngringsi är det avsättningslägen med osedvanligt låga rotvärden som ge anledning till proportionsvis höga allmänna kostnader. Avsättningsläget kan det föreliggande förslaget till värderingsgrunder sägas vara karakteriserat av rUrelationen för markvärdet. Tänkbart vore, att en höjning av avdraget kunde medgivas i avsättningslägen, som motsvaras av prisrelationen 1: 0,4 och sämre aysättningslägen (alltså även vid prisrelationerna 1:0,3, 1:0,2 e t c ) . Dessa avsättningslägen kännetecknas nämligen därav, att en del av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna för värderingen saknar rotvarde. Avdraget bör kunna höjas något kraftigare, om samtidigt särskilda föryngnngssvårigheter föreligga. Det avdrag, som i senaste skogsvärderingsinstruktion fastställdes för de all-

250 manna kostnaderna, utgjorde 30 %, med möjlighet till förhöjning i vissa fall. Till ledning vid bestämmande av denna procentsats låg en approximativ utredning avseende domänstyrelsens utgifter under åren 1 9 3 6 - 4 2 , varav framgick, att de allmänna kostnaderna i genomsnitt för hela landets statsskogar under nämnda 7 år uppgått till omkring 32 % av nettovärdet å försålt virke (rånettovardet). H a n torde byggnadsunderhåll ha ingått med omkring 5 %. Till belysande av den utveckling, som sedermera skett, kan anföras, att enligt motsvarande uppgifter för åren 1943-1948 en betydande höjning skett i rånettovärdena, men att de allmänna kostnaderna, och även vad som därav belöper på byggnadsunderhåll, i medeltal uppvisat en motsvarande stegring och alltså procentuellt sett hållit sig ungefär oförändrade. Den på byggnadsunderhållet belöpande delen är dock för olika delar av landet mycket varierande. Det synes alltså nu icke finnas anledning att ändra procentavdraget i fråga om den del, som belöper på annat än byggnadskostnader. Denna del skulle kunna anses upptaga 25 av de 30 procenten. Däremot finnes, i anslutning till vad som tidigare anmärkts, anledning att borttaga bestämmelsen om att byggnadsunderhållet skall ingå i de allmänna kostnaderna och i stället låta skogsbrukets omkostnader för byggnaderna ingå som kostnader för fast arbetskraft och for administration i övrigt. . . Att döma av den beräkning, som under vissa antagna förutsättningar gjorts beträffande domänverket för perioden 1 9 3 6 - 4 7 och som tidigare refererats, borde även en höjning av det totala omkostnadsavdraget kunna ske. Enligt denna beräkning skulle den på skogsdriften belöpande omkostnaden for byggnader upp«å till 13 % av skogsmarkens och skogens sammanlagda bruttovärde under förutsättning att fullt byggnadsvärde åsättes i anslutning till kostnadsnivån for anläggningskostnader, vilket samtidigt skulle innebära, att fulla möjligheter funnes att variera byggnadsvärdet efter byggnadernas ålder och skick. L n d e r den tänkta förutsättningen, att alla byggnadsvärden slopas skulle kostnaden som medeltal nedgå till 7 %. Denna sistnämnda förutsättning ger emellertid riktiga totalvärden endast för medelgoda byggnadsbestånd, då möjligheten till variation på byggnadsvärdena helt bortfaller. Läggas dessa 13 respektive 7 % till förutnämnda 25 %, erhållas gränsvärdena 38 och 3 2 % för det totala omkostnadsavdraget. Vilken procent, som mellan dessa gränser bör fixeras, blir beroende av huru högt byggnadsvärdena anses böra upptagas i förhållande till den nivå som betingas av anläggningskostnaderna, och de anspråk, som i samband därmed anses böra ställas på möjligheten att differentiera byggnadsvärdena. Det torde emellertid böra framhållas, att om man med hänsyn till befarade svårigheter att bortarbeta en sedan länge förekommande praxis vid åsattande av byggnadsvärden vill möjliggöra, att även i fortsättningen mer eller mindre provisoriskt en del av byggnadsvärdet flyttas in i skogsmarkens och skogens värde genom att omkostnadsavdraget hålles nere, så torde det ändå knappast böra ifrågakomma att omkostnadsavdraget definieras på ett principiellt felaktlS

Det a t principiellt riktiga synes vara, att de allmänna kostnaderna definieras såsom på skogshushållningen normalt belöpande driftskostnader av de slag, som icke medräknas vid rotvärdets (skogskubikmeterprisens) bestämmande. Häri innefattas kostnader för förvaltning, bevakning och fasta anläggningar för skogsdriften samt särskilda kostnader för fast arbetskraft. Av direkta kostnader ingå de, som avse skogens vård, föryngring, skyddsåtgärder for skogen, väg- och dikesunderhåll samt skogsindelning. Dessutom tillkomma skatter i den utsträckning de utgöra merskatter - - utöver den skatt, som belöper pa inkomsterna från skogen - på grund av att skogen är föremål för garantiskatt.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

3 Författningsförslag. Förslag till Lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) Förslag till Förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) Förslag till Förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion) Förslag till tabeller

13 29

Motiv. I. De sakkunnigas

uppdrag

41 II. Återblick Huvuddragen av gällande metod för taxering av skogsmark och växande sk °g Förslag vid 1944 års riksdag till ny metod för värdering av skogsmark och växande skog Under förarbetena till 1944 års förslag framförda synpunkter rörande förhållandet mellan den nya och den gamla metoden Frågans behandling vid 1944 års riksdag 1944 års typskogsinventering Taxeringsutfallet i fråga om skogsmark och växande skog vid 1945 års allmänna fastighetstaxering

57 III. Den nya metoden för fastighetstaxering

av skog. Allmänna

synpunkter

..

42 43 46 54 56

IV. Faktorer som bestämma värdenivån Räntefoten Prisnivån Skogsbrukets kostnader

75 70 ^ 103

V. Uppskattningsgrunder Vad som hänföres till skogsmark "' ärde å skogsmark iionitet, omloppstid, tillväxtområden Virkesförrådets uppskattning Skogskubikmeterpris Faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen

* jc 115 U7 121 127 133 140

VI. Taxeringsföreskrifter

154 VII. Följdändring

beträffande beräkning av inkomst av skogsbruk

252 Bilagor. Sid.

I. Redogörelse för de under ledning av 1947 års skogstaxeringssakkunniga 167 verkställda provtaxeringarna II Vid provtaxeringarna verkställda bedömningar och därav föranledda värden i jämförelse med primäruppgifter från 1945 års fastighetstaxering 188 och därpå grundade värden III. Skrivelse från statens skogsforskningsinstitut med jämförelse mellan värden enligt produktionstabeller och de sakkunnigas förslag 197 IV. Vissa statistiska sammanställningar för belysande av relativa priser och prisnivå V. Beräkning av värdefaktorer och analyser av använt grundmaterial 209 VI. Skogsbrukets kostnader

^

47. B e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d e bestämmelser r ö r a n d e b e s k a t t n i n g e n av äkta m a k a r . I d u n . 332 s. Fi. 48. 1945 års unrversitetsberedning. 4. Studenternas sociala ursprumg, betyg i studentexamen, vidare u t bildning, yrteesval m. m . Idun. 320 s. E. 49. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e hjälp åt egnahemsägare och bostadsrättshiavare som drabbats av arbetslöshet. B e c k m a n . 10)1 s. S. 50. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering m. m. för l ä r a r p e r s o n a l e n vid .statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. Kihlström. 303 s.. Fi. 51. Sjöfolkets arbetslöshet i utländsk h a m n . Idun. 57 s. H. 52. Om inrättamde av ett rättsvetenskapligt forskningsråd. P . M. utarbetad av inom Kungl. ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Idun. 26 s. E. 53. B e t ä n k a n d e imed förslag till ordnande av den andliga v å r d e n wid sjukhusen. I d u n . 234 s. E.

54. 1945 års universitetsberedning. 5. E x a m i n a ocn undervisning, universitetsstatistiken. Beckman. 387 s. E. 55. Utredning beträffande privata skolor för y r k e s utbildning med förslag till bestämmelser om tillsyn. Hseggström. 103 s. E. 56. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning om ä n d ring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning den 27 j u n i 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar m. m. Marcus. 87 s. Fi. 57. Utredning angående de handelspolitiska arbetsform e r n a m . m. Katalog och Tidskriftstryck. 87 s., 2 kartor. H. 58. Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 3. Flottningsarbetare. Marcus. 71 s. S. 59. Frivillig, förberedande yrkesundervisning för l a n t ungdom. Katalog och Tidskriftstryck. 96 s. Jo 60. B e t ä n k a n d e med förslag till g r u n d e r för taxering av skogsmark och v ä x a n d e skog. I d u n . 252 s. Fi.

Anm. O m särskild tryckort ej angives. ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil u t g ö r a begynnelsebokstaverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. = ecklesiastikdepartementet. J o = j ordbriiksdepartementet.

Statens offentliga utredningar 1949 S y s t e m a t i s k (Siffrorna

f ö r t e c k n i n g

Inom klämmer b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Utredning m e d förslag om lösdrivarlagens u p p h ä v a n d e m . m . [41 .' K r i m i n a l v å r d i frihet. Fångvårdsstyrelsens u t r e d n i n g ang. skyddsarbetets organisation m . m . [6] B e t ä n k a n d e a n g . förbättrad insyn i enskilda foretags ekonomiska förhållanden. [8] B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m r e g i s t r e r a d e föreningar m . m . [17] B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om sjömansskatt m . m . [271 B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y a m e d b o r g a r s k a p s l a g a r för D a n m a r k , Norge och Sverige. [45] B e t ä n k a n d e m e d förslag till g r u n d e r för t a x e r i n g a v skogsmark och v ä x a n d e skog. [60]

förteckningen.)

Vatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Lagberedningens u t l å t a n d e angående lagstiftning o m gräns m o t allmänt vattenområde. [23] Industri.

Kommunalförvaltning. Kommunallagskommitténs b e t ä n k a n d e 2 m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser om e r s ä t t n i n g å t i n n e h a v a r e a v k o m m u n a l a förtroendeuppdrag. [24]

H a n d e l o c h sjöfart. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. [L8] B e t ä n k a n d e rörande avbetalnings- o c h förskottskop m. m . [38] . • ,.„ , . . . Utredning angående d e handelspolitiska arbetsform e r n a m . m . [57] Kommunikationsväsen. Principer och metoder f ö r kostnadsberäkningar v i d statens järnvägar. [5] Bilagor. P r o d u k t i o n s - o c h kostnadsstrukturen v i d statens järnvägar. [14J Svensk hamnbyggnadspolitik. [21] E n g e n e r a l p l a n for rikets farleder och h a m n a r . [33] ^ ... B e t ä n k a n d e med förslag angående ä n d r a d e g r u n d e r for fördelning och u t t a g a n d e a v kostnad for b y g g a n d e och u n d e r h å l l a v skogsvägar. [34]

Statens och kommunernas finansväsen. 1944 å r s a l l m ä n n a skattekommitté. 3 . B e t ä n k a n d e a n g . b e s k a t t n i n g a v realisationsvinster, m . m . s a m t a c k u m u l e r a d e inkomster. [9] B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser r ö r a n d e beskattningen a v äkta m a k a r . [47] B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering m . m . t o r lärarpersonalen v i d statsunderstödda folkhögskolor o c h lantbruksundervisningsanstalter. [50]

Bank-, kredit- och penningväsen. 1945 å r s b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag o m i n r ä t t a n d e a v e n statlig affärsbank. [13] . B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning o m ä n d r i n g i vissa delar a v Kungl. Ma] :ts forordning d e n 27 i u n i 1927 ( n r 321) om skatt vid utskiftning a v a k t i e bolags och solidariska bankbolags tillgångar m . m . [56]

Politi.

Försäkringsväsen. 1945 å r s försäkringsutredning. 1. P r i n c i p b e t ä n k a n d e r ö r a n d e försäkringsväsendet. [25] 2. B e t a n k a n d e m e d förslag till lag o m trafikförsäkring m . m . [26]

Statsförfattning. Allmän

statsförvaltning.

Nationalekonomi och socialpolitik. B e t ä n k a n d e m e d förslag till indexreglering a v folkpensionerna. [7] ... . . . Utredning r ö r a n d e folkpensionarernas bostadsfornail a n d e n o c h bostadskostnader. [12] P. M. m e d s y n p u n k t e r p å d e t svenska l å n g t i d s p r o g r a m m e t . I anslutning till OEEC:s interimsrapport. 115] 1945 å r s skogshärbärgesutrednings b e t ä n k a n d e . 2. U t r e d n i n g m e d förslag till lagstiftning r ö r a n d e tillfälliga bostäder v i d skogs- och flottnings- m . fl. a r b e t e n . [191 ..„ J S t a t s m a k t e r n a o c h folkhushållnmgen u n d e r d e n till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 9. Tiden juli 1947—juni 1948. 130] Social upplysning. [31] «_.•-«* U t r e d n i n g a r i anslutning till 1949 å r s nationalbudget. Klientelet p å arbetshemmen. E n socialpsykologisk u t r e d n i n g o m försumliga försörjare o c h s t ö r a n d e u n derstödstagare. [37] . . . ^ v. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e hjälp åt egnahemsägare o c h b o stadsrättshavare som drabbats a v arbetslöshet. 14SJ Sjöfolkets arbetslöshet i utländsk h a m n . [51] . Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 3. F l o t t n i n g s a r b e t a r e . 158] ITälso- o c h s j u k v å r d . B e t ä n k a n d e o m sinnesslövården. [11] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 1 7 . Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å k r a f t k o s t n a d e r och priser v i d distribution a v elektrisk kraft. V a r m lands l ä n . [10] 2:3—4. Uppsala l ä n o c h S ö d e r m a n lands l ä n . [29] 2:1—2. Stockholms stad o c h Stockholms l ä n . [42] B e t ä n k a n d e m e d förslag till livsmedelsstadga m . m . IU\ B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa åtgärder till r a t i o n a lisering a v g a t - o c h k a n t s t e n s i n d u s t n e n . [44J

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Dissenterlagskommittén. B e t ä n k a n d e m e d förslag till religionsfrihetslag m . m . [20] Folk- och skolbibliotek. B e t ä n k a n d e o c h forslag a v givet a v folkbibliotekssakkunniga. [28] Yrkesutbildning för v a r u b u d m . fl. [32] Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e over vissa a v 194Cl å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och 1946 å r s skolkomr S o n ? principbetänkande j ä m t e sammanfattning B e a t L k I n d e \ngåe a nde e n statens konstsamlingars organiB e S V d f m e f S S S å e n d e förenklat rekvisiBe t i o n s ' och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet. 140] B e t Ä d e och förslag angående s t u d i e h j a l p v ^ k s a m h e t e n vid de allmänna läroverken m . fl. statliga och statsunderstödda läroanstalter. [41] 1945 å r s universitetsberedning. 4. Studenternas sociala ursprung, betyg i studentexamen, v i d a r e utbildning. oÄråftande^vllt

rättsvetenskapligt

forsknings-

B e t a n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e a v d e n andliga v å r d e n vid sjukhusen. [53] _ . ;;_, 1945 års universitetsberedning. 5. E x a m i n a och u n dervisning, universitetsstatistiken. [54] U t a l d m n g beträffande privata skolor for ^ u t b U d ning m e d förslag till bestämmelser o m tillsyn. [55] Frivillig, förberedande yrkesundervisning for lantungdom. [59] Försvarsväsen. Promemoria över preliminär u t r e d n i n g rörande befälsr e k r v t e r i n e e n inom försvaret. [16] B e t ä n k a n d e rörande gallring a v h a n d l i n g a r hos vissa av försvarets myndigheter. [22] B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g i vissa varnphk-sfrägor. [46]

Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. N o r r l a n d s k o m m i t t é n s p r i n c i p b e t ä n k a n d e . F ö r s t a delen. N o r r l ä n d s k a utvecklingslinjer. [1] A n d r a delen, faarUtrikes ärenden. Internationell skilda u t r e d n i n g a r . [2] Tredje delen. U t l å t a n d e n o c h förslag i vissa frågor. [3] Esselte aktiebolag Stockholm 1949

rätt