Förbättrad taxeringskontroll : förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1960:36

Finansdepartementet

FÖRBÄTTRAD TAXERINGSKONTROLL FÖRSLAG AV TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGEN

Stockholm

>

into A

Statens offentliga utredningar 1960 Kronologisk förteckning

1. F o l k t a n d v å r d e n . I d u n . 189 s. I . 2. H ö g r e u t b i l d n i n g , f o r s k n i n g o c h försök p å l a n t b r u k e t s o m r å d e . A l m q v i s t & Wiksell, Uppsala. X I I + 508 s. J o . 3. G r u s e x p l o a t e r i n g e n i S v e r i g e . I d u n . 85 s. J o . 4. F a s t i g h e t s b e s k a t t n i n g e n . M a r c u s . 179 s. F i . 5. F ö r s l a g till n a m n l a g . I d u n . 362 s. J u . 6. S t u d i e K o s t n a d e r v i d b e s k a t t n i n g e n . I d u n . 211 s. Fi. 7. K e d o g ö r a r a n s v a r e t o c h a n m ä r k n i n g s p r o c e s s e n . K i h l s t r ö m . 146 s. F i . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1960. M a r c u s . V + 121 s. F i . 9. De e k o n o m i s k a v i l l k o r e n för e n h u v u d m a n n a s k a p s r e f o r m i n o m m e n t a l s j u k v å r d e n . I d u n . 173 s. I . 10. S t a t s t j ä n s t e m ä n s f ö r h a n d l i n g s r ä t t . I d u n . 105 s. C. i l . Ö v e r s y n a v l a g e n om f ö r s ä k r i n g s r ö r e l s e . I d u n . 509 s. H. 12. K r i g s m a k t e n s h ö g s t a l e d n i n g . B e c k m a n . 235 s. F ö . 13. I n d i v i d u e l l a d i f f e r e n s e r o c h s k o l d i f f e r e n t i e r i n g . Victor P e t t e r s o n . 127 s. E. 14. C P - v å r d e n . I d u n . 175 s. I . 15. K u r s p l a n e u n d e r s ö k n i n g a r i m a t e m a t i k och m o d e r s m å l e t . I d u n . 536 s. E. 16. B a n k l i k v i d i t e t o c h k r e d i t p r i o r i t e r i n g . I d u n . 245 s. F i . 17. F o r s k n i n g o c h h ö g r e u t b i l d n i n g p å s k o g s b r u k e t s o m r å d e . I d u n . 207 s. J o . 18. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1960. M a r c u s . V + 98 s. F i . 19. R ä t t s s ä k e r h e t e n v i d a d m i n i s t r a t i v a f r i h e t s b e r ö v a n d e n . I d u n . 138 s. J u . 20. A U m ä n n a y r k e s i n s p e k t i o n e n . I d u n . 135 s. S. 21. M e d i c i n s k a ä k t e n s k a p s h i n d e r . I d u n . 140 s. J u . 22. B o h u s l ä n . I d u n . 326 s. S. 13. B e s p a r i n g a r i n o m f ö r s v a r e t . I d u n . 245 s. F ö . 24. L a g o e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m . m . I. L a g t e x t . N o r s t e d t & S ö n e r . 259 s. J u . 25. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m . m . II. Motiv till b a l k e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 815 s. J u . 26. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m . m . III. Motiv till l a g e n o m i n f ö r a n d e av n y a j o r d a b a l k e n m . m . N o r s t e d t & S ö n e r . 267 + 31 + 313 s. J u . 27. Offentlig p r o v n i n g s v e r k s a m h e t . B e h o v och r e s u r s e r . I d u n . 157 s. H. 28. F ö r v e r k a n d e p å g r u n d a v b r o t t . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 188 s. J u . 29. F r å g a n om å t g ä r d e r för a t t f ö r b ä t t r a k o n s u m t i o n s m j ö l k e n s b e s k a f f e n h e t . I d u n . 236 s. I. 30. O b j e k t i v i t e t e n v i d f o r s k n i n g o c h f ö r s ö k p å v ä x t n ä r i n g s o m r å d e t . K i h l s t r ö m . 324 s. J o . 31. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e i n r ä t t a n d e av e n fond av m a l m v i n s t m e d e l till f r ä m j a n d e av n a t u r v e t e n skapligt och tekniskt forsknings- och utveckl i n g s a r b e t e . M a r c u s . 106 s. F i . 32. S t a t l i g a f ö r e t a g s f o r m e r V. I d u n . 214 s. F i . 33. F ö r s k o l l ä r a r u t b i l d n i n g e n s organisation. Idun. 101 s. S. 34. R e v i d e r a d b r a n d l a g s t i f t n i n g . I d u n . 358 s. I. 35. S o c i a l f ö r s ä k r i n g e n s o r g a n i s a t i o n . I d u n . 313 s. S. 36. F ö r b ä t t r a d t a x e r i n g s k o n t r o l l . I d u n . 378 s. F i .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. - e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t ! Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFE;NTLIGA U T R E D N I N G A R 1960:36 Finansdepartementet

••

••

FÖRBÄTTRAD TAXERINGSKONTROLL FÖRSLAG AV TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGEN

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM I 9 6 0

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

9 Motiv Kap. I.

Utredningsuppdraget

Kap. II.

Taxeringsmyndigheternas Inledning

\< organisation

Taxeringsorganisationen i första instans Taxeringsdistrikt och taxeringsnämnder Taxeringsassistenter Taxeringskonsulenter Taxeringsnämnds sammansättning Arbetsuppgifterna för ordförande, kronoombud, taxeringsassistent och taxeringskonsulent De lokala skattemyndigheternas medverkan i taxeringsarbetet . Kommunernas medverkan i taxeringsarbetet Tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans . . Vissa statistiska uppgifter angående taxeringsorganisationen i första instans och taxeringsassistenternas arbetsuppgifter . . Länsstyrelserna Landskontorens organisation i stort De^ närmare grunderna för organisationen i personellt avseende . 1956 års taxeringsreforms inverkan på landskontorens organisation

13 jo 14 14 15 Ig 18 Ig 20 20 21 21 24 24 26 28

Den allmänna varuskattens inverkan på landskontorens organisation

Kap. III.

29 32

Efter år 1957 genomförda lönegradsändringar Tjänsternas fördelning på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier; personalläget Arbetsuppgifterna å taxeringssektion och prövningsnämndens kansli Viss statistik angående prövningsnämndskansliernas och taxeringssektionernas arbetsuppgifter Överståthållarämbetet Mellankommunala prövningsnämnden Riksskattenämnden

54 55

Taxeringsmyndigheternas Inledning

59 cq

befogenheter

Skyldigheten a t t föra anteckningar m.m Skönstaxering

32 or 44 48

59 g4

Skyldigheten a t t efter anmaning lämna upplysningar till ledning för egen taxering Kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering A. Uppgifter som enligt T F skall lämnas utan anmaning . . . 1. Enligt 37 § T F 2. Enligt 38 § T F 3. Enligt 42 § 1 mom. T F 4. Enligt 43 § 1 mom. T F B. Uppgifter som enligt T F skall lämnas först efter anmaning . 1. Enligt 39 § 1 mom. T F 2. Enligt 39 § 2 mom. T F 3. Enligt 39 § 3 mom. T F 4. Enligt 41 § T F 5. Enligt 42 § 2 mom. T F C. Uppgifter som enligt T F skall lämnas först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t 1. Enligt 40 § T F 2. Enligt 43 § 1 mom. T F 3. Enligt 43 § 3 mom. T F 4. Enligt 44 § T F D. Vissa allmänna inskränkningar i och vissa gemensamma bestämmelser angående skyldigheten enligt T F att lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering . . . . E. Uppgiftsskyldighet enligt förordningen om allmän varuskatt Taxeringsrevision Befogenheten att ålägga vite K a p . IV.

Iakttagelser m.m. angående den nuvarande taxeringsorganisationen och taxeringsmyndigheternas befogenheter Länsstyrelsernas yttranden till 1959 års riksdags revisorer . . . 1959 års riksdags revisorer Yttranden över 1959 års riksdags revisorers berättelse Riksskattenämndens enkät 1959 Förslag av skattelagssakkunniga beträffande användning av taxeringsassistenterna för särskilt ändamål Taxeringsintendenternas erfarenheter i fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter Befogenheterna vid taxeringsrevision Befogenheterna a t t erhålla kontrolluppgifter m.m Synpunkter i övrigt Samarbetet mellan taxeringsmyndigheterna samt polis- och åklagarmyndigheterna vid utredning angående brott mot skattestrafflagen Vid 1959 och 1960 års riksdagar väckta förslag angående taxeringsorganisationen m.m 1959 års riksdag 1960 års riksdag

^ 68 °° '" '" 71 1X iå 1A

'*

™ '* '*

75 77 82

83 90

j* 98 102

115 jjjj

5 Av riksskattenämnden väckt fråga angående viss översyn av föreskrifterna i 37 § 1 mom. T F Kap. V.

Taxeringskontrollen i vissa främmande länder Norge Bokföringsskyldighet Kontrolluppgifter Taxeringsrevision Danmark Bokföringsskyldighet Kontrolluppgifter Taxeringsrevision

Kap. VI.

Allmänna synpunkter kontroll

i fråga om behovet av en effektiverad

120 130 130 130 131 133 134 134 136 136

taxerings-

Kap. V I I . Utredningens förslag A. Taxeringsorganisationen 1. Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen Allmänna synpunkter Rörelsedistrikts omfattning Rörelsenämnds sammansättning Taxeringsassistentorganisationens närmare utformning. . Taxeringsassistenternas biträdespersonal Taxeringsassistenternas anknytning till häradsskrivarorganisationen Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter Lönefrågor m.m. inom taxeringsassistentorganisationen . 2. Länsstyrelsernas revisionsdetaljer Allmänna synpunkter Den kvalificerade revisionspersonalens arbetsuppgifter; kompetensfordringar m.m Behovet av kvalificerad personal vid revisionsdetaljerna . Behovet av biträdespersonal för taxeringsrevisionsverksamhet Lönefrågor m.m. inom revisionsdetaljerna 3. Taxeringssektionerna i övrigt å länsstyrelserna 4. Prövningsnämndernas kanslier 5. Mellankommunala prövningsnämnden 6. Riksskattenämnden 7. De kommunala taxeringsrevisorerna B. Utbildningen av revisionspersonal, taxeringsassistenter och landskanslister m.m Allmänna synpunkter Vidareutbildning av personal Utbildningen av nytillkommande personal C. Andra åtgärder i effektivitetsfrämjande syfte inom länsstyrelsernas taxeringssektioner Kontorsmaskiner Möjlighet för taxeringsrevisionspersonal att vid tjänsteresor använda egen bil

137 146 146 146 146 148 151 154 167 167 169 174 177 177 181 186 191 192 198 204 206 209 211 212 212 215 219 228 228 229

6 Anvisningar till ledning för revisionspersonalen Revisionsrapporten och dennas disposition D. Taxeringsmyndigheternas befogenheter Skyldigheten att föra anteckningar m.m Skönstaxering Skyldigheten a t t efter anmaning lämna upplysningar till ledning för egen taxering Kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering Uppgifter som skall lämnas utan anmaning Uppgifter som skall lämnas först efter särskild anmaning Uppgifter som skall lämnas först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj: t Allmänt i fråga om skyldigheten a t t avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering R ä t t e n a t t utfärda anmaning Taxeringsrevision E. Straffbestämmelserna i T F m.m F. Portofrihet för vissa av taxeringsmyndighet infordrade handlingar G. Kostnadsberäkningar och genomförandet av utredningens olika förslag Kap. V I I I . Sammanfattning

av utredningens förslag

231 231 233 234 241 245 248 248 253 261 262 263 264 272 275 276 284

Författningsförslag Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) Förslag till förordning om ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

289 307

Bilagor Bilaga 1 Taxeringsmaterialets beräknade omfattning 1959 Bilaga 2 Antalet taxeringsdistrikt vid 1960 års taxering Bilaga 3 Antalet taxeringsassistenttjänster den 1/6 1960 Bilaga 4 Taxeringsassistenterna 1958 Bilaga 5 Taxeringsassistenterna 1959 Bilaga 6 Taxeringssektionernas i länen personal den 1/1 1960 Bilaga 7 Kvalificerade tjänster på taxeringssektionerna i länen den 1/1 1960 Bilaga 8 Landskanslist- och biträdestjänsters fördelning på taxeringssektionerna i länen den 1/1 1960 Bilaga 9 Prövningsnämndskansliernas i länen personal den 1/1 1960 Bilaga 10 Landskanslisttjänsternas fördelning å landskontoren den 1/1 1960 Bilaga 11 Befattningshavare med taxeringsintendentsgöromål 1959 Bilaga 12 Antalet under kalenderåren 1958 och 1959 till prövningsnämnderna inkomna mål och ärenden m.m Bilaga 13 Antalet under kalenderåren 1958 och 1959 avgjorda mål och ärenden av prövningsnämnderna. Antalet muntliga förhandlingar under dessa år Bilaga 14 Antalet till prövningsnämnderna inkomna mål och ärenden under åren 1953, 1954, 1958 och 1959

313 314 315 316 318 322 323 324 326 327 328 330 332 334

7 Bilaga 15 Antal av prövningsnämnderna avgjorda mål och ärenden under åren 1953, 1954, 1958 och 1959 Bilaga 16 Av prövningsnämnderna avgjorda mål under tiden 1/7 1958—30/6 1959 . . . Bilaga 17 Av prövningsnämnderna avgjorda mål under tiden 1/7 1959—30/6 1960 . . . Bilaga 18 Antal till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga den 1/4 1960 Bilaga 19 Antal under åren 1958 och 1959 utförda taxeringsrevisioner Bilaga 20 Resultatet av under åren 1958 och 1959 verkställda taxeringsrevisioner . . . . Bilaga 21 Eftertaxeringsmål i prövningsnämnderna åren 1958 och 1959 Bilaga 22 Antal anmälningar för brott mot skattestrafflagen år 1958 Bilaga 23 Antal anmälningar för brott mot skattestrafflagen år 1959 Bilaga 24 Personal den 1/1 1960 å taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetets skatteavdelning Bilaga 25 Taxeringsassistentorganisationen i länen vid olika organisationsformer . . . . Bilaga 26 Antal taxeringsassistenter i länen vid olika organisationsformer Bilaga 27 Taxeringsassistenter och biträden med fördelning på lönegrader enligt utredningens förslag alt. IV: b Bilaga 28 Grunderna för utredningens beräkningar i fråga om behovet av personal för taxeringsrevisioner Bilaga 29 Personal å länsstyrelsernas revisionsdetalj er enligt utredningens förslag . . . . Bilaga 30 Exempel på vid taxeringsrevisioner konstaterad underdeklaration

I betänkandet

använda

förkortningar

T F = taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623); TK = taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513); VF = förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

336 338 340 342 344 346 348 349 350 351 352 359 360 363 364 366

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december 1959 har chefen för finansdepartementet den 15 i samma månad tillkallat undertecknad, numera landskamreraren i Skaraborgs län R. L. A. Lindqvist, såsom utredningsman med uppdrag att verkställa utredning rörande möjligheterna att ytterligare effektivisera arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelningar. Den 15 december 1959 har departementschefen tillika tillkallat byråchefen hos riksskattenämnden C.-G. Petersson att vara expert samt uppdragit åt numera biträdande taxeringsintendenten i Göteborgs och Bohus län L. E. A. Borg att vara sekreterare åt utredningsmannen. Sedan departementschefen den 31 december 1959 på därom gjord framställning entledigat Borg från nämnda uppdrag, har departementschefen samma dag förordnat förste taxeringsrevisorn vid överståthållarämbetet S. N. P. Wikert att vara sekreterare åt utredningsmannen. Den 19 januari 1960 har departementschefen vidare tillkallat extra ordinarie byrådirektören hos statens organisationsnämnd E. A. Norberg att såsom expert biträda utredningsmannen. Utredningen har antagit benämningen taxeringskontrollutredningen. Till utredningen har, för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande, överlämnats av riksskattenämnden i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 18 december 1959 väckt fråga angående viss översyn av föreskrifterna i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen. Med stöd av departementschefens medgivande den 19 januari 1960 har utredningen avlagt studiebesök vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, hos kronokamrerarna, de kommunala taxeringsrevisorerna och taxeringsassistenterna i städerna Malmö och Hälsingborg samt hos häradsskrivaren och taxeringsassistenten i Lidingö-Täby fögderi. Under utredningsarbetets gång har överläggningar hållits med ledaren för den arbetsgrupp inom statens organisationsnämnd, som haft uppdrag

10 att verkställa organisationsundersökningar på länsstyrelserna, med representanter för överståthållarämbetet, uppbördsorganisationskommittén, länsstyrelsernas utbildningsnämnd och Föreningen Sveriges landskanslister ävensom — beträffande vissa utbildningsfrågor — med taxeringsintendenterna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Med ledaren för nämnda arbetsgrupp inom statens organisationsnämnd och med överståthållarämbetet har därvid samråd skett i fråga om gränsdragningen mellan organisationsnämnden och ämbetet meddelade utredningsuppdrag samt utredningens uppdrag. Sedan utredningen slutfört sitt uppdrag, får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till förbättrad taxeringskontroll. Stockholm den 20 oktober 1960. Rolf

Lindqvist I Sten

Wikert

Undertecknade, vilka tillkallats att såsom experter biträda utredningsmannen, ansluter sig till de i betänkandet framlagda förslagen och anförda synpunkterna. C.-G.

Petersson

Erik

Norberg

KAPITEL I Utredningsupp draget

I a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 11 d e c e m b e r 1959 i fråga o m u t r e d n i n g r ö r a n d e m ö j l i g h e t e r n a a t t y t t e r l i g a r e effektivisera a r b e t e t p å l ä n s s t y r e l s e r n a s r e v i s i o n s a v d e l n i n g a r y t t r a d e chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t S t r ä n g , b l a n d a n n a t följande. År 1956 beslöts en reform av taxeringsväsendet i syfte att vinna en förbättring av deklarationskontrollen, en effektivisering av taxeringsarbetet samt ett ökat rättsskydd för de skattskyldiga. När den nya taxeringsorganisationen är helt utbyggd, skall heltidsanställda taxeringsassistenter biträda de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer. Av de inemot 300 taxeringsassistenttjänsterna h a r den 1 januari 1960 inrättats drygt hälften. Den fortsatta utbyggnaden kommer att ske i all den takt som resurserna medgiver. Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak användas för taxeringsrevisioner. Denna betydelsefulla form av taxeringskontroll får härigenom en väsentlig förstärkning. Den nya taxeringsorganisationen innebär därjämte en utbyggnad med tjugufem taxeringsrevisorer på länsstyrelsernas revisionsavdelningar jämte viss personal i landskanslist- och biträdesställning. Inom riksskattenämnden har inrättats en särskild kontrollbyrå bestående av en byråchef och fyra byrådirektörer jämte kvinnliga biträden. Samtliga nu angivna åtgärder — tillskapandet av assistentorganisationen, utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättandet av riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att öka kontrollmöjligheterna beträffande skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer. Fortfarande framstår dock denna kontroll som mindre effektiv än den som gäller för löntagarna Detta beror på att den enda form av taxeringskontroll, varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på ett någorlunda tillfredsställande sätt, är genom en fullt utbyggd taxeringsrevision. Även om den nya taxeringsorganisationen medfört en icke oväsentlig ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner, kan dock konstateras, att den personal, som står till buds för denna form av kontroll, alltjämt är för fåtalig. En förbättring härutinnan kommer att inträda allteftersom den nya taxeringsorganisationen blir utbyggd och intrimmad. Såsom jag redan nämnt kompletteras assistentorganisationen successivt. En utbyggnad i snabbare takt än som skett är inte möjlig med hänsyn till de krav som måste uppställas i fråga om utbildning och övriga kvalifikationer. Taxeringsassistenterna har inte alla ännu hunnit få den särskilda praktiska utbildning och erfarenhet, som kräves för att de skall kunna utföra självständiga taxeringsrevisioner i större utsträckning. I samband med införandet av varuskatten tillföres länsstyrelsernas taxeringsavdelningar ytterligare granskningspersonal. Indirekt kommer denna förstärkning även kontrollen över direkta skatter tillgodo, då det är avsett att taxeringsrevision sam-

12 tidigt skall göras för allmän varuskatt och inkomstskatt. Även med beaktande av dessa förbättringar kvarstår dock att taxeringsrevisionerna ännu ej kan genomföras i hela den utsträckning som ur allmän medborgerlig synpunkt kan anses önskvärd. Av det sagda framgår, att man för överskådlig tid får räkna med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blir knapp. Det är under sådana förhållanden angeläget, att denna personal utnyttjas på mest effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. Detta tarvar närmare undersökningar och överväganden. Det bör därför utredas, vilka åtgärder som kan vidtagas för att ytterligare effektivisera arbetet på revisionsavdelningarna. Därvid bör undersökas hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämpligaste sätt skall kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfarenhet, som kräves för ett effektivt revisionsarbete. Det bör också övervägas om det för en tillfredsställande rekrytering av taxeringsassistenter kan vara lämpligt att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer personal, som kan komma i fråga för assistentbefattningar, och vilka före sin utnämning kan prövas och utbildas i revisionsarbete. Då det, såsom redan antytts, föreligger stora svårigheter att erhålla kvalificerad personal för revisionsavdelningarna, är det angeläget utreda, vilka åtgärder som kan vidtagas för att helt befria taxeringsrevisorerna och även taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter, som inte har samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära, att man förstärker den personal som är avdelad för andra uppgifter inom taxeringsarbetet. Det är vidare angeläget tillse att den kvalificerade personalen på revisionsavdelningarna befrias från sådant arbete i samband med revisioner, som kan utföras av mindre kvalificerad personal. Jag syftar här på sådana arbetsuppgifter som avprickning, kontrollsummering, dateringskontroll, kassaunderskottsundersökningar, varuuttagskontroll m. m. Det bör därför undersökas om revisionspersonalen bör erhålla biträdeshjälp i ökad omfattning och vidare om den tekniska utrustningen bör kompletteras. I linje med vad nu anförts bör ligga att undersöka, om man inte i högre grad än för närvarande kan för kvalificerade revisionsuppgifter anlita personal ur landskanslistkarriären. Därvid bör prövas lämpligheten av att inom revisionsavdelningarna inrätta särskilda befattningar för sådan personal. Man bör vidare uppmärksamma intresset av att underlätta rekryteringen av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfarenhet från affärslivet. Ävenledes bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheterna h a r att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och erbålla upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Det bör sålunda, under vederbörligt hänsynstagande till rättssäkerhetens krav, prövas om taxeringsmyndigheterna i något eller några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter. De här avsedda åtgärderna tar sikte på en allmän förbättring av den kvalificerade taxeringskontrollen. Av skäl som här framhållits är detta en fråga på något längre sikt, varför vissa åtgärder bör vidtagas för uppnåendet av mera omedelbara resultat. Det skulle därför vara av värde, om man på några länsstyrelser kunde igångsätta en försöksverksamhet, ägnad att belysa vad som står att vinna genom en sådan fortsatt utbyggnad och h u r denna lämpligen bör inriktas. Utredningen bör framlägga förslag till en dylik försöksverksamhet.

KAPITEL I I Taxeringsmyndigheternas organisation

Inledning Den av 1956 års riksdag 1 antagna nya taxeringsförordningen (SFS 1956 nr 623) innebar slutresultatet av ett lagstiftningsarbete i två etapper. Den första etappen av arbetet, som genomfördes vid 1955 års riksdag 2 , byggde på ett av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 avlämnat betänkande med förslag till effektivare taxering (SOU 1954:24) och avsåg olika åtgärder i syfte att dels främja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten och dels skapa vidgade möjligheter till taxeringskontroll. De sakkunniga hade även framlagt förslag till en ändrad taxeringsorganisation men denna fråga ansågs kräva ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, vilka tillkallades i mars 1955. Den andra etappen i reformeringen av taxeringsförfarandet genomfördes i och med att 1956 års riksdag antog den nya TF. Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen i ämnet (150/1956) byggde i organisatoriskt hänseende på ett av nyssnämnda särskilda sakkunniga — 1955 års taxeringssakkunniga — framlagt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation (SOU 1955: 51). Utöver de organisatoriska förändringarna innebar den nya T F i huvudsak inte några egentliga nyheter i förhållande till vad som tidigare gällde men en genomgripande teknisk revision hade skett av författningstexten. Den nya T F kompletterades sedermera av särskilda tillämpningsföreskrifter. De viktigaste av dessa är intagna i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (SFS 1957 nr 513). Den år 1956 genomförda nya taxeringsorganisationen kom att i sina huvuddrag ganska nära ansluta till den organisation, som sedan lång tid tillbaka gällde i Stockholm. Särskilt i fråga om organisationen i första instans kom dock taxeringsväsendet i Stockholm att i åtskilliga hänseenden skilja sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt. I prop. 150/1956 uttalade emellertid departementschefen, att det syntes angeläget att i Stockholm ernå en ordning, som helt kom att sammanfalla med den för landet i övrigt gällande. Härför ansågs ytterligare utredning erforderlig. Denna verkställdes av särskilda sakkunniga, som i ett i maj 1958 avlämnat betänkande 1 2

Prop. 150/1956; BevU 56/1956. Prop. 160/1955; BevU 46/1955.

14 med förslag till ändrad taxeringsorganisation i Stockholm föreslog att man i fråga om organisationen i första instans skulle övergå till den för landet i övrigt gällande organisationsformen. En dylik åtgärd måste emellertid enligt de sakkunnigas mening förbindas med vissa organisatoriska förändringar av taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet. De sakkunnigas förslag redovisades för riksdagen i prop. 47/1959. I propositionen föreslogs, att de sakkunnigas förslag endast delvis skulle genomföras. Mot bakgrunden av vissa under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag diskuterade förhållanden förordades, att en utredning om taxeringsavdelningens framtida organisation skulle verkställas av överståthållarämbetet. Kungl. Maj :ts förslag bifölls av riksdagen. Huvudändamålet med 1956 års taxeringsreform var att i taxeringsförfarandets olika led samtidigt skapa dels ökad effektivitet i arbetet med sikte främst på en förbättrad granskning av svårkontrollerade deklarationer dels bättre rättsskydd för den enskilde i vad gäller beskattningsväsendet. Önskemålen om ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet sökte man i taxeringsorganisationens olika instanser tillgodose på skilda sätt. I det följande lämnas en redogörelse för huvuddragen i den nya organisationen, sådan denna i olika instanser utformats efter genomförandet av 1956 års reform. Redogörelsen gör emellertid inte anspråk på fullständighet utan berör främst de delar av organisationen, som är av intresse med hänsyn till utredningsuppdraget.

Taxeringsorganisationen i första instans Taxeringsdistrikt och taxeringsnämnder

Enligt 1956 års T F skall för den årliga taxeringens behöriga verkställande inom varje län finnas inrättade lokala och särskilda taxeringsdistrikt. Inom dessa distrikt åsättes taxering av lokal respektive särskild taxeringsnämnd. I Stockholms stad skall därjämte årligen förordnas en taxeringsnämnd med uppgift bl. a. att såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd verkställa taxering av skattskyldiga, som saknar hemortskommun i riket m. fl. Lokalt taxeringsdistrikt utgöres av kommun eller del av kommun. Om särskilda skäl föreligger därtill, får emellertid två eller flera kommuner sammanföras till ett lokalt taxeringsdistrikt. Lokal taxeringsnämnd skall taxera alla skattskyldiga, som inte skall taxeras av särskild taxeringsnämnd eller den gemensamma taxeringsnämnden. De särskilda taxeringsdistrikten är av två slag. Inom varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera alla fy-

15 siska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet. Sådant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsn ä m n d benämnes i fortsättningen rörelsedistrikt respektive rörelsenämnd. Enligt 3 § TK skall rörelsenämnd taxera dels alla skattskyldiga med inkomst av rörelse och med inkomst av jordbruksfastighet, för såvitt sistn ä m n d a inkomst redovisas enligt bokföringsmässiga grunder, dels andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda är möjlig. Skall den skattskyldige samtaxeras med make, som är bosatt inom samma rörelsedistrikt som den skattskyldige, skall också makens taxering ankomma på rörelsenämnd. Detsamma skall, där så anses lämpligt, gälla även makarnas hemmavarande barn under 21 år. Enligt 16 § 1 mom. T F ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer som skall behandlas av rörelsenämnd. Inom varje län skall vidare finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. aktiebolag, försäkringsanstalter, föreningar, sparbanker m. fl. juridiska personer. Sådant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsnämnd benämnes i det följande bolags- och föreningsdistrikt respektive bolags- och föreningsnämnd. I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya TF, att taxeringen av alla rörelseidkare, fria näringsutövare, jordbrukare med bokföringsmässig redovisning och andra skattskyldiga fysiska personer med mera svårkontrollerbara deklarationer skall överflyttas till rörelsenämnderna. Redan före den nya T F : s tillkomst fanns emellertid möjlighet att vid uppdelning av kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna att vid såväl taxering till inkomst och förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper av skattskyldiga som särskild fastighetstaxering skulle tillämpas annan indelning än vad som var föreskrivet för taxeringen i övrigt. På sina håll utnyttjades denna möjlighet i den formen att s. k. speciella taxeringsnämnder inrättades för taxering av rörelseidkare, handelsresande m. fl. Dessa speciella nämnder har genom T F : s föreskrifter i vad avser inkomstoch förmögenhetstaxeringen ersatts av rörelsenämnderna. Vid den särskilda fastighetstaxeringen kvarstår emellertid fortfarande möjligheten att inom kommun inrätta en eller flera speciella lokala taxeringsnämnder för handhavandet av denna taxering. Taxeringsassistenter

För att taxeringen i rörelsenämnderna skall bli så effektiv som möjligt har rörelsenämnderna utrustats med kvalificerade och särskilt tränade bi-

16 träden, benämnda taxeringsassistenter. Dessa är heltidsanställda statliga tjänstemän vid länsstyrelserna men placerade hos de lokala skattemyndigheterna i de fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning, inom vilka de rörelsedistrikt är belägna som taxeringsassistenterna skall biträda. Vid genomförandet av den nya organisationen med rörelsenämnder och taxeringsassistenter förutsattes att uppbyggnaden av organisationen skulle ske successivt. Med hänsyn till kravet på bästa möjliga personval och svårigheterna att snabbt lösa lokalfrågan för assistenterna fixerades ej någon tidtabell för uppbyggnaden. Genom beslut av 1957 års riksdag inrättades 50 taxeringsassistentstjänster i länen från och med budgetåret 1957/58 och därefter har för varje påföljande budgetår inrättats 50 nya tjänster. För budgetåret 1960/61 utgör sålunda antalet inrättade taxeringsassistentstjänster i länen sammanlagt 200. Av dessa är 161 k n u t n a till fögderierna och 39 till städer med egen uppbördsförvaltning. Taxeringsassistentstjänsterna är placerade i lönegraden Ao 17. För att vara taxeringsassistenterna behjälpliga med rutingöromål har i samma takt som nya assistentstjänster inrättats i fögderierna häradsskrivarorganisationen förstärkts med motsvarande antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 1 — Ae 5 ) . Motsvarande biträdestjänster har inrättats i de städer med egen uppbördsförvaltning, som försetts med taxeringsassistenter. Sistnämnda biträden är kommunalt anställda. Såsom inledningsvis anförts medförde den nya taxeringsorganisationen inte någon omedelbar ändring av den rådande taxeringsorganisationen i Stockholm, där sedan lång tid tillbaka taxeringen av rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden verkställts av särskilda taxeringsnämnder. Genom beslut av 1959 års riksdag har emellertid taxeringsassistentsorganisationen införts även i Stockholm från och med den 1 januari 1960. Beslutet innebar att i personalförteckningen för överståthållarämbetet skulle uppföras 15 taxeringsassistentstjänster i lönegraden Ao 17. Av dessa tjänster skulle emellertid endast 10 tillsättas medan övriga tills vidare skulle hållas vakanta. Genom beslut av innevarande års riksdag får emellertid de återstående 5 tjänsterna tillsättas från och med den 1 januari 1961.

Taxcringskonsulenter

Före den nya T F : s ikraftträdande gällde att länsstyrelsen skulle förordna lämplig person att för visst antal lokala taxeringsdistrikt inom länet såsom taxeringskonsulent biträda taxeringsnämnderna med handläggningen av mera komplicerade taxeringar. Taxeringskonsulent skulle emellertid inte förordnas för de s. k. speciella taxeringsnämnderna, eftersom dessa förutsattes vara så sammansatta att erforderlig sakkunskap fanns företrädd

17 inom nämnden. Uppdraget som taxeringskonsulent innehades såsom bisyssla. Taxeringskonsulentsinstitutionen avskaffades i princip genom den nya taxeringsorganisationen och ersattes genom inrättandet av taxeringsassistentstjänsterna. Eftersom dessa tjänster skulle inrättas successivt medgavs genom övergångsbestämmelserna till den nya T F länsstyrelsen rätt att, så länge den avsedda indelningen av länet i rörelsedistrikt, försedda med taxeringsassistent, inte blivit för länet i dess helhet genomförd, förordna taxeringskonsulenter i erforderlig omfattning för verksamheten inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen ägde därjämte enligt samma övergångsbestämmelser inrätta rörelsedistrikt enligt den nya ordningen utan att taxeringsassistent var utsedd. Ehuru detta inte uttryckligen utsädes i övergångsbestämmelserna förelåg möjlighet för länsstyrelsen att i sådant övergångsvis inrättat rörelsedistrikt utan taxeringsassistent förordna taxeringskonsulent. Vid 1959 års riksdag fattades beslut om införande av en allmän varuskatt. Enligt 27 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt skall taxering till sådan skatt av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga verkställas i rörelsedistrikt i samband med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Endast beträffande jordbrukarnas egenförbrukning och direktförsäljning av hemmaproducerade alster skall taxering till allmän varuskatt verkställas i lokalt taxeringsdistrikt. En nödvändig konsekvens härav har blivit att man från och med taxeringsåret 1961 —- då taxering till allmän varuskatt skall ske första gången — inom hela landet måste inrätta rörelsedistrikt. Någon laglig möjlighet att från och med nämnda år låta taxeringen av rörelseidkare övergångsvis ligga kvar i lokalt taxeringsdistrikt föreligger inte. I samband med den allmänna varuskattens införande ändrades också övergångsbestämmelserna till T F såtillvida att möjligheten för länsstyrelsen att övergångsvis förordna taxeringskonsulent i lokalt taxeringsdistrikt upphävdes. I övergångsbestämmelserna gavs däremot länsstyrelsen rätt att i samband med indelningen av länet i taxeringsdistrikt förordna taxeringskonsulent med uppgift att biträda taxeringsnämnderna i sådana rörelsedistrikt, där taxeringsassistentstjänst ännu inte finnes inrättad. Enligt uttalande av departementschefen i prop. 162/1959 bör emellertid så inte ske i sådana rörelsedistrikt, där ordföranden i taxeringsnämnden besitter sådan kompetens, att konsulent inte erfordras eller, såsom i Stockholm, ordföranden biträdes av tjänsteman som kronoombud. I fråga om de övriga åtgärder, som kunde ifrågakomma för att möta det ökade arbetet för rörelsenämnderna, var det enligt departementschefens mening också tänkbart att provisoriskt utöka antalet rörelsedistrikt så att t. ex. två rörelsedistrikt inrättades i fögderi, där framdeles, när taxeringsassistent blivit anställd, endast ett distrikt bedömdes erforderligt. 2—00643$

18 Taxeringsnämnds sammansättning

Arbetet i taxeringsnämnd ledes av en av länsstyrelsen förordnad ordförande. Länsstyrelsen utser tillika — såvitt gäller lokala taxeringsnämnder samt bolags- och föreningsnämnder — en person att såsom kronoombud vara ledamot av nämnden. I rörelsenämnd finnes inte kronoombud utan dettas arbetsuppgifter har i sådan nämnd övertagits av taxeringsassistent eller, om sådan tjänst inte finnes inrättad, av övergångsvis förordnad taxeringskonsulent. Varken taxeringsassistent eller taxeringskonsulent är emellertid ledamot av rörelsenämnden. övriga ledamöter i taxeringsnämnd utses genom val av fullmäktige i vederbörande kommun. I bolags- och föreningsnämnderna väljes dock ledamöterna av landstingskommunens förvaltningsutskott, om i bolags- och föreningsdistriktet ingår mer än en kommun. Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. I rörelsenämnd skall minst en ledamot väljas för varje i rörelsedistriktet ingående kommun och får till följd härav fler ledamöter än åtta utses i sådan nämnd; dock får antalet valda ledamöter inte överstiga tolv.

Arbetsuppgifterna för ordförande, kronoombud, taxeringsassistent och taxeringskonsulent

I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ordförande i taxeringsnämnd, lämnas närmare föreskrifter i 7 och 8 §§ T F . Skillnad göres därvid mellan å ena sidan ordförande i lokal taxeringsnämnd och bolags- och föreningsnämnd samt å andra sidan ordförande i rörelsenämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent eller taxeringskonsulent. Allmänt sett är arbetsuppgifterna för ordförandena i rörelsenämnder med taxeringsassistent mera begränsade än för ordförandena i övriga nämnder. I rörelsenämnd med taxeringsassistent åligger det sålunda huvudsakligen ordföranden att leda nämndens arbete, att i erforderlig utsträckning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och andra taxeringshandlingar, att i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig taxering granska deklarationer och andra handlingar, att i den omfattning han finner påkallat vara föredragande i nämnden samt att avge yttrande i besvärsmål. I övrigt ankommer bestyret med taxeringsarbetet på taxeringsassistenten. Denne har sålunda främst att granska alla inkomna deklarationer och andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter m. m., att med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann och tillförlitlig, att föredraga deklarationerna i taxeringsnämnden i den mån inte ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som skall beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som

19 av honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande göromål av expeditioneli natur i den mån detta inte ankommer på annan. Det h a r ansetts angeläget att taxeringsassistenten endast sysselsattes med kvalificerade arbetsuppgifter. Några närmare föreskrifter om arbetsuppgifterna för det till taxeringsassistentens förfogande ställda biträdet har dock inte lämnats. Vanligen fördelas arbetsuppgifterna under taxeringsarbetet mellan assistenten och biträdet på så sätt att biträdet får utföra — förutom rena skrivgöromål — allt rutinarbete, såsom kontrollsummering och avprickning av olika uppgifter samt enklare granskningsarbete. Ansvaret för att biträdet utför arbetet på ett riktigt och tillförlitligt sätt åvilar i främsta rummet taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten är vidare skyldig att efterkomma vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ordnande och ändamålsenliga bedrivande samt att, i den mån han därtill förordnas, utföra taxeringsrevision. Dessa taxeringsassistentens åligganden har sin främsta betydelse när det gäller hans arbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna. Eftersom taxeringsassistenten är tjänsteman vid länsstyrelsen och i organisatoriskt hänseende underställd taxeringsintendenten, har länsstyrelsen och under landshövdingen taxeringsintendenten möjlighet att mellan taxeringsperioderna nyttiggöra taxeringsassistentens arbetskraft på det sätt som bäst befinnes lämpligt med hänsyn till taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande inom länet. I detta sammanhang må framhållas att under förarbetena till 1956 års taxeringsreform taxeringsassistentens huvudarbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna angavs vara att verkställa taxeringsrevision eller andra utredningar enligt taxeringsintendentens bestämmande. I taxeringsnämnd, som är försedd med kronoombud, ankommer på ordföranden i huvudsak de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnd åvilar både ordförande och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig uppgift att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkommande deklarationer och i övrigt, i den m å n så anses erforderligt och ordföranden det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet. I fråga om deklarationer av enkel beskaffenhet kan emellertid ordföranden bestämma, att dessa skall granskas endast av kronoombudet, eller länsstyrelsen medgiva att de skall granskas endast av ordföranden! Är taxeringskonsulent övergångsvis ställd till taxeringsnämnds förfogande skall han granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar beträffande de skattskyldiga, som hänförts till rörelsedistriktet. Han skall vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån inte ordföranden anser sig böra utföra föredragningen. Han skall vidare upprätta förslag till de taxeringar, som skall beslutas av nämnden, och i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas. Taxeringsassistent och taxeringskonsulent är, såsom nyss anförts, i mot-

20 sats till kronoombud inte ledamöter av taxeringsnämnden. De äger deltaga i nämndens överläggningar men inte i dess beslut. Båda äger rätt att till taxeringsnämndens protokoll få antecknat de fall, i vilka de ansett att taxering bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat. De lokala skattemyndigheternas medverkan i taxeringsarbetet

I samband med ikraftträdandet av 1956 års T F ålades de lokala skattemyndigheterna betydande arbetsuppgifter beträffande taxeringsarbetet i första instans. De lokala skattemyndigheterna skall sålunda svara för sorteringen av inkomna deklarationer, uppgifter m. m. och därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer, som skall behandlas av särskild taxeringsnämnd. Vidare åligger det myndigheterna att verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta inte ombesörjes av länsstyrelsen, att vaka över att taxeringsassistenten fullgör sina åligganden och tillhandahålla honom erforderlig biträdespersonal samt att, i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet. Såsom tidigare anförts har häradsskrivarorganisationen i samma takt som taxeringsassistentstjänster inrättats i fögderierna förstärkts med motsvarande antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Eftersom antalet assistentstjänster, anknutna till fögderierna, från och med den 1 januari 1961 utgör 161, finnes sålunda vid denna tidpunkt å häradsskrivarkontoren 161 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, avsedda som biträden åt assistenterna. I detta sammanhang må emellertid erinras om att i samband med införandet av den allmänna varuskatten riksdagen fattade beslut om att i varje fögderi, där taxeringsassistent inte var förordnad, skulle med hänsyn till det merarbete, som denna skatt beräknades medföra, inrättas ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Ifrågavarande tjänster, vilka beräknades till 40, skulle inrättas från och med den 1 januari 1961. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 3 juni 1960 har i fögderierna inrättats 13 sådana tjänster. Stad med egen uppbördsförvaltning äger att av statsmedel erhålla ersättning för den medverkan i taxeringsarbetet, som den lokala skattemyndigheten är skyldig lämna. Staden får på grund härav ersättning inte endast för kostnaderna för sorteringen och längdföringen utan även för lönekostnaden för den biträdespersonal, som ställts till taxeringsassistents förfogande. Även expenskostnader för taxeringsassistent i stad ersattes av statsmedel, dock inte lokalkostnader. Kommunernas medverkan i taxeringsarbetet

Enligt föreskrift i 16 § 2 mom. T F äger kommun ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännes, till förfogande

21 för taxeringsarbetet inom kommunen för annat ändamål än för vilket lokal skattemyndighet h a r att svara. I huvudsak har denna föreskrift utnyttj a t s så att vissa städer tillhandahållit kommunalt anställda taxeringsrevisorer för granskning av framför allt mera invecklade deklarationer av rörelseidkare, fria näringsutövare m. fl. Till här ifrågavarande kostnader utgår i regel statsbidrag med hälften av kostnaderna, därest de av kommunen vidtagna anstalterna för taxeringsarbetet befunnits äga särskilt värde för det allmänna [129 § 1 mom. vid 3) TFJ. För närvarande finnes kommunala taxeringsrevisorer anställda i 10 städer, nämligen Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Malmö, Hälsingborg, Norrköping, Linköping, Uppsala och Västerås. Tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans

Slutligen må framhållas, att 1956 års taxeringsreform innebar att tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans framflyttades till den 30 juni taxeringsåret. Åtgärden ansågs betingad av önskemålen om att få till stånd en noggrannare granskning och en effektivare kontroll av taxeringsmaterialet redan å taxeringsnämndsstadiet. Vissa statistiska uppgifter angående taxeringsorganisationen i första instans och taxeringsassistenternas arbetsuppgifter

Av bilaga 1 framgår taxeringsmaterialets beräknade omfattning i första instans vid 1959 års taxering. Av bilagan framgår att antalet allmänna självdeklarationer kan beräknas till ca 4 484 000. Åtskillnad har därvid gjorts mellan deklarationer, vilka avgivits av fysisk person och av sådana juridiska personer, som är skattskyldiga för förmögenhet (form. 1 a ) , samt deklarationer, som avgivits av sådana juridiska personer, som inte är skattskyldiga för förmögenhet (form. 1 b ) . I summan ingår alltså inte särskilda självdeklarationer, som avgivits i annan kommun än vederbörande skattskyldigs hemortskommun. De i bilagan angivna siffrorna bygger på från länsstyrelserna erhållna uppgifter. Då i en del län exakta uppgifter endast funnits för taxeringsåret 1958, har i dessa län för år 1959 skett en beräkning med ledning av 1958 års siffror. Till jämförelse må nämnas att vid 1955 års taxering antalet allmänna självdeklarationer uppgick till ca 4 250 000.1 Av bilagan framgår vidare att ca 149 000 skattskyldiga taxerats utan ledning av självdeklaration. Antalet kan synas anmärkningsvärt stort. Delvis torde emellertid förhållandet ha sin förklaring däri att i antalet ingår åtskilliga personer med låga inkomster, såsom folkpensionärer, vilka enligt gällande regler skall påföras taxerad inkomst men som på grund av medgivna avdrag för nedsatt skatteförmåga och ortsavdrag inte åsatts beskattningsbar inkomst. 1

SOU 1955: 51 s. 310.

22 I kol. 6 av bilagan har angivits summan av antalet allmänna självdeklarationer och antalet skattskyldiga som taxerats utan ledning av deklaration. Den angivna summan kan beräknas motsvara det totala antalet skattskyldiga, som varit pliktiga avge allmän självdeklaration. Summan anger däremot inte antalet skattskyldiga som åsatts taxering. I densamma ingår sålunda inte skattskyldiga, som på grund av särskild självdeklaration åsatts taxering i annan kommun än hemortskommunen. Antalet sådana skattskyldiga har inte kunnat närmare beräknas. Antalet skattskyldiga, som avgivit särskild självdeklaration, torde emellertid kunna uppskattas till minst 250 000. I den i kol. 6 angivna summan ingår därjämte åtskilliga skattskyldiga, som väl avgivit allmän självdeklaration men inte åsatts taxering. Till jämförelse må nämnas att vid 1955 års taxering antalet i inkomstlängderna uppförda skattskyldiga, för vilka upptagits taxerad inkomst, beräknades till ca 3 591 000. I kol. 7 har slutligen angivits det antal skattskyldiga, som vid fullt utbyggd organisation med rörelsedistrikt beräknas komma att taxeras i sådana distrikt. Uppgifterna bygger på av länsstyrelserna gjorda beräkningar. Av bilaga 2 framgår att vid 1960 års taxering antalet lokala taxeringsdistrikt utgjort 2 914, antalet rörelsedistrikt 316 samt antalet bolags- och föreningsdistrikt 85. I 581 av de 2 914 lokala taxeringsdistrikten omhänderhades taxeringen av rörelseidkare och andra skattskyldiga med invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden fortfarande av lokala taxeringsnämnder, som vid ifrågavarande taxering biträtts av taxeringskonsulenter, förordnade av länsstyrelsen med stöd av föreskrifterna i punkt 5 övergångsbestämmelserna till T F enligt lydelsen före den 6 december 1959. Antalet taxeringskonsulenter i lokal taxeringsnämnd har vid 1960 års taxering utgjort 136. I övriga 2 333 lokala taxeringsdistrikt har däremot taxeringen av rörelseidkare m. fl. skattskyldiga överflyttats till rörelsedistrikt och rörelsenämnd. Av de 316 rörelsedistrikten har 155 varit försedda med taxeringsassistent. I övriga distrikt har i stället funnits övergångsvis förordnade kronoombud och taxeringskonsulenter. I bilaga 3 har redovisats antalet taxeringsassistentstjänster i riket den 1 juni 1960. Av bilagan framgår att vid denna tidpunkt fanns inrättade tillhopa 160 sådana tjänster, av vilka dock inte mindre än 27 var vakanta. I fråga om 17 av de under 1960 års taxeringsarbete vakanta assistentstjänsterna har vikarie inte funnits tillgänglig utan vederbörande rörelsedistrikt har i stället måst förses med kronoombud och — beträffande 6 rörelsedistrikt — med taxeringskonsulent. I några fall har taxeringsassistent varit förordnad tjänstgöra i mer än ett rörelsedistrikt.

23 I bilagorna 4 och 5 lämnas närmare uppgifter angående taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m. under åren 1958 och 1959. Uppgifterna bygger på från länsstyrelserna infordrat material. Beträffande innehållet i bilagorna må först erinras om att vid 1958 års ingång fanns inrättade 50 taxeringsassistentstjänster och vid 1959 års ingång 100 sådana tjänster. Vid 1958 års taxering har samtliga assistentstjänster kunnat uppehållas antingen av ordinarie innehavare eller med särskilt förordnad vikarie å tjänsten. Under 1959 års taxeringsarbete i taxeringsnämnderna har emellertid endast 98 av de 100 assistentstjänsterna k u n n a t uppehållas. Två tjänster har varit vakanta under taxeringsperioden och vikarie har inte funnits tillgänglig. Antalet deklarationer i assistentdistrikten har under de båda årens taxeringar starkt varierat. Vid 1958 års taxering har antalet av assistent handlagda deklarationer utgjort lägst 868 och högst 1 983. Motsvarande siffror har vid 1959 års taxering utgjort 827 och 2 063. Medeltalet handlagda deklarationer har utgjort år 1958 1 421 och år 1959 1 400. I detta sammanhang må erinras om att vid genomförandet av 1956 års taxeringsreform som en allmän regel uppställdes att en taxeringsassistent borde kunna medhinna ca 1 200 röre/sedeklarationer.i Till sistnämnda siffra skall emellertid läggas dels deklarationer, som avgivits av rörelseidkares make och minderåriga barn, dels det antal andra svårbehandlade deklarationer, som kunde komma att överlämnas till rörelsenämnds handläggning. De angivna medeltalssiffrorna för åren 1958 och 1959, som även innefattar nyssnämnda av icke-rörelseidkare avgivna deklarationer, torde därför i stort sett motsvara 1 200 röre/sedeklarationer. Av bilagorna framgår även att — för att taxeringsarbetet i assistentdistrikten skulle kunna utföras inom föreskriven tid och på ett godtagbart sätt — i en del fall vissa av assistenterna åliggande arbetsuppgifter vid de båda årens taxeringar måst övertas av antingen personal, som länsstyrelsen i särskild ordning ställt till förfogande, eller av vederbörande rörelsenämndsordförande. Vid 1958 års taxering har så måst ske i 16 fall och vid 1959 års taxering i 21 fall. Vidare har assistenterna i hög grad måst tillgripa övertidsarbete för att medhinna taxeringsarbetet. Av de inhämtade uppgifterna framgår att vid 1958 års taxering övertidsarbete utförts av 42 av de 50 assistenterna och vid 1959 års taxering av 91 av 98 assistenter. Den genomsnittliga redovisade övertiden för assistent utgjorde 1958 184 tim. och 1959 179 tim. För ifrågavarande övertid har övertidsersättning ej utgått. I några fall har emellertid kompensationsledighet kunnat erhållas. I bilagorna 4 och 5 har därjämte redovisats i vilken utsträckning taxeringsassistenterna tilldelats taxeringsuppdrag vid sidan av sin tjänst. Vid 1958 års taxering har sålunda 2 assistenter innehaft uppdrag som ordfö1

Prop. 150/1956 s. 173.

24 Tabell 1 Antal assistenter som haft ifrågavarande arbetsuppgifter år

Arbetsuppgifter

a) Verkställt taxeringsrevision på egen hand b) Biträtt vid taxeringsrevision c) Utfört utredningar m. m. i samband med granskningen av de s. k. överskottsförteckningarna (förteckningar över skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt,

28 29

61 50

25 d) Verkställt eftergranskning av taxeringar i lokala taxeringsdistrikt e) Verkställt eftergranskning av taxeringarna i särskilda taxeringsdistrikt Antal för ifrågavarande arbetsuppgifter tillgängliga taxeringsassistenter

•

rande i lokal taxeringsnämnd, 6 assistenter uppdrag som kronoombud och 17 assistenter uppdrag som taxeringskonsulent. Vid 1959 års taxering har 8 assistenter fullgjort uppdrag som kronoombud och 21 som taxeringskonsulent. I bilagorna lämnas slutligen en redogörelse för taxeringsassistenternas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod, d. v. s. i stort sett januari och februari månader samt andra halvåret varje år. En sammanställning av de i bilagorna redovisade uppgifterna intages i tabell 1 ovan. Av redogörelsen i bilagorna framgår även att taxeringsassistenterna i förhållandevis stor utsträckning tagits i anspråk för uppgifter som inte direkt sammanhänger med dem, för vilka assistenterna närmast varit avsedda. En sammanställning av uppgifterna om assistenternas tjänstgöring lämnas i tabell 2 överst å nästa sida. Länsstyrelserna Landskontorens organisation i stort

Länsstyrelsen består av två avdelningar, landskansliet och landskontoret. Inom landskontoret, vars chef är landskamreraren, handlägges bl. a. ärenden angående taxerings- och beskattningsväsendet i övrigt. Landskontoret är indelat i tre sektioner, nämligen kameralsektion, taxeringssektion och uppbördssektion. Sektionerna är uppdelade i olika arbetsdetaljer. Sålunda hör till kameralsektionen som en särskild arbetsdetalj prövningsnämndens kansli. Taxeringssektionen är normalt indelad i tre olika arbetsdetaljer, nämligen »allmän detalj», »revisionsdetalj» och (från och med den 1 januari 1960) »varuskattedetalj» (varuskattekontoret). Vid landskontoret i Göteborgs och Bohus län finnes därjämte en särskild sektion för sjömansskatteärenden (sjömansskattekontoret).

25 Tabell 2 1958 Tjänstgöring

1959 Antal veckor Antal tax. ass.

Totalt 1

I genomsnitt per tax. ass.

157 Antal veckor Antal tax. ass.

Totalt 2

I genomsnitt per tax. ass.

5,6

a) Å landskontors taxeringssektion b) Å annan sektion inom landskontoret c) Vikariat å häradsskrivare- och l:e landskanslisttjänster d) Biträde åt lokal skattemyndighet e) Annan tjänstgöring

0,3

0,3

37 11 3

251 31 5

5,1 0,6 0,1

75 16 7

428 44 16

4,4 0,4 0,2

Antal för ifrågavarande tjänstgöring tillgängliga taxeringsassistenter

98 För en assistent har tidsuppgift ej kunnat lämnas. För två assistenter har tidsuppgift ej kunnat lämnas.

Sektionschef för taxeringssektionen är taxeringsintendenten. Prövningsnämndens kansli förestås i samtliga län utom Gotlands under landskamreraren av en länsassessor. I Gotlands län är landskamreraren i egenskap av chef för kameralsektionen även föreståndare för prövningsnämndens kansli. Å taxeringssektionerna tjänstgör — förutom taxeringsintendenter — biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer, förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer, förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, förste landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader. Till taxeringssektionerna hör även taxeringsassistenterna, ehuru de såsom tidigare anförts är lokalt placerade hos de lokala skattemyndigheterna. Å prövningsnämndernas kanslier tjänstgör — förutom vederbörande föreståndare — länsnotarier, förste landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader. Enligt 49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333) fordras för behörighet till tjänst som landskamrerare eller sådan länsassessor, som har att förestå prövningsnämndens kansli, att ha avlagt juris kandidatexamen. För behörighet till annan tjänst som länsassessor eller förste länsnotarie å landskontor eller till tjänst som länsnotarie å landskontor fordras att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig^ uridisk examen. För behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent och förste taxeringsinspektör fordras att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen vid handelshögskola. Behörighet till tjänst som

länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor tillkommer endast den, som avlagt examen vid handelshögskola. För tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent och landskanslist finnes inga andra behörighetsvillkor föreskrivna än att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som Kungl. Maj :t bestämmer.

De närmare grunderna för organisationen i personellt avseende

Fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjänsterna på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier framgår av personalplanen för länsstyrelserna, som varje år fastställes av Kungl. Maj :t. Beträffande organisationen hänföres länsstyrelserna till olika grupper, grupp I — grupp V, varvid gruppen III är uppdelad på de fyra undergrupperna A—D. Inom olika grupper (undergrupper) är organisationen i princip lika uppbyggd. Avsteg från den principiellt lika uppbyggnaden har emellertid skett i flera fall. För landskontorens del hänföres de olika länsstyrelserna till följande grupper: grupp I länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län; grupp II länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län; grupp III A länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län; grupp III B länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län; grupp III C länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Örebro län; grupp III D länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Jämtlands län; grupp IV länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Hallands län; samt grupp V länsstyrelsen i Gotlands län. Den nu nämnda grupperingen av länsstyrelserna genomfördes genom beslut av 1952 års riksdag. 1 Till grund för beslutet låg ett förslag av 1948 års länsstyrelseutredning i ett i juli 1950 avgivet betänkande angående länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28) samt en av numera landssekreteraren Åke H:son Sylwan upprättad, den 14 juli 1951 dagtecknad promemoria med förslag till partiell länsstyrelsereform. I fråga om de närmare grunderna för grupperingen må erinras att länsstyrelseutredningen vid sin översyn av länsstyrelsernas organisation fann det angeläget, att skillnaderna i organisationsavseende mellan de olika länsstyrelserna så mycket som möjligt eliminerades även om det förelåg 1

Prop. 155/1952.

27 betydande variationer i fråga om storleksordningen mellan de största och de minsta länen. För att undersöka möjligheterna att åstadkomma en i möjligaste mån enhetlig organisation av länsstyrelserna ansåg utredningen det värdefullt att göra en jämförelse mellan de skilda länsstyrelsernas arbetsbelastning och dennas utveckling under åren före 1950. För att belysa ordningsföljden länsstyrelserna emellan efter t. ex. antalet handlagda ärenden, personalantal i förhållande till arbetsmängd m. m. införskaffade utredningen därför uppgifter från de olika länsstyrelserna men det inkomna materialet kunde av olika anledningar inte bearbetas för avsett ändamål eller redovisas tabellariskt. Under sådana omständigheter sökte utredningen på annat sätt erhålla en någorlunda rättvisande jämförelse mellan de olika länsstyrelserna. Därvid utgick utredningen från länens storlek och struktur i sådana avseenden, som erfarenhetsmässigt påverkade länsstyrelsernas arbetsbörda. Utredningen underströk dock att det förelåg betydande svårigheter att få en på dessa faktorer grundad gradering att motsvara de verkliga förhållandena, då många ovägbara moment inverkade. Bland de faktorer, som i främsta rummet ansågs böra inverka på graderingen, nämndes sålunda befolkningstalet och dess fördelning på stad och landsbygd, befolkningens rörlighet, näringslivets struktur, utvecklingsgrad och utvecklingstendenser, antalet städer och andra tätorter samt antalet kommuner ävensom länens ytvidd. I en i länsstyrelseutredningens betänkande intagen tabell (SOU 1950:28 s. 459) redovisades länen i ordningsföljd efter några av dessa beräkningsgrunder. På grundval därav sammanställdes länen i vissa grupper, inom vilka de olika länsstyrelserna kunde anses ha en i stort sett jämförlig arbetsbörda. Utredningens förslag till gruppindelning innefattades i en i betänkandet s. 462 intagen tablå. Det bör understrykas att de till grund för graderingen liggande uppgifterna avsåg början av år 19k9. Som kommentar till sitt förslag anförde utredningen bl. a. Befintligheten av större städer inom ett län minskar i viss mån länsstyrelsens arbete, därför att dessa städer i sin förvaltning ha tillgång till kvalificerade befattningshavare. Ärendena därifrån äro i regel beredda på ett grundligare och sakkunnigare sätt än ärenden från andra kommuner. Samtidigt kan emellertid förhandenvaron av dylika städer innebära en merbelastning, för landskontoret genom det större antalet näringsidkare och för landskansliet på grund av de mera komplicerade sociala problemen samt för båda avdelningarna genom befolkningens större rörlighet. I län med större industriområden på landsbygden inverkar befolkningens rörlighet och sociala struktur på samma sätt. Så är exempelvis fallet i vissa mellansvenska län samt i de norrländska kustlänen, framför allt Västernorrlands län. En annan faktor av stor betydelse, som lika litet som den föregående kan uppskattas i siffror, är den allmänna utvecklingsnivån och -tendensen inom länens näringsliv. Ett övervägande jordbrukslän kräver, även om jordbruket som sådant är statt i stark utveckling, i allmänhet icke på långt när samma aktivitet och uppmärksamhet hos länsstyrelsen som ett län, där småindustrin på landsbygden

28 är stadd i stark utveckling. I länen av sistnämnda slag aktualiseras särskilt alla de med tätortsbebyggelsen sammanhängande problemen. En viss mätare härpå är antalet municipalsamhällen. Men även denna måttstock måste användas med stor försiktighet. Länsstyrelserna ha tillämpat mycket växlande principer för reglering av de med samhällsbildningen förenade problemen. Medan på vissa håll municipalsamhällen bildats i ganska stor omfattning, har man på andra håll nöjt sig med byggnadsplaner eller utomplansbestämmelser. Länens ytstorlek, geografiska beskaffenhet och kommunikationer inverka också i någon mån på omfattningen av länsstyrelsernas arbetsbörda. Dessa förhållanden ävensom den omständigheten, att på många områden i Norrland den utveckling är i full gång som på andra håll i landet mer eller mindre nått en viss avslutning, göra att åtminstone i vissa av Norrlandslänen länsstyrelserna i allmänhet måste anses ha en relativt tyngre arbetsbörda än länsstyrelserna i många sydsvenska län av motsvarande storleksordning. De resultat, vartill utredningen med nu antydda utgångspunkter kommit ifråga om länsstyrelsernas relativa arbetsbelastning, ha kompletterats genom undersökningar på vissa länsstyrelser av utredningen, vissa dess ledamöter och experter samt sekretariatet. Med stöd jämväl av vad därvid framkommit har utredningen ansett sig kunna konstatera att länsstyrelserna för här ifrågakommande syften torde kunna indelas i grupper på sätt framgår av tablå å sid. 462. 1956 års taxeringsreforms inverkan på landskontorens organisation

1956 års taxeringsreform medförde för länsstyrelsernas del i organisatoriskt avseende i huvudsak dels att för förberedandet av besvärsmålens handläggning i prövningsnämnden inom varje län inrättades ett särskilt prövningsnämndens kansli dels en förstärkning av taxeringssektionernas personal. Med hänsyn till att prövningsnämnderna genom reformen omvandlades till rena besvärsinstanser innebar inrättandet av kanslierna främst att åtskillnaden markerades mellan den dömande verksamheten i prövningsnämnderna och den fiskala verksamheten i taxeringssektionerna. Tillkomsten av kanslierna innebar emellertid även tillgodoseende av ett viktigt effektivitetsintresse, nämligen det att taxeringssektionernas personal inte längre skulle kunna tagas i anspråk för andra än sina egentliga arbetsuppgifter, ledning och understödjande av taxeringsarbetet i första instans samt bevakandet av det allmännas rätt i taxeringsfrågor, däri inbegripet eftergranskning och taxeringskontroll. Även om inrättandet av prövningsnämndskanslierna medförde att viss personal överfördes från taxeringssektionerna till kanslierna, innebar dock inrättandet allmänt sett en icke ringa förstärkning av landskontorens personalkader därigenom att å kanslierna nyinrättades såväl kvalificerade tjänster som landskanslist- och biträdesbefattningar. Genom beslut av 1957 års riksdag nyinrättades sålunda för prövningsnämndskanslierna i länen 18 förste länsnotarietjänster i lönegraden [Ca 29], 5 förste landskanslisttjänster i lönegraden [Ca 25], 10 landskanslisttjänster i lönegraden [Ca 21], 17 landskanslisttjänster i reglerad befordringsgång [lönegraderna Cfl3—Ce 19], 2 kanslibiträden i lönegra-

29 den [Ca 11] och 33 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång [lönegraderna Cf 4—Ce 8]. Reellt innebar detta en förstärkning även av taxeringssektionerna, vilka hittills i betydande utsträckning tagits i anspråk för att biträda prövningsnämnderna med beredningen av besvärsärendena. För att ytterligare vidga möjligheterna till ett kvalificerat kontrollarbete genomfördes emellertid även genom 1956 års reform en kvantitativ förstärkning av taxeringssektionerna, främst bland revisionspersonalen. Genom beslut av 1957 års riksdag nyinrättades sålunda 18 förste taxeringsrevisorstjänster i lönegraden [Ca 29], 5 förste taxeringsrevisorstjänster i lönegraden [Ca 27], 2 taxeringsrevisorstjänster i reglerad befordringsgång [lönegraderna Cf 19—Ce 25], 2 landskanslisttjänster i lönegraden [Ca 21], 4 landskanslisttjänster i reglerad befordringsgång [lönegraderna Cf 13—Ce 19], 21 kanslibiträdestjänstcr i lönegraden [Ca 11] och 14 kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång [lönegraderna Cf 4—Ca 8].

Den allmänna varuskattens inverkan på landskontorens organisation

Vid 1959 års riksdag fattades beslut om införande av en allmän varuskatt från och med den 1 januari I960. 1 Genom den utformning, som beskattningsförfarandet vid den allmänna varuskatten erhöll, måste en utbyggnad ske av organisationen hos de myndigheter, som skulle omhänderha kontrollen och uppbörden av skatten. De myndigheter, där ett ökat personalbehov ansågs föreligga, var framför allt länsstyrelserna, överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och riksskattenämnden. Enligt VF skall länsstyrelserna utöva ledningen i fråga om taxering och uppbörd av allmän varuskatt inom länen. Länsstyrelserna skall sålunda bl. a. ombesörja med registreringen av skattskyldiga sammanhängande frågor, mottaga inkommande deklarationsuppgifter och svara för skatteuppbörden. Den direkta skattekontrollen åvilar däremot, liksom vid inkomsttaxeringen, i princip taxeringsintendenten i länet. Med hänsyn härtill handlägges samtliga nyssnämnda uppgifter inom taxeringssektionen. Frågor om taxeringsrevision ankommer därvid på revisionsdetaljen inom taxeringssektionen. I övrigt är arbetet med den allmänna varuskatten förlagt till en särskild detalj inom taxeringssektionen, ett varuskattekontor. Med hänsyn till att taxeringsintendenten i länet på grund av sina omfattande göromål i övrigt inte kan annat än i stort leda varuskattekontorets arbete och det inte heller ansetts möjligt uppdra åt någon av de befintliga tjänstemännen inom taxeringssektionen att vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter utöva den direkta ledningen av varuskattekontoret, har från och med den 1 januari 1960 vid samtliga länsstyrelser — utom länsstyrelsen i Gotlands län — inrättats särskilda tjänster som föreståndare för varuskattekontoren. Tjänsterna, som erhållit benämningen biträdande 1

Prop. 162/1959; BevU 60/1959; SU 188/1959.

30 taxeringsintendent, är vid länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerade i lönegraden Ao 26 och vid övriga länsstyrelser i lönegraden Ao 24. Till innehavarna av tjänsterna i lönegraden Ao 26 utgår — i likhet med vad som är fallet beträffande övriga biträdande taxeringsintendentstjänster i denna lönegrad — avlöningsförstärkning med 1 200 kronor för år. Åtskilliga arbetsuppgifter på varuskattekontoren är av rutinmässig natur, t. ex. kollationering i olika avseenden av under löpande år avgivna deklarationer och varjehanda insorteringsarbeten. För utförandet av detta arbete liksom för skrivarbete har anställts särskild biträdespersonal, beräknad med utgångspunkt från i första hand det beräknade antalet skattskyldiga till allmän varuskatt. 1959 års riksdags beslut innebar i detta hänseende att vid länsstyrelserna nyinrättades 24 kansliskrivartjänster i lönegraden Ae 10, 5 kontoristtjänster i lönegraden Ae 9, 24 kanslibiträdestjänster i lönegraden Ae 7 och 42 kontorsbiträdes tjänster i reglerad bef ordringsgång (lönegraderna Af 1—Ae5). Införandet av den allmänna varuskatten innebar även ökade krav på kapaciteten hos länsstyrelsernas revisionsdetaljer, vilka såsom nyss anförts har att verkställa den mera kvalificerade taxeringskontrollen beträffande denna skatt. En förstärkning av revisionsdetaljerna har också genomförts från och med den 1 januari 1960. I detta hänseende uttalade departementschefen i prop. 162/1959 (s. 321 ff) bl. a. För utförande av vissa andra arbetsuppgifter kräves särskilt kvalificerad personal på varuskattekontoren. Detta gäller bl. a. den fortlöpande granskningen under beskattningsåret av inkomna deklarationer för kontroll av t. ex. gjorda avdrag från skattepliktig omsättning eller fördelning på skattepliktig eller icke skattepliktig omsättning, efterforskning av icke registrerade skattskyldiga, biträde åt föreståndaren med utredning i besvärsmål m. m. Vid de största länsstyrelserna med större antal biträden torde det därjämte vara motiverat med särskild arbetsledare. Hithörande arbetsuppgifter synes vara av sådan art att de lämpligen bör utföras av personal i landskanslistkarriären eller av kvalificerad biträdespersonal. Hur stor personal, som erfordras för nu angivna ändamål, blir beroende av den omfattning som granskningsverksamheten bedömes böra få. Såsom tidigare framhållits bör frågor om taxeringsrevision, d. v. s. granskning av de skattskyldigas bokföring, handläggas av taxeringsrevisionen på taxeringssektionerna. Bokföringsgranskningen bör i första hand utföras av personalen på revisionen. För detta ändamål måste taxeringsrevisionerna förstärkas. I vilken omfattning detta bör ske är emellertid svårt att redan nu bedöma. Kommitténs majoritet har ansett det erforderliga antalet granskningsmän vara 330, men två reservanter har uppskattat behovet till mellan 500 och 600. I remissyttrandena har skilda meningar om behovet av personalförstärkning kommit till uttryck. Sålunda har t. ex. kontrollstyrelsen uppskattat antalet granskningsmän till åtminstone 600, medan en länsstyrelse ansett 150 tjänstemän vara tillräckligt. Vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt min mening särskilt beaktas, att bokföringsgranskning endast undantagsvis bör avse enbart varuskatteredovisningen. Granskningen bör som regel gälla kontroll såväl av inkomstredovisningen

31 som av den till varuskatt skattepliktiga omsättningen samt — om den skattskyldige är arbetsgivare — av källskatteredovisningen. Liksom vid inkomsttaxeringen kan man utgå från att behovet av taxeringsrevisioner varierar avsevärt mellan olika kategorier skattskyldiga. Medan vissa skattskyldiga eller vissa grupper sådana kan behöva bokföringsgranskas varje år, kan det beträffande andra vara tillräckligt med granskning endast av självdeklarationer och varuskatteuppgifter. Det torde knappast vara möjligt att angiva vare sig antalet erforderliga taxeringsrevisioner per år eller det antal revisioner som kan medhinnas av varje granskningsman. Vidare bör uppmärksammas att, även om man någorlunda säkert kunde ange personalbehovet, det likväl synes vara svårt att omedelbart fylla detta behov på grund av brist på för ändamålet lämpade aspiranter. Med hänsyn till det anförda anser jag, att tills vidare endast ett begränsat antal granskningsmän bör anställas och att man senare med ledning av erfarenheterna får närmare bedöma behovet av en ytterligare utbyggnad av organisationen. Av speciell betydelse är härvid att få erfarenhet av i vilken utsträckning de hos de lokala skattemyndigheterna placerade taxeringsassistenterna kan avlasta revisionspersonalen på länsstyrelserna en del av dess arbete. Då man bedömer behovet av granskningspersonal bör man även beakta i vilken utsträckning personal behövs på varuskattekontoren för de särskilt kvalificerade arbetsuppgifter, som jag tidigare berört. Det torde få ankomma på riksskattenämnden att på detta område utforma lämpliga riktlinjer för granskningsverksamhetens inriktning och utformning. Det är emellertid uppenbart, att en avsevärd utökning av granskningspersonalen är ofrånkomlig för att kontrollen skall bli så effektiv som önskvärt är. En successiv utbyggnad i erforderlig omfattning torde därför böra genomföras i så snabb takt som rekryteringsmöjligheter och andra förhållanden medger. Den erforderliga utbyggnaden av taxeringsrevisionernas personal synes icke böra avse endast de handelshögskoleutbildade taxeringsrevisorerna. Jag vill erinra om att taxeringsrevisionerna vid den utbyggnad som beslöts år 1956 tillfördes ett antal landskanslister. Uppenbart är att vid den utökning av granskningsverksamheten, som föranledes av den allmänna varuskatten, anledning finns att låta utvidgningen av taxeringsrevisionerna omfatta även personal inom landskanslistkarriären. När det gällde att närmare fixera det erforderliga antalet nyanställningar framhöll departementschefen att man beträffande taxeringsrevisorstjänsterna vid den första uppbyggnaden var bunden av i vad mån tjänsterna beräknades k u n n a besättas. Med utgångspunkt härifrån föreslogs att i varje län utom Gotlands län skulle inrättas en revisorstjänst och därutöver i de större länen ytterligare 1—3 sådana tjänster. Sammanlagt föreslogs skola inrättas 33 nya taxeringsrevisorstjänster. Efter liknande grunder föreslogs nyanställning skola ske i varje län av en landskanslist och därutöver i de större länen av ytterligare 1—3 sådana tjänster. Sammanlagt skulle inrättas 39 landskanslisttjänster. Riksdagens beslut, som innebar ett godtagande av departementschefens förslag i detta hänseende, medförde att från och med den 1 januari 1960 vid länsstyrelserna nyinrättades 4 förste taxeringsrevisorstjänster i lönegraden Ao23, 18 förste taxeringsrevisorstjänster i lönegraden Ao 21, 11 taxeringsrevisorstjänster i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 13—Ae 19),

32 26 landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 och 13 landskanslisttjänster i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 9—Ae 13). I anslutning till vad ovan anförts må även erinras om departementschefens följande uttalande i prop. 162/1959 (s. 324). Det bör även erinras om att, även om varuskatteärendena på föreslaget sätt kommer att i huvudsak handläggas på ett särskilt varuskattekontor, detta dock samtidigt är en detalj inom taxeringssektionen under ledning av taxeringsintendenten i länet. Med hänsyn härtill är det uppenbart, att föreståndaren såsom tjänsteman inom taxeringssektionen skall i den mån möjlighet finns kunna tagas i anspråk även för andra arbetsuppgifter, t. ex. att med samma befogenhet som taxeringsintendent föra det allmännas talan i besvärsmål rörande annan taxering än varuskattetaxering. Detsamma gäller i tillämpliga delar övrig personal vid varuskattekontoret. På motsvarande sätt bör den personal på taxeringssektionen, som ej är placerad på varuskattekontoret, vid arbetsanhopning kunna tagas i anspråk för arbete på detta kontor. De tjänster som nyinrättas bör därför icke direkt bindas vid varuskattekontoret utan — liksom eljest brukar ske — tillföras landskontoret. Det sagda gäller givetvis också taxeringsrevisionens personal. De nyinrättade tjänsterna bands sålunda inte direkt till varuskattekontoren utan tillfördes i vanlig ordning landskontorens organisation. Det må även erinras om att statsutskottet i sitt utlåtande 188/1959 underströk departementschefens uttalande att de föreslagna förstärkningarna också var till gagn för kontrollen av direkt skatt och att tjänsterna, oavsett varuskattens varaktighet, var av värde i en framtida taxeringsorganisation. Efter år 1957 genomförda lönegradsändringar

Som ett resultat av träffade överenskommelser med statstjänstemännens huvudorganisationer har efter år 1957 lönegradsändringar genomförts beträffande ett flertal tjänster inom taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier. De genomförda lönegradsändringarna framgår av tabell 3 å nästa sida.

Tjänsternas fördelning på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier; personalläget

Av bilagorna 6—9 framgår närmare de olika tjänsternas fördelning på taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i länen den 1 januari 1960. I bilagorna har även redovisats det antal befattningshavare, som vid denna tidpunkt tjänstgjorde å sektionerna och kanslierna utöver den fastställda personalramen antingen såsom tjänstemän å övergångsstat eller såsom stadigvarande anställd extra personal. Av bilagan 7 kan utläsas, att 166 av de mera kvalificerade tjänsterna inom taxeringssektionerna eller ca 54 % av samtliga sådana tjänster utgöres av sådan taxeringsrevisionspersonal, för vilken examen från handelshögskola är kompetenskrav.

33 Tabell 3 Tidigare gällande lönegrad

tjänstebenämning

Beslutad Antal tj änster

lönegrad

Beslut av 1958 års riksdag (prop. 158J1958J Ao24 Länsrevisor 2 Ao25 Ao21 Förste tax.rev. 2 Ao23 Af 13—Ae 19 Taxeringsrevisor 1 Ae21 Beslut av 1959 års riksdag (prop. 152J1959) Ao25 Länsrevisor 5 Ao26 Ao24 19 Ao26 » Förste länsAo23 14 Ao24 notarie Ao21 Förste tax.insp. Af 13—Ae 19 Taxeringsrevisor

3 3

Ao23 Ao21

tjänstebenämning

Oförändrad

»

Förste tax.rev.

»

Länsassessor

Oförändrad Förste tax. revisor Förste landskanslist

Landskanslist

7 Aol9

Af 9—Ae 13

Landskanslist

11 Aol5

Oförändrad

Af 1—Ae 5

Kontorsbiträde

22 Ae 7

Kanslibiträde

Beslut av 1960 års riksdag (pre >p. 151119 60) Förste länsAo23 4 Ao24 notarie

Länsassessor

Förste tax. revisor Af 13—Ae 19 Taxeringsrevisor Ao7

Kanslibiträde

P och Y län M och 0 län I län

Oförändrad

Aol5

Ao21

Anmärkning

6 Ao23

Oförändrad

25 Ao21

23 Ao9

Förste tax. revisor Kontorist

Prövningsnämndens kansli i D, E, F, H, L, R, S, T, U, W, X, Z, AC och BD län M(2) och 0(1) län E, AC och BD län Prövningsnämndens kansli i E, L, S, W, X, AC och BD län Prövningsnämndens kansli i C, D, F, G, H, K, N, R, T, U och Z län Prö vningsn ämn den s kansli i samtliga län utom M och 0 Prövningsnämndens kansli i C, G, K och N län E ( l ) , M(2), 0(2) och Y(l) län 2 i M och 0 län. 1 i övriga län utom I län Revisionsdetaljen i samtliga län utom I län

Av den sammanlagda personalstyrkan å taxeringssektionerna, 716 tjänstemän, utgör 61 eller 8,5 % taxeringsintendenter, 78 » 10,8 % taxeringsinspektörer, 166 » 23,2 % taxeringsrevisorer, 146 » 20,5 % landskanslister och 265 » 37,0 % biträdespersonal. Landskanslist- och biträdespersonalen fördelar sig på de olika detaljerna inom taxeringssektionen på sätt framgår av tabell 4 å nästa sida. I fråga om prövningsnämndskanslierna fördelar sig den sammanlagda 3—006439

34 Tabell 4 Biträdespersonal

Landskanslistpersonal Detalj å taxeringssektionen Antal

/o

Antal

o/ /o

91 17 38

62,3 11,7 26,0

111 58 96

41,9 21,9 36,2

—

—

Allmänna detaljen Revisionsdetaljen Summa

personalstyrkan •— frånsett arkiv- och expeditionsvaktspersonal — 260 tjänstemän med 28 eller 10,8 % på juristpersonal, 63 » 24,2 % på landskanslistpersonal och 169 » 65,0 % på biträdespersonal. I bilaga 10 lämnas närmare uppgifter angående totala antalet landskanslisttjänsters fördelning på olika sektioner inom landskontoren den 1 januari 1960. Av tabell 5 nedan framgår hur det sammanlagda antalet tjänster — i vilket antal även inräknats stadigvarande anställd personal utom personalplanen och personal å övergångsstat med landskanslists arbetsuppgifter -— fördelar sig i stort på de olika sektionerna inom landskontoren. I fråga om uppgifterna i bilagorna 6—10 må emellertid, när det gäller landskanslist- och biträdestjänsterna, understrykas att uppgifterna avser en bestämd tidpunkt — den 1 januari 1960 — och att de olika tjänsternas bundenhet till olika sektioner och arbetsdetaljer inte är så strikt som bilagorna utvisar. I detta hänseende utmärkes de olika landskontorens organisation merendels av en hög grad av elasticitet, vilket innebär att befattningshavarna med hänsyn till rådande arbetsbelastning för längre eller kortare tider flyttas inte bara mellan de olika arbetsdetaljerna inom en och samma sektion utan även mellan sektionerna. Särskilt framträdande är detta förhållande i fråga om landskanslistpersonal å aspirantstadiet. Vidare må beträffande uppgifterna i bilagorna framhållas att den 1 januari 1960 ett stort antal tjänster i olika grader var obesatta, vilket sammanhängde dels med att de tidigare innehavarna av befattningarna vunnit befordran till nyinrättade högre tjänster i samband med den allmänna varuskattens införande dels rekryteringssvårigheter. Det sistnämnda var förhållandet särskilt beträffande taxeringsrevisorstjänsterna i reglerad befordringsgång och landskanslisttjänsterna i lönegraden Ao 15. Enligt vad som inhämtats var sålunda den 1 januari 1960 23 och den 1 juli 1960 12 taxeTabcll 5 Sektion

Antal

0/

Kameralsektionen Taxeringssektionen Uppbördssektionen

147 146 188

30,5 30,4 39,1

Summa

/o

35 Tabell 6 Vakanta landskanslisttjänster Län

B C D E F G H I K L M N 0 P R S T U

w X Y Z AC BD Summa

Antal landskanslisttjänster i Ao 15 enligt personalplanen

10 5 5 7 7 5 7 2 5 7 14 5 13 8 7 7 7 5 7 7 8 5 6 6 165

1/1 1960 1/1 1959 antal

antal

i % av totala antalet sådana tjänster

2 1 3 2 3 1 1 2 1 3 4 3 5 5 2 1 2 4 3 5

20 20 60 28 43 20 12 100 20 43 29 60 38 62 28 12 28 80 43 71

3 5 2

60 83 33

2 3 1 1 1 3 4 3 3 1 1 2 2 1

ringsrevisorstjänster vakanta, till vilka länsstyrelsernas antagningsnämnd icke k u n n a t vid angivna tidpunkter anvisa lämpliga aspiranter, och 63 landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 obesatta, eftersom personal med föreskriven kompetens (genomgången landskanslistkurs) inte fanns tillgänglig. Av tabell 6 ovan framgår i vilken utsträckning landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 varit vakanta den 1 januari ettvart av åren 1959 och 1960 vid de olika länsstyrelserna i brist på kompetenta sökande till tjänsterna. Enligt av länsstyrelserna lämnade upplysningar beräknades 3 av de 63 vakanta tjänsterna den 1 januari 1960 kunna besättas med befattningshavare inom länsstyrelsen, som efter genomgången kurs för landskanslister å landskontor under år 1959 eller tidigare år vunnit den erforderliga formella kompetensen. Arbetsuppgifterna å taxeringssektion och prövningsnämndens kansli

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan prövningsnämndens kansli och taxeringssektionen samt inom kansliet och sektionen må först framhål-

36 las att enligt 12 § länsstyrelseinstruktionen å kameralsektion med det däri ingående prövningsnämndens kansli skall bl. a. handläggas ärenden angående utseende av ledamöter i beskattningsnämnder och övriga ärenden angående taxeringsorganisationen samt ärenden, som enligt taxeringsförfattningarna skall handläggas av prövningsnämndens kansli, samt å taxeringssektionen skatte- och taxeringsfrågor i den mån de inte hör till annan sektion. Prövningsnämndens kansli har sålunda främst till uppgift att ombesörja diarieföringen av besvär och framställningar till prövningsnämnden, att vidta åtgärder för besvärens komplettering med deklarationer och taxeringslängdsutdrag, att delge part i taxeringsmålet motpartens besvär samt yttranden, förklaringar och påminnelser av motparten, att föranstalta om det utredningsarbete, som erfordras för måls avgörande och som inte förebringas av part, att handha bestyret med upprättande av föredragningspromemorior samt med protokollföring och expedition av prövningsnämndens beslut samt att diarieföra, delge parterna och vidareexpediera taxeringsbesvär till kammarrätten och Kungl. Maj :t. Normalt bedrives arbetet med förberedande till beslut av besvär och framställningar till prövningsnämnden så att, sedan skriftväxlingen mellan parterna avslutats, föredragningspromemorior, i regel innefattande förslag till prövningsnämndens beslut, upprättas av föreståndaren för kansliet eller, under dennes ledning, av å kansliet tjänstgörande länsnotarier och landskanslister samt — undantagsvis — särskilt kvalificerad biträdespersonal. Taxeringssektionens arbetsuppgifter anknyter till de åligganden, som åvilar taxeringsintendenten i länet. Enligt 18 § länsstyrelseinstruktionen har taxeringsintendenten att fullgöra vad honom enligt skatte- och taxeringsförfattningarna åligger samt närmast under landshövdingen tillse att taxeringsarbetet i första instans i länet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt. Därjämte har han att i egenskap av chef för taxeringssektionen fullgöra de uppgifter, som enligt 19 § samma instruktion åligger varje sektionschef inom länsstyrelsen. Taxeringsintendentens uppgifter kan sålunda allmänt sett sammanfattas i dels sektionschefsuppgifter dels tillsynsuppgifter beträffande taxeringsarbetet i första instans och dels uppgifter som hänför sig till taxeringsintendentens ställning som den främste företrädaren inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor. Taxeringsintendentens sektionschefsuppgifter omfattar främst de rent arbetsorganisatoriska åtgärderna inom sektionen. Han skall sålunda leda och fördela arbetet samt utöva tillsyn över göromålen inom sektionen och övervaka att såväl tjänstemännen inom sektionen som under länsstyrelsen lydande tjänstemän inom sektionens verksamhetsområde — t. ex. de lokala skattemyndigheterna i fråga om deras medverkan i taxeringsarbetet — behörigen fullgör sina åligganden. Bland de viktigare sektionschefsuppgifterna ingår befogenheten att i enlighet med av länsstyrelsen fastställda

37 allmänna föreskrifter ge närmare anvisningar angående taxeringsmålens fördelning på olika befattningshavare, taxeringsrevisionsarbetets bedrivande och taxeringsassistenternas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod. Taxeringsintendenten har vidare att som sektionschef i enlighet med bestämmelserna i länsstyrelseinstruktionen och den för länsstyrelsen gällande arbetsordningen bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden eller ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ärenden, som tillhör sektionen. I sistnämnda uppgifter ingår t. ex. att vara föredragande i remissärenden angående lagstiftningsfrågor rörande beskattning o. dyl., att på framställning av lokal skattemyndighet avgiva yttranden i frågor rörande anstånd med erläggande av kvarstående skatt, att föredraga eller själv besluta i ärenden angående vederhäftighetsbevis o. dyl. och åsättande av särskilt värde å fast egendom enligt förordningen om arvsskatt och gåvoskatt samt att upprätta förslag till värdering av icke börsnoterade aktier. Som sektionschef har taxeringsintendenten slutligen att i enlighet med bestämmelserna i 34 § länsstyrelseinstruktionen, trots att han inte är föredragande, deltaga i handläggningen av vissa ärenden, som föredras för landshövdingen. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda författningsrum skall taxeringsintendenten sålunda med vissa närmare angivna undantag deltaga i handläggningen av ärenden som enligt taxeringsförfattningarna skall handläggas av länsstyrelsen. Det nu angivna åliggandet innebär en skyldighet för taxeringsintendenten att deltaga i handläggningen av till kameralsektionen hörande ärenden angående t. ex. länets indelning i taxeringsdistrikt, utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna samt bestämmandet av arvoden till olika taxeringsfunktionärer. Taxeringsintendentens uppgift att närmast under landshövdingen tillse att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt kan sägas avse verksamhet, som riktar sig både direkt mot de skattskyldiga inom länet och mot de olika taxeringsfunktionärerna i första instans. Till den verksamhet, som riktar sig direkt mot de skattskyldiga, kan sålunda räknas taxeringsintendentens befogenhet enligt 34 § 2 mom. T F att medge anstånd med självdeklarations avlämnande samt enligt 39, 41 och 42 §§ T F att infordra kontrolluppgifter och andra handlingar för taxeringsnämndernas arbete. Hit kan även räknas den omfattande serviceverksamhet, som särskilt vid tidpunkterna för självdeklarationernas avlämnande bedrives inom taxeringssektionerna genom besvarande av förfrågningar från de skattskyldiga i deklarations- och andra taxeringsspörsmål. Verksamheten gentemot taxeringsfunktionärerna i första instans är reglerad främst genom föreskrifterna i 59 § T F och omfattar bl. a. att lämna anvisningar till de lokala skattemyndigheterna angående sorterings- och längdföringsarbetet, att ge ordförande och kronoombud erforderlig instruk-

38 tion angående taxeringsarbetets lämpliga bedrivande innefattande bl. a. rätt att utfärda allmänna anvisningar i detta hänseende, att understödja nämndernas arbete genom att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd även i enskilda taxeringsfall, att hålla uppsikt över hur taxeringsarbetet i nämnderna bedrives och fortskrider och att det avslutas i föreskriven tid samt att i stort leda taxeringsassistenternas arbete även under taxeringsperioden. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras om att i flertalet län taxeringsassistenterna ålagts att under sitt arbete föra statistik angående inom respektive rörelsedistrikt förekommande bruttovinster inom olika branscher. Taxeringsintendentens uppgifter som den främste företrädaren inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor regleras främst genom bestämmelserna i 17 § TF. Enligt dessa skall taxeringsintendenten i länet, med iakttagande av bestämmelserna i TF, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Därvid skall han i erforderlig omfattning granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringarna i olika taxeringsdistrikt. Hans uppgifter i detta hänseende kan betecknas som dels »defensiva», d. v. s. han uppträder som den skattskyldiges motpart i de mål, där den skattskyldige själv anför besvär, dels »offensiva», vilket innebär att taxeringsintendenten genom att själv anföra besvär yrkar ändring i skattskyldigs taxering. I sistnämnda avseende intar taxeringsintendenten i viss mån en dubbelställning, eftersom han på en gång är företrädare för det allmänna såsom part och har till uppgift att verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, vilket bl. a. innebär att han enligt bestämmelserna i 101 § T F ålagts att i vissa fall anföra besvär även till den skattskyldiges fördel. I den »offensiva» verksamheten ingår främst skyldigheten att i erforderlig omfattning eftergranska de av taxeringsnämnderna åsatta taxeringarna. Metoderna skiftar härvidlag. Ibland granskas de olika taxeringsdistrikten efter en på förhand uppgjord plan men understundom koncentreras eftergranskningen till visst eller vissa taxeringsdistrikt, där det kan antagas att taxeringsarbetet ej bedrivits på ett i allo godtagbart sätt. Allmänt sett kan sägas att den »offensiva» verksamheten sällan sker på en slump utan initieras genom material, upplysningar m. m., som från olika håll inkommer till taxeringsintendenten. Detta material kan t. ex. vara anmälningar från taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter om upptäckta felaktigheter i åsatta taxeringar, till taxeringsnämnderna för sent inkomna deklarationer och kontrolluppgifter eller tidigare ej identifierade deklarationer och uppgifter, anmälningar från lokala skattemyndigheter rörande skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt, vilkas taxeringar anses böra undersökas (s. k. överskottsförteckningar),

39 anmälningar från taxeringsnämnderna angående skattskyldiga eller andra, beträffande vilka finnes anledning anta att de gjort sig skyldiga till brott mot skattestrafflagen eller att eftertaxering kan ifrågakomma eller beträffande vilka taxeringsrevision anses böra äga rum, av taxeringsintendenten i länet eller riksskattenämnden med stöd av bestämmelserna i T F infordrat kontrollmaterial, kontrolluppgifter, vilka efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t skall avlämnas till taxeringsmyndigheterna, uppgifter, som genom taxeringsrevisioner hos olika skattskyldiga införskaffas för kontroll av andra skattskyldiga. Särskilt vad gäller rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden består den »offensiva» verksamheten främst av taxeringsrevisioner hos berörda skattskyldiga. Jämlikt föreskrift i 56 § T F må taxeringsrevision äga rum för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt T F riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Enligt 57 § T F skall beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens chef. Revisionen skall verkställas antingen av taxeringsintendenten själv eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrar revisionens verkställande. Taxeringsrevision kan även uppdras åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person men denne skall ha godkänts av länsstyrelsen. Enligt 14 § TK skall taxeringsintendenten tillse att den som utses att verkställa taxeringsrevision väl lämpar sig för detta uppdrag. För honom skall utfärdas skriftligt förordnande, vilket även skall innehålla erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages. Normalt verkställes taxeringsrevisionerna av tjänstemännen inom taxeringssektionens revisionsdetalj (länsrevisorer och taxeringsrevisorer samt undantagsvis av landskanslister) eller av taxeringsassistenterna eller av de kommunalt anställda taxeringsrevisorerna. Det bör understrykas att taxeringsrevisioner inte endast förekommer i den verksamhet, som ovan betecknats som »offensiv» utan även — och detta i mycket stor utsträckning — i den mera »defensiva» granskning av åsatta taxeringar, som sker i samband med att taxeringsintendenten såsom den skattskyldiges motpart yttrar sig över av denne anförda besvär. I sistnämnda fall utgör taxeringsrevisionen främst en kontroll över hur deklarationsskyldigheten fullgjorts men innebär även verkställandet av en mera ingående utredning från det allmännas sida i den aktuella taxeringsfrågan. Ett viktigt led i taxeringsintendentens uppgifter som det allmännas företrädare i taxeringsfrågor är slutligen även hans skyldigheter enligt 118 § T F att då anledning förekommer att brott mot skattestrafflagen förövats göra anmälan därom till åklagare, enligt 122 § T F att göra anmälan till

40 åklagare vid deklarationsförsummelser och underlåtenhet att avge kontrolluppgifter och enligt 124 § T F att göra anmälan till länsstyrelsen om uttagande av vite, som förelagts enligt föreskrifterna i T F . Såsom tidigare anförts biträdes taxeringsintendenterna i sina ifrågavarande arbetsuppgifter av biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer, taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer, landskanslister, taxeringsassistenter och personal i biträdesgraderna. Beträffande arbetsfördelningen mellan de kvalificerade befattningshavarna är vissa bestämmelser meddelade i 21 § länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa åligger det biträdande taxeringsintendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör bl. a. att enligt fördelning i överensstämmelse med av länsstyrelsen fastställda allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar beträffande vissa mål eller ärenden eller vissa grupper av mål eller ärenden fullgöra vad enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestämmelser ankommer på taxeringsintendent. Åt länsrevisor och förste taxeringsrevisor kan även uppdragas att fullgöra taxeringsintendentsgöromål, när deras arbetsförhållanden så medgiver. Det har särskilt utsagts att taxeringsintendenten skall pröva huruvida uppdrag för länsrevisor, förste taxeringsinspektör, förste taxeringsrevisor eller taxeringsinspektör även skall omfatta förande av talan i kammarrätten eller hos Kungl. Maj :t. Länsrevisorn åligger enligt samma bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen att verkställa taxeringsrevision ävensom att enligt av länsstyrelsen meddelade allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar dels leda och fördela arbetet inom taxeringssektionens revisionsdetalj dels deltaga i de å taxeringssektionen förekommande göromålen. I fråga om övriga kvalificerade befattningshavares arbetsuppgifter har utsagts att den biträdande taxeringsintendent, som Kungl. Maj :t bestämmer, under taxeringsintendenten i länet skall förestå varuskattekontoret (jfr ovan s. 29 ff) ävensom att förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör har att enligt taxeringsintendentens närmare anvisningar samt förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor enligt länsrevisorns närmare bestämmande deltaga i de å sektionen förekommande göromålen, allt dock enligt av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. Enligt 21 § 2 mom. instruktionen kan taxeringsintendenten, när han finner skäl därtill, överta handläggningen av mål eller ärende, som enligt vad ovan sagts skolat ankomma på annan tjänsteman. P å taxeringsintendentens prövning i varje särskilt fall skall bero huruvida mål eller ärende från det allmännas sida skall fullföljas till kammarrätten eller Kungl. Maj :t. Den ovan nämnda befogenheten att till annan befattningshavare å taxeringssektionen överflytta taxeringsintendentens göromål i fråga om beva-

41 Tabell 7 Befattningshavare

Länsrevisor Ao 26 Förste taxeringsinspektör Ao 23 Förste taxeringsrevisor Ao 23 Förste taxeringsinspektör Ao 21 Förste taxeringsrevisor Ao 21 Taxeringsinspektör Ao, Ae 19

Antal befatt- Antal årsarbetsTotala antalet ningshavare krafter med befattningsmed taxeringsin- taxeringsintenhavare tendentsgöromål dentsgöromål 24 27 1 25 2 25 37 2 26

19 22 12 15 1 4

11,0 18,7 4,9 11,8 0,1 3,3

Taxeringsinspektör å övergångsstat häri inräknad. Tjänster inrättade i anledning av allmänna varuskatten frånräknade. kandet av det allmännas rätt i taxeringsfrågor har sedan den nya T F : s tillkomst utnyttjats i stor utsträckning. I bilaga 11 lämnas närmare uppgifter angående i vilken utsträckning länsstyrelserna under år 1959 utnyttjat ifrågavarande befogenhet. Uppgifterna i bilagan är beträffande andra befattningshavare än biträdande taxeringsintendenter sammanställda i tabell 7 ovan. Angående befogenheten att åt underordnad personal uppdraga taxeringsintendentsgöromål må erinras om departementschefens uttalanden i prop. 150/1956. Departementschefen anförde. 1 Av de åtgärder som föreslagits till stärkande av taxeringsintendentens ställning torde den viktigaste vara att taxeringsintendenten i betydande omfattning skall ha möjlighet att åt underordnad personal uppdraga göromål som enligt skatteoch taxeringsförfattningarna åvilar honom. Häremot har rests invändningar endast i vissa detaljer. Ehuru de sakkunniga ingenting anfört därom, torde man få utgå från att skyldighet att mottaga sådan delegation avsetts skola ingå i taxeringsinspektörernas tjänsteåligganden och att sålunda vikariatsersättning regelmässigt inte skall utgå då delegation sker. Häremot har jag intet att erinra. Utredningen och avfattandet av taxeringsintendentens yttrande i de skattemål, som taxeringsinspektörerna enligt förslaget skulle överta för självständig handläggning, torde nämligen för närvarande till mycket stor del handhas av dessa tjänstemän. I ett stort antal fall torde taxeringsintendentens genomgång av målen endast inskränka sig till en jämförelsevis summarisk granskning av taxeringsinspektörernas arbete. Å andra sidan kan man inte bortse från att enligt den nuvarande ordningen åtskilliga taxeringsinspektörer, efter tillstånd av Kungl. Maj:t, brukar tillfälligt — ibland dock för ganska lång tid — förordnas att utföra på taxeringsintendenten ankommande göromål och därvid erhålla vikariatsersättning. Uppdrages nu åt dessa befattningshavare som ett tjänsteåliggande att utföra sådana göromål, innebär detta att en löneförmån, som nu utgår, bortfaller. Att medge vikariatsersättning i vanlig ordning torde emellertid vara uteslutet. Det skulle förutsätta att man för varje ifrågakommande befattningshavare finge hålla reda på hur stor del av arbetstiden som åtgått för taxeringsintendentsgöro1

Prop. 150/1956 s. 206 ff.

42 mål, vilket får antas vålla åtskilliga svårigheter. Vidare bör bemärkas att de mål eller andra uppgifter, som avses skola överlåtas, åtminstone i regel skall vara av mindre invecklad natur och anpassade efter vederbörandes kunskaper och förmåga. Under sådana omständigheter torde användning av vikariatsersättning för utmätande av ersättning knappast vara tillfredsställande. Under hänvisning till vad sålunda anförts vill jag föreslå att de uppgifter, varom h ä r är fråga, ålägges taxeringsinspektörerna som ett tjänsteåliggande. De sakkunniga har föreslagit att fördelningen på u n d e r o r d n a d e befattningshavare av de göromål, som författningsenligt åvilar taxeringsintendent, skall ankomma på denne. Häremot har justitiekanslersämbetet invänt att någon form av kontroll häröver kunde vara önskvärd, så att befogenheten i fråga h a n d h a d e s på ett fullt anmärkningsfritt sätt både från det allmännas och de u n d e r o r d n a d e befattningshavarnas synpunkt. Jag har ingenting att erinra mot att en sådan kontroll anordnas. Fördelningen av dessa arbetsuppgifter får sägas vara en uppgift som i vart fall till typen ganska mycket närmar sig länsstyrelsens uppgift att tillse att taxeringsarbetet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt. För den skull får jag föreslå att det skall åligga länsstyrelsen att fastställa generella föreskrifter om fördelningen samt att sådant ärende skall handläggas i samma ordning som ärenden om taxeringsarbetets ändamålsenliga ordnande. På detta sätt kommer inte landskamreraren att deltaga i dessa avgöranden. Att taxeringsintendenten bör ha befogenhet att där så erfordras göra vissa avsteg från de generella föreskrifterna synes mig självklart. I olika sammanhang h a r framhållits att revisionspersonalen utnyttjats för annat än taxeringsrevision och att härigenom dessa uppgifter blivit eftersatta. För att motverka detta har de sakkunniga föreslagit att revisionsdetaljen skall bilda en skarpare avgränsad enhet inom taxeringssektionen. Härtill återkommer jag närmare i det följande. De sakkunnigas uttalande, alt uppdrag att företräda det allmänna i skatteprocesser främst borde uppdragas åt den juridiskt skolade personalen och att revisionspersonalen endast undantagsvis borde anlitas härför sammanhänger klart med denna fråga. På detta sätt skulle nämligen revisionspersonalen kunna hållas intakt för de viktiga bokgranskningsuppgifterna, inte minst de av mer offensiv karaktär beträffande vilka med nuvarande ordning ett icke godtagbart eftersättande ägt rum. Uttalandet att annan än revisionspersonalen i första hand borde utnyttjas för processföringen biträdes av åtskilliga remissinstanser men h a r hos a n d r a väckt gensagor. På grund härav och då vissa uttalanden av de sakkunniga ansetts kunna ge vid handen, att de ej funnit det lämpligt att personer med taxeringsrevisors kompetens erhöll taxeringsinspektörs- och taxeringsintendentsbefattning, har ett klarläggande uttalande i denna kompetensfråga efterlysts. Såvitt jag kunnat finna torde inte ur betänkandet kunna utläsas något, som kan tolkas därhän, att de sakkunniga velat rubba de gällande kompetensföreskrifterna. Något förslag i den riktningen har inte heller framlagts. Enligt min mening har de sakkunniga endast eftersträvat att så långt detta är möjligt den kvalificerade personalen skall bli utnyttjad i den allmänna riktning som de olika befattningshavarnas utbildning i första h a n d gör dem lämpade för. I princip kan jag biträda de sakkunnigas ståndpunkt. Det synes mig självklart att befattningshavarna bör utnyttjas så att deras utbildning kommer till sin rätt. Det kan uppenbarligen inte vara ändamålsenligt att för utförande av taxeringsrevision anställa personal med särskild utbildning härför och sedan utnyttja den för ändamål, beträffande vilka annan personal allmänt sett måste antagas ha bättre utbildning. I vad de sakkunniga anfört rörande utnyttjande av revisions-

43 personalen för revisionsuppgifter kan jag därför inte annat än instämma. Med denna uppfattning följer att de processuella uppgifterna i allmänhet, i den mån de skall delegeras, bör anförtros åt taxeringsinspektörer. I den mån personal med handelshögskoleutbildning innehar tjänst som taxeringsinspektörer, bör emellertid enligt min mening sådana uppgifter kunna anförtros också dem. Vad jag nyss anfört om revisionspersonalens utnyttjande för revisionsuppgifter får i princip gälla hela denna personal, således även länsrevisorn. Det skall ingalunda bortses från att enligt gällande kompetensföreskrifter befattningshavare med examen vid handelshögskola kan utnämnas å taxeringsintendenttjänst. Härutinnan har jag inte för avsikt att föreslå någon ändring. Detta vore för övrigt inte heller lämpligt med tanke på att denna befordringsmöjlighet har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till läns- och taxeringsrevisorstjänsterna. En avvägning måste emellertid ske och denna synes lämpligen böra resultera i att taxeringsintendenten, där särskilda skäl föreligger, skall äga uppdraga åt länsrevisorn, undantagsvis möjligen även åt taxeringsrevisor, att utföra det allmännas talan i taxeringsmål. Att därvid i huvudsak ifrågakommer mål, däri taxeringsrevision ägt rum, ligger i sakens natur. I sitt utlåtande i anledning av prop. 150/1956 framhöll bevillningsutskottet 1 att det var av stor betydelse att den taxeringskontroll, som skedde genom bokföringsgranskningar, intensifierades och anförde vidare. Skall detta kunna förverkligas torde enligt utskottets mening krävas, att den personal, som är utbildad därför, kan användas för sådant granskningsarbete. Detta förutsattes också då den nuvarande organisationen tillkom år 1943. Det vore ur denna synpunkt föga ändamålsenligt om revisionspersonalen komme att i större utsträckning syssla med processföring. Härtill kommer att det i många fall är förenat med avsevärda fördelar icke minst ur rättssäkerhetssynpunkt att en person utifrån andra utgångspunkter bedömer det material som frambragts genom bokgranskningen. Å andra sidan torde det sett på längre sikt vara av värde för ett rationellt granskningsarbete att revisionspersonalen genom att föra det allmännas talan i skattemål får erfarenhet av hur skattedomstolarna bedömer bevisfrågor. I den mån arbetsförhållandena i övrigt tillåter synes det därför vara av värde att taxeringsrevisor i viss utsträckning får föra talan i mål i första hand hos prövningsnämnden. Länsrevisorn och mera erfarna taxeringsrevisorer bör, när på grund av målets art eller eljest skäl därtill föreligger, kunna få uppdrag att fullfölja mål även till kammarrätten och regeringsrätten. Utskottet vill understryka att vid tillsättning av tjänst som taxeringsintendent vederbörandes lämplighet för uppgiften bör vara avgörande och inte det förhållandet att han tjänstgjort inom taxeringsrevisionen eller på annat håll inom landskontoret. Vad slutligen angår den övriga personalen å taxeringssektionen åligger det i enlighet med föreskrifterna i 23 § länsstyrelseinstruktionen förste landskanslist att som arbetsledare efter sektionschefens närmare anvisningar leda och fördela honom underställd personals arbete, att vara föredragande och att efter sektionschefens föreskrifter deltaga i övriga förekommande göromål. Landskanslisterna har motsvarande arbetsuppgifter men får fungera som arbetsledare och föredragande först efter länsstyrelsens särskilda förordnande. Biträdespersonalen skall i enlighet med vad som stadgas i 1

BevU 56/1956 s. 116.

44 länsstyrelsens arbetsordning eller i övrigt lämnade föreskrifter deltaga i förekommande göromål. Viss statistik angående prövningsnämndskansliernas och taxeringssektionernas arbetsuppgifter

I bilagorna 12—23 lämnas viss statistik angående prövningsnämndskansliernas och taxeringssektionernas arbetsuppgifter under åren 1958 och 1959. Uppgifterna omfattar inte endast länsstyrelserna utan även överståthållarämbetet och i vissa avseenden mellankommunala prövningsnämnden, vilkas organisation och verksamhet kommer att närmare beröras i senare avsnitt. Bilaga 12 utvisar specifikt för de olika länen antalet till prövningsnämnderna inkomna mål och ärenden under åren 1958 och 1959 samt antalet till kanslierna inkomna överrättsmål under samma tid. Bilaga 13 utvisar dels antalet under samma år av prövningsnämnderna avgjorda mål och ärenden dels antalet under samma år förekomna muntliga förhandlingar i prövningsnämnderna. I sistnämnda sammanhang må erinras om att även före genomförandet av 1956 års taxeringsreform fanns möjlighet att hos prövningsnämnd kunna påkalla muntlig förhandling, vilken möjlighet dock sällan utnyttjades. Genom reformen omvandlades emellertid såsom tidigare anförts prövningsnämnderna till renodlade besvärsinstanser och försågs med särskilda kanslier, vilket ansågs skapa naturliga förutsättningar för ökad användning av muntliga förhandlingar. I bilagorna Ii och 15 har jämförelse gjorts mellan antalet inkomna och avgjorda mål och ärenden i prövningsnämnderna under åren 1953, 1954, 1958 och 1959. Av bilaga 14 framgår att antalet besvär från skattskyldig eller k o m m u n under åren 1958 och 1959 utvisar någon minskning i förhållande till antalet under åren 1953 och 1954. Antalet under ettvart av åren 1958 och 1959 inkomna sådana besvär utvisar sålunda en minskning i förhållande till år 1953 med ca 10 % och år 1954 med 6 %. Antalet av taxeringsintendent anförda besvär är däremot i stort sett detsamma under år 1959 som under åren 1953 och 1954. För år 1958 utvisar emellertid bilagan ett minskat antal besvär. Denna minskning torde helt bero på den förlängning av den ordinarie besvärstiden för taxeringsintendent, som skedde genom 1956 års reform. Under åren 1953 och 1954 utgick nämligen nämnda besvärstid för taxeringsintendent beträffande dessa års taxeringar enligt då gällande regler den 31 december respektive år. Enligt från och med den 1 j a n u a r i 1958 gällande föreskrifter i 76 § T F utgår emellertid den ordinarie besvärstiden för taxeringsintendent vid utgången av april månad året efter taxeringsåret. Flertalet taxeringsintendentsbesvär i fråga om 1958 års taxering ingår därför inte i siffrorna för detta år utan i siffrorna för 1959, liksom den övervägande delen av intendentsbesvären beträffande 1959 års taxering kommer att redovisas först under år 1960.

45 Totalt sett har antalet besvär till prövningsnämnderna under år 1959 minskat med inte fullt 6 % i förhållande till antalet under ettvart av åren 1953 och 1954. En viss minskning har även skett i antalet överrättsmål. Att förhållandena i nu nämnda avseenden skiftat mellan olika län under olika år torde framgå av bilagan. I bilagorna 16 och 17 lämnas närmare redogörelse angående under vilka tider prövningsnämndsmålen avgjorts under dels tiden den 1 juli 1958— den 30 juni 1959 dels tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960 samt angående antalet mål, som under dessa tider avgjorts antingen av prövningsnämndens ordförande ensam (»enmansmål») eller av prövningsnämnden i dess helhet eller inom någon dess avdelning (»plenimål»). Anledningen till att angivna tidpunkter valts är att man därigenom torde k u n n a få en förhållandevis god uppfattning om tidpunkterna för prövningsnämndernas beslut rörande de besvär, som hos nämnderna anförts beträffande 1958 och 1959 års taxeringar av skattskyldig eller kommun före dessa års utgång och av taxeringsintendent före den 30 april 1959 respektive 1960. Enligt föreskrifterna i 89 § T F skall nämligen dessa besvär ha avgjorts senast den 30 juni 1959 respektive den 30 juni 1960. Att observera är emellertid att i antalet mål även ingår besvär, som anförts i särskild ordning och beträffande vilkas avgörande någon tidsgräns inte finnes föreskriven. Av bilagorna framgår att endast ca 20 % av samtliga mål avgjorts under sådan tid att prövningsnämndernas beslut kunnat beaktas vid de ordinarie debiteringarna av slutlig skatt på grund av 1958 och 1959 års taxeringar, d. v. s. prövningsnämndernas beslut har normalt förelegat under första hälften av november månad 1958 respektive 1959. Till jämförelse må nämnas att motsvarande siffra utgjorde för tiden den 1 augusti 1953—den 31 juli 1954 ca 26 %. Före 1958 respektive 1959 års utgång hade avgjorts ca 36 % av samtliga mål. Motsvarande siffra utgjorde för tiden den 1 augusti 1953—den 31 juli 1954 ca 48 %. Av samtliga under tiden 1/7 1958—30/6 1959 respektive den 1/7 1959— 30/6 1960 avgjorda mål avgjordes mer än en tredjedel under andra kvartalet 1959 respektive 1960. Av målen avgjordes något över en femtedel av prövningsnämndens ordförande ensam. Även i ifrågavarande avseenden växlar emellertid förhållandena starkt mellan olika län, vilket framgår av bilagorna. I bilaga 18 redovisas antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga den 1 april 1960, då i huvudsak arbetet med uppläggandet av registren över dessa skattskyldiga torde ha varit avslutat. Antalet skattskyldiga, som blir pliktiga att erlägga allmän varuskatt, torde emellertid bli betydligt större än vad som redovisas i bilagan, eftersom sådana jordbrukare, som har att erlägga allmän varuskatt för egenförbrukning och

46 Tabell 8 År 1953 1954 1958 1959

Antal defensiva revisioner

Antal offensiva revisioner

5 990 5 696 4 337 4 045

907 1881 2 398 4 103

direktförsäljning av hemmaproducerade alster, inte är registreringspliktiga. Bilagorna 19 och 20 omfattar en närmare redogörelse för taxeringsrevisionsverksamhetens omfattning under åren 1958 och 1959. Av uppgifterna i bilagorna framgår, att under dessa år verkställts sammanlagt 6 735 respektive 8 148 taxeringsrevisioner hos skattskyldiga. Av de verkställda reviTabell 9 *1953 Defensiva revisioner Antal revisioner, som ej föranlett erinran mot deklarerad i n k o m s t . . . Antal revisioner med förslag till höjning av deklarerad inkomst eller för-

*1954

5 209 4 998 Belopp, som höjningarna avsett vid taxering till a) statlig inkomstskatt | 23 374 100 1 23 297 700 b) kommunal inkomstskatt 2 2 c) statlig förmögenhetsskatt

3 499

3 308

16 835 500 16 604 900 2 199 300

16 719 300 16 741 300 3 193 500

1 758

1 587

2 345

27 553 400 27 255 100 10 164 600

36 900 300 36 200 100 12 303 300

Offensiva revisioner Antal revisioner, som ej föranlett erinran mot deklarerad i n k o m s t . . . . 190 351 Antal revisioner med förslag till höjning av deklarerad inkomst och förmögenhet 717 1 530 Belopp, som höjningarna avsett vid taxering till a) statlig inkomstskatt 1 19 582 400 1 31 705 800 c) statlig förmögenhetsskatt Samtliga revisioner Antal revisioner, som ej föranlett erinran mot deklarerad inkomst. . . Antal revisioner med förslag till höjning av deklarerad inkomst eller för-

2 495

5 926

6 528

5 086

5 653

1 52 507 300 1 55 003 400

44 388 900 43 860 000 12 363 900

53 619 600 52 941 400 15 496 800

Belopp, som höjningarna avsett vid taxering till c) statlig förmögenhetsskatt 1 2

2 SOU 1955: 51 s. 314—315. I vissa avseenden är uppgifterna ofullständiga. Uppgift saknas.

47 Tabell 10

Statlig inkomstskatt Kommunal inkomstskatt Statlig förmögenhetsskatt

5,0 4,0 28,2

5,2 4,8 33,4

8,7 9,8 60,9

10,0 9,2 48,3

8,0 8,0 39,4

sionerna har revisonsdetaljernas personal utfört 6 051 respektive 6 855, taxeringsassistenterna 268 respektive 820, de kommunala taxeringsrevisorerna 401 respektive 452 samt andra bokföringssakkunniga 15 respektive 21. Till jämförelse må nämnas att sammanlagda antalet taxeringsrevisioner åren 1953 och 1954 utgjorde 7 339 respektive 7 657. I bilagorna h a r åtskillnad gjorts mellan »defensiva» och »offensiva» taxeringsrevisioner. De »defensiva» revisionerna omfattar sådana, som skett i anledning av skattskyldigs besvär över åsätt taxering, och de »offensiva» sådana revisioner, som skett av annan anledning än skattskyldigs besvär. En jämförelse mellan de »defensiva» och »offensiva» revisionernas omfattning åren 1953, 1954, 1958 och 1959 är intagen i tabell 8 överst å föregående sida. I bilaga 20 redovisas resultatet av de verkställda taxeringsrevisionerna under åren 1958 och 1959. I tabell 9 å s. 46 har uppgifterna i bilagan sammanfattats, varjämte en jämförelse gjorts med förhållandena under åren 1953 och 1954. Bilaga 21 avser att ge en bild av antalet påförda eftertaxeringar och åsätta eftertaxeringsbelopp under åren 1958 och 1959. I detta sammanhang må anföras att genom 1956 års reform prövningsnämnderna blev första instans i eftertaxeringsmålen. Till ytterligare belysning av de i bilagan angivna beloppen lämnas i ovanstående tabell 10 närmare uppgifter angående de eftertaxeringsbelopp, som enligt statistiska centralbyråns varje år avgivna berättelser angående skattetaxeringarna m. m. påförts vid 1953—1957 års taxeringar (beloppen avser taxerad inkomst respektive beskattningsbar förmögenhet i milj. kronor). Slutligen ges i bilagorna 22 och 23 upplysning angående av taxeringsintendenterna gjorda anmälningar till vederbörande åklagare under åren 1958 och 1959 för brott mot skattestrafflagen. I tabell 11 nedan har en samTabell 11

Sammanlagt antal a n m ä l n i n g a r . . . . Antal anmälningar som föranlett åtal Utdömda böter och s t r a f f s k a t t . . . . Antal anmälningar som ej föranlett åtal Antal anmälningar, där ansvarsfrågan ej var avgjord vid årets utgång

2 384 1 607 1 551 200

2 607 1 563 1 466 900

3 178 2 225 2 172 500

3 562 926 906 900

2 292

48 manfattning skett av uppgifterna i bilagorna och en jämförelse skett med förhållandena under åren 1952 och 1953.

Överståthållarämbetet Beskattnings- och taxeringsärenden handlägges inom överståthållarämbetet å dess skatteavdelning, vars chef är skattedirektören. Skatteavdelningen är uppdelad på en allmän avdelning med en förste assessor som chef och en taxeringsavdelning under ledning av en förste taxeringsintendent. Till skatteavdelningen är därjämte anknutet kupongskattekontoret. I samband med 1956 års taxeringsreform har från och med den 1 j a n u a r i 1958 organiserats ett under allmänna avdelningen lydande kansli för prövningsnämnden. Befattningshavarna inom detta kansli utgjordes den 1 j a n u ari 1960 av 1 assessor i lönegraden Ao 24, 1 förste kanslist i lönegraden Ao 19, 1 kanslist i lönegraden Ao 15, 2 kanslister i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 9—Ae 13), 3 kanslibiträden i lönegraden Ao, Ae 7 samt 13 kontorsbiträden i lönegraden Ao 5 eller reglerad befordringsgång (Af 1 —Ae5). Därjämte tjänstgjorde å kansliet en f. d. byråsekreterare i lönegraden Ao 23, varjämte till kansliet hade av taxeringsavdelningen »utlånats» 5 taxeringsinspektörer i lönegraden Ao 21, 1 taxeringsinspektör i lönegraden Ao 19 och 5 amanuenser i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 13—Ae 19). Taxeringsavdelningen är organiserad på nio underavdelningar, nämligen ett bolagstaxeringskontor för handläggning huvudsakligen av ärenden rörande taxering av bolag, föreningar och stiftelser, sex lokala taxeringskontor för handläggning av ärenden rörande taxering av övriga skattskyldiga, vart och ett inom sitt territoriellt bestämda område, ett bokgranskningskontor för granskning av skattskyldiga rörelseidkares räkenskaper, samt från och med den 1 januari 1960 ett varuskattekontor för handläggning av ärenden rörande allmän varuskatt, varjämte till avdelningen hör förste taxeringsintendentens expedition. Till ett av de lokala taxeringskontoren har hänförts den för riket gemensamma taxeringsnämnden. Inom ett annat av dessa kontor handlägges samtliga ärenden rörande särskild fastighetstaxering (»fastighetstaxeringsdetaljen»). Inom bolagstaxeringskontoret, vars verksamhetsområde omfattar

49 hela staden, handlägges även ärenden angående taxering av vissa enskilda skattskyldiga, nämligen läkare, tandläkare och handelsresande. Vart och ett av de lokala taxeringskontoren och bolagstaxeringskontoret står under ledning av en taxeringsintendent, vilken har att i den omfattning, som gällande arbetsordning för ämbetet föreskriver, fullgöra vad som enligt skatte- och taxeringsförfattningarna åligger taxeringsintendent, därvid han dock har att ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som förste taxeringsintendenten må finna skäl meddela. Bokgranskningskontorets arbete ledes av en revisionsintendent, vilken i huvudsak åligger att närmast under förste taxeringsintendenten leda arbetet beträffande granskningen av de skattskyldigas bokföring. Varuskattekontoret förestås av en biträdande taxeringsintendent, vilken har att i överensstämmelse med av ämbetet fastställda allmänna anvisningar fullgöra vad enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestämmelser ankommer på taxeringsintendent. På taxeringsavdelningen tjänstgör därjämte förste taxeringsinspektörer och förste taxeringsrevisorer, taxeringsinspektörer och taxeringsrevisorer, amanuenser, kanslister och biträdespersonal med i huvudsak samma arbetsuppgifter som motsvarande personal vid länsstyrelserna. I taxeringsavdelningen ingår därjämte de taxeringsassistentstjänster, vilka — såsom tidigare anförts — från och med den 1 januari 1960 inrättats i Stockholm. Omfattningen av taxeringsavdelningens organisation vid sistnämnda tidpunkt framgår närmare av bilaga 24. 1956 års taxeringsreform innebar för överståthållarämbetets del inte annan ändring i skatteavdelningens dåvarande organisation än att inom allmänna avdelningen inrättades ett prövningsnämndens kansli. Personalbehovet inom kansliet, som delvis tillgodosågs genom att viss personal överfördes från taxeringsavdelningen, föranledde nyinrättande av en assessorstjänst i lönegraden [Ca 31], fyra kanslisttjänster, varav en förste i lönegraden [Ca 25], en i lönegraden [Ca 21] och två i reglerad befordringsgång, en kanslibiträdestjänst i lönegraden [ C a l l ] och två biträdestjänster i reglerad befordringsgång. I prop. 150/1956 uttalade departementschefen att han för det dåvarande inte ville förorda några ändringar beträffande taxeringsorganisationen i Stockholm men att fortsatta undersökningar borde ske i syfte att i staden ernå en ordning som helt sammanföll med för landet i övrigt gällande. Genom beslut den 29 juni 1956 tillkallades särskilda utredningsmän för att verkställa dessa undersökningar. Dessa — 1956 års sakkunniga för taxeringsorganisationen i Stockholm — redovisade i maj 1958 sitt uppdrag. I sitt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation i staden fann de sakkunniga hinder inte möta mot att man i Stockholm även genom4—006439

50 förde den i landet i övrigt gällande ordningen med särskilda, av taxeringsassistenter biträdda taxeringsnämnder. En dylik åtgärd ansågs emellertid böra förbindas med vissa delvis mycket genomgripande organisatoriska förändringar av taxeringsavdelningen. I fråga om 'taxeringsassistenterna föreslog de sakkunniga att dessa skulle placeras på överståthållarämbetets skatteavdelning. Antalet assistenter beräknades på grundval av två faktorer, nämligen dels antalet deklarationer, som beräknades skola behandlas av särskild taxeringsnämnd, dels antalet deklarationer, som varje assistent beräknades k u n n a medhinna under taxeringsperioden. Med utgångspunkt från att antalet deklarationer, som skulle handläggas av särskild nämnd, beräknades till ca 83 000 och att varje assistent hann granska ca 1 400 deklarationer, varav 200 finge antas vara av enklare beskaffenhet, beräknades antalet assistenter vid fullt utbyggd organisation till 59. Med hänsyn till önskvärdheten att äga tillgång till viss reserv vid sjukdom och annat tjänstehinder, föreslog de sakkunniga att 65 assistentstjänster skulle inrättas. Assistenterna, som förutsattes skola genomgå viss utbildning under vilken de skulle äga åtnjuta avlöning enligt reglerad befordringsgång för kanslister (Af 9—Ae 13), föreslogs skola vid antagningen till taxeringsassistent placeras i lönegraden Ao 17. Av assistentstjänsterna borde 10 vara befordringstjänster i lönegraden Ao 19. Assistenterna skulle i de rutinmässiga göromålen inom särskild nämnd åtnjuta biträde av särskild biträdespersonal. Antalet erforderliga biträden beräknades till 30. Beträffande skatteavdelningens organisation erinrade de sakkunniga, att den kvalificerade personalen inom taxeringsavdelningen till stor del under tiden mars—juli togs i anspråk för taxeringsarbetet i första instans såsom kronoombud i särskilda nämnder. En bestämd åtskillnad borde emellertid i organisatoriskt avseende göras mellan å ena sidan taxeringsarbetet i första instans och å andra sidan de arbetsuppgifter, som sammanhängde med processföringen. Vidare borde taxeringsrevisionsverksamheten förstärkas. Med utgångspunkt härifrån föreslogs att de på taxeringsavdelningen ankommande göromålen med taxeringen i första instans sammanfördes till en för hela staden gemensam underavdelning, kallad taxeringssektionen, ätt revisionsärendena för vinnande av effektivitet skulle uppdelas på två underavdelningar, benämnda revisionssektioner, och att processföringen i prövningsnämnden och skattedomstolarna skulle handläggas inom fyra underavdelningar, benämnda besvärssektioner. Chef för envar av sektionerna utom revisionssektionerna skulle vara en taxeringsintendent. Var och en av revisionssektionerna skulle stå under ledning av en revisionsintendent. Taxeringsassistenterna föreslogs skola närmast knytas till taxeringssektionen men skulle under icke-taxeringsperiod tilldelas andra sektioner, bl. a. revisionssektionerna. En tänkbar uppdelning var enligt de sakkunni-

51 gas uppfattning att av de 65 assistenterna 25 stannade kvar på taxeringssektionen, 25 sysselsattes med taxeringsrevision, 10 biträdde på besvärssektionerna och 5 avdelades att biträda med göromål inom prövningsnämndens kansli. De sakkunniga anförde vidare. En sådan fördelning, varom det skall tillkomma överståthållarämbetet att besluta, bör ske årligen och avvägas med hänsyn till de vid varje tillfälle rådande förhållandena. Härigenom undvikes, att personalen låses fast i en viss organisationsplan och möjlighet skapas att på bästa sätt utnyttja tillgängliga arbetskrafter. Det sagda gäller självfallet — med den modifikation, som föranledes av detaljföreståndarnas ställning — icke blott taxeringsassistenterna utan även övrig personal inom taxeringssektionen. I fråga om förslaget att överföra viss personal till prövningsnämndens kansli vilja de sakkunniga framhålla, att den stora besvärsfrekvensen otvivelaktigt leder till en stark arbetsbelastning för prövningsnämndens kansli under hösthalvåret. Det torde därför vara uteslutet, att den för kansliet avdelade personalen ensam förmår att bemästra det omfattande arbetsmaterialet. För undvikande av stockning i prövningsnämndsarbetet torde det därför vara ofrånkomligt att förstärka kansliets personal, såväl den kvalificerade personalen som biträdespersonalen. För en sådan förstärkning får man räkna med att personal å taxeringsavdelningen skall stå till förfogande. I fråga om de föreslagna revisionssektionerna framhöll de sakkunniga, att revisionsverksamheten fortlöpande utvidgats såväl med avseende å de personer, som kunde bli föremål för revision, som beträffande granskningsmaterialet. Rent allmänt kunde konstateras ätt granskningarna tenderade att bli alltmer komplicerade och granskningsmaterialet alltmer omfattande. Vissa granskningar, där framför allt de bokföringstekniska problemen trädde i förgrunden — något som i regel vore fallet då det gällde större företag — krävde stor sakkunskap och härför kunde endast väl kvalificerad personal med god erfarenhet anlitas. Andra granskningar åter vore tekniskt sett relativt enkla och kunde i allmänhet med fördel utföras av andra än högskoleutbildade granskningsmän. Den föreslagna uppdelningen av revisionsverksamheten på två revisionssektioner ansåg de sakkunniga främst betingad med hänsyn till det antal befattningshavare, som enligt förslaget skulle syssla med sådan verksamhet. Genom att ett stort antal taxeringsassistenter skulle syssla med taxeringsrevision skulle nämligen revisionspersonalen under halva året o m fatta ca 50 befattningshavare. I fråga om de båda revisionssektionernas verksamhetsområden föreslogs att den ena sektionen skulle omhänderha taxeringsrevision av grossister och fabrikanter. Inom denna sektion skulle taxeringsrevisioner utföras endast av mera kvalificerad personal. Om taxeringsassistenter tillfördes sektionen, vilket förutsattes skola ske endast i mindre utsträckning, skulle de inte självständigt anförtros granskningsuppgifter utan endast biträda de kvalificerade granskarna. Av de nuvarande kvalificerade befattningshavarna på bokgranskningskontoret borde 14 förste taxeringsrevisorer eller taxeringsrevisorer tilldelas denna sektion.

52 Den andra revisionssektionen skulle svara för taxeringsrevision företrädesvis hos andra skattskyldiga än grossister och fabrikanter samt hos uppgiftsskyldiga. Huvuddelen av assistenterna borde placeras på sektionen, varför en huvuduppgift för denna blev att handleda assistenterna i revisionsarbete, varvid tonvikten borde läggas på den praktiska skolningen. Av den kvalificerade personalen å bokgranskningskontoret borde 10 förste taxeringsrevisorer, taxeringsrevisorer och amanuenser tilldelas denna sektion. De sakkunnigas förslag innebar i jämförelse med den nuvarande organisationen för bokgranskningskontoret endast en utökning med en befattning, nämligen en revisionsintendentstjänst. Såsom tidigare anförts har de sakkunnigas förslag endast delvis genomförts. I prop. 47/1959 uttalade departementschefen under erinran om den kritik, som i olika avseenden riktats mot förslaget under remissbehandlingen, att han inte ansåg möjligt att nu bilda sig en säker uppfattning om personalbehovet på taxeringsavdelningen och den lämpliga organisationsformen för denna och att därför en ny utredning i organisationsfrågan syntes ofrånkomlig. Denna utredning borde gå hand i hand med åtgärder inom ramen för nuvarande organisation. Då överståthållarämbetet redan företagit vissa förberedande åtgärder i detta hänseende, borde utredningsarbetet ankomma på ämbetet, som förutsattes därvid skola anlita expertis från statens organisationsnämnd. För utredningsarbetet syntes särskilda direktiv inte vara erforderliga men enligt departementschefen borde detta ta sikte på att nå fram till en effektivt arbetande organisation. I samband härmed borde organisationen av prövningsnämndens kansli överses med ledning av vunna erfarenheter. I fråga om taxeringsavdelningens personaluppsättning ansågs några bedömanden inte k u n n a göras. Under remissbehandlingen av förslaget anförda omständigheter tydde emellertid på att den nuvarande organisationen i vissa avseenden snarast vore överdimensionerad. Det ifrågasattes huruvida inte åtskilliga arbetsuppgifter, som nu utfördes av akademiskt utbildad personal i lägre befattningar, med fördel kunde överlämnas till kanslistpersonal. Utredningen borde bedrivas så skyndsamt omständigheterna tillät. I propositionen förordades emellertid att taxeringsassistentorganisationen skulle införas även i Stockholm. Med hänsyn till att förutsättningar inte ansågs föreligga för att slutligt fixera antalet taxeringsassistenter i staden, dessas inpassning i den framtida organisationen och behovet av tjänster i högre lönegrad än Ao 17, vilka frågor borde prövas vid nyss omnämnda utredning, föreslogs att endast antalet assistenter bestämdes, som skulle anställas under de två första åren räknat från och med den 1 januari 1960. Detta antal angavs till högst 15. Nyanställningar av assistenter skulle mötsvaras av indragning av tjänster inom akademikerkarriären.

53 Förslagen i prop. 47/1959 bifölls av riksdagen. Åt överståthållarämbetet har n u m e r a uppdragits att verkställa ovannämnda utredning angående taxeringsavdelningens organisation. Utredningen är ännu inte slutförd. I anledning av riksdagens beslut har Kungl. Maj :t föreskrivit att de å skatteavdelningen ledigblivande ordinarie eller extra ordinarie tjänsterna i högre lönegrad än A 9 inte utan Kungl. Maj :ts medgivande får återbesättas eller uppehållas med vikarie. Efter särskilda av överståthållarämbetet gjorda framställningar har emellertid Kungl. Maj :t medgivit, att å ämbetets skatteavdelning får återbesättas dels en tjänst som förste byråsekreterare i lönegraden Ao 23 dels ock lediga eller ledigblivande tjänster som förste taxeringsrevisor eller taxeringsrevisor. Ämbetet har därjämte medgivits tillstånd att från och med den 1 april 1960 tillsvidare uppehålla en taxeringsintendentstjänst med vikarie. Den allmänna varuskattens införande föranledde för Stockholms vidkommande att från och med den 1 januari 1960 inom taxeringsavdelningen inrättades ett särskilt varuskattekontor under ledning av en biträdande taxeringsintendent i lönegraden Ao 26 med avlöningsförstärkning om 1 200 kronor för år. Därutöver tillfördes taxeringsavdelningen 4 taxeringsrevisorstjänster, varav 2 förste i lönegraden Ao 21 och 2 i reglerad befordringsgång (lönegraderna Af 13—Ae 19). Vidare nyinrättades för varuskattekontoret 5 kanslistbefattningar, varav 2 i lönegraden Ao 15 och 3 i reglerad befordringsgång (Af 9—Ae 13), samt ett antal befattningar inom biträdeskarriären. Genom beslut av innevarande års riksdag har 3 taxeringsrevisorstjänster i lönegraden Ao 19 uppflyttats till förste taxeringsrevisorstjänster i lönegraden Ao 23, räknat från och med den 1 juli 1960. I fråga om taxeringsavdelningens organisation må slutligen anmärkas att enligt riksdagens beslut vid 1959 års höstsession fastställandet av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. i Stockholm skall handhas av överståthållarämbetets skatteavdelning och på taxeringsavdelningen. I innevarande års statsverksproposition (Bil. 13: Elfte huvudtiteln, s. 392) har departementschefen uttalat att han inte funnit erforderligt att nu taga närmare ställning till bl. a. personalbehovet för tilläggspensioneringens administration utan att det finge ankomma på Kungl. Maj:t att senare fatta beslut härom. I enlighet med föreskrift i Kungl. brev den 20 december 1957 har — liksom på länsstyrelserna — åt annan befattningshavare än taxeringsintendent och biträdande taxeringsintendent uppdragits att beträffande vissa mål och ärenden eller vissa grupper av mål och ärenden fullgöra vad

54 enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestämmelser ankommer på taxeringsintendent. Enligt från ämbetet inhämtade uppgifter har under år 1959 sådant uppdrag meddelats 8 förste taxeringsinspektörer i lönegraderna Ao 24 och Ao 23 för hela året samt åt envar av 4 förste taxeringsinspektörer i samma lönegrader för fyra månader. För behörighet till de kvalificerade tjänsterna å skatteavdelningen kräves juris kandidatexamen, statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen från handelshögskola. För tjänstgöring å bokgranskningskontoret gäller examen från handelshögskola som behörighetskrav. I samband med skatteavdelningens förstatligande år 1948 meddelades — med hänsyn till att det tidigare kompetenskravet för att erhålla kvalificerad tjänst vid skatteverket enbart varit studentexamen — bestämmelser som innebar befrielse under vissa villkor för den personal, som vid förstatligandet överfördes till skatteavdelningen, från kravet på akademisk examen. På grund av sålunda meddelad dispens uppehälles ett flertal av de kvalificerade tjänsterna vid taxeringsavdelningen av personal utan akademisk examen. Beträffande arbetsuppgifterna för prövningsnämndens kansli och taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet samt den där verksamma personalen gäller i huvudsak därutöver vad som ovan anförts beträffande länsstyrelserna. I de statistiska uppgifter, som beträffande länsstyrelserna lämnats i bilagorna 12—23 och som tidigare kommenterats i vissa avseenden, ingår även uppgifter beträffande överståthållarämbetet. Mellankommunala

prövningsnämnden

Enligt 11 § 2 mom. T F skall finnas en för hela riket gemensam prövningsnämnd, den mellankommunala prövningsnämnden. Enligt 73 § T F ankommer det på denna prövningsnämnd att handlägga besvär över taxering av sådana skattskyldiga, vilka haft förvärvskälla som enligt kommunalskattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, ävensom besvär i vilka fråga uppkommer i vilket län skattskyldig skall taxeras. Om ifrågavarande skattskyldig skall samtaxeras med make, skall mellankommunala prövningsnämnden även pröva besvär rörande makens taxering. Kungl. Maj :t utser för en tid av fyra år ordförande, vice ordförande samt ytterligare sex ledamöter jämte sju suppleanter i mellankommunala prövningsnämnden. För samma tid förordnar Kungl. Maj :t även allmänt ombud hos nämnden. Hos nämnden finnes liksom på länsstyrelserna ett särskilt kansli, vilket står under ledning av allmänna ombudet. Allmänna ombudet har vid sidan av de göromål, som sammanhänger med ledningen av nämndens kansli, samma uppgifter som inom länen ankom-

55 mer p å taxeringsintendenten. Han skall sålunda liksom taxeringsintendenten bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna inom mellankommunala prövningsnämndens verksamhetsområde blir likformiga och rättvisa. Hans uppgifter blir därmed också både »defensiva» och »offensiva», vilket bl. a. medför att han skall i erforderlig omfattning eftergranska verkställda taxeringar och att han kan förordna om taxeringsrevision hos berörda skattskyldiga. Göromålen inom mellankommunala prövningsnämndens kansli, som sålunda inte endast omhänderhar de rena kansligöromålen inom nämnden utan även biträder allmänna ombudet vid fullgörandet av honom åvilande uppgift att bevaka det allmännas rätt, har under budgetåret 1959/60 fullgjorts av, förutom allmänna ombudet och en särskild arvodesanställd protokollförare med denna uppgift som bisyssla, följande personal nämligen 1 byrådirektör i lönegraden Ae 26 med tilläggsarvode å 4 200 kronor (tiden 1/3—30/6 1960), 1 förste taxeringsrevisor i lönegraden Ao 24 med tilläggsarvode å 4 200 kronor (tiden 1/7—31/12 1959), 1 förste taxeringsrevisor i lönegraden Ao 21 med tilläggsarvode å 4 200 kronor (hela budgetåret), 1 kanslist (jur. kand.) i lönegraden Ag 16 (ca 10 mån.), 1 halvtidsanställd kanslist (jur. stud.) i lönegraden Ae 7 (ca 5 mån.), 1 kanslibiträde i lönegraden Ae 7 (hela budgetåret) och 1 halvtidsanställt kontorsbiträde i lönegraden Ag 5 (hela budgetåret) ävensom 1 halvtidsanställd expeditionsvakt i lönegraden Ag 5. Kostnaderna för mellankommunala prövningsnämndens verksamhet belastar det under VII. huvudtiteln upptagna anslaget till kostnader för årlig taxering. Beträffande antalet till mellankommunala prövningsnämnden inkomna respektive av nämnden avgjorda mål och ärenden under åren 1958 och 1959 samt antalet av nämndens tjänstemän verkställda taxeringsrevisioner under samma år hänvisas till bilagorna 12, 13, 19, 20 och 21. Riksskattenämnden Enligt 18 § TF skall finnas en för hela riket gemensam nämnd, riksskattenämnden, med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av bestämmelserna i T F och de skatteförfattningar, enligt vilka taxering skall verkställas på sätt i T F är föreskrivet, ävensom att på begäran lämna förhandsbesked i taxeringsfrågor. Nämndens åligganden finnes närmare reglerade i, förutom TF och TK, nämndens instruktion den 6 december 1957 (nr 664), förordningen den 1 j u n i 1951 (nr 442) om rätt att av nämnden erhålla förhandsbesked

56 i taxeringsfrågor,VF, varuskattekungörelsen den 1 december 1959 (nr 508) samt i åtskilliga andra författningar i skilda hänseenden. I detta sammanhang bör erinras att nämnden genom den allmänna varuskattens införande tillfördes väsentligt vidgade arbetsuppgifter, vilket bl. a. medförde en förstärkning av nämndens organisation. Enligt 19 § T F består riksskattenämnden -av ordförande och ytterligare sex ledamöter. Av dessa skall en vid förfall för ordföranden tjänstgöra som vice ordförande. Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden samt två av de andra ledamöterna skall vara lagfarna eller ha avlagt examen vid handelshögskola samt tillika vara erfarna i domarvärv eller i administrativ verksamhet, övriga tre ledamöter skall utses på sådant sätt, att de representerar kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet. För ordföranden och varje ledamot, som skall vara lagfaren eller civilekonom, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt sex suppleanter. Ordförande, övriga ledamöter samt suppleanter utses för en tid av fyra år. Vid handläggning av ärenden angående allmän varuskatt gäller särskilda bestämmelser i förevarande hänseenden. Nämnden har därvid förstärkts därigenom att för handläggning av varuskattärendena utsetts ytterligare sex ledamöter, varav en är vice ordförande och övertagit en betydande del av de på ordföranden ankommande arbetsuppgifterna. Beträffande de särskilda ledamöternas kompetens m. m. och i fråga om utseendet av suppleanter för dem gäller samma föreskrifter som beträffande nämndens ordinarie ledamöter och suppleanter. Såsom tidigare anförts är en av riksskattenämndens väsentligare uppgifter att verka för större enhetlighet i taxeringen. Denna verksamhet har bl. a. bestått i meddelande av anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna. Sådana anvisningar har främst lämnats för att klargöra hur nya författningsbestämmelser skall tolkas och tillämpas. I denna verksamhet ingår även att på framställning av landskamrerare eller taxeringsintendent avge utlåtanden i aktuella beskattningsfrågor och att fastställa för taxeringsväsendet erforderliga blanketter i olika hänseenden. I samma syfte kan nämnden anordna möten med landskamrerarna, taxeringsintendenterna eller andra tjänstemän vid länsstyrelserna. För att kunna hålla sig underrättad om förhållandena inom taxeringsväsendet äger nämnden, dess ordförande eller av nämnden utsedd ledamot bl. a. rätt att besöka taxeringsmyndigheterna. Nämndens uppgift att på begäran lämna förhandsbesked i taxeringsfrågor främjar även uppgiften att verka för större enhetlighet. Ett dylikt av nämnden lämnat förhandsbesked är i motsats till av nämnden lämnade råd och anvisningar under vissa förhållanden bindande för taxeringsmyndigheterna. Enligt tidigare gällande regler kunde emellertid förhandsbesked endast gälla en viss skattskyldigs egen taxering och kunde endast meddelas om det för denne var av synnerlig vikt att i förväg erhålla klar-

57 het om h u r en för honom aktuell skattefråga skulle bedömas. Till följd härav kunde förhandsbesked som regel endast meddelas om den skattskyldiges framtida handlande var beroende av skattefrågans lösning. Däremot kunde enbart hänsynen till ett allmänt prejudikatintresse inte i och för sig motivera att förhandsbesked lämnades. Genom en vid 1960 års riksdag antagen författningsändring 1 har emellertid rätten att erhålla förhandsbesked vidgats så att sådant besked kan lämnas om det anses vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Enligt sin instruktion skall nämnden vidare verka för en effektivare taxering och bättre taxeringskontroll. Nämndens huvuduppgift är härvidlag att bearbeta centralt tillgängligt taxeringsmaterial och vidarebefordra framkomna upplysningar till de lokala myndigheterna samt att överhuvud taget samordna taxeringskontrollen över hela riket. Som en väsentlig uppgift i detta sammanhang ingår att taga initiativ till s. k. kategorigranskningar samt att utarbeta handledningar och anvisningar för revisionspersonalen på fältet. Förutom ovannämnda uppgifter ankommer det på nämnden i huvudsak att handlägga såväl dispensfrågor av olika slag som ärenden enligt dubbelbeskattnings- och handräckningsavtal med främmande länder samt att årligen fastställa värden å djur och inventarier i jordbruk i och för taxering av jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder m. m. Det förtjänar även nämnas, att nämnden i icke ringa utsträckning tagits i anspråk som remissinstans i frågor rörande ny skattelagstiftning. För nämndens verksamhet finnes inrättat ett kansli, bestående av tre byråer — kanslibyrån, kontrollbyrån och varuskattebyrån — vardera under ledning av en byråchef. Å kontrollbyrån handlägges samtliga uppgifter rörande taxeringskontrollen i fråga om såväl inkomst- och förmögenhetsbeskattningen som den allmänna varuskatten. Varuskattebyrån omhänderhar övriga uppgifter beträffande den allmänna varuskatten — i första hand utredning och föredragning i frågor rörande förhandsbesked, bindande förklaringar och anvisningar till beskattningsmyndigheterna, övriga på nämnden ankommande uppgifter handlägges på kanslibyrån. Kontrollbyrån inrättades i samband med genomförandet av 1956 års taxeringsreform. I detta sammanhang må erinras att såväl 1950 års skattelagssakkunniga som 1955 års taxeringssakkunniga i sina betänkanden om effektivare taxering och ändrad taxeringsorganisation starkt understrukit behovet av ett centralt organ, som i större utsträckning än vad riksskattenämnden dittills förmått kunde införskaffa och tillhandahålla kontrollmaterial för taxeringsarbetet, samt att under remissbehandlingen av betänkandena enighet rådde om behovet av ett sådant organ. Däremot rådde skilda meningar om huruvida uppgiften att leda och samordna taxeringskontrollen borde anförtros ett särskilt tillskapat ämbetsverk (taxe1

Prop. 79/1960; BevU 49/1960; SFS 369/1960.

58 ringsstyrelse, riksskattestyrelse) eller inordnas i riksskattenämndens verksamhet. I prop. 150/1956 förordade departementschefen att en taxeringskontrollbyrå skulle inrättas inom riksskattenämndens kansli medan däremot den slutliga prövningen av 1955 års taxeringssakkunnigas förslag om inrättande av en särskild riksskattestyrelse borde få anstå tills vidare i avvaktan på erfarenhet av riksskattenämndens utbyggnad. Enligt departementschefens mening borde av olika skäl byrån för taxeringskontroll vara direkt underställd riksskattenämndens ordförande, däremot inte nämnden såsom sådan. Departementschefens uttalanden föranledde inte erinran från riksdagens sida. Sedan 1956 års riksdag godkänt de i prop. 150/1956 uppdragna riktlinjerna för riksskattenämndens förstärkning, fastställdes genom beslut av 1957 års riksdag antalet kvalificerade befattningshavare inom kontrollbyrån från och med den 1 juli 1957 till en byråchef och fyra byrådirektörer. I samband med att kontrollbyrån vid den allmänna varuskattens införande tillfördes vidgade arbetsuppgifter inrättades från och med den 1 januari 1960 inom byrån ytterligare två byrådirektörstjänster. Den 1 juli 1960 utgjordes kontrollbyråns kvalificerade personal av 1 byråchef i lönegraden Bo 1, 5 byrådirektörer i lönegraden Ae 26 och 1 byrådirektör i lönegraden Ag 26. Skriv- och kontorsgöromålen inom kontrollbyrån fullgöres av 6 för kanslioch kontrollbyråerna gemensamma befattningshavare inom biträdeskarriären.

KAPITEL I I I Taxeringsmyndigheternas befogenheter

Inledning De viktigaste av taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringen för inkomst och förmögenhet innefattas i T F : s föreskrifter om skyldighet för skattskyldig att föra anteckningar m. m. (20 och 21 §§), skyldighet att avlämna självdeklaration m. m. (22—36, 47 och 49 §§), kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering m. m. (37—47 och49§§), anmaning (31 § 2 mom. och 51—53 §§), taxeringsrevision (56—58 §§), eftertaxering (114—116 §§) och viten (53, 55 och 123—125 §§). I fråga om taxeringen till allmän varuskatt ges föreskrifter om taxeringsmyndigheternas befogenheter i VF. Dessa föreskrifter, som i väsentliga delar bygger på motsvarande bestämmelser i TF, återfinnes i VF:s kap. 5 om registrering, kap. 6 om deklarationsskyldighet, kap. 7 om taxering, kap. 8 om skattekontroll, kap. 13 om allmän varuskatt i vissa fall för jordbruksprodukter och kap. 16 om viten m. m. Den följande redogörelsen kommer emellertid endast att beröra de befogenheter, som mera direkt sammanhänger med en effektiv skattekontroll. Sålunda kommer reglerna om den allmänna deklarationsplikten och vad därmed sammanhänger samt om eftertaxering att endast beröras parentetiskt.

Skyldigheten att föra anteckningar m. m. Enligt 20 § T F är den, som enligt TF är skyldig att avge deklaration eller a n n a n uppgift till ledning för egen taxering eller är pliktig lämna uppgift till ledning för annans taxering, också skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. I paragrafen hänvisas i fråga om skyldigheten att i vissa fall

60 föra räkenskaper till stadgandena i dels bokföringslagen den 31 maj 1929 och dels förordningen den 7 december 1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. De ifrågavarande föreskrifterna i T F tillkom genom beslut av 1955 års riksdag. 1 Föreskrifterna innebar i huvudsak ett lagfästande av vad som tidigare gällt i praxis. Till grund för lagstiftningen låg ett förslag av 1950 års skattelagssakkunniga i dessas år 1954 avlämnade betänkande med förslag till effektivare taxering (SOU 1954: 24). Enligt skattelagssakkunnigas förslag skulle förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering gälla för sådana skattskyldiga, som påyrkade att bli taxerade för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, övriga jordbrukare skulle inte åläggas någon allmän anteckningsskyldighet utan kontrollen av dessa skulle i stället ske genom att uppköpare av jordbruks- och skogsprodukter ålades en vidgad uppgiftsskyldighet. Skattskyldiga, som redan var bokföringsskyldiga enligt bokföringslagens bestämmelser, skulle föra sina räkenskaper på sådant sätt, att desamma kunde läggas till grund för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Bokföringen skulle vara så upplagd att den medgav kontroll av att nämnda skyldigheter vederbörligen iakttogs. Icke bokföringspliktiga rörelseidkare skulle vara skyldiga dagligen föra anteckningar om inkomster och utgifter i rörelsen samt vid beskattningsårets utgång upprätta förteckning över varulager, fordringar och skulder. Av anteckningarna skulle framgå vad de skattskyldiga i penningar eller annat insatt i rörelsen eller uttagit därur. Anteckningarna skulle också vara av sådan beskaffenhet, att de kunde tjäna som underlag för fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldigheten samt för kontroll därav. Bokföringslagens bestämmelser om förvaring av handelsbok ni. m. skulle äga motsvarande tillämpning beträffande här ifrågavarande anteckningar och förteckningar med därtill hörande handlingar. Den som innehade tjänst, uppdrag eller arbetsanställning och därvid uppbar inkomster från allmänheten eller från annan än arbetsgivaren skulle vara skyldig att dag för dag föra anteckningar över inkomsterna i den omfattning som erfordrades för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Anteckningarna skulle förvaras under minst tre år efter taxeringsårets utgång. Även andra än ovannämnda deklarations- eller uppgiftsskyldiga skulle föra anteckningar om inkomster och utgifter, såvida de inte på annat sätt sörjde för att ett tillfredsställande underlag fanns för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Sådana anteckningar skulle också bevaras under nyssnämnda tid. Slutligen skulle riksskattenämnden äga rätt att för viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga efter hörande av branschsammanslutning eller liknande organisation utfärda närmare anvisningar 1

Prop. 160/1955; BevU 46/1955.

till ledning vid bokförings- eller anteckningsskyldighetens fullgörande. Om skattskyldig inte ordentligt fullgjorde sin bokförings- och anteckningsskyldighet skulle inkomsten uppskattas efter vad som med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet syntes skäligt, därest inte den skattskyldige kunde förebringa tillfredsställande utredning om sin inkomst. De sakkunnigas förslag i detta hänseende tillstyrktes under remissbehandlingen i princip av det övervägande antalet remissinstanser. Vissa instanser, särskilt inom näringslivet, ställde sig dock kritiska mot förslaget. En allmän uppfattning var att de sakkunniga utformat reglerna om anteckningsskyldigheten alltför vidsträckt. När de sakkunnigas förslag i prop. 160/1955 underställdes riksdagen framhöll departementschefen inledningsvis att förutsättningen för att en riktig deklaration skulle kunna upprättas var att den skattskyldige hade ett tillfredsställande underlag för sina uppgifter. Behovet av räkenskaper, anteckningar eller annat underlag var dock olika alltefter omständigheterna. Mest påtagligt var behovet av att föra anteckningar och bevara verifikationer när det gällde rörelseidkare utan ordnad bokföring och många jordbrukare, men även för vissa andra kategorier av skattskyldiga, t. ex. handelsresande, kunde ett sådant behov föreligga. Även om vissa skäl kunde anföras för en så vidsträckt anteckningsskyldighet, som de sakkunniga föreslagit, ställde sig likväl departementschefen tveksam till förslaget sådant det av de sakkunniga utformats, bl. a. av det skälet att en så omfattande anteckningsskyldighet som den föreslagna inte torde kunna upprätthållas i praktiken. Det syntes sålunda meningslöst att införa en lagstadgad anteckningsskyldighet för t. ex. droskchaufförer, serveringspersonal och liknande skattskyldiga, som uppbar drickspengar av allmänheten, eftersom taxeringen i dessa fall även framgent i allmänhet finge ske enligt vissa schablonmetoder. En anteckningsskyldighet för den stora gruppen löntagare, för vilka arbetsgivarna avlämnade kontrolluppgifter, kunde visserligen i vissa fall vara av värde för de skattskyldiga men detta utgjorde inte tillräckliga skäl för en generell, av hänsyn till taxeringskontrollen motiverad anteckningsskyldighet, som dessutom — i den mån den inte för de skattskyldiga framstod som så meningslös att de därför inte iakttog densamma — kunde bli ganska betungande. Beträffande arbetstagare med enkla inkomstförhållanden, för vilka löneuppgifter vanligen inte ifrågakom, t. ex. skattskyldiga med korta anställningstider eller med kortvariga bisysslor, samt sådana skattskyldiga, vilkas inkomstredovisning visserligen inte erbjöd några svårigheter men som under beskattningsåret haft en mångfald vid taxeringen avdragsgilla omkostnader, var emellertid ofta kontinuerligt förda anteckningar en given förutsättning för en riktig deklaration. För dessa skattskyldiga kunde övervägas en i lag föreskriven anteckningsskyldighet. Detsamma gällde jämväl åtskilliga jordbrukare, rörelseidkare och fria näringsutövare. Sammanfattningsvis uttalades att även om

62 det i vissa fall kunde vara motiverat med en uttrycklig anteckningsskyldighet, övervägande skäl dock talade mot en sådan skyldighet för det stora flertalet skattskyldiga. Att i en författningsbestämmelse urskilja de fall, då anteckningsskyldighet borde föreligga, ansågs dessutom förenat med svårigheter, kanske ogörligt. I propositionen föreslog departementschefen i stället att m a n borde anknyta till den skyldighet att hålla reda på inkomster och avdragsgilla utgifter, som redan förelåg i realiteten, och genom uttryckliga bestämmelser inskärpa och något vidga densamma. Det föreslogs därför i propositionen, att i T F skulle fastslås att de skattskyldiga i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skulle sörja för att underlag fanns för deklarationspliktens behöriga fullgörande och för kontroll av de lämnade uppgifterna. Departementschefen anförde härvidlag. Härigenom inskärpes, att den i skattestrafflagen straffsanktionerade skyldigheten att med tillbörlig omsorg fullgöra deklarationsplikten även innefattar att upprätta och bevara ett godtagbart underlag för deklarationen. I det sagda ligger även att om en skattskyldig i nämnvärd omfattning uppburit andra inkomster än från arbetsgivare, som är skyldig lämna löneuppgift, han bör genom fortlöpande anteckningar om inkomsterna, genom förvaring av verifikationer och därmed jämförliga handlingar eller på annat lämpligt sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen. Detsamma bör gälla utgifter, för vilka avdrag yrkas i deklarationen. Anteckningarna och handlingarna bör bevaras för att kunna ställas till förfogande vid taxeringskontrollen. Det här ifrågasatta stadgandet får bl. a. betydelse på det sätt att en skattskyldig, som iakttagit bestämmelsen, intager en gynnsammare position gentemot taxeringsmyndigheterna än den som underlåtit att göra detta. Den omständigheten att den skattskyldige kan uppvisa formellt oklanderliga anteckningar bör visserligen icke hindra taxeringsmyndigheterna att pröva anteckningarnas riktighet och i förekommande fall med avvikelse från deklarationen söka åstadkomma en materiellt riktig taxering. Anteckningarnas förekomst kan emellertid vid denna prövning innebära en viktig omständighet som talar till förmån för att uppgifterna i deklarationen är riktiga. Bestämmelsen ger vidare taxeringsmyndigheterna särskild anledning att i förekommande fall efterfråga och granska underlaget för de deklarationer det här gäller, och den skattskyldige har att räkna med sådana förfrågningar från myndigheternas sida. Den som då inte kan uppvisa anteckningar eller annat material, som skäligen borde ha förelegat såsom underlag, kommer därvid i ett avgjort sämre läge. Ytterligare synes i författningstexten böra erinras om den skyldighet att föra räkenskaper som följer av bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa jordbrukare att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Därigenom understrykes att dessa räkenskaper bör föras på sådant sätt att de ger ledning för upprättande av en riktig deklaration. Departementschefens förslag godtogs av riksdagen. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att föreskrifterna i 20 § TF även gäller dem, som är skyldiga lämna uppgift till ledning för annans taxering. Bestämmelsen avser i detta hänseende att trygga att ett tillfredsställande underlag finnes för uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

63 och för kontroll därav. Även härvidlag gäller att räkenskapsanteckningar o. dyl. skall ha sådan omfattning och vara förda på sådant sätt, som motiveras av omständigheterna i varje särskilt fall. Något uttryckligt stadgande om under vilken tid anteckningar o. dyl. skall bevaras har inte meddelats i T F . Föreskriften om att ifrågavarande material skall kunna tillhandahållas för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt sätt torde dock få anses innebära, att berörda handlingar skall bevaras under så lång tid som en dylik kontroll k a n bli aktuell. I bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering är emellertid uttryckligen fastslaget att för dem, å vilka dessa bestämmelser är tillämpliga, räkenskaper med därtill hörande handlingar skall förvaras under tio år från utgången av det sista räkenskapsåret. I T F har inte meddelats några straffbestämmelser, därest föreskrifterna i 20 § inte skulle följas. Vederbörande löper dock risk att bli skönstaxerad enligt föreskrifterna i 21 § T F . Den deklarations- eller uppgiftsskyldiges sätt att fullgöra honom åvilande anteckningsskyldighet kan även få betydelse i mål om ansvar för oriktig deklaration. Detta gäller främst de fall, då anteckningsskyldigheten till ledning för egen taxering inte behörigen fullgjorts. En skattskyldig, som på grund av underlåtenhet att föra erforderliga anteckningar brister i honom åliggande uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering, kan emellertid ådömas straff enligt 120 § T F (böter högst 300 k r . ) . Enligt uttalande i prop. 160/1955 (s. 116) skall straff i detta fall endast ådömas om den uppgiftspliktige kan anses ha gjort sig skyldig till vårdslöshet.

Motsvarande stadganden om anteckningsskyldighet till ledning för taxeringen till allmän varuskatt finnes i 38 § VF. Det åligger sålunda den, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt denna förordning, att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt. Beträffande skyldigheten att bevara räkenskaper hänvisas till bokföringslagen. 1952 års kommitté för indirekta skatter hade i sitt år 1957 avgivna betänkande angående den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957:13) föreslagit att länsstyrelserna — liksom kontrollstyrelsen i fråga om punktskatterna — skulle äga meddela närmare föreskrifter angående ordnande av skattskyldigs räkenskaper. Mot detta förslag hade emellertid framförts erinringar. I prop. 162/1959 uttalade departementschefen i detta sammanhang.

64 De därvid anförda betänkligheterna synes icke kunna frånkännas fog. Vid den allmänna varuskatten rör det sig inte, såsom beträffande punktskatterna, om ett begränsat beskattningsområde, som alltså skall särredovisas, utan den allmänna varuskatten lägges i regel på omsättningen i dess helhet. Den av kommittén föreslagna befogenheten att meddela föreskrifter skulle därför ofta nog komma att avse bokföringen i dess helhet. I fråga om den direkta beskattningen har det icke ansetts böra ifrågakomma att ge myndigheterna så långt gående befogenheter. Förordningen om allmän varuskatt bör därför i enlighet med vad nyss förordats innehålla endast en generell erinran om anteckningsskyldigheten efter förebild av 20 § taxeringsförordningen. Det sagda utesluter inte, att råd och anvisningar rörande bokföringen kan meddelas av riksskattenämnden eller i förekommande fall av länsstyrelsen. Vidare bör nämnas att det självfallet icke bör föreligga något hinder för taxeringsintendent eller granskningsman att vid taxeringsrevision ge enskild skattskyldig råd beträffande förandet av dennes räkenskaper.

Skönstaxering Reglerna i 20 § T F om anteckningsskyldighet kompletteras av föreskrifterna i 21 § T F om skönstaxering. Enligt sistnämnda föreskrifter skall sådan taxering ifrågakomma när den skattskyldige inte avlämnat deklaration eller hans inkomst av viss förvärvskälla på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för densamma inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Skönstaxeringen innebär att inkomsten uppskattas till belopp som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, såsom verksamhetens art och omfattning, kan bedömas vara skäligt. Frågan om skönstaxering på grund av utebliven deklaration aktualiseras regelmässigt endast om den skattskyldige efter att ha mottagit anmaning att avge deklaration vägrar eller saknar möjlighet att lämna tillförlitliga uppgifter angående sin inkomst och förmögenhet. I de fall då skönstaxering åsättes på grund av att deklarationen eller underlaget för densamma är så bristfälligt att inkomsten inte kan tillförlifligen beräknas, kan bristfälligheterna vara av både formell och materiell art. Vanligen ifrågakommer skönstaxering i dylikt fall, då vid taxeringsrevision eller eljest konstaterats att materiella brister föreligger, t. ex. då åtnjutna intäkter inte deklarerats eller antecknats i underlaget för deklarationen, då yrkade omkostnadsavdrag befunnits i väsentlig m å n oriktiga, då den deklarerade inkomsten med beaktande av förändringar i den skattskyldiges förmögenhetsförhållanden skäligen kan antas inte ha räckt till för att bestrida hans och hans familjs levnadskostnader eller då, såvitt angår rörelseidkare, den i deklarationen redovisade bruttovinsten i rörelsen framstår som uppenbart för låg med hänsyn till vad som för vederbörande bransch kan anses normalt, varvid dock i de båda sistnämnda fallen förutsattes att den skattskyldige inte kunnat lämna godtagbar förklaring till förhållandet. Även andra större brister, t. ex. den skattskyldige underlåter att komplettera deklarationen med föreskrivna bilagor och räkenskapsutdrag

65 eller underlåter att specificera och styrka yrkade omkostnadsavdrag, kan föranleda skönstaxering. Av förarbetena till lagstiftningen på området framgår, att åsättande av skönstaxering bör betraktas som en nödfallsutväg. I detta hänseende uttalade departementschefen i prop. 160/1955. I likhet med de sakkunniga finner jag, att uttryckliga bestämmelser om skönstaxering bör införas. Därigenom blir på ett tydligare sätt markerat för de skattskyldiga angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att i förekommande fall föra och bevara erforderliga anteckningar eller på annat sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen. Skönstaxering bör emellertid icke såsom i de sakkunnigas förslag uppställas såsom en sanktion för uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av bokförings- eller anteckningsskyldighet eller skyldighet att förvara handlingar och för övrigt icke heller anknytas till brister av mer formell art. Å ena sidan bör rätten att använda skönstaxering vara oberoende av om uppsåt eller oaktsamhet kan antagas föreligga. Å andra sidan bör försummelser från den skattskyldiges sida icke medföra att skönstaxering tillgripes, om den skattskyldiges inkomster ändå kan beräknas med tillbörlig noggrannhet på grundval av föreliggande material. Skönstaxeringen innebär en utväg, som bör tillgripas när inkomsterna icke kan beräknas på annat sätt. Syftet med skönstaxeringen får i och för sig självfallet inte vara annat än att söka uppnå det från materiell synpunkt riktigast möjliga taxeringsresultatet. I enlighet härmed bör utsägas i författningstexten, att skönstaxering skall åsättas till belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt. I anslutning härtill bör framhållas, att skönstaxering under vissa omständigheter även kan förekomma vid eftertaxering. För att skönsmässig eftertaxering skall kunna åsättas fordras dels att det föreligger sådana förhållanden, att eftertaxering kan åsättas, dels ock att det kan antagas att den skattskyldiges lämnade uppgifter inte varit av beskaffenhet att k u n n a läggas till grund för en riktig taxering. De i taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om skönstaxering skall tillämpas även i fråga om den allmänna varuskatten såväl vid taxering till allmän varuskatt som vid fastställande av preliminär allmän varuskatt. Bestämmelser härom är intagna i 29 och 41 §§ VF, som föreskriver att om vederbörliga deklarationer inte avlämnats eller därest på grund av brister i deklaration eller bristfälligt underlag för sådan den till allmän varuskatt skattepliktiga omsättningen inte kan tillförlitligen beräknas, denna skall uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter, såsom verksamhetens art och omfattning, befinnes skäligt. Skyldigheten att efter anmaning lämna upplysningar till ledning för egen taxering De uppgifter, som lämnas i den skattskyldiges självdeklaration och i enlighet med för denna fastställda formulär, är i allmänhet tillräckliga att läg5—006439

6G

gas till grund för taxeringsmyndigheternas prövning och beslut rörande hans taxering. Ofta erfordras emellertid ytterligare upplysningar av den skattskyldige. Enligt föreskrift i 31 § 1 mom. TF bör den skattskyldige utöver vad deklarationsformulären föranleder meddela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering. Om h a n inte följer denna uppmaning eller behov eljest föreligger av en komplettering av deklarationen, kan han enligt 31 § 2 mom. anmanas att i den omfattning, som i anmaningen anges, meddela de ytterligare upplysningar, som erfordras för kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för hans taxering. Upplysningarna skall lämnas skriftligen om inte annat angetts i anmaningen. Rätt att utfärda sådan anmaning tillkommer enligt 51 § TF taxeringsnämnd och prövningsnämnd, taxeringsintendent och tjänsteman, som erhållit uppdrag att verkställa taxeringsrevision, den sistnämnde i vad avser uppdragets fullgörande. Beträffande innehållet i de upplysningar, som kan infordras med stöd av 31 § 2 mom., är — såsom framgår av det nyss anförda — inte annan begränsning föreskriven än att upplysningarna skall vara erforderliga för kontroll av den skattskyldiges egen taxering. Uppgiftsskyldigheten är sålunda jämförelsevis vidsträckt och kan, om så är av betydelse för taxeringskontroll, även avse t. ex. den skattskyldiges levnadskostnader. Härom anförde skattelagssakkunniga i sitt betänkande SOU 1954: 24 (s. 178 ff). En uppställning rörande den skattskyldiges levnadskostnader är ofta nödvändig för undersökning av en deklarations riktighet. Det är icke ovanligt, att en för en skattskyldig upprättad s. k. kontantberäkning visar ett överskott, som möjligen kan förslå vid ett ytterst sparsamt levnadssätt men som är för litet för en person med mera normala levnadsvanor och än mindre räcker till för en jämförelsevis god levnadsstandard. En taxeringsnämnd kan i ett sådant fall med sin person- och lokalkännedom ofta med god säkerhet bedöma, om den skattskyldiges deklaration är trovärdig eller ej, men om taxeringen genom besvär av den skattskyldige bringas under prövning av skattedomstol, som saknar denna person- och lokalkännedom, kan underlaget för prövningen utan utredning om den skattskyldiges levnadskostnader bli alltför ofullständigt. Rätten för taxeringsmyndigheterna att begära upplysningar måste därför göras så omfattande, att alla uppgifter av betydelse för taxeringskontroll och taxering kan erhållas. I prop. 160/1955 anförde departementschefen i detta sammanhang. De föreslagna bestämmelserna om anmaning ansluter sig nära till de nu gällande. Ändring föreslås i huvudsak endast därutinnan att det uttryckligen angives att anmaning skall kunna avse jämväl sådana upplysningar, som är av betydelse för en mera allmän kontroll av deklarationens riktighet, varmed åsyftas bl. a. uppgift om skattskyldigs levnadskostnader. Befogenhet att infordra sådana uppgifter torde föreligga redan nu, men jag finner i likhet med de sakkunniga lämpligt att uttrycklig bestämmelse härom finnes. Mot den utformning bestämmelsen erhållit i de sakkunnigas förslag har jag i princip icke någon erinran. Såsom påpekats vid remissbehandlingen bör emellertid denna befogenhet utnyttjas med omdöme och urskillning, så att opåkallade undersökningar av enskildas privatliv icke äger rum.

67 I fråga om den allmänna varuskatten är motsvarande föreskrifter intagna i 36 § VF. Där stadgas sålunda skyldighet för deklarationspliktig att efter anmaning och i den omfattning, som i anmaningen angetts, meddela de ytterligare upplysningar, som är erforderliga för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för fastställande av skatt eller för åsättande av taxering. Sådan anmaning får utfärdas av taxeringsintendent, taxeringsnämnd och prövningsnämnd. Enahanda rätt tillkommer — i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande — tjänsteman, åt vilken uppdragits att utföra taxeringsrevision.

Kontrolluppgifter

och andra uppgifter till ledning för annans taxering

Vid 1955 års riksdag genomfördes efter förslag i den tidigare omnämnda prop. 160/1955 betydelsefulla ändringar i den då gällande T F i fråga om reglerna rörande uppgiftsskyldigheten till ledning för annans taxering. De nya bestämmelserna innebar bl. a. en väsentlig utvidgning av skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Taxeringsmyndigheterna erhöll därigenom framför allt större möjligheter till bättre kontroll av rörelseidkarnas och jordbrukarnas deklarationer men även uppgiftsskyldigheten beträffande anställda vidgades i någon mån. De år 1955 antagna nya reglerna överfördes med vissa smärre ändringar av i huvudsak redaktionell art genom beslut av 1956 års riksdag till den nya TF. Samtidigt skedde en viss jämkning av arbetsgivarnas skyldighet att lämna kontrolluppgifter om naturaförmåner av mindre värde (i anslutning till ett antaget förslag om ändring av föreskrifterna i 32 § kommunalskattelagen och punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf). Vissa smärre ändringar i reglerna om skyldigheten att lämna kontrolluppgifter etc. har även skett därefter. Bestämmelserna om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering återfinnes i 37—46 samt 47 och 49 §§ TF och därtill anslutande föreskrifter i kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Den i dessa föreskrifter stadgade skyldigheten är inte beroende av om den uppgiftsskyldige är skattskyldig. Uppgiftsskyldigheten omfattar sålunda även helt skattefria subjekt. Det gemensamma för de uppgiftsskyldiga är i allmänhet att de under visst kalenderår utbetalat belopp av viss beskaffenhet, som i mottagarens hand utgör skattepliktig inkomst. I ifrågavarande föreskrifter göres åtskillnad mellan å ena sidan sådana uppgifter som varje år skall lämnas utan anmaning och å andra sidan uppgifter som skall lämnas först efter anmaning eller efter förordnande av Kungl. Maj :t.

68 A. Uppgifter som enligt TF skall lämnas utan anmaning

Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas utan anmaning återfinnes i 37 och 38 §§ samt 42 § 1 mom. och 43 § 1 mom. T F . I huvudsak omfattar uppgiftsskyldigheten enligt dessa bestämmelser följande. 1) Enligt 37 § TF De här avsedda uppgifterna, som till ledning för inkomsttaxeringen skall avlämnas varje år senast den 31 januari, skall avse föregående kalenderår. I paragrafens 1 mom. ges i tabellarisk form och i åtta olika punkter närmare föreskrifter om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad uppgifterna skall avse. Uppgiftsskyldiga enligt punkt 1 är dels samtliga statliga och kommunala myndigheter, dels samtliga juridiska personer utom dödsbon och dels fysiska personer och dödsbon, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, eller innehaft annan fastighet. Uppgiftsplikten omfattar för fysiska personer och dödsbon förmåner, som utgått från någon av n ä m n d a förvärvskällor. Uppgiftsskyldigheten skall enligt denna punkt avse den som haft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete hos den uppgiftsskyldige. Enahanda gäller i fråga om den som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse. Å kontrolluppgifterna skall i princip upptagas såväl alla kontant utbetalda belopp som lämnade naturaförmåner. Utgiven ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida i tjänsten, skall också anges. Om mottagaren måst erlägga betalning för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift även lämnas om förmånen och vederlaget. Den obligatoriska uppgiftsskyldigheten enligt denna punkt har begränsats i följande hänseenden. Kontrolluppgift behöver sålunda i detta fall inte lämnas för a) utbetald folkpension; b) ersättning och förmån för tillfälligt arbete, om det sammanlagda värdet härav understiger 100 kr. för hela året; c) ersättning och förmån för tillfälligt arbete å annan fastighet, om vad som under året utgetts har lägre värde än 500 kr. och det inte utgör avdragsgill omkostnad i rörelse; d) utbetalning till bokföringsskyldig rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt i av mottagaren bedriven rörelse; e) förmän, som utgetts av statlig myndighet, om förmånen enligt de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen meddelade bestämmelserna inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren; f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren sammanlagt.

69 åtnjutit från den uppgiftsskyldige efter avdrag för vederlag uppenbarligen inte haft högre värde än 400 kr. för helt år räknat; g) ersättningar för dels resor i tjänsten motsvarande gjorda utlägg, dels traktamenten vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten och dels representationskostnader motsvarande gjorda utlägg, därest dessa ersättningar var för sig sammanlagt inte överstiger 500 kr.; h) förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren; samt i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt. Uppgiftsskyldighet åligger enligt punkt 2 fysisk person, som varit skyldig verkställa skatteavdrag enligt uppbördsförordningen. Uppgiften skall avse den å vilkens inkomst skatteavdrag enligt samma förordning skolat verkställas och omfatta samma uppgifter angående inkomstens storlek och beskaffenhet som enligt punkt 1 med där angivna undantag. Försäkringsanstalter och understödsföreningar är i punkt 3 ålagda skyldighet att lämna uppgift om utbetalda försäkringsersättningar, om desamma uppgår till lägst 200 kr. för hela året och är av den art att skatteplikt för dem föreligger. Enligt punkt 4 föreligger uppgiftsplikt för den, som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwills natur (varumärke, firmanamn m. m.) eller för utnyttjande av patent, mönster o. dyl. I punkterna 5—7 föreskrives — allt i den mån Kungl. Maj :t därom förordnat — uppgiftsplikt för dels uppköpare av jordbruks- eller trädgårdsprodukter eller husdjur eller från husdjur erhållna produkter, dels uppköpare av avverkningsrätter eller virke eller andra skogseffekter, och dels den som bedrivit förmedlingsverksamhet eller annan därmed jämförlig verksamhet. I kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) har meddelats närmare bestämmelser om i vilken omfattning skyldighet att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen utan anmaning föreligger för här ifrågavarande uppgiftslämnare. I kungörelsen stadgas sålunda, att uppköpare av jordbruks- och trädgårdsprodukter o. dyl. skall utan anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande inköp av spannmål, frövaror, oljeväxter, sockerbetor, potatis, slakt- och livdjur samt mjölk och produkter därav. Uppgifterna skall omfatta det vederlag som utgetts i kontanter, naturaprodukter eller annat. Skyldighet att lämna uppgift föreligger emellertid inte om vederlaget utgått till bokföringsskyldig rörelseidkare eller betalts kontant vid inköp från torgstånd eller liknande försäljningsställe. Inte heller behöver militär myndighet lämna uppgift om vad som erlagts vid inköp i samband med övningar å annan ort än den vanliga förläggningsorten. Rörelseidkare, som i sin rörelse förvärvat avverkningsrätter och skogsprodukter, skall lämna kontrolluppgifter rörande vederlag som utbetalts till eller gottgjorts innehavare eller brukare av fastighet, från vilken upplåtelse

70 av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt rum. Uppgiftsskyldighet föreligger också beträffande vederlag som enligt ingånget avtal skall utbetalas först under senare år. Kontrolluppgifter behöver emellertid inte lämnas när det är fråga om vederlag för avverkningsrätter, som upplåtits från allmän skog, eller för skogsprodukter, som härrör från sådan skog. Den, som bedrivit verksamhet avseende förmedling av uppdrag eller anställning åt musiker eller andra artister, skall lämna kontrolluppgifter rörande ersättning, som förmedlats av uppgiftslämnaren eller varom denne eljest äger kännedom. Uppgifterna skall avse den som genom verksamheten erhållit uppdrag eller anställning. Från uppgiftsskyldighet har emellertid undantagits sådana fall, där det för förmedlaren är känt att den som erhållit uppdrag eller anställning är skyldig att erlägga bevillningsavgift enligt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. I kungörelsen stadgas emellertid den begränsningen i uppgiftsplikten att sådan inte föreligger för belopp understigande 200 kr. för helt år. Om det är förenat med synnerligen stora svårigheter att lämna i kungörelsen avsedd uppgift, kan taxeringsintendenten i länet efter ansökan av uppgiftsskyldig medge att uppgiften skall lämnas först efter anmaning. I punkt 8 av 37 § 1 mom. T F föreskrives slutligen att redare är uppgiftsskyldig beträffande den, som erlagt sjömansskatt enligt sjömansskattetabell. Därvid skall uppgift lämnas om såväl den ombord kontant åtnjutna inkomsten som den tid, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt. 2) Enligt 38 § TF I detta författningsrum föreskrives viss obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederier för registreringspliktiga fartyg, i vilka företag delägarna och inte företaget skall taxeras för företagets inkomst och förmögenhet. Uppgifterna, som i regel skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret, skall avse den på respektive delägare belöpande andelen av företagets inkomst samt värdet av hans andel eller lott i företaget. 3) Enligt A2 § 1 mom. TF Föreskrifterna i detta författningsrum innefattar en obligatorisk uppgiftsplikt för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag beträffande sådana medlemmar i föreningen eller delägare i aktiebolaget, som under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande del upplåtit sin lägenhet till annan. Uppgiften, som skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret, skall innehålla upplysning om dels av medlemmen eller delägaren till föreningen eller bolaget inbetalda belopp dels h u r u mycket därav som utgjort kapitaltillskott och dels värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet vid beskatt-

71 ningsårets utgång. Att bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten i detta fall utformats på angivet sätt sammanhänger med de för medlemmarna och delägarna i denna deras egenskap gällande beskattningsreglerna. 4) Enligt 43 § 1 mom. TF Enligt dessa föreskrifter är var och en, som lyfter utdelning å svenska aktier eller som här i riket utbekommer utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk juridisk person, skyldig att till ledning för egen taxering härom lämna särskild uppgift. Denna uppgift lämnas till den som utbetalar utdelningen och i samband med att betalning sker. Uppgifterna tillställes taxeringsmyndigheterna senast den 31 januari taxeringsåret för att tjäna till ledning vid taxeringen.

B. Uppgifter som enligt TF skall lämnas först efter anmaning

Bestämmelser härom återfinnes i 39 §, 41 § och 42 § 2 mom. T F . Uppgiftsskyldigheten enligt dessa föreskrifter omfattar i huvudsak följande. 1) Enligt 39 § 1 mom. TF De ifrågavarande uppgifterna, som i särskilda fall skall lämnas vid visst års taxering, skall avse föregående kalenderår. Även beträffande dessa uppgifter ges i tabellarisk form och i nio olika punkter närmare bestämmelser om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad uppgifterna skall avse. De i punkt 1 meddelade föreskrifterna anknyter till bestämmelserna i motsvarande punkt i 37 § 1 mom. TF, enligt vilka såsom tidigare antytts den obligatoriska uppgiftsplikten inskränkts genom vissa undantagsbestämmelser. Uppgiftsplikten enligt 39 § 1 mom. första punkten omfattar sålunda samma uppgiftspliktiga, som angetts i 37 § 1 mom. första punkten. Dessa kan efter anmaning åläggas att beträffande den, som hos den uppgiftspliktige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete, lämna uppgift på sådana förmåner, som inte omfattas av den obligatoriska uppgiftsplikten. I anmaningen behöver inte anges namn på den, som åtnjutit ifrågavarande förmåner, utan anmaningen kan omfatta t. ex. samtliga hos den uppgiftspliktige anställda utan att dessa särskilt namnges. Enligt punkt 2 åligger det den, som för arbetslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom laget eller gruppen att lämna uppgift om till medlem av arbetslaget eller gruppen utgivet belopp. Banker och andra penninginrättningar är enligt punkt 3 uppgiftsskyldiga beträffande namngiven skattskyldig för såväl gottgjord ränta som beloppet av innestående medel vid viss angiven tidpunkt.

72 Den, som under nästföregående år utbetalt gäldränta eller häftat i skuld, är enligt punkt 4 skyldig att för varje borgenär uppge namn och hemvist samt under föregående år erlagd gäldränta ävensom skulden vid viss angiven tidpunkt. Uppgiftsplikt föreligger emellertid inte för företag, som bedrivit penningrörelse, eller för annan, när det är fråga om lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Enligt punkt 5 kan fysisk och juridisk person, som innehaft fordran — alltså även banker och andra penninginrättningar — åläggas lämna kontrolluppgifter rörande såväl från namngiven skattskyldig uppburen ränteinkomst som det belopp, för vilket denne vid viss angiven tidpunkt stått i skuld. Försäkringsanstalt och understödsförening kan enligt punkt 6 åläggas lämna uppgift om arten av namngiven skattskyldigs försäkring, om av denne erlagd premie eller annan avgift samt om tidpunkten, då sådan mottagits. Inrättningarna är även uppgiftsskyldiga för värdet och arten av till namngiven skattskyldig lämnade förmåner, som inte skall uppges enligt annan föreskrift. Jämlikt punkt 7 är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig lämna uppgift i fråga om belopp, för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid köpt varor av namngiven annan näringsidkare, därest beloppet i dennes hand utgör skattepliktig intäkt. Uppgift kan även infordras om belopp, för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid sålt varor till namngiven annan näringsutövare, om beloppet är att hänföra till avdragsgill utgift hos denne. Om så begäres skall upplysning lämnas om varuslag och myckenhet samt om verkställda likvider. Vidare kan uppgift inhämtas hos ifrågavarande näringsidkare beträffande annan namngiven näringsidkare rörande provisioner eller andra belopp, som hos denne utgjort skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. Från uppgiftsskyldighet enligt denna punkt har emellertid undantagits belopp som avser köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras. Vidare kan enligt punkt 8 den, som bedrivit förmedlingsverksamhet eller därmed jämförlig verksamhet åläggas att lämna uppgift även i sådana fall han inte enligt vad ovan sagts under punkt A. 1 är skyldig att lämna uppgift utan anmaning. Uppgiften skall avse namngiven skattskyldig och lämna upplysning om ersättning eller vederlag som förmedlats eller varom uppgift eljest finnes tillgänglig. Redare är slutligen enligt punkt 9 pliktig lämna uppgift om utgivna förmåner till personer, som erlagt sjömansskatt. Rätt att utfärda anmaning enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt föreligger för tjänsteman, som förordnats att verkställa taxeringsrevision, dock endast i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande.

73 2) Enligt 39 § 2 mom. TF Föreskrifterna i 39 § 1 mom. tar närmast sikte på de speciella fall, då ett allmänt behov har ansetts föreligga av en komplettering av den obligatoriska uppgiftsplikten enligt 37 § 1 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. av 39 § har emellertid möjlighet öppnats för en mera generell stickprovskontroll av jordbrukares och rörelseidkares deklarationer. Enligt dessa bestämmelser kan taxeringsintendenten i länet anmana inom länet bosatta sådana näringsidkare att lämna kontrolluppgifter beträffande samtliga sina inköp eller försäljningar eller en viss del av dessa, oaktat säljarnas eller köparnas namn inte angetts i anmaningen. De uppgifter, som näringsidkarna sålunda kan åläggas lämna, kan avse antingen belopp, som utbetalats till annan näringsidkare, för såvitt beloppen för mottagaren utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, eller belopp, för vilka den anmanade försålt varor till annan näringsidkare, i den mån beloppen utgjort för köparen avdragsgill utgift. Såtillvida har emellertid uppgiftsskyldigheten begränsats att undantag skett för köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras. Enligt uttalande av departementschefen i prop. 160/1955 (s. 115) skall taxeringsmyndigheterna begagna anmaningsrätten i förevarande hänseende med urskillning så att de uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig omfattning. I sitt betänkande nr 46/1955 (s. 22—24) i anledning av nämnda proposition underströk bevillningsutskottet samma synpunkter. Beträffande frågan om kontrolluppgifter rörande inköp av slaktdjur och andra jordbruksprodukter framhöll utskottet. Inom utskottet har uppmärksamheten fästs vid att det i praktiken visat sig svårt att erhålla kontrolluppgifter från vissa uppköpare av slaktdjur och andra jordbruksprodukter. Enligt vad som framhållits, är det en icke ovanlig företeelse, att vissa uppköpare och leverantörer till dessa bereder sig obehörig ekonomisk fördel genom att överenskomma att icke lämna föreskrivna uppgifter. Utskottet får i anslutning härtill framhålla, att de föreslagna reglerna torde komma att medföra en avsevärd effektivisering av kontrollen på dessa områden. Uppköpare av angivet slag blir i fortsättningen pliktiga att lämna kontrolluppgifter utan anmaning. Länsstyrelserna torde, i enlighet med vad departementschefen förordat, komma att upprätta register över uppgiftspliktiga personer och noggrant övervaka efterlevnaden av bestämmelserna. Fullgöres inte uppgiftsskyldigheten, kan anmaning i förening med vitesföreläggande tillgripas. Vidare kan taxeringsrevision äga rum hos uppköparen med granskning av räkenskaper, verifikationer m. m. Utskottet förutsätter, att taxeringsmyndigheterna ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt den av utskottet berörda frågan samt, med användande av de medel som den nya lagstiftningen sätter i deras händer, försöker undanröja missförhållanden av antydd art och därmed även de olägenheter som indirekt kan förorsakas de lojala uppgiftslämnarna. 3) Enligt 39 § 3 mom. TF Enligt detta författningsrum kan banker och andra penninginrättningar efter anmaning av taxeringsintendent åläggas lämna uppgift om de insättningar och uttag, som under viss tid gjorts av namngiven person.

74 4) Enligt U § TF Enligt denna paragraf är aktiebolag och ekonomisk förening pliktig att till ledning för värdering av aktier och andelar efter anmaning av taxeringsintendent lämna uppgifter rörande såväl bolagets och föreningens tillgångar och skulder som andra omständigheter som kan vara av betydelse för värdesättningen. 5) Enligt tä § 2 mom. TF Bestämmelserna i detta moment utgör ett komplement till den obligatoriska uppgiftsskyldighet, som åvilar bostadsföreningar och bostadsaktiebolag enligt 1 mom. samma paragraf (se ovan under punkt A. 3). De ifrågavarande juridiska personerna är sålunda skyldiga att efter anmaning av taxeringsintendent i den omfattning, som anges i anmaningen, lämna uppgift rörade även andra än i 1 mom. avsedda medlemmar och delägare i fråga om värdet å medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. C. Uppgifter som enligt TF skall lämnas först efter särskilt förordnande ay Kungl. Maj:t

I förevarande hänseende bortses från de fall, som närmare reglerats i 37 § 1 mom. TF och kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) och för vilka tidigare redogjorts (se ovan punkt A. 1). I det följande behandlas däremot de fall, som avses i 40 §, 43 § 1 och 3 mom. samt 44 § T F . 1) Enligt 40 § TF Utöver vad som eljest stadgas i TF är banker och andra penninginrättningar enligt de i denna paragraf meddelade bestämmelserna skyldiga att efter förordnande av Kungl. Maj :t — allt i den omfattning och ordning som i förordnandet anges — lämna vissa uppgifter om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven tid ävensom dennes tillgodohavande vid viss angiven tidpunkt. De här lämnade föreskrifterna brukar tillämpas på så sätt, att Kungl. Maj :t årligen — vanligen i februari eller mars månad — förordnar, att uppgifter skall lämnas för insättare, vilkas efternamn börjar med vissa bokstäver. Uppgiftsskyldigheten brukar begränsas till vissa minimibelopp. 2) Enligt A3 § 1 mom. TF Enligt bestämmelserna i denna paragraf är envar som här i riket erhållit ränta å obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning och som erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto obligatoriskt skyldig att till den som utbetalar räntan till ledning för egen taxering vid mottagandet av räntan lämna särskild uppgift härom. De ifrågavarande uppgifterna tillställes emellertid taxeringsmyndigheterna endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid bestäm-

75 mes. I den kungörelse, som årligen utfärdas härom, brukar vanligen anges vilka obligationslån, förlagsbevis e t c , beträffande vilka ränteuppgifterna skall vidarebefordras till taxeringsmyndigheterna. 3) Enligt 43 § 3 mom. TF Enligt dessa föreskrifter kan Kungl. Maj :t även i andra fall än som avses i 43 § 1 mom. (se ovan punkterna A. 4 och C. 2) förordna att svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening skall lämna uppgift rörande utbetald utdelning samt att den, som här i riket utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra förskrivningar, skall lämna uppgift om utbetald ränta. I vilken omfattning och i vilken ordning sådana uppgifter skall lämnas bestämmes av Kungl. Maj :t. Den här föreskrivna uppgiftsplikten har huvudsakligen till syfte att bereda taxeringsmyndigheterna möjligheter till kontroll av beskattningen av från svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämnad utdelning, som utbetalats utom riket. Med stöd av dessa föreskrifter kan även införskaffas kontrolluppgifter rörande räntor på obligationer m. m., som utbetalats på annat sätt än mot kupong eller kvitto. 4) Enligt U § TF Kungl. Maj :t kan med stöd av dessa föreskrifter förordna att kontrolluppgift skall lämnas av här i riket bosatt person eller här verksamt företag beträffande belopp eller förmån, som gottgjorts person eller företag i utlandet och som, därest beloppet eller förmånen gottgjorts person eller företag här i riket, skulle ha föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift. Här ifrågavarande uppgift skall lämnas till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket men k a n även vara av betydelse, därest tvekan skulle uppstå om inkomstens eller förmånens beskattning här i riket. D. Vissa allmänna inskränkningar i och vissa gemensamma bestämmelser angående skyldigheten enligt TF att lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering

Enligt föreskrift i 39 § 4 mom. T F kan den som enligt denna paragraf anmanats lämna uppgift hos länsstyrelsen ansöka om befrielse från uppgiftsskyldigheten. Så kan ske om uppgiften omfattas av tystnadsplikt eller om den uppgiftspliktige kan åberopa särskilda omständigheter för att uppgiften inte skall komma till annans kännedom. För att sådan befrielse skall kunna medges erfordras emellertid, att den anmanade kan åberopa synnerliga skäl för befrielsen. Länsstyrelsens beslut i detta hänseende kan inte överklagas. Kungl. Maj:t k a n vidare enligt föreskrift i 43 § 4 mom. TF medge jämkning av den i samma paragrafs 1 mom. föreskrivna uppgiftsskyldigheten beträffande räntor och utdelningar i de fall då så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersattes eller då eljest särskilda omständigheter föranleder därtill. Jämlikt 45 § TF kan den som inte avlämnat föreskrivna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering eller inte upprättat dessa enligt föreskrif-

7G terna i TF anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna. Anmaningsrätt tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent, prövningsnämnd samt tjänsteman, som fått i uppdrag att verkställa taxeringsrevision. Den sistnämnde äger dock endast rätt att utfärda anmaning, i den mån detta erfordras för uppdragets fullgörande. I anmaningen kan vite föreläggas. Underlåtenhet att avlämna föreskrivna uppgifter kan enligt 120 § TF straffas med böter, högst 300 kr. I föreskrifterna om kontrolluppgifter ges utöver vad som tidigare anförts även vissa bestämmelser av speciell betydelse för taxeringskontrollen. Enligt 43 § 5 mom. TF har sålunda taxeringsintendent eller av honom förordnad tjänsteman rätt att hos mottagaren av de i 1 mom. av samma paragraf omnämnda uppgifterna om utkvitterade utdelningar eller räntor taga del av dessa uppgifter för taxeringskontroll. Den, som förvarar uppgifterna, är därvid skyldig att lämna för kontrollens genomförande nödigt biträde. Enligt 46 § T F är vidare statliga och kommunala verk, allmänna inrättningar samt överförmyndare skyldiga att då så begäres för taxeringskontroll tillhandahålla för taxering erforderliga handlingar eller uppgifter, om vars avlämnande särskilda bestämmelser inte meddelats i T F . Ifrågavarande skyldighet gäller emellertid inte sådana handlingar, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§ sekretesslagen och som ej må utlämnas till envar. Beträffande övriga enligt lag sekretesskyddade handlingar eller sådana uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, föreskrives att dessa endast får tillhandahållas efter framställning av taxeringsintendenten i länet. Om vederbörande myndigheter eller institutioner vid prövning av sådan framställning finner, att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle för det allmänna eller med hänsyn till enskild persons befogade intressen lända till synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall. Kungl. Maj :t äger emellertid efter ansökan av taxeringsintendenten i länet förordna, att jämväl ovan omförmälda hemliga handlingar och uppgifter skall tillhandahållas för taxeringskontroll. Slutligen äger befattningshavare vid riksskattenämnden — i den mån nämndens ordförande därom förordnar — i fråga om ovannämnda handlingar och uppgifter samma befogenheter som taxeringsintendenten i länet. De uppgifter som enligt vad ovan anförts skall lämnas till ledning vid annans taxering avser i allmänhet det ifrågavarande beskattningsåret eller i vissa fall kalenderåret närmast före taxeringsåret. Genom föreskrifter i 49 § T F har emellertid taxeringsmyndigheterna medgetts befogenhet att för de fall, då i T F stadgas skyldighet att efter anmaning lämna uppgift eller upplysning till ledning för taxering, även erhålla sådana uppgifter och upplysningar i fråga om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som har betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering. I detta

77 sammanhang må framhållas att den ifrågavarande befogenheten även kan avse uppgifter och upplysningar till ledning för den anmanades egen taxering. E. Uppgiftsskyldighct enligt förordningen om allmän varuskatt

De i 39 § 2 mom. T F meddelade bestämmelserna om skyldighet för vissa näringsidkare att lämna uppgift rörande andra näringsidkare motsvaras beträffande den allmänna varuskatten av föreskrifterna i 37 § VF. I denna paragraf stadgas sålunda en skyldighet för den, som utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller försäljer skattepliktig vara, att efter anmaning av taxeringsintendenten i länet lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till eller köpt av annan rörelseidkare, varvid skall anges varans mängd och pris. Skyldigheten är knuten till det villkoret att uppgiften erfordras för kontroll av skatt och för taxering till allmän varuskatt. De i 39 § 4 mom. TF intagna bestämmelserna om befrielse från uppgiftsskyldighet i vissa fall (jfr ovan under punkt D) gäller härvidlag i tillämpliga delar. De i 49 § TF lämnade föreskrifterna om skyldighet att lämna upplysningar om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret, gäller också enligt 39 § VF i tillämpliga delar beträffande kontroll av och taxering till allmän varuskatt. Enligt 40 § VF skall vidare statliga och kommunala verk samt allmänna inrättningar efter särskild begäran tillhandahålla taxeringsmyndigheterna sådana i VF inte särskilt omnämnda handlingar och uppgifter, som erfordras för skattekontroll och taxering. Bestämmelserna i 46 § T F (se ovan under punkt D) skall därvid i tillämpliga delar gälla.

Taxeringsrevision Möjligheterna att verkställa granskning av en skattskyldigs bokföring, som sedan lång tid tillbaka ansetts vara den enda någorlunda betryggande formen för kontroll av näringsidkares deklarationer, utökades i väsentlig mån genom de av 1955 års riksdag antagna ändringarna i då gällande TF. Med hänsyn härtill ansågs bokföringsgranskningen böra benämnas taxeringsrevision. I förarbetena till lagstiftningen på förevarande område 1 har bl. a. framhållits att taxeringskontrollen borde ha karaktär av rutinkontroll och inte borde uppfattas som utslag av misstänksamhet mot den därav berörde. Taxeringsrevision borde därför ske planmässigt och inte endast då besvär anförts eller eljest särskild anledning därtill yppats. 1

Prop. 160/1955 s. 124.

78 De år 1955 antagna bestämmelserna om taxeringsrevision har med visst tillägg överförts till 1956 års TF. I 56 § 1 mom. nya TF föreskrives sålunda, att taxeringsrevision får äga rum hos var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig, för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt bestämmelserna i TF behörigen fullgjorts eller för att bereda beskattningsmjmdigheterna upplysning till ledning för beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får emellertid inte äga r u m hos statliga och kommunala verk, allmänna inrättningar och överförmyndare. Taxeringsrevision får därjämte verkställas hos den, som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föres vid verksamhetens bedrivande. Vid taxeringsrevision får granskning ske inte endast av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer utan jämväl av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Till sådana handlingar kan bl. a. anses höra grundnoteringar och kassakladdar, beställningsjournaler och beställningsböcker, orderböcker och andra orderhandlingar, leveransbesked, kontroll- och redovisningshandlingar av olika slag, anteckningar rörande kunder, patienter m. m., kassakontrollremsor och anteckningar om egna uttag i varor, pengar m. m. Granskningsman, som utför taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår, har också rätt att granska det löpande årets räkenskaper och handlingar. Denna bestämmelse är av vikt, då det gäller att konstatera huruvida de för revision företedda räkenskapshandlingarna grundar sig på dagligen förda noteringar. I samband med granskning av det löpande årets räkenskaper har taxeringsmyndigheterna också befogenhet att göra kassainventering hos bokföringspliktig skattskyldig, vilket i vissa fall kan ha betydelse vid bedömande av bokföringens tillförlitlighet. Sådan inventering kan emellertid jämlikt 14 § TK endast företagas av taxeringsintendenten eller av granskningsman, som erhållit hans särskilda tillstånd därtill. Kassainventering bör enligt nämnda föreskrift endast verkställas då särskilda omständigheter föranleder en sådan åtgärd. Ehuru taxeringsmyndigheterna erhållit en omfattande rätt att vid taxeringsrevision granska handlingar, är det inte nödvändigt, att en fullständig revision utföres i varje särskilt fall. En partiell revision kan många gånger vara tillräcklig för att nå det med revisionen avsedda syftet. I anslutning härtill må framhållas att reglerna om eftertaxering utformats så att det inte möter något hinder att eftertaxera, om det senare vid en mera fullständig taxeringsrevision skulle framkomma omständigheter, som k a n medföra en förhöjd taxering. Vanligen brukar den, hos vilken granskning skall ske, i förväg erhålla underrättelse om att taxeringsrevision beslutats, varefter överenskommelse träffas om tid för granskningens genomförande. Någon uttrycklig föreskrift

79 om att den, hos vilken revision skall ske, skall i förväg underrättas har ej meddelats. Granskningsmannen har enligt 56 § 2 mom. TF rätt att påfordra att genast få taga del av handlingar, som skall granskas, i den utsträckning som befinnes erforderlig för granskningens genomförande. Vägrar den deklarations- eller uppgiftsskyldige att genast tillhandahålla handlingarna, kan h a n av taxeringsintendenten föreläggas vite. Den, som är föremål för taxeringsrevision, är också skyldig att lämna för revisionens verkställande nödvändiga upplysningar. Någon påföljd har inte stadgats för det fall, att näringsidkare eller annan vägrar lämna dylika upplysningar, men underlåtenhet härutinnan kan försätta vederbörande i ett försämrat läge i en eventuell taxeringsprocess. Taxeringsrevision skall enligt 56 § 3 mom. TF såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Därvid har den deklarations- eller uppgiftsskyldige möjlighet att välja mellan att låta revisionen äga rum i sitt hem, på sitt kontor eller i den affärslokal han bedriver sin verksamhet eller att överlämna räkenskapshandlingarna till granskningsmannen eller den myndighet, som beslutat om revisionen. Någon befogenhet för granskningsmannen att kunna bestämma att granskningen helt eller delvis skall ske hos den deklarations- eller uppgiftsskyldige finnes inte enligt gällande bestämmelser i TF. Då den sistnämnde ställer handlingarna till förfogande för granskning hos sig, torde granskningsmannen inte heller kunna kräva att revisionen eller viss del därav skall verkställas hos den myndighet, hos vilken han är anställd. Därest räkenskapshandlingar överlämnats för taxeringsrevision skall de så fort som möjligt återlämnas till den deklarationseller uppgiftsskyldige. Meddelande om revisionens resultat skall också snarast tillställas den, som varit föremål för taxeringsrevision, i vad densamma angår hans egen taxering. Enligt 56 § 4 mom. TF får vid taxeringsrevision granskning jämväl ske av sådana handlingar, som omfattas av tystnadsplikt, om dessa är av betydelse för revisionen. Sålunda kan i princip granskning ske av läkares och tandläkares patientkort, advokaters bokföring m. m. och hos banker. Om den, hos vilken revisionen sker, kan åberopa tystnadsplikt gentemot annan eller andra särskilda omständigheter för att handlings innehåll bör hemlighållas kan han hos länsstyrelsen begära att handlingen skall undantas från revisionen. Sådan framställning äger länsstyrelsen bifalla endast när synnerliga skäl föranleder därtill. Vid bedömande av denna fråga måste hänsyn givetvis tagas till att granskningsmannen och andra taxeringsfunktionärer, som har att taga del av ärendet, är ålagda samma tystnadsplikt som gäller för den granskade. Länsstyrelsens härvidlag fattade beslut kan inte överklagas. Beslut om taxeringsrevision får enligt 57 § 1 mom. T F endast meddelas av taxeringsintendenten i länet. Härigenom har sörjts för att taxeringsrevi-

80 sionen kommer att utföras av för uppdraget särskilt lämpad person, vars lojalitet och tystlåtenhet inte kan ifrågasättas. I sitt betänkande nr 46/1955 underströk bevillningsutskottet, att ett stort ansvar härigenom vilar på taxeringsintendenten och att det självfallet åligger honom att övervaka den granskningsverksamhet, som äger rum enligt hans förordnande. Om taxeringsintendenten finner, att taxeringsrevision bör verkställas i annat län, skall han vända sig till taxeringsintendenten i detta län med begäran därom. Taxeringsrevision kan utföras av taxeringsintendenten i länet själv eller av tjänsteman, som förordnats därtill. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som åvilar taxeringsintendenten, uppdras taxeringsrevisionerna regelmässigt åt revisionspersonalen vid länsstyrelserna, åt de kommunala taxeringsrevisorerna eller åt taxeringsassistenterna. Uppdrag att verkställa taxeringsrevision kan emellertid också meddelas annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen. Eftersom endast taxeringsintendenten kan förordna om taxeringsrevision måste taxeringsnämnd, som finner taxeringsrevision erforderlig, göra framställning därom till taxeringsintendenten. Taxeringsnämnden kan alltså inte själv föranstalta om taxeringsrevision. Om någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall ske, underlåter att ställa räkenskaper eller andra handlingar till förfogande för granskning, har taxeringsintendenten i länet jämlikt 58 § TF befogenhet att genom vitesföreläggande söka förmå denne att tillhandahålla det material, som granskningen skall avse. Taxeringsmyndigheterna förfogar inte över något annat tvångsmedel än vite för att få tillgång till den deklarationseller uppgiftsskyldiges räkenskaper eller andra handlingar. I prop. 160/1955 (s. 123 ff) anförde departementschefen i detta hänseende. När bokföringsgranskning påfordras, tillhandahålles materialet i regel frivilligt. Så torde även bli fallet i framtiden. Exempel på motsatsen saknas emellertid icke. Med hänsyn till risken för att materialet förvanskas kan det i dylika fall vara angeläget att granskningsmannen omedelbart kan få tillgång till handlingarna. De sakkunniga har för att tillgodose detta behov föreslagit en bestämmelse, enligt vilken den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att genast få ta del av handlingar som skall granskas. Den föreslagna bestämmelsen synes i och för sig väl motiverad och jag tillstyrker att en föreskrift med sådan innebörd upptas i taxeringsförordningen. Emellertid är att märka, att taxeringsmyndigheterna i dylika fall icke äger tillgång till annat tvångsmedel än vite. Erfarenheten har visat, att detta understundom icke är tillfyllest. För att komma till rätta med personer, som tredskas med att ställa handlingar till förfogande för taxeringsrevision, synes man därför böra överväga att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan. Anmärkas må att i här avsedda situationer ofta föreligger anledning till misstanke om falskdeklaration eller vårdslös deklaration, å vilka brott frihetsstraff kan följa. Bestämmelser av denna art kräver emellertid närmare överväganden, bl. a. för att på lämpligt sätt utforma erforderliga rättssäkerhetsgarantier. Frågan synes därför böra anstå i avvaktan på ytterligare överväganden.

81 Även i VF har intagits vissa bestämmelser om taxeringsrevision. I 42 § VF föreskrives sålunda, att taxeringsrevision får utföras hos var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig till allmän varuskatt. Taxeringsrevision får tillgripas för att erhålla kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndigheterna upplysning till ledning vid beslut om skattepåföring, taxering eller eftertaxering. Liksom enligt TF får taxeringsrevision inte företas hos statliga och kommunala verk eller allmänna inrättningar. Bestämmelserna i 42 § andra stycket VF, som utformats med ledning av 9 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, saknar motsvarighet i TF. Enligt dessa bestämmelser är den granskade skyldig att lämna granskningsmannen tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet. I prop. 162/1959 (s. 306) har uttalats att det får förutsättas att rätten till dylik inspektion kommer att utnyttjas med urskillning. Därjämte föreligger skyldighet för den granskade att lämna granskningsmannen erforderligt biträde vid granskning av handlingar och varulager. I övrigt äger de i T F meddelade föreskrifterna om taxeringsrevision motsvarande tillämpning beträffande den allmänna varuskatten. I detta hänseende må erinras om följande uttalande av departementschefen i prop. 162/1959 (s. 306 ff). Vid planläggning av taxeringsrevisioner för den allmänna varuskatten bör eftersträvas att företa sådana revisioner samtidigt med taxeringsrevision för direkt skatt. Ett av de skäl som vid remissbehandlingen oftast åberopats till förmån för att anlita länsstyrelserna som beskattningsmyndigheter har varit att de skattskyldiga inte skulle behöva betungas med kontrollbesök vid skilda lidpunkter för allmän varuskatt och för direkta skatter. Enligt min mening är det självklart att de sålunda uttalade önskemålen iakttas så långt möjligt. Vid sidan av den planmässiga kontroll, som i princip skall omfatta alla skattskyldiga, bör kontrollåtgärderna särskilt inriktas på sådana områden där skatteundandragande skulle kunna befaras. Av vikt är bl. a. att kontrollera vissa grupper av ambulerande försäljare, så att dessa inte gynnas i konkurrensen med den reguljära handeln. Härvidlag bör upplysningar kunna erhållas t. ex. från polismyndigheterna och från dem som förser ifrågavarande försäljare med varor. Det bör slutligen i detta sammanhang erinras om att både i T F och VF föreskrives att vad som inhämtats vid taxeringsrevision inte får yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen avsedda ändamålet. Sekretesskydd är dessutom stadgat beträffande av myndighet vid taxeringskontroll enligt T F eller eljest vid skattekontroll upprättade handlingar. Om det under pågående utredning* rörande någons taxering befinnes vara av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för taxeringskontroll enligt TF avsedd handling inte kommer till den skattskyldiges kännedom, kan taxeringsmyndigheten vägra att utlämna denna.

6—006439

82 Befogenheten att ålägga vite Såsom ovan anförts i olika sammanhang har taxeringsmyndigheterna befogenhet att förelägga de deklarations- och uppgiftsskyldiga vite för att därigenom försöka framtvinga visst handlande från dessas sida. Sådant vite kan föreläggas antingen i anmaning eller i samband med taxeringsrevision eller vid kallelse av skattskyldig eller annan till muntlig förhandling inför prövningsnämnd. Befogenhet att förelägga vite tillkommer emellertid vid anmaning endast taxeringsnämnd, taxeringsintendent och prövningsnämnd samt i samband med taxeringsrevision endast taxeringsintendenten i länet. Vite får emellertid inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet eller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Vitesbeloppet får bestämmas till lägst 100 och högst 5 000 kr. Över beslut, varigenom vite förelagts, får klagan ej föras. Om uttagandet av vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av taxeringsintendenten, varvid länsstyrelsen även har att pröva om föreläggandet varit befogat. Innan vite utdömes skall den, mot vilken vitet riktat sig, lämnas tillfälle att yttra sig. över länsstyrelsens beslut i fråga om utdömande av vite får besvär anföras i kammarrätten av den som förpliktats utge vite och av taxeringsintendenten i länet. Över kammarrättens beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj :t.

KAPITEL IV I a k t t a g e l s e r m . m . a n g å e n d e den n u v a r a n d e t a x e r i n g s o r g a n i s a t i o n e n och t a x e r i n g s m y n d i g h e t e r n a s befogenheter

Under de senaste åren har frågan om taxeringsorganisationens effektivitet och taxeringsmyndigheternas befogenheter i den allmänna debatten kommit alltmer i blickpunkten. Till väsentlig mån torde detta sammanhänga med att m a n på många håll synes vara tveksam om huruvida 1956 års taxeringsreform inneburit den avsedda ökade effektiviteten i kampen mot ett till synes alltmer florerande skattefusk. Utredningen har därför ansett angeläget redovisa de erfarenheter angående den nuvarande organisationen och de nu gällande befogenheterna, som under de senaste åren i skilda sammanhang kommit till uttryck hos taxeringsmyndigheterna. På begäran av utredningen har vidare rikets taxeringsintendenter lämnat redogörelse för sina erfarenheter rörande befogenheterna och för hur samarbetet mellan taxeringsmyndigheterna och polis- och åklagarmyndigheterna inom respektive län är organiserat. En sammanfattning av dessa redogörelser redovisas i särskilda avsnitt. Slutligen redovisas de förslag, som inom riksdagen väckts i frågan, och dessas behandling ävensom ett av riksskattenämnden väckt, till utredningen överlämnat förslag till viss ändring av föreskrifterna om kontrolluppgifter i 37 § 1 mom. T F . I den följande redogörelsen redovisas endast sådana synpunkter, som ansetts vara av betydelse för utredningens uppdrag.

Länsstyrelsernas yttranden till 1959 års riksdags revisorer I skrivelse till länsstyrelserna den 10 mars 1959 begärde revisorerna bl. a. att få upplysning om vilka erfarenheter som vunnits angående taxeringsorganisationen i första instans och huruvida den år 1956 genomförda utbyggnaden av organisationen dittills kunde anses medfört åsyftat resultat. Av de till revisorerna inkomna yttrandena framgår, att länsstyrelsernas erfarenheter av taxeringsorganisationens utbyggnad allmänt sett kan sägas ha varit relativt goda. Ett flertal länsstyrelser har dock betonat att den nya organisationen varit i funktion alltför kort tid för att några mera bestämda omdömen skall k u n n a lämnas. Samtidigt har emellertid framhållits att den nya organisationen i viktiga hänseenden inneburit avse-

84 värda fördelar och att det kunde antagas att de med 1956 års reform åsyftade resultaten på det hela taget uppnåtts eller skulle komma att uppnås. I fråga om den nya anordningen med särskilda rörelsedistrikt med taxeringsassistent har dock erfarenheterna varit skiftande. En del länsstyrelser har ansett att anordningen inneburit en väsentlig vinning. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Uppsala län att det tydligt framgår, att granskningen av deklarationerna inom dessa distrikt kunnat ske med större sakkunskap och grundlighet än vad som skulle blivit fallet, om deklarationerna handlagts av nämnder som inte haft taxeringsassistent till sitt förfogande. Ett bättre och riktigare taxeringsresultat har blivit följden av den effektivare granskningen. Liknande synpunkter har anförts av andra länsstyrelser. Länsstyrelsen i Västmanlands län konstaterar emellertid, att taxeringsorganisationen utbyggts i alltför hastig takt, vilket medfört och medför stora besvärligheter för länsstyrelsen i personalhänseende, då länsstyrelsen måst avstå sina mera erfarna landskanslister till taxeringsassistenter innan ersättare hunnit utbildas i de avgångnas ställe. Samtidigt har länsstyrelsen måst sända en eller flera av de nyanställda på kurser långa tider av året. Länsstyrelsen betonar att utbildningsbehovet är stort och att detsamma inte kommer att minska inom den närmaste framtiden. Även andra länsstyrelser har i sina yttranden understrukit vikten av att assistentorganisationen inte utbygges i alltför snabb takt. I detta sammanhang har framhållits såväl önskvärdheten av att endast väl utbildad och därtill lämplig personal måtte ifrågakomma för assistentstjänsterna som betydelsen av att de blivande taxeringsassistenterna har erfarenhet av praktiskt taxeringsarbete. Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar härom. Det är visserligen i högsta grad önskvärt, att assistenter tillkomma, men det är än viktigare, att tjänsterna besättas med verkligt dugande och för arbetsuppgifterna intresserade befattningshavare, vilka därjämte böra ha föregående praktik. Uppställas dessa villkor, torde rekryteringskadern, sedan de från och med nästa år inrättade tjänsterna tillsatts, vara i det närmaste bottenskrapad. En paus för att de yngre tjänstemän, vilka sedan något år tillbaka i ökad utsträckning kunnat beredas undervisning genom anordnade utbildningskurser, skola hinna prövas och vinna erfarenhet, är därför motiverad och behövlig. Ej minst med hänsyn till länsstyrelserna, vilka genom avtappning till assistenttjänsterna får en temporär försämring av landskanslistkåren, måste detta förhållande understrykas. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Möjligheterna att få väl kvalificerad personal till assistentstjänsterna torde enligt länsstyrelsen i Blekinge län inte snabbt förbättras med mindre assistentstjänsterna uppflyttas i samma lönegrad som förste landskanslisttjänsterna. I fråga om rörelsedistriktens omfattning uttalar länsstyrelsen i Älvsborgs län att det i praktiken visat sig svårt att rationellt begränsa distriktens omfattning och att fögderierna som regel visat sig vara för stora enheter.

85 Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att frågan om inrättande i varje län av ett antal taxeringsassistenter utan fast anknytning till viss lokal skattemyndighet men med skyldighet att tjänstgöra hos två eller flera sådana myndigheter såsom förstärkning vid förefallande behov borde övervägas. Genom en sådan anordning skulle en smidigare och mer elastiskt arbetande organisation kunna åstadkommas. För att undvika arbetsanhopning mot slutet av taxeringsperioden borde länsstyrelsen även medges rätt att i förekommande fall förordna lämplig person att i visst taxeringsdistrikt fullgöra på taxeringsassistent ankommande göromål. Flera länsstyrelser har berört frågan om taxeringsassistenternas arbetsbörda som de finner vara för stor. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att två av taxeringsassistenterna haft att vardera granska ca 1 600 deklarationer, vilket antal betydligt översteg det antal av 1 200 deklarationer, som enligt uttalande i prop. 150/1956 en taxeringsassistent i allmänhet borde k u n n a medhinna. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det önskvärt att antalet deklarationer varje taxeringsassistent skall ha att behandla inte får överstiga 1 000. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar för sin del att antalet rörelsedeklarationer per assistent inte bör överstiga 1 100 å 1 200. Några länsstyrelser har i samband härmed framhållit, att assistenternas arbetsbörda medfört att till rörelsenämnderna endast kunnat hänvisas deklarationer för rörelseidkare. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför i detta hänseende. Den arbetsbörda, som redan nu åvilar de fyra assistenterna i länet, är i överkant trots att endast rörelsedeklarationerna och ej andra svårare deklarationer kunnat hänskjutas till rörelsenämnderna. De hava sålunda i mycket stor utsträckning fått arbeta på övertid t. o. m. under tider då för landsstatens övriga personal kunnat tillämpas sommartid. En medverkande orsak härtill är givetvis det förhållandet, att tid för avlämnande av deklaration för det övervägande antalet skattskyldiga i distrikten utgår den 1 april och att genom bokföringsbyråernas hårda belastning anstånd med åtskilliga besvärliga deklarationer måst beviljas. En förkortning av den för rörelse i gemen stadgade deklarationstiden och skärpning av praxis om anstånd vore påkallad, ehuru den bland berörda skattskyldiga icke kan förväntas vinna förståelse. En utsträckning av taxeringsperioden för rörelseidkarna en eller ett par månader framåt skulle givetvis göra samma nytta, om en sådan förlängning kunde göras utan större förfång för taxeringsarbetet i övrigt. Några länsstyrelser ifrågasätter, huruvida inte handläggningen av vissa enklare rörelsedeklarationer kunde anförtros de lokala taxeringsnämnderna. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Kalmar län att det i synnerhet på landsbygden bland rörelseidkarna finnes många skattskyldiga med deklarationer av jämförelsevis enkel beskaffenhet, t. ex. smeder, skomakare, skräddare och hemsömmerskor. Vid taxering av dessa skattskyldiga är det av vikt att

86 noggrannast möjliga personkännedom förefinnes i taxeringsnämnden. Detta förhållande och deklarationernas enkelhet gör, att det är anledning tro att taxering av dessa skattskyldiga kan göras av lokal taxeringsnämnd utan att resultatet blir sämre än om taxeringen utföres av rörelsenämnd. Bestämmelserna i 3 § TK bör därför omarbetas så att lokal skattemyndighet k a n efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet bestämma att vissa skattskyldiga med inkomst av rörelse och med deklarationer av enkel beskaffenhet skall taxeras av lokal taxeringsnämnd i stället för rörelsenämnd. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Flera länsstyrelser har framhållit, att den för taxeringen så betydelsefulla orts- och personkännedomen ofta inte förefinnes i rörelsenämnderna med hänsyn till bl. a. reglerna om dessa nämnders sammansättning. Länsstyrelsen i Kalmar län anför härvidlag. För att bästa möjliga resultat skall uppnås vid taxeringen är det nödvändigt, att orts- och personkännedom i så hög grad som möjligt förefinnes i taxeringsnämnden. Storkommunerna på landsbygden äro emellertid många gånger till ytvidden så omfattande, att det icke är möjligt för ledamot av särskilda taxeringsnämnden att känna vare sig orts- eller personförhållanden i hela den kommun, han representerar. Det har redan visat sig, att detta varit till men såväl för taxeringens effektivitet som för likformigheten i taxeringen. Enligt länsstyrelsens mening kan detta förhållande avhjälpas genom att — jämför proposition nr 150/1956, sid. 175, st. 3 — bestämmelserna i 4 § taxeringsförordningen ändras så, att länsstyrelse gives befogenhet bestämma att mera än en särskild taxeringsnämnd skall utses för särskilt taxeringsdistrikt med en taxeringsassistent, därest detta anses erforderligt för tillgodoseende av kravet på att största möjliga kännedom om taxeringsdistriktets olika delar och om de inom taxeringsdistriktet bosatta skattskyldigas förhållanden skall förefinnas inom taxeringsnämnden. Om mer än en taxeringsnämnd skall vara verksam inom sådant taxeringsdistrikt, böra nämnderna ha gemensam ordförande och taxeringsassistent. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte taxeringsassistenterna i flertalet distrikt skulle med större fördel kunna föredraga sina frågor i de vanliga taxeringsnämnderna eller m. a. o. i samma ordning som tidigare taxeringskonsulenterna. Andra länsstyrelser förordar däremot att deklarationsgranskningen i första instans i större omfattning än vad nu är fallet uppdras åt heltidsanställda tjänstemän. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Uppsala län att de redan nu gjorda erfarenheterna klart utvisar att deklarationsgranskning, som göres av särskilt utbildade och fast anställda tjänstemän, är avgjort överlägsen den som kan åstadkommas av ordförande och kronoombud i vanliga nämnder. En utbyggnad av systemet med fast anställda tjänstemän för deklarationsgranskning bör därför ske. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att taxeringsassistentorganisationen bör utbyggas så att i varje fall den tekniska granskningen av samtliga deklarationer kommer att bli en tjänstemannauppgift. En sådan utbyggnad bör

87 genomföras i samband med en omläggning av organisationen för uppbörd och folkbokföring. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att mycket skulle kunna vinnas genom en ytterligare utveckling av tjänstemannafunktionen vid taxeringen i första instans. Åt biträdespersonal skulle sålunda kunna överlåtas sådana rutingöromål som summering av deklarationer och bilagor, kontroll av skatteavdrag, avprickning av taxeringsvärden, procentavdrag och garantibelopp, anteckning av skogsvårdsavgiftsunderlag, avprickning av kontrolluppgifter, kommunikation med andra taxeringsnämnder m. m. Detta skulle väsentligen bidra till att minska de tekniska felaktigheter, som fortfarande i alltför stor utsträckning förekommer. Så gott som samtliga länsstyrelser uttalar att de lokala skattemyndigheternas övertagande av sorteringen av deklarationsmaterialet fallit mycket väl ut och att det egentliga taxeringsarbetet inom nämnderna därför kunnat genomgående påbörjas tidigare än vad förut varit fallet. Endast länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län synes ha en annan uppfattning. Sistnämnda länsstyrelse anför. Överförandet av sorterings- och längdföringsarbetet till de lokala skattemyndigheterna innebär givetvis, allmänt sett, möjligheter att göra taxeringsarbetet bättre och effektivare. Betydelsen härav skall dock icke överskattas. Den största avlastningen torde anordningen innebära i städer och tätorter. För de rena landsbygdsdistrikten blir emellertid vinsten enligt länsstyrelsens mening ringa eller ingen. Det måste nämligen ihågkommas, att i varje fall sorteringen icke inkräktat på tiden för det egentliga taxeringsarbetet. Sorteringen kommer ju i tiden före granskningen, och denna senare torde ej kunna påbörjas tidigare enligt den nya ordningen än förut. Tvärtom kan sorteringen i många fall ha komplicerats och fördröjts genom det nya förfarandet, eftersom personalen hos den lokala skattemyndigheten ej äger den orts- och personkännedom, vilken ger den rutinerade ordföranden möjlighet att, trots ofta ofullständiga och otydliga kontrolluppgifter, snabbt och effektivt uppordna materialet. Erfarenheterna av taxeringsperiodens förlängning har även skiftat. De flesta länsstyrelserna anser, att förlängningen varit till avgjord nytta för taxeringsarbetet i första instans. Det framhålles sålunda att taxeringsnämnderna, genom att de fått både längre tid till sitt förfogande och vissa rutingöromål överflyttade på de lokala skattemyndigheterna, på ett noggrannare sätt kunnat genomgå deklarationsmaterialet så att ett bättre arbetsresultat än tidigare åstadkommits. Flera länsstyrelser ifrågasätter dock huruvida inte de lokala taxeringsnämndernas arbete utan nämnvärd olägenhet för taxeringsresultatet skulle kunna avslutas tidigare, vilket bl. a. skulle medföra fördelar för de lokala skattemyndigheternas arbete med längdföring och beräkning av pensionsgrundande inkomst. För de särskilda taxeringsnämnderna borde däremot gällande bestämmelser om avslutande av taxeringsarbetet före utgången av juni månad bibehållas. De ifrågavarande länsstyrelserna erinrar i detta sammanhang att den utsträckta tiden för arbetet

88 i första instans medfört svårigheter för de lokala skattemyndigheterna att medhinna på dem ankommande arbetsuppgifter. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför härvidlag. På grund av taxeringsperiodens förlängning t. o. m. den 30 juni har juli och delvis även augusti månad blivit särskilt arbetstyngda hos de lokala skattemyndigheterna, vilket ur semestersynpunkt haft besvärliga konsekvenser. Vidare har av samma anledning debiteringsarbetet över lag försenats. Detsamma gäller arbetet med upprättandet av förteckningar över skattskyldiga med överskjutande skatt. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser emellertid att den nytta taxeringsperiodens förlängning medfört för taxeringsarbetet i första instans väger tyngre än nackdelarna för de lokala skattemyndigheterna. Den i den nya T F accentuerade skyldigheten för taxeringsnämnderna att bereda den skattskyldige tillfälle att yttra sig över ifrågasatt avvikelse från självdeklarationen har enligt några länsstyrelsers mening ökat möjligheterna att i första instans åstadkomma en riktig taxering. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar sålunda att antalet av skattskyldiga anförda besvär till prövningsnämnden efter den nya T F : s ikraftträdande inte ökat utan tvärtom något minskat. Härtill torde enligt länsstyrelsens mening i första hand ha bidragit den obligatoriska skyldigheten för taxeringsnämndens ordförande att utsända preliminära underrättelser om taxeringsnämndens beslut till därav berörda skattskyldiga. Härigenom har redan i första instans misstag kunnat upptäckas och snabbt rättas. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län finner, att den ökade möjligheten till skriftväxling med de skattskyldiga medfört åsättande av materiellt riktigare taxeringar, vilket för länsstyrelsens del medfört en viss minskning av antalet besvär till prövningsnämnden. Andra länsstyrelser åter har uttalat, att någon minskning av besvärsfrekvensen inte skett. 1959 års riksdags revisorer I sin den 15 december 1959 avgivna berättelse över verkställd granskning av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning har riksdagens revisorer under § 25 Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. m. redogjort för länsstyrelsernas ovan relaterade synpunkter i fråga om den nuvarande taxeringsorganisationen i första instans och i anslutning härtill bl. a. uttalat följande. Även om det var svårt att på den korta tid som förflutit sedan den nya organisationen trätt i kraft draga några säkra slutsatser syntes dock erfarenheterna av organisationen i stort sett ha varit goda. Vad särskilt gällde frågan om taxeringsassistenternas verksamhet föreföll det som om arbetet i de nämnder, som haft sådan assistent till sitt förfogande, kunnat bedrivas mera effektivt än vad tidigare varit fallet. Vissa assistenter syntes emeller-

89 tid ha haft en väl stor arbetsbörda för att de skulle kunnat få erforderlig förtrogenhet med de skattskyldiga inom respektive distrikt. Av bl. a. detta skäl borde organisationen göras smidig så att den kunde anpassas till olika behov. När det gällde fördelarna med taxeringsassistenterna borde vidare beaktas att tillgången på nämnda tjänstemän verkat gynnsamt även på de vanliga distriktens arbete, eftersom nämnderna i dessa distrikt sluppit de deklarationer som förut granskats av konsulent och därför kunnat mera koncentrera sitt arbete på det återstående materialet. En väsentlig anledning till att den nya organisationen ännu inte syntes fungera helt tillfredsställande torde vara svårigheten att rekrytera lämpliga personer för hithörande befattningar. Hittills vunna erfarenheter kunde åberopas för att organisationen utbyggdes i hastigare takt än ursprungligen avsetts; andra skäl åter talade däremot. Den tjänstemannagrupp det här gällde rekryterades i stor utsträckning bland landskanslisterna vid länsstyrelserna. Dessa tjänstemän syntes utgöra ett väsentligt inslag i länsstyrelsernas personalorganisation. En alltför kraftig uttunning av kåren genom övergång till tjänster som taxeringsassistent måste därför antagas medföra vissa vådor för länsstyrelsernas arbete. Det var också av vikt att taxeringsassistentstjänsterna besattes med helt lämpliga innehavare, då eljest förefanns risk för att syftet med den nya organisationen förfuskades. I fråga om arbetet i de rörelsenämnder, som biträddes av taxeringsassistent, hade olika förslag till ändringar framförts av länsstyrelserna. Flera av dessa förslag syntes vara av den karaktär att med prövningen av dem borde anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits. Med hänsyn till assistenternas arbetsbörda och önskvärdheten av att deras kapacitet utnyttjades så rationellt som möjligt syntes det emellertid redan nu vara värt att bl. a. taga fasta på det förslag som framförts från flera håll, nämligen att bereda taxeringsintendenten möjlighet att besluta att vissa mindre rörelseidkare — sömmerskor, skomakare o. s. v. — skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Härigenom skulle också vinnas den fördelen, att de lokala taxeringsnämndernas i fråga om sådana skattskyldiga särskilt betydelsefulla personkännedom kunde utnyttjas. Överhuvud syntes önskvärt att sådana åtgärder vidtogs att orts- och personkännedomen kunde tillvaratas även i de särskilda taxeringsnämnderna. Även borde prövas frågan huruvida sådana direktiv borde utfärdas att en viss restriktivitet kom att iakttas när det gällde att bevilja anstånd med att avgiva självdeklaration. Även i fråga om taxeringsperiodens förlängning syntes erfarenheterna övervägande gynnsamma. Vissa olägenheter fick emellertid anses ha uppkommit bl. a. genom den i samband med förlängningen införda bestämmelsen om taxeringsmaterialets successiva överlämnande till den lokala skattemyndigheten för längdföring. Huruvida dessa olägenheter kunde bemästras utan att samtidigt fördelarna med den nuvarande ordningen gick förlorade ansåg sig revisorerna inte kunna hysa någon bestämd mening om.

90 Frågan borde emellertid uppmärksammas. Beträffande det av vissa länsstyrelser framförda förslaget om att tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande, i varje fall beträffande vissa kategorier skattskyldiga, borde framflyttas syntes ytterligare erfarenheter böra avvaktas innan några ändringar i detta avseende vidtogs. I länsstyrelsernas yttranden hade även åtskilliga andra synpunkter framförts som rörde frågan om ändringar i den nuvarande ordningen för taxeringsarbetets bedrivande, bl. a. i vad avsåg ökad användning av biträdespersonal för handläggning av rutingöromål. Vad i sådant hänseende uttalats syntes merendels värt närmare övervägande. Efter att ha erinrat om att chefen för finansdepartementet i ett interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 18 november 1959 upplyst att han avsåg tillkalla en utredningsman för att undersöka möjligheterna att inom den nuvarande organisationens ram vidta åtgärder för att ytterligare intensifiera taxeringskontrollen, uttalade revisorerna slutligen att de förutsatte att vad de nu anfört och vad som eljest framkommit vid den av dem gjorda undersökningen skulle vederbörligen beaktas vid ifrågavarande utredning. Enligt riksdagens beslut har till innevarande års riksdags höstsession uppskjutits behandlingen av statsrevisorernas berättelse i nu ifrågavarande hänseende.

Yttranden över 1959 års riksdags revisorers berättelse I avgivna yttranden över vad statsrevisorerna anfört i sin berättelse rörande erfarenheterna av taxeringsorganisationens utbyggnad har flera av remissinstanserna understrukit vikten av att den nya taxeringsorganisationen inte utbygges snabbare än att taxeringsassistentstjänsterna kan besättas med till dessa befattningar väl kvalificerade tjänstemän. Riksskattenämnden framhåller härvidlag att erfarenheterna av den s. k. tjänstemannataxeringen allmänt omvittnats såsom i huvudsak gynnsamma. Nämnden, som förutsätter att en fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen kommer att ske, anför vidare. För riksskattenämnden framstår det som ytterst viktigt, att icke det nya systemet misskrediteras genom att oerfarna eller eljest olämpliga personer utses till taxeringsassistenter. Då risken för skador, om icke detta beaktas, överväger vinsterna av en snabb utbyggnad, anser sig riksskattenämnden böra understryka vikten av att utbyggnaden icke sker i hastigare takt än den begränsade tillgången på fullgoda aspiranter medgiver. Nämnden anser sig böra göra detta uttalande, ehuru nämnden är medveten om att införandet av den allmänna varuskatten i och för sig gör en snabbare utbyggnad önskvärd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som bedömer en fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen under de närmast kommande åren såsom synnerligen vansklig, anför.

91 Det är att märka, att de äldre rutinerade landskanslisterna numera i regel tagits i anspråk och att de yngre befattningshavare, som för att vinna behörighet måste fullgöra föreskriven kursutbildning, icke lämpligen böra placeras såsom taxeringsassistenter, innan de erhållit en fortsatt praktisk erfarenhet genom arbete å taxeringssektionen, enkannerligen dess revisionsdetalj. De positiva erfarenheterna av taxeringsassistentorganisationen bero nämligen uteslutande därpå, att det funnits färdigutbildad personal att tillgå. Skulle en fortsatt utbyggnad med ständigt yngre och mindre erfarna taxeringsassistenter ske, är det enligt länsstyrelsens mening oundvikligt, att fördelarna med den nya organisationen komma att försvinna. Länsstyrelsen

i Göteborgs

och Bohus

län u t t a l a r i d e t t a s a m m a n h a n g bl. a.

Ehuru det i och för sig är önskvärt, att taxeringsorganisationen utbygges så fort som möjligt, är det angeläget att ett uppehåll göres i sagda utbyggnad. Länsstyrelsen måste givas skäligt r å d r u m att åtminstone nödtorftigt bibringa de nyanställda landskanslisterna erforderliga kunskaper och nödvändig arbetsrutin. Länsstyrelsen anställer som landskanslister på landskontoret företrädesvis personer med examen från handelgymnasium. Ehuru denna utbildning är speciellt lämplig för sagda personal, krävs flera års tjänstgöring på landskontorets olika sektioner för att vederbörande skall bli rutinerad i arbetsuppgifterna som landskanslist. På de erfarenheter landskanslisterna vunnit vid sagda tjänstgöring kan man sedan bygga, och bör landskanslisten därefter vara lämpad genomgå särskild kurs för utbildning till taxeringsassistent. Det kan däremot icke vara till båtnad för taxeringsarbetet att forcera rekryteringen av taxeringsassistenter så att personer med ingen eller helt kort praktisk tjänstgöring på landskontor sändas till utbildningskurs. Även Föreningen Sveriges taxeringsintendenter k o n s t a t e r a r att de b r i s t e r , s o m a s s i s t e n t o r g a n i s a t i o n e n företett, o r s a k a t s av a t t u t b y g g n a d e n s k e t t i alltför s n a b b t a k t . E f t e r s o m s ä r s k i l t s t o r a k r a v m å s t e s t ä l l a s p å en t a x e r i n g s a s s i s t e n t m e d h ä n s y n till a r t e n av h a n s a r b e t s u p p g i f t e r , m å s t e det tillses a t t e n d a s t p e r s o n a l m e d f a l l e n h e t för t a x e r i n g s a r b e t e och m e d de e g e n s k a p e r i övrigt, s o m f o r d r a s för det g r a n n l a g a a r b e t e t m e d t a x e r i n g s r e v i s i o n e r , k o m m e r i fråga till t a x e r i n g s a s s i s t e n t s b e f a t t n i n g a r . F ö r e n i n g e n a n f ö r v i d a r e . Med beaktande av det anförda synes det principiellt felaktigt, att taxeringsassistenttjänst ingår som ett led i befordringsgången för landskanslisterna. Det kan icke rimligen förutsättas, att alla som väljer landskanslistbanan skall vara skickade att inneha taxeringsassistenttjänst. Det finns icke så få exempel på duktiga landskanslister, som saknar fallenhet och intresse för taxeringsarbete. För att vinna befordran tvingas dessa att söka taxeringsassistenttjänster. När de erhåller sådan tjänst, kommer resultatet av deras arbete icke att bli vad man bör fordra av en taxeringsassistent. Detta kommer för dem att medföra svårighet att vinna befordran till högre tjänst. Dessa assistenter får sitta kvar — kanske till uppnådd pensionsålder — på sina tjänster med ett arbete, som icke alls passar dem. Den landskanslist däremot, som har fallenhet för taxeringsarbete och sköter sin assistenttjänst på ett utmärkt sätt, kan räkna med snabb befordran till annan, högre tjänst. Följden av ett sådant system måste bli, att assistentkåren så småningom i viss utsträckning kommer att bestå av personer, vilka ansetts icke böra vinna befordran till högre tjänst — kanske just på grund av bristande fallenhet för taxeringsarbete, särskilt rörelsetaxering. Problemet skulle kunna lösas genom att taxeringsassistenterna placerades i

samma lönegrad som förste landskanslist och finge samma möjlighet som denne aW vinna befordran till häradsskrivartjänst. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer påpekar att de hittills vunna erfarenheterna av taxeringsassistenternas arbete nästan helt avsett deras verksamhet i taxeringsnämnderna. Efter att ha erinrat att man vid tillskapandet av taxeringsassistentorganisationen förutsatte att assistenterna under icketaxeringsperiod bl. a. skulle ägna sig åt verksamhet inom taxeringskontrollen och då framför allt arbete med taxeringsrevisioner, framhåller föreningen att organisationen i detta avseende ännu inte fått någon verkan av betydelse. Den främsta orsaken härtill var, att det inte givits tillräcklig tid för utbildning på detta område. En bidragande orsak var också, att man inte lyckats rekrytera assistentstjänsterna med tillräckligt kvalificerad personal. I fråga om taxeringsassistenternas utbildning anför föreningen. För att bliva taxeringsassistent erfordras att ha genomgått en av Kungl. Maj:t särskilt anordnad kurs. Denna omfattar emellertid icke utbildning i taxeringsrevision. Taxeringsassistenternas utbildning på detta område måste därför helt läggas på länsstyrelserna. Det är allmänt känt, att det erfordras mycket lång utbildningstid för att förvärva tillräckliga kunskaper inom ett så komplicerat och grannlaga arbetsområde. Sedan tillräckliga teoretiska kunskaper förvärvats, måste en omfattande praktisk utbildning ske, varvid den som skall utbildas till att börja med får biträda mera erfarna taxeringsrevisorer i deras arbete. Först så småningom kan han övergå till att själv utföra enklare revisioner under länsrevisorns ledning. Arbetet med taxeringsrevisioner är så invecklat och för den skattskyldige av så stor betydelse, att det icke kan anförtros personer med otillräckliga kunskaper och erfarenhet på området. De skattskyldiga böra ha rätt att fordra, att deras räkenskaper granskas av tillräckligt sakkunnig person och att de ställningstaganden, som ankomma på granskningsmannen, ske med beaktande av kravet på likformighet och objektivitet. Detta ställer stora fordringar på granskningsmannens kunnande och omdöme. Självfallet uppfyller en del av de nytillkomna taxeringsassistenterna i stort sett de krav man rimligen kan ställa i detta hänseende. Några av dem ha sålunda tidigare varit verksamma inom länsstyrelsernas taxeringsrevisioner, där de förvärvat kunskaper på området i fråga. Men det övervägande antalet synes över huvud taget icke ha erhållit någon som helst utbildning i fråga om taxeringsrevision, innan de sänts ut att verka som laxeringsassistenter. Utbildning och ledning av taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner försvåras högst avsevärt i de fall, då de äro placerade utom residensstaden. Härtill kommer att deras möjligheter att diskutera svårlösta problem med mera erfarna taxeringsmän då bli förhållandevis begränsade. Ett tillräckligt utbyte av erfarenheter på rörelsetaxeringens område och en god ledning av verksamheten med taxeringsrevisioner innebära en viss garanti för att kraven på rättssäkerhet och likformighet icke i onödan skola äventyras. En möjlighet är naturligtvis, att man under viss del av året kallar in taxeringsassistenterna för tjänstgöring på länsstyrelserna. Detta tillämpas också på sina håll, men av kostnadsskäl har det dock hittills skett endast i mindre omfattning. Några remissorgan har berört det i revisorernas berättelse framförda förslaget att från taxering av rörelsenämnd undanta vissa mindre rörelseidkare. Riksskattenämnden yttrar i detta hänseende.

93 Ehuru riksskattenämnden har sympati för den från flera länsstyrelser väckta tanken att det genom omarbetning av 3 § taxeringskungörelsen skulle göras möjligt att — till lättande av arbetsbördan i sådana särskilda taxeringsnämnder, som avses i 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen, och till vinnande av ökat inflytande för person- och lokalkännedom inom taxeringsnämnderna — till de lokala taxeringsnämnderna återföra taxeringen av vissa smärre rörelseidkare, nödgas riksskattenämnden konstatera att detta icke låter sig förenas med reglerna om taxering till allmän varuskatt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har samma uppfattning. I samband härmed framhåller emellertid länsstyrelsen, att orts- och personkännedomen är av särskilt stor betydelse vid taxeringen av fiskarna. Det hade visat sig nödvändigt att fiskarkåren regelmässigt taxerades av lokal och inte av särskild taxeringsnämnd. Av detta skäl hade den nya organisationen inom länet endast i begränsad omfattning utbyggts att omfatta denna kår. Länsstyrelsen i Blekinge län anser även att orts- och personkännedomen inte alltid blir väl tillgodosedd inom rörelsenämnderna. En förbättring härutinnan skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas om varje lokal taxeringsnämnd inom rörelsedistriktet finge utse förslagsvis två ledamöter att tjänstgöra i rörelsenämnden när denna skulle besluta om taxering av sådana rörelseidkare m. fl., som var bosatta inom det lokala distriktet. Föreningen Sveriges taxeringsintendenter uttalar i detta hänseende. De särskilda taxeringsnämnderna omfattar som regel ett fögderi. Denna enhet utgör ofta ett för stort område för en taxeringsassistent men ett för litet för två. Bättre möjligheter att rationellt avgränsa dessa taxeringsdistrikt är önskvärda. Detta skulle också kunna medföra den fördelen, att en taxeringsassistent allteftersom han fick större erfarenhet kunde tilldelas ett större antal deklarationer. En så smidig organisation torde emellertid endast kunna nås genom att taxeringsassistenterna finge verka inom de lokala taxeringsnämnderna på ungefär samma sätt som taxeringskonsulenterna för närvarande gör. Härigenom skulle man också få tillgång till erforderlig ort- och lokalkännedom. Det har visat sig vara en brist i de särskilda nämnderna, att man icke kunnat få tillräckliga upplysningar i nämnden om enskilda skattskyldiga, i synnerhet mindre företagare. Den ifrågasatta möjligheten att återflytta dessa grupper skattskyldiga till de lokala nämnderna föreligger ej efter varuskattens införande. Sveriges akademikers centralorganisation kan ej heller ansluta sig till den framförda tanken att undanta vissa kategorier av mindre rörelseidkare från taxering av särskild taxeringsnämnd och anför. Om nämligen skäl anses föreligga att granska rörelseidkarnas taxering genom särskild taxeringsnämnd, kan dessa skäl icke anses avhängiga av rörelsens art eller omfattning. En rimlig gränsdragning torde f. ö. bli svår att åstadkomma, skäl torde även kunna anföras för att behovet av särskild kontroll av de mindre rörelseidkarnas deklarationer är väl så stort som av de större rörelseidkarnas. Behovet av orts- och personkännedom bör, som revisorerna antytt, kunna tillgodoses även i de särskilda taxeringsnämnderna. I fråga om taxeringsassistenternas arbetsbörda framhåller slutligen länsstyrelsen i Blekinge län, att denna skulle kunna jämnare fördelas om det i

vissa fögderier eller städer placerades två eller flera assistenter, av vilka den ene kunde biträda förutom särskild taxeringsnämnd i det egna fögderiet eller staden även i viss begränsad utsträckning sådan nämnd i angränsande fögderi eller stad där antalet assistenter var otillräckligt. I det av Föreningen Sveriges taxeringsintendenter avgivna yttrandet beröres även den på länsstyrelsernas taxeringssektioner rådande personalbristen. Föreningen anför i detta hänseende. Det torde vara ett känt faktum, att taxeringssektionerna på flertalet länsstyrelser för närvarande kämpar med stora svårigheter, orsakade av den personalbrist som uppstått i samband med utbyggnaden av prövningsnämndernas kanslier och assistentorganisationen. Sedan den allmänna varuskatten genomförts, har situationen ytterligare förvärrats. Vid inrättandet av prövningsnämndskanslierna fick taxeringssektionen avstå från de mera erfarna landskanslisterna samt huvuddelen av sektionens biträdespersonal. Av kvarvarande landskanslister har flertalet absorberats av assistentorganisationen. Följden har blivit, att på taxeringssektionerna i många län finns endast en erfaren landskanslist (l:e landskanslisten på sektionen) och i övrigt landskanslister med endast något eller några års erfarenheter av taxeringsarbete samt aspiranter på landskanslisttjänster. Beträffande taxeringsinspektörs- och revisorstjänsterna är läget lika prekärt. De nya tjänsterna på prövningsnämndernas kanslier och varuskattekontoren har dragit till sig en avsevärd del av denna personal. För närvarande är personalbristen så stor, att 2—3 års tjänstgöring inom landskontoret meriterar till tjänst i 21 :a lönegraden. Det kan icke bestridas, att inrättandet av prövningsnämndskanslierna medfört vissa lättnader i taxeringssektionens arbete med besvärsmålen till prövningsnämnden. Dessa mål har hittills kunnat hjälpligt bemästras. De genom den nya taxeringsorganisationen tillskapade möjligheterna till skärpt taxeringskontroll har däremot inte kunnat utnyttjas på sätt som var avsett. För ett rationellt utnyttjande av den högre personalen på taxeringssektionerna torde det vara nödvändigt, att denna till sitt förfogande har erforderligt antal landskanslister samt biträdespersonal i tillräcklig utsträckning. Varje föredragande i prövningsnämnden bör för sitt arbete kunna disponera en landskanslist (ev. en taxeringsinspektör) samt ett kvalificerat kvinnligt biträde. På taxeringssektionen måste ställas så relativt höga krav på utbildning och erfarenhet, att nämnda biträden till övervägande del bör utgöras av kontorister och kanslibiträden.

Riksskattenämndens

enkät 1959

I en den 5 oktober 1959 dagtecknad skrivelse till samtliga länsrevisorer vid länsstyrelserna har chefen för riksskattenämndens kontrollbyrå anhållit om närmare upplysningar angående revisionspersonalens arbetsuppgifter, revisionsarbetets organiserande m. m. Av innehållet i de inkomna svaren framgår i huvudsak följande. I ungefär halva antalet län har den kvalificerade revisionspersonalen helt eller praktiskt taget helt varit sysselsatt med revisionsarbete. I detta synes i regel även ha ingått att upprätta förslag till taxeringsintendentens ytt-

95 randen i mål, vari taxeringsrevision ägt rum. I de flesta länen har emellertid länsrevisorerna även innehaft uppdrag fullgöra på taxeringsintendent ankommande göromål, vilket synes i betydande mån ha beskurit deras möjligheter att göra en mera aktiv insats i det egentliga revisionsarbetet. I några län synes vissa taxeringsrevisorer ha haft mer eller mindre permanenta arbetsuppgifter, som inte haft samband med revisionsarbetet. I ett län har t. ex. samtliga förste taxeringsrevisorer andra året i följd måst utnyttjas för att fullgöra taxeringsintendentsgöromål. De har därför inte kunnat annat än undantagsvis utnyttjas för defensiva taxeringsrevisioner och har överhuvudtaget inte kunnat tagas i anspråk för offensiva granskningar. På revisionsdetaljerna synes i allmänhet ha ankommit att omhänderha taxeringsassistenternas vidareutbildning. På grund av brist på personal synes endast i undantagsfall ha förekommit att denna utbildning bedrivits genom anordnande av särskilt planlagda kurser. I flertalet län synes utbildningen ha bedrivits så att taxeringsassistenterna inkallats till tjänstgöring vid länsstyrelserna, varvid de efter att ha erhållit en allmän information o m revisionsarbetets lämpliga bedrivande fått längre eller kortare tid under ledning av en erfaren taxeringsrevisor biträda vid enklare taxeringsrevisioner. En del av de mera kvalificerade taxeringsassistenterna har självständigt fått utföra sådana revisioner. I en del fall synes taxeringsassistenterna även under icke-taxeringsperiod ha bibehållits vid placeringen hos de lokala skattemyndigheterna. I dessa fall har länsrevisorernas möjligheter att handleda assistenterna ansetts ha varit starkt begränsade. Taxeringsassistenterna synes i allmänhet endast under kortare tid ha sysselsatts med revisionsarbete. I några län har de inte alls eller blott undantagsvis använts för sådant arbete, medan de i andra län sysselsatts härmed i stor utsträckning. Anledningen till att assistenterna i allmänhet endast i relativt ringa utsträckning tagits i anspråk för revisionsuppgifter synes främst vara att andra arbetsuppgifter måst anförtros dem eller att de inte ansetts kapabla att på egen hand verkställa taxeringsrevisioner. I några yttranden har understrukits angelägenheten av att skapa bättre förutsättningar för att erhålla lämpliga taxeringsassistenter. Såsom ett led i dessa strävanden föreslås bl. a. att en särskild befordringsgång inrättas för taxeringsassistenter. Taxeringsassistenternas stationering hos de lokala skattemyndigheterna anses allmänt föga ändamålsenlig. Om taxeringsassistenterna placerades på länsstyrelsernas revisionsdetaljer skulle enligt de flesta länsrevisorernas mening en effektivisering av assistenternas arbete kunna åstadkommas. En anknytning till revisionsdetaljerna anses även möjliggöra att assistenterna kunde tas i anspråk för sådana uppgifter för vilka de främst är avsedda. Först då taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna uteslutande kan ägna sig åt revisionsarbete anses de komma att utgöra en väsentlig förstärkning av taxeringskontrollen.

96 I fråga om revisionsarbetets organiserande framhålles att offensiva granskningar i allmänhet inte kunnat genomföras på grund av personalbrist. En ökning av antalet taxeringsrevisorer skulle enligt flera länsrevisorers mening innebära att de offensiva granskningarna ökade, vilket syntes utomordentligt angeläget. En ökning av den kvalificerade revisionspersonalen k a n även möjliggöra att utbildningen av taxeringsassistenterna och ledningen av deras arbete kunde omhänderhas på ett effektivare sätt. Samtidigt har emellertid svårigheterna att erhålla kompetenta sökande till taxeringsrevisorsbefattningarna understrukits. För att åstadkomma en förbättring i detta avseende har från flera håll föreslagits, att den kvalificerade revisionspersonalen skall erhålla bättre begynnelselön och befordringsmöjligheter, varigenom personalens övergång till enskild tjänst skulle motverkas. Några länsrevisorer har emellertid ansett sig inte kunna göra något uttalande om behovet av ytterligare taxeringsrevisorstjänster innan alla vakanser fyllts och taxeringsorganisationen blivit helt utbyggd. Andra länsrevisorer åter har ansett att det vore lämpligare att i stället inrätta eller utöka redan förekommande landskanslisttjänster å revisionsdetaljerna. Inom vissa länsstyrelser har en uppdelning av revisionsdetaljerna i en offensiv och i en defensiv del tillämpats, ehuru den inte alltid kunnat konsekvent tillämpas på grund av bristen på personal. Erfarenheterna synes i allmänhet visa att en sådan uppdelning är ändamålsenlig. Några länsrevisorer hävdar emellertid att uppdelningen inte synes lämplig med hänsyn till tillgången på personal och dennas utbildningsbehov. En ökning av antalet biträden på revisionsdetaljerna, varigenom den kvalificerade personalen skulle kunna avlastas mindre kvalificerade arbetsuppgifter i större utsträckning än vad nu är fallet, anses av de flesta länsrevisorerna såsom önskvärd. Det understrykes dock att biträdena, om de skall bli till verklig nytta, bör besitta kunskaper i bokföring. En länsrevisor anser att antalet biträden lämpligen bör motsvara minst halva antalet taxeringsrevisorer, varjämte bör finnas erforderlig personal för maskinskrivning och andra löpande göromål. I en del yttranden förklaras emellertid att något behov av ytterligare biträdespersonal på revisionsdetaljerna inte föreligger. En ökad användning av tekniska hjälpmedel, t. ex. diktafoner, anses allm ä n t k u n n a innebära ett rationellare utnyttjande av personalen och medföra betydande tidsbesparing.

Förslag av skattelagssakkunniga beträffande användning av taxeringsassistenterna för särskilt ändamål En särskild sektion inom skattelagssakkunniga har i en den 26 augusti 1959 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser om värdeminskningsavdrag å maskiner och andra dylika inventarier i jordbruk med kontant-

97 mässig inkomstredovisning föreslagit, att taxeringsassistenterna för att underlätta taxeringsnämndernas arbete skall medverka vid granskningen av de inventarieförteckningar, som i samband med de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande avses skola lämnas av därav berörda skattskyldiga. Enligt de sakkunnigas mening bör assistenternas medverkan härvidlag kunna möjliggöras utan att deras ordinarie arbetsuppgifter inskränkes, därest ifrågavarande arbete utföres före det aktuella taxeringsårets arbete. För att bereda assistenterna möjlighet att medverka vid granskningen av inventarieförteckningarna, bör dessa enligt de sakkunniga i regel lämnas i samband med avlämnandet av självdeklarationerna för året närmast före det taxeringsår, då bestämmelserna avses skola tillämpas i första instans. Taxeringsassistenternas medverkan anses böra ske i form av förhandsgranskning av förteckningarna, vilken granskning skall påbörjas redan samma år förteckningarna avlämnats. Om det vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande inte skulle finnas assistent inom fögderi bör enligt de sakkunnigas mening a n n a n lämplig person å landskontoret eller hos lokal skattemyndighet k u n n a anlitas. De sakkunnigas förslag har hittills inte föranlett förslag till riksdagen. Taxeringsintendenternas

erfarenheter i fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter

I direktiven för utredningen har uttalats, att det bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheterna har att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och erhålla upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Då det från ett flertal håll uttalats att de nu gällande föreskrifterna i detta hänseende är otillräckliga har utredningen — för att få denna fråga n ä r m a r e belyst — i skrivelse till förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetet och samtliga taxeringsintendenter i länen anhållit om redogörelse för vunna erfarenheter, särskilt i vad avser föreskrifterna i 39, 40, 43, 45, 46, 51, 53, 56 och 58 §§ TF. Samtliga taxeringsintendenter — på ett undantag när — har inkommit med sådan redogörelse, varvid förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetet överlämnat en av revisionsintendenten vid ämbetets skatteavdelning upprättad promemoria. I Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län har redogörelsen lämnats av vederbörande tjänsteförrättande taxeringsintendent. E n ä r det i förevarande sammanhang närmast gäller dels de befogenheter, som direkt sammanhänger med själva verkställandet av taxeringsrevision, d. v. s. i huvudsak föreskrifterna i 56—58 §§ TF, dels befogenhet e r n a att erhålla kontrolluppgifter o. dyl. i och för taxeringsrevision eller för en mera allmänt syftande taxeringskontroll, d. v. s. i huvudsak före7—006439

98 skrifterna i 37—46 §§ samt därtill hörande föreskrifter om anmaning i 51 och 53 §§ TF, kommer dessa båda huvudgrupper av befogenheter att i det följande behandlas var för sig. Först må emellertid framhållas att två av de tillfrågade, nämligen taxeringsintendenterna i Kronobergs och Kopparbergs län, ansett att de nuvarande föreskrifterna är tillfyllest för en effektiv taxeringskontroll. I fråga om kontrolluppgifterna uttalar förstnämnde taxeringsintendent bl. a. att föreskrifterna härom åtminstone för närvarande synes tillräckligt omfattande. övriga 22 taxeringsintendenter har däremot ansett att behov föreligger i större eller mindre omfattning av ändring eller komplettering av de nu gällande reglerna.

Befogenheterna vid taxeringsrevision (56—58 §§ TF)

Bestämmelserna i 56 § 2 mom. om rätt för granskningsman att genast få taga del av handlingar som skall granskas och i 56 § 3 mom. om tid och plats för revisionens verkställande I fråga om föreskrifterna i 56 § 2 mom. anför revisionsintendenten vid överståthållar ämbetet. Den första svårigheten, som ofta möter vid taxeringsrevision hos skatteundandragande rörelseidkare, är att snabbt få del av räkenskaper med därtill hörande handlingar. I Stockholm tillskriva granskningsmännen — i allt fall då det gäller offensiv revision — regelmässigt omedelbart efter det att den skattskyldige tillställts beslutet om taxeringsrevision denne med anhållan om att få ta del av räkenskaperna. Ju längre tid den skattskyldige får på sig efter underrättelsen om den kommande revisionen, desto större möjligheter har han att vidtaga försvarsåtgärder. Dessa kunna bestå i exempelvis genomgång av bokföringsmaterialet och borttagande av komprometterande handlingar, men det har utan tvivel också hänt, att helt ny bokföring upprättats. I 56 § 2 mom. taxeringsförordningen har, sedan dessa förhållanden uppmärksammats under förarbetenas gång, införts bestämmelsen, att den som skall verkställa taxeringsrevisionen må påfordra, att genast få taga del av handlingar, som skola granskas. Bestämmelsen har visat sig vara ganska verkningslös i praktiken. Dels finns det icke någon påföljd vid förhalning, dels pekar den skattskyldige, om granskningsmannen åberopar nyss nämnda bestämmelse, vanligen på innehållet i 3 mom. samma paragraf, att revisionen såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten. Någon svårighet att åberopa hinder i verksamheten som skäl för uppskov med överlämnande av räkenskaperna har aldrig förmärkts. Det är sålunda icke blott så, att ändamålet med bestämmelsen i 2 mom. icke kan uppnås, om den skattskyldige tredskas, utan man har också genom bestämmelsen i 3 mom. satt lagligt vapen i händerna på honom. Den förstnämnda bestämmelsen torde därför numera sällan åberopas av granskningsmännen. Liknande erfarenheter uttalas av taxeringsintendenterna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län. Allmänt an-

99 ses att överrumplingsmomentet såsom det mest betydelsefulla vapnet, när det gäller att komma till rätta med de mera kvalificerade fallen av skattefusk, ofta visar sig ineffektivt. En skattskyldig, som vägrar att genast tillhandahålla räkenskaperna, kan visserligen föreläggas vite men h a r dock vunnit sitt syfte att förhala revisionen. Möjligheter anses därför böra beredas g;ranskningsman att omedelbart få tillträde till den skattskyldiges lokaler och genomföra revisionen på platsen utan att därför vara beroende av den skattskyldiges särskilda medgivande. Taxeringsintendenten i Värmlands län uttalar i detta sammanhang att om granskningsmännen tillades dessa befogenheter torde man kunna förutsätta att de skulle k o m m a att användas med omdöme och under nödigt hänsynstagande till de skattskyldigas berättigade intressen. Vidgningen av granskningsmännens befogenheter i detta hänseende skulle därför kunna ske utan nämnvärd olägenhet för berörda skattskyldiga. Föreskrifterna i 56 § 3 mom. om det sätt, på vilket taxeringsrevision skall verkställas, och om tid och plats för densamma har — utöver vad som tidigare anförts — föranlett särskilda uttalanden från taxeringsintendenterna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt revisionsintendenten vid överståthållarämbetet. Allmänt uttalas den uppfattningen att det bör få ankomma på taxeringsintendenten och inte på den skattskyldige att bestämma var och när taxeringsrevision skall utföras, varvid dock givetvis ett skäligt beaktande av den skattskyldiges önskemål i detta hänseende bör äga rum. Därest skattskyldig vägrar att utlämna de handlingar, som skall granskas, anser ett flertal taxeringsintendenter att bättre möjligheter bör skapas för taxeringsmyndigheterna att snabbt få del av samtliga handlingar. I frågan om platsen för revisionens utförande anför taxeringsintendenten i Uppsala län att föreskrifterna i 3 mom. om att taxeringsrevision med den skattskyldiges medgivande må verkställas hos honom av de skattskyldiga och deras medhjälpare i allmänhet tolkas så att de skattskyldiga alltid skulle äga bestämma var revisionen skall utföras. Sålunda h a r t. ex. skattskyldiga, som anlitat revisionsbyrå som deklarationsmedhjälpare, hävdat att revisionen skulle ske hos byrån oavsett vilka invändningar som gjorts från taxeringsmyndigheternas sida. Enligt taxeringsintendentens m e ning bör taxeringsrevision normalt ske hos den skattskyldige, i varje fall då han bedriver rörelsen i särskilda lokaler och kan ställa lämplig lokal för revisionen till förfogande. Att göra revisionen hos deklarationsmedhjälparen anser taxeringsintendenten vara av mindre värde. Endast för det fall att taxeringsrevisionen av lämplighetsskäl uppenbarligen inte bör äga rum hos den skattskyldige anser taxeringsintenden-

ten i Stockholms län att den skattskyldige bör kunna vägra att revisionen sker hos honom. Taxeringsintendenten i Blekinge län uttalar i detta sammanhang. I 56 § 3 mom. föreskrives bl. a. att taxeringsrevision må ske hos den, som är föremål för undersökning, »med hans medgivande». Den som ej lämnar sådant medgivande kan tydligen hindra granskaren att skaffa sig en värdefull förstahandsinformation om räkenskapsmaterialet och andra handlingar av betydelse för revisionen samt om affärs- eller fabriks- eller magasinslokalers storlek, beskaffenhet och utrustning. Möjlighet lämnas vidare att förhindra eller i varje fall fördröja och kanske helt förtaga värdet av en kassaavstämning och därmed sammanhängande kontroll av löpande årets bokföring. En viss tendens har märkts hos revisorer och andra deklarationsmedhjälpare att skaffa sig fullmakt att företräda skattskyldiga i taxeringsärenden och att härigenom försvåra direkt kontakt mellan den, som förordnats att verkställa taxeringsrevision, och den person, hos vilken revision skall verkställas. I dylika fall får också den med fullmakt utrustade revisorn möjlighet att »sålla» räkenskapshandlingarna innan dessa överlämnas för revision. Ur taxeringssynpunkt synes det vara angeläget att här berörda bestämmelser i 56 § taxeringsförordningen bringas att överensstämma med föreskrifterna i 42 § förordningen om allmän varuskatt. Liknande synpunkter angående behovet av likartade bestämmelser om taxeringsrevision i T F och VF anföres av taxeringsintendenterna i Uppsala, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Taxeringsintendenten i Göteborgs och Bohus län förklarar att på senare år framkommit en ökad tendens från de skattskyldigas sida att påfordra att revisionen skall ske hos dem, varigenom taxeringsrevisorerna tvingas företaga resor även i fall, där rörelsen är av ringa omfattning och där revisionen många gånger med fördel skulle kunna ske på länsstyrelsen. Planläggningen av revisorernas och taxeringsassistenternas arbete försvåras på grund härav samtidigt som verksamheten med taxeringsrevisioner onödigt fördyras. Vidare anföres. Det må framhållas, att taxeringsrevisionerna tendera att bliva alltmera komplicerade och omfattande. För åtskilliga år sedan bestod de huvudsakligen av en genomgång av rörelsens omkostnadskonton. Nu fordras av granskningsmannen, att han undersöker hela räkenskapsmaterialet och bedömer dess tillförlitlighet. Oftast erfordras härför att kontrolluppgifter inhämtas från kunder och leverantörer. Detta tager viss tid i anspråk under vilken det i allmänhet är nödvändigt att på länsstyrelsen ha tillgång till räkenskapsmaterialet eller viss del därav. Även vid upprättandet av granskningsrapporten kan föreligga behov av att ha materialet tillgängligt. På grund härav blir det icke möjligt att vid ett enda besök hos den skattskyldige helt genomföra en taxeringsrevision. Det må även framhållas, att de skattskyldiga ofta icke torde ha möjlighet att själva kunna avgöra vilken plats som är lämpligast för utförande av revisionen. Taxeringsintendenten föreslår därför att i T F införes bestämmelser om att taxeringsintendenten må besluta att revisionen skall äga r u m på länsstyrelsen, såvida inte detta är förenat med uppenbara olägenheter för den skattskyldige, och om rätt för granskningsmannen att mot kvitto medta granskningsmaterial för genomgång på länsstyrelsen.

101 Revisionsintendenten, vid överståthållarämbetet anför liknande synpunkter och framhåller att det inte är ovanligt, att den skattskyldige påfordrar granskningens utförande på det för revisionsarbetet olämpligaste sättet. Han anför vidare. Av stadgandets ordalydelse skulle den slutsatsen kunna dragas, att granskningsmannen alltid hade rätt att få materialet utlämnat till sig för granskning å tjänsterummet. Oavsett om en sådan tolkning är riktig eller icke, saknas tvångsmedel, om den skattskyldige vägrar utlämna sina räkenskaper men erbjuder sig att tillhandahålla dem exempelvis på sitt kontor. Ingen länsstyrelse lärer i sådant fall anse sig kunna utdöma vite. Vilket som ur arbetssynpunkt är lämpligast, granskning hos rörelseidkaren eller å tjänsterummet, beror på omständigheterna. Otvivelaktigt är det till fördel, att granskningsmannen får tillfälle att genom personlig kontakt bilda sig en uppfattning om den skattskyldige och genom besök i rörelselokalen en uppfattning av rörelsens omfattning och skötsel, men detta kan ske utan att därför hela granskningsarbetet utföres hos rörelseidkaren. Därest icke materialets omfång omöjliggör dess överflyttning till granskningsmannens tjänsterum och granskningen alltså måste ske hos det företag, som skall revideras, torde det lämpligaste förfaringssättet vara, att granskningsmannen inleder sin taxeringsrevision med ett besök hos rörelseidkaren, varvid han förvissar sig om vilka handlingar som finnas och sätter sig in i redovisningssystemet, samt att materialet därefter överföres till tjänsterummet. Men detta kräver klara författningsbestämmelser. För närvarande kan rörelseidkaren avböja personligt besök av granskningsmannen och han kan också vägra att lämna ifrån sig materialet, om han ställer det till förfogande hos sig nota bene. Nackdelarna av gransknings utförande hos rörelseidkaren äro flera. Tjänstemannen har ofta flera uppdrag under arbete samtidigt eller rättare sagt växelvis. En revision får exempelvis vila i avvaktan på begärd utredning. Om han under väntetiden tilldelas en taxeringsrevision, som måste utföras hos den skattskyldige, är han svåranträffbar för den, som skall lämna utredning. Den senast beslutade revisionen får så att säga förtur framför den tidigare påbörjade. Detta förhållande må — ehuru icke tillfredsställande — kunna tolereras, men vida tyngre väga de olägenheter, som granskningsarbetets utförande utom tjänsterummet vålla därigenom, att de resurser, som stå tjänstemannen till buds vid arbete å tjänsterummet, mer eller mindre berövas honom. Han har i sin tjänstelokal tillgång till räknemaskiner, kan erhålla hjälp av biträdespersonal med kontrollräkningar samt med mycket rutinarbete såsom genomgång av verifikationer m. m. Å bokgranskningskontoret kan han få affärshandlingar fotokopierade. Revisionsintendenten framhåller emellertid att flertalet taxeringsrevisioner hos rörelseidkare förlöper utan skäl till klagomål. Men enligt hans mening är det de få missbruken av gällande bestämmelser, som bör kunna bemästras. Bestämmelserna i 56 § 1 mom. TF och 14 § andra stycket om kassainventering

TK

Flera taxeringsintendenter anser de nu gällande föreskrifterna om verkställande av kassainventering i samband med taxeringsrevision mindre lämpliga. Sålunda uttalar taxeringsintendenten i Göteborgs och Bohus län

102 att taxeringsmyndigheternas rätt att företaga kassainventering genom bestämmelserna i 14 § TK blivit så inskränkt att den praktiskt taget kommit att sakna betydelse för taxeringskontrollen. En liknande uppfattning uttalas av taxeringsintendenten i Kalmar län, som framhåller att eftersom frågan om kassainventering aktualiseras först då granskningen påbörjats och granskningsmannen oftast befinner sig på annan plats än residensstaden, kassainventering bör få företagas utan att taxeringsintendentens skriftliga medgivande först inhämtats. Jämväl andra erfarna taxeringstjänstemän, såsom länsrevisorn och förste taxeringsrevisorn, bör tilläggas befogenhet att verkställa kassainventering såvida inte taxeringsintendenten bestämmer att så inte skall ske. Taxeringsintendenten i Älvsborgs län erinrar om att kassainventeringen ger en god uppfattning om med vilken omsorg räkenskaperna föres och därmed också om bokföringens tillförlitlighet i allmänhet och ifrågasätter därför huruvida inte rätten att verkställa kassainventering bör u t a n särskilt beslut ingå i revisorns befogenheter. Enligt hans uppfattning ligger det i sakens natur att kassakontroller inte skulle komma att företas i oträngt mål. Samma ståndpunkt till frågan om kassainventering intas av taxeringsintendenterna i Stockholms, Östergötlands och Kristianstads län. Synpunkter i övrigt beträffande föreskrifterna om taxeringsrevision Taxeringsintendenten i Västerbottens län påpekar att det i samband med taxeringsrevision kan visa sig nödvändigt att hos annan rörelseidkare kontrollera riktigheten av uppgifter i de räkenskaper, som är föremål för revision. En dylik kontrollaktion »vid sidan» kan enligt nu gällande bestämmelser inte företas utan särskilt förordnande om taxeringsrevision hos den andre rörelseidkaren. Taxeringsintendenten anser därför att möjligheter till ett smidigare förfarande i dylika fall bör skapas. En liknande uppfattning uttalas av taxeringsintendenten i Norrbottens län. Taxeringsintendenten i Jönköpings län framhåller att flertalet taxeringsrevisioner inte är föranledda av misstanke om brott mot skattestrafflagen eller ens om brister i materiellt eller formellt avseende. Från de skattskyldigas sida förebäres dock allehanda hinder mot taxeringsrevision, som synes bottna i en allmän känsla att revisionen inte anbefallts utan att något fel direkt misstankes. Allmänheten borde bringas att inse att framför allt s. k. kategorigranskningar är en normal rutinåtgärd, som kan förväntas efter en längre eller kortare tidsperiod. Taxeringsintendenten efterlyser vidare enklare metoder för förordnande om taxeringsrevision, vilket förordnande borde vara förenat med legitimationskort för behöriga granskare. Befogenheterna att erhålla kontrolluppgifter m. m. (37—46, 51 och 53 §§ TF)

37 § Taxeringsintendenten i Jämtlands län anser att den obligatoriska uppgiftsskyldighet, vilken enligt 1 mom. punkt 1 föreligger för fysisk person och

103 dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, bör utvidgas till att omfatta förmåner till lägst 100 kronors värde i stället för som nu gäller lägst 500 kronors värde. Taxeringsintendenten, i Blekinge län fäster uppmärksamheten på att föreskrifterna i 1 mom. punkt 3 inte synes gälla försäkringsanstalters och understödsföreningars utbetalningar i vad avser sakförsäkring. Särskilt när det gäller rörelseidkare anses det emellertid vara av stort värde att äga tillgång till uppgifter om ersättningar för skadade lager- och inventarietillgångar, förluster genom förskingring m. m. En utvidgning av uppgiftsskyldigheten i detta hänseende anses påkallad. Taxeringsintendenten i Älvsborgs län anser att på ett par punkter en utvidgning eller ett förtydligande av föreskrifterna om den obligatoriska uppgiftsskyldigheten kan ifrågasättas. Taxeringsintendenten påpekar sålunda att t. ex. kommunala myndigheter underlåter att lämna uppgifter å belopp, som utbetalats till lantbrukare för körslor, att lantbrukare så gott som genomgående underlåter att lämna kontrolluppgifter rörande inköp från andra lantbrukare av djur och produkter och beträffande ersättningar för körslor samt att militära myndigheter, som i samband med övningar förhyrt traktorer och andra maskiner eller transportmedel av lantbrukare, inte lämnar uppgifter rörande härför utbetalda ersättningar. Vidare ifrågasätter taxeringsintendenten om inte uppköpare av ägg borde vara obligatoriskt uppgiftsskyldiga beträffande inköp, som skett från lantbrukare. Samma uppfattning om obligatorisk uppgiftsskyldighet för uppköpare av ägg uttalas av taxeringsintendenten i Kalmar län. 39 § Revisionsintendenten vid överståthållarämbetet anser, att uppgiftsskyldigheten enligt 1 mom. punkt 1 bör utvidgas så, att kontrolluppgift, i vad den avser rörelseidkare, kommer att innefatta »data för och beloppen av såväl mottagna räkningar som verkställda likvider samt betalningssätt». Taxeringsintendenten i Stockholms län vill att uppgiftsskyldigheten enligt 1 mom. punkt 2 skall utvidgas att inte endast avse visst avlöningsbelopp. Det framhålles att tveksamhet kan råda huruvida t. ex. en kapellmästare alltid kan anmanas att avlämna kontrolluppgifter för orkestermedlemmar. I fråga om uppgiftsskyldigheten för banker och andra penninginrättningar enligt 1 mom. punkt 3 anser taxeringsintendenten i Östergötlands län att det är önskvärt att få uppgift om ändringar i namngiven skattskyldigs skulder under viss tid på liknande sätt som beträffande insättningar och uttag kan erhållas enligt 3 mom. Taxeringsintendenten i Blekinge län vill att uppgiftsskyldigheten skall omfatta även näringsidkares växeldiskonteringar under viss tid. Föreskrifterna i punkt 7 och däremot svarande bestämmelser i 2 mom.

104 om uppgiftsskyldighet för den, som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, har föranlett uttalanden från flertalet taxeringsintendenter. I första hand påpekas den brist i uppgiftsskyldigheten som föreligger därigenom att densamma inte omfattar den, som haft inkomst av annan fastighet. I detta hänseende erinrar taxeringsintendenten i Malmöhus län om att enligt 37 § 1 mom. punkt 1 obligatorisk skyldighet föreligger för innehavare av annan fastighet, som inte ingår i rörelse, att lämna uppgift om utbetalning för utfört tillfälligt arbete å fastigheten endast om den som utfört arbetet varit anställd hos fastighetsägaren. Däremot anser taxeringsintendenten sådan skyldighet inte föreligga om den som utfört arbetet åtagit sig detta i egenskap av företagare. I detta avseende likställes enligt hans mening fastighetsägaren med den som redovisat inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. I fråga om rörelseidkare och jordbrukare kompletteras emellertid bestämmelserna i 37 § 1 mom. av regler i 39 § 1 mom., enligt vilka rörelseidkare och jordbrukare är skyldiga att efter anmaning lämna uppgift om likvider för varor som betalts till eller erhållits från annan namngiven näringsidkare. Motsvarande uppgiftsskyldighet synes emellertid inte vara stadgad för innehavare av annan fastighet, låt vara att det här endast kan bli fråga om likvider till näringsidkare. Något vägande skäl för att göra denna åtskillnad anser taxeringsintendenten knappast föreligga, åtminstone inte då inkomsten redovisas å bilaga 6 a. Taxeringsintendenten påpekar också den begränsning i uppgiftsskyldigheten, som ligger däri att jordbrukaren och rörelseidkaren endast behöver lämna uppgift å »likvider för varor» medan däremot »betalning för tjänster» lämnats utanför. Genom denna begränsning är det uteslutet att efter anmaning erhålla uppgift på belopp, som rörelseidkare eller jordbrukare utbetalt till exempelvis en åkare eller maskinstation. Beträffande föreskrifterna i 39 § 2 mom. påpekar taxeringsintendenten slutligen att dessa inte gäller innehavare av annan fastighet, vilket anses ägnat att motverka en effektiv taxeringskontroll, och han ifrågasätter vilka befogade intressen som skulle trädas för när, därest uppgiftsskyldigheten enligt nämnda föreskrifter utvidgas till att omfatta j ä m väl utbetalda belopp, som i mottagarens hand utgör intäkt av tjänst. Taxeringsintendenterna i Stockholms, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län anser även att samtliga ägare av annan fastighet bör åläggas lämna uppgift på utbetalningar också till andra skattskyldiga än arbetstagare. Revisionsintendenten vid överståthållarämbetet ifrågasätter om inte i varje fall uppgiftsskyldighet bör åvila den som haft inkomst av annan fastighet med undantag för en- och tvåfamiljsfastigheter. Taxeringsintendenten i Gävleborgs län vill däremot att uppgiftsskyldigheten skall omfatta inte endast ägare av annan fastighet utan även »bostadsinnehavare». Taxeringsintendenten i Hallands län anser att större olägenhet för fastighetsägarna av en vidgad uppgiftsskyldighet knappast skulle uppstå, eftersom redan

105 nu kvitton, räkningar o. dyl. avseende den egna fastigheten som regel bevaras. Undantagsregeln i 39 § 1 mom. punkt 7 och däremot svarande föreskrifter i 2 mom. samma paragraf har föranlett erinringar från ett flertal taxeringsintendenter. Härvidlag anför taxeringsintendenten i Blekinge län. Befogenheten att enligt 39 § 1 mom. 7 samt 2 mom. a) och b) taxeringsförordningen erhålla uppgifter efter anmaning begränsas genom ett undantag för belopp, som avser »köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras». Innebörden av detta undantagsstadgande torde böra närmare preciseras. Köp över disk synes som regel kunna specifikt redovisas. Att så sker är av betydelse ur kontrollsynpunkt. Åtskilliga lantbrukare och innehavare av mindre handelsträdgårdar säljer en ej obetydlig del av sin produktion av potatis, grönsaker, frukt, bär och ägg till livsmedelsaffärer under sådana former, att uppköparna kan göra gällande att fråga är om köp över disk. Ifråga om kontantförsäljning över disk i minutaffärer kan givetvis specifikation ej ifrågakomma. En slags diskförsäljning har emellertid numera börjat ta form inom grosshandeln genom det s. k. cash and carry-systemet, vilket bl. a. lär innebära, att kunden endast erhåller kassakvitto på sina köp samt att kontantförsäljning i grossistens bokföringshandlingar ej registreras på annat sätt än som en post på kassaapparatens remsa. Enligt vad som upplysts mig från initierat håll har detta orsakat spekulationer från mindre nogräknade köpmän om möjligheterna att »krympa» den i bokföringen synliga delen av rörelsen genom att i räkenskaperna ej notera vissa inköp från cash and carry-företag samt att i motsvarande mån reducera bokförda dagskassorna. Det är tydligen nödvändigt att även beträffande kontantförsäljningen söka begränsa undantagsbestämmelsernas räckvidd. Jag vill här fästa uppmärksamheten på att i 37 § Kungl. förordningen om allmän varuskatt stadgas en uppgiftsskyldighet, som ej är begränsad genom föreskrift om undantag för viss form av köp eller försäljning. Liknande uttalanden i fråga om försäljning »cash and carry» göres av taxeringsintendenterna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Örebro län samt revisionsintendenten vid överståthållarämbetet. Taxeringsintendenten i Stockholms län anser det önskvärt att uppgiftsskyldigheten enligt 1 mom. punkt 7 och 3 mom. preciseras att i förekommande fall avse uppgiftslämnande i kontokurantform. Taxeringsintendenten i Västernorrlands län påpekar slutligen att föreskrifterna i 1 och 2 mom. inte synes ge möjlighet att anmana vissa speciella sammanslutningar, såsom virkesmätningsföreningar och flottningsföreningar, vilka inte anses driva rörelse, att lämna kontrolluppgifter beträffande annans taxering. Något skäl för denna begränsning av anmaningsrätten anser taxeringsintendenten näppeligen föreligga. I fråga om föreskrifterna i 39 § 3 mom. om uppgiftsskyldighet för bankaktiebolag, sparbank och annan penninginrättning uttalar revisionsintendenten vid överståthållarämbetet beträffande postgirokontorets verksamhet. Postgirot har utan svårighet lämnat begärda kontokuranter, men dessa kunna icke utan vidare godtagas såsom bevis. Innehavare, som icke bevarat sina talonger,

göra ofta gällande, att icke alla inbetalningar på deras konto utgjort intäkter i deras rörelse. Det uppges, att återbetalning av lån, rättelser av bokföringsfel hos postgirot m. m. ingå bland inbetalningarna. Att insättning å konto utgjort rättelse av felföring har konstaterats, i ett fall uppgående till några tusental kronor. Det händer även, att kontokurant upptar poster, som bestå av mer än en inbetalning, varigenom kontroll mot rörelseidkarens bokföring omöjliggöres. För utredning i dylika fall kräves, att granskningsmannen får del av de hos postgirot förvarade inbetalningskorten, varigenom insättarnas namn kunna konstateras. Emellertid förvaras dessa kort hos postgirot på sådant sätt att framplockandet tar orimligt lång tid, varför postgirot förklarat sig sakna möjlighet att tillhandahålla korten. Enligt vad jag tror mig veta, har riksskattenämnden haft förhandlingar med poststyrelsen om åtgärder för underlättande av uppgiftsskyldighetens fullgörande. Taxeringsintendenten i Malmöhus län framhåller att det vid taxeringsrevision stundom är angeläget att få uppgift om vilka personer, som gjort insättningar på eller mottagit betalning över visst check- eller postgirokonto. Med nuvarande utformning av bestämmelserna synes det inte möjligt att erhålla sådana uppgifter. Problemen i fråga om skattekontrollen beträffande gränshandeln beröres av taxeringsintendenten i Norrbottens län, som anför. Det finnes anledning antaga, att s. k. gränshandel med varor som utföras till Finland eller införas från samma land förekommer i ganska stor omfattning. Då det mestadels rör sig om kontantaffärer äro möjligheterna att kontrollera redovisningen av sådana affärer synnerligen begränsade. Uppgiften om beviljade exportlicenser av större betydelse och kontrollmaterial, som kunde införskaffas från tullverket, skulle troligen vara av visst värde vid taxeringen. Uppgifter från banker i gränskommunerna mot Finland rörande personer, som i mera betydande omfattning verkställt växling mellan svensk och finsk valuta, kunde möjligen giva vissa ledtrådar vid bedömningen av denna gränshandel. En mera generell utvidgning av uppgiftsskyldigheten enligt 39 § ifrågasattes av taxeringsintendenterna i Blekinge, Kalmar, Malmöhus och Gävleborgs län samt revisionsintendenten vid överståthållarämbetet. Förstnämnda taxeringsintendent anför härvidlag. Föreskrifterna i taxeringsförordningen om skyldighet att lämna uppgift till ledning för annans taxering tar som regel sikte på likvider av olika slag och avser endast vissa noga angivna fall. Det skulle vara av värde för taxeringsarbetet, om en mer omfattande uppgiftsskyldighet av generell natur kunde föreskrivas. Visserligen föreligger möjlighet att vid taxeringsrevision i en rätt vidsträckt omfattning inhämta sådana upplysningar hos deklarations- eller uppgiftsskyldig, vilka är av betydelse för dennes eller annans taxering. Det förefaller dock många gånger som en onödigt omständlig och ingripande åtgärd att föranstalta om taxeringsrevision, när erforderliga upplysningar lika väl kunnat erhållas från vederbörande genom en enkel förfrågan, om skyldighet att besvara en sådan förelegat. En uppgiftsplikt av det slag, som här antytts, måste givetvis begränsas med hänsyn till såväl den enskildes svårighet att lämna begärda upplysningar som vikten av att ej ålägga medborgarna en betungande skyldighet att lämna uppgifter. Som exempel på upplysningar, vilka äro av värde vid taxering och ej nu torde

107 kunna inhämtas genom direkta förfrågningar utan vederbörandes medgivande, kan nämnas arten och omfattningen av arbeten, som byggmästare eller entreprenör inom byggnadsbranschen utfört åt fastighetsägare, eller beloppet av provisioner, som säljare vid avyttring av fastighet lämnat den som förmedlat affären. Ytterligare kan här framhållas att föreskrift om en mer generell uppgiftsskyldighet skulle utgöra en värdefull komplettering av bestämmelserna i 39 § 1 mom. 7 taxeringsförordningen. Svårigheten för en uppgiftsskyldig att avgöra om viss likvid är att anse som skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift i säljarens eller köparens hand medför nämligen en betydande risk för att kontrollmaterial, som införskaffas med stöd av sistnämnda bestämmelser, blir ofullständigt. Taxeringsintendenten i Malmöhus län framhåller att uppgiftsskyldigheten till ledning för egen taxering endast avser »upplysningar» men att laglig möjlighet inte synes föreligga att utan det förhållandevis omständliga förfarande, som en taxeringsrevision utgör, införskaffa uppgifter av annat slag, såsom kontrakt, verifikationer eller annan utredning av dokumentär art. Dessa begränsningar anser h a n erfarenhetsmässigt utgöra ett avsevärt hinder för ett effektivt och smidigt taxeringsarbete, utan att några påtagliga fördelar för den enskilde därigenom vinnes. 40 § Taxeringsintendenten i Östergötlands län påpekar att skattskyldiga — i och för lindring i förmögenhetsbeskattningen — ofta före den 31 december uttager hela eller viss del av sina banktillgodohavanden. Möjlighet bör finnas att efter förordnande av Kungl. Maj :t erhålla kontrolluppgift enligt 40 § i fråga om storleken av innestående medel vid skilda tidpunkter, t. ex. både den 20 och 31 december. Taxeringsintendenten i Gotlands län, som erinrar om att vid 1959 års taxering Kungl. Maj :ts förordnande enligt 40 § meddelades den 20 mars 1959, ifrågasätter huruvida förordnandet inte bör meddelas först efter den 31 mars eftersom en stor del av rörelseidkarna har anstånd med avlämnande av deklaration intill denna tidpunkt. 43 § Taxeringsintendenten i Östergötlands län anför. Det har enligt till mig inkommen anmälan förekommit att skattskyldig utbekommit aktieutdelning i fingerat namn, som angivits å kontrolluppgiften. Härigenom har den person, som uppburit och varit skattskyldig för utdelningen, kunnat undgå beskattning för densamma. Till förhindrande härav bör den som vill lyfta aktieutdelning avkrävas legitimation, om vederbörande icke är känd för utbetalaren. Lämpligen bör 43 § taxeringsförordningen kompletteras med en föreskrift av denna innebörd och uppgifterna om aktieutdelning förses med tilltryck i berörda avseende. 51 § Taxeringsintendenten i Östergötlands län ifrågasätter om inte anmaningsrätten enligt 51 § blivit väl snävt begränsad. Han anser sålunda att även

108 länsrevisor bör tilldelas anmaningsrätt enligt första och tredje styckena och att det kan övervägas om inte anmaningsrätten skulle k u n n a ytterligare utsträckas. Anmaningsrätt enligt andra stycket synes k u n n a anförtros även biträdande taxeringsintendent, varvid dock samråd med taxeringsintendenten i länet lämpligen bör äga rum. Taxeringsintendenten i Stockholms län anser att anmaningsrätt i de fall, som avses i 39 § 3 mom. TF, bör kunna tillerkännas även tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision. Den nuvarande bestämmelsen, som innebär att anmaningsrätten i dessa fall endast tillkommer taxeringsintendent, anses nämligen onödigt omständlig, i synnerhet som anmaningsrätt enligt 39 § 1 mom. punkt 7 även tillkommer tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision. Taxeringsintendenten i Älvsborgs län framhåller att det i det praktiska taxeringsarbetet stundom framstått som en olägenhet, att taxeringsassistent inte ens i begränsad omfattning äger anmaningsrätt. 53 § Taxeringsintendenten i Västernorrlands län anser att vitesförfarandet blivit en missräkning. Högt ställda krav på utredning rörande varje vitesförelagd skattskyldig har sålunda försenat proceduren så att ett förnyat vitesföreläggande under taxeringsperioden ofta omöjliggjorts. Nedsättningar i vitesbeloppen har vidare varit ägnade att minska institutets värde som påtryckningsmedel. Den allmänna tendensen torde enligt taxeringsintendentens mening komina att bli att vitesinstitutet endast kommer till användning i undantagsfall. För erfarenheterna om vitesinstitutets användning för att förmå skattskyldig, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper m. m. har tidigare redogjorts under avsnittet om befogenheterna vid taxeringsrevision. Synpunkter i övrigt

Behovet för taxeringsmyndigheterna att äga tillgång till andra tvångsmedel än vite I den tidigare redogörelsen under avsnittet om befogenheterna vid taxeringsrevision har berörts frågan om bättre möjligheter för taxeringsmyndigheterna att snabbt få del av skattskyldigs samtliga räkenskapshandlingar. I detta sammanhang har i ett flertal yttranden framhållits behovet för taxeringsmyndigheterna att äga tillgång till andra tvångsmedel än vite. Revisionsintendenten vid öv er siåthållar ämbetet anför härvidlag. Det allvarligaste hindret för den såsom effektivast ansedda formen för taxeringskontroll, taxeringsrevision, är emellertid, att den skattskyldige, om han det vill, utan svårighet kan underlåta att ställa sitt räkenskapsmaterial eller viktiga delar därav till förfogande för granskning. Han behöver endast förklara, att det

109 han icke önskar överlämna icke finns. Att i dylikt fall tillgripa vitesföreläggande är meningslöst. Vidhåller han, som naturligt är, att det avfordrade materialet icke finns, lärer vitet icke utdömas. De fall, där skattskyldiga förklara sig helt sakna räkenskaper äro icke sällsynta, men än vanligare är det, att visst material uppges vara obefintligt, kanske oftast underlaget för inkomstredovisningen. I dylika fall är det endast att godtaga uppgiften, hur osannolik den än förefaller. Något tvångsmedel finns icke. Efter att ha erinrat om departementschefens uttalande i prop. 160/1955 s. 123—124 att frågan om införande i taxeringsförfarandet av någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan borde anstå i avvaktan på ytterligare överväganden yttrar revisionsintendenten vidare. Det kan icke nog starkt framhållas, hurusom behovet av dylika tvångsmedel ständigt ger sig till känna. Det är naturligtvis icke så, att det övervägande antalet rörelseidkare, som bli föremål för taxeringsrevision, undanhålla material. Detta är dock ett antagande, ty verkliga förhållandet går mera sällan att fastställa. I så många fall peka emellertid omständigheter på att ytterligare material måste finnas, att problemet ständigt är aktuellt. Vad departementschefen i sitt ovan citerade yttrande anförde, att det i här avsedda fall ofta föreligger misstanke om brott mot skattestrafflagen, bör hållas i minnet. En liknande uppfattning om behovet för taxeringsmyndigheterna att i speciella fall kunna beslagta handlingar uttalas av taxeringsintendenterna i Hallands, Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län. Taxeringsintendenterna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län ifrågasätter huruvida inte taxeringsmyndigheterna borde medgivas rätt att erhålla handräckning av polismyndighet för utfående av sådant granskningsmaterial, som kan misstänkas vara undanhållet, även om förutsättningarna för husrannsakan och beslag inte föreligger enligt bestämmelserna i rättegångsbalken. Taxeringsintendenterna i Älvsborgs och Värmlands län förklarar å sin sida att sådana tvångsmässiga ingripanden som beslag och husrannsakan inte bör ingå i taxeringsmyndigheternas befogenheter utan bör vara förbehållna polismyndighet. Förstnämnda taxeringsintendent anser emellertid att frågan om samarbete och samverkan mellan taxerings- och polismyndigheterna bör närmare utredas och regleras. Taxeringsintendenten i Värmlands län anför i detta hänseende. Det måste dock konstateras att verkligt effektiva åtgärder till förhindrande av att räkenskaper och därtill hörande handlingar undanskaffas eller förvanskas sannolikt kräva att granskningsmännen erhålla polismans befogenhet samt rätt att företaga beslag och husrannsakan. En sådan utveckling skulle emellertid enligt min uppfattning kunna vara till skada för revisionsarbetet. Genom att taxeringsrevisorerna i huvudsak intagit en ställning såsom sakkunniga, torde de hos stora grupper skattskyldiga ha förvärvat ett visst förtroende, som underlättat arbetet. Därest granskningsmännens ställning ändras, kan man befara, att de skattskyldigas attityd gentemot dem hårdnar.

110 Föreskrifter angående den tid under vilken skattskyldig, som inte är bokföringsskyldig, skall bevara deklarationsunderlaget Avsaknaden av föreskrifter i detta hänseende påpekas i flera yttranden. Sålunda förklarar taxeringsintendenten i Östergötlands län att man torde kunna säga att förstörda eller undanskaffade räkenskaper eller undermålig bokföring merendels är till fördel för den skattskyldige. T F innehåller inte några straffbestämmelser i detta hänseende. Bokföringsbrott enligt 23 kap. 5 § strafflagen kan inte åtalas, såvida inte gäldenären inom viss tid kommer i konkurs eller liknande. Denna straffbestämmelse liksom stadgandet i 12 kap. 4 § samma lag om undertryckande av u r k u n d syntes vidare endast kunna tillämpas i sådana fall då bokföringsskyldighet föreligger. Med hänsyn till den stora betydelse som fullständigt och ordentligt förda räkenskaper har för ett riktigt fullgörande av deklarationsskyldigheten och för kontroll därav, anser taxeringsintendenten det påkallat att i T F intas föreskrifter om att räkenskaper, anteckningar och annat underlag för taxering, åtminstone i vad avser egna företagare, skall förvaras minst för de år, för vilka eftertaxering kan ifrågakomma, samt om att underlåtenhet att iaktta denna föreskrift medför straffansvar i den m å n brottet inte är belagt med straff enligt allmänna strafflagen. Även uppenbara fall av felaktig, vårdslös eller bristfällig bokföring anses böra föranleda ansvar. Liknande uppfattning uttalas av taxeringsintendenterna i Gävleborgs, Uppsala, Älvsborgs och Norrbottens län. Taxeringsintendenten i Gävleborgs län föreslår för sin del att i skattestrafflagen införes ett stadgande, varigenom envar, vars inkomst till följd av bristande bokföring o. dyl. eller undanskaffad sådan inte med säkerhet kan utredas, skall kunna straffas. I hithörande fall måste man nämligen enligt taxeringsintendentens mening r ä k n a med att avsiktligt försök till falskdeklaration föreligger. En dylik bestämmelse anses ur allmänpreventiv synpunkt få goda verkningar. Revisionsintendenten vid överståthållarämbetet anser att skyldigheten att bevara deklarationsunderlaget så länge, som eftertaxering kan påföras, bör lagfästas. Den mera allmänt omfattade uppfattningen att frånvaron av underlag sätter vederbörande i försämrat processuellt läge jävas enligt hans mening alltför ofta av erfarenheten. Föreskrifter angående det sätt på vilket rörelseidkares skall vara upplagda och hur de skall föras

räkenskaper

Några taxeringsintendenter påpekar att närmare föreskrifter saknas i detta hänseende. Taxeringsintendenten i Värmlands län anför härvidlag. Med den snabba utveckling som för närvarande äger rum på det redovisningstekniska området framstå bokföringslagens föreskrifter om sättet för räkenskapernas förande för varje år som alltmer föråldrade och otillräckliga. Åtskilliga skattskyldiga lägga avsiktligt upp sin redovisning så att den omöjliggör effektiv taxeringskontroll men ändock uppfyller bokföringslagens krav. I detta sammanhang kan också nämnas, att en viss riksomfattande yrkesorganisation lär ha re-

Ill kommenderat sina medlemmar att vid taxeringsrevision icke förete vissa av de noteringar, som normalt föras av medlemmarna i organisationen. Det är med hänsyn till utvecklingen på detta område angeläget att frågan om rätt för beskattningsmyndighet att utfärda anvisningar om sättet för förandet av räkenskaper utredes. Det kan synas rimligt, att exempelvis tandläkare och damfrisörer skola kunna åläggas att spara tidsbeställningsnoteringar, trafikbilägare att föra anteckningar om taxameterställning och bilförsäljare att föra bilrulla. Vidare torde böra nämnas att under senare år åtskilliga företag lagt om sin redovisning till maskinbokföring på sådant sätt, att revision av räkenskaperna icke är möjlig utan en orimligt stor arbetsinsats. Man torde ofta med mindre jämkningar i bokföringens uppläggning ha kunnat erhålla en bokföring, som är tillfredsställande ur revisionssynpunkt. En möjlig lösning på dessa problem synes vara att riksskattenämnden ges befogenhet att meddela allmänna anvisningar beträffande vilka räkenskaper som böra föras inom olika branscher. Om en skattskyldig icke skulle följa dessa anvisningar, finge detta anses minska räkenskapernas bevisvärde. Revisionsiniendenten vid överståthållarämbetet anser att 20 § T F bör kompletteras med föreskrift om vilka fordringar, som bör ställas på en icke bokföringsskyldig rörelseidkares deklarationsunderlag. Som motiv härför anför revisionsintendenten. Det kan synas självklart, att en rörelseidkare — även om han icke är skyldig att föra handelsböcker enligt bokföringslagen —• skall föra fortlöpande anteckningar om alla affärshändelser. Nu göra emellertid icke bokföringsskyldiga rörelseidkare gällande, att det enligt bestämmelserna i 20 § T.F. står dem fritt att på annat lämpligt sätt än genom anteckningar sörja för att underlag finnes. En yrkesbokförare i Stockholm har förklarat sig tolka 20 § så, att, därest en icke bokföringsskyldig rörelseidkare samlar alla intäkts- och utgiftsverifikationer och efter årets slut sammanställer dem i och för deklarations upprättande, har han uppfyllt 1\F:s krav på godtagbart deklarationsunderlag. Att detta ur revisionssynpunkt icke är tillfredsställande, torde vara uppenbart. Men att påstå, att förfaringssättet strider mot bestämmelserna i 20 § T.F., är med hänsyn till dessas utformning knappast möjligt. Parentetiskt må det anmärkas, att resultatet av en sådan redovisning kan bli riktig, om nämligen verifikationer till alla intäkter och utgifter finnas och bevaras, men å andra sidan blir resultatet oriktigt, så snart ett verifikat kommer undan, och möjligheterna att genom manipulationer nedbringa vinsten ökas, då underlaget är helt obundet, när årsresultatet skall framräknas. Skyldighet för icke bokföringsskyldig rörelseidkare att föra fortlöpande anteckningar om alla affärshändelser bör lagfästas. Taxeringsintendenten i Västernorrlands län berör en i detta sammanhang speciell fråga. Han säger att det är påfallande hur beteckningen »dagskassa» vunnit burskap i sådana företag, som utan svårighet skulle kunna specificera dagens inkomster med angivande av kundernas namn. Enligt hans mening borde mera tvingande bestämmelser än »god köpmannased» finnas beträffande intäktsredovisningen i bokföringen. Straffbestämmelserna i TF Taxeringsintendenterna i Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands län anser, att i 120 § T F stadgat straffmaximum, 300

kronor, är en för mild straffpåföljd, i synnerhet när det gäller skattskyldiga, som underlåter att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Taxeringsintendenten i Värmlands län uttalar i detta sammanhang. Kontrollen av löntagarnas och jordbrukarnas deklarationer är baserad på att en effektiv kontroll kan ske av att arbetsgivare och uppköpare av jordbruksprodukter rätt fullgöra sin skyldighet att lämna kontrolluppgifter. Denna kontroll måste i fråga om större arbetsgivare samt i fråga om uppköpare av jordbruksprodukter ske genom taxeringsrevision. Det har i flera fall framkommit, att uppköpare av jordbruksprodukter inte fört sådana anteckningar, att de kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet. De ha ej alls fört anteckningar om säljarna eller också fört ofullständiga anteckningar. Det torde också förekomma att t. ex. en djuruppköpare som argument för ett lägre pris vid djurinköp uppgivit för säljaren, att han inte lämnar uppgifter till taxeringsmyndigheterna. Enligt min erfarenhet torde ett sådant förfarande ej vara ovanligt. För närvarande saknas möjligheter att komma till rätta med dylika missförhållanden. Eftersom vederbörande uppköpare icke fört räkenskaper och sålunda inte kan fullgöra sin uppgiftsskyldighet, är vitesföreläggande utan verkan. Enligt 120 § taxeringsförordningen kan uppköparen straffas med böter på högst 300 kr. Detta bötesstraff är så ringa, att det endast utgör en obetydlig del av den prisreduktion, som uppköparen kan erhålla genom att han ej lämnar kontrolluppgifter. Likaså saknas för närvarande effektiva medel till förhindrande av att arbetsgivare lämnar missvisande eller ofullständiga löneuppgifter. Om arbetstagaren domes för falskdeklaration, kan arbetsgivaren dömas för medhjälp. Emellertid blir arbetstagare oftast fri från straff på grund av att han kan åberopa en löneuppgift från arbetsgivaren. Därav följer att ej heller arbetsgivaren kan dömas för medhjälp till falskdeklaration. Med hänsyn till vad ovan anförts får det anses angeläget att straffbestämmelserna i 120 § taxeringsförordningen skärpas eller att nya bestämmelser till tryggande av uppgiftsskyldighetens rätta fullgörande införas. Taxeringsintendenten anser därför att taxeringsmyndigheterna även bör ges befogenhet att meddela sådana anvisningar om räkenskapernas förande att möjligheterna att erhålla eller införskaffa kontrolluppgifter till ledning för annans taxering underlättas. Taxeringsintendenten i Jönköpings län, som anser att de nu gällande reglerna om införskaffande av kontrolluppgifter i och för sig är lämpade för sitt ändamål, framhåller emellertid att vad som utgör den egentliga spärren mot en effektiv tillämpning är att det material, ur vilket uppgifterna skall hämtas, inte är tillfredsställande. Den anteckningsskyldighet, som föreligger för de uppgiftspliktiga, är inte så underbyggd av straffsanktion att ett saboterande av uppgiftsplikten kan beivras. Taxeringsintendenten fortsätter. Utan att så sker, förefaller det meningslöst att påbygga kontrollföreskrifterna som sådana. Däremot torde påföljder av bristande anteckningar böra stadgas i taxeringsförordningen och så utformas, att påföljd inträder oberoende av om man

113 kan påvisa sådant sammanhang med annans skattefusk, att ansvar för delaktighet i brott enligt skattestrafflagen kan ifrågakomma. Taxeringsintendenten i Gävleborgs län anser en revidering av skattestrafflagen önskvärd, varvid en gemensam brottstyp för såväl falskdeklaration som grov vårdslöshet borde utformas med en straffskala från straffarbete vid grov feldeklaration till dagsböter vid ringa feldeklaration. Härigenom skulle även kunna åvägabringas att den nu alltför korta preskriptionstiden för brott enligt 2 § skattestrafflagen utsträcktes till fem år. Portofrihet

för

kontrolluppgifter

Taxeringsintendenten i Värmlands län och revisionsintendenten vid överståthållarämbetet ifrågasätter portofrihet vid insändande av sådana kontrolluppgifter, som avfordras med stöd av föreskrifterna i 39 § T F . Enligt förstnämnda taxeringsintendents mening skulle snabbare svar och svar utan ytterligare påminnelser erhållas om den som anmanades tillställdes ett portofritt svarskuvert i likhet med vad i vissa avseenden gäller beträffande svar på i uppbördsärenden avlåtna förfrågningar. Såväl taxeringsintendenten som revisionsintendenten framhåller att då uppgiftslämnandet ålägges av myndighet och ej gäller uppgiftslämnarens egen utan annans taxering förorsakar det förhållandet att uppgiftslämnaren skall behöva betala porto ofta större irritation än själva anmaningen.

Samarbetet mellan taxeringsmyndigheterna samt polis- och åklagarmyndigheterna vid utredning angående brott mot skattestrafjlagen I den i föregående avsnitt omnämnda skrivelsen till taxeringsintendenterna i riket har utredningen även anhållit om en redogörelse för hur samarbetet mellan taxeringsmyndigheterna och polis- och åklagarmyndigheterna är organiserat vid utredning ångande brott mot skattestrafflagen. I skrivelsen har framhållits att av särskilt intresse vore att få belyst i vilken omfattning under de tre senaste åren länsstyrelsernas (överståthållarämbetets) revisionspersonal ställts till förfogande såsom biträde åt polismyndigheterna vid utredningar angående skattefusk eller annan brottslig gärning samt i vilken utsträckning under dessa år samverkan förekommit redan på ett förberedande stadium av sådana utredningar (redan vid taxeringsrevisions börj a n eller först efter åtalsanmälan). Av de lämnade redogörelserna framgår, att något samarbete mellan taxeringsmyndigheterna å ena sidan samt polis- och åklagarmyndigheterna å andra sidan i regel inte förekommer förrän taxeringsintendent gjort anmälan till åklagarmyndighet enligt 118 § T F . Vid den förundersökning, som med anledning av anmälningen göres av polismyndigheterna, anlitas vid behov som sakkunniga de taxeringstjänstemän, som i taxeringsfrågan verk8— 006439

114 ställt taxeringsrevision eller annan utredning. I 12 län uppges det, att revisionsdetaljernas personal ofta på begäran av polismyndigheterna ställes till förfogande som sakkunniga under förundersökningen. I regel följer därvid den taxeringssakkunnige förundersökningen och är närvarande vid polisförhören med den skattskyldige. I den mån olika taxeringsspörsmål kommer upp under förundersökningen tillhandagår den taxeringssakkunnige i regel med de för polismyndigheten erforderliga taxeringsmässiga bedömandena. Ofta uppkommer i samband med förundersökningen behov av ytterligare granskning av den skattskyldiges räkenskapsmaterial. Det kan därvid vara fråga om sådant material, som redan tillhandahållits vid tidigare verkställd taxeringsrevision, men det kan också gälla nytt räkenskapsmaterial, som framskaffats av polismyndigheten vid beslag och husrannsakan. Ifrågavarande handlingar granskas i regel av taxeringstjänstemännen för såvitt ej inom polisen finnes tillgänglig erforderlig expertis på detta område. När åtal för deklarationsbrott sedan kommer till stånd, utnyttjas taxeringstjänstemännen i regel som sakkunniga vid huvudförhandlingen eller höres som vittnen. I övriga län synes endast i enstaka tämligen sällan förekommande fall taxeringstjänstemän ställas till förfogande som biträde åt polis- och åklagarmyndigheterna vid utredningar i anledning av gjord anmälan enligt 118 § T F . Ytterst sällan torde något samarbete förekomma mellan taxerings- och polismyndigheter innan åtalsanmälan skett. I 16 län uppges ett sådant samarbete ha skett i vissa rena undantagsfall, där det redan från början stått klart att deklarationsbrott förelegat eller där polismyndighet vid utredning angående annat brott även funnit misstanke föreligga om deklarationsbrott och på den grund fäst taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet på förhållandet samt påkallat bokföringssakkunnigt biträde vid förundersökningen. I inte mindre än 8 län synes under de senaste tre kalenderåren sådant samarbete överhuvud taget inte ha ägt rum. I 5 län uppges samarbete ha kommit till stånd med polismyndighet redan i samband med verkställandet av taxeringsrevision. Så snart som vid revisionen förelegat grundad misstanke om deklarationsbrott har kontakt tagits med polismyndigheten, varvid beslag av räkenskapshandlingar och ytterligare utredning genom polisens försorg skett i samarbete med taxeringsmyndigheterna. Samtidigt har åtalsanmälan enligt 118 § T F gjorts hos vederbörande åklagare. Utredningen i åtalsfrågan och taxeringsfrågan har härigenom kunnat samordnas. Det understrykes emellertid att även det nu beskrivna samarbetet endast förekommit i enstaka fall. I ett län anges dock antalet sådana fall till ca 10 under de tre senaste kalenderåren. En taxeringsintendent har framhållit, att en dylik samordning av utredningen i åtalsfrågan och i taxeringsfrågan haft betydelse vid de granskningar beträffande ej redovisade intäkter av försålt metallskrot m. m., som verk-

115 ställts inom länet och där vederbörande skattskyldig ibland åberopat fiktiva köpare eller säljare eller ifrågasatt riktigheten av visst kontrollmaterial, som åberopats av taxeringsmyndigheterna. Endast i ett län synes under de tre senaste åren ha förekommit, att taxeringstjänsteman ställts till polis- och åklagarmyndigheternas förfogande som biträde vid utredning angående annan brottslig gärning än deklarationsbrott. I detta fall, som gällde ifrågasatt åtal mot kommunal befattningshavare för tagande av muta m. m., stod taxeringstjänstemannen helt till polismyndighetens förfogande under ca 5 månader. Vid polisutredningen framkom emellertid även förhållanden, som kom att påverka ifrågavarande befattningshavares taxering. Några taxeringsintendenter framhåller i detta sammanhang att inte sällan hos polis- och åklagarpersonal förmärkes otillräcklig kännedom om taxeringsförfarandet och de materiella taxeringsreglerna, vilket anses stundom h a utgjort ett hinder för en effektiv tillämpning av skattestrafflagen. Om specialutbildad polispersonal, t. ex. inom statspolisen, kunde inkopplas å deklarationsbrotten anses mycket vara att vinna. Ett samarbete skulle då k u n n a etableras på ett tidigt stadium, såsom då misstanke förelåg om felaktigheter i deklaration eller bokföring i syfte att undandraga skatt eller då skattskyldig vägrade att i och för revision tillhandahålla räkenskapshandlingar eller annat deklarationsunderlag. Vid 1959 och 1960 års riksdagar väckta förslag angående taxeringsorganisationen m. m. 1959 års riksdag

I de likalydande motionerna I: 83 och II: 114 ifrågasattes bl. a. effektiva kontrollåtgärder mot skattefusk, kompletterade med skärpta straffbestämmelser även för undanhållande och förstörande av uppgifter, som är nödvändiga för taxeringskontrollen, samt att den pågående utbyggnaden av taxeringsorganisationen i sin helhet slutfördes till nyåret 1960 och kompletterades genom att till taxeringsmyndigheternas förfogande ställdes en stab av experter. I sitt betänkande nr 31/1959 i anledning av motionerna underströk bevillningsutskottet inledningsvis betydelsen av att skatteflykt i olika former i möjligaste mån stävjades och att det inte endast var ett ekonomiskt intresse för stat och kommun utan även ett rättvisekrav från stora medborgargrupper att ett effektivt taxeringsresultat åstadkoms. Efter att ha erinrat om det år 1956 fattade principbeslutet om förstärkning av taxeringskontrollen genom inrättande av taxeringsassistentstjänster m. m. framhöll utskottet att det med hänsyn till rekryteringssvårigheterna i fråga om de nyinrättade tjänsterna inte syntes möjligt att utan att eftersätta kravet på personalens kvalifikationer tillgodose motionärernas yrkande om att utbyggnaden av organisationen skulle vara slutförd redan till nyåret 1960. Utskottet ut-

116 talade emellertid den förhoppningen att organisationen skulle utbyggas i samma takt som hittills så att den i huvudsak var utbyggd under år 1962. I fråga om yrkandet att en stab av bokföringstekniska experter skulle ställas till förfogande erinrade utskottet, att taxeringsrevisionspersonalen förstärkts 1956 och att det var avsett att taxeringsassistenterna i viss utsträckning skulle syssla med taxeringsrevision, varigenom den mest kvalificerade personalen successivt kunde frigöras för större granskningsuppdrag. Enligt utskottets mening borde man vinna närmare erfarenheter av h u r den nya organisationen kom att verka, innan ställning togs till ytterligare utvidgningar. Även beträffande motionernas yrkande om effektivare kontrollåtgärder, kombinerade med skärpta straffbestämmelser, borde man enligt bevillningsutskottets uppfattning avvakta de närmare erfarenheterna av 1956 års reform. I detta sammanhang erinrade utskottet om att år 1955 i T F införts särskilda bestämmelser i syfte att motverka de skattskyldigas eventuella intresse att förstöra eller undanhålla räkenskaper eller annat underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna och desamma föranledde i enlighet med utskottets hemställan inte någon riksdagens åtgärd. 1960 års riksdag

Frågan om skärpta åtgärder för hindrande av skattefusk behandlades i ett flertal motioner till 1960 års riksdag. I de likalydande motionerna 1:206 och 11:250 hemställdes sålunda att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle begära dels en »översyn av skattelagstiftningen i akt och mening att försvåra och förhindra skattefusk» dels en »utredning av strafflagstiftningen rörande brott mot skattelagarna, innebärande en straff skärpning vid sådana brott». Enligt motionärernas mening borde bl. a. en förbättrad skattekontroll genomföras och allt flera företagaregrupper åläggas bokföringsskyldighet. I de likalydande motionerna I: 431 och II: 515 hemställdes bl. a. om effektiva åtgärder mot skattefusk och om att »instruktioner och tilläggsbestämmelser utfärdas för att stävja och begränsa det pågående skattefusket redan innan lagstiftningen hinner skärpas», varjämte förnyades det i motionerna I: 83 och II: 114 till 1959 års riksdag gjorda förslaget om att utbyggnaden av taxeringsorganisationen skulle påskyndas och kompletteras med en stab av kvalificerade bokföringsexperter. I motionen II: 371 hemställdes slutligen om översyn beträffande de »för falskdeklaration gällande skattesatserna samt dessas tillämpning med avsikt att ernå skärpning av straffen». I sitt betänkande nr 45/1960 uttalade bevillningsutskottet inledningsvis sin fulla anslutning till det syfte som låg bakom motionsyrkandena. Utan tvivel förhöll det sig så att ett stort antal skattskyldiga genom olika mani-

117 pulationer sökte dra sig undan beskattning för större eller mindre del av sin inkomst eller förmögenhet. Sammantaget torde det allmänna på detta sätt undandras betydande belopp till förfång för de lojala skattebetalarna. Tillförlitliga uppgifter för att bedöma sådan undandräkt saknades visserligen men så mycket kunde enligt utskottets mening antas att om de årligen undandragna beloppen blev föremål för taxering, skattebördan skulle generellt sett k u n n a lättas. Utskottet fortsatte. Frågan har emellertid också en annan sida än den rent materiella. Redan tunga skattebördor får antas komma att kännas ännu tyngre att bära för de lojala skattebetalarna i vetskap om att åtskilliga andra underlåter att uppge sina verkliga inkomster till beskattning och därigenom drar sig undan sin del av bördan. Det framstår sålunda som ett rättvisekrav att taxeringsresultatet blir så riktigt som möjligt. Utan tvivel förekommer skattefusk inom alla kategorier skattskyldiga. Beaktas bör dock att vissa skattskyldiga har större möjligheter att undandra sig taxering efter sina verkliga inkomster än andra och sannolikt också utnyttjar dessa möjligheter. De löntagare som endast har inkomst av fast anställning får skatta för hela sin inkomst. För andra skattskyldiga är taxeringskontrollen betydligt svårare. Det kan befaras att av dessa kategorier somliga i större omfattning söker undandra sig skattebördan. Givetvis är en sådan ordning inte tillfredsställande och tillgängliga resurser bör därför utnyttjas för att åstadkomma en rättvisare och likformigare taxering. Emellertid måste samtidigt hållas i minnet att resurserna, bl. a. i fråga om personal, är begränsade och att ökad kontroll eller vidgad uppgiftsskyldighet inte enbart kan riktas mot sådana skattskyldiga, som undandrar sig beskattning helt eller delvis, utan också förorsakar de lojala skattebetalarna irriterande besvär och olägenheter. En avvägning mellan olika intressen — främst effektivitetsintresset och rättssäkerhetskraven — måste därför ske. Efter att ha erinrat om den förstärkning av taxeringsorganisationen, som skett genom tillskapandet av taxeringsassistentorganisationen, utbyggnaden både 1956 och 1959 av länsstyrelsernas taxeringssektioner samt inrättandet av riksskattenämndens kontrollbyrå, och att samtliga dessa åtgärder haft till syfte att effektivisera kontrollen av skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer, framhöll utskottet vidare. Hittillsvarande erfarenheter har givit vid handen att kontrollen också blivit avsevärt bättre än vad den varit tidigare. Alltjämt är emellertid denna kontroll mindre effektiv än den som gäller för löntagare, närmast beroende på att den enda form av taxeringskontroll, varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på ett någorlunda tillfredsställande sätt är genom en ingående taxeringsrevision (bokgranskning). Trots att en ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner kommit till stånd efter den nya taxeringsorganisationens genomförande torde dock den personal som står till buds för denna form av kontroll alltjämt få anses vara alltför fåtalig. Av skäl som tidigare angivits torde man för överskådlig tid ha att räkna med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal kommer att vara mindre än som i och för sig är önskvärt ur allmän medborgerlig synpunkt. Utskottet framhöll emellertid att en särskild utredning tillsatts för att utröna vilka åtgärder, som k u n d e vidtas för att effektivisera taxeringsrevi-

sionsarbetet, och uttalade som sin mening att man borde eftersträva att få organisationen i huvudsak uppbyggd under år 1962. Innan ytterligare erfarenheter vunnits h u r effektivt den nya organisationen i färdigt skick kom att fungera, var det enligt utskottets mening knappast lämpligt att genomföra några mera väsentliga utvidgningar. I fråga om yrkandet om en »stab av kvalificerade bokföringsexperter» uttalade utskottet i stort sett samma uppfattning som beträffande det liknande yrkandet vid 1959 års riksdag. I detta sammanhang anförde utskottet vidare. Taxeringsorganisationens effektivitet är inte endast beroende av tillgången på personal utan står i direkt relation till denna personals utbildning och kvalifikationer. Såvitt gäller taxeringen i första instans, vilken i många avseenden handhas av lekmän, är det förklarligt att insikterna i skattelagstiftningen inte alltid är fullt tillfredsställande. Särskilt gäller detta i sådana fall, då vederbörande tidigare inte förvärvat erfarenhet från taxeringsarbete. Lekmannainflytandet i nämnderna har emellertid sådant värde ur andra synpunkