('med förslag om förbätt\xad rad taxeringskontroll',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 1

Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om förbätt­ rad taxeringskontroll; given Stockholms slott den 10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623); samt 2) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För innevarande riksdag framlägges olika förslag i syfte att bättre be­ kämpa skattefusket. I propositionen nr 28 förordas sålunda vissa skärp­ ningar i skattestrafflagen. Vidare föreslås i propositionen nr 62 en lag om handräckning vid taxeringsrevision, innebärande att taxeringsmyndigheter­ na kan anlita utmätningsmannen för att få tillgång till räkenskaper och andra handlingar som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsre­ vision. Huvudförslagen upptages emellertid i den föreliggande propositionen, som utarbetats på grundval av taxeringskontrollutredningens betänkande (SOU 1960:36) samt organisationsnämndens rapport angående vissa undersök­ ningar vid taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Förslagen avser till en del taxeringsorganisationen, till en del bestämmel­ serna om myndigheternas befogenheter samt enskildas skyldigheter att tillhandagå med kontrolluppgifter m. m. Organisalionsförslagen omfattar en betydande förstärkning av den perso­ nal som skall utföra taxeringsrevisioner samt olika åtgärder för att rationa­ lisera arbetet. 1 Dihang till riksdagens protokoll i9(S1. i samt. Nr 100

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Den viktigaste åtgärden i sistnämnda hänseende är att sammanföra taxeringsassistenterna — de tjänstemän som i de s. k. rörelsenämnderna utför kontroll och föredragning — till större arbetsgrupper på länsstyrelserna och ett fåtal orter inom respektive län utanför residensstaden. Omorganisatio­ nen beräknas medföra bättre möjligheter till arbetsledning och även i övrigt ett bättre utnyttjande av personalen. Detta gäller icke minst det arbete med taxeringsrevisioner som assisenterna skall utföra mellan taxeringsperioderna. Olika åtgärder föreslås för att påskynda utbyggnaden av assistentorgani­ sationen. I samband härmed inrättas vissa högre tjänster för assistenterna och deras biträden. På taxeringssektionernas revisionsdetaljer föreslås en avsevärd personalförstärkning omfattande både den akademiskt utbildade personalen och — i synnerhet — landskanslist- och biträdespersonalen. Förstärkningen av sistnämnda båda personalgrupper möjliggör att de akademiskt utbildade re­ visorerna i större utsträckning kan koncentrera sig på kvalificerade revi­ sionsuppgifter. Förslagen innebär ytterligare, att vissa högre tjänster inrät­ tas för samtliga personalkategorier på revisionsdetaljerna. På taxeringssektionernas allmänna detaljer och på prövningsnämndernas kanslier föreslås en förstärkning av den kvalificerade personalen. Förslaget skapar bättre förutsättningar för att låta revisionsdetaljens personal ägna sig åt sin huvuduppgift att verkställa taxeringsrevisioner. Sammanlagt innebär förslagen, i vad angår länsstyrelserna, en förstärk­ ning med 55 akademiskt utbildade befattningshavare, 87 tjänstemän i landskanslistkarriären och 51 tjänstemän i biträdeskarriären. Organisationens utbyggnad förutsätter en intensifierad utbildningsverk­ samhet. Utbyggnaden beräknas kunna bli slutförd under 1966. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna torde taxeringsrevisionsverksamheten kunna — vid fullt utbyggd organisation — bli inemot tre gånger så stor som för närvarande. Förslagen innebär, när organisationen uppbyggts, årliga kostnadsökningar om sammanlagt ca 4,8 milj. kronor. För budgetåret 1961/62 beräknas, med hänsyn tagen till vissa engångsutgifter, en kostnadsökning av 4,7 milj. kronor.

De i propositionen framlagda författningsförslagen innebär i första band en utvidgning av skyldigheten att genom räkenskaper och andra anteckning­ ar sörja för ett tillförlitligt underlag för deklarationen. Det förutsättes att Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt skall kunna besluta om att nämnda skyldighet för särskilda kategorier skall specificeras genom föreskrifter om förande av räkenskaper av visst eller vissa slag. Räkenskaper och andra an­ teckningar skall bevaras under minst sex år. Vidare föreslås att straff skall kunna ådömas dem som gör sig skyldiga till allvarligare försummelser be­ träffande skyldigheten att föra och bevara anteckningar. Taxeringsnämnderna skall enligt förslaget få befogenhet att utan sam­ band med taxeringsrevision infordra vissa handlingar, såsom kontrakt kon­ toutdrag och verifikationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 3

Vissa utvidgningar föreslås i fråga om skyldigheten alt tillhandahålla kontrolluppgifter. I detta hänseende märkes, att uppgiftsskyldigheten röran­ de arbeten på hyreshus och villor skärpes samt att de s. k. cash and carryföretagen skall kunna åläggas att lämna uppgift om försäljningar till detalj­ handlare. Bestämmelserna om taxeringsrevision föreslås ändrade i vissa hänseenden på grundval av vunna erfarenheter. Sålunda skall taxeringsintendenten, un­ der vederbörligt hänsynstagande till den granskades befogade önskemål, kun­ na bestämma tid och plats för granskningen. Slutligen föreslås en ändring i reglerna om utdömande av vite. De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1961.

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och 3 mom., 10 §, 16 § 1 mom., 20 §, 31 § 2 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 53 §, 56 § 1—3 mom. samt 121 och 124 §§ taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 mom. För särskild taxerings­ 2 mom. För särskild taxerings­ nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde stycket stadgas skall verkställa taxe­ stycket stadgas skall verkställa taxe­ ring av fysiska personer, dödsbon ring av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, skall länssty­ och familjestiftelser, skall länssty­ relsen förordna taxering sassis­ relsen förordna en eller flera t ax etent att biträda nämnden. ringsassistenter att biträda nämnden. 3 mom. Val av ------------- en kom­ 3 mom. Val av-------- — en kom­ mun. mun. Antalet valda ledamöter i taxe­ Antalet valda ledamöter i taxe­ ringsnämnd skall utgöra minst tre ringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. Är fråga om särskild och högst åtta. I särskild taxerings­ taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs, nämnd, som i 2 mom. sägs, må dock skall minst en ledamot väljas för var­ högst tolv ledamöter väljas. Minst en je kommun , och må i följd härav fle­ ledamot skall i sådan nämnd väljas ra än åtta ledamöter väljas, dock för varje kommun. Antalet ledamö­ högst tolv. Antalet ledamöter skall ter skall bestämmas av dem, på vil­ bestämmas av dem, på vilka valet an­ ka valet ankommer, dock att, om le­ kommer, dock att, om ledamöterna damöterna skola väljas av skilda or­ skola väljas av skilda organ, läns­ gan, länsstyrelsen skall bestämma an­ styrelsen skall bestämma antalet le­ talet ledamöter i taxeringsnämnden damöter i taxeringsnämnden samt samt angiva huru många av dem som angiva huru många av dem som sko­ skola väljas av varje organ. la väljas av varje organ. För envar------------ en suppleant. För envar------------en suppleant. Om utgången —----- —de valda. Om utgången —------- de valda.

10 §. 10 §. I taxeringsnämnd, — — — och I taxeringsnämnd, — — —- och 10 ). 10 ). Därjämte åligger det taxeringsas- Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att sistent huvudsakligen att

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959: 610, samt av 39 § 1 mom. se 1959: 557.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 5

1) granska deklarationer ,------------ 1) granska deklarationer,-----------honom påkallas. honom påkallas. I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av flera taxeringsassistenter, ankommer det på taxeringsin­ tendenten i länet att utfärda när­ mare anvisningar angående arbets­ uppgifternas fördelning på taxeringsassistenterna. Taxeringsassistenten skall där­ Taxeringsassistent skall därjämte jämte iakttaga vad länsstyrelsen el­ iakttaga vad länsstyrelsen eller taxe­ ler taxeringsintendenten i länet fö­ ringsintendenten i länet i övrigt fö­ reskrivit i avseende å taxeringsar- reskrivit i avseende å taxeringsarbebetets ordnande och ändamålsenliga tets ordnande och ändamålsenliga be­ bedrivande. drivande. Taxeringsassistenten skall, i den Taxeringsassistent skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision. utföra taxeringsrevision.

16 §. 16 §. 1 mom. Det åligger lokal skatte­ 1 mom. Det åligger lokal skatte­ myndighet att myndighet att 1) ombesörja sortering------------- 1) ombesörja sortering------------särskild taxeringsnämnd, särskild taxeringsnämnd, 2) verkställa längdföring ------------ 2) verkställa längdföring-----------av länsstyrelsen, av länsstyrelsen, 3) vaka över att taxeringsassis- 3) i den mån länsstyrelsen därom tent fullgör sina åligganden även­ förordnar, vaka över att taxerings­ som tillhandahålla honom erforder­ assistent och till hans förfogande lig bitrådespersonal, samt ställda biträden fullgöra sina åliggan­ den, samt 4) i den------------ vid taxeringsar- 4) i den — — — vid taxeringsbetet. arbetet. Vad ovan — — — gälla Stock­ Vad ovan — — — gälla Stock­ holm. holm.

20 §. 20 §.

Den som------------- kontroll därav. Den som------------- kontroll därav. Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Om skyldighet i vissa fall att föra Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokförings­ räkenskaper är särskilt stadgat. lagen och förordningen om skyldig­ het för vissa idkare av jordbruk el­ ler skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

2 mom. Efter anmaning------------ i 2 mom. Efter anmaning-------------anmaningen. i anmaningen. Deklarationsskyldig skall tillika ef­ ter anmaning förete kontrakt, konto­ utdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling, som fin­ nes erforderlig för kontroll av dekla­ rationen.

(Föreslagen lydelse)

37 §.i

1 mom. Till ledning------------ följande uppställning:

U ppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse avse 1. a) Statlig och------- Den som------------an­ Avlöning, arvode,------- - sådan förvärvskälla. nan stiftelse. — vederlaget lämnas.

Undantag: a) folkpension, b) ersättning och — —• — hela året, c) ersättning och för­ mån till någon i anled­ ning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jord­ bruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskäl­ lan rörelse, d) utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren, e) av statlig —------erlagt sjömansskatt.

Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 7

fFöreslagen lydelse) Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse 3. Försäkringsanstalt Den som------------ be­ Utgivet belopp. och understödsför­ loppet föreligger. ening.

3 a. Försäkringsanstalt. Den som bedrivit jord­ Utgiven ersättning, ej bruk eller skogsbruk eller understigande 1 000 kro­ innehaft jordbruksfastig­ nor för varje skadefall, på het eller annan fastighet grund av skada på bygg­ eller bedrivit rörelse samt. nad, inventarier och ma­ uppburit ersättning från skiner, produkter från anstalten på grund av li­ jordbruket eller skogs­ den skada. bruket, växande gröda, skog, varulager, varor under tillverkning, för­ brukningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen, samt utgi­ ven ersättning, ej under­ stigande 500 kronor för varje skadefall, på grund av skada på levande djur. Därest delutbetalning av försäkringsersättning förekommit, må med av­ lämnandet av kontroll­ uppgift anstå till året ef­ ter det då skadan slntreglerats. Undantag: ersätt­ ning för personligt lösöre samt annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

39 §.i

1 mom. I särskilda — --------följande uppställning:

6. Försäkringsanstalt Namngiven skattskyl- Arten av uppgiven föreller understödsför­ dig. säkring, beloppet av pre­ ening. mie eller annan avgift, tid

1 Med hänsyn till omfånget av 39 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Föreslagen lydelse) Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse avse då sådan mottagits, ut­ betalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av åtnjutna förmåner i öv­ rigt, som icke enligt an­ nan föreskrift uppgivits. 7. Den som bedrivit Namngiven närings­ Belopp för vilket den jordbruk, skogsbruk el­ idkare. uppgiftsskyldige i för­ ler rörelse eller innehaft värvskällan under viss annan fastighet än jord­ angiven tid köpt eller sålt bruksfastighet eller varit varor eller som han un­ innehavare av lägenhet der viss angiven tid utbe­ med bostadsrätt. talt eller erhållit såsom ersättning för utförda tjänster, allt dock under förutsättning att beloppet i mottagarens eller utgiva­ rens hand år skattepliktig intäkt eller avdragsgill ut­ gift. Om så begäres, skall tillika angivas varuslag och myckenhet samt verkställda likvider med uPPQift om tidpunkten härför och betalningssätt ävensom arten och om­ fattningen av utförda ar­ beten. Undantag: belopp avseende inom detaljhan­ del verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngi­ vas, avlämna följande uppgifter: a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till nä­ ringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upp­ lysning tillika om mottagarens namn och adress, samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 9

(Föreslagen lydelse) b) uppgift om belopp, som han under viss angiven Hd av näringsidkare uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens hand ut­ göra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller utgivarens namn och adress. . . Vad i detta moment stadgas om uppgiftsskyldighet skall ej avse i de­ taljhandel verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och liknan­ de fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

I anmaning, som utfärdas av taxe­ I anmaning, som utfärdas av taxe­ ringsnämnd, taxeringsintendent eller ringsnämnd, taxeringsintendent eller prövningsnämnd, må vite föreläggas. prövningsnämnd, må, utom i fall som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vi­ te föreläggas. 56 §. 56 §. 1 mom. För kontroll ------------- förs­ 1 mom. För kontroll--------— förs­ ta stycket. ta stycket. Taxeringsrevision må — — — Taxeringsrevision må — — — verksamhetens bedrivande. verksamhetens bedrivande. Vid taxeringsrevision--------— rö­ Vid taxeringsrevision---------------rö­ rande verksamheten. rande verksamheten. Då taxeringsrevision-------— hand­ Då taxeringsrevision------------ hand­ lingar granskas. lingar granskas. Vid taxeringsrevision hos bokfö- Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även ringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering. verkställas kassainventering och granskning av varulager. 2 mom. Den som---------------skola 2 mom. Den som------------ - skola granskas. granskas. Vid taxeringsrevision är den, hos Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erford­ lämna de upplysningar som erford­ ras för revisionens verkställande. ras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som användas i vederbörandes verksam­ het, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager. 3 mom. Taxeringsrevision skall så­ 3 mom. Taxeringsrevision skall så­ vitt möjligt ske på sådant sätt och på vitt möjligt ske på sådant sätt och sådan tid att den icke förorsakar på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Revisionen vilken revisionen sker. må med hans medgivande verkstäl­ Taxeringsintendcnten i länet äger, las hos honom. Hava böcker eller när det finnes påkallat, bestämma tid handlingar överlämnats för revision, och plats för revisionen. Denna må skola de så fort ske kan återställas. verkställas hos den, vars verksamhet Meddelande om resultatet av revi­ skall granskas. Skall revisionen äga sionen skall snarast lämnas den, hos rum annorstädes, skola räkenskaper

lO Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vilken revisionen skett, i vad och andra handlingar, som skola hans taxering. granskas, på anfordran av den som skall verkställa revisionen mot kvitto överlämnas till denne. Böcker och andra handlingar, som överlämnats för taxeringsrevision, må ej vara tillgängliga för annan än den som har att verkställa revisionen och honom underställt biträde även­ som tjänsteman, som har att över­ vaka revisionens verkställande. Hand­ lingarna skola återställas så fort ske kan. Meddelande om resultatet av revi­ sionen skall snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

121 §. 121 §.

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldig­ heten enligt 20 § första och andra styckena att sörja för och bevara un­ derlag och har han därigenom omöj­ liggjort eller allvarligt försvårat full­ görande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav, dömes till dagsböter. År brottet grovt, vare straffet fängelse i högst sex månader. Har någon------------ trehundra kro­ Har någon------------ trehundra kro­ nor. nor. 124 §. 124 §. Om uttagande — — — av taxe- Om uttagande — — — av taxeringsintendent. ringsintendent. Finnes, då fråga uppkommer om Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej ut­ vitet hava förfallit, må vitet ej ut­ dömas. dömas. Har vitesföreläggande iakt­ tagits först efter det anmälan enligt första stycket inkommit, skall än­ damålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit. Vid prövning------------- under be­ Vid prövning------------- under be­ dömande. dömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträ­ dandet. Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas om skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen uppbördsförvaltning alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i övrigt till och med den 30 juni 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 11

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 36, 38, 42 och 77 §§ förordningen den 1 decem­ ber 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Efter anmaning------------- i anma- Efter anmaning------------- i anmaningen. ningen. Deklarations skyldig skall tillika ef­ ter anmaning förete kontrakt, konto­ utdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling, som fin­ nes erforderlig för kontroll av dekla­ rationen.

38 §. 38 §. Det åligger------------av skatt. Det åligger------------- av skatt. Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Om skyldighet att i vissa fall föra Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokförings­ räkenskaper är särskilt stadgat. lagen.

42 §. 42 §. För kontroll------------ i 40 §. För kontroll------------ i 40 §. Den hos vilken taxeringsrevision Granskningen må avse visst eller sker är pliktig att lämna tjänste­ vissa beskattningsår, så ock det lö­ man, åt vilken uppdragits att verk­ pande årets räkenskaper och hand­ ställa revisionen, tillträde till loka­ lingar. ler, som användas i vederbörandes verksamhet, ävensom att för gransk­ ning av handlingar och varulager lämna tjänstemannen nödigt bi­ träde. I fråga-------------motsvarande till- I fråga —--------motsvarande tilllämpning. lämpning.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Har någon, — ------- trehundra kro­ Har någon,----------- - trehundra kro­ nor. nor. Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldighe­ ten enligt 38 § första och andra styc­ kena att sörja för och bevara under­ lag och har han därigenom omöjlig­ gjort eller allvarligt försvårat fullgö­ rande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav, dömes till dagsböter. Är brottet grovt, vare straffet fängelse i högst sex må­ nader. Finnes försummelsen ursäktlig el­ Finnes försummelse som i första ler eljest ringa, må från straff frias. stycket sägs ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias. Brott som------------- av taxerings- Brott som------------- av taxeringsintendent. intendent.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , af G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrad taxeringskontroll m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den av 1956 års riksdag antagna nya taxeringsförordningen utgör slut­ resultatet av ett lagstiftningsarbete i två etapper. Den första etappen av ar­ betet, som genomfördes vid 1955 års riksdag (prop. 160/1955), byggde på ett av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 avlämnat betänkande med för­ slag till effektivare taxering (SOU 1954: 24) och innefattade olika åtgärder i syfte att främja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten och att skapa vidgade möjligheter till taxeringskontroll. De sakkunniga hade även framlagt förslag till en ändrad taxeringsorganisation men denna fråga an­ sågs kräva ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, vilka till­ kallades i mars 1955. Den andra etappen i reformeringen av taxeringsförfarandet genomfördes i och med att 1956 års riksdag antog den nya taxeringsförordningen. Pro­ positionen till riksdagen i ämnet (150/1956) byggde i organisatoriskt hän­ seende på ett av nyssnämnda särskilda sakkunniga — 1955 års taxeringssakkunniga — framlagt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorga­ nisation (SOU 1955: 51). Utöver de organisatoriska förändringarna innebar den nya taxeringsförordningen tillskapandet av betydelsefulla rättssäkerhetsgarantier. Därutöver hade en genomgripande teknisk revision skett av författningstexten. Taxeringsförordningen kompletterades sedermera av särskilda tillämp­ ningsföreskrifter. De viktigaste av dessa är intagna i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513). Den år 1956 beslutade nya taxeringsorganisationen kom att i sina hu­ vuddrag ganska nära ansluta till den organisation, som sedan lång tid till­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

baka gällde i Stockholm. Särskilt i fråga om organisationen i första instans kom dock taxeringsväsendet i Stockholm att i åtskilliga hänseenden skilja sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt. I prop. 150/1956 uttalades emel­ lertid, att det syntes angeläget att i Stockholm ernå en ordning, som helt kom att sammanfalla med den för landet i övrigt gällande. Härför ansågs ytterligare utredning erforderlig. Denna verkställdes av särskilda sakkun­ niga, som i ett i maj 1958 avlämnat betänkande föreslog att man i fråga om organisationen i första instans skulle övergå till den för landet i övrigt gällande organisationsformen. En dylik åtgärd måste emellertid enligt de sakkunnigas mening förbindas med vissa organisatoriska förändringar av taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet. De sakkunnigas förslag redovisades för riksdagen i prop. 47/1959. I propositionen föreslogs, att de sakkunnigas förslag endast delvis skulle genomföras. Mot bakgrunden av vissa under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag diskuterade för­ hållanden förordades, att en utredning om taxeringsavdelningens framtida organisation skulle verkställas av överståthållarämbetet. Kungl. Maj :ts för­ slag bifölls av riksdagen.

Huvudändamålet med 1956 års taxeringsreform var, såsom torde ha fram­ gått av det förut sagda, att i taxeringsförfarandets olika led samtidigt ska­ pa dels ökad effektivitet i arbetel med sikte främst på en förbättrad gransk­ ning av svårkontrollerade deklarationer dels bättre rättsskydd för den en­ skilde. önskemålen om ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet sökte man i taxeringsorganisationens olika instanser tillgodose på skilda sätt. I

I anförande till statsrådsprotokollet den 11 december 1959 erinrade jag om att 1956 års reform bl. a. innebar att heltidsanställda taxeringsassistenter skulle biträda de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga med svårkontrollerbara deklaratio­ ner. Av de inemot 300 taxeringsassistenttjänsterna hade den 1 januari 1960 inrättats drygt hälften. Den fortsatta utbyggnaden kommer, framhöll jag, att ske i all den takt som resurserna medgiver. Vidare uttalades följande. Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak an­ vändas för taxeringsrevisioner. Denna betydelsefulla form av taxeringskontroll får härigenom en väsentlig förstärkning. Den nya taxeringsorganisationen innebär därjämte en utbyggnad med tjugufem taxeringsrevisorer på länsstyrelsernas revisionsavdelningar jämte viss personal "i landskanslist- och biträdesställning. Inom riksskattenämnden har inrättats en särskild kontrollbyrå beslående av en byråchef och fyra byrådirektörer jämte kvinnliga biträden. Samtliga nu angivna åtgärder — tillskapandet av assistentorganisationen, utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättandet av riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att öka kontrollmöj­ ligheterna beträffande skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer. Fortfarande framstår dock denna kontroll som mindre effektiv än den som gäller för löntagarna. Detta beror på att den enda form av taxeringskontroll, varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på ett någorlunda tillfredsställande sätt, är genom en fullt utbyggd taxerin«s-

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1961 15

revision. Även om den nya taxeringsorganisationen medfört en icke ovä­ sentlig ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner, kan dock konstateras, att den personal, som står till buds för denna form av kontroll, alltjämt är för fåtalig. En förbättring härutinnan kommer, framhöll jag, att inträda allteftersom den nya taxeringsorganisationen blir utbyggd och intrimmad. Assistentor­ ganisationen kompletteras successivt. En utbyggnad i snabbare takt än som skett är inte möjlig med hänsyn till de krav som måste uppställas i fråga om utbildning och övriga kvalifikationer. Taxeringsassistenterna har infe alla ännu hunnit få den särskilda praktiska utbildning och erfarenhet, som kräves för att de skall kunna utföra självständiga taxeringsrevisioner i större utsträckning. I samband med införandet av varuskatten tillfördes länsstyrelsernas taxeringsavdelningar ytterligare granskningspersonal. In­ direkt kommer denna förstärkning även kontrollen över direkta skatter till­ godo, då det är avsett att taxeringsrevision samtidigt skall göras för allmän varuskatt och inkomstskatt. Även med beaktande av dessa förbättringar kvarstår dock att taxeringsrevisionerna ännu ej kan genomföras i hela den utsträckning som ur allmän medborgerlig synpunkt kan anses önskvärd. Av det sagda ansåg jag framgå, att man för överskådlig tid får räkna med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blir knapp. Det är un­ der sådana förhållanden angeläget, att denna personal utnyttjas på mest effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. Detta tarvade närmare under­ sökningar och överväganden. På därom gjord hemställan erhöll jag förenämnda dag bemyndigande att tillkalla en utredningsman med uppdrag att undersöka möjligheterna att ytterligare effektivisera arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelningar. Den 15 december 1959 tillkallades numera landskamreraren R. L. A. Lindqvist att verkställa nämnda utredning. Att såsom experter biträda ut­ redningsmannen utsågs byråchefen i riksskattenämnden C.-G. Petersson och förordnade byråchefen hos statskontoret E. A. Norberg. I de utredningen meddelade direktiven betonades, att huvuduppgiften var att utreda, vilka åtgärder som kunde vidtagas för att ytterligare effek­ tivisera arbetet på revisionsavdelningarna. I anslutning därtill anförde jag vidare.

Därvid bör undersökas hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämp­ ligaste sätt skall kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfa­ renhet, som kräves för ett effektivt revisionsarbete. Del bör också övervägas om det för en tillfredsställande rekrytering av taxeringsassistenter kan vara lämpligt att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer per­ sonal, som kan komma i fråga för assistentbefattningar, och vilka före sin utnämning kan prövas och utbildas i revisionsarbete. Då det, såsom redan antytts, föreligger stora svårigheter att erhålla kvalificerad personal för re­ visionsavdelningarna, är det angeläget utreda, vilka åtgärder som kan vid­ tagas för att helt befria taxeringsrevisorerna och även taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter, som inte har

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära, att man förstär­ ker den personal som är avdelad för andra uppgifter inom taxeringsarbetet. Det är vidare angeläget tillse att den kvalificerade personalen på revisionsavdelningarna befrias från sådant arbete i samband med revisioner, som kan utföras av mindre kvalificerad personal. Jag syftar här på sådana arbetsuppgifter som avprickning, kontrollsummering, dateringskontroll, kassaunderskottsundersökningar, varuuttagskontroll m. m. Det bör därför undersökas om revisionspersonalen bör erhålla biträdeshjälp i ökad om­ fattning och vidare om den tekniska utrustningen bör kompletteras. I linje med vad nu anförts bör ligga att undersöka, om man inte i högre grad än för närvarande kan för kvalificerade revisionsuppgifter anlita per­ sonal ur landskanslistkarriären. Därvid bör prövas lämpligheten av att inom revisionsavdelningarna inrätta särskilda befattningar för sådan per­ sonal. Man bör vidare uppmärksamma intresset av att underlätta rekryte­ ringen av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfa­ renhet från affärslivet. Ävenledes bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheter­ na har att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och er­ hålla upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effek­ tivt revisionsarbete. Det bör sålunda, under vederbörligt hänsynstagande till rättssäkerhetens krav, prövas om taxeringsmyndigheterna i något eller några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter. Utredningen, som antagit benämningen taxeringskontrolliitredningen, har med skrivelse den 20 oktober 1960 överlämnat betänkande med förslag till förbättrad taxeringskontroll (SOU 1960:36). I samband med taxeringskontrollutredningens betänkande torde även få behandlas den rapport statens organisationsnamnet avgivit den 31 decem­ ber 1960 angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier (stencilerad). I rapporten re­ dovisas resultatet av undersökningar som organisationsnämnden på Kungl. Maj :ts uppdrag gjort vid taxeringssektionerna (allmänna detaljen) och prövningsnämndskanslierna i vissa län. I rapporten framlägges förslag till arbetsförenklingar ävensom förslag rörande personalorganisationen. För­ slaget om ändring i personalorganisationen bygger delvis på att de åtgär­ der genomföres, som föreslås av taxeringskontrolliitredningen i fråga om revisionsavdelningarna.

över taxeringskontrollutredningens betänkande har, efter remiss, gttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet (med överläm­ nande av yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler), socialförsäkringens administrationsnämnd, stats­ kontoret, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, generalpoststy­ relsen, kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsernas antagnings­ nämnd, länsstyrelsernas utbildningsnämnd, överståthållarämbetet, samt­ liga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, besvärssakkunniga, 1955 års stadsutredning, uppbördsorganisationskommittén, kompetensutredningen, Svenska landskommunernas för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

hund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisa­ tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (med överlämnande av yttrande från statstjänstemannaförbundet), Sveriges akademikers central­ organisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska flottledsförbundet, Sveriges skogs­ ägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges indu­ striförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Koopera­ tiva förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Sve­ riges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksförening­ en Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna Folket- Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralför­ bund, Föreningen Sveriges laxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, För­ eningen Sveriges landskanslister, Sveriges häradsskrivareförening, För­ eningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riks­ förbund. Härvid har Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges grossistförbund åbe­ ropat ett av näringslivets skattedelegation avgivet utlåtande, medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegation upprättat yttrande. Därjämte har skrivelser i anledning av betänkandet inkommit från bl. a. Skånes handelskammare, drätselkamrarna i Malmö, Lund, Oskarshamn och Åmål, stadskansliet i Landskrona och stadsfullmäktige i Sundsvall.

Över statens organisationsnämnds rapport har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, so­ cialförsäkringens administrationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sverikes taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges hä­ radsskrivareförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsiiäinndsordförandenas riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (med överlämnande av yttrande från statstjänstemannaförbundet) och Sve­ riges juristförbund.

Slutligen torde i samband med taxeringskontrollutredningens betänkande få behandlas en inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad pro­ memoria angående viss ändring i 124- § taxeringsförordningen. I promemo­ rian framlagt förslag syftar till en effektivisering av de vitesförelägganden som göres för att införskaffa självdeklarationer m. m. Även denna prome­ moria har varit föremål för remissbehandling.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

II. Allmänna synpunkter

ÖVERSIKT ÖVER TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGENS FÖRSLAG

Utredningen konstaterar att i den allmänna debatten om den nuvarande taxeringsorganisationens effektivitet orden skatteflykt och skattefusk ofta användes såsom synonyma begrepp. Om man i begreppet skatteflykt inne­ fattar de åtgärder i skatteundandragande syfte, som från de skattskyldigas sida vidtas genom utnyttjande av de luckor i skattelagstiftningen, som onekligen finns, och som skattefusk betecknar sådana åtgärder, som äger rum genom klart illegala manipulationer, är det emellertid, enligt utred­ ningen, uppenbart att endast skattefuskets nuvarande omfattning kan tagas till utgångspunkt för en närmare diskussion om taxeringskontrollens effek­ tivitet. För att på ett i allo godtagbart sätt kunna bedöma taxeringskontrollens nuvarande effektivitet hade det, framhålles i betänkandet, givetvis varit av värde om man kunnat på ett någorlunda säkert sätt klarlägga skattefuskets nuvarande omfattning. Att åstadkomma en sådan undersökning har ut­ redningen emellertid funnit ogörligt, i varje fall inom den begränsade tid som stått till utredningens förfogande. Utredningen har måst bygga sina allmänna bedömanden om skattefuskets omfattning på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Till grund för dessa bedömanden ligger även av utredningen infordrade uppgifter från rikets samtliga taxeringsintendenter angående under de senaste åren uppmärksammade, mera framträdande former av skattefusk, vilka uppgifter exemplifierats med redogörelser för aktuella fall. Vid sina besök hos olika länsstyrelser har ut­ redningen också sökt skapa sig en uppfattning om förhållandena i föreva­ rande avseende inom skilda län. Beträffande de uppgifter utredningen in­ hämtat och de iakttagelser som gjorts torde få hänvisas till utredningens redogörelse i kap. IV av betänkandet. Med stöd av de erfarenheter, som sålunda vunnits, torde det enligt ut­ redningens uppfattning kunna fastslås att — trots de åtgärder som under åren 1955 och 1956 vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivare taxeringskontroll — underdeklaration alltjämt förekommer i en omfattning som inte kan anses tolerabel varken från allmänna samhälleliga synpunk­ ter eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna. Såvitt utredningen kun­ nat finna torde det härvidlag röra sig om avsevärda belopp, som därest de behörigen taxerades skulle kunna inverka på det totala skattetrycket. Lika litet som det enligt utredningens mening går att exakt beräkna de inkomst- och förmögenhetsbelopp, som varje år på grund av skattefusk i

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 19

olika former undgår beskattning, synes man kunna hänföra skattefusket till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier skattskyldiga. Skattefusk förekommer otvivelaktigt inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Att vissa kategorier skattskyldiga likväl har större möjligheter än andra att genom oriktig deklaration undanhålla belopp från taxering är emellertid, enligt utredningen, uppenbart. I detta hänseende göres ofta gällande att skattskyldiga med enbart in­ komst av tjänst sällan har möjlighet att undgå taxering för all sin inkomst med hänsyn till den arbetsgivarna åvilande uppgiftsskyldigheten. Ett så­ dant påstående är, framhålles i betänkandet, i regel riktigt så länge in­ komsttagarens hela inkomst är att härleda från en och samme arbetsgivaie eller ett fåtal arbetsgivare och inkomsten utgjorts av kontantlön. Mycket ofta förekommer emellertid att löntagare vid sidan av sitt normala arbete åtar sig uppdrag av tillfällig art, t. ex. på fritid eller semester, och härför uppbär inkomst från annan än huvudarbetsgivaren. Eller också härrör lön­ tagarens normala inkomster från ett flertal olika arbetsgivare, t. ex. vid hemhjälp av olika slag, reparations- och underhållsarbeten å villor m. m. Utredningen anför därefter. Erfarenheterna utvisar att löntagare, som åtnjuter inkomst av sådana tillfälliga uppdrag eller från ett flertal arbetsgivare, i stor utsträckning und­ går eller försöker undgå beskattning helt eller delvis för dessa inkomster. Det är inte heller ovanligt att arbetsgivarna — ofta i samförstånd med ifrågavarande skattskyldiga — underlåter att lämna kontrolluppgifter rö­ rande för dessa uppdrag utbetalda ersättningar eller tillhandahållna för­ måner av olika slag. Men även löntagare med inkomst från en och samme arbetsgivare undgår ofta beskattning för sådana klart skattepliktiga för­ måner, som arbetsgivaren kontant eller in natura bereder löntagaren vid sidan av den normala lönen. Det kan härvidlag t. ex. vara fråga om kon­ tanta gratifikationer eller naturaförmåner av större värde, såsom av ar­ betsgivaren subventionerad bostad eller förmån av att för privat bruk kost­ nadsfritt utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil m. m. Även i detta hänseende kommer ofta skattefusket till stånd genom att arbetsgivaren och den an­ ställde kommer överens om att förmånerna inte skall tas upp på den kon­ trolluppgift som lämnas till taxeringsmyndigheterna. När det gäller lönta­ garna är även att märka att man beträffande de nu nämnda inkomsterna och förmånerna av tillfällig art eller vid sidan av den normala lönen vid taxeringskontrollen inte kan bygga på en jämförelse med den preliminära skatt, som inlevererats för den skattskyldige. I dylika fall har nämligen ofta skyldighet inte förelegat för arbetsgivaren att verkställa skatteavdrag enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Eller också har skatteav­ drag obehörigen underlåtits. Sammanfattningsvis torde, framhålles i betänkandet, i fråga om lönta­ garna allmänt sett kunna göras gällande att deras möjligheter att genom skattefusk undgå beskattning knappast är mindre än vad gäller andra kate­ gorier skattskyldiga. 1 det enskilda fallet rör det sig emellertid ofta om täm­ ligen blygsamma belopp. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som det här är fråga om, är det dock inte uteslutet att betydande belopp här­ igenom undgår beskattning.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I fråga om de andra kategorierna skattskyldiga konstaterar utredningen, att ju mer begränsade kontrollmöjligheterna är desto mer påfallande är tendenserna till skattefusk. Allt tyder, enligt utredningen, också på att de mera framträdande formerna av skattefusk förekommer hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. I det enskilda fallet rör det sig härvidlag oftast om betydligt större belopp än beträffande andra kategorier. Att möjligheterna till skattefusk för de nämnda grupperna är större beror givetvis i första hand på att taxeringsnämnderna i avsaknad av i vart fall mera omfattande kontrollmaterial inte kan underkasta deras i deklaratio­ nerna upptagna inkomst- och utgiftsredovisning samma minutiösa kontroll som löntagarnas. För att erhålla en någorlunda tillfredsställande kontroll av näringsidkarnas deklarationer krävs nämligen i regel taxeringsrevision, vilket många gånger är en tidskrävande procedur. Ett belägg för uppfattningen att skattefusk i betydande omfattning före­ kommer bland näringsidkare och andra företagare är enligt utredningens mening vad som kunnat konstateras vid verkställda taxeringsrevisioner under de senaste åren. Beträffande den redogörelse som härutinnan lämnas torde få hänvisas till betänkandet (s. 46, 140 och 141 samt bilaga 30). I betänkandet konstateras att verkställda granskningar, som i princip omfattat samtliga skattskyldiga inom vissa kategorier av rörelseidkare, har utvisat att underdeklaration förekommer inte endast hos sådana rö­ relseidkare, som granskats av speciella orsaker, utan även ofta hos andra skattskyldiga inom samma kategori, vilkas inkomstredovisning i vanliga fall inte blivit föremål för särskild uppmärksamhet från taxeringsmyndig­ heternas sida. Utredningen framhåller att skattskyldiga, vilkas räkenskaper reviderats i samband med branschgranskningarna, påföljande år ofta re­ dovisat betydligt bättre resultat än tidigare trots att verksamheten synes ha bedrivits under samma förhållanden de olika åren. Till belysande härav lämnas i betänkandet följande exempel från en i Stockholms stad utförd granskning av en viss bransch. Innehavarna av 21 stickprovsvis utvalda rörelser, motsvarande ca 10 % av de totalt granskade företagen inom branschen, deklarerade år 1954 en sammanlagd nettointäkt av ca 257 000 kronor. Efter taxeringsrevision fram­ ställdes förslag om höjning av de deklarerade nettointäkterna till ca 515 000 kronor. I sina åren 1955 och 1956 avgivna deklarationer uppgav de ifråga­ varande skattskyldiga nettointäkter på sammanlagt ca 415 000 respektive 513 000 kronor. Sistnämnda år redovisade alltså de nu nämnda rörelseidkarna själva i stort sett samma belopp, för vilka de föreslagits skola taxe­ ras år 1954. Det bör i detta sammanhang understrykas att under samtliga ifrågavarande beskattningsår priskontroll fanns inom branschen och att nå­ gon höjning av priserna inte förekom utöver kompensation för höjda löner till anställda.

Utredningen konstaterar att de av utredningen gjorda undersökningarna bekräftar den i direktiven uttalade uppfattningen att en effektivare taxeringskontroll är erforderlig. När det gäller att bedöma olika metoder för en effektivisering av kontrollen bör emellertid, enligt utredningen, till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061 21

början beräknas vilka ytterligare krav på kontrollapparaten som uppstår på grund av den allmänna varuskatten. I betänkandet erinras om att enligt 1959 års riksdags beslut kontrollen i fråga om den allmänna varuskatten skall samordnas med kontrollen be­ träffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I första instans skall taxeringen till allmän varuskatt omhänderhas av de särskilda taxerings­ nämnderna, varvid i första hand taxeringsassistenterna skall utnyttjas. I prop. 162/1959 uttalades vidare, att revisionsdetaljerna inom länsstyrelser­ nas taxeringssektioner skall i princip samtidigt utföra taxeringsrevision be­ träffande både inkomstskatt och varuskatt. I samband med den allmänna varuskattens införande genomfördes en viss ökning av revisionspersonalen på länsstyrelserna men det utsädes därvid att de nyinrättade tjänsterna var att betrakta som en första utbyggnad och att man senare med ledning av erfarenheterna finge bedöma behovet av ytterligare tjänster. De ökade anspråk på kontrollapparaten, som uppstått genom den all­ männa varuskatten, beror, framhålles i betänkandet, givetvis i första hand på att man därigenom fått ytterligare en skatt att öva tillsyn över. Att skat­ tefusk beträffande varuskatten kan vara ett incitament till skattefusk även beträffande inkomstskatten och vice versa är enligt utredningens uppfatt­ ning fullt naturligt. Erfarenheterna beträffande näringsidkarna tyder ock­ så på att skattefusket främst är inriktat på intäktsredovisningen — omsätt­ ningen — antingen så att enbart denna direkt minskas eller också på så sätt att hela rörelsen krympes. Utredningen fortsätter.

Varuskattens erläggande såsom preliminär skatt för sex redovisnings­ perioder under löpande år medför emellertid även behov av en mera kon­ tinuerlig övervakning inte bara av att skatten vederbörligen erläggs under uppbördsterminerna utan också i princip av att den vid varje uppbördstermin redovisade bruttoomsättningen och uppgivna avdrag för skattefri försäljning är riktiga. Detta sammanhänger med att underlaget för skatte­ beräkningen — omsättningen — i princip är detsamma för såväl den preli­ minära som den slutliga varuskatten. Detta underlag grundar sig i sin tur på den skattskyldiges bokföring. De allmänna kontrollåtgärder, som er­ fordras för att bedöma huruvida de i de preliminära varuskattedeklarationerna angivna siffrorna är riktiga och i överensstämmelse med underlaget, kan därför i regel inte vidtas på annat sätt än genom en närmare gransk­ ning av bokföringen. Därav följer i första hand att vid taxeringsrevision beträffande varuskatten även det löpande årets räkenskaper måste bli före­ mål för en mera ingående granskning i synnerhet i fråga om intäktsredo­ visningen. För inkomstbeskattningens del är en sådan ingående gransk­ ning av det löpande årets räkenskaper inte erforderlig utan i detta hän­ seende avser granskningen endast att kontrollera om bokföringen är förd å jour eller också utgör den en förutsättning för kassainventering. Samtidigt synes även kunna ifrågasättas huruvida inte kontrollen i fråga om varuskatten behöver ske oftare än vad som i allmänhet kan erfordras beträffande inkomstskatten. Detta beror på att en del av omsättningen kan vara fri från varuskatt. Vad som är skattepliktig eller skattefri om­ sättning kommer merendels inte att direkt framgå av det material ur bok­ föringen, som redovisas i den allmänna självdeklarationen. Även om där

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

redovisade siffror för bruttoomsättningen i en rörelse är riktiga och över­ ensstämmer med den bruttoomsättning, som är redovisad i varuskattedeklarationerna, behöver detta inte innebära att den varuskattepliktiga om­ sättningen i dessa deklarationer är riktig. Den erforderliga kontrollen härav kan — i varje fall i början — inte erhållas på annat sätt än genom en fullständig genomgång av bl. a. inköp och försäljningar i rörelsen. Å andra sidan, framhåller utredningen, torde det få antas att redan be­ fintligheten av en allmän varuskatt med därtill knuten omsättningsredovisning under beskattningsåret i viss mån underlättar kontrollen i fråga om inkomstbeskattningen och då främst i vad gäller intäktsredovisningen. Men detta gäller givetvis endast under den förutsättning att omsättningsredovisningen i sin helhet redan från början är korrekt. Någon nämnvärd inverkan på kontrollapparatens omfattning torde därför det angivna förhållandet knappast ha. Den effektivering av taxeringskontrollen beträffande både inkomst- och varubeskattningen, som sålunda bör komma till stånd, bör enligt utred­ ningens mening främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jäm­ ställda skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig naturligt där­ för att dessa skattskyldiga — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av material (bokföring o. dyl.) som normalt erbjuder de bästa kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skatt­ skyldigas och löntagarnas taxeringar. Utredningen betonar att en skärpt övervakning av företagargrupperna i taxeringshänseende inte innebär att dessa förutsätts göra sig skyldiga till skattefusk i större omfattning än andra grupper utan endast att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll be­ träffande samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. En effektivering av taxeringskontrollen anser utredningen främst böra syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. För att åstadkomma detta föreslår utredningen dels en förstärkning och rationali­ sering av organisationen dels ökade möjligheter för utbildning och fortbild­ ning av den personal, som skall sysselsättas med taxeringsrevisionsverksamhet, och dels ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa taxeringsrevision och erhålla kontrollmaterial.

Beträffande de organisatoriska frågorna ingår utredningen först på taxeringsassistentorganisationens närmare utformning och taxeringsassistenternas arbetsuppgifter. Utredningen föreslår att taxeringsassistenterna pla­ ceras dels på länsstyrelserna och dels på ett fåtal andra platser inom länen, vilka platser utvalts så att den erforderliga kontakten med de skattskyldiga underlättas samtidigt som en rationalisering av arbetet sker genom att större arbetsenheter skapas. Utredningen beräknar vid denna organisations­ form det totala antalet taxeringsassistenter och biträden till respektive 265 och 235. I förhållande till tidigare fattat principbeslut angående denna orga­ nisations utformning innebär utredningens förslag en minskning av de år­ liga kostnaderna för denna organisation med ca 313 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 23

Utredningen föreslår dessutom, att i taxeringsförfattningarna närmare anges de skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt skall behandlas av rörelsenämnd. Vidare föreslås andra åtgärder för att beframja och effek­ tivera taxeringen i dessa nämnder. Vidkommande taxeringsassistenternas arbetsuppgifter föreslår utred­ ningen att taxeringsassistenterna under icke-taxeringsperiod uteslutande skall användas för arbete med taxeringsrevision. Utredningen föreslår slutligen beträffande taxeringsassistentorgamsationen vissa justeringar i lönesättningen.

I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer anser utredningen att de till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall tagas i anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen. Utredningen föreslår vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetaljerna, vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal i landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Utredningens förslag inne­ bär för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom akademikerkarriären, 89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjäns­ ter inom biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i runt tal 3 milj. kronor. Med den föreslagna utformningen av taxeringsassistentorganisationen och

förstärkningen av revisionsdetaljerna samt de rationaliseringsåtgärder i öv­

rigt, som utredningen föreslår, beräknar utredningen att därav berörda skattskyldiga skall kunna bli föremål för taxeringsrevision i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod. Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Utredningen förutsätter att frågan om denna förstärkning närmare prövas i samband med att statens organisationsnämnd redovisar resultatet av sina undersökningar å landskon­ toren.

Vad avser utbildningsfrågorna föreslår utredningen att möjligheter beredes länsstyrelsernas utbildningsnämnd och riksskattenämndens kontrollbyrå att i ökad omfattning bedriva fortbildningsverksamhet beträffande den personal som sysselsättes med taxeringsrevision. För att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen och revisionsdetaljerna föreslår utredningen att vid sidan av de kur­ ser i Stockholm, som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande anordnar, tills vidare även särskilda kurser för landskanslistaspiranter an­ ordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961. I

I fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter föreslår utredningen vissa förtydliganden, ändringar eller kompletteringar. I första hand före­ slås, att bestämmelser införes i taxeringsförordningen som ger Kungl. Maj :t

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fullmakt att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper även för sådana skattskyldiga, som nu inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen eller jordbruksbokföringsförordningen. Den ifrågavarande fullmakten avses även skola innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter om det sätt, på vilket räkenskaperna skall närmare utformas och föras. Utredningen förordar vidare, att det i 20 § taxeringsförordningen avsedda underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Försummelse att föra och bevara räkenskaper och annat underlag för deklaration eller taxeringskontroll skall enligt utredningens förslag kunna föranleda straffpåföljd. Utredningen förordar vidare en skärpning av vissa i taxeringsförordningen meddelade straffbestämmelser. I fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter föreslår utred­ ningen en viss utvidgning av skyldigheten för fastighetsägare att utan anmaning lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringsrevision föreslås skola närmare preciseras. Det förutsättes, att det skall ankomma på taxeringsintendenten i länet att avgöra när och var taxeringsrevision skall äga rum. Utredningen förordar slutligen att bestämmelser införes om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet av vissa infordrade handlingar.

Utredningen förutsätter att dess förslag i organisatoriska hänseenden ge­ nomföres successivt och i en sådan takt, att den föreslagna utbyggnaden är helt genomförd senast under budgetåret 1964/1965.

ÖVERSIKT ÖVER ORGANISATIONSNÄMNDENS RAPPORT

Organisationsnämnden har under åren 1958—1960 närmare studerat verk­ samheten bl. a. vid taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i fem län. Undersökningarna vid taxeringssektionerna har ej omfattat de fr. o. m. den 1 januari 1960 nyinrättade varuskattekontoren. Dessa kontor har ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man genom en organisationsundersökning skulle erhålla ett fullt tillförlitligt underlag för att bedö­ ma, hur arbetet bäst skall bedrivas och huruvida personaluppsättningen är lämpligt avvägd. Enligt överenskommelse med taxeringskontrollutredningen har nämnden heller icke till närmare prövning upptagit frågan om orga­ nisationen av samt arbetsformerna och personaluppsättningen vid taxeringssektionernas revisionsdetaljer. Resultatet av dessa undersökningar har organisationsnämnden redovisat i den förut omnämnda rapporten angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier. Tillsam­ mans med nämnda rapport har organisationsnämnden jämväl avgivit en

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 25

slutrapport rörande organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas ka­ meralsektioner. Sistnämnda slutrapport har emellertid icke sådant ome­ delbart samband med taxeringskontrollutredningens betänkande att den bör behandlas i detta sammanhang. I rapporten rörande taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndskanslierna framlägges förslag till arbetsförenklingar även­ som förslag rörande personalorganisationen. Den föreslagna personalorga­ nisationen innebär en minskning av personalen vid ifrågavarande delar av landskontoret med ca 12 tjänster inom landskanslistkarriären samt 47 tjänster eller motsvarande i fråga om biträdespersonal och tillfällig perso­ nal. Vad gäller de tjänster, för vilka krävs akademisk examen, innebär för­ slaget för prövningsnämndskanslierna och taxeringssektionerna en ökning med 5 respektive 22 dylika tjänster. Framhållas må att organisationsnämnden i sitt förslag till personalplan för kameralsektionerna föreslagit mot­ svarande minskning av akademikertjänster.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER I REMISSYTTRANDENA

I remissyttrandena ger man allmänt uttryck för uppfattningen att skatte­ fusket i dess olika former bör stävjas. Däremot råder i viss mån delade me­ ningar om vilken omfattning skattefusket för närvarande har och vilka åtgärder som bör vidtagas för att komma till rätta med rådande missför­ hållanden. Kooperativa förbundet framhåller att — då det gäller att bedöma angelä­ genheten av motåtgärder — man inte enbart bör se det hela som en statsfinansiell fråga. Helt allmänt kan pekas på frågans vikt för strävandena efter en rättvis fördelning av skattebördan mellan olika medborgare och samhällsklasser och dess betydelse för den allmänna rättsmoialen. Häi till kommer, framhåller förbundet, emellertid vissa speciella synpunkter, som kanske kan anses ligga något vid sidan om, men som likväl bör beaktas i detta sammanhang. Förbundet fortsätter. Förbundet syftar här på sådana företeelser inom näringslivet som att en säljare i försäljningsbefrämjande syfte vidtager åtgärder för att underlätta och bereda mark för skattefusk från köparens sida. Även företag, som för egen del icke vill ge sig in på skattefusk, drar sig ofta icke för eller känner sig mer eller mindre tvingade att tillmötesgå önskemål från köpares sida om ut­ färdande av proformafakturor, oriktig rubricering i fakturor eller liknan­ de vid äventyr att köparen eljest är förlorad som kund. Det bör ur olika synpunkter och inte minst för näringslivets egen del vara ytterst angeläget att tendenser av detta slag motarbetas. Enligt förbundets mening är det inte praktiskt möjligt att skapa en så fullständig kontrollapparat, att alla manipulationer i skatteundandragande syfte kan' uppspåras och beivras. För att slävja skattefusket är det där­ för minst lika viktigt att den allt övervägande delen av skattebetalarna,

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vare sig dessa är löntagare, näringsidkare eller tillhör en annan inkomst­ klass, är inställda på att lojalt och riktigt fullgöra sin deklarationsplikt. Förbundet fortsätter.

Det under och efter kriget höjda skattetrycket har utsatt den allmänna deklarationsmoralen för hårda påfrestningar och det är icke ägnat att för­ våna att den på åtskilliga håll sviktat och undergrävts. Icke minst har dessa påfrestningar resulterat i ett markerat motsatsförhållande mellan skatte­ myndigheter och skattebetalare. Här skall icke göras något försök att när­ mare undersöka vems skulden härtill är. Det må dock framhållas att åt­ skilliga yttranden från näringsorganisationer och andra företrädare för skattebetalare mången gång präglats av en viss negativ inställning även till av statsmakterna redan fattade beslut om skatteuttag och att gemene man härigenom lätt bibringats den uppfattningen att skattemyndigheten är eu motståndare, vars bekämpande ur näringslivets synpunkt är vällovligt. Å andra sidan kan icke statsmakterna, vare sig det gäller den enskilda före­ trädaren för skattemyndigheterna eller de lagstiftande organen, fritas från sin del av skulden till det rådande bistra skatteklimatet. I många fall har taxeringstjänstemäns bristande smidighet i uppträdande och benägenhet att betrakta varje deklarant som presumtiv falskdeklarant väckt ovilja. Mång­ en gång har man tyckt sig spåra en viss tröghet hos statsmakterna — möj­ ligen beroende av att de rent fiskala intressena överbetonas — att rätta till bestämmelser, som strider mot vad som anses vara materiellt riktigt och rättvist, under det att skattedomstolars utslag, som gått skattemyndighe­ terna emot, ofta och snabbt föranlett ny lagstiftning. Det är vanskligt att för­ söka bedöma vad som kan och bör göras för att förbättra deklarationsmo­ ralen och för att i görligaste mån undanröja onödiga friktioner mellan skattebetalare och skattemyndigheter. Det torde dock stå klart att åtgärder av detta slag är ett viktigt led i kampen mot skattefusket och att åtskilligt kan göras genom gemensamma ansträngningar av myndigheter och närings­ organisationer.

Enligt förbundets mening bör en mycket väsentlig del av kontrollarbetet utföras på taxeringsnämndsstadiet eller i mycket nära anslutning härtill. Utredningen har, framhåller förbundet, lagt tyngdpunkten på en förstärk­ ning av de personella resurserna på revisionsdetaljerna och taxeringssektionens allmänna detaljer. Förbundet vill ifrågasätta om icke en del av den­ na personalförstärkning i stället borde tillföras taxeringsassistentorganisalionen för att därigenom möjliggöra en verkligt effektiv granskning av deklarationsmaterialet på taxeringsnämndsstadiet. Härigenom borde den kva­ lificerade revisionspersonalen i större utsträckning få tid för de mer krä­ vande och svårare uppgifterna att komma till rätta med det organiserade skattefusket.

Från organisationerna på näringslivets område framhålles att skattemoralen inte är sämre bland näringsidkare än bland andra grupper av skatt­ skyldiga. Organisationerna delar utredningens åsikt att medvetet skatte­ fusk måste effektivt bekämpas. Lantbrukets skattedelegation har emeller­ tid den uppfattningen att en stor del av de felaktigheter, som rubriceras som skattefusk, beror mera på okunnighet om gällande taxeringsregler än på medvetna skattefuskåtgärder. I dessa fall synes upplysning vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 27

av större betydelse än taxeringskontroll. Enligt delegationens mening bör därför från statens sida vidtagas positiva åtgärder för spridande av saklig upplysning i taxeringsfrågor. För närvarande synes praktiskt taget inte någon sådan verksamhet bedrivas. I detta avseende söker näringslivets or­ ganisationer lämna de skattskyldiga vägledning och hjälp på olika sätt, ge­ nom upplysande artiklar, föredragsverksamhet och kurser, broschyrer och andra handledningar samt genom konsultativ rådgivning till enskilda skatt­ skyldiga. Utredningen har enligt delegationens mening i alltför ringa utsträck­ ning beaktat denna fråga. Delegationen fortsätter. De exempel på skattefuskmetoder, som utredningen lämnat, visar visser­ ligen att dessa metoder i det enskilda fallet kan vara nog så raffinerade. Exemplen ger emellertid inte alls någon upplysning om frekvensen av des­ sa fall. Den tillgängliga statistiken över resultatet av de under 1958 och 1959 verkställa taxeringsrevisionerna visar knappast heller att skattefusket beloppsmässigt sett skulle vara särskilt stort, trots att man får antaga att de utförda taxeringsrevisionerna inriktats på särskilt misstänkta fall av underdeklaration. Skulle sistnämnda antagande inte vara riktigt, synes en allvarlig misshushållning med de tillgängliga kvalificerade personella re­ surserna föreligga. Liknande synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund. Sveriges köpmannaförbund framhåller att ju högre skattetrycket blir, desto viktigare blir kontrollen. Sveriges hantverks- och industriorganisa­ tion betonar att ju mera taxeringsmyndigheternas befogenheter ökas, desto viktigare är det att dessa befogenheter utövas på rätt sätt. De mindre före­ tagarna av typen hantverk och småindustri befinner sig ofta i en svår situa­ tion i fråga om handhavandet av redovisningen. Det praktiska arbetet i rö­ relsen kräver, framhåller organisationen, i allmänhet full arbetsinsats och därutöver får företagaren ofta på kvällstid utföra det med rörelsen sam­ manhängande bokföringsarbetet. Förståelsen för redovisningsfrågor är icke sällan bristfällig och fel begås många gånger på grund av ren okunnighet. Det är, enligt organisationen, av yttersta vikt, att de befattningshavare, som skall handha taxeringskontrollen såväl i första instans som på taxeringssektionen, är omdömesgilla och kvalificerade för sin uppgift. Svensk industriförening håller för sannolikt att procenten av skattefus­ kande medborgare under årens lopp hållit sig ganska konstant. De alltmer finslipade kontrollmetoderna har enligt föreningens mening bidragit till att avslöja flera skattefuskare än tidigare, och detta förhållande kan skenbart ingiva föreställningen att skattefusket relativt sett ökar i vårt samhälle. Enligt föreningens uppfattning har antalet skattefuskare bland företagare gått ned, bl. a. därför att under efterkrigsåren förekommande näringsidkare av typen »företagare med kontoret på fickan» försvunnit, medan skattefus­ ket ökat bland löntagarna. Föreningen fortsätter. Föreningen kan redovisa ett stigande antal rapporter från industriidkare utvisande att vid anställning av yrkesfolk för tillfälliga arbeten på lördagar, då övertid fått tas i anspråk på grund av toppbelastning i produktionen, än den ene än den andre förklarar att förutsättningen för detta lördagsarbetes ut­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

förande är den, att den utbetalda löneersättningen icke anmäles för beskatt­ ning eller att källskatt dragés. När vederbörande företagare vägrar att accep­ tera dylika förslag, blir svaret regelmässigt, att »då kan man ta jobb hos nå­ gon privatperson som bygger». Byggnadsverksamheten på egnahemsområdet är som bekant livlig liksom även ifråga om sportstugor och weekendställen. Denna inställning har synbarligen genom de ökade möjligheter till extraför­ tjänster som en rikligare fritid erbjuder löntagarna ökat skattefuskarnas an­ tal bland dessa, samtidigt som sådant fusk bland näringsidkarna uppen­ barligen enligt ovan angivna skäl minskat. Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening. Landsorganisationen framhåller att — även om det torde vara uppenbart, att de ökade skatteintäkter för stat och kommun, som med säkerhet blir följden av den förbättrade skattekontrollen, kommer att bli större än kost­ naden att genomföra utredningens förslag — detta dock ej får vara det av­ görande skälet för ett genomförande eller ej av förslagen. Stora grupper av löntagare torde, framhåller organisationen, betrakta näringsidkare och där­ med jämställda skattskyldiga som inkomsttagare, vilka taxeringsmyndighe­ terna inte kan granska på samma rigorösa sätt som löntagare. Det är därför av största vikt — inte minst av psykologiska skäl — att möjligheten att skattefuska reduceras så långt det över huvud taget är möjligt för alla inkomsttagare och förmögenhetsägare. Genom att utredningens förslag även kommer att medföra ökad kontroll av löntagarnas inkomster, torde, enligt organisationens mening, ingen kunna finna invändningar mot de av utred­ ningen föreslagna ökade möjligheterna till taxeringsrevision liksom till de vidgade befogenheterna för taxeringsmyndigheterna. Den av utredningen föreslagna effektiviseringen av taxeringskontrollen bör enligt landsorganisationens uppfattning närmast betraktas som ett minimiförslag, som — sedan tillräcklig erfarenhet vunnits under några år — i vissa delar kan behöva kompletteras med ändringar och tillägg till taxeringsförordningen liksom med personalförstärkningar på behövliga avsnitt i taxeringsorganisationen. Därefter anföres. Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda den för den förstärkta or­ ganisationen erforderliga personalen är det förklarligt, att utredningen stan­ nat för en successiv utbyggnad under en fyraårsperiod av taxeringsorganisa­ tionen, även om det varit önskvärt att denna utbyggnad skett i snabbare takt LO anser, att allt bör göras för att åtminstone under den föreslagna fyraårsperioden få utredningens förslag i organisatoriska hänseenden ge­ nomförda. Detta betyder, att lönesättningen för den kvalificerade persona­ len bör vara sådan, att kompetenta och för ifrågavarande arbetsuppgifter lämpliga personer kommer att söka dessa tjänster.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att taxeringskontrollen ständigt bör vara utformad med hänsyn till det aktuella skattesystemet. En­ ligt organisationens mening bör större tonvikt läggas på indirekt beskatt­ ning. Taxeringskontrollutredningens förslag till utbyggnad av kontrollappa­ raten finner organisationen motiverat under förutsättning att skattesystemet reformeras redan de närmaste åren i sådan riktning att fuskmöjligheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 29

minskas. Om så inte blir fallet kan frågan om en kraftigare utbyggnad än som nu föreslås bli aktuell. Även enligt Sveriges akademikers centralorganisation måste en fortsatt omläggning av skattesystemet i samma riktning som skedde genom omsätt­ ningsskattens införande, d. v. s. i riktning mot beskattning av konsumtionen i stället för beskattning av inkomsten, betraktas som den centrala åtgärden mot skatteflykten. Det sagda utesluter enligt organisationens mening själv­ fallet icke en effektivisering av den nuvarande skattekontrollen så länge nuva­ rande skattesystem består. Organisationen yttrar vidare. Utredningen har i sina förslag lagt tyngdpunkten på en utökad taxeringskontroll inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer och taxeringssektionernas allmänna detaljer. Det är emellertid minst lika angeläget att taxeringen i första instans — taxeringsnämnderna — göres effektiv. Det är av väsent­ ligt intresse för de skattskyldiga att taxeringarna i denna instans i så stor utsträckning som möjligt blir definitiva och att den erforderliga kontrollen såvitt möjligt sker innan taxeringen fastställes. SACO vill därför föreslå, att utredningens förslag överarbetas på denna punkt i syfte att i första hand öka och utbygga taxeringsassistentorganisationen. Riksskattenämnden framhåller att det för bedömning av den nuvarande skattekontrollens effektivitet hade, såsom utredningen anför, varit av stort värde om man med någorlunda exakthet hade kunnat beräkna och klarlägga skattefuskets nuvarande omfattning. Då detta icke har bedömts möjligt, har utredningen enligt riksskattenämndens mening fullt riktigt byggt sina bedömanden därom på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Riksskattenämnden understryker utredningens uppfattning att skattefusket icke kan hänföras till viss bestämd eller vissa bestämda kate­ gorier skattskyldiga utan att skattefusk erfarenhetsmässigt förekommer inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Vad beträffar möjligheterna till skat­ tefusk bör man därför icke draga någon bestämd gräns mellan rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare å den ena sidan och löntagare å den andra sidan. Därefter anföres. Enligt riksskattenämndens erfarenhet är det otvivelaktigt så att vissa grupper av löntagare såsom t. ex. målare, byggnadsarbetare, murare, bilre­ paratörer, i hemhjälp sysselsatta m. fl. ha större möjligheter till skattefusk än andra grupper av löntagare såsom t. ex. flertalet industriarbetare och tjänstemän, vilka ofta icke alls ha några möjligheter i den vägen. Inom först­ nämnda kategorier lära möjligheterna att underlåta att deklarera extrain­ komster vara betydande. Riksskattenämnden vill peka på t. ex. de möjlig­ heter härutinnan, som föreligga för dem som syssla med underhållsarbeten på schablontaxerade egnahemsfastigheter och vid reparation av privatbi­ lar. Icke minst torde införandet av femdagars arbetsvecka medföra ökade möjligheter att på fritid bedriva extra arbete med svårkontrollerbara in­ komster. Med ovanstående vill riksskattenämnden emellertid självfallet icke ha sagt att icke möjligheterna till skatteundandragande, såvitt angår mera betydande belopp, är väsentligt större för företagare än för anställda. Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning alt effektiviscringen av taxeringskontrollen beträffande såväl inkomst- som varubeskattningen

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

främst bör inriktas på näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga, vilka — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av kon­ trollmaterial i form av räkenskaper, anteckningar eller dylikt, som möjlig­ gör kontroll — genom taxeringsrevision — såväl av deras egen som av and­ ra liknande skattskyldigas och som en följd härav även löntagarnas taxe­ ringar. Härigenom skulle uppnås en förbättrad taxeringskontroll beträffan­ de de flesta kategorier skattskyldiga. Kammarrätten säger sig kunna i princip instämma i att behov föreligger av förstärkning av taxeringsorganisationen, men anser sig i detta samman­ hang böra påpeka att personalförstärkningen är påkallad av utformning­ en av det nuvarande skattesystemet. Kammarrätten erinrar om den pågå­ ende översynen av skattesystemet och ifrågasätter om inte med hänsyn där­ till viss försiktighet bör iakttagas vid den fortsatta utbyggnaden av taxe­ ringsorganisationen. Kammarrätten tillägger. Då näringsidkarna och därmed jämställda skattskyldiga i regel äro i be­ sittning av bokföringsmaterial, som normalt erbjuder goda kontrollmöjlig­ heter såväl beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering som i frå­ ga om andra liknande skattskyldigas och löntagares taxeringar anser kam­ marrätten vidare att utredningens förslag till effektivisering av framför allt taxeringsrevisionen kan bliva ett värdefullt medel för kontroll av icke endast näringsidkarnas utan även löntagarnas självdeklarationer.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller att beräkningen av såväl förmåner från som avgifter till socialförsäkringen i många fall är be­ roende av de åsatta inkomsttaxeringarna. Dessas riktighet är sålunda av stor betydelse jämväl för socialförsäkringen. Det är därför även ur socialförsäkringssynpunkt i hög grad önskvärt att taxeringskontrollen är effektiv. De av utredningen framlagda förslagen synes enligt nämndens mening väl ägnade att åstadkomma förbättring av nämnda kontroll.

Från länsstyrelsernas sida uttalas allmänt att tillskapandet av taxeringsassistentorganisationen medfört en effektivare taxering men att ytter­ ligare åtgärder är erforderliga för att nå en tillfredsställande taxeringskon­ troll. Många länsstyrelser beto*ar dock att utbyggnaden med hänsyn till svå­ righeterna att erhålla lämplig och välutbildad personal inte får ske alltför snabbt. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en effektivare taxerings­ kontroll är nödvändig för att man skall kunna nå fram till en riktigare och rättvisare taxering än vad nu är fallet. De av utredningen föreslagna åtgär­ derna för en effektivisering av taxeringskontrollen är i sina huvuddrag ra­ tionella och riktiga och kan i stora delar tillstyrkas. Länsstyrelsen instäm­ mer helt med utredningen om att en effektivisering av taxeringskontrollen främst bör syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. Länsstyrelsen är även ense med utredningen om att man bör söka åstadkom­ ma detta inte bara genom att öka länsstyrelsernas personella resurser utan även genom att rationalisera arbetsmetoderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 31

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Söder­ manlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kopparbergs och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att den hittillsvarande ordningen för taxering och skatteuppbörd snarast möjligt överses men har icke något att erinra mot att i avbidan på resultatet av en sådan genomgripande omge­ staltning den nuvarande taxeringsorganisationen utbygges i huvudsak på det sätt som taxeringskontrollutredningen föreslagit. Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar att ett verkligt behov föreligger av en skärpning av taxeringskontrollen och en effektivisering av kontrollappa­ raten. I främsta rummet bör härvid taxeringen av näringsidkare beaktas. Länsstyrelsen betonar att en förbättrad kontroll av sådana skattskyldigas taxering kommer att nära nog automatiskt medföra en noggrannare tillsyn av ett betydande antal löntagares självdeklarationer. Länsstyrelsen tillägger. En återgång till tidigare ordning för taxering av rörelseidkare m. fl., som är fysiska personer, dödsbon eller familjestiftelser, torde icke kunna komma i fråga. De erfarenheter, som hittills vunnits av den nya organisationen för taxering av sådana skattskyldiga, synes visa, att enda möjligheten till en fortsatt förbättring av taxeringen ligger i en utbyggnad av denna organisa­ tion. Det torde så småningom bliva ofrånkomligt, att till grund för all taxe­ ring av inkomst och förmögenhet lägga en av statligt anställda tjänstemän verkställd utredning, såvida icke den allmänna översyn av beskattningssystemet, som under år 1960 anförtrotts en särskild utredning, kan ge till re­ sultat avsevärt förenklade former för beskattning av vissa inkomstslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker utredningens uttalande att skattefusket icke torde vara begränsat till viss eller vissa kategorier skatt­ skyldiga. Såsom framhållits av utredningen förekommer skattefusk inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Med hänsyn till de begränsade kontroll­ möjligheter, som för närvarande står till buds beträffande vissa kategorier skattskyldiga kan dock, enligt länsstyrelsen, med visst fog antagas, att skat­ tefusk förekommer i större omfattning och med större framgång bland des­ sa än bland grupper, vilkas deklarationer är lättare att kontrollera. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att en effektivisering av taxeringskontrollen ligger i de lojala skattebetalarnas intresse och länssty­ relsen instämmer i utredningens uttalande, att en utökning av taxeringskon­ trollen i första hand bör inriktas på särskilt svårkontrollerbara deklaratio­ ner. Länsstyrelsen är vidare ense med utredningen om att detta nödvändig­ gör såväl en utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen som av revisionsdetaljen vid landskontoren. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att erfarenheterna från 1960 års taxeringsarbele ger en antydan om, att svårigheter kommer att mö­ ta vid den fortsatta utbyggnaden, därest icke kraftiga åtgärder vidtages för eu rationalisering av arbetet och för intensifierad och utvidgad utbildning av landskanslister. Länsstyrelsen är helt ense med utredningen rörande me­ toderna att nå detta mål.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera andra länsstyrelser betonar att rättssäkerhetssynpunkterna måste hållas i för­ grunden vid utbyggnaden av taxeringsorganisationen.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Den reform av taxeringsväsendet som beslöts år 1956 hade till målsätt­ ning en effektivisering av taxeringsarbetet samt ett ökat rättsskydd för de skattskyldiga. Att reformen i betydande utsträckning infriat de till den­ samma knutna förväntningarna understrykes såväl av utredningen som av ett flertal remissinstanser. Vad särskilt angår taxeringskontrollen har det bl. a. från länsstyrelsernas sida vitsordats att den nya organisationen med­ fört en avsevärd förbättring. Alltjämt torde dock, såsom utredningen fun­ nit, underdeklaration förekomma i en utsträckning som inte är tolerabel varken från det allmännas synpunkt eller med hänsyn till de lojala skatte­ betalarna. Vad som framkommit om effekten i detta hänseende av 1956 års reform kan sammanfattas så, att man på ett mera verkningsfullt sätt än tidigare kunnat bekämpa skattefusket men också att vi numera har kon­ kreta belägg för att detta bär en omfattning som man tidigare, i vart fall på vissa håll, inte räknat med. Det är av naturliga skäl inte möjligt att mera exakt ange de belopp som genom oriktiga deklarationer undandrages det allmänna. Erfarenheterna från taxeringsarbetet visar dock att det måste röra sig om mycket betydande belopp. Utredningens redogörelse för resultatet av en kategoriundersökning i Stockholms stad ger en antydan om storleksordningen av det skattesvinn det här gäller. Undersökningen avsåg 21 stickprovsvis utvalda rörelser med en sammanlagd deklarerad nettointäkt av 257 000 kronor; granskningen resulterade i en fördubbling av nettointäkterna. Följande år redovisade samma skattskyldiga själva i stort sett fördubblade inkomster jämfört med tiden före granskningsaktionen. Såsom påpekats från olika håll förekommer skattefusk hos löntagare likaväl som hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. Det torde dock knappast kunna förnekas att möjligheterna till skattefusk är avsevärt mindre för löntagare i gemen än för andra yrkeskategorier. Skattefusket hos löntagare möjliggöres i regel genom att arbetsgivaren inte fullgör sin skyldighet att lämna löneuppgifter. Såsom Kooperativa förbundet framhållit torde även de, som själva deklarerar hederligt, stundom vara benägna eller känna sig mer eller mindre tvingade att hjälpa andra att undandra skatt genom att lämna felaktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. En bidragande orsak till det florerande skattefusket torde vara, att man i vida kretsar inte bedömer falskdeklaration som ett allvarligt brott. Även i den offentliga diskussionen har, i vart fall tidigare, uttryck givits för upp­ fattningen, att man kan inte bara förklara utan även försvara skattefusket

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 33

med att skatterna är höga. Det är därför, såsom bevillningsutskottet fram­ höll i sitt betänkande nr 45 till föregående års riksdag, en angelägen upp­ gift att söka påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i sådan riktning, att dessa i högre grad än nu framstår såsom ett allvarligt åsidosättande av medborgerlig plikt. Till en viss grad kan en sådan ändrad inställning, på sätt utskottet fram­ höll, nås genom upplysnings- och propagandaverksamhet. Men skattebrot­ tets allvarliga karaktär måste även understrykas genom att sådana brott i största möjliga utsträckning uppdagas och beivras. I propositionen nr 28 till årets riksdag har redan föreslagits en skärpning av skattestrafflagens bestämmelser. Därutöver har förutskickats vissa åtgärder för att tillse att åtalsanmälningar sker i större utsträckning än nu är fallet. Den betydelsefullaste åtgärden för att förebygga att inkomster undandras beskattning är dock, som bevillningsutskottet framhöll, att intensifiera taxeringskontrollen. Härför erfordras en ökning av taxeringsorganisationens personella resurser. Samtidigt bör man på allt sätt försöka tillse att till­ gängliga arbetskraft utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Vad ut­ redningen föreslagit härutinnan synes i det stora hela väl ägnat att ligga till grund för beslut av statsmakterna. Det här anförda torde i och för sig ge svar på frågan varför det redan nu är aktuellt att överse en organisation som beslöts år 1956 och som ännu inte är färdigutbyggd och likväl i stort sett fungerat tillfredsställande. Jag vill yt­ terligare peka på en i sammanhanget väsentlig omständighet. Såsom beto­ nats från näringsorganisationernas sida måste stora krav ställas på per­ sonalen inom taxeringsorganisationen i fråga om utbildning och övriga kva­ lifikationer. Trots intensifierad rekrytering och utbildning är tillgången på sålunda kvalificerad personal begränsad. Det är därför nödvändigt att, uti­ från vunna erfarenheter, tillse att arbetet bedrives och den fortsatta ut­ byggnaden sker så att personalen utnyttjas på mest effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. I några yttranden har framhållits, att man i första hand bör inrikta sig på att effektivisera kontrollen i första instans, d. v. s. i taxeringsnämnderna. Jag vill med anledning härav erinra om alt tyngdpunkten i 1956 års reform låg på att försöka förbättra taxeringsarbetet i första instans. För detta ända­ mål tillskapades taxeringsassistentorganisationen. Vidare utsträcktes den tid under vilken ordförandena och övriga funktionärer kunde ägna sig åt kon­ trollarbetet. I sistnämnda hänseende torde man år 1956 ha gått så långt som överhuvud är möjligt med hänsyn till den nuvarande uppbördsorganisationen. Vad åter angår assistentorganisationen torde det nu föreliggande för­ slaget innebära en betydande effektivisering. Samtidigt ökas möjligheterna att snabbt få organisationen färdigutbyggd. Några remissinstanser har framhållit önskvärdheten av en övergång till ett skattesystem med tyngdpunkten mera lagd på indirekta skatter. Som bekant pågår en allmän översyn av skattesystemet, varvid eu av huvudupp- 3 Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gifterna är att undersöka möjligheterna för en omläggning i sådan riktning. Det måste emellertid dröja åtskillig tid, innan denna översyn kan resultera i konkreta reformer. Vi måste därför anpassa kontrollapparaten till det nu­ varande skattesystemet. Jag vill tillika understryka, att hur skattesystemet i en framtid än kommer att utformas, en omfattande skattekontroll blir nödvändig. Det finns således ingen anledning antaga, att taxeringsorganisationen efter den utbyggnad, varom nu kan bli fråga, i framtiden skulle visa sig vara för stort tilltagen. Jag delar utredningens mening, att en effektivisering av taxeringskontrollen i dagens läge främst bör syfta till att öka möjligheterna att verk­ ställa taxeringsrevision. En skärpt kontroll av företagargrupperna innebär, som utredningen framhåller, att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll av samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. Beträffande förslagets olika detaljer skall jag återkomma i det följande, därvid även organisationsnämndens förslag till personalorganisation för taxeringsavdelningarnas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier skall upptagas till behandling. Det förslag till omorganisation som nu framlägges berör inte överståthållarämbetets skatteavdelning. Organisationen av sistnämnda avdelning är emellertid sedan år 1959 under utredning, och jag utgår från att denna utredning kommer att slutföras snarast möjligt och föreligga senast under år 1962.

Oavsett personalresurserna kan en taxeringskontroll inte bli effektiv, om taxeringsmyndigheterna inte har tillräckliga befogenheter för att fullgöra sina uppgifter. Genom beslut av 1955 års riksdag infördes åtskilliga bestäm­ melser i taxeringsförordningen med syfte att åstadkomma en effektivare taxeringskontroll. Bestämmelserna innefattade en vidgad uppgiftsskyldighet samt ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna, främst i samband med taxeringsrevision. Då den nya taxeringsförordningen antogs år 1956, vidtogs ytterligare ändringar av bestämmelserna i samma syfte under sam­ tidigt hänsynstagande till de skattskyldigas krav på rättsskydd. Redan i prop. 160 till 1955 års riksdag förutskickades att man borde överväga att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen be­ slag och husrannsakan för det fall då handlingar inte frivilligt ställdes till förfogande för taxeringsrevision. Förslag till lag om handräckning vid taxe­ ringsrevision har i enlighet härmed genom prop. 62 förelagts årets riksdag. Även taxeringsförordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet och om taxeringsmyndigheternas befogenheter bör överses i detta sammanhang mot bakgrunden av de erfarenheter som hittills vunnits vid tillämpningen, där­ vid såväl kooitrollsynpunkter som rättssäkerhetssynpunkter måste beaktas. Beträffande de olika ändringsförslag som utredningen framlagt i detta hän­ seende skall jag återkomma i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 35

III. Taxeringsorganisationen

NUVARANDE ORGANISATION I HUVUDDRAG

Landskontorens organisation i stort Länsstyrelsen består av två avdelningar, landskansliet och landskontoret. Inom landskontoret, vars chef är landskamreraren, handlägges ärenden an­ gående taxeringsväsendet samt beskattningsväsendet i övrigt. Landskontoret är indelat i tre sektioner, nämligen kameralsektion, taxeringssektion och uppbördssektion. Sektionerna är uppdelade i olika arbetsdetaljer. Sålunda hör till kameralsektionen som en särskild arbetsdetalj prövningsnämndens kansli. Taxeringssektionen är normalt indelad i tre olika arbetsdetaljer, nämligen »allmän detalj», »revisionsdetalj» och (från och med den 1 ja­ nuari 1960) »varuskattedetalj» (varuskattekontoret). Vid landskontoret i Göteborgs och Bohus län finnes därjämte en särskild sektion för sjömansskatteärenden (sjömansskattekontoret). Sektionschef för taxeringssektionen är taxeringsintendenten. Prövnings­ nämndens kansli förestås i samtliga län utom Gotlands under landskamre­ raren av en länsassessor. I Gotlands län är landskamreraren i egenskap av chef för kameralsektionen även föreståndare för prövningsnämndens kansli. Å taxeringssektionerna tjänstgör — förutom taxeringsintendenter — bi­ trädande taxeringsintendenter, länsrevisorer, förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer, förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, förste landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader. Till taxeringssektionerna hör även taxeringsassistenterna, ehuru de är lo­ kalt placerade hos de lokala skattemyndigheterna. Å prövningsnämndernas kanslier tjänstgör — förutom vederbörande fö­ reståndare -— länsnotarier, förste landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader. Enligt 49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333) fordras för behörighet till tjänst som landskamrerare eller sådan länsas­ sessor, som har att förestå prövningsnämndens kansli, att ha avlagt juris kandidatexamen. För behörighet till tjänst som länsassessor eller förste länsnotarie å landskontor eller till tjänst som länsnotarie å landskontor fordras att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen. För behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent och förste taxeringsinspektör fordras att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen vid handelshögskola. Behörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxerimgsrevisor och taxeringsrevisor tillkommer endast den, som avlagt examen vid handelshögskola. För tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent och landskanslist

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

finnes inga andra behörighetsvillkor föreskrivna än att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som Kungl Maj:t bestämmer. I regel har dessa befattningshavare handelsgymnasium eller studentexamen.

Organisationen i personellt avseende Fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjäns­ terna på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier framgår av personalplanen för länsstyrelserna, som varje år fastställes av Kungl. Maj :t. Beträffande organisationen hänföres länsstyrelserna till olika grup­ per, grupp I—grupp V, varvid gruppen III är uppdelad på de fyra under­ grupperna A—D. Inom olika grupper (undergrupper) är organisationen i princip lika uppbyggd. Avsteg från den principiellt lika uppbyggnaden har emellertid skett i flera fall. För landskontorens del hänföres de olika länsstyrelserna till följande grupper: grupp I länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bo­ hus län; grupp II länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län; grupp III A länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län; grupp III B länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län; grupp III C länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Öre­ bro län; grupp III D länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Jämt­ lands län; grupp IV länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Hallands län; samt grupp V länsstyrelsen i Gotlands län. Den nu nämnda grupperingen av länsstyrelserna genomfördes genom be­ slut av 1952 års riksdag. Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande gjort vissa samman­ ställningar av taxeringssektionernas i länen personal den 1 januari 1960. Dessa sammanställningar torde som Bilagor 1—5 få fogas vid statsråds­ protokollet för denna dag. Till sammanställningarna lämnar taxeringskontrollutredningen följande kommentar. Av bilagorna 1—4 framgår närmare de olika tjänsternas fördelning på taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i länen den 1 ja­ nuari 1960. I bilagorna har även redovisats det antal befattningshavare, som vid denna tidpunkt tjänstgjorde å sektionerna och kanslierna utöver den fastställda personalramen antingen såsom tjänstemän å övergångsstat eller såsom stadigvarande anställd extra personal. Av bilagan 2 kan utläsas, att 166 av de mera kvalificerade tjänsterna inom taxeringssektionerna eller ca 54 % av samtliga sådana tjänster utgöres av sådan taxeringsrevisionspersonal, för vilken examen från handelshögskola är kompetenskrav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 39

den angående utseende av ledamöter i beskattningsnämnder och Övriga ären­ den angående taxeringsorganisationen samt ärenden, som enligt taxeringsförfattningarna skall handläggas av prövningsnämndens kansli, samt å taxeringssektionen skatte- och taxeringsfrågor i den mån de inte hör till annan sektion. Prövningsnämndens kansli har sålunda främst till uppgift ntt ombesörja diarieföringen av besvär och framställningar till prövningsnämnden, att vidta åtgärder för besvärens komplettering med deklarationer och taxeringslängdsutdrag, att delge part i taxeringsmålet motpartens besvär samt ytt­ randen, förklaringar och påminnelser av motparten, att föranstalta om det utredningsarbete, som erfordras för måls avgörande och som inte före­ bringas av part, att handha bestyret med upprättande av föredragningspromemorior samt med protokollföring och expedition av prövningsnämn­ dens beslut samt att diarieföra, delge parterna och vidareexpediera taxeringsbesvär till kammarrätten och Kungl. Maj :t. Normalt bedrives arbetet med förberedande till beslut av besvär och fram­ ställningar till prövningsnämnden så att, sedan skriftväxlingen mellan par­ terna avslutats, föredragningspromemorior, i regel innefattande förslag till prövningsnämndens beslut, upprättas av föreståndaren för kansliet eller, under dennes ledning, av å kansliet tjänstgörande länsnotarier och landskanslister samt — undantagsvis — särskilt kvalificerad biträdespersonal. Taxeringssektionens arbetsuppgifter anknyter till de åligganden, som åvi­ lar taxeringsintendenten i länet. Enligt 18 § länsstyrelseinstruktionen har taxeringsintendenten att fullgöra vad honom enligt skatte- och taxeringsförfattningarna åligger samt närmast under landshövdingen tillse att taxeringsarbetet i första instans i länet ordnas och bedrives på ett ändamåls­ enligt sätt. Därjämte har han att i egenskap av chef för taxeringssektionen fullgöra de uppgifter, som enligt 19 § samma instruktion åligger varje sek­ tionschef inom länsstyrelsen. Taxeringsintendentens uppgifter kan sålunda allmänt sett sammanfattas i dels sektionschefsuppgifter dels tillsynsuppgifter beträffande taxeringsarbetet i första instans och dels uppgifter som hänför sig till taxeringsintendentens ställning som den främste företräda­ ren inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor. Taxeringsintendentens sektionschefsuppgifter omfattar främst de rent arbetsorganisatoriska åtgärderna inom sektionen. Han skall sålunda leda och fördela arbetet samt utöva tillsyn över göromålen inom sektionen och övervaka att såväl tjänstemännen inom sektionen som under länsstyrelsen lydande tjänstemän inom sektionens verksamhetsområde — t. ex. de lokala skattemyndigheterna i fråga om deras medverkan i taxeringsarbetet — be­ hörigen fullgör sina åligganden. Bland de viktigare sektionschefsuppgifterna ingår befogenheten att i enlighet med av länsstyrelsen fastställda allmänna föreskrifter ge närmare anvisningar angående taxcringsmålens fördelning på olika befattningshavare, taxeringsrevisionsarbetets bedrivande och taxeringsassistcntcrnas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod. Taxeringsintendenten har vidare att som sektionschef i enlighet med be­

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

stämmelsei na i länsstyrelseinstruktionen och den för länsstyrelsen gällan­ de arbetsordningen bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden eller ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ären­ den, som tillhör sektionen. I sistnämnda uppgifter ingår t. ex. ntt vara före­ dragande i remissärenden angående lagstiftningsfrågor rörande beskatt­ ning o. dyl., att på framställning av lokal skattemyndighet avgiva yttran­ den i frågor rörande anstånd med erläggande av kvarstående skatt, att före­ draga eller själv besluta i ärenden angående vederhäftighetsbevis o. dyl. och åsättande av särskilt värde å fast egendom enligt förordningen om arvsskatt och gåvoskatt samt att upprätta förslag till värdering av icke börsnoterade aktier. Som sektionschef har taxeringsintendenten slutligen att i enlighet med bestämmelserna i 34 § länsstyrelseinstruktionen, trots att han inte är före­ dragande, deltaga i handläggningen av vissa ärenden, som föredras för landshövdingen. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda författningsrum skall taxeringsintendenten sålunda med vissa närmare angivna undantag del­ taga i handläggningen av ärenden som enligt taxeringsförfattningarna skall handläggas av länsstyrelsen. Det nu angivna åliggandet innebär en skyl­ dighet för taxeringsintendenten att deltaga i handläggningen av till kame­ ralsektionen hörande ärenden angående t. ex. länets indelning i taxeringsdistrikt, utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna samt bestämmandet av arvoden till olika taxeringsfunktionärer. Taxeringsintendentens uppgift att närmast under landshövdingen tillse att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives på ett ändamåls­ enligt sätt kan sägas avse verksamhet, som riktar sig både direkt mot de skattskyldiga inom länet och mot de olika taxeringsfunktionärerna i första instans. Till den verksamhet, som riktar sig direkt mot de skattskyldiga, kan sålunda räknas taxeringsintendentens befogenhet enligt 34 § 2 mom. taxeringsförordningen att medge anstånd med självdeklarations avlämnan­ de samt enligt 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen att infordra kontroll­ uppgifter och andra handlingar för taxeringsnämndernas arbete. Hit kan även räknas den omfattande serviceverksamhet, som särskilt vid tidpunk­ terna för självdeklarationernas avlämnande bedrives inom taxeringssektionerna genom besvarande av förfrågningar från de skattskyldiga i dekla­ rations- och andra taxeringsspörsmål. Verksamheten gentemot taxeringsfunktionärerna i första instans är reg­ lerad främst genom föreskrifterna i 59 § taxeringsförordningen och omfat­ tar bl. a. att lämna anvisningar till de lokala skattemyndigheterna angående sorterings- och längdföringsarbetet, att ge ordförande och kronoombud er­ forderlig instruktion angående taxeringsarbetets lämpliga bedrivande, inne­ fattande bl. a. rätt att utfärda allmänna anvisningar i detta hänseende, att understödja nämndernas arbete genom att vid behov lämna råd, upplys­ ningar och annat bistånd även i enskilda taxeringsfall, att hålla uppsikt över hur taxeringsarbetet i nämnderna bedrives och fortskrider och att det avslutas i föreskriven tid samt att i stort leda taxeringsassistenternas arbete

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 41

även under taxeringsperioden. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras om att i flertalet län taxeringsassistenterna ålagts att under sitt arbete föra statistik angående inom respektive rörelsedistrikt förekommande brutto­ vinster inom olika branscher. Taxeringsintendentens uppgifter som den främste företrädaren inom lä­ net för det allmännas rätt i taxeringsfrågor regleras främst genom bestäm­ melserna i 17 § taxeringsförordningen. Enligt dessa skall taxeringsintendenten i länet, med iakttagande av bestämmelserna i taxeringsförordningen, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Därvid skall han i erforderlig omfattning granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringarna i olika taxeringsdistrikt. Hans uppgifter i detta hän­ seende kan betecknas som dels »defensiva», d. v. s. han uppträder som den skattskyldiges motpart i de mål, där den skattskyldige själv anför besvär, dels »offensiva», vilket innebär att taxeringsintendenten genom att själv anföra besvär yrkar ändring i skattskyldigs taxering. I sistnämnda avse­ ende intar taxeringsintendenten i viss mån en dubbelställning, eftersom han på en gång är företrädare för det allmänna såsom part och har till uppgift att verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, vilket bl. a. innebär att han enligt bestämmelserna i 101 § taxeringsförordningen ålagts att i vissa fall anföra besvär även till den skattskyldiges fördel. I den »offensiva» verksamheten ingår främst skyldigheten att i erfor­ derlig omfattning eftergranska de av taxeringsnämnderna åsatta taxering­ arna. Metoderna skiftar härvidlag. Ibland granskas de olika taxeringsdistrikten efter en på förhand uppgjord plan men understundom koncentreras eftergranskningen till visst eller vissa taxeringsdistrikt, där det kan anta­ gas att taxeringsarbetet ej bedrivits på ett i allo godtagbart sätt. Allmänt sett kan sägas att den »offensiva» verksamheten sällan sker på en slump utan initieras genom material, upplysningar m. in., som från olika håll in­ kommer till taxeringsintendenten. Detta material kan t. ex. vara anmälningar från taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter om upptäckta felaktigheter i åsatta taxeringar, till taxeringsnämnderna för sent inkomna deklarationer och kontroll­ uppgifter eller tidigare ej identifierade deklarationer och uppgifter, anmälningar från lokala skattemyndigheter rörande skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt, vilkas taxeringar anses böra undersökas (s. k. överskottsförteckningar), anmälningar från taxeringsnämnderna angående skattskyldiga eller andra, beträffande vilka finnes anledning anta att de gjort sig skyldiga till brott mot skattestrafflagen eller att eftertaxering kan ifrågakomma eller beträf­ fande vilka taxeringsrevision anses böra äga rum, av taxeringsintendenten i länet eller riksskattenämnden med stöd av be­ stämmelserna i taxeringsförordningen infordrat kontrollmaterial, kontrolluppgifter, vilka efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t skall avlämnas till taxeringsmyndigheterna,

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

uppgifter, som genom taxeringsrevisioner hos olika skattskyldiga inför­ skaffas för kontroll av andra skattskyldiga. Särskilt vad gäller rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera in­ vecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden består den »offensiva» verksamheten främst av taxeringsrevisioner hos berörda skattskyldiga. Jämlikt föreskrift i 56 § taxeringsförordningen må taxeringsrevision äga rum för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt taxe­ ringsförordningen riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Enligt 57 § taxeringsförordningen skall beslut om taxerings­ revision meddelas av taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens chef. Revisionen skall verkställas antingen av taxeringsintendenten själv eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrar revisionens verk­ ställande. Taxeringsrevision kan även uppdras åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person men denne skall ha godkänts av länsstyrelsen. Enligt 14 § taxeringskungörelsen skall taxeringsintendenten tillse att den som utses att verkställa taxeringsrevision väl lämpar sig för detta uppdrag. För honom skall utfärdas skriftligt förordnande, vilket även skall innehålla erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages. Normalt verkställes taxeringsrevisionerna av tjänstemännen inom taxeringssektionens revisionsdetalj (länsrevisorer och taxeringsrevisorer samt undantagsvis av landskanslister) eller av taxeringsassistenterna eller av kommunalt anställda taxeringsrevisorer. Det bör understrykas att taxeringsrevisioner inte endast förekommer i den verksamhet, som förut betecknats som »offensiv» utan även — och detta i mycket stor utsträckning — i den mera »defensiva» granskning av åsatta taxeringar, som sker i samband med att taxeringsintendenten såsom den skattskyldiges motpart yttrar sig över av denne anförda besvär. I sist­ nämnda fall utgör taxeringsrevisionen främst en kontroll över hur dekla­ rationsskyldigheten fullgjorts men innebär även verkställandet av en mera ingående utredning från det allmännas sida i den aktuella taxeringsfrågan. Ett viktigt led i taxeringsintendentens uppgifter som det allmännas fö­ reträdare i taxeringsfrågor är slutligen även hans skyldigheter enligt 118 § taxeringsförordningen att då anledning förekommer att brott mot skattestrafflagen förövats göra anmälan därom till åklagare, enligt 122 § taxe­ ringsförordningen att göra anmälan till åklagare vid deklarationsförsummelser och underlåtenhet att avge kontrolluppgifter och enligt 124 § taxe­ ringsförordningen att göra anmälan till länsstyrelsen om uttagande av vite, som förelagts enligt föreskrifterna i taxeringsförordningen.

Såsom tidigare nämnts biträdes taxeringsintendenterna i sina ifrågava­ rande arbetsuppgifter av biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer, taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer, landskanslister, taxeringsassistenter och personal i biträdesgraderna. Beträffande arbetsfördelningen mellan de kvalificerade befattningshavarna är vissa bestämmelser meddelade i 21 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa åligger det biträdande taxeringsintendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör bl. a. att enligt fördelning i överensstämmelse med av länsstyrelsen fastställda allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar beträffande vissa mål eller ärenden eller vissa grupper av mål eller ärenden fullgöra vad enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestäm­ melser ankommer på taxeringsintendent. Åt länsrevisor och förste taxeringsrevisor kan även uppdragas att fullgöra taxeringsintendentsgöromål, när de­ ras arbetsförhållanden så medgiver. Det har särskilt utsagts att taxeringsintendenten skall pröva huruvida uppdrag för länsrevisor, förste taxerings­ inspektör, förste taxeringsrevisor eller taxeringsinspektör även skall om­ fatta förande av talan i kammarrätten eller hos Kungl. Maj :t. Länsrevisorn åligger enligt samma bestämmelser i länsstyrelseinstruk­ tionen att verkställa taxeringsrevision ävensom att enligt av länsstyrelsen meddelade allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare an­ visningar dels leda och fördela arbetet inom taxeringssektionens revisionsdetalj dels deltaga i de å taxeringssektionen förekommande göromålen. I fråga om övriga kvalificerade befattningshavares arbetsuppgifter har utsagts alt den biträdande taxeringsintendent, som Kungl. Maj:t bestäm­ mer, under taxeringsintendenten i länet skall förestå varuskattekontoret ävensom att förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör har att enligt taxeringsintendentens närmare anvisningar samt förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor enligt länsrevisorns närmare bestämmande deltaga i de å sektionen förekommande göromålen, allt dock enligt av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. Enligt 21 § 2 mom. instruktionen kan taxeringsintendenten, när han fin­ ner skäl därtill, överta handläggningen av mål eller ärende, som enligt vad nyss sagts skolat ankomma på annan tjänsteman. På taxeringsintendentens prövning i varje särskilt fall skall bero huruvida mål eller ärende från det allmännas sida skall fullföljas till kammarrätten eller Kungl. Maj:t. Den förut nämnda befogenheten att till annan befattningshavare å taxe­ ringssektionen överflytta taxeringsintendentens göromål i fråga om beva­ kandet av det allmännas rätt i taxeringsfrågor har sedan den nya taxeringsförordningens tillkomst utnyttjats i stor utsträckning. Taxeringskontrollutredningen har gjort en sammanställning som visar i vilken utsträck­ ning länsstyrelserna under år 1959 utnyttjat ifrågavarande befogenhet. Den­ na sammanställning torde som Bilaga 6 få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Uppgifterna i bilagan är beträffande andra befattningshavare än biträdande taxeringsintendenter sammanställda i tabell 4. Vad slutligen angår den övriga personalen å taxeringssektionen åligger det i enlighet med föreskrifterna i 23 § länsstyrelseinstruktionen förste landskanslist att som arbetsledare efter sektionschefens närmare anvisningar leda och fördela honom underställd personals arbete, att vara föredragande och att efter sektionschefens föreskrifter deltaga i övriga förekommande göromål. Landskanslisterna har motsvarande arbetsuppgifter men får fungera som

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 45

Enligt 3 § taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd taxera dels alla skatt­ skyldiga med inkomst av rörelse och med inkomst av jordbruksfastighet, för såvitt sistnämnda inkomst redovisas enligt bokföringsmässiga grunder, dels andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögen­ hetsförhållanden i den utsträckning som med hänsyn till nämndens ar­ betsbörda är möjlig. Skall den skattskyldige samtaxeras med make, som är bosatt inom samma rörelsedistrikt som den skattskyldige, skall också ma­ kens taxering ankomma på rörelsenämnd. Detsamma skall, där så anses lämpligt, gälla även makarnas hemmavarande barn under 21 år. Enligt 16 § 1 mom. taxeringsförordningen ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklaratio­ ner som skall behandlas av rörelsenämnd. Inom varje län skall vidare finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera andra skattskyl­ diga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. aktiebolag, försäkringsanstalter, föreningar, sparbanker m. fl. juridiska personer. Så­ dant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsnämnd benäm­ nes i det följande bolags- och föreningsdistrikt respektive bolags- och föreningsnämnd. I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya taxeringsförord­ ningen, att taxeringen av alla rörelseidkare, fria näringsutövare, jordbru­ kare med bokföringsmässig redovisning och andra skattskyldiga fysiska personer med mera svårkontrollerbara deklarationer skall överflyttas till rörelsenämnderna. Redan före den nya taxeringsförordningens tillkomst fanns emellertid möjlighet att vid uppdelning av kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna att vid såväl taxering till inkomst och förmö­ genhet beträffande viss grupp eller vissa grupper av skattskyldiga som särskild fastighetstaxering skulle tillämpas annan indelning än vad som var föreskrivet för taxeringen i övrigt. På sina håll utnyttjades denna möjlighet i den formen att s. k. speciella taxeringsnämnder inrättades för taxering av rörelseidkare, handelsresande m. fl. Dessa speciella nämnder har genom taxeringsförordningens föreskrifter i vad avser inkomst- och förmögenhetstaxeringen ersatts av rörelsenämnderna. Vid den särskilda fastighetstaxe­ ringen kvarstår emellertid fortfarande möjligheten att inom kommun in­ rätta en eller flera speciella lokala taxeringsnämnder för handhavandet av denna taxering.

Taxeringsassistenter För att taxeringen i rörelsenämnderna skall bli så effektiv som möjligt har rörelsenämnderna utrustats med kvalificerade och särskilt tränade bi­ träden, benämnda taxeringsassistenter. Dessa är heltidsanställda statliga tjänstemän vid länsstyrelserna men placerade hos de lokala skattemyndig­ heterna i de fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning, inom vilka de rörelsedistrikt är belägna som taxeringsassistenterna skall biträda.

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Vid genomförandet av den nya organisationen med rörelsenämnder och taxeringsassistenter förutsattes att uppbyggnaden av organisationen skulle ske successivt. Med hänsyn till kravet på bästa möjliga personval och svå­ righeterna att snabbt lösa lokalfrågan för assistenterna fixerades ej någon tidtabell för uppbyggnaden. Genom beslut av 1957 års riksdag inrättades 50 taxeringsassistentstjänster i länen från och med budgetåret 1957/58 och därefter har för varje påföljande budgetår inrättats 50 nya tjänster. För budgetåret 1960/61 utgör sålunda antalet inrättade taxeringsassistents­ tjänster i länen sammanlagt 200. Av dessa är 161 knutna till fögderierna och 39 till städer med egen uppbördsförvaltning. Taxeringsassistentstjänsterna är placerade i lönegraden Ao 17. För att vara taxeringsassistenterna behjälpliga med rutingöromål har i samma takt som nya assistentstjänster inrättats i fögderierna häradsskrivarorganisationen förstärkts med motsvarande antal biträdestjänster i reg­ lerad befordringsgång (lönegraderna Af 1 — Ae 5). Motsvarande biträdes­ tjänster har inrättats i de städer med egen uppbördsförvaltning, som för­ setts med taxeringsassistenter. Sistnämnda biträden är kommunalt an­ ställda.

Taxeringskonsulenter

Före den nya taxeringsförordningens ikraftträdande gällde att länsstyrel­ sen skulle förordna lämplig person att för visst antal lokala taxeringsdistrikt inom länet såsom taxeringskonsulent biträda taxeringsnämnderna med handläggningen av mera komplicerade taxeringar. Taxeringskonsulent skulle emellertid inte förordnas för de s. k. speciella taxeringsnämnderna, eftersom dessa förutsattes vara så sammansatta att erforderlig sakkun­ skap fanns företrädd inom nämnden. Uppdraget som taxeringskonsulent innehades såsom bisyssla. Taxeringskonsulentsinstitutionen avskaffades i princip genom den nya taxeringsorganisationen och ersattes genom inrättandet av taxeringsassistentstjänsterna. Eftersom dessa tjänster skulle inrättas successivt med­ gavs länsstyrelsen genom övergångsbestämmelserna till den nya taxeringsförordningen rätt att, så länge den avsedda indelningen av länet i rörelsedi­ strikt, försedda med taxeringsassistent, inte blivit för länet i dess helhet ge­ nomförd, förordna taxeringskonsulenter i erforderlig omfattning för verk­ samheten inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen ägde därjämte enligt samma övergångsbestämmelser inrätta rörelsedistrikt enligt den nya ordningen utan att taxeringsassistent var utsedd. Vid 1959 års riksdag fattades beslut om införande av den allmänna varu­ skatten. Enligt 27 § förordningen om allmän varuskatt skall taxering till sådan skatt av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga verkstäl­ las i rörelsedistrikt i samband med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. En nödvändig konsekvens härav har blivit att man från och med taxeringsåret 1961 — då taxering till allmän varuskatt skall ske första

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061 47

»ången __ inom hela landet måste inrätta rörelsedistrikt. Samtidigt fick länsstyrelsen rätt att i samband med indelningen av länet i taxeringsdistrikt förordna taxeringskonsulent med uppgift att biträda taxeringsnämnderna i sådana rörelsedistrikt, där taxeringsassistentstjänst ännu inte finnes in­ rättad.

Taxeringsnämnds sammansättning

Arbetet i taxeringsnämnd ledes av en av länsstyrelsen förordnad ordfö­ rande. Länsstyrelsen utser tillika — såvitt gäller lokala taxeringsnämn­ der samt bolags- och föreningsnämnder — en person att såsom kronoombud vara ledamot av nämnden. I rörelsenämnd finnes inte kronoombud utan dennes arbetsuppgifter bär i sadan nämnd övertagits av taxeringsassistent eller, om sådan tjänst inte finnes inrättad, av övergångsvis för­ ordnad taxeringskonsulent. Varken taxeringsassistent eller taxeringskon­ sulent är emellertid ledamot av rörelsenämnden. Övriga ledamöter i taxeringsnämnd utses genom val av fullmäktige i vederbörande kommun. I bolags- och föreningsnämnderna väljes dock le­ damöterna av landstingskommunens förvaltningsutskott, om i bolags- och föreningsdistriktet ingår mer än en kommun. Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. I rörelsenämnd skall minst en ledamot väljas för varje i rörel­ sedistriktet ingående kommun och får till följd härav fler ledamöter än åtta utses i sådan nämnd; dock får antalet valda ledamöter inte överstiga

tolv.

Arbetsuppgifterna för ordförande, kronoombud, taxeringsassistent och taxeringskonsulent

I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ordförande i taxerings­ nämnd, lämnas närmare föreskrifter i 7 och 8 §§ taxeringsförordningen. Skillnad göres därvid mellan å ena sidan ordförande i lokal taxeringsnämnd och bolags- och föreningsnämnd samt å andra sidan ordförande i rörelse­ nämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent eller taxeringskonsulent. Allmänt sett är arbetsuppgifterna för ordförandena i rörelsenämnder med taxeringsassistent mera begränsade än för ordförandena i övriga nämnder. I rörelsenämnd med taxeringsassistent åligger det sålunda huvudsakligen ordföranden att leda nämndens arbete, att i erforderlig utsträckning vid­ taga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och andra taxeringshandlingar, att i den utsträckning som erfordras för en noggrann och till­ förlitlig taxering granska deklarationer och andra handlingar, att i den om­ fattning han finner påkallat vara föredragande i nämnden samt att avge yttrande i besvärsmål. I övrigt ankommer bestyret med taxeringsarbetet på taxeringsassistenten. Denne har sålunda främst att granska alla inkomna deklarationer och

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av felande de­ klarationer, uppgifter m. m., att med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann och tillförlitlig, att föredraga deklarationerna i taxeringsnämnden i den mån inte ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som skall beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som av honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande göromål av expeditionell natur i den mån detta inte ankommer på annan. Det har ansetts angeläget att taxeringsassistenten endast sysselsättes med kvalificerade arbetsuppgifter. Några närmare föreskrifter om arbetsupp­ gifterna för de till taxeringsassistentens förfogande ställda biträdet har dock inte lämnats. Vanligen fördelas arbetsuppgifterna under taxeringsarbetet mellan assistenten och biträdet på så sätt att biträdet får utföra — förutom rena skrivgöromål — allt rutinarbete, såsom kontrollsumme­ ring och avprickning av olika uppgifter samt enklare granskningsarbete. Ansvaret för att biträdet utför arbetet på ett riktigt och tillförlitligt sätt åvilar i främsta rummet taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten är vidare skyldig att efterkomma vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ordnande och ändamålsenliga bedrivande samt att, i den mån han därtill förordnas, utföra taxeringsrevision. Dessa taxeringsassistentens åligganden har sin främsta betydelse när det gäller hans arbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna. Eftersom taxeringsassistenten är tjänsteman vid länssty­ relsen och i organisatoriskt hänseende underställd taxeringsintendenten, har länsstyrelsen och under landshövdingen taxeringsintendenten möjlig­ het att mellan taxeringsperioderna nyttiggöra taxeringsassistentens arbets­ kraft på det sätt som bäst befinnes lämpligt med hänsyn till taxeringsarbe­ tets ändamålsenliga bedrivande inom länet. I detta sammanhang må fram­ hållas att under förarbetena till 1956 års taxeringsreform taxeringsassisten­ tens huvudarbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna angavs vara att verk­ ställa taxeringsrevision eller andra utredningar enligt taxeringsintendentens bestämmande. I taxeringsnämnd, som är försedd med kronoombud, ankommer på ord­ föranden i huvudsak de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnd åvilar både ordförande och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig upp­ gift att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska deklarationer och i övrigt, i den mån så anses erforderligt och ord­ föranden det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet. År taxeringskonsulent övergångsvis ställd till taxeringsnämnds förfogande skall han granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar beträf­ fande de skattskyldiga, som hänförts till rörelsedistriktet. Han skall vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån inte ordföranden anser sig böra utföra föredragningen. Han skall vidare upprätta förslag till de taxe­ ringar, som skall beslutas av nämnden, och i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 49

Taxeringsassistent och taxeringskonsulent är, såsom nyss anförts, i mot­ sats till kronoombud inte ledamöter av taxeringsnämnden. De äger deltaga i nämndens överläggningar men inte i dess beslut. Båda äger rätt att till taxeringsnämndens protokoll få antecknat de fall, i vilka de ansett att taxe­ ring bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat.

De lokala skattemyndigheternas medverkan i taxeringsarbetet I samband med ikraftträdandet av 1956 års taxeringsförordning ålades de lokala skattemyndigheterna betydande arbetsuppgifter beträffande taxe­ ringsarbetet i första instans. De lokala skattemyndigheterna skall sålunda svara för sorteringen av inkomna deklarationer, uppgifter m. m. och därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer, som skall behandlas av särskild taxeringsnämnd. Vidare åligger det myn­ digheterna att verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta inte ombesörjes av länsstyrelsen, att vaka över att taxeringsassistenten fullgör sina åligganden och tillhandahålla honom erforderlig biträdespersonal samt att, i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet. Såsom tidigare anförts har häradsskrivarorganisationen i samma takt som taxeringsassistenttjänster inrättats i fögderierna förstärkts med mot­ svarande antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Eftersom an­ talet assistentstjänster, anknutna till fögderierna, från och med den 1 ja­ nuari 1961 utgör 161, finnes sålunda vid denna tidpunkt å häradsskrivarkontoren 161 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, avsedda som bi­ träden åt assistenterna. I detta sammanhang må emellertid erinras om att i samband med införandet av den allmänna varuskatten riksdagen fattade beslut om att i varje fögderi, där taxeringsassistent inte var förordnad, skulle med hänsyn till det merarbete, som denna skatt beräknades med­ föra, inrättas ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Ifrå­ gavarande tjänster, vilka beräknades till 40, skulle inrättas från och med den 1 januari 1961. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1960 har i fög­ derierna inrättats 13 sådana tjänster. Stad med egen uppbördsförvaitning äger att av statsmedel erhålla er­ sättning för den medverkan i taxeringsarbetet, som den lokala skattemyn­ digheten är skyldig lämna. Staden får på grund härav ersättning inte en­ dast för kostnaderna för sorteringen och längdföringen utan även för löne­ kostnaden för den biträdespersonal, som ställts till taxeringsassistents för­ fogande. Även expenskostnader för taxeringsassistent i stad ersättes av stats­ medel, dock inte lokalkostnader.

Kommunernas medverkan i taxeringsarbetet Enligt föreskrift i 16 § 2 mom. taxeringsförordningen äger kommun ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännes, till förfogande för taxeringsarbetet inom kommunen för annat ändamål än 4 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

för vilket lokal skattemyndighet har att svara. I huvudsak har denna före­ skrift utnyttjats så att vissa städer tillhandahållit kommunalt anställda taxeringsrevisorer för granskning av framför allt mera invecklade deklara­ tioner av rörelseidkare, fria näringsutövare m. fl. Till här ifrågavarande kostnader utgår i regel statsbidrag med hälften av kostnaderna, därest de av kommunen vidtagna anstalterna för taxeringsarbetet befunnits äga sär­ skilt värde för det allmänna [129 § 1 mom. vid 3) taxeringsförordningen]. För närvarande finnes kommunala taxeringsrevisorer anställda i 10 städer, nämligen Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Malmö, Hälsingborg, Norr­ köping, Linköping, Uppsala och Västerås.

Tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans Slutligen må framhållas, att 1956 års taxeringsreform innebar att tidpunk­ ten för taxeringsarbetets avslutande i första instans framflyttades till den 30 juni taxeringsåret.

Beträffande taxeringsorganisationen i första instans ävensom beträffan­ de taxeringsassistenternas arbetsuppgifter har taxeringskontrollutredningen sammanställt visst statistiskt material. Beträffande dessa uppgifter torde få hänvisas till s. 21—24 i betänkandet och där åberopade till betänkandet fogade bilagor.

Då de förslag som framlägges endast berör länsstyrelsernas organisation, lämnas här icke någon redogörelse för organisationen av skatteavdelning­ en hos överståthållarämbetet liksom ej heller för organisationen av riks­ skattenämnden och mellankommunala prövningsnämnden. Sådan redogö­ relse har emellertid lämnats i taxeringskontrollutredningens betänkande (s. 48—58) till vilket torde få hänvisas. Erinras må att åt överståthållar­ ämbetet uppdragits att verkställa utredning angående taxeringsavdelningens organisation. Denna utredning är ännu inte slutförd.

FÖRSLAG TILL OMORGANISATION

Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen

Rörelsedistriktens omfattning

Taxeringskontrollutredningen Möjligheterna att åstadkomma en effektiv taxeringskontroll genom vid­ gad taxeringsrevisionsverksamhet är enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av frågan om taxeringsassistenternas ställning och arbets­ uppgifter. 1956 års taxeringsreform innebar i detta hänseende att taxe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 51

ringsassistenterna skall under den tid av året, då taxeringsarbetet i första instans pågår — i huvudsak första halvåret — biträda de särskilda rörelse­ nämnderna med granskning och föredragning av de deklarationer, som hänförts till dessa nämnder. Under återstoden av året skall taxeringsassistentcrna huvudsakligen sysselsättas med eftergranskning av åsatta taxering­ ar och annan taxeringskontroll, varvid de i första hand avsetts skola biträda

Såvitt utredningen kunnat finna har anordningen med särskilda rörelse­ nämnder för taxering av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldi­ ga inneburit en betydande förbättring av taxeringen i första instans. Till inte oväsentlig del torde detta bero på att dessa skattskyldigas deklaratio­ ner __ genom att heltidsanställda tjänstemän fått biträda nämnderna — kunnat bli föremål för en mera ingående och noggrannare granskning an vad som tidigare var förhållandet. I sin tur har detta otvivelaktigt skapat förutsättningar för både likformigare och rättvisare taxeringar. Innan frågan om taxeringsassistentorganisationens närmare utformning upptages till diskussion torde, framhåller utredningen, först böra fastställas vilka skattskyldiga som i fortsättningen bör taxeras i rörelsedistrikt. Utred­ ningen erinrar om att enligt 3 g i taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd i princip verkställa taxering av alla rörelseidkare, samtliga jordbrukare med bokföringsmässig redovisning samt — i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda finnes lämpligen kunna ske — andra skattskyl­ diga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden. I sist­ nämnda avseende ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvis­ ningar av taxeringsintendenten i länet bestämma vilka skattskyldigas dekla­ rationer, som skall överlämnas från lokal nämnd till rörelsenämnd. Vanligen synes bestämmelserna hittills ha tillämpats på sådant sätt att till rörelsenämnderna överförts taxeringen av vissa skattskyldiga med inkomst av tjänst, t. ex. läkare, tandläkare, advokater, arkitekter, delägare i familjebolag, han­ dels- och försäkringsagenter, traktor- och bilförsäljare, handelsresande samt musiker, skådespelare och andra artister. Men det har även på sina håll förekommit att till rörelsenämnd överförts större jordbrukare med kontantmässig redovisning, t. ex. med åkerareal över ett visst antal hektar, eller större förmögenhetsägare, t. ex. med förmögenheter över 150 000 kro­ nor. Enligt vad utredningen kunnat konstatera har bestämmelserna i 3 § taxe­ ringskungörelsen om överförande till rörelsenämnderna av taxeringen av mera svårbehandlade deklarationer inte blivit konsekvent tillämpade. Med hänsyn till att assistentorganisationen uppbyggts successivt har taxeringen av rörelseidkare och därmed likställda alltjämt i mycket stor utsträck­ ning kommit att ligga kvar hos de lokala taxeringsnämnderna. Möjlighe­ ten alt inrätta rörelsedistrikt utan laxeringsassistent har inte utnyttjats i den utsträckning som enligt utredningen allmänt seti varit önskvärd. Men även om rörelsedistrikt — med eller utan taxeringsassistent — inrättats i ett län i dess helhet, visar dock en jämförelse mellan länen att betydande skilj­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

aktigheter föreligger beträffande i vilken omfattning skattskyldiga förts över till rörelsenämnderna. Medan man i vissa län till dessa nämnder även fört över ett stort antal deklarationer från skattskyldiga med inkomst av tjänst har i andra län sådana deklarationer kunnat överlämnas endast i ringa ut­ sträckning eller inte alls. Till inte oväsentlig del synes detta enligt utred­ ningen bero på att det enligt 3 § taxeringskungörelsen ligger helt i vederbö­ rande taxeringsintendents eget skön att bestämma i vilken utsträckning ett dylikt överförande skall ske när det gäller andra skattskyldiga än sådana med inkomst av rörelse eller med inkomst av jordbruksfastighet, som redo­ visas enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna i 3 § taxeringskun­ görelsen synes också, framhålles i betänkandet, ha tolkats så att man — även om man inrättat rörelsedistrikt i hela länet — ansett sig kunna med­ ge att vissa mindre rörelseidkare med relativt okomplicerad redovisning fortfarande skall taxeras i lokal taxeringsnämnd. Om likformigheten i taxeringen skall kunna främjas och om assistent­ organisationen skall kunna få nödvändig stadga och statsmakterna på ett tillfredsställande sätt skall kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av organisationen -— antal tjänster, löneställning och lönekostnader m. m. — är det enligt utredningens mening nödvändigt att man författningsmässigt ytterligare preciserar vilka skattskyldiga som skall taxeras av rörelsenämnd. Preciseringen bör drivas så långt som är praktiskt möjligt och så att eventu­ ella variationer mellan länen i detta hänseende inte kommer att påverka organisationen i stort. Det påpekas i betänkandet att de särskilda rörelsenämnderna inrättades främst för taxering av alla skattskyldiga med inkomst av rörelse. På sina håll har det emellertid, konstaterar utredningen, ifrågasatts om inte taxe­ ringen av vissa mindre rörelseidkare, såsom smeder, skomakare, skräddare, sömmerskor m. fl., skulle återföras till de lokala nämnderna. Som skäl här­ för har bl. a. åberopats att taxeringen av dessa skattskyldiga merendels förutsätter en god orts- och personkännedom, som dock sällan finns repre­ senterad inom rörelsenämnderna med hänsyn till rörelsedistriktens storlek och reglerna om nämndernas sammansättning. 1959 års riksdags revisorer har också — såsom framgår av den i betänkandet (s. 83—94) lämnade redogö­ relsen till vilken torde fa hänvisas -— uttalat sig för att dessa skattskyldiga skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Utredningen yttrar.

Utredningen är för sin del ense med förslagsställarna att en god ortsoch personkännedom är värdefull när det gäller att åsätta en riktig och rätt­ vis taxering. Speciellt gäller detta t. ex. när det är fråga om att bedöma huruvida ett vid s. k. kontantberäkning av deklaration framkommet över­ skott varit tillräckligt stort för bestridande av den skattskyldiges kontanta levnadsomkostnader. God orts- och personkännedom har emellertid inte endast betydelse beträffande de nu nämnda mindre rörelseidkarna. Sådan kännedom är över huvud taget nödvändig vid taxering av samtliga skatt­ skyldiga fysiska personer. Utredningen kan därför inte finna att det av förslagsställarna åberopade skälet i och för sig talar för att just de ifråga­ varande rörelseidkarna skall undantas från rörelsenämnds handläggning

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061 53

Samma skäl kan lika gärna anföras för att alla rörelseidkares taxeringar skall återföras till de lokala nämnderna. Utredningen 'vill dessutom fram­ hålla att, även om god orts- och personkännedom finns, denna endast ar en av de många faktorer som har betydelse när det gäller att åsätta en skatt­ skyldig en materiellt riktig taxering. En jämförelse med ett flertal andra skattskyldiga, som bedriver liknande verksamhet under i stort sett samma villkor, torde i regel behöva ske för att ge taxeringsnämnden den erforderliga vägledningen vid bedömandena av ett aktuellt fall. Möjligheterna att göra sådana och liknande jämförelser går man ofta miste om, därest inte alla rörelseidkare inom rörelsedistriktet kommer under nämndens handläggning. Det är dessutom förenat med svårigheter att närmare precisera var och hur gränsen mellan större och mindre rörelseidkare skall dragas. Att t. ex. knyta gränsdragningen till omsättningens storlek kan enligt utredningens mening inte anses praktiskt lämpligt bl. a. med hänsyn till att den deklarerade om­ sättningen inte alltid är en riktig mätare av rörelsens omfattning och aven därför att omsättningen kan variera från år till år. Inte heller kan man knyta gränsdragningen till t. ex. antalet anställda, eftersom detta antal inte alltid är avgörande för rörelsens omfattning och resultat. Såsom anförts i olika yttranden över statsrevisorernas förslag förutsätter även bestämmel­ serna om taxering till allmän varuskatt att samtliga rörelseidkare skall taxe­ ras i rörelsenämnd. Möjligheterna till en likformig och enhetlig taxering samt effektiv kontroll av de varuskattepliktiga rörelseidkarna skulle avsevärt begränsas därest den ifrågasatta gränsdragningen kom till stånd.

Utredningen anser därför att den nuvarande regeln att alla skattskyl­ diga med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd bör bibehållas. Någon anledning finns, enligt utredningen, inte heller att från rörelsenämn­ derna undanta de deklarationer, som avgivits av jordbrukare med bokföringsmässig redovisning. Beträffande övriga skattskyldiga föreslår utredningen, att rörelsenämnd alltid skall handlägga deklarationer som avgivits av följande skattskyldiga med inkomst av tjänst, nämligen a) läkare, tandläkare och veterinärer; b) advokater och yrkesrevisorer samt därmed likställda skattskyldiga; c) arkitekter och därmed likställda skattskyldiga med konsulterande verksamhet; d) försäkringsinspektörer, försäkringsagenter och därmed likställda skattskyldiga; e) handelsresande, bil- och traktorförsäljare samt därmed likställda skattskyldiga; f) författare och konstnärer samt musiker och andra artister; ävensom g) skattskyldiga vilka åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Samtliga de nu nämnda skattskyldigas deklarationer vållar, enligt utred­ ningen, regelmässigt svårigheter under taxeringsarbetet på grund av anting­ en att intäktsredovisningen är svårkontrollerbar eller att de skattskyldiga i sina deklarationer framställer avdragsyrkanden av komplicerad natur. Vad gäller de under g) nämnda skattskyldiga avser utredningen främst sådana skattskyldiga, vilka genom eget eller anhörigs innehav av aktier kan på ett

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

avgörande sätt reglera sin tjänsteinkomst från bolaget. Genom att dessa skattskyldiga hänförs till rörelsedistrikt underlättas, framhålles i betänkan­ det, även den nödvändiga kontakten med den bolagsnämnd, som skall hand­ lägga bolagets deklaration. Därefter anföres. Liksom hittills bör emellertid finnas möjlighet för lokal skattemyndig­ het att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet till rörelsenämnd överföra taxeringen av även andra skattskyldiga med komplicerade inkomstoch förmögenhetsförhållanden. Av tidigare antydda skäl är det emellertid av vikt att denna möjlighet endast utnyttjas i undantagsfall eller då så er­ fordras för alt taxeringsassistentens arbetsbörda skall bli lämpligt avvägd. Att generellt till rörelsenämnderna överföra t. ex. alla skattskyldiga jord­ brukare, vilkas jordbruksfastigheter överstiger viss areal, eller alla skatt­ skyldiga, vilkas förmögenheter överstiger visst belopp, bör sålunda inte ifrågakomma. Är emellertid skattskyldigs fastighetsbilaga eller förmögenhetsredovisning så komplicerad att det kan förutsättas att avsevärda svårig­ heter kommer att uppstå för den lokala taxeringsnämnden att åsätta en rik­ tig taxering, bör denne — men endast denne — skattskyldiges deklaration överlämnas till rörelsenämnden. På rörelsenämnds handläggning bör också liksom hittills ankomma taxe­ ringen av den skattskyldiges make, med vilken den skattskyldige skall sam­ taxeras, ävensom normalt makarnas hemmavarande barn under 21 år. Av det ovan anförda följer även, att en rörelseidkare eller jordbrukare med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, som påbörjat sin verk­ samhet under ett beskattningsår, vid taxeringen för detta år skall taxeras av rörelsenämnd. När en sådan näringsidkare slutat sin förvärvsverksamhet under ett beskattningsår, skall han när han taxeras för detta år stå kvar i rörelsedistriktet, men nästkommande taxeringsår skall han överföras för taxering i lokalt laxeringsdistrikt och inte, såsom skett i vissa län, stå kvar även sistnämnda år i rörelsedistriktet. Vad nu sagts gäller givetvis även andra skattskyldiga, som kan komma i fråga för taxering av rörelsenämnd eller som taxerats av dylik nämnd. Någon författningsmässig reglering i sistnämnda hänseende synes emellertid knappast erforderlig.

Remissyttrandena Utredningens förslag att bibehålla den nuvarande regeln att alla skattskyl­ diga med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd har i regel inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i Värm­ lands län anser dock att möjlighet bör finnas för taxeringsintendenten att från rörelsedistrikt undantaga vissa enkla företagardeklarationer (t. ex. från skomakare och andra mindre hantverkare), som ej med hänsyn till varuskatten måste hänföras dit. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det inte kan finnas anled­ ning att till rörelsenämnd hänföra t. ex. alla läkare och tandläkare, advoka­ ter och revisorer utan avseende å deras inkomstförhållanden. Detsamma gäller åtskilliga försäkringsagenter, handelsresande och författare. Om dy­ lika skattskyldiga endast har inkomst av tjänst bör de inte taxeras i särskild nämnd. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Hal-

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961 55

lands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län samt For-

Enlist överståthållarämbetets mening torde i och för sig intet vara att erinra mot att skattskyldiga inom de av utredningen föreslagna löntagar­ grupperna hänföres till rörelsenämnd; en närmare precisering av vissa av de angivna grupperna — exempelvis »musiker och andra artister» — dock enligt ämbetets mening vara erforderlig. Emellertid torde, framhal er ämbetet, samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga icke bora automatis överföras till rörelsenämnd. Det synes nämligen tveksamt huruvida ens större delen av här åsyftade skattskyldiga har sådan inkomst eller avdragsredovisning som motiverar att de behandlas i rörelsenämnd. Ämbetet föreslår att de i betänkandet angivna löntagargrupperna ävensom skattskyldiga med större förmögenhetsinnehav angives såsom exempel på »skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden». Härigenom torde, anser ämbetet, en smidigare ordning för urvalet kunna åstad­ kommas, varjämte möjlighet erbjudes att beakta lokala förhållanden. Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus län , framhåller svårigheter­ na för den lokala skattemyndigheten att identifiera sådana skattskyldiga, vil­ kas inkomst av tjänst står i samband med delägarskap i familjebolag. Läns­ styrelsen i Östergötlands län framhåller att det är av största vikt att vid taxe­ ringen av nu ifrågavarande skattskyldiga kontakt förekommer mellan rö­ relsenämnden och den bolagsnämnd, som skall handlägga bolagets deklara­ tion, enär taxeringen av huvudaktieägaren och bolaget har ett synnerligen starkt samband. Hitintills torde sådan kontakt ha förekommit i alltför ringa utsträckning. Länsstyrelsen i Kronobergs län kan inte finna att utredningen förebragt övertygande motivering för att till rörelsenämnd överföra sådan skattskyldig, som åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Kontakten mellan nämnderna torde i förekommande fall kunna upprätthållas ändå. Å andra sidan bör man enligt länsstyrelsen lämna möjligheten öppen att t. ex. genom anvisning från riksskattenämnden tillföra rörelsedistrikten nya grupper av skattskyldiga. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att de hittills obligatoriska grup­ perna —- rörelseidkare och bokföringspliktiga jordbrukare tekniskt sett varit lätta att skilja från det övriga materialet. Om utredningens förslag genomföres, blir urskiljningen betydligt svårare och det kan antas, att åt­ skilliga skattskyldiga, som bort taxeras av särskild nämnd, likväl av misstag kommer all taxeras av lokal taxeringsnämnd. Länsstyrelsen förordar att reglerna om urvalet av de särskilda nämnder­ nas arbetsmaterial bibehålies i huvudsak oförändrade samt att de av utiedningen angivna grupperna endast medtages i taxeringskungörelsen som en exemplifikation över vad som bör handläggas av särskild taxeringsnämnd. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser det tillfyllest med ett allmänt uttalande om vilka grupper, som

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vanligen bör taxeras i särskild nämnd. En fördel med att ej göra gränsdrag­ ningen kategorisk ligger, enligt länsstyrelsen, däri, att man härigenom un­ derlättar för taxeringsintendenten att förse vederbörande taxeringsassistent med optimal arbetsbörda. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att bestämmelserna bör utformas så att taxeringsintendenten har möjlighet att i sista hand avgöra i vilket distrikt en viss taxering bör ske. Man bör sålunda inte öppna möjlighet för en skattskyldig att föra taxeringsprocess enbart på den grund, att han an­ ser sig hava taxerats av fel taxeringsnämnd.

Flera remissinstanser uttalar sig för utredningens förslag. Sålunda fram­ håller länsstyrelsen i Södermanlands län att förslaget att genom uppräkning fastslå, vilka »övriga» skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas i rörelsenämnd, är värt allt beaktande såsom ägnat att åstadkomma likfor­ mighet i taxeringen. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig kunna biträda utredningens för­ slag att i författning ytterligare precisera vilka skattskyldiga som skall taxe­ ras av rörelsenämnd under förutsättning att övergångsbestämmelser tillska­ pas, så att inte situationen i nuläget med bristande personal ytterligare för­ sämras. Som ett skäl för en dylik precisering kan, enligt länsstyrelsen, an­ föras, att allmänheten bör ha rätt att veta av vilken nämnd den skall taxe­ ras. Den av utredningen föreslagna uppräkningen synes i huvudsak lämp- ,ig‘ Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder i princip utredningens åsikt att man i syfte att främja likformighet i taxeringen samt skapa bättre förutsätt­ ningar för bedömande av rörelsetaxeringens fortsatta lämpliga bedrivande borde narmare precisera vilka skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas i rorelsenamnd. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid liksom hittills få ankomma å taxeringsintendenten i länet att enligt dessa riktlinjer ge lokal skattemyndighet anvisning om vilka skattskyldiga, som skall taxe­ ras i rorelsenamnd. Härigenom erhålles smidighet i rörelsenämndernas ar­ bete och möjlighet att beakta rådande lokala förhållanden samt att anpassa arbetsvolymen efter taxeringsassistentens förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag. ° Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att med hänsyn bl. a. till svårigheten att förvärva lämpliga taxeringskonsulenter en utvidgning av rorelsenamnds arbetsuppgifter bör genomföras successivt allteftersom as­ sistentorganisationen kan utbyggas. Riksskattenämnden tillstyrker utredningens förslag om införande i taxermgskungorelsen av preciserade bestämmelser om vilka skattskyldiga som skall hanforas till och taxeras i rörelsedistrikt. Riksskattenämnden anser de föreslagna preciserade bestämmelserna ändamålsenliga och finner skäl antaga att deras införande i taxeringskungörelsen skulle komma att giva mera stadga åt organisationen. Riksskattenämnden delar även utredning­ ens uppfattning att man bör bibehålla möjligheten att efter anvisningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 57

taxeringsintendenten i länet till rörelsedistrikt överföra också andra skatt­ skyldiga med komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden; det­ ta torde dock, enligt nämnden, endast böra ske i undantagsfall och för att möjliggöra en lämplig avvägning av taxeringsassistentens arbetsbörda.

Frågan om fiskarenas taxering tas upp av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen framhåller att — oavsett vilken ståndpunkt, som intages till frågan om rörelsedistriktens bibehållande på landsbygden — länsstyrelsen måste påyrka, att i varje fall taxeringen av fiskare får vara kvar hos de lokala nämnderna. Vid innevarande års taxering har länssty­ relsen icke ansett det möjligt eller lämpligt att bygga ut taxeringsorganisationen på så sätt, att taxeringen av fiskare anförtrotts åt rörelsetaxe­ ringsnämnder. Några svårigheter i fråga om varuskatten har icke ansetts uppkomma genom att fiskaretaxeringen kvarligger hos de lokala nämnderna. Därefter anföres. Det förhåller sig nämligen så, att fiskarena endast undantagsvis äro skattskyldiga enligt varuskatteförordningen. Sådan fiskare, vilken blivit registrerad såsom varuskattepliktig eller vars skattepliktiga omsättning, inklusive egna uttag, befinnes överstiga 1 000 kronor vid den slutliga taxe­ ringen, kan utan svårighet överflyttas till taxering i rörelsenämnd. Att lik­ som hittills låta de lokala nämnderna omhänderhava fiskaretaxeringen ger större säkerhet för riktig och likformig taxering än att på sätt utredningen förordat förstärka rörelsenämnderna med några sakkunniga. Anordningen att taxera fiskarekåren i lokala nämnder har erfarenhetsmässigt fungerat väl. Det saknas anledning att bryta med detta system. Länsstyrelsen får sålunda påyrka, att taxering av fiskare, som icke är skattskyldig enligt för­ ordningen om allmän varuskatt, må verkställas av lokal taxeringsnämnd. Länsstyrelsen betonar, att det icke brister hos taxeringsassistenterna i fråga om deras sakkunskap beträffande tekniken för beräknandet av båtoch manslotter vid fiskaretaxeringen; det är främst vid kontrollerandet av vilket fiske som bedrivits, var landning av fisk ägt rum samt var de del­ tagande fiskarena är bosatta, som medverkan behövs av personer med lokal­ kännedom. Länsstyrelsen framhåller vidare att även den, som allenast upp­ burit manslott, skall bedömas såsom rörelseidkare. Antalet rörelseidkare kommer härigenom att omfatta en stor del av befolkningen på vissa öar. Svenska västkustfiskarnas centralförbund påpekar att fiskarenas dekla­ rationer tekniskt sätt är relativt enkla. Ordförandena och kronoombuden i de lokala taxeringsnämnderna erhåller en ingående erfarenhet av kon­ trollen av fiskarenas deklarationer. De blir experter i fråga om denna kon­ troll på ett helt annat sätt än en taxeringsassistent, som i regel endast un­ der en kort tid av sin bana kommer att ägna sig åt granskning av detta slags deklarationer. Organisationen understryker nödvändigheten av att förfatlningsmässiga möjligheter skapas för vederbörande länsstyrelse att från taxering i rörelsenämnd undantaga fiskare.

58 Kungl. Majrts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen Jag delar utredningens uppfattning att samtliga rörelseidkare bör hänfö­ ras till rörelsenämnder. Möjligheterna till effektiv kontroll av varuskatten skulle nämligen minska, om vissa rörelseidkare fördes till lokal nämnd. Ett undantag från den här angivna huvudregeln synes dock motiverat. Med hän­ syn till vad som anförts bl. a. av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län an­ ser jag sålunda, att det bör få ankomma på taxeringsintendenten att bestäm­ ma huvuvida inom hans län fiskarena skall hänföras till rörelsenämnder eller till lokala taxeringsnämnder. Till rörelsenämnder bör vidare obligatoriskt hänföras —- förutom jord­ brukare med bokföringsmässig redovisning — de av utredningen under punkterna a) — c) samt e) angivna skattskyldiga d. v. s. läkare, tandläkare och veterinärer, advokater och yrkesrevisorer, arkitekter, skattskyldiga med konsulterande verksamhet samt handelsresande, bil- och traktorförsäljare ävensom andra skattskyldiga som är jämförliga med de här nämnda. Dekla­ rationerna från dylika skattskyldiga är nämligen i regel svårkontrollerade i fråga om såväl intäktsredovisning som avdragsyrkanden, och det är därför önskvärt att de behandlas i särskild taxeringsnämnd. Beträffande de skattskyldiga, som utredningen angivit under punkterna d), f) och g), d. v. s. försäkringsagenter, författare, konstnärer och andra artister samt vissa delägare i familjebolag, bör det enligt min mening få ankomma på taxeringsintendenten att bestämma i vad mån de bör hänföras till rörelsenämnder eller lokala nämnder. Såsom utredningen framhållit bör till rörelsenämnder kunna hänföras även andra skattskyldiga med särskilt invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Antalet sådana skatt­ skyldiga synes dock böra i möjligaste mån begränsas. Vad jag här förordat bör komma till uttryck i en ändring av taxeringskungörelsen.

Rörelsenämnds sammansättning

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att arbetet i rörelsenämnd ledes av en av läns­ styrelsen utsedd ordförande, som biträdes av en taxeringsassistent eller övergångsvis en taxeringskonsulent. Utöver ordföranden består nämnden av ett antal ledamöter, som utses genom val av fullmäktige i de i rörelsedistriktet ingående kommunerna. Enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd utgöra minst 3 och högst 8. När det gäller rörelsenämnd skall minst en ledamot utses för varje kommun, varför i sådan nämnd antalet ledamöter får ökas till att omfatta högst 12. Länsstyrelsen bestämmer det antal ledamöter, som skall utses av varje i rörelsedistriktet ingående kommun.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 59

Från skilda håll har, framhålles i betänkandet, uttalats att rörelsenämnderna med nuvarande sammansättning inte alltid är i besittning av den orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är erforderlig för en betryggande taxering i första instans. Genom att rörelsedistrikt ofta kom­ mer att omfatta ett flertal kommuner, medför den föreskrivna begränsning­ en av de kommunvalda ledamöternas antal till sammanlagt högst 12 att vissa kommuner endast kan utse 1 å 2 ledamöter i sadan nämnd. Att önske­ målen om orts- och personkännedom och särskild sakkunskap härigenom inte kunnat helt tillgodoses torde, enligt utredningen, vara oomtvistligt. Inte heller har rörelsenämnd alltid kunnat fa den allsidiga sammansättning som varit önskvärd. Det har, framhålles i betänkandet, t. ex. förekommit att de kommunvalda ledamöterna i en rörelsenämnd till övervägande del utgjorts av rörelseidkare, vilket inte synes stå i god överensstämmelse med princi­ pen att en taxeringsnämnd såvitt möjligt skall vara så sammansatt att den­ samma innefattar en lämplig avvägning mellan de olika kategorierna skatt­ skyldiga (företagare, löntagare etc.). Därefter anföres.

Beträffande taxeringen av en speciell grupp skattskyldiga, nämligen fis­ karena, synes särskilda svårigheter föreligga. Med hänsyn till det sätt, på vilket fiskarenas intäkter och utgifter redovisas och fördelas mellan delägare i fiskebåt och anställda, samt på grund av dessa skattskyldigas lokalise­ ring till ibland flera begränsade geografiska områden inom en och samma kommun utvisar erfarenheterna, att en tillförlitlig taxering inte kan ske med mindre än att rörelsenämnden inte endast har tillgång till sakkun­ skap beträffande denna speciella näringsgren utan även innefattar erfor­ derlig orts- och personkännedom. Särskilt framträdande synes de nu nämnda svårigheterna ha varit i Göteborgs och Bohus län, där nian an­ sett sig nödsakad att i betydande utsträckning till de lokala taxeringsnämn­ derna återföra taxeringen av fiskarena.------------ Såsom nyss anförts anser sig utredningen inte kunna förorda att taxe­ ringen av någon kategori eller grupp av skattskyldiga med inkomst av rö­ relse återföres till de lokala taxeringsnämnderna.----------- -De antydda öns­ kemålen om lämpligare former för taxering av fiskarena synes därför böra tillgodoses på annat sätt. Att rörelsenämnderna inte alltid kunnat få eu allsidig sammansättning och tillgodoses med erforderlig orts- och personkännedom har enligt utred­ ningens mening främst haft sin grund i att rörelsedistrikten omfattat för många kommuner. Eftersom antalet kommunvalda ledamöter enligt gällan­ de regler inte får överstiga 12, kan, om antalet kommuner inom rörelsedistriktet är stort, varje kommun endast få utse ett fåtal ledamöter. Olika möjligheter synes emellertid stå till huds att åstadkomma en bättre ordning. Den utväg, som kan synas ligga närmast till hands, är, framhålles i be­ länkandet, att medge en utökning av det totala antalet kommunvalda leda­ möter i rörelsenämnd eller alt inte alls föreskriva någon begränsning. Den­ na utväg är emellertid enligt utredningens mening inte lämplig, eftersom då risk föreligger för att dessa nämnder blir så stora och otympliga att taxeringsarbetet kompliceras och även fördröjes. Det är inte heller säkert

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

att man i en sådan nämnd kan bereda plats för representanter för de kate­ gorier skattskyldiga, i fråga om vilka en speciell sakkunskap är erforderlig, såsom beträffande fiskarena. Utredningen fortsätter.

En annan möjlighet är att ge rörelsenämnderna en sammansättning som i stort sett motsvarar fastighetstaxeringsnämnderna på landet vid den all­ männa fastighetstaxeringen. Halva antalet ledamöter i nämnden skulle då t. ex. kunna utses av länsstyrelsen och vederbörande landsting medan den Övriga hälften skulle för varje kommun inom rörelsedistriktet utses av vederborande fullmäktige. De av kommun utsedda ledamöterna skulle endast tjanstgora i rörelsenämnden när det gällde taxering av skattskyldiga inom den egna kommunen. Enligt utredningens mening är emellertid även det nu angivna tillvägagångssättet onödigt komplicerat och tungrott och det ar inte heller säkert att nämnden härigenom skulle få en allsidig sam­ mansättning. Utredningen anser sig därför inte heller kunna förorda en lösning efter denna linje. Samma är förhållandet beträffande ett annat förslag, som under hand ramforts till utredningen. Enligt detta förslag skulle möjligheter bere­ das rorelsenämnd att i de fall, då en mera ingående orts- och personkän­ nedom vore erforderlig, höra vederbörande lokala taxeringsnämnd antingen genom att deklarationerna för yttrande överlämnades till denna nämnd el- |fr at.. taxeringsassistenten fick föredra deklarationerna i den lokala nämn­ den för inhämtande av upplysningar innan desamma slutligt föredrogs i rorelsenamnden. b I

Utredningen anser för sin del att man bör tillgodose önskemålen om bättre orts- och personkännedom i rörelsenämnderna på så sätt att man tillser att rörelsedistriktet inte kommer att omfatta för många kommu­ ner. Är antalet kommuner i ett fögderi förhållandevis stort men antalet skattskyldiga i fögderiet, som hänförts till rörelsenämnds handläggning, inte större än att det medger arbete åt endast en taxeringsassistent, bör fögderiet, enligt utredningen, likväl uppdelas i flera rörelsedistrikt och as­ sistenten förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder i fögderiet. Härige­ nom synes enhetligheten i taxeringen i allt väsentligt kunna bevaras. Möj­ ligheter till en sådan uppdelning finns, framhåller utredningen, redan en­ ligt nu gällande regler. I normala fall torde antalet kommuner i ett rörelsedistrikt enligt utred­ ningens mening inte böra överstiga tre. Härigenom finns möjlighet att vid behov få i genomsnitt högst fyra ledamöter från varje i distriktet ingående kommun, vilket i normalfallet torde få anses tillräckligt. Enligt utredning­ ens mening kan det därför ifrågasättas om inte till 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen bör fogas ett tillägg, vari utsägs att i stycket nämnt sär­ skilt taxeringsdistrikt inte får omfatta flera kommuner än tre. Utredningen anser emellertid ett sådant tillägg knappast erforderligt. Därefter anföres. Vad slutligen gäller taxeringen av fiskarena torde önskemålen om bättre sakkunskap i rörelsenämnderna beträffande denna speciella kategori skattskyldiga böra tillgodoses på så sätt att i de fall, då sådan sakkunskap med hansyn till distriktets omfattning och antalet ledamöter i nämnden synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 61

oundgängligen erforderlig, länsstyrelsen beredes möjlighet att till rörelse­ nämnden knyta sådan sakkunskap. Detta torde lämpligen kunna ske ge­ nom att länsstyrelsen i dessa rörelsedistrikt förordnar särskilda sakkun­ niga med uppgift att inom rörelsenämnderna biträda vid granskningen av fiskarenas deklarationer. De ifrågavarande sakkunniga synes företrädesvis böra hämtas inom fiskerinäringen. För varje i rörelsedistrikt ingående kommun bör högst två sådana sakkunniga få utses.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att i normala fall antalet kommuner i ett rörelse­ distrikt inte bör överstiga tre har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det med hänsyn till behovet av orts- och personkännedom vid taxeringen är lämpligt, att kom­ munerna är så talrikt representerade i rörelsenämnderna som möjligt. Samtidigt bör emellertid alltför stora nämnder undvikas. Förslaget att rö­ relsenämnd normalt icke bör omfatta mer än tre kommuner erbjuder, en­ ligt länsstyrelsen, en lämplig lösning på problemet. En bestämmelse i ären­ det bör dock medgiva en begränsad rörelsefrihet. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att det inte kan nog understry­ kas att tillräcklig ortskännedom måste vara företrädd inom nämnden. Di­ strikten bör ej göras större än att detta intresse blir ordentligt tillgodosett. Länsstyrelsen biträder härvidlag utredningens förslag att fögderierna upp­ delas i flera rörelsedistrikt. I allmänhet bör ordföranden därvid för enhet­ lighets vinnande vara gemensam för alla eller åtminstone flera av fögderiets nämnder. För att få en sådan organisation mera allmänt genomförd torde det emellertid bliva erforderligt att giva en direkt anvisning härom i författningstexten. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att utredningens förslag gi­ vetvis förutsätter att i fögderi inrättas flera rörelsedistrikt även om hela antalet deklarationer i fögderiet icke sysselsätter mer än en taxeringsassistent. Denne skulle därvid förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder i fögderiet. Utredningens förslag torde medföra att större orts- och per­ sonkännedom tillföres rörelsenämnderna. Länsstyrelsen vill dock framhål­ la att, därest indelning i rörelsedistrikt sker enligt denna princip, möjlig­ heten att låta rörelsedistrikt omfatta fler än tre kommuner fortfarande bör kvarstå. Länsstyrelsen i Östergötlands län upplyser, att i två fögderier inom lä­ net rörelsenämnden har uppdelats på två rörelsedistrikt, vilket visat sig vara till stor fördel för vinnande av den erforderliga orts- och personkänne­ domen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att länsstyrelsen redan un­ der uppbyggnadstiden sökt beakta att inom rörelsenämnderna finnes en ej alltför ytlig lokal- och personkännedom. Antalet kommuner inom rörelse­ distrikten har ej överstigit tre. Anordningen har enligt länsstyrelsens upp­ fattning haft åsyftad verkan. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för rörelsenämnderna gäller maximiantalet åtta, dock att detta antal får överskridas, om regeln att minst en ledamot skall utses för varje kommun föranleder därtill. För ett distrikt med tre kommuner kan således sammanlagt högst åtta ledamöter utses.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig kunna vitsorda att den nuvarande begränsningen av de kommunvalda ledamöternas antal till tolv medfört, att tillräcklig orts- och personkännedom icke alltid funnits i rörelsenämnderna. En uppdelning av fögderierna i lämpligt antal rörelsedistrikt bör därför ske. Att såsom utredningen ifrågasätter begränsa antalet kommuner i ett rörelse­ distrikt till högst tre anser länsstyrelsen icke lämpligt. I stället bör det ankom­ ma på länsstyrelsen att besluta om lämpligaste indelningen av fögderierna i rörelsedistrikt. Riksskattenämnden framhåller vikten av att bestämmelserna i 13 § 1 mom. fjärde stycket taxeringsförordningen angående särskild taxeringsnämnds sammansättning iakttages av kommunerna vid val av ledamöter i taxerings­ nämnderna. Länsstyrelserna bör, enligt nämnden, genom cirkulär till kom­ munerna och i annan lämplig ordning medverka till bättre efterlevnad av taxeringsförordningens bestämmelser härutinnan. Därefter anföres. Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att den erforderliga orts- och personkännedomen i rörelsenämnder bör tillgodoses på sätt utred­ ningen föreslagit genom att icke mer än ett begränsat antal kommuner sam­ manföras i varje rörelsetaxeringsdistrikt samt att detta icke behöver föran­ leda ändring i gällande lydelse av 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen. Riksskattenämnden vill emellertid understryka vikten av att det klart an­ ges, att det är i normala fall, som antalet kommuner i ett rörelsedistrikt icke bör överstiga 3, och att man således icke helt binder sig vid angivna siffra, utan ger länsstyrelserna viss valfrihet ifråga om antalet kommuner med hänsyn till att särskilt på landsbygden den erforderliga orts- och personkännedomen i vissa fall kan tillgodoses även om antalet kommuner som rö­ relsenämnden omfattar överstiger tre.

Sveriges köpmannaförbund säger sig icke ha någon anledning till erin­ ran mot utredningens förslag, att bättre orts- och personkännedom bör till­ godoses genom att rörelsedistrikt ej kommer att omfatta för många kom­ muner. Näringslivets skattedelegation tillstyrker att ett rörelsedistrikt icke skall omfatta mer än högst tre kommuner. I många fall är denna gräns givetvis för hög men det är svårt att i dagens läge under pågående kommunreform fixera omfattningen av rörelsedistrikten. Som ett minimum måste fyra le­ damöter från varje i rörelsedistriktet ingående kommun betraktas. Delega­ tionen finner detta så mycket viktigare som förslaget i övrigt innebär att

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 63

assistenterna i stor omfattning skall inordnas i länsstyrelsernas organisa­ tion och stationeras hos länsstyrelserna ävensom flyttas emellan olika taxe­ ringnämnder. Svenska landskommunernas förbund framhåller, att en ändrad kommun­ indelning med sammanförande av bestående kommuner till större enheter synes för tillgodoseende av önskemålet om orts- och personkännedom jäm­ väl böra föranleda till en uppdelning av ett fögderi i flera rörelsedistrikt. Utan att föregripa utvecklingen i lcommunindelningshänseende torde det dock, framhåller förbundet, under förhandenvarande omständigheter icke böra ifrågakomma att till 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen foga ett tillägg, vari sägs att i stycket nämnt särskilt taxeringsdistrikt icke får omfatta flera kommuner än tre.

Utredningens förslag om tillsättande av särskilda fiskerisakkunniga har berörts av några länsstyrelser. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att i Blekinge finns ett ej obe­ tydligt antal yrkesfiskare, ca 850 st. Något behov av särskild sakkunnig för granskning av dessas deklarationer föreligger dock, enligt länsstyrelsen, knappast. Det synes även vara svårt att erhålla någon för uppdraget lämplig och villig person inom länet. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig det av utredningen framlagda förslaget om förstärkning av vissa rörelsenämnder med sådan sakkunnig. Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter lämpligheten av utredning­ ens förslag om tillsättande av särskilda sakkunniga för granskning av fis­ kares deklarationer. Länsstyrelsen i Hallands län anför. Taxeringen av fiskare bereder även inom detta län de särskilda rörelse­ nämnderna stora svårigheter. Vid 1960 års taxering har förfarits så, att taxeringsnämndsordföranden i lokaldistriktet med god erfarenhet a\ fiskartaxering jämte en taxeringsnämndsledamot i den lokala nämnden biträtt den särskilda nämnden med granskning av dessa deklarationer. Detta för­ farande synes ha utfallit väl. Hinder har icke ansetts föreligga att redan med nuvarande bestämmelser förordna härom, men länsstyrelsen har icke något att erinra mot utredningens förslag om särskilda sakkunniga. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningens förslag synes gå ut på att de särskilda fiskerisakkunniga, som skulle utses, icke endast bör företräda orts- och sakkännedomen utan även utföra den tekniska granskningen av fiskaredeklarationerna. Av antalet taxeringsassistenter, som utredningen räknar med, synes, enligt länsstyrelsen, framgå att de sakkunniga i viss mån skall remplacera taxeringsassistenterna. Detta förslag måste länsstyrelsen motsätta sig. Själva den tekniska deklarationsgranskningen och brevväxlingen bär under alla förhållanden handhavas av taxeringsassistenter.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Det är av synnerlig vikt att ledamöterna i rörelsenämnderna besitter den orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är nödvändig för en riktig taxering. Utredningens rekommendation, att antalet kommuner i ett rörelsedistrikt normalt inte bör överstiga tre synes med tanke härpå välgrundad. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet synes emellertid såsom också utredningen funnit inte vara erforderlig. För närvarande kan, även i rörelsenämnderna, antalet valda ledamöter i regel inte överstiga åtta. Möjligheten att välja tolv ledamöter kan nämligen endast utnyttjas, när antalet kommuner inom rörelsedistriktet är så stort att tolv ledamöter erfordras för att varje kommun skall bli representerad. En ändring på denna punkt synes påkallad. För att vederbörligen tillgodose önskemålet om orts- och personkännedom i rörelsenämnderna bör sålunda antalet ledamöter i dylik nämnd få uppgå till tolv, oavsett hur många kom­ muner som ingår i taxeringsdistriktet. En bestämmelse härom bör inflyta i 6 § 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen. På sätt riksskattenämnden förordat bör länsstyrelserna genom cirkulär till kommunerna eller på annat lämpligt sätt medverka till en bättre efter­ levnad av taxeringsförordningens bestämmelse, att ledamöter i rörelsenämn­ der skall utses efter sådana grunder att nämnden får en lämplig samman­ sättning med hänsyn till de yrkeskategorier, vilkas taxeringar det ankom­ mer på nämnden att handlägga. Utredningens förslag om särskilda fiskerisakkunniga har mött invänd­ ningar vid remissbehandlingen och synes icke kunna tillstyrkas. I den mån fiskare hänföres till rörelsenämnder synes sakkunskap på detta område kunna ordnas inom de gällande bestämmelsernas ram på sätt länsstyrelsen i Hallands län angivit.

Taxeringsassistentorganisationens utformning

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet erinras om, att den nuvarande taxeringsassistentorganisationen i princip är uppbyggd på de lokala skattemyndigheternas (häradsskrivarnas och uppbördsverkens) verksamhetsområden och antalet där befint­ liga skattskyldiga, vilkas deklarationer är av sådan beskaffenhet att desam­ ma skall eller bör handläggas av rörelsenämnd. Vid ställningstagandet till organisationens omfattning kom därför frågan om hur många deklarationer en taxeringsassistent kunde beräknas normalt hinna granska under taxenngsperioden att få i viss mån avgörande betydelse. Man utgick från att assistenten normalt skulle hinna granska 1 200 rörelsedeklarationer. Dekla­ rationer, avgivna av skattskyldig rörelseidkares make, skulle emellertid även överlämnas till rörelsenämnds handläggning för det fall att makarna skulle samtaxeras-, och till nämnden skulle också om möjligt hänföras deklarationer,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 65

avgivna av makarnas minderåriga barn. Vidare antogs att en del andra deklarationer var av så invecklad och svårbedömbar art, att det var lämp­ ligt att även dessa deklarationer handlades av rörelsenämnd. Nyssnämnda av andra än rörelseidkare avgivna deklarationer kan, om antalet rörelseidkardeklarationer är 1 200, i normala fall beräknas till ca 200. Man torde, enligt utredningen, därför kunna anta att statsmakterna vid taxeringsreformens genomförande räknat med att varje taxeringsassistent i genomsnitt skulle hinna granska sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Utredningen ytt­ rar vidare. Det utsädes samtidigt att om antalet rörelseidkare inom ett fögderi över­ steg 1 200 och t. ex. uppgick till 1 600, man fick räkna med att i normala fall två rörelsenämnder blev erforderliga och att följaktligen två taxeringsassistenttjänster inrättades i fögderiet. För att assistenterna i det nu angiv­ na exemplet skulle få full arbetsbörda, finge denna utfyllas med mer svår­ bedömbara deklarationer av annan art. Konsekvenserna av det sist anförda har — såvitt utredningen kunnat finna — blivit att man i vissa län till granskning av taxeringsassistent en­ dast överlämnat rena rörelsedeklarationer. I andra län åter har man kunnat låta assistenten även taga hand om sådana mera svårbehandlade deklaratio­ ner, som avgivits av de tidigare omnämnda skattskyldiga med inkomst av tjänst. Och i vissa län slutligen har man för att kunna ge assistenten full arbetsbörda även måst överföra deklarationer, som lika väl eller kanske bättre kunnat behandlas i lokal taxeringsnämnd, t. ex. vissa jordbrukardeklarationer med kontantmässig redovisning. Även om dessa konsekvenser i väsentlig mån kan antas vara en följd av assistentorganisationens successiva uppbyggnad, torde man enligt utredningens mening få räkna med att dessa skiljaktigheter mellan länen och även mellan olika fögderier i fråga om taxeringsmaterialets sammansättning i rörelsenämnderna kommer att för­ storas ju mer organisationen utbyggs. Orsakerna härtill är främst assisten­ ternas principiella bundenhet till ett visst fögderi eller en viss stad samt fögderiernas och städernas sinsemellan skiftande struktur i vad gäller skattskyldiga med mera svårbedömbara deklarationer. Genom att det ligger helt i vederbörande taxeringsintendenters egen hand att — när det gäller andra skattskyldiga än rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning — bedöma vilka deklarationer, som skall anförtros rörelsenämnd, föreligger emellertid också risker för att en allmänt sett inte önskvärd oenhctligliet uppstår.

Utredningen tar först upp frågan om hur många deklarationer en taxe­ ringsassistent bör kunna hinna granska under taxeringsperioden. Denna frå­ ga är enligt utredningens mening av stor betydelse för assistentorganisatio­ nens vidare utformning. Utredningen fortsätter.

Såsom tidigare framhållits synes man vid genomförandet av 1956 års re­ form ha räknat med att varje assistent i normalfallet skulle kunna medhinna sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Vid 1958 och 1959 års taxeringar har också de då befintliga assistenterna haft att i genomsnitt granska detta an­ tal, ehuru inom ett och samma län och mellan länen betydande variationer förekommit. Hittillsvarande erfarenheter utvisar emellertid — vilket även framgår av redogörelsen i kap. IV i betänkandet — att förhållandevis många assistenter inte förmått all på egen hand och med hjälp av de till deras för- 5 Ilihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fogande ställda biträdena på ett tillfredsställande sätt granska hela materialet i de rörelsenämnder, där de tjänstgjort, fastän antalet deklarationer i vissa tall till och med understigit 1 400. Av de till betänkandet fogade bilagorna 4 och 5 framgår även att så gott som samtliga taxeringsassistenter måst tillgripa övertid för att kunna medhinna granskningen inom taxeringsperioden. a f-fÖr en rationelIt arbetande organisation långtifrån tillfredsställande torhallanden uppstått torde delvis ha berott på att många assistenter inte hatt erforderliga förkunskaper och nödvändig rutin beträffande rörelsetaxe­ ring eller förmåga att rationellt utnyttja sina biträden. Delvis kan förhållan­ dena även sammanhänga med att assistenterna ännu inte blivit fullt för­ trogna med sina distrikt. Svårigheterna för assistenterna att i mera inveck­ lade taxeringsspörsmål få erforderlig vägledning av vederbörande taxermgsmtendent och den sakkunniga personalen på taxeringssektionerna lik­ som aven svårigheterna för taxeringsintendenterna att ge denna vägledning torde också ha varit en bidragande orsak. Enligt utredningens mening måste de nu angivna förhållandena främst betecknas som övergångssvårigheter, som i huvudsak bör kunna övervinnas sedan assistentorganisationen erhållit erforderlig stadga och taxeringsassistenterna bibringats större erfarenhet och rutin i arbetet samt bättre förtro­ genhet med taxeringsmaterialet. All erfarenhet synes också utvisa att en i dessa avseenden normalt utrustad och förtrogen assistent under de i runt tal 100 arbetsdagar, som under taxeringsperioden står till förfogande för granskning av deklarationer, bör kunna hinna att under stadgad arbetstid granska i genomsnitt 1 400 deklarationer, d. v. s. 14 deklarationer per arbetsdag. Det bor härvid, framhåller utredningen, hållas i minnet att inte alla dessa deklarationer vållar mera framträdande svårigheter I antalet ingår sålunda ofta ett inte ringa antal deklarationer från mindre rörelseidkare samt från makar och barn till rörelseidkare, vilka deklarationer erfa­ renhetsmässigt vållar mindre bekymmer. Utredningen anser därför att det mte finns anledning att, såsom från vissa håll ifrågasatts, vid oförändrad organisationsform frångå det tidigare uppställda kravet att en assistent i princip skall kunna granska 1 400 deklarationer, om det endast gäller den arliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. ^tänkandet erinras därefter om att - genom beslut av 1959 års riksdag axeringsassistenterna även skall omhänderha granskningen inom rörelse- TTtna aV de skattskyIdi§as deklarationer för taxering till allmän varu­ skatt. Såvitt utredningen kunnat finna kommer detta att i och för sig medora en okad arbetsbelastning för taxeringsassistenterna. Med utgångspunkt från erfarenheterna under den gamla omsättningsskattens tid och under för­ utsättning, att mojligheter skapas för en mera kontinuerlig övervakning av de —eskyldiga redan under beskattningsåret, torde, enligt utredning- Z’ Z T hm arbetsbelastningea inte behöva innebära annat än att det tomedhinna undp t ’ taxerinSsassistent normalt beräknas kunna

rälZ Z endast 'id °tiM”d-d organisationsto™ be.

När det gäller att närmare taga ställning till taxeringsassistentorganisationens lampliga utformning har emellertid, framhålles i betänkandft, inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 67

endast antalet deklarationer, som en taxeringsassistent beräknas kunna handlägga på ordinarie arbetstid under taxeringsperioden, och olika metoder för effektivisering av assistenternas arbete betydelse. Även den lokala place­ ringen av taxcringsassistenterna och deras biträden kommer här in i bilden. Härom anför utredningen.

Såsom tidigare framhållits medger den nuvarande organisationen, som innebär att assistenterna och deras biträden är placerade hos de lokala skattemyndigheterna, merendels inte den för ett gott arbetsresultat så vik­ tiga kontinuerliga ledningen och övervakningen av assistenterna från taxeringsintendentens och honom underställda tjänstemäns sida i det egentliga taxeringsarbetet, eftersom det ofta är långa avstånd mellan residensstaden och assistenternas stationeringsorter. Inte heller har denna ledning och över­ vakning i regel kunnat komma till stånd genom häradsskrivarna och kronokamrerarna, eftersom dessa i enlighet med vad som uttalats under förarbe­ tena till 1956 års reform endast bör vara förmän i förhållande till assisten­ terna i ordnings- och därmed jämställda hänseenden. Utredningen bortser härvid ingalunda från det förhållandet att vissa häradsskrivare och kronokamrerare i egenskap av ordförande i de rörelsenämnder, i vilka taxeringsassistenterna haft sin gärning, gjort värdefulla insatser för att handleda och utbilda assistenterna i deras arbetsuppgifter och att även häradsskrivare och kronokamrerare, som inte innehaft sådant uppdrag, nedlagt betydande ar­ bete härutinnan. Men utredningen har heller inte kunnat bortse från det förhållandet att många lokala skattemyndigheter inte haft sådan ingående erfarenhet och förtrogenhet med rörelsetaxering, att det varit möjligt att till dem överlämna handledningen av assistenterna i det egentliga taxerings­ arbetet. Självfallet skulle också ett sådant överlämnande, om det allmänt prak­ tiserades, ha varit till betydande men för de lokala skattemyndigheternas egentliga arbetsuppgifter. Det är också att märka att assistenterna i det egentliga taxeringsarbetet närmast lyder under vederbörande rörelsenämndsordförande men härvid har att iaktta de allmänna direktiv och anvisningar, som taxeringsintendenten kan lämna för fullföljande av honom åliggande uppgift att övervaka att taxeringsarbetet i första instans i länet bedrives ändamålsenligt och effektivt. Det nu anförda har därför medfört att den erforderliga ledningen och övervakningen av assistenterna i fråga om arbe­ tets bedrivande huvudsakligen fått ankomma på ordförandena i rörelse­ nämnderna, vilka helt naturligt inte kunnat ägna sig häråt i samma utsträck­ ning och med lika stor effekt som heltidsanställda tjänstemän.

Ä andra sidan är det, framhåller utredningen, naturligt att assistenternas anknytning till de lokala skattemyndigheterna även inneburit fördelar. Den nödvändiga ömsesidiga kontakten mellan de skattskyldiga och assistenterna har lätt kunnat komma till stånd. Vidare har möjlighet funnits för vederbö­ rande assistent att vid arbetstoppar erhålla visst bistånd av den lokala skatte­ myndighetens biträdespersonal, och det till assistentens förfogande ställda biträdet har, när assistenten inte behövt utnyttja biträdets arbetskraft, också kunnat användas för uppgifter inom den lokala skattemyndighetens verk­ samhetsområde. Utredningen fortsätter.

I sistnämnda hänseende bör emellertid framhållas att i fögderierna assis­ tentbiträdet i motsats till assistenten tillhör häradsskrivarkontorets och inte länsstyrelsens personal och att det alltså i första hand ankommer på hä-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

radsskrivaren att avgöra hur assistentens biträdesbehov skall tillgodoses. Enligt vad utredningen kunnat konstatera har detta på sina håll medfört inte önskvärda konsekvenser för assistentens arbete. Assistenten har t. ex. tilldelats det sist anställda och följaktligen i regel minst erfarna biträdet eller ett biträde, som inte haft den förtrogenhet med taxering som varit erforderlig. Det har även förekommit att assistent saknat biträdeshjälp un­ der en del av taxeringsperioden, eftersom hans biträde måst ianspråktas för andra arbetsuppgifter inom häradsskrivarorganisationen. De nu antydda kon­ sekvenserna, som kunnat medföra en allvarlig belastning för taxeringsarbetet i rörelsenämnderna och givetvis också oförmånligt inverkat på arbets­ resultatet för assistenterna, skulle antagligen inte ha behövt uppstå om även biträdet tillhört länsstyrelseorganisationen och varit underställt i första hand taxeringsintendenten.

Enligt utredningens mening talar därför övervägande skäl för att även assistentbiträdena liksom assistenterna inordnas i länsstyrelsernas och i taxeringssektionernas organisation. Förhållandet bör vara detsamma beträf­ fande de — för närvarande 13 — biträdena åt taxeringskonsulenterna. Här­ igenom synes, enligt utredningen, tillfredsställande garantier kunna skapas för att assistenterna får kontinuerlig hjälp av utbildade och i förekomman­ de göromål väl insatta biträden. Av det anförda följer, framhåller utredning­ en, att i städer med egen uppbördsförvaltning assistentbiträdena bör bli statliga tjänstemän i stället för såsom nu kommunala befattningshavare. Några ökade lönekostnader för statsverket uppstår inte på grund härav, eftersom statsverket redan nu lämnar städerna bidrag med i princip hela lönekostnaden för de ifrågavarande biträdena.

Utredningen lämnar därefter följande redogörelse för de olika alternativ (Alt. I—Alt. IV), som utredningen framlägger för assistentorganisationens utformning.

Alt. I innebär att i varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning liksom hittills inrättas assistenttjänster med hänsyn endast till det inom fögderiet och staden befintliga antalet skattskyldiga rörelseidkare och där­ med likställda, d. v. s. sådana skattskyldiga som enligt utredningens tidi­ gare bedömanden bör taxeras i rörelsenämnd. Med hänsyn till vad utred­ ningen nyss anfört har utredningen i detta alternativ räknat med att varje assistent i princip endast hinner granska ca 1 350 deklarationer under taxe­ ringsperioden. Därest antalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyl­ diga skulle vara större, har utredningen räknat med att det ökade antalet nödvändiggör anställande av mer än en assistent. För att varje assistents arbetsbörda skall motsvara i genomsnitt ca 1 350 deklarationer har utred­ ningen i detta alternativ förutsatt att deklarationer, avgivna av andra skatt­ skyldiga än dem som enligt utredningens mening egentligen bör hänföras till rörelsenämnd, måste dit överlämnas. I vissa fögderier skulle ett sådant överlämnande inte erfordras medan det i andra fögderier skulle bli nöd­ vändigt att föra över ett relativt stort antal sådana deklarationer till rörelse­ nämnds handläggning. Enligt utredningens beräkningar skulle i detta alternativ erfordras sam­ manlagt 365 assistenttjänster eller 90 tjänster mer än vad som ursprung­ ligen antagits. Eftersom man i detta alternativ även får räkna med i stort

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 69

sett motsvarande utökning av assistenternas biträdestjänster, skulle, med utgångspunkt från assistenternas och biträdenas nuvarande löiieställning samt löneläget den 1 juli 1960, detta alternativ föranleda ökade årliga löne­ kostnader för assistentorganisationen — alltså utöver de kostnader som uppstår om organisationen omfattar 275 assistenter och i princip samma antal biträden — på i runt tal 2,7 milj. kronor. I alt. II har utredningen utgått från att samtliga taxeringsassistenter och deras biträden inom ett län placeras på vederbörande länsstyrelse och att under taxeringsperioden assistenterna fördelas till tjänstgöring hos de olika rörelsenämnderna i länet utan bundenhet till visst fögderi eller viss stad. Av skäl, för vilka i det följande kommer att närmare redogöras, kan man enligt utredningens mening vid en sådan koncentration av assistenterna förutsätta att deras och biträdenas arbetskapacitet avsevärt ökar. Utred­ ningen har därför ansett att man i detta alternativ mycket väl kan räkna med att Varje assistent i genomsnitt medhinner minst 1 600 deklarationer. Enligt utredningens beräkningar föreligger vid alt. II behov av samman­ lagt 243 taxeringsassistenttjänster, d. v. s. 32 tjänster mindre än vad som ursprungligen antagits. Då antalet biträdestjänster i detta fall torde kunna nedbringas till ca 220, kan i detta alternativ den sammanlagda lönekost­ naden för assistentorganisationen beräknas komma att med ca 1,1 milj. kro­ nor understiga den lönekostnad, som uppstår med 275 assistenter och i princip 275 biträden. I jämförelse med alt. I kan alt. II beräknas medföra en besparing i de årliga lönekostnaderna på ca 3,8 milj. kronor. I alt. III och alt. IV har en sammanföring av assistenterna och deras biträ­ den skett till större arbetsenheter än i alt. I. Alt. III innebär härvidlag att assistenter och biträden inom i princip endast två fögderier sammanföres till en arbetsenhet. I alternativet förutsätts att denna enhet lokalt anknytes till häradsskrivarkontoret i ett av fögderierna och att assistenterna fördelas till tjänstgöring inom rörelsenämnderna i de båda fögderierna i enlighet med anvisningar av vederbörande taxeringsintendent. Med hänsyn till den något ökade arbetsinsats, som kan förutsättas uppstå vid detta alternativ, har ut­ redningen i sina beräkningar utgått från att varje assistent i detta fall i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer. Enligt alt. III kan det sammanlagda behovet av assistenter beräknas till 297, d. v. s. 22 mer än vad man ursprungligen utgått från. Vid detta alterna­ tiv synes man även i princip få räkna med en utökning av biträdespersonalen med ca 20 befattningshavare. I jämförelse med lönekostnaderna för 275 assistenter och lika många biträden uppstår vid detta alternativ en årlig kostnadsökning på i runt tal endast 640 000 kronor. I alt. III är de årliga lönekostnaderna ca 2 milj. kronor lägre än i alt. I men ca 1,8 milj. kronor högre än i alt. II. Alt. IV innebär att fler än två fögderier sammanförts till verksamhets­ områden för assistenterna då så ansetts erforderligt för att kunna erhålla en rationell arbetsenhet. Vid sina bedömanden i detta hänseende har utred­ ningen utgått från att en dylik enhet i princip bör omfatta minst tre assis­ tenter jämte därtill hörande biträdespersonal. En sådan organisationsform erbjuder nämligen — såvitt utredningen kunnat finna — möjligheter att rationellt fördela arbetsmängden på personalen med hänsyn till dennas skif­ tande kunskaper och erfarenhet, varjämte relativt goda förutsättningar bör finnas för att både assistenterna och biträdena i viss mån s. a. s. utbildar varandra samt för att genomföra en viss specialisering av assistenternas ar­ bete, vilket t. cx. kan innebära att deklarationsmaterialet fördelas på assis­ tenterna efter rörelsernas art. I alt. IV har förutsatts att i de fall, då assis-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

tenterna och deras bilräden normalt skulle ha anknutits till ett häradsskrivarkontor eller ett uppbördsverk, beläget i eller på inte alltför långt avstånd från residensstaden, assistenterna och biträdena i stället placeras inom länsstyrelsens lokaler och i anslutning till taxeringssektionen. Härigenom underlättas väsentligen taxeringsintendentens ledning och övervakning av denna personal. I de fall åter då assistenterna och biträdena ansetts böra placeras utanför residensstaden, har det förutsatts att de lokalt blir place­ rade i nära anslutning till häradsskrivarkontor å vederbörande ort. På samt­ liga de orter, där enligt alt. IV assistenter ansetts böra placeras, finns också sådana kontor. Vid utväljandet av orterna har särskild hänsyn tagits till de skattskyldigas och taxeringsassistenternas behov av att lätt kunna komma i kontakt med varandra med anlitande av förefintliga kommunikationsmedel, önskemålen om att de skattskyldiga inte skall ha alltför svårt att kunna komma i personlig kontakt med taxeringsassistenten har emellertid föran­ lett att utredningen i vissa fall ansett sig böra avvika från principen om minst tre assistenter inom varje arbetsenhet. Beträffande alt. IV redovisar utredningen tre olika delalternativ, alt. IV: a, IV: b och IV: c. Dessa alternativ skiljer sig från varandra endast i det hänseendet att i alt. IV: a förutsatts att varje assistent i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer, i alt. IV: b att han hinner granska ca 1 500 deklarationer och i alt. IV: c ca 1 600 deklarationer. Antalet assistenter en­ ligt de olika alternativen blir därför olika. Enligt alt. IV: a skulle sålunda erfordras sammanlagt 285 assistenter, enligt alt. IV: b 265 och enligt alt. IV : c 249. Biträdesbehovet blir också olika enligt de skilda delalternativen. Utredningen har beräknat att i alt. IV: a erfordras sammanlagt ca 250, i alt. IV: b 235 och i alt. IV: c ca 220 biträden. I jämförelse med lönekostnaderna i en organisation, bestående av 275 assistenter och i princip 275 biträden, innebär alt. IV: a minskade årliga utgifter på ca 34 000 kronor, alt. IV: b minskade utgifter på ca 580 000 kronor och alt. IV: c minskade utgifter på något över 1 milj. kronor.

I fråga om de nu nämnda olika alternativen för assistentorganisationens utformning anför utredningen följande.

Alt. I, som innebär eu utformning av organisationen efter i stort sett nu gällande principer, är enligt utredningens mening av skäl som tidigare an­ förts det ur arbetssynpunkt minst rationella och är dessutom det mest kost­ nadskrävande. Genom att vid en lösning enligt detta alternativ assistenter­ nas verksamhet i princip bindes endast till ett fögderi eller en stad med egen uppbördsförvaltning och assistenternas antal heräknas endast med utgångspunkt från där befintliga rörelseidkare och därmed jämställda skatt­ skyldiga måste i många fögderier och städer för att assistenternas arbets­ börda skall bli någorlunda jämn ett betydande antal deklarationer från andra skattskyldiga än de nu nämnda överlämnas till vederbörande rörelsenämnders handläggning, medan i andra fögderier och städer ett sådant över­ lämnande inte erfordras.----------- Alt. II innebär i realiteten ett godtagande av det redan i prop. 150/1956 omnämnda men då avvisade förslaget om en centralisering till länsstyrel­ serna av assistenterna och deras biträden. Såsom framgår av redogörelsen i kap. IV anses också på sina håll en sådan centralisering nu böra komma till stånd och till stöd härför åberopas hittills vunna erfarenheter av assis­ tentorganisationen. Enligt utredningens mening är åtskilliga av de skäl, som härvid anförts, bärande. Genom en sådan centralisering skulle framför allt ledningen och övervakningen av denna personals arbete radikalt förbätt­ ras. Taxeringsintendenten eller honom underställd tjänsteman, som därtill

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 71

beordrats, skulle lättare kunna hålla sig underrättad om arbetets fortgång både under taxeringsperioden och under övrig del av året. Om så skulle er­ fordras, kunde redan på ett tidigt stadium åtgärder för påskyndande av assistenternas arbete vidtagas. Vidare skulle, vilket inte är det minst vik­ tiga, taxeringsintendenten få bättre möjligheter att informera assistenterna om innebörden och tillämpningen av ny skattelagstiftning och av sådana av beskattningsdomstolarna meddelade utslag, som har mera allmänt intresse. Assistenterna skulle även vid behov såväl under arbetet i taxeringsnämnd som vid utförandet av taxeringsrevisioner utan onödig omgång kunna få råd och anvisningar av erfarna taxeringsmän. Utbildningen av nya taxeringsassistenter i taxeringsrevision, som nu vållar stora bekymmer, skulle inte längre vara något större problem. Både assistenternas och biträdenas speciella fallenhet för vissa arbetsuppgifter skulle bättre kunna ianspråktagas. En mera ändamålsenlig arbetsfördelning mellan de olika befattnings­ havarna skulle på grund härav kunna erhållas. Riskerna för att assistenter­ na och deras biträden skulle användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka de inte avsetts, skulle i inte oväsentlig grad minska.------------ En placering av taxeringsassistenterna och deras biträden uteslutande på länsstyrelserna anser utredningen likväl vara att driva centraliseringen väl långt. Denna lösning är även behäftad med nackdelar. Kommunikationen med de skattskyldiga skulle sålunda i viss mån gå till spillo genom att det i många fall skulle uppstå svårigheter för allmänheten att relativt lätt kunna få den erforderliga personliga kontakten med vederbörande assistent. Detta skulle vara till men lika mycket för assistenterna som för de skattskyldiga. Assistenternas resor till och från taxeringsnämndssammanträden liksom un­ der icke-taxeringsperiod vid taxeringsrevisioner o. dyl. skulle också under­ stundom laga dyrbar tid i anspråk och förorsaka det allmänna betydande utgifter. Betydande problem skulle för länsstyrelsernas del också uppstå om ifrågavarande centralisering kom till stånd. Många länsstyrelser torde näm­ ligen i dagens läge sakna möjlighet att ställa för assistenterna och deras biträden erforderliga lokaler till förfogande. Även om utredningen sålunda avvisar även alt. II, konstaterar utredning­ en, att en koncentration av ifrågavarande personal till färre antal arbetsen­ heter än för närvarande måste ske om ökad effekt skall kunna utvinnas och kostnaderna för organisationen skall kunna hållas inom en rimlig ram. Både alt. Ill och alt. IV tillgodoser i olika omfattning dessa önskemål. Härom ytt­ rar utredningen vidare. I alt. III erhålles en något större koncentration av assistenterna och biträ­ dena än i nuvarande organisation. Fördelarna med en på detta sätt begrän­ sad centralisering är främst, att lokalfrågan merendels inte behöver vålla några bekymmer och att assistenternas möjligheter att upprätthålla kontakt med de skattskyldiga inte nämnvärt försämras. Kostnaderna för assisten­ ternas resor skulle inte heller i någon mera påtaglig grad fördyras. Assisten­ terna blir emellertid i detta alternativ fördelade på så många häradsskrivarkontor att den nödvändiga arbetsledningen från taxeringsintendentens sida blir nästan lika svår att upprätthålla som i nu gällande organisation. Vad en effektiv arbetsledning i detta sammanhang betyder för ett gott arbets­ resultat har tidigare berörts. Den i alt. III skisserade lösningen ger också, anser utredningen, i allmänhet så små arbetsenheter att det man eftersträ­ var — ett rationellt utnyttjande av assistenter och biträden samt en inte alltför dyrbar organisation — inte ernås. Assistenternas möjligheter att kunna rådgöra med och i viss mån utbilda varandra blir härigenom väsent­

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ligt mindre. Önskemålen om att på rationellt sätt kunna fördela arbetsma­ terialet på assistenter och biträden samt att kunna genomföra en lämplig specialisering av assistenternas och biträdenas arbete kan inte heller i nämn­ värd grad tillgodoses.

Enligt utredningens uppfattning bör därför utformningen av assistentorga­ nisationen ske enligt utredningens alt. IV. En lösning av organisationsfrå­ gan enligt detta alternativ innebär att taxeringsassistenterna och deras biträ­ den sammanföres till lämpliga arbetsenheter, koncentrerade till residens­ städerna och i samtliga län utom Uppsala, Gotlands, Örebro, Västmanlands och Jämtlands även till andra orter inom länen, vilka orter utvalts så att de ligger centralt inom assistenternas avsedda verksamhetsområden. Utred­ ningen fortsätter.

Genom den nu föreslagna koncentrationen av här ifrågavarande personal till i de flesta länen relativt få orter utanför residensstäderna torde ledning­ en och övervakningen av assistenternas arbete, såväl å taxeringsnämndsstadiet som vid utförande av taxeringsrevision, väsentligen komma att un­ derlättas. Jämväl de assistenter, som kommer att lokalt placeras i anslut­ ning till häradsskrivarkontor, bör få ganska goda möjligheter till hjälp i tveksamma taxeringsfall, eftersom det där alltid kommer alt finnas kolleger att samråda med, och förhandenvarande svårigheter att bibringa assisten­ terna vidareutbildning i taxeringsrevision torde betydligt minska. Assis­ tenternas och biträdenas fallenhet för vissa speciella arbetsuppgifter kan även utnyttjas, fastän måhända inte i samma omfattning som om hela per­ sonalstyrkan varit samlad på länsstyrelserna. Rekryteringen av till iaxeringsassistenttjänst lämpliga personer bör också kunna bli lättare. Därest det nu angivna alternativet godtas torde man visserligen få räkna med att eu del länsstyrelser och häradsskrivare inte för närvarande dispo­ nerar erforderliga utrymmen för assistenterna och deras biträden. Lokal­ problemen kommer emellertid inte att bli lika markanta som vid en fullstän­ dig inplacering av berörda personal på länsstyrelserna och bör kunna över­ bryggas i all synnerhet som utredningen förutsätter att assistentorganisa­ tionen liksom hittills måste uppbyggas successivt med hänsyn till rådande brist på utbildad och i övrigt kvalificerad personal. I detta sammanhang må även framhållas att man i fråga om häradsskrivarkontoren torde få räkna med att betydande lokalutrymmen kommer att frigöras vid en ny uppbördsorganisation och att inom länsstyrelserna behov av vtterligare lo­ kaler uppstår vid genomförandet av vad utredningen i det följande föreslår beträffande länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därest utredningens olika organisationsförslag skulle godtagas förutsätter utredningen att en nödvän­ dig samordning av de olika lokalfrågorna kommer till stånd. När det slutligen gäller att taga ställning till de olika delalternativen inom alt. IV är det enligt utredningens mening uppenbart att med de för­ delar ur arbetssynpunkt, som en organisaton enligt detta alternativ erbju­ der, en taxeringsassistent alltid bör normalt hinna granska mer än 1 400 deklarationer under taxeringsperioden och detta även med hänsyn till det merarbete, som taxeringen till allmän varuskatt kräver. Bland utredningens experter har starka skäl uttalats för att arbetskapaciteten borde bestämmas till i genomsnitt ca 1 600 deklarationer, d. v. s. att organisationen skulle be­ räknas enligt alt. IV: c. Med hänsyn till att konsekvenserna vid en lösning av organisationsfrågan enligt alt. IV ännu inte kan helt överblickas har dock utredningen ansett försiktigheten bjuda att man nu stannar för att inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

kräva mer än att ca 1 500 deklarationer i genomsnitt granskas av varje taxeringsassistent. Därvid har även beaktats att skillnaden i fråga om det behövliga antalet assistenter enligt alt. IV: b och enligt alt. IV. c ar ringa. Med den nu angivna kvantiteten deklarationer behover en assistent d g gen under taxeringsperioden granska i genomsnitt ungefar 15 deklarationer. Även om vissa deklarationer är av förhållandevis enkel beskaffenhet tord man med hänsyn till den tid, som kan beraknas atga för granskningen av mera invecklade deklarationer, i varje fall inte inom den narmaste fram­ tiden kunna förvänta att en assistent skall medhinna ett storre antal de­ klarationer per dag i genomsnitt. Med beaktande av vad här anförts har utredningsmannen och experter­ na enats om att föreslå att assistentorganisationen i länen i princip utfor­ mas enligt alt. IV: b. Den föreslagna fördelningen av assistenterna mellan länen och tilltänkta stationeringsorter framgår av till betänkandet fogade sammanställningar, vilka torde som Bilaga 7 och Bilaga 8 få fogas vid stats­ rådsprotokollet för denna dag. I bilagorna lämnas också motsvarande upp­ gifter för övriga diskuterade alternativ. Beträffande taxeringsassistentorganisationen vid överståthållarämbetet an­ för utredningen följande. Vid beräkningen av det erforderliga antalet assistenter i Stockholm an­ ser utredningen att samma principer hör tillämpas som vid bedömningen av personalbehovet i länen. Eftersom antalet deklarationer, som skall behand­ las av rörelsenämnd, i Stockholm kan beräknas till ca 83 000 och varje assis­ tent i enlighet med vad som tidigare anförts bör kunna granska i genomsnitt ca 1 500 deklarationer, kan behovet av assistenter i Stockholm vid tullt utbyegd organisation i princip beräknas till 55. Om eller i vad man til skottet av denna personal skall motsvaras av indragningar av vissa tjänster i akademikerkarriären bör få ankomma på överståthållarämbetet att taga ställning till i samband med utredningen om skatteavdelningens framtida organisation. Likaså bör i samband med denna utredning prövas behovet av biträden åt assistenterna samt huruvida assistenternas avsedda anvandnmg att biträda vid arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. bör föranleda en ytterligare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen i staden.

Den av utredningen förordade utformningen av assistentorganisationen innebär, såsom nyss anförts, att i de fall, då assistenterna stationeras på annan ort än vederbörande residensstad, de lokalt placeras i anslutning till på dessa orter befintliga häradsskrivarkontor. Därav följer, att om på dessa orter även finns ett kommunalt uppbördsverk, assistenterna placeras i an­ slutning till häradsskrivarkontoret och inte till uppbördsverket även om assistenternas huvudsakliga arbete skulle komma att hänföra sig till de i staden befintliga rörelseidkarna. Likaså innebär utredningens förslag att assistenternas biträdespersonal i sin helhet blir statsanställd. De städer som nu bar egen uppbördsförvaltning kommer alltså, därest utredningens förslag godtages, att inte längre bli skyldiga att tillhandahålla assistenterna erforderlig biträdeshjälp och inte heller för assistenterna och biträdena nödvändiga lokaler och annan utrustning. Eftersom dessa städer enligt nu

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gällande ordning inte erhåller ersättning av statsmedel för sina lokalkost­ nader kan utredningens förslag i detta hänseende innebära ökade utgifter för statsverket. Anledningen till att utredningen valt denna väg är huvud­ sakligen den, att eftersom både assistenterna och biträdena föreslås skola bli statliga tjänstemän, utredningen ansett det lämpligare att anknyta dem till statliga organ än till kommunala verk. Utredningen har övervägt huruvida inte häradsskrivarna borde befrias från förmansställningen i förhållande till assistenterna och deras biträden. Under taxeringsperioden kommer sålunda ledningen och övervakningen av assistenterna och biträdena att liksom nu i första hand åvila — förutom ve­ derbörande rörelsenämndsordförande — taxeringsintendenten och hans när­ maste medhjälpare inom taxeringssektionens revisionsdetalj. Under övrig del av året, framhåller utredningen, kommer arbetsledningen och övervak­ ningen att helt ankomma på taxeringsintendenten och föreståndarna för revisionsdetaljerna. På de platser, där ett större antal assistenter sammanförts är det enligt utredningens mening lämpligt att — beroende på personalstyr­ kans storlek — en eller flera av de mest kvalificerade assistenterna funge­ rar som arbetsledare för övrig personal. I några fall, där antalet assistenter är mycket stort, kan det, framhåller utredningen, t. o. m. vara både lämpligt och nödvändigt att en taxeringsrevisor ur revisionsdetalj en avdelas för att kontinuerligt tjänstgöra på assistentkontoret som arbetsledare och förman för assistenterna. I dessa och liknande fall skulle det därför te sig i viss mån irrationellt om häradsskrivaren även skulle behöva fungera som förman för assistenterna. I betänkandet anföres vidare. Utredningen vill emellertid inte i princip förorda ändring i nu nämnda hanseende. Enligt utredningens mening föreligger fortfarande behov av att haradsskrivarna är förmän i förhållande till assistenterna och deras biträ­ den i ordnings- och liknande hänseenden framför allt i de inte alltför säl­ lan förekommande fall då assistentkontoret endast kommer att omfatta ett fatal befattningshavare. Inte heller kan det anses lämpligt att, då härads­ skrivaren och assistenterna är placerade inom samma lokal, de intar en i forhallande till varandra fristående ställning. Skulle emellertid förhål­ landena bli sådana att häradsskrivaren och assistenterna måste ges skilda lokaler samt ledningen och övervakningen av assistenternas arbete kan ord­ nas pa annat tillfredsställande sätt, bör länsstyrelsen ha möjlighet att befria häiadsskrivaren från skyldigheten att vara förman för assistenterna och deras biträden.

Remissyttrandena Utredningens beräkningar av det antal deklarationer som varje taxeringsassistent normalt bör medhinna har mött erinringar från flertalet länsstyrelser.

Lansstyrelserna i Gotlands, Blekinge och Värmlands län framhåller att antalet arbetsdagar under taxeringsperioden torde betydligt understiga de 100 dagar som utredningen räknat med. Sålunda konstaterar länsstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1061 75

i Blekinge län att taxeringsassistenterna måste utföra granskningsarbetet på ungefär två månader. Hela tiden mars—juni kan nämligen ej disponeras för detta arbete. Granskningen bör vara avslutad omkring den 10/6. Även om den kan påbörjas redan den 1/3, vilket ej alltid är fallet, kan den kvanti­ tativt och kvalitativt tyngst vägande delen av arbetsmaterialet bearbetas först efter månadsskiftet mars/april. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att antalet arbetsdagar måste vara mindre än 100 med hänsyn till förekommande sön- och helgdagar, assistenternas närvaro vid sammanträden med taxeringsnämnd samt att granskningsarbetet — som för övrigt beträffande ett stort antal deklaratio­ ner inte kan påbörjas förrän efter den 31 mars —- i verkligheten måste vara slutfört senast omkring den 15 juni. Då arbetet inte bör uppskjutas till sista stund, kan de effektiva arbetsdagarna enligt länsstyrelsens mening ej be­ räknas till högre antal än cirka 80. Flera länsstyrelser anser att utredningen underskattat den ökade arbets­ belastning som den allmänna varuskatten kommer att medföra för taxe­ ringsassistenterna. Länsstyrelserna understryker vikten av att kontrollen av den allmänna varuskatten inte eftersättes. Sålunda framhåller länssty­ relsen i Södermanlands län att utredningens beräkningar innebär att arbe­ tet med varuskatten får taga ungefär 3,5 dagar eller omkring 24 timmar i anspråk. Den anslagna tiden synes länsstyrelsen orimligt låg med hänsyn till att varje taxeringsassistent i länet har 400 skattskyldiga att granska och för detta ändamål får gå igenom 2 400 preliminära varuskattedeklarationer. Även om varuskattekontoret hade haft möjlighet att verkställa kontroll och utredningar i tillräcklig omfattning hade tiden varit alldeles för knapp. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Östergötlands, Kro­ nobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Kronobergs län vänder sig mot utredningens beräkning att av 1 400 deklarationer endast 1 200 skulle avse rörelsedeklarationer, me­ dan 200 deklarationer skulle avse samtaxerade makar och minderåriga barn in. fl. I ett distrikt inom länet med 1 400 deklarationer har antalet icke rörelseidkare beräknats till omkring 50. Länsstyrelsen i Malmöhus län däremot uttalar att i länet utgör i ett normaldistrikt om 1 400 deklaratio­ ner antalet deklarationer, avgivna av rörelseidkares familjemedlemmar, icke 200 såsom utredningen förutsatt utan drygt 400. Siffran 200, som återfinnes även i 1959 års kalkyl rörande stockholmsorganisationen, torde, enligt läns­ styrelsen, vara rent schematisk. När siffran visat sig inrymma en så stor fel­ marginal, som här är fallet, synes det, framhåller länsstyrelsen, riktigare att vid beräkningarna ålergå till den för 1956 års reform väsentliga avvägningen, att varje assistent borde medhinna 1 200—1 600 svårbedömbara deklaratio­ ner, alltså minst 1 200. I utredningens utformning kan resultatet bli, att ett normaldistrikt anpassas efter en arbetsmängd av 900—1 000 rörelsedeklara­ tioner, av vilka säkerligen icke alla hör till kategorien svårbedömbara.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Beträffande det antal deklarationer som taxeringsassistenterna hittills medhunnit framhåller länsstyrelsen i Uppsala län att taxeringsassistenter­ na i länet icke ens med avsevärd övertidstjänstgöring kunnat medhinna 1 350 deklarationer. Man måste emellertid beakta, framhåller länsstyrelsen, att assistenterna i vissa tall varit oerfarna i fråga om taxering av rörelseidkare och även i övrigt kanske inte haft arbetet praktiskt upplagt eller planerat. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att taxeringsassistenter i länet, vilka halt att granska mellan 1 300—1 400 deklarationer, icke medhunnit detta under ordinarie arbetstid utan måst tillgripa övertid i stor utsträck­ ning. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att — av de tre särskilda rörelsedistrikt som haft taxeringsassistenter under år 1960 — distrikten i Allbo och Sunnerbo fögderier omfattat vardera i runt tal 1 800 deklaratio­ ner. Taxeringsassistenterna i dessa distrikt har icke medhunnit den pri­ mära granskningen utan hjälp från dels taxeringsnämndens ordförande och dels särskilt beordrad landskanslistpersonal. Länsstyrelsen är angelägen framhålla att de båda berörda assistenterna är erfarna taxeringsmän, vilkas kapacitet och arbetstörmåga på intet sätt understigit vad som normalt kan fordras. Båda assistenterna har med tillskjutande av åtskilligt övertidsarbete dock primärgranskat 1 400 deklarationer, den ene av dem t. o. m. 1 600 deklarationer, av vilka senare dock ett par hundra — i brist på disponibel Personal med taxeringsintendentens medgivande granskats mer summa­ riskt. Med hänsyn till dessa erfarenheter har länsstyrelsen sett sig nödsakad att för 1961 års taxering inrätta rörelsedistrikt utan taxeringsassistent. Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands län, framhåller att taxeringsassistenterna hittills icke kunnat bemästra sina arbetsuppgifter utan tillgripande av övertidsarbete i ofta betänklig grad. Beträffande frågan om lämpligt antal deklarationer i rörelsenämnderna uttalar länsstyrelsen i Uppsala län att — om assistentorganisationen kon­ centreras till länsstyrelsen — normalprestationen torde för varje erfaren assistent icke böra understiga 1 500 deklarationer. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att 1 400 deklarationer är ett maximum för vad en taxeringsassistent i regel kan utföra. För nya assistenter blir arbetsbördan stor, innan de hunnit lära känna sina distrikt och förskaffat sig behövlig rutin. Även enligt länsstyrelsen i Östergötlands län bör antalet deklarationer trots den effektivisering av arbetet som enligt utredningens förslag kom­ mer att genomföras -— bestämmas till högst 1 400 deklarationer. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att man för närvarande icke bör ålägga en taxeringsassistent att granska mer än maximalt 1 200 deklara­ tioner inklusive andra än rörelsedeklarationer. Länsstyrelsen fortsätter. Först vid en sådan begränsning kan man förvänta en för hela fältet effektiv taxeringskontroll så långt en sådan är möjlig i första instans.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 77

Länsstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att förhållandena skifta. I en stad torde den skattskyldige i större utsträckning än på landsbygden ha tillgång till kvalificerade medhjälpare, icke blott vid upprättande av en de­ klaration utan även vid själva bokföringen. Detta förhållande underlättar avsevärt granskningen av deklarationer i städerna. Uppskattningsvis torde en taxeringsassistent i ett stadsdistrikt medhinna bortåt 200 deklarationer mer än en likvärdig assistent i ett landsbygdsdistrikt. Hänsyn härtill bör givetvis tagas vid bedömande av antalet erforderliga taxeringsassistenter för visst län.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att antalet deklarationer per assistent icke bör överstiga 1 250—1 300. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att taxering­ en till varuskatt bör göras med sådan omsorg, att de olika i varuskattedeklarationerna lämnade sifferuppgifterna i varje särskilt fall avstämmes mot motsvarande eller jämförbar uppgift i inkomstdeklarationen och att utredning verkställes i händelse av bristande överensstämmelse. Vidare bör uppgifter i de allmänna deklarationerna angående varuultag och personal­ kost kontrolleras mot varuskattedeklarationerna. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Blekinge län, som ansluter sig till utredningens alterna­ tiv IV, uttalar, att antalet deklarationer, som en assistent kan medhinna att granska på ett tillfredsställande sätt, icke överstiger 1 300 och att opti­ mum för närvarande och under en obestämd övergångstid, tills en fullt in­ trimmad organisation uppbyggts, snarare torde understiga än överstiga

1 200 .

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att det finns åtskilliga möjligheter att genom arbetsledning och andra åtgärder disponera över arbetskrafter­ na, assistenter och biträden, så att minst 1 200 svårbedömbara deklaratio­ ner per distrikt kan medhinnas. Länsstyrelsen betonar, att — hur än arbe­ tet i nämnderna organisationstekniskt bäst kan handhavas — det blir nöd­ vändigt att i fråga om kostnadsberäkningarna tillgripa en schablonregel om distriktens lämpliga storlek. Länsstyrelsen anser emellertid icke, att denna fråga i princip bör så hårt anknytas till frågan om taxeringsassistentens ar­ betskapacitet, som utredningsförslaget ger vid handen. Det rör sig här om två spörsmål, som visserligen har ett samband men som även är artskilda därigenom, att organisationsförbättringar inom distrikten direkt påverkar beräkningarna. Ur de erfarenheter, som länsstyrelsen vunnit om distriktsindelning, personalens arbetskapacitet och organisationsteknik, anser läns­ styrelsen det icke osannolikt, att kostnadskalkylen lämpligen kan grundas å en distriktsindelning, omfattande normalt 2 000 deklarationer. Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar att det är svårt att avgöra vad som skall anses utgöra normalt antal deklarationer i rörelsedistrikt, men en­ ligt länsstyrelsens mening bör en taxeringsassistent kunna medhinna åtmins­ tone 1 400—1 500 deklarationer och dessutom handlägga taxeringen till all­ män varuskatt. Granskningen av varuskattedeklarationer torde komma att taga betydligt längre tid i anspråk än vad utredningen förutsätter. En taxe-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistent, som bedriver arbetet på ett rationellt sätt, bör dock, enligt länsstyrelsens mening, hinna genomgå 1 500 deklarationer utan att efter­ sätta kravet på en omsorgsfull granskning. Länsstyrelsen tillägger. Förutsättning härför är likväl, att granskningsarbetet rationaliseras, dels genom att taxeringsassistenternas biträden i högre grad än som nu är fallet genomför en teknisk kontroll av deklarationsmaterialet och dels genom att taxeringsassistenterna inte nedlägger för mycket arbete för att få deklaratio­ nerna i alla avseenden så formellt riktiga som möjligt utan mera ägnar sig åt den materiella granskningen. Genom ett sådant förfarande kan granskningstiden nedbringas och därigenom större antal deklarationer medhinnas. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker faran av att alltför högt be­ räkna det antal deklarationer en assistent normalt bör tilldelas. Den åsyfta­ de effektiviteten i taxeringen kan lätt gå förlorad om man är alltför optimis­ tisk härutinnan. Hänsyn bör också tagas till att inom assistentorganisatio­ nen kommer under uppbyggnadstiden att finnas ett relativt stort antal mind­ re rutinerade befattningshavare, vilket motiverar försiktighet i fråga om den arbetsmängd, som pålägges vederbörande. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämt­ lands län. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att syftet med taxeringsassistentorganisationen givetvis är att söka åstadkomma så likformiga och riktiga taxeringar som möjligt i första instans. Detta syftemål kan i än högre grad uppnås om assistenterna beredes möjlighet att under taxeringsperioden åt­ minstone i viss utsträckning verkställa partiella taxeringsrevisioner, exem­ pelvis för granskning av att inkomstposter, varå kontrolluppgift inkommit, verkligen bokförts såsom inkomst. Därefter anföres. Möjlighet härtill kan beredas endast om antalet deklarationer, som varje assistent skall granska, nedbringas under vad nu är fallet. I det av utred­ ningen förordade alternativet IV b förutsättes att varje assistent skall med­ hinna granskning av 1 500 deklarationer utöver taxeringen till varuskatt. De av assistentorganisationen redan vunna erfarenheterna synes giva vid han­ den, att detta beräknade deklarationsantal genomsnittligt är för högt för att medgiva en verkligt ingående granskning även om denna enbart avser de­ klarationerna. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att — för att möjliggöra en till­ räckligt noggrann kontroll av deklarationsmaterialet — varje taxeringsassistent endast bör tilldelas omkring 1 250 deklarationer för granskning vid en lösning enligt alt. I och omkring 1 400 deklarationer om alt. IV genom­ föres. Mot bakgrund av den erfarenhet länsstyrelsen har av det arbete, som de nuvarande relativt erfarna taxeringsassistenterna hittills utfört, och med hänsyn till den övertid, som de måst ägna åt arbetet för taxeringsnämnd, är det sannolikt, att även länsstyrelsens beräkning kan visa sig alltför optimis­ tisk. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att ju större antal dekla­ rationer taxeringsassistenten får att granska, desto mindre tid kan han ägna

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 79

åt varje enskild deklaration och desto mer utredningsarbete kvarstår på prövningsnämndsstadiet. Länsstyrelsen yttrar vidare. Enligt länsstyrelsens mening är ett pensum av 1 500 deklarationer per taxeringsassistent så stort, att det önskvärda utredningsarbetet i första in­ stans icke kommer att medhinnas. Svagt underbyggda skönstaxeringar tor­ de med ett sådant tillvägagångssätt framtvingas i en icke önskvärd omfatt­ ning. Ur rättssäkerhetssynpunkt vore det att föredraga, att utredningsarbe­ tet i första inslåns kunde bli omsorgsfullare än det av utredningen föreslag­ na arbetspensumet per taxeringsassistent tillåter. Den föreslagna organisa­ tionsformen öppnar emellertid möjligheter att i en framtid verkställa den påbyggnad, som erfarenheterna kan visa vara önskvärd. Med dessa reserva­ tioner tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag i denna del. Överståthållarämbetet framhåller, att anledning till erinran i och för sig icke torde föreligga mot det av utredningen förordade genomsnittliga anta­ let, 1 500. Ämbetet anmärker dock, att vid avvägningen av taxeringsassistenternas arbetslotter hänsyn måste tagas till de individuella förhållande­ na beträffande taxeringsmaterialets sammansättning och karaktär; sålunda torde i vissa fall arbetslotten böra omfatta ett större antal deklarationer, i andra fall åter ett mindre antal. Ämbetet framhåller vidare, att man i da­ gens läge saknar erfarenhet beträffande den tid, som kommer att åtgå för taxeringen i första instans till allmän varuskatt samt — såvitt angår Stock­ holm — för arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Princi­ piellt bör utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen ske på sådant sätt, att organisationen göres i möjligaste mån elastisk och anpassbar till olika eller ändrade förhållanden. Enligt riksskattenämndens erfarenhet bygger en arbetskvantitet av 1 400 deklarationer i ett rörelsedistrikt på dels den förutsättningen att jämförel­ sevis många deklarationer är av enkel beskaffenhet och icke vållar mera framträdande svårigheter och dels därpå att det icke varje år sker en ge­ nomgående detaljgranskning av varje enskild deklaration i alla dess delar utan att granskningen i vissa delar sker stickprovsvis med variation år ifrån år; räknar man däremot med att en fullständig detaljgranskning skall ske varje år av varje deklaration, lärer den antagna arbetskvantiteten vara för hög. Med angivna förutsättningar delar riksskattenämnden utredningens uppfattning om det antal deklarationer som taxeringsassistenten genom­ snittligen bör medhinna under taxeringsperioden. Nämnden fortsätter. Riksskattenämnden vill emellertid påpeka att alltför stor vikt i och för sig kanske icke nu behöver läggas vid frågan om antalet deklarationer per rörelsedistrikt då möjlighet till omprövning ju föreligger under hela uppbyggnadstiden. Riksskattenämnden vill dock betona alt man vid bestämman­ det av detta antal måste iakttaga att det icke sättes så högt att organisatio­ nen i princip kommer att bygga på att (icke betalt) övertidsarbete i bety­ dande utsträckning skall fullgöras av taxeringsassistenterna för uppnående av ett genomsnittligt gott arbete. Sveriges häradsskrivare före ning framhåller att — såvitt föreningen kan förstå — granskningsresultatct kvantitativt sett inte är beroende av platsen,

SO Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

varifrån arbetet utföres, utan av den tid och omsorg man anser sig kunna nedlägga på granskningen av varje deklaration. Går man över med lätt hand flyter arbetet fort. Infordras kompletterande uppgifter per telefon el­ ler post i större utsträckning kan t. o. m. 1 350 deklarationer befinnas vara ■ett allt för stort pensum för en person även om han är driven granskningsman. Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att det är synnerligen an­ geläget att man inte nu uppställer sådana normer för taxeringsassistenternas arbetsprestationer som det redan visat sig inte gå att hålla utan bety­ dande övertidsarbete. Arbetet bör vara så avvägt, att det normalt kan full­ göras å ordinarie arbetstid. Utredningen har enligt föreningens mening va- ,rit alltför optimistisk i sina beräkningar.

Av de hörda myndigheterna och organisationerna har det helt övervägan­ de flertalet tillstyrkt utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall sammanföras till länsstyrelsen eller till särskilda orter inom länet. Även bland länsstyrelserna tillstyrker de allra flesta ett sammanförande av assi­ stenterna till större arbetsgrupper; några förordar dock att taxeringsassisten­ terna liksom hittills knytes till de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelsen i Hallands län finner inte de av utredningen redovisade skälen för en omorganisation bärande. Utredningens beräkningar angående arbetsprestationen i den ena eller andra organisationsformen finner läns­ styrelsen löst grundade och osäkra samt anför därvid. Självfallet kan man genom att »utgå» från en viss högre prestation per assistent i ett alternativ få detta att framstå såsom det ur kostnadssynpunkt fördelaktigare. Det bör emellertid framhållas, att fråga är om ett kvalificerat arbete. Åtskilliga mer eller mindre ogripbara faktorer spelar in, då det gäl­ ler arbetsprestationen. Även om — allmänt sett — större arbetsenheter kan tänkas verka mot en högre arbetsprestation, torde det knappast vara möj­ ligt att på det sätt utredningen gjort uppskatta merprestationen. Det kan dock förhålla sig så, att vissa personer finner sig bättre och kan prestera mer, då de själva får planera sitt arbete, än då de ingår i en större organisa­ tion. Det finns också närliggande exempel på att en väl samlad och överva­ kad organisation uppnått relativt sett låga arbetsprestationer. Med hänsyn till vad nu anförts finner länsstyrelsen, att någon större vikt inte kan fästas vid utredningens kostnadsjämförelser. Då det gäller organi­ sationsformen är det emellertid inte främst kostnadssynpunkterna som läns­ styrelsen fäster avseende vid. Länsstyrelsen erinrar om att en av huvud­ principerna för den nya fögderiindelning, som genomfördes i samband med 1946 års uppbördsreform, var att såvitt möjligt tillgodose allmänhetens be­ rättigade krav på service inom bekvämt räckhåll. Länsstyrelsen fortsätter. Vid 1956 års taxeringsreform anknöts medvetet till denna utveckling. Länsstyrelsen tillåter sig härutinnan hänvisa till vad 1955 års taxeringssakkunniga anfört i frågan (SOU 1955: 51 s. 75 ff) ävensom bevillningsut­ skottets uttalande om vikten av god kontakt med de skattskyldiga (1956: 56 s. 102). Länsstyrelsen kan inte finna att någonting inträffat sedan dess, som motiverar en annan ståndpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 81

Länsstyrelsen anser sig enbart med hänsyn till vad nu anförts böra be­ stämt avstyrka förslaget om ändring av taxeringsassistentorganisationen. Mot utredningens förslag på denna punkt talar även andra skäl. Länsstyrel­ sen erinrar om att efter ATP-reformen deklarationsmaterialet i fortsätt­ ningen i huvudsak torde komma att förvaras hos lokal skattemyndighet. En centralisering som den föreslagna skulle medföra ett ständigt skickande av deklarationer till men för såväl taxeringsarbetet som arbetet med faststäl­ lande av pensionsgrundande inkomst. Länsstyrelsen framhåller även de sto­ ra problem som uppkommer i samband med frågan om tjänstelokaler. Slut­ ligen framhåller länsstyrelsen. 1955 års taxeringssakkunniga föreslog på sin tid en total tjänstemanna­ taxering i den meningen, att alla taxeringsnämnder skulle förses med as­ sistenter för granskning m. m. Reformen kom av olika skäl att bli endast partiell. Önskemålet om en total reform kvarstår emellertid alltjämt, fram­ för allt med hänsyn till svårigheten att anskaffa ordförande i de lokala nämnderna. Den nu pågående utredningen om debitering genom datamaski­ ner torde inom kort komma att framlägga sitt principbetänkande. Genom­ föres ett sådant debiteringsförfarande t. ex. från 1965, synes det möjligt att i stället ålägga de lokala skattemyndigheterna vidgade uppgifter inom taxeringsgebitet samtidigt som de kan behålla sina återstående uppgifter i fråga om folkbokföring och uppbörd. Frågan om en total assistentreform kan då tas upp. Häradsskrivarkontoren skulle kunna ombildas till taxeringscentraler med häradsskrivaren som föreståndare och taxeringsassistenter av hög­ re och lägre grad — de sistnämnda med uppgift att tillhandagå de lokala nämnderna — samt biträden. Länsstyrelsen säger sig emellertid vara medveten om att taxeringsassistenterna med nuvarande organisation under mellanperioderna på åtskilliga håll i landet icke kunnat utnyttjas så effektivt som varit önskvärt. I yttrandet anföres vidare. Enligt länsstyrelsens mening bör assistenterna kunna utföra ett fullgott arbete om från länsstyrelsen lämnas erforderlig hjälp och handledning. Det­ ta har icke varit möjligt med nuvarande personalresurser på länsstyrelser­ na. Utbygges revisionsdetaljen i enlighet med utredningens förslag, kan en eller flera taxeringsrevisorer avdelas för handledning av taxeringsassistenterna. Dessa revisorer bör regelbundet besöka assistenterna, kontrollera de­ ras arbete, hjälpa dem med taxeringsrevisioner och i samband därmed även själva verkställa sådana. Vidare bör taxeringsassistenterna under en eller an­ nan månad få tillfälle tjänstgöra på länsstyrelsens revisionsdetaljer och där under ledning av erfarna taxeringsrevisorer grundligt få lära sig revisions­ arbete. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är tveksam om det är välmotive­ rat att nu omedelbart fatta beslut om assistentorganisationens omformning efter andra linjer än de år 1956 uppdragna. Länsstyrelsen håller före, att rubbning i den år 1956 beslutade organisationen av taxeringsassistenterna icke bör genomföras innan erfarenheter erhållits om varuskattens och ATParbetets praktiska genomförande och innan ställning tagits till häradsskrivarorganisationens blivande omgestaltning. Länsstyrelsen fortsätter. Att en koncentration av assistenterna till särskilda kontor underlättar B Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 100

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

arbetsledningen skall emellertid ingalunda förnekas ehuru denna fördel framför allt hänför sig till revisionsverksamheten och det kan diskuteras vilken vikt angivna förhållanden bör tillmätas. I varje fall måste denna för­ del vägas mot allmänhetens intresse av att taxeringstjänstemännen skola vara placerade ute i bygderna så att allmänheten lätt kan söka dem för muntliga diskussioner av uppkommande problem. Skatterna äro höga och allmänheten har ett berättigat anspråk på att serviceorgan finnas tillgäng­ liga på ur allmänhetens synpunkt lämpliga orter. När utredningen avvisar förslaget om att samtliga assistenter skola inplaceras i länsstyrelsen ligger häri i själva verket ett beaktande av servicetanken.

Länsstyrelsen är emellertid införstådd med att en sammanföring i viss omfattning av assistenterna till taxeringskontor kan åstadkommas utan att serviceintresset trädes för nära i nämnvärd grad. Länsstyrelsen har därför ur lokaliseringssynpunkt icke några egentliga erinringar att framställa mot utredningens huvudalternativ IV b). Att länsstyrelsen likväl icke velat för­ orda detta alternativ till omedelbart genomförande sammanhänger med de betänkligheter, som länsstyrelsen tidigare framställt och som hänför sig till ett flertal omständigheter, vilkas betydelse icke blivit närmare belyst i betänkandet. Länsstyrelsen vill härvid betona, att lokaliseringssynpunkterna i viss mån sammanfaller för häradsskrivarna och assistentorganisatio­ nen. Om assistenter utan olägenheter kan sammanföras till viss ort, bör det­ ta förhållande tala för att motsvarande häradsskrivarkontor sammanföres dit. Även nu angivna förhållande talar för att frågan får bedömas i ett vida­ re sammanhang. Vidare manar lokalsvårigheterna enligt länsstyrelsen till försiktighet inför en alltför radikal förändring av assistenternas stationeringsorter. Därefter anföres. Vad länsstyrelsen här anfört innebär ingalunda att länsstyrelsen vill för­ orda ett stopp i assistentorganisationens fortsatta utbyggande. Länsstyrel­ sen har emellertid funnit, att strävandet nu i första rummet bör inriktas på att få till stånd en effektivt arbetande taxeringsassistentorganisation för stä­ dernas del och då särskilt för de större städerna med kommunala uppbördsverlc. Av utredningen framgår, att denna del av organisationen för närvaran­ de är svagt utbyggd. Länsstyrelsen finner det naturligt och i överensstäm­ melse med utredningens syfte, att intresset nu inriktas på kontrollen av rörelseidkarna i de stora städerna. I särskilt yttrande framhåller taxeringsintendenten i länet att enligt hans mening förslaget om en centralisering av taxeringsassistenterna är välbe­ tänkt och ägnat att skapa större effektivitet. Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig ingalunda vilja bestrida att åt­ skilligt talar för en koncentration av taxeringsassistenternas verksamhet, därvid denna i så fall bör ske helt till länsstyrelserna. Någon form av blan­ dat system kan länsstyrelsen icke rekommendera. Enligt länsstyrelsens för­ menande måste emellertid denna fråga utredas ytterligare. Länsstyrelsen fortsätter. Bl. a. är det nödvändigt att först undersöka hur länsstyrelserna skall kunna lösa de mycket svåra lokalproblem som ett genomförande av ut­ redningens förslag skulle tillskapa. Redan lokalfrågorna i samband med

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 8ä

den i övrigt föreslagna utökningen av revisionsdetaljernas personal kan bli mycket svårlösta. Vidare kan det finnas anledning att ytterligare av­ vakta erfarenheterna av nuvarande organisation. Denna har varit i verk­ samhet alltför kort tid och under utnyttjande av alltför orutinerad perso­ nal för att några säkra slutledningar redan skall kunna göras. Utredningen har i annat sammanhang föreslagit ett par års uppskov med inrättande av nya taxeringsassistenttjänster. Sker så, vilket länsstyrelsen vill tillstyrka, kan man utan men och utan att utbyggandet av revisionsdetaljerna i öv­ rigt behöver begränsas eller förhalas skjuta något på ställningstagandet till föreliggande spörsmål. Möjligen kan under tiden viss försöksverksam­ het anordnas i något eller några län. Länsstyrelsen i Värmlands län förordar ett fortsatt utbyggande av or­ ganisationen efter i huvudsak de riktlinjer som 1956 års riksdagsbeslut anvisar i avvaktan på att ytterligare erfarenheter vinnes. Mot utredningens förslag talar främst den alltför korta tid, som nuvarande organisation, ännu ej färdigutbyggd, kunnat vara i funktion. Skulle emellertid en centra­ lisering av assistenterna likväl anses böra beslutas redan nu, vill länsstyrel­ sen i så fall bestämt uttala sig mot eu lösning för Värmlands del, som går ut på en uppdelning av länets assistenttjänster enligt utredningens förslag IV b). I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet uttalat att han i lik­ het med utredningen anser att den nuvarande organisationen inte bör bi­ behållas utan att en centralisering bör ske. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att, med hänsyn till frågan om fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen till att omfatta samt­ liga taxeringsdistrikt, det synes tveksamt om man nu bör centralisera as­ sistentorganisationen till länsstyrelsen, särskilt som så kort tid förflutit sedan placeringen på fögderierna genomfördes. Vid en fortsatt utbyggnad kan möjligen bli aktuellt med en ny decentralisering. För att låta de nu­ varande förhållandena bestå tills vidare talar, enligt länsstyrelsen, även att ställning ännu icke tagits till vilka arbetsuppgifter, som skall ankom­ ma på de lokala skattemyndigheterna efter det folkbokförings- och debiteringsförfarandet omlagts. Av nyss anförda skäl hyser länsstyrelsen tvekan beträffande lämplig­ heten att nu ändra taxeringsassistenternas placering. Med hänsyn till de tungt vägande rationaliseringssynpunkterna vill länsstyrelsen emellertid icke motsätta sig att utredningens förslag genomföres. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att -— när det gäller att bedöma, hur 1956 års taxeringsorganisation utfallit — det är av betydelse att utröna, om taxeringsassistenternas placering hos de lokala skattemyn­ digheterna varit ändamålsenlig eller icke. Länsstyrelsen anför. Att redan nu meddela nya bestämmelser angående tjänstgöringsorter på grundval av vunna erfarenheter under en relativt kort försökstid kan fö­ refalla förhastat, då taxeringsassistenterna först efterhand blivit rustade för sin uppgift. En omständighet, som talar för att den hittillsvarande

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

placeringen av taxeringsassistenterna bör bibehållas är de skattskyldigas intresse att lätt kunna komma i kontakt med vederbörande taxeringsassistent, en möjlighet som avgjort försvåras vid en centralisering av verk­ samheten. En annan följd av verksamhetens centralisering skulle bli läng­ re resor för de taxeringsassistenter, som skulle komma att få annan tjänst­ göringsort. Länsstyrelsen konstaterar emellertid att en centralisering av verksam­ heten skulle medföra åtskilliga fördelar. Den skulle framförallt ge möj­ lighet till en bättre ledning och övervakning av taxeringsassistenternas ar­ bete och som en följd härav en ändamålsenlig fördelning av arbetet assis­ tenterna emellan. Länsstyrelsen fortsätter. Vid avgörandet av frågan om taxeringsassistenternas placering inom lä­ nen måste den lösning väljas, som kan beräknas ge det bästa resultatet av deras arbete. Åtskilligt talar för, att en centralisering av verksamheten är att föredraga framför det nuvarande systemet, och länsstyrelsen finner för sin del icke övervägande starka skäl tala för bibehållandet av detta. Av de alternativ, som av utredningen föreslagits, väljer länsstyrelsen IV a. Verksamheten skulle då komma att koncentreras till två orter inom länet nämligen Nyköping och Eskilstuna. En längre gående centralisering anser länsstyrelsen icke för närvarande motiverad. Länsstyrelsen i Uppsala län anser förslaget om assistenternas närmare an­ knytning till taxeringssektionerna ägnat att effektivisera verksamheten. Läns­ styrelsen tillstyrker förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det — även om den nu­ varande taxeringsorganisationen med assistenternas anknytning till de lo­ kala skattemyndigheterna otvivelaktigt inneburit vissa fördelar — alltmera stått klart att assistenternas insats i taxeringsarbetet icke alltid blivit den avsedda. Detta torde till stor del ha sin grund i att taxeringsintendenten och honom underställda befattningshavare icke haft möjlighet att i tillräcklig omfattning utöva den arbetsledning och övervakning av assistenterna, som får anses erforderlig. Svårigheter har även förelegat att utbilda och leda taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner. En koncentration av assistenterna till större arbetsenheter får därför, en­ ligt länsstyrelsen, anses önskvärd. Då länsstyrelsen finner utredningens för­ slag beträffande assistenternas stationeringsorter i länet lämplig med hän­ syn till såväl länets geografiska struktur som kommunikationsförhållandena tillstyrker länsstyrelsen förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att — då genomförandet av den fögdei ianknutna taxeringsassistentorganisationen i dess ursprungliga form påvisats vålla merkostnader och andra olägenheter — länsstyrelsen till­ styrker att, så länge den nuvarande grundläggande ordningen för taxerings­ arbetet bibehålies, assistenttjänsterna koncentreras till arbetsgrupper. Lansstyrelsen i Kronobergs län anser sig böra biträda alternativ IV i för­ slaget. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att i organisatoriskt hänseende överföra assistenternas bilrädespersonal till länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar, att taxeringsassistenternas statione-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 85

ring är en väsentlig fråga vid bedömandet av hur en förbättrad taxeringskontroll skall kunna genomföras. Den hittills snabbt genomförda utbygg­ naden av assistentorganisationen har medfört, att en betydande del av assis­ tenterna vid tillträdandet av sina tjänster haft ringa erfarenhet av rörelsetaxering och revisionsarbete. Det har visat sig att en decentraliserad place­ ring av assistenterna medfört avsevärda svårigheter såväl beträffande led­ ning och rådgivning vid arbetet i första instans som vid utbildning och hand­ ledning i taxeringsrevision. Länsstyrelsen tillstyrker därför en centralise­ ring av assistenterna men föreslår, att de taxeringsassistenter i Kalmar län, som avses för deklarationsgranskning inom Västerviks och Vimmerby fög­ derier stationeras i Västervik, medan övriga taxeringsassistenter i länet pla­ ceras på länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att én placering av taxeringsassistenterna hos de lokala skattemyndigheterna icke är förenlig med ett ra­ tionellt bedrivet taxeringsarbete. Länsstyrelsen ansluter sig till utredning­ ens alternativ IV. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser sig i princip kunna tillstyrka för­ slaget om en centralisering av taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen ifråga­ sätter dock om inte samtliga assistenter borde placeras vid länsstyrelsen enligt alternativ II och fortsätter. Utredningens förslag att de taxeringsassistenter, som icke skola placeras vid länsstyrelsen, skola placeras i Klippan kan länsstyrelsen icke biträda. Stora svårigheter ha hittills förelegat att rekrytera den taxeringsassistenttjänst, som f. n. finnes i Klippan. På grund härav och då Ängelholm såsom den största centralorten i västra delen av länet får anses vara den naturliga stationeringsorten för de taxeringsassistenter, som skola tjänstgöra i denna del av länet, får länsstyrelsen i stället föreslå denna stad som placerings­ ort för ifrågavarande taxeringsassistenter. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att nuvarande organisation, som förutsätter en fast anknytning av taxeringsassistenten till visst distrikt och stationering hos lokal skattemyndighet, vid sin tillkomst blev starkt kriti­ serad av bl. a. länsstyrelsen i Malmö, enär anordningen betraktades såsom alltför stel och osmidig. I stället föreslogs ett system med flyttbara arbets­ lag; denna tanke synes utredningsmannen ha tagit fasta på, vilket länsstyrel­ sen givetvis med tillfredsställelse konstaterar. Huruvida det är tillrådligt att gå så långt i centralisering inom länet som huvudalternativet innebär, synes emellertid tveksamt. De lokala skattemyndigheterna i länet har starkt be­ tonat de skattskyldigas intresse av att få bibehålla den goda lokala service, som betingas av assistentorganisationens anknytning till lokal skattemyn­ dighet. Länsstyrelsen fortsätter. Den gällande ordningen har tillkommit just mot denna bakgrund. Här emot får emellertid å andra sidan ställas intresset av att kravet på god ar­ betsledning och effektivitetssynpunkterna tillgodoses genom en koncentra­ tion av assistenterna. Ur rent organisationsmässiga aspekter på länsförvalt­ ningens funktionsduglighet i stort föreligger vissa skäl för eu avvaktande hållning i förevarande hänseende.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen föreslår den jämkningen i utredningens förslag, att taxeringsassistenterna indrages till länsstyrelsen endast såvitt angår uppbördsverken i Lund och Malmö samt Lunds och Malmö fögderier, medan oför­ ändrad organisation tills vidare bibehålies i länet i övrigt. Länsstyrelsen betonar att — om utredningens förslag att centralisera taxeringsassistenterna till länsstyrelsen ens i någon utsträckning skall kunna genomföras för Malmöhus läns del — lokalfrågorna måste bliva föremål för snabbehandling, då det för närvarande är uteslutet att placera ytterligare personal i nuvarande utrymmen.

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet framhållit att en­ ligt hans uppfattning talar föreliggande erfarenheter för en total centrali­ sering av taxeringsassistenterna till länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner utredningens förslag om en koncent­ ration av taxeringsassistentorganisationen ändamålsenlig och anför. Länsstyrelsen vill för sin del förorda en ytterligare koncentration på så sätt, att föreslagna 3 taxeringsassistenter i Alingsås överföres, 2 till länssty­ relsen och 1 till Borås.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner utredningens förslag om centralise­ ring av taxeringsassistenterna välbetänkt men ifrågasätter om ej bestämmel­ serna beträffande stationering av assistenterna och deras biträden borde ut­ formas på det sätt, att Kungl. Maj :t föreskriver efter vilka huvudsakliga riktlinjer stationeringen skall ske men att åt länsstyrelserna lämnas öppet att själva bestämma på vilka orter assistenterna och biträdena skall place­ ras. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av samma uppfattning som utredning­ en i fråga om de skäl som anförts för en centralisering av assistenterna till länsstyrelsen. Det framhålles, att det enda alternativ därtill som enligt läns­ styrelsens mening möjligen kan övervägas är en utbyggnad av den nuva­ rande organisationen med assistenternas anknytning till häradsskrivarkontoren. Vad lokalfrågan angår torde denna enligt länsstyrelsen få bedömas vara av sekundär betydelse och icke få i och för sig andragas som hinder mot tillskapandet av den effektivaste organisationen. För länsstyrelsens del torde det vara möjligt att bereda plats för assistentorganisationen enligt al­ ternativ II i anslutning till väntat förslag till nybyggnad av länsstyrelsens tjänstelokaler. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför vid en utvidg­ ning av assistentorganisationen i vart fall såvitt gäller Kopparbergs län ta sikte på en centralisering till länsstyrelsen av samtliga assistenter. Därefter anföres.

För att likväl möjlighet till personlig kontakt mellan skattskyldig och as­ sistent, vilket är värdefullt för båda parter, skall underlättas ifrågasätter länsstyrelsen om icke vid en centralisering särskilda mottagningar för de skattskyldiga böra ordnas på lämpliga orter under taxeringsperioden. Utredningens farhågor för den ökning av rese- och traktamentskostnaderna som skulle bli följden av en centralisering av samtliga assistenter till

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 87

länsstyrelsen måste anses överdrivna och skulle mer än väl uppvägas av det bättre* taxeringsresultat som centraliseringen måste antagas medföra. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansluter sig till alternativ II, d. v. s. centra­ lisering till länsstyrelserna av assistenterna och deras biträden. Länsstyrel­ sen vill särskilt understryka, att en bättre rekrytering av taxeringsassistenttjänsterna kan förväntas vid sådan centralisering, som därjämte möj­ liggör en långt driven rationalisering av arbetet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar att förslaget innebär, att man bryter taxeringsassistenternas anknytning till fögderierna och därmed den personliga kontakten inom vissa delar av länet. Länsstyrelsen fortsätter. Olägenheterna härmed och de ökade kostnader, som komma att uppstå på grund av längre resor och dylikt torde emellertid uppvägas av fördelar­ na med en effektivare arbetsledning och övervakning från länsstyrelsens sida. Då taxeringsassistenternas fögderianknytning i vart fall föreslås skola uppgivas, finner länsstyrelsen koncentrationskravet kunna genomföras bätt­ re än utredningen föreslagit. Hinder möter enligt länsstyrelsens mening icke att placera tre taxeringsassistenter i Örnsköldsvik och tre i Sundsvalls stad och därmed följa utredningens egen principståndpunkt i fråga om enheter­ nas storlek. Emellertid synes det länsstyrelsen angeläget, att taxeringsassi­ stenternas lokala placering icke i förväg alltför hårt bindes. Skilda synpunk­ ter och önskemål i framtiden kunna tänkas komma att göra omdispositioner nödvändiga. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker i princip utredningens förslag att sammanföra taxeringsassistenterna till större arbetsgrupper, taxeringsassistentkontor. Därefter anföres. Taxeringsassistentorganisationen är i Jämtlands län redan nu fullt utbvggd enligt för organisationen hittills gällande riktlinjer. Samtliga sex taxe­ ringsassistenter äro stationerade i residensstaden. Ett sammanförande av samtliga taxeringsassistenter med biträdespersonal till ett enda taxeringsassistentkontor, organiserat i nära anslutning till taxeringssektionen, synes därför länsstyrelsen för länets vidkommande ligga närmast till hands. Läns­ styrelsen anser dock att taxeringsassistenten även vid denna organisations­ form bör knytas till taxeringsarbetet inom visst fögderi samt i princip ha fulla ansvaret för granskningen av samtliga rörelsedeklarationer i fögderiet.

Med hänsyn till den hittills alltför stora arbetsbördan för länets taxe­ ringsassistenter anser länsstyrelsen, att antalet kvalificerade befattnings­ havare inom länets taxeringsassistentorganisation vid den organisationsform länsstyrelsen antytt bör utökas med åtminstone en befattningshavare, så­ lunda från sex till sju. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig i huvudsak kunna tillstyrka det framlagda förslaget till utbyggnad av den nuvarande taxeringsorganisationen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att assistenterna lämpligen bör placeras på länsstyrelsen. Denna åsikt grundar länsstyrelsen på följan­ de skäl. Den föreslagna placeringen av två assistenter i Gällivare innebär på grund av de nordligaste fögderiernas ytvidd icke för mer än ett fåtal av de skatt­

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skyldiga någon bekvämare kontakt med respektive assistent än en placering i residensstaden. Avstånden från Gällivare till de större centralorterna i de två fögderiernas kommuner överstiger för de flesta 10 mil. Kommunikatio­ nerna utgöras för alla utom 2 (Kiruna C och Jokkmokk) enbart av bussar, ofta med sådana tider, att ett besök i Gällivare måste medföra övernattning. De skattskyldigas kontakter med taxeringsmyndigheterna sker, i varje fall i detta län, i stor omfattning genom telefonsamtal. För detta alternativ talar även den synnerligen viktiga vidareutbildningen av assistenterna. Härtill kommer att assistenternas arbete kan kontrolleras löpande (genom bl. a. rapportlämning) och kan arbetsförstärkning vid behov lämnas utan större tidsförluster vid placering på länsstyrelsen, varjämte större möjligheter att genom kontakt med kolleger eller revisionspersonalen lösa taxeringsproblem av mera invecklad beskaffenhet skapas. Det skulle enligt detta alternativ även finnas bättre möjlighet för den, som av taxeringsintendenten sättes att övervaka assistenternas arbete, att relativt ofta samla alla assistenterna för genomgång av sådana problem, som ha mera allmänt intresse, under perio­ den nyinkomna rättsfall m. m.

Även flertalet övriga remissinstanser, som uttalat sig i frågan om taxeringsassistenternas placering, har förordat en centralisering. Statens organisationsnämnd uttalar att — ehuru nämnden ställer sig tveksam till inrättande av ytterligare organisationsenheter under länsstyrel­ serna vid en tidpunkt, då de lokala skattemyndigheternas framtida organi­ sation ligger i stöpsleven — nämnden finner utredningens förslag att sam­ manföra assistenterna till större arbetsenheter av praktiska skäl lämpligt. Kammarrätten framhåller att en centralisering av taxeringsassistenterna visserligen försvårar kontakten med allmänheten men fördelarna med ut­ redningens förslag synes dock överväga dessa olägenheter. Kammarrätten har därför för sin del inte något att erinra mot att den föreslagna centrali­ seringen till länsstyrelserna kommer till stånd. Enligt riksskattenämndens uppfattning skulle en centralisering till läns­ styrelsernas revisionsdetaljer av taxeringsassistenterna innebära avsevärda fördelar ur effektivitetssynpunkt och även ur rekryteringssynpunkt därige­ nom att assistenterna blir placerade i residensstäderna. Å andra sidan säger sig riksskattenämnden vara väl medveten om att det ur servicesynpunkt gentemot de skattskyldiga vore bra om den nuvarande placeringen hos den lokala skattemyndigheten kunde bibehållas. Nämnden fortsätter. I

I likhet med utredningen anser emellertid riksskattenämnden att en viss centralisering innebär så stora fördelar för övervakningen och ledningen av taxeringsassistentens arbete att dessa fördelar få anses väga tyngre än nack­ delarna ur servicesynpunkt. Riksskattenämnden förordar därför i likhet med utredningen det såsom alternativ IV betecknade förslaget såsom varan­ de en lämplig kompromiss. Riksskattenämnden ifrågasätter för övrigt om icke servicesynpunkten kunde i erforderlig grad tillgodoses därigenom att taxeringsassistenten, där de geografiska förhållandena motiverade detta, ha­ de mottagning på t. ex. häradsskrivarkontoret inom sitt verksamhetsområde en eller vid behov flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 89

Riksskattenämnden framhåller emellertid att det ur olika synpunkter är önskvärt att man icke binder sig definitivt beträffande assistentorganisa­ tionens närmare utformning innan man kan överblicka främst vad uppbördsorganisationskommitténs inom kort väntade förslag kan komma att innebära med hänsyn till den lokala skattemyndighetens ställning och ar­ betsuppgifter. Svenska stadsförbundet uttalar att även om en sådan centralisering som utredningen föreslår medför vissa nackdelar torde dock fördelarna därav __bl. a. förbättrad ledning och övervakning av taxeringsassistenternas ar­ bete, rationellare arbetsfördelning, underlättad utbildning och inte minst möjlighet till samråd med kolleger i tveksamma taxeringsfall — vara på­ tagliga. Svenska landstingsförbundet säger sig inte ha något att erinra mot de i betänkandet framförda förslagen. Tjänstemännens centralorganisation finner den av utredningen gjorda avvägningen mellan lokal decentralisering och kraven på större arbetsenheter med tillräckliga rationaliseringsmöjlig­ heter rimlig. Landsorganisationen tillstyrker förslaget. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att — om man skall kunna utnyttja taxeringsassistenterna för taxeringsrevisioner — det är nöd­ vändigt att man frångår den nuvarande utspridda placeringen på olika häradsskrivarkontor. Därefter anföres. Utredningen har förordat ett alternativ benämnt IV b. Föreningen anser för sin del, att de enheter som skola läggas utanför residensstäderna böra vara så stora, att de kunna förses med tillräckligt antal kvalificerade be­ fattningshavare i såväl högre som lägre lönegrad. Genom koncentrering till ett fåtal orter vinnas stora fördelar, för vilka utredningen redogjort. Det måste dock framhållas, att man i detta hänseende bör gå längre än vad ut­ redningen gjort och sammanföra de för vissa län föreslagna mindre konto­ ren till större enheter. Normalt synes ett sådant kontor böra omfatta åtmin­ stone fem taxeringsassistenter. Det är vidare nödvändigt, att kontoren le­ das av tillräckligt kvalificerad personal. De större kontoren böra sålunda förestås av person med examen från handelshögskola. Denne synes då böra tilldelas samma löne- och tjänsteställning, som utredningen föreslagit för biträdande länsrevisor.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kommunala taxe­ ringsrevisorer som tillägger, att det ur samordnings- och effektivitetssyn­ punkt vore mycket värdefullt om taxeringsassistenterna i de städer, där kommunala taxeringsrevisorer finnes anställda, kunde placeras hos dessa. Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser det inte lämpligt att allt­ för hårt binda placeringen av taxeringsassistenterna enligt utredningens förslag. Individuella förhållanden kan göra det lämpligt att temporärt och särskilt övergångsvis företa vissa omdispositioner. Sådana kan också på­ kallas av de framtida erfarenheterna av organisationen. Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att en centralisering till länsstyrelserna måhända i vissa avseenden skulle vara att föredraga före alternativ IV bl. a. genom möjligheterna till bättre och effektivare handled­ ning från taxeringsintendenternas sida. Föreningen fortsätter.

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

När föreningen emellertid stannat för att förorda alternativ IV är orsaken härtill, att en centralisering till residensstäderna i många fall kommer att förorsaka allmänheten betydande svårigheter. Enligt vad föreningen in­ hämtat förekommer personliga besök hos taxeringsassistenterna av skatt­ skyldiga i relativt stor omfattning. De skattskyldigas berättigade krav på möjlighet till personlig kontakt med vederbörande taxeringsassistent utan alltför långa resor måste enligt föreningens mening väga tungt. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller, att av utred­ ningen åberopade skäl för centralisering av taxeringsassistenterna visser­ ligen i många stycken kan anses vägande men fortsätter. Ett vägande skäl för att den nuvarande assistentorganisationen inte ome­ delbart raseras är, att viktiga förändringar i arbetet hos de lokala skatte­ myndigheterna kan förväntas uppstå om som resultat av pågående utred­ ningar mekaniseringen av folkbokföring och uppbördsväsendet utbygges och uppbördsverken förstatligas. Frågan om var assistenterna skall place­ ras kan härvid komma i annat läge. Härtill kommer att övertalig perso­ nal kan få lämplig användning i en förstärkt taxeringsorganisation. Statstjänstemannaförbundet finner att alternativ IV representerar en god lösning bl. a. ur den synpunkten, att man erhåller arbetsenheter av lämplig storlek. Därefter anföres. Huruvida centraliseringen bör drivas längre eller om antalet lokala kon­ tor bör utökas har vi inte ansett oss böra ingå på någon detaljgranskning av. Vi finner det emellertid önskvärt, att den lokala och centrala organisa­ tionen för taxeringskontrollarbetet uppbygges på i princip samma sätt, och anser förty, att också den lokala taxeringsorganisationen bör vara helt fri­ stående från häradsskrivarorganisationen och således direkt subordinerad taxeringsintendenten. Förmansställningen från häradsskrivarsidan, som kunnat vara ett behov under ett uppbyggnadsskede då viss handledning och tillsyn erfordrats av mindre rutinerad personal, försvinner när man framdeles på föreslaget sätt kan organisera de lokala kontoren som själv­ ständiga enheter.

Sveriges köpmannaförbund finner vad utredningen föreslagit i fråga om taxeringsassistenternas placering vara riktigt. Förbundet finner det dock angeläget, att endast erfarna taxeringsassistenter placeras å centrala orter utom residensstäder i de län, där avstånden kräver en viss decentralisering. För de skattskyldiga är det av vikt, att tillgång till sakkunniga taxeringstjänstemän finns a vissa orter, speciellt i de större länen, där eljest långa och kostsamma resor till länsstyrelsen skulle krävas, när man önskar be­ sked i någon viktig fråga. Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en centralisering av taxe­ ringsassistenterna uppenbart medför en mera rationell arbetsordning än tidigare. Delegationen fortsätter. Ä andra sidan blir det svårare för de skattskyldiga att få direkt kontakt med taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten kan inte heller få den lo­ kal- och personkännedom, som med nuvarande placering är möjlig. Dele­ gationen förutsätter emellertid, att vid ett genomförande av utredningens förslag taxeringsassistenterna skall vara anträffbara inom sitt verksam­ hetsområde en eller flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961 91

Kooperativa förbundet finner utredningens förslag att överföra taxeringsassistenterna till länsstyrelserna eller till större enheter utanför residens­ städerna väl motiverat. Denna anordning bör också stämma väl överens med önskemålen om en ytterligare förstärkning och effektivisering av taxeringsassistentorganisationen. Näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening och Svenska spar­ banksföreningen anser sig däremot böra tillråda en viss återhållsamhet i utbyggnaden till dess större klarhet vunnits angående hela taxerings- och uppbördsväsendets organisation. Uppbördsorganisationskommittén framhåller att efter den omorganisa­ tion av folkbokförings- och uppbördsverksamheten, som kommittén före­ slagit, arbetsmängden på häradsskrivarkontoren blir väsentligt mindre än nu. Det kan enligt kommittén ifrågasättas om de mindre fögderierna då är lämpliga arbetsenheter. Därefter anföres. Kommittén avser att i ett kommande betänkande taga upp inte bara frå­ gan huruvida man skall tillföra lokal skattemyndighet nya arbetsuppgifter utan också frågan om fögderiindelningen. I det sammanhanget torde san­ nolikt komma att särskilt beaktas möjligheten att låta lokal skattemyndig­ het i ökad utsträckning medverka i taxeringsarbetet. Tänkbart ar att det kan befinnas lämpligt ge fögderierna en sådan storlek att det blir möjligt att, åtminstone i allmänhet, placera minst två assistenter i flertalet fög­ derier. Det torde med hänsyn härtill finnas anledning att dröja något med ett ställningstagande i frågan var taxeringsassistenterna skall vara pla­ cerade. Skånes handelskammare anmäler tveksamhet gentemot förslaget om taxeringsassistenternas sammanförande. Knligt handelskammarens mening är den nuvarande ordningen, som förutsätter att taxeringsassistenterna är bosatta i sitt distrikt, att föredraga bl. a. därigenom, att den erbjuder bätt­ re möjligheter för dessa att förvärva den lokalkännedom och personkänne­ dom, som måste vara så värdefull för arbetet. De skattskyldiga har vidare möjlighet till personlig kontakt med taxeringsassistenten. Sveriges häradsskrivareförening betonar att — då för närvarande andra statliga utredningar pågår, som i grund kan förändra förutsättningarna för taxering i första instans — man inte bör utan verkligt tvingande skäl göra personella omdispositioner, som kan tänkas förhindra eller försvåra en lösning av taxeringsorganisationen i större sammanhang. Föreningen betvivlar att någon avgörande skillnad beträffande taxeringskontrollen skulle inträda om taxeringsassistenterna omplacerades eller uteslutande ägnade sig åt granskning av rörelseidkares deklarationer och utförande av enklare slag av taxeringsrevision. Föreningen förordar i stället en ökning av den kvalificerade arbetskraften — framför allt civilekonomer — på taxeringssektionerna. De lokala skattemyndigheterna bör utrustas med större befogenheter än för närvarande. Det bör ankomma på dem att utöva den omedelbara ledningen av alla administrativa åtgärder för uttagande av skatt och allmänna avgifter inom sitt verksamhetsområde. I denna upp­

92 Kungl. Maj.ts proposition nr JOO år 1961

gift torde bland annat ingå att övervaka att arbetet i taxeringsnämnderna bedrives med tillbörlig effektivitet och skyndsamhet, att förse nämnderna med den expeditionella hjälp, som är möjlig att lämna, samt att besluta om rättelser av formella eller andra uppenbara fel, som förelupit vid taxe­ ringen. Föreningen betonar att de skäl som anfördes för 1956 års reform fort­ farande äger sin giltighet. Ytterligare ett skäl har tillkommit, nämligen att deklarationerna från och med innevarande års taxering torde komma att regelmässigt förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Spridningen av deklarationer på flera händer är i och för sig en nackdel i taxeringsarbetet. Omplacering av taxeringsassistenlerna skulle öka denna olägenhet. Det förtjänar också framhållas att betydande arbete och kostnader nedlagts på alt ordna lokalfrågan på olika platser enligt statsmakternas inten­ tioner. Föreningen påtalar att utredningen till stöd för sin mening att taxeringsassistentorganisationen bör helt skiljas från den lokala skattemyndigheten anför några exempel på hur häradsskrivare förmenas ha försvårat taxeringsassistenternas arbete. Tvärtemot uppgifterna i betänkandet har, framhåller föreningen, snarare regeln varit den att under toppar i den särskilda nämn­ dens arbete både två och flera biträden ställts till taxeringsassistentens för­ fogande. Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller att det ännu är alltför tidigt att draga några slutsatser om effektiviteten av den nya taxeringsorganisationen. Att redan nu söka nå en förbättrad taxeringskontroll genom bland annat en omplacering av assistenterna finner föreningen orealistiskt. Utredningens förslag innebär bland annat, att i vissa städer taxeringsassistenten flyttas så att säga tvärs över gatan till en annan lokal. Säkerligen skul­ le taxeringsintendenternas övervakning och ledning underlättas, främst un­ der tiden efter avslutandet av den ordinarie taxeringen. Föreningen är där­ emot inte övertygad om att den avsedda specialiseringen i praktiken går att genomföra på det sätt utredningen tänkt sig. Föreningen erinrar om att assistenterna genom sammandragningen till länsstyrelserna förlorar kontakten med de skattskyldiga. En centralisering av assistenterna medför betydande kostnader för statsverket i form av resor och traktamenten. Vidare hänvisas till pågående utredningsarbete på uppbördsväsendets område. Svenska landskommunernas förbund anser sig icke kunna tillstyrka ut­ redningens förslag i vad det avser utformningen av taxeringsassistentorganisationen. Förbundet framhåller, att det icke kan begäras att en organisa­ tion i utbyggnadsskedet skall fungera helt anmärkningsfritt. Utredningen kan, enligt förbundets mening, icke sägas ha förebragt några omständighe­ ter som ger vid handen att taxeringsarbetet hittills under rådande system icke kunnat tillfredsställande fullgöras, beroende på bestående fel och bris­ ter hos detta system. Det är en öppen fråga huruvida de avsedda fördelarna kan vinnas med de föreslagna åtgärderna. Säkert är däremot, att en försäm-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 93

ring av den service i taxeringshänseende, som den nuvarande organisationen erbjuder, är oundviklig vid en centralisering i enlighet med utredningens förslag. Varje åtgärd som kan försvåra kontakterna mellan de skattskyldiga och taxeringsassistenterna är enligt förbundet ägnad att motverka syftet att åstadkomma en förbättrad taxeringskontroll.

Frågan om taxeringsassistenternas anknytning till häradsskrivarorganisationen har berörts i några yttranden. Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att häradsskrivarna bör vara förmän i ordnings- och liknande hänseende för de assistenter jäm­ te dessas biträden, som är placerade å eller i anslutning till häradsskrivarkontorets lokaler. Om emellertid arbetsenheterna är stora och således anta­ let assistenter jämte biträden stort, bör enligt riksskattenämndens mening en taxeringsrevisor placeras såsom chef för arbetsenheten; i dylikt fall bör häradsskrivarens chefsfunktion bortfalla. Arrangemanget med taxeringsre­ visor som chef måste medföra avsevärda fördelar vid handledningen av taxe­ ringsassistenternas arbete och samtidigt tillgodose allmänhetens önskemål om tillgång till kvalificerad sakkunskap i orterna. Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar att assistenterna i princip bör fristäl­ las från fögderiförvaltningen. Länsstyrelsen framhåller, att endast inom ett fögderi i länet lokal skattemyndighets ordinarie personal kunnat i större ut­ sträckning ställas till taxeringsassistentens förfogande under taxeringsarbetets brådaste period men att i såväl Karlskrona stad som samtliga fögderier assistentbiträdet under höstmånaderna i betydande utsträckning utnyttjats för arbete med debitering och mantalsskrivning, övergångsvis synes det vara lämpligt att behålla möjligheten att kunna anlita häradsskrivare som för­ man för assistenter, placerade utanför residensstaden. Föreningen Sveriges landskanslister anser, att de uttalanden, som utred­ ningen gjort rörande häradsskrivarnas förmansställning i fråga om assisten­ terna och deras biträdespersonal, närmast borde ha föranlett den slutsatsen, att häradsskrivaren inte längre skulle fungera som förman. Föreningen kan icke inse att behov av detta förmansskap skulle vara större i de fall, då as­ sistentkontoret endast omfattar ett fåtal befattningshavare. Efter ett genom­ förande av den föreslagna omorganisationen föreligger icke längre behov av häradsskrivaren såsom förman. Liknande synpunkter framföres av statstjänstenmnnaförbnndet. Sveriges häradsskrivarcförcning erinrar om att riksdagens revisorer har ifrågasatt att bestyret med indrivningsverksamheten överföres till lokal skat­ temyndighet. Denna myndighet har nyligen anförtrotts uppgiften att be­ stämma pensionsgrundande inkomst och kontrollera att riktiga uppgifter lämnas för beräkning av arbetsgivarnas tribut till den allmänna tilläggspen­ sioneringen. Dessa sistnämnda arbetsuppgifter fordrar, att deklarationerna efter taxeringsperiodens slut förvaras hos myndigheten. Som en följd därav finner föreningen det vara helt naturligt, att även taxeringsassistenter och annan för taxering på lokalplanet avsedd personal anknytes till den lokala

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skattemyndigheten, inte helt lösligt, som utredningen förutsätter, utan orga­ nisatoriskt fast. Den första förutsättningen för full funktionsduglighet hos en arbetsstyrka är, att den står under enhetlig arbetsledning på arbetsplat­ sen. En sådan utveckling av den lokala skattemyndigheten till ett verkligt skattekontor för sitt verksamhetsområde synes också innesluta de bästa lös­ ningarna ur allmänhetens synpunkt.

Departementschefen

Vid 1956 års taxeringsreform var det ett huvudsyfte att redan i första instans erhålla en bättre kontroll och riktigare taxering av rörelseidkare och därmed jämförliga svårkontrollerade skattskyldiga. Det viktigaste medlet för att nå detta syfte var att tillskapa särskilda rörelsenämnder med heltidsanställda taxeringsassistenter. Assistentorganisationen är ännu ej helt utbyggd, och tjänstemännen har överlag varit i den nya verksam­ heten helt kort tid. Vi har alltså inte någon erfarenhet av hur organisatio­ nen kan verka, om den blir fullt utbyggd och intrimmad enligt de ursprung­ liga planerna. Trots att den nuvarande organisationen alltså inte på långt när fått visa vad den går för betygas på de flesta håll, att den redan gett påtagliga resultat i form av en effektivare och riktigare taxering. Att utredningen likväl ansett sig böra föreslå en genomgripande omor­ ganisation, innebärande att assistenterna sammanföres till länsstyrelsen och ett fåtal orter utanför residensstäderna, sammanhänger med att det visat sig, att assistenterna inom den nuvarande organisationen inte kunnat utnyttjas i kontrollarbetet så effektivt som hade varit önskvärt. Det av ut­ redningen påtalade förhållandet, att assistenterna med organisationens nu­ varande uppläggning i viss utsträckning får befatta sig även med andra kategorier skattskyldiga än dem för vilka de i första hand avsetts, innebär enligt min mening i och för sig inte någon olägenhet. Nämnda förhållande innebär i huvudsak endast, att de avsedda kategorierna skattskyldiga, som i regel har invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden, blir bättre kontrollerade än eljest blivit fallet. Här kommer emellertid den begränsade tillgången på lämplig och välutbildad personal i blickpunkten. Därtill kom­ mer, att assistenternas nuvarande obligatoriska anknytning till de lokala skattemyndigheterna erfarenhetsmässigt visat sig mindre lämplig från arbetsledningssynpunkt. Från effektivitetssynpunkt talar därför enligt min uppfattning starka skäl för en omorganisation i den av utredningen föreslagna riktningen. Jag är medveten om att invändningar kan göras mot den tilltänkta om­ organisationen. I vissa yttranden har sålunda framhållits, att de skattskyl­ digas möjligheter till kontakt med taxeringsassistenterna skulle försämras. Enligt min mening bör man emellertid inte överdriva de därmed förbund­ na olägenheterna. För de rörelseidkare med vilka assistenterna huvudsak­ ligen har att taga befattning torde det inte medföra några större kontaktsvå­

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 95

righeter, om assistenterna är placerade på den ena eller andra orten inom länet. Ett uttryck härför ser jag i det förhållandet att förslaget på denna punkt tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund. Det får vidare förutsättas, att assistenterna håller regelbundna mottagningar på de orter där rörelse­ nämnderna sammanträder. Det hade givetvis varit till fördel, om den nu aktuella reformen kunnat genomföras samtidigt med den omläggning av uppbördsorganisationen som kan förväntas bli ett resultat av uppbördsorganisationskommitténs arbete. Sistnämnda omläggning kan emellertid inte förverkligas förrän om några år, och jag har den uppfattningen att man nu snarast bör genomföra alla rim­ liga åtgärder som kan förbättra taxeringskontrollen. Taxeringsorganisationen bör därför utformas på det sätt som med hänsyn till dess nuvarande arbetsuppgifter framstår som lämpligast. Erforderlig samordning torde ändå kunna ske framdeles. Av det sagda framgår att jag i likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser kan i princip tillstyrka att taxeringsassistenterna samman­ föres till större arbetsgrupper. Sett enbart från effektivitetssynpunkt kun­ de skäl i och för sig synas tala för att, som också flera länsstyrelser föror­ dat, placera samtliga assistenter på länsstyrelserna. Enligt min mening är dock detta att gå för långt. Bl. a. med tanke på de förut nämnda service­ synpunkterna synes utredningens förslag utgöra en lämplig avvägning. Taxe­ ringsassistenterna bör således inte placeras på länsstyrelserna i större ut­ sträckning än utredningen föreslagit. Förutsättningarna för att tidsmässigt genomföra den föreslagna omorga­ nisationen är, bl. a. med tanke på tillgången på lämpliga lokaler, olika i skilda län. Jag anser mig därför böra förorda att länsstyrelserna från och med den 1 juli 1961 får befogenhet att genomföra omorganisationen i den takt som med hänsyn till olika omständigheter befinnes lämplig. Viss hänsyn synes därvid kunna tagas till önskemål från de taxeringsassistenter som re­ dan placerats ute i fögderierna. De assistenter som finnes i residensstäderna bör emellertid, så snart lokalförhållandena det medgiver, placeras på läns­ styrelserna. Vidare bör nya assistenttjänster alltid inrättas på sådana platser där assistenter i fortsättningen skall finnas placerade. Även i ett par andra hänseenden synes en avvikelse från utredningens förslag kunna förordas. Sålunda bör, i fråga om de assistenter som före­ slagits skola placeras utanför residensstaden, kunna väljas annan stationeringsort än utredningen förordat. En förutsättning härför måste dock vara att stationeringsorten med hänsyn till läget inom länet är någorlunda lik­ värdig samt att lokal skattemyndighet finnes på platsen. Vidare bör länssty­ relsen kunna fördela antalet assistenter mellan olika orter på annat sätt än utredningen föreslagit. Ett frångående av den av utredningen föreslagna pla­ nen bör dock inte få ske, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande här­ till, och endast i undantagsfall avse fördelningen av antalet assistenter mel­ lan residensstaden och övriga stationeringsorter. Assistentgrupperna utanför residensstäderna bör på sätt utredningen fö­

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

reslagits i regel placeras i anslutning till häradsskrivarkontor. Häradsskrivaren skall liksom nu vara förman för assistenterna i ordnings- och liknan­ de hänseenden. Möjlighet bör dock finnas att befria häradsskrivaren från denna uppgift, i den mån frågan om arbetsledning lämpligen finnes böra lö­ sas på annat sätt.

Vid ett genomförande av utredningens förslag har utredningen beräknat antalet taxeringsassistenter och biträden vid fullt utbyggd organisation till 265 respektive 235. Härvid har förutsatts, att varje assistent under taxeringsperioden skall medhinna omkring 1 500 deklarationer. Enligt min me­ ning bör statsmakterna inte nu slutgiltigt bestämma antalet assistenter och biträden. Det synes nämligen ogörligt att utan tillgång till närmare erfaren­ heter med tillräcklig noggrannhet bedöma hur många deklarationer varje assistent skall kunna granska på ett tillfredsställande sätt. Jag har emeller­ tid i viss anslutning till utredningens överväganden ansett mig kunna räkna med ett arbetspensum av 1 200—1 600 deklarationer per assistent. I enlighet härmed förutser jag att antalet assistenter och biträden vid fullt utbyggd organisation inte skall behöva bli avsevärt större än det av utredningen an­ givna. Med ledning av erfarenheterna av den nu föreslagna organisationsfor­ men och av den fortsatta utbyggnaden får en mera slutgiltig personalplan fastställas senare. Jag vill tillägga att — om inom ett län redan inrättats nå­ gon assistenttjänst mer än enligt utredningens förslag —- sådan tjänst inte nu bör indragas.

Med här angivna avvikelser kan jag godtaga utredningens förslag i hit­ hörande delar.

Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

Att taxeringsassistenterna och deras biträden under taxeringsperioden endast bör syssla med granskning av deklarationer och därmed samman­ hängande arbetsuppgifter i de rörelsenämnder, inom vilka de skall ha sin verksamhet, torde, framhåller utredningen, vara så uppenbart att detta fak­ tum inte behöver närmare utvecklas. Den arbetsmängd, som enligt utred­ ningens förslag kommer att åvila taxeringsassistenterna under taxerings­ perioden, medför också att det får anses uteslutet att de under denna kan tas i anspråk för andra uppgifter. Därefter anföres. Med den av utredningen föreslagna organisationen torde finnas goda möjligheter till en ur arbetssynpunkt lämplig specialisering av både assis­ tenter och biträden. Det bör sålunda inte möta hinder för taxeringsintendenten att, om han så finner lämpligt, fördela deklarationsmaterialet inom assistenternas verksamhetsområde så att en eller flera av assistenterna får handha granskningen av samtliga deklarationer inom området, som avgi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 97

vits av vissa kategorier skattskyldiga, oavsett om deklarationerna sedan skall föredras och taxeringen fastställas av olika rörelsenämnder. Genom ett sådant förfaringssätt torde man kunna förvänta större effektivitet och likformighet i taxeringen, eftersom vederbörande assistent får en djupare inblick i och större förtrogenhet med de speciella förhållanden, som råder inom den eller de för honom aktuella branscherna. För att en assistent inte skall bli alltför hårt bunden i fråga om kunskaper och erfarenheter till ifrågavarande kategorier skattskyldiga kan det även vara lämpligt att as­ sistenterna med vissa års mellanrum och efter en på förhand bestämd ord­ ning får alternera med varandra med att biträda de olika rörelsenämn­ derna. Ett dylikt system synes vara lämpligt också ur den synpunkten att rörelsenämnderna härigenom med jämna mellanrum tillförs personer med nya aspekter, vilket otvivelaktigt måste vara till gagn för taxeringsarbetet. Hinder synes inte heller böra möta att deklarationerna inom verksam­ hetsområdet fördelas mellan assistenterna på så sätt att deklarationer av svårare beskaffenhet kommer att falla på de mera rutinerade och erfarna assistenterna och enklare deklarationer på de mindre rutinerade och mindre erfarna krafterna. Den omständigheten att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts av en taxeringsassistent synes inte heller i och för sig böra utgöra något hinder för att en annan assistent föredrar dessa deklarationer i vederbörlig rörelsenämnd.

Om den i utredningens direktiv avsedda effektiviseringen av taxeringskontrollen genom ökad taxeringsrevisionsverksamhet skall kunna åstad­ kommas, är det enligt utredningens mening nödvändigt att assistenterna och deras biträden under tiden mellan tareringsperioderna endast tages i an­ språk för revisionsverksamhet. Det måste enligt utredningens mening te sig högst irrationellt om man inte för revisionsverksamhet använder denna personal, som genom sina uppgifter i rörelsenämnderna förvärvat förtro­ genhet med rörelsetaxering. Utredningen vill emellertid erinra om att de hittillsvarande assistenterna tagits i anspråk även för andra arbetsuppgif­ ter. Att så måst ske torde, enligt utredningen, dock i huvudsak ha berott på omständigheter, som sammanhängt med assistentorganisationens upp­ byggnad. Samma och liknande skäl kommer knappast att föreligga sedan organisationen väl fått den erforderliga stadgan. I anslutning härtill yttrar utredningen. Eftersom redan i dagens läge ett starkt krav föreligger att revisionsverk­ samheten utökas bör det redan nu föreskrivas att assistenterna i princip endast skall syssla härmed. Ett undantag bör emellertid göras. För assisten­ ternas vidare befordran är det nödvändigt att de får erforderlig förtrogenhet med de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter. Hinder bör därför inte möta mot att assistenterna, om så erfordras, förordnas att vikariera på häradsskrivartjänst. Sådana vikariat bör emellertid endast medgivas under sommarmånaderna och sedan taxeringsarbetet i rörelsenämnderna avslu­ tats. Däremot bör under taxeringsperioden och övrig del av året assistenter i regel inte annat än då tjänst är vakant på grund av den tidigare innehava­ rens avgång få tilldelas vikariatsförordnanden å häradsskrivar- eller förste land skanslist t j än ster inom länsstyrelsen med undantag dock för förste ländsk an slist tjänster på taxeringssektionen. De assistenter, vilka är place­ rade i anslutning till häradsskrivarkontor, bör dock även under annan tid än sommarmånaderna få utnyttjas för vikariat å där befintlig häradsskri- 7 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 100

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vartjänst vid semester o. dyl. för såvitt vikariatet endast omfattar någon el­ ler några få (lagar. De erforderliga bestämmelserna i detta hänseende bör ut­ färdas i administrativ ordning.

Beträffande assistenternas utnyttjande för revisionsarbete torde, enligt utredningen, böra beaktas att då vid taxeringsrevision hos större företag inom t. ex. grosshandel och industri stora krav måste ställas på granskningsmannen i fråga om erfarenheter och insikter, sådana granskningsuppdrag i regel inte bör ankomma på taxeringsassistenterna utan endast bör anför­ tros revisorerna inom revisionsdetaljen. Däremot bör, enligt utredningens mening, assistenterna regelmässigt tagas i anspråk för utförande av revi­ sioner av enklare natur, såsom beträffande mindre och medelstora detalj­ handelsföretag, hantverks- och åkerirörelser samt liknande företag. Åt assi­ stenterna bör också kunna uppdras att verkställa partiella taxeringsrevi­ sioner, såsom då det endast gäller att göra en begränsad kontroll av räken­ skaperna mot erhållet eller införskaffat kontrollmaterial. I övrigt bör, framhålles i betänkandet, assistenterna tagas i anspråk som kvalificerade bi­ träden åt revisorerna vid stora och krävande taxeringsrevisioner. Därvid synes man böra utnyttja möjligheten att, alltefter vederbörande assistents förkunskaper och erfarenhet, tilldela honom självständiga uppgifter i ar­ betet. Utredningen fortsätter.

En speciell form av taxeringskontroll är, såsom tidigare anförts i kap. II, den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna av de av taxe­ ringsnämnderna verkställda taxeringarna. Delvis initieras denna granskning av de s. k. överskottsförteckningarna men det förekommer även att mate­ rialet i ett eller flera taxeringsdistrikt helt genomgås. Hittills har för denna granskning assistenterna tagits i anspråk i stor utsträckning. Enligt utred­ ningens mening bör emellertid sådan eftergranskning — när det gäller de lokala taxeringsdistrikten — inte verksitällas av assistenterna, eftersom revisionsuppgifterna får anses vara viktigare. Denna eftergranskning bör i stället verkställas inom taxeringssektionen av där befintlig personal eller hos de lokala skattemyndigheterna. I sistnämnda hänseende får utredningen erinra om att de lokala skattemyndigheterna på grund av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering tillförts kvalificerad personal för bestyret med fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Den nytillkomna personalen, som måste förutsättas ha vissa kunskaper i taxering, torde emellertid inte under hela året kunna sysselsättas med nämnda arbetsuppgift. Under övrig tid av året bör perso­ nalen därför under vederbörande lokala skattemyndighets ledning utnyttjas° för arbetsuppgifter på taxeringsväsendets område och då främst med ifrågavarande eftergranskning. Det är vidare att märka att utförandet av denna granskning underlättas därigenom att deklarationsmaterialet i fort­ sättningen med hänsyn till arbetet med uträknandet av pensionsgrundande inkomst — måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Av oreskrifterna i 16 § 1 mom. vid 4) TF framgår att länsstyrelsen har möj­ lighet att åt dessa myndigheter uppdra ifrågavarande granskningsarbete. Att redan nu denna möjlighet i varje fall bör utnyttjas beträffande den eftergranskning, som måste ske på grund av överskottsförteckningarna, anser utredningen uppenbart. Däremot bör, om eftergranskning måste ske

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 99

av taxeringen i de särskilda taxeringsdistrikten, denna, enligt utredningens mening, helt förläggas till länsstyrelserna, i all synnerhet som denna eftergranskning till väsentlig del måste bestå i verkställandet av taxeringsre­ vision. Utredningen tillägger. Vad slutligen gäller biträdespersonalens utnyttjande under icke-taxeringsperiod anser utredningen, att personalen främst bör vara assisten­ terna behjälplig vid utförandet av taxeringsrevisioner. Därvid skall å bi­ trädena ankomma allt rutinarbete, som t. ex. jämförelse mellan de i räken­ skaperna noterade intäkterna och kostnaderna och motsvarande verifika­ tioner, kontrollsummering, dateringskontroll och kassaunderskottsundersökningar, men de bör efter utbildning även kunna utföra andra meia krävande arbetsuppgifter som exempelvis bruttovinst- och kontantberäkningar. Därest de assistenter, som är anslutna till häradsskrivarkontoren, skulle få svårigheter med att sysselsätta sina biträden under tiden mellan taxeringsperioderna — vilket kan antas endast bli fallet om antalet biträden på assistentkontoret är relativt stort — bör biträdespersonal i viss utsträck­ ning kunna ställas till vederbörande häradsskrivares förfogande för arbe­ tet med överskottsförteckningarna och för den i samband härmed före­ kommande eftergranskningen av deklarationerna. Då deklarationsmaterialet såsom nyss framhållits måste förvaras hos de lokala skattemyndig­ heterna, kan biträdena även, om så skulle befinnas lämpligt, utnyttjas för komplettering av besvärsmål. Hinder bör inte heller möta mot att temporärt överflytta det lediga biträdet till tjänstgöring hos annan häradsskrivare eller länsstyrelsen.

Remissyttrandena Möjligheten att låta taxeringsassistenten utföra arbete jämväl i annat rörelsedistrikt än sitt eget har berörts i några yttranden. Riksskattenämnden kan icke dela utredningens uppfattning att den om-: ständigheten, att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts av en assistent i och för sig icke skulle utgöra hinder för att dessa dek­ larationer föredrogs av annan assistent inför vederbörlig rörelsenämnd. Till undvikande av onödigt dubbelarbete bör föredragningen skötas av den, som granskat deklarationerna. Att vissa assistenter härigenom skulle kom­ ma att bli föredragande inför två eller flera nämnder lärer icke behöva föranleda praktiska svårigheter och möter icke heller principiella betänk­ ligheter. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att det är uppenbart att fög­ derierna — städerna med eget uppbördsverk — ofta nog är för små geo­ grafiska områden för ett effektivt utnyttjande av taxeringsassislentorganisationen sådan den utformats hittills. Kapacitetsgränsen för en assi­ stents normala arbete svarar sällan mot just vad som kräves i det sär­ skilda fögderiet. Väl kan den påtalade olägenheten i viss män minskas där­ igenom att gemensamt till flera fögderier anknutna assistenttjänster in­ rättas för övertagande av överskottsärendena. Men härigenom vinnes ej den andra genom reformförslaget avsedda fördelen — den större och dif­ ferentierade arbetsgruppen.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Gotlands lån anser i likhet med utredningen att möj­ lighet bör beredas till annan fördelning av arbetsmaterialet mellan taxeringsassistenterna än den som följer fögderiindelningen. Emellertid torde en fast fördelning mellan dem av arbetsmaterialet vara tillrådlig antingen genom en geografisk indelning av materialet eller genom annan lämplig, på förhand bestämd indelning. Vidare bör det deklarationsmaterial, som beretts av viss taxeringsassistent, också av honom föredragas i taxerings­ nämnden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det vara riktigt att särskil­ da förordnanden meddelas taxeringsassistenterna, varigenom varje taxeringsassistents arbetsuppgifter under taxeringstiden fastställes. Assistent bör tilldelas uppgiften att ansvara för deklarationsgranskningen hos viss taxeringsnämnd. Ett kollektivt ansvar för taxeringen inom visst område bör icke införas. Länsstyrelsen i Värmlands lån finner det angeläget påpeka, att -— om en centralisering i någon form skulle komina till stånd — ordföranden i ett rörelsedistrikt alltid bör ha en viss bestämd assistent att tillgå. Samtliga länsstyrelser framhåller betydelsen av arbetet med eftergranskning — granskningen av de s. k. överskottsförteckningarna och genomgång av hela materialet i ett eller flera distrikt. Genom dessa gransk­ ningar har, framhålles det, väsentliga belopp framtagits till beskattning. Flertalet länsstyrelser delar inte utredningens uppfattning att arbetet med eftergranskning kan överlåtas å lokal skattemyndighet. Sålunda fram­ håller länsstyrelsen i Uppsala län att den vid lokal skattemyndighet an­ ställda kvalificerade personalen för ATP inte hinner utföra detta arbete i så god tid att taxeringsintendenten kan anföra besvär och ärendena be­ handlas i prövningsnämnden vid sådan tidpunkt att ifrågavarande skatt­ skyldiga åtminstone kort tid efter erhållen debetsedel å slutlig skatt får besked om ändringen av taxeringen. Länsstyrelsen i Hallands län betonar att taxeringsrevision inte är det enda medlet för en effektivisering av taxeringen. Den s. k. eftergranskningen kan rätt bedriven giva ett mycket gott resultat. Den bör därför icke an­ förtros mindre kvalificerad personal. Det är vidare länsstyrelsens bestäm­ da uppfattning, att de biträden, som är avsedda handlägga ärenden angå­ ende tjänstepensioneringen, icke alls eller i varje fall i obetydlig utsträck­ ning kan tas i anspråk för taxeringsarbete. Såvitt nu kan bedömas är biträdestilldelningen för detta ändamål ytterst knapp. Även om arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst skall vara färdigt den 30 sep­ tember, får man, enligt länsstyrelsen, räkna med åtskilligt efterarbete på grund av besvär m. m. Det får vidare antas, att om den angivna slutda­ gen skall hållas, detta i kanske de flesta fall får ske genom att andra icke direkt tidsbestämda arbetsuppgifter lägges å sido för att tas upp efter den nämnda dagen. Man kan således, framhåller länsstyrelsen, inte som utredningen gjort räkna med att dessa biträden från den 1 oktober är fria för att utnyttjas vid eftergranskningen.

Kungi. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 101

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att personalen hos de lokala skattemyndigheterna endast undantagsvis besitter de kvalifikationer som är nödvändiga för arbetet med eftergranskning. Enligt länsstyrelsen i Kro­ nobergs län torde taxeringskunskaperna hos den hos de lokala skattemyn­ digheterna nytillkomna biträdespersonalen vara obetydlig. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar > Hallands, Örebro, Kopparbergs och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar att granskningen i samband med överskottsförteckningarna i stor utsträckning gäller svåra och komplice­ rade mål. För den personal, som skall utföra vidare granskning och utred­ ning samt upprätta eventuella förslag till yrkanden av taxeringsintendenten, måste krävas goda insikter i skatteförfattningarna samt erfarenhet, omdöme och ingående kännedom om praxis vid prövningsnämnd och skattedomstolar. Härtill kommer att det även för granskningsarbete av detta slag erfordras ledning och övervakning från taxeringsintendentens sida. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att ATP-personalen inte lämpligen bör anförtros uppgifter med taxeringskontroll inom de lo­ kala distrikten. Därefter anföres. Man bör vara tillfredsställd med att ATP-personalen under sin verksam­ het gör taxeringsintendentens personal uppmärksam på fel, som kunna av den iakttagas. Dessa fel torde normalt vara sådana, som direkt samman­ hänga med ATP-arbetet. Däremot är det föga troligt, att andra slags fel komma att upptäckas i större utsträckning vid detta arbete. Erfarenhetsmäs­ sigt ger eftergranskningen — särskilt den, som sammanhänger med en ge­ nomgång av de s. k. överskottsförteckningarna — om den utföres av kvali­ ficerad personal, såpass god avkastning i form av ökade skatteintäkter, att detta arbete icke bör eftersättas i förhållande till annan kontroll.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att den lokala skattemyndigheten måste obeskuren ha kvar sin frihet att använda sin personal till egna egent­ liga arbetsuppgifter. Att dessa uppgifter också räcker till att bereda biträ­ despersonalen full sysselsättning anser sig länsstyrelsen kunna vitsorda. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att länsstyrelsen är helt ense med utredningen om att de lokala skattemyndigheterna bör medverka i taxeringsarbetet. Länsstyrelsen yttrar vidare. Fråga är emellertid om möjlighet härtill finns för närvarande utan per­ sonalförstärkning. Den för ATP-granskningen avsedda personalen skall i första hand ägna sig åt sin egentliga arbetsuppgift. Det torde vara omöjligt att ännu uttala sig om omfattningen av detta arbete. Försiktigheten bjuder att inte räkna med något överskott av arbetskraft från denna personal för taxeringskontroll. I varje fall gäller delta de första åren innan granskningsarbetet vunnit stadga.

Länsstyrelsen i Södermanlands län upplyser alt särskilt granskningen av överskottsförteckningarna är mycket tidsödande. Då samtidigt en ytterst begränsad tid står till förfogande för arbetet med eftergranskning, är det

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att taxeringsassistenterna i stor omfattning biträder med granskningen av dessa förteckningar. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att utredningens förslag att överlåta eftergranskningen på de lokala skattemyndigheterna låter tilltalande men att dess genomförande torde få ställas på framliden, tills erfarenheter vun­ nits om den arbetsbelastning det innebär för dessa myndigheter att faststäl­ la pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän tilläggspension. Sveriges härads skrivareförening framhåller, att av allt att döma den för allmänna tilläggspensioneringen avsedda personalförstärkningen hos de lo­ kala skattemyndigheterna är otillräcklig redan för den uppgift, för vilken den tillkommit. Till detta kan fogas att granskningen av taxeringsmaterialet, sedan det lämnat taxeringsnämndsstadiet, är av den svårighetsgrad att endast vana taxeringsfunktionärer med landskanslists eller motsvarande utbildning kan beräknas göra en effektiv insats. Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer kan inte tillstyrka att arbetet med eftergranskning överföres å häradsskrivare och deras biträden. Då denna personal normalt icke sorterar under taxeringsintendenten, talar, enligt för­ eningen, redan organisatoriska skäl mot utredningens förslag i detta hän­ seende. Härtill kommer, att övervakning och utbildning av denna personal från taxeringsintendentens sida torde bli ytterst svårgenomförbar. Svenska stadsförbundet framhåller att förbundet i princip inte har något att erinra mot att uppbördsstädernas personal utnyttjas även för eftergranskningsarbete. Förutsättning för denna medverkan vid taxeringsarbetet bör dock enligt förbundet vara, dels att den ålägges endast i den mån tid finnes disponibel härför och nyanställning av personal icke erfordras, dels att uppbördsstäderna erhåller full gottgörelse av statsmedel för denna nya form av medverkan. Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna i flertalet län utnyttjats för arbetet med eftergranskning. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller dock att hittills har taxeringsassistenterna endast undantagsvis ålagts annan arbetsuppgift under tiden mellan taxeringsperioderna än taxe­ ringsrevision. Assistenterna har utfört partiella revisioner och biträtt erfa­ ren taxeringsrevisor med av denne verkställda revisioner. De har även i viss omfattning anförtrotts andra revisionsuppdrag men flertalet av dem har därvid stått under ledning av länsrevisorn eller förste taxeringsrevisor. Ar­ betet med eftergranskning har till huvudsaklig del utförts av på taxeringssektionen tjänstgörande landskanslister samt kansli- och kontorsbiträden. Övriga länsstyrelser som yttrat sig i denna fråga betonar att — om taxe­ ringsassistenterna ej får utnyttjas för eftergranskning — taxeringsavdelningarna måste tillföras ytterligare personal inom landskanslistkarriären samt att eftergranskningen endast i undantagsfall bör anförtros åt biträdespersonalen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att eftergranskningen erfordrar, om den skall giva avsett resultat, en kunnighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 103

hos granskningspersonalen, som skall stå i paritet med eller överträffa en erfaren taxeringsnämndsordförande. Såsom delvis framgått redan av den hittills lämnade redogörelsen kan flertalet länsstyrelser icke dela utredningens uppfattning att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna uteslutande skall syss­ la med taxeringsrevision. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att — då taxeringsassistentorganisationen tillskapades — assistenterna avsågs skola under tiden mel­ lan taxeringsperioderna stå till taxeringsintendentens förfogande även för eftergranskningsarbete. Taxeringsintendenterna måste tillförsäkras med­ verkan även för detta arbete och om taxeringsassistenterna inte längre kan påräknas härför måste andra möjligheter tillskapas. Länsstyrelsen fram­ håller att om en övergång till användning av databehandlingsmaskiner inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsarbetet skulle beslutas, fin­ nes det anledning att antaga att de lokala skattemyndigheterna bör kunna medverka i taxeringsarbetet i helt annan omfattning än för närvarande. I samband därmed vidgas möjligheterna att helt friställa taxeringsassisten­ terna för taxeringsrevision. Länsstyrelsen i Uppsala län biträder i princip förslaget att taxeringsassi­ stenterna under icke-taxeringsperiod helt skall ägna sig åt revisionsarbete men något förbud för taxeringsintendenten att vid svårbemästrad arbetsanhopning anlita assistenterna för annat med hänsyn till deras kvalifika­ tioner lämpligt arbete å taxeringssektionen anser länsstyrelsen inte böra ifrågakomma. Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig väl förstå utredningens upp­ fattning att tyngdpunkten av assistenternas arbete under icke-taxeringspe­ riod skall ligga på arbetet med taxeringsrevisioner. Det synes dock enligt länsstyrelsens mening ur andra synpunkter icke lämpligt att så ensidigt binda dem vid detta arbete. Assistenterna bör sålunda under taxerings­ intendentens ledning få tjänstgöra å taxeringssektionen för att där vinna större vidsyn och erfarenhet av skatterättsliga frågor i allmänhet. Vid fö­ rekommande toppbelastningar inom taxeringssektionen bör möjlighet även förefinnas att få taga assistenternas arbetskraft i anspråk. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke utredningens förslag att assistenterna under icke-taxeringsperiod endast skall syssla med taxeringsrevision bör uppmjukas. Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det torde taga förhållandevis lång tid innan åtminstone flertalet av de inom länet utanför residensstaden sta­ tionerade assistenterna kan beräknas bli skickade att självständigt utföra taxeringsrevision, därest de icke är stationerade på samma ort som någon erfaren taxeringsrevisor. Då vissa taxeringsassistenter bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevision, anser länsstyrelsen dessa assistenter med fördel kunna användas för eftergranskning. Länsstyrelsen i Gotlands län säger sig inte ha något att erinra mot utred­

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ningens uttalande att assistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna i princip endast bör få tagas i anspråk för revisioner men erinrar om att principens genomförande är beroende av att taxeringssektionen tilldelas till­ räcklig personal för sina arbetsuppgifter ävensom av frågan i vilken ut­ sträckning åt de lokala skattemyndigheterna må uppdragas att biträda med utförande av taxeringsarbete. Möjligheterna att avdela taxeringsassistenterna för taxeringsrevision sammanhänger också med personella frågor, såsom häradsskrivarnas kunnighet och förmåga att hjälpa till med taxeringsar­ bete och taxeringsassistenternas egen fallenhet för revisionsarbete. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att en förutsättning för att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna skall kunna sys­ selsättas uteslutande med taxeringsrevisioner är att taxeringssektionen till­ föres personella resurser för övriga arbetsuppgifter. Länsstyrelsen fortsätter. Under nuvarande förhållanden har assistenterna till viss del utnyttjats för eftergranskning av taxeringsarbetet i de lokala nämnderna samt såsom biträ­ den åt taxeringsintendenten vid utredningar i samband med anmälningar från taxeringsnämnderna rörande mera svårbedömda taxeringsfrågor ävensom för upprättande av förslag till taxeringsintendentsyrkanden i samband med an­ mälningar från lokala skattemyndigheter vid granskning av överskottsslcatt. Antalet dylika av taxeringsassistenter handlagda ärenden kan beräknas till ungei är 1 500 per år, varav 1 000—1 200 resulterat i yrkanden av taxerings­ intendenten till prövningsnämnden. Arbetsuppgifter av hithörande slag bal­ ett direkt samband med kontrollen av deklarationsmaterialet och torde där­ med ligga i linje med de huvuduppgifter, som åvilar taxeringsassistenterna. Utredningsmannens uttalanden att vissa arbetsuppgifter av denna art skulle kunna uttöras av biträdespersonal hos den lokala skattemyndigheten synes icke vara realistiska. Oavsett om tillräcklig personalförstärkning skulle tillföras länsstyrelsen för dessa arbetsuppgifter, kan det ifrågasättas, om det är önskvärt eller lämpligt att begränsa taxeringsintendentens möjligheter att disponera ifrå­ gavarande personal även för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevisioner. Inom en relativt sett så stor personalkader som assistenterna utgör, kommer alltid av naturliga skäl att finnas tjänstemän, som kanske icke fullt ut be­ sitter de speciella personliga förutsättningar, som måste krävas för utföran­ de av revisioner, men som kan vara väl skickade för andra arbetsuppgifter inom taxeringsorganisationen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågar sig om det är lämpligt att så hårt som utredningen gjort knyta assistentkåren till revisionsuppgifter. Ett oavvisligt krav måste vara att tillräcklig tid ägnas åt varuskattetaxeringen, eventuellt i form av efterarbete på hösten i fråga om sådana fall, som under den egentliga taxeringstiden icke hunnit att tillfredsställande utredas. Det ligger, enligt länsstyrelsen, stor vikt vid att denna skatteform redan från törsta början genomföres på ett sätt, som svarar mot statsmakternas för­ väntningar. Vidare är det, framhåller länsstyrelsen, osäkert om ATP-personalen under det törsta året kan hinna fastställa pensionsgrundande in­ komst etc. inom rätt tid och på avsett sätt. Uteslutet är icke att i varje fall vissa lokala skattemyndigheter måste begära kvalificerad extra hjälp tör att ATP-arbetet under 1961 skall kunna föras i hamn. Det kan då visa

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 105

sig att annan arbetskraftsreserv än den, som taxeringsassistenterna repre­ senterar, icke står till buds — låt vara att det i och för sig måste anses olämpligt att sysselsätta taxeringsassistenter med dessa uppgifter. Länsstyrelsen räknar inte med att en taxeringsassistent skall kunna utföra revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att taxeringsassistenterna och de­ ras biträden under tiden mellan taxeringsperioderna bör i begränsad om­ fattning kunna tagas i anspråk för annan taxeringskontroll än revisionsverk­ samhet. Taxeringsintendenten i länet bör ha fria händer att även utnyttja taxeringsassistenter för andra göromål, exempelvis eftergranskning av jord­ brukares deklarationer som handlagts av taxeringsnämnder i lokala distrikt. Även för taxeringsassistenternas mer allsidiga utbildning måste anses nöd­ vändigt att de icke får syssla enbart med rörelsedeklarationer och revisioner. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om det finns möjlighet att under tiden mellan taxeringsperioderna sysselsätta assistenterna enbart med taxeringsrevisioner. För egen del anser länsstyrelsen, att assistenterna även bör anlitas för den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna jämväl då fråga är om lokala taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Sveriges köpmannaförbund framhåller i förevarande sammanhang även såsom önskvärt, att arbetet ordnas sa att taxeringarna i första instans så långt möjligt blir definitiva.

Frågan om arbetsuppgifterna för taxeringsassistenternas biträden har berörts i det av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer avgivna yttran­ det. Föreningen hävdar att taxeringsassistenten i varje fall icke inom över­ skådlig tid torde kunna själv helt sysselsätta sitt biträde under icke taxeringsperiod. Därefter anföres. Att sysselsätta biträdespersonalen med så kvalificerade arbetsuppgifter som kontantberäkningar och dylikt torde bli möjligt endast i undantagsfall, då härför erfordras kunskaper, motsvarande dem som taxeringsassistenten själv bör besitta. Att utredningen i detta fall icke själv är helt övertygad framgår också av att man för den kvalificerade revisionspersonalen förut­ satt, att biträdenas antal bör uppgå till endast ett på var tredje granskningsman. Det kan befaras, att vissa svårigheter att sysselsätta taxeringsassisten­ ternas biträden under icke taxcringsperiod komma att uppstå. Genom att taxeringsassistenterna omplaceras till länsstyrelserna eller större kontor ökas möjligheterna att utnyttja biträdena även för andra uppgifter, exem­ pelvis sådana som sammanhänga med den kvalificerade revisionspersonalens arbete och med eftergranskning. Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att utredningen föreslår att taxe­ ringsassistenternas biträden lösgöres från häradsskrivarorganisationen och inordnas under länsstyrelsen. Oaktat länsstyrelsen för egen del icke erfarit några nackdelar av biträdenas nuvarande placering som tjänstemän hos de lokala skattemyndigheterna, har länsstyrelsen icke något att erinra mot den föreslagna ändringen. Biträde, som under tiden mellan taxeringsperioderna

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

icke kan beredas sysselsättning hos taxeringsassistent eller eljest för läns­ styrelsens räkning, bör emellertid kunna förordnas att utföra arbete hos lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig i denna fråga blott vilja fram­ hålla, att ifrågavarande tjänster kvantitativt bör utbyggas efter vad erfaren­ heten ger vid handen, varvid hänsyn alltid måste tagas till behovet av viss marginal för extra arbeten. Länsstyrelsen i Jämtlands län gör följande uttalande. Svårigheter att effektivt sysselsätta biträdena under icke-taxeringsperiod synes enligt länsstyrelsens uppfattning icke uppkomma. Biträdenas arbets­ kraft kan nämligen på grund av deras placering hos länsstyrelsen vid till­ fällig minskning i arbetet inom assistentorganisationen i stället utnyttjas, förutom å taxeringssektionens allmänna detalj, för andra inom länsstyrel­ sen förekommande arbetsuppgifter, exempelvis å prövningsnämndens kans­ li eller kameralsektionen i övrigt. Jämväl tillfällig förstärkning av häradsskrivarkontorens biträdespersonal kunde ifrågakomma. Härigenom torde behovet av tillfällig biträdeshjälp minska.

Departementschefen

Taxeringsassistenternas huvuduppgift blir även i fortsättningen att bi­ träda rörelsenämnderna med granskning och föredragning. Den omlägg­ ning av assistentorganisationen som i det föregående tillstyrkts innebär, på sätt utredningen framhållit, viss möjlighet till specialisering och därmed också till rationalisering av granskningsarbetet. Med specialiseringen föl­ jer, att en assistent kan komma att biträda olika nämnder och att samma nämnd kan komma att biträdas av olika assistenter. Mot de riktlinjer för arbetsgången som utredningen sålunda uppdragit har jag i och för sig in­ te någon väsentligare erinran. Specialiseringen bör emellertid inte drivas därhän, att man kommer ifrån den grundläggande tanken, att en och sam­ ma assistent svarar för det huvudsakliga på sådan befattningshavare an­ kommande arbetet inom en nämnd. Jag vill vidare framhålla, att föredrag­ ningen av deklarationerna i nämnden enligt min mening, såvitt möjligt, all­ tid bör ombesörjas av den assistent, på vilken den huvudsakliga gransk­ ningen ankommit. Vid remissbehandlingen har framhållits såsom önskvärt att taxeringarna i största möjliga utsträckning blir definitiva redan i första instans, något som torde förutsätta att assistenterna även under taxeringsperioden gör vissa taxeringsrevisioner. Detta önskemål är i och för sig beaktansvärt och bör ägnas uppmärksamhet, när statsmakterna vid slutet av uppbyggnads­ perioden tar definitiv ställning till antalet assistenter. Självfallet är det vär­ defullt, om även dessförinnan viss revisionsverksamhet kan bedrivas under taxeringsperioden. Under nuvarande förhållanden knyter sig emellertid huvudintresset till att så snabbt som möjligt få organisationen färdigbyggd i den meningen att samtliga rörelseidkare och därmed jämställda skatt­ skyldiga blir granskade av taxeringsassistent. Jag kan därför inte tillstyrka

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 107

att man för närvarande reducerar det för varje assistent avsedda antalet deklarationer för att bereda assistenten tillfälle att utföra taxeringsrevisio­ ner under taxeringsperioden. Assistenterna bör självfallet under taxeringsperioden icke annat än i sällsynta undantagsfall användas för andra arbetsuppgifter än de förut nämnda. Mot vad utredningen anfört i denna del har jag icke någon erin­ ran. Som framhållits redan i samband med frågan om omläggning av assistent­ organisationen bör de assistenter, som i framtiden inte blir placerade på samma ort som häradsskrivarkontoret för det fögderi till vilken rörelse­ nämnden hör, i regel ha särskild mottagningstid å nämnda häradsskrivarkontor under taxeringsperioden. Erfarenheterna får dock ge vid handen i vilken utsträckning sådan särskild mottagningstid är erforderlig. Jag vill i detta sammanhang slutligen understryka vikten av att viss eftergranskning årligen sker även av deklarationsmaterialet i rörelsenämn­ derna för kontroll av att taxeringsarbetet skötes tillfredsställande.

Utredningens förslag, att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna i princip uteslutande skall syssla med taxeringsrevisioner, biträdes av mig. Assistenterna bör dock i den utsträckning utredningen före­ slagit få användas som vikarier för häradsskrivare. Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna hittills i bety­ dande utsträckning utnyttjats för eftergranskning på grund av de s. k. överskottsförteckningarna. Flertalet länsstyrelser anser att detta arbete inte, på sätt utredningen föreslagit, kan överflyttas på biträdespersonalen hos den lokala skattemyndigheten. I anledning härav bör framhållas, att detta arbe­ te till betydande del torde vara sådant att det med fördel kan utföras av rutinerad biträdespersonal. I den mån tveksamma fall uppkommer kan bi­ trädet hänskjuta sådant ärende till häradsskrivaren eller taxeringsassistenten. Man bör därför i största möjliga utsträckning söka överflytta detta ar­ bete på biträdespersonal. Då det kan vara tveksamt om den lokala skattemyndigheten, sedan sam­ manförandet av assistenterna och deras biträden genomförts, har erforder­ lig personal för eftergranskningsarbetet och då det kan väntas taga viss tid innan biträdespersonalen blir tillräckligt rutinerad för detta arbete, vill jag emellertid inte motsätta mig att taxeringsassistenterna under en över­ gångstid i viss utsträckning även utnyttjas för eftergranskning. Den be­ gränsningen bör dock under alla förhållanden iakttagas, att högst halva an­ talet taxeringsassistenter utnyttjas för sådant arbete under sammanlagt högst två månader. Givetvis får det, med tidigare angivet undantag, icke förekomma att assistenterna utnyttjas för annat än taxeringsarbete. Några länsstyrelser har framhållit att vissa assistenter inte med fördel kan användas för att verkställa taxeringsrevisioner och att dessa assisten­ ter därför bör kunna få utnyttjas för andra arbetsuppgifter. Till detta vill jag endast framhålla, att det redan från början avsetts att taxeringsrevi­

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

sioner skulle ingå bland taxeringsassisteniernas arbetsuppgifter och att till assistenter därför såvitt möjligt endast bör utses personer som har förut­ sättningar för att lära sig revisionsarbete. Under tiden mellan taxeringsperioderna förutsättes, att assistenternas bi­ träden skall vara assistenterna behjälpliga vid taxeringsrevisioner. Möjligt är att assistenterna, innan de hunnit bli tillräckligt rutinerade i revisions­ arbetet, har svårigheter att ge biträdena full sysselsättning under denna tid. Länsstyrelserna får då tillse att dessa biträden får andra arbetsuppgifter. Taxeringsassistenternas biträdespersonal bör, såsom utredningen föresla­ git, helt inordnas i länsstyrelsernas och taxeringssektionernas personal. Till denna fråga skall jag återkomma i det följande. Huruvida sammanförandet av assistenterna kan medföra sådan minskning av antalet biträden som ut­ redningen beräknat får erfarenheterna utvisa.

Lönefrågor m. m. inom taxeringsorganisationen i första instans

Taxeringskontrollutredningen Utredningen erinrar om att vid ikraftträdandet av den nya taxeringsorga­ nisationen taxeringsassistenttjänsterna placerades i lönegrad Ao 17. Mot tjänsternas placering på ordinarie stat synes, enligt utredningen, i och för sig inte några invändningar kunna göras, om förhållandena hade varit så­ dana att man i allmänhet kunnat räkna med ett kontinuerligt gott rekry­ teringsunderlag till tjänsterna. De hittills vunna erfarenheterna av assi­ stentorganisationen ger emellertid vid handen — vilket också understrukits från skilda håll — att det är av största vikt att endast tjänstemän med goda kvalifikationer och fallenhet för taxeringsarbete, däri inbegripet även det grannlaga arbetet med taxeringsrevision, kommer i fråga för ordinarie tjänst som taxeringsassistent. Därefter anföres. Huruvida en person är i besittning av dessa kvalifikationer och denna fal­ lenhet och i övrigt har de personliga egenskaper, som krävs för nämnda ar­ betsuppgifter, visar sig emellertid i regel först efter någon tids tjänstgöring, eftersom man alltid får räkna med initialsvårigheter för en nytillträdande befattningshavare. Om befattningshavaren omedelbart erhåller ordinarie tjänst i sin nya befattning föreligger, såsom också framhållits från några håll, risk för att han i fortsättningen kommer att sitta kvar på en tjänst, för vilken han inte passar, och syssla med arbetsuppgifter, för vilka han kanske saknar större intresse. Att när det gäller taxeringsassistenttjänster­ na detta kan vara till betydande men för taxeringsväsendet och för en ef­ fektiv taxeringskontroll är uppenbart. Utredningen anser därför att en viss prövotid — förslagsvis två år — bör föregå antagningen till ordinarie tjänst, varigenom vissa möjligheter torde finnas för att förhindra att i fortsättning­ en kommer att tillsättas assistenter som senare visar sig icke hålla måttet. Under denna tid bör assistenten vara placerad i lönegrad Ae 17. Av de inom varje län föreslagna assistenttjänsterna bör en viss del -— förslagsvis en femtedel — vara extraordinarie. Skulle det under prövotiden visa sig att

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 109

tjänstemannen bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter inom länssty­ relseorganisationen, bör tjänstemannen få återgå till tidigare ordinarie tjänst eller beredas anställning som icke ordinarie landskanslist. De ifrågavaran­ de extraordinarie befattningarna bör inte inom de olika länen bindas till viss stationeringsort. Eftersom det inte på förhand bestämts om tjänsterna på en viss stationeringsort skall vara ordinariebildande vinnes även den fördelen att personalen smidigt kan placeras på olika platser. Utredningens förslag om en centralisering av assistenterna till vissa orter er­ bjuder enligt utredningens mening goda möjligheter till en fördelning av ar­ betsuppgifterna efter svårighetsgrad. Med hänsyn härtill och då de mest kvali­ ficerade assistenterna avses skola fungera som arbetsledare på platsen synes det, enligt utredningen, befogat att ett visst antal av assistenttjänsterna förslagsvis 51 av de föreslagna 265 tjänsterna — erhåller en något högre lönegradsplacering. Innehavarna av dessa mera kvalificerade tjänster synes, enligt utredningen, lämpligen böra benämnas förste taxeringsassistenter och i löneställning jämställas med förste landskanslister, som är placerade i lönegrad Ao 19. I betänkandet framhålles att utredningen vid sina beräk­ ningar angående antalet förste taxeringsassistenttjänster strävat efter att såvitt möjligt inrätta åtminstone en förste taxeringsassistenttjänst vid de assistentkontor, som är placerade å annan ort än residensstaden. Genom till­ skapandet av dessa högre tjänster löser man, enligt utredningens mening, också frågan om hur assistenterna skall beredas rimliga befordringsmöjligheter. Därest en assistent under taxeringsperioden måste tillgripa övertid för att kunna fullgöra arbetsuppgifter, som hör till själva deklarationsgranskningen, torde, uttalas i betänkandet, särskild gottgörelse härför inte böra utgå. Detta ställningstagande grundar sig framför allt på att den av utred­ ningen föreslagna arbetsmängden per assistent avpassats sa, att en assistent normalt bör kunna medhinna densamma på ordinarie arbetstid. Ett annat skäl är, framhåller utredningen, att det inte föreligger någon möjlighet att anordna en effektiv och tillfredsställande kontroll över att den tid, som kan ha åtgått för övertidsarbete i samband med deklarationsgranskningen, i verkligheten varit erforderlig. Utredningen erinrar om alt kammarrätten i utslag den 20 maj 1960 förklarat att gottgörelse för övertidstjänstgöring i brist på närmare bestämmelser rörande tillämpning för taxeringsassistent av föreskrifterna angående sådan gottgörelse inte kan tillerkännas taxerings­ assistent med mindre övertidstjänstgöringen i varje särskilt fall påkallats eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. Utredningen fortsätter.

En taxeringsassistents arbete är emellertid inte bara förlagt till den plats, där han har sitt kontor, utan han måste också närvara vid rörelse­ nämndens sammanträden och därvid föredra de deklarationer, som grans­ kats av honom. Ofta hålles dessa sammanträden på sådana tider på dagen att taxeringsassistenten måste använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att vara närvarande vid sammanträdena. Utredningen anser det rimligt att taxeringsassistenterna i dessa fall beredes gottgörelse för över­ tidstjänstgöringen enligt bestämmelserna i 32 § Saar (kompensationsledig-

no Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

het eller övertidsersättning). Gottgörelsen bör tillhandahållas på grundval av en av taxeringsassistenten underskriven och av vederbörande rörelsenämnds ordförande attesterad uppgift eller räkning. Enligt 32 § A. 1 mom. Saar må gottgörelse för övertidstjänstgöring inte, med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar medgivande, utgå till den som innehar eller å förordnande uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 17:e. Detta innebär att, därest de av utredningen föreslagna förste taxeringsassistenttjänsterna inrättas, sådan gottgörelse inte kan utgå till inneha­ varna av dessa tjänster utan Kungl. Maj:ts medgivande för såvitt de nu nämnda assistenterna måste tillgripa övertid för att kunna närvara vid rörelsenämnds sammanträden. Med hänsyn till de speciella förhållanden, under vilka ifrågavarande övertidstjänstgöring sker, anser utredningen rimligt att förste taxeringsassistent erhåller gottgörelse för denna tjänst­ göring enligt 32 § Saar stadgade grunder. Utgår gottgörelsen i form av övertidsersättning, bör ersättningen utgå enligt den löneklass vederbörande tillhör, dock högst enligt löneklass 20. Utredningen erinrar om att assistenternas statsanställda biträdespersonal för närvarande åtnjuter lön enligt den för skriv- och kontorsbiträdespersonal gällande reglerade befordringsgången (lönegrad Af 1—Ae 5). Sammandrag­ ningen av assistenterna till vissa orter medför alt även en koncentration sker av biträdespersonalen. Detta bör få till följd, att arbetsuppgifterna fördelas mellan biträdespersonalen alltefter dennas skiftande kvalifika­ tioner och att uppgifter av svårare art överlämnas till de mest kvalifice­ rade biträdena. På de platser, där ett större antal biträden stationerats, för­ utsätter utredningen också att någon eller några av de dugligaste biträdena skall fungera som ledare för en eller flera arbetsgrupper av biträden. Med hänsyn härtill och då även inom denna personalgrupp bör finnas ett visst antal befordringstjänster, anser utredningen motiverat, att ett antal kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 inrättas. Enligt utredningens bedömanden bör av de föreslagna 235 biträdestjänsterna 66 vara kanslibiträdestjänster och övriga 169 tjänster i reglerad befordringsgång. De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för taxeringsassistenterna och deras biträden framgår av en till betänkandet fogad samman­ ställning som torde såsom Bilaga 9 få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall genomgå viss prö­ votid innan de erhåller ordinarie assistenttjänst har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av i stort sett samtliga remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att assistenterna under prövotiden skall uppehålla tjänsterna på vikariatslöneförordnande och icke som extra ordinarie tjänstemän. Även länsstyrelsen i Kronobergs län finner en placering i Ae 17 under prövningstiden mindre lämplig och föreslår att taxe­ ringsassistenterna under denna tid placeras som t. f. i lönegrad Ao 17. Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker utredningens förslag att två års

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 in

tjänstgöring som e. o. assistent bör föregå antagningen till ordinarie tjänst men anser att detta endast är en övergångsvis behövlig ordning. Länsstyrelsen i Uppsala län biträder förslaget att taxeringsassistent skall genomgå viss prövotid men tillägger. Den naturliga befordringsgången för tjänstemän, som genomgått landskanslistkurs borde emellertid vara att han placeras som ordinarie landskanslist i lönegrad Ao 15, om vakant sådan tjänst finnes och icke hoppar över denna tjänst för att omedelbart bli e. o. taxeringsassistent. Först sedan befattningshavaren innehaft ordinarie landskanslisttjänst i förslagsvis tre år och under denna tid om möjligt tjänstgjort å taxeringssektionen eller prövningsnämndens kansli borde han anses kompetent till taxeringsassistenttjänst men då som ordinarie. Under denna tid torde länsstyrelsen haft möj­ ligheter att bedöma hans lämplighet för taxeringsassistenttjänst.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att man icke lämpligen bör ordna en särskild karriär för den personal, som intages extra i landskanslistkarriären. Dessa befattningshavare bör icke gå direkt till de nya tjänsterna utan bör på vanligt sätt inordnas bland övriga landskanslister. De assislenttjänster som kommer att inrättas 1963 och 1964 torde i första hand få rekryteras bland de landskanslister, som redan är inne på landskanslistbanan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att utredningens förslag om viss prövotid — förslagsvis två år — för assistenterna bör genomföras ome­ delbart. Länsstyrelsen betonar att utvecklingen redan nu medför att i taxe­ ring föga erfarna i tillräcklig mån icke prövade krafter placeras å ordina­ rie tjänster, för vilka de måhända senare visar sig icke ha det erforderliga handlaget. Länsstyrelsen vill för sin del föreslå, att placeringen som extra ordinarie — prövotiden — fixeras till minst ett år (d. v. s. att maximigränsen bort­ faller), därvid möjligheterna till en nödvändig omplacering kan tillvara­ tagas på ett smidigare och efter omständigheterna mera lämpat sätt. Länsstyrelsen i Värmlands län hyser principiella betänkligheter mot ut­ redningens förslag att taxeringsassistenten — om han under provtjänst­ göringen befinnes mindre lämplig i fråga om att verkställa taxeringsrevi­ sioner — skall få återgå till sin tidigare ordinarie tjänst eller beredas an­ ställning som icke-ordinarie landskanslist. Länsstyrelsen finner detta degraderingsförfarande olämpligt och framhåller att ett annat sätt för provtjänst­ göringens organisation måste anlitas. Statskontoret framhåller att — om aspiranttjänstgöring inte anses böra ifrågakomma för provtjänstgöringen — den extra anställningsformen torde kunna anlitas för ändamålet (jfr 4 § Saar med tilläggsbest.). Enligt läns­ styrelsernas utbildningsnämnds mening bör tjänsterna inrättas som ordi­ narie men eu nybliven assistent under eu prövotid av två år förordnas på tjänsten mot vikariatslön. Även riksskattenämnden finner det lämpligare alt assistenten under en prövotid av förslagsvis två år förordnas mot vi­ kariatslön i Ao 17. Nämnden tillägger.

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Därefter får prövas om assistenten skall återgå till lägre tjänst eller er­ hålla förordnande som taxeringsassistent i Ao 17. — Efter förloppet av en lämplig övergångs- och uppbyggnadstid bör man emellertid så snart som möjligt gå in för en sådan ordning att de blivande assistenterna efter avslu­ tad kurs under ett par års prövotid tjänstgöra på länsstyrelsens taxeringssektion samt först därefter — därest vederbörande befinnas lämpade här­ för — placeras på tjänst såsom taxeringsassistent och därvid placeras i lö­ negrad Ao 17. Statstjänstemannaförbundet framhåller att möjligheter bör föreligga att redan på det lägre rekryteringsstadiet och under utbildningstiden pröva vederbörandes kvalifikationer. Föreningen Sveriges landskanslister betonar att befordran till assistenttjänst icke bör ske förrän vederbörande prövats och befunnits lämplig för de arbetsuppgifter som åvilar taxeringsassistent. Många remissinstanser betonar nödvändigheten av att lönesättninge n bestämmes så att assistentbanan kan te sig lockande och också erbjuda sådana avanceringsmöjligheter att täta ombyten kan förhindras. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner i likhet med utredningen ound­ gängligen nödigt att en differentierad löneställning beredes assistenterna. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om icke ett automatiskt upp­ flyttande av ordinarie taxeringsassistent till lönegrad Ao 19 efter vissa år vore ägnat att garantera assistenttjänsten en erfaren innehavare. Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län påpekar att tjänsterna som förste taxeringsassistent i Ao 19 inte blir konkurrenskraftiga i förhållande till landskanslisttjänster i samma lönegrad, med vilka uppdrag såsom taxeringsnämndsordförande må förenas. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att utredningens förslag att vid centralisering av assistenttjänsterna tillskapa ett antal mera kvalificerade befattningar i lönegrad Ao 19 måste anses innebära en lämplig lösning med hänsyn till dels befordringsförhållandena för assistenterna och dels behovet av väl skickade tjänstemän såsom arbetsledare. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de ekonomiska villkoren för taxeringsassistenterna bör så ordnas att tjänsterna ej för ofta byter in­ nehavare. En annan svaghet med befordringsgången är den, att alla lands­ kanslister för sin befordran i realiteten anser sig nödsakade att söka sig till taxeringsassistenttjänst, vare sig de lämpar sig och ha intresse för sådan tjänst eller icke. Det är, enligt länsstyrelsen, ingalunda regel att varje landskanslist passar till taxeringsassistent eller är tilltalad av det arbete, som till­ hör sådan tjänst. Detta behöver å andra sidan icke innebära att han skulle vara mindre lämplig såsom t. ex. förste landskanslist eller häradsskrivare. Därefter anföres. Dessa överväganden leda självfallet till slutsatsen att taxeringsassistenttjänsternas nuvarande placering och rekrytering bör omprövas. I detta av­ seende har länsstyrelsen funnit att de befordringstjänster, som föreslagits i utredningen, knappast kunna anses tillfyllest. Det synes för länsstyrelsen icke orimligt att höja den stora kadern taxeringsassistenters lönegradsplacering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 113

Länsstyrelsen i Jämtlands län — som förordar att antalet taxeringsassistenter i länet utökas till sju — anser att en av dessa bör placeras i löne­ graden Ao 21 med tjänstebenämningen taxeringskontrollör. Två befattnings­ havare med tjänstebenämningen förste taxeringsassistent bör placeras i lönegraden Ao 19 medan övriga fyra taxeringsassistenter bör placeras i 17:e lönegraden. Länsstyrelsen i Västerbottens län konstaterar att utredningen för länets del föreslagit två förste assistenter i Ao 19 placerade den ene i Umeå och den andre i Lycksele samt sju assistenter i Ao 17, varav tre i vardera Umeå och Skellefteå samt en i Lycksele. Länsstyrelsen föreslår att en av de före­ slagna tre assistenttjänsterna i Skellefteå inrättas som förste assistenttjänst i Ao 19. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att av assistenteina synes med hänsyn till befordringsmöjligheten minst en på varje påbörjat 4-tal böra placeras i Ao 19, därvid dugligheten skall vara mera avgörande än tjänste­ tid. Länsstyrelsen i Östergötlands län törordar att jämväl en av taxeiingsassistenterna i Motala stad placeras i Ao 19. Statskontoret säger sig i och för sig inte ha något att erinra mot att ett visst antal befattningar som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas för de mest kvalificerade befattningshavarna inom taxeringsassistentorganisationen, som skall fungera som arbetsledare. Allmänt sett bör dock enligt stats­ kontoret som villkor för en sådan differentiering av assistenttjänsterna gäl­ la, att arbetsledarskapet är konstitutivt för tjänsten, försåvitt icke ärende­ nas svårighetsgrad kan motivera inrättandet av tjänst i angiven lönegrad. Föreningen Sveriges landskanslister säger sig inte kunna acceptera försla­ get om inrättandet av 51 tjänster som förste taxeringsassistent i lönegrad Ao 19, då detta inte löser problemet med befordringstjänster för taxeringsassistenterna. En av huvudorsakerna till svårigheterna att rekrytera assis­ tenttjänsterna har varit den låga lönesättningen. För att assistenttjänsterna inte bara skall bli passagetjänster för de dugligaste assistenterna är det, enligt föreningens mening, nödvändigt, att tillräckligt antal befordringstjäns­ ter inrättas. Föreningen föreslår därför, att vid länsstyrelserna samt vid taxeringskontor med minst fyra taxeringsassistenter inrättas en tjänst som taxeringskontrollör i Ao 21. Dessutom bör, enligt föreningen, vid varje länsstyrelse och taxeringskontor inrättas minst en tjänst som förste taxe­ ringsassistent i Ao 19. Statstjänstemannaförbundet framlägger följande förslag. 1. Vid varje länsstyrelse samt vid de största lokala kontoren för taxe­ ringsassistenter inrättas tjänster för taxeringskontrollör i Ao 21. Om så­ dana tjänster inrättas vid samtliga länsstyrelser — utom Gotlands lan — samt vid de 12 största lokala kontoren, skulle antalet tjänster i Ao 21 ut­ göra 35. 2. Vid varje lokalt kontor samt vid varje länsstyrelse inrättas tjänster för taxeringsassistenter i Ao 19, dock att vid länsstyrelser med en relativt 8 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

114 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

stor taxeringsorganisation samt vid de största lokala kontoren antalet tjänster i Ao 19 bör vara 2 eller i några fall flera.

Utredningens förslag om övertidsersättning åt taxeringsassistenterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att, om taxeringsassistenterna icke lönetekniskt kan erhålla övertidskompensation i någon form — vilket ej torde vara att räkna med — blir en naturlig följd härav, att man i länen all­ mänt övergår till det sedan länge i Stockholm tillämpade systemet med viss förstahandsgranskning från ordförandenas sida. Deras arvoden måste då uppräknas med hänsyn härtill. I och för sig innebär en dylik clearing mel­ lan ordföranden och assistenten en smidig anordning, som i de större länen medför bättre anpassning till sakgranskningens reella betydelse och samti­ digt tillgodoser syftet att finna kunniga ordförande. Länsstyrelsen i Hallands län meddelar att i länet har under år 1960 över­ tidsersättning utbetalats till vissa taxeringsassistenter. Ersättningen har icke utgått efter den tid, som vederbörande arbetat på övertid, utan i för­ hållande till antalet behandlade deklarationer. Länsstyrelsen fortsätter. Utredningens förslag att endast bereda assistenterna gottgörelse för över­ tid i samband med sammanträden ger icke ett tillfredsställande resultat. För närvarande torde praktiskt taget alla assistenter i viss omfattning ar­ beta på övertid. Detta innebär, att om sammanträden hålles på dagarna, maste assistenten kompensera denna tidsförlust med granskningsarbete på övertid. Denna assistent kommer sålunda i vad avser sammanlagt övertidsarbete, i samma läge som den, som deltar i sammanträden på kvällarna. Där­ för bör ingen skillnad göras mellan de assistenter, som arbetar på övertid med granskningsarbete, och sådana, som utför annat tjänstearbete på över-

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att sammanträdena i rörelsedi­ strikten ofta hålles på sådana tider av dagen, att taxeringsassistenterna mås­ te använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att närvara vid sammanträdena. I likhet med utredningen finner länsstyrelsen det väl moti­ verat, att kompensationsledighet eller ersättning utgår för sådan övertidstjänstgöring. Därefter anföres. Däremot kan länsstyrelsen icke biträda utredningens uppfattning, att gottgörelse jämväl skall utgå till förste taxeringsassistenterna, vilka normalt icke är berättigade därtill. Detta skulle innebära en uppenbar orättvisa gent­ emot andra tjänstemän i samma eller högre lönegrad, vilka nödgas sätta till sin fritid för liknande arbetsuppgifter. Det ligger för övrigt i sakens na­ tur, att om man gör ett dylikt undantag, kommer en uppluckring av hela systemet snabbt till stånd. En mer tilltalande lösning synes då vara, att gränsen för kompensationsledighet och övertidsersättning generellt flvttas uppåt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner tveksamt om gottgörelse vid övertidstjänstgöring bör utgå till taxeringsassistenter i högre lönegrad än den 17:e. Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att såväl förste taxe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 115

ringsassistenterna i Ao 19 som taxeringsassistenterna i Ao 17 bör erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring vid deltagande i sammanträden i taxe­ ringsnämnd.

Beträffande utredningens förslag om bit rädesper son alen och deras placering framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län att utredningens antagande, att antalet assistentbiträden vid den föreslagna anordningen med större arbetsgrupper efterhand kan minskas, icke synes vara väl grundat. I Jämtlands län har sålunda vissa taxeringsassistenter under taxeringsperioden nödgats anlita extra biträden, som tillhandahållits av häradsskrivaren. Sammanförandet till större arbetsgrupper torde visserligen, enligt länssty­ relsen, komma att medföra ett effektivare utnyttjande av varje biträdes ar­ betskraft men å andra sidan innebära ökat arbete för assistenternas ordi­ narie biträdespersonal med sortering och uppordnande av deklarationsmaterialet med hänsyn till specialiseringen av granskningen branschvis el­ ler efter svårighetsgrad. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar att det i fråga om biträdespersonalen måhända är riktigt att personalkåren till en början bestämmes så för­ siktigt som utredningens förslag innebär för att man skall få pröva sig fram. På grund av rådande konkurrens om arbetskraften även inom denna ar­ betsgrupp anser länsstyrelsen det inte tillrådligt att placera befordringstjänsterna för biträdespersonalen så lågt som i 7:e lönegraden. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar att varje assistent tilldelas ett bi­ träde. För att främja önskvärd kontinuitet bland biträdena borde helst en på tre placeras i Ao 7, kanslibiträde, i vilken lönegrad även biträdet åt taxeringsnämndsordförandcn i bolags- och föreningsnämnderna borde placeras. Länsstyrelsen i Kronobergs län utgår från att placeringen i lönegrad av biträdestjänsterna helt får bli en förhandlingsfråga. Länsstyrelsen vill dock för sin del framhålla, att de av utredningen föreslagna nya biträdestjänster­ na å taxeringsrevisionen kommer att få mer kvalificerade uppgifter än as­ sistenternas biträden under den tid taxeringen pågår. Länsstyrelsen i Östergötlands län yrkar, att en av biträdestjänsterna, vil­ ken föreslagits skola stationeras i Motala stad, jämväl placeras i lönegrad Ao 7. Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör även för biträdespersonalen in­ rättas befordringstjänster. Länsstyrelsen föreslår för Blekinge läns del att av de tre biträdestjänsterna i såväl Karlskrona som Karlshamn placeras en i Ao 10, eu i Ao 7 och en i reglerad befordringsgång för kontorsbiträde. Föreningen Sveriges landskanslister finner den föreslagna biträdestilldelningen vara för snävt beräknad. Föreningen anser att minst ett biträde bör beräknas för varje assistent. För att kunna rekrytera välkvalificerade biträ­ den är det nödvändigt, att tjänsterna placeras i högre lönegrad än kontors­ biträde. Statstjånstcmannaförbundet framhåller att — för alt få tillgång till kva­ lificerad arbetskraft — en radikal förbättring av utredningens förslag måste ske och förbundet föreslår då lönegradsplaceringar enligt följande:

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1. Vid länsstyrelserna fördelas tjänsterna inom kontorskarriären på löne­ grader så, att länsstyrelserna normalt erhåller en tjänst för arbetsledare för kontorspersonalen i lönegrad Ao 10, en tjänst i Ao 9 och en tjänst i Ao 7, dock att vid de största länsstyrelserna antalet tjänster bör vara flera i före­ slagna lönegrader, medan vid de minsta en motsvarande begränsning förutsättes. 2. Vid de lokala kontoren fördelas tjänsterna enligt samma principer så, att varje kontor erhåller en tjänst i Ao 10 samt därutöver, beroende på stor­ leksordningen, vissa tjänster i Ao 9 och/eller i Ao 7. Svenska stadsförbundet tillstyrker förslaget att personal, som nu är knuten till städer med egen uppbördsförvaltning, inordnas i länsstyrelserna. Statskontoret har inte ansett sig böra framställa erinran mot detta förslag men fäster uppmärksamheten på att statens övertagande av huvudmanna­ skapet jämväl föranleder att statsverket påtager sig kostnaderna för bi­ trädenas pensionering.

Departementschefen

Det har i olika sammanhang understrukits, att man för taxeringsassistentbefattningarna bör försöka förvärva personer, som visat sig särskilt lämpliga för taxeringsarbete i allmänhet och för att verkställa taxerings­ revisioner. I regel bör det krävas examen från handelsgymnasium eller lik­ nande utbildning. Assistenterna måste därutöver bibringas speciell utbild­ ning och erfarenhet för sina arbetsuppgifter. Erfarenhetsmässigt krävs det relativt lång praktisk övning för att kunna självständigt utföra taxerings­ revisioner. Det är därför angeläget att assistenterna kvarstår tämligen lång tid inom assistentorganisationen och inte alltför snart, för att erhålla befordran, tvingas söka sig över till andra befattningar, där deras speciella utbildning och erfarenhet inte kan på samma sätt nyttiggöras. Jag delar därför utredningens uppfattning att inom assistentorganisa­ tionen bör inrättas ett antal tjänster som förste taxeringsassistent i Ao 19. Antalet sådana befattningar bör, som utredningen föreslagit, motsvara cirka en femtedel av hela antalet assistenttjänster. De föreslagna tjänster­ na i Ao 19 bör tillsättas allteftersom länsstyrelserna meddelar att det av mig tillstyrkta sammanförandet av assistenterna genomförts. Förste taxeringsassistenterna bör i princip vara arbetsledare inom de nybildade assistent­ grupperna. Behov av arbetsledare uppkommer främst i de assistentgrupper som pla­ ceras ute i länet. Jag förordar, att de högre tjänsterna där inrättas efter den normen att —- när en assistentgrupp om två eller flera assistenter till­ skapas på en ort som omfattas av den nya planen — en av tjänsterna vid gruppen inrättas i Ao 19. Utredningen har räknat med att i den utbyggda organisationen skall finnas 30 sådana grupper. För de assistenter som placeras vid länsstyrelsen kan arbetsledningen handhavas av personalen på revisionsdetaljen. Det föreligger därför — från arbetsledningssynpunkt — inte samma behov av förste taxeringsassistenttjänster i Ao 19 vid länsstyrelserna som i arbetsgrupperna utanför residens­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 117

städerna. Det är vidare angeläget att tjänsterna som förste taxeringsassistent i Ao 19 inte inrättas i snabbare takt än att de kan besättas med sö­ kande som har tillräcklig erfarenhet och i övrigt befunnits lämpliga för be­ fattningarna. I enlighet härmed bör de högre tjänsterna vid länsstyrelserna bli färre och besättas i långsammare takt. Med avseende på budgetåret 1961/62 för­ ordar jag, att tjänster som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas vid länsstyrelserna efter den normen, att en sådan tjänst tillkommer för varje helt tiotal assistenter. För budgetåret 1962/63 bör på motsvarande sätt gäl­ la, att en tjänst i Ao 19 inrättas för varje helt åttatal assistenter. Från och med budgetåret 1963/64 bör finnas en tjänst i Ao 19 för varje helt femtal assistenter; dock minst en förste taxeringsassistenttjänst per län. Vad jag här förordat innebär, att när den av mig tillstyrkta organisatio­ nen blivit helt utbyggd, antalet förste taxeringsassistenttjänster i Ao 19 kommer att uppgå till sammanlagt 61. Av dessa torde minst 30 bli place­ rade vid assistentgrupper utanför residensstäderna. Jag vill tillägga, att om så finnes lämpligt av organisatoriska skäl, vissa av de för länsstyrelserna avsedda högre tjänsterna på hemställan av vederbörande länsstyrelse bör kunna placeras vid assistentgrupper ute i länen. Några remissinstanser har förordat att inom assistentorganisationen skulle finnas tjänster även i högre lönegrad än Ao 19. Detta förslag kan jag icke biträda.

Assistentorganisationens utbyggnad har i viss mån fördröjts av att lämp­ lig och utbildad personal inte funnits att tillgå i erforderlig utsträckning. För närvarande torde ett tjugutal assistentbefattningar vara vakanta. Med tanke härpå har utredningen föreslagit att ytterligare assistenttjänster inte skulle inrättas förrän under budgetåret 1963/64. Detta förslag kan jag inte tillstyrka. Det är enligt min uppfattning angeläget att assistentorganisatio­ nen utbygges så snabbt som möjligt. Om assistenterna sammanföres till större arbetsgrupper och högre tjänster inrättas, torde också möjligheterna att erhålla lämpliga sökande komma att öka. Jag förordar därför, att från och med den 1 januari 1962 inrättas 25 nya taxeringsassistenttjänster i Ao 17. Huruvida samtliga dessa tjänster kan besättas får självfallet bli beroende av om länsstyrelserna kommer att ha kompetenta befattningsha­ vare för desamma. De nya tjänsterna bör, i enlighet med vad jag tidigare förordat, inrättas vid länsstyrelserna eller på sådana orter där assistent­ grupper i fortsättningen skall finnas. De assistenttjänster som tillkommer under organisationens fortsatta ut­ byggnad bör liksom hittills inrättas som ordinarie tjänster. Assistenterna bör emellertid, som flera remissinstanser förordat, under en prövotid av ett till två år förordnas på tjänsten mot vikariatslön. Först om de efter denna prövning befunnits lämpliga, bör de erhålla ordinarie befattning. Vad nu sagts bör gälla även redan inrättade assistenttjänster i den män dessa inte besatts med ordinarie innehavare.

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om övertidsersättning till taxeringsassistent, som i tjänsten del­ tar i taxeringsnämndens sammanträden, får bedömas enligt gällande be­ stämmelser. övertidsersättning till personal i högre lönegrad än Ao 17 kan alltså ej förordas.

Beträffande taxeringsassistenternas biträdespersonal kan jag tillstyrka utredningens förslag att denna personal helt inordnas i länsstyrelsernas och taxeringssektionernas personal. Detta bör gälla även taxeringskonsulenternas biträden. Jag förordar, att denna omorganisation av biträdespersonalen, såvitt avser häradsskrivarorganisationen, sker den 1 juli 1962. Det sagda innebär, att biträdestjänster inom häradsskrivarorganisationen till ett antal, som för närvarande utgör 174 stycken, då överföres till länsstyrel­ serna. De kommunala biträdestjänsterna, avsedda för taxeringsassistenterna i städer med egen uppbördsförvaltning — för närvarande 39 biträdes­ tjänster — synes böra förstatligas från och med den 1 januari 1962. Vid överförandet av de kommunalt anställda biträdena bör dessa — i den mån de inte erhåller befordran till de högre tjänster inom taxeringsassistentorganisationen jag i det följande kommer att förorda — placeras inom den för biträdespersonalen gällande befordringsgången i en lönegrad motsva­ rande den som vederbörande innehar. Skulle ett biträde inneha högre lönegradsplacering i den kommunala tjänsten än som kan beredas vid över­ gången till statlig tjänst, torde frågan om löneplaceringen få underställas Kungl. Maj:t. Biträdena bör överflyttas till de nya arbetsgrupperna i samma takt som assistenterna. Så länge den assistent, under vilken ett biträde arbetar, kvar­ står vid häradsskrivarkontoret eller uppbördsverket, bör sålunda biträdet förbli lokalt placerad där och få utnyttjas av den lokala skattemyndigheten i samma utsträckning som hittills. Även för biträdespersonalen inom assistentorganisationen bör finnas vis­ sa högre tjänster. Jag är härvidlag beredd att gå något längre än utred­ ningen tänkt sig. Jag förordar att sådana tjänster inrättas enligt följande normer. Om en assistentgrupp består av två—fyra assistenter, bör vid grup­ pen inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Omfattar assistentgrup­ pen fem eller sex assistenter, bör det finnas en kanslibiträdestjänst i Ao 7 och en tjänst som kontorist i Ao 9. Består gruppen av sju—nio assistenter bör vid gruppen tillskapas t va kanslibiträdestjänster i Ao 7 och en kon­ toristtjänst i Ao 9. Innehåller slutligen assistentgruppen tio assistenter eller flera, bör vid gruppen upptagas tre kanslibiträdestjänster i Ao 7 och en kontoristtjänst i Ao 9. Det nu sagda bör gälla oavsett om assistentgrup­ pen placerats vid länsstyrelsen eller på platser ute i länet. Vid en fullt utorganisation enligt utredningens förslag innebär vad jag sålunda för­ ordat, att vid assistentorganisationen skulle inrättas 67 kanslibiträdestjäns­ ter i Ao 7 och 20 kontoristtjänster i Ao 9. Såsom jag tidigare framhållit, får en slutgiltig personalplan fastställas när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationsformen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 119

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

Revisionspersonalens arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen I betänkandet lämnas å s. 177—180 och i där åberopade till betänkandet fogade bilagor en redogörelse för de undersökningar utredningen vidtagit vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Till denna redogörelse torde här få hänvisas. Sammanfattningsvis visar de gjorda undersökningarna enligt utredning­ ens mening att taxeringsrevisioner för närvarande inte förekommer i den utsträckning som är önskvärd med hänsyn till kraven på en effektiv och för alla medborgarkategorier lika taxeringskontroll, att taxeringsrevisionsarbetet för närvarande inte kunnat få den inrikt­ ning, som erfordras för att kunna utvinna mesta möjliga effektivitet ur kontrollsynpunkt, och att den nuvarande organisationen för taxeringsrevisionsverksamhet inte är så uppbyggd att där befintliga befattningshavare kan på det ur kontroll­ synpunkt lämpligaste sättet utnyttjas med hänsyn till sina kvalifikationer. För att de nu påtalade bristerna skall kunna avhjälpas anser utredningen att en personell förstärkning av länsstyrelsernas revisionsdetaljer är ofrån­ komlig. Denna förstärkning bör enligt utredningens mening i första hand tillgodoses på så sätt att den på revisionsdetaljerna nu placerade akademiskt utbildade arbetskraften frigöres från sådana uppgifter, som inte direkt sam­ manhänger med taxeringskontroll, och i stället inriktas på sådana kvalifice­ rade kontrolluppgifter, för vilkas rätta handhavande den ifrågavarande höga utbildningen erfordras. Den nödvändiga förstärkningen av revisions­ detaljerna bör i andra hand tillgodoses genom att för mindre kvalificerade kontrolluppgifter anställes personal, beträffande vilken kvalifikationskraven inte är så höga som examen från handelshögskola. Utredningen anför. Det nuvarande personalläget på revisionsdetaljerna karaktäriseras, såsom nyss antytts, av disproportionen mellan den akademiskt skolade personalen och annan personal. Eftersom personalen nästan helt består av högkvalificerade befattningshavare, måste dessa verkställa alla taxeringsrevisioner själva utan praktiskt taget någon hjälp av biträden, och därvid utan att större avseende kan fästas till revisionsuppdragets beräknade svårighets­ grad, omfattningen av den rörelse vars bokföring skall granskas o. s. v. Eftersom svårighetsgraden i granskningsuppgifterna är starkt skiftande samt rörelsernas struktur och omfattning ur kontrollsynpunkt mycket olika innebär det anförda, att den akademiskt skolade personalen ofta får syssla med enklare arbetsuppgifter, för vilkas rätta och behöriga hand­ havande inte erfordras akademisk skolning eller beträffande vilka i varje fall inte föreligger samma krav på teoretisk utbildning som beträffande de svårare arbetsuppgifterna. Givetvis har detta i sin tur medverkat till att

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

revisionsverksamheten inte kunnat få den omfattning och inriktning, som ur allmän kontrollsynpunkt varit önskvärd.

Utredningen erinrar om att enligt utredningens förslag taxeringsassistentcrna under icke-taxeringsperiod uteslutande skall sysselsättas med taxe­ ringsrevision. Den personella förstärkning av revisionsverksamheten, som härigenom uppstår, är, enligt utredningen, inte tillräcklig för att tillgodose önskemålen om en effektiverad och intensifierad taxeringskontroll. Den där­ utöver erforderliga personella förstärkningen av granskningspersonalen bör, framhålles i betänkandet, såsom statsutskottet antytt i sitt utlåtande nr 11/1960, åstadkommas genom att landskanslister i större utsträckning än för närvarande får självständigt syssla med taxeringsrevision. De bör där­ vid få samma arbetsuppgifter som föreslagits för taxeringsassistenterna. Vi­ dare bör, enligt utredningen, revisionsdetaljernas biträdespersonal utbyg­ gas så att alla skriv- och andra rutingöromål kan överlämnas till denna per­ sonal.

Utredningen tar därefter upp frågan om kompetensfordringarna för olika befattningshavare bland revisionspersonalen samt anför. Enligt gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen fordras för be­ hörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor att ha avlagt examen vid handelshögskola. För att erhålla tjänst som taxeringsrevisor erfordras också att ha fullgjort provtjänstgöring un­ der en sammanlagd tid av 6 månader enligt närmare bestämmelser i kun­ görelsen den 19 maj 1944 (nr 246) om antagande av aspiranter å länsnotarie- och taxeringsrevisorstjänster m. in. Examen från handelshögskola ger även behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Som kompetens­ villkor för att erhålla tjänst som förste landskanslist och landskanslist före­ skrivs endast, att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som Kungl. Maj :t bestämmer. I detta syfte anordnas årligen genom försorg av länsstyrelsernas utbildningsnämnd särskilda s. k. landskanslistkurser. God­ känd sådan kurs medför även behörighet till taxeringsassistenttjänst.

Utredningen erinrar om att vid 1960 års riksdag i tvenne motioner väckts förslag om slopande av kravet på examen från handelshögskola som behö­ righetsvillkor för innehav av förste taxeringsrevisors- och taxeringsrevisors­ tjänster. Utredningen understryker emellertid för sin del starkt vikten av att kravet på civilekonomexamen vidmakthålles som villkor för innehav av ifrågavarande befattningar. Detta ter sig, enligt utredningens mening, desto mer angeläget, då såsom nyss anförts de enklare och medelsvåra revisio­ nerna enligt utredningens mening bör överlämnas till assistenterna och de på revisionsdetaljerna tjänstgörande landskanslisterna. Taxeringsrevisorerna kommer härigenom att i huvudsak få befatta sig med granskning­ ar av större företag, vilka granskningar med hänsyn till den omfattande och ofta invecklade redovisningen merendels kräver högskoleutbildad per­ sonal. Om den avsedda effektiveringen av taxeringsrevisionsverksamheten skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 121

kunna komma till stånd måste — enligt utredningens mening — den nu tillgängliga högskoleutbildade personalen på taxeringssektionerna få ostört ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna verksamhet och för vilka uppgifter de ifrågavarande befattningshavarnas särskilda utbildning gör dem speciellt lämpliga. Med hänsyn härtill anser utredningen att medgivandet i länsstyrelseinstruktionen att använda revisionspersonalen för taxeringsintendentsgöromål, d. v. s. att med taxeringsintendents befogenhet föra talan och uppträda som part i taxeringsmål bör utgå. Först härigenom kan denna personals speciella utbildning komma till sin rätt och den erforderliga effektiveringen av revisionsverksamheten kom­ ma till stånd. Utredningen tillägger. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att detta utredningens förslag inte på något sätt innebär att utredningen ansett denna personal mindre skickad att som representant för det allmänna upp­ träda som part i skatteprocess. Tvärtom kan ofta denna personals utbildning och erfarenhet på särskilt det redovisningstekniska området göra den myc­ ket lämpad att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering, och detta även med hänsyn till den expertis på området, som de skatt­ skyldiga vanligtvis utnyttjar. Att utredningen ändock vidhåller uppfattningen att revisionspersonalen endast skall syssla med taxeringsrevision beror emellertid också på att utredningen anser att man i fråga om rörelse­ målen måste upprätthålla en bestämd boskillnad mellan dels utredningen i målet dels själva processföringen. Utredningen i målet — taxeringsrevi­ sionen — bör med utgångspunkt från gällande rättsgrundsatser utföras av person, som är helt obunden av partställningen i skatteprocessen. Det kan därför även anses vara ett rättssäkerhetsintresse att revisionspersonalen hålls fri från själva processföringen. Härigenom kommer denna personal att även i allmänhetens ögon framstå såsom endast opartiska utredare i taxeringsmål.

Utredningen betonar att det sagda naturligtvis inte utesluter att revisions­ personalen skall kunna förordnas att uppehålla lediga taxeringsintendents-, biträdande taxeringsintendents- och sådana taxeringsinspektörstjänster, till vilka normalt är knutna uppgift att även fullgöra taxeringsintendentsgöro­ mål. Tvärtom är det enligt utredningens uppfattning lämpligt att denna möj­ lighet, när det gäller längre ledigheter, utnyttjas i största möjliga utsträck­ ning, eftersom revisionspersonalen härigenom beredes tillfälle till för 'vi­ dare befordran önskvärd erfarenhet i processföring. Vid ett sådant förord­ nande frånträder den ifrågavarande befattningshavaren temporärt sin be­ fattning inom revisionsdetaljen och fungerar såsom taxeringsintendent el­ ler taxeringsinspektör. Att han i dylikt fall inte skall uppträda som part i mål, i vilket han själv verkställt taxeringsrevision, bör vara uppenbart. I betänkandet erinras om att den nu gällande möjligheten för revisions­ personalen att vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen även fullgöra taxeringsindenteutsgöromål har i tidigare sammanhang ansetts nödvändig för att bereda ifrågavarande befattningshavare möjlighet till befordran till tjänst som taxeringsintendent. Utredningen fortsätter.

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Enligt utredningens uppfattning får den omständigheten, att den kvalifi­ cerade revisionspersonalen i fortsättningen inte skall medgivas rätt att in­ neha uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsprocessen, inte med­ föra att möjligheterna för denna personal att vinna befordran till tjänst som taxeringsintendent försämras. Detta följer redan därav att denna befordringsmöjlighet — såsom också departementschefen framhållit i prop. 150/1956 — har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till länsrevisors- och taxeringsrevisorstjänster. Med hänsyn till den ställning, som fö­ reståndarna för revisionsdetaljerna i framtiden får, därest utredningens organisationsförslag genomförs, såsom taxeringsintendenternas främsta med­ hjälpare i fråga om den kvalificerade skattekontrollen och såsom handle­ dare av ett stort antal befattningshavare — taxeringsrevisorer, taxeringsassistenter, landskanslister och biträdespersonal — är det enligt utredning­ ens mening nödvändigt att till dessa tjänster i fortsättningen endast kan ifrågakomma sådana befattningshavare, beträffande vilka det redan ti­ digare stått klart att de äger de allmänna förutsättningarna och de erfor­ derliga kunskaperna för befordran inte bara till tjänst som föreståndare för revisionsdetalj utan även till taxeringsintendentt jänst. Den borttagna möj­ ligheten för nu nämnda befattningshavare att fullgöra taxeringsintendentsgöromål kan därför enligt utredningens mening inte på något sätt försämra deras mojligheter att i fortsättningen vinna befordran till högre tjänst. Utredningen erinrar om att i samband med införandet av den allmänna \aruskatten i alla län utom Gotlands inrättades biträdande taxeringsintendenttjänster, vilka i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerades i lönegrad Ao 26 och i Övriga län i lönegrad Ao 24. På dessa befattningsha­ vare skulle emellertid inte enbart ankomma föreståndarskapet för varuskattekontoren utan de skulle även i största möjliga utsträckning tagas i an­ språk för taxeringsintendentuppgifter beträffande laxeringsmål överhuvud taget. Därest länsrevisorer och taxeringsrevisorer, såsom också hittills skett i viss omfattning, ifrågakommer till sådana tjänster, kan vederbörande, framhåller utredningen, under innehavet av ifrågavarande tjänst också i allmänhet vinna erforderlig förtrogenhet med processföringen. Därefter anföres. Oavsett om en taxeringsrevisor söker och erhåller ovannämnd biträdan­ de taxeringsintendenttjänst eller inte synes det emellertid värdefullt om taxeringsrevisorerna i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlhhet att erhålla taxeringsinspektörstjänst, eftersom de då skulle kunna få den allsKUga utbildning i och erfarenhet av de speciella problem, som möter vid nandläggningen av besvärsmål. Någon tids tjänstgöring för revisäonspersonalen pa taxeringssektionens allmänna detalj borde därför bli kutym.

För att få en utgångspunkt för en fördelning de olika länen emellan av de mera kvalificerade tjänsterna på revisionsavdelningarna har utredning­ en — i brist på aktuellare material — utgått från de av 1951 års företagsräkning publicerade uppgifterna om antal företag och sysselsatta samt genomsnittsomsättningen i olika angivna branscher. Ur siffermaterialet bär uttagits och eliminerats däri ingående uppgifter avseende statliga och kom­ munala verk och företag. Hänsyn har däremot inte kunnat tagas till tyng­ den i siffermaterialet beträffande de allra största företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 123

Utredningen fortsätter.

De härvid framräknade siffrorna har sedan kompletterats med uppgifter angående de vid företagsräkningen uteslutna branscherna fiske, pälsdjursuppfödning samt verksamheter såsom läkare, tandläkare och veterinärer, vilka branscher och verksamheter inplacerats i gruppen »övriga verksam­ hetsgrenar». Det för de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet er­ hållna siffermaterialet har sedan bearbetats och omvandlats till relationstal för de olika länen, varvid hänsyn tagits till huvudgruppernas beräknade svårighetsgrad ur taxeringsrevisionssynpunkt. Dessa relationstal har sedan sammanvägts med på grundval av samma material framräknade siffror, i vilka hänsyn tagits till befolkningsökning resp. befolkningsminskning inom länen under åren 1951—1959. I sistnämnda hänseende har förutsatts att förändringarna under dessa år i fråga om antalet företag och dessas utveckling inom de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet i princip är desamma som mellan materialet i 1931 och 1951 års företagsräkningar. Vid sammanvägningen har hänsyn även tagits till företagstätheten i länen. De slutliga relationstal, som sålunda erhållits, framgår av nedanstående.

På grundval av dessa relationstal och under hänsynstagande till dels anlalet rörelsebilagor enligt formulären 7a och 8a vid 1958 års taxering enligt av länsstyrelserna lämnade uppgifter, dels antalet jordbrukare med bokföringsmässig redovisning, dels antalet till allmän varuskatt registrerade skatt­ skyldiga och dels, vad gäller Norrlandslänen, dessas ytvidd och därmed sammanhängande kommunikationssvårigheter, föreslår utredningen att vid bedömningen av personalbehovet och organisationen i övrigt på länsstyrel­ sernas revisionsdetaljer länsstyrelserna sinsemellan fördelas på olika grup­ per sålunda. Grupp 1: länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län; Grupp 2 A: länsstyrelsen i Stockholms län; Grupp 2 B: länsstyrelserna i Östergötlands och Älvsborgs län; Grupp 3 A: länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs och Västernorrlands län; Grupp 3 B: länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands, Örebro och Koppar­ bergs län; Grupp 3 C: länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län; Grupp 4: länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och Västmanlands län; Grupp 5: länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Jämtlands liin; samt Grupp 6: länsstyrelsen i Gotlands län. Utredningen understryker att den föreslagna gruppindelningen inte får tolkas så, att beträffande länsstyrelserna inom varje grupp behovet av kva-

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

lificerad personal å revisionsdetaljen är exakt detsamma inom varje länssty­ relse. På detta behov inverkar nämligen antalet inom varje län befintliga rörelseidkare och andra företagare, som beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, samt antalet föreslagna taxeringsassistenter. Den före­ slagna gruppindelningen har emellertid betydelse därför att den enligt ut­ redningens mening visar, att för de olika länsstyrelserna inom varje grupp sammansättningen av revisionsdetaljernas kvalificerade personal och detal­ jernas organisation bör vara likartade. När det gäller att närmare bedöma behovet av kvalificerade befattnings­ havare inom revisionsdetaljerna bör, enligt utredningen, antalet skattskyl­ diga, vilka normalt beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, tjäna som utgångspunkt. Härvid har utredningen använt de uppgifter, som ut­ redningen erhållit från länsstyrelserna, angående dels antalet skattskyldiga, som vid tullt utbyggd organisation beräknas skola taxeras i rörelsedistrikt, dels antalet allmänna självdeklarationer enligt formulär lb vid 1959 års taxering, d. v. s. deklarationer avgivna av sådana juridiska personer, som inte är skattskyldiga för förmögenhet. Beträffande de först angivna skatt­ skyldiga har utredningen beräknat att endast 60 % av dessa skattskyldiga bedriver verksamhet av sådan art, som normalt kan eller bör bli föremål för taxeringsrevision. I de 40 %, som frånräknats, ingår sålunda både ma­ kar och barn till rörelseidkare, skattskyldiga som visserligen taxeras för inkomst av rörelse men knappast bedriver sin verksamhet under rörelse­ mässiga lormer samt skattskyldiga, som i rörelsenämnderna taxeras på grundval av särskild deklaration i annan kommun än vederbörandes hem­ ortskommun. I fråga om de juridiska personerna har utredningen ansett att endast 50 % av det totala antalet normalt kan beräknas bli föremål för taxe­ ringsrevision, eftersom i detta antal ingår ett flertal s. k. »sovande» aktiebo­ lag och sådana aktiebolag och juridiska personer i övrigt, som överhuvud taget inte kan eller behöver revideras.

Vid beräkning av personalbehovet måste emellertid, framhåller utredning­ en, även hänsyn tagas till hur många taxeringsrevisioner en granskningsman normalt beräknas kunna utföra per år och en bedömning göras av granskningstätheten, d. v. s. hur ofta de skattskyldiga, som bör bli före­ mål för taxeringsrevision, vanligen bör revideras. I förstnämnda hänseen­ de erinrar utredningen om att de nuvarande granskningsmännen för närva­ rande utför ca 60 taxeringsrevisioner årligen i genomsnitt per befattningslia\are, i vilket antal ingår både fullständiga och partiella taxeringsrevisio­ ner. Med hänsyn till den utökning av antalet biträden och de rationaliseringsåtgärder, som utredningen föreslår beträffande revisionsdetaljerna, har ut­ redningen ansett sig kunna anta att arbetskapaciteten i fortsättningen inte kommer att understiga i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner årligen per granskningsman. Vid denna bedömning har utredningen fäst särskilt avse­ ende vid att, därest en förskjutning i revisionsverksamheten sker mot fler kalegorigranskningar och överhuvud taget fler offensiva revisioner än för

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 125

närvarande, en ökning av de partiella revisionerna kan förväntas men att även fler fullständiga och mer tidskrävande revisioner kommer till stånd. Därefter anföres.

Vad sedan angår frågan om hur ofta rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga normalt bör bli föremål för taxeringsrevision vill utredningen först understryka att taxeringsrevision inte bör komma till stånd enbart därför att beträffande en viss skattskyldig föreligger misstanke om skattelusk utan att taxeringsrevisionen bör vara en normal kontrollåtgärd, som det stora flertalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga kan förvänta med vissa års mellanrum. Såsom utredningen tidigare anfört i olika sammanhang medger den nuvarande taxeringskontrollapparaten en­ dast att ca 3 % av samtliga skattskyldiga årligen granskas, vilket ur skilda synpunkter måste betecknas som högst otillfredsställande. Med hänsyn till gällande eftertaxeringsregler borde det egentligen enligt utredningens me­ ning vara så att dessa skattskyldiga granskades åtminstone en gång varje sexårsperiod. En utbyggnad av kontrollapparaten, som skulle kunna till­ godose detta önskemål, har utredningen emellertid bedömt såsom för när­ varande praktiskt omöjlig. Utredningen har därför ansett sig inte kunna beräkna granskningstätheten beträffande ifrågavarande skattskyldiga större än till i genomsnitt en granskning per skattskyldig varje åttaårsperiod. Re­ dan detta innebär en sådan väsentlig ökning i förhållande till nuläget att det inte torde vara för djärvt att anta att den större granskningstätheten även kommer att verka i preventiv riktning. Under antagande sålunda att varje granskningsman årligen kan verk­ ställa i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner och att sådana revisioner bör ske av berörda skattskyldiga i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod har det erforderliga antalet kvalificerade granskningsmän framräknats med led­ ning av den tidigare nämnda beräkningen av antalet skattskyldiga, som normalt bör och kan göras till föremål för taxeringsrevision. Utredningen har därvid kommit fram till att för hela riket erfordras sammanlagt 491 sådana granskningsmän, därav 401 på länsstyrelserna och 90 på överståthällarämbetet. Då emellertid taxeringsassistenterna även skall utföra taxe­ ringsrevisioner under icke-taxeringsperiod, d. v. s. ca 5 månader av året — hänsyn har därvid även tagits till dessa befattningshavare tillkommande semester och länsstyrelsernas möjligheter att utnyttja dem för vissa vikariat — har det angivna antalet granskningsmän reducerats med det antal års­ arbetskrafter, som de föreslagna 320 (265 -f 55) taxeringsassistenternas revisionsverksamhet motsvarar, eller med 133 (110 -f- 23) årsarbetskrafter. På revisionsdetaljerna inom länsstyrelserna och bokgranskningskontoret vid överståthällarämbetet bör alltså enligt utredningens bedömande finnas 291 resp. 67 eller sammanlagt 358 kvalificerade bokföringsgranskare.

Eu förutsättning för att med den av utredningen föreslagna utökningen av såväl kvalificerad revisionspersonal som biträden uppnå den eftersträvade effektiviseringen och intensifieringen av revisionsverksamheten är, framhål­ ler utredningen, att möjligheter skapas för en mera direkt och aktiv arbets­ ledning samt övervakning av det inom länsstyrelsen bedrivna granskningsarbetet. Härvid måste hänsyn även tagas till att inom vissa län ett antal taxeringsassistenter är placerade utanför residensstaden samt att möjlighet bör finnas för den som utövar ledningen och kontrollen att även göra detta, då den honom underställda personalen befinner sig ute hos de skattskyl-

126 Kungl. Maj:Is proposition nr 100 ur 1961

diga för utförande av taxeringsrevisioner. Den direkta arbetsledningen och övervakningen förutsättes enligt utredningens förslag skola ske dels i form av direkt planering och samordning och dels i form av rådgivning i sam­ band med pågående taxeringsrevisioner. Dessa arbetsuppgifter bör såsom hittills åligga föreståndaren för revisionsdetaljen och bör enligt utredning­ ens mening även i de mindre länen väl medhinnas av honom. I de större länen måste däremot, på grund av det stora antalet befattningshavare inom revisionsdetaljerna, vissa av dessa arbetsuppgifter delegeras till lägre befatt­ ningshavare eller den som eljest lämpligen kan anförtros uppgiften i fråga. Behovet av arbetsledning och övervakning kan emellertid endast i ringa mån tillgodoses inom ramen för den organisation, som utredningen tidigare angett för de egentliga granskningsuppgifterna. Utredningen föreslår där­ för att för arbetslednings- och övervakningsuppgifterna beräknas samman­ lagt 24 befattningshavare, därav 21 vid länsstyrelserna och 3 vid överståtbållarämbetet. Det sammanlagda antalet tjänster för kvalificerad revisionspersonal uppgåi därför enligt utredningens förslag till 382, därav 312 på länsstyrelserna och 70 på överstathållarämbetet. I förhållande till nu gällande organisation innebär utredningens förslag en utökning med sammanlagt 146 befattnings­ havare, därav 107 på länsstyrelserna och 39 på överståthållarämbetet. Utredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas personal redovisas i be­ tänkandet i en sammanställning, vilken som Bilaga 10 torde få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Utredningen understryker att de beräkningar angående den kvalificera­ de bokgranskningspersonalens storlek, som utredningen gjort, endast har avseende å sådan granskning av skattskyldigas och uppgiftsskyldigas bok­ föring, som innefattas i taxeringsrevision. Däremot har hänsyn inte ta­ gits till sådan granskning av bokföring, som måste ske för kontroll av att arbetsgivare behörigen fullgjort sina skyldigheter enligt uppbördsförordningen att inleverera skatt eller enligt lagstiftningen om allmän tilläggs­ pensionering, ehuru av olika skäl en samordning av denna kontrollverk­ samhet varit önskvärd.

Beträffande behovet av biträdespersonal för taxeringsrevisionsverksamheten framhåller utredningen att erfarenheterna från revisionsarbetet visar att det är till avgjord fördel för detta arbete om vederbörande revisor har möjlighet att överlåta en del av de vid revisionen förekommande arbetsupp­ gifterna åt biträdespersonal. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgif­ ter, som vid taxeringsrevision kan utföras av biträdespersonal både vid ar­ betet inom lansstyrelsen och då taxeringsrevisioner verkställes hos de skatt­ skyldiga, bör, enligt utredningen, en förstärkning av den nuvarande biträdespersonalen på revisionsdetaljerna komma till stånd. Härigenom synes goda förutsättningar kunna skapas för större effektivitet i granskningsmännens arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning inom de­ taljerna. Utredningen fortsätter.

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1961 127

I fråga om de arbetsuppgifter, som bör ankomma på biträdespersonalen, vill utredningen framhålla att biträdena självständigt bör utföra inte blott rutingöromål, såsom exempelvis verifikationsgranskning, kontrollsumme­ ring, daterings- och varuuttagskontroll samt kassaunderskottsundersökningar, utan även mera kvalificerade arbetsuppgifter, t. ex. bruttovinstoch kontantberäkningar. Såsom i ett senare avsnitt kommer att närmare ut­ vecklas bör enligt utredningens mening taxeringsrevisionerna i större ut­ sträckning än vad för närvarande äger rum ske på länsstyrelserna och inte hos vederbörande skattskyldig. En ändamålsenlig arbetsfördelning mellan granskningsmännen och deras biträden synes på grund härav också möj­ lig. En specialisering av biträdena kan sålunda ske allt efter deras kunska­ per och fallenhet för de göromål, varom bär är fråga. Genom att flera bi­ träden tillföres revisionsdetaljerna skapas också bättre möjligheter för taxeringsmyndigheterna att genom egen försorg införskaffa kontrollupp­ gifter i de fall, då fråga är om ett mycket stort antal uppgifter eller då för vederbörande uppgiftslämnare eljest svårigheter föreligger att utan bety­ dande kostnader lämna de begärda kontrolluppgifterna. På grund av vad ovan anförts och under hänsynstagande till att det även erfordras biträdespersonal för rena skrivgöromål och annat expeditionsarbete, har utredningen beräknat att det på länsstyrelsernas revisionsdetaljer bör finnas ett biträde på var tredje granskningsman. Denna relation mellan granskningsman och biträden synes i dagens läge också vara den lämpligaste, eftersom ännu tillräcklig erfarenhet saknas av i vilken grad biträden kan användas vid revisioner hos större företag. Skulle emellertid utvecklingen visa att det går att i revisionsarbetet utnyttja fler biträden, kan det måhända senare vara lämpligt att utöka antalet biträden på revi­ sionsdetaljerna på så sätt att relationen mellan de kvalificerade gransk­ ningsmännen och biträdespersonalen blir 2:1.

Enligt den av utredningen nu förordade beräkningsgrunden erfordras på länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillhopa 91 biträdestjänster, vilket i för­ hållande till nuvarande organisation innebär en ökning med 37 tjänster.

Remissyttrandena

Vad utredningen uttalat angående kompetensfordringar för be­ fattningar inom revisionsdetaljen har i princip icke föranlett erinringar ; remissyttrandena ehuru flera remissinstanser inte delar utredningens nega­ tiva inställning till dispenser från kompetenskraven. Länsstyrelsernas antagningsnämnd meddelar att nämnden under år 1960 anvisat 25 civilekonomer för tjänstgöring vid länsstyrelse. Vid årsskiftet 1960/1961 var likväl 12 tjänster i reglerad befordringsgång vakanta. Även om rekryteringsläget sålunda är besvärande, måste det emellertid enligt nämndens mening bedömas mot bakgrunden av den utbyggnad av taxeringsorganisationen, som skett under senare år och som skapat ett ovanligt gynnsamt befordringsläge för de nyantagna taxeringsrevisorerna. Lugnare rekryteringsförhållanden kan förväntas då omorganisationen slutförts. Där­ efter anföres.

Den bristande tillgången på civilekonomer har givetvis hämmat arbetet på länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Under nämndens bedömning ha kom­

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mit ett antal ansökningar om dispens från gällande formella kompetens­ villkor för tjänst såsom taxeringsrevisor. Nämnden har intagit den stånd­ punkten, att dispens bör meddelas med varsamhet och endast när alldeles särskilda omständigheter föreligga; den dispenssökande bör besitta sådana kvalifikationer att man kan räkna med att han kan vinna vidare befordran. Av de under åren 1957—1960 prövade ansökningarna om dispens till taxeringsrevisorstjänst i reglerad befordringsgång har nämnden ansett sig kun­ na tillstyrka bifall endast till två. Nämnden finner i likhet med utredningen alt kravet på civilekonomexamen bör bibehållas i nu gällande utsträckning.

Kompetensutredningen konstaterar att enligt utredningens förslag skall de arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art, som hittills fullgjorts av förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, överföras på personal ur landskanslist- eller biträdeskarriärerna. Vid sådant förhållande finner kom­ petensutredningen ingen anledning till erinran mot ett bibehållande tills vidare av de nu gällande formella kompetenskraven. Därefter anför utred­ ningen. Detta ställningstagande förutsätter emellertid, att särskilt dugliga landskanslister, som genom studier på egen hand eller eljest förvärvat erforder­ liga insikter för fullgörande av tjänst i den högre karriären, efter prövning i det enskilda fallet av vederbörandes reella kompetens, erhåller dispens från sagda krav. Statskontoret förordar att ett dispensförfarande i fråga om behörighet för förste landskanslist att erhålla taxeringsrevisor stjänst även i fortsättningen får komma till användning. Enligt länsstyrelsen i Hallands län bör för behörighet att inneha tjänst som taxeringsassistent eller landskanslist å revisionsdetaljen i princip ford­ ras examen från handelsgymnasium eller motsvarande utbildning. Länssty­ relsen anför. Även de mindre företagen anlitar numera ofta för sin bokföring och i taxeringsfrågor hjälp av personer med sådan teoretisk utbildning. Denna tendens kommer sannolikt att med åren förstärkas. Vid taxeringsrevisioner hos sådana skattskyldiga måste det anses mindre lämpligt, om granskningsmannen icke besitter motsvarande teoretiska kunskaper. Den kurs i bokfö­ ring, som kräves för deltagande i landskanslistkurs, och den undervisning, som å dessa landskanslistkurser meddelas, kan inte anses utgöra tillräck­ lig teoretisk underbyggnad för en taxeringsassistent eller landskanslist i hans arbete såsom bokgranskare. Utredningens farhågor att tillgången på gymnasieekonomer för närvarande och inom överskådlig framtid inte skulle vara tillräcklig för rekrytering av taxeringsassistenter torde vara överdrivna. Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsen i Blekinge län omtalar att länsstyrelsen vid re­ kryteringen av landskanslistpersonal på landskontoret under senare år lyc­ kats erhålla personer med realexamen och handelsgymnasium samt i regel även viss praktisk erfarenhet av kontorsarbete. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att flertalet skattskyl­ diga i samband med skatteprocesser numera anlitar kvalificerade medhjäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 129

pare. Det kan då icke vara försvarligt, att taxeringsrevisioner utföres av per­ soner med lägre kompetens än den, de skattskyldigas ombud besitter. För­ eningen vill därmed icke göra gällande, att varje taxeringsrevision nödvän­ digtvis måste utföras av person med civilekonomexamen. Fn förutsättning måste dock enligt föreningen vara, att revisionsarbetet övervakas av befatt­ ningshavare med sådan utbildning. Föreningen anser, att dispens från gäl­ lande behörighetsvillkor å taxeringsrevisorstjänst i fortsättningen bör ifrågakomma endast i absoluta undantagsfall för person i annan karriär. Liknande synpunkter framföres av Sveriges akademikers centralorgani­ sation som tillägger att taxeringsassistent- och landskanslistkarriären bör öppnas även för studenter med examen från allmänbildande gymnasium. Den vtterligare påbyggnad av den föreslagna utbildningen för denna kate­ gori som härvid blir nödvändig torde uppvägas av den bättre rekrytering och den högre utbildningsstandard som härigenom kan uppnås. Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att föreningen är fullt medveten om att vissa svårare granskningar kräver handelshögskoleutbildad personal, men anser å andra sidan att en myTcket stor del av förekommande granskningar kan utföras av befattningshavare, som på annat sätt skaffat sig utbildning på området. Föreningen anser att behörighetskraven i läns­ styrelseinstruktionen på examen vid handelshögskola för erhållande av tjänst som förste taxeringsrevisor eller taxeringsrevisor bör borttagas. Sveriges köpmannaförbund betonar angelägenheten av att taxeringsassistenterna och personalen på länsstyrelsernas revisionsdetaljer är väl kvali­ ficerade, vilket i fråga om taxeringsassistenterna bör innebära, att de skall ha avlagt examen vid liandelsgymnasium, medan taxerings- och länsrevisorer bör ha avlagt examen vid handelshögskola. I övrigt måste personliga egenskaper såsom gott omdöme, ett korrekt uppträdande mot de skattskyl­ diga och förmåga till objektivitet tillmätas den största betydelse vid antag­ ningen. Man rör sig här på sådana områden, där irritationsmoment förekom­ mer i riklig mängd, och det är därför, enligt förbundet, synnerligen angelä­ get att de fiskala representanterna fyller högt ställda krav. Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Svenska företagares riksförbund. Näringslivets skattedelegation framhåller att dispenser medför nackdelar i åtskilliga hänseenden. Enligt delegationen är det ur alla synpunkter er­ forderligt att revisionsavdelningarnas personal är högt kvalificerad och att akademiskt skolad personal finnes i en rimlig omfattning.

Utredningens förslag att revisionspersonalen inte skall äga att vid sidan av sin tjänst fullgöra taxeringsintendenlsgöromål har mött er­ inringar från många remissinstanser bl. a. från flertalet länsstyrelser. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att revisionspersonalen även i fortsättningen — när arbetsförhållandena det medgiver — bör få fullgöra taxeringsintendenlsgöromål. Enligt länsstyrelsens mening är utredningens egentliga motskäl det att taxeringsrevisionen bör, med utgångspunkt från 9 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

gällande rättsgrundsatser, utföras av en person, som är helt obunden av part­ ställningen i skatteprocessen. Härom yttrar länsstyrelsen.

Ett dylikt skäl synes knappast bärande. Bland annat kan erinras om taxeringsförordningens bestämmelser att taxeringsrevision skall utföras av an­ tingen taxeringsintendenten själv eller av tjänsteman åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisions verkställande. Uttalandet att revisionspersonalen i allmänhetens ögon skulle kunna framstå såsom endast opartiska utredare i taxeringsmål, därest revisionspersonalen hålls fri från själva processföringen, synes knappast heller realistiskt.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Kristianstads län. Sistnämnda länsstyrelse tillägger.

För övrigt torde ingående kännedom om taxeringsreglerna vara erforder­ lig för en god utredare i taxeringsmål. En sådan kännedom innefattar även kunskap om och vana vid de för taxeringsprocessen gällande reglerna. De av utredningen påvisade möjligheterna för revisionspersonalen att vinna förtrogenhet med processföring kunna icke anses tillfyllest. Det torde vara ett väsentligt intresse, att all personal, som kan komma i fråga för befordran till taxeringsintendentbefattning, också beredes möjlighet att erhålla erfor­ derlig praktik i fråga om taxeringsprocessens förande. Förslaget kommer även att medföra en ökad omgång vid utarbetande av taxeringsintendentens yttrande i taxeringsmål. Länsstyrelsen anser därför för sin del övervägande skäl .^a^a för ett bibehållande av nu gällande regler i fråga om revisorernas möjligheter att uppträda såsom part i taxeringsprocessen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att länsrevisorn inte bör helt ägna sig åt arbetet å revisionsdetaljen. Han bör, enligt länsstyrelsen, få användas som biträdande taxeringsintendent beträffande rörelsemål, där bokgranskning förekommit samt vidare för upprättande av förslag till yttranden beträffan­ de förhandsbesked hos riksskattenämnden och för aktievärdering in. m. Länsrevisorn skall genomgå taxeringsrevisorernas granskningsrapporter och är därför så förtrogen med besvärsmålen att ringa tid torde åtgå för honom att som biträdande taxeringsintendent avge förklaring i sådana mål. Skall taxeringsintendenten eller annan biträdande taxeringsintendent handlägga så­ dant mål, torde åtgå avsevärt längre tid. Länsrevisorn torde icke själv verk­ ställa taxeringsrevisioner, varför några betänkligheter häremot ur rättssäker­ hetssynpunkt icke behöver hysas. Vidare synes, framhåller länsstyrelsen, er­ farenhet av processföringen nödvändig för honom vid vikariat å taxeringsintendenttjänst. Länsstyrelsen anser för sin del att taxeringsrevisorerna, utom länsrevisorn, bör ägna sig helt åt revisionsarbetet och att de icke bör komma i fråga till vikariat å taxeringsinspektörstjänster. Däremot bör hinder icke möta för dem att söka och erhålla taxeringsinspektörstjänst. Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig dela utredningens uppfattning att boskillnad bör upprätthållas mellan utredningen i målet å ena sidan och själva processföringen å den andra och att detta förhållande utgör ett skäl mot att delegation meddelas den utredande revisionspersonalen. Därefter anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 131

Den av utredningen förordade tjänstgöringen som taxeringsinspektör skulle i och för sig vara ägnad att giva revisorerna en allsidigare utbildning, men dels torde denna tanke knappast vara genomförbar på de mindre läns­ styrelserna och dels är man därvid kvar i hittillsvarande för arbetstrivseln och därmed arbetsresultatet mindre gynnsamma situation av konkurrens mellan skilda utbildningar inom samma karriär. Det torde kunna övervä­ gas, om icke tiden är mogen att bryta detta förhållande. Länsstyrelsen före­ slår sålunda inrättandet av två från varandra helt skilda detaljer under taxeringsintendenten i länet som chef för båda, den ena motsvarande nu­ varande allmänna detaljen med bitr. taxeringsintendent och taxeringsin­ spektör, den andra motsvarande revisionsdetaljen. Kan gehör inte vinnas för en klyvning av taxeringssektionen i två skil­ da karriärer, förordar länsstyrelsen ett bibehållande av nuvarande delegationsmöjlighet i begränsad omfattning framför utredningens förslag om revisionspersonalens tjänstgöring på lediga taxeringsinspektörstjänster så­ som något slags obligatorium. Länsstyrelsen i Blekinge län fastslår att utredningens teoretiska motive­ ring för att revisionspersonalen ej skall få fullgöra taxeringsintendentsgöromål inte är hållbar. Då utredningen finner revisorerna vara mycket läm­ pade att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering, synes, enligt länsstyrelsen, intet vara att vinna ur kvalitativ synpunkt genom att det uppdrages åt en annan grupp befattningshavare att företräda det all­ männa. Någon arbetsbesparing kan tydligen ej heller ernås. Ett betydande merarbete uppkommer i stället, om utredningens förslag genomföres. Läns­ styrelsen vänder sig mot utredningens uttalande att ett visst antal taxeringsintendentsbefattningar bör förbehållas jurister som genomgångstjänster för blivande landskamrerare. Därom anföres. Särskilt sedan prövningsnämndens kanslier tillkommit och juristerna inom landskontoret som regel torde få en tillfredsställande utbildning i taxering genom tjänstgöring som taxeringsinspektörer inom taxeringssek­ tionen och som kanslichefer synes det ej vara uteslutet utan ur vissa syn­ punkter direkt lämpligt, att chefer för andra sektioner än taxeringssektio­ nen ifrågakommer till landskamrerarbefattning. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att tillsvidare bör taxeringsin­ tendenten såsom hittills vara obunden vid disponeringen av sin personal. Länsstyrelsen i Hallands län delar inte utredningens uppfattning att eko­ nompersonalen på taxeringssektionerna i fortsättningen ej skulle få föra lalan och uppträda såsom part i taxeringsmål. Utredningens mening, att man i fråga om rörelsemålen måste upprätthålla en bestämd »boskillnad» mellan utredningen i målet och processföringen, saknar enligt länsstyrel­ sens uppfattning fog. För att effektivisera taxeringsrevisionsverksamheten bör emellertid enligt länsstyrelsens mening taxeringsrevisorerna i väsentligt större utsträckning än som hittills på de flesta länsstyrelser varit fallet äg­ na sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna verksamhet, särskilt då offensiva taxeringsrevisioner. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om ej bestämmelserna i länsstyrelseinstruktionen bör

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

ändras så, att delegation endast kan förekomma i fråga om föreståndaren för revisionsdetaljen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det får anses tillrådligt att möjligheten att delegera intendentsuppgifter till revisionspersonalen icke tillspillogives, även om det ligger i sakens natur, att taxeringsinspek­ törerna i första hand utnyttjas för sådana göromål och taxeringsrevisorerna alltså sparas för taxeringsrevision. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län delar utredningens uppfattning att i syfte att åstadkomma erforderlig effektivering av revisionsverksamheten övervägande skäl talar för att revisionspersonalen icke bör ianspråktagas för taxeringsintendentsgöromål. Länsstyrelsen är dock angelägen understry­ ka att detta icke behöver befaras leda till någon inskränkning av revisorer­ nas befordringsinöjligheter. Även kammarrätten uttalar sig för utredning­ ens förslag i denna fråga. Enligt riksskattenämndens uppfattning bör i vart fall på föreståndaren för revisionsdetaljen kunna delegeras att utföra på taxeringsintendent an­ kommande göromål. Delegationen bör emellertid inskränkas till att endast avse förande av talan i rörelsetaxeringsmål och bör givetvis icke erhålla sådan omfattning att föreståndarens arbetsledande uppgift inom revisions­ detaljen hindras. Statens organisationsnämnd finner inte tillrådligt att helt slopa möjlig­ heten att å revisionspersonalen delegera taxeringsintendentsuppgifter. En sådan ordning skulle kunna medföra att personalresurserna inte utnyttja­ des på effektivast möjliga sätt. Sveriges köpmannaförbund framhåller att det enligt förbundets mening är synnerligen viktigt, att just revisionspersonal användes för de mest kvali­ ficerade intendentsgöromålen, nämligen att föra talan i skatteprocesser, som gäller sådan rörelsetaxering, vilken kräver särskild expertis. Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorga­ nisation. Lantbrukets skattedelegation anser att gränsen bör dras mellan den per­ sonal, såväl handelshögskoleutbildad som juridiskt utbildad, som handhar utredning i besvärsmål, och den personal av båda utbildningskategorierna, som handhar processföringen. Blott en sådan gränsdragning tillgodoser, en­ ligt delegationen, de skattskyldigas krav på rättssäkerhet. Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer avstyrker utredningens förslag i denna fråga. Kompetensutredningen framhåller att ett överförande av de mindre kva­ lificerade arbetsmomenten från de 195 tjänster, för vilka fordras examen från handelshögskola, till lägre personal torde kunna antagas represen­ tera ett större effektivitetstillskott för den kvalificerade revisionen än de

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1961 133

15 årsarbetskrafter, som taxeringskontrollutredningen beräknat kunna vin­ nas genom att frigöra den akademiskt utbildade personalen på revisionsdetaljerna från sådana uppgifter, som icke direkt sammanhänger med taxeringskontroll.

Utredningens beräkningsgrunder för fastställande av behovet av befattningshavare å de olika länens taxeringssektioner kritiseras av flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att utredningen i sina beräk­ ningar utgått från bland annat uppgifter hämtade ur 1951 års företagsräkning samt från antalet skattskyldiga i rörelsedistrikt respektive antal all­ männa självdeklarationer i bolags- och föreningsdistrikt. Enbart dessa data är emellertid, enligt länsstyrelsen, icke representativa för arbetsbelastning­ en å revisionsdetaljen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att antalet skattskyldiga och antalet hos dessa anställda arbetstagare inte är någon godtagbar grund för bedö­ mande av behovet av kvalificerade befattningshavare å taxeringssektionen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det gjorda anta­ gandet, att 60 procent av alla skattskyldiga i de särskilda rörelsedistrikten skulle driva rörelse av sådan beskaffenhet att taxeringsrevision bör utföras, förefaller länsstyrelsen vara för hög siffra. I verkligheten måste kravet på fortlöpande revision av vissa rörelser eftergivas. En tillfredsställande be­ dömning av åtskilliga rörelseidkares deklarationer bör knnna ske utan att taxeringsrevision göres. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför om utredningens förslag till personalplan. Personalplanen synes lida av samma svaghet som de flesta personalplaner för länsstyrelserna. Genom att länen är sinsemellan så olika och då man icke kan dela på en befattningshavare, kommer de små länen att få ett för­ hållandevis större antal högre tjänster än de stora. Denna snedvridning förstärkes därav, att förhållandet är enahanda på alla sektioner. I ett litet län har man därför mycket lättare än i ett stort att få hjälp från en annan sek­ tion i en svår situation. Länsstyrelsen i Värmlands län betecknar utredningens beräkningsgrun­ der för gruppindelningen av länen som otillfredsställande. Länsstyrelsen in­ lägger en bestämd gensaga mot den av utredningen föreslaga grupplaceringen för Värmlands län. Enligt länsstyrelsens beräkningar hör länet i stället hem­ ma i grupp 3 A. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om utredningen tagit hänsyn i full utsträckning till deklarationsmaterialets bristfälliga beskaffenhet i Norrlandslänen.

Utredningens beräkningar av den tid taxeringsassistenterna kan ägna åt taxeringsrevision och den arbetsinsats taxeringsassistenterna och de nya

134 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

1 andskanslisterna kan göra i revisionsarbetet har berörts i några yttran­ den. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller beträffande utredningens för­ slag att begränsa assistenternas möjligheter till vikariat och förordnanden på högre tjänster att vissa begränsningar i sådant avseende torde vara ofrån­ komliga. Så långt gående inskränkningar som utredningen föreslår kan läns­ styrelsen dock ej biträda liksom ej heller att föreskrifter härom skall med­ delas i administrativ ordning. Assistenternas behöriga intressen i föreva­ rande fråga får icke helt lämnas å sido. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att utredningen inte tagit hänsyn till taxeringsassistenternas semester och till länsstyrelsens möjligheter att ut­ nyttja dem för vissa vikariat, främst väl då liäradsskrivarförordnanden. Det synes länsstyrelsen som om utredningsmannen icke räknat med att det bör tillkomma taxeringsassistenterna att yttra sig och i samband därmed verkställa erforderlig utredning i besvärsmål, som avser av rörelsenämnderna åsatta taxeringar. Länsstyrelsen anser därför att endast under cirka tre må­ nader av året taxeringsassistenterna finnes att tillgå för taxeringsrevisioner. Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län räknar inte med att taxerings­ assistenterna — även om de inte skulle verkställa eftergranskning — kan utföra revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att utredningens kalkyler går ut på att antalet revisioner skulle åtminstone trefaldigas. Utredningen synes emellertid ha bortsett från att kanslistpersonalen ej kan medverka till nå­ gon nämnvärd ökning av antalet taxeringsrevisioner förrän de är någorlun­ da utbildade, om man ej skall göra avkall på arbetets kvalitet. Därest ett flertal landskanslister skall tillföras revisionsdetaljerna under de närmaste åren och åtminstone den övervägande delen av taxeringsassistenterna tagas i anspråk för taxeringsrevision under den tid, som ej åtgår för taxeringen i första instans, blir, framhåller länsstyrelsen, behovet av handledning och övervakning från de mera erfarna civilekonomernas sida så väsentligt, att dessas arbetskraft till betydande del måste erfordras härför.

Utredningens uppskattning av det antal taxeringsrevisioner som en granskningsman årligen kan utföra har mött erinringar hos flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Uppsala län anför om utredningens beräkning av arbetska­ paciteten, 75 revisioner per befattningshavare och år.

Länsstyrelsen finner detta vara en optimistisk uppskattning alldenstund många taxeringsrevisioner om de skall bli effektiva taga så lång tid att den beräknade genomsnittstiden cirka fyra dagar per granskning betydligt överskrides. Sålunda kan inom detta län företagna taxeringsrevisioner av tand­ läkare, åkare in. fl. vara exempel på hur tidskrävande en taxeringsrevision kan vara om den skall göras något så när fullständig. Vissa av dessa revisio­ ner, som varit komplicerade, har medfört mer än en månads arbete för en granskningsman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 135

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner antalet 75 taxeringsrevisioner om året för högt beräknat med hänsyn till att bland granskningsmännen inräknats taxeringsassistenter och landskanslister. Det kan, enligt länssty­ relsen, beräknas taga flera år, innan de kommer upp i denna arbetstakt. Till detta kommer, att taxeringsrevisorerna i viss mån kommer alt bli hindrade i sitt arbete genom den undervisande verksamhet, de skall bedriva för nya granskningsmän. En omständighet att även beakta är, enligt länsstyrelsen, den, att aklievärderingen tar en avsevärd tid. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens bedömning av det antal revisioner som en granskningsman årligen kan verkställa är myc­ ket osäker. Revisionens granskningskapacitet torde enligt länsstyrelsen vara avsevärt för högt beräknad. Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län mening har utredningen — liksom fallet är beträffande bedömningen av assistenternas och deras biträdens arbetskapacitet under löpande taxeringsperiod — överskattat revisionspersonalens arbetsförmåga. Sålunda bedömer länsstyrelsen det såsom praktiskt taget uteslutet att i genomsnitt 75 revisioner skall medhinnas per gransk­ ningsman och år. Ett sådant antal torde knappast kunna nås av den kva­ lificerade revisionspersonalen även med beaktande av den ökade tid för taxeringsrevisioner som kan beräknas komma att stå till förfogande.

Remissinstanserna tillstyrker i princip utredningens förslag att man för arbetskraftsförstärkningen å taxeringsrevisionen främst bör utnyttja landskanslist- och biträdespersonal. Några remissinstanser, bl. a. flera länsstyrel­ ser, ifrågasätter dock om inte därutöver antalet tjänster för civilekonomer bör ytterligare ökas. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att antalet skattskyldiga rörelseidkare med företag av sådan storleksordning och svårighetsgrad, att taxeringsrevisioner måste ombesörjas av högskoleutbildad personal, är myc­ ket stort. Länsstyrelserna måste vara tillräckligt rustade även i detta avse­ ende. Härtill kommer att med den av utredningen föreslagna personalpla­ nen antalet rekryteringstjänster för civilekonomer måste bedömas vara allt­ för lågt för att möjliggöra en för det fortsatta arbetet önskvärd och erforder­ lig utbildningstid. Länsstyrelsen yrkar en ytterligare personalförstärkning utöver vad utred­ ningen föreslagit med 5 befattningshavare i revisorskarriären, 3 i landskanslistkarriären och 3 i biträdeskarriären. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att vad Uppsala län beträffar det borde räcka om av de fem ordinarie taxeringsrevisorstjänsterna fyra vore ordi­ narie (länsrevisor och 3 taxeringsrevisorer) och förbehållna civilekonomer. Den femte ordinarie taxeringsrevisorstjänsten borde ombildas till en befordringstjänst i Ao It) för särskilt förtjänt taxeringsassistent med minst 5 års tjänstgöring å assistenttjänst. Nuvarande taxeringsrevisorstjänst i reglerad befordringsgång bör bibehållas. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att den av utredningen fö­

136 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

reslagna utökningen av såväl revisionspersonal som biträden inom revisionsdetaljerna kommer att medföra väsentligt ökade arbetsuppgifter i form av arbetsledning och övervakning för den handelshögskoleutbildade personalen. Arbetsledningen och övervakningen av assistenternas arbete under såväl taxeringsperioderna som mellan desamma kommer ävenledes att taga mycken tid i anspråk, därest den eftersträvade effektiviseringen av taxeringsassistenternas arbete skall kunna uppnås. För länets vidkom­ mande yrkas ytterligare en tjänst som biträdande länsrevisor. Länsstyrelsen i Jönköpings län betonar att en ej obetydlig kvotdel av revisionspersonalen bör ha högskoleutbildning, bl. a. med hänsyn till att de skattskyldiga i allt större utsträckning biträdes av tjänstemän med dylik utbildning eller av auktoriserade revisorer. För de högre tjänsterna inom revisionen, för vilkas innehavare dylik utbildning i regel ej kan eftergivas, måste jämväl finnas ett till omfattningen tillräckligt stort rekryteringsun­ derlag. Enligt länsstyrelsens mening har länet tillmätts för liten personal bl. a. i förhållande till Östergötlands och Kristianstads län. Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att för länet och för övriga till grupp 5 hörande län innebär utredningens förslag ingen som helst förstärk­ ning av den kvalificerade personalen. Därefter anföres. Då enligt utredningens förslag revisionsdetaljerna i dessa län emellertid skall åläggas nya arbetsuppgifter av olika slag, innebär förslaget en klar försämring av möjligheterna att bedriva en effektiv taxeringskontroll. För att det skall bli möjligt att möta de nya krav, som ställes, och att effekti­ visera revisionsverksamheten fordras personalförstärkning med en kvali­ ficerad revisor och en landskanslist.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt förslaget att landskanslister skall i ökad utsträckning knytas till revisionsdetaljen är ett led i strävandena att ordna granskningsverksamheten på så bred bas som möjligt och i princip icke möter någon erinran. I den mån personal i landskanslistgrad anlitas för taxeringsrevision måste emellertid, framhål­ ler länsstyrelsen, fordringarna på god arbetsledning särskilt beaktas. Länsstyrelsen föreslår, att antalet tjänster med revisionsuppgifter inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer uppräknas med 33 ävensom att dessa tjänster på lämpligt sätt fördelas pa civilekonom- och landskanslistpersonal. Länsstyrelsen i Älvsborgs län konstaterar, att enligt utredningens förslag skulle den akademiskt skolade personalen å länets revisionsdetalj icke ut­ ökas numerärt. Mot tillkomsten av en revisionsintendent svarar sålunda en nedskärning av taxeringsrevisorerna i reglerad befordringsgång från två till en.

Länsstyrelsen anser denna minskning av taxeringsrevisorerna i reglerad befordringsgång icke vara motiverad. Överhuvudtaget synes utredningen ha tagit för liten hänsyn till det genom den föreslagna kraftiga utökningen av mindre kvalificerad personal ökade behovet av tjänstemän i högre be­ fattningar. °

Knngl. Mnj.ts proposition nr 100 år 1961 137

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Västernorrlands län är det enda län som föreslagits skola få minskning i civilekonompersona­ len. Länsstyrelsen säger sig icke kunna acceptera detta och tillägger. De statistiska uppgifter, som legat till grund för utredningens förslag till ny gruppindelning vid beräkning av behovet av personal för taxeringsrevi­ sioner ger, såvitt länsstyrelsen kan förstå, icke någon tillförlitlig bild av taxeringsrevisionernas svårighetsgrad. Länsstyrelsen förmenar, att i det å bilaga 28 angivna antalet rörelseidkare ingår förhållandevis stor procent stora och medelstora företag, vilket föranleder behov av särskilt högt kvali­ ficerad revisionspersonal. Länsstyrelsen anser i övrigt, att. proportionen mellan civilekonompersonal och landskanslistpersonal kommit att bli syn­ nerligen ojämn, till nackdel för de större länen. Länsstyrelsen anser sålunda icke att proportionen mellan å ena sidan ci­ vilekonompersonal och å andra sidan taxeringsassistenter och personal i landskanslistkarriären å revisionsdetaljen svarar mot den önskvärda för­ delningen av taxeringsrevisioner mellan olika företagsstorlekar inom länet. En ytterligare omständighet som inverkar till de större länens nackdel är, framhåller länsstyrelsen, att ju fler befattningshavare i landskanslistkarri­ ären, som tages i anspråk för taxeringsrevision, desto större krav kommer att ställas på civilekonompersonalens arbetsledning. Länsstyrelsen föreslår en utökning av civilekonompersonalen å länsstyrelsen från 8 till 9, därvid de nuvarande 2 tjänsterna i lönegraden Ao 23 bör bibehållas, och en minsk­ ning av antalet landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 från föreslagna 2 till 1. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att utredningens förslag om förbättring av planeringen av revisionsarbetet, handledning och utbildning av yngre revisionspersonal, genomgång av promemorior m. in. synes läns­ styrelsen vara synnerligen bärande. Därefter anföres. Föreståndaren för revisionsdetaljen tages regelmässigt i anspråk vid upprättande av yttranden i förhandsbesked till riksskattenämnden angå­ ende rörelsetaxering och hans sakkunskap lärer icke kunna undvaras vid upprättandet av taxeringsintendentens yttranden i vissa rörelsemål anhängiggjorda hos skattedomslolarna. Dessa uppgifter åligga i samtliga län revisionsdetaljens föreståndare. Det synes på nu anförda grunder vara nöd­ vändigt att även de mindre länen tillföras kvalificerad befattningshavare med särskilda uppgifter avseende planering, rådgivning, handledning, ut­ bildningsfrågor m. in. Med hänsyn härtill och för att tillgodose rimliga krav på befordringsmöjligheter vill länsstyrelsen förorda att tjänst som biträ­ dande länsrevisor i lönegraden Ao 24 jämväl inrättas i ettvart av de län som enligt utredningens indelning placerats i grupp 5. Länsstyrelsernas antagningsnämnd konstaterar alt utredningen beräk­ nat antalet tjänster — placerade i lönegraden 21 eller högre — för personal med examen från handelshögskola till 159. Häremot svarar 25 tjänster i reglerad befordringsgång. Antalet rekryteringstjänster kan enligt nämn­ dens mening möjligen bedömas väl lågt med hänsyn till önskvärdheten av att endast välutbildad personal med tillräcklig erfarenhet bör vinna be­ fordran.

138 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorcr framhåller att det kommer att tordras ett ganska stort antal kvalificerade befattningshavare för att över­ vaka, att revisionerna utföres på ett riktigt sätt och att innehållet i revi­ sionsrapporterna blir korrekt. Då enligt föreningens mening någon möjlighet icke torde finnas för föreståndaren för taxeringsrevisionen att ut­ föra detta arbete för hela den underställda personalen, måste — allt efter länens storlek inrättas ett tillräckligt antal tjänster för denna över­ vakning.

Flera länsstyrelser anser av utredningen föreslagna landskanslistbefattningar otillräckliga. Länsstyrelsen i Stockholms län medger att det är i och för sig riktigt att de i samband med varuskattens införande inrättade nya landskanslisttjänsterna även — åtminstone till någon del — bör kunna biträda vid taxeringsrevisionsarbetet. Starkt behov av landskanslister föreligger där­ utöver vid det löpande arbetet å varuskattekontoren. Det kan, enligt läns­ styrelsen, icke rimligen vara möjligt, att — som utredningen anser — varuskattekontorens behov av landskanslistpersonal skulle vara tillgodosett med allenast en icke-ordinarie landskanslist vid de större länsstyrelserna. Av de för varuskattekontoren avsedda landskanslisterna synes högst ett 10-tal böra inräknas i revisionspersonalen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke råda någon tvekan om, att en erfaren landskanslist måste vara stationerad på varuskattekontoret. Det är helt enkelt en förutsättning för, att kontorets föreståndare skall kunna tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter under —- i detta län — sju månader av året. Som en följd av det anförda föreslår länsstyrel­ sen, att fyra nya landskanslisttjänster inrättas vid länsstyrelsen i stället för föreslagna tre. Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Gotlands, Kris­ tianstads, Hallands och Västerbottens län liksom även av riksskattenämn­ den och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner den föreslagna landskanslistpersonalen vid revisionsdetaljen i och för sig vara tillräcklig. Länsstyrelsen vill emellertid icke underlåta att framhålla, att det vid förfall på grund avsjukdom eller annan orsak för taxeringsassistent ligger nära till hands att som ersättare välja landskanslister på revisionsdetaljen, som genom sin er­ farenhet av rörelsetaxering är väl lämpade därför. Även om denna möjlighet i och för sig talar till fördel för den föreslagna organisationen, innebär den likväl en belastning för taxeringsrevisionen, en belastning som kan medföra ett lägre antal taxeringsrevisioner än beräknat. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att — om det antal bokgransk­ ningar, som varje granskningsman i Värmlands län bör medhinna, skall bli ungefär detsamma som i övriga län i grupp 3 B — antalet granskningsmän i länet borde ökas med tva. Antalet skattskyldiga per granskningsman blir då 617. Emellertid synes organisationen i Värmlands län böra bli den-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 139

samma som i länen tillhörande grupp 3 A, vilket enligt länsstyrelsen skulle innebära en ökning med en granskningsman (taxeringskontrollör i Ao 21) och ett kanslibiträde.

Flera länsstyrelser ifrågasätter om inte utredningen varit väl försiktig i sina förslag att inrätta kvalificerade biträdestjänster på revisionsdetaljerna. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den av utredningen före­ slagna kvalificerade biträdeshjälpen synes väl fåtalig i förhållande till re­ visors- och landskanslistpersonalen för att fullt ut möjliggöra en rationell arbetsfördelning. Utöver vad utredningen föreslagit bör, enligt länsstyrelsen, i varje stort och medelstort län inrättas åtminstone en kontorist- eller kanslibiträdestjänst. Därefter anföres. Med den av länsstyrelsens föreslagna utökningen av antalet taxeringsrevisorer och kvalificerade biträden borde antalet nya landskanslisttjänster kunna begränsas något. Med hänsyn till den stora ansvällning av landskanslistkadern som ägt rum under senare år måste en sådan begränsning bedömas vara till fördel. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att den föreslagna utbyggnaden av revisionsdetaljen motiverar tillkomsten av två nya biträden. Länsstyrelsen i Kalmar län yrkar att vid länsstyrelsen måtte placeras fem biträden, av vilka en kontorist och två kanslibiträden. Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår att ytterligare två biträdestjänster till­ föres revisionsdetaljen. Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopar en av länsrevisorn utarbetad pro­ memoria beträffande gjorda erfarenheter av biträdeshjälp vid taxerings­ revisionen. Dessa erfarenheter ger vid handen att varje taxeringsrevisor bör ha ett biträde till förfogande. Taxeringsrevisorer som erhållit vana att leda biträdes arbete har — i vart fall under kortare tid — kunnat sysselsätta två till tre rutinerade biträden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det av utredningen föreslagna antalet biträden å revisionsdetaljerna synes vara för lågt. För länet har endast föreslagits tio tjänster i biträdesgrad, vilket är för litet vid jämförelse med antalet civilekonomer och landskanslister, sammanlagt 34. I stället för denna relation, ungefär ett biträde på tre revisorer (ekonomer och landskanslister), bör man räkna med ett biträde på två revisorer. Länsstyrelsen i Älusborgs län anser att länet missgynnats i fråga om för­ delningen av högre biträdestjänster. Länsstyrelsen föreslår därför inrättan­ det av åtminstone en kansliskrivartjänst på revisionsdetaljen i utbyte mot en kanslibiträdestjänst. I

I några yttranden beröres frågor om offensiva och defensiva taxerings­ revisioner. Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller, att utrymmet för

140 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

offensiva taxeringsrevisioner städse är beroende av i vilken grad taxeringssektionens personal, inklusive revisionspersonalen, måste tagas i anspråk för utredningar i anledning av besvär av skattskyldiga. Därefter anföres.

Vad särskilt beträffar taxeringen av rörelseidkare är å andra sidan anta­ let besvär i regel beroende av det fiskala nit och den stränghet i uppskattningsfrågor, som kommer till uttryck i de särskilda taxeringsnämndernas beslut. Ett starkt initiativ i första instans tenderar sålunda att i avsevärd mån binda revisionspersonalen vid defensiva granskningsuppgifter. Förhål­ landet mellan offensiva och defensiva taxeringsrevisioner i ett län kan på denna grund icke ge en riktig uppfattning om intensiteten i kontrollarbe­ tet. I och för sig torde taxeringsrevisioner inom många branscher ge sam­ ma resultat, oavsett om revisionerna kunna betecknas såsom offensiva el­ ler defensiva. F. n. torde emellertid en alltför stor del av revisionspersonalen bindas vid revisionsuppgifter i samband med besvär av skattskyldiga, vil­ ket i hög grad begränsat möjligheterna till läns- och landsomfattande ak­ tioner beträffande speciella rörelsetyper och branscher.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att utredningens uttalande att taxeringsrevision i regel kommer till stånd, när skattskyldig rörelseidkare anför besvär hos prövningsnämnden över honom åsatt taxering i första instans överensstämmer med förbundets erfarenhet. Därefter anföres. Emellertid är det knappast motiverat att verkställa taxeringsrevision hos en rörelseidkare, om denne exempelvis anfört besvär över att ett avdrag väg­ rats honom från inkomst av annan fastighet eller där fråga är om något annat klart avgränsat problem. Denna form av taxeringsrevision har endast den effekten, att den skrämmer bort skattskyldiga, som i och för sig ej har något att dölja och som annars på goda grunder skulle kunna överklaga en taxering men som ej vill utsätta sig för det besvär, den tidsspillan och det obehag, som en taxeringsrevision trots allt innebär.

Om begränsning sker av den defensiva revisionen kan, framhåller för­ bundet, så mycket mera tid ägnas åt offensiva revisioner i form av katego­ ri- och kedjegranskningar m. m. Här står, enligt förbundets mening, sä­ kerligen långt mera att vinna både ur kontroll- och skattesynpunkt och de! är för företagarnas del mera tillfredsställande att gentemot personalen och andra kunna peka på, att revisionen är ett led i en pågående kampanj, som exempelvis gäller en viss bransch. Kooperativa förbundet framhåller att den av utredningen påtalade bris­ tande kategori- och offensivgranskningen av rörelseidkare vid flera tidi­ gare tillfällen varit föremål för överväganden. Trots personell förstärkning och liknande åtgärder är dock, framhåller förbundet, läget i stort sett alltjämt detsamma. Därefter anföres.

Den huvudsakliga anledningen härtill torde vara att personalförstärknmgarna på taxeringsrevisionerna i allt för hög grad kommit att sysselsät­ tas med andra ärenden på taxeringssektionen än egentlig taxeringskontroll förekommande taxeringsrevisionerna till så stor del kommit att få inriktas på utredningar i samband med besvärsärenden. Till mycket stor del toi de dessa besvärsärenden gälla sköntaxeringar av relativt små rörelse­ idkare. Kunde personalförstärkningar nu i huvudsak knytas till en fast

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 141

uppbyggd taxeringsassistentorganisation borde antalet besvärsärenden av detta slag kunna nedbringas, och arbetskraften i taxeringsrevisionen i mot­ svarande grad friställas. Vidare borde farhågorna för att även denna per­ sonalförstärkning slukas för allmänna göromål i taxeringssektionen bli mindre. Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller, att det är angelä­ get att vid taxeringsrevisionen även uppmärksammas huruvida de arbetsgivaruppgifter, som skall ligga till grund för debiteringen av vissa avgifter och bidrag till socialförsäkringen, är riktiga samt att fullständiga och rik­ tiga uppgifter lämnas rörande de anställdas löneförhållanden. Liknande synpunkter framföres av statskontoret.

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att personalförstärkningen på revisionsavdelningarna ifrämst bör ske genom att dessa avdelningar tillföres ytterligare landskanslist- och biträdespersonal. Det måste innebära en vä­ sentlig effektivisering av revisionsverksamheten om den akademiskt ut­ bildade personalen avlastas från mindre kvalificerade uppgifter. Däremot kan jag inte biträda utredningens ståndpunkt, att revisionspersonalen icke, vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen, skulle få fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Man bör inte fråntaga taxeringsintendenten rätten att överlåta processföringen i varje skattemål på den be­ fattningshavare som med hänsyn till utbildning m. m. är den mest lämp­ lige. Även för revisionsarbetet och med hänsyn till kommande befordran till taxeringsintendent är det önskvärt att revisionspersonalen får viss trä­ ning i processföring. Att personalen på revisionsdetaljen likväl inte i sam­ ma utsträckning som personalen på taxeringsavdelningens allmänna de­ talj kan ägna sig åt taxeringsintendentsuppgifter ligger i sakens natur. Så­ som även utredningen funnit bör emellertid detta förhållande inte tillmä­ tas betydelse vid tillsättande av tjänst som taxeringsintendent. Taxeringsintendentens viktigaste uppgift i den utbyggda organisationen torde för övrigt, som utredningen framhåller, bli att organisera och leda arbetet inom taxeringssektionen. — Att revisionspersonalen måste ombesörja arbetet med aktievärdering är uppenbart. För att den från samhällets synpunkt synnerligen betydelsefulla revi­ sionsverksamheten skall kunna upprätthållas i önskvärd omfattning — med ökat inslag av kategorigranskningar och andra offensiva granskningar — är det emellertid angeläget att revisionspersonalen inte utan tvingande skäl belastas med arbetsuppgifter som ej har direkt samband med revi­ sionsverksamheten. Det bör sålunda enligt min mening inte få förekomma att revisionspersonal anlitas för processföring i andra skattemål än så­ dana, som gäller skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning. Även bland dessa mål torde många vara av sådan beskaffenhet att de utan olä­ genhet kan överlåtas på andra befattningshavare. I de mål där revisions-

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1961

personalen användes skall den självfallet få intendentsbefogenhet och så­ ledes agera på eget ansvar. Finnes bland befattningshavarna på taxeringssektionens allmänna detaljer personer med examen från handelshögskola minskas för övrigt, som utredningen framhållit, i motsvarande mån be­ hovet av att utnyttja revisionspersonalen för processföring. Jag vill här erinra om de riktlinjer i den förevarande arbetsfördelningsfrågan som jag angivit i prop. 1956: 150 och som kommit till uttryck i gällande länsstyrel­ seinstruktion. Det vill synas som om man på sina håll icke iakttagit de be­ gränsningar i fråga om revisionspersonalens anlitande för processföring som där angivits. Med den förstärkning av den kvalificerade personalen på de allmänna detaljerna som jag i det följande föreslår torde bättre förut­ sättningar föreligga för att följa de sålunda uppdragna riktlinjerna. En revisor bör givetvis icke föra talan i mål där han själv verkställt re­ vision. Såsom understrukits vid remissbehandlingen är det av största vikt att befattningshavarna vid revisionsdetaljerna är väl kvalificerade och lämp­ liga för sin uppgift. Det bör därför inte ifrågakomma att sänka kompe­ tenskraven. Beträffande taxeringsrevisor och högre befattningshavare å re­ visionsdetaljerna bör sålunda liksom hittills krävas examen från handels­ högskola. För landskanslisterna bör i princip krävas examen från handelsgymnasium. Emellertid bör möjlighet till dispens från de formella behörighetskraven alltjämt föreligga då det gäller personer med speciell fallenhet för revisionsverksamhet, och vissa skäl, bl. a. svårigheten att er­ hålla civilekonomer, synes kunna tala för att man, i vart fall övergångs­ vis, begagnar denna möjlighet i något större utsträckning än för närva­ rande. I fråga om revisionsarbetets inriktning vill jag anmärka följande. Det är enligt min mening av största vikt, att det framdeles blir ett ökat inslag av offensiva granskningar. Det är nämligen genom sådana granskningar som man i främsta rummet kan erhålla en allmänpreventiv effekt. Ytter­ ligare bör eftersträvas samordning med annan granskningsverksamhet. Vid planläggning av granskningsaktionerna bör sålunda samråd upptagas med dem som är ansvariga för arbetsgivarkontroll i samband med skatteuppbörd och uppbörd av socialförsäkringsavgifter; granskningen bör vid be­ hov även avse underlaget för sådan uppbörd. Ytterligare synes det önsk­ värt att utveckla det samarbete med kontrollstyrelsen som redan inletts. Då det gäller att beräkna personalbehovet på revisionsdetaljerna har utredningen utgått från att rörelseidkare och därmed likställda skattskyl­ diga bör kunna bli föremål för granskning en gång under varje åttaårs­ period. Huruvida en sådan granskningstäthet kan uppnås med den före­ slagna utbyggnaden är, som vissa remissinstanser framhållit, tveksamt. Härvid bör beaktas, att utredningen vid sina beräkningar utgått från egna förslag som jag inte i allo kunnat tillstyrka. Med hänsyn till svårigheterna att erhålla lämplig personal och att utbilda denna kan jag dock inte för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 143

orda att nu tillföra revisionsdetaljerna mer personal än utredningen före­ slagit. Även om man sålunda inte helt kan bygga på utredningens kalkyl, bör en avsevärd intensifiering av revisionsverksamheten kunna förväntas — vid fullt utbyggd organisation inemot en tredubbling. Från vissa länsstyrelsers sida har erinringar framställts mot de grunder, som utredningen tillämpat för fördelning av personalen mellan olika län. Det är av naturliga skäl knappast möjligt att göra fördelningen på sådant sätt att den kan accepteras av alla parter. Beräkningsgrunderna måste i viss utsträckning baseras på uppskattningar och värderingar, om vilka olika uppfattningar kan råda. Enligt min mening synes emellertid den av utredningen gjorda fördelningen böra godtagas. Framhållas må i detta sammanhang att, om ett län, enligt vederbörande länsstyrelses uppfattning, på grund av felbedömning av någon eller några faktorer i beräkningsgrun­ derna skulle fått en befattningshavare mer eller mindre än som rätteligen bort tilldelas länet, detta endast innebär att granskningsintensiteten blir nå­ got större eller något mindre än den skulle blivit med en annan fördelningsgrund. Några remissinstanser har ansett att den akademiskt utbildade persona­ len inom revisionsdetaljerna bort utökas mer än utredningen föreslagit. Den föreslagna utökningen synes dock enligt min mening, i vart fall tills­ vidare, vara tillfyllest, även om hänsyn tages till de ökade arbetsledaruppgifter som tillkommer inom revisionsavdelningarna. Erfarenheterna av den nya organisationen synes böra avvaktas innan man överväger en ytterli­ gare utbyggnad. Härför talar även svårigheterna att erhålla tjänstemän med examen från handelshögskola. Jag anser mig dock såtillvida böra från­ gå förslaget att antalet tjänster i reglerad befordringsgång bör upptagas oförminskat.

Även när det gäller landskanslistbefattningar och biträdestjänster på revisionsdetaljerna torde erfarenheterna av den nya organisationen få av­ vaktas innan en ytterligare utökning av antalet sådana tjänster överväges. Tills vidare bör därför antalet tjänster av ifrågavarande slag bestäm­ mas enligt utredningens förslag.

Lönefrågor m. m. inom revisionsdetaljerna

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet framhålles att, därest utredningens förslag i fråga om assi­ stentorganisationen och revisionsdetaljernas personella uppsättning god­ tas, revisionsdetaljerna i flertalet län kominer att bestå av ett mycket stort antal befattningshavare. Höga anspråk måste därför ställas på revisionsde­ taljernas föreståndare när det gäller förmåga att handleda underställd per­ sonal. Nämnda befattningshavare kommer även i övrigt att få mycket kva­ lificerade arbetsuppgifter. Härom anför utredningen.

144 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

De skall sålunda bl. a. svara för ledningen av hela granskningsverksamheten och därvid lämna råd och anvisningar även på fältet i svårbedömbara taxerings- och bokföringsfrågor. Vidare skall de i största möjliga utsträck­ ning gå igenom granskningsmännens revisionspromemorior, varvid de bl. a. har att tillse, att framställda taxeringsförslag står i överensstämmelse med föreskrifterna i skatteförfattningarna. Härigenom erhåller de också möjlig­ het att i viss mån bedöma underställda befattningshavares förmåga och skicklighet i fråga om revisionsuppgifternas utförande. De skattskyldiga eller av dem anlitade experter kan även beräknas komma att i viss omfatt­ ning vända sig till föreståndarna på revisionsdetaljerna för att med dem få diskutera föreliggande spörsmål. Samtliga de nu angivna uppgifterna, som ställer stora fordringar på kunskaper och omdöme, motiverar enligt utred­ ningens mening en hög löneplacering. Utan att framställa något direkt för­ slag i denna fråga, som närmast synes böra bli en förhandlingssak, anser emellertid utredningen att för föreståndarna för revisionsdetaljerna i de nio största länen en lägre löneställning inte kan ifrågakomma än den som för närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26 med avlöningsförstärkning å 1 200 kronor. Utredningen förutsätter härvid att de ifrågavarande befattningshavarna, eftersom de inte skall ianspråktas för taxeringsintendentsgöromål utan endast för uppgifter i samband med taxeringskontrollen, medges rätt inneha taxeringsuppdrag. Då emellertid länsrevisorstjänsterna för närvarande även är placerade i lönegrad Ao 26 men utan avlöningsförstärkning, motsvarar den ifrågasatta löneskillnaden, 1 200 kronor, endast i ringa mån det ökade ansvaret och de ökade uppgifterna. En löneställning, motsvarande taxeringsintendenternas, d. v. s. lönegrad Bo 1, synes utredningen mera lämplig. En lika löneställ­ ning för taxeringsintendenterna och ifrågavarande föreståndare för revisionsdetaljer behöver inte i och för sig hindra att taxeringsintendenten fort­ farande är förman för vederbörande föreståndare eller vara för taxerings­ intendenternas löneställning bindande för framtiden. Därest sistnämnda lönegradsplacering skulle ifrågakomma för nyssnämnda revisionsdetaljers föreståndare bör emellertid dessa inte ges rätt inneha taxeringsuppdrag. De föreslagna nio tjänsterna bör erhålla tjänstebenämningen revisionsintendent.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter i fråga om arbetsledning, un­ dervisning etc. som enligt utredningens förslag kommer att åvila chefen för revisionsdetaljen anser utredningen att denne i dessa uppgifter bör biträ­ das av välkvalificerade befattningshavare. Dessa befattningshavare måste dessutom vara beredda på att från annan personal överta handläggningen av de svåraste och mest kvalificerade granskningsuppgifterna. Utredningen fortsätter.

Med hänsyn till arten av nu nämnda arbetsuppgifter anser utredningen att de ifrågavarande befattningshavarna i de län, som tillhör grupperna 1, 2 och 3 A, bör vara länsrevisorer i lönegrad Ao 26 och att i länen, tillhörande grupperna 3 B, 3 C och 4, bör inrättas tjänster såsom biträdande länsrevisor i lönegrad Ao 24. Lönegradsplaceringen beträffande de senare be­ fattningshavarna har avvägts med hänsyn till att de mest kvalificerade förste taxeringsrevisorerna på länsstyrelserna är placerade i lönegrad A 23.

Enligt utredningens mening bör man kunna räkna med att landskanslistpersonal inom revisionsdetaljerna i allt större utsträckning kommer att kun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 145

na anförtros kvalificerade arbetsuppgifter. Det får med anledning härav, en­ ligt utredningens mening, anses motiverat att för landskanslistpersonal av­ sedda tjänster inrättas med lönegradsplacering, som svarar mot dessa ar­ betsuppgifter. Inrättandet av sådana tjänster är även av stor vikt för att på revisionsdetaljerna i framtiden få behålla för revisionsarbete lämpade och härför särskilt utbildade landskanslister. Därefter anföres.

Den nuvarande befordringsgången för landskanslisterna å landskontor från aspirant- och icke ordinarie tjänst fram till sluttjänst gestaltar sig för närvarande på följande sätt.

Landskanslistaspirant i lönegrad Af 9 (1 1/2 år); Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 10 (1 1/2 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 12 (1 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 13 (slutlönegrad i reglerad befordringsgång); Landskanslist i lönegrad Ao 15; Taxeringsassistent i lönegrad Ao 17; Förste landskanslist i lönegrad Ao 19; Häradsskrivare i lönegraderna Ao 21, 23 och 24 (normal sluttjanst). Inom de olika befordringsstegen uppgår enligt nu gällande personalplaner antalet tjänster till för icke ordinarie landskanslister 204; för landskanslister i lönegrad Ao 15 165;

för taxeringsassistenter 200 ;

för förste landskanslister 89; för häradsskrivare 156.

Tjänstgöringen som icke ordinarie landskanslist och landskanslist i lö­ negrad Ao 15 fullgöres eller i varje fall bör regelmässigt fullgöras inom landskontorets samtliga sektioner och detaljer samt inom häradsskrivarorganisationen. När vederbörande sedan befordras till förste landskanslist, förläggs tjänstgöringen normalt till andra sektioner och detaljer än taxe­ ringsektionens revisionsdetalj. Eftersom antalet häradsskrivartjänster är betydligt större än antalet förste landskanslisttjänter torde man få förut­ sätta att vid normala förhållanden och under förutsättning, att avgången från häradsskrivartjänsterna är relativt jämn mellan olika år, befordran från förste landskanslisttjänst till häradsskriv ar tjänst sker relativt snabbt. Godtages utredningens förslag kommer länsstyrelserna att tillföras ytter­ ligare 65 taxeringsassistenttjänster och 89 landskanslisttjänster. I fråga om förstnämnda tjänster har utredningen tidigare förordat att vissa av dem skall placeras såsom förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19, vil­ ket enligt utredningens mening i viss mån skulle underlätta en normal be­ fordringsgång för landskanslisterna och dessutom medverka till att man såsom taxeringsassistenter under längre tid finge behålla därtill lämplig per­ sonal. Beträffande de nytillkommande landskanslisttjänsterna torde det till en början få anses uppenbart att, därest samtliga dessa tjänster skulle place­ ras såsom tjänster i den nu gällande reglerade befordringsgången för icke ordinarie landskanslister eller i lönegrad Ao 15, detta skulle betydligt för­ sämra utsikterna för berörda befattningshavare att inom rimlig tid nå fram till sluttjänst-häradsskrivartjänst. Dessutom skulle en dylik placering så­ som tidigare nämnts motverka strävandena att på revisionsdetaljerna kunna behålla personal, som vore särskilt lämpad för revisionsuppgifter. 10 Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 100

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

En möjlighet att lösa frågan om en lämplig befordringsgång för ifrågava­ rande personal och därmed även skapa möjligheter till att för de olika tjäns­ terna erhålla de mest lämpade befattningshavarna är givetvis, framhåller ut­ redningen, att inrätta olika befordringsgångar för å ena sidan taxeringsassistenter och sådana landskanslister, som skall syssla med taxeringrevisions­ verksamhet, och å andra sidan övriga landskanslister å landskontor. Utred­ ningen kan emellertid inte förorda en sådan lösning. För taxeringsassistenterna skulle detta innebära, att de inte genom tjänstgöring såsom lands­ kanslister å landskontorets olika sektioner och inom häradsskrivarorganisationen kan förvärva den kännedom och erfarenhet beträffande lokal skattemyndighets arbetsuppgifter, som måste förutsättas för befordran till häradsskrivartjänst. Landskanslisterna på revisionsdetaljen skulle inte heller kun­ na få samma kännedom och erfarenhet. Övriga landskanslister — med un­ dantag för dem som under längre tid tjänstgör å taxeringssektionens allmän­ na detalj —- skulle i regel inte heller erhålla de fördjupade kunskaper och den erfarenhet beträffande taxering, som häradsskrivarna måste förutsättas ha i synnerhet om i en framtid mer kvalificerade uppgifter på taxeringsväsendets område skall kunna överlämnas till dem. Därefter anför utred­ ningen. Såsom tidigare antytts bör emellertid bättre befordringsmöjligheter ska­ pas med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som förutsättes komma att anförtros landskanslistpersonalen, och till önskvärdheten att kunna knyta personalen fastare till revisionsdetaljerna. Detta synes böra tillgodoses där­ igenom att i första hand ett antal tjänster i lönegrad Ao 21, förslagsvis benämnda taxeringskontrollörstjänster, och i andra hand ett antal tjänster såsom förste landskanslist i lönegrad Ao 19 successivt inrättas för nämnda personal. Utredningen föreslår att taxeringskontrollörstjänster till en bör­ jan endast inrättas vid länsstyrelser, tillhörande grupperna 1, 2 och 3, till ett antal av sammanlagt 26.--------— Om kontrollörstjänster inrättas torde det i fortsättningen inte behöva ifrågakomma att meddela dispens från be­ hörighetsvillkoren för erhållande av taxeringsrevisorstjänst annat än i ab­ soluta undantagsfall.

Beträffande tjänsterna som förste landskanslist i lönegrad Ao 19 erford­ ras enligt utredningens bedömanden sammanlagt 26 sådana tjänster i län, tillhörande grupperna 1—4. Återstoden av de föreslagna landskanslisttjänsterna bör, enligt utredningen, placeras i lönegrad Ao 15 och i reglerad be­ fordringsgång. Utredningen påpekar att utredningen vid sina beräkningar av antalet ny­ tillkommande landskanslisttjänster utgått från att vissa av de landskanslisttjänster, som tilldelats varuskattekontoren, i verkligheten tillhör revisions­ detaljen. Utredningen har sålunda ansett att endast inom varuskattekonto­ ren vid de större länsstyrelserna behov föreligger av en icke-ordinarie landskanslisttjänst.

Beträffande biträdes personalen framhåller utredningen att då det måste finnas tillgång till väl kvalificerade biträden på revisionsdetaljerna, flertalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 147

av biträdena torde böra placeras i högre lönegrad än inom reglerad befordringsgång. Utredningen föreslår därför att de föreslagna 91 biträdestjänsterna fÖr-i delas på 3 kansliskrivartjänster i lönegrad Ao 10, 25 kontoristtjänster i lönegrad Ao 9, 33 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 och 30 biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång (Af 1—Ae 5). ' :■ I förhållande till nuläget innebär utredningens förslag nyinrättande av 3 kansliskrivartjänster, 1 kontoristtjänst, 31 kanslibiträdestjänster och 2 tjänster i reglerad befordringsgång.

Remissyttrandena Utredningens förslag att föreståndaren för revisionsdetaljen i vis­ sa län skall ha titeln revisionsintendent och i andra län bibehålla titeln län$revisor samt att lönegradsplaceringen för revisionsintendenten skall vara högre har föranlett erinringar bl. a. från flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att föreståndaren för revisions­ detaljen bör ha samma tjänstetitel i samtliga län. Länsstyrelsen i Kronobergs län yrkar, att revisionsintendentstjänster skall inrättas även i de mindre länen. Länsstyrelsen i Blekinge län anser sig knappast kunna tillstyrka, att före­ slagna revisionsintendentsbefattningar inrättas som ett led i den av utred­ ningen tänkta organisationen. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att tjänstetiteln för föreståndar­ na för revisionsdetaljerna i samtliga län bör vara densamma. Det kan icke anses motiverat att härutinnan göra åtskillnad mellan de nio största länen och de övriga. Den av utredningen föreslagna tjänstebenämningen revisions­ intendent bör enligt länsstyrelsen utbytas mot förste länsrevisor. Tjänster­ na som biträdande länsrevisorer kan då ges tjänstebeteckningen länsrevisor. Därefter anföres. Utredningens argumentering för en löneplacering av revisionsintendent motsvarande taxeringsintendents är inte övertygande. Skulle tjänsterna i de nio största länen placeras i Bo 1, torde det vara ofrånkomligt att ge taxeringsintendenterna en högre löneställning. Med de arbetsuppgifter, revisionsdetaljens föreståndare kommer att få, bör de inte få inneha taxeringsuppdrag. Att i detta hänseende göra någon åt­ skillnad mellan dem och biträdande taxeringsintendent är inte befogat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att — om föreståndaren för re­ visionsdetaljen placeras i Bo 1, vilket länsstyrelsen i och för sig inte har något att erinra mot — får länsstyrelsen för sin del förorda, att tjänsten som taxeringsintendent i länet inplaceras i lönegraden Bo 3. Med hänsyn ti}» den mycket oförmånliga relationen i Malmöhus län mellan antalet 1 :e taxe-

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsrevisorstjänster (12 st) och antalet högre befordringstjänster å revisionsdetaljen (2 st) föreslår länsstyrelsen, att en l:e taxeringsrevisorstjänst i Ao 23 uppflyttas till biträdande länsrevisorstjänst i Ao 24. Länsstyrelsen i Älvborgs län framhåller att — med de krävande arbetsuppgifter, som kommer att åvila revisionsintendenterna -— tjänsten enligt länsstyrelsens mening icke bör placeras i lägre lönegrad än av utredningen föreslagna Bo 1. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om den föreslagna tjänstebeteckningen revisionsintendent är lämplig med hänsyn till den åtskillnad, som enligt utredningens förslag bör göras mellan taxeringssektionens allmänna del och revisionsavdelningen. Titeln länsrevisor synes enligt länsstyrelsen böra bibehållas även om de nuvarande tjänsterna uppflyttas i högre löne­ grad. Det är jämväl önskvärt att denna högre lönegrad blir tillämplig i samt­ liga län. Länsstyrelsen anser sig ej heller kunna godtaga utredningens för­ slag att taxeringsintendenten, såsom chef för taxeringssektionen i dess hel­ het, erhåller samma löneställning som föreståndaren för revisionsdetaljen. En löneuppflyttning av den senare till lönegrad Bo 1 bör medföra en höj­ ning jämväl av taxeringsintendentens nuvarande löneplacering. Även länsstyrelsen i Västmanlands län betonar att någon differentiering i fråga om föreståndarna för revisionsdetaljerna inte bör ske mellan länen -— möjligen med undantag för Gotlands län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är icke övertygad om att revisionsintenden­ terna bör placeras i förmånligare löneställning än de biträdande taxeringsintendenter, som för närvarande är placerade i lönegraden Ao 26. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om icke revisionsdetaljens före­ ståndare i samtliga län borde erhålla tjänstetiteln revisionsintendent, oavsett i vilken lönegrad vederbörande tjänsteman placerats. Befattningshavaren i Ao 24 bör därvid tilldelas tjänstetiteln länsrevisor. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser det vara av vikt att skillnaderna i organisationsavseende mellan de olika länsstyrelserna så mycket som möj­ ligt elimineras även om det föreligger betydande variationer i fråga om storleksordningen dem emellan. På grund härav och då detalj föreståndar­ nas åligganden kommer att, oavsett län, i princip vara desamma synes des­ sa befattningshavare enligt länsstyrelsens mening böra erhålla enhetlig be­ nämning, lämpligen titeln revisionsintendent, som av utredningen föresla­ gits för föreståndarna i de nio största länen. Därefter anföres. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skola åvila föreståndarna för revisionsdetaljerna, böra dessa enligt länsstyrelsens mening icke inneha upp­ drag såsom taxeringsnämndsordförande. Däremot synes det lämpligt att rätten att delegera intendentsgöromål å dessa befattningshavare bör bestå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningen icke tillräckligt be­ aktat relationen mellan allmänna detaljen och revisionsdetaljen inom taxe­ ringssektionen. I hela landet uppgår för närvarande revisionsdetaljernas personal till cirka 35 procent av hela den taxeringsintendenterna under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 149

ställda personalen och kommer, därest hela assistentorganisationens perso­ nal hänföres till dessa detaljer, att uppgå till cirka 62 procent. Då av reste­ rande personal en icke obetydlig del (varuskatten) har egen föreståndare, synes enligt länsstyrelsen anledning föreligga att placera revisionsdetaljens föreståndare i lägst samma löneläge, som för närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent. Med hänsyn till befordringsmöjligheterna sy­ nes under alla förhållanden hälften av l:e taxeringsrevisorerna bör place­ ras i 23 och hälften i 21 lönegraden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och Föreningen Sveriges kommu­ nala taxeringsrevisorer anser att cheferna för revisionsdetaljerna på samt­ liga länsstyrelser skall benämnas revisionsintendent, samt att i samtliga län bör inrättas tjänster i 24 lönegraden. Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anser att cheferna för revisions­ detaljerna bör helt få ägna sig åt sin tjänst och icke anförtros uppdrag som taxeringsnämndsordförande m. in., vilka uppdrag erfarenhetsmässigt ned­ sätter vederbörandes arbetsförmåga i tjänsten under den tid uppdraget fullgöres. Detsamma bör gälla länsrevisorerna i de län, där revisionsintendenter avses icke skola finnas. Därefter anföres. Beträffande löneplaceringen för revisionsintendenter och länsrevisorer som bli föreståndare för revisionsdetaljer synes den böra bli enhetlig, oavsett länets storlek, såsom är fallet beträffande taxeringsintendenter. Därest löne­ placeringen blir beroende av respektive läns storlek i taxeringshänseende kommer detta otvivelaktigt att medföra att i län, där lönesättningen är lägre än annorstädes, lediga befattningar inom revisionsdetaljen endast kom­ ma att sökas i andra hand, om motsvarande tjänster äro lediga i län, varest löneförmånerna för detaljföreståndarna är bättre. Oavsett lönesättningen anser föreningen att föreståndarna i fråga i samtliga län skola få titeln revi­ sionsintendent.

Sveriges akademikers centralorganisation kan icke finna att utredningen påvisat bärande skäl för att befattningshavare inom olika län med i princip samma arbetsuppgifter och ställning skall ha olika tjänstetitel beroende på länens storlek. De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för landskanslistbefattningarna har i regel tillstyrkts eller lämnats utan er­ inran av remissinstanserna. Flera länsstyrelser föreslår dock höjningar och ytterligare befordringstjänster. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar att det måste betecknas som rationellt och befrämjande för rekryteringen, om möjlighet tillskapas för tjänstemännen inom landskanslistkarriären att vinna befordran även till annan sluttjänst än som häradsskrivare. Även om kunnighet i och erfaren­ het av taxeringsrevision är önskvärd jämväl hos häradsskrivare torde, fram­ håller länsstyrelsen, kapaciteten hos en tjänsteman inom denna karriär, som visat särskild fallenhet för taxeringsrevisionsarbete, kunna bättre utnyttjas, om han kan vinna befordran utan att behöva lämna revisionsdetaljen.

ISO Kungl, Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att taxeringskontrollörstjänst skall inrättas å samtliga länsstyrelser sedan erfarenhet vunnits angående dessa tjänster. Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig icke ha något att erinra mot att landskanslister i större utsträckning än för närvarande får självstän­ digt syssla med taxeringsrevision. Däremot anser länsstyrelsen icke att en särskild landskanslistkår för revisionsdetaljerna bör skapas. Länssty­ relsen erinrar om att redan nu finnes på taxeringssektionen tre typer av tjänster, taxeringsinspektörskarriären, som står öppen för såväl jurister Och politices magistrar som civilekonomer, vilka samtliga kan befordras till tjänster såsom taxeringsintendent och biträdande taxeringsintendent, taxeringsrevisorskarriären, förbehållen civilekonomerna och slutligen landskanslist- och taxeringsassistentkarriären. Därefter anföres. Tjänstgöringen som taxeringsassistent är och bör ur rekryteringssynpunkt förbli ett genomgångsled, men det är såsom redan sagts, önskvärt att detta led gives längre varaktighet, eventuellt så att assistenten automa­ tiskt kan uppnå samma lönegrad som förste landskanslist och kan kon­ kurrera med denne om häradsskrivartjänst. Införandet av en fast befordrmgstjänst för en enbart till taxeringssektionen knuten landskanslistkår skulle sannolikt försvåra rekryteringen av taxeringsassistenter och dess­ utom innebära en källa till irritation för både revisorer, landskanslister och taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller i fråga om landskanslistpersonalen, att det otvivelaktigt skulle vara till fördel för såväl denna personals trivsel i arbetet som för verksamheten inom landskontoret, om befordringsgång av två olika slag kunde genomföras. Befordringstjänster, motsvarande häradsskrivartjänsterna i lönegradsplacering, torde inom en nära framtid få inrättas inom assistentkåren och även vid länsstyrelserna. Sådana be­ fattningar liksom även häradsskrivartjänsterna bör enligt länsstyrelsens mening stå öppna för assistenter och landskanslister inom taxeringssektion och prövningsnämnds kansli, medan för landskanslisterna i övrigt förste landskanslist- och häradsskrivarbefattningar skulle bli sluttjänsten. Enligt länsstyrelsens uppfattning är för länen inom grupp 5 en förste landskanslist i Ao 19 omedelbart behövlig. Länsstyrelsen i Hallands län säger sig inte ha något att erinra mot att faxeringskontrollörstjänsterna i Ao 21 inrättas. Personal ur landskanslistkarriären med särskild fallenhet för taxeringsarbete kommer härigenom att kunna bibehållas vid sådant arbete och behöver icke för sin befordran söka häradsskrivartjänst. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att det är önskvärt, att de personer, som blivit utnämnda till taxeringsassistenter, skall kunna under längre tid kvarhållas inom taxeringsassistentorganisationen, om de är särskilt lämpade för assistentuppgifterna. Ur denna synpunkt är det icke helt tillfredsställande att en skicklig förste taxeringsassistent i 19:e lönegraden för sin befordran skall lockas att söka tjänst såsom härads-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 151

skrivare. Det synes därför önskvärt att ett lämpligt antal befordringstjänster inrättas inom taxeringsassistentorganisationen med löneställning lik­ värdig med häradsskrivares. Kompetensutredningen ifrågasätter lämpligheten av att, såsom taxeringskontrollutredningen föreslagit, särskilda kontrollörstjänster inrättas bl. a. i syfte att skapa bättre befordringsmöjligheter på revisionsdetaljerna för landskanslistpersonalen. I den mån särskilda tjänster i detta syfte är er­ forderliga, bör de, enligt utredningen, inrättas inom den nuvarande landskanslistkarriärens ram och alltså placeras såsom förste landskanslisttjänster i lönegrad Ao 19. En påbyggnad av karriären ovanför nämnda lönegrad enbart på revisionsdetaljerna bör, enligt utredningens mening, icke ifrågakomma, då den skulle leda till en snedvridning av landskanslistpersonalens inriktning till men för övriga enheter inom landsstaten. Möjligheten för de skickligaste att gå vidare bör tillgodoses såsom förut sagts genom dispensgivning till den högre karriären. Statskontoret avstyrker likaledes de föreslagna taxeringskontrollörstjänsterna. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslår, att tjänster som taxeringskontrollör icke inrättas på revisionsdetaljerna. Det synes, enligt för­ eningen, i stället kunna övervägas, om icke tjänster i samma lönegrad, som föreslagits beträffande taxeringskontrollörerna, bör inrättas för taxeringsassistenter.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd samt länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län framhåller att de förbättrade befordringsmöjligheterna för landskanslisterna på landskontoren kommer att ytterligare accentuera de sedan länge mycket stora rekryteringssvårigheterna i fråga om landskans­ listerna å landskanslierna.

Utredningens uttalande, att till taxeringskontrollörstjänsterna bör över­ föras eller uppflyttas sådana tidigare landskanslister som efter dispens in­ nehar befattningar som taxeringsrevisorer har mött erinringar från flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att det torde få antagas att utred­ ningen med detta uttalande icke avsett någon tvångsöverflyttning. De nya tjänsterna bör besättas i vanlig ordning efter vederbörliga ansökningar. Länsstyrelsen i Östergötlands län tolkar utredningens förslag så, att de landskanslister som en gång erhållit sådan dispens nu fråntages densamma och överföres till de nyinrättade kontrollörstjänsterna. Ett dylikt förfarande skulle ur här berörda befattningshavares synpunkt komma att te sig som en diskriminering, vilken erhåller ökad skärpa vid det förhållandet att det här rör sig om högt förtjänta och för ifrågavarande arbetsuppgifter särskilt väl skickade befattningshavare. Länsstyrelsen avstyrker alltså bestämt för­ slaget på denna punkt. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Blekinge, Hallands,

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Liknande uttalande göres av länsstyrelsernas antagningsnämnd som tilläg­ ger att till befordran till taxeringskontrollör bör endast den ifrågakomina som visat ovanlig fallenhet och duglighet för taxeringsrevisionsarbete. Nämnden antager att det kommer att visa sig vanskligt att i nuvarande per­ sonalläge och i den takt, som utredningen föreslagit, kunna tillsätta de ny­ inrättade tjänsterna.

Den av utredningen föreslagna lönesättningen för biträdesperson al e n å revisionsdetaljen har i regel godtagits av remissinstanserna. Någ­ ra länsstyrelser har dock förordat vissa högre lönegradsplaceringar. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det vore befogat att den nuvarande tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ao 7 omvandlas till en kontoristtjänst i lönegrad Ao 9 så att revisionsdetaljen även i Gotlands län får tillgång till en dylik tjänst. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att den nya biträdestjänst, som föreslagits för länet, bör placeras i lönegrad Ao 7 och den nu förefintliga kontoristtjänsten uppflyttas till kansliskrivaretjänst i lönegrad Ao 10. Statstjänstemannaförbundet förordar en väsentlig utökning av högre tjänster.

Departementschefen Den av utredningen förordade differentieringen i fråga om tjänstebenämning och lönegradsplacering för revisionsdetaljernas föreståndare finner jag i likhet med många remissinstanser mindre lämplig. Jag förordar, att före­ ståndarna för revisionsdetaljerna även i fortsättningen i samtliga län skall benämnas länsrevisor. Med hänsyn till de krav som kommer att ställas på länsrevisorn anser jag emellertid, att länsrevisorerna i samtliga län bör erhål­ la en avlöningsförstärkning med 2 400 kronor för år. I samband härmed bör, liksom för taxeringsintendenterna, stadgas förbud för länsrevisorerna att mottaga taxeringsuppdrag. Detta motiveras såväl av att länsrevisorernas ar­ betsbörda kommer att öka som av mitt ståndpunktstagande i frågan om läns­ revisorernas anlitande för processföring. — I detta sammanhang förordar jag vidare att den avlöningsförstärkning, som utgår till biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26 vid länsstyrelserna och som för närvarande ut­ gör 1 200 kronor per år, höjes till 2 400 kronor samt att taxeringsintenden­ terna å länsstyrelserna, som är placerade i lönegrad Bo 1, tillerkännes en av­ löningsförstärkning med 2 400 kronor för år.

På grund av de ökade arbetsuppgifter i form av utbildning och arbets­ ledning, som den nya organisationen ålägger föreståndaren för revisionsde­ taljen, bör i de större länen, på sätt utredningen föreslagit, inrättas en tjänst som biträdande länsrevisor i Ao 24. Jag förordar att en sådan tjänst inrättas i samtliga län utom i Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Jämtlands län, d. v. s. sammanlagt nitton tjänster. Icke heller biträdande

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 153

länsrevisor bör i princip äga rätt att inneha taxeringsuppdrag. Under något övergångsår bör dock, om stora svårigheter uppkommer att erhålla kom­ petent ordförande i bolagsnämnd, biträdande länsrevisorn kunna tillåtas ha sådant uppdrag. Det av utredningen föreslagna sammanlagda antalet tjänster som förste taxeringsrevisor i Ao 23 och Ao 21 — 116 stycken innebärande en ökning med 6 (se sid. 334) — kan jag tillstyrka. Jag förordar dock att i samtliga län utom i Gotlands, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län en tjänst i Ao 21 utbytes mot en tjänst i Ao 23, vilket innebär att det av utredningen föreslagna antalet tjänster i Ao 23 ökas och antalet tjänster i Ao 21 minskas med tjuguen. Som tidigare nämnts bör det nuvarande antalet tjänster som taxerings­ revisor i reglerad befordringsgång bibehållas oförminskat.

Vad jag här förordat i fråga om avlöningsvillkoren för taxeringsintendenter, biträdande taxeringsintendenter och länsrevisorer ävensom beträf­ fande tjänsterna i Ao 21, Ao 23 och Ao 24 å revisionsdetaljen bör gälla från och med den 1 juli 1961. De av utredningen föreslagna tjänsterna som taxeringskontrollör i Ao 21 kan jag inte tillstyrka. Jag förordar att vid revisionsdetaljen inrättas sam­ manlagt 52 tjänster som förste landskanslist i Ao 19, vilket innebär att de av utredningen föreslagna tjänsterna i Ao 21 utbytes mot tjänster i Ao 19 i samma län. För särskilt dugliga landskanslister bör man, såsom tidigare an­ förts, bibehålla möjligheten att erhålla dispens för taxeringsrevisorstjänst. Vad utredningen föreslagit angående tjänster som landskanslist i Ao 15 och landskanslist i reglerad befordringsgång kan jag tillstyrka. De sålunda för­ ordade nya tjänsterna för landskanslistpersonal inom revisionsdetaljen kan inte inrättas förrän taxeringsassistentorganisationen utbyggts ytterligare. För tjänsterna som förste landskanslist i Ao 19 bör i första hand ifrågakomma taxeringsassistenter, som befunnits särskilt dugliga i revisionsarbete. Dy­ lika tjänster bör därför inrättas tidigast under budgetåret 1962/63. Annars skulle uppbyggnaden av assistentorganisationen allvarligt försvåras. Med nu föreliggande förutsättningar bör de ifrågavarande tjänsterna utbyggas enligt följande plan. Under budgetåret 1962/63 inrättas en tjänst i vart och ett av de län som av utredningen1 hänförts till grupperna 1—3 C, d. v. s. sammanlagt 15 tjänster. Under budgetåret 1963/64 tillkommer en tjänst i vart och ett av länen i grupperna 1—3 A, d. v. s. 9 tjänster. Under budgetåret 1964/65 upp­ föres en tjänst i vart och ett av länen i grupperna 3 B—4, d. v. s. 10 tjäns­ ter. Resterande tjänster, 18 stycken, inrättas under budgetåret 1965/66. Tjänsterna som landskanslist i Ao 15 och i reglerad befordringsgång torde få inrättas när assistentorganisationen är utbyggd eller vid den tidigare tidpunkt då de kan besättas. Utredningen har till revisionsdetaljen ansett sig kunna hänföra vissa

1 Se s. 123.

154 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

landskanslister å varuskattekontoren. Erfarenheten får utvisa i vad män nämnda landskanslister kan helt utnyttjas för revisionsarbete. Vad utredningen föreslagit angående biträdespersonalen på länsstyrelser­ nas revisionsdetaljer kan jag tillstyrka. Inrättandet av de nya biträdestjänsterna synes kunna ske i den takt utredningen angivit. I enlighet härmed förordar jag, att den 1 juli 1961 inrättas en tjänst som kontorist i Ao 9 i Malmöhus län och en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län. För Stockholms, Kristianstads och Göteborgs och Bo­ hus län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Under budgetåret 1962/63 bör tillkomma en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av följande elva län, nämligen Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop­ parbergs, Västerbottens och Norrbottens län. För Malmöhus och Koppar­ bergs län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Under budgetåret 1963/64 bör inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län. För Kristianstads län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst som kansli­ biträde i Ao 7. Under budgetåret 1964/65 bör slutligen tillkomma en tjänst i Ao 10 i vart och ett av följande tre län, nämligen Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län, samt en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av Malmöhus och Älvsborgs län och två dylika tjänster i Göteborgs och Bohus län. Under nämnda budgetår bör även inrättas en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid vart och ett av följande åtta län, nämligen Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län.

Utbildningsfrågor

Taxeringskontrollutredningen Utredningen erinrar om att för behörighet att erhålla tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent eller landskanslist fordras att ha undergått den utbildning som Kungl. Maj :t bestämmer. Föreskrivna kurser för landskanslister m. fl. ordnas i länsstyrelsernas utbildningsnämnds regi. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall dessa kurser bestå i en allmän del, gemensam för båda avdelningarna vid länsstyrelse, och en speciell del dels för landskanslister på landskontor och dels för landskans­ lister på landskansli.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 155

Den första kursdelen är avsedd att lämna en allmän teoretisk grund för den fortsatta utbildningen, oavsett vilken avdelning inom länsstyrelsen landskanslisten sedermera kommer att välja. Den senare delen av kursen ägnas åt de för respektive avdelning speciella ämnesområdena. Den för landskanslister å landskontor speciella kursen omfattar sålunda bl. a. un­ dervisning i skatte- och taxeringsförfattningarna samt granskningsteknik. För tillträde till kursens allmänna del fordras viss dokumenterad kun­ nighet i bokföring men i princip ingen tidigare tjänstgöring vid länsstyrelse. För tillträde till speciell del av kursen krävs dels att ha avlagt godkända prov i de i den allmänna delen ingående ämnena och dels minst 3 års tjänstgöring inom landsstaten, varav minst 2 år vid landskontor respektive landskansli.

Genom de villkor som sålunda uppställts för behörighet till förutnämnda tjänster och genom utformningen av landskanslistkurserna har man sökt säkerställa att de ifrågavarande befattningshavarna skall ha den teoretiska bakgrund som krävs för att bemästra de med tjänsterna i fråga förknippa­ de arbetsuppgifterna. När det gäller landskanslistutbildningen måste det emellertid, enligt ut­ redningens mening, betecknas som en brist, att undervisning i revisionsteknik inte inrymts i kursplanen. Flertalet landskanslister å landskontor kom­ mer nämligen under sin tjänstetid att konfronteras med taxeringsrevision, antingen under tjänstgöring på någon av taxeringssektionens olika detaljer eller efter befordran till taxeringsassistent. Enligt vad utredningen inhämtat har det hittills inte varit möjligt att inom den nuvarande ramen för kurstiden i mera betydande omfattning bereda plats för undervisning i revisionsteknik. Den för övriga ämnen till­ mätta tiden kan inte utan avsevärt men för undervisningsresultatet kortas av. Införes en vidgad undervisning i revisionsteknik, vartill torde krävas minst 60 timmar för att nå syftemålet med undervisningen, måste därför, framhåller utredningen, kurstiden i motsvarande mån förlängas. De för landskanslister å landskansli respektive landskontor speciella kursdelarna kommer härigenom att skilja sig även med avseende på kurstidens längd. Den teoretiska utbildningen i revisionsteknik är emellertid enligt utred­ ningens mening av sådan betydelse för landskanslisternas å landskontor fortsatta tjänstgöring att ämnet under alla omständigheter bör upptagas i kursplanen. Beträffande den praktiska tjänstgöringens utformning är, framhåller ut­ redningen, endast bestämt att aspirant, som genomgått kursens allmänna del, skall beredas möjlighet att tjänstgöra inom länsstyrelsens båda avdel­ ningar och att för tillträde till den speciella delen av kursen fordras minst två års tjänstgöring inom den avdelning av länsstyrelsen som kursen avser. Det torde vara underförstått att aspiranten under denna tid skall cirkulera mellan de olika sektionerna inom avdelningen. Hittillsvarande erfarenheter av kursdeltagarnas praktiska tjänstgöring

156 Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961

utvisar betydande ojämnheter i aspirantemas tjänstgöringstider inom olika sektioner. Till en del torde detta förhållande bottna i att stundens krav på tillgång till arbetskraft mera fått fälla avgörandet vid aspirantens place­ ring till tjänstgöring än en planmässig strävan att ge aspiranten välawägda erfarenheter från de olika verksamhetsområdena inom avdelningen. Det måste emellertid enligt utredningens mening betraktas som synnerligen be­ tydelsefullt att den praktiska tjänstgöringen så ordnas och genomföres att aspiranten erhåller en i förhållande till svårighetsgraden inom de olika verksamhetsområdena lämpligt avpassad erfarenhet av områdena i fråga. En antydan om hur tjänstgöringen med hänsyn härtill bör utformas ger redan dispositionen av kursplanerna vid utbildningskurserna.

Utredningen framhåller att enligt allmänt vedertagen uppfattning läm­ nar en väl planerad och genomförd fortbildning inom ett arbetsområde ett av de väsentligaste bidragen till effektivisering av verksamheten i fråga. Inom åtskilliga grenar av det enskilda näringslivet fästes sålunda stor vikt vid utbildningsfrågor och investeras ofta betydande belopp på vidareut­ bildning av personal av olika kategorier. Även inom det statliga verksam­ hetsområdet har betydelsen av fortsatt utbildning alltmer uppmärksam­ mats. Inom landsstaten har sedan åtskilliga år tillbaka bedrivits vidareut­ bildning i olika former. Sålunda anordnas årligen i utbildningsnämndens regi studiekonferenser för landsstatstjänstemän i den högre karriären. Vid dessa konferenser, till vilka brukar kallas vartannat år tjänstemän inom landskanslier och vart­ annat tjänstemän inom landskontoren, behandlas ämnen av gemensamt intresse såsom exempelvis ny lagstiftning och dess inverkan på länsstyrel­ sens arbete. Även andra studiekonferenser med mera speciell inriktning förekommer. Utbildningsnämnden anordnar vidare med jämna mellanrum fyramånaderskurser för utbildning av taxeringstjänstemän. Sådana kurser anordnas dels för befattningshavare med juridisk utbildning inom överståthållarämbetet och länsstyrelserna och dels för befattningshavare med handelshögskoleutbildning. I de förstnämnda kurserna deltar även tjänstemän vid kammarrätten. Kursplanerna omfattar bl. a. undervisning i granskningsteknik och aktievärdering samt, beträffande de för jurister avsedda kur­ serna, bokföring och balansteknik. Särskilda regionala möten, s. k. kretsmöten, har tidigare i länsstyrelser­ nas egen regi anordnats för revisionspersonal. Därvid förekom information om aktuella nyheter och diskussioner om andra frågor av speciellt intresse för denna personalgrupp. Dylika kretsmöten anordnas numera genom för­ sorg av riksskattenämndens kontrollbyrå. Det har vidare förekommit ett antal för länsstyrelsetjänstemän speciellt anordnade kurser i arbetsledning. På senare år har påbörjats även viss utbildning av biträdespersonal inom landsstaten. Denna utbildning, som initierats av länsstyrelsernas utbild­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 157

ningsnämnd, vilken också utarbetat vissa allmänna anvisningar för dess bedrivande, ordnas av varje länsstyrelse för sig med särskilda kurser för personalen å landskansliet och inom landsfiskalsorganisationen samt sär­ skilda för personalen å landskontoret och inom häradsskrivarorganisationen. Utbildningen kan förläggas till tjänstetid. Den aVser att ge eleverna en allmän orientering rörande förvaltningen och länsstyrelsens ställning i densamma samt viss, till självstudier stimulerande kunskap om det för respektive avdelning speciella arbetsområdet. Slutligen bör till efterutbildningen även räknas den information som — i vissa län med ett betydande mått av planmässighet — sker i den formen att sektionschefer och liknande samlar sin personal för genomgång av eller på annat sätt delger dem aktuella nyheter på lagstiftningens område, rätts­ fall av prejudicerande betydelse, kammarrättens och prövningsnämndernas beslut i taxeringsmål m. m.

Utredningen konstaterar att fortbildningsverksamheten inom landsstaten hunnit jämförelsevis långt. Hittills har dock endast en typ av kurser spe­ ciellt inriktat sig på de för taxeringsrevisionen aktuella problemen. Med den betydande personalkader som, när respektive organisationer blivit fullt utbyggda, kommer att ägna sig åt taxeringsrevision och taxering samt med den snabba utvecklingen på beskattningsväsendets område är det enligt ut­ redningens mening nödvändigt att särskild uppmärksamhet fästes vid den fortlöpande vidareutbildningen av personalen på revisionsdetaljerna och inom taxeringsassistentorganisationen och att ramen för denna utbildning vidgas. Sålunda anser utredningen att, förutom de av riksskattenämndens kon­ trollbyrå återupptagna kretsmötena, i vilka all revisionspersonal inom re­ visionsdetaljerna om möjligt bör beredas tillfälle att deltaga, särskilda fort­ bildningskurser bör anordnas för taxeringsrevisorerna. Dessa kurser bör bl. a. ägnas åt studium av de möjligheter och svårigheter som utvecklingen på kontorsmaskinmarknaden medför i form av nya system för bokfö­ ring, lagerredovisning o. dyl. Vidare bör utvecklingen av metoderna för kringgående av taxeringsförfattningarna och för skattefusk samt möjlig­ heterna att uppdaga dylika företeelser fortlöpande penetreras. Utredningen anser det lämpligt att dessa kurser anordnas regionalt och under ledning av riksskattenämndens kontrollbyrå. De kunskaper som genom sistnämnda kurser förmedlas till taxeringsrevisorer bör sedan vidarebefordras till övrig revisionspersonal inom revi­ sionsdetaljerna och till taxeringsassistenterna. Detta bör ske genom i läns­ styrelsernas regi anordnade kursdagar, t. ex. en eller ett par dagar för vid länsstyrelsen placerad personal och någon dag för ute i länet stationerad personal. Slutligen bör revisorer, landskanslister och taxeringsassistenter, liksom hittills i viss utsträckning skett, fortlöpande hållas underrättade om nya bestämmelser, rättsfall av intresse o. dyl. Denna fortbildning kan ges olika former. Utredningen håller före att muntlig information i regel ger det bästa utbytet.

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Vid sidan av den fortlöpande vidareutbildning, som utredningen förordat, synes det enligt utredningen nödvändigt att övergångsvis anordna viss grund­ utbildning i revisionsteknik för personal inom landskanslistkarriären, som genomgått landskanslistkurs enligt hittills gällande kursplaner — således utan att läsa ämnet revisionsteknik — och som inte genom tjänstgöring redan satts i tillfälle att inhämta nödiga kunskaper i ämnet. Enligt utredningens mening torde denna utbildning böra omfatta minst 40 timmars teoretisk undervisning. För att i minsta möjliga mån inkräkta på det löpande arbetet inom länsstyrelserna synes kurserna böra genomföras i länsstyrelsernas egen regi och t. ex. på så sätt att endast en eller två dagar per vecka avsättes för undervisningen. Det torde få ankomma på riksskattemämndens kontrollbyrå att i samråd med länsstyrelsernas utbildnings­ nämnd utfärda närmare anvisningar angående utformningen av dessa kurser.

I fråga om biträdespersonalen ingår, framhålles i betänkandet, i de förut omnämnda fortbildningskurserna viss undervisning i taxering. Denna under­ visning torde för taxeringsassistenternas biträden utgöra en god grund för deras verksamhet under taxeringsperioden. Det är därför, framhåller ut­ redningen, angeläget att samtliga biträden åt taxeringsassistenterna beredes tillfälle att genomgå ifrågavarande utbildning. Den bör emellertid komplet­ teras med fortsatt undervisning i taxering. Denna undervisning bör enligt utredningens mening kunna bedrivas antingen på länsstyrelsen eller på de olika orter, där taxeringsassistenterna är placerade, och under ledning av därför lämpad befattningshavare inom taxeringssektionen. Därutöver bör dessa biträden meddelas undervisning med avseende på de arbetsuppgifter, som kommer att åvila dem under icke-taxeringsperiod. Då dessa arbetsupp­ gifter i stort sett kommer att sammanfalla med dem som åvilar biträdena på revisionsdetaljerna bör undervisningen vara gemensam för de båda kate­ gorierna. Utredningen anser att i detta fall formliga kurser bör anordnas vid länsstyrelsen. Dessa kurser bör ledas av lämplig befattningshavare vid revisionsdetaljen. Det bör, enligt utredningen, ankomma på riksskatte­ nämndens kontrollbyrå att lämna närmare anvisningar angående hur dessa kurser lämpligen bör utformas. Därefter anföres. Enligt utredningens förslag kommer i flertalet län revisionsdetaljerna att utrustas med personal, som i väsentlig utsträckning skall ägna sig åt utbildning och handledning av saväl personalen inom revisionsdetaljerna som inom taxeringsassistentorganisationen. För alt sätta dessa befattnings­ havare i stånd att på bästa sätt fullgöra denna viktiga del av deras arbete, bör särskild utbildning anordnas för dem. Utbildningen bör ges formen av centrala^ kurser två å tre dagar under ledning av riksskattenämndens kontrollbyra, som härvidlag har att samråda med länsstyrelsernas utbildnings­ nämnd. Efter den första kursen bör nya kurser anordnas när behov därav uppkommer t. ex. på grund av omsättning bland personalen. Under kur­ serna bör dels vissa allmänna principer för utbildning genomgås och dels genom exempelvis grupparbeten — olika problem som uppkommer i sådant sammanhang belysas. En relativt stor del av kurstiden synes böra

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 159

ägnas åt genomgång av genom riksskattenämndens kontrollbyrå tillhanda­ hållet underlag för särskilt den utbildning som, enligt vad ovan sagts, bör anordnas med biträdespersonalen inom revisionsdetaljerna och taxeringsassistentorganisationen. Utredningen konstaterar att — då det gäller utbildning av nytillkommande personal — nuvarande utbildningskapacitet inte är tillräcklig. Därefter an­ för utredningen. Enligt vad utredningen inhämtat torde det vara förenat med betydande svårigheter att i Stockholm arrangera flera kurser än vad som nu äger rum. Sådana kurser synes emellertid lättare kunna anordnas i vissa andra städer. Utredningen anser att städerna Malmö, Göteborg och Sundsvall ur nu an­ förd synpunkt skulle väl lämpa sig som platser för extra kurser. Även ur andra aspekter synes dessa städer vara lämpliga för nu angivet ändamål.

Även de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall bör, enligt utredningen, anordnas i regi av länsstyrelsernas utbildningsnämnd och om­ fatta samma ämnen som nuvarande kurser med det av utredningen föror­ dade tillägget av ämnet revisionsteknik. Skall en snabbare utbyggnad med utbildad personal kunna äga rum och utan att under tiden, intill dess ersättning med ny utbildad personal kan ske, arbetet inom landskontoren blir lidande, synes, enligt utredningen, en­ da möjligheten vara att kravet på tre års praktisk tjänst för tillträde till den speciella kursdelen tillfälligt mildras. Att korta av tiden för den teoretiska utbildningen synes inte böra komma i fråga. Mot en avkortning av tiden för den praktiska tjänstgöringen kan, fram­ håller utredningen, invändas att aspiranternas förutsättningar att på bästa sätt tillägna sig undervisningen i den speciella kursdelen i någon mån min­ skas. Vidare blir den färdigutbildade aspiranten till en början i regel inte lika användbar på de olika arbetsuppgifterna inom landskontorets verksamhets­ område som nyutbildad personal med den längre praktiska tjänstgöringen. Inriktas emellertid de särskilda kurserna och speciellt den därtill ansluj tande praktiska tjänstgöringen till en början uteslutande på att tillgodose behovet av taxeringsassistenter minskar, enligt utredningens mening, bety­ delsen av de nu nämnda invändningarna. Sålunda torde redan med nuva­ rande ordning den praktiska tjänstgöringen ge endast obetydlig erfarenhet av rörelsetaxering och taxeringsrevision. Vidare kan man, framhåller utred­ ningen, genom att anställa dessa aspiranter utanför personalplanen, varige­ nom således några tjänster inom landskontoren icke skall uppehållas av dem, bättre inrikta den praktiska tjänstgöringen på en fördjupad utbildning. En sådan form för den praktiska tjänstgöringen kommer att ställa krav på aktiva insatser även från länsstyrelsernas sida. Enligt utredningens uppfatt­ ning bör för detta ändamål en särskild utbildningsledare avdelas inom lands­ kontoret med uppgift att närmast under landskamreraren planlägga genom­ förandet av den ifrågavarande praktiska utbildningen och tillse att elever­ nas tjänstgöring ordnas så att bästa möjliga resultat nås. Utbildningsnämn­ den och kursledarna vid de särskilda kurserna bör tillhandagå utbildnings­

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ledaren med råd och anvisningar rörande den praktiska utbildningens upp­ läggning och övervakning. Enligt utredningens uppfattning bör en på så sätt utformad praktisk tjänstgöring kunna ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella kursdelen som en längre tids fullgörande av tjänst på befattningar inom olika delar av landskontoret. Emellertid kan det, framhåller utredningen, knappast vara rimligt att den som genomgått en sålunda utformad och speciellt inriktad utbildning skall vinna befordran inom landskanslistkarriären tidigare än en i övrigt jäm­ bördig kollega, som anställts vid samma tidpunkt eller kanske tidigare men genomlöpt den normala utbildningsgången. Å andra sidan måste den snabbutbildade personalen, om syftemålet med snabbutbildningen inte skall för­ felas, efter avslutad utbildning placeras till tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen. Därefter anföres. Den konflikt som sålunda uppkommer mellan rimlighetskrav och kraven på en snabb utbyggnad av nämnda organisation synes kunna lösas på föl­ jande sätt. Under de närmaste två budgetåren 1961/62 och 1962/63 inrättas inte fler taxeringsassistenttjänster än vad för närvarande gäller, d. v. s. samman­ lagt 215 tjänster. Under dessa budgetår inriktas ansträngningarna i stället främst på att dels fylla föreliggande vakanser på de nuvarande tjänsterna dels intensifiera rekryteringen och utbildningen av den personal, som er­ fordras vid full utbyggnad av assistentorganisationen och för förstärkning­ en av länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därefter sker utbyggnaden i de båda nu nämnda hänseendena successivt men företrädesvis beträffande assistentorganisationen. De befattningshavare, som genomgått utbildningskurs, befordras inte till högre tjänster inom landskanslistkarriären än inom nu gällande reglerad befordringsgång för icke-ordinarie landskanslister förrän vederbörande fullgjort sammanlagt minst tre års praktisk tjänstgöring inom landsstaten. Den personal, som genomgått de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall, placeras vid landskontoren utan att tjänsterna ännu inord­ nas i länsstyrelsernas personalplan. Under taxeringsperioden utnyttjas des­ sa befattningshavare som förstärkning inom taxeringsassistentorganisationen utan att dock bekläda taxeringsassistenttjänst. Under icke-taxeringsperiod tilldelas befattningshavarna företrädesvis arbetsuppgifter inom taxeringssektionens revisionsdetalj men de bör även vid behov utnyttjas för tjänstgöring å övriga sektioner. — Genom sistnämnda tjänstgöring kan avkortningen av den praktiska tjänstgöringen under utbildningstiden i viss mån kompenseras. — Detta arrangemang synes närmast kunna jämföras med vad som nu gäller beträffande den nyutbildade kvalificerade personalen inom exempelvis postverket. Efter 3 års sammanlagd praktisk tjänstgöring tilldelas befattningshavar­ na landskanslisttjänster inom gällande personalram i mån av tillgång till sådana tjänster eller utnyttjas som vikarier på vakanta tjänster eller på annat sätt samt får på lika villkor konkurrera med övrig personal om hög­ re tjänster. Därest teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring kombineras på ovan angivet sätt hyser utredningen inga betänkligheter mot att kravet på prak­ tisk tjänstgöring såsom villkor för tillträde till de ifrågasatta särskilda kur­ sernas speciella del avkortas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 161

Med dessa utgångspunkter har utredningen övervägt olika alternativ för den ifrågavarande praktiska tjänstgöringens ordnande och varaktighet. Ut­ redningen har härvid funnit att tiden för denna bör kunna fastställas till 19 månader, varav före tillträde till den speciella delen av kursen 11/2 må­ nad skulle fullgöras på vardera uppbördssektion och häradsskrivarkontor, 1 månad på vardera kameralsektion och prövningsnämndens kansli, 2 månader på taxeringssektions allmänna detalj och varuskattedetalj. Sedan den speciella delen av kursen avslutats, skulle 5 månaders praktisk tjänst fullgöras inom taxeringsassistentorganisationen och 7 månader på taxeringssektionens revisionsdetalj. Tidsschemat för de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall samt utformningen av den därtill anslutande praktiska tjänstgöringen kan enligt utredningens mening lämpligen utformas på i huvudsak följande sätt.

År 1 1 / 9 — 20/12 teoretiska utbildningens allmänna del År 2 2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (allmänna detaljen och va­ ruskattedetalj en) 1/3 __ 31/3 » » prövningsnämndens kansli 1/4—15/5 » » uppbördssektionen 16/5—30/6 » » häradsskrivarkontor 1/7—14/7 semester 15/7—15/8 tjänstgöring å kameralsektionen 16/8—20/12 teoretiska utbildningens speciella del År 3 2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisionsdetaljen) 1/3 __31/7 tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen (semester­ tid inkluderad) 1/8—31/12 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisiondetaljen).

Såvitt utredningen kunnat finna erfordras under de närmaste åren att tre sådan särskilda kurser i de tre städerna kommer till stånd. Påbörjas de första kurserna av detta slag den 1 september 1961 innebär detta, enligt utredningen, att bortåt 90 nya rörelsedistrikt kan betjänas av personal med tillfredsställande teoretisk underbyggnad fr. o. m. år 1963 och att samtliga rörelsedistrikt, som skall inrättas, kan betjänas av sådan per­ sonal fr. o. m. år 1964. De ytterligare 105 erforderliga taxeringsassistenttjänsterna (65 vid länsstyrelserna och 40 vid överståthållarämbetet) kan där­ för inrättas med 55 tjänster fr. o. m. budgetåret 1963/64 och med 50 tjäns­ ter fr. o. m. budgetåret 1964/65. De av utredningen föreslagna landskanslisttjänsterna inom länsstyrelsens revisionsdetaljer och motsvarande tjäns­ ter å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet bör i huvudsak ha kunnat besättas senast under budgetåret 1965/66. Det av utredningen be­ räknade totala utbildningsbehovet för den närmaste femårsperioden bör, 11 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt utredningens mening, kunna vara täckt med utgången av år 1965. Förutsättningen för dessa beräkningar är givetvis att tillräckligt antal aspiranter kan rekryteras.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om uppskov med inrättande av ytterligare taxeringsassistenttjänster har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av re­ missinstanserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att om man under någon tid underlåter att inrätta ytterligare taxeringsassistenttjänster får länsstyrel­ serna möjlighet att låta de yngre landskanslisterna förvärva ytterligare och mycket behövliga insikter i landskontorsarbetet och praktisk erfarenhet av taxeringsarbete, innan de sändes ut som taxeringsassistenter.

Beträffande de av utredningen föreslagna särskilda utbildningskurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall har de berörda länsstyrelserna gjort följande uttalanden. Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker att särskilda kurser för landskanslistaspiranter anordnas i Malmö. Lokalfrågan för kurserna kan ordnas genom stadens medverkan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att — om möjlighet icke anses förefinnas att förlägga utbildningen av all nytillkommen personal till Stockholm eller det icke anses lämpligt att bibringa sagda personal erfor­ derliga kunskaper genom korrespondensundervisning — vill länsstyrelsen självfallet icke undandraga sig den medverkan vid utbildningens genomfö­ rande, som utredningen förutsatt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län hälsar med tillfredsställelse utred­ ningens förslag till åtgärder för utbildningen och vidareutbildningen av de olika personalkategorier, som avses att knytas till taxeringsväsendet. Läns­ styrelsen instämmer vidare kraftigt i förslaget att forcera utbildningen av nytillkommande personal för möjliggörande av den önskade utbyggnaden av taxeringsorganisationen. Såvitt avser förslaget att anordna extra kurser bl. a. i Sundsvall har staden förklarat sig villig ställa lokal till förfogande och en undersökning av möjligheterna att anställa lämpliga lärare har givit ett positivt resultat. Tidsschemat för den särskilda kursutbildningen av nytill­ kommande personal anser länsstyrelsen lämpligt utformat.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av en intensifierad utbild­ ningsverksamhet. I flera yttraden uttryckes dock farhågor för den av ut­ redningen föreslagna utbyggnaden av organisationen sker för snabbt. Länsstyrelsen i Stockholms län varnar för snabb- och specialutbildning av ungdomar, tagna direkt från skolbänken. Det är enligt länsstyrelsen angelä­ get med god kvalitet på den personal som skall medverka vid effektivare

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 163

taxeringskontroll. Praktisk erfarenhet och mognad är lika nödvändiga som teoretisk utbildning och dessa egenskaper kan inte snabbförvärvas. Läns­ styrelsen betonar dock vikten av att utbildningsnämnden får möjlighet öka antalet kurser. Huruvida möjligheterna till utbildning kan underlättas ge­ nom anordnande av kurser å andra orter än i Stockholm finner länsstyrelsen mycket tveksamt. .Länsstyrelsen i Uppsala län uttrycker sina farhågor för att de extra utbildningskurserna för landskanslistpersonalen kommer att medföra att länssty­ relserna tömmes på ännu icke utbildade landskanslister och aspiranter. Länsstyrelsen skulle därför helst se att utbildningskurserna inskränktes till två ordinarie kurser under år 1961 och inställdes under år 1962. Länssiyrelsen i Östergötlands län uttalar att även om starka skäl kan anföras för en snabb utbyggnad av den nya organisationen måste länsstyrel­ sen hysa starka betänkligheter inför ett genomförande av organisationen i den takt, som utredningen tänkt sig. Enligt länsstyrelsens mening bör läns­ styrelsen ges möjlighet till friare rekryteringsmöjligheter under en betydligt längre tidsperiod än den utredningen avsett för anställningen av nu ifråga­ varande personal. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att utredningen med rätta på­ talat, att mången taxeringsassistent saknar den för tjänsten nödiga rutinen. Att så är fallet beror i främsta rummet på att utbyggnaden av taxeringsorganisationen gått i snabbare takt, än personalresurserna tillåtit. Detta förhål­ lande borde enligt länsstyrelsen mana till försiktig planering för den fort­ satta utbyggnaden. Länsstyrelsen i Kronobergs län konstaterar att utredningen räknat med ungefär 200 icke-ordinarie landskanslister å landskontor, som ännu icke er­ hållit föreskriven utbildning. Därefter torde ett icke ringa antal personer ha anställts som extra tjänstemän till följd av att anställda icke-ordinarie lands­ kanslister i reglerad befordringsgång icke kunnat erhålla befordran till nu vakanta tjänster som ordinarie landskanslister, emedan de icke fått tillfälle att genomgå föreskriven teoretisk utbildning. Därefter anföres. Den redan anställda personalen synes sålunda åtminstone i huvudsak räcka till för att besätta föreslagna nya 65 tjänster som taxeringsassistenter i länen och 89 tjänster som landskanslister inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer ävensom för att fylla redan befintliga vakanser inom taxeringsassistentorganisationen (27 stycken den 1 juli 1960 enligt bilaga 3 i betänkandet). Utbild­ ningsbehovet för redan anställda bör därför i första hand tillgodoses. Den personal, som anställes för länsstyrelsernas behov efter förslagets genomfö­ rande, torde till största delen kunna antagas komma att placeras å ickeordinarie och ordinarie landskanslisttjänster inom personalplanen. Försla­ get om utbildning av den senare kategorin bör ses mot denna bakgrund.

Länsstyrelsen framhåller att utredningen icke berört frågan om vem som skall besluta om antagande av de nya aspiranterna. Länsstyrelsen anser det olämpligt att aspiranterna omedelbart sedan de anställts skall genomgå den teoretiska utbildningens allmänna del utan att dessförinnan ha full­

164 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

gjort någon praktisk tjänstgöring. Länsstyrelsen föreslår att vederbörande länsstyrelse liksom hittills bör svara för rekryteringen av den personal, som •skall tjänstgöra hos denna och att aspiranten under minst sex månader skall tjänstgöra hos länsstyrelsen, innan han genomgår den teoretiska ut­ bildningens allmänna del. Det bör, enligt länsstyrelsen, även beaktas, att \issa vakanser å landskanslisttjänster inom personalplanen torde uppkomtna, innan vederbörande aspiranter hunnit genomgå den planerade utbild­ ningen i dess helhet. Det synes vara nödvändigt, att dessa vakanser fyllas med personer ur de nyrekryterades krets. För sådant ändamål synes, fram- > håller länsstyrelsen, viktigt, att en någorlunda sammanhängande praktisk tjänstgöring förlägges till utbildningens början. Länsstyrelsen i Gotlands län finner det i nuvarande läge välbetänkt att särskilda utbildningskurser anordnas utöver den utbildning som hittills skett i Stockholm. Länsstyrelsen finner emellertid betänkligt att utredningen före­ slagit en förkortad utbildningsgång. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens förslag till ut­ bildning under de närmaste åren av landskanslistaspiranter för rekrytering av taxeringsassistentorganisationen ställer landskontoren i en mycket svår situation. Landskanslisterna intar en nyckelposition i landskontorens arbete såsom närmaste arbetsledare för biträdespersonalen och kvalificerade med­ hjälpare åt jurister och ekonomer. Därefter anföres. _ Föreslagen befordringsgång för landskanslisterna och vikten av att snabbt fylla luckorna i assistentorganisationen torde medföra, att flertalet landskontor snabbt kommer att nära nog tömmas på landskanslister i Ao 15 och ;? befordrmgsgången. Under en övergångstid på åtskilliga år framåt skall -ii a i0n^0rei?. kunna på ett tillfredsställande sätt förrätta sitt arbete utan tillgång till nämnda personal och även ombesörja ett vidlyftigt utbildnings­ program för landskanslistaspiranter. Revisionsdetaljerna, som kommer att särskilt tyngas av arbetet med denna utbildning, skall dessutom väsentligen öka sina arbetsprestationer. Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på följder­ na av att försätta landskontoren i ett sadant läge som det här angivna. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att kostnader kommer att läggas ned på utbildning av personal utan att man dessförinnan förvissat sig om vederbörandes lämplighet för yrket. Det synes enligt länsstyrelsen önskvärt att så lång tids provtjänst föreligger före genomgång av kursens allmänna del, att mindre lämpliga aspiranter kan urskiljas och avvisas. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det förhållandet att utbildningen hittills varit centraliserad har för länsstyrelserna varit av ett betydande vär­ de. Enhetligheten i bedömningen av elevernas prestationer har sålunda va­ rit till största nytta vid tjänstetillsättningar. Såvitt länsstyrelsen kunnat fin­ na har länsstyrelsernas utbildningsnämnd i eminent grad lyckats hålla en jämn betygssättning inte bara inom årskurserna utan också årskurserna emellan. Därefter anföres. Utredningens förslag att decentralisera landskanslistkurserna innebär i sig en viss fara för ojämn bedömning. Skall en sådan decentralisering ske, måste särskilda åtgärder företagas för att åstadkomma en enhetlig bedöm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 165

ning. Slutproven i de olika kurserna bör således vara gemensamma och före-, tas samtidigt. Det kan vidare ifrågasättas om icke även delprov under kurr sernas gång likaledes skulle kunna vara gemensamma. Den slutliga bedöm­ ningen kan då ske centralt med ledning av del- och slutprov.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län skulle — såsom utredningen utformat tidsschemat för utbildningen av blivande taxeringsassistenter — de» praktiska tjänstgöringen på länsstyrelserna förläggas till sådana tider, att stora svårigheter kan förväntas uppstå, såväl då det gäller att frigöra hand­ ledare som att tillhandahålla för taxeringsassistenterna lämpliga arbets­ uppgifter. Om tjänstgöringen förskjutes ett halvår skulle dylika svårigheter icke behöva uppstå. Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att skyldigheten att ställa lämpli­ ga lärarkrafter till förfogande måste förorsaka betydande hinder och vålla stort avbräck i det löpande arbetet å härav berörda taxeringssektioner. över­ huvudtaget kommer, enligt länsstyrelsens mening, den omfattande utbild­ ningsverksamhet, som här planlagts, att vara förenad med så stora prak­ tiska svårigheter, att man med skäl måste fråga sig, huruvida en lösning efter tänkt mönster i verkligheten skall kunna genomföras. Därefter anföres. » Särskild uppmärksamhet kräver också de samordningsproblem, som upp­ kommer därigenom att vid sidan av den ordinarie utbildningsvägen för landskanslister en provisorisk snabbutbildning föreslås införd för att möj­ liggöra genomförandet av den nya reformen. Länsstyrelsen åsyftar främst det förhållandet att i tjänsten yngre, snabbutbildad personal kan bli for­ mellt behörig att inneha ordinarie landskanslisttjänster, innan i tjänsten äldre personal, som avser att gå den vanliga, längre utbildningsvägen, hin­ ner erhålla sådan behörighet. Utredningen har bemärkt problemet, men länsstyrelsen är icke övertygad om att svårigheterna kommer att undanrö­ jas genom den i betänkandet anvisade ordningen.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att den av utredningen ifrågasat­ ta utbildningsverksamheten kommer att ställa mycket stora krav på läns­ styrelserna. Dessa torde knappast kunna genomföra utbildningsprogram­ met med till buds stående personal. För att underlätta denna verksamhet, som blir likartad för hela riket, skulle, enligt länsstyrelsens mening, en vä-, sentlig arbetsbesparing vinnas om kursplaner och kompendier m. m. utar­ betas centralt och ställes till länsstyrelsernas förfogande. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner den föreslagna forceringen av utbildningen av landskanslister icke vara lycklig. Den till de särskilda kur­ serna anslutande praktiska tjänstgöringen bör, enligt länsstyrelsens mening, icke ens tillfälligt uteslutande inriktas på att tillgodose behovet av taxe­ ringsassistenter, då härigenom vederbörandes användbarhet i andra befatt­ ningar å landskontoren eller för uppehållande av tjänst som häradsskrivare måste bli alltför ringa. Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar alt även om den teoretiska utbild­ ningen möjligen skulle kunna genomföras enligt utredningens förslag, fö­

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

refaller den rutin och praktiska erfarenhet, som erfordras för taxeringsassistenttjänsterna, knappast kunna förvärvas under så kort tid, som utred­ ningen förutsatt. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att genom den av utredningen för­ ordade snabbutbildningen kommer att bildas en grupp nya landskanslister med klenare teoretisk kompetens och långt mindre praktisk erfarenhet än övriga landskanslister. Insättandet av landskanslister med så ringa prak­ tisk erfarenhet för tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen och på revisionsdetaljerna synes länsstyrelsen vara ytterst betänkligt såväl ur det allmännas som ur de skattskyldigas synpunkt. Enligt länsstyrelsens mening bör någon inskränkning i nu gällande krav å praktisk tjänstgöring för tillträde till landskanslistkursens speciella del därför icke ifrågakonuna. Länsstyrelsen i Norrbottens län räknar med att utbyggnadstiden, på grund av rekryteringssvårigheter, kommer att överskrida den föreslagna med minst ett eller ett par år. Riksskattenämnden tillstyrker den av utredningen föreslagna utbyggna­ den av taxeringsassistent- och taxeringsrevisorsorganisationen men fram­ håller att nämnden hyser tvivel om möjligheten att — såvitt gäller taxeringsassistenterna — med fasthållande av kravet på fullgod rekrytering genom­ föra utbyggnaden inom den av utredningen skisserade tiden. Överståthållarämbetet framhåller riskerna av en för snabb utbyggnad av en i och för sig synnerligen önskvärd förstärkning av revisionsavdelningarna. Det är, enligt ämbetet, av vikt, att till de grundläggande utbildningskurserna utväljas endast elever med goda förkunskaper och vitsord. Elev­ antalet torde hellre böra reduceras än fyllas av aspiranter utan fullgoda förutsättningar att tillgodogöra sig den med kurserna avsedda utbildningen. Kooperativa förbundet betonar att granskarna måste besitta sådana kvali­ fikationer, sådana kunskaper och sådan insikt i ekonomiska förhållanden att lojala skattebetalare icke vållas stora kostnader för onödiga utredning­ ar och skatteprocesser. I beaktande härav inställer sig vissa farhågor för att den nu föreslagna personalförstärkningen av mindre kvalificerad perso­ nal åtminstone övergångsvis skall föranleda olägenheter för näringslivet. Liknande synpunkter framföres av Sveriges köpmannaförbund och Skå­ nes handelskammare. Tjänstemännens centralorganisation finner det inte önskvärt, att en sär­ skild landskanslistutbildning inrättas, speciellt utformad för att snabbt till­ godose det nya behovet av taxeringsassistenter. Enligt organisationens me­ ning bör en allmän biträdesutbildning införas inom länsstyrelseorganisatio­ nen. Utbildningen bör bl. a. omfatta förvaltningskunskap, kontorsorganisation och -teknik, språkbehandling, matematik och taxeringstekniska ämnen. Syf­ tet bör vara att sätta biträdespersonalen i stånd att överta vissa sysslor från den överordnade personalen. Teoretiska moment bör på ett systematiskt sätt växla med praktisk träning. Föreningen Sveriges taxering sintendenter finner det teoretiskt möjligt att genom de föreslagna anordningarna tillskapa en landskanslistkår, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 167

inom en nära framtid kan bilda underlag för en funktionsduglig taxeringsassistentorganisation. Föreningen Sveriges landslcanslister avstyrker den ifrågasatta förkortning­ en av den praktiska tjänstgöringen. Föreningen kan inte dela utredning­ ens uppfattning att den skisserade praktiska tjänstgöringen skulle ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella kursdelen som en längre tids tjänstgöring inom olika sektioner å landskontoret. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att — för att säkerställa att man till taxeringsassistenttjänsterna skall kunna rekrytera tillräckligt kvalificerad personal — befordran till taxeringsassistent normalt bör ske från de på taxeringsrevisionen tjänstgörande landskanslisterna. Genom en sådan anordning vinnes stora fördelar. Sålunda kommer alla taxeringsassistenterna att redan, när de tillträder sina tjänster, ha viss erfarenhet av revisionsarbete, vilket arbete även giver god insikt i rörelsetaxering i allmänhet. Den av utredningen planerade utbildningen, som bland annat omfattar en kortare tids tjänstgöring på revisionsdetaljen, giver, enligt föreningens mening, icke taxeringsassistenten erforderliga kunskaper. Sådan tjänst­ göring måste omfatta ett flertal år, om utbildningen skall bli tillräcklig.

Några länsstyrelser ingår på utredningens förslag om fortbildnings­ kurser. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte denna verksamhet liksom annan utbildningsverksamhet för länsstyrelsernas personal bör stå under ledning av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, därvid självfallet sam­ råd bör äga rum med riksskattenämnden rörande revisionstekniska spörs­ mål. Länsstyrelsen i Blekinge län betonar att teoretisk undervisning, som omhänderhas av för pedagogiska problem helt främmande tjänstemän, vilka måste pressa in undervisningstimmarna i ett redan fulltecknat arbetspro­ gram, sällan lämnar avsett resultat. Ej heller får man överskatta värdet av på två å tre dagar anordnade kurser i avsikt att göra i vissa län anställd personal bättre skickad att ägna sig åt utbildning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att länsstyrelsen är väl medveten om att personalens vidareutbildning icke får försummas, om önskad effektivisering av verksamheten skall uppnås, men betonar att den­ na utbildningsverksamhet icke får bedrivas i sådan omfattning, att de egentliga arbetsuppgifterna på landskontoret blir eftersatta. Den av utred­ ningen skisserade vidareutbildningen synes emellertid enligt länsstyrelsens mening vara väl vidlyftig för att kunna genomföras utan förfång för ar­ betet.

Vissa övriga frågor rörande utbildningen har berörts i några re­ missyttranden. Riksskattenämnden anser att den personal, som avses skola sysselsättas

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med taxeringskontroll beträffande rörelseidkare, bör meddelas undervis­ ning i revisionsteknik. Nämnden anser emellertid icke att detta ämne bör inläggas i de för alla landskanslister gemensamma kurserna utan anser att blott de landskanslister, som avses skola bliva taxeringsassistenter, skall meddelas dylik undervisning och då i form av en kompletteringskurs under den tid vederbörande tjänstgör på taxeringssektionen men före provtjänst­ göringen såsom vikariatslöneförordnad taxeringsassistent. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens kritik av att nu­ varande kursplan för utbildning av landskanslister inte inrymmer under­ visning i revisionsteknik beror på missuppfattning av syftet med utbild­ ningen. Länsstyrelsen anför.

Den allmänna delen av kursplanen avses för landskanslister innan av­ görande beslut fattats på vilken avdelning, landskansli eller landskontor, vederbörande önskar tjänstgöra. På motsvarande sätt är den speciella de­ len av kursen avsedd för samtliga landskanslister å landskontoret, oav­ sett på vilken sektion vederbörande sedermera får sin huvudsakliga tjänst­ göring. Även om flertalet landskanslister å landskontor under sin karriär torde komma att fullgöra tjänst som taxeringsassistent, kan utbildningskursen rimligtvis inte vara uppbyggd speciellt för revisionspersonal utan måste vara mera allmänt hållen. En annan sak är att de landskanslister, som avses skola ägna sig hu­ vudsakligen åt taxeringsrevision, lämpligen också bör få undervisning i revisionsteknik. Denna undervisning synes lämpligen böra meddelas i sär­ skilda fortbildningskurser efter det vederbörande förvärvat någon praktisk erfarenhet under tjänstgöring å revisionsdetaljen. Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot ansluter sig till utredning­ ens förslag, att ämnet revisionsteknik skall ingå i kursplanen för lands­ kanslister. Detsamma gäller länsstyrelsen i Jönköpings län som tillägger att — eftersom en enhetlig landskanslistutbildning för landskontorets samt­ liga sektioner synes vara värdefull — man knappast kan göra ämnet val­ fritt eller till ett alternativ till annat ämne. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det nödvändigt att för landskanslistpersonal som genomgått landskanslistkurs övergångsvis anordnas dels ut­ bildning i revisionsteknik dels viss grundutbildning i ämnet bokföringsorganisation. Undervisningen i detta ämne, i vilket varje bokföringsgranskare bör besitta vissa grundläggande kunskaper, torde nämligen vara mindre väl tillgodosedd såväl inom den lägre handelsundervisningen som å landskanslistkurserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att juristpersonalen å taxeringssektionens allmänna avdelning och på prövningsnämndens kansli lämp­ ligen bör beredas tillfälle till viss tids tjänstgöring å revisionsavdelning för att därigenom erhålla tillfälle till praktisk tillämpning av sina bokföringskunskaper till gagn för det ordinarie arbetet. Föreningen Sveriges landskanslister ansluter sig till utredningens förslag att undervisning i revisionsteknik bör meddelas i den speciella kursdelen

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 169

för landskanslister å landskontor. Vidare bör undervisning meddelas i bokföringsorganisation. För att aspirant på bästa sätt skall kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen inte blott i revisionsteknik utan även i övriga ämnen är det, enligt föreningen, synnerligen angeläget att den prak­ tiska tjänstgöringen fullgöres å de olika sektionerna inom respektive avdel­ ningar. Men det är även för bedömningen av aspiranternas lämplighet för fortsatt utbildning av största vikt att den praktiska tjänstgöringen fullgö­ res på sådant sätt att en verklig prövning också sker.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd kan inte biträda utredningens förslag att vissa anvisningar för val av arbetsuppgifter under provtjänstgöringen och normer för bedömningen av sättet att fullgöra uppgifterna skulle utarbetas av, bland andra, länsstyrelsernas antagningsnämnd. Länsstyrelserna bör, en­ ligt nämndens mening, själva, obundna av anvisningar, bedöma fragan om aspirants fallenhet för arbetsuppgifterna och lämplighet för banan. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att man inte kan undgå att uppmärksamma att den utmätta aspiranttiden för den högskoleutbildade personalen är mycket kort. De arbetsuppgifter, som är förenade med tjäns­ terna, förutsätter förutom teoretiska insikter även kunnighet på det prak­ tiska planet. Sådan synes icke kunna i skälig mån inhämtas på den korta tid, som nu anslås till provtjänstgöring. Enligt länsstyrelsen bör därför tillsättning med vikariatslöneförordnande regelmässigt ske i stället för utnämning med fullmakt, om vederbörandes erfarenhet av taxeringsrevision icke är väl dokumenterad. Ifrågasättas kan, enligt länsstyrelsen, om icke genomgång av den särskilda kursen för taxeringstjänstemän i regel borde krävas som villkor för erhållande av fullmakt å förste taxeringsrevisorstjänst i högre lönegrad.

Länsstyrelsernas utbildningsnämnd har i sitt yttrande framlagt förslag till ny utbildningsplan. I yttrandet framhålles att utbildningsnämnden med hänsyn till de nack­ delar, som i olika avseenden uppkommer genom att det nu gällande nya kurssystemet redan från början skulle sönderbrytas, därest utredningens förslag skulle bifallas, låtit närmare undersöka möjligheterna att i Stock­ holm utbygga den ordinarie verksamheten för att täcka det av utredningen angivna utbildningsbehovet under den av utredningen förutsatta uppbyggnadstiden. För bedömandet av utbildningskapaciteten hos den ordinarie verksam­ heten i Stockholm anser nämnden angeläget framhålla, att omläggningen av kursverksamheten från och med den 1 juli 1960 i förhållande till tidigare ordning skapat betydligt större möjligheter att genom ett elastiskt system intensifiera verksamheten allt efter uppkommande utbildningsbehov. Där­ jämte framhålles att genom beslut om utökningen av antalet allmänna kurs­ delar under budgetåret 1960/61 och vid bifall till utbildningsnämndens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 en god grund kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Ovanstående sammanställning utvisar, att det utbildningsbehov, som enligt taxeringskontrollutredningens betänkande skulle uppgå till 500 landskanslister, kan täckas genom utbildningsnämndens ordinarie verksamhet senast den 31/12 1966, alltså ett år senare an vad utredningen föreslagit. Genom ett års förlängning av den av utredningen förutsatta tidpunkten för utbildnings­ programmets avslutande, vinnes den fördelen, att den av riksdagen år 1960 godkända nya utbildningsordningen icke behover sias sönder. Utbildnings behovet å landskanslierna synes också kunna tillgodoses inom ramen foi nämndens utbildningskapacitet. Det föreligger all anledning, att i rådande läge — därest taxeringsorganisationen skall utbyggas i föreslagen omfatt­ ning __verkligen utnyttja fördelarna i det nya elastiska utbildningssystemet. Det är ju bl. a. med tanke på sådana situationer som den förhandenvarande som det nya systemet tillskapats. Om nu såsom sammanställningen utvisar utbildningsnämnden kan i Stock­ holm genom sin utbildningsverksamhet i enlighet med fastställd studieord­ ning fram till den 31/12 1965 färdigutbilda ca 420 blivande taxeringstjänstemän och fram till den 31/12 1966 ytterligare 90 eller tillhopa 510, finns, en­ ligt utbildningsnämndens mening, icke någon anledning att igångsätta im­ proviserad utbildning av 270 elever i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Därest sistnämnda utbildning igångsättes, blir ju följden endast den, att utbild­ ningsverksamheten i Stockholm i motsvarande mån maste krympas. Med hänsyn härtill och då utredningen i allt fall icke påvisat, att den föreslagna särskilda utbildningen utanför Stockholm skulle giva bättre utbildningsresultat än den ordinarie utbildningen synes icke skäl föreligga för igångsätt­ ningen av den tillfälliga utbildningen i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Ut­ bildningsnämnden fortsätter. Ytterligare må i detta sammanhang framhållas, att den av utbildnings­ nämnden i sammanställningen angivna utbildningstakten synes giva till resultat, att flera fullt utbildade taxeringsassistenter med tillräcklig praktisk erfarenhet kommer att finnas tillgängliga för besättande av lediga taxeringsassistenttjänster de allra närmaste åren än som utredningen synes ha ansett möjligt. Jämfört med utredningens förslag kommer också en jämnare rekry­ tering att kunna ske, varjämte länsstyrelserna få större möjlighet att efter individuell prövning föreslå elever till genomgång av den speciella delen allt efter elevens praktiska erfarenhet, mognad och förutsättningar i övrigt for oenomgång av denna kursdel. Liksom tidigare bör därvid enligt gällande reg­ ler efter prövning från fall till fall kravet på tre års praktisk tjänstgöring för uttagande av elev till speciell kursdel kunna eftergivas under det att aspiranter, som inträda å landskanslistbanan direkt efter studentexamen eller examen från handelsgymnastium, allt efter sin mognad bör kunna få vänta på genomgång av den speciella delen eu något längre tid. Genom en utbyggnad av den ordinarie kursverksamheten synes man dess­ utom i någon män kunna undvika de olägenheter, som ligga i cn massrekrylering av ungdomar, vilka efter snabbutbildning och ensidig praktisk ertarenhet skola sättas att utföra ett självständigt taxeringsarbete utan den all­ sidiga läns styrelse tjänstgöring, som den ordinarie utbildningsgången förut­ sätter. Det måste nämligen anses synnerligen viktigt, att blivande taxeringstjänstemän icke blott ha fackkunskap utan även besitta mognad och äro om­ dömesgilla. Utbildningsnämnden anser sig sålunda i delta sammanhang böra allvarligt varna för alt de nyrekryterade aspiranterna redan från början

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

så gott som helt inriktas på en ensidig länsstyrelsetjänstgöring på sätt utred­ ningen föreslagit. Utöver de ovan nämnda olägenheterna skapas vid bifall till utredningens förslag en onödig och enligt utbildningsnämndens mening olämplig skiljelinje mellan olika kategorier landskanslistaspiranter, vilket utan tvekan kommer att föra med sig komplikationer beträffande turord­ ning, befordringstjänster o. d.

Vidkommande den rad samordningsfrågor, som måste uppkomma, där­ est särskild utbildningsverksamhet skulle igångsättas på de av utredningen föreslagna orterna utom Stockholm, framhåller utbildningsnämnden föl­ jande.

För närvarande bedrives utbildningsnämndens kursverksamhet under en­ hetlig ledning. I den mån dubblerade kurser förekomma, ske studierna pa­ rallellt; ofta undervisar en och samma lärare i båda kurserna, tentamensskrivningarna ske samtidigt och proven äro gemensamma. Genom dessa an­ ordningar underlättas bl. a. en enhetlig betygsgivning. — Därest de före­ slagna kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall komma till stånd, skapas åtskilliga problem när det gäller t. ex. frågan om enhetlig undervisning och betygsgivning, vilka komma att ställa stora krav på den centrala kursledning­ en i Stockholm. Utredningen har icke närmare ingått på dessa problem, vilka dock icke böra underskattas. I allt fall måste en betydligt kraftigare förstärk­ ning av den centrala kursledningen ske än vad utredningen synes ha räknat med. I vad gäller frågan om anskaffning av lärare kan konstateras, att ingen större svårighet föreligger att i Stockholm till nämnden knyta goda lärare i de flesta ämnena. Vid en måttlig utbyggnad av verksamheten i Stockholm torde icke uppkomma några nämnvärda lärarproblem. Lärarkrafterna i spe­ ciella delens ämnen — vilken kursdel är den känsligaste i detta avseende — kunna liksom f. n. rekryteras från kammarrätten, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, mellankommunala prövningsnämnden, Stockholms stads uppbördsverk m. fl. verk och myndigheter. I viss utsträckning torde lärare även kunna erhållas från riksskattenämnden och bland regeringsrättssekreterarna. God tillgång å specialföreläsare finns därjämte bland de olika sakkunniga, som vistas i Stockholm för kommittéarbete o. d. — Ut­ bildningsnämnden anser sig därför böra framhålla, att läraranskaffningen i Stockholm vid° en utbyggnad där icke torde komma att föranleda några nämnvärda svårigheter. Det förutsättes dock att lärararvodena i viss ut­ sträckning höjes. Annorlunda torde det uppenbarligen komma att förhålla sig å de av utredningen föreslagna kursorterna. Helt säkert komma lands­ kontoren i Malmö, Göteborg och Härnösand att bliva utomordentligt hårt belastade, enär huvuddelen av lärarna i den speciella kursdelens ämnen mås­ te förutsättas bliva rekryterade därifrån.

Vad beträffar lokalfrågorna får det — framhåller utbildningsnämnden — anses riktigt, att deras lösande genom spridningen av verksamheten till ett flertal orter blir lättare än vid koncentration till Stockholm. Utbildnings­ nämnden har emellanåt haft vissa svårigheter att för sin verksamhet skaffa lämpliga lokaler i Stockholm. Dessa svårigheter bestå. Vid en måttlig ut­ byggnad av verksamheten i Stockholm torde lokalfrågorna dock kunna lösas. Vidkommande ämnet revisionsteknik har, framhåller utbildningsnämn­ den, utredningen påtalat, att det är en brist, att ämnet endast i obetydlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 173

omfaltning givits utrymme inom nuvarande kursplaner. Utbildningsnämn­ den kan för sin del vitsorda, alt undervisning bör ske i nämnda ämne. Dylik undervisning synes dock lämpligen böra givas i form av fortbildningskurser och icke insprängas i landskanslistkursens speciella del. Nämnden är för sin del icke beredd att nu taga ställning till det lämpliga timantalet. Dylik fort­ bildningskurs torde dock i allt fall icke böra omfatta längre tid än två veckor. Därefter anföres. Vad angår vidareutbildning i övrigt av taxeringspersonal, har utredning­ en framlagt en rad förslag till sådan utbildning. Utredningen har dock i dessa avseenden icke gjort någon detaljutredning. Utbildningsnämnden har därför icke haft möjlighet att närmare granska förslagen. Utbildningsnämn­ den får dock uttala, att det vore av stort värde om dylik vidareutbildning an­ ordnas i större omfattning än för närvarande. Vissa av de föreslagna utbildningskurserna synes enligt utbildningsnämn­ dens uppfattning falla inom ramen för nuvarande utbildningsverksamhet. Så bör de föreslagna kurserna för utbildningsledare hänföras till de nuvarande arbetsledarekurserna. De föreslagna fortbildningskurserna för taxeringsrevisorer synes böra anordnas i den ordning, som nu gäller för de s. k. studie­ konferenserna för landsstatstjänstemän i allmänhet och faller inom ramen för dessa konferenser. Av samordningsskäl är det nödvändigt, att all utbildning och fortbild­ ning sker under ledning av utbildningsnämnden och i dess regi, i förekom­ mande fall efter samråd med riksskattenämnden. Vad av utredningen utta­ lats om att riksskattenämndens kontrollbyrå skulle i vissa avseenden bliva ett slags utbildningsorgan kan sålunda icke tillstyrkas av utbildningnämn­ den. Avslutningsvis finner sig nämnden böra framhålla, att en nyrekrytering av den omfattning, som föreslagits av utredningen, icke torde kunna ske i den förutsatta takten utan fara för en kvalitetsförsämring inom landskanslistkåren. Vidare är det enligt nämndens mening att föredraga, att all re­ krytering av landskanslistkåren sker genom länsstyrelserna i enlighet med gällande ordning.

Departementschefen

Frågan om i vilken takt taxeringsassistentorganisationen och landskans­ listkåren på länsstyrelsernas revisionsdetaljer lämpligen kan utbyggas har behandlats redan tidigare. Vad jag där förordat innebär, att ett stort antal tjänster inom landskanslistkarriären kommer att tillsättas under de när­ maste åren. En förutsättning för att den avsedda utbyggnadstakten skall kunna hål­ las är att utbildningsverksamheten intensifieras. Utredningens förslag i den­ na del, som mött viss kritik, bygger på den uppfattningen att en tillräcklig utökning av den kursverksamhet som länsstyrelsernas utbildningsnämnd bedriver i Stockholm inte skulle vara möjlig; förslaget innebär därför att regionala kurser skulle anordnas. Länsstyrelsernas utbildningsnämnd bar emellertid i sitt remissyttrande påvisat, att en avsevärd utökning av kursverksamheten i Stockholm kan

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ske. I anslutning härtill har nämnden framlagt en ny utbildningsplan för landskanslister och taxeringsassistenter. Enligt nämndens förslag skulle visserligen det utbildningsbehov, som utredningen räknat med, vara täckt först den 31/12 1966, i stället för den 31/12 1965 enligt utredningens ut­ bildningsplan. Utbildningsnämndens förslag har emellertid så väsentliga fördelar — bl. a. därigenom att det innebär bättre garantier för en god utbildningsstandard — att jag anser mig böra tillstyrka att kursverksamheten genomföres enligt detta förslag. Det är, som utredningen betonat, angeläget att även kursverksamheten för biträdespersonalen utvidgas och att vidareutbildningen av taxeringspersonalen intensifieras i möjligaste mån. Det synes dock ofrånkomligt att denna utbildningsverksamhet samordnas, och den bör därför, som ut­ bildningsnämnden föreslagit, ske i dess regi, i förekommande fall i sam­ råd med riksskattenämnden.

Taxeringssektionema i övrigt

Taxeringskontrollutredningen Utredningen konstaterar med ledning av vissa sammanställningar, att antalet till prövningsnämnderna inkomna och av nämnden avgjorda mål och ärenden under åren 1958 och 1959 något minskat i förhållande till mot­ svarande antal under åren 1953 och 1954. Minskningen ligger enligt utred­ ningen helt på besvär anförda av skattskyldiga. Förlängningen av tiden för taxeringsnämndernas arbete genom 1956 års taxeringsreform och de lokala skattemyndigheternas övertagande av längdföringsarbetet — vilket medfört att taxeringsnämnderna haft mer tid till effektiv granskning av deklarationerna — har enligt utredningen i fråga om besvärsmålen endast inneburit att de allra enklaste målen minskat i an­ tal, under det att de ur arbetssynpunkt medelsvåra och svårare målen — enligt länsstyrelsernas uppfattning —- fortfarande uppgår till i stort sett samma antal som före taxeringsreformen. Utredningen framhåller vidare att den numera klart utformade partställningen och processföringen i öv­ rigt i prövningsnämnderna i allmänhet torde ha medfört behov av större arbetsinsats från taxeringsintendenternas och deras medhjälpares sida. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att den minskade besvärsfrekvensen allmänt sett inte inneburit någon mera påtaglig minskning i taxeringssektionernas arbetsbörda, när det gäller besvärsmålens handläggning. Detta konstaterande får enligt utredningen inte fattas så att på de länssty­ relser, där besvärsmålen minskat mest, arbetsbördan skulle vara densam­ ma som tidigare. Den minskning av arbetsbördan, som otvivelaktigt där skett, motsvaras emellertid av en ökad arbetsbörda på andra länsstyrelser, där besvärsmålen inte minskat i samma grad eller där antalet mål varit i stort sett detsamma som under åren före taxeringsreformen eller t. o. m. större.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 175

Om arbetsuppgifterna å taxeringssektionerna anför utredningen vidare bl. a. följande. Såvitt utredningen kunnat finna kommer utredningens olika förslag att föranleda ökade anspråk på arbetsledning och samordning beträffande ar­ betsuppgifterna på taxeringssektionerna. Särskilt framträdande torde be­ hovet av samordning bli när det gäller den »offensiva» verksamheten, som ju inte omfattar enbart taxeringsrevisioner utan även all annan eftergranskning av åsatta taxeringar. Utredningen håller för sannolikt att lednings- och samordningsuppgifterna i fortsättningen kommer att bli så omfattande att taxeringsintendenterna i flertalet län inte hinner ägna sig åt prövningsnämndsmålen i större utsträckning, i varje fall beträffande sådana mål i vil­ ka skattskyldig anfört besvär. Processföringen i dessa mål torde i stället få överlämnas till andra befattningshavare. Utredningen har vidare förordat att den kvalificerade personalen på revisionsdetaljerna i fortsättningen inte skall tagas i anspråk för taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmålen. Såsom tidigare anförts torde detta förslag, därest det genomföres, innebära att sammanlagt ca 15 med sådana uppgifter nu sysselsatta årsarbetskrafter på länsstyrelserna kom­ mer att frigöras för taxeringsrevisionsverksamhet. Enligt utredningens upp­ fattning måste taxeringssektionernas »allmänna detaljer» med hänsyn här­ till erhålla viss förstärkning med för taxeringsintendentsgöromål lämpliga befattningshavare, därest handläggningen av besvärsmålen inte skall bli lidande.

Utredningen framhåller att en intensifierad taxeringskontroll medför att antalet taxeringsintendentsbesvär ökar. Vid fullt genomförd organisation enligt utredningens förslag beräknar utredningen ökningen av taxeringsintendentsbesvären i prövningsnämnderna till minst 30 procent i förhållande till nuvarande antal. Eftersom processföringen i de mål, som hos prövnings­ nämnderna anhängiggöres från det allmännas sida på grundval av verk­ ställda taxeringsrevisioner, enligt utredningens uppfattning inte bör hand­ has av personalen på revisionsdetaljerna, kommer de ökade arbetsuppgif­ terna att helt falla på taxeringsintendenterna och dessas närmaste med­ hjälpare inom de »allmänna detaljerna». Processföringen i flertalet av dessa mål är ofta så komplicerad att densamma knappast kan anförtros andra än de mest kvalificerade befattningshavarna inom detaljen. Beträffande de biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren har utredningen funnit att dessa befattningshavare — med undantag för föreståndarna å varuskattekontoren i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — i betydande omfattning synes kunna utnyttjas även för taxerings­ intendentsgöromål beträffande besvärsmål i fråga om den årliga inkomstoch förmögenhetstaxeringen. Utredningen har beräknat den årsarbetskraft som biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren sålunda skulle kunna tillföra »allmänna detaljen» till i Älvsborgs län 3/12 årsarbetskraft; i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings och Kristianstads län 4/12 års­ arbetskraft; i Värmlands län 5/12 årsarbetskraft;

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

i Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län 6/12 årsarbetskraft; i Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbot­ tens län 7/12 årsarbetskraft; i Kronobergs län 8/12 årsarbetskraft; och i Uppsala, Blekinge och Jämtlands län 9/12 årsarbetskraft. Angående personalbehovet på taxeringssektionernas »allmänna detaljer» konstaterar utredningen sammanfattningsvis. Därest utredningens förslag till en effektivare taxeringskontroll genomfö­ res, måste en förstärkning ske även av taxeringssektionernas »allmänna detaljer». Denna förstärkning bör enligt utredningens mening komma till stånd genom att dessa detaljer tillföres fler akademiskt skolade befattnings­ havare, åt vilka kan anförtros uppgiften att fullgöra taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål. Förstärkningen bör alltså innefatta fler biträdande taxeringsintendents- och taxeringsinspektörstjänster. Utredning­ en vill särskilt understryka att vid utökningen av de »allmänna detaljernas» personal huvudvikten lägges på sådan personal, som självständigt kan full­ göra taxeringsintendentsgöromål.

Organisationsnämnden Organisationsnämnden framlägger i sin rapport till att börja med vissa förslag till ändringar i olika avseenden i fråga om arbetsuppgifter, som nu i regel ankommer på taxeringssektionens allmänna detalj. Dessa förslag, som icke i detta sammanhang skall närmare beröras, kräver enligt nämn­ den inte någon ändring i fråga om den principiella utformningen av perso­ nalorganisationen på den allmänna detaljen. Under taxeringsintendenten bör således enligt nämndens förslag inom den allmänna detaljen alltjämt finnas biträdande taxeringsinlendenter —- endast inom vissa län -—• förste taxeringsinspektörer, taxeringsinspektörer samt landskanslist- och biträdespersonal. Organisationsnämnden tar upp frågan om delegering av intendentsgöromål till länsrevisor och förste taxeringsrevisor och konstaterar att delege­ ring till ifrågavarande befattningshavare i princip synes böra begränsas till vad som framstår såsom absolut nödvändigt. Beträffande delegeringen i övrigt framhåller nämnden att — vad avser delegering till biträdande in­ tendenter, förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer — det är angeläget att denna möjlighet utnyttjas i största möjliga utsträckning. Sär­ skilt inom de större länen är det sålunda enligt nämndens mening önskvärt att taxeringsintendenten får ökade möjligheter att leda och övervaka arbe­ tet inom taxeringssektionen i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt inom respektive län. Beträffande landskanslistpersonalens deltagande i handläggningen av besvärsmålen till prövningsnämnden anser organisationsnämnden att denna medverkan givits en sådan omfattning att de befattningshavare, till vilka taxeringsintendentens åliggande i detta sammanhang delegerats, huvudsak­

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961 177

ligen utövar en granskande verksamhet av landskanslisternas arbete. Vad avser mer kvalificerade mål kan lämpligheten av en sådan ordning ifråga­ sättas. Det torde knappast befrämja ett effektivt utnyttjande av tillgänglig personal utan snarare medföra dubbelarbete om till landskanslister över­ lämnas andra arbetsuppgifter än sådana för vilka vederbörande besitter er­ forderlig kompetens. Beträffande mer kvalificerade mål torde det därför medföra arbetsbesparing om vederbörande fungerande intendent i sådant mål själv upprättar yttrande, besvärsskrivelser etc. Organisationsnämnden konstaterar att förste landskanslisten å taxeringssektionen huvudsakligen varit sysselsatt med att verkställa utredningar och upprätta förslag till taxeringsintendentens yttrande och besvär i prövningsnämndsmål d. v. s. i stort sett samma slags göromål som utföres av tidigare nämnda landskanslister. Enligt länsstyrelseinstruktionen åligger det förste landskanslist bl. a. att som arbetsledare efter sektionschefens anvisningar leda och fördela den honom underställda personalens arbete. Organisations­ nämnden föreslår att förste landskanslisten i ökad utsträckning utnyttjas för att biträda intendenten vid arbetsledningen i första hand med avseende på landskanslist- och biträdespersonalen vid den allmänna detaljen. Förste landskanslisten torde därjämte bl. a. böra leda och med hjälp av erforder­ lig landskanslist- och biträdespersonal ombesörja den eftergranskning av deklarationsmaterialet, som avses skola ske vid allmänna detaljen, ävensom biträda taxeringsintendenten i vad avser den till de lokala skattemyndighe­ terna förlagda eftergranskningen och därav påkallade åtgärder. Organisationsnämnden har företagit vissa undersökningar för att utröna tidsåtgången för olika arbetsuppgifter vid bl. a. taxeringssektionens allmän­ na detalj. Härom anför organisationsnämnden följande.

Vid undersökningarna har företagits en detaljerad kartläggning av arbe­ tet vid taxeringssektionens allmänna detalj samt prövningsnämndskansliet vid tre länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads och Värmlands län. Denna undersökning har tillgått så, att samtliga befattnings­ havare intervjuats om sina arbetsuppgifter och om tidsåtgången för fullgö­ randet av dessa. Särskild uppmärksamhet har härvid ägnats åt arbetsupp­ gifterna vad avser handläggningen av besvär och framställningar till prövningsnämnd med hänsyn till att dessa arbetsuppgifter utgöra den domine­ rande delen av arbetet vid de nämnda organisationsenheterna. Bedömningen av arbetsinsatsen för handläggningen av nämnda ärenden vid envar av de tre nämnda länsstyrelserna har skett på grundval av etthundra under 1958 diarieförda ärenden, vilka utvalts med hjälp av slumptabell. Dessa ärenden har följts upp arbetsmoment för arbetsmoment enligt den vid respektive länsstyrelse tillämpade arbetsgången. För varje arbetsmoment har vederbö­ rande handläggande befattningshavare i första hand fått bedöma de uttagna ärendenas svårighetsgrad (svår, mcdclsvår respektive lätt). Härvid har för­ utsatts, att tidsåtgången för ifrågavarande handläggning avgör svårighets­ graden. Den erhållna procentuella fördelningen av de utvalda ärendena efter svårighetsgrad torde med 95 % sannolikhet icke avvika från det sanna vär­ det med mer än ± 2 %. Det må nämnas, att överensstämmelsen mellan de tre länen i här nämnt avseende också är god. Med ledning av de utvalda 12 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

178 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ärendena bär vidare i samråd med vederbörande befattningshavare bedömts den genomsnittliga tidsåtgången vid olika arbetsmoment för ett svårt me­ delsvart respektive lätt besvärsärende. I fråga om övriga förekommande arbetsuppgifter, som icke direkt avsett besvärsärenden, har tidsåtgången per år för utförande av viss arbetsuppgift tramraknats med utgångspunkt från i samråd med vederbörande befattnings­ havare uppskattade värden per dag, vecka eller månad beroende på arbets- UPPS1”01™ frekvens under året.

or spilltid m. m., inalles 37,5 %, har det totala antalet arbetstimmar per år ramraknats och fördelats på olika befattningshavare (personalkategorier) respektive pa olika arbetsuppgifter.

Den utförda undersökningen har enligt nämnden givit vid handen att hos de tre ifrågavarande länsstyrelserna en mycket betydande del av arbetsmäng­ den avser handläggningen av besvärsärendena. Vidare har framkommit, att vad avser akademiker och landskanslister vid allmänna sektionen samman­ tagna till en grupp, arbetstiden för arbetsuppgifter vid sidan av besvärsrutinen väsentligen synes vara beroende av antalet besvärsärenden. Sättes för nämnda personal antalet arbetstimmar avseende övriga arbetsuppgifter i relation till antalet besvärsärenden erhålles enligt organisationsnämnden i stort sett samma värde för de tre ifrågavarande länsstyrelserna. Å andra sidan föreligger icke obetydliga avvikelser de tre länen emellan vad avser ar­ betsfördelningen mellan de nyssnämnda personalkategorierna. Vid bedömandet av personalbehovet för taxeringssektionens allmänna de­ talj har organisationsnämnden huvudsakligen utnyttjat det undersöknings­ material (avseende tidsuppgifter och övriga uppgifter), som erhållits vid en av de tre undersökta länsstyrelserna. Vidare har beräkningarna av ar­ betsmängden skett med utgångspunkt från antalet besvärsärenden som in­ kommit till respektive prövningsnämnd under kalenderåret 1959. Beträf­ fande övriga faktorer, som inverkar på bedömningen av personalbehovet, konstaterar organisationsnämnden följande.

Personalbehovet för den eftergranskning av deklarationer, som avses skola ske vid_taxeringssektionens allmänna detalj, har bedömts med hänsVn till avhPhJL? av ,deklarationsmatenalet årligen granskas. Vid bedömningen av behovet av akademikerpersonal vid nämnda detalj har förutsatts, att revisionspersonalen icke i nämnvärd grad skall tagas i anspråk för taxeringslntendentsgoromål avseende besvärsmålen. Vidare har endast i begränsad utsträckning ansetts böra beaktas, att den biträdande taxeringsintendenten a \aruskattekontoret i vissa lan torde kunna utnyttjas jämväl för arbetsuppgifter inom den allmänna detaljen. Enär en närmare genomgång av arf länsstyrelser icke gjorts, har beräkningen av perfonalbeo\et självfallet måst goras mer eller mindre schematiskt. Verkningarna av de förslag till arbetsförenkling m. in. som redovisats äro också svårbedombara och påverka for övrigt i olika grad arbetet vid olika länsstyrelser Jamfort med nuvarande förhållanden torde emellertid resultatet avteräknmgarna innebara en bättre anpassning av personalorganisationen efter ladande arbetsbelastnmg. För närvarande synes det föreligga icke obetvdböa skillnader lanen emellan i här nämnt avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 179

Organisationsnämnden har beträffande taxeringssektionens allmänna de­ talj gjort sammanställningar av personalbehovet samt personalens fördel­ ning efter lönegrad. Dessa sammanställningar, vilka utökats med länssty­ relsernas förslag i förevarande hänseende, torde såsom Bilagor 11 a —c få fo­ gas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Såsom kommentar till de i bi­ lagan lämnade uppgifterna anför organisationsnämnden. För taxeringssektionens allmänna detaljer innebär den föreslagna perso­ nalorganisationen en ökning av antalet akademikertjänster med inalles 22. Dessa nytillkomna tjänster har ansetts böra placeras i lönegraderna 21, 23 och 26 med hänsyn till de förslag som framlagts rörande arbetsfördelning­ en vid denna detalj. I fråga om landskanslistpersonalen föreslås en minsk­ ning med ca 9,5 personer, i huvudsak avseende s. k. övrig personal och främst betingad av det arbetsbortfall som uppkommer vid genomförandet av förslaget att överflytta eftergranskningen avseende överskjutande skatt till lokal skattemyndighet. Vad angår biträdespersonalen innebär den före­ slagna organisationen totalt en kvalitativ och kvantitativ förstärkning. Ök­ ning av antalet kontoristtjänster motiveras främst av att inom vissa län dylik personal avses skola utföra bl. a. eftergranskning av deklarationer. Organisationsnämnden framhåller att — därest taxeringskontrollutredningens förslag till effektivare taxeringskontroll skulle genomföras — det icke synes osannolikt, som utredningen tidigare framhållit, att antalet taxeringsintendentsbesvär till prövningsnämnderna i genomsnitt kommer att öka med minst 30 procent i förhållande till nuvarande antal.

Remissyttrandena Vad taxerin g skont rollutredningen uttalat angående per­ sonalbehovet å taxeringssektionens allmänna detaljer har berörts i några remissyttranden. I anledning av utredningens uttalande att den akademiskt skolade perso­ nalen vid allmänna detaljen framdeles kan behöva utökas anför länsstyrelsen i Jämtlands lön. Vid bedömandet av arbetsbördan å taxeringssektionens allmänna de­ talj måste beaktas dels att antalet besvär av taxeringsintendenten måste an­ tagas komma att öka på grund av tillkomsten av den intensifierade taxe­ ringskontroll, som åsyftas i utredningens betänkande och dels på grund av att, oavsett om vederbörlig föreskrift i länsstyrelseinstruktionen ändras eller icke, bestyret att utföra det allmännas talan i taxeringsmål i högre grad än för närvarande kommer att åvila den juridiskt skolade personalen å den allmänna detaljen. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det är nödvändigt att taxeringssektionernas allmänna detaljer, för att de tillfredsställande skall kun­ na fullgöra på dem ankommande uppgifter, tillföres tillräckligt antal högre befattningshavare med akademisk skolning. Vid den allmänna varuskattens införande förutsattes att föreståndaren för varuskattekontorct även skulle som taxeringsintendenl kunna föra det

180 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

allmännas talan i besvärsmål rörande annan taxering än varuskattetaxeringen. Vad taxeringskontrollutredningen uttalat härom har berörts i någ­ ra remissyttranden, i vilka framhållits att det icke är realistiskt att räkna med en arbetsinsats på andra områden från dessa tjänstemäns sida i den omfattning som utredningen gjort. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför. Utredningens beräkning beträffande vilken »årsarbetskraft» biträdande taxeringsintendenten å varuskattekontoret skulle motsvara vid fullgörandet av taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål synes väl optimis­ tisk. För närvarande torde dessa befattningshavare nödgas att nästan helt ägna sig åt ledningen av varuskattekontoren, men även sedan initialsvårig­ heterna övervunnits, kommer detta arbete antagligen att kräva mer tid än utredningen antagit.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län samt av riksskatte­ nämnden. För att möjliggöra att biträdande taxeringsintendenten å varuskatte­ kontoret utför arbete åt allmänna detaljen i den utsträckning utredning­ en föreslagit torde det enligt länsstyrelsen i Hallands län vara nödvändigt att det å varuskattekontoret finnes personal som kan handlägga ärenden mera självständigt. Därtill torde enligt länsstyrelsen den å varuskattekon­ toret tjänstgörande landskanslisten vara den mest skickade. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer delar icke utredningens mening att arbetsuppgifter inte i ökad utsträckning skulle kunna överlåtas till landskanslistpersonal. Föreningen anför. Detta resonemang står i kontrast till vad utredningen anfört beträffande möjligheterna att utnyttja landskanslister för taxeringsrevision. Det är all­ mänt känt, att det på taxeringssektionens allmänna detalj förekommer ru­ tinmässiga arbetsuppgifter i betydligt större omfattning än inom revisionsdetaljen. Utredningens förslag att icke öka antalet landskanslister på den allmänna detaljen men väl på revisionsdetaljen innebär enligt föreningens mening en undervärdering av arbetet med taxeringsrevisioner.

Vissa länsstyrelser har anfört kritik över organisationsnämnd e n s beräkningsgrunder vid uppskattningen av personalbehovet. Läns­ styrelsen i Älvsborgs län anser sålunda, att antalet under år 1959 inkomna besvär inte kan vara någon rättvisande grund vid bedömning av detta be­ hov. Länens allmänna struktur uppvisar inbördes stora differenser, och dessa skillnader avspeglar sig merendels i taxeringsmålens art och svårig­ hetsgrad. Mera ingående undersökningar av taxeringsmaterialet hade enligt länsstyrelsen därför bort ske för uppnående av en rättvisare avvägning länen emellan av personalbehovet. Länsstyrelsen i Kristianstads län reser också invändningar mot metoden att lägga antalet besvärsärenden år 1959 till grund för beräkningen av per­ sonalbehovet. Länsstyrelsen konstaterar att antalet besvär inom länet un­ der de sista åren varit lågt i jämförelse med många andra län och fortsätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 181

Diarieföring kan emellertid ske på olika sätt. Här i länet diarieföres icke särskilt sådana besvär, som av taxeringsintendent anföres i samband med besvär av skattskyldig, vilket torde ske å andra länsstyrelser. Ej heller diarieföres som besvär vissa skrivelser och deklarationer inkomna efter det taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete. Framställning om efter taxeringar av en skattskyldig för fem år upptages endast som ett ärende medan dylik framställning annorstädes lärer diarieföras som fem ärenden. Så länge diarieföring av besvär och framställningar till prövningsnämnden icke sker enhetligt de olika länen emellan, synes enbart antalet diarie­ förda sådana besvär och framställningar icke utgöra en lämplig eller rätt­ vis grund för bedömningen av taxeringssektionernas i de olika länen perso­ nalbehov.

Länsstyrelsen anser att — vid bedömning av personalbehovet — hänsyn bör tagas till de många och stora jordbruken i länet. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att organisationsnämnden vid beräkning av personalbehovet icke tagit hänsyn till målens svårighetsgrad samt att antalet besvärsmål varierar från ett år till ett annat. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller i sin kritik av organisationsnämndens beräkning följande. Väl kan det tänkas, att siffrorna för ett enstaka år ungefärligen motsva­ rar vad som är normalt. Men en begränsning av det statistiska underlaget till ett enda år kräver en noggrann undersökning om de faktorer som i ett eller flera län påverkat just det valda årets siffror. Dessutom måste de särskilda omständigheter, som sagda år föranlett en större eller mindre frekvens av besvär, ställd i relation till taxeringsmaterialet i första instans — vilket sy­ nes utgöra den närmast till hands liggande måttstocken för taxeringssektionens arbete — utredas och analyseras. Omfattningen av det arbete, som taxeringssektionen utför oberoende av antalet besvär till prövningsnämnden och detta arbetes avhängighet av hela taxeringsmaterialets omfattning och besvärlighet hade bort närmare klarläggas. Emot rapportens upplägg­ ning av personalbedömningen kan slutligen erinras, att specialundersök­ ningarna avsett endast tre av rikets tjugofyra län men att rapporten på grundval härav föreslår en allmän omräkning av personalbehovet.

Länsstyrelsen finner att organisationsnämndens beräkningsgrunder icke utgör ett godtagbart underlag för framlagda statförslag och föreslår att organisationsnämnden i samverkan med samtliga länsstyrelser beredes till­ fälle uppgöra nya organisationsförslag rörande taxeringssektionernas all­ männa detaljer och prövningsnämndskanslierna. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att antalet besvär i och för sig får anses vara den kanske betydelsefullaste faktorn vid personalbehovets be­ stämmande men att man icke bör bortse från att ökat antal besvär medför ökat arbete med planering, organisation och annan arbetsledning. Detta måste, enligt länsstyrelsen, beaktas vid uträkning av personalbehovet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att antalet av taxeringsin­ tendent anförda besvär är i hög grad beroende på personalförhållandena under år 1959. Länsstyrelsen finner att eu lämpligare beräkningsgrund — för bedömandet av personalbehovet — än den organisationsnämnden före-

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

slagit utgör summan avgivna självdeklarationer och antalet taxerade utan självdeklaration. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att vid beräkning av behovet av kvali­ ficerad personal hänsyn i första hand måste tagas till taxeringsmålens all­ männa svårighetsgrad och i andra hand besvärsmålens beräknade antal, me­ dan hänsyn endast i mindre grad bör tagas till statistiska överslagsberäk­ ningar. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner att tillräcklig hänsyn icke tagits till att taxeringsintendenten i länet på sätt taxeringskontrollutredningen an­ fört med hänsyn till andra alltmera betungande arbetsuppgifter endast i ringa utsträckning själv kan beräknas få möjlighet att ägna tid åt arbetet med besvärsmålen till prövningsnämnden. Länsstyrelsen i Hallands län anför i fråga om organisationsnämndens beräkningsgrunder följande. Övervägandena grundar sig på 100 slumpvis utvalda ärenden i tre län, vilka ärenden på ett närmare angivet sätt följts upp. Man kan starkt ifråga­ satta om ett så relativt ringa antal undersökta ärenden kan ge ett rättvisande resultat för den totala arbetsmängdens uppdelning i svårighetsgrader. Vad nämnden anfört härom är inte övertygande. Hur pass god överensstämmel­ sen mellan länen i fråga om den procentuella fördelningen varit anges inte heller i promemorian. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, har inte någon hän­ syn tagits till länens olika struktur. Som ett exempel på olikhet i detta hän­ seende kan nämnas att antalet egna företagare på jordbrukets område i Halland uppgår till 7,06 % av hela invånarantalet. Motsvarande procenttal är för Uppsala, Kristianstads och Värmlands län respektive 3,77, 6,17 och 5,40.

Några länsstyrelser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de förslag an­ gående personalstat för taxeringssektionernas allmänna detaljer som organisationsnämnden framlagt. Flertalet länsstyrelser har dock vissa invändning­ ar att göra mot förslaget. Av bilagorna 11 a—c, till vilka här torde få hänvisas, framgår nuvarande personaluppsättning, antalet av organisationsnämnden föreslagna tjänster samt länsstyrelsernas önskemål beträffande antal befattningshavare vid taxeringssektionernas allmänna detaljer. Beträffande de erinringar som anförts mot organisationsnämndens för­ slag må följande här återgivas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att någon medverkan från de lokala skattemyndigheternas sida vad gäller det eftergranskningsarbete som föranledes av överskottsförteckningar för närvarande icke är att påräkna. Av denna anledning finner länsstyrelsen ytterligare förstärkning — utan angi­ vande av antal befattningshavare — vara påkallad. Länsstyrelsen i Lppsala län godkänner den av organisationsnämnden fö­ reslagna personaluppsättningen under förutsättning dels att med anledning av minskat antal landskanslister anslaget till tillfällig personal uppräknas så att behovet av tillfällig kvalificerad personal, som med nödvändighet blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 183

en följd av minskningen, kan tillgodoses dels ock att minskningen i antalet kontorsbiträden i reglerad befordringsgång grundas på det förhållandet att revisionsdetaljen helt blir självförsörjande i fråga om skrivpersonal. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att personalförstärkning på taxeringssektionens allmänna detalj är nödvändig för att kunna friställa revisionspersonal från delegation och för att kunna möta de ökade arbets­ uppgifter som beräknas falla på taxeringsintendenten. I anledning härav an­ ser länsstyrelsen att ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i 21 löne­ graden bör inrättas utöver den som organisationsnämnden föreslagit. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att organisationsnämndens för­ slag att utöka antalet taxeringsinspektörer med en tjänst i lönegrad Ao 23 icke är en tillräcklig förstärkning av allmänna detaljen. Länsstyrelsen fort­ sätter.

Såsom nämnden framhållit är det önskvärt att taxeringsintendenten i de större länen får ökade möjligheter att leda och övervaka arbetet inom taxeringssektionen i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt inom respek­ tive län. Detta torde nödvändiggöra att taxeringsintendenten avlastas från ett flertal honom åvilande arbetsuppgifter och särskilt då med processföring, som för hans del omfattar mera kvalificerade besvärsmål. Att över­ föra ifrågavarande uppgifter på nu tillgänglig arbetskraft med akademisk utbildning synes med hänsyn till rådande arbetsbelastning icke böra ifrågakomma. Länsstyrelsen finner därför skäl föreligga för inrättandet av ytter­ ligare en tjänst med huvudsaklig uppgift att föra det allmännas talan i mål av mera kvalificerad natur i prövningsnämnden och bör denna befattning utgöra en biträdande taxeringsintendenttjänst i lönegrad Ao 26.

Organisationsnämndens förslag att arbe! et med eftergranskning avseende överskjutande skatt skulle överflyttas till lokal skattemyndighet innebär, enligt länsstyrelsen, icke någon minskning av arbetsuppgifterna för landskanslistpersonalen å allmänna detaljen, enär dylik eftergranskning, enligt länsstyrelsen, till största delen redan utföres av personal hos de lokala skatte­ myndigheterna. Länsstyrelsen framhåller vidare att befintligt antal landskanslister hitintills visat sig otillräckligt för beredning av besvärsmål till prövningsnämnden. Såvida landskanslisterna även skall handägga arbetet med eftergranskning av taxering, verkställd i första instans, måste detta, enligt länsstyrelsen, innebära att antalet landskanslister väsentligt ökas. Länsstyrelsen yrkar därför att landskanslisternas antal i lönegrad 9—15 icke sättes lägre än till 5 stycken mot av organisationsnämnden föreslagna 3 stycken. Med beaktande av den ökning av arbetet för biträdespersonalen som beräknas äga rum om taxeringskontrollutredningens förslag genomfö­ res anser länsstyrelsen att antalet biträden i lönegrad 1—5 bör ökas till 4 stycken mot av organisationsnämnden föreslagna 3 stycken. Länsstyrelsen i Jönköpings län har som tidigare framhållits icke ansett atl organisationsnämndens beräkningsgrunder utgör ett godtagbart under­ lag för framlagda statförslag. Länsstyrelsen påpekar atl av de fem län som beräknas erhålla fyra akademikertjänster å allmänna detaljen endast .lön­

184 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

köpings län icke tilldelats någon tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad 26. I stället föreslås Jönköpings län få en taxeringsinspektörstjänst i lönegrad 21. Länsstyrelsen framhåller att full likställighet i perso­ naluppsättning ej blott till antal utan även till sammansättning är ett rimligt krav. Länsstyrelsen i Kronobergs län har, som tidigare nämnts, ansett att anta­ let besvär inkomna till prövningsnämnden endast under ett år — i föreva­ rande fall år 1959 — icke kan läggas till grund för beräkning av antalet be­ fattningshavare vid allmänna detaljen. Hänsyn måste tagas till antalet be­ svär under ett flertal år. Länsstyrelsen konstaterar, att medeltalet för anta­ let besvär under taxeringsåren 1956—1959 för länets vidkommande är 2 349 medan motsvarande siffror för Uppsala, Blekinge och Hallands län är re­ spektive 2 642, 2 368 och 2 589. Någon större skillnad i antalet besvärsmål enligt länsstyrelsens beräkningssätt föreligger sålunda inte. Av denna an­ ledning finner länsstyrelsen det omotiverat att endast två taxeringsinspek­ törer tilldelats länsstyrelsen under det att organisationsnämnden för ett vart av övriga nämnda län föreslagit tre taxeringsinspektörer. Länsstyrelsen i Kalmar län biträder inte organisationsnämndens förslag om överförande av eftergranskningen på grund av de s. k. överskottsförteckningarna till de lokala skattemyndigheterna. Av denna anledning finnes, enligt länsstyrelsen, icke utrymme för någon minskning av landskanslistpersonalen vid allmänna detaljen. Organisationsnämndens förslag att minska antalet biträden med 2 accep­ teras inte av länsstyrelsen. Organisationsnämnden har beträffande länsstyrelsen i Gotlands län icke föreslagit någon ökning av personalen å allmänna sektionen. Länsstyrelsen yrkar att en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 23 inrättas. Läns­ styrelsen motiverar sitt förslag bl. a. på följande sätt.

Den 1 juli 1952 utökades personalen å taxeringssektionerna i länen av storleksordning närmast över Gotlands län med vardera en taxeringsinspek­ tör och från den 1 januari 1960 tillkom i ett vart av nämnda län för den allmänna varuskatten en biträdande taxeringsintendent utan motsvarighet i någotdera fallet i detta län. Ej heller vid den nu för ett flertal län plane­ rade ökningen av kvalificerad personal skulle Gotlands län tilldelas någon ytterligare befattningshavare av ifrågakomna kategorier. I

I fråga om organisationsnämndens förslag om indragning av en landskanslisttjänst i lönegrad 9—15 framhåller länsstyrelsen i Blekinge län att denna tjänst torde vara behövlig bl. a. för att möjliggöra utbildning av landskanslister och landskanslistaspiranter genom tjänstgöring vid taxeringssektionens allmänna detalj. Den enda kvarvarande landskanslisttjänsten måste, enligt länsstyrelsen, uppehållas av en på denna detalj mer fast stationerad befattningshavare, för att arbetet skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Beträffande biträdespersonalen å allmänna sektionen har organisations­ nämnden föreslagit en tjänst i lönegrad 7 och två i lönegrad 1—5. Läns-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 185

styrelsen yrkar en tjänst i lönegrad 10, en i lönegrad 7 och en i lönegiad 1—5. Länsstyrelsen framhåller att biträden med fördel sysselsatts med att handlägga enklare besvärsärenden, vilket, enligt länsstyrelsen, motive­ rar yrkandet om placering av en tjänst i lönegrad 10. Länsstyrelsen i Kristianstads län har som tidigare nämnts kritiserat organisationsnämndens grunder för beräkning av personalbehovet. Organisationsnämnden har föreslagit indragning av en taxeringsinspektörstjänst i lönegrad 21. Länsstyrelsen anser emellertid den framlagda utredningen vara alltför ofullständig för att kunna läggas till grund för en reducering av personalen. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det stora antalet ärenden gjort det nödvändigt att indela taxeringssektionens allmänna del i tre kon­ tor, varav två förestås av de båda biträdande intendenterna och det tredje av en taxeringsinspektör i 23 lönegraden. Länsstyrelsen finner det angelä­ get att denna tjänst uppflyttas till en biträdande intendentstjänst i 26 löne­ graden. Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna förstärkningen å taxeringssektionens allmänna detalj i vad avser den kvalificerade persona­ len torde vara tillräcklig om taxeringsassistenterna disponeras som läns­ styrelsen föreslagit, d. v. s. bl. a. för taxeringskontroll genom eftergranskning. Tillräckliga skäl för föreslagen minskning av antalet biträden torde, enligt länsstyrelsen, icke föreligga. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig icke kunna godkänna en reducering av antalet landskanslister från sju till fem enär, enligt läns­ styrelsen, något egentligt arbetsbortfall på grund av att eftergranskning av överskottsförteckningar skulle kunna överflyttas till lokal skattemyndighet icke väntas uppstå. Beträffande biträdespersonalen anför länsstyrelsen. Två biträden på taxeringssektionen i detta län nyttjas för utrednings­ arbeten i besvärsmål. Enligt förslaget bör det åvila taxeringssektionen att kontrollräkna deklarationer och taxeringsintendentens yttranden. Arbetet med beredningen av de skattskyldigas ansökningar om anstånd med in­ betalning av kvarskatt är synnerligen betungande. Från mitten av december till början av maj måste sålunda ett biträde — tidvis två ■— ägna sig åt dessa ärenden. Föreslaget antal biträdestjänster enligt rapporten är på grund härav icke tillfyllest för arbetets behöriga skötsel och bör utökas med åt­ minstone två. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framställer icke några erinringar mot det föreslagna antalet akademikertjänster å allmänna detaljen. Länsstyrelsen önskar emellertid en tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad 26 i stället för den av organisationsnämnden föreslagna taxeringsinspek­ törst jänsten i lönegrad 23. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser icke att organisationsnämnden vid beräkning av personalbehovet tagit hänsyn till länets speciella struktur. Länsstyrelsen framhåller att Skaraborgs län är ett utpräglat jordbrukslän

186 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

och att antalet egna företagare inom jordbruk med binäringar uppgår till inte fullt 15 procent av samtliga inkomsttagare, vilket procenttal är mer än dubbelt så stort som genomsnittet för riket i dess helhet. Därav följer, enligt länsstyrelsen, att antalet besvärsmål, avseende beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, i detta län är påfallande högt och relativt sett högre än i de flesta andra län. Dessa mål kräver, enligt länsstyrelsen, regelmäs­ sigt en helt annan arbetsinsats från taxeringsintendentens sida. Någon minskning av arbetsuppgifterna för landskanslistpersonalen å allmänna detaljen på grund av organisationsnämndens förslag att överflytta eftergranskningen i anledning av överskottsförteckningarna till lokal skatte­ myndighet synes, enligt länsstyrelsen, icke bliva fallet. Arbetet med dylik eftergranskning har nämligen, enligt länsstyrelsen, under senare är måst i det närmaste helt läggas på taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen kan där­ för icke godkänna organisationsnämndens förslag om minskning av en landskanslisttjänst. Dessutom yrkar länsstyrelsen att en tjänst såsom bi­ trädande taxeringsintendent i lönegrad 26 inrättas. Länsstyrelsen i Västmanlands län yrkar utöver organisationsnämndens förslag att en biträdande taxeringsintendentstjänst i lönegrad 26 inrättas. Därvid har, enligt länsstyrelsen, beaktats att revisionspersonalen i viss om­ fattning bör avlastas från taxeringsintendentsgöromål och att den biträdan­ de taxeringsintendenten å varuskattekontoret endast i mycket begränsad ut­ sträckning torde kunna komma att utnyttjas för sådana göromål. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, som tidigare nämnts, inte godtagit de beräkningsgrunder som organisationsnämnden tillämpat vid uppskatt­ ning av personalbehovet. I stället för antalet inkomna mål till prövningsnämnden under år 1959 anser länsstyrelsen att summan av avgivna själv­ deklarationer och antalet taxerade utan självdeklaration ger en rättvisare utgångspunkt vid bedömning av personalbehovet. Med hänsyn härtill yrkar länsstyrelsen ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 21. Länsstyrelsen biträder icke organisationsnämndens förslag att arbetet med eftergranskning i anledning av överskottsförteckningar skall överflyttas till lokal skattemyndighet. På grund härav finner länsstyrelsen att antalet landskanslister å allmänna detaljen icke kan sättas lägre än till fyra. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser sig kunna godtaga organisationsnamndens förslag angående minskning av antalet landskanslister i reglerad befordringsgång å allmänna detaljen från tre till två under förutsättning att länsstyrelsen förbehålles frihet att dirigera arbetskraften till sektion och arbetsdetalj som vid olika tidpunkter behöver förstärkning. Lansstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker organisationsnämndens förslag att lokal skattemyndighet skulle utföra viss eftergranskning av de­ klarationer samt uppsatta förslag till taxeringsintendentsbesvär. Organisa­ tionsnämndens förslag att antalet landskanslister i allmänna detaljen skulle reduceras kan inte heller godtagas. Länsstyrelsen fortsätter. Enligt taxeringskontrollutredningens förslag skulle situationen i stället bli den, att de eftergranskningsuppgifter, som f. n. utföres av taxeringsassisten-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 187

terna, skulle överflyttas på allmänna detaljen. Den erforderliga arbetskraf­ ten motsvarar 6 taxeringsasisstenters arbete under uppskattningsvis en tid av två månader. Då arbetet icke med fördel kan utsträckas på längre tid än sex månader, erfordras endast härför en ökning av antalet landskanslister på allmänna detaljen av minst 2. För tillgodoseendet i övrigt av eftergranskningsarbete av nuvarande omfattning och kvalitet fordras ytterligare minst 2 landskanslister. I stället för en minskning till 4 föreslår länsstyrelsen så­ lunda en ökning av antalet landskanslister på den allmänna detaljen till 8. Beträffande biträdespersonalen finner länsstyrelsen att skrivgöromålen kräver ytterligare ett biträde utöver det antal, som organisationsnämnden föreslagit. Länsstyrelsen i Jämtlands län har som tidigare framhållits kritiserat organisationsnämndens beräkningsgrunder vid uppskattning av personalbeho­ vet. Länsstyrelsen har särskilt anmärkt på att hänsyn icke tagits till länens struktur. Länsstyrelsen yrkar inrättandet av en tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26. Länsstyrelsen anför härom. Därest i stort sett bortses från besvärsmål avseende rörelseidkares taxe­ ring (vilka mål beredas å revisionsdetaljen, varom i detta sammanhang ej är fråga), torde man kunna förutsätta att besvärsinålen inom ett län med ett flertal stora befolkningscentra genomsnittligt äro mindre arbelskrävande än målen inom ett län med den näringsgeografiska struktur Jämtlands län ut­ visar med uppskattningsvis cirka 40 % av befolkningen sysselsatt inom jordbruk och skogsbruk. På grund av det anförda anser länsstyrelsen en personalförstärkning för länets vidkommande oundgängligen nödvändig samt att denna bör ske ge­ nom inrättande av en tjänst som biträdande taxeringsintendent i lönegra­ den Ao 26. Länsstyrelsen i Västerbottens län yrkar att kontoristtjänsten utbytes mot en landskanslisttjänst samt att en landskanslisttjänst utbytes mot en taxeringsinspektörstjänst i lönegrad 21. Länsstyrelsen finner — därest taxeringskontrollutredningens förslag genomföres — att delta kommer att medföra en utökad arbetsbörda för länets taxeringsintendenter och taxeringsinspek­ törer, vilka, enligt länsstyrelsen, för närvarande är synnerligen arbetstvngda. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att taxeringsmaterialet är av mycket bristfällig beskaffenhet, varför en väsentligt ökad eftergranskning snarast borde komma till stånd. En utvidgad eftergranskning torde med­ föra en stor ökning av antalet besvär av taxeringsintendent. Detta innebär, enligt länsstyrelsen, att behovet av personalförstärkning för såväl allmänna detaljen som prövningsnämndens kansli blir större än organisationsnämn­ den beräknat. Länsstyrelsen anser att med hänsyn till påräknelig ökning av antalet taxeringsintendentsbesvär Norrbottens län —- vad beträffar allmänna detaljen — bör tilldelas samma personalkader som Älvsborgs, Västernorrlands och Östergötlands län. Frågan om personalbehovet vid taxeringssektionernas allmänna detaljer bär berörts även av några andra remissinstanser.

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Sveriges juristförbund uttalar att de förordade organisationsförändring­ arna — taxeringsintendenten bör i större utsträckning än hittills leda och övervaka arbetet inom taxeringssektionen och revisionspersonalen bör en­ dast i undantagsfall utföra intendentsgöromål — påkallar inrättande avflera biträdande taxeringsintendentstjänster än som organisationsnämnden föreslagit. Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser att den av organisations­ nämnden redovisade personaluppsättningen å taxeringssektionernas all­ männa detalj är mycket underdimensionerad i förhållande till den föreslag­ na upprustningen å revisionsdetaljerna. Föreningen Sveriges landskanslister anhåller att högre tjänster inrättas å de allmänna detaljerna för kvalificerade befattningshavare inom landskanslistkarriären. Härom anför föreningen följande:

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande betonat, att lands­ kanslister i viss utsträckning kan sysselsättas med taxeringsrevisionsarbete och på grund härav föreslagit inrättandet å revisionsdetaljerna av bl. a. ett antal högre tjänster för kvalificerade befattningshavare inom landskanslistkarriären. Även de arbetsuppgifter å taxeringssektionernas allmänna detal­ jer som närmast ankomma å taxeringsinspektörer, äro i stor utsträckning av sådan art, att kvalificerad landskanslistpersonal med fördel kan anlitas för utförande av desamma.

Tjänstemännens centralorganisation anför liknande synpunkter och till­ lägger, att de av organisationsnämnden föreslagna tjänsterna å allmänna detaljen sålunda icke bör förbehållas personal med akademisk utbildning. Vidare anser TCO att samtliga län med undantag av Gotlands län å allmän­ na detaljen bör erhålla biträdestjänster i A 9 samt de större länen därutöver vardera en tjänst i A 10.

Departementschefen

Organisationsnämndens förslag till personalplan på taxeringssektionernas allmänna detaljer synes tillfredsställande underbyggt och innefatta en mot bakgrunden av nu föreliggande förhållanden rimlig avvägning. Jag anser mig därför i huvudsak kunna tillstyrka förslaget. Vad som anförts i vissa remissyttranden är enligt min uppfattning inte av beskaffenhet att böra föranleda någon utökning av i planen angiven personaluppsättning. Jag vill dock inte motsätta mig att i Gotlands län inrättas en tjänst som förste taxe­ ringsinspektör i Ao 21. Jag förordar vidare att följande avvikelser göres från den av organisationsnämnden framlagda personalplanen. Tjänsterna som taxeringsinspektör i Ao 19, sammanlagt tolv tjänster, ut­ bytes mot tjänster som förste taxeringsinspektörer i Ao 21. Tjänsterna som taxeringsinspektörer i Ae 19 utbytes mot tjänster som länsnotarie i reglerad befordringsgång. Antalet tjänster som förste taxeringsinspektör i Ao 21 och Ao 23 bör något omfördelas med ökat antal i den högre graden. Om det

190 Kungl. Maj:ts proposition nr iOO år 1961

tills handlagda mål och ärenden samt övriga kanslierna åvilande arbets­ uppgifter. Såvitt utredningen kunnat finna föreligger, under förutsättning att arbetsuppgifternas omfång inte påtagligt förändras, behov av komplette­ ring av personaluppsättningen å kanslierna endast i begränsad omfattning. I Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län, där prövningsnämnderna årligen har att handlägga mellan 7 000 och 10 000 mål och ären­ den, finner utredningen att behov föreligger av ytterligare akademiskt sko­ lad personal att biträda föreståndarna för prövningsnämndskanslierna. Beträffande behovet av förstärkning av landskanslistpersonalen anför ut­ redningen följande.

Utöver den nu angivna förstärkningen av prövningsnämndskanslierna i vissa län anser utredningen det angeläget att även i prövningsnämnds­ kanslierna i de län utom Gotlands som nu inte är försedda med förste landskanslisttjänster — alltså län tillhörande de nuvarande grupperna III C och D samt IV — inrättas sådana tjänster. Antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna i sistnämnda län understiger nämligen inte i så väsentlig grad antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna i län, tillhörande grup­ perna III A och B, att denna skillnad i organisatoriskt avseende mellan länen kan anses befogad. Behovet av kvalificerade biträden åt kansliernas föreståndare är enligt utredningens mening i stort detsamma i samtliga län, tillhörande grupperna III och IV. Inrättandet av ifrågavarande förste landskanslisttjänster bör föranleda motsvarande minskning i antalet landskanslisttjänster i lönegrad Ao 15.

Organisationsnämnden Organisationsnämnden framhåller inledningsvis i sin redogörelse för prövningsnämndens kansli att de förslag till arbetsförenklingar i fråga om biträdespersonalens arbetsuppgifter samt överflyttning av åtskilligt biträdesarbete till lokal skattemyndighet, som nämnden jämväl framlägger i sin rapport, icke i princip påverkar tjänsteorganisationen vid prövningsnämndernas kanslier. Nämnden fortsätter. Under föreståndaren bör sålunda förekomma juristpersonal — endast inom vissa län — samt landskanslist- och biträdespersonal. Beträffande landskanslistpersonalen ingår i denna personalkategori vid vissa kanslier också en förste landskanslist. I detta sammanhang föreslås den ändringen av tjänsteorganisationen att en sådan tjänst inrättas vid ettvart av de kans­ lier, vid vilka någon dylik tjänst nu icke finnes. Det synes sålunda angelä­ get att föreståndarna även vid dessa kanslier kunna avlastas arbetsuppgif­ ter, vilka vanligen icke kunna anförtros landskanslister eller personal i biträdeskarriären, och få ägna sin tid åt de mera kvalificerade göromålen i samband med beredningen av besvär och framställningar till prövningsnämnden ävensom lämnas möjlighet att i ökad utsträckning biträda landskamreraren med föredragning av ärenden i prövningsnämnden. Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna inom prövningsnämndens kansli framhåller organisationsnämnden följande.

Beträffande föreståndaren för kansliet har ovan framhållits önskvärdhe­ ten av att denne förbehålles de mera kvalificerade göromålen vid bered­ ningen av förekommande ärenden. Med hänsyn därtill' torde — förutom ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 191

betsledningen inom kansliet — föreståndares arbetsuppgifter främst böra bestå i att granska av underlydande personal upprättade förslag till prövningsnämnds beslut (föredragningspromemorior o. dyl.) ävensom att själv bereda vissa svårare ärenden. Däremot synes uppdraget att fungera som protokollsförare i prövningsnämnden samt därmed nära sammanhängande arbetsledande funktioner med avseende på biträdespersonalen regelmässigt böra påvila förste landskanslisten. Här åsyftas bl. a. övervakningen av framställning och expediering av föredragningspromemorior och prövningsnämndens protokoll samt ansvaret för att av prövningsnämnd beslutade taxeringsändringar bli antecknade i taxeringslängder. Förste landskanslis­ ten torde vidare böra biträda föreståndaren vid fördelning av förekomman­ de mål på de befattningshavare, landskanslister och — i vissa län — även jurister, som ha att i första hand bereda målen för beslut. Vid denna för­ delning bör såsom en särskild grupp avskiljas de ärenden, vilka anses kunna behandlas såsom enmansmål. Beredningen av dessa mål torde lämpligen böra ankomma på förste landskanslisten. Övriga ärenden fördelas i princip efter svårighetsgrad på vederbörande jurister och landskanslister. Biträdespersonalens arbetsuppgifter komma även framdeles att vara ganska ensartade och till övervägande del bestå av registrerings-, maskin­ skrivnings-, kollationerings- och expeditionsgöromål. Liksom nu bör för dessa göromål avses kansli- och kontorsbiträden samt inom de större lä­ nen även kontorister bl. a. med hänsyn till det ökade behov av arbetsled­ ning som där finnes.

Vid beräkning av personalbehovet vid prövningsnämndens kansli har organisationsnämnden tillämpat samma grunder som när det gällt att be­ döma personaluppsättningen vid taxeringssektionens allmänna detalj. För dessa grunder har redogörelse redan lämnats. Organisationsnämnden har beträffande prövningsnämndens kansli gjort sammanställningar av personalbehovet samt personalens fördelning efter lö­ negrad. Dessa sammanställningar torde såsom Bilagor 12 a —c få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Organisationsnämnden kommenterar de i sammanställningarna lämnade uppgifterna på följande sätt.

I fråga om prövningsnämndskanslierna föreslås en förstärkning av ju­ ristpersonalen vid några av de större länsstyrelserna. Beträffande Stock­ holms län må framhållas, att av föreslaget antal juristtjänster en 1/2 års­ arbetskraft beräknats behöva tagas i anspråk för arbetsuppgifter inom ka­ meralsektionen i övrigt. Landskanslistpersonalen kommer enligt förslaget att till antalet bli i stort sett oförändrad. Vid elva länsstyrelser utbytes emel­ lertid en landskanslistbefattning mot en förste landskanslisttjänst. Vad an­ går biträdespersonalen sker totalt en betydande reducering främst avseende icke lönegradsplacerad personal. Reduceringen berör till betydande del pröv­ ningsnämndskanslierna vid vissa av de större länsstyrelserna. Det må fram­ hållas, att den vid dessa prövningsnämndskanslier enligt nuläget redovisade biträdespersonalen, såvitt kunnat bedömas, torde fullgöra jämväl andra ar­ betsuppgifter inom landskontoren än de som ligga inom prövningsnämndskansliernas arbetsområde. Den för prövningsnämndskanslierna redovisade minskningen av biträdespersonalen bör därför ses mot bakgrunden av dels föreslagen bilrädespersonal för taxeringsseklionernas allmänna detaljer och för kameralsektionerna i övrigt, dels framlagda förslag till arbetsförenkling och överflyttning av vissa biträdesgöroinål till lokal skattemyndighet. I an­ slutning härtill må framhållas, att i fråga om den uteslutande vid läns­

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

styrelses deklarations- och längdarkiv sysselsatta personalen icke föreslås någon ändring. Vissa arbetslättnader kunna emellertid beräknas uppkomma för denna personal till följd av framlagda förslag rörande förvaringen av deklarationsmaterialet.

Därest taxeringskontrollutredningens förslag till effektivare taxeringskontroll genomföres finner utredningen, som tidigare framhållits, det icke osannolikt att antalet taxeringsintendentsbesvär till prövningsnämnden i ge­ nomsnitt kommer att öka med minst 30 procent i förhållande till nuva­ rande antal.

Remissyttrandena Vad taxeringskon trollutredningen uttalat angående perso­ nalbehovet å prövningsnämndernas kanslier har berörts i några remissytt­ randen. Taxeringskontrollutredningens förslag att endast prövningsnämndernas kanslier i de tre största länen bör förstärkas med akademiskt skolad perso­ nal delas icke av länsstyrelsen i Hallands län som föreslår, att på prövningsnämndens kansli i samtliga län inrättas en juristtjänst i reglerad befordringsgång. Riksskattenämnden framhåller. Man har många gånger betydande svårigheter att medhinna de kanslierna ålagda arbetsuppgifterna, varför en viss utökning av den kvalificerade per­ sonalen på prövningsnämndernas kanslier i en del fall synes erforderlig. Nämnden vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten vid vad justitieombudsmannen nyligen anfört om kravet på att förvaltningsmyndig­ heterna böra motivera sina beslut. Därest detta önskemål i full utsträck­ ning skall omsättas på prövningsnämndernas beslut i taxeringsinål och moti­ vering till besluten sålunda skall lämnas i väsentligt större utsträckning än vad som nu sker, accentueras kraven på utökning av den kvalificerade personalen. Nämnden vill här även påpeka att det ur rättssäkerhetssynpunkt icke kan anses tillfredsställande att den kvalificerade personalen — på sätt nu stundom sker — under vissa tider förflyttas från taxeringssektionerna till tjänstgöring å prövningsnämndernas kanslier. Den förordade personella utbyggnaden av kanslierna bör därför ske i sådan omfattning att detta fram, deles kan undvikas.

Vid beräkningen av personalbehovet å prövningsnämndernas kanslier har organisationsnämnden som redan nämnts tillämpat samma grun­ der som vid beräkningen av personalbehovet å taxeringssektionernas allmän­ na detaljer. Dessa beräkningsgrunder har föranlett erinringar från vissa läns­ styrelser. För de därvid framförda synpunkterna har redogörelse redan läm­ nats. Därutöver torde få återges vad länsstyrelsen i Värmlands län uttalar angående behovet av biträdespersonal på prövningsnämndernas kanslier. Länsstyrelsen anför.

Vad angår biträdesbehovet på prövningsnämndskanslierna har länsstyrelsen funnit, att detta har en mycket direkt anknytning till sättet för föredragningen i prövningsnämnden. Föredragningen försiggår i tämligen olika former på

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 193

de olika länsstyrelserna, varför en direkt jämförelse länsstyrelserna emel­ lan grundad enbart på antalet besvär är utesluten. De olika formerna av föredragning påverkar självfallet biträdesbehovet på det sättet att ett större antal biträden erfordras där utförliga promemorior upprättas än där före­ dragningen baseras exempelvis på att besvären delas upp för läsning av de olika ledamöterna och jämförelsevis knapphändiga promemorior upprät­ tas. Flertalet länsstyrelser har haft invändningar att göra mot de förslag till personalstat för prövningsnämndernas kanslier som organisationsnämnden framlagt. Av de sammanställningar, vilka som Bilagor 12 a—c fogats vid statsråds­ protokollet för denna dag, framgår nuvarande personaluppsättning, antalet av organisationsnämnden föreslagna tjänster samt länsstyrelsernas önske­ mål beträffande antal befattningshavare vid prövningsnämndernas kanslier. Beträffande de erinringar som anförts mot organisationsnämndens för­ slag må följande här återgivas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att under de närmaste åren lokal skattemyndighet endast torde kunna medverka med komplettering av besvärsakterna med deklarationer. Arbetet med längdutdrag och iordning­ ställande av besvärsakter m. m. måste, enligt länsstyrelsen, göras å prövningsnämndens kansli. Länsstyrelsen framhåller vidare att arbetet med diarierna är mycket omfattande samt att expeditionen är mycket hårt be­ lastad med att besvara förfrågningar av olika slag. Länsstyrelsen fortsätter. Enligt organisationsnämndens beräkningar skulle det vara tillräck­ ligt med bl. a. 5 kontorsbiträden på prövningsnämndens kansli i Stock­ holms län. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma erfordras redan under nuvaran­ de förhållanden minst 5 kontorsbiträden enbart på kansliets skrivcentral. Nuvarande antal biträden på kansliet måste ses mot bakgrunden av tilllämpad arbetsfördelning. Även svårigheterna för länsstyrelsen att få kun­ niga och erfarna biträden bör beaktas. Men även om antalet biträden för närvarande synes stort, är det av organisationsnämnden beräknade behovet alltför lågt. Länsstyrelsen beräknar ett ytterligare behov av minst 6 biträ­ den, varav åtminstone 2 kanslibiträden. Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att landskanslisttjänsten i reglerad befordringsgång indrages och ersättes med eu kontoristtjänst. Härom an­ för länsstyrelsen följande. En viktig förutsättning för en tillfredsställande utveckling av arbetet å kansliet är att det icke så ofta sker ombyte av befattningshavare å de tjänster, där ständigt återkommande rutingöromål av stor omfattning fö­ rekommer. Av den anledningen är det för härvarande länsstyrelse lämp­ ligare att för handhavandet av de arbetsuppgifter, som nu utföres av landskanslisl i reglerad befordringsgång och på vilken tjänst man kan förvänta ett ofta återkommande byte av innehavare anförtros en i taxeringsarbete erfaren kontorist, som kan antagas stanna väsentligt längre på tjänsten än en icke ordinarie landskanslist. Länsstyrelsen i Östergötlands län yrkar att ytterligare eu länsnotarietjänst inrättas samt att den av organisationsnämnden föreslagna kontorist- 13 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

tjänsten utbytes mot en kansliskrivartjänst. Länsstyrelsen motiverar sina förslag på följande sätt. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka, att en av prövningsnämndens huvuduppgifter är att tillgodose de skattskyldigas krav på rätts­ skydd. Uppenbarligen måste lämplig personal förefinnas i tillräcklig om­ fattning, för att denna prövningsnämndens uppgift skall kunna fullgöras på ett betryggande sätt. Med hänsyn till vad tidigare anförts beträffande det ökade antalet mål av svårare beskaffenhet, som kan förväntas vid en utbyggd taxeringskontroll, kommer även för prövningsnämndens kanslis del behovet av juridiskt utbildad personal att öka. Länsstyrelsen i Kalmar län kan icke godtaga organisationsnämndens för­ slag angående reducering av antalet landskanslister med en, enär enligt länsstyrelsen någon minskning i landskanslisternas göromål icke redovi­ sats av organisationsnämnden. Beträffande biträdespersonalens reducering från 6,5 till 4 arbetskrafter framhåller länsstyrelsen att den föreslagna arbetsförenklingen och överflyttningen av vissa arbetsgöromål icke nämnvärt torde påverka personalbehovet. Länsstyrelsen påpekar att större delen av per­ sonalen å prövningsnämndens kansli kan tagas i anspråk för komplettering av besvär (under tiden slutet av juli—början av september) utan att därvid andra arbetsuppgifter eftersättes. Med hänsyn härtill och då vid ett större antal besvär till prövningsnämnden arbetskvantiteten kommer att öka, anser länsstyrelsen, att en reducering av biträdespersonalen icke kan ske. Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker organisationsnämndens förslag beträffande biträdespersonalen endast under vissa förutsättningar. Länsstyrelsen anför härom. Ifråga om personalen å prövningsnämndens kansli i Kristianstads län föreslår organisationsnämnden den förändringen i gällande ordning att bi­ trädespersonalen i lönegrad 7 minskas från 2 st. till 1 st., men att å andra sidan biträdespersonalen i lönegrad 1—5 ökas från 2 st. till 3 st. Nämndens förslag härutinnan torde vara helt baserat på den av nämnden förordade överflyttningen av vissa biträdesgöromål från länsstyrelsen till lokal skattemyndighet. Därest dylik överflyttning av göromål skulle komma till stånd - och endast under denna förutsättning — har länsstyrelsen intet att er­ inra mot den föreslagna ändringen i personalorganisationen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att tjänsten såsom föreståndare för prövningsnämndens kansli bör uppflyttas till lönegrad 26 med hänsyn till det stora antalet ärenden som årligen behandlas å kansliet och det därmed ökade behovet av planering, organisation och arbetsledning. Av liknande skäl finner länsstyrelsen det motiverat att landskanslisten i lönegrad 19 uppflyttas till lönegrad 21. Lansstyrelsen i Hallands län anser icke någon minskning av totala antalet anställda å prövningsnämndskansliet böra komina i fråga. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar icke organisationsnämn­ dens åsikt angående föreslagen reducering av biträdespersonalen. Länssty­ relsen framhåller i detta sammanhang bl. a. följande. Elnligt länsstyrelsens mening innefattar organisationsnämndens på en jämförelsevis begränsad statistik grundade förslag om nedskärning av bi-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 195

trädespersonalens numerär icke tillräckligt hänsynstagande till de olikarta­ de förhållanden länen emellan, som betingas av prövningsnämndernas olika arbetssätt och målsättning i fråga om kontrollåtgärder m. in. Då arbetet å prövningsnämndens kansli för närvarande bereder full sysselsättning åt i genomsnitt 16 befattningshavare i biträdesgraderna (arkivpersonalen oräk­ nad) är det verklighetsfrämmande att antalet skulle kunna nedskäras till 10, i all synnerhet mot bakgrunden av att organisationsnämnden beräknar att de arbetsuppgifter, som föreslås överflyttade till lokal skattemyndighet, endast skulle kräva ett par biträdesmånader. Länsstyrelsen är, efter övervägande av de möjligheter till förenkling och arbetskraftsbesparing, som ett genomförande av organisationsnämndens för­ slag skulle medföra, beredd att tillstyrka en inskränkning av biträdespersonalens numerär till 14. En längre gående nedskärning synes under inga om­ ständigheter böra ifrågakomma förrän organisationsnämndens förslag under icke alltför kort tid prövats i praktiken. Först om då vunna erfarenheter verkligen bestyrka de av organisationsnämnden antagna rationaliserings­ vinsterna, kan frågan om ytterligare nedskärning av personalstaten slutli­ gen prövas. Länsstyrelsen i Örebro län anser att de arbetsuppgifter, som åvilar före­ ståndaren för prövningsnämndens kansli, är så omfattande och kvalitetsmässigt av sådan art att de tillfullo motiverar att föreståndaren erhåller samma löneplacering som cheferna för kameral- och uppbördssektionerna eller lönegrad 26. Länsstyrelsen fortsätter. Beträffande biträdespersonalen å prövningsnämndens kansli i länet före­ slår organisationsnämnden att denna minskas från nuvarande 8,5 till 5. Även med hänsyn tagen till den föreslagna arbetsförenklingen och överflyttning­ en av vissa biträdesgöromål till lokal skattemyndighet synes den föreslagna reduktionen av biträdespersonalen väl stor. Enligt länsstyrelsens beräkning torde för arbetsuppgifternas fullgörande erfordras minst 6 biträden vid nu­ varande antal besvär till prövningsnämnden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län hemställer om ytterligare en landskanslisttjänst i lönegrad 9—15 utöver den som organisationsnämnden föreslagit. Som skäl härför framhåller länsstyrelsen bl. a. att arbetsbördan å prövnings­ nämndens kansli har alltsedan dettas tillkomst varit och är alltjämt synner­ ligen pressande och övertidsarbete har enligt länsstyrelsen — särskilt för den kvalificerade personalens del — förekommit i betydande utsträckning. Beträffande biträdespersonalen påpekar länsstyrelsen att den kontoristtjänst som redovisats som nu placerad å prövningsnämndens kansli fr. o. m. års­ skiftet överflyttats till taxeringssektionen i utbyte mot en kanslibiträdestjänst. Detta innebär att två kanslibiträdestjänster finnes å prövningsnämn­ dens kansli. Organisationsnämnden föreslår en kanslibiträdesljänst och tre kontorsbiträdestjänster. För att rimliga krav på kvalitet skall någorlunda kunna tillgodoses anser länsstyrelsen det icke tillrådligt, att på grund av nu rådande, för länsstyrelsen mycket kännbara konkurrens om arbetskraften minska nuvarande antal kanslibiträdestjänster å kansliet. Med anledning av organisationsnämndens förslag att utbyta en kansliskrivartjänst mot en kontoristtjänst anför länsstyrelsen i Gävleborgs län följan­ de.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

När organisationsnämnden nu å prövningsnämndskansliet vill ersätta en kansliskrivare i lönegrad 10 med en kontorist i lönegrad 9 har länsstyrelsen intet att erinra, därest förslaget endast påverkar det totala antalet landskonto­ ret tilldelade tjänster i lönegrad 10, lönegrad 9 och lönegrad 7. Innebär där­ emot förslaget, att länsstyrelsen efter dess genomförande skulle vara skyldi CfQ förflytta den nuvarande befattningshavaren i lönegrad 10, som arbetar po prövningsnämndskansliet, till arbetsdetalj utom det egentliga taxeringsarbetet endast därför, att innehavd lönegrad är för hög, nödgas länsstyrelsen be­ stämt motsätta sig förslaget. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig icke kunna godtaga organisationsnämndens förslag om reducering av antalet biträdestjänster å prövningsnämndens kansli från sexton till sex. Länsstyrelsen finner emellertid att en minskning av biträdespersonalen till tio torde kunna genomföras. Därvid förutsätter länsstyrelsen, att de arbetsuppgifter, vilka för närvarande för taxeringssektionens räkning utföres på prövningsnämndens kansli, över­ tages av nämnda sektion. Länsstyrelsen i Norrbottens län har som tidigare angivits beräknat att an­ talet taxeringsintendentsbesvär kommer att ökas. I anledning liärav yrkar länsstyrelsen samma personaluppsättning på prövningsnämndens kansli som organisationsnämnden föreslagit för Älvsborgs, Västernorrlands och Östergötlands län.

Departementschefen

Jag tillstyrker i huvudsak organisationsnämndens förslag (se s. 339—341) till ändrad personalplan för prövningsnämndernas kanslier. Vad remissin­ stanserna anfört synes icke vara av beskaffenhet att böra föranleda en ut­ ökning av det av organisationsnämnden föreslagna antalet tjänster. Jag för­ ordar dock att den länsnotarietjänst i reglerad befordringsgång, som orga­ nisationsnämnden föreslagit i Stockholms län, utbytes mot en förste läns­ notarietjänst i Ao 23. Nämnden har förordat en förhållandevis kraftig minsk­ ning av den tillfälliga biträdespersonalen i vissa län. Enligt min mening framstår det som tveksamt om denna personalminskning i allo kan genom­ föras. Vad nämnden förordat synes böra beaktas som vägledning vid kom­ mande ställningstaganden men inte nu böra läggas till grund för bindande beslut. Erfarenheterna torde få utvisa i vilken mån en reducering av denna personal är möjlig. De tjänster som länsnotarie i reglerad befordringsgång som organisations­ nämnden ansett finnas i Malmöhus län, två tjänster, och i Göteborgs och Bo­ hus lan, en tjänst, hör inte till prövningsnämndernas kanslier. Dessa tjäns­ ter, vilka organisationsnämnden föreslagit till indragning, skall således kvarstå. Detsamma gäller de tjänster som kansliskrivare i Ao 10 vilka nämnden ansett finnas å prövningsnämndskanslierna i Gävleborgs och Öre­ bro län. Sa länge innehavarna av sistnämnda befattningar tjänstgör å pröv­ ningsnämndens kansli, bör tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad be­ fordringsgång för länen i fråga minskas i motsvarande mån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 197

Övriga frågor rörande taxeringsorganisationen

Taxeringshontrollutredningen

Riksskattenämnden

Enligt utredningens mening ger en utbyggnad av taxeringskontrollapparaten i den omfattning, som utredningen förordar, bättre möjligheter för taxe­ ringsmyndigheterna i personellt hänseende att i framtiden genomföra kate­ gorigranskningar. De därmed sammanhängande åtgärderna måste emeller­ tid — om syftet med granskningarna skall kunna uppnås — samordnas inte bara inom ett och samma län utan även mellan länen. Såvitt utredning­ en kunnat finna måste med hänsyn till den föreslagna kontrollapparatens omfattning i framtiden behovet av samordning bli större än för närvarande. Den erforderliga samordningen skulle, framhåller utredningen, måhända främjas därest de ifrågavarande kontrollåtgärderna inom länen kunde diri­ geras från ett centralt organ på beskattningsväsendets område. Utredningen framlägger emellertid inte något förslag härom. I anslutning härtill yttrar utredningen.

Behovet av samordning torde därför få tillgodoses på samma sätt som hittills och inom ramen för riksskattenämndens nuvarande befogenheter. Kontrollbyrån bör alltså liksom för närvarande komplettera de regionala och lokala taxeringsmyndigheternas kontrollarbete genom att dels tillhanda­ hålla sådant kontrollmaterial, som inte lämpligen kan anskaffas av taxe­ ringsmyndigheterna själva, dels planlägga och samordna landsomfattande bokgranskningsaktioner. Att i sistnämnda hänseende en intim samverkan med taxeringsintendenterna i länen och revisionsdetaljernas föreståndare bör ske, innan sådana aktioner beslutas, säger sig självt. Taxeringsinten­ denterna måste å andra sidan tillse att, sedan aktionerna en gång beslutats, de utan dröjsmål kommer till stånd inom respektive län och att för ak­ tionernas behöriga genomförande erforderlig revisionspersonal ställes till förfogande. För att möjliggöra för kontrollbyrån att bedöma värdet av igångsatta kontrollaktioner och bestämma huruvida aktionernas inriktning är den för varje tillfälle mest lämpliga samt att vid behov kunna taga initiativ till ändringar i aktionernas omfattning och inriktning är det av vikt att kontrollbyrån fortlöpande följer upp den inom länen bedrivna revisionsverksamheten. Utredningen föreslår därför att föreskrifter med­ delas i administrativ ordning att taxeringsintendenten i länet skall fort­ löpande hålla kontrollbyrån underrättad om sådana aktioner inom länet, som initierats av byrån. Vidare får det med hänsyn till kontrollbyråns uppgift att samordna taxeringskontrollen anses angeläget att byrån erhål­ ler en samlad bild av hur kontrollverksamheten i sin helhet bedrivits inom länet. Taxeringsintendenten bör därför årligen till kontrollbyrån inkomma med eu närmare redogörelse i detta avseende. Denna redogörelse, som bör avse kalenderår och lämnas senast den 1 maj påföljande år, bör först och främst innefatta uppgifter om antalet under året verkställda taxerings­ revisioner, fördelade på revisionsdetaljernas personal, taxeringsassistenter-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

na, de kommunala taxeringsrevisorerna och annan bokgranskningspersonal, samt inom varje grupp med uppdelning på offensiva och defensiva granskningar, ävensom uppgifter om det samlade resultatet av de verk­ ställda revisionerna. I redogörelsen bör även lämnas uppgift om vilken personal, som under året funnits disponibel för taxeringsrevisioner (kvali­ ficerade granskare och biträden), samt närmare anges grunderna för per­ sonalens utnyttjande och revisionsverksamhetens inriktning. De härför ertorderliga föreskrifterna synes även böra utfärdas i administrativ ordning.

Mellankommunala prövningsnämnden

Utredningen anser att en effektivare kontroll bör komma till stånd genom taxeringsrevision hos de skattskyldiga, vilkas taxeringar handlägges av mellankommunala prövningsnämnden. Denna kontroll anser utredningen böra åvila i första hand revisionsdetaljerna vid länsstyrelserna (bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet). Utredningen erinrar om att utred­ ningen i sina beräkningar angående behovet av kvalificerade bokföringsgranskare inom olika län utgått från det totala antalet rörelseidkare och andra företagare inom länen. Detta behov har också i de skilda länen avvägts under hänsynstagande till att den effektivare taxeringskontrollen även skul­ le inriktas på sådana i länen hemmahörande skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans ankommer på mellankommunala prövningsnämnden. Vid behov bör således personal inom revisionsdetaljerna avdelas för ifråga­ varande revisioner. I de allra största länen -— Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — ävensom Stockholms stad, där de flesta »mellankom­ munala» skattskyldiga är hemmahörande, anser utredningen lämpligt att någon eller några av de mest kvalificerade förste taxeringsrevisorerna utses till ledare för var sin arbetsgrupp, bestående i övrigt av en eller annan taxeringskontrollör, förste landskanslist eller landskanslist samt biträdespersonal, vilka arbetsgrupper i första hand skall avses för sådana gransk­ ningar, som begärts av allmänna ombudet. Därefter anföres. Enligt utredningens mening bör det emellertid liksom hittills åvila all­ männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden att bestämma beträffande vilka av de frågavarande skattskyldiga taxeringsrevision skall ske. Efter samråd med taxeringsintendenten i det län, inom vilket vederbö­ rande skattskyldigs hemortskommun är belägen, förordnar allmänna ombu­ det lämplig befattningshavare inom länsstyrelsens revisionsdetalj att verk­ ställa taxeringsrevisionen. Av allmänna ombudet begärda taxeringsrevisio­ ner bör, för såvitt inte särskilda omständigheter föranleder annat, behand­ las med förtur töre övriga revisioner. Taxeringsintendenten i länet och un­ der honom föreståndaren för revisionsdetaljen bör övervaka att de av all­ männa ombudet begärda taxeringsrevisionerna snarast verkställes.

Utredningens förslag i fråga om en effektiviserad taxeringskontroll be­ träffande de »mellankommunala» skattskyldiga bör enligt utredningens me­ ning icke föranleda minskning av det nuvarande antalet bokföringssak­ kunniga biträden vid mellankommunala prövningsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 199

De kommunala taxeringsrevisorerna Därest utredningens förslag i fråga om taxeringsassistentorganisationen och länsstyrelsernas revisionsdetaljer genomföres, kan det, framhålles i betänkandet, måhända ifrågasättas huruvida möjligheten för städerna att inrätta dylika taxeringsrevisorstjänster i fortsättningen bör bibehållas el­ ler, i varje fall, huruvida statsverket genom statsbidrag bör stimulera in­ rättandet av sådana tjänster. Utredningen understryker emellertid att de kommunala taxeringsrevisorerna hittills utgjort en värdefull del i taxeringskontrollen och att det inte finns anledning anta att deras insatser blir mindre värdefulla i framtiden. Utredningen fortsätter. Utredningen förordar på grund härav att möjligheten för kommun att utse särskild befattningshavare för granskning av skattskyldigas bokföring t. v. bibehålies och att statsbidrag utgår till sådan befattningshavares av­ lönande i samma utsträckning som hittills. Utredningen förutsätter därvid att de kommunala taxeringsrevisorernas arbetsuppgifter intimt samord­ nas med revisionsdetaljernas och att granskningsobjekten utväljes i sam­ råd med dessa detaljers föreståndare. Ytterst måste alltså de kommunala taxeringsrevisorernas arbete helt dirigeras av taxeringsintendenterna i lä­ nen, eftersom det endast ankommer på dem att bestämma beträffande vilka skattskyldiga taxeringsrevision skall ske. I taxeringsintendenternas dirige­ ring av de kommunala taxeringsrevisorernas arbete får även anses ligga att bestämma i vad mån revisorernas granskning skall inriktas på offensiv eller defensiv granskning. I detta sammanhang förtjänar understrykas att kommunerna i princip har lika stort intresse av defensiva som av offensiva granskningar.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden Vad utredningen anfört angående viss rapportgivning från taxerings­ intendenternas sida till riksskattenämnden har berörts i några yttranden. Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att taxeringsinten­ denterna i administrativ ordning bör åläggas att fortlöpande hålla nämn­ dens kontrollbyrå underrättad om resultatet och fortgången av sådana kon­ trollaktioner som initierats av byrån. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att — med hänsyn till den arbetsbe­ lastning, som regelmässigt åvilar taxeringssektionerna — det är angeläget att de uppgifter, som skall lämnas i redogörelsen, i möjligaste mån begrän­ sas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det vara av vikt att en central instans verkar för att kontrollverksamheten får likartad effektivi­ tet i samtliga län. En ojämnhet i detta avseende uppfattas som orättvisa av allmänheten. Därefter anföres. Huruvida man för att tillgodose effektivitetskravet kan införa uttryck­ lig direktivrätt för den centrala instansen synes med hänsyn till länssty­ relsernas självständighet i administrativt hänseende tveksamt. Mycket tor­

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

de vara att vinna inom det nuvarande systemets ram. Enligt sin instruk­ tion har riksskattenämnden att verka för en effektiv tillämpning av be­ skattningsreglerna. Häri måste även ligga att nämnden har att följa hur den offensiva verksamheten i de olika länen bedrives. Detta nödvändiggör viss rapportgivning från taxeringsintendenternas sida, varom utredningen även framlagt förslag.

Statens organisationsnämnd framhåller att nämnden, som vid sina un­ dersökningar vid länsstyrelserna iakttagit att eftergranskning bedrives med avsevärt olika intensitet, vill påpeka önskvärdheten av att ifrågavarande ar­ bete ägnas proportionellt sett samma arbetsinsats vid de olika länsstyrel­ serna. För att erhålla största möjliga effektivitet vid eftergranskningen sy­ nes denna lämpligen böra ske efter av riksskattenämnden utfärdade anvis­ ningar.

Mellankommunala prövningsnämnden

Utredningens förslag i fråga om taxeringsrevision hos de skattskyldiga, vilkas taxeringar handlägges av mellankommunala prövningsnämnden, har berörts av några remissinstanser. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller att eftergranskning av deklarationer för »mellankommunala» storföretag bör uteslutande ske av nämndens personal. Det har, framhålles i yttrandet, visat sig att avsevärda belopp kan framkomma vid eftergranskning även utan taxeringsrevision. Det får enligt allmänna ombudets mening anses vara en fördel att en sådan eftergranskning sker centralt, bl. a. därför att den hos mellankommunala prövningsnämnden anställda personalen får mer erfa­ renhet i fråga om exempelvis tillämpning av dubbelbeskattningsavtal, skattemässig redovisning av återbetalade konjunktur utjämningsavgifter etc, än vad personalen vid många länsstyrelser har möjlighet att förvärva. Beträf­ fande taxeringsrevision av större företag anför allmänna ombudet ytterligare. Som regel bör taxeringsrevision av mellankommunala storföretag verk­ ställas av taxeringsrevisorer knutna till mellankommunala prövningsnämn­ den eller riksskattenämnden. Det är emellertid ofta lämpligt att huvud­ granskaren erhåller hjälp med granskningen av länsstyrelsepersonal, exem­ pelvis för att kontrollera huru arbetsgivaren fullgjort sin uppgiftsskyldighet om löneförmåner till anställd personal och för att i andra hänseenden in­ hämta uppgifter till ledning för annans taxering. I fråga om revision för kontroll av taxering till varuskatt saknar taxeringsmyndigheterna hittills praktisk erfarenhet, men det skulle troligen bli en fördel för arbetet, om vissa anställda vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer specialiserade sig på denna taxering. Enbart inkomsttaxeringen kräver numera specialkunska­ per på många områden och det föreligger risk för minskad effektivitet, om alla taxeringsrevisorer därutöver skulle nödgas sätta sig in i alla de kompli­ cerade frågor som kan uppkomma vid taxeringen till varuskatt. Vid gransk­ ning av större företag skulle det därför ofta vara lämpligt om en taxeringsrevisor från mellankommunala prövningsnämnden kunde arbeta i par med en revisor eller taxeringsassistent från vederbörande länsstyrelses revisionsdetalj.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 201

Erfarenheten har visat att granskning av familjebolag ofta inte föranle­ der väsentlig höjning av aktiebolags taxeringar men däremot att huvudaktie­ ägarnas. Det är därför ibland lämpligare att taxeringsrevision av sådana fö­ retag verkställes av revisorer i det län där huvudintressenterna är bosatta, även om aktiebolaget är mellankommunalt. Taxeringsrevision av mindre rörelseidkare anser allmänna ombudet helst bör verkställas av revisionspersonal i det län, där rörelseidkaren är bosatt, frånsett de fall då han är bosatt i Storstockholm. Det är nämligen, framhålles i yttrandet, ofta till fördel för båda parter att avståndet mellan granskningsmannen och rörelseidkaren inte är för långt. Taxeringsrevisionerna kan ofta anförtros åt taxeringsassistenter. Antalet taxeringsrevisioner av nu angiven art torde enligt allmänna ombudets mening under de närmaste åren inte komma att avse mer än något tiotal skattskyldiga årligen. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att den föreslagna överflytt­ ningen av taxeringsrevisionen av »mellankommunala» företag till respek­ tive länsstyrelsers revisionsdetaljer innebär en ökad arbetsbelastning. De fö­ retag det här är fråga om —- för länets del 44 stycken — är i regel av en sådan storleksordning, att varje granskning, även av en rutinerad granska­ re, tar relativt lång tid. Framtiden får enligt länsstyrelsen utvisa, om detta granskningsarbete, där en enda granskning kan taga månader, hinner ut­ föras av den föreslagna personalstyrkan. Länsstyrelsen i Örebro län vänder sig mot utredningens uttalande att taxeringsrevisionen borde, för såvitt inte särskilda omständigheter föranle­ der annat, behandlas med förtur före övriga revisioner. Länsstyrelsen anser en sådan föreskrift alltför kategorisk med hänsyn till den omläggning av det löpande arbetet inom länet som kan komma att förorsakas av dylika ofta mycket omfattande revisioner. En bestämmelse om förtur bör därför enligt länsstyrelsens mening i varje fall begränsas till att gälla då arbetet i övrigt utan olägenhet så medger.

De kommunala taxeringsrevisorerna Vad utredningen uttalat angående de kommunala taxeringsrevisorerna bar upptagits till diskussion i några remissyttranden. Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om det inte vore lämpligt att taxeringskontrollen i sin helhet omhänderhades av statstjänstemän. 1955 års stadsutredning framhåller att utredningens förslag i vad de be­ rör taxeringsassistentorganisationen och de kommunala taxeringsrevisorer­ na inte föranleder någon erinran. Drätselkammaren i Malmö avstyrker bestämt utredningens förslag med avseende å de kommunala taxeringsrevisorerna. Drätselkammaren framhål­ ler att — i de fall en kommun beslutat inrätta en taxeringsrevisorstjänst — avsikten främst torde ha varit att göra taxeringskontrollen inom den egna kommunen mera effektiv. Vidare torde man ha räknat med att den kom­ munala taxeringsrevisorns verksamhet till väsentlig del skulle inriktas på s. k. offensiv granskning. Att taxeringsrevisionen därvid bör verkställas i

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samförstånd med vederbörande taxeringsintendent är enligt drätselkamma­ rens mening helt naturligt. Liknande synpunkter framföres av Svenska stadsförbundet och Förening­ en Sveriges kronokamrerare. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer hävdar bestämt att den kommunala taxeringsrevisorn skall själv utvälja sina granskningsobjekt och övriga arbetsuppgifter i samråd med taxeringsintendenten i länet samt att tyngdpunkten i arbetet skall ligga i offensiva taxeringsrevisioner.

Departementschefen

Med den utökning av revisionsdetaljernas personal som föreslagits bör taxeringsintendenterna i länen kunna ge allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden erforderlig hjälp vid granskning av sådana skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans ankommer på denna nämnd. Jag anser därför inte att några särskilda åtgärder behöver vidtagas för att underlätta sådana granskningar. Ett viktigt led i den nu tillämnade intensivare taxeringskontrollen är, att riksskattenämndens kontrollbyrå i samråd med taxeringsintendenter och länsrevisorer planlägger riksomfattande kontrollaktioner. Det ligger i sakens natur, att kontrollbyrån måste erhålla fortlöpande informationer om resultatet och fortgången av sådana kontrollaktioner som initierats av byrån. Föreskrift om sådan underrättelseskyldighet bör intagas i taxeringskungörelsen. Därjämte bör vissa allmänna uppgifter om revisionsverksam­ heten i länen tillställas riksskattenämnden i enlighet med de närmare före­ skrifter nämnden meddelar. Vad slutligen angår de kommunala taxeringsrevisorerna torde kunna konstateras, att den nu föreslagna utbyggnaden av revisionsdetaljerna inte bör föranleda någon ändring i nämnda revisorers ställning. Statsbidrag bör alltjämt utgå, och de kommunala taxeringsrevisorerna bör liksom hit­ tills i princip ha frihet att utvälja granskningsobjekt. Det ligger dock i sa­ kens natur, att även de kommunala taxeringsrevisorerna bör medverka i de landsomfattande kontrollaktioner som riksskattenämndens kontrollbyrå kan komma att initiera.

Kostnadsberäkningar

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande å sid. 276—283 gjort vissa beräkningar av kostnaderna för genomförandet av utredning­ ens förslag. Då den personalorganisation och den lönesättning jag i det föregående förordat i väsentliga delar avviker från utredningens förslag har jag icke anledning att närmare ingå på dessa kostnadsberäkningar. Detsamma gäller även organisationsnämndens beräkningar av kostnader­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 203

na för de föreslagna förändringarna på taxeringssektionernas allmänna de­ taljer och prövningsnämndskanslierna. Nya kostnadsberäkningar har därför gjorts i finansdepartementet. Vid fullt utbyggd organisation torde de ökade lönekostnaderna, efter 1961 års lönenivå, kunna beräknas i enlighet med följande uppställning. För assi­ stentorganisationen upptages därvid den kostnadsökning som de högre tjänsterna innebär. I själva verket torde behovet av assistenter och biträ­ den bli mindre enligt den nu föreslagna organisationen än enligt den ti­ digare planerade. Härav föranledd kostnadsminskning kan emellertid inte nu tillförlitligen beräknas. Taxeringssektionernas allmänna detaljer 710 000 kronor

4 490 000 kronor Prövningsnämndernas kanslier, minskning 50 000 » 4 440 000 kronor

Anmärkas kan att kostnaden för ökat antal tjänster på taxeringssek­ tionernas allmänna detaljer till en del torde komma att uppvägas av mins­ kade lönekostnader på kameralsektionerna, sedan organisationsnämndens förslag beträffande sistnämnda sektioner lagts till grund för beslut av statsmakterna. Härtill kommer omkostnader såsom lokalkostnader, flyttnings- och traktamentsersättningar m. m. som föranledes av sammanförandet av taxeringsassistenterna och deras biträden och inte heller kostnader för möb­ ler in. m. och för den ökade maskinella utrustning som blir erforderlig i den nya organisationen. Taxeringskontrollutredningen framhåller, att det inte varit möjligt för utredningen att beräkna ifrågavarande kostnader, som delvis är av engångsnatur. Inte heller har utredningen ansett sig kun­ na beräkna de ökade utgifter, som uppstår för taxeringsassistenters och övrig personals resor. Beträffande lokalkostnaderna framhåller utredning­ en, att sammanförandet av taxeringsassistenterna och deras biträden på längre sikt torde medföra minskade lokalutgifter för häradsskrivarorganisationen. Då sammandragningen av assistenterna kan beräknas bli genomförd täm­ ligen snabbt, måste man räkna med att de nu ifrågavarande kostnaderna inte blir alltför obetydliga. Jag har ansett mig kunna beräkna dem till cir­ ka 1 200 000 kronor; den helt övervägande delen härav utgöres av kostna­ der av engångsnatur. ökade kostnader för utbildning m. m. av personal under närmaste fem­ årsperiod synes kunna uppskattas till cirka 150 000 kronor. Det av mig förordade förslaget kommer att för budgetåret 1961/ 6 2 medföra ökade kostnader på länsstyrelsernas avlöning sanslag

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med i runt tal 2 500 000 kronor. Vid beloppets beräkning har hänsyn ta­ gits till att 25 assistenttjänster i Ao 17 föreslås inrättade under nämnda budgetår. Därtill kommer kostnader för aspiranter, som anställes utan­ för personalplan för att tillgodose rekryteringen till de nya tjänsterna. Utredningen har beräknat härav föranledda lönekostnader till maximalt 1 576 000 kronor. Enligt utredningens förslag skulle den 1 juli 1961 an­ ställas 90 aspiranter och den 1 januari 1962 ytterligare 90. Antalet synes väl högt; kostnaden synes inte böra angivas högre än 1 000 000 kronor. Några säkra hållpunkter för en beräkning av ökningen under budgetåret 1961/62 av länsstyrelsernas omkostnader föreligger, som framgår av vad jag nyss anfört, knappast. Jag beräknar emellertid för sjukvård 5 000 kronor samt för reseersättningar 400 000 kronor. Sistnämnda post är be­ roende av i vilken utsträckning kostnader kommer att uppstå för tjänstgöringstraktamenten och ersättningar för flyttningskostnader. I fråga om expenser beräknar jag vidare 575 000 kronor för vissa engångskostnader samt 150 000 kronor för ökning av löpande omkostnader. Av det förstnämn­ da beloppet utgör 175 000 kronor kostnader för komplettering av nuvaran­ de maskinbestånd. Totalt skulle således för expenser erfordras 725 000 kro­ nor och för omkostnadsanslagen i deras helhet 1 130 000 kronor. Samtliga av mig i det föregående beräknade kostnader för reformens ge­ nomförande bör, såvitt avser budgetåret 1961/62, av praktiska skäl upp­ tagas under ett särskilt förslagsanslag benämnt Vissa kostnader för för­ bättrad taxeringskontroll. I enlighet med det föregående beräknar jag an­ slaget till (2 500 000 + 1 000 000 + 1 130 000 =) 4 630 000 kronor eller av­ rundat till 4 700 000 kronor. Anslaget torde av Kungl. Maj :t i samband med utfärdande av regleringsbrev för länsstyrelserna i vanlig ordning få förde­ las på de olika länen och på åsyftade ändamål. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för en taxeringsreform inte i och för sig far betraktas som en i första hand avgörande faktor. Detta beror inte enbart på att reformen som sådan kan förväntas medföra en sådan ökning av skatteintäkterna att merutgifterna måste te sig som oväsentliga. Reformen är främst betingad av önskemålet att komma tillrätta med skattefusket och därigenom åstadkomma en rättvisare fördel­ ning av skatterna mellan de skattskyldiga.

De av mig i det föregående framlagda förslagen till lönegradsplacering m. m. för tjänster har, efter överläggningar mellan företrädare för finansoch civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer, godta­ gits av organisationerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 205

IV. Taxeringsmyndigheternas befogenheter

GÄLLANDE BESTÄMMELSER

Inledning

De viktigaste av taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringen för inkomst och förmögenhet innefattas i taxeringsförordningens föreskrifter om skyldighet för skattskyldig att föra anteckningar m. m. (20 och 21 §§), skyldighet att avlämna självdeklaration m. m. (22—36, 47 och 49 §§), kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering m. m. (37—47 och 49 §§), anmaning (31 § 2 mom. och 51—53 §§), taxeringsrevision (56—58 §§), eftertaxering (114—116 §§) och viten (53, 55 och 123—125 §§). I fråga om taxeringen till allmän varuskatt ges föreskrifter om taxerings­ myndigheternas befogenheter i varuskatteförordningen. Dessa föreskrifter bygger i väsentliga delar på motsvarande bestämmelser i taxeringsförordningen. Den följande redogörelsen kommer endast att beröra de befogenheter, som mera direkt sammanhänger med kontrollarbetet i egentlig mening. Sålunda kommer reglerna om den allmänna deklarationsplikten och vad därmed sammanhänger samt om eftertaxering att endast beröras parentetiskt.

Skyldigheten att föra anteckningar m. m.

Enligt 20 § taxeringsförordningen är den, som enligt taxeringsförordningen är skyldig att avge deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering eller är pliktig lämna uppgift till ledning för annans taxering, ock­ så skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. I paragrafen hän­ visas i fråga om skyldigheten att i vissa fall föra räkenskaper till stadgandena i dels bokföringslagen den 31 maj 1929 och dels förordningen den 7 december 1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Den ifrågavarande bestämmelsen i 20 § tillkom vid 1955 års riksdag (prop. nr 160/1955; BevU nr 46/1955) och innebar i huvudsak ett lagfästande av tidigare praxis. Lagstiftningen grundade sig på det förslag till effektivare

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

taxering som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga i dessas år 1954 avgivna betänkande i ämnet (SOU 1954: 24). Detta förslag innefattade emel­ lertid en mera vidsträckt anteckningsskyldighet än den som slutligen före­ skrevs i 20 § taxeringsförordningen. I propositionen föreslog departementschefen i stället att man borde an­ knyta till den skyldighet att hålla reda på inkomster och avdragsgilla utgif­ ter, som redan förelåg i realiteten, och genom uttryckliga bestämmelser in­ skärpa och något vidga densamma. Det föreslogs därför i propositionen, att i taxeringsförordningen skulle fastslås att de skattskyldiga i skälig omfatt­ ning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skulle sörja för att underlag fanns för deklarationspliktens behöriga fullgörande och för kontroll av de lämnade uppgifterna. Departementschefen anförde härvidlag bl. a. följande. Härigenom inskärpes, att den i skattestrafflagen straffsanktionerade skyl­ digheten att med tillbörlig omsorg fullgöra deklarationsplikten även innefat­ tar att upprätta och bevara ett godtagbart underlag för deklarationen. I det sagda ligger även att om en skattskyldig i nämnvärd omfattning uppburit andra inkomster än från arbetsgivare, som är skyldig lämna löneuppgift, han bör genom fortlöpande anteckningar om inkomsterna, genom förvaring av verifikationer och därmed jämförliga handlingar eller på annat lämpligt sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen. Detsamma bör gälla utgifter, för vilka avdrag yrkas i deklarationen. Anteckningarna och handlingarna bör bevaras för att kunna ställas till förfogande vid taxeringskontrollen. Det här ifrågasatta stadgandet får bl. a. betydelse på det sätt att en skatt­ skyldig, som iakttagit bestämmelsen, intager en gynnsammare position gent­ emot taxeringsmyndigheterna än den som underlåtit att göra detta. Departementschefens förslag godtogs av riksdagen. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen även gäller dem, som är skyldiga lämna uppgift till ledning för annans taxering. Bestämmelsen avser i detta hänseende att tryg­ ga att ett tillfredsställande underlag finnes för uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande och för kontroll därav. Även härvidlag gäller att räkenskapsanteckningar o. dyl. skall ha sådan omfattning och vara förda på sådant sätt, som motiveras av omständigheterna i varje särskilt fall. Något uttryckligt stadgande om under vilken tid anteckningar o. dyl. skall bevaras har inte meddelats i taxeringsförordningen. Föreskriften om att ifrågavarande material skall kunna tillhandahållas för kontroll av att dekla­ rations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt sätt torde dock få anses innebära, att berörda handlingar skall bevaras under så lång tid som en dylik kontroll kan bli aktuell. I bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering är emellertid uttryckligen fastslaget att för dem, å vilka dessa bestämmelser är tillämpliga, räkenskaper med därtill hörande handlingar skall förvaras under tio år från utgången av det sista räken­ skapsåret.

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961 207

I taxeringsförordningen har inte meddelats några straffbestämmelser, där­ est föreskrifterna i 20 § inte skulle följas. Vederbörande löper dock risk att bli skönstaxerad enligt föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen. Den de­ klarations- eller uppgiftsskyldiges sätt att fullgöra honom åvilande anteckningsskyldighet kan även få betydelse i mål om ansvar för oriktig deklara­ tion. Detta gäller främst de fall, då anteckningsskyldigheten till ledning för egen taxering inte behörigen fullgjorts. En skattskyldig, som på grund av underlåtenhet att föra erforderliga anteckningar brister i honom åliggande uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering, kan emellertid ådömas straff enligt 120 § taxeringsförordningen (böter högst 300 kr.). Enligt ut­ talande i propositionen nr 160/1955 (s. 116) skall straff i detta fall endast ådömas om den uppgiftspliktige kan anses ha gjort sig skyldig till vårds­ löshet.

Motsvarande stadganden om anteckningsskyldighet till ledning för taxe­ ringen till allmän varuskatt finnes i 38 § varuskatteförordningen. 1952 års kommitté för indirekta skatter hade i sitt år 1957 avgivna be­ tänkande angående den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957:13) föreslagit att länsstyrelserna — liksom kontrollstyrelsen i fråga om punkt­ skatterna — skulle äga meddela närmare föreskrifter angående ordnande av skattskyldigs räkenskaper. Mot detta förslag hade emellertid framförts erinringar. I propositionen nr 162/1959 uttalades i detta sammanhang. De därvid anförda betänkligheterna synes icke kunna frånkännas fog. Vid den allmänna varuskatten rör det sig inte, såsom beträffande punktskatterna, om ett begränsat beskattningsområde, som alltså skall särredovisas, utan den allmänna varuskatten lägges i regel på omsättningen i dess helhet. Den av kommittén föreslagna befogenheten att meddela föreskrifter skulle därför ofta nog komma att avse bokföringen i dess helhet. I fråga om den direkta beskattningen bär det icke ansetts böra ifrågakomma att ge myndigheterna så långt gående befogenheter. Förordningen om allmän varuskatt bör därför i enlighet med vad nyss förordats innehålla endast en generell erinran om anteckningsskyldigheten efter förebild av 20 § taxeringsförordningen. Det sagda utesluter inte, att råd och anvisningar rörande bokföringen kan med­ delas av riksskattenämnden eller i förekommande fall av länsstyrelsen. Vi­ dare bör nämnas att det självfallet icke bör föreligga något hinder för taxeringsintendent eller granskningsman att vid taxeringsrevision ge enskild skattskyldig råd beträffande förandet av dennes räkenskaper. Reglerna i 20 § taxeringsförordningen om anteckningsskyldighet komplet­ teras av föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen om skönstaxering. En­ ligt sistnämnda föreskrifter skall sådan taxering ifrågakomma när den skattskyldige inte avlämnat deklaration eller hans inkomst av viss förvärvs­ källa på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för den­ samma inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Skönstaxeringen innebär att inkomsten uppskattas till belopp som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, såsom verksamhetens art och omfattning, kan bedömas vara skäligt.

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om att skönstaxera den skattskyldige på grund av utebliven dekla­ ration aktualiseras i allmänhet endast om den skattskyldige efter att ha mottagit anmaning att avge deklaration vägrar eller saknar möjlighet att lämna tillförlitliga uppgifter angående sin inkomst och förmögenhet. Vidare kan skönstaxering ifrågakomma, om den skattskyldige väl läm­ nat deklaration men denna eller underlaget för densamma företer sådana brister att inkomsten inte kan tillförlitligen beräknas. Vid tillkomsten av den ifrågavarande bestämmelsen i 21 § taxeringsförordningen förutsattes, att åsättande av skönstaxering borde betraktas som en nödfallsutväg. I detta hänseende uttalades i propositionen nr 160/1955. I likhet med de sakkunniga finner jag, att uttryckliga bestämmelser om skönstaxering bör införas. Därigenom blir på ett tydligare sätt markerat för de skattskyldiga angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att i förekommande fall föra och bevara erforderliga anteckningar eller på annat sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen. Skönstaxering bör emellertid icke såsom i de sakkunnigas förslag uppställas såsom en sanktion för uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av bokföringseller anteckningsskyldighet eller skyldighet att förvara handlingar och för ovngt icke heller anknytas till brister av mer formell art. Å ena sidan bör rätten att använda skönstaxering vara oberoende av om uppsåt eller oaktsamhet kan antagas föreligga. Å andra sidan bör försummelser från den skattskyldiges sida icke medföra att skönstaxering tillgripes, om den skatt­ skyldiges inkomster ändå kan beräknas med tillbörlig noggrannhet på grund­ val av föreliggande material. Skönstaxeringen innebär en utväg, som bör till­ gripas när inkomsterna icke kan beräknas på annat sätt. Syftet med skönstaxeringen får i och för sig självfallet inte vara annat än att söka uppnå det från materiell synpunkt riktigast möjliga taxeringsresultatet. I enlighet harmed bör utsägas i författningstexten, att skönstaxering skall åsättas till belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhe­ tens art och omfattning finnes skäligt.

De i taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om skönstaxering skall tillämpas även i fråga om den allmänna varuskatten såväl vid taxering till allmän varuskatt som vid fastställande av preliminär allmän varuskatt. Bestämmelser härom är intagna i 29 och 41 §§ varuskatteförordningen.

Skyldigheten att efter anmaning lämna upplysningar till

ledning för egen taxering

De uppgifter, som lämnas i den skattskyldiges självdeklaration och i en­ lighet med för denna fastställda formulär, är i allmänhet tillräckliga att läg­ gas till grund för taxeringsmyndigheternas prövning och beslut rörande hans taxering. Ofta erfordras emellertid ytterligare upplysningar av den skattskyldige. Enligt föreskrift i 31 § 1 mom. taxeringsförordningen bör den skattskyldige utöver vad deklarationsformulären föranleder meddela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering. Om han inte följer denna uppmaning

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

eller behov eljest föreligger av en komplettering av deklarationen, kan han enligt 31 § 2 mom. anmanas att i den omfattning, som i anmaningen anges, meddela de ytterligare upplysningar, som erfordras för kontroll av deklara­ tionens riktighet eller eljest för hans taxering. Upplysningarna skall lamnas skriftligen om inte annat angetts i anmaningen. Rätt att utfärda sådan anmaning tillkommer enligt 51 § taxeringsförordningen taxeringsnämnd och prövningsnämnd, taxeringsintendent och tjänsteman, som erhållit uppdrag att verkställa taxeringsrevision, den sistnämnde i vad avser uppdragets fullgörande. . , ,, Beträffande innehållet i de upplysningar, som kan infordras med stöd ai 31 § 2 mom., är — såsom framgår av det nyss anförda inte annan be­ gränsning föreskriven än att upplysningarna skall vara erforderliga för kontroll av den skattskyldiges egen taxering. Uppgiftsskyldigheten ar salunda jämförelsevis vidsträckt och kan, om så är av betydelse för taxenngskontroll, även avse t. ex. den skattskyldiges levnadskostnader.

I fråga om den allmänna varuskatten är motsvarande föreskrifter intagna i 36 § varuskatteförordningen.

Kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering

Vid 1955 års riksdag genomfördes efter förslag i den tidigare omnämnda propositionen nr 160/1955 betydelsefulla ändringar i den då gällande taxe­ ringsförordningen i fråga om reglerna rörande uppgiftsskyldigheten till led­ ning för annans taxering. De nya bestämmelserna innebar bl. a. en väsentlig utvidgning av skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning for an­ nans taxering. Taxeringsmyndigheterna erhöll därigenom framfor allt stor­ re möjligheter till bättre kontroll av rörelseidkarnas och jordbrukarnas deklarationer men även uppgiftsskyldigheten beträffande anställda vidga­ des i någon mån. „ De år 1955 antagna nya reglerna överfördes med vissa smärre andringar av i huvudsak redaktionell art genom beslut av 1956 års riksdag till den nya taxeringsförordningen. Samtidigt skedde en viss jämkning av arbets­ givarnas skyldighet att lämna kontrolluppgifter om naturaförmåner av mindre värde (i anslutning till ett antaget förslag om ändring av föreskrif­ terna i 32 § kommunalskattelagen och punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf). Vissa smärre ändringar i reglerna om skyldigheten att lämna kontrolluppgifter etc. har även skett därefter. Bestämmelserna om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering återfinnes i 37—46 samt 47 och 49 §§ taxeringsförordningen och därtill anslutande föreskrifter i kungore sen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att avlamna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Den i dessa föreskrifter stadgade 14 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 100

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

skyldigheten är inte beroende av om den uppgiftsskyldige är skattskyldig. Uppgiftsskyldigheten omfattar sålunda även helt skattefria subjekt. Det ge­ mensamma för de uppgiftsskyldiga är i allmänhet att de under visst kalen­ derår utbetalat belopp av viss beskaffenhet, som i mottagarens hand ut­ gör skattepliktig inkomst. I ifrågavarande föreskrifter göres åtskillnad mellan å ena sidan sådana uppgifter som varje år skall lämnas utan anmaning och å andra sidan uppgifter som skall lämnas först efter anmaning eller efter förordnande av Kungl. Maj:t.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall lämnas utan anmaning

Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas utan anmaning åter­ finnes i 37 och 38 §§ samt 42 § 1 mom. och 43 § 1 mom. taxeringsförord­ ningen. I huvudsak omfattar uppgiftsskyldigheten enligt dessa bestämmel­ ser följande.

1. Enligt 37 § taxeringsförordningen De här avsedda uppgifterna, som till ledning för inkomsttaxeringen skall avlämnas varje år senast den 31 januari, skall avse föregående kalenderår. I paragrafens 1 mom. ges i tabellarisk form och i åtta olika punkter närmare föreskrifter om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad uppgifterna skall avse. Uppgiftsskyldiga enligt punkt 1 är dels samtliga statliga och kommunala myndigheter, dels samtliga juridiska personer utom dödsbon och dels fy­ siska personer och dödsbon, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbe­ gripet skogsbruk, eller innehaft annan fastighet. Uppgiftsplikten omfattar för fysiska personer och dödsbon förmåner, som utgått från någon av nämnda förvärvskällor. Uppgiftsskyldigheten skall enligt denna punkt avse den som haft anställ­ ning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete hos den uppgiftsskyldige. Enahanda gäller i fråga om den som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pen­ sion, livränta eller periodiskt utgående ersättning ävensom den som åtnju­ tit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse. Å kontrolluppgifterna skall i princip upptagas såväl alla kontant utbe­ talda belopp som lämnade naturaförmåner. Utgiven ersättning för kostna­ der, som mottagaren haft att bestrida i tjänsten, skall också anges. Om mottagaren måst erlägga betalning för åtnjuten naturaförmån, skall upp­ gift även lämnas om förmånen och vederlaget. Den obligatoriska uppgiftsskyldigheten enligt denna punkt har begrän­ sats i följande hänseenden. Kontrolluppgift behöver sålunda i detta fall inte lämnas för a) utbetald folkpension; b) ersättning och förman för tillfälligt arbete, om det sammanlagda värdet härav understiger 100 kr. för hela året; c) ersättning och förmån för tillfälligt arbete å annan fastighet, om vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

som under året utgetts har lägre värde än 500 kr. och det inte utgör av­ dragsgill omkostnad i rörelse; d) utbetalning till bokföringsskyldig rörelseidkare av ersättning för till­ fälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt i av mottagaren bedriven rö­ relse; . . e) förmån, som utgetts av statlig myndighet, om förmånen enligt de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen meddelade bestämmelserna inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren; f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit från den uppgiftsskyldige efter avdrag för vederlag uppenbarligen inte haft högre värde än 400 kr. för helt år räknat; g) ersättningar för dels resor i tjänsten motsvarande gjorda utlägg, dels traktamenten vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten och dels representationskostnader motsvarande gjorda utlägg, därest dessa ersätt­ ningar var för sig sammanlagt inte överstiger 500 kr.; h) förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren; samt i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt. Uppgiftsskyldighet åligger enligt punkt 2 fysisk person, som varit skyl­ dig verkställa skatteavdrag enligt uppbördsförordningen. Uppgiften skall avse den å vilkens inkomst skatteavdrag enligt samma förordning skolat verkställas och omfatta samma uppgifter angående inkomstens storlek och beskaffenhet som enligt punkt 1 med där angivna undantag. Försäkringsanstalter och understödsföreningar är i punkt 3 ålagda skyl­ dighet att lämna uppgift om utbetalda försäkringsersättningar, om de­ samma uppgår till lägst 200 kr. för hela året och är av den art att skatte­ plikt för dem föreligger. Enligt punkt i föreligger uppgiftsplikt för den, som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwills natur (varumärke, firmanamn m. in.) eller för utnyttjande av patent, mönster o. dyl. I punkterna 5—7 föreskrives — allt i den mån Kungl. Maj :t därom for­ ordnat — uppgiftsplikt för dels uppköpare av jordbruks- eller trädgårdsprodukter eller husdjur eller från husdjur erhållna produkter, dels upp­ köpare av avverkningsrätter eller virke eller andra skogseffekter, och dels den som bedrivit förmedlingsverksamhet eller annan därmed jämförlig verksamhet. I kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) har meddelats närmare estämmelser om i vilken omfattning skyldighet att avlämna kontrolluppgif­ ter för inkomsttaxeringen utan anmaning föreligger för bär ifrågavarande uppgiftslämnare. I kungörelsen stadgas sålunda, att uppköpare av jord­ bruks- och trädgårdsprodukter o. dyl. skall utan anmaning lämna kontroll­ uppgifter beträffande inköp av spannmål, frövaror, oljeväxter, sockerbetor, potatis, slakt- och livdjur samt mjölk och produkter därav. Uppgifterna skall omfatta det vederlag som utgetts i kontanter, naturaprodukter eller annat. Skyldighet att lämna uppgift föreligger emellertid inte om veder­

212 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

laget utgått till bokföringsskyldig rörelseidkare eller betalts kontant vid inköp från torgstånd eller liknande försäljningsställe. Inte heller behöver militär myndighet lämna uppgift om vad som erlagts vid inköp i samband med övningar å annan ort än den vanliga förläggningsorten. Rörelseidkare, som i sin rörelse förvärvat avverkningsrätter och skogs­ produkter, skall lämna kontrolluppgifter rörande vederlag som utbetalts till eller gottgjorts innehavare eller brukare av fastighet, från vilken upp­ låtelse av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt rum. Uppgiftsskyldighet föreligger också beträffande vederlag som enligt ingånget avtal skall utbetalas först under senare år. Kontrolluppgifter behöver emel­ lertid inte lämnas när det är fråga om vederlag för avverkningsrätter, som upplåtits från allmän skog, eller för skogsprodukter, som härrör från sådan skog. Den, som bedrivit verksamhet avseende förmedling av uppdrag eller an­ ställning åt musiker eller andra artister, skall lämna kontrolluppgifter rö­ rande ersättning, som förmedlats av uppgiftslämnaren, eller varom denne eljest äger kännedom. I kungörelsen stadgas emellertid den begränsningen i uppgiftsplikten att sådan inte föreligger för belopp understigande 200 kr. för helt år. Om det är förenat med synnerligen stora svårigheter att lämna i kungörelsen av­ sedd uppgift, kan taxeringsintendenten i länet efter ansökan av uppgiftsskyldig medge att uppgiften skall lämnas först efter anmaning. 2. Enligt 38 § I detta författningsrum föreskrives viss obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederier för registreringspliktiga fartyg, i vilka företag delägarna och inte företa­ get skall taxeras för företagets inkomst och förmögenhet. Uppgifterna, som i regel skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret, skall avse den på respektive delägare belöpande andelen av företagets inkomst samt värdet av hans andel eller lott i företaget. 3. Enligt 42 § 1 mom. Föreskrifterna i detta författningsrum innefattar en obligatorisk uppgiftsplikt för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag beträffande sådana medlemmar i föreningen eller delägare i aktiebolaget, som under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande del upplåtit sin lägenhet till annan. Uppgiften, som skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret, skall innehålla upplysning om dels av medlemmen eller delägaren till föreningen eller bolaget inbetalda belopp dels huru mycket därav som utgjort kapitaltillskott och dels värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet vid beskattningsårets utgång. 4. Enligt 43 § 1 mom. Enligt dessa föreskrifter är var och en, som lyfter utdelning å svenska aktier eller som här i riket utbekommer utdelning å andelar i svensk eko­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 213

nomisk förening eller från utländsk juridisk person, skyldig att till led­ ning för egen taxering härom lämna särskild uppgift. Denna uppgift läm­ nas till den som utbetalar utdelningen och i samband med att betalning sker. Uppgifterna tillställes taxeringsmyndigheterna senast den 31 januari taxeringsåret för att tjäna till ledning vid taxeringen.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall lämnas först efter anmaning Bestämmelser härom återfinnes i 39 §, 41 § och 42 § 2 mom. taxerings­ förordningen. Uppgiftsskyldigheten enligt dessa föreskrifter omfattar i huvudsak följande.

1. Enligt 39 § 1 mom. De ifrågavarande uppgifterna, som i särskilda fall skall lämnas vid visst års taxering, skall avse föregående kalenderår. Även beträffande dessa upp­ gifter ges i tabellarisk form och i nio olika punkter närmare bestämmelser om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad uppgifterna skall avse. De i punkt 1 meddelade föreskrifterna anknyter till bestämmelserna i motsvarande punkt i 37 § 1 mom., enligt vilka såsom tidigare antytts den obligatoriska uppgiftsplikten inskränkts genom vissa undantagsbestämmel­ ser. Uppgiftsplikten enligt 39 § 1 mom. första punkten omfattar sålunda samma uppgiftspliktiga, som angetts i 37 § 1 mom. första punkten. Dessa kan efter anmaning åläggas att beträffande den, som hos den uppgiftspliktige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete, lämna uppgift på sådana förmåner, som inte omfattas av den obligatoriska upp­ giftsplikten. I anmaningen behöver inte anges namn på den, som åtnjutit ifrågavarande förmåner, utan anmaningen kan omfatta t. ex. samtliga hos den uppgiftspliktige anställda utan att dessa särskilt namnges. Enligt punkt 2 åligger det den, som för arbetslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom laget eller gruppen att lämna upp­ gift om till medlem av arbetslaget eller gruppen utgivet belopp. Banker och andra penninginrättningar är enligt punkt 3 uppgiftsskyl­ diga beträffande namngiven skattskyldig för såväl gottgjord ränta som be­ loppet av innestående medel vid viss angiven tidpunkt. Den, som under nästföregående år utbetalt gäldränta eller häftat i skuld, är enligt punkt 4 skyldig att för varje borgenär uppge namn och hemvist samt under föregående år erlagd gäldränta ävensom skulden vid viss angiven tidpunkt. Uppgiftsplikt föreligger emellertid inte för företag, som bedrivit penningrörelse, eller för annan, när det är fråga om lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Enligt punkt 5 kan fysisk och juridisk person, som innehaft fordran — alltså även banker och andra penninginrättningar — åläggas lämna kon­

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

trolluppgifter rörande såväl från namngiven skattskyldig uppburen ränte­ inkomst som det belopp, för vilket denne vid viss angiven tidpunkt stått i skuld. Försäkringsanstalt och understödsförening kan enligt punkt 6 åläggas lämna uppgift om arten av namngiven skattskyldigs försäkring, om av denne erlagd premie eller annan avgift samt om tidpunkten, då sådan mot­ tagits. Inrättningarna är även uppgiftsskyldiga för värdet och arten av till namngiven skattskyldig lämnade förmåner, som inte skall uppges enligt annan föreskrift. Jämlikt punkt 7 är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig lämna uppgift i fråga om belopp, för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid köpt varor av namngiven annan näringsidkare, därest beloppet i dennes hand utgör skattepliktig intäkt. Uppgift kan även infordras om be­ lopp, för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid sålt varor till namngiven annan näringsutövare, om beloppet är att hänföra till avdragsgill utgift hos denne. Om så begäres skall upplysning lämnas om varuslag och myckenhet samt om verkställda likvider. Vidare kan uppgift inhämtas hos ifrågavarande näringsidkare beträffande annan namngiven näringsidkare rörande provisioner eller andra belopp, som hos denne utgjort skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. Från uppgiftsskyldighet enligt denna punkt har emellertid undantagits belopp som avser köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras. Vidare kan enligt punkt 8 den, som bedrivit förmedlingsverksamhet eller därmed jämförlig verksamhet åläggas att lämna uppgift även i sådana fall då han inte enligt vad nyss sagts är skyldig att lämna uppgift utan anmaning. Rätt att utfärda anmaning enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt föreligger för tjänsteman, som förordnats att verkställa taxeringsrevision, dock endast i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande.

2. Enligt 39 § 2 mom. Föreskrifterna i 39 § 1 mom. tar närmast sikte på fall, då ett behov har ansetts föreligga av en komplettering av den obligatoriska uppgiftsplikten enligt. 37 § 1 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. av 39 § har emellertid möjlighet öppnats för en mera generell stickprovskontroll av jordbrukares och rörelseidkares deklarationer. Enligt dessa bestämmelser kan taxeringsintendenten i länet anmana inom länet bosatta sådana näringsidkare att lämna kontrolluppgifter beträffande samtliga sina inköp eller försäljningar eller en viss del av dessa, oaktat säljarnas eller köparnas namn inte angetts i anmaningen. De uppgifter, som näringsidkarna sålunda kan åläggas lämna, kan avse antingen belopp, som utbetalats till annan näringsidkare, för såvitt beloppen för mottagaren utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, eller belopp, för vilka den anmanade försålt varor till annan näringsidkare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 215

i den män beloppen utgjort för köparen avdragsgill utgift. Såtillvida har emellertid uppgiftsskyldigheten begränsats att undantag skett för köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras. Enligt uttalande av departementschefen i propositionen nr 160/1955 (s. 115) skall taxeringsmyndigheterna begagna anmaningsrätten i förevarande hänseende med urskillning så att de uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig omfattning.

3. Enligt 39 § 3 mom. Enligt detta författningsrum kan banker och andra penninginrättningar efter anmaning av taxeringsintendent åläggas lämna uppgift om de insätt­ ningar och uttag, som under viss tid gjorts av namngiven person.

4. Enligt 41 § Enligt denna paragraf är aktiebolag och ekonomisk förening pliktig att till ledning för värdering av aktier och andelar efter anmaning av taxerings­ intendent lämna uppgifter rörande såväl bolagets och föreningens tillgångar och skulder som andra omständigheter som kan vara av betydelse för värde­ sättningen.

5. Enligt 42 § 2 mom. Bestämmelserna i detta moment utgör ett komplement till den obligato­ riska uppgiftsskyldighet, som åvilar bostadsföreningar och bostadsaktie­ bolag enligt 1 mom. samma paragraf.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall lämnas först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t

I förevarande hänseende bortses från de fall, som närmare reglerats i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen och kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) och för vilka tidigare redogjorts. I det följande behandlas däremot de fall, som avses i 40 §, 43 § 1 och 3 mom. samt 44 § taxeringsförordningen. 1. Enligt 40 § Utöver vad som eljest stadgas är banker och andra penninginrättningar enligt de i denna paragraf meddelade bestämmelserna skyldiga att efter förordnande av Kungl. Maj:t — allt i den omfattning och ordning som i för­ ordnandet anges — lämna vissa uppgifter om storleken av insättares ränte­ inkomst under viss angiven tid ävensom dennes tillgodohavande vid viss angiven tidpunkt.

2. Enligt 43 § 1 mom. Enligt bestämmelserna i denna paragraf är envar som här i riket erhållit ränta å obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen av­ sedd förskrivning och som erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

obligatoriskt skyldig att till den som utbetalar räntan till ledning för egen taxering vid mottagandet av räntan lämna särskild uppgift härom. De ifråga­ varande uppgifterna tillställes emellertid taxeringsmyndigheterna endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid bestäm­ mes. 3. Enligt 43 § 3 mom. Enligt dessa föreskrifter kan Kungl. Maj :t även i andra fall än som avses i 43 § 1 mom. förordna att svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening skall lämna uppgift rörande utbetald utdelning samt att den, som här i riket utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra förskrivningar, skall lämna uppgift om utbetald ränta. 4. Enligt 44 § Kungl. Maj :t kan med stöd av dessa föreskrifter förordna att kontrollupp­ gift skall lämnas av här i riket bosatt person eller här verksamt företag be­ träffande belopp eller förmån, som gottgjorts person eller företag i utlandet och som, därest beloppet eller förmånen gottgjorts person eller företag här i riket, skulle ha föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift.

Vissa gemensamma bestämmelser angående kontrolluppgifter till ledning för annans taxering

Enligt föreskrift i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen kan den som enligt denna paragraf anmanats lämna uppgift hos länsstyrelsen ansöka om be­ frielse från uppgiftsskyldigheten. Så kan ske om uppgiften omfattas av tyst­ nadsplikt eller om den uppgiftspliktige kan åberopa särskilda omständig­ heter för att uppgiften inte skall komma till annans kännedom. För att så­ dan befrielse skall kunna medges erfordras emellertid, att den anmanade kan åberopa synnerliga skäl för befrielsen. Länsstyrelsens beslut i detta hänseende kan inte överklagas. Kungl. Maj :t kan vidare enligt föreskrift i 43 § 4 mom. taxeringsförord­ ningen medge jämkning av den i samma paragrafs 1 mom. föreskrivna upp­ giftsskyldigheten beträffande räntor och utdelningar i de fall då så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes eller då eljest särskilda omständigheter föranleder därtill. Jämlikt 45 § taxeringsförordningen kan den som inte avlämnat föreskriv­ na kontrolluppgifter till ledning för annans taxering eller inte upprättat dessa enligt föreskrifterna i i taxeringsförordningen anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna. Anmaningsrätt tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent, prövningsnämnd samt tjänsteman, som fått i uppdrag att verkställa taxeringsrevision. Den sistnämnde äger dock endast rätt alt utfärda anmaning, i den mån detta erfordras för uppdragets fullgörande. I anmaningen kan vite föreläggas. Underlåtenhet att avlämna föreskrivna uppgifter kan enligt 120 § taxeringsförordningen straffas med böter, högst 300 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I föreskrifterna om kontrolluppgifter ges utöver vad som tidigare anförts åven vissa bestämmelser av speciell betydelse för taxeringskontrollen. Enligt 43 § 5 mom. taxeringsförordningen har sålunda taxermgsintendent eller av honom förordnad tjänsteman rätt att hos mottagaren av de i 1 mom. av samma paragraf omnämnda uppgifterna om utkvitterade utdelningar el­ ler räntor taga del av dessa uppgifter för taxeringskontroll. Den, som för­ varar uppgifterna, är därvid skyldig att lämna för kontrollens genomforan­ de nödigt biträde. Enligt 46 § taxeringsförordningen är vidare statliga och kommunala verk, allmänna inrättningar samt överförmyndare skyldiga att då så begares for taxeringskontroll tillhandahålla för taxering erforderliga handlingar eller uppgifter, om vars avlämnande särskilda bestämmelser inte meddelats i taxeringsförordningen. Ifrågavarande skyldighet gäller emellertid inte såda­ na handlingar, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§ sekretesslagen och som ej må utlämnas till envar. Beträffande övriga enligt lag sekretesskyddade handlingar eller sådana uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, föreskrives att dessa endast får tillhandahållas efter framställning av taxeringsintendenten i länet. Om vederbörande myndigheter eller institutioner vid prövning av sådan framställning finner, att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle för det allmänna eller med hänsyn till enskild per­ sons befogade intressen lända till synnerligt men, må framställningen läm­ nas utan bifall. Kungl. Maj :t äger emellertid efter ansökan av taxeringsintendenten i länet förordna, att jämväl hemliga handlingar och uppgifter skall tillhandahållas för taxeringskontroll. Slutligen äger befattningshavare vid riksskattenämnden — i den mån nämndens ordförande därom förord­ nar — i fråga om förutnämnda handlingar och uppgifter samma befogen­ heter som taxeringsintendenten i länet.

De uppgifter som enligt vad förut anförts skall lämnas till ledning vid annans taxering avser i allmänhet det ifragavarande beskattningsåret eller i vissa fall kalenderåret närmast före taxeringsåret. Genom föreskrifter i 49 § taxeringsförordningen har emellertid taxeringsmyndigheterna medgetts befogenhet att för de fall, då i taxeringsförordningen stadgas skyldighet att efter anmaning lämna uppgift eller upplysning till ledning för taxering, även erhålla sådana uppgifter och upplysningar i fråga om förhållanden, som av­ ser tid före beskattningsåret och som har betydelse för åsättande av taxe­ ring eller eftertaxering.

Uppgiftsskyldighet enligt förordningen om allmän varuskatt De i 39 § 2 mom. taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om skyldighet för vissa näringsidkare att lämna uppgift rörande andra närings­ idkare motsvaras beträffande den allmänna varuskatten av föreskrifterna i 37 § varuskatteförordningen. Motsvarighet finns vidare till reglerna i 39 § 4 mom., 49 § och 46 § taxeringsförordningen.

218 Kurtgl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Taxeringsrevision

Möjligheterna att verkställa granskning av en skattskyldigs bokföring ut­ ökades i väsentlig mån genom de av 1955 års riksdag antagna ändringarna i då gällande taxeringsförordning. I propositionen nr 160/1955 har bl. a. fram­ hållits att taxeringskontrollen borde ha karaktär av rutinkontroll och inte borde uppfattas som utslag av misstänksamhet mot den därav berörde. Taxe­ ringsrevision borde därför ske planmässigt och inte endast då besvär anförts eller eljest särskild anledning därtill yppats. De år 1955 antagna bestämmelserna om taxeringsrevision har med visst tillägg överförts till 1956 års taxeringsförordning. I 56 § 1 mom. nya taxeringsförordningen föreskrives sålunda, att taxeringsrevision får äga rum hos var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig, för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen behörigen fullgjorts eller för att bereda beskattningsmyndigheterna upplysning till ledning för beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får emellertid inte äga rum hos statliga och kommunala verk, allmänna inrättningar och överförmyndare. Taxeringsrevision får därjämte verkställas hos den, som bedriver förmed­ lingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgif­ ter av betydelse för taxeringskontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föres vid verksamhetens bedrivande. Vid taxeringsrevision får granskning ske inte endast av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer utan jämväl av korrespon­ dens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Till sådana handlingar kan bl. a. anses höra grundnoteringar och kassakladdar, beställningsjournaler och beställningsböcker, orderböcker och andra orderhand­ lingar, leveransbesked, kontroll- och redovisningshandlingar av olika slag, anteckningar rörande kunder, patienter in. in., kassakontrollremsor och an­ teckningar om egna uttag i varor, pengar m. m. Granskningsman, som utför taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår, har också rätt att granska det löpande arets räkenskaper och handlingar. Denna bestämmelse är av vikt, då det gäller att konstatera huruvida de för revision företedda räkenskapshandlingarna grundar sig på dagligen förda noteringar. I sam­ band med granskning av det löpande årets räkenskaper har taxeringsmyndig­ heterna också befogenhet att göra kassainventering hos bokföringspliktig skattskyldig, vilket i vissa fall kan ha betydelse vid bedömande av bokfö­ ringens tillförlitlighet. Sådan inventering kan emellertid jämlikt 14 § taxeringskungörelsen endast företagas av taxeringsintendenten eller av granskningsman, som erhållit hans särskilda tillstånd därtill. Kassainventering bör enligt nämnda föreskrift endast verkställas då särskilda omständigheter för­ anleder en sådan åtgärd. Ehuru taxeringsmyndigheterna erhållit en omfattande rätt att vid taxe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 219

ringsrevision granska handlingar, är det inte nödvändigt, att en fullständig revision utföres i varje särskilt fall. En partiell revision kan manga gånger vara tillräcklig för att nå det med revisionen avsedda syftet. Vanligen brukar den, hos vilken granskning skall ske, i förväg erhålla underrättelse om att taxeringsrevision beslutats, varefter överenskommelse träffas om tid för granskningens genomförande. Någon uttrycklig föreskrift om att den, hos vilken revision skall ske, skall i förväg underrättas har ej meddelats. Granskningsmannen har enligt 56 § 2 mom. taxeringsförordningen rätt att påfordra att genast få taga del av handlingar, som skall granskas, i den utsträckning som befinnes erforderlig för granskningens genomföran­ de. Vägrar den deklarations- eller uppgiftsskyldige att genast tillhandahålla handlingarna, kan han av taxeringsintendenten föreläggas vite. Den, som är föremål för taxeringsrevision, är också skyldig att lämna för revisionens verkställande nödvändiga upplysningar. Någon påföljd har inte stadgats för det fall, att näringsidkare eller annan vägrar lämna dylika upplysningar, men underlåtenhet härutinnan kan försätta vederbörande i ett försämrat läge i en eventuell taxeringsprocess. Taxeringsrevision skall enligt 56 § 3 mom. taxeringsförordningen såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Därvid har den deklara­ tions- eller uppgiftsskyldige möjlighet att välja mellan att lata revisionen äga rum i sitt hem, på sitt kontor eller i den affärslokal han bedriver sin verksamhet eller att överlämna räkenskapshandlingarna till gransknings­ mannen eller den myndighet, som beslutat om revisionen. Någon befogen­ het för granskningsmannen att kunna bestämma att granskningen helt eller delvis skall ske hos den deklarations- eller uppgiftsskyldige finnes inte enligt gällande bestämmelser i taxeringsförordningen. Då den sistnämnde ställer handlingarna till förfogande för granskning hos sig, torde granskningsman­ nen inte heller kunna kräva att revisionen eller viss del därav skall verk­ ställas hos den myndighet, hos vilken han är anställd. Därest räkenskaps­ handlingar överlämnats för taxeringsrevision skall de så fort som möjligt återlämnas till den deklarations- eller uppgiftsskyldige. Meddelande om re­ visionens resultat skall också snarast tillställas den, som varit föremål för taxeringsrevision, i vad densamma angår hans egen taxering. Enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordningen får vid taxeringsrevision gransk­ ning jämväl ske av sådana handlingar, som omfattas av tystnadsplikt, om dessa är av betydelse för revisionen. Sålunda kan i princip granskning ske av läkares och tandläkares patientkort, advokaters bokföring in. m. och hos banker. Om den, hos vilken revisionen sker, kan åberopa tystnadsplikt gent­ emot annan eller andra särskilda omständigheter för att handlings innehåll bör hemlighållas kan han hos länsstyrelsen begära alt handlingen skall undantas från revisionen. Sådan framställning äger länsstyrelsen bifalla endast när synnerliga skäl föranleder därtill. Vid bedömande av denna fiåga maste hänsyn givetvis tagas till att granskningsmannen och andra taxeringsfunktionärer, som har alt taga del av ärendet, är ålagda samma tystnadsplikt som

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gäller för den granskade. Länsstyrelsens härvidlag fattade beslut kan inte överklagas. Beslut om taxeringsrevision får enligt 57 § 1 mom. taxeringsförordningen endast meddelas av taxeringsintendenten i länet. Härigenom har sörjts för att taxeringsrevisionen kommer att utföras av för uppdraget särskilt läm­ pad person, vars lojalitet och tystlåtenhet inte kan ifrågasättas. I sitt be­ tänkande nr 46/1955 underströk bevillningsutskottet, att ett stort ansvar härigenom vilar på taxeringsintendenten och att det självfallet åligger ho­ nom att övervaka den granskningsverksamhet, som äger rum enligt hans förordnande. Om taxeringsintendenten finner, att taxeringsrevision bör verkställas i annat län, skall han vända sig till taxeringsintendenten i detta län med begäran därom. Taxeringsrevision kan utföras av taxeringsintendenten i länet själv eller av tjänsteman, som förordnats därtill. Med hänsyn till de omfattande arbets­ uppgifter, som åvilar taxeringsintendenten, uppdras taxeringsrevisionerna regelmässigt åt revisionspersonalen vid länsstyrelserna, åt de kommunala taxeringsrevisorerna eller åt taxeringsassistenterna. Uppdrag att verkställa taxeringsrevision kan emellertid också meddelas annan i bokföring och taxe­ ring sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen. Eftersom endast taxeringsintendenten kan förordna om taxeringsrevision måste taxeringsnämnd, som finner taxeringsrevision erforderlig, göra fram­ ställning därom till taxeringsintendenten. Taxeringsnämnden kan alltså inte själv föranstalta om taxeringsrevision. Om någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall ske, underlåter att ställa räkenskaper eller andra handlingar till förfogande för granskning, har taxeringsintendenten i länet jämlikt 58 § taxeringsförord­ ningen befogenhet att genom vitesföreläggande söka förmå denne att till­ handahålla det material, som granskningen skall avse. Taxeringsmyndighe­ terna förfogar inte över något annat tvångsmedel än vite för att få tillgång till den deklarations- eller uppgiftsskyldiges räkenskaper eller andra hand­ lingar. I annan proposition till årets riksdag föreslås emellertid en lag om handräckning vid taxeringsrevision, som upptar bestämmelser om rätt för taxeringsmyndigheterna att genom utmätningsmannens försorg tvångsvis erhålla tillgång till räkenskaper och andra handlingar som skall granskas. Även i varuskatteförordningen har intagits vissa bestämmelser om taxe­ ringsrevision. I 42 § varuskatteförordningen föreskrives sålunda, att taxe­ ringsrevision får utföras hos var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig till allmän varuskatt. Bestämmelserna i 42 § andra stycket varuskatteförordningen, som utfor­ mats med ledning av 9 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfaran­ det vid viss konsumtionsbeskattning, saknar motsvarighet i taxeringsförord­ ningen. Enligt dessa bestämmelser är den granskade skyldig att lämna granskningsmannen tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 221

I övrigt äger de i taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna om taxe­ ringsrevision motsvarande tillämpning beträffande den allmänna vai uskatten. I detta hänseende må erinras om följande uttalande i propositionen nr 162/1959 (s. 306 ff). Vid planläggning av taxeringsrevisioner för den allmänna varuskatten bör eftersträvas att företa sådana revisioner samtidigt med taxeringsrevision för direkt skatt. Ett av de skäl som vid remissbehandlingen oftast åberopats till förmån för att anlita länsstyrelserna som beskattningsmyndigheter har varit att de skattskyldiga inte skulle behöva betungas med kontrollbesök vid skil­ da tidpunkter för allmän varuskatt och för direkta skatter. Enligt min me­ ning är det självklart att de sålunda uttalade önskemålen iakttas så långt

Vid sidan av den planmässiga kontroll, som i princip skall omfatta alla skattskyldiga, bör kontrollåtgärderna särskilt inriktas på sådana områden där skatteundandragande skulle kunna befaras. Av vikt är bl. a. att kontrol­ lera vissa grupper av ambulerande försäljare, så att dessa inte gynnas i kon­ kurrensen med den reguljära handeln. Härvidlag bör upplysningar kunna er­ hållas t. ex. från polismyndigheterna och från dem som förser ifrågavarande försäljare med varor. Det bör slutligen i detta sammanhang erinras om att både i taxeringsför­ ordningen och varuskatteförordningen föreskrives att vad som inhämtats vid taxeringsrevision inte får yppas i vidare man än som erfordras för vinnande av det med revisionen avsedda ändamålet. Sekretesskydd är dessutom stad­ gat beträffande av myndighet vid taxeringskontroll enligt taxeringsförord­ ningen eller eljest vid skattekontroll upprättade handlingar.

FÖRSLAG TILL ÄNDRADE BESTÄMMELSER

Anteckningsskyldighet m. m.

Utredningen Utredningen framhåller, att införandet av föreskrifterna i 20 § taxerings­ förordningen — om skyldighet för deklarations- och uppgiftspliktig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsslcyldighctens fullgörande och för kontroll därav — innebar ett lagfästande av tidigare gällande praxis på området och ett inskärpande av skyldigheten att med tillbörlig omsorg inte endast fullgöra deklarations- och uppgiftsplikten utan även att föra och bevara ett godtagbart underlag för densam­ ma. Under hänvisning till att skyldigheten att föra och bevara underlaget enligt paragrafens utformning även gäller den som är skyldig föra räken­ skaper enligt bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk och skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering, framhåller utredningen, att eftersom bokföringslagens egentliga

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

uppgift inte är att tillgodose det allmännas intresse av kontrollmöjligheter i beskattningshänseende, detta intresse i stället måst tillgodoses genom be­ stämmelsen i 20 § taxeringsförordningen. Beträffande denna bestämmelses ändamålsenlighet från angivna synpunkt anför utredningen följande. Självfallet måste ur beskattningssynpunkt bestämda krav ställas i fråga om det sätt på vilket bokföring och redovisning skall ske. Bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen är emellertid avsiktligt mycket allmänt formu­ lerade. Av dessa bestämmelser framgår endast att sådana, som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagens eller jordbruksbokföringsförordningcns föreskrifter, också är skyldiga att ha sin bokföring ordnad så att den ut­ gör underlag för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Däremot preciseras inte närmare hur övriga deklara­ tions- och uppgiftspliktiga skall ha sitt underlag ordnat och det anges inte heller när kravet får anses vara räkenskaper eller när det får anses vara till­ fyllest med enbart anteckningar eller andra handlingar. I samtliga dessa se­ nare fall är det därför alltid svårt att draga gränsen mellan de fall, när un­ derlaget skall vara så beskaffat att det kan betecknas som formliga räken­ skaper, och de fall, då som underlag kan godtagas mer eller mindre form­ lösa anteckningar eller t. o. in. endast verifikationer, kvitton o. dyl. Det har därför i praxis måst avgöras från fall till fall när föreliggande räkenska­ per, anteckningar eller annat material är av den beskaffenhet att detsam­ ma i både formellt och materiellt hänseende kan anses godtagbart och rik­ tigt såsom underlag för avgiven deklaration eller fullgjord uppgiftsskyldighet.

Inte heller reglerna i 41 § kommunalskattelagen är enligt utredningen äg­ nade att ge någon säker ledning i fråga om den redovisning som bör krävas av den skattskyldige. Utredningen anför härom. Inkomst av rörelse skall enligt 41 § kommunalskaltelagen beräknas en­ ligt bokföringsmässiga grunder och i anvisningarna till samma paragraf utsäges vidare att för skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall denna i princip läggas till grund för inkomstberäkningen. Vad som därvid avses med ordnad bokföring anges emellertid inte närmare och man torde endast rent allmänt kunna säga att det bör vara en bokföring, som är så beskaf­ fad att den i såväl formellt som materiellt hänseende visar ett resultat av rörelsen, som överensstämmer med det verkliga. Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för vunna erfarenheter fram­ går enligt utredningen, att bestämmelsernas mera allmänna och inte när­ mare preciserade utformning i en alltmer tilltagande omfattning utnyttjas på ett inte avsett sätt av mindre nogräknade skattskyldiga. Detta sker då, anför utredningen, så att de antingen avsiktligt ordnar sin bokföring på ett sådant sätt att densamma gör en effektiv taxeringskontroll omöjlig eller i vart fall avsevärt försvårar denna kontroll, eller så att de endast för eller uppger sig föra ett minimum av räkenskapsböcker eller till och med i vissa fall helt underlåter varje form av anteckningar. Utredningen uttalar som sin mening, att mera preciserade bestämmelser om vilka fordringar som taxeringsmyndigheterna bör kunna ställa på en rörelseidkares deklarationsunderlag i vissa fall är erforderliga för att taxe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 223

ringskontrollen genom taxeringsrevisioner skall kunna bli effektiv i önsk­ värd omfattning. Utredningen säger sig därvid inte ha varit helt främman­ de för tanken att föreslå en speciell bokföringslag med giltighet endast i fråga om taxering. Då emellertid en sådan lagstiftning omfattar många och betydande problemställningar, har utredningen ansett det ligga utanför möjligheternas ram att upprätta förslag i detta hänseende inom den för utredningens uppdrag stipulerade tiden. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen inte borde ändras utan kvarstå oförändrade. Enligt utredningen bör man i stället öppna en möjlighet att vidga kretsen av de personer som är skyldiga att föra räkenskaper. Härom anför utred­ ningen följande. Beträffande vissa kategorier skattskyldiga har speciella svårigheter före­ legat att få dessa att följa föreskrifterna i 20 § om skyldighet att föra och bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Såsom exempel på sådana skattskyldiga kan anföras kreaturshandlare, vilka ofta uppger sig helt sakna anteckningar, varigenom möjlighet till kontroll av deras egen taxering saknats och möjligheter inte heller förelegat att av dem erhålla föreskrivna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Andra kategorier har inkomster av sådant speciellt slag, att de är svårkon­ trollerbara, därest inte speciella — av dem själva mycket lätt uppfyllda —krav ställes på deras räkenskaper, anteckningar etc. och då särskilt i vad angår redovisningen av influtna intäkter. Såsom exempel på sådana kate­ gorier skattskyldiga kan anföras tandläkare, läkare, veterinärer m. fl. s. k. fria yrkesutövare.

Utredningen har i ett särskilt kapitel redogjort för taxeringskontrollen i Norge och Danmark och därvid framför allt behandlat reglerna om bokfö­ ringsskyldighet i nämnda länder. Av redogörelsen framgår, vad beträffar Norge, att Kongen enligt gällande skattelag äger utfärda bestämmelser om skyldighet att föra räkenskaper för skattskyldiga som utövar näringsverksamhet av bestämt slag eller driver uthyrning av hus. Kongen kan vidare fastställa närmare föreskrifter om hur räkenskaperna skall föras och hur balansräkning skall vara uppställd. Dessa föreskrifter skall då innefatta vilka räkenskapsböcker som skall fö­ ras, vilka särskilda konton som skall finnas upplagda och vilka verifikatio­ ner som kan krävas för styrkande av inkomster och utgifter. Sådana före­ skrifter kan fastställas även för näringsidkare som är bokföringsskyldiga enligt annan lag. Enligt vad utredningen upplyser har med stöd av den nors­ ka skattelagen föreskrifter om bokföringsskyldighet och denna skyldighets fullgörande hittills i varierande omfattning fastställts för vissa angivna kategorier såsom tandläkare, veterinärer, arkitekter, ingenjörer, revisorer, drosk- och lastbilsägarc m. fl. Vidare har särskilda regler utfärdats om hur bokföring av kontant försäljning, uttag av varor för privatbruk och för­ säljning till släktingar och liknande skall bokföras. Dessa regler gäller nä­ ringsidkare, som är skyldiga föra räkenskaper, med undantag dock för dem som driver jord- och skogsbruk eller trädgårdsrörclse.

224 Kungl. Maj:is proposition nr 100 år 1961

I fråga om Danmark gäller enligt utredningens redogörelse, att finans­ ministern efter framställning från ligningsrådet (ungefärligen motsvarande den svenska riksskattenämnden) kan bestämma att utövare av en närings­ verksamhet, för vilken det inte i annan lagstiftning är föreskrivet bokförings­ skyldighet, skall vara skyldig att föra räkenskaper, som uppfyller av lig­ ningsrådet fastställda minimikrav. Envar skattskyldig, som i enlighet här­ med ålagts bokföringsskyldighet, är även skyldig att bevara de av honom förda räkenskaperna med tillhörande handlingar i fem år efter utgången av vederbörande räkenskapsår. Utfärdade föreskrifter om bokföringsskyldighet och om denna skyldighets fullgörande avser enligt utredningen i stort sett samma kategorier som i Norge.

Vid sitt ställningstagande i frågan har utredningen kommit till den slut­ satsen att kompletterande bestämmelser bör — på i stort sett samma sätt som i Danmark och Norge — införas i 20 § taxeringsförordningen. Bestäm­ melserna bör enligt utredningen ge Kungl. Maj :t generell fullmakt att ut­ färda föreskrifter om skyldighet för vissa särskilt angivna skattskyldiga att föra räkenskaper på närmare angivet sätt. Utredningen tillägger härom följande. Dessa bestämmelser bör därvid utformas så all de även kommer att gälla dem, som är skyldiga föra räkenskaper enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen. De föreskrifter, som Kungl. Maj :t alltså skall kun­ na utfärda med stöd av denna fullmakt, bör enligt utredningens mening så­ ledes inte endast innefatta fastställande av mera allmänna föreskrifter om bokföringsskyldighet och regler för dennas fullgörande för eljest inte bokföringsskyldiga utan även avse särskilda regler för förandet av viss eller vissa delar av räkenskaperna hos eljest bokföringsskyldiga rörelseidkare. Förslag angående vilka kategorier skattskyldiga, som därvid bör ifrågakomma, och vilka minimikrav, som bör ställas på ifrågavarande skattskyldigas räken­ skaper, bör upprättas av riksskattenämnden. Utredningen förutsätter att Kungl. Maj :t inte utfärdar nu ifrågasatta föreskrifter utan att, där så kan ske, tillfälle beretts branschorganisation eller liknande sammanslutning att yttra sig över nämndens förslag. Detta bör givetvis inte utesluta att nämnden redan under förarbetet samråder med sådan organisation och sammanslutning. Möjlighet synes även böra beredas Kungl. Maj :t att bemyndiga riksskatte­ nämnden att utfärda här ifrågavarande föreskrifter. Utredningen anser emellertid att detta bemyndigande endast bör utnyttjas i undantagsfall och sedan närmare erfarenheter vunnits.

Utredningen tar i detta sammanhang även upp frågan om skyldighet att under viss tid bevara räkenskaper och andra anteckningar. I detta hänseende anför utredningen bl. a. följande. Av redogörelsen i kap. IV framgår att stor tveksamhet synes råda an­ gående under vilken tid den inte bokföringsskyldige rörelseidkaren skall anses pliktig bevara sina räkenskaper eller anteckningar. Enligt bokförings­ lagen föreligger skyldighet för den bokföringsskyldige att förvara samtliga till räkenskaperna hörande böcker samt handlingar under tio år. Motsva­ rande bestämmelse saknas däremot för den inte bokföringsskyldige, som pa

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 225

grund av bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen dock är skyldig föra räkenskaper eller anteckningar. Detta utnyttjas av mindre nogräknade skatt­ skyldiga så att de vid taxeringsrevisionen förklarar sig antingen helt sakna räkenskaper eller anteckningar eller också vissa för utredningen värdefulla delar av desamma. Ofta motiveras förfaringssättet med att de inte ansett sig skyldiga bevara materialet i fråga. Genom att inget material eller ofull­ ständigt sådant ställes till förfogande vid taxeringsrevisionen omöjliggöres eller försvåras denna avsevärt. Tyvärr är det även i viss omfattning så att avsaknaden helt eller delvis av räkenskaper är till fördel för den skatt­ skyldige eftersom, om räkenskaperna inte bevarats, det oftast är svårt att bevisa att underdeklaration, medveten eller omedveten, föreligger. Sålunda lärer eftertaxering knappast kunna påföras en rörelseidkare, som inte be­ varat sina räkenskaper och som påstår men inte kan styrka att en på kon­ trolluppgift upptagen intäkt ingår i räkenskaperna, ehuru omständighe­ terna i det enskilda fallet tyder på att så inte är förhållandet.

Med hänsyn till den stora betydelse, som ordentligt förda och fullständiga räkenskaper och anteckningar har såsom underlag för ett riktigt fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav, anser ut­ redningen att det i taxeringsförordningen bör klart anges under vilken tid räkenskaper eller anteckningar skall bevaras av i 20 § avsedda deklarationsoch uppgiftsskyldiga. Utredningen framhåller, att en sådan bestämmelse måste på annat sätt än som för närvarande gäller göra klart för den deklara­ tions- och uppgiftsskyldige att ifrågavarande material verkligen är värdefullt och därför måste bevaras. Utredningen föreslår, att tiden för bevarandet av ifrågavarande underlag begränsas till de år, för vilka eftertaxering kan på­ föras, eller till sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Den nu angivna skyldigheten enligt 20 § taxeringsförordningen — att föra och bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande samt att därvid iakttaga de föreskrifter angående detta underlags närmare utformning och beskaffenhet, som redan gäller enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen och som Kungl. Maj :t enligt utredningens förslag kan komma att utfärda — måste enligt utredningens uppfattning sanktioneras genom bestämmelser om straffpåfölj d för den, som uppsålligen eller av oaktsamhet underlåter att iakttaga denna sin skyldighet. Utredningen anför i fortsättningen bl. a. följande. Eftersom fullständiga och ordentligt förda räkenskaper utgör den enda grunden för ett riktigt fullgörande av deklarations- och uppgiftsplikten skul­ le, om underlåtenheten att iaktta föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen inte kunde medföra straffansvar, dessa föreskrifter i praktiken endast kom­ ma att bli en död bokstav. I detta sammanhang må erinras om att straff­ ansvar enligt bokföringslagen endast föreligger om den bokföringsskyldige kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, d. v. s. om vederbörande råkat på ekonomiskt obestånd. Om det senare inte är fallet, vilket så gott som undantagslöst är förhållandet vid taxering, kan helt underlåten, helt falsk eller direkt felaktig bokföring i och för sig inte medföra straff för den försumlige. För försummelse mot föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen i form av underlåtna, falska eller vårdslösa rä- 15 Ilihang Ull riksdagens protokoll 1 samt. Nr 100

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

kenskaper eller anteckningar finns sålunda inte några straffbestämmelser. Därvid bortser utredningen från de relativt fåtaliga fall, där det varit möjligt att förebringa bevis för att deklarerad inkomst varit för låg, varvid skattestrafflagens bestämmelser blivit tillämpliga och den försumlige kunnat stäl­ las till ansvar för falsk eller vårdslös deklaration. Den enda påföljd, som finns föreskriven för underlåtna, falska, felaktiga eller vårdslösa räkenskaper och anteckningar, är skönstaxering enligt 21 § taxeringsförordningen, vilken emellertid endast får åsättas, när inkomsten inte kan på annan grund tillför­ litligen beräknas, och överhuvud taget inte får åsättas i sådan form eller till sådant belopp att taxeringen kommer att innebära ett straff för den försum­ lige.

Utredningen föreslår, att de ifrågasatta straffbestämmelserna — upptagna i en ny 118 a § i taxeringsförordningen — anknytes till i lag eller med stöd av lag föreskriven bokföringsskyldighet. Med lag avses bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. I övrigt åsyftas de föreskrif­ ter, som Kungl. Maj :t eller riksskattenämnden kan utfärda i enlighet med utredningens förut återgivna förslag. Utredningen erinrar i detta samman­ hang om att ett motsvarande straffansvar finnes stadgat i Norge. Genom att straffansvaret sålunda anknyts till enligt lag eller med stöd av lag föreskriven bokföringsskyldighet kommer enligt utredningen att från sådant ansvar uteslutas alla de fall, då deklarations- eller uppgiftsskyldig, som inte är bokföringsskyldig enligt lag eller med stöd av lag utfärdade fö­ reskrifter, försummar den i 20 § taxeringsförordningen stadgade skyldighe­ ten att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes och bevaras för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Enligt utredning­ en kommer alltsa att från straffansvar i detta hänseende i huvudsak undantas jordbi ukare, som redovisar sin inkomst enligt kontantmässiga grunder, fastighetsägare, löntagare och ägare av kapital samt mindre rörelseidkare. Utredningen framhåller att detta givetvis från principiella synpunkter kan betecknas som i viss mån otillfredsställande. Detta får emellertid enligt ut­ redningen bl. a. ses som en konsekvens av de allmänt avfattade reglerna i 20 §. Att för det stora flertalet inkomsttagare med ur taxeringssynpunkt lätt­ kontrollerbara inkomster införa straffansvar för underlåtenhet att föra och bevara ett underlag, som i praktiken kanske inte erfordras och inte heller kommer att finnas, ter sig också helt meningslöst, anför utredningen. Utredningen tillägger. Straffansvaret kan således beräknas endast bli aktuellt för rörelseidkare och s. k. fria företagare. Till övervägande del kommer frågan om ansvar i detta hänseende att aktualiseras i samband med att det vid taxeringsrevision hos nämnda skattskyldiga konstateras avsaknad av eller brister i föreskriven bokföring. Enligt utredningens mening bör det ankomma på taxeringsintendenten i länet att da anledning förekommer att brott i förevarande avseen­ de förövats, göra anmälan härom till åklagare. Härigenom skapas garantier för att inga onödiga anmälningar sker. För att ytterligare förhindra att an­ svar utdömes i andra fall än då sådant ur allmänna synpunkter kan anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 227

befogat synes även böra stadgas att brottet skall vara fritt från straff om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan bedömas såsom ringa. Det påpekas, att här ifrågavarande brott i flertalet fall torde komma att åtalas i samband med åtal enligt skattestrafflagen för falsk eller vårdslös de­ klaration. I vissa fall och särskilt, när på grund av avsaknad av bokföring el­ ler väsentliga brister i densamma det inte är möjligt att förebringa erforder­ lig bevisning för att falskdeklaration eller vårdslös deklaration föreligger, kan emellertid föreskrifterna om straffansvar i dessa fall bli ett betydelse­ fullt komplement till skattestrafflagens stadganden. Utredningen framhåller att, när det gäller att närmare taga ställning till vilket straff, som i förevarande fall bör stadgas, skäl självfallet kan anföras för att ett förfarande, som innebär att vederbörande genom falsk, uppen­ bart felaktig eller helt underlåten bokföring undandrar sig skyldigheten att på ett behörigt och riktigt sätt redovisa sin inkomst och därigenom föranle­ der att densamma inte kan tillförlitligen beräknas, ur allmän synpunkt knappast bör bedömas lindrigare än ett åsidosättande av bokföringsskyldig­ heten i samband med vanligt gäldenärsbrott. Enligt stadgande i 23 kap. 5 § strafflagen straffas sådant brott med fängelse eller straffarbete i högst två år, för såvitt inte brottet är ringa, då straffet är böter, dock inte under 30 dagsböter. Enligt utredningens mening torde det dock få anses tillräckligt att brottet inte bedömes strängare än som om vårdslös deklaration skett, d. v. s. normalstraffet bör bestämmas till böter — i förevarande fall dags­ böter, dock lägst 30 — och endast, om omständigheten kan anses synner­ ligen försvårande, bör fängelse i högst sex månader kunna ådömas. Utred­ ningen anför att som synnerligen försvårande omständigheter i regel torde få anses de fall, då räkenskaper överhuvud taget ej förts eller inte bevarats.

I fråga om den allmänna varuskatten bör-enligt utredningen gälla samma regler som förordats i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen. I an­ ledning härav föreslås i varuskatteförordningen ett tillägg till 38 § och en ny 76 a §. I

I förevarande sammanhang har utredningen också ägnat uppmärksamhet åt bestämmelsen i 21 § taxeringsförordningen om skönstaxering. Utredningen erinrar bl. a. om att bestämmelsen tillkommit för att hos de skattskyldiga inskärpa angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvän­ digheten av att föra och även bevara erforderliga räkenskaper och anteck­ ningar. Det framhålles emellertid också, alt skönstaxering är den sista av de utvägar, som står taxeringsmyndigheterna till buds när det gäller att åsätla en materiellt riktig taxering och därför endast får tillgripas när dekla­ ration saknas eller avgiven deklaration eller underlaget för densamma före­ ter sådana väsentliga brister, att deklarationen eller underlaget inte kan godtagas ur taxeringssynpunkt, samt annan möjlighet inte föreligger att på ett tillförlitligt sätt beräkna den skattskyldiges inkomst av viss förvärvs-

228 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

källa. I betänkandet erinras vidare om att skönstaxering inte får ske på ett sådant sätt att densamma kommer att innebära straff i någon form för den försumlige. Utredningen konstaterar, att reglerna om skönstaxering genom sin all­ männa avfattning ibland i det praktiska taxeringsarbetet vållar svårigheter och föranleder missförstånd. Eftersom skönstaxeringsinstitutet innefattar en av taxeringsmyndigheternas mera väsentliga befogenheter, skulle det en­ ligt utredningen självfallet vara av stor betydelse för både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna om mera detaljerade regler kunde utarbetas beträffande förutsättningarna för skönstaxering och grunderna för inkomst­ beräkningen vid sådan taxering. Utredningen har emellertid den uppfattningen att taxeringsmyndigheter­ nas bedömning av huruvida skönstaxering är befogad eller ej — för vilken bedömning skattedomstolarnas praxis ger ledning — är relativt enhetlig. Någon komplettering av bestämmelserna i nämnda avseende föreslås där­ för inte. Vad åter gäller bedömningen av vad som vid skönstaxering kan anses vara skäligt belopp synes enligt utredningen osäkerhet och delade meningar råda. Utredningen anför härom. Av regeringsrättens och kammarrättens utslag framgår att i många fall avsevärda nedsättningar skett i ursprungligen av taxeringsnämnderna åsatta skönstaxeringar. Ofta har dessa nedsättningar sin förklaring i de större krav på bevisningen, som skattedomstolarna har, och den hårdare bevisprövning, som där sker. Det säger sig självt att taxeringsnämnderna, utifrån den all­ männa kännedom som där finns eller förutsätts skola finnas om en skatt­ skyldig och om av honom bedriven verksamhet, ofta har svårt att rätt be­ döma vad som är ett skäligt resultat av verksamheten i fråga. Företagna taxeringsrevisioner har också utvisat att utåt sett relativt små och obetyd­ liga verksamheter, som för den helt oinvigde uppfattas som föga inkomst­ bringande, i verkligheten haft en helt annan och betydligt större omfatt­ ning och visat avsevärt större överskott än som visats i deklarationerna. Utredningen erinrar i sammanhanget om att man sedan gammalt använ­ der bruttovinsten, när det gäller att bedöma huruvida det av en rörelseidkare redovisade resultatet kan anses godtagbart. Utredningen upplyser, att enligt vad utredningen erfarit undersökningar påbörjats inom riksskattenämndens kontrollbyrå rörande möjligheten att i samråd med näringslivets branschorganisationer och sammanslutningar få fram väl underbyggda bruttovinstprocenter inom olika branscher. Ut­ redningen anför härom. Därvid avses dels att definiera vad som är normalrörelsen för branschen i fråga genom att ange denna rörelses normala omsättning av varor, gruppe­ rade med hänsyn till vanligen förekommande påläggsprocenter, och dels att ange variationerna i bruttovinstprocenten vid varierande sammansättning av omsättningen. På så sätt framräknade bruttovinstprocenter kommer själv­ fallet att ge betydligt säkrare stöd för bedömningen av en rörelses resultat på grund av att bruttovinstprocenterna då blir baserade på ett riktigare sif­ fermaterial än som nu sker. Genom att hela uppbyggnaden av dessa procent­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961 229

tal förutsätts skola vara känd inte bara av taxeringsmyndigheterna utan även av de skattskyldiga, möjliggör detta för de senare att mera ingående undersöka och för taxeringsmyndigheterna förklara orsaken till eventuella avvikelser från normalrörelsens bruttovinstprocent utöver dem som är be­ tingade av variationer i omsättningens sammansättning. Utredningen anser, att på angivet sätt framräknade bruttovinstprocenter kommer att ha stor betydelse vid taxeringskontroll och vid taxering över­ huvud taget. Utredningen ifrågasätter huruvida inte föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen borde kompletteras med ett tillägg, vari direkt utsä­ des, att skönstaxering skall åsättas därest enligt deklaration redovisad brut­ tovinst avviker från den för normalrörelsen inom branschen framräknade och godtagbar förklaring till denna avvikelse inte lämnas. Enligt utred­ ningen skulle skönstaxeringen då även kunna beloppsmässigt bestämmas med hjälp av normalbruttovinstprocenten för branschen. Då på angivet sätt framräknade bruttovinstprocenter ännu inte föreligger och det alltså inte förelegat möjligheter för utredningen att mera direkt bedöma värdet av de­ samma, har utredningen emellertid inte ansett sig böra föreslå nyssnämnda komplettering.

Remissyttrandena Den av utredningen föreslagna möjligheten att vidga kretsen av de kate­ gorier skattskyldiga som skall föra räkenskaper har vid remissbe­ handlingen tilldragit sig stor uppmärksamhet. I allmänhet bestrides inte behovet av en lagstiftning på området som i större utsträckning än de nuva­ rande bestämmelserna tillgodoser det allmännas intresse av att ett tillfreds­ ställande underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens full­ görande. I många yttranden vänder man sig emellertid mot utredningens förslag att det skall ankomma på Kungl. Maj :t eller eventuellt riksskattenämnden att i administrativ ordning meddela föreskrifter om skyldighet att föra räkenska­ per. Enligt dessa yttranden bör föreskrifter av dylik art antagas av riksdagen. 1 samband härmed framhålles, att man i första hand bör omarbeta bokfö­ ringslagen, som anses vara mogen för översyn. På några håll förordas, att den föreslagna befogenheten att meddela föreskrifter uteslutande skall till­ komma Kungl. Maj :t och således inte kunna överlämnas till riksskattenämn­ den. Av de drygt fyrtio remissinstanser, som tagit ställning till förevarande spörsmål, kan omkring hälften sägas ha uttalat sig mer eller mindre posi­ tivt om utredningens förslag. Till denna grupp kan hänföras länsstyrelser­ na i Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I samma riktning uttalar sig Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet och Svensk industriförening.

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Avstyrkande uttalanden göres däremot av justitiekanslersämbetet, kam­ marrätten, riksskattenämnden, besvärssakkunniga, överståthållarämbetet, några länsstyrelser samt de flesta intresseorganisationerna inom näringsli­ vet. Från remissyttrandena torde följande få återgivas. Justitiekanslersämbetet anför att ämbetet bibragts den uppfattningen, att behov föreligger, särskilt beträffande vissa kategorier uppgiftsskyldiga, av bestämmelser som främjar åstadkommande av erforderligt underlag för full­ görande av den i taxeringsförordningen stadgade deklarations- och uppgiftsskyldigheten samt för kontroll därav. Ämbetet tillstyrker därför åtgärder för tillgodoseende av detta behov. Ämbetet framhåller emellertid, att den full­ makt, som enligt förslaget skulle lämnas Kungl. Maj :t och riksskattenämn­ den, onekligen är synnerligen vidsträckt, samt anför vidare.

I förslaget angivas icke närmare vilka uppgiftsskyldiga som avses skola komma i fråga, ej heller de fordringar som skola ställas på bokföringens be­ skaffenhet. Endast i så måtto kan en begränsning sägas vara stadgad, att det föreskrives, att tillfälle skall, där så kan ske, beredas branschsamman­ slutning eller liknande organisation att avgiva yttrande, innan bestämmelse i ämnet meddelas. Med hänsyn till det nu anförda möter förslaget betänklig­ heter. Visserligen lärer en sådan fullmakt som den föreslagna kunna anta­ gas komma att begagnas med försiktighet. I verkligheten "föreligger säker­ ligen ej heller anledning antaga annat än att de som skola taga befattning med beredande och utfärdande av här åsyftade föreskrifter skola låta sig angeläget vara att söka tillgodose de uppgiftsskyldigas berättigade önskning­ ar att icke över hövan betungas med föreskrifter av nu förevarande slag. Men även med beaktande härav torde övervägande skäl likväl tala för att mera detaljerade bestämmelser utarbetas och underställas riksdagens prövning, så att icke blott Kungl. Maj;t utan även riksdagen mera direkt tager ställ­ ning till vilka kategorier uppgiftsskyldiga som skola åläggas förpliktelserna i fråga och vad dessa närmare skola innebära.

Ämbetet understryker, att ett sådant förfarande skulle befordra en allsi­ digare behandling av det delvis ömtåliga ämnet och även främja önskemålet, att föreskrifterna i fråga finge en fastare förankring hos allmänheten. I fråga om vad föreskrifterna bör innehålla anför ämbetet.

I de nya bestämmelserna torde till en början de kategorier uppgiftsskyldi­ ga, som avses, böra angivas. Huruvida en sådan uppräkning kan göras ut­ tömmande undandrager sig ämbetets bedömande, men det vore önskvärt att så kunde ske. Möjligen är det emellertid påkallat att lämna Kungl. Maj :t, eventuellt även riksskattenämnden, bemyndigande att ålägga även annan uppgiftsskyldig än de särskilt angivna den förpliktelse, varom här är fråga. Där­ vid synas emellertid om möjligt vissa kriterier böra uppställas för vinnande av nödig begränsning och därmed även ledning för bemvndigandets ianspråktagande. Vidare förefalla bestämmelserna böra ges sådant innehåll, att därav i den utsträckning som må kunna ske framgår både vilka böcker som skola föras och sättet för bokföringen samt redovisningen i övrigt. Även i denna del torde utrymme böra finnas för ändringar och kompletteringar, och föreskrift lärer följaktligen böra meddelas om en sådan möjlighet och sättet för dess begagnande. Utom å Kungl. Maj :t synes det böra ankomma å Kungl. Maj:t underordnad myndighet, kanske icke blott riksskattenämnden utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 231

även, särskilt såvitt angår lättnader för de uppgiftsskyldiga, vederbörande länsstyrelse att härutinnan besluta.

Ämbetet tillägger. Det synes ligga nära till hands att antaga, att bestämmelser av här ifråga­ satt slag bliva alltför vidlyftiga för att lämpligen låta sig inordnas i taxeringsförordningen. Beträffande vissa jordbrukare och idkare av skogsbruk har ju också en särskild författning antagits, som stadgar skyldighet för dem att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Det förefaller önsk­ värt att fortsätta på den sålunda inslagna vägen. Huruvida detta lämpligen låter sig göra är emellertid en fråga, till vilken ämbetet har svårt att taga ställning. Kammarrätten hyser betänkligheter mot den ifrågasatta fullmaktslagstiftningen och vill för sin del ifrågasätta lämpligheten av att genomföra för­ slaget i förevarande del. Kammarrätten anför. Även om den generella fullmakten begränsas genom närmare bestäm­ melser i en särskild lag synes det dock icke vara tillfredsställande att det beträffande vissa näringsidkare föreligger en i lag noggrant fastställd bok­ föringsskyldighet under det att beträffande andra näringsidkare och med dem jämställda skattskyldiga en dylik plikt skulle kunna åläggas i admini­ strativ väg. Vid tillämpandet av en "sådan fullmakt torde självfallet stor var­ samhet behöva iakttagas så att icke enskildas väsentliga intressen trädas för nära. Med hänsyn härtill kan jämväl det praktiska värdet av den generella fullmakten ifrågasättas.

I detta sammanhang kommer kammarrätten in på frågan om en revision av bokföringslagen. Enligt kammarrättens mening bör frågan rörande lämpligheten av att in­ föra en vidgad bokföringsplikt föregås av en ingående utredning. Gällande bokföringslag kan icke i alla avseenden anses motsvara anspråken på en tidsenlig lagstiftning för reglering av näringsidkares bokföringsskyldighet. Vid en översyn av bokföringslagen skulle spörsmålet om en utvidgad bok­ föringsplikt för olika kategorier skattskyldiga kunna tagas under närmare övervägande, liksom även frågan huruvida bokföringsplikten generellt skall givas samma omfattning som förpliktelsen för med näringsidkare jämställ­ da skattskyldiga att avgiva självdeklaration. I ett sådant sammanhang bör jämväl utredas behovet av att räkenskaperna föras systematiskt på sådant sätt, att de lämna möjlighet för taxeringsmyndigheterna att bättre än för närvarande direkt kunna kontrollera de bokföringspliktigas inkomst och förmögenhet från taxeringssynpunkt.

Kammarrätten, som avstyrker den föreslagna fullmaktsbestämmelsen, ut­ talar emellertid att en möjlighet att, i avvaktan på resultatet av den av kam­ marrätten föreslagna översynen av bokföringslagen, i någon mån nå det av utredningen åsyftade målet i fråga om vidgad bokföringsplikt synes vara att riksskattenämnden på eget initiativ i samråd med olika branschorgani­ sationer inom näringslivet utarbetar anvisningar i form av rekommendatio­ ner till de skattskyldiga i fråga om bokförings- och anteckningsskyldighelens fullgörande i taxeringshänseende. Kammarrätten erinrar om att möj­ lighet redan nu föreligger att vid taxeringsrevision giva enskild skattskyl­

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

dig råd beträffande uppläggandet och förandet för framtiden av dennes rä­ kenskaper. Besvärssakkunniga avstyrker den av utredningen föreslagna fullmaktsbestämmelsen från principiella utgångspunkter. Till att börja med hävdar be­ svärssakkunniga, att lagstiftaren vid bokföringslagens tillkomst haft i sikte icke endast, såsom utredningen gjort gällande, borgenärsintressena utan även taxeringsförfarandets behov. Till stöd härför åberopas ett uttalan­ de av dåvarande chefen för justitiedepartementet, i vilket denne berört de brister som vidlådde den före bokföringslagen gällande förordningen på området. Enligt uttalandet hade denna förordning i mångt och mycket »bli­ vit otjänlig för sitt ändamål att befordra ordning och trygghet i affärsför­ bindelser mellan enskilda och att i det allmännas intresse underlätta skatt­ skyldighetens bestämmande». De sakkunniga tillägger. I den mån bokföringslagens reglering framstår såsom otidsenlig och bristfällig ur taxeringssynpunkt, kan det förmodas, att liknande anmärk­ ningar kunna riktas mot den ur borgenärssynpunkt. Den naturliga åtgär­ den synes då vara, att lagen moderniseras under aktgivande jämväl på taxe­ ringsförfarandets behov. Kretsen av bokföringsskyldiga torde därvid böra utvidgas och föreskrifterna om sättet för bokföringsskyldighetens fullgöran­ de omarbetas. Vidare torde generella straffsanktioner böra införas såsom garantier för reglernas efterföljd.

De sakkunniga konstaterar att — frånsett de särskilda bestämmelserna i förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering, vilken skyldighet dock för­ utsätter ett frivilligt åtagande från den skattskyldiges sida — gällande be­ stämmelser om kretsen av bokföringsskyldiga för närvarande är samlade i bokföringslagen. De i betänkandet ifrågasatta bestämmelserna om bokfö­ ringsskyldighet för näringsidkare och andra företagare än dem, som för närvarande är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen, torde enligt be­ svärssakkunniga bli av samma allmängiltiga karaktär som bokföringsla­ gens regler om bokföringsskyldighet. De sakkunniga anser, att bestämmel­ serna i fråga vid sådant förhållande enligt gängse lagstiftningspraxis bör intagas i bokföringslagen. En uppdelning av reglerna om allmän bokfö­ ringsskyldighet på skilda författningar skulle, framhåller de sakkunniga, leda till svåröverskådlighet och systematisk oreda. Ä\en i fråga om sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande anser besvärssakkunniga att en reglering inom bokföringslagens ram i möjli­ gaste mån bör eftersträvas. Risk finnes eljest, framhåller de sakkunniga, att den enskilde i ett eller flera avseenden tvingas tillämpa flera redovis­ ningssystem parallellt beträffande en och samma verksamhet. Skulle, oaktat vad besvärssakkunniga anfört, särskilda föreskrifter röran­ de kretsen av bokföringsskyldiga och beträffande bokföringsskyldighetens fullgörande likväl anses böra meddelas utanför bokföringslagen, anser de sakkunniga, att den av utredningen föreslagna lagstiftningsformen är ägnad att ingiva betänkligheter. De sakkunniga ifrågasätter om icke stadganden om

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 23a

bokföringsskyldighet är av den ingripande karaktär, att de bör tillkomma under riksdagens medverkan.

Uppfattningen att det i första hand är bokföringslagens bestämmelser som bör underkastas översyn och att föreskrifter om bokföringsplikt bör under­ ställas riksdagen delas, såsom förut antytts, av jämväl andra remissinstan­ ser. Till dessa hör riksskattenämnden, som inledningsvis anför.

Enligt riksskattenämndens mening bestyrka de i betänkandet lämnade ex­ emplen på huru gällande regler i dessa avseenden missbrukas och kringgås, att behov föreligger av väsentligt mera preciserade regler än de nu gällande. Nämnden gör detta uttalande i medvetande om att flertalet rörelseidkare i da­ gens läge fullgöra deklarations- och uppgiftsskyldigheten på ett godtagbart sätt och att missförhållandena föreligga endast hos en minoritet av de skatt­ skyldiga. Dessa missförhållanden bedömer emellertid riksskattenämnden som så allvarliga, att tvingande och effektiva regler måste tillskapas trots att dylika regler komma att drabba även lojala skattskyldiga. Utifrån ovan anförda synpunkter finner riksskattenämnden det mest än­ damålsenligt, att en genomgripande omarbetning av den nu mer än 30 år gamla bokföringslagen skyndsamt kommer till stånd. Det får anses mindre tillfredsställande att icke samtliga regler rörande skyldighet att föra räkenskaper finnas samlade i en författning. En omar­ betning av bokföringslagen framstår som så mycket mera angelägen, som dennas ensidiga inriktning på att tillgodose borgenärsintressena får anses föga ändamålsenlig i dagens samhälle. Skattesynpunkter, ATP-redovisnmgen och andra ur det allmännas synpunkt viktiga intressen förtjäna i lika mån beaktande, och härvid framstår som nödvändigt att införa straff för oriktig bokföring icke blott vid konkurs- och ackordsförfarande. Riksskatte­ nämnden ifrågasätter sålunda för sin del om tiden icke nu är mogen att frångå den traditionella uppfattningen att bokföringsbrottet bör betraktas som ett renodlat gäldenärsbrott. Omläggningen skulle innebära att den all­ männa konstruktionen av bokföringsbrottet ändrades till att passa för vå­ ra dagars samhällsliv och dess krav. Ett ytterligare skäl för en omarbetning av bokföringslagen torde vara att, även om bokföringsbrottet alltjämt skulle bedömas som ett renodlat gäldenärsbrott, bokföringslagens bestämmelser på åtskilliga punkter behöva överses för att bättre anpassas till modern bokforingsleknik. Nämnden framhåller att, därest det icke är möjligt att relativt snabbt få till stånd en översyn av bokföringslagen och en ändrad konstruktion av bok­ föringsbrottet, en provisorisk lagstiftning av i stort sett det innehåll utred­ ningen förordat uppenbarligen är nödvändig. Med hänsyn till de långtgående ingrepp en dylik lagstiftning skulle medföra anser riksskattenämnden det emellertid önskvärt och bäst förenligt med hävdvunna principer för svensk lagstiftning, att föreskrifterna utfärdas genom samfällt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. Måhända skulle därvid bemyndigande kunna givas Kungl. Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter. Lika med utredningen fin­ ner riksskattenämnden del därvid vara nödvändigt att föreskrifternas efter­ levnad tryggas genom straffbestämmelser. Nämnden tillfogar, att vad nämnden anfört rörande formerna för inedde­

234 Kungl. Maj :ts proposition nr 100 år 1961

lande av föreskrifter beträffande skyldighet att föra räkenskaper givetvis icke innebär, att riksskattenämnden vill undandraga sig den av utredningen förutsatta, på nämnden ankommande uppgiften att upprätta förslag till före­ skrifter. Även länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar, att ett trängande behov av föreskrifter föreligger på förevarande område. Enligt länsstyrelsens mening bör dock ett tillrättaläggande i första hand ske genom en i och för sig myc­ ket välbehövlig omarbetning av gällande bokföringslag. Därest man anser sig icke kunna avvakta en sådan omarbetning, torde enligt länsstyrelsen som ett provisorium särskilda föreskrifter kunna godtagas. Med hänsyn till de ingripande verkningar dylika bokföringsföreskrifter kommer att få för därav berörda skattskyldiga, bör, framhåller länsstyrelsen, desamma därvid icke få utfärdas i kungörelseform eller av riksskattenämnden utan som lag eller förordning under riksdagens medverkan. Angelägenheten av en revision av bokföringslagen understrykes jämväl av länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus och Jämtlands län. Bland de företrädare för näringslivet, vilka i sina yttranden avvisar tanken på administrativa föreskrifter om räkenskapsskyldighet, må nämnas Sveri­ ges köpmannaförbund, som anför. Föreskrifter om bokföring och fullgörandet av denna hör enligt förbun­ dets åsikt hemma i bokföringslagen och uteslutande i denna. Däremot råder ingen tvekan om att bokföringslagen är mogen för en revision. Utvecklingen ifråga om maskiner etc. har gått synnerligen snabbt, och man frågar sig bl. a. i vad mån datamaskiner motsvarar lagens krav. En anpassning av la­ gen till modern redovisnings- och revisionsteknik bör ske och ske snabbt! Samtidigt måste bokföringsplikten utsträckas att omfatta kategorier, som f. n. ej berörs av lagen. Bl. a. gäller detta de olika former av ambulerande handel m. m„ som ofta på ett illojalt sätt konkurrerar med den reguljära butikshandeln. Det kan däremot icke överlåtas åt skattemyndigheterna att avgöra, hur en rationell bokföring skall ordnas. Detta gäller så mycket mera som utredningen föreslår, att straffbestämmelser skulle införas ej endast i bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen utan även i de i ad­ ministrativ ordning utfärdade föreskrifterna. Stadganden om straff för åsi­ dosatt bokföringsskyldighet m. m. bör enligt förbundets mening endast fin­ nas i bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen och ej i särskilda föreskrifter om bokföring, enär gränsdragningen då skulle bli flytande och helt godtycklig. Även Skånes handelskammare ansluter sig oreserverat till utredningens mening att bokföringslagen inte erbjuder den bokföringsmässiga plattform för deklarationsskyldighetens fullgörande, som det nutida skattesystemet kräver. Enligt handelskammaren framstår otvivelaktigt bokföringslagens bestämmelser icke blott ur skattesynpunkt utan även i övrigt såsom omo­ derna och otillräckliga. Emellertid bör enligt handelskammarens mening den av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna bokföringslagen även i fortsätt­ ningen vara den lag, som i princip reglerar näringsidkarnas skyldigheter i fråga om bokföringsplikten och handelsböckernas förande. En dylik ord­ ning torde icke utesluta, att för särskilt angivna yrkeskategorier, som icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 235

är underkastade bokföringslagens bestämmelser, där så befinnes ovillkor­ ligen erforderligt ur skattekontrollsynpunkt, Kungl. Maj :t skall äga rätt att utfärda föreskrifter om de anteckningar som skola föras för att tjäna som underlag för deklarationsskyldigheten. Principiellt torde emellertid även i detta fall bestämmelserna i ämnet böra beslutas av Kungl. Maj:t och riksdag gemensamt. Samtidigt föreslår handelskammaren att frågan om en revision av bok­ föringslagen, som enligt kammaren är av behovet påkallad även ur andra synpunkter, göres till föremål för särskild utredning, varvid jämväl infö­ randet av straffpåföljd för försummelse att iakttaga de i lagen givna före­ skrifterna torde böra övervägas. Lantbrukets skattedelegation yttrar bl. a. följande. I betänkandet har inte närmare avgränsats de kategorier, varom det i första hand skulle vara fråga. Som exempel har anförts kreaturshandlare, tandläkare, läkare, veterinärer m. fl. Av uttalanden i samband med de före­ slagna straffbestämmelserna för den, som underlåtit att föra räkenskaper m.°m., framgår, att de grupper, som inte skulle beröras av den utvidgade bokföringsskyldigheten, skulle vara jordbrukare med inkomstredovisnmg enligt kontantprincipen, fastighetsägare, löntagare och ägare av kapital samt mindre rörelseidkare. Delegationen anser sig av detta uttalande kunna draga den slutsatsen att bokföringsskyldigheten genom särskilda föreskrifter skul­ le regleras för praktiskt taget alla rörelseidkare och därmed jämställda. En dylik utveckling ter sig ur många synpunkter betänklig. En reglering av detta slag kommer att medföra, att många rörelseidkare, som hittills själva förmått sköta sina räkenskaper, i framtiden skulle vara hänvisade till bokföringssakkunnig hjälp med därav följande kostnader. Ett genomförande av förslaget kan också leda till att en rörelseidkare, som i dag för en enkel men fullt korrekt bokföring och på grundval av denna kan upprätta en rik­ tig deklaration, genom utfärdade föreskrifter skulle tvingas in i en bokföringstyp, som han inte behärskar och som kan leda till att hans deklara­ tion blir oriktig.

De svårigheter som, därest utredningens förslag genomfördes, skulle upp­ komma för särskilt de mindre näringsidkarna understrykes även av Sve­ riges advokatsamfund, som yttrar.

Man måste tyvärr befara att detaljerade föreskrifter om bokföringsskyl­ dighet och om sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande skulle av ad­ ministrativ myndighet göras så invecklade och krångliga att manga mindre näringsidkare, kanske de flesta, skulle komma att sakna praktisk möjlig­ het att följa föreskrifterna. Om utredningens förslag genomföres, kommer följden säkerligen att bli att de små näringsidkarna i stor utsträckning ser sig nödsakade att anlita särskild hjälp för att iordningställa räkenskaper, som åtminstone formellt ter sig som förda i enlighet med de meddelade fö­ reskrifterna. Man får räkna med att den hjälp som anlitas antingen är föga kvalificerad eller också dyr för den skattskyldige. Det primärmaterial som den skattskyldige tillhandahåller den som skall iordningställa hans räken­ skaper kommer sannolikt ofta att vara bristfälligt. Ur synpunkten att man önskar få fram ett tillförlitligt underlag för taxeringen är föga vunnet med detaljerade föreskrifter om bokföringsskyldighet och om hur den skall full­

236 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

göras. Den som vill fuska kan lätt göra det genom att helt enkelt underlåta att bokföra vissa intäkter.

Samfundet tillägger dock, att samfundet icke anser det i och för sig obilligt att av de skattskyldiga kräva att de genom anteckningar sörjer för att det finns erforderligt skriftligt material till grund för deklarationernas upprättande. Samfundet anför.

Det är enligt samfundets uppfattning fullt berättigat att — såsom skett ge­ nom det nu gällande stadgandet i 20 § taxeringsförordningen — av den, som är skyldig att avge deklaration till ledning för egen taxering eller ock

uPP§ift till ledning för annans taxering, fordra att han i skälig omfattning

genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörjer för att underlag finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.

Upprättningen att de mindre rörelseidkarna inte bör åläggas en vidgad bokföringsplikt delas jämväl av överståthållarämbetet, som avstyrker för­ slaget med hänsyn till att detsamma framlagts utan någon utredning av dess principiella och praktiska aspekter. Härom anför ämbetet följande.

I sistnämnda hänseende må exempelvis framhållas, att den grupp skatt­ skyldiga, vilken skulle komma att åläggas bokföringsskyldighet, torde ha en mycket heterogen sammansättning. Sålunda torde bl. a. ett betydande antal utgöras av mindre rörelseidkare och likställda; en under hösten 1960 verkställd genomgång av rörelseidkarnas i Stockholm deklarationer utvisa­ de, att omkring en fjärdedel av samtliga rörelseidkare kunde hänföras till den nyssnämnda kategorien mindre rörelseidkare. Att för kontrolländamål vid taxeringen ålägga dessa bokföringsplikt utöver den i 20 § taxerings­ förordningen redan stadgade skyldigheten att i skälig omfattning föra rä­ kenskaper in. in. synes icke vara erforderligt. Dock bör givetvis den av ut­ redningen föreslagna skyldigheten att bevara underlaget för taxeringen ge­ nomföras.

Sveriges fastighetsägareförbund konstaterar, att ägare av fastighet inte omfattas av bokföringslagens bestämmelser om bokföringsskyldighet, samt påpekar att frågan om bokföringsskyldighetens utsträckande till andra ka­ tegorier än dem som berörs av lagen var aktuell redan i samband med lagens tillkomst, men att tanken därpå avvisades. Förbundet anför.

Det måste anses principiellt oriktigt att genom bestämmelser i taxerings­ förordningen skapa möjligheter till administrativa förordnanden om bok­ föringsskyldighet för grupper av skattskyldiga som icke ha sådan skyldig­ het enligt gällande bokföringslag. För den händelse svårigheter uppstå vid kontroll av vissa yrkesgruppers inkomstdeklarationer, torde man i stället böra överväga erforderliga kompletteringar av bestämmelserna i bokförings­ lagen, som har till syfte dels att befordra ordning och trygghet i affärsför­ bindelser mellan enskilda dels ock att i det allmännas intresse underlätta skattskyldighetens bestämmande. Kompletterande bestämmelser i detta avseende kunna dock inte anses er­ forderliga för ägarna av annan fastighet. Några svårigheter att kontrollera fastighetsägarnas inkomstdeklarationer torde nämligen inte föreligga. En­ ligt bestämmelserna i 20 och 31 §§ taxeringsförordningen föreligger redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 237

skyldighet att i viss omfattning föra räkenskaper och anteckningar, med­ dela upplysningar till ledning för egen taxering samt att efter anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna anses erforderliga. De flesta fastighetsägare torde föra räkenskaper och anteckningar i enlighet med i handeln förekommande särskilt utarbetade kassaböcker för förvalt­ ning av fastigheter. När det gäller intäkterna bör beaktas, att de hyror som utgå för lägenheterna i en hyresfastighet, äro noggrant angivna i de huvudförteckningar, som avlämnas varje höst och att de generella tilläggen härå, som utgå på reglerade orter, bestämmas av Kungl. Maj :t. Skäl att skärpa kraven på redovisning av inkomster och utgifter för annan fastig­ het torde alltså inte föreligga. Härtill kommer den rent praktiska synpunkten, att en mycket stor del av fastighetsägarna torde sakna möjligheter att själva fullgöra en bokfö­ ringsskyldighet enligt bokföringslagen.

Förbundets slutsats är att det ur taxeringsmässiga synpunkter torde vara onödigt och ur praktiska synpunkter olämpligt att införa skärpta bestäm­ melser för redovisning när det gäller hyresfastigheter. Förbundet under­ stryker, att sådana bestämmelser icke utfärdats i Norge och Danmark. I de senast återgivna yttrandena har, såsom framgår av det sagda, givits uttryck för farhågor att kretsen av dem som skulle beröras av en vidgad räkenskapsplikt skulle kunna bli alltför vidsträckt. Det har emellertid på andra håll ansetts, att denna krets i förslaget gjorts alltför begränsad. Sålunda framhåller riksskattenämnden — med anknytning till vad utred­ ningen anfört om att bestämmelserna inte skulle omfatta jordbrukare med kontantredovisning — att varje anledning saknas att undantaga lantbru­ karna från skyldighet att föra räkenskaper. Nämnden anför härom. Det är visserligen riktigt att — såsom utredningen anfört — beträffande många lantbrukare möjligheterna till kontroll av intäkterna äro goda men det måste beaktas, att lika goda möjligheter icke alls föreligga att kontrol­ lera kostnadssidan. Vidare framstår det såsom orimligt därest den, som dri­ ver t. ex. en mindre hantverks- eller kioskrörelse skulle vara räkenskapsskyldig, men icke den som driver ett storjordbruk med årlig omsättning på hundratusentals kronor. I praktiken förekommer också icke sällan att dy­ lika jordbrukare med kontantmässig redovisning underkastas taxeringsre­ vision. Även Föreningens Sveriges taxeringsintendenter framhåller att bland jord­ brukarna finns många, som har en omfattande ekonomisk verksamhet. En­ ligt föreningen skulle det ur rättvisesynpunkt te sig stötande om icke den­ na grupp underkastades samma kontroll som rörelseidkare i allmänhet. Länsstyrelsen i Gotlands län — som anser att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att med riksdagen bestämma vilka kategorier skattskyldiga som skall vara underkastade skyldighet att föra räkenskaper — finner däremot i lik­ het med utredningen, att de ifrågavarande jordbrukarna inte behöver med­ tagas; delta med hänsyn till den uppgiftsskyldighet som åvilar den jordbruksekonomiska föreningsrörelsens organ. Att i övrigt göra skillnad mel­ lan olika slag av fria yrkesutövare eller rörelseidkare anser länsstyrelsen

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

inte motiverat. — När det gäller att bestämma hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras säger sig länsstyrelsen icke hysa principiella betänkligheter mot att föreskrifterna härom, vilka ej torde kunna göras ensartade för alla kategorier, utfärdas i administrativ ordning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är inte tilltalad av tanken på en genom fullmaktslagstiftning tillkommen speciell bokföringsförfattning vid sidan av bokföringslagen, oaktat liknande system synes förekomma i Norge och Danmark. Enligt länsstyrelsen kan den föreliggande frågan, särskilt med tan­ ke på utövare av fria yrken, lösas på följande sätt. Den taxeringskontroll utredningen här åsyftat torde exempelvis beträf­ fande flertalet utövare av fria yrken likaväl och med mindre arbete för den skattskyldige kunna uppnås genom föreskrift, som ålägger den skattskyldi­ ge att enligt något kontrollerbart system lämna kvitto på alla belopp, som utgöra inkomst i hans verksamhet, och sedan tillvarataga stammen eller kopian på dessa kvitton såsom inkomstverifikationer. En tänkbar lösning är det system som plägar tillämpas av kommuner vid uttagande av nöjes­ skatt, innebärande att vederbörande myndighet tillhandahåller kvittohäften — i detta fall biljetthäften — med löpande nummer, som antecknats före utlämnandet. Om skyldighet ålägges vissa skattskyldiga att tillvarataga in­ komstverifikationer enligt något här föreslaget eller liknande system, torde det ligga i de skattskyldigas eget intresse att även föra löpande (dock icke nödvändigtvis dagliga) anteckningar över inkomster och utgifter och spara verifikationer för de senare.

Även länsstyrelsen i Hallands län föreslår beträffande de fria yrkesut­ övarna, såsom tandläkare, läkare, veterinärer m. fl., vilkas inkomster en­ ligt länsstyrelsen erfarenhetsmässigt är svårkontrollerbara, att för dem infö­ res skyldighet att lämna kvitto på mottagna belopp.

Såsom tidigare nämnts har några remissinstanser motsatt sig att den fö­ reslagna befogenheten att utfärda föreskrifter om räkenskapsskyldighet skulle få utövas jämväl av riksskattenämnden. Sålunda anser länsstyrel­ sen i Kronobergs län, att dylika bestämmelser bör utfärdas av Kungl. Maj :t och publiceras i Svensk författningssamling, i synnerhet om underlåtenhet att följa sådana bestämmelser skall kunna medföra straffansvar. Inte hel­ ler länsstyrelsen i Västmanlands län finner sig kunna biträda förslaget i denna del. De av utredningen föreslagna bestämmelserna rörande räkenskapsplikten har emellertid, som förut nämnts, helt eller i huvudsak tillstyrkts av omkring hälften av de remissinstanser som behandlat frågan. Riksåklagarämbetet uttalar, att ämbetet i princip intet har att erinra mot att möjlighet införes att ålägga företagare, som icke är bokföringsskyldig, att föra räkenskaper såsom underlag för den deklarations- eller uppgiftsskyldighet, som avses i 20 §. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes vad utredningen för­ ordat om att Kungl. Maj :t skulle kunna utfärda bestämmelser för vissa skatt­ skyldiga att föra räkenskaper vara motiverat. Länsstyrelsen vill här erinra

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 239

om kontrollstyreisens tillämpningsföreskrifter angående vissa skattskyldigas bokföring samt de särskilda skatterättsliga bokföringsbestämmelser som, förutom i Danmark och Norge, även finnes i Västtyskland. Länsstyrelsen tillägger. Utredningen har som exempel på sådana skattskyldiga, för vilka speciella bokföringsregler skulle kunna utfärdas, omnämnt tandläkare, läkare, veteri­ närer m. fl. Därest man genom detalj föreskrifter för lagerbokföringen kun­ de skapa ökade möjligheter att i räkenskaperna kontinuerligt följa lagrets förändring i mängd för olika slag av varor, torde enligt länsstyrelsens me­ ning åtskilligt vara att vinna ur kontrollsynpunkt. Som exempel på bransch­ er, som här skulle kunna ifrågakomma, kan nämnas bl. a. radiohandeln och bilhandeln. En viss enhetlighet i fråga om kontoplanerna synes för övrigt böra eftersträvas. Det synes emellertid lämpligt att erfarenheter av motsva­ rande bestämmelser i andra länder ytterligare studeras innan närmare före­ skrifter på området tillskapas i vårt land. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det torde vara svårt att genom kontrollåtgärder åstadkomma en riktig taxering så länge deklarationsunderlaget är bristfälligt, och anser sig därför i princip kunna tillstyr­ ka, att Kungl. Maj :t erhåller befogenhet att utfärda särskilda föreskrifter om skyldighet för vissa skattskyldiga att på närmare angivet sätt föra rä­ kenskaper. Länsstyrelsen säger sig därvid ha beaktat, att ordentligt förda räkenskaper torde vara till fördel icke blott för beskattningsmyndigheterna utan även för den skattskyldige själv och hans borgenärer. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att de av utredningen föreslagna bestämmelserna om skyldighet för vissa näringsidkare och andra företagare att föra räkenskaper måhända kan förefalla att gå alltför långt i fiskalt hän­ seende. Länsstyrelsen vill likväl icke motsätta sig ett genomförande av för­ slaget, då de ifrågasatta föreskrifterna icke enbart kommer att gagna det allmännas intresse av kontrollmöjligheter i beskattningshänseende utan i minst lika hög grad är ägnade att åstadkomma ett bättre utgångsläge för de skattskyldiga själva. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden tillstyrker de föreslagna bestämmelserna i allt vä­ sentligt. Landsorganisationen i Sverige framhåller, att de av utredningen föreslag­ na åtgärderna för en effektivisering av taxeringskontrollen helt ligger i linje med de önskemål som tidigare i olika sammanhang framförts av organisa­ tionen. Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslagen om befogenhet för Kungl. Maj :t att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper m. m. Svenska landstingsförbundet har inte något att invända mot de i betän­ kandet framlagda förslagen; detta med hänsyn särskilt till de fördelar som genom en förbättrad taxeringskontroll kan vinnas i fråga om kontroll över det kommunala skatteunderlaget. Svenska stadsförbundet framhåller beträffande rätten att meddela före­ skrifter angående räkenskapsplikt, att det här gäller en långtgående hefogen-

240 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

het, men förbundet vill likväl tillstyrka förslaget. Eftersom föreskrift icke skall få meddelas utan att, där så kan ske, tillfälle beretts branschsamman­ slutning eller liknande organisation att avgiva yttrande, torde enligt förbun­ det garanti skapas för att de föreskrifter som utfärdas blir för varje berörd bransch eller företagarkategori lämpligt avvägda. Hyresgästernas sparkasse- och byggnads föreningars riksförbund, som i huvudsak biträder förslaget, utgår från att sannolikt inte alla närings­ idkare och företagare äger förutsättningar att kunna föra en fullständig bokföring. Riksförbundet ifrågasätter därför om inte den föreslagna full­ makten att föreskriva räkenskapsplikt bör begränsas att gälla vissa katego­ rier näringsidkare och företagare, såsom skett i Danmark och Norge. Svensk industriförening har för sin del i princip intet att invända mot de framlagda förslagen, i den mån dessa kan förväntas medföra en för­ bättrad taxeringskontroll.

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelser­ na om rätt för Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riks­ skattenämnden att meddela föreskrifter angående räkenskapsplikt har —utöver vad som framgår av det förut anförda — i huvudsak gjorts följande uttalanden. Justitiekanslersämbetet riktar till att börja med uppmärksamheten på innehållet i 20 § taxeringsförordningen i dess gällande lydelse. Med utgångs­ punkt från att till nämnda författningsrum enligt förslaget skall knytas en straffbestämmelse, upptagen i den nya 118 a §, ifrågasätter ämbetet, om 20 § i gällande lydelse är så tydlig till innebörden att därå kan byggas ett straff stadgande. Ämbetet yttrar härom följande.

Osäkert förefaller det nämligen vara, om den som är bokföringspliktig enligt i 20 § andra stycket angiven författning och fullgjort vad som en­ ligt denna åvilar honom är förfallen till straff enligt 118 a §, därest det befinnes, att han likväl icke, på sätt i 20 § första stycket kräves, sörjt för att underlag finnes för fullgörande av honom åliggande deklarations- eller uppgiftsskyldighet och för kontroll därav. Särskilt synes tveksamhet härvidlag kunna råda, såframt förordningen den 7 december 1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom un­ derlag för taxering varit tillämplig å honom. Om han följt denna författ­ ning, som ju tillkommit just för att säkerställa tillgången till erforderligt taxeringsunderlag, men sådant likväl anses saknas, synes väl möjligt, att han befinnes ha iakttagit vad som ålegat honom. Huruvida ett sådant fall kan tänkas inträffa, är vanskligt att säga, men utredningen har å s. 236 anfört, att mindre nogräknade skattskyldiga kunna ordna sin bokföring på ett sådant sätt att densamma gör en effektiv taxeringskontroll omöjlig eller i vart fall avsevärt försvårar den. Även om detta uttalande måhända när­ mast avser 1929 års bokföringslag, torde det dock jämväl hänföra sig till 1951 års jordbruksbokföringsförordning. På grund av vad här anförts synes kunna ifrågasättas en omformulering av 20 § taxeringsförordningen, så att därav på ett otvetydigt sätt framgår, att även den som enligt 1929 års bok­ föringslag eller 1951 års jordbruksbokföringsförordning är skyldig att föra räkenskaper har att fullgöra denna sin skyldighet så, att erforderligt un­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

derlag för taxering därigenom vinnes. Till jämförelse må erinras om den avfattning motsvarande bestämmelser i taxeringsforordmngen hade i för slaget till effektivare taxering (SOU 1954:24); se 49 §, dan skillnad också gjordes mellan bokföringsskyldiga enligt 1951 års förordning och enli., bokföringslagen. Vad beträffar de av utredningen föreslagna nya bestämmelserna i 20 § __på vilkas avfattning ämbetet säger sig inte vilja närmare mgå stajler sig ämbetet frågande till huruvida uttrycket »näringsidkare och annan före­ tagare» täcker de kategorier uppgiftsskyldiga som avses med forslaget. En­ ligt ämbetet synes det i varje fall för det allmänna språkbruket i någon mån främmande alt kalla sådana fria yrkesutövare som läkare, tandläkare, arkitekter m. fl. för näringsidkare eller företagare. Justitiekanslersämbetet kommer härefter in på de olika kategorier som i detta sammanhang åsyftas och på de bestämmelser som kan komma att gälla för dem med avseende å taxeringsunderlaget. Härom anfor ämbetet. Särskilda regler givas för bokföringspliktiga och andra. Med bokföringspliktiga avses därvid de, å vilka bokföringslagen eller jordbruksbokfonn sförordningen är tillämplig. Vad angår den senare gruppen uppgiftsskyldiga synas de föreslagna bestämmelserna innebara, att för dem k»n komma att <rälla dels 20 § 1 mom. taxeringsförordmngen, innefattande en allmän sky dighet att sörja för taxeringsunderlag, de1®, nyssnämnda /°ro/!dal.n^ 1951, som på sätt förut nämnts tillkommit för att sakerstalla tillgången t erforderligt taxeringsunderlag, dels ock den föreskrift, som med samma sy te som nyss sagts kan komma att utfärdas med stöd av 20 § 2 ^ia stvcket taxeringsförordmngen. Det synes mindre tilltalande, att för ifråga varande idkare av jordbruk och skogsbruk flera olika författningsbestäm­ melser, mer eller mindre likartade, skola gälla beträffande deras bokförings­ skyldighet. Det riktiga lärer vara att inarbeta nödiga bestämmelser i 19ol års förordning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar angående de ifrågasatta ad­ ministrativa föreskrifterna om räkenskapsplikt följande. Ehuru det ligger i sakens natur, att kontakt med vederbörande branschsammanslutningar bör tagas innan sådan föreskrift meddelas, ifrågasätter Syrelsen om det kaninses erforderligt och lämpligt att i lagtexten in­ föra särskild bestämmelse härom. Med hansyn till den rika förekomsten a% olika former av sammanslutningar i detta land, icke sallan konliurrerande med varandra inom samma bransch, kan befaras, att svårigheter uppstå att uppfylla en sådan föreskrift. En organisation, som av förbiseende icke bli­ vit hörd, kan härvid komma att ifrågasätta lagligheten av meddelade före­ skrifter. Länsstyrelsen föreslår därför att stadgandet harom utgår ur laD texten. Besvärssakkunniga bär samma uppfattning och framhåller, att mera central lagstiftning regelmässigt inte bör belastas med föreskrifter a\ denna art rörande remissförfarandets utformning i detalj.

skyldighet att bevara räkenskaper och annat Utredningens förslag om allmänhet inte föranlett någon erinran vid re­ material under sex år har i missbehandlingen. (0 Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. År 100

242 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Denna del av förslaget betecknas av länsstyrelsen i Jönköpings län som ett av de värdefullaste tilläggen till de nu gällande bestämmelserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att det i och för sig måste anses påkallat med föreskrifter av hithörande slag, men uttalar viss tveksamhet om vilken allmängiltighet föreskrifterna bör få. Länsstyrelsen ifrågasätter sålunda, om dessa föreskrifter bör gälla alla i 20 § 1 mom. taxeringsförordningen omnämnda skattskyldiga och uppgiftsskyldiga. Enligt länsstyrelsen skulle införandet av generella sådana föreskrifter innebära alltför stora krav på den breda allmänheten; föreskrifterna skulle säkerligen i stor utsträck­ ning icke kunna efterföljas. Besvärssakkunniga finner, att stadgandet om skyldighet att bevara räken­ skaper och annat material är obehövligt. De sakkunniga erinrar om att be­ stämmelser rörande skyldighet att bevara räkenskapsmaterial m. m. redan finns i såväl bokföringslagen som förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Enligt de sakkunnigas mening erfordras för de av nämnda författ­ ningar berörda kategorierna inte några stadganden i taxeringsförordningen om förvaringsplikt. Vad beträffar de kategorier deklarations- och uppgifts­ skyldiga, vilka inte är bokföringspliktiga enligt bokföringslagen eller den nyssnämnda förordningen, konstaterar de sakkunniga, att förvaringsskyldigheten i denna del enligt utredningens förslag inte skall vara straffsanktionerad liksom inte heller motsvarande skyldighet att sörja för underlagets tillkomst. De sakkunniga tillägger, att det knappast kan begäras av deklara­ tions- och uppgiftsskyldiga i gemen, att de skall bevara räkningar, kvitten­ ser, anteckningar om inkomster o. d. under längre tid. Beträffande förvaringstiden föreslår länsstyrelserna i Kronobergs, Hal­ lands och Älvsborgs län att densamma skall bestämmas till sju år. Den förstnämnda länsstyrelsen åberopar härvid hänsyn till lagstiftningen om förlustutjämning och till sådan förskjutning i tiden som kan uppkomma genom att den skattskyldige tillämpar brutet räkenskapsår. Samma länssty­ relse föreslår vidare att bestämmelsen i 3 mom. förtydligas i så måtto att därav framgår, att verifikationer skall sparas även i fall då fullständiga an­ teckningar finns. Länsstyrelsen i Blekinge län förordar en tioårig förvaringstid och åbero­ par, utom de nyssnämnda skälen, bokföringslagen samt bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Även besvärssakkunniga förordar för vinnande av likformighet en tioårig förvaringstid. Riksskattenämnden gör icke någon erinran mot den av utredningen före­ slagna förvaringstiden men föreslår, att ordet »kalenderår» i det föreslagna 3 mom. av 20 § taxeringsförordningen utbytes mot »beskattningsår» för att garantera att skattskyldig med brutet räkenskapsår tillräckligt länge beva­ rar jämväl de räkenskaper som hänför sig till den tidigare delen av inkomst­ året. Länsstyrelsen i Västmanlands län framför samma förslag. Sveriges fastighetsägareförbund anser sig kunna godtaga den föreslagna sexårstiden och tillägger, att fastighetsägarna redan nu torde bevara sitt rä­ kenskapsmaterial under minst denna tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 243

Att bestämmelserna om räkenskapsplikt, såsom föreslagits av utredning­ en, sanktioneras genom en nyinförd straffbestämmelse har i all­ mänhet godtagits vid remissbehandlingen. I några enstaka yttranden har emellertid lämpligheten av en dylik straffbestämmelse satts i fråga. Där­ jämte anföres kritik mot den föreslagna bestämmelsens utformning. Länsstyrelsen i Kristianstads län är tveksam inför den föreslagna straff­ påföljden. Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer stora svårigheter att uppstå, då det gäller att avgöra om försummelsen är sådan, att den skall kunna förskylla straff. Sveriges redareförening anser att det — med hänsyn till att bestämmel­ serna såväl i bokföringslagen som i den tilltänkta administrativa författ­ ningen med nödvändighet i vissa hänseenden måste ha en svävande avfatt­ ning — framstår som olämpligt att införa straffbestämmelser. Redan nu föreliggande sanktioner — särskilt möjligheten av skönstaxering —- är en­ ligt föreningen tillfyllest i nu förevarande avseende. Kammarrätten säger sig, med hänsyn till de av utredningen anförda skä­ len för nödvändigheten av en straffpåföljd i förevarande fall, endast vilja framhålla såsom särskilt önskvärt, att man genom effektiv upplysnings­ verksamhet bringar till de skattskyldigas kännedom vilka skyldigheter som härvidlag åvilar dem och vilken påföljd som kan följa av att skyldigheten åsidosättes.

I några yttranden ifrågasättes, om straffbestämmelserna, såsom föresla­ gits, bör placeras i taxeringsförordningen. Besvärssakkunniga intar — med utgångspunkt från sin uppfattning att alla föreskrifter angående skyldighet att föra räkenskaper bör finnas i bok­ föringslagen -— följande ståndpunkt. Då ifrågavarande förseelser uppenbarligen icke äro av den karaktär, att straffstadganden härom böra införas i strafflagen, är den naturliga platsen för sådana stadganden tydligen själva bokföringslagen. Att i enlighet med utredningens förslag låta bokföringslagens regler sanktioneras av bestäm­ melser i taxeringsförordningen innefattar en ordning, som icke kan förenas med kravet på en klar och överskådlig uppbyggnad av lagstiftningen. En lagteknisk lösning av så osystematisk natur kan ej tillstyrkas.

Näringslivets skattedelegation uttalar, att enligt dess bestämda uppfatt­ ning straffsanktioner vid bristande fullgörande av bokföringsskyldighet icke bör stadgas i taxeringsförordningen.

Vad beträffar brottsbeskrivningen i den föreslagna 118 a § bär i remiss­ yttrandena krilik anförts i följande hänseenden. Justitiekanslersämbetet anser, att straffbestämmelsen uppställer för många rekvisit för straffets inträdande, och anför bl. a. Vad angår no berörda straffbestämmelse, torde kunna ifrågasättas, om såsom ett rekvisit för straffbarhet skall uppställas, att underlag för dekla­ rations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav sak­ nas eller att förefintligt underlag icke är ägnat att användas för sådant än­

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

damål. Väl äro nu berörda omständigheter av betydelse, då det gäller att bedöma den verkan i straffhänseende ett åsidosättande av bokföringsskyl­ digheten bör medföra; det kan vara rimligt att underlåta anmälan till åtal och vid åtal kan skäl föreligga till mildare straff. Men det synes kunna gö­ ras gällande, att åsidosättandet såsom sådant av vad som i här ifrågavaran­ de avseende är föreskrivet bör medföra ansvar. Uppställes nämnda rekvisit, kan detta obehörigen försvåra beivrandet av brottet. Enligt riksåklagarämbetets uppfattning är brottsbeskrivningen i ett av­ seende för snäv. Ämbetet ifrågasätter sålunda huruvida med paragrafens nuvarande lydelse straffansvar — såsom lärer ha avsetts — inträder för den som visserligen fullgjort sin bokföringsskyldighet eller skyldighet att föra räkenskaper men som underlåtit att bevara räkenskapsmaterialet un­ der den tid som föreskrives i det föreslagna stadgandet i 20 § 3 mom. Den osäkerhet, som kan råda härom, synes böra föranleda sådant förtydligande av paragrafen att därav klart framgår, att straffansvar inträder jämväl i be­ rörda fall.

Att den föreslagna 118 a § bör omarbetas på sådant sätt att den otvety­ digt täcker underlåtenhet att bevara underlag som nyss nämnts framhålles även i andra yttranden. I fråga om brottsrekvisiten uttalar justitiekanslersämbetet vidare att, då i andra stycket av den föreslagna 118 a § stadgas att taxeringsintendenten i länet skall göra anmälan till åtal om brottet, denna anmälan icke utgör någon förutsättning för åtal. Det är enligt ämbetet således, åtminstone for­ mellt sett, icke så som i motiven anföres, att genom anmälningsskyldighe­ ten skapats garantier för att inga onödiga anmälningar sker. Utredningens förslag att från straffansvar undantaga de kategorier, som endast är underkastade den allmänna anteckningsskyldigheten enligt 20 § 1 mom. taxeringsförordningen, har i allmänhet inte mött invändningar. Några instanser har dock ansett en dylik begränsning omotiverad. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Kronobergs län, att det inte synes tillta­ lande att i angivna hänseende diskriminera en enda grupp av skattskyldiga, nämligen »bokföringsskyldiga». Länsstyrelsen vill för sin del förorda ett allmänt straffansvar för skattskyldiga, som icke fullgör sina skyldigheter enligt 20 § taxeringsförordningen. Den av länsstyrelsen i Kronobergs län uttalade uppfattningen delas av länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande i anslutning till utredningens uttalande att straffansvar inte borde ifrågakomma för jord­ brukare med kontantmässig redovisning.

Utredningen har som skäl för detta sitt ställningstagande anfört, att ifrå­ gavarande inkomsttagares inkomster skulle vara lättkontrollerbara. Detta anser länsstyrelsen emellertid icke med fog kunna påstås vara fallet. De exemplifierade kategoriernas inkomster äro enligt vad erfarenheten visar tvärtom ofta mycket svåra att kontrollera. I många fall är det för övrigt vanskligt att avgöra om en näringsidkare är bokföringsskyldig eller icke en­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061 245

ligt bokföringslagen. Med hänsyn till den allmänna avfattningen av 20 § taxeringsförordningen anser länsstyrelsen emellertid att straffansvar för underlåtenhet att föra anteckningar för närvarande icke bör stadgas.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter förordar, att det föreslagna tillägget till 20 § taxeringsförordningen och därmed straffbestämmelsen bör utökas att omfatta såväl jordbrukare som fastighetsägare, i varje fall så­ dana som driver verksamhet i större omfattning. Lantbrukets skattedelegation anför följande om den av utredningen före­ slagna begränsningen. En sådan gränsdragning ter sig betänklig — i synnerhet vid beaktande av att en kategori skattskyldiga från det ena året till det andra genom Kungl. Maj :ts föreskrifter skulle kunna överföras från den ena gruppen till den andra. För lantbrukets del innebär sålunda förslaget, att jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning i detta avseende skulle komma i en sämre ställning än jordbrukare med inkomstredovisning enligt kontant principen. Delegationen vill i detta sammanhang också framhålla, att det i många fall trots de av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifterna torde bli svårt att avgöra huruvida brott av nu aktuellt slag förövats. Att införa straffan­ svar med den av utredningen föreslagna lydelsen av 20 § TF är inte godtag­ bart ur rättssäkerhetssynpunkt. En straffpåföljd skulle kunna vara moti­ verad om en väl genomarbetad bokföringslag för taxeringsbruk infördes.

Sveriges redareförening yttrar, att från principiella synpunkter det före­ slagna straffansvaret för bokföringspliktiga företagare måste betecknas så­ som en rent diskriminerande åtgärd. Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser för sin del att farhågorna för en icke önskvärd extension av straffsanktionens räckvidd, därest påföljden bleve generell, är överdrivna.

I många yttranden påtalas, att straffsatsen och särskilt minimistraffet. 30 dagsböter, är för högt. Även förslaget om straffrihet vid ringa brott göres till föremål för viss kritik. Sålunda anser varken justitiekanslersämbetet eller riksåklagarämbetet, att anledning föreligger att införa ett straffminimum å 30 dagsböter. Av riksåklagarämbetet ifrågasättes jämväl, om inte bestämmelsen om straffri­ het vid ringa brott bör utgå. Enligt ämbetet torde något utrymme för regeln knappast förefinnas med den utformning straffbestämmelsen erhållit. Riksskattenämnden och flera länsstyrelser anser, att straffet bör bestäm­ mas till dagsböter utan angivande av lägsta dagsbotantal av trettio. Näringslivets skattedelegation yttrar. Den valda strafflatituden medför det egendomliga förhållandet, att man får ett stort hopp mellan ringa brott, som medför straffrihet, och brott som icke är fullt så obetydligt. Är brottet tämligen ringa har domstolen att välja mellan minimistraffet, 30 dagsböter, och straffbefrielse. En nyanserad tilllämpning skulle sålunda omöjliggöras. Det föreslagna minimistraffet, 30 dagsböter, har tillkommit med SL 23: 5 som förebild. För straffbarhet en­ ligt sistnämnda lagrum torde dock fordras grövre försummelse än den som

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

avses i 118 a §. En jämförelse med andra straffbestämmelser innehållande bötesminima visar också, att ett minimistraff av 30 dagsböter är högt. För att möjliggöra för domstolarna att tillämpa en rimlig straffmätning bör hela den ordinarie bötesskalan från en dagsbot kunna komma till användning.

Riksåklagarämbetet konstaterar, att brott mot 118 a § kan föreligga sam­ tidigt med bokföringsbrott enligt 23 kap. 5 § strafflagen eller brott mot skattestrafflagen. Enligt ämbetet torde i båda fallen — såsom också utred­ ningen synes ha förutsatt — få anses föreligga verklig brottskonkurrens.

I remissyttrandena har man i allmänhet inte berört utredningens utta­ lande om önskvärdheten av mera detaljerade regler beträffande skönstaxering. Däremot har man på några håll ingått på utredningens önskemål om att få fram väl underbyggda bruttovinstprocenter inom olika branscher och den i samband därmed framförda tanken att göra ett tillägg till 21 § taxeringsförordningen, vari direkt utsädes, att skönstaxering skulle åsättas, därest den redovisade bruttovinsten skulle avvika från den för branschen normala och godtagbar förklaring till denna avvikelse inte lämnades. Sålunda vill länsstyrelsen i Malmöhus län understryka vikten av en un­ dersökning av möjligheterna att efter samråd med branschorganisationerna få fram väl underbyggda bruttovinstprocenttal, som kan tjäna till ledning vid kontroll av rörelsedeklarationerna. Ett liknande uttalande göres av länsstyrelsen i Blekinge lån. Däremot avstyrker länsstyrelsen i Hallands län bestämt den ifrågasatta ändringen av 21 § taxeringsförordningen och anför.

Det må nämnas, att i Hallands län i samband med 1959 års taxering en n°ggrann statistik upprättats beträffande bruttovinstprocenterna inom vis­ sa branscher, varvid företagen i varje bransch uppdelats i en kategori, avse­ ende rörelser belägna i stad eller köping, samt en kategori, avseende rörel­ ser å landsbygden. Inom båda kategorierna ha företagen spaltats upp i grupper efter omsättningens storlek, och för varje grupp har angivits dels en vägd genomsnittssiffra för bruttovinsten, uttryckt i procent av omsätt­ ningen, dels det antal företag, å vilken siffran är beräknad. Såsom underlag för beräkningarna har legat de uppgifter, som de skattskyldiga lämnat i sina självdeklarationer. Härigenom kan visserligen felaktigheter förekom­ ma, exempelvis i fråga om den faktiska omsättningens storlek, men trots detta torde den slutsatsen bl. a. kunna dragas, att spridningen inom vissa branscher kommer att vara mycket stor även vid korrekt beräknade brutto­ vinstprocenter.

Skånes handelskammare säger sig icke vilja bestrida, att skönstaxeringsinstitutet, vilket legaliserades genom 1955 års lagstiftning, är ett nödvän­ digt remedium i skattemyndigheternas händer för att hos de skattskyldiga inskärpa angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att föra och även bevara erforderliga räkenskaper och anteckningar. Handelskammaren anför emellertid i fortsättningen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Å andra sidan är nämnda institut ur rättssäkerhetssynpunkt minst sagt äventyrligt, vilket även framgår av den omständigheten, att av taxerings­ nämnd åsatta skönstaxeringar i ett stort antal fall i anledning av besvär nedsatts i högre instans. Även om ändring omsider sker i högre instans lororsakar skönstaxering olägenheter i olika hänseenden för den skattskyl­ dige. Skönstaxeringsinstitutet bör därför anvandas med försiktighet. Den av utredningen framförda tanken att skönstaxering obligatoriskt skall åsat­ tas, därest i deklaration redovisad bruttovinst avviker från den för normal­ rörelsen i branschen framräknade och godtagbar förklaring till denna av­ vikelse icke lämnats, finner Handelskammaren ur rättssäkerhetssynpunkt ytterst betänklig. Även Sveriges köpmannaförbund avstyrker ett tillägg till 21 § taxeringsförordningen av nyss angiven innebörd. Förbundet understryker, att brut­ tovinsten är en alltför komplicerad sak för att användas så lättvindigt. Förbundet framhåller, att i okunniga händer skönstaxering blir ett mycket farligt vapen.

Departementschefen

Redan före tillkomsten av nuvarande bestämmelser om anteckningsskyldighet m. in. stod det klart, att deklarationsplikt och annan plikt att tillhandagå med uppgifter för taxering tillika innefattade en skyldighet att sörja för och bevara räkenskaper, anteckningar, verifikationer och annat underlag. Utan tillgång till sådana handlingar kan deklarations- eller uppgiftsplikten mången gång överhuvud inte fullgöras; någon kontroll kan i sådana fall inte heller ske. Det torde också ha varit erkänt, att skyldigheten att skaffa och bevara underlag gällde oberoende av eventuell bokföringsplikt enligt bokföringslagen. Bestämmelserna om anteckningsskyldignet i 1956 års taxeringsförordning innefattar i och för sig endast en erinran om vad sålunda tidigare ansetts gälla utan direkt författningsstöd. Då där hänvisas till bokföringslagen och den särskilda bokföringsförordningen för vissa jordbrukare, torde detta in­ nebära, att för de därav berörda kategorierna den allmänna skyldigheten att sörja för och bevara underlag skall fullgöras även med iakttagande av de föreskrifter nämnda författningar innehåller. Såsom framgår av förarbetena till taxeringsförordningens bestämmelse om anteckningsskyldighet, sträcker sig denna skyldighet i och för sig ganska långt. Skyldigheten att, som förordningen uttrycker det, i skälig omfattning sörja för och bevara underlag innebär i själva verket för alla, som inte liar helt enkla inkomstförhållanden, att de med tillbörlig omsorg skall föra och, så länge kontroll kan bli aktuell, bevara anteckningar eller åtminstone ta vara på verifikationer, varigenom inkomster och avdragsgilla utgifter kan framräknas. De är också skyldiga skaffa sig underlag för uppgifter om ut­ betalda löner o. dyl. Erfarenheten har emellertid visat, att bestämmelsens allmänt hållna av­

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fattning, även bland kategorier där ett underlag för deklaration och kontroll är av särskild betydelse, avsiktligt eller oavsiktligt missförståtts. Härvidlag torde även ha inverkat att egentliga sanktioner för underlåtenhet att fullgöra anteckningsskyldigheten hittills har saknats. Utredningens förslag om befogenhet för Kungl. Maj:t att i administrativ ordning meddela föreskrifter för särskilda kategorier om förande av räken­ skaper är att se mot denna bakgrund. Vid remissbehandlingen har också allmänt vitsordats behovet av en dylik precisering av den allmänna regeln om skyldighet att sörja för underlag. Framförda invändningar hänför sig till formerna för de tilltänkta föreskrifternas utfärdande samt till sådana föreskrifters förhållande till bokföringslagen. Även för egen del har jag blivit övertygad om nödvändigheten av att för olika kategorier deklarations- och uppgiftsskyldiga erhålla mera preciserade bestämmelser om anteckningar in. in. Vad angår förhållandet till bokföringslagen vill jag erinra om att det, så­ som nyss påpekats, redan nu, vid sidan av nämnda lag, existerar en skyl­ dighet att för taxeringsändamål ombesörja räkenskaper och annat underlag. De ifrågasatta nya bestämmelserna avser endast att närmare precisera denna skyldighet. De kan därför utfärdas oberoende av bokföringslagen. Själv­ fallet bör emellertid tillses, att man icke för samma kategorier får emot var­ andra stridande regler i bokföringslagen och i föreskrifter av det här ak­ tuella slaget. Vidare ligger det i sakens natur, att vissa sådana föreskrifter kan bli obehövliga efter en framtida revision av bokföringslagen. Däremot anser jag mig kunna dela de betänkligheter som anförts mot att Kungl. Maj :t skulle erhålla befogenhet att ensam utfärda föreskrifter av det ifrågasatta slaget. I fråga om punktskatterna föreligger visserligen redan en befogenhet att i administrativ ordning föreskriva hur räkenskaper och andra anteckningar skall föras, men dessa föreskrifter angår allenast redo­ visningen av något eller några punktbeskattade varuslag. I förevarande sam­ manhang är det däremot fråga om föreskrifter, som i princip skall omfatta en total redovisning av verksamheten. Sådana föreskrifter bör, liksom den nuvarande förordningen om bokföringsskyldighet för vissa jordbrukare, an­ tagas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Förslag till sådana före­ skrifter bör utarbetas av riksskattenämnden, som i sitt yttrande också för­ klarat sig beredd därtill. Det är självfallet önskvärt, att förslaget snarast kan föreläggas riksdagen. I enlighet med det anförda förordar jag nu endast en ändring av den i 20 § gjorda hänvisningen till bokföringslagen m. in., så att hänvisningen även omfattar de blivande bestämmelserna om anteckningsskyldighet. Avsikten är, såsom framgår av det förut sagda, att nämnda bestämmelser, jämte bok­ föringslagen och jordbruksbokföringsförordningen, för de därav berörda skall specificera vad som, i vart fall som ett allmänt minimum, åligger dem enligt den allmänna regeln i första stycket. Att därutöver, alltefter omstän­ digheterna, enligt den allmänna regeln kan fordras exempelvis en ordnad redovisning av utbetalda löneförmåner ligger i sakens natur med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 249

till uppgiftsskyldigheten rörande de anställda. — Motsvarande ändring bör göras i 38 § förordningen om allmän varuskatt. Beträffande de tillämnade nya bestämmelsernas innehåll kan anmärkas följande. Bestämmelserna bör inte omfatta andra kategorier än sådana i fråga om vilka ett mera påtagligt behov av utförligare anteckningar fram­ trätt. Å andra sidan bör icke någon särskild yrkeskategori från början vara utesluten; även i fråga om jordbrukare bör dylika bestämmelser kunna ifrågakomma. Bestämmelserna bör emellertid inte omfatta sådana skattskyldiga på vilka bokföringslagen eller jordbruksbokföringsförordningen är tillämp­ liga. Givetvis bör det tillses att de skattskyldiga, för vilka bestämmelserna blir gällande, inte över hövan betungas. Mera komplicerade regler för bokfö­ ringen bör sålunda icke ifrågakomma. Syftet med bestämmelserna bör i stäl­ let vara att föreskriva vissa räkenskaper eller anteckningar, som från taxeringsmässiga utgångspunkter framstår som ett nödvändigt minimum, exem­ pelvis någon form av kassabok eller annan dagbok samt anteckningar rö­ rande utbetalda löneförmåner. Därjämte kan t. ex. ifrågakomma att när­ mare ange i vilken utsträckning utgiftsverifikationer bör anskaffas och be­ varas. I fråga om bestämmelsernas närmare innehåll synes i övrigt de av justi tiekanslersämbetet anförda synpunkterna böra beaktas.

Jag tillstyrker utredningens förslag, att räkenskaper och annat under­ lag — däri inbegripet verifikationer o. dyl. — skall bevaras under sex år. Tiden synes — med tanke på att skyldigheten att sörja för underlag även gäller vid lämnande av kontrolluppgifter — böra avse det kalenderår un­ derlaget avser. I sammanhanget bör erinras om att bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen föreskriver en förvaringstid av tio år.

Jag delar utredningens uppfattning, att reglerna om skön staxering bör kvarstå oförändrade. Frågan om användning av bruttovinslprocenter torde få lösas i tillämpningen. Tanken att genom en straffbestämmelse sanktionera under­ låtenhet att sörja för och bevara underlag har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Meningarna är emellertid delade om hur en sådan straffbestämmelse bör närmare utformas. Såsom utredningen funnit föreligger uppenbarligen ett behov av att komplettera reglerna om anteckningsskyldighet med en straffbestämmel­ se. Mindre nogräknade skattskyldiga kan, genom att icke föra anteckning­ ar eller att undertrycka förefintligt underlag, uppnå att de blir åsatta skönstaxeringar som är lägre än som motsvarar de verkliga inkomsterna; de kan också, med hänsyn till bevissvårigheterna, undgå ansvar för begånget deklarationsbrott. Vidare torde erfarenheten ge vid handen, att taxeringsmyn­ digheterna i pedagogiskt syfte kan behöva påvisa för tredskande skattskyl­ diga att ett åsidosättande av anteckningsskyldigheten kan bestraffas.

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

För att tillgodose det sålunda föreliggande behovet synes det emeller­ tid knappast erforderligt att kunna bestraffa varje brist i fråga om full­ görandet av den ifrågavarande skyldigheten. En inskränkning av det straff­ bara området till mera kvalificerade fall torde vara befogad. Detta syfte sy­ nes lämpligen kunna uppnås, om såsom förutsättning för straffbarhet an­ ges, att den försumlige omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav. Att straff därvid skall ådömas exempelvis en bokföringsskyldig näringsidkare, som inte alls fört böcker eller fört dem så bristfälligt att de inte kan läggas till grund för en bedömning av hans inkomstförhållanden, ligger i öppen dag. Detsamma torde gälla, om en arbetsgivare med en ej alltför obetydlig verksamhet icke kan redovisa för utbetalda löneförmåner. Å andra sidan undgår man den enligt min mening stötande konsekvensen att straffhotet formellt avser även mindre väsentliga fel. Med den här ifrågasatta begränsningen av det straffbara området sy­ nes det knappast erforderligt att begränsa bestämmelsens giltighet till de kategorier på vilka bokföringslagen, jordbruksbokföringsförordningen el­ ler de tillämnade särskilda bestämmelserna om anteckningsskyldighet är tillämpliga. Även annan skattskyldig, beträffande vilken det är betydelse­ fullt att underlag finnes, bör kunna straffas för allvarligare försummel­ ser att sörja för sådant underlag. Straffbestämmelsen bör självfallet även omfatta underlåtenhet att bevara anteckningar m. m. Straffet synes lämpligen kunna bestämmas till dagsböter, utan särskilt minimum. Vid grovt brott bör straffet vara fängelse i högst sex månader. För åtal bör krävas anmälan av taxeringsintendent. Jag förordar, att en straffbestämmelse av här angivet innehåll upptages i taxeringsförordningen, lämpligen som ett första stycke i 121 §, samt i förordningen om allmän varuskatt såsom ett andra stycke i 77 §. Straffbestämmelserna kommer enligt vanliga regler icke att bli tillämp­ liga på förhållanden, som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Anmaning att förete handlingar utan samband med taxeringsrevision

Utredningen I betänkandet konstateras, att skattskyldig jämlikt bestämmelserna i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen kan anmanas att i den omfattning som i anmaningen anges meddela de ytterligare upplysningar som kan vara erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Angående den närmare innebörden av stadgandet anför utred­ ningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 251

En strikt tillämpning av stadgandets ordalydelse torde, såsom taxeringsintendenten i Malmöhus län också anfört, innebära att taxeringsmyndighe­ terna inte äger möjlighet att utan att tillgripa taxeringsrevision anmoda en skattskyldig att inkomma med anteckningar, räkenskaper eller annat grund­ material för att därmed styrka riktigheten av i deklarationen eller annorledes lämnade uppgifter. Detta skulle alltså t. ex. innebära att en taxerings­ nämnd inte äger anmana en skattskyldig jordbrukare eller rörelseidkare att förete de verifikationer, räkenskaper eller andra noteringar, som ligger till grund för viss eller vissa i vederbörandes deklaration upptagna poster, att en handelsresande inte skulle av en taxeringsnämnd kunna anmanas att förete de noteringar och verifikationer, som ligger till grund för i dekla­ rationen yrkade avdrag för reseomkostnader eller att en skattskyldig, som försålt fastighet under sådana förhållanden, att skattepliktig realisations­ vinst föreligger, inte skulle kunna av taxeringsnämnd anmanas att förete de kontrakt eller andra handlingar, som styrker i deklarationen lämnade uppgifter angående inköps- och försäljningspris. I samtliga dessa fall skulle den för en riktig taxering erforderliga kontrollen inte kunna åstadkommas på annat sätt än genom taxeringsrevision efter förordnande av taxeringsintendenten i länet.

Enligt utredningen torde emellertid i det praktiska taxeringsarbetet stad­ gandet i regel inte tillämpas så rigoröst. Taxeringsmyndigheterna torde så­ lunda i nämnda fall inte använda anmaningsinstitutet utan i stället läm­ na den skattskyldige tillfälle att, då beträffande viss eller vissa poster i dek­ laration föreligger tveksamhet, genom företeende av erforderliga handlingar eller på annat lämpligt sätt styrka posternas riktighet. Utredningen tilläg­ ger, att från det praktiska taxeringsarbetet också torde kunna omvittnas, att de skattskyldiga i dylika fall vanligen inkommer med de för kontrollen nödvändiga handlingarna. Mot det sätt, på vilket stadgandet sålunda tilllämpas i praktiken, torde emellertid, påpekar utredningen, formellt kunna riktas den anmärkningen, att även om en taxeringsmyndighets skrivelse till en skattskyldig formuleras så att denne lämnas tillfälle att genom före­ teende av underlag för deklarationen styrka förhandenvaron av visst för­ hållande, skrivelsens formulering likväl av den skattskyldige ofta torde fat­ tas så att det föreligger en uttrycklig skyldighet för honom att efterkomma vad taxeringsmyndigheten begär, d. v. s. som om en formlig anmaning skett. Enligt utredningens mening får det anses uppenbart, att om en effektiv och samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande taxeringskontroll skall kunna komma till stånd, taxeringsmyndigheterna bör ges de formella möjligheterna att få taga del av underlaget för den skattskyldiges deklaration ulan att en tidskrävande och för den skattskyldige besvärande taxeringsrevision skall behöva verkställas. Utredningen föreslår därför en omredigering av stadgandet i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen på så salt att i stadgandet intas en föreskrift om att, därest behov föreligger av en komplettering av skattskyldigs deklaration, denne skall vara skyldig att efter anmaning inte endast meddela de ytterligare upplysningar, som erfordras för kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för hans taxe­ ring, utan även, om så påfordras, därvid förete sådana i 20 § taxeringsför-

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ordningen avsedda räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, som utgör underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande, i de delar soin erfordras för att styrka riktigheten av i den skattskyldiges självdeklaration eller till densamma hörande bilagor upptagna belopp. Taxeringsmyndighe­ terna bör dock, anmärker utredningen, inte medges rätt att enligt dessa be­ stämmelser taga del av handlingar, beträffande vilkas innehåll skattskyldig har att iakttaga tystnadsplikt. Angående det föreslagna stadgandet anför utredningen vidare följande.

Genom att skyldigheten att förete räkenskaper, handlingar etc. begränsas till endast de delar av desamma, som erfordras för att styrka riktigheten av de poster, som upptagits i den skattskyldiges självdeklaration och till denna hörande bilagor, skapas möjligheter för taxeringsmyndigheterna att på ett både för dem och för de skattskyldiga smidigt sätt taga del av de handlingar som i allmänhet erfordras för kontroll av en deklarations riktighet. Den skattskyldige kommer inte heller att betungas på samma sätt som om taxe­ ringsrevision skulle ske. Den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndigheten att taga del av underlaget för deklarationen bör endast innebära en kontroll av huruvida de i deklarationen och till densamma hörande bilagorna upptagna beloppen stämmer överens med underlaget. Däremot bör inte den föreslagna före­ skriften få av taxeringsmyndigheterna utnyttjas så att själva underlagets riktighet också kontrolleras. Om så anses erforderligt bör endast taxerings­ revision få ifrågakomma. Det säger sig självt att den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndig­ heterna att taga del av underlaget för deklarationen får sin främsta betydel­ se när det gäller icke-rörelseidkare. Med stöd av de ifrågavarande föreskrif­ terna kan sålunda t. ex. en jordbrukare med kontantmässig redovisning an­ manas att förete de noteringar eller handlingar, som ligger till grund för i jordbruksbilagan angivna intäkter, eller förete de verifikationer eller andra handlingar, som styrker riktigheten av verkställda avdrag. En ägare av an­ nan fastighet kan anmanas att förete de kvitton eller andra verifikationer, som styrker riktigheten av i fastighetsbilagan verkställda avdrag för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital, samt för reparations- och andra omkost­ nader för fastigheten, eller förete de noteringar, hyreskontrakt o. dyl. som styrker riktigheten av uppgivna hyresintäkter. En handelsresande kan med stöd av nämnda föreskrifter anmanas förete de noteringar, verifikationer etc., som ligger till grund för i deklarationen verkställda avdrag för reseomkostnader, och en förmögenhetsägare t. ex. de motböcker med bank, som styrker riktigheten av i förmögenhetsbilagan lämnade uppgifter om upp­ burna ränteintäkter. En skattskyldig, som försålt fast eller lös egendom un­ der sådana förhållanden, att skattepliktig realisationsvinst föreligger, kan anmanas förete de kontrakt eller andra handlingar som ligger till grund för uppgivna försäljnings- och inköpskostnader samt vid beräkningen av den skattepliktiga vinsten avdragsgilla omkostnader. När det gäller rörelseidkare torde de föreslagna bestämmelserna endast få begränsad räckvidd, eftersom en effektiv taxeringskontroll beträffande nämnda skattskyldiga knappast kan verkställas utan att grundmaterialets riktighet granskas. De ifrågavarande bestämmelserna möjliggör emellertid för taxeringsmyndigheterna att — utan att taxeringsrevision sker — kon­ trollera huruvida i deklarationens rörelsebilaga angivna belopp stämmer överens med noteringarna i räkenskaperna samt huruvida i rörelsebilagan

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 253

yrkade avdrag stämmer överens med dessa noteringar och till dem hörande handlingar. Genom bestämmelserna får taxeringsmyndigheterna även möj­ lighet att i begränsad omfattning vid behov infordra avskrifter eller utdrag av vissa konton i räkenskaperna — t. ex. förmögenhets- och propriekonton — som erfordras för att en tillförlitlig kontantberäkning av deklarationen skall kunna ske. Däremot ger dessa bestämmelser — såsom nyss nämnts — inte möjlighet för taxeringsmyndigheterna att kontrollera huruvida note­ ringarna i rörelseidkares räkenskaper och annat grundmaterial om influtna rörelseintäkter stämmer överens med inkomna kontrolluppgifter. För att en dylik kontroll skall kunna ske måste sålunda taxeringsrevision till­ gripas. Utredningen understryker, att den föreslagna kompletteringen av 31 § 2 mom. taxeringsförordningen endast innebär ett formellt lagfästande av vad i praktiken redan nu tillämpas. Utredningen erinrar om att de i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen med­ delade bestämmelserna motsvaras av 36 § varuskatteförordningen. Utred­ ningen föreslår, att jämväl föreskrifterna i sistnämnda paragraf utvidgas på här angivet sätt.

Remissyttrandena

Av de remissinstanser, som ingått på förslaget om skyldighet att efter anmaning förete deklarationsunderlag i form av räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, har endast ett fåtal ställt sig avvisande. I övrigt liar förslaget tillstyrkts eller lämnats utan principiell erinran. I avstyrkande riktning uttalar sig riksskattenämnden, som anser att den föreslagna föreskriften i själva verket innebär att taxeringsnämnden får rätt att efter eget skön verkställa ett slags taxeringsrevision. Med hänsyn till de stränga och enligt nämndens mening befogade regler, som uppställts för att förhindra att taxeringsrevision sker i oträngt mål och för att bereda erforderliga garantier i fråga om sättet för revisions verkställande, kan nämnden inte godtaga den i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen föreslagna regeln. Å andra sidan föreligger enligt nämndens uppfattning icke bärande skäl för att införa regler, som hindrar det ofta praktiserade förfarandet att skattskyldig beredes tillfälle att genom företeende av räkenskaper eller ve­ rifikationer styrka i deklaration lämnade uppgifter. Även länsstyrelsen i Stockholms län anser, att det föreslagna förfarings­ sättet, vilket möjliggör för taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent att utan särskilt förordnande av taxeringsintendenten i viss mån verkställa taxeringsrevision, är ägnat inge starka betänkligheter. Sveriges köpmannaförbund förklarar sig inte kunna tillstyrka förslaget. Risken för missbruk är enligt förbundets mening alltför stor, och man skul­ le, framhåller förbundet, lätt få en form av taxeringsrevision, vilken icke kringgärdas av de formella föreskrifter som gäller för verklig taxerings­ revision. Lantbrukets skattedelegation uttalar, att den nuvarande bestämmelsen i

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

31 § 2 mom. taxeringsförordningen endast kan ha haft till syfte att taxe­ ringsmyndigheterna skall kunna kontrollera en eller ett fåtal uppgifter i den skattskyldiges deklaration. Delegationen anför vidare. Den avgränsning, som utredningen försökt bygga upp mellan de föreslag­ na bestämmelserna i 31 § 2 mom. och bestämmelserna i 56 och 57 §§ TF angående taxeringsrevision, kommer i praktiken att bli en nullitet. De skatt­ skyldiga har rätt att kräva att endast kvalificerad arbetskraft får tillgång till hela räkenskapsunderlaget. Delegationen anser alltså, att den av utred­ ningen föreslagna kompletteringen av 31 § 2 mom. TF inte innebär, såsom utredningen framhållit, ett formellt lagfästande av vad i praktiken redan nu tillämpas. Delegationen kan därför inte tillstyrka den föreslagna kom­ pletteringen utan anser, att endast punktkontroll av skattskyldigs deklara­ tion bör få ske genom anmaning enligt 31 § 2 mom. I annat fall får taxe­ ringsrevision tillgripas. Kammarrätten har, med hänsyn till önskemålet att så långt försvarligt är från rättssäkerhetssynpunkt skapa en likformig taxering, i princip icke någon erinran mot de föreslagna ökade befogenheterna för taxeringsmyn­ digheterna att i samband med granskningsarbetet inhämta upplysningar, uppgifter m. m. Överståthållarämbetet har i och för sig intet att erinra mot förslaget men vill fästa uppmärksamheten på att vid den praktiska tillämpningen oviss­ het kan uppkomma beträffande vilka handlingar som omfattas av tyst­ nadsplikt. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det uppenbart, att man inte på en omväg skall kunna uppnå en partiell taxeringsrevision, men framhåller till­ lika, att det å andra sidan icke kan vara rationellt att framtvinga en taxe­ ringsrevision endast för att kontrollera en enda detalj. Länsstyrelsen i Gotlands län finner visserligen skäl föreligga för att i taxe­ ringsförordningen fastslå rätt för taxeringsmyndigheterna att i annan ord­ ning än genom taxeringsrevision införskaffa viss handling eller vissa hand­ lingar. Länsstyrelsen anser emellertid, att utredningen lämnat taxeringsmyndigheterna alltför vittgående befogenhet, då utredningen härvid med­ tagit även räkenskaper och anteckningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör räkenskaper och anteckningar endast kunna infordras genom taxerings­ revision; de handlingar som utan taxeringsrevision skulle kunna infordras skulle enligt länsstyrelsen avse t. ex. verifikationer till någon eller några enstaka poster i deklarationen, avskrifter av köpekontrakt och undantagskontrakt vid överlåtelse av fastighet etc. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att den föreslagna bestäm­ melsen fått en sådan formulering att den kan åberopas för en undersökning som i praktiken innefattar en fullständig taxeringsrevision. Länsstyrelsen uttalar, att en omformulering, som bättre motsvarar bestämmelsens syfte, synes erforderlig. Besvärssakkunniga finner att det på det hela taget torde vara naturligt och riktigt, att skyldighet att lämna från sig handlingar skall gälla för skatt­ skyldig i taxeringsförfarandet, även om här kan bli fråga om ganska långt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 255

gående krav. Enligt de sakkunniga torde emellertid vissa detaljer i förslaget böra granskas. Härom anföres. Enligt förslaget till ändring av 31 § 2 mom. taxeringsförordningen skall editionsskyldigheten avse »i 20 § avsedda räkenskaper, anteckningar och andra handlingar». I 20 § taxeringsförordningen omförmälas emellertid inga andra handlingar än räkenskaper och anteckningar. Vilka »andra hand­ lingar» i 20 § som avses synes ej fullt klart. Vid sådant förhållande vilja besvärssakkunniga ifrågasätta, om man icke vid angivandet av editionspliklens omfattning borde avstå från anknytningen till 20 § och söka en annan teknisk lösning. Lämpligen bör editionsplikten kunna avse exempelvis även sådana handlingar som kontrakt, till vilka det kan vara behövligt att ha till­ gång för att riktigt bedöma en transaktions innebörd men vilka ej synas falla under nämnda 20 §. En inskränkning i editionsskyldigheten föreslås av utredningen till för­ mån för skattskyldig åvilande tystnadsplikt. Reglerna härom synas böra jämföras med och anpassas till motsvarande regler beträffande tystnads­ plikt vid uppgiftslämnande.

Näringslivets skattedelegation anför om den föreslagna bestämmelsen i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen. Vad här föreslås tillagt är väsentligen en kodifiering av en redan på många håll tillämpad praxis. I den mån tillägget går därutöver synes det­ samma vara ägnat att på ett ändamålsenligt sätt skapa ett säkrare under­ lag för taxering i första instans. Å andra sidan bör denna möjlighet för taxe­ ringsnämnden att taga del av handlingar m. m. ges en klarare avgränsning så att stadgandet icke kan tolkas såsom en rätt att företaga någon form av taxeringsrevision. Liksom vid taxeringsrevision bör dock vid tillhandahål­ lande av handlingar enligt det föreslagna författningstillägget gälla att de infordrade handlingarna återställes inom rimlig tid. Stadgande härom bör intagas i förevarande författningsrum.

Departementschefen

Genom bestämmelserna om taxeringsrevision tillgodoses intresset av att för taxeringskontroll erhålla del av räkenskaper, anteckningar, verifika­ tioner eller andra handlingar rörande en skattskyldigs verksamhet. I fråga om dessa handlingar har den skattskyldige editionsplikt. Att vid sidan därav — och utan de särskilda rättsskyddsgarantier som reglerna om taxe­ ringsrevision innebär — införa nya bestämmelser i taxeringsförordningen om allmän editionsplikt kan enligt min mening inte ifrågakomma. Det har emellertid omvittnats, att man i det praktiska taxeringsarbetet i viss utsträckning förfar så, att den skattskyldige erhåller tillfälle att styrka sina uppgifter genom att förete kontrakt, verifikationer o. dyl. För­ farandet innebär utan tvivel påtagliga fördelar både för myndigheterna och den enskilde. Syftet med utredningens förslag om rätt för myndighe­ terna att genom anmaning infordra handlingar av olika slag har också närmast varit att lagfästa ett sådant förfarande. Att så sker finner jag i likhet med flertalet remissinstanser önskvärt. En lösning av den föreliggande frågan synes, såsom antytts i några ytt­

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

randen, kunna sökas efter den linjen, att anmaningsrätten omfattar endast ett fåtal uppräknade handlingar, varibland självfallet inte får ingå handelsböcker o. dyl. Anmaningsrätten synes lämpligen kunna omfatta kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling. Att taxeringsmyndigheterna kan begära att få granska sådana handlingar torde från de skattskyldigas synpunkt inte framstå som mera ingripande än att vissa skattskyldiga i 30 § taxeringsförordningen ålagts att vid sin självde­ klaration foga vissa kontoutdrag, protokoll m. m. För att ytterligare före­ bygga, att den ifrågavarande befogenheten användes till en med taxeringsre­ vision jämförlig granskning synes böra gälla att tvångsmedel icke skall få användas för att ge eftertryck åt anmaningen. Efterkommes inte denna, får det ankomma på myndigheterna att överväga om taxeringsrevision bör verkställas eller icke. Därmed erhålles också en enkel lösning av de frå­ gor som sammanhänger med att en begärd handling kan omfattas av tyst­ nadsplikt. På grundval av dessa överväganden förordar jag, att 31 § 2 mom. taxe­ ringsförordningen kompletteras med ett andra stycke av innehåll att deklarationsskyldig efter anmaning skall förete kontrakt, kontoutdrag, räk­ ning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling. Därutöver erfordras en jämkning i 53 § så att därav framgår, att vite ej må föreläggas i anmaning av ifrågavarande slag. Ett stadgande motsvarande det föreslagna andra styc­ ket i 31 § 2 mom. bör vidare upptagas i 36 § förordningen om allmän varu­ skatt.

Kontrolluppgifter m. in. till ledning för annans taxering

Uppgifter so in skall lämnas utan anmaning

Ersättning för tillfälligt arbete å annan fastighet Utredningen Utredningen föreslår, att det i 37 § 1 mom. punkt 1 föreskrivna undantaget från den generella uppgiftsskyldigheten beträffande ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet — d. v. s. att uppgift inte behöver lämnas om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 500 kronor (undantag c) — skall ändras därhän att upp­ gift skall lämnas så snart den utgivna ersättningen uppgår till 100 kronor. Utredningen framhåller, att anledningen till att beloppsgränsen bestämdes till 500 kronor främst synes ha varit att man inte velat oskäligt betunga de uppgiftsskyldiga. Enligt utredningen synes emellertid erfarenheterna ut­ visa, att begränsningen i uppgiftsplikten medfört att åtskilliga inkomstta­ gare undandragit sig beskattning för inkomster, som de förvärvat vid arbe­ ten å annan fastighet, t. ex. under fritid eller semester. På grund härav och då det beträffande tillfälligt arbete å annan fastighet enligt utredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 257

mening inte finns någon saklig grund att göra skillnad mot annat tillfälligt arbete, beträffande vilket uppgiftsskyldigheten är begränsad till lägst 100 kronor, föreslår utredningen, såsom nämnts, att beloppsgränsen i den i 37 § 1 mom. punkt 1 meddelade undantagsbestämmelsen c) sänkes till 100 kronor. Den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten kan enligt utredningens mening inte innebära några olägenheter för de uppgiftspliktiga. Det måste nämligen förutsättas, framhåller utredningen, att samtliga fastig­ hetsägare, alltså även ägarna av en- och tvåfamilj sfastigheter, redan nu bevarar kvitton, räkningar o. dyl. beträffande den egna fastigheten, vilka möjliggör uppgiftspliktens behöriga fullgörande.

Remissyttrandena I flertalet remissyttranden ställer man sig, med hänsyn till den dåliga efterlevnaden av uppgiftsskyldigheten redan enligt den ifrågavarande be­ stämmelsens nuvarande lydelse, ganska skeptisk till värdet av den ökade uppgiftsskyldighet, som den föreslagna lägre beloppsgränsen skulle inne­ bära. I flera yttranden föreslås, att den nämnda gränsen i vart fall inte sät­ tes lägre än 300 kronor. De här antydda synpunkterna utvecklas av riksskattenämnden med föl­ jande ord. Såvitt riksskattenämnden har sig bekant efterleves gällande föreskrift härutinnan i stor utsträckning icke och detta kan förväntas i än högre grad bliva fallet vid sänkning av gränsen för uppgiftsskyldigheten till blott 100 kronor. Härav skulle följa att respekten för lagstiftningen sjönk, vilket självfallet är ägnat ingiva betänkligheter. Utifrån dessa förhållanden fram­ står det som tveksamt, om mycket står att vinna med utredningens förslag i denna del. Den bristfälliga efterlevnaden av gällande föreskrifter torde emellertid till icke oväsentlig del vara att hänföra till okunnighet om be­ stämmelsernas rätta innebörd. Härvid bör även beaktas, att den uppgiftsskyldige, i den mån fråga är om schablontaxerad fastighet, icke själv har något behov av att redovisa utgiften ifråga. En lämplig medelväg skulle må­ hända vara att begränsa uppgiftsskyldigheten till belopp, uppgående till 300 kronor eller mera. Därigenom skulle vinnas överensstämmelse med reglerna i lagen om försäkring för allmän tilläggspension rörande den inkomst av anställning resp. av annat arbete för annan persons räkning, som är eller kan vara pensionsgrundande såsom inkomst av anställning. I anslutning till en sådan reform torde det böra ankomma på riksskattenämnden att pröva frå­ gan om att genom meddelanden i olika organisationers fackorgan och på annat sätt verka för att föreskrifterna iakttagas bättre.

I stort sett samma uppfattning och förslag framföres av länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs och Västmanlands län ävensom av Föreningen Sveriges taxeringsintendenter. Länsstyrelsen i Hallands län, som är inne på samma linje, föreslår att gränsen sättes till 200 kronor. Länsstyrelsen förutsätter härvid, att en ef­ fektivare kontroll av uppgiftsskyldighetens fullgörande kan åstadkommas.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

På en del håll föreslås en kategoriklyvning av de uppgiftsskyldiga. Sålunda anför länsstyrelsen i Örebro län, att anledning saknas att, när frå­ ga är om hyresfastighet, göra annan begränsning av uppgiftsskyldigheten vid tillfälligt arbete än som normalt gäller. För ägare av hyresfastigheter bör alltså enligt länsstyrelsen undantag från uppgiftsskyldigheten föreligga en­ dast vid mindre ersättning än 100 kronor för hela året. I fråga om sådan an­ nan fastighet, för vilken schablontaxering tillämpas, anser länsstyrelsen där­ emot den föreslagna sänkningen av gränsen för uppgiftsplikten från 500 till 100 kronor mera tveksam och fortsätter.

Genom införandet av schablontaxeringen ville man förenkla deklarationsoch taxeringsförfarandet bl. a. genom att slopa reparationskostnadsavdragen. För sin självdeklaration behöver därför en villa- eller sommarstugeägare inte föra anteckningar eller skaffa verifikationer beträffande reparations­ kostnader. När man sålunda beträffande villa- och sommarstugeägarens egen deklaration velat åstadkomma förenklingar för vederbörande, synes angeläget att i möjligaste mån begränsa skyldigheten att lämna kontroll­ uppgifter för annans taxering, särskilt som med uppgiftsskyldigheten följer anteckningsskyldighet och skyldighet att under straffhot bevara anteckning­ arna med tillhörande verifikationer under sex år efter utbetalningsåret. Vad gäller gränsdragningen må erinras om alt fastighetsägare är skyldig verk­ ställa källskatteavdrag för anlitad arbetstagare vid anställning under minst en vecka. I sådant fall skall han enligt 37 § 1 mom. punkt 2 laxeringsförordningen lämna kontrolluppgift även om lönen understigit 500 kr. Med hänsyn härtill torde gränsen 500 kr. kunna sänkas till 300 kr. utan att nuvarande uppgiftsplikt för villa- och sommarstugeägarna nämnvärt ökas. Till en längre gående sänkning av uppgiftspliktsgränsen ställer sig länsstyrelsen tveksam.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår en liknande uppdelning och till­ styrker sålunda förslaget i vad detta avser skyldighet för ägare av hyreshus och för bostadsföreningar att utan anmaning lämna kontrolluppgifter eller att bevara uppgiftsmaterial. När det gäller villa-, egnahems- och sommar­ stugeägare uppkommer däremot enligt länsstyrelsen så stor tvekan att läns­ styrelsen inte anser sig kunna tillstyrka förslaget i vad gäller dessa kate­ gorier. Eventuellt kunde det, tillägger länsstyrelsen, övervägas att bestämma lägsta beloppsgränsen avsevärt högre än till 100 kronor, exempelvis till 300 kronor. Svenska stadsförbundet ifrågasätter lämpligheten av att låta uppgiftsplik­ ten omfatta även egnahemsägare, sommarstugeägare och bostadsrättshavare. Också lantbrukets skattedelegation anser, att en utvidgad uppgiftsplikt inte bör påläggas ägare av schablontaxerad fastighet, även om detta i vissa fall kunde vara önskvärt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar en översyn av bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten och föreslår som en provisorisk lösning, att befrielse från uppgiftsskyldighet införes för ägare eller innehavare av annan fastighet för det fall att inkomsten från fastig­ heten skall beräknas jämlikt 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattela­ gen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 259

Näringslivets skattedelegation anser att, även om åtskilliga skäl kan andragas för en sänkning av gränsen för uppgiftslämnandet, det för dagen är mera angeläget att upplysning sprids bland allmänheten om den nu före­ liggande uppgiftsskyldigheten så att denna ordentligt fullgöres. Även Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget, då fördelarna inte kan anses uppväga nackdelarna. Sveriges köpmannaförbund har intet att erinra mot att beloppsgränsen för uppgiftsskyldighet i fråga om tillfälligt arbete å annans fastighet sänks, men endast till 300 kronor, som är pensionsgrundande enligt ATP. Svensk industriförening tillstyrker den föreslagna nedsättningen av grän­ sen till 100 kronor. I övrigt må nämnas att kammarrätten tillstyrkt förslaget under hänvis­ ning till intresset av likformig taxering, ehuru kammarrätten ifrågasätter om genom den utvidgade uppgiftsskyldigheten i praktiken kan vinnas något mera väsentligt, samt att överståthållarämbetet ansett förslaget i och för sig välbetänkt, då det enligt ämbetet kan antagas att en stor del av ifrågava­ rande slags inkomster, liksom över huvud taget inkomster av servicekarak­ tär, undandras beskattning, överståthållarämbetet ifrågasätter likväl, om den skärpta bestämmelsen kommer att få den tänkta effekten, då inneha­ varna av schablontaxerade fastigheter knappast kan förväntas följa bestäm­ melserna.

Ersättning till rörelseidkare för tillfälligt arbete Utredningen Utredningen föreslår att ersättningar för tillfälligt arbete som utbetalas till rörelseidkare — vilka ersättningar enligt gällande föreskrift i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen inte föranleder uppgiftsskyldighet för utbe­ talaren, därest mottagaren av ersättningen enligt lag är bokföringsskyldig och ersättningen för denne utgör intäkt av rörelse — i fortsättningen skall vara undantagna från uppgiftsskyldighet, oberoende av om bokföringsskyl­ dighet åvilat mottagaren eller ej. Den föreslagna ändringen motiveras en­ ligt utredningen av att det ofta uppstår betydande svårigheter för utbeta­ laren att avgöra, hur det förhåller sig med bokföringsskyldigheten för en av honom för tillfälligt arbete anlitad rörelseidkare. Förslaget får även ses mot bakgrund av vad utredningen förordat beträffande sättet för bokfö­ rings- och anteckningsskyldighetens fullgörande samt rörande uppgifts­ skyldighet enligt 39 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena Den föreslagna ändringen, som innebär en viss lindring i uppgiftsskyldighetens omfattning, har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i Blekinge län vill dock framhålla, att det visserligen är svårt för att ej säga omöjligt för en uppgiftsskyldig att avgöra om en ro-

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

relseidkare, som mottagit utgivet belopp, är bokföringsskyldig eller ej. Enligt länsstyrelsens erfarenhet har emellertid en uppgiftslämnare minst lika stor svårighet att draga en gräns mellan rörelseidkare och andra per­ soner, som fullgör tillfälliga uppdrag. Det torde därför, framhåller läns­ styrelsen, vara nödvändigt att komplettera den ifrågavarande undantags­ regeln med en föreskrift, att undantaget endast gäller de fall, då det fram­ står som uppenbart, att mottagaren är rörelseidkare.

Ersättningar från försäkringsanstalt

Utredningen I betänkandet erinras om en skrivelse av den 18 december 1959 från riks­ skattenämnden till statsrådet och chefen för finansdepartementet, i vilken nämnden anmält att reglerna angående den uppgiftsskyldighet till ledning för inkomsttaxeringen, som jämlikt 37 § 1 mom. punkt 3 taxeringsförordningen åligger bl. a. försäkringsanstalt, var i behov av översyn. Nämnden hade bl. a. framhållit, att skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift enligt nämnda författningsrum inte kunde anses föreligga beträf­ fande belopp som på grund av sakförsäkring utbetalats för exempelvis skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör skattepliktig intäkt för mottagaren. Utredningen föreslår, att uppgiftsskyldigheten skall utvidgas att om­ fatta även dylika ersättningsbelopp. Därvid hänvisas till en vid riksskatte­ nämndens skrivelse fogad promemoria, återgiven i betänkandet å sid. 120 —129. Utredningen förordar, att i 37 § 1 mom. införes en ny punkt 3 a i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till författningstext som framlagts såsom första alternativ i promemorian. Som egen motivering till förslaget anför utredningen följande. Att försäkringsanstalter med vissa undantag inte ansetts böra vara skyl­ diga att utan anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande sådana utbe­ talningar på grund av sakförsäkring, som för mottagarna utgör klart skatte­ pliktiga intäkter eller som väsentligt inverkar på mottagarens inkomstredo­ visning i taxeringshänseende, innebär en avsevärd inskränkning i möjlig­ heterna att upprätthålla en effektiv taxeringskontroll beträffande jordbru­ karna, innehavarna av annan fastighet och rörelseidkarna. Erfarenheterna ger nämligen vid handen, att skattskyldiga, som uppbär sådana ersättningar, ofta inte redovisar dessa i sina deklarationer. Detta torde många gånger bero på att de skattskyldiga antingen tror att ifrågavarande ersättningar inte utgör skattepliktig intäkt eller också helt enkelt glömmer bort att redo­ visa dem. De på grund av sakförsäkring utbetalda ersättningarna, som inte sallan uppgår till betydande belopp, exempelvis vid brandskador, undgår härigenom ofta beskattning. Utredningen anser det uppenbart att en ut­ vidgning av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende bör komma till stand. Samtidigt föreslår utredningen, att nuvarande punkt 3 i samma moment av 37 § omredigeras så att av författningstexten klart framgår att däri en­ dast avses annan försäkring än sakförsäkring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 261

I anslutning till vad utredningen sålunda föreslagit kan här tilläggas följande. Av den nyss nämnda promemorian framgår bl. a. att ifrågavarande punkt 3 av 37 § 1 mom. taxeringsförordningen kan återföras till ett likalydande stadgande i 33 § i 1928 års taxeringsförordning, vilket fått sin lydelse ge­ nom förordning den 26 maj 1950, nr 313. Av förarbetena till sistnämnda förordning framgår enligt promemorian, att med stadgandet egentligen endast åsyftades personförsäkringar. Vid 1955 års riksdag föreslogs sådan ändring av ifrågavarande stadgande att uppgiftsskyldigheten skulle anges avse »annan försäkring än sakförsäkring». Ändringsförslaget avvisades emel­ lertid av riksdagen. Enligt promemorian torde avsikten med bibehållandet av den äldre lydelsen ha varit att därigenom klargöra, att uppgiftsskyldighe­ ten även omfattade exempelvis livränta på grund av ansvarighets- eller tra­ fikförsäkring, ehuru sådan försäkring försäkringstekniskt icke hänföres till personförsäkring utan till sakförsäkring. I promemorian framhålles, att an­ ledningen till denna särbehandling av försäkringsersättningar i form av pension eller annan livränta torde vara, att dylik ersättning enligt kom­ munalskattelagen principiellt alltid utgör skattepliktig intäkt. I promemo­ rian anföres vidare.

I enlighet med det anförda bör under det i 37 § 1 mom. punkt 3 i 1956 års taxeringsförordning förekommande uttrycket »försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger» icke inbegripas sakförsäkring, såvida icke fråga är om ersättning i form av pension eller annan livränta eller om sådant i stället för livränta utbetalat engångsbelopp, som avses i anvisning­ arna till 19 § kommunalskattelagen andra stycket första meningen. Skyl­ dighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift bör sålunda icke anses fö­ religga beträffande belopp, som utbetalats på grund av exempelvis försäkring av skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör för mot­ tagaren skattepliktig intäkt.

Utredningens förslag överensstämmer såsom redan nämnts huvudsak­ ligen med det förslag, vilket framlagts såsom första alternativ i den vid riksskattenämndens skrivelse fogade promemorian. I promemorian nämnes också ett andra alternativ av följande innebörd. Det kan kanske invändas att det för uppgiftslämnaren är svårt att avgö­ ra huruvida en försäkringsersättning är hänförlig till jordbruk, annan fas­ tighet eller rörelse och att man därför istället borde angiva de försäkringsobjekt, ifråga om vilka uppgift om utbetalda försäkringsersättningar skall lämnas, såsom byggnader, inventarier och maskiner, djur, växande gröda och skog, förbrukningsartiklar och andra förnödenheter för produktionen, varulager samt varor under tillverkning, hyresförlust, driftavbrott, stilleståndsersättning. Vid detta alternativ skulle ifråga om förbrukningsartik­ lar, inventarier och maskiner erfordras en inskränkande bestämmelse om att uppgiftsskyldighet ej skall föreligga beträffande personlig lösegendom. Även enligt detta alternativ bör undanlag ske för annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena De av utredningen föreslagna ändringarna i uppgiftsskyldigheten rörande försäkringsersättningar har berörts endast av några få remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar. Den föreslagna utvidgningen av bl. a. försäkringsanstalternas uppgiftsskyldighet torde få stor betydelse för taxeringskontrollen och förordas liv­ ligt. Länsstyrelsen är medveten om, att den utvidgade uppgiftsskyldigheten kommer att medföra vissa svårigheter för försäkringsbolagen. Detta för­ hållande får emellertid icke åberopas såsom ett avgörande skäl mot för­ slaget.

Länsstyrelsen i Värmlands län anmärker, att uppgiftsskyldigheten enligt den föreslagna punkten 3 a är begränsad till ersättningar om lägst 500 kro­ nor för varje försäkringsfall. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte gränsen bör sättas vid 200 kronor i likhet med vad som redan gäller beträffande i samma paragraf punkt 3 angivna försäkringsbelopp. Vissa betänkligheter anföres av lantbrukets skattedelegation, som yttrar.

Vad utredningen föreslagit beträffande försäkringsanstalts uppgiftsskyldighet rörande belopp, som utbetalats på grund av sakförsäkring, föranleder i och för sig inte någon erinran från delegationens sida. Delegationen vill dock framhålla, att den skattemässiga bedömningen i åtskilliga av dessa fall är så svår att göra, att varken taxeringsnämnderna eller de skattskyldiga kan antas besitta tillräcklig kompetens härför. Risk föreligger därför att även skattefria ersättningar blir beskattade. Tillräckliga garantier i detta avseen­ de lämnar enligt delegationens uppfattning inte den föreslagna utformningen i taxeringsförordningen.

Näringslivets skattedelegation hyser så starka betänkligheter mot försla­ get att delegationen avstyrker detsamma. Delegationen anför. Pe^ föreslagna uppgiftsskyldigheten är ytterligt vidsträckt och skiljer sig från gällande uppgiftsskyldighet i så måtto att den icke alls sammanfaller med gränserna för vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst. Det är omöjligt att ange hur stor del av de uppgifter, vilka skulle lämnas enligt förslaget, som skulle avse icke skattepliktiga försäkringsersättningar, men att det rör sig om en mycket hög procent är helt klart. Talrika rättsförluster kan befaras som resultat av ett genomförande av förslaget. Allmänheten har nämligen vant sig vid att kunna använda sin kopia av kontrolluppgiften så­ som ett direkt underlag för deklaration och någon ändring härutinnan torde vara mycket svår att uppnå — även om uppgiftsformuläret förses med en tydlig information om att den omständigheten att kontrolluppgift lämnas icke i och för sig innebär att det ifrågavarande beloppet är skattepliktigt. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle för allmänhetens och taxe­ ringsmyndigheternas del leda till ett mycket omfattande arbete med — i ett mycket stort antal fall — irrelevanta fakta. För att ge en antydan om vilken omfattning detta uppgiftslämnande skulle få har en undersökning verkställts hos sju försäkringsbolag De skadefall, som skulle kunnat falla under förslaget, uppgick hos dessa sju bolag till ca 30 000 per år. Försäk­ ringar av den art som förslaget avser meddelas av ca 60 riksbolag samt av ca 1 000 lokala bolag. Även ur andra synpunkter måste kritik riktas mot den föreslagna punkten 3 a. Enligt dess lydelse skall uppgift lämnas »där beloppet utgör

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ersättning, vilken är hänförlig till av mottagaren bedrivet jordbruk eller innehavd jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bedriven rörelse». Ett uppgiftslämnande enligt en sådan formulerad bestämmelse skulle inne­ bära att försäkringsanstalt för varje särskilt fall skulle tvingas gora en mer eller mindre — omfattande utredning rörande ersättningsbeloppets anknvtning till det ena eller andra inkomstslaget. Detta skulle kräva kvalifi­ cerade befattningshavare i betydande antal och trots detta skulle uppkomma stora svårigheter att fullgöra uppgiftsskyldigheten på ett riktigt satt. Det synes med hänsyn till det nu sagda anmärkningsvart att utredningsmannen inte lagit fasta på det alternativa förslag som riksskattenämnden framställt i sin ovannämnda skrivelse (s. 129) och som hänför sig till de försäkrmgsobjekt för vilka ersättning utgivits.

Skattedelegationen berör också den föreslagna omredigeringen av den nu­ varande punkten 3 till 37 § 1 mom., därvid delegationen anför.

I 37 § 1 mom. 3. taxeringsförordningen föreslås en redaktionell ändring, avsedd att medföra kongruens mellan punkterna 3. och 3 a. Sålunda skulle enligt punkt 3. uppgift lämnas angående ersättning på grund av »försäkring av annan art än nedan under 3 a. sägs». Alldeles bortsett från att under punkt 3 a. icke angives någon art av försäkring — utom motorfordonslorsäkring, vilken i huvudsak undantages — skulle en sålunda formulerad hanvisning medföra en inskränkning av det nuvarande området för punkten 3. Å ena sidan måste nämligen ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring anses falla under den föreslagna punkt 3 a. Å andra sidan skall för 11 arv arande uppgift jämlikt punkt 3. lämnas angående vissa personskadeersattningar på grund av ansvarighetsförsäkring. Den föreslagna hänvisningen skulle innebära att sådana uppgifter icke längre skulle behöva lämnas. Ut­ redningsmannen har uppenbarligen icke åsyftat ett sådant resultat.

Även Folksam anför starka betänkligheter mot den vidgade uppgiftsskyldighet som utredningen föreslagit. Anstalten yttrar följande.

Både beträffande antalet fall och beloppens storlek synes sådana kon­ trolluppgifter i mycket stor omfattning komma att avse försäkringsei sätt­ ningar, vilka icke är att hänföra till skattepliktig inkomst. Detta synes äg­ nat att skapa en betydande osäkerhet både för deklaranten — som är van att betrakta inkomstuppgifterna som ett riktigt underlag för deklarationen __ och för taxeringsmyndigheterna. Med hänsyn till de utredningar hos taxeringsmyndigheten, som synes bli nödvändiga vare sig deklaranten tar upp eller underlåter ta upp erhållen försäkringsersättning som skatteplik­ tig inkomst, torde den föreslagna uppgiftsskyldigheten leda till ett bety­ dande arbete för alla parter. För försäkringsanstalternas del kommer arbetet med att lämna kontroll­ uppgifter för flera tiotusental fall, vilka uppgifter endast till en mindre del ger fakta för en riktig deklaration, att bli icke oväsentligt i och för sig. Därtill kommer alt försäkringsanstalterna enligt förslaget ålägges att i varje särskilt fall uppgiva till vilken inkomstgren — jordbruk, jordbruksfastig­ het, annan fastighet, rörelse — utgiven ersättning är att hänföra. Detta åläg­ gande kommer i många fall, eftersom man önskar korrekta uppgifter, att kräva kvalificerade undersökningar. I detta avseende är alltså riksskattenämndens alternativa förslag att upp­ gifterna skall avse försäkringsobjekt i stället för inkomstgren väsentligt att föredraga.

264 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Kontrolluppgifter, som lämnas utan anmaning, är av särskilt värde i det att de möjliggör en i princip fullständig kontroll över transaktioner av det slag uppgifterna avser. Hit hör bl. a. de uppgifter om utbetalda löner, som ger underlag för den i stort sett effektiva kontrollen över löneinkomster i någorlunda fasta anställningar. Vidare kan erinras om den nära nog full­ ständiga kontrollen över aktieutdelningar. Det ligger emellertid i sakens na­ tur, att man endast i starkt begränsad utsträckning kan föreskriva att kon­ trolluppgifter skall lämnas utan anmaning. Uppgiftsskyldigheten är be­ tungande för dem som skall lämna uppgifterna. Härtill kommer, att taxe­ ringsmyndigheterna endast i begränsad omfattning kan hinna sortera och för taxeringskontrollen nyttiggöra den stora mängd uppgifter varom här kan bli fråga. Utvidgningar i den nu föreliggande uppgiftsskyldigheten kan av dessa skäl inte övervägas med mindre starka skäl kan åberopas för desamma. Av olika utvidgningar, som diskuterats i betänkandet och yttrandena, anser jag mig därför här endast böra upptaga dem som rör uppgifter om arbeten på annan fastighet än jordbruksfastighet samt om utbetalda försäkringsersätt­ ningar. Därutöver har utredningen förordat vissa skärpningar i reglerna om uPPgifter rörande aktieutdelningar m. in., medan vissa remissinstanser ut­ talat sig för en generell uppgiftsskyldighet vid inköp av ägg samt rörande vissa av myndigheter utbetalade belopp, såsom ersättningar till advokater och vittnen samt vissa statsbidrag. På dessa områden bör man enligt min mening i vart fall tills vidare lita till nuvarande kontrollmöjligheter, i första hand möjligheterna att infordra uppgifter genom anmaning. I

I fråga om arbeten på annan fastighet infördes år 1955 en gene­ rell uppgiftsskyldighet rörande utbetalda ersättningar, dock endast i den mån den sammanlagda ersättningen uppgår till eller överstiger 500 kronor. Gränsbeloppet sattes så högt med tanke på att uppgiftsskyldigheten var ny; man ansåg sig böra avvakta närmare erfarenheter. Utredningen har nu föreslagit, att gränsbeloppet sänkes till 100 kronor. Det har från olika håll vitsordats, att den nuvarande begränsningen till ersättningsbelopp om minst 500 kronor gjort det möjligt för åtskilliga att undandra sig beskattning för inkomster som de, bl. a. under fritid och se­ mester, förvärvat genom arbete på hyreshus, villor och egna hem. Av re­ missbehandlingen framgår också att man ganska allmänt kan tillstyrka en sänkning av beloppsgränsen. Härvid har man emellertid i regel ansett att utredningen gått för långt och uttalat sig för att gränsen för uppgiftsskyl­ digheten sättes vid ersättningar om sammanlagt minst 300 kronor, vilket belopp också utgör minimum för pensionsgrundande inkomst vid den all­ männa tilläggspensioneringen. Enligt min mening innefattar vad sålunda föreslagits en lämplig avväg­ ning. Jag kan alltså tillstyrka att gränsen för skyldighet att lämna uppgift

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 265

om ersättning för arbete på annan fastighet bestämmes till 300 kronor. För att bestämmelsen om denna uppgiftsskyldighet skall efterlevas bättre än nu, är det önskvärt att upplysning om densamma anordnas. Såsom riksskat­ tenämnden uttalat, är det lämpligt att initiativ härtill tas genom nämndens försorg. Utredningen har i anslutning till det nu behandlade förslaget även föror­ dat, att föreliggande skyldighet att lämna kontrolluppgift om ersättningar till vissa rörelseidkare för tillfälligt arbete skall borttagas. Förslaget, som inte mött egentlig erinran vid remissbehandlingen, kan av mig tillstyrkas. Befrielse från uppgiftsskyldighet till rörelseidkare gäller även om arbetet ut­ förts på annan fastighet.

I fråga om uppgiftsskyldighet rörande ersättningar, som utbetalts på grund av försäkring, har utredningen föreslagit en ganska genomgri­ pande omläggning. För närvarande föreligger enligt punkten 3 i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen skyldighet att utan anmaning avge kontrolluppgift rörande ersättningar som utbetalts på grund av personförsäkring samt där­ utöver rörande pensioner och livräntor, som utbetalts på grund av sakför­ säkring. Enligt utredningens förslag skulle stadgandet i punkten 3 endast gälla personförsäkringar. I stället skulle i en punkt 3 a. införas uppgifts­ skyldighet dels rörande förut nämnda pensioner och livräntor, dels en ny skyldighet att lämna uppgift rörande brandförsäkringsersättningar m. m. som i mottagarens hand vanligen utgör skattepliktig inkomst eller motsva­ ras av icke avdragsgilla kostnader. Förslaget har, särskilt på försäkringshåll, väckt betänkligheter, varvid man hänvisat till att den föreslagna nya uppgiftsskyldigheten skulle bli be­ tungande och i viss utsträckning komma att avse icke skattepliktiga ersätt­ ningar. Från dessa synpunkter har man, om en vidgad uppgiftsskyldighet skulle anses nödvändig, gjort uttalanden till förmån för ett alternativt, ur­ sprungligen inom riksskattenämnden utarbetat förslag i ämnet. Tillika har uttalanden gjorts till förmån för att behålla den nuvarande punkten 3 oför­ ändrad. Enligt min mening talar starka skäl för att, såsom utredningen föreslagit, införa generell uppgiftsplikt beträffande ersättningar som utbetalas av sak­ försäkringsbolag. Det kan inte anses tillfredsställande att ersättningar för skador på varulager och inventarier, på skog eller gröda eller för förolycka­ de kreatur eller dylikt faller utanför uppgiftsskyldigheten, trots att de i re­ gel är skattepliktiga och kan avse betydande belopp. Jag anser mig därför böra förorda, att uppgiftsplikt införes i dessa hän­ seenden. Vid bestämmelsernas utformning bör emellertid hänsyn så långt möjligt tas till de önskemål som framförts från försäkringshåll. Nuvarande punkten 3 bör sålunda lämnas oförändrad. Jag vill i sammanhanget anmär­ ka, att nämnda punkt även torde omfatta de ersättningar för förlorad ar­ betsförtjänst som i propositionen nr 5 till innevarande riksdag föreslagits skola bli skattepliktiga. Den nya uppgiftsskyldigheten bör utformas i anslut­

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ning till det nyss nämnda alternativet, som innebär att uppgiftsskyldigheten anknytes till de försäkrade objekten och icke, såsom enligt utredningens för­ slag, till mottagarens egenskap av jordbrukare, rörelseidkare m. m. För att begränsa försäkringsbolagens arbete med uppgiftslämnandet bör vidare uPPgiftsplikten endast avse ersättningar om minst 1 000 kronor för varje försäkringsfall. För kreatursförsäkring synes dock erforderligt att sätta gränsen lägre, förslagsvis vid 500 kronor. Med hänsyn till karaktären av ifrågavarande ersättningar synes det ofrånkomligt, att uppgiftsskyldigheten även omfattar ersättningar som utbetalts till rörelseidkare. Även om uppgiftsplikten utformas i enlighet med vad jag här angivit, tor­ de det inte kunna undvikas att uppgift kommer att lämnas i vissa fall om ersättningar som inte är skattepliktiga. Ett lämpligt sätt att förebygga att missförstånd uppkommer i anledning härav synes vara att riksskattenämn­ den i anvisningar till ledning vid taxeringsarbetet anger riktlinjer för bedö­ mande i vad mån skatteplikt föreligger för försäkringsersättningar av ifrå­ gavarande slag.

Uppgifter efter anmaning

Fastighetsägares uppgifter

U tredningen Utredningen föreslår, att uttryckliga bestämmelser införes i 39 § taxeringsförordningen om skyldighet för ägare av annan fastighet och för bostadsrättsinnehavare att efter anmaning lämna kontrolluppgifter beträffan­ de ersättningar till rörelseidkare för utförda tjänster. Utredningen hänvisar bl. a. till sitt förslag att fastighetsägarna icke skall vara skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgift, när fråga är om ersättningar till rörelseidkare för tillfälligt arbete å annan fastighet. För närvarande utgör föreskrifterna i 39 § 1 mom. punkt 1 taxeringsförordningen ett komplement till bestämmelserna i 37 § om uppgifter som skall läm­ nas utan anmaning. Enligt nämnda punkt kan sålunda en fastighetsägare — i den mån han är skyldig att utan anmaning lämna uppgifter angående ut­ betalningar — anmanas att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetal­ ningar som inte omfattas av den generella uppgiftsplikten. Det angivna villkoret — att fastighetsägaren skall ha varit skyldig att utan anmaning lämna kontrolluppgift — har enligt utredningen på sina håll tolkats så att uppgiftsskyldighet efter anmaning inte ansetts föreligga beträffande ut­ betalningar, som ägare av annan fastighet verkställt till bokföringsskyldig rörelseidkare. Med hänsyn till den osäkerhet som sålunda synes råda be­ träffande uppgiftsskyldigheten samt för att åstadkomma effektiva kontroll­ möjligheter beträffande olika företagare anser utredningen att bestämmel­ serna i 39 § bör ändras i enlighet med vad förut angivits. Ändringarna be­ rör 1 mom. punkt 7 samt 2 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 267

Vad särskilt angår den föreslagna ändringen i 39 § 1 mom. punkt 7 an­ för utredningen följande. Enligt 39 § 1 mom. punkt 7 föreligger skyldighet för den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse att efter anmaning av taxeringsmyndighet beträffande namngiven annan näringsidkare lämna kontrolluppgift å be­ lopp för vilket den uppgiftspliktige under viss angiven tid köpt eller salt varor. Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten utsträckes till att om­ fatta även den, som ägt annan fastighet än jordbruksfastighet eller som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsskyldigheten, som bör avse namngiven näringsidkare, bör omfatta inte endast belopp för vilket den uppgiftspliktige under viss angiven tid sålt eller köpt varor utan även belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven tid utbetalt eller ei hål­ lit såsom ersättning för utförda tjänster. Uppgiftsskyldigheten bör emeller­ tid liksom hittills anknytas till det förhållandet, att beloppet i mottagarens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. För de ifrågavarande fastighetsägarnas och bostadsrättsinnehavarnas del innebar det nu angivna att dessa blir skyldiga att efter anmaning beträffande namn­ given näringsidkare lämna kontrolluppgift t. ex. beträffande utbetalning för inköpta varor och utförda tjänster och arbeten för fastighetens eller lägen­ hetens del i den mån utbetalningen antingen är avdragsgill hos fastighets­ ägaren eller — oavsett om utbetalningen är avdragsgill hos fastighetsägaren __ den utgör skattepliktig intäkt hos den namngivne näringsidkaren. Här­ igenom får taxeringsmyndigheterna alltså möjlighet att beträffande namn­ givna näringsidkare inom t. ex. byggnadsbranschen genomföra en tillfreds­ ställande kontroll.

I fråga om ändringen i 39 § 2 mom. yttrar utredningen.

39 § 2 mom. TF ger i sin nuvarande lydelse taxeringsintendenten i länet möjlighet till en generell stickprovskontroll av rörelseidkares deklarationer. Enligt föreskrifterna i detta moment kan nämligen taxeringsintendenten från olika näringsidkare inom jordbruk, skogsbruk och rörelse infordra kontrolluppgifter beträffande samtliga nämnda näringsidkares inköp och försäljningar eller viss del av dessa, oaktat säljarens eller köparens namn inte anges i anmaningen. I momentet angiven uppgiftsplikt bör — av skäl som tidigare anförts — även stadgas för ägare av annan fastighet och för innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsplikten bör i detta hän­ seende även omfatta belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven tid erhållit såsom ersättning för utförda tjänster och anknytas till förut­ sättningen att beloppet, som kontrolluppgiften skall avse, är av sådan be­ skaffenhet att detsamma i mottagarens eller utgivarens hand utgör skatte­ pliktig intäkt eller avdragsgill utgift. I

I betänkandet framhålles att, därest författningsbestämmelserna utfor­ mas på nu föreslaget sätt, en effektivare taxeringskontroll av samtliga före­ tagare torde kunna möjliggöras. Utredningen tillägger.

Genom att den föreslagna uppgiftsplikten utsträckes till ägare av annan fastighet och innehavare av lägenhet med bostadsrätt kommer visserligen att på dem läggas en ökad uppgiftsplikt. Denna kompenseras emellertid delvis genom den ovan föreslagna inskränkningen i den obligatoriska upp­ giftsskyldigheten. Utredningen förutsätter även att liksom hittills och i en­ lighet med departementschefens och bevillningsutskottets uttalanden vid

268 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

1955 års riksdag taxeringsintendenterna kommer att använda de ökade be­ fogenheter, som härvid anförtros dem, med största urskiljning så att de uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig omfattning. Sin främsta betydelse får utvidgningen av befogenheterna i ifrågavarande hänseende vid sådana kategorigranskningar, som initieras av riksskattenämndens kontrollbyrå. Redan på grund härav får det antas att nämnda befogenheter endast kom­ mer till användning, när så ansetts nödvändigt. I anslutning till det sagda erinrar utredningen om att föreslagen uppgiftsplikt för ägare av annan fastighet och innehavare av lägenhet med bostads­ rätt även kommer att innebära skyldighet för dem att genom anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.

Remissyttrandena Vid remissbehandlingen har utredningens nu ifrågavarande förslag i all­ mänhet inte föranlett särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. På samma sätt som beträffande den generella uppgiftsskyldigheten ifrågasättes även här på sina håll nyttan av den utvidgade uppgiftsskyldigheten såvitt angår schablontaxerade fastigheter. Riksskattenämnden har intet att erinra emot förslaget. Även länsstyrel­ sen i Hallands län tillstyrker de föreslagna ändringarna. Överståthållarämbetet vill inte direkt avstyrka ändringen i 39 § 1 mom. punkt 7 men förklarar sig tveksam beträffande de schablontaxerade fastig­ heterna. En liknande ståndpunkt intar länsstyrelsen i Värmlands län. Även lantbrukets skattedelegation ifrågasätter om den utvidgade uppgiftsplikten skäligen kan omfatta ägare av schablontaxerade fastigheter med hänsyn till att dessa taxeringsmässigt inte erhåller avdrag för några kostnader ut­ över ränta och därför i många fall kanske inte sparar verifikationer o. d. Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget, enär uppgiftsskyl­ digheten i fråga, som skulle komma att omfatta även de ringaste belopp, enligt förbundets uppfattning är alltför vittgående och betungande. Under alla förhållanden bör enligt förbundet en begränsning nedåt å förslagsvis 500 kronor stipuleras. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. ifrågasätter om vederbörande bostadsrättsinnehavare äger förutsättningar att fullgöra uppgiftsskyldighet i så omfattande utsträckning som förslaget innebär. Om anmaningsförfarandet blir vanligen förekommande, medför den föreslagna uppgiftsskyldigheten, framhåller förbundet, dessutom ett betydande administrativt merarbete. Förbundet avstyrker förslaget.

Cash and carry-företag

Utredningen I betänkandet anföres beträffande skyldigheten för näringsidkare att lämna kontrolluppgifter rörande inköp från och försäljningar till annan näringsidkare, att kritik riktats mot den i 39 § 1 mom. punkt 7 och 2 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 269

samma paragraf stadgade undantagsregeln i fråga om köp eller försälj­ ning av varor »över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten up­ penbarligen icke kan fullgöras». I fortsättningen anföres härom. Med hänsyn till — såsom någon taxeringsintendent uttryckt det — det burskap som beteckningen »dagskassa» vunnit även i sådana företag, som utan svårighet skulle kunna specifiera dagens inkomster med angi­ vande av kundernas namn, bär från flera håll framhållits att innebörden av ifrågavarande undantagsregel bör närmare preciseras. Vad man fram­ för allt synes vända sig mot är den form av försäljning över disk, som nu­ mera förekommer inom grosshandeln genom försäljning »cash and carry» och som bl. a. innebär att detaljhandlarna hos vederbörande grossist kon­ tant inköper och därvid i regel själv avhämtar de varor, som sedan skall återför sälj as. Eftersom försäljningen i detta fall sker kontant, kommer densamma att i grossistens bokföring i regel redovisas såsom »dagskassa» eller »kontantförsäljning», vilket utesluter eller ansetts utesluta möjlighet för grossisten att lämna kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna beträffande detaljhandlarnas inköp. Härigenom erhåller de mindre nog­ räknade bland dessa — utan större risk för upptäckt — betydande möjlig­ heter till vad som förut betecknats som »krympning» av rörelsen. De mest flagranta fallen av skattefusk bland rörelseidkare under senare år har också i regel kommit till stånd genom sådan »krympning». Utredningen föreslår i enlighet med det anförda, att undantagsregeln förses med ett tillägg, vari uttryckligt utsäges att densamma endast är till­ lämplig på i detaljhandeln verkställda köp eller försäljningar. Enligt ut­ redningen kommer genom undantagsregelns anknytning till detaljhandeln uppgiftsplikt att föreligga för alla grossister och andra, som över disk el­ ler genom t. ex. kringföringshandel försäljer varor till personer, som i sin tur skall återförsälja dessa varor direkt till konsument eller förbrukare.

Remissyttrandena Vad utredningen här föreslagit har berörts i flera remissyttranden. Riksskattenämnden har intet att erinra emot den i punkt 7 av 39 § 1 mom. taxeringsförordningen utvidgade uppgiftsskyldigheten. Undantagsregeln bör dock omformuleras så att det klart framgår, att med »liknande fall» icke avses grosshandel enligt »cash and carry»-systemet utan endast så­ dan detaljhandel som är likställd med försäljning över disk. Förslaget innebär, påpekar nämnden, att cash and carry-företagen delvis måste läg­ ga om sin teknik och sin bokföring så att uppgiftsskyldigheten kan full­ göras. Riksskattenämnden anser detta befogat. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker kraftigt angelägen­ heten av att företag, som tillämpar det s. k. cash and carry-systemet, ålägges att ordna sin bokföring så att lagstadgad uppgiftsskyldighet kan fullgöras. Härom anför länsstyrelsen. En rörelseidkare kan bliva frestad att i räkenskaperna underlåta att no­ tera vissa inköp, eftersom skattemyndigheterna sakna möjlighet att inför­ skaffa uppgift om desamma från cash and carryföretagen. Härigenom kom­

270 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mer rörelseidkaren att kunna redovisa normal bruttovinst, ehuru bruttoin­ täkterna redovisats med för låga belopp. Från cash and carryföretagen kan rörelseidkaren vidare inköpa allehanda varor för privat bruk och påföra rö­ relsen kostnaderna härför utan att detta framgår av det kassakvitto, som utgör verifikation å inköpen ifråga. Någon möjlighet att vid taxeringsrevi­ sion kontrollera om rörelsen påförts obehöriga kostnader finnes under så­ dana förhållanden icke. Den speciella organisationen av dylika företag med­ för sålunda för närvarande, att de skattskyldiga i två hänseenden ges möj­ lighet till att undandraga sig beskattning. Det bör i detta sammanhang fram­ hållas, att tillkomsten av varuskatten gjort det än mera lockande än hittills att »krympa» omsättningen. Härigenom uppnås icke allenast lägre skatte­ belastning genom lägre inkomstskatt utan även att varuskatt, som affärs­ mannen påfört allmänheten vid varans försäljning, kan tillföras honom själv i stället för att inlevereras till statsverket.

Överståthållarämbetet samt Sveriges köpmannaförbund har intet att in­ vända mot förslaget. Föreningen Sveriges kommunala revisorer anser att förslaget är utmärkt. Även länsstyrelsen i Malmöhus län understryker vikten av att cash and carry-företagen blir uppgiftsskyldiga enligt utredningens förslag. Länssty­ relsen anför. »Dagskassa» har blivit ett synnerligen tänjbart begrepp. Att en detaljist, t. ex. inom livsmedelsbranschen, icke rimligen kan åläggas att med namn och belopp specificera i en dagskassa ingående delposter är naturligt. Annor­ lunda blir förhållandet t. ex. vid försäljning av TV-apparater, radioapparater och andra större och dyrbarare objekt (kapitalvaror). Regler bör om möj­ ligt utformas om var gränsen för rätten till icke specificerad dagskassa kan anses gå i varuslagshänseende.

Kritisk mot förslaget är däremot Skånes handelskammare som anför.

Gentemot förslaget om skyldighet för grosshandelsföretag, som driver för­ säljning enligt det s. k. cash and carrysystemet, att efter anmaning insända kontrolluppgifter å kundernas inköp måste Handelskammaren framföra en bestämd invändning. Enligt vad Handelskammaren inhämtat saknar de företag, som tillämpar detta försäljningssystem, merendels överhuvudtaget möjlighet att tillhandahålla de stadgade kontrolluppgifterna med mindre de vidtaga åtgärder för en väsentlig utökning av sin bokföring, vilken f. n. på inkomstsidan uteslutande är byggd på lagliga kassaregistersaldon; nå­ gon kundbokföring förekommer icke. Det är denna omständighet som ut­ gör en av systemets hörnstenar och möjliggör den kostnadsbesparande di­ stribution i grosshandelsledet, som systemet såsom sådant innebär. Införan­ det av en bokföring, som satte vederbörande förelag i stånd att fullgöra den föreslagna uppgiftsskyldigheten, skulle otvivelaktigt medföra icke obetydligt ökade personalkostnader och därigenom väsentligen minska de kostnadsmässiga fördelarna av systemet såsom sådant. Handelkammaren nödgas därför avstyrka vad i denna del föreslås.

Även näringslivets skattedelegation är kritisk och anför. Utformningen av undantagsregeln under denna punkt innebär enligt ut­ redningsmannens uttalande, att uppgiftsplikt skall föreligga för alla grossis­ ter och andra som över disk eller genom t. ex. kringföringshandel försäljer varor till personer som i sin tur skall återför sälj a dessa varor direkt till kon­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 271

sument eller förbrukare. Tolkningen av den föreslagna författningstexten sy­ nes diskutabel för de fall då säljaren saknar uppgift om köparen. Senare ledet av undantagsregeln torde nämligen gälla i fråga om direktförsäljning om vilken säljaren icke verkställer annat än en kassanotering. Vad nu sagts gäller även den föreslagna omformuleringen av 39 § 2 mom. 3 st. Det kan med skäl ifrågasättas om det är rimligt att en i rationaliseringssyfte framvuxen försäljningsform skall fördyras genom en ökad bokförings­ skyldighet på sätt utredningsmannen åsyftar. Därest uppgifter av nu ifråga­ varande slag anses så väsentliga för taxeringskontrollen, att uppgiftsskyldighet bör införas, bör en sådan föreskrift tillkomma först efter överlägg­ ningar med representanter för vederbörande organisation om utformningen av redovisningen på denna punkt.

Vissa försäkringsersättningar

Utredningen Såsom ett komplement till den av utredningen förordade nya punkten 3 a i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen — genom vilken försäkringsanstalt skulle åläggas obligatorisk uppgiftsplikt beträffande vissa sakförsäkrings­ ersättningar — föreslår utredningen motsvarande ändring av bestämmel­ serna i 39 § 1 mom. punkt 6 så att berörda inrättningar blir skyldiga att efter anmaning avlämna kontrolluppgifter för utbetalda försäkringsbelopp, oav­ sett försäkringens art. Utredningen hänvisar jämväl i detta sammanhang till den tidigare omnämnda promemoria, som bifogats riksskattenämndens till utredningen överlämnade skrivelse. Av promemorian framgår enligt ut­ redningen, att det kan vara tveksamt om inte den i 39 § 1 mom. punkt 6 föreskrivna uppgiftsskyldigheten avsetts skola vara begränsad till att gälla endast personförsäkringar, ehuru ordalydelsen inte utesluter att uppgift även skall kunna erhållas i fråga om sakförsäkringar. Kompletteringen fö­ reslås enligt utredningen för att författningstexten skall bli otvetydig i detta avseende.

Remissyttrandena Mot utredningens förslag på denna punkt har invändningar inte fram­ kommit vid remissbehandlingen. Riksskattenämnden vill dock — med erinran om grunden för nämndens i betänkandet återgivna tidigare skrivelse i ämnet och då den föreslagna lagtexten icke uttryckligen reglerar frågan — framhålla, att i blivande proposition i ämnet bör intagas ett för tolkningen vägledande uttalande, en­ ligt vilket även sakförsäkringar avses skola inbegripas under föreskriften.

Kontrolluppgifternas innehåll m. m.

Utredningen Utredningen framhåller att i ett flertal av taxeringsintendenternas ytt­ randen olika förslag framförts om det närmare innehållet i de kontroll­ uppgifter, som skall avlämnas enligt 39 §, och vad uppgifterna skall avse.

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen föreslår att i ett nytt 3 mom. av paragrafen vissa föreskrifter meddelas i detta hänseende. Härom anför utredningen. Till detta moment bör sålunda i första hand överföras de i 1 mom. punkt 7 nu meddelade bestämmelserna om att kontrolluppgift, där så begäres, skall innehålla upplysning om varuslag och myckenhet samt om verkställ­ da likvider. För att tillgodose en del av framförda förslag föreslår utred­ ningen vidare att i 3 mom. föreskrifter meddelas om att, där så begäres i anmaning, de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifterna utöver vad tidigare sagts skall innehålla uppgift om tidpunkten för verkställda likvider, betalnings­ sätt samt arten och omfattningen av utförda arbeten. Vidare bör de uppgiftsskyldiga vara skyldiga att, om så påfordras och lämpligen kan ske, lämna uppgifterna i form av kontokurant. Härigenom kommer de väsent­ ligaste av formföreskrifterna beträffande kontrolluppgifter enligt 39 § 1 och 2 mom. att bli samlade till ett ställe. Någon nämnvärd utvidgning av de uppgiftspliktigas skyldigheter sker inte heller — flertalet av ifrågava­ rande upplysningar lämnas redan enligt nu gällande bestämmelser — men verkställandet av taxeringskontroll genom taxeringsrevisioner torde kom­ ma att i inte ringa mån underlättas och befrämjas. Remissyttrandena Riksskattenämnden, som konstaterar att utredningen i ett nytt 3 mom. av 39 § taxeringsförordningen föreslagit bestämmelser av delvis samma innehåll som i gällande lydelse av 39 § 1 mom. punkt 7 taxeringsförordning­ en, förklarar sig icke dela utredningens uppfattning, att någon nämnvärd ut­ vidgning av den uppgiftspliktiges skyldigheter därigenom icke skulle ske. Utredningen synes enligt nämnden förbise, att enligt 39 § 1 mom. p. 7) fråga allenast är om namngiven annan näringsidkare, medan frågan ju får helt annan betydelse enligt 2 mom., där uppgiftsskyldigheten är gene­ rell. Utsträckningen av uppgiftsskyldigheten till att även avse de i 39 § 2 mom. avsedda fallen kan i åtskilliga fall innebära en orimlig belastning på näringsidkarna, framhåller nämnden. Riksskattenämnden anser det rimliga­ re att man börjar med att enligt 39 § 2 mom. taxeringsförordningen in­ fordra uppgifter å utbetalda eller uppburna belopp och därefter i den mån så finnes erforderligt — för namngivna skattskyldiga —- infordrar övriga i 39 § 1 och 3 mom. taxeringsförordningen avsedda uppgifter. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. framhåller att förslaget, att uppgiftsskyldigheten skall avse även vem som gjort insättning eller till vem utbetalning skett, skulle exempelvis omöjlig­ göra nuvarande former vid viss av förbundet och även av andra penning­ inrättningar bedriven inlåningsverksamhet. Förbundet avstyrker därför den föreslagna utvidgningen av detta moment. Riksskattenämnden påpekar, att 39 § 4 mom. taxeringsförordningen tor­ de böra formuleras så att uppgiftsskyldigheten, såvitt gäller skulder, klart angives avse skulder till penninginrättningen i fråga. Näringslivets skattedelegation erinrar att uppgiftsskyldigheten om namn­ given persons skulder redan föreligger enligt gällande lydelse av 39 § 1 mom. punkt 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 273

Rätten att utfärda anmaning Utredningen I betänkandet framhålles, att frågan om rätten att utfärda anmaning enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen intimt hänger samman med taxeringskontrollen och hur denna skall kunna pa ett effektivt sätt bedrivas. Från ett flertal håll har enligt utredningen uttalats den åsikten att den i 51 § taxe­ ringsförordningen stadgade rätten för vissa taxeringsfunktionärer att ut­ färda anmaning skulle utsträckas till att omfatta även andra funktionärer. Utredningen anser emellertid, att endast sådana utvidgningar av denna rätt bör ifrågakomma, som är ägnade att göra taxeringsarbetet i olika led smi­ digare och som inte medför en minskning i taxeringsintendenternas själv­ klara skyldighet att tillse att anmaningsrätten, särskilt enligt 39 §, inte ut­ nyttjas i onödan. Utredningen föreslår sålunda, att rätten att utfärda anmaning enligt det av utredningen föreslagna nya 4 mom. (i huvudsak = nuvarande 3 mom.) av 39 § taxeringsförordningen utvidgas till att omfatta inte endast taxeringsintendent utan även revisionsintendent. Under benämningen revisionsintendent bör enligt utredningen inbegripas jämväl länsrevisor, som förestår länsstyrelses taxeringsrevision. För att klargöra detta föreslår utredningen ett tillägg till 3 § taxeringsförordningen. Vidare bör enligt utredningens mening inte endast taxeringsintendent utan även revisionsintendent ha rätt att utfärda anmaning med stöd av bestämmelserna i 41 § och 42 § 2 mom. Särskilt vid värdering av aktier i inte börsnoterade aktiebolag och andelar i ekonomiska föreningar synes enligt utredningens mening den nuvarande ordningen, enligt vilken endast taxeringsintendent kan anmana bolagen eller föreningarna att inkomma med de i 41 § föreskrivna uppgifterna, onödigt tungrodd och omständlig. Utredningen påpekar vidare att med nuvarande bestämmelser taxeringsassistent inte ens i begränsad omfattning har rätt att utfärda anmaning. Enligt utredningen har detta framstått som en olägenhet i det praktiska taxeringsarbetet. Att taxeringsassistent vid utredningar under taxeringsperioden är tvingad att vända sig till taxeringsnämndens ordförande med be­ gäran om att denne skall anmana den skattskyldige att inkomma med er­ forderliga uppgifter synes enligt utredningens mening vara föga ändamåls­ enligt och alltför tidsödande. Taxeringsassistent bör därför enligt utred­ ningens uppfattning äga anmaningsrätt i de fall, som avses i 31 § 2 inom., 36 § andra stycket, 39 § 1 inom. samt 45 §. Rätt att utfärda anmaning i för­ ut angivna fall torde dock, framhåller utredningen, endast böra tillkomma taxeringsassistent under den tid arbetet i taxeringsnämnd pågår.

Remissy ttrandenn I remissyttrandena har olika uppfattningar kommit till uttryck beträffan­ de den anmaningsrätt som bör tillkomma taxeringsassistenter och förestån­ dare för taxeringsrevision. 18 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

överståthållarämbetet finner den föreslagna rätten för taxeringsassistenterna att under taxeringsperioden i viss utsträckning utfärda anmaning vara ändamålsenlig och ägnad att underlätta deras arbete. Även övriga före­ slagna ändringar i anmaningsrätten synes enligt ämbetet ägnade att för­ enkla arbetet utan att rättssäkerheten eftersättes. Anmaningsrätt för taxeringsassistenter och revisionsintendenter tillstyrkes vidare av länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län. Båda dessa länsstyrelser anser emellertid, att anmaningsrätten bör utsträckas att gälla även den som på taxeringsintendentens uppdrag förbereder värderingen av aktier i icke börsnoterade aktiebolag och andelar i ekonomiska föreningar. Enligt riksskattenämndens mening synes anmaningsrätten för taxeringsassistent av praktiska skäl böra — utöver utredningens förslag — utvidgas att omfatta jämväl i 36 § första stycket taxeringsförordningen avsedda fall. Det lärer nämligen i praktiken ofta förhålla sig så, anför nämnden, att taxeringsassistenten realiter avgör vilka skattskyldiga, som skall anmanas att avgiva självdeklaration. Länsstyrelsen i Stockholms län är emellertid betänksam inför den för taxeringsassistenter föreslagna anmaningsrätten. Länsstyrelsen anser näm­ ligen att, då taxeringsassistenten endast skall biträda taxeringsnämndens ordförande i dennes arbete, lämplighetsskäl talar för att assistenten icke bör få samma anmaningsrätt som tillkommer ordföranden. Även näringslivets skattedelegation anser att taxeringsnämndsordföranden bör vara ansvarig för utfärdandet av anmaningar m. m. Delegationen erinrar om att taxeringsassistenterna enligt utredningen avses skola växla mellan olika taxeringsnämnder. Delegationen framhåller, att då assisten­ terna härigenom kommer att få än mindre kännedom om de skattskyldiga inom nämndens verksamhetsområde än som nu är fallet, det är av betvdelse att taxeringsnämndsordföranden, som i allmänhet tjänstgör flera år i samma taxeringsnämnd, har överinseende över assistentens arbete. Principiella skäl emot att ge taxeringsassistenterna anmaningsrätt anföres av besvärssakkunniga. Anmaningen har enligt de sakkunnigas mening sitt berättigande, endast om den förbehålles för sådana fall, då vite kan utsättas. Då rätt att förelägga vite uppenbarligen icke bör tillerkännas taxeringsassistent utan liksom hittills förbehållas taxeringsnämnden, an­ ser de sakkunniga sig böra avstyrka förslaget om anmaningsrätt för taxe­ ringsassistent. Med hänsyn till taxeringskontrollen och dess effektiva bedrivande anser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att den av utredningen föreslagna utöknmgen av anmaningsrätten icke är tillfyllest. Länsstyrelsen tänker här­ vid på föreståndaren för taxeringsrevisionen och anför.

Enligt förslaget ges föreståndaren för länsstyrelsens taxeringsrevision rätt att utfärda anmaning dels jämlikt det av utredningen föreslagna nva 4 mom. av § 39 taxeringsförordningen samt dels enligt 4l" § och 42 §2 inom taxeringstorordningen. Föreståndaren skall emellertid enligt utredningens förslag (s. 193) svara för ledningen av hela granskningsverksamheten. För

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 275

att underlätta detta arbete synes denne befattningshavare böra ges möj­ lighet att själv införskaffa olika slag av uppgifter, vilka kunna komma till användning vid taxeringsrevisionerna. På grund härav anser länsstyrelsen, att föreståndare för revisionsdetalj även bör tillerkännas anmaningsrätt enligt 31 § 2 mom., 33 §, 39 § 1 och 2 mom. samt 45 § taxeringsförordningen. Utredningen har beträffande rätten att i anmaning förelägga vite anfört, att sådan rätt icke bör medgivas taxeringsrevisionens föreståndare, över­ tygande skäl för denna uppfattning synas emellertid icke vara anförda. Länsstyrelsen delar icke utredningens uppfattning i denna fråga och vill förorda, att föreståndaren i likhet med taxeringsnämndens ordförande en­ ligt 53 och 63 §§ taxeringsförordningen tillerkännes rätt att förelägga vite. Länsstyrelsens uppfattning angående berörda anmaningsrätt delas av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Departementschefen

I fråga om de kontrolluppgifter, som skall lämnas först efter anmaning, har utredningen framlagt vissa förslag, som närmast är att se som en konse­ kvens av vad som förordats i fråga om skyldigheten att lämna uppgifter utan anmaning. Detta gäller i första hand den föreslagna bestämmelsen att innehavare av annan fastighet eller bostadsrättslägenhet skall kunna anmanas att lämna uppgift om ersättningar för reparationer o. dyl. Försla­ get har tillstyrkts vid remissbehandlingen, frånsett att man från fastighetsägarhåll uttryckt farhågor för att uppgiftsskyldigheten skulle kunna bli be­ tungande i vissa fall. Jag kan inte dela dessa farhågor. Vad särskilt angår villor och bostadslägenheter kommer det här att röra sig om helt enkla frå­ gor, som det inte torde vara svårt att besvara någorlunda tillfredsställande. Att taxeringsmyndigheterna här som eljest bör begagna sina befogenheter med urskillning och omdöme är självklart. Jag biträder förslaget. Såsom eu konsekvens av skyldigheten att lämna uppgift utan anmaning är även att se utredningens förslag, att uppgift skall kunna infordras om utbetalda försäkringsersättningar. Förslaget omfattar sådana ersättningar av alla slag och alltså även sakförsäkringsersättningar. Vid re­ missbehandlingen har invändningar icke framförts, och jag kan även för egen del tillstyrka förslaget. Av större faktisk betydelse är utredningens förslag, att grossistföretag av typen cash and carry skall kunna genom anmaning åläggas att in­ komma med kontrolluppgifter rörande kundernas inköp. Att dessa företag hittills inte ansetts uppgiftsskyldiga sammanhänger med att man vid 1955 års revision av reglerna på området gjorde undantag för köp och försäljningar av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldig­ heten uppenbarligen inte kan fullgöras. Undantagsregeln avsåg vid sin till­ komst inte ifrågavarande företag — som då knappast var kända — utan näringsidkares inköp av varor för sin rörelse i vanlig detaljhandel, t. ex. en restauratörs uppköp av grönsaker och livsmedel på salutorg eller i vanlig

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

speceributik. Den är emellertid enligt sin ordalydelse tillämplig även på casli and carry företagen. Såsom utredningen och flertalet remissinstanser funnit är det från kon­ trollsynpunkt angeläget att kunna inhämta uppgifter från ifrågavarande fö­ retag. Även konkurrensskäl kan åberopas till förmån för en sådan ändring. Den vanliga grossisthandeln är underkastad uppgiftsplikt och bör inte bli lidande i konkurrensen på att andra företags leveranser inte kan bli föremål för skattekontroll. Mot denna bakgrund bör man även se den framförda in­ vändningen, att införandet av uppgiftsplikt skulle nödga cash and carryföretagen att utvidga sin bokföring, en olägenhet vars betydelse f. ö. icke får överdrivas. I enlighet med det anförda tillstyrker jag utredningens förslag att be­ gränsa den förut nämnda undantagsregelns räckvidd till att avse köp och försäljningar inom detaljhandel.

Utredningen har även föreslagit vissa ändringar i fråga om innehållet i de kontrolluppgifter som kan infordras rörande olika affärstransaktioner. Såsom riksskattenämnden funnit bör regler av det ifrågasatta slaget endast avse fall, då uppgifter infordras rörande namngiven rörelseidkare. Jag för­ ordar i enlighet härmed att bestämmelser av i huvudsak det innehåll utred­ ningen tänkt sig inarbetas i punkten 7 av 39 § 1 mom. taxeringsförordningen. Av utredningen ytterligare föreslagna skärpningar i uppgiftsskyldigheten — avseende flottningsföreningar och banker — har vid remissbehandlingen genomgående avstyrkts och synes icke böra här upptagas. Utredningen har slutligen förordat vissa utvidgningar av den krets taxe­ ringsmyndigheter som har anmaningsrätt. Den nämnda frågan har särskild betydelse från rättssäkerhetssynpunkt och blev föremål för närmare överväganden vid tillkomsten av den nu gällande taxeringsförordningen. Oaktat vissa praktiska fördelar skulle vara förenade med utredningens för­ slag i detta hänseende, anser jag, att man inte bör gå ifrån den då gjorda avvägningen. Jag kan alltså inte biträda utredningens förslag i denna del.

Taxeringsrevision

Utredningen

I betänkandet konstaterar utredningen, att kritik i skilda hänseenden riktats mot de bestämmelser i taxeringsförordningen, som reglerar taxe­ ringsmyndigheternas befogenheter i samband med taxeringsrevision. Fram­ för allt är det — framhåller utredningen — föreskrifterna i 56 § 2 mom. om rätt för granskningsman att genast få taga del av handlingar för granskning och i 56 § 3 mom. om sättet, tiden och platsen för revisionens verkställande, som inte ansetts tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Angående den kritik som anförts mot de nu gällande bestämmelserna lämnar utredningen följande sammanfattande redogörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1901 277

Från flera håll har understrukits de stora svårigheter, som vid taxerings­ revision ofta möter granskningsmannen att snabbt få taga del av den skattskyldiges räkenskaper. Detta torde trämst sammanhänga med att den skatt­ skyldige, om han finner det förenligt med sina intressen, mycket lätt kan förhala revisionens utförande genom att hänvisa till den i 56 § 3 mom. intagna föreskriften, att taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Den omständigheten att den skattskyldige på detta vis kan uppskjuta revisionen till en för honom lämplig tidpunkt är på grund av det sätt, på vilket det utnyttjas, en belastning för en effek­ tiv taxeringskontroll. Erfarenheterna visar nämligen, att förhållandevis många skattskyldiga genom att förebringa allehanda svepskäl utnyttjar denna möjlighet att fördröja verkställandet av en taxeringsrevision för att därigenom få tid att på ett för dem fördelaktigt sätt ordna de räkenskaps­ handlingar, som skall företes för granskning. Det torde inte sällan före­ komma, att den skattskyldige, då han erhåller meddelande om taxerings­ revision, går igenom sina räkenskaper och tager bort sådana handlingar, som kan utgöra bevis för att underdeklaration föreligger, men han kan även genom andra åtgärder förvanska räkenskaperna, så att revisionen försvåras. I vissa fall torde den skattskyldige också ha begagnat det så­ lunda erhållna uppskovet med revisionens utförande till att upprätta en helt ny bokföring. Skulle den skattskyldige vägra att förete sina räken­ skaper för granskning, kan han, som tidigare nämnts, vid vite föreläggas att göra detta men syftet att förhala revisionen har likväl vunnits pa giund av den tid vitesförfarandet i regel tar.----------- Den i 56 § 3 mom. TF meddelade bestämmelsen, att taxeringsrevision med den skattskyldiges medgivande må verkställas hos honom, torde i realiteten innebära att denne efter eget gottfinnande kan bestämma var revisionen skall äga rum. Med nuvarande bestämmelser kan den skatt­ skyldige sålunda, om han skulle tinna detta förenligt med sina intressen, förhindra att granskningsmannen erhåller tillträde till rörelsens lokaler, varigenom den senare berövas möjlighet att på platsen skaffa sig upp­ lysningar om dels verksamhetens omfattning och dels vilka handlingar den skattskyldige är i besittning av. Vid andra tillfällen åter kan den skatt­ skyldige påfordra, att revisionen skall utföras hos honom, vilket under­ stundom tvingar granskningsmannen att göra tidsödande och kostnads­ krävande resor även i sådana fall, där revisionen med hänsyn till rörelsens omfattning med fördel skulle kunnat ske på granskningsmannens tjänste­ rum. I samband härmed må framhållas att en taxeringsrevision många gånger kan vara så komplicerad, att granskningsmannen med hänsyn till de ofta mycket omfattande utredningar, som måste företagas, under en längre tidsrymd kontinuerligt behöver ha tillgång till den skattskyldiges räkenskaper eller viss del därav. Att den skattskyldige under sadana om­ ständigheter skall kunna förvägra granskningsmannen att medtaga räken­ skaperna till tjänsterummet — härvid bortses från sådana delar av räken­ skaperna som den skattskyldige omöjligen kan avvara — utgör givetvis ett betydande hinder för ett effektivt och rationellt bedrivande av revisions­ arbetet. Andra inte oväsentliga nackdelar med revisionens utförande hos den skattskyldige är att granskningsmannen merendels inte har möjlighet att utnyttja sådana maskinella hjälpmedel, som han törtogar över i sin tjänstefokal, samt att han i regel inte kan använda den biträdeshjälp som slår till hans förfogande. Enligt utredningen visar den lämnade redogörelsen, att de nuvarande bestämmelserna inte är helt lämpliga, när det gäller att komma till rätta

278 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med de mera avancerade skattefuskarna. Utredningen framlägger därför förslag till nya föreskrifter angående taxeringsrevisions verkställande. Där­ vid vill emellertid utredningen redan från början slå fast, att flertalet taxe­ ringsrevisioner hos rörelseidkare hittills kunnat verkställas utan att dessa gjort svårigheter, men att — såsom någon taxeringsintendent uttryckt sa­ ken — det är de få missbruken av gällande bestämmelser som bör kunna bemästras. Det finns, tillfogar utredningen, också all anledning anta att just i dessa fall alltid försök gjorts att undandraga belopp från beskatt­ ning.

Utredningen föreslår ingen ändring i fråga om vem som skall äga besluta om taxeringsrevision. Utredningen anser nämligen, att det liksom hittills endast bör tillkomma taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens chef, att bestämma huruvida taxeringsrevision skall ske. Däremot föreslås en ändring i fråga om bestämmanderättens omfattning. Med hänsyn till att taxeringsrevisionsarbetet skall kunna uppläggas och be­ drivas rationellt samt för att åvägabringa att inte den skattskyldige eller uppgiftsskyldige genom olika åtgöranden kan omöjliggöra, förhindra eller förhala en taxeringsrevision föreslår utredningen sålunda, att i förekomman­ de fall redan vid förordnande om taxeringsrevision taxeringsintendenten även skall kunna bestämma när och var taxeringsrevisionen skall äga rum. Att taxeringsintendenten därvid skall taga hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges berättigade intressen säger sig självt, framhåller ut­ redningen. Taxeringsintendentens rätt att bestämma när taxeringsrevisionen skall äga rum innebär enligt utredningen följande. Beträffande tidpunkten för revisionens verkställande bör liksom hittills gälla att den, vars räkenskaper skall granskas, inte nödvändigtvis behöver i förväg underrättas om att taxeringsrevision skall ske. Därigenom tillgodo­ ses möjligheterna att i de fall, då så erfordras, utnyttja det för allt revisions­ arbete viktiga överrumplingsmoment, som ligger däri att granskningsinannen oförberett kan infinna sig hos den skattskyldige eller uppgiftsskyl­ dige för revisionens utförande och omedelbart påbörja densamma innan vederbörande hinner vidtaga åtgärder för att undanskaffa eller förvanska räkenskaperna. Överrumplingsmomentet bör emellertid utnyttjas endast i undantagsfall och när särskilda skäl därtill föranleder. Det normala bör alltså fortfarande vara att den, hos vilken granskning skall ske, i förväg underrättas om att taxeringsrevision beslutats. Befogenheten för taxeringsintendenten att i förekommande fall kunna bestämma tidpunkten för revisionens verkställande bör innebära en skyl­ dighet för den, vars räkenskaper skall granskas, att vid bestämd tidpunkt omedelbart tillhandahålla samtliga räkenskaper jämte därtill hörande hand­ lingar. Om vederbörande underlåter att överlämna dessa räkenskaper och handlingar bör liksom hittills i första hand vitesföreläggande tillgripas. Enligt utredningen bör såsom förut angivits, taxeringsintendenten ock­ så kunna bestämma var taxeringsrevisionen skall utföras. Utredningens förslag på denna punkt innebär, att taxeringsintendenten kan välja mellan

Kangl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 279

att låta revisionen ske hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige eller att låta verkställa revisionen hos den myndighet, vid vilken granskningsmannen är anställd. Var revisionen lämpligen skall äga rum får, framhåller utred­ ningen, i regel bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Utredningen tillägger att, om taxeringsintendenten bestämt att gransk­ ningen skall utföras hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige, denne inte hör ha rätt att motsätta sig detta. Förslaget innebär vidare att, i likhet med vad som nu gäller beträffande taxeringsrevision för kontroll av allmän varu­ skatt, den hos vilken granskning sker skall vara skyldig att lämna gransk­ ningsmannen tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes verk­ samhet, ävensom att för granskning av handlingar och varulager tillhanda­ hålla nödigt biträde. I betänkandet understrykes, att taxeringsintendentens ifrågavarande be­ fogenhet måste utnyttjas med omdöme och på ett sådant sätt att inte den, vars räkenskaper skall granskas, hindras i sin verksamhet. För att närmare belysa frågan om var taxeringsrevisionen företrädesvis bör verkställas anför utredningen bl. a. följande. Taxeringsrevisionens uppgift är ju att antingen kontrollera att deklara­ tions- och uppgiftsskyldigheten behörigen fullgjorts eller att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevisionen bör därför i regel omfatta en fullständig genomgång av hela räkenskapsmaterialet, eftersom en revision, som inte är total, vanligen inte ger den effekt som är avsedd och önskvärd. Därvid bör bemärkas att en total revision inte utesluter stickprovsvis kontroll av vissa delar av räkenskapsmaterialet.------------ En fullständig taxeringsrevision tar emellertid vanligen ganska lång tid i anspråk, om rörelsen är av mera bety­ dande storleksordning. Det ter sig därför ofta naturligt, att gransknings­ mannen, efter det att han hesökt den, vars räkenskaper skall granskas, och på platsen tagit del av befintligt räkenskapsmaterial samt satt sig in i redo­ visningen, får medtaga räkenskaperna till sitt tjänsterum, då dessas om­ fång tillåter detta. Genom att räkenskapsmaterialet medtages till granskningsmannens tjänstelokal, förorsakas den skattskyldige också mindre be­ svär än om hela granskningen sker hos honom. Att större delen av en revi­ sion, såvitt möjligt, utföres å granskningsmannens tjänstelokal synes lämp­ ligt även med hänsyn till att denne där har tillgång till biträdespersonal och erforderliga kontorsmaskiner. Utredningen anser alltså, att en och samma taxeringsrevision normalt bör äga rum både hos den, vars räkenskaper skall granskas, och på gransk­ ningsmannens tjänsterum. Detta utesluter naturligtvis inte att, med hän­ syn till omständigheterna i det speciella fallet, revisionen uteslutande verk­ ställes hos den skaltskyldige eller uppgiftsskyldige eller enbart å gransk­ ningsmannens tjänsterum. Det understrykes att, om taxeringsrevision skall kunna bedrivas på förut angivet sätt, det måste föreligga en uttrycklig rätt för granskningsmannen att få till tjänsterummet medföra det bokföringsmaterial, som skall grans­ kas, eller få detsamma översänt till sig. Denna rättighet hör föreligga oav­ sett huruvida den, vars räkenskaper skall granskas, åberopar hinder för att

280 Kungl. Maj ds proposition nr 100 år 1961

granskningen verkställes hos honom. Han bör alltså vara skyldig att, då så påfordras, till granskningsmannen omedelbart överlämna eller översända sina räkenskaper jämte därtill hörande handlingar i den utsträckning som av granskningsmannen begäres. Denne bör enligt utredningen alltid över­ lämna kvitto å mottagna handlingar. Kvittot bör upprättas i två exemplar, varav det ena behålles av granskningsmannen. Utredningen tillägger. Under senare år har skattskyldiga, som anlitat revisionsbyråer eller an­ nan sakkunnig hjälp vid upprättande av bokföring och deklaration, i allt mera tilltagande omfattning yrkat att granskningen skall ske hos deras medhjälpare. Om taxeringsintendenten skulle finna att så lämpligen kan ske, bör taxeringsintendenten givetvis tillmötesgå en sådan framställning. Någon rätt för den skattskyldige att få revisionen uteslutande verkställd hos medhjälparen bör emellertid inte föreligga utan liksom eljest får det helt ankomma på taxeringsintendenten att avgöra var taxeringsrevisionen lämpligen bör ske.

Angående frågan om vilka års räkenskaper m. m. som taxe­ ringsrevisionen bör få omfatta föreslår utredningen, att skyldigheten att vid taxeringsrevision förete räkenskaper m. m. och att, om så påfordras, till granskningsmannen överlämna eller översända dessa handlingar bör gälla inte endast för det senast tilländalupna och de fem närmast föregående be­ skattningsåren utan även för det löpande beskattningsåret. Med hänsyn till kontrollen beträffande den allmänna varuskatten bör enligt utredningen in­ te, såsom för närvarande gäller, taxeringsrevision beträffande det löpande årets räkenskaper göras beroende av huruvida taxeringsrevision även sker av tidigare beskattningsårs räkenskaper. Vidare föreslår utredningen särskilda bestämmelser om hur lång tid granskningsmannen skall få förfoga över granskningsmaterialet. Enligt des­ sa bestämmelser skall för taxeringsrevision överlämnade böcker och hand­ lingar, avseende det löpande året, snarast möjligt och senast inom en vecka återlämnas till den skattskyldige, så att denne inte alltför mycket kommer efter med sin bokföring. Övriga års räkenskaper skall däremot gransk­ ningsmannen få behålla under högst en månad, eftersom en taxeringsrevi­ sion enligt utredningens mening i normala fall bör kunna avslutas inom denna tid. Om granskningsmannen för revisionens verkställande skulle be­ höva tillgång till räkenskaperna under längre tid än vad nu sagts, skall en­ ligt förslaget länsstyrelsens särskilda tillstånd därtill inhämtas. Utredning­ en framhåller, att även sådant tillstånd bör vara tidsbegränsat alltefter om­ ständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen går i detta sammanhang också in på bestämmelsen i 14 § iaxeringskungörelsen, att kassainventering endast bör företagas av taxeringsintendenten eller efter dennes särskilda medgivande och allenast när särskilda omständigheter därtill föranleder. Utredningen konstaterar att, eftersom frågan om kassainventering i regel aktualiseras först efter det att granskningen påbörjats, svårigheter ofta fö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

religger för granskningsmannen att inhämta taxeringsintendentens tillstånd härtill så skyndsamt, att den skattskyldige inte hinner träffa anstalter för att korrigera en eventuellt föreliggande divergens mellan verklig och i rä­ kenskaperna redovisad kassabehållning. På grund av nämnda inskränkning förekommer enligt utredningen kassainventering i samband med taxerings­ revision endast i absoluta undantagsfall. I fortsättningen anför utredningen. När det gäller att bedöma frågan huruvida sådan kassainventering bor ske vill utredningen först erinra om den centrala ställning kassaredovis­ ningen intar inom hela redovisningssystemet. Genom att kunna avstämma den verkliga kassabehållningen mot det enligt bokföringen framkomna kassasaldot erhålles en god bild av bokföringens tillförlitlighet. Utredningen anser därför att kassainventering ofta får betraktas som ett normalt led i taxeringsrevisioner hos vissa företagare. En dylik inventering förekommer för övrigt alltid vid vanliga revisioner. Eftersom frågan om kassainventering vid taxeringsrevision i regel aktualiseras först sedan revisionen på­ börjats, synes det böra ankomma på granskningsmannen att själv bestäm­ ma när kassainventering skall äga rum.

I samband med taxeringsrevision visar det sig enligt utredningen ofta önskvärt att granskningsmannen själv hos annan skattskyldig utan dröjs­ mål kontrollerar riktigheten av uppgifter i de räkenskaper, som är föremål för revision. En dylik kontroll »vid sidan» kan, påpekar utredning­ en, enligt nuvarande bestämmelser inte företagas utan taxeringsintenden­ tens särskilda förordnande om taxeringsrevision hos den andre skattskyl­ dige. Enligt utredningen har från några håll framhållits att möjligheter borde skapas till ett smidigare förfarande i sådana fall. Utredningen, som delar denna uppfattning, föreslår i angivna syfte en ny bestämmelse som innebär, att den, som har att verkställa taxeringsrevision hos viss skatlskvldig, äger rätt att, för kontroll av viss uppgift i de räkenskaper som är före­ mål för granskningen, hos annan person — eller, närmare bestämt, hos så­ dan uppgiftsskyldig som avses i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen taga del av dennes räkenskaper i de delar som erfordras för sagda kontroll. Det förutsättes, att kontrollen endast gäller uppgift som avses i nämnda författningsrum. Enligt utredningen innebär denna kontroll »vid sidan» i praktiken sam­ ma förfarande som om den andre skattskyldige med stöd av bestämmelser­ na i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen anmanas inkomma med kontroll­ uppgift beträffande den vars räkenskaper är föremål för taxeringsrevision. Utredningen erinrar om att enligt 51 § taxeringsförordningen sådan anmaning kan utfärdas av tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa taxe­ ringsrevision. Det ler sig därför enligt utredningen praktiskt att gransk­ ningsmannen, i stället för att anrnana den uppgiftspliktige att avlämna ifrå­ gavarande uppgift, själv inhämtar densamma ur den uppgiftspliktiges rä­ kenskaper. Härigenom vinnes främst, framhåller utredningen, att uppgiften kan erhållas genast och så snabbt atl den, vars räkenskaper revideras, och

282 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

den uppgiftspliktige inte hinner träffa överenskommelse om försvarsåt­ gärder.

Beträffande de förordnanden och instruktioner i övrigt som kan vara erforderliga i samband med taxeringsrevision anför utredningen följande.

Tidigare har nämnts, att beslut om taxeringsrevision endast får med­ delas av taxeringsintendenten i länet. Därvid skall för den, som utses att verkställa taxeringsrevision, utfärdas skriftligt förordnande, som tillika skall innehålla erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages. Förordnande att utföra taxeringsrevision bör enligt utredningen endast utfärdas för vederbörande granskningsman, även om han vid revi­ sionens utförande kommer att anlita biträdeshjälp. Taxeringsintendenten bör emellertid utfärda ett generellt förordnande för biträdespersonalen, varigenom denna får rätt att biträda vid förekommande taxeringsrevi­ sioner. Om biträdespersonal användes vid taxeringsrevisioner ute på fältet bör detta generella förordnande medföras för att vid behov uppvisas. Det synes ej heller nödvändigt att i samband med varje granskningsförordnande erinra om tystnadsplikten, utan denna fråga synes lämpligen böra lösas pa sa sätt, att samtliga befattningshavare -— alltså även biträdena — vid anställningens början får avlämna en skriftlig försäkran om att veder­ börande erinrats om föreskriven tystnadsplikt. Därjämte bör det åligga taxeringsintendenten att vid skilda tillfällen erinra om gällande sekretess­ bestämmelser. Enligt nuvarande föreskrifter har endast den, som erhållit förordnande att verkställa taxeringsrevision, rätt att taga del av den skattskyldiges räkenskaper med därtill hörande handlingar. För att föreståndarna för revisionsdetaljerna skall kunna utöva en god ledning och övervakning av i evisionspersonalen och även bistå den med råd och anvisningar, torde en generell bestämmelse böra införas om att revisionsintendent eller annan tjänsteman, åt vilken uppdragits att övervaka revisionsarbetets rätta be­ drivande, skall vara berättigad att för detta ändamål taga del av räken­ skaper, som är föremål för taxeringsrevision av såväl andra befattnings­ havare på revisionsdetaljerna som taxeringsassistenterna.

Remissyttrandena

Att taxeringsmyndigheternas befogenheter i samband med taxeringsre­ visioner bör vidgas i vissa hänseenden för att möjliggöra en mera effek­ tiv taxeringskontroll har de flesta remissinstanserna i och för sig icke be­ stritt. De meningsskiljaktigheter som framkommit har i allmänhet avsett befogenheternas omfattning och föreskrifternas avfattning i vissa delar. På några håll har man emellertid intagit en mer avvisande ståndpunkt. Följande allmänna uttalanden beträffande utredningens förslag i föreva­ rande del må här återgivas. Över ståthallar ämbetet anför, att den i betänkandet lämnade redogörel­ sen visar de svårigheter, som föreligger att med nuvarande bestämmelser komma till rätta med mera avancerade skattefuskare. Ämbetet anser, att utredningens förslag är väl motiverat och att de ytterligare befogenheter för taxeringsmyndigheterna som föreslagits är ägnade att underlätta och

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 283

effektivisera revisionsarbetet. Ämbetet vill dock föreslå vissa ändringar till förtydligande av innebörden av förslaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser också, att de gällande bestämmel­ serna är i behov av översyn, och finner de förtydliganden, ändringar och kompletteringar, som utredningen föreslagit, i det väsentliga välgrundade. Likaså kan länsstyrelsen i Hallands län i stort instämma i de ändrings­ förslag, som utredningen framlagt beträffande verkställandet av taxerings­ revision. Allmänt kritiska uttalanden görs däremot av några organisationer. Svenska företagares riksförbund anser att den föreslagna utvidgningen av taxeringsmyndigheternas befogenheter uppenbarligen skulle i hög grad öka de praktiska olägenheterna för de skattskyldiga. Än väsentligare är enligt förbundet att de enskilda näringsidkarna skulle utlämnas till taxeringstjänstemännens godtycke på ett sätt, som fullständigt stridei mot svensk rättsuppfattning. Av både praktiska och principiella skäl finner förbundet det uteslutet att denna del av utredningens förslag skulle kunna läggas till grund för lagstiftning. Enligt Svenska sparbanksföreningens mening framstår det såsom tvek­ samt, huruvida tillräcklig anledning föreligger för ändring av de nuva­ rande, endast för några år sedan antagna bestämmelserna. Sveriges advokatsamfund förklarar sig icke kunna godtaga utredningens förslag till ändrad lydelse av bestämmelserna om taxeringsrevision. Enligt samfundet präglas förslaget av nära nog fullständig brist på förståelse för andra intressen än de fiskaliska. Besvärssakkunniga hänvisar till vad de i annat sammanhang nämli­ gen i sitt yttrande över promemoria med förslag till lag om handräckning

i vissa fall åt beskattningsmyndighet — anfört om behovet av en särskild

civillag rörande revision såsom utredningsmedel i beskattningsförfarandet och av en precisering av förutsättningarna för revisionsinstitutets använd­ ning, om vad ett beslut om taxeringsrevision bör innehålla m. m. Skall användningen av revisionsinstitutet vidgas, framstår det enligt de sakkun­ niga som än mera betydelsefullt att förutsättningarna för åtgärden tyd­ ligt preciseras i författning. De sakkunniga tillägger. Av det av utredningen framlagda förslaget ha de sakkunniga stärkts i sin uppfattning att det skulle vara en vinning, om reglerna om revision som ett utredningsmedel i skatteförfaranden av olika slag samlades i en författning. En allmän iakttagelse beträffande de föreslagna bestämmelser­ na i 56 § taxeringsförordningen är dessas iögonenfallande utförlighet. Me­ dan man i 9 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning beträffande motsvarande institut kunnat nöja sig med relativt kort­ fattade föreskrifter, föreslås här synnerligen detaljerade stadganden. I en allmän lag skulle de viktigaste stadgandena om institutet få sin plats med möjlighet" att med stöd av lagen i administrativ ordning utfärda de tilllämpningsföreskrifter, som därutöver kunna befinnas erforderliga. Att lå­ ta föreskrifter av denna art utan vidare inflyta i taxeringsförordningen är eu lagtekniskt föga tilltalande lösning.

284 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Utredningens ståndpunkt, att det liksom hittills endast bör tillkomma taxeringsintendenten i länet att bestämma huruvida taxeringsrevision skall ske, har mött gensagor i några yttranden, där det föreslås att även föreståndare för länsstyrelses taxeringsrevision får befogenhet att besluta om revision. Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Därest utredningens förslag i fråga om assistentorganisationens och revisionsdetaljernas personalökning godtages, kommer revisionsuppgifterna i flertalet län att handläggas av ett mycket stort antal befattningshavare. Ut­ byggnaden av kontrollapparaten medför med andra ord en betydande ut­ ökning av revisionsverksamheten. Denna ökning kommer att fordra en noggrann planering av verksamheten. Enligt vad utredningen tidigare an­ fört skola revisionsdetaljernas föreståndare svara för ledningen därav. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att föreståndaren för revisionsdetaljen även medgives rätt att förordna om taxeringsrevision. Det ligger i sakens natur att så sker inom ramen för av taxeringsintendenten lämnade allmän­ na direktiv. Länsstyrelsen föreslår att den av utredningen föreslagna for­ muleringen av 56 § 2 mom. taxeringsförordningen ändras i enlighet här­ med.

Samma uppfattning framföres av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar.

Motivet för inrättandet av tjänster som revisionsintendent vid de större länsstyrelserna får antagas i första hand ha varit att mildra taxeringsin­ tendentens arbetsbörda och ansvar, naturligtvis framför allt i vad avser revisionsdetaljen och med taxeringsrevision förenade bestyr. Det framstår därför som mindre välbetänkt, då utredningen föreslagit, att endast taxe­ ringsintendenten — såsom redan nu är förhållandet — äger meddela beslut om taxeringsrevision. Länsstyrelsen anser därför, att jämväl revisionsintendenten bör erhålla denna befogenhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför.

I fråga om befogenheten att förordna om taxeringsrevision är länssty­ relsen icke främmande för tanken att införa möjlighet till delegation av denna taxeringsintendentens befogenhet till föreståndaren för revisionsdetaljen genom beslut av länsstyrelsen i samma ordning som nu finnes stadgad i°21 § länsstyrelseinstruktionen beträffande vissa av taxeringsintenden­ tens åligganden. Taxeringsrevision skall ju bli en normal och relativt regel­ bundet återkommande åtgärd beträffande rörelseidkare med räkenskaper t^t;llna verksamhet måste i detalj planläggas å revisionsdetaljen under föreståndarens närmaste överinseende. Taxeringsintendentens beslut om taxeringsrevision blir därför nästan undantagslöst av rent formell natur.

Utredningens förslag angående vidgade befogenheter för taxeringsinten­ denten att bestämma om tid och plats för taxeringsrevision har Aid remissbehandlingen mött invändningar i olika avseenden. Sålunda anser riksskattenämnden, att taxeringsintendentens bestämman­ derätt blivit alltför omfattande enligt förslaget. En viss modifikation av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 285

gällande bestämmelserna föreslås likväl av nämnden. Nämnden anför föl­ jande.

Enligt riksskattenämndens mening böra nn gällande bestämmelser i 56 § 3 mom. taxeringsförordningen, vilka föreskriva att taxeringsrevision såvitt mö i ligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid alt den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker, bibehållas, dock med tillägg av att »utan hinder av vad sålunda är stadgat må, där så finnes påkallat, taxeringsintendenten bestämma när och var taxeringsrevision skall äga rum». Riksskattenämnden kan sålunda icke ansluta sig till ut­ redningens förslag att taxeringsintendenten alltid skall äga fritt bestämma när och var revisionen skall äga rum. Vid bifall till vad riksskattenämnden sålunda föreslagit, böra i 56 § 2 mom. sista stycket orden »som taxerings­ intendenten i länet bestämmer» utgå.

Sveriges köpmannaförbund finner, att gällande bestämmelser angående beslutanderättens omfattning i princip bör bibehållas. Förbundet gör föl­ jande uttalande.

Liksom utredningen anser Sveriges Köpmannaförbund, att endast taxe­ ringsintendenten bör få besluta om taxeringsrevision. Däremot bör han ej få bestämma, när och var revisionen skall äga rum. Det är av stor vikt för den skattskyldige, att han får avgöra dessa frågor, så länge han icke uppen­ barligen förhalar eller söker hindra en granskning. En taxeringsrevision är ett så betydande ingrepp i den skattskyldiges verksamhet, att ett motsatt förhållande framstår som ett rent övergrepp. Icke heller delar förbundet utredningens mening, att den, vars räkenskaper skall granskas, inte nöd­ vändigtvis behöver i förväg underrättas om att taxeringsrevision skall ske. En omdömeslöst insatt taxeringsrevision kan åstadkomma stor skada för den skattskyldige och avsevärt hindra honom i hans rörelse. Det kan f. ö. inträffa, att granskaren kominer vid en tidpunkt, då den skattskyldige är bortrest eller sjuk. Skall granskaren då ha fritt tillträde utan någon kon­ troll av hans åtgärder eller uppträdande? Förbundet avstyrker bestämt för­ slaget i denna del och anser sig kunna göra detta under hänvisning till ut­ redningens uttalande å sid. 265, att flertalet taxeringsrevisioner hos rörelseidkare hittills kunnat verkställas, utan att dessa gjort svårigheter. De av utredningen föreslagna åtgärderna innebär under sådana förhållanden större våld än nöden kräver. För de fall, där förhalning eller försök att hindra granskning skäligen kan misstänkas, bör man i stället kunna utgå från att vederbörande deklarerat för låg inkomst, varför en kraftig skönstaxering torde vara det rätta påtryckningsmedlet. Vill den skattskyldige sedan vinna rättelse, får han ställa räkenskaper till förfogande.

Likaså hävdar Sveriges advokatsamfund, att det inte föreligger någon anledning att upphäva bestämmelsen att taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen sker. Det bör enligt samfundet vara dennes sak att avgöra om han vill att revisionen skall ske hos honom eller om han vill utlämna räkenskaper och andra handlingar för revision på annan plats. Ett utlämnande av räkenskaper och handlingar kan, fram­ håller samfundet, vålla den skattskyldige avsevärd olägenhet, särskilt när fråga är om exempelvis dagbok för löpande räkenskapsår eller reskontra,

286 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

som innehåller uppgifter om aktuella mellanhavanden med andra personer. Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar, att de fåtaliga fal­ len av missbruk av gällande bestämmelser enligt organisationens mening icke kan motivera en skärpning av bestämmelserna på föreslaget sätt. Orga­ nisationen framhåller att, även om taxeringsintendenten utnyttjar sina be­ fogenheter med omdöme, detta icke torde garantera att den som skall ut­ föra taxeringsrevisionen i det enskilda fallet verkligen handlar i överens­ stämmelse härmed. I de få fall där missbruk från de skattskyldigas sida sker, lärer detta kunna beivras i annan ordning, och den skattskyldige för­ sätter sig samtidigt i ett försämrat läge i taxeringshänseende. Näringslivets skattedelegation anser, att vad i betänkandet upplyses om vissa skattskyldigas uppträdande i samband med taxeringsrevision påkallar att taxeringsintendent erhåller befogenhet att bestämma tid och plats för taxeringsrevision. Å andra sidan finner delegationen med hänsyn till det allt övervägande antalet lojala näringsidkare erforderligt, att till stadgandet fogas den nuvarande föreskriften, att taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verk­ samheten för den hos vilken revisionen sker. Ett dylikt förbehåll förordas också av länsstyrelsen i Värmlands län.

I ett par yttranden diskuteras särskilt den föreslagna befogenheten för taxeringsintendenten att bestämma den plats där revisionen skall äga rum. Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker i princip utredningens förslag på ifrågavarande punkter men anser, att taxeringsintendentens bestämman­ derätt bör begränsas så att revisionen skall äga rum i länsstyrelsen, i lokal skattemyndighets tjänstelokaler eller hos den revisionen avser. Revision å annan plats bör enligt länsstyrelsen kunna ske endast i samförstånd med den som skall granskas. Överståthållarämbetet framhåller däremot, att frågan om var revisionen skall äga rum i de flesta fall icke blir aktuell, förrän granskningsmannen kommit i förbindelse med den skattskyldige. Vanligtvis kan man komma överens om platsen. Om så icke kan ske, bör taxeringsintendenten enligt ämbetets mening senare kunna besluta om på vilken plats granskningen skall utföras. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar uppfattningen, att det inte bör sär­ skilt anges i granskningsförordnandet var granskningen skall äga rum. Det bör enligt länsstyrelsen få ankomma på revisorn och den skattskyldige att komma överens härom. I tvistiga fall bör däremot taxeringsintendenten i länet få bestämma platsen. Länsstyrelsen kan inte biträda utredningens mening att taxeringsinten­ denten bör kunna tillmötesgå en framställning om att granskningen skall ske hos den skattskyldiges bokföringsmedhjälpare. Länsstyrelsen yttrar. Att granskning förlägges till bokföringsmedhjälparens lokal är mindre lämpligt. Därmed går ju revisorn miste om möjligheten att få en överblick över den granskades rörelse, vilket av utredningen framhålles såsom syn­ nerligen viktigt. Dessutom kan detta förfaringssätt leda till ökade kostna­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 287

der för den skattskyldige, då en viss kategori av bokförare kan antagas icke underlåta att debitera den skattskyldige särskilt, om en taxeringsrevisor i flera dagar vistas på bokförarens kontor. Lantbrukets skattedelegation anför. Enligt delegationens uppfattning är det motiverat att införa sådan bestäm­ melse att taxeringsrevisionen kan äga rum hos den skattskyldige. Det har betydelse för granskningsmannens bedömning att han får se den skatt­ skyldiges rörelse. Däremot föreligger knappast skäl för att den skattskyldige mot sin vilja skall kunna avkrävas räkenskaperna ens för så kort tid som en vecka för det löpande räkenskapsåret. Det är t. ex. orimligt antaga, att en rörelse med aldrig så liten reskontra överhuvud skall kunna undvara denna. Vid sådant förhållande anser skattedelegationen, att bestämmelsen i stället bör utformas på sådant sätt att taxeringsintendenten skall kunna bestämma att taxeringsrevisionen skall äga rum hos den skattskyldige men att den skattskyldige inte skall kunna tvingas att avstå från sitt räkenskapsmaterial. En liknande uppfattning framföres av näringslivets skattedelegation, som framhåller, att revision av det löpande årets räkenskaper, med hänsyn till gällande föreskrifter om räkenskapernas förande, regelmässigt bör äga rum hos den skattskyldige och endast i särskilda undantagsfall på gransknings­ mannens tjänsterum. Frågan om tidpunkten för revisionen tas upp av länsstyrelsen i Söderman­ lands län, som ifrågasätter om taxeringsintendenten kan ha möjlighet att överblicka arbetet å revisionsavdelningen på ett sådant sätt, att han vid ut­ färdandet av beslutet om taxeringsrevision kan bestämma tidpunkten för revisionens utförande. Länsstyrelsen föreslår att den som skall utföra revi­ sionen får avgöra tidpunkten för densamma. Den av utredningen i 56 § 3 mom. andra stycket föreslagna skyldigheten att genast överlämna eller översända de handlingar som skall granskas anser riksskattenämnden böra begränsas till att avse allenast de fall, då så på grund av särskilda skäl påfordras. Enligt nämnden bör vidare i samma stycke av den föreslagna författningstexten stadgas, att överläm­ nandet eller översändandet skall ske mot kvitto. Förslag i sistnämnda avseende framföres även av näringslivets skattedele­ gation. Länsstyrelsen i Södermanlands län betecknar, med hänsyn till vunna er­ farenheter, såsom värdefullt att i betänkandet klart utsäges, att skattskyl­ dig har att omedelbart tillhandahålla räkenskaper och därtill hörande hand­ lingar. Denna uppfattning delas inte av Sveriges advokatsamfund, som med an­ knytning till de av utredningen bibehållna bestämmelserna om tystnadsplikt framhåller att, om utredningens förslag oförändrat lägges till grund för lag­ stiftning, det skydd som tystnadsplikten innebär blir sämre än vad det nu är. Samfundet anför härom bl. a. följande. Enligt förslaget skall nämligen den hos vilken taxeringsrevision skall ske vara pliktig att, om så påfordras, till den som har att verkställa revisionen

288 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

»genast» överlämna eller översända de handlingar som skall granskas. Nå­ got rådrum behöver sålunda icke medges; överrumplingsmomentet anses av utredningen ur fiskalisk synpunkt vara så värdefullt att det stundom bör utnyttjas. Styrelsen bestrider icke att det kan finnas fall, där det kan vara av värde att kunna påbörja en granskning utan att vederbörande i förväg underrättats därom, men när det gäller taxeringsrevision hos yrkesutövare som, enligt vad myndigheterna väl känner till, har en omfattande tystnads­ plikt mot de personer som anlitat dem, kan man med skäl kräva att veder­ börande får sådant rådrum att han hinner undersöka vilka handlingar han kan förete utan att därmed klart åsidosätta sina uppdragsgivares berättiga­ de intresse av tystnadspliktens upprätthållande. Han måste ju ha möjlig­ het att söka utverka det låt vara ytterligt svaga skydd som bestämmelserna om framställning hos länsstyrelsen innebär.

Samfundet vänder sig i sammanhanget också mot den föreslagna skyldig­ heten att tillhandahålla det löpande årets räkenskaper och anför. Hur utredningen menar att en bokföringspliktig näringsidkare skall kun­ na dag för dag fullgöra sin lagliga bokföringsplikt, om böckerna för det löpande året fråntas honom, är obegripligt. Att döma av motiven (sid. 269 nederst) synes utredningen anse att det är tillräckligt om böcker och hand­ lingar, avseende det löpande året, återlämnas med sådan grad av skynd­ samhet att vederbörande »inte alltför mycket» kommer efter med sin bok­ föring. Denna ståndpunkt är icke hållbar. Taxeringsförordningen kan icke få innehålla bestämmelser, som tvingar en näringsidkare att åsidosätta skyldigheter som åvilar honom enligt allmän lag.

Ej heller anser samfundet riktigt att utan inskränkning stadga, att den hos vilken taxeringsrevision sker skall vara pliktig att lämna den som har att verkställa revisionen nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager. Den föreslagna bestämmelsen därom bör enligt samfundet förses med tillägg av innehåll att skyldighet att lämna biträde skall föreligga alle­ nast i den mån så utan olägenhet kan ske. I annat fall befarar samfundet att stundom alltför långt gående anspråk på biträde kommer att framställas. Även riksskattenämnden anser, att bestämmelsen om »nödigt biträde» kan inbjuda till missförstånd. Enligt nämnden bör med »nödigt biträde» uppenbarligen icke avses hjälp med t. ex. kontrollsummering eller andra moment i själva granskningen av räkenskaperna. Nämnden föreslår, att bestämmelsen omformuleras till huvudsaklig överensstämmelse med mot­ svarande regler i 42 § varuskatteförordningen.

Vad utredningen föreslagit om den tid under vilken vederbörande granskningsman skall få behålla de till honom överlämnade räkenskapshand­ lingarna har framkallat åtskillig kritik. Överståthållarämbetet ifrågasätter behovet och lämpligheten av den före­ slagna bestämmelsen och anför. De flesta enklare revisionerna kräva icke så lång granskningstid som en månad. Men det är alls icke givet, att revisionen för den skull alltid kan utföras i en följd. En taxeringsrevision får avbrytas av olika skäl, kund- el­ ler leverantörsförfrågan, infordrande av kontokurant från postgiro, bankförfrågan, infordrande av viss utredning från den skattskyldige, komplette­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 289

ring av räkenskaps- och verifikationsmaterial m. m. I avvaktan på att upp­ gifter skola inkomma arbetar granskningsmannen med andra skattskyldi­ gas räkenskaper. Räkenskapsmaterialet kan därför nödgas bli kvarliggande hos granskningsmannen väsentligt längre tid än en månad, vilket dock icke innebär, att granskningen pågått hela denna tid. Risk finnes vidare för att bestämmelsen kan otillbörligt utnyttjas av den skattskyldige eller dennes ombud gentemot granskningsmannen. Genom förhalning med svar och ut­ redningar från dag till dag ställes granskningsmannen inför problemet, om och när han skall behöva begära förlängning av tidsfristen. Bestämmelsen kommer att skapa oro och irritation, men icke befrämja ett gott och snabbt granskningsresultat. överståthållarämbetet anser det vara tillräckligt med hittillsvarande be­ stämmelse, att räkenskaperna skall återställas så fort ske kan. Endast i den mån revisionen avser det löpande årets räkenskaper kan enligt ämbe­ tet finnas anledning till särskilt stadgande eller anvisning rörande den tid, under vilken de må behållas. I stort sett liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads och Malmöhus län ävensom av Föreningen Sveriges kommu­ nala taxeringsrevisorer. På några håll framhålles, att de angivna tiderna ofta kan bli svåra att hålla och att det skulle innebära en onödig omgång för granskningsman­ nen att nödgas inhämta särskilt tillstånd att behålla räkenskaperna under längre tid, om den skattskyldige icke har något att erinra däremot. Därför föreslås, att den föreslagna regeln endast bör gälla om den skattskyldige själv ej medger förlängd tid för granskningen. Förslag av sådan innebörd har framförts av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Örebro, Värmlands och Västernorrlands län. Den sistnämnda länsstyrelsen utgår från att tiden över huvud taget bör bestämmas från fall till fall. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör även en annan och enk­ lare utväg kunna tillgripas för förlängning av den föreslagna tidsmaximeringen, nämligen genom överenskommelse mellan granskningsmannen och den skattskyldige om längre tid. Riksskattenämnden anser, att den i 56 § 5 mom. taxeringsförordningen föreslagna rätten för länsstyrelsen att utsträcka den tid, varunder för taxe­ ringsrevision överlämnade räkenskaper och andra handlingar må behål­ las, med hänsyn till den lagstadgade skyldigheten att föra dagboken dagli­ gen icke bör omfatta dagboken för det löpande året. Dagboken för det lö­ pande året bör enligt nämnden överhuvud icke få fråntagas den skattskyl­ dige. — Föreskrift att talan ej må föras över länsstyrelsens beslut enligt delta moment bör införas, tillägger nämnden. Länsstyrelsen i Hallands län anser det inte vara rationellt att gransk­ ningsmannen, därest tiden överskrides, skall vara skyldig inhämta läns­ styrelsens särskilda tillstånd för att få behålla böckerna ytterligare en tid. Det bör enligt länsstyrelsen räcka med en anmälan till taxeringsintendenten, som bär ansvaret för granskningen. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden konstate- 19 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

rar, att föreskriften om inhämtande av länsstyrelsens särskilda tillstånd att behålla räkenskapshandlingar utöver viss tid knappast passar för mellankommunala fall. Allmänna ombudet föreslår, att taxeringsintendenten skall åläggas att underrätta den skattskyldige, om handlingarna måste be­ hållas längre än de för normalfallen angivna tidsperioderna, och att därvid lämna motivering härför. I övrigt framhåller allmänna ombudet som sin me­ ning, att den föreslagna tiden, i vad avser räkenskaper för löpande räken­ skapsår, synes vara väl lång men att däremot den ifrågasatta tiden med av­ seende å äldre räkenskapshandlingar ibland kan vara för kort. Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar följande. Det synes kunna ifrågasättas, om ej den tid, inom vilken för taxerings­ revision överlämnade böcker skall återlämnas, bör förlängas och i stället möjligheten att inhämta länsstyrelsens tillstånd till längre förvaringstid bortfalla. Det synes nämligen ur principiell synpunkt ej vara lämpligt, att länsstyrelsen på detta sätt direkt skall taga befattning med taxeringsintendentens verksamhet. Länsstyrelsen föreslår en förlängning av tidsfristen till tio dagar beträffande böcker m. m., avseende det löpande året, och två månader för övriga års räkenskaper. Tvåmånaderstiden bör då räknas från den dag sist avlämnade räkenskapshandlingar erhållits, för den händelse den skattskyldige successivt överlämnar sitt räkenskapsmaterial. I annat tall får skattskyldig möjlighet att förhindra, att alla förefintliga böcker och handlingar samtidigt finns tillgängliga för granskning.

Sveriges köpmannaförbund understryker vikten av att de skattskyldiga ej tvingas avvara sina räkenskaper under längre lid och tillägger. Det löpande årets räkenskaper bör sålunda alltid granskas hos den skatt­ skyldige, såvida denne ej uttryckligen medgiver, att de överlämnas till granskare. Exempel saknas inte på att granskare behållit räkenskaper så lång tid, att den skattskyldige hindrats fullgöra sin deklarationsplikt föl­ jande år! De av utredningen föreslagna tidsgränserna bör därför icke få överskridas annat än om mycket starka skäl kunna åberopas av granskaren.

Utredningens förslag, att kassainventering skall få beslutas av granskningsmannen själv, när särskilda omständigheter det föranleder, och inte såsom nu endast av taxeringsintendenten eller efter dennes särskilda medgivande, har kommenterats i några yttranden. Riksskattenämnden anför, att föreskriften om kassainventering hör ut­ sträckas att omfatta även den som enligt jordbruksbokföringsförordningen eller enligt föreskrift, som utfärdats med stöd av den föreslagna bestäm­ melsen i 20 § 2 mom. taxeringsförordningen, är skyldig föra räkenskaper. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, om kassainventering har den stora betydelse, som utredningen vill göra gällande. I länet har, såvitt läns­ styrelsen har sig bekant, icke i något enda fall kassainventering ägt rum eller ens ansetts påkallad. En sådan inventering kan bli mycket omfattande och tidsödande, och länsstyrelsen finner därför att, om bestämmelsen över huvud skall finnas kvar i taxeringsförordningen, kassainventering icke bör äga rum utan taxeringsintendentens medgivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 291

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en utvidgning på denna punkt är mindre tilltalande med tanke på att en kassainventering ställer höga krav på granskningsmannens kvalifikationer. En bristande överens­ stämmelse mellan räkenskaper och faktisk kassabehållning kommer, uttalar delegationen, att i taxeringsprocessen åberopas som ett viktigt argument för ett underkännande av den skattskyldiges räkenskaper: om kassainven­ teringen då blivit felaktig, finns det inte någon möjlighet för den skattskyl­ dige att i efterhand påvisa detta förhållande. Med hänsyn härtill bör enligt delegationen rätt till kassainventering i vart fall inte tilläggas granskningsman i lägre tjänsteställning än förste taxeringsrevisor. Sveriges köpmannaförbund, som inte anfört någon invändning mot för­ slaget som sådant, yttrar. Att kassainventering endast skall få ske i närvaro av den skattskyldige eller dennes ombud finner förbundet självklart. Som ombud bör endast få räknas person, som erhållit den skattskyldiges uppdrag att närvara vid inventeringen, alltså icke personal i rörelsen, såvida ej den skattskyldige uttryckligen uppdragit åt anställd att närvara vid kassainventeringen. Det är givetvis synnerligen viktigt, att personalen och eventuella kunder ej^ bi­ bringas den uppfattningen, att rörelseidkaren gjort sig skyldig till något brott. Den i betänkandet föreslagna befogenheten för granskningsmannen att i samband med taxeringsrevision hos viss skattskyldig jämväl få taga del av annan persons räkenskaper för kontroll av den skattskyldiges uppgifter — d. v. s. vad utredningen kallar »kontroll vid sidan» — har blivit föremål för delade meningar vid remissbehandlingen. Näringslivets skattedelegation har ingen erinran mot förslaget, och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer betecknar det som ut­ märkt. Förslaget tillstyrkes också av länsstgrelsen i Kronobergs län, som emellertid understryker, att granskningsrätten bör förutsätta taxeringsintendentens medgivande i form av särskilt förordnande. Till dem som är kritiska mot förslaget hör riksskattenämnden, som an­ för. Den i andra stycket av 56 § 4 mom. föreslagna rätten att taga del av rä­ kenskaperna för andra företagare än den, som är föremål för taxeringsre­ vision, föranleder tveksamhet ur principiella synpunkter, då ju förfarandet i realiteten innebär, att hos tredje man företages en formlös partiell taxe­ ringsrevision utan beslut av taxeringsintendenten i länet. Även om en dy­ lik befogenhet medgåves den, som verkställer taxeringsrevision, skulle man för övrigt icke komma till rätta med dem som laborera med falska faktu­ ror o. d. Det måste nämligen antagas att, om ett par näringsidkare samarbeta i fråga om falska fakturor, den som blir föremål för taxeringsrevision på ett tidigt stadium — och innan vederbörande taxeringstjänsteman i räken­ skaperna uppspårat medkontrahenten — varskor medkontrahenten om den påbörjade revisionen, varför överraskningsmomentet ändock kommer att utebliva. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan den föreslagna bestämmelsen visserligen i och för sig synas praktisk, men den kan enligt länsstyrelsen

292 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

likväl icke accepteras. Kontrollbesök av dylik art skulle sannolikt hos ve­ derbörande väcka stark irritation och känsla av godtycklig behandling, fram­ håller länsstyrelsen, som anser att kontroll i nämnda hänseende bör få ske allenast i enlighet med nu gällande bestämmelser. Länsstyrelsen i Gotlands lön avstyrker förslaget liksom även länsstyrel­ sen i Hallands län, som anför bl. a. Med de goda kommunikationer som nu finnes, bör det icke möta någon svårighet för granskningsmannen att omgående få taxeringsintendentens förordnande till sådan granskning. Det förordade förslaget att med stöd av granskningsförordnande å viss person verkställa taxeringsrevision hos an­ nan skattskyldig, skulle för denne framstå såsom egendomligt och måhända giva anledning till icke önskvärda spekulationer. Lantbrukets skattedelegation säger sig ha förståelse för de av utredningen framförda synpunkterna, men hyser allvarliga farhågor för att den föreslag­ na möjligheten till kontroll kan komma att missbrukas. Liksom beträffande kassainventering har delegationen den uppfattningen att den ifrågasatta be­ fogenheten i vart fall endast bör tilläggas särskilt kvalificerad granskningsman. Sveriges köpmannaförbund yttrar. De sidoaktioner, som utredningen föreslagit för kontroll av uppgifter, vil­ ka inhämtats vid en granskning, kan förbundet icke tillstyrka. I det alldeles övervägande antalet fall kan granskaren anteckna de poster, som han vill kontrollera och sedan i den ordning, som föreskrivs för taxeringsrevision, göra en kontrollgranskning hos den andre rörelseidkaren. Det är direkt olämpligt, att han för den senare uppger, att annan persons räkenskaper är föremål för taxeringsrevision. En sådan aktion kan stundom svårt skada den reviderade, bl. a. inverka på hans kreditmöjligheter.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om taxeringsrevision kan i övrigt återges följande uttalanden. Besvärssakkunniga önskar en precisering av det i 56 § 6 mom. taxeringsförordningen föreslagna stadgandet, att meddelande om »resultat av taxe­ ringsrevisionen» skall lämnas den som reviderats. De sakkunniga påpekar, att över verkställd revision regelmässigt upprättas en granskningsberättelse. Denna bör enligt de sakkunnigas mening i enlighet med allmänna förfaran­ degrundsatser delgivas den reviderade så snart den färdigställts. Utredningens uttalande att taxeringsintendenten bör utfärda ett generellt förordnande för den biträdespersonal, som anlitas av vederbörande granskningsman, anser länsstyrelsen i Malmöhus län lämpligt.

Departementschefen Taxeringsrevision utgör, såsom i olika sammanhang framhållits, en av de viktigaste formerna för taxeringskontroll, i fråga om vissa skattskyldiga den enda verkligt effektiva formen. En taxeringsrevision kan emellertid för den som är föremål för densamma åsamka åtskillig olägenhet. Det har därför ansetts erforderligt att föreskriva regler, som ger tillbörliga garantier för

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 293

rättsskydd. De nuvarande bestämmelserna innebär i enlighet härmed en av­ vägning mellan de mot varandra delvis stridande intressena av att möjlig­ göra en effektiv granskning och av att skydda den enskilde mot åtgärder som medför alltför stor olägenhet för honom. Enligt min åsikt bör reglerna om taxeringsrevision även i fortsättningen vara utformade efter samma principiella grunder. Detta innebär, att jag inte kan i allo godtaga de delvis ganska djupgående ändringar i effektivi­ serande riktning som utredningen föreslagit. Jag vill tillägga, att om den i propositionen nr 62 till innevarande års riksdag föreslagna lagen om hand­ räckning vid taxeringsrevision genomföres, behovet av skärpningar i taxeringsförordningens regler om taxeringsrevision i viss mån minskas. Vad som anförts i betänkandet och de däröver avgivna yttrandena ger emellertid vid handen, att vissa utvidgningar av myndigheternas befogenheter är påkallade av hänsyn till arbetets effektivitet och synes kunna genomföras utan att befogade rättsskyddsintressen trädes för nära. I enlighet med det anförda bör såsom en huvudregel kvarstå att taxe­ ringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen sker. Med iakttagande härav bör emellertid taxeringsintendenten i länet i hän­ delse av behov äga föreskriva när och var taxeringsrevisionen skall verkställas. De alternativ som härvid — d. v. s. när överenskommelse i sa­ ken inte kan träffas — står till buds blir, såsom utredningen framhållit, i allmänhet den granskades egna lokaler eller offentlig mydighets lokal, i första hand granskningsmannens tjänsterum. Det bör uttryckligen stadgas, att revisionen skall, oavsett vägran från den granskades sida, kunna ske hos honom. I samband därmed bör efter mönster från varuskatteförordningen föreskrivas, att granskning får ske av varulager samt att den granskade skall vara skyldig att såväl vid denna granskning som vid granskning av handlingar lämna erforderligt biträde. Självfallet bör därvid vad som hör till själva granskningen, såsom kontrollsummering o. dyl., inte utföras av den granskade eller hans personal. I den mån revisionen skall verkställas annorstädes än hos den granska­ de, måste böcker och andra handlingar överlämnas till granskningsmannen. Såsom föreslagits av utredningen och tillstyrkts i ett flertal ytt­ randen bör i förtydligande syfte stadgas, att handlingarna på anfordran skall överlämnas till granskningsmannen samt att denne därvid skall avge kvitto. Vid taxeringsrevision underrättas i regel den granskade i förväg för över­ enskommelse om tid och plats. Redan enligt nuvarande regler kan emeller­ tid granskningsmannen, om obehöriga åtgärder med räkenskaperna befaras, påfordra att genast få ta del av dem. I sådant fall kan det vara lämpligt att taxeringsintendenten redan från början bestämmer tid och plats för revisio­ nen. Då detta framgår redan av nu gällande och här förut tillstyrkta be­ stämmelser erfordras inte särskilda föreskrifter i ämnet. Jag vill emellertid understryka, alt befogenheterna härutinnan bör användas med urskillning

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

och varsamhet så att olägenhet icke utan Hängande skäl vållas den som skall granskas. I enlighet med vad som förordats av utredningen bör uttryckliga bestäm­ melser meddelas om vem som får taga del av räkenskaper och andra handlingar som skall överlämnas för taxeringsrevision. Kretsen synes böra begränsas till vederbörande granskningsman, biträde till honom samt tjänste­ man som har att övervaka revisions verkställande, d. v. s. i regel taxeringsintendenten i länet samt länsrevisorn och biträdande länsrevisorn. I betänkandet har föreslagits särskilda bestämmelser om den tid under vilken omhändertagna räkenskaper och andra handlingar får behållas av granskningsmannen. Förslaget har vid remissbehandlingen kritiserats från skilda utgångspunkter; vissa myndigheter har ansett de föreslagna tiderna för korta, medan från vissa näringsorganisationers sida framhållits, att en näringsidkare inte bör vara betagen tillgång till handlingarna under de avsedda tiderna. För egen del vill jag anlägga följande synpunkter på denna fråga. De ifrågavarande handlingarna är alltid mer eller mindre erforderliga i den granskades verksamhet. De bör därför inte behållas längre än som är ound­ gängligen erforderligt och är förenligt med den granskades berättigade in­ tressen. I den mån överenskommelse inte träffas om annat, bör därför det löpande årets räkenskaper inte annat än helt tillfälligt — för några timmar åt gången — få föras från den skattskyldiges kontor. Beträffande tidigare års räkenskaper bör gälla, att handlingarna inte behålles längre än de verk­ ligen är föremål för granskning. De bör alltså inte betraktas som ingivna till myndigheten att av denna behållas i avbidan på resultatet av mera tidskrä­ vande utredningar, för vilka böckerna icke är oundgängligen behövliga. Då detta torde framgå redan av den nuvarande bestämmelsen att böcker eller handlingar, som överlämnats för taxeringsrevision, skall återställas så fort ske kan, synes någon ny bestämmelse på området inte vara erforderlig. Såsom utredningen funnit bör förordnande om taxeringsrevision även i fortsättningen endast få meddelas av taxeringsintendenten i länet. Även om ledningen av revisionsverksamheten i praktiken i största utsträck­ ning kommer att ligga hos länsrevisorn, anser jag det från rättssäkerhets­ synpunkt betydelsefullt att också taxeringssektionens chef är ansvarig för beslut om vilka som skall bli föremål för taxeringsrevision. Utredningens förslag, att granskningsmannen utan särskilt förordnande skulle äga att göra »kontroll vid sidan» hos annan än den hans förordnande avser, innebär ett avsteg från nämnda regel. Ehuru praktiska hänsyn utan tvivel kan åberopas för utredningens förslag i detta hänseende, anser jag mig av nyssnämnda principiella skäl inte kunna biträda utred­ ningens förslag. I de avsedda situationerna bör alltså granskningsmannen även i fortsättningen inhämta taxeringsintendentens förordnande. Att detta vid behov lämnas genom telegram eller t. o. m. muntligen för att sedan be­ kräftas genom formligt skriftligt förordnande, synes emellertid förenligt med gällande bestämmelser och även i övrigt godtagbart.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 295

På samma sätt bär taxeringsintendenten också besluta om kassainvente­ ring skall verkställas eller ej. Med tanke på den allmänna varuskatten har utredningen förordat, att granskning av det löpande årets räkenskaper skall — i motsats till vad nu gäller — få ske även om räkenskaperna för tidigare år inte är före­ mål för revision. Förslaget synes i och för sig välgrundat men bör genom­ föras endast i vad avser varuskatten. I den mån en granskning verkställes enbart med avseende på inkomstskatt bör alltså liksom hittills gälla att det löpande årets räkenskaper endast får granskas i samband med revision avseende tidigare år. Jag förordar, att 56 § 1—3 mom. taxeringsförordningen och 42 § förord­ ningen om allmän varuskatt ändras i de hänseenden jag här angivit.

Angående utdömande av vite

Inledning Taxeringsförfarandet bygger i stor utsträckning på medverkan av en­ skilda. De skattskyldiga skall sålunda varje år inkomma med självdeklara­ tioner, och de skall vara beredda att förete räkenskaper och andra anteck­ ningar. Kontrolluppgifter skall lämnas om utbetalda löner o. s. v. För att garantera denna medverkan erfordras vissa sanktioner mot dem som inte fullgör sina skyldigheter. Den nya taxeringsförordningen av 1956 innebar en omläggning av det tidigare använda sanktionssystemet. Den huvudsakliga påföljden för deklarationsförsummelse var förut att den skattskyldige förlorade sin rätt att anföra besvär hos kammarrätten och regeringsrätten. Därutöver använ­ des — delvis vid sidan av varandra — böter och viten. I den nya taxeringsförordningen leder deklarationsförsummelse inte längre till förlust av besvärsrätt. Vidare har användningsområdena för bö­ ter resp. viten närmare preciserats; böter utgör sanktion för försummelse att inkomma med deklarationer och övriga handlingar, som skall avges utan anmaning, medan vitet användes för att ge eftertryck åt anmaningar. Vitet har på olika sätt gjorts effektivare, bl. a. genom att taxeringsmyn­ digheterna fått rätt att använda posten för delgivning av vitesföreläg­ ganden. Erfarenheterna av det nya sanktionssystemet i taxeringsförordningen tor­ de i huvudsak vara goda. Vissa problem har emellertid framkommit vid tilllämpningen. Ett sådant problem gäller i vad mån den som fått ett vites­ föreläggande kan undgå att erlägga vitet genom att efterkomma föreläg­ gandet i efterhand, d. v. s. efter den i föreläggandet utsatta tiden men in­ nan laga kraft ägande beslut om vitets utdömande föreligger. Från rege­ ringsrättens avgöranden i denna fråga torde kunna utläsas, att möjlig­ heterna att undgå vitet genom försenat fullgörande bortfaller i och med att länsstyrelsen fattar beslut att utdöma vitet (jfr bl. a. RÅ 1959 not. Fi

296 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

870). Å andra sidan har regeringsrätten genom ett den 18 oktober 1960 i plenum meddelat utslag förklarat, att vitet inte kan utdömas, om före­ läggandet efterkommits för sent i förhållande till vad som angivits i före­ läggandet men likväl före det länsstyrelsen haft att pröva frågan om vi­ tets utdömande. Regeringsrättens ståndpunktstagande innebär, att den som fått ett vitesföreläggande utan risk kan underlåta att fullgöra den begärda prestationen intill dess vederbörande erfarit att länsstyrelsens prövning är omedelbart förestående; vetskap härom erhåller han genom att taxeringsintendentens framställning till länsstyrelsen om vitets utdömande delgives honom. Den i föreläggandet utsatta fristen blir i praktiken härige­ nom förlängd, i vissa fall avsevärt beroende på med vilken skyndsamhet myndigheterna kan handla. Med hänsyn till de konsekvenser gällande bestämmelser sålunda har fått för taxeringsvitenas effektivitet har det ansetts påkallat att överväga frågan om en författningsändring på området. Inom finansdepartementets rättsavdelning utarbetades därför såsom nämnts redan i den allmänna in­ ledningen i november 1960 en promemoria angående viss ändring i 12i § taxerings för ordningen.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, besvärssakkunniga, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göte­ borgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands samt Västernorrlands län, Sveri­ ges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänste­ männens centralorganisation.

Gällande bestämmelser I promemorian lämnas följande redogörelse för gällande bestämmelser. Försummelse att utan anmaning avge deklaration eller, när så är före­ skrivet, kontrolluppgift rörande annan straffas enligt 120 § taxeringsförordningen med böter, högst 300 kronor. Finnes försummelsen ringa eller eljest ursäktlig må från straff frias. Åtal eller strafföreläggande kan en­ ligt 122 § inte ske utan att taxeringsintendent gjort anmälan till åklagaren. Bestämmelserna förutsätter, att en sovring sker hos taxeringsmyndigheter­ na så att ursäktliga fall inte leder till bötespåföljd. I andra fall än då deklaration eller kontrolluppgift skall avgivas utan anmaning användes, såsom tidigare nämnts, enbart vite såsom sanktion. Detta gäller om någon försummat att utan anmaning avge deklaration eller kontrolluppgift och anmaning sålunda får tillgripas (36, 45 och 53 §§), om myndigheterna vill begagna sin rätt att infordra uppgifter som skall lämnas först efter anmaning (39 § m. fl. och 53 §) eller vill erhålla till­ gång till handelsböcker eller andra handlingar för taxeringsrevision (58 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 297

Vitesföreläggande tillgripes i regel först sedan myndigheterna på annat sätt — genom formlösa uppmaningar eller anmaningar utan vitesföreläg­ gande — försökt förmå vederbörande att fullgöra sin skyldighet. Vite får enligt 53 och 58 §§ föreläggas av taxeringsnämnd (i regel nämndens ord­ förande, se 63 § andra stycket), taxeringsintendent och prövningsnämnd (i regel ordföranden, se 87 § andra stycket). För delgivning av vitesföre­ läggande skall i regel användas postdelgivning (54 §). Vitet skall vara lägst 100 och högst 5 000 kronor (123 §). Har ett vite försuttits och fråga om utdömande av vitet anhängiggjorts, kan — i den mån det ursprungliga föreläggandet inte återtages — nytt vite inte föreläggas, förrän frågan om utdömande av det försuttna vitet avgjorts genom laga kraft vunnet beslut, se bl. a. RÅ 1942 ref. 42. Ett vitesföreläggande kan inte överklagas (125 §). Frågan om föreläg­ gandet varit befogat prövas i stället i samband med utdömande av vitet. Därvid kan även vitets belopp jämkas (124 § tredje stycket). När ett vitesföreläggande inte efterkommits och vitet därför skall ut­ dömas, är gången följande (124 §). Vederbörande taxeringsindentent un­ derrättas (därest han inte själv förelagt vitet) om att vitet försuttits. In­ tendenten gör därefter, i vart fall om vitet förelagts av taxeringsnämnd, en första prövning av om föreläggandet varit befogat och om det allmän­ nas intressen kräver att vitet utkräves. Finner han detta, anmäler han för­ hållandet till länsstyrelsen och yrkar att vitet skall utdömas. Hans anmä­ lan delgives den försumlige, som på detta sätt får tillfälle att bemöta yr­ kandet om vitets uttagande. Målet avgöres sedan av länsstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos kammarrätten. Därifrån kan målet föras vidare till regeringsrätten (125 §). När länsstyrelsen tar ställning till frågan om vitet skall utdömas har den ett flertal omständigheter att beakta. Den skall sålunda undersöka huru­ vida vitesföreläggandet varit lagligt och befogat samt om beloppet är skä­ ligt. Vidare gäller enligt uttryckligt stadgande i 124 § andra stycket, att om det, då fråga uppkommer att utdöma vitet, finnes att ändamålet med vitet förfallit, vitet ej må utdömas. Sistnämnda stadgande, som har direkt motsvarighet i 9 kap. 8 § rätte­ gångsbalken, syftar bl. a. på att vitesföreläggandet kan visa sig menings­ löst, t. ex. därför att en eftersökt uppgift kunnat erhållas på annat håll eller befunnits vara utan betydelse. Ändamålet med vitet kan emellertid även komma att bedömas vara förfallet av andra anledningar. Såsom in­ ledningsvis nämnts, har man i praxis särskilt uppmärksammat det fal­ let, att vitesföreläggandet fullgjorts efter den i föreläggandet angivna tids­ fristens utgång. Det torde vara anledning att här något närmare redovisa det förut omtalade i plenum träffade avgörandet. En skattskyldig förelädes med skrivelse den 20 maj 1959 att vid vite av 300 kronor inom sex dagar efter mottagandet inkomma med självdeklara­ tion. Då den skattskyldige icke ställde sig föreläggandet till efterrättelse, anmälde taxeringsintendenten i länet i en den 11 juni 1959 till länsstyrel­

298 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

sen inkommen skrivelse, att den skattskyldige inte efterkommit föreläg­ gandet samt hemställde, att länsstyrelsen måtte besluta om uttagande av vitet. Den skattskyldige delgavs den 19 juni 1959 intendentens skrivelse och inkom därefter med deklaration den 22 i samma månad. Länsstyrel­ sen utdömde vitet genom beslut den 27 juli 1959. Sedan den skattskyldige besvärat sig hos kammarrätten, nedsatte denna vitet till 100 kronor men fastställde i övrigt länsstyrelsens beslut. Som redan nämnts, avgjorde regeringsrätten målet i plenum. Därvid ändrades underinstansernas avgöranden, och den skattskyldige befriades från vitet. Regeringsrättens utslag, som bestämdes av åtta ledamöter, har följande lydelse. »Enär upplyst blivit att klaganden den 22 juni 1959 avlämnat deklara­ tionen och länsstyrelsen därför ej bort utdöma vitet, prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av länsstyrelsens beslut dch kammarrättens utslag, förklara taxeringsintendentens i målet förda talan icke kunna bifallas.» Övriga åtta ledamöter röstade däremot för samma utgång som i kam­ marrätten, ehuru med olika motiveringar. Tre ledamöter anslöt sig sålunda till ett yttrande av denna lydelse. »Jag finner — i betraktande av att klaganden avlämnat självdeklara­ tion den 22 juni 1959 och således efter det han erhållit del av taxerings­ intendentens skrivelse med hemställan om vitets utdömande — ej skäl att göra ändring i överklagade utslaget.» Fem ledamöter slutligen godkände följande yttrande. »Enär klaganden underlåtit att inom den i vitesföreläggandet angivna tiden ställa sig detta till efterrättelse, samt ändamålet med vitet icke kan anses hava förfallit därigenom, att klaganden den 22 juni 1959 — och således vid en tidpunkt då taxerings­ nämndens verksamhet stått inför sin snara avslutning — inkommit med deklarationen, alltså och då ej heller i övrigt förekommit omständighet, på grund var­ av vitet till det av kammarrätten bestämda beloppet icke bör utdömas, prövar jag lagligt fastställa det slut, vartill kammarrätten kommit i må­ let.»

När det gäller viten av andra slag än taxeringsviten har regeringsrätten av åtskilliga rättsfall att döma genomgående tillämpat principer liknande dem som kommit till uttryck i det nyss refererade målet, d. v. s. vitet har inte ansetts böra utdömas, om den begärda prestationen fullgjorts innan be­ slut om utdömandet meddelats (se t. ex. RÅ 1944 not. Fo 7 och 10, 1952 not. S 54 och 1957 not. Jo 6). Däremot brukar det med ledning av några rättsfall antas, att högsta domstolen intager en motsatt ståndpunkt. Viten har så­ lunda utdömts, oaktat prestationen fullgjorts efter tidsfristens utgång men innan frågan om vitets utdömande avgjorts i första instans (se NJA 1936 s. 637 och 1943 s. 588, jfr 1951 s. 116). I

I promemorian framlagt förslag

För att taxeringsförfarandet skall fungera kräves, framhålles i prome­ morian, icke blott att deklarationer m. in. överhuvud inkommer utan även att de inkommer inom avsedd tid. Särskilda tidsfrister är utsatta för olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 299

led i förfarandet: taxeringsnämnderna skall avsluta sitt arbete senast viss dag; taxeringsintendenterna har därefter att omedelbart igångsätta eftergranskningsarbetet med taxeringsrevisioner o. d.; de skattskyldiga och in­ tendenterna har fixerade besvärstider att iakttaga; prövningsnämnden har sin givna slutdag för sitt arbete med visst års taxering o. s. v. Det ligger i sakens natur, att om de skattskyldiga eftersätter sina skyldigheter att i fö­ reskriven ordning avge deklaration eller att inom förelagd tid efterkomma myndigheternas anmaningar, taxeringsarbetet förryckes. I promemorian er­ inras om, att antalet inkomstskattedeklarationer ligger i storleksordningen 4__ 5 milj. Vidare uttalas att — även om en ringa procentuell andel av dessa skulle inkomma i slutet av första halvåret — taxeringsförfarandet inte läng­ re fungerar på föreskrivet sätt. Taxeringsnämnderna, som numera inrättats för en effektiv kontroll, blir bortspelade. Inkommer deklaration först mot mitten av juni eller senare, hinner denna inte ens formellt antecknas såsom behandlad av taxeringsnämnd och instansordningsprincipen brytes även i yttre måtto. — För sent avlämnade deklarationer kan även, uttalas det vi­ dare, lätt medföra rättsförluster för det allmänna, i det de mången gång helt enkelt inte hinner kontrolleras utan måste preliminärt godtagas även av prövningsnämnderna sådana de avlämnats, varefter taxeringsintendenten är hänvisad att i efterhand granska dem och — om den vägen är framkomlig __ev. yrka eftertaxering. Det saknas, framhålles i promemorian, ingalunda exempel på att mindre nogräknade deklaranter medvetet spekulerat i sådana situationer. Gäller anmaningen böcker och andra handlingar i och för taxe­ ringsrevision, är det ävenledes ofta ett starkt intresse för myndigheterna att omedelbart få ta del av dessa. Det sagda torde enligt promemorian med tydlighet visa behovet av att vi­ tessanktionen är effektiv och även ge vid handen, att man ingalunda kan inskränka sig till att framtvinga fullgörandet av den prestation varom fråga är, såsom avlämnande av deklaration, tillhandahållande av räkenskapshand­ lingar etc. Genom vitet skall vederbörande också kunna förmås till prestatio­ nens fullgörande inom den föreskrivna tiden. Taxeringsvitets uppgift måste, enligt promemorian, sålunda vara tvåfaldig: viss prestation och prestation inom viss tid. De nuvarande vitesbestämmelserna i taxeringsförordningen, sådana de tol­ kats av regeringsrätten i det förut återgivna plenifallet, fyller enligt vad i promemorian uttalas, endast den förstnämnda av dessa båda uppgifter. Kan vitets utdömande hindras genom ett fullgörande av föreläggandet så sent att den utsatta tidsfristen för länge sedan passerats och förfarandet med utdö­ mandet igångsatts, innebär delta att nämnda tidsfrist i praktiken saknar be­ tydelse. Den som får ett vitesföreläggande kan ulan risk dröja åtskillig tid med att efterkomma detsamma, i vart fall till dess taxeringsintendentens yrkande om vitets utdömande delgivits honom och ytterligare under de da­ gar som han har på sig att bemöta detta yrkande. Även om myndigheterna handlar så snabbt som möjligt, ligger det i sakens natur, framhålles i pro­ memorian, att härvid åtskillig tid hinner förflyta till förfång för möjlighe-

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

terna att bevaka det allmännas intressen. Risk finnes, att när regeringsrät­ tens utslag blir känt, situationen kan komma att i ökad omfattning utnytt­ jas av mindre nogräknade skattskyldiga. Vad sålunda anförts torde, enligt promemorian, ge vid handen, att en för­ fattningsändring är påkallad. En sådan ändring bör givetvis inte gå ut på att vitet under alla förhållanden skall utdömas, så snart en i vitesföreläg­ gande angiven tidsfrist överskridits. Taxeringsintendenterna bör, uttalas i promemorian, liksom hittills icke påyrka utdömande av viten i andra fall än då så anses påkallat från allmän synpunkt, och länsstyrelserna bör på samma sätt som nu äga vittgående befogenheter att bedöma frågor om utta­ gande av vite med ledning av föreliggande omständigheter. Författningsänd­ ringen bör, enligt promemorian, i stället taga sikte på att undanröja det hin­ der mot att utdöma ett vite, som enligt regeringsrättens tidigare återgivna utslag torde föreligga, om föreläggandet iakttages innan länsstyrelsen fattat beslut i målet, hur lång tid efter utgången av den bestämda tidsfristen detta än må ske. Det synes m. a. o. erforderligt, uttalas i promemorian, att tillse, att man inte utan risk kan nämnvärt överskrida den tidsfrist som angives i ett vitesföreläggande. En tänkbar väg att nå detta syfte skulle, enligt promemorian, i och för sig vara att i 124 § andra stycket taxeringsförordningen föreskriva, att ända­ målet med vitet icke skall anses hava förfallit därigenom att föreläggandet iakttagits efter den bestämda tidens utgång. Ett stadgande av sådan innebörd skulle emellertid, framhålles i prome­ morian, innebära en längre gående avvikelse från den nuvarande ordningen än som påkallas för att nå det förut angivna syftet. Att utdöma vitet när förseningen endast är någon eller några få dagar synes inte böra ifrågakomma. Enligt promemorian torde en lämplig avvägning i stället kunna erhål­ las, om stadgandet erhåller sådan utformning, att ett försenat fullgörande inte skall hindra vitets uttagande, om det kommer efter det myndigheterna börjat vidtaga åtgärder för utdömandet, d. v. s. efter det taxeringsintendentens yrkande i saken inkommit till länsstyrelsen. Även med ett sådant stad­ gande vinnes, att det alltid blir förbundet med risker att dröja med fullgö­ randet av ett vitesföreläggande. Den försumlige kan nämligen inte veta när intendenten framställer sitt yrkande. En regel av denna innebörd bör, framhålles i promemorian, så mycket mindre vara ägnad att inge betänkligheter, som den förut lämnade redogö­ relsen utvisar, att hälften av regeringsrättens ledamöter ansett att redan en tolkning av de nuvarande bestämmelserna bör ge en till slutresultatet i hu­ vudsak likartad utgång. I promemorian föreslås på grund av de här redovisade skälen ett tillägg till 124 § andra stycket taxeringsförordningen av innehåll att, om ett vites­ föreläggande iakttagits efter det taxeringsintendentens anmälan om vitets uttagande inkommit till länsstyrelsen, skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit. Det anmärkes i promemorian, att den föreslagna bestämmelsen utarbetats med tanke på de särskilda förhållandena inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 301

taxeringsförfarandet och därför i och för sig icke torde behöva inverka på bedömningen av motsvarande lagstiftningsfrågor på andra områden. Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat för­ slag till förordning om ändrad lydelse av 124 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena Förslaget har tillstyrkts av det helt övervägande flertalet hörda myndig­ heter och organisationer. Några remissinstanser har dock avstyrkt förslaget under framhållande av att specialstadganden rörande vitesinstitutet bör und­ vikas och att frågan i vart fall bör utredas ytterligare. Tillstyrkande uttalanden har gjorts av justitiekanslersämbetet, länsstyrel­ serna i Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­ verks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges advo­ katsamfund, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation. Kammarrätten uttalar, att — om omedelbar lagstiftningsåtgärd finnes påkallad — kammarrätten icke mot­ sätter sig en bestämmelse av föreslaget innehåll.

De remissinstanser som uttalar sig i avstyrkande riktning ger i allmänhet, som redan nämnts, uttryck för den uppfattningen att specialstadganden rö­ rande vitesinstitutet överhuvudtaget bör undvikas och att frågan bör göras till föremål för ytterligare utredning. Besvårssakkunniga erinrar sålunda om att de sakkunniga i sitt remissut­ låtande över 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande om ändrad taxeringsorganisation avstyrkte intagandet i taxeringsförordningen av de före­ skrifter, som nu återfinnes i 124 § andra och tredje styckena. De sakkunniga anförde då, att anledning inte syntes föreligga att giva dessa frågor en författningsmässig reglering just i det begränsade sammanhang, varom fråga var, och att de i stället borde bedömas med ledning av allmänna regler. Före­ skrifterna i de nämnda styckena inger dock enligt de sakkunniga inte så stora betänkligheter, eftersom de knappast utsäger annat än vad som ändå skulle iakttagas. Därefter anföres. Helt annorlunda förhåller det sig med det i promemorian föreslagna till­ lägget till 124 § andra stycket taxeringsförordningen. Härmed åsyftas infö­ rande av en annan ordning i visst avseende i fråga om taxeringsviten än be­ träffande viten i övrigt. Det framhålles t. o. in. uttryckligen, att bestämmel­ sen utarbetats med tanke på de särskilda förhållandena inom taxeringsför­ farandet och därför i och för sig icke torde behöva inverka på bedömningen av motsvarande lagstiftningsfrågor på andra områden. Detta resonemang torde vara verklighetsfrämmande. Även inom andra förvaltningsområden återfinnas tidsgränser för förvaltningsuppgifters fullgörande, motsvaran­ de de för taxeringsnämnd och taxeringsintendent gällande, och det torde i realiteten icke kunna undvikas, att en specialregel kan komma att få åter­ verkningar åtminstone på sådana områden.

302 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Det förhållandet att de rättstillämpande myndigheterna hittills inte lyckats att i sin praxis åvägabringa en enhetlig utformning av vitesinstitutet i alla hänseenden bör enligt de sakkunnigas mening inte tagas till intäkt för spe­ cialreglering av institutet på skilda förvaltningsområden. Fastmera bör det föranleda, att vitesrätten tages upp till samlade överväganden och generell lagstiftning. Enligt de sakkunnigas mening torde några mera påtagliga vådor för taxeringsarbetet inte behöva följa av den praxis i fråga om vites utdömande, som upprätthålles av regeringsrätten, därest vitesföreläggande och anmälningar om vites uttagande sker med en efter förhållandena anpassad snabbhet. De sakkunniga anser en sådan ordning böra eftersträvas i fråga om vitesförfa­ randet på taxeringsnämndsstadiet, att taxeringsintendents anmälningar om vitesuttagande kan framställas i god tid före taxeringsarbetets avslutande. Motsvarande bör gälla i fråga om de av taxeringsintendent meddelade vites­ föreläggandena. Den föreslagna specialbestämmelsen förutsätter enligt de sakkunniga före­ komsten av en allmän regel av innebörd, att ett vitesändamål förfaller, så snart vitesföreläggandet fullgjorts. De sakkunniga fortsätter. Det synes emellertid tvivelaktigt, huruvida en sådan regel kan anses gälla. Fullgöres t. ex. en prestation av betydelse för eftertaxering först efter det att tiden för eftertaxering utgått, torde prestationen, vare sig den skett före taxe­ ringsintendents anmälan eller ej, icke kunna tillerkännas någon betydelse för bedömningen av om vitets ändamål förfallit. Även andra situationer kunna uppkomma, där en prestations fullgörande icke kan tillmätas av­ görande betydelse för nämnda bedömning. Det sagda framhäver de vådor, som äro förenade med en lagstiftning, som har till syfte att stadga undantag icke från annan lagstiftning utan från praxis.

De sakkunniga avstyrker den föreslagna författningsändringen, i första hand därför att specialstadganden rörande vitesinstitutet överhuvudtaget bör undvikas, i vart fall så länge en allmän reglering saknas, och i andra hand därför att de praktiska skälen för ändringen icke synes tillräckligt vägande. Riksskattenämnden säger sig inte vara övertygad om att praktiska svårig­ heter kan väntas uppkomma till följd av regeringsrättens omförmälda ut­ slag. Utgången i målet torde, såvitt nämnden har sig bekant, kunna anses innebära en konfirmation av en inom åtskilliga län redan tillämpad praxis. Den tidsfaktor, varom här är fråga, blir beroende av när under taxeringsperioden vitesföreläggandet sker, en omständighet varöver den gentemot vil­ ken föreläggandet riktas inte kan råda. Nämnden anför vidare. Den ytterligare tidsfrist, som den deklarationsskyldige erhåller från det taxeringsintendenten för länsstyrelsen anmält frågan om uttagandet av vi­ tet till tidpunkten för länsstyrelsens utdömande av detsamma, synes riks­ skattenämnden vara en konsekvens av att förfarandet inför länsstyrelsen är att anse som en process mellan i princip likaberättigade parter. Betydelsen av att vid ett vitesföreläggande prestationen fullgöres inom avsedd tid, fin­ ner riksskattenämnden icke vara en för taxeringsförfarandet speciell omstän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 303

dighet. Även i åtskilliga andra sammanhang kan ett viktigt samhällsintresse kräva att snabb verkställighet sker, t. ex. då fråga är om vitesföreläggande i samband med brandskydds- eller hälsovårdsfrågor, därvid syftet kan vara att skydda människors liv eller hälsa.

Det synes nämnden tveksamt, huruvida av promemorian bör dragas den slutsatsen att, efter ett genomförande av den föreslagna ändringen i 124 § taxeringsförordningen, olika praxis borde tillämpas av samma domstol i mål av nu avsedda slag alltefter målets karaktär av taxeringsmål eller ej. Riks­ skattenämnden finner det otillfredsställande därest olika rättstillämpning skulle komma att gälla beträffande vitesförelägganden, alltefter som fråga vore om taxeringsviten eller andra vitesförelägganden. Sammanfattningsvis uttalar nämnden, att nämnden finner den i prome­ morian behandlade frågan vara av så allmänprocessuell art, att den bör prö­ vas i ett vidare sammanhang. Någon fara i dröjsmål med en lagstiftning i detta hänseende för taxeringsförfarandets räkning anser nämnden inte före­ ligga- Liknande synpunkter framföres av överståthållarämbetet som jämväl av­ styrker förslaget. Även kammarrätten ifrågasätter, om förslaget redan nu bör genomföras. Endast om man har grundad anledning antaga att respekten för vitesföre­ lägganden kommer att minska framdeles, synes det enligt kammarrättens mening befogat att införa den föreslagna föreskriften. Några belägg för att regeringsrättens utslag, som inte innebär något nytt ställningstagande till förevarande spörsmål utan endast bekräftar vad som tidigare gällt i praxis, skulle få denna verkan, saknas givetvis ännu. Det synes kammarrätten vida­ re kunna diskuteras, om inte föreliggande spörsmål bör lösas genom gene­ rella regler för vitesinstitutets hela tillämpningsområde eller i vart fall ge­ nom regler för det administrativa förvaltningsområdet i dess helhet. Kam­ marrätten fortsätter. Därest emellertid vid remissbehandlingen av förevarande ärende sådana omständigheter skulle framkomma, att omedelbar lagstiftningsåtgärd fin­ nes påkallad, vill kammarrätten — som erinrar om att taxeringsförord­ ningen innehåller bestämmelser, vilka få anses giva den enskilde betryg­ gande garantier mot missbruk av vitesinstitutet från myndigheternas sida — icke motsätta sig att en bestämmelse av föreslaget innehåll införes.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan utan olägen­ het bör kunna göras beroende av att ytterligare erfarenhet vinnes om vilken betydelse regeringsrättens praxis får för taxeringsarbetet. Länsstyrelsen av­ styrker därför i första hand att ändrad lagstiftning nu genomföres. Där­ efter anför länsstyrelsen. I andra hand ifrågasättes om icke länsstyrelsen skulle kunna tillerkän­ nas möjlighet att fritt pröva, huruvida vite bör utdömas eller ej för det fall att prestationen fullgjorts först efter det att taxeringsintendentens an­ mälan inkommit till länsstyrelsen. Härigenom vinnes den fördelen, att den förelagde icke ulan risk kan dröja med prestationens fullgörande utöver

304 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

den i föreläggandet fastställda tiden. Samtidigt beredes länsstyrelsen möj­ lighet att avstå från att uttaga vitet, därest prestationen blivit fullgjord och omständigheterna i övrigt äro sådana, att en eftergift framstår såsom skälig.

Samtliga övriga hörda länsstyrelser tillstyrker som nämnts förslaget. An­ gående behovet av en författningsändring anför länsstyrelsen i Blekinge län.

Det har visat sig att det nya sanktionssystemet för att ge eftertryck åt anmaningar till skattskyldiga att inkomma med självdeklarationer och andra uppgifter till ledning för taxering till att börja med hade en mycket god effekt. Snart nog började emellertid vissa skattskyldiga och kanske framförallt dessas deklarations- och bokföringsmedhjälpare att utnyttja möjligheterna att förhala gången av ett vitesföreläggande så, att infordrad handling kunde ingivas i slutet av taxeringsnämndens arbetsperiod utan att risk förefanns, att i anmaning förelagt vite skulle utdömas. En ändring av gällande bestämmelser, som kan medföra större eftertryck åt vitesförelägganden enligt taxeringsförordningen, är därför i hög grad önskvärd.

Länsstyrelsen finner den föreslagna författningsändringen väl avvägd. Länsstyrelsen i Malmöhus län vitsordar att genom regeringsrättens ut­ slag i förenämnda plenimål risk uppkommer för missbruk. Utslaget inne­ bär, att den i vitesföreläggandet meddelade tidsfristen i verkligheten förlänges genom att den som förelagts vite riskfritt kan underlåta att full­ göra ålagd prestation tills länsstyrelsens prövning är omedelbart förestå­ ende. Vetskap härom erhåller vederbörande genom delgivning av taxeringsintendentens framställning till länsstyrelsen om vitets utdömande. Länssty­ relsen fortsätter.

Länsstyrelsen finner den lösning beträffande föreliggande fråga, som föreslås i promemorian, lämplig. Detta innebär visserligen, att vitesföreläg­ gandets tidsfrist icke kommer att sanktioneras i så vidsträckt omfattning, att ändamålet med vitet icke skall anses förfallet enligt taxeringsförordningen 124 § stycke 2 i varje situation, då föreläggandet iakttagits efter den fixerade tidpunktens utgång. Men det kan ej heller anses lämpligt att ut­ döma vitet i fall av endast några få dagars försening. Den lämpliga tidpunk­ ten synes vara den i promemorian angivna, det vill säga då taxeringsintendentens hemställan om vitels uttagande inkommit till länsstyrelsen. Härige­ nom blir det alltid riskabelt att dröja med fullgörandet av ett vitesföreläg­ gande med hänsyn till att den försumlige icke kan veta, när taxeringsintendenten framställer sitt yrkande hos länsstyrelsen. Med hänsyn till de spe­ ciella förhållandena inom taxeringsförfarandet och med beaktande av att i plenimålet 1960 hälften av regeringsrättens ledamöter voterade för ett utdömande av vitet, tillstyrker länsstyrelsen lagändring i enlighet med pro­ memorians förslag.

Länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län framhåller, att det är av största vikt, att den med vitesföreläggandet avsedda prestationen fullgöres inom rätt tid, enär eljest stora förskjutningar i taxeringsarbetet kan befaras. Länsstyrelserna finner det framlagda förslaget välbetänkt och för­ ordar att detsamma lägges till grund för lagstiftning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 305

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att den föreslagna ändringen i taxeringsförordningen innebär ett steg i rätt riktning och bör genomföras. Länsstyrelsen i Värmlands län finner det vara angeläget, att man avlägs­ nar möjligheten för en skattskyldig att påföljdsfritt dröja med fullgöran­ det av ett vitesföreläggande ända till dess meddelandet om taxeringsintendentens anmälan kommer vederbörande tillhanda. Länsstyrelsen fortsät­ ter. Då vitet till sin natur är ett tvångsmedel och ej ett straff kan det visser­ ligen te sig naturligt och även anses stå i överensstämmelse med allmän­ na rättsgrundsatser att man icke får utdöma vitet om föreläggandet låt vara först efter vitestidens utgång — blivit fullgjort, men länsstyrelsen anser att man när det gäller deklarationsskyldigheten måste av allmän­ preventiva skäl äga möjlighet att åtminstone i vissa fall utdöma vitet trots ett försenat fullgörande av föreläggandet.

Den utformning förslaget erhållit finner länsstyrelsen emellertid inte vara helt invändningsfri. Det bör enligt länsstyrelsen övervägas om inte bestämmelserna skulle kunna givas en annan och mjukare utformning. Länsstyrelsen anför. En tänkbar lösning synes vara att ge vederbörande myndighet möjlig­ het att pröva huruvida ett försenat fullgörande skall medföra befrielse från vitet. Författningstexten skulle kunna givas exempelvis det innehåll att ett försenat fullgörande icke utgör hinder för vitets utdömande. Utdö­ mandet av vitet skulle då komma att bero på vad myndigheten med hän­ syn till anledningen till dröjsmålet och övriga omständigheter prövar skä­ ligt.

Justitiekanslersämbetet finner väl betänkligheter i viss mån kunna an­ föras mot förslaget med hänsyn till att den tillagda bestämmelsen, genom att motsatsslut måhända dragés av densamma, kan komma att leda till en icke avsedd tillämpning av föreskrifter om utdömande av vite inom andra lagstiftningsområden. Ämbetet anser förslaget likväl kunna godtagas.

Sveriges advokatsamfund förklarar sig inte ha något att erinra mot för­ slaget. Förslaget tillstyrkes jämväl av Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation. Kooperativa förbundet uttalar, att förbundet hyser förståelse för de mo­ tiv, som föranlett förslaget i promemorian. Förbundet fortsätter. Den föreslagna bestämmelsen skulle dock komma att i viss mån intaga en särställning gentemot vitesbestämmelser i övrigt. Den torde icke, anföres det i promemorian, behöva inverka på bedömningen av motsvarande lagstiftningsfrågor på andra områden. Huruvida detta blir fallet eller icke synes dock framstå som i någon mån oklart. Under föreliggande omstän­ digheter vill styrelsen ifrågasätta om icke närmare utredning härom bör vidtagas, innan förslaget i promemorian göres till föremål för lagstift­ ning. |[ £0 Ilihung till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. AV 100

306 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Av de hörda näringsorganisationerna har endast Sveriges köpmannaför­ bund och Sveriges redareförening avstyrkt förslaget. Sveriges köpmanna­ förbund säger sig väl förstå, att en bestämmelse som den föreslagna kan förefalla ändamålsenlig, men fortsätter.

Emellertid föreligger icke någon utredning om förekomsten av tredska av angiven art. Ett bärande skäl för förslaget anges bl. a. vara, att prövningsnämnderna och länsstyrelsernas taxeringssektioner skulle få en ökad börda, för vilken de ej är avsedda eller dimensionerade. Därest sådan treds­ ka, som det här är fråga om, är en relativt sällsynt företeelse, vilket på goda grunder kan antagas, kan den emellertid knappast innebära någon nämnvärd ökning av arbetsbördan för berörda myndigheter.

Sveriges redareförening avstyrker förslaget och anför. Skulle såsom i promemorian föreslås vite utdömas för det fall, att rät­ telsen skett först efter den i föreläggandet utsatta tiden innebure detta, att vitet i realiteten finge karaktären av ett straff. Därmed skulle ett av­ steg komma att göras från de nuvarande användningsområdena enligt taxeringsförordningen för böter respektive viten.

Sveriges industriförbund framhåller att det genom regeringsrättens förenämnda utslag aktualiserade problemet kan uppstå även inom andra rätts­ områden. Förbundet fortsätter.

En generell reglering framstår därför som naturlig och det måste med skäl ifrågasättas om en dylik skall föregripas på sätt som nu föreslagits. Vidare bör uppmärksammas att problemets betydelse och omfattning på taxeringsområdet är huvudsakligen organisatoriskt betingade. En snab­ bare handläggning av vitesärenden skulle vara ägnat att begränsa de på­ talade olägenheterna. Även om vi sålunda finner, att åtskilliga skäl kan anföras emot den föreslagna lagstiftningen, vill vi dock icke motsätta oss densamma. Samtidigt vill vi understryka vikten av att en med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet rimlig tid lämnas vederbörande att full­ göra vad i anmaningen angives. Vidare bör det, såsom i promemorian också framhålles, icke ifrågakomma att utdöma vite vid endast någon eller några dagars försening. Slutligen bör visad skälig anledning till försening ej för­ anleda vitesanmälan eller, om sådan anmälan ändock göres, utdömande av vite.

Enahanda synpunkter framföres av Sveriges grossistförbund och Sveri­ ges hantverks- och industriorganisation. Sveriges lantbruksförbund anser förslaget väl underbyggt. Konsekven­ serna av det föreslagna tillägget i taxeringsförordningen synes också rim­ liga med hänsyn till syftet med bestämmelserna om taxeringsviten. För­ bundet anser därför att förslaget bör genomföras.

Departementschefen

Delade meningar torde inte råda om att taxeringsförfarandet är bero­ ende av att effektiva tvångsmedel finnes mot skattskyldiga dch andra uppgiftsskyldiga, som inte lämnar föreskriven medverkan i form av självde­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 307

klaration, kompletterande uppgifter, tillhandahållande av räkenskaper och andra handlingar för taxeringsrevision o. s. v. Det räcker här att peka på sådana faktorer som det stora antalet taxeringar som varje år skall fast­ ställas, på de tidsbegränsningar, som bl. a. av rättssäkerhetsskäl föreskri­ vits för de olika taxeringsorganens arbete med visst års taxeringar, samt på den omfattande underdeklarationen. I den före 1958 gällande taxeringsförordningen hade man med tanke på dessa speciella förhållanden infört en så drastisk sanktion mot försummelser i angivna hänseenden som att beröva den skattskyldige hans rätt att klaga i skattedomstolarna. Då jag år 1956 framlade förslaget till den nu gällande taxeringsförordningen, an­ såg jag angeläget att borttaga denna från rättssäkerhetssynpunkt otillfreds­ ställande sanktion. Tyngdpunkten i den nya förordningens sanktionssystem lades i stället på ett i olika hänseenden effektiviserat vitesförfarande. Genom det tidigare refererade avgörandet i regeringsrätten har klar­ lagts, att nuvarande bestämmelser tillåter den som fått ett vitesföreläggan­ de att utan någon risk negligera detta, till dess han genom delgivning av taxeringsintendentens framställning får kännedom om att vitets utdöman­ de är omedelbart förestående. Att bestämmelserna har denna innebörd kan enligt min uppfattning icke godtagas. Såsom närmare utvecklats i promemo­ rian är det inte tillräckligt att vitet är effektivt i den meningen, att deklara­ tioner eller andra handlingar överhuvud inkommer. Det är lika viktigt att de inkommer i tid. Den tidsfrist som utsättes i ett vitesföreläggande måste med andra ord respekteras. I remissyttrandena har olika åsikter framkommit om i vilken utsträck­ ning föreliggande möjligheter att tredskas med fullgörandet av vitesföre­ lägganden har utnyttjats. Enligt min mening kan vad hittills iakttagits härvidlag inte tillmätas avgörande betydelse; det har först genom rege­ ringsrättens ståndpunktstagande blivit klart att sådana möjligheter före­ ligger. Tidigare torde man — såsom bl. a. framgår av kammarrättens ut­ slag i det förut refererade målet — ganska allmänt ha tolkat gällande be­ stämmelser annorlunda. All erfarenhet visar, att i den mån det blir be­ kant att gällande bestämmelser innebär möjligheter att försvåra taxerings­ myndigheternas arbete, dessa möjligheter också utnyttjas. Det föreliggande förslaget lar sikte på att borttaga möjligheten att utan risk trotsa ett vitesföreläggande, utan att man likväl betager länsstyrelserna rätten att liksom hittills tillämpa vitesbestämmelserna efter skälighet och billighet. Det materiella resultat som sålunda åsyftas torde i och för sig inte ha väckt betänkligheter. Förslaget har också tillstyrkts på de flesta håll. De invändningar som framförts i enstaka yttranden tar i stället sikte på att man inte inom en speciell gren av förvaltningen bör införa särskilda bestämmel­ ser på vitesområdet, ett område som eljest i väsentliga stycken reglerats ge­ nom praxis. Det göres vidare gällande, att de i promemorian påtalade kon­ sekvenserna av de nuvarande bestämmelserna väsentligen skulle kunna und­ gås, om vitesförfarandet blev snabbare.

308 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

För egen del vill jag starkt understryka vikten av att ärenden om före­ läggande och utdömande av viten handlägges så snabbt som möjligt. Up­ penbarligen återstår härvidlag en del att göra. Det bör emellertid samtidigt framhållas, att möjligheterna att påskynda vitesärendenas handläggning är förhållandevis begränsade. Här träder återigen de särskilda förhållande­ na inom taxeringsväsendet —- tvånget att slutföra ett mycket stort antal ärenden inom begränsad tid o. s. v. — i blickpunkten. Det är, i vart fall innan den stora massan av taxeringarna fastställts av taxeringsnämnderna, svårare än på andra områden att följa upp enskilda ärenden och omedel­ bart vidta åtgärder i dessa. Därför är det enligt min mening realistiskt att räkna med att, om bestämmelserna inte ändras, den som vill tredskas med att fullgöra ett vitesföreläggande kommer att ha avsevärda möjligheter här­ till, även om myndigheterna så långt möjligt påskyndar vitesförfarandet. På ett område kommer, enligt ett i prop. 62 framlagt förslag, en effektivisering att äga rum. Taxeringsmyndigheterna får, om detta förslag ge­ nomföres, möjlighet att använda ett exekutivt förfarande för att få tillgång till räkenskaper och andra handlingar som skall granskas vid taxerings­ revision. Detta förfarande kan emellertid endast tillgripas i ett begränsat antal fall, och kan över huvud inte begagnas för att framtvinga deklaratio­ ner, kontrolluppgifter o. dyl. Behovet av ett effektivt verkande vitesinstru­ ment kvarstår därför även efter genomförandet av nämnda förslag. Det är mot denna bakgrund som de nyss återgivna invändningarna av rättssystematisk natur bör ses. Om ett påtagligt behov föreligger att till­ skapa särskilda regler på ett speciellt område, bör man inte avstå från att tillgodose detta behov, därför att man inom andra områden, där motsva­ rande problem inte förefinnes, i praxis tillämpar andra principer än dem man vill lagfästa. Vad jag nyss anfört torde ge vid handen, att inom taxeringsförfarandet förefinnes ett påtagligt behov av särskilda regler i det nu aktuella ämnet. Jag är därför beredd att förorda en författningsändring av föreslagen innebörd. Mot förslagets utformning har egentliga invändningar inte gjorts. Det kan förtjäna framhållas, att förslaget endast innebär att man undan­ röjer det hinder mot att utdöma viten i de avsedda situationerna som nu an­ setts föreligga. Förslaget berövar alltså inte, såsom man på några håll sy­ nes befara, myndigheterna deras nuvarande möjligheter att efter skälighetsöverväganden jämka ett försuttet vite nedåt eller underlåta att utdöma det. I sammanhanget kan förtjäna påpekas, att om taxeringsmyndigheterna — vid bifall till det förut nämnda förslaget — genom utmätningsmannens försorg berett sig tillgång till handlingar som skall granskas vid taxeringsre­ vision, skälighetshänsyn i regel synes tala för att icke utdöma vite som dess­ förinnan förelagts för att framtvinga handlingarnas utlämnande. I enlighet med det anförda tillstyrker jag det i promemorian framlagda förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 309

Portofrihet för vissa infordrade handlingar

Utredningen I betänkandet har utredningen i anledning av framförda förslag tagit upp frågan om införande av portofrihet vid insändande till taxeringsmyn­ digheterna av vissa uppgifter. Enligt utredningen föreligger redan nu portofrihet i begränsad omfatt­ ning beträffande vissa av uppbördsmyndigheterna infordrade uppgifter. Härom upplyser utredningen följande. Portofrihet föreligger redan nu i begränsad omfattning beträffande vissa av uppbördsmyndigheterna infordrade uppgifter. Enligt Kungl. Maj :ts äm­ betsskrivelse till generalpoststyrelsen den 31 oktober 1947 och riksräkenskapsverkets med stöd av denna skrivelse fattade beslut den 28 februari 1955 föreligger sålunda portofrihet för svar å vissa i uppbördsärenden avlåtna förfrågningar. Enligt utredningens mening får det anses vara ett betydande intresse ur taxeringskontrollsynpunkt att allt göres för att underlätta insändandet till taxeringsmyndigheterna av sådana kontrolluppgifter, som inte omfattas av den obligatoriska uppgiftsplikten utan som skall avlämnas först efter särr skild anmaning, samt sådana räkenskaper, anteckningar och andra hand­ lingar, som skall bli föremål för taxeringsrevision. Att portofrihet därvid har sin givna betydelse anser utredningen uppenbart. Utredningen föreslår därför att i likhet med vad som gäller beträffande svar å vissa i uppbörds­ ärenden avlåtna förfrågningar bestämmelser utfärdas om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet av dels i 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen avsedda kontrolluppgifter, som skall avlämnas efter anmaning av taxeringsintendent, revisionsintendent eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, och dels räkenskaper, anteckningar och andra därtill hörande handlingar, beträffande vilka enligt av taxeringsintendenten i länet utfärdat förord­ nande taxeringsrevision skall ske. Utredningen tillägger.

Portofriheten bör liksom beträffande förfrågningar i uppbördsärenden tekniskt utformas på sådant sätt att den uppgiftspliktige i samband med anmaningen tillställes kuvert för svarsförsändelsen, å vilket är med tryck angivet att försändelsen är portofri. I de fall, då räkenskaper o. dyl. skall insändas, medger emellertid ofta dessas omfattning inte att de försändes annat än som paket. I dessa fall kan det måhända synas lämpligt att den, vars räkenskaper skall granskas, i stället tillställes ett märke, avsett att klistras å paket, som utvisar att portofrihet för försändelsen åtnjutes. Det torde emellertid få ankomma på riksskattenämnden och generalpoststyrel­ sen att närmare utforma de erforderliga bestämmelserna på området.

Utredningen säger sig inte ha funnit möjligt att närmare bedöma vilka kostnader den nu ifrågasatta portofriheten kommer att draga. Utredningen antar emellertid att kostnaderna blir av mycket begränsad natur.

310 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena Förutom av generalpoststyrelsen har utredningens förslag om vidgad rätt till portofrihet endast berörts av ett fåtal remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det rimligt att portofrihet införes för försändelser, vars innehåll består av sådana uppgifter eller rä­ kenskapshandlingar, vilka infordrats av taxeringsmyndighet. Portofriheten torde, uttalar länsstyrelsen, på sätt utredningen föreslagit böra begränsas till uppgifter, som skall lämnas först efter anmaning, men bör icke vara inskränkt till uppgift, som lämnas på anmaning av taxeringsintendent, revisionsintendent eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxe­ ringsrevision. Även för uppgifter av angivet slag, som infordras av taxe­ ringsnämnd eller prövningsnämnd, anser länsstyrelsen sålunda portofrihet böra stadgas. Även länsstyrelserna i Hallands och Norrbottens län ansluter sig till för­ slaget. Att portofrihet föreslås för vissa av taxeringsmyndigheterna infordrade handlingar finner Sveriges köpmannaförbund i sin ordning. Enligt förbun­ det är det snarast förvånande, att portofrihet ej införts långt tidigare. Por­ tofrihet bör f. ö. enligt förbundets mening gälla även vid insändande av deklarationer. Generalppststyrelsen avstyrker förslaget och framhåller i sitt yttrande bl. a., att frågan huruvida statsverket bör påtaga sig portokostnad i anslut­ ning till en den enskilde åliggande skyldighet att avgiva uppgifter etc. till myndigheter vid flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling i sam­ band med därom väckta motioner. Styrelsen påpekar, att förslagen konse­ kvent avvisats av praktiska skäl och under beaktande av den ringa kostnad för den enskilde varom här är fråga. I fortsättningen påpekar generalpoststyrelsen att med det i betänkandet använda uttrycket »portofrihet» torde avses sådan frankeringsfrihet, som omnämnes i 6 § Kungl. Maj:ts förordning den 8 juni 1945 angående utgö­ randet av postavgifter för tjänsteförsändelser m. m. (SFS 329/1945). Styrel­ sen upplyser, att enligt detta stadgande postavgift för försändelse, som är adresserad till tjänstebrevsberättigad och beträffande vilken Kungl. Maj :t medgivit frankeringsfrihet, i allmänhet skall gäldas på samma sätt som av­ gifterna för tjänstebrevsberättigades avgående postförsändelser. Generalpoststyrelsen framhåller emellertid att den sedan lång tid tillbaka i avgivna utlåtanden över framställningar om frankeringsfrihet relaterat de Stora postala olägenheter, som vidlåder detta system, och framhållit att det med frankeringsfrihet avsedda syftet numera i regel kan vinnas på annat sätt. Styrelsen har nämligen jämlikt Kungl. Maj:ts generella bemyndigande av den 15 februari 1929 erhållit rätt att låta till postbefordran mottaga ofrankerad inrikes försändelse (s. k. svarsförsändelse) ställd till korrespon­ dent, som förbundit sig att utlösa försändelsen mot erläggande av den av­ gift, som eljest skolat erläggas av avsändaren.

Kungt. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961 311

Generalpoststyrelsen framhåller bl. a., att Kungl. Maj :t efter svarsförsändelsesystemets tillkomst intagit en mycket restriktiv hållning i fråga om frankeringsfrihet och i regel avslagit framställningar om dylik förmån i sådana fall, där syftet med den begärda frankeringsfriheten ansetts utan olägenhet kunna vinnas genom tillämpning av; svarsfqrsändelsesystemet. Generalpoststyrelsen hemställer, att om statsmakterna skulle besluta att påtaga sig här ifrågavarande portokostnader, svarsförsändelsesystemet i så­ dant fall skall komma till användning.

Vt f. 7 >■!.•? '.llOlV)r: .*t •

i-dff*m uiori Ayfiiim 1 Departementschefen I likhet med utredningen finner jag befogat att porto inte skall behöva erläggas av den enskilde för sådana försändelser till beskattningsmyndigheterna, som innehåller uppgifter och räkenskaper, infordrade för taxeringsoch skattekontroll. Såsom generalpoststyrelsen framhållit bör härvid svars­ försändelsesystemet komma till användning. Det får ankomma på riksskat­ tenämnden att med generalpoststyrelsen träffa de överenskommelser som erfordras för att tillåta portofrihet för paketförsändelser. De kostnader som införandet av portofriheten medför torde få belasta den mottagande myn­ dighetens expensanslag.

312 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

V. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att A) antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623); samt 2) förordning angående ändring i förordningen den 1 de­

cember 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

B) godkänna de av mig i det föregående förordade rikt­ linjerna för förbättrad taxeringskontroll; C) godkänna de av mig framlagda förslagen till lönegradsplacering av tjänster m. m.; D) bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga de ändringar i per­

sonalförteckningen för länsstyrelserna, vilka erfordras i

anledning av de av mig framlagda förslagen; samt E) till Vissa kostnader för förbättrad taxeringskontroll för budgetåret 1961/62 under XI huvudtiteln anvisa ett för­ slagsanslag av 4 700 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydel­ se bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

) f,”

BILAGOR

U I

Bilaga 1 SS

Taxeringssektionernas i länen personal den 1/1 1960

Län Grupp Taxe- Allmänna detaljen Revisionsdetaljen V aruskat tekontoret rings- Summa inten- Bitr. Taxe- Lands- personal Biträden Summa Läns- Taxe- Lands- Biträ­ Summa Bitr. Lands- Biträ­ Summa den- taxe- rings- kans- revi- rings- kansden taxe- kans- den ter rings- in- lister sorer revi- lister rings- lister inten- spek-

sorer inten- K den- törer u

den-

ter ter n g

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 l.

17

M

18

1 4

ro

5 (1) 5 (1) 15 (2) i 8 2 2 13 Y 1 2 6 8 37 (2)

i 1 4 6 (2) 3 14 (2)

i 7 1 2 11 1 2 4 7 33 (2) p E III A i 1 4 6 (1) o si

5 (2) 16 (3) i 7 1 2 11 1 “2 5 8

L 36 (3) i 1 4 5 (2) 4

tio

14 (2) i 6 4(2) 4 15(2) 1

0

S:a 24 14 78(1) 91,5 (12) in ( 16 ) 294,5 (29)

24 142 17(2) 58(4) 241 (6) 23 38 95,5 (1) 156,5 (1)

716 (36)

Anm. Inom parentes angivna siffror avser antal befattningshavare å övergångsstat och utom personalplanen stadigvarande anställda befattningshavare.

Bilaga 2

Kvalificerade tjänster på taxeringssektionerna i länen den 1/1 1960

Sum- Tjänster Lönegrad Grupp III B III C III D IV V I II III A

Län

M 0 P Y E L S W X AC BD F H R T D U z G G K N I

B

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

1 2 3 1 4 5 6 7 8 9 10

K u Personal inom per­ n sonalplanen: g

1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 i 24 l.

Taxeringsintendent.. Bo 1

M

Bitr. taxeringsinten- 16

Ao 26 1 3 3 1 1 1 1 1 1 1 1 1 a j:

— — 1 1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 21

Ao 24 1 1 1 1 1

ts

Förste taxerings- 26

1 1 1 1 1 1 1 1 —

Ao 23 1 3 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 p ro

— — 1 — 25

1 1 1 1 1 1 1 1 p

Taxeringsinspektör .. Ao 19 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — 14 o

» 2

si

Ae 19 2

tio

6 6 6 5 5 5 5 4 4 5 4 4 4 4 i 138 Tillhopa 7 13 10 7 7 7 7 6 6

1 i 24 n

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Ao 26 1 1

n Förste taxerings- 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — 29 r

Ao 23 2 3 3 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 z z 1 Ao 21 3 5 4 3 3 3 2 2 2 2 0 Ae 21 0

Af 13-Ae 19 3 5 5 3 3 3 3 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 å

Taxeringsrevisor----

2 166 r

8 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6

Tillhopa 9 14 13 9 8 7 6 6 6 6 6 6 1 9 6 Summa personal inom 1

12 12 12 11 11 11 11 10 10 11 10 10 10 10 3 304

16 27 23 16 15 15 14 12 12

Personal å övergångsstat och utom personalplanen stadigvarande an­ ställd personal med arbetsuppgifter motsvarande

Taxeringsinspektör . Taxeringsrevisor ...

6 6 6 6 5 5 5 4 4 5 4 4 4 4 1 139 Summa »juristpersonal* 7 13 10 7 7 7 7 6 6

6 6 6 6 6 6 6 6 6 2 166

Summa »civilekonompersonal» 9 14 13 9 8 8 7 6 6 6 6 6 6 6

12 12 12 12 12 11 11 11 10 10 11 10 10 10 10 3 305 Totalsumma 16 27 23 16 15 15 14 12

Anm. År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan.

318 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 4 1

Prövningsnämndskansliemas i länen personal den 1/1 1960

(ej arkiv- och expeditionsvaktspersonal)

Län Grupp Länsas- Länsno- Lands- Biträdes- Summa sessorer tarier kanslister personal personal

1 2 3 4 s 6 7

Anm. Siffror inom parentes anger antal befattningshavare å övergångsstat och stadigvarande anställda befattningshavare utom personalplanen. År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan.

1 3,5 biträden gemensamma för hela kameralsektionen.

Bilaga 5 Landskanslisttjänsternas fördelning å landskontoren 1/1 1960

Län Grupp Kameralsektion Taxeringssektion Uppbördssektlon Sum­ ma t Prövnings- Sektionen Varuskatte- Revisions- Sektionen i Med tjänstgö­ Sektionen nämndens i övrigt1 kontoret1 detaljen1 övrigt1 ring normalt i övrigt1 kansli1 förlagd till fögderi1

a b C d a b C d a b C d a b C d a b C d a b C d a b C d

K

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 u n g l.

B i 1 i 4 2 2 1 1 1 i 1 1 1 2 6 1 4 2 32

M 1 2 1 — 2 3 3 — — 1 3 — — i 1 — 1 3 1 1 — — 3 — 1 4 2 1 35 M

O* 0,5 3 2 — 2 2 2 — i — 1 — — i 1 — 0,5 4 3 — — — 2 — 1 3 4 33

a

P ii 1 1 2 _ 1 1 1 — __ 1 1 __ __ i 1 __ 1 1 2 1 __ __ 3 __ 1 3 4 — 27 j:

AC III B 1 1 _ _ 1 2 — — _ 1 — _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ — 3 — 1 2 3 — 17 n BD 1 1 1 — 1 2 1 — — 1 — — — — — — 1 1 — — — — 4 — 1 1 2 — 18 n r

F III C — 1 _ _ 1 _ 1 _ _ 1 1 _ _ _ 1 _ 1 2 1 1 _ — 3 — 1 3 2 — 20 _ — — — — — — — — 2 — — — 2 — 1 2 1 1 18 1

H 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0

R — 1 1 — 1 1 1 — — 1 — — — — — — 1 2 1 — — — 3 — 1 2 1 — 17 0

T — 2 1 — 1 2 1 — — 1 — — — — — — 1 — — 1 — — 2 — 1 2 2 — 17 d r

D III D _ 1 1 _ 1 1 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ 1 1 _ _ _ — 2 _ 1 1 3 — 14

1

U — 1 1 — 1 1 1 — — 1 — — — — — — 1 1 — 2 — — 4 — 1 1 2 1 19 9

6

z — 1 — — 1 1 — 1 — 1 — — — — — — 1 — 2 — — — 2 — 1 2 1 14 1

c IV — 1 1 — 1 1 1 — — 1 — — — — — — 1 1 — 1 — — 2 — 1 1 1 — 14 Q 19

K _ 1 1 _ 1 1 _ _ 1 _ _ .. - ___ _ _ 1 1 1 _ _ _ 1 _ 1 2 _ 12

N — 1 2 — 1 1 — 1 — 1 — — — — — — 1 1 — — — — 1 — 1 1 1 — 13

I V 1 — — — 1 — — 1 — 1 — — — — — — 1 — 1 — — — — — 1 1 1 — .. 9

S:a 12,5 27 23 — 27 30 21 6 i 23 14 — — 5 10 2 23,5 31 24 13 — — 58 — 24 48 53 5 481 62,5 84 38 17 91,5 58 130

Oi H-* 1 a) = Förste landskanslist i Ao 19. b) = Landskanslist i Ao 15. c) = Landskanslist i Af 9—Ae 13. d) = Stadigvarande anställd personal tv

utom personalplanen och personal å övergångsstat med landskanslistuppgifter. Anm. I a)—c) inräknas även vikarier å vakanta dylika tjänster. * Sjömansskattekontorets personal ej inräknad.

320 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 6

Befattningshavare med tazeringsintendentsgSrontäl 1939

Län Grupp Ti Bitr. ti 1. tax. 1. tax. Tinsp. Läns- 1. trev. 1.trev. Summa Bo 1 Ao 26 insp. Insp. Ao, Ae rev. Ao 23 Ao, Ae

F III C i __ 1,7 __ __ __ __ _„ 2,7 H i — 1 1 0,8 0,3 — 0,1 4,2

R i — 1 0,5 — 0,9 — 3,4 T i — 1 — — 0,2 0,2 — 2,4

D III D i — 1 __ __, 0,5 __ __ 2,5 U i — 0,7 — — 0,7 0,2 __ 2,6

z i — 0,7 — — 0,2 — 1,9

c IV i — 1 __ __ 0,1 __ _ 2,1

Anm. I kol. 3—11 angivna siffror anger antalet befattningshavare med här ifrågavarande göromål. Därest befattningshavare endast tidvis under året innehaft uppdrag fullgöra sådana göromål, har hänsyn härtill tagits genom att årsarbetskraften beräknats i förhållande till den tid veder­ börande innehaft sådant uppdrag.

2 Bilaga 7

1

D Taxeringsassistentorganisationen i länen vid olika organisationsformer ih a n g

Lön, fögderi, stad Härads- Folk­ Beräk­ Antal Antal Alt. 1 Alt. II Alt. III Alt. IV

til skrivarens mängd nat den 1.4. fr. o. m. Oför­ Tax.ass. Tax.ass. samman­ Tax.ass. sammanförda för vissa l fögderier eller anknutna till

ri

statione- antal 1960 den 1.1. ändrad inplace­ förda för i princip

k ringsort rörelse- regi­ 1961 organi­ rade i två fögderier länsstyrelsen

sd Kungl.

dekla- stre­ inrätta­ sation. länssty­

a g ratio- rade de tax.- Antal relsen. en ner varu- ass.- vid ber. Antal Placering Antal Placering Antal vid ber. kapa­ s m. fl. skatte- tjänster kapaci­ vid ber. vid ber. citet per tax.ass. av p

kapaci­ M

ro

skyl- tet av kapaci­

tet av a

to

diga ca 1 350 tet av a b C

jit

k dekl./ ca 1 600 ca 1 400 ca ca ca o

tax.ass. dekl./ dekl./ 1400 1500 1600 s

ll tax.ass. tax.ass. dekl. dekl. dekl.

1 p

9 6 ro

1 2 3 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

1 p

4

.

1 o si

sa

tio

Stockholms län

m t.

Norra Roslag Hallstavik 25 400 1300 546 i 1 Norrtälje 2 Norrtälje 2 2 2

» » n

N Mellersta Roslag Norrtälje 23 900 1250 546 i 1

lir

r Svartsjö Stockholm 38100 2 000 696 i 2 Stockholm 1 3 Länsstyr. 13 12 11

1 2 700 671 i 2 » 2 4 »

0 Lidingö-Täby Lidingö 47 000

iö

0 2 » 1 » Värmdö Stockholm 46 100 2 600 908 2

Danderyd » 48 500 3 200 865 1 3 » 2 » ö

753 2 3 Solna 4 »

Solna Solna 49 300 2 900 å Sundbyberg Sundbyberg 43 800 2 200 601 1 2 » » r Svartlösa Stockholm 53 400 2 850 824 2 3 Stockholm 3 2 » 19

öknebo » 39 500 1500 532 1 2 Södertälje 2 Södertälje 2 2 2

» » 6i

Södertälje stad — 30 400 1500 556 — 2

23 900 7 498 13 23 15 17 17 16 15

Uppsala län

Trögd Enköping 30 700 1900 565 1 2 Uppsala 6 Länsstyr. 6 6 5 Tiunda Uppsala 28100 1350 448 1 1 » » Örbyhus Tierp 32 100 1250 480 1 1 » » Uppsala stad — 74 900 4 000 1497 — 3 » »

8 500 2 990 3 7 5 6 6 6 5

2 ______________ 3 | 4 5 6 8 10 9 1 u 12 13 14

Södermanlands län

Nyköpings f:i Nyköping 32 400 1500 1

481 2 Nyköping 2 Länsstyr. 4 4 4 Katrineholm Katrineholm 35 800 1500 635 1

2 Flen 2 » Flen Flen 29 200

1400 512 1 1 » Gripsholm Strängnäs 20 700 900 426 1

1 Eskilstuna 4 Eskilstuna 4 4 3 Relcarne Eskilstuna 25 700 1200 402 1 »

1 »

Nyköpings stad — 23 300 1100 481 1

1 Nyköping Länsstyr.

Eskilstuna stad — 58 000 3 000 1067 2 3 Eskilstuna K

Eskilstuna

u

10 600 4 004 8 11 7 8 8 n

8 7 g Östergötlands län l. M

Motala

Motala 31 200 1700 607 1 2 Motala 3 Motala 2 2 2 a j:

Vadstena Vadstena 22 000 800 »

500 1 »

ts

Mjölby Mjölby 33 800

1700 705 1 2 » Länsstyr. 5 5 5 Kinda och Ydre Kisa

17 600 800 380 1 1 Linköping 4 » p ro

Linköpings f:i Linköping 35 100 1500 557 1 2 » » Finspång

Norrköping 35 900 1400 541 1 1 Norrköping 6 Norrköping 6 5 5 p Norrköpings f:i » 28100 1300 630 1 » o si

Norrköpings stad — 90100 5 200 1978 4 »

4 »

tio

Linköpings stad — 64 400 3 600 1478

3 Linköping Länsstyr.

n

18 000 7 376 9 17 11 13 13 12 12

n Jönköpings län r

1 Vetlanda Vetlanda 29 300 2 000 731 0

1 2 Vetlanda 5 Vetlanda 5 4

Eksjö 4 0

Eksjö 37 400 2 600 975 1 2 » »

Tranås Tranås 31 600 2 000 894 1 2 å Jönköpings f:i Jönköping 6 Länsstyr. 6 5 5 r

Kronobergs län

Upp vidinge Växjö 23 700 1400 580 1 1 Växjö 5 Länsstyr. 5 5 5 Konga 23 400 1250 542 1 1 > » Kinnevald-Norrvidinge 27 600 1500 630 1 2 »

4 | 5 | 6 | 7 1 8 1 9 10 | il i 12 | 13 | 14 X 1 2 1 3

Alvesta 30 400 1350 753 1 1 Växjö Länsstyr. Allho

2 000 860 1 2 Ljungby 2 Ljungby 2 2 2 Sunnerbo Ljungby 31000

23 100 1800 596 2 Växjö Länsstyr. Växjö stad

3 961 5 9 6 7 7 7 7

9 300

Kalmar län

60 900 2 400 864 2 2 Västervik 3 Västervik 3 3 3

Västerviks f:i Västervik * K

1500 632 1 2

Vimmerby Vimmerby 30 200 Oskarshamn 2 2 u Oskarshamn Oskarshamn 29 400 1600 656 1 2 Oskarshamn 3 3 n Högsby 23 700 1500 634 1 2 » g l.

Högsby

27 300 1400 600 1 1 Kalmar 5 Länsstyr. 5 4 4 Kalmar norra Kalmar

* 29 000 1400 661 1 1 » M

Kalmar södra

Öland Borgholm 23 800 1200 502 — 1 » a j:

— 30 100 2 500 748 1 2 » Kalmar stad

13 9 11 11 9 9 ts

13 500 5 297 8

p ro

Gotlands län

Länsstyr. 2 2 2

Gotlands norra Visby 29 900 1400 622 1 1 Visby 2 p » 25 400 1100 457 1 1 » o si

* södra

tio

1079 2 2 2 2 2 2 2

2 500

Blekinge län n Karlskrona 30 000 1900 514 1 2 Karlskrona 4 Länsstyr. 4 3 3 n Karlskrona f:i » r

Ronneby Ronneby 26 200 1200 552 1 1

1800 668 2 2 Karlshamn 3 Karlshamn 3 3 3 1 Karlshamn Karlshamn 27 700 0 Sölvesborg 27 600 2 000 592 2 2 » 0

Sölvesborg Karlskrona Länsstyr.

Karlskrona stad 33 700 1700 634 2 2 å

6 r

8 600 2 960 8 9 6 7 7 6

19 Kristianstads län 61

2 200 964 1 2 Simrishamn 2 Länsstyr. 9 8 8 Simrishamn 34400

24 500 1600 639 1 2 Kristianstad 4 Tollarp Kristianstad » 29 600 1900 631 1 2 » Kristianstads f:i

692 1 Hässleholm 4 » Osby Osby 25 500 1200

28900 1900 798 1 2 » Hässleholm Hässleholm » 24 900 1800 806 1 2 » Vittsjö

1700 800 1 2 Klippan 3 Klippan 3 3 3 Klippan Klippan 31200 Ängelholm 33 400 2 400 981 2 2 Ängelholm

1900 791 2 Kristianstad Länsstyr. Kristianstads stad 25 400

7 102 8 17 10 13 12 11 11

16 600

1 1 2 1 3

! 4 1 5 1 6 1 7 1 8 1 9 1 10 1 ii 1 12 1 13 1 14

Malmöhus län

Hälsingborgs f:i Hälsingborg 31400 1700 747 1 2 Hälsingborg 7 Hälsingborg 7 7 6 ^Landskrona fri Landskrona 24 800 1500 550 1 2 Eslöv Eslöv 32 800 2 300 903

2 2 Eslöv 3 3 3 3 Lunds fri Lund 29 400 1600 623

1 2 Malmö 14 Länsstyr. 16 15 14 Malmö fri Malmö 30800 2 100 786

2 2 Trelleborgs fri Trelleborg 24 000 1300 625 1 1 Trelleborg 4 »

Ystad Ystad 35 000 2 000 869 1 2 K Hörby Hörby 25 200 1400 690 1 1 Eslöv u Malmö stad 252 000 Eslöv n

13 500 5 142 5 10 Malmö Länsstyr. g l.

Hälsingborgs stad — 75 700 5 500 1944 2 4 Hälsingborg Hälsingborg Landskrona stad

29 000 1300 569 1 1 M

Lunds stad 39100 2 000 949 1 2 Malmö

Trelleborgs stad — Länsstyr. a j.t

18 600 1300 530 1 1 Trelleborg

37 500 14 927 20 32 23 28 26 s

25 23

p ro p

Hallands län

o

Laholm

si

Laholm 20 700 1800 587 1 2 Halmstad 7 Länsstyr. 7 6 6

tio

Halmstads fri Halmstad 27 200 1600 569 1 2 Falkenberg Falkenberg 27 700 2 200 716

Yarberg 2 2 n

Varberg 28 500 2 200 747 2 2 Varberg

3 Varberg 3 3 3

Kungsbacka Kungsbacka 26 900 1800 609 2 2 n Halmstads stad r

— 38 600 3 500 1217 3 Halmstad Länsstyr.

13 100 4 445 8 13 8 0

10 10 9 9 0

å r

Göteborgs o. Bohus län

Mölndal Mölndal 34 600 2 200 698 1 2 Göteborg *28 Länsstyr. *28 *26 *26

Göteborgs fri Göteborg 36 700 4 600 707 2 4 » 1

Inland » 31 600 2 300 »

688 1 2 Uddevalla fri Uddevalla 25 700 1500 485 1 2

Uddevalla 3 *5 *4 14

Sunnervikenj Munkedal 33 400 3 400 832 2 4

3 Munkedal Norrviken Strömstad 23 100 2 400 595 1 2 »

2 2 2 Göteborgs stad 397 300 32 500 8 532

24 Göteborg Länsstyr. Uddevalla stad — 33 400 1900 777 2 2 Uddevalla Uddevalla

50 800 13 314 10 41 ^0 35 35 32 31

Vid beräkningen av antalet tax.ass. har hänsyn tagits till vad utredningen föreslagit beträffande taxering av fiskare.

1 I 2 | 3 1 4 1 5 6 1 7 8 | 9 10 11 12 13 14

Ålvsborgs län

Åmål Åmål 26 300 1400 603 1 i Mellerud 2 Län sstyr. 5 5 4 Mellerud Mellerud 26 100 1400 541 1 i » Vänersborg 31 200 1800 671 — 2 Vänersborg 3 » Vänersborg Trollhättan Trollhättan 42 700 2 000 786 — 2 » Alingsås Alingsås 36 700 2 400 1032 1 2 Alingsås 3 Alingsås 3 3 3 » »

Ale-Vättle Göteborg 32 000 1700 663 1 2 K

9 8

Borås f:i Borås 32 100 2 400 755 1 2 Borås 1 7 Borås 9 u Ulricehamn Ulricehamn 26 000 1900 726 — 2 » 1 » n » 2 3 g l.

Kinna Kinna 31 900 2 000 778 1 2 Svenljunga Svenljunga 22 900 1600 585 — 2 * 2 »

4 * 1 » M

Borås stad — 65 700 5 300 1757 —

a j.t

23 900 8 897 6 22 15 18 17 17 15

s

p Skaraborgs län ro

2 Lidköping 3 Skara 4 4 3 p Lidköping Lidköping 31100 1600 750 1 o

»

si

Vara Vara 28 300 1600 694 1 2 »

tio

Skara Skara 31100 1950 746 1 2 Skövde 4 Mariestad 29 400 1850 571 1 2 Mariestad 3 Länsstyr. 3 3 2

Mariestad n

Falköping 35 000 2 200 864 1 2 Falköping 3 Skövde 5 4 4 Falköping

Tidaholm 26 000 1500 639 1 2 » It n Tidaholm Skövde r

Skövde Skövde 45 300 2 900 914 1 3

1600 527 1 2 Mariestad Länsstyr. 1 Töreboda Töreboda 25 400 0

11 9 0

15 200 5 705 8 17 9 13 12

å r

Värmlands län 1 96

Filipstad 31000 1150 483 1 1 Karlstad 1 6 Länsstyr. 8 7 7

Östersy sslet 1

Karlstads f:i Karlstad 30 000 1250 497 1 1 * 1 Hagfors 30 400 1300 480 1 1 » 2 2 » Älvdal Karlstad 30 200 1100 554 1 1 » 2 » Mellansysslet Säffle 25 300 1200 482 1 1 Säffle 2 » Södersysslet Årjäng 17 600 1000 361 — 1 » Arvika 3 3 3 NordmarkJ Jösse Arvika 34 900 1900 828 1 2 Arvika 3 »

1400 683 1 1 » » Fryksdal Sunne 29 000

41100 3 700 1184 — 3 Karlstad 1 Länsstyr. Karlstads stad

—

— 1500 549 1 2 * 1 tf Kristinehamns stad 21 100

15 500 6101 8 14 10 13 ii 10 10

1 2 3 I 4 5 1 6 7 co 1 8 1 » 1 io 1 u 1 12 1 13 1 H bo

Oi

Örebro län

Örebro f:i Örebro 29 900 1350 451 _ 1 Örebro 7 9 9

10 Hallsberg Hallsberg 29 400 1300 554 1 1 Kumla Kumla 26 100 1550 511 1 2 Karlskoga Karlskoga 44 400 2 050 769 1 2 Karlskoga » 2 Nora Nora 21 700 800 352 1 1 Nora 2 Linde Lindesberg 35 400 1850 788 2 2

Örebro stad — 74 200 5 000 1933 1 4 Örebro tf K u

13 900 5 358 7 13 9 11 10 9 9 n Västmanlands län g l.

Köping

Köping 44 900 2 550 927 2 2 Västerås 1 6 Länsstyr. 8 7 7 M

Fagersta Fagersta 37 900 1300 601

1 1 » 2 2 a j:

Västerås f:i Västerås 39 200 1450 568 1 2 » 1

ts

Sala Sala 32 000 1700 674 1 2 » 2 Västerås stad — 74 800 3 700 1252 4 3

» 1 » p

10 700 4 022 9 10 7 8 8 7 7 ro Kopparbergs län p o si

Avesta Avesta 28 900 1000 478 1 1 Avesta

2 Länsstyr. 6 5 5

tio

Hedemora Hedemora 29 200 1100 489 1 1 » Falu f:i Falun 28 700

1200 513 1 1 Falun 3 » n

Borlänge Borlänge 39 300 1600 747 1 2 Borlänge 3

Västerbergslag Ludvika n

46 800 1800 767 1 2 r

Gävleborgs län

6 Storvik Storvik 32 700 1300 512 1 1 Gävle Länsstyr. 1

6 6 5 5

Sandviken Sandviken 26 700 1200 398 _ 1

Gävle f:i Gävle 27 200 1400 416 1 1 » Söderhamn Söderhamn 35 700 2100 632 1 2 Bollnäs 3

3 Bollnäs 3 3 Hudiksvalls s:a Hudiksvall 27 000 1500 462 1 2 Hudiksvall 4 Hudiksvall 4 4 3 Bollnäs Bollnäs 35 900 2100 692 1 2 Bollnäs Bollnäs Ljusdal Ljusdal 27 500 1600 573 1 2 Hudiksvall Hudiksvall Hudiksvalls n:a Hudiksvall 28 200 2 000 595 1 2 » Gävle stad — 53 200 3 800 1108 3 3 Gävle Länsstyr.

17 000 5 388 10 16 11 13 13 12 11

1 n 1 12 | 13 14 1 I 2 I 3 1 4 1 5 1 6 1 7 1 8 » 10

V ästernorrlands län Ljunga Ånge 23 700 800 414 1 1 Sundsvall 1 2 Sundsvall 4 4 4 Sundsvalls f:i Sundsvall 39 600 1600 622 1 2 » 2 3 »

Indals » 27 300 900 412 1 1 » 1 Härnösand 34 800 1800 788 — 2 Härnösand 2 Länsstyr. 4 4 3

Härnösands f:i

Kramfors Kramfors 27 600 1200 521 1 1 » »

Sollefteå Sollefteå 23 800 1250 468 1 1 Sollefteå 2 K

21500 900 398 1 1 » » u Nordanskog Örnsköldsvik 26 200 1200 498 1 1 Örnsköldsvik 2 Örnsköldsvik 2 2 2 n

2 » » g l.

Örnsköldsvik 35 600 1750 865 1

Sundsvalls stad 28 900 2 500 711 1 2 Sundsvall 2 Sundsvall

M

— 14 9 11 10 10 9

Jämtlands län 13900 5 697 9 a Jämtlands östra Östersund 29 400 1900 499 1 2 Östersund 1 3 Länsstyr. 6 6 6 j.t s

* norra » 28 800 1500 501 1 2 » 1 »

4 » p ro

» västra » 30 900 1700 614 1 2 * 2 » 1 2 » 2 »

* södra 28 100 1500 565 p

»

Östersunds stad — 24100 2100 657 2 2 > 2 o

10 6 7 6 6 6 si tio

8 700 2 836 6

Västerbottens län

Umeå södra Umeå 32 200 1450 561 1 2 Umeå 4 Länsstyr. 4 4 3 n * norra » 33 100 1700 674 1 2 » n Burträsk Burträsk 27 300 1200 524 1 1 Skellefteå 3 Skellefteå 3 3 3 r

Skellefteå 39 200 2 000 749 1 2 » » 1

Skellefteå

» 0 Norsjö » 29 700 1100 547 1 1 » 0

Lycksele 33 000 1850 572 1 2 Lycksele 3 Lycksele 3 2 2

Lycksele å Åsele Vilhelmina 24 400 1200 360 1 1 » » r

Umeå stad — 21000 1600 584 1 2 Umeå Länsstyr. 1 96

12 100 4 471 8 13 8 10 10 9 8

Norrbottens lån 1

Piteå 29 900 1300 598 1 1 Luleå 5 Länsstyr. 7 7 6

Piteå

Arvidsjaur Arvidsjaur 25 500 1 400 479 1 1 » »

Boden Boden 38 600 2100 619 2 2 »

Gällivare 39 500 1300 493 1 1 Gällivare 2 Gällivare 2 2 2

Gällivare

Kalix Kalix 36 600 2100 613 2 2 Haparanda 3 Länsstyr. Haparanda 23 600 1000 385 1 1 » »

Haparanda

32g kungi. Maj:is proposition nr 1Ö0 år I96i

Bilaga 8

Antal taxeringsassistenter i länen vid olika organisationsformer

än Antal Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV

fr. o. m. Oföränd­ Tax.ass. Tax.ass. Tax.ass. sammanförda för vissa den 1.1. rad orga­ inplace­ samman­ fögderier eller anknutna

1961 in­ nisation rade i förda för till länsstyrelsen rättade länssty­ i princip tax.ass. relsen två fög­

tjänster derier a b c

(Ber. (Ber. (Ber. (Ber. (Ber. (Ber. kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet ca 1 350 ca 1 600 ca 1 400 ca 1 400 ca 1 500 ca 1 600 dekl. / dekl./ dekl./ dekl./ dekl./ dekl./ tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.)

7

E 9 17 11 13 13

12 12

F 9 18 12 15 15 13

12

K. 8 9 6 7 7 6

L 8 17 10 13 12 11 11 M. 20 32 23 28 26 25

23 N . 8 13 8 10 10

9 9

O 10 41 30 35 35 32

31 P 6 22 15 18 17 17 15

9

U . 9 10 7 8 8 7

7

w. 8 14 8 11 10 9

8 X. 10 16 11 13 13 12 11

9 8 Summa ör länen 200 365 243 297 285 265 249

15 — — — — 55 —

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961 329

Bilaga 9

Taxeringsassistenter och jbi träden med fördelning pa lönegrader enligt utredningensjförslag alt. IV b

Tax.ass. Biträden Län, tax.ass. placering

1

Stockholms

10 12 3 7 10 2

2 2 2 2

1 2 2 2 1

13 16 3 11 14 3

U ppsala

1 5 6 2 3 5

5 6 2 3 5 1

Södermanlands

3 4 1 3 4 1

1 3 4 1 3 4

2 6 8 2 6 8

Östergötlands

1

2 10 12 2 8 10

Jönköpings

4 5 1 3 4 1

3 4 1 3 4 1

1 3 4 1 3 4

10 13 3 9 12 3

Kronobergs

4 5 1 3 4 1

2 2 2 2

6 7 1 5 6 1

Kalmar

3 4 1 3 4 1

2

Gotlands

1 2 2 2

1

1 2 2 2

1

22 Bihang till riksdagens protokoll 1961.1 samt. Nr 100

332 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 10

Personal å länsstyrelsernas revisionsdetaljer enligt utredningens förslag

Län Grupp Civilekonompersonal

Revi- Länsre- Bitr. l:e tax. l:e tax. Tax. rev. Summa sions- visor länsre- rev. rev. Regi. inten- Ao 26 visor Ao 23 Ao 21 befordr. dent Ao 24

nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

M 1 _ 1 i i _ _ 5 6 5 6 3 2 14 16

O — 1 i i — — 5 7 4 7 3 2 13 18 B 2 A — 1 i i — — 2 2 4 4 2 1 9 9 E 2 B — 1 i i — — 2 2 3 3 2 1 8 8 P — 1 i i — — 2 2 4 4 2 1 9 9 F 3 A — 1 i i — — 1 1 3 3 1 1

6 7 L — 1 i i — — 1 1 3 3 2 1 7 7 X — 1 i i — — 1 1 3 3 1 1 6 7 Y — 1 i i — — 2 1 3 3 2 1 8 7

H 3 B — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7

S — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 T — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 W — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 AC 3 C — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 BD — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 D 4 — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 N — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 R — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 U — — i i — i 1 1 3 3 1 1 6 7 C 5 — — i i — — 1 1 3 3 1 1 6 6 G — — i i — — 1 1 3 3 1 1 6 6 K — — i i — — 1 1 3 3 1 1 6 6 Z — — i i — — 1 1 3 3 1 1 6 6 I 6 — — i i — — — — 1 1 — — 2 2 Summa — 9 24 24 — JO 35 _37 75 JO 32 25 166 184 Ökning (+) eller minskning (—) + 9 ± 0 + 10 + 2 + 4 7 + 18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 333

Landskanslistpersonal Biträdespersonal

Tax.- l:e Lands- Lands- Summa Kansli­ Konto­ Kansli­ Kontors- Sunima kon- lands- kanslist kanslist skrivare rist biträde biträde trollör kanslist Ao 15 Regi. Ao 10 Ao 9 Ao 7 Regi. Ao 21 Ao 19 befordr. befordr.

nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs.

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

3 3 i 4 4 4 5 14 1 i 2 1 3 4 3 6 9

— 3 — 3 i 6 2 4 3 16 — 1 2 2 — 4 4 3 6 10 — 2 — 2 — 2 2 2 2 8 — 1 1 1 — 2 2 1 3 5

_ 2 _ 2 ____ 2 2 2 2 8 — — 1 1 — 2 1 2 2 5

— 2 — 2 i 2 2 3 3 9 — — 1 1 — 3 1 2 2 6

_ 2 - 1 __ 3 2 2 2 8 — — 1 1 — 2 1 2 2 5

__ 2 ____ 1 i 2 2 1 3 6 — — 1 1 ----- - 2 3 1 4 4 . 2 _ 1 i 2 2 1 3 6 — — 1 1 — 2 — 1 1 4 ----- - 2 — 1 2 2 1 2 6 — — 1 1 — 2 1 1 2 4

1 _ 1 i 2 1 1 1 5 ____ ----- - 1 1 — 1 1 1 2 3

1 __ 1 _, 2 2 1 2 5 — — 1 1 — 1 1 1 2 3 1 _ 1 __ 2 ____ 1 ----- - 5 — — 1 1 — 1 1 1 2 3 — 1 — 1 — 2 1 1 1 5 — — 1 1 — 1 2 1 3 3

1 _ 1 i 1 ___ . 1 1 4 — — 1 1 — 1 1 1 2 3

— 1 — 1 i 1 — 1 1 4 — — 1 1 — 1 — 1 1 3 . - 1 i 2 1 1 4 ____ ____ 1 1 — 1 1 1 2 3 __ _ 1 i 1 ____ 1 1 3 — — 1 1 — 1 1 1 2 3 - _ 1 1 ____ 1 — 3 — ----- . 1 1 — 1 1 1 2 3 — — — 1 i 2 — 1 1 4 — — 1 1 — 1 — 1 1 3

_ __m __ _ i 1 ____ — 1 1 — — 1 1 — — — 1 1 2

_ __ __ __ i 1 ___ ----- . 1 1 — — 1 1 — ----- - 1 1 2 2 _ _ i 1 — — 1 1 — ----- . 1 1 — ------ — 1 1 2 — — — — i 1 — — 1 1 — — 1 1 — — 1 1 2 2 — ----- - — — i 1 — — 1 1 — — — — 1 1 — — 1 1 — 26 — 26 15 46 24 30 39 128 — 3 24 25 2 33 28 30 54 91

+ 26 + 26 + 31 + 6 + 89 + 3 + 1 + 31 + 2 + 37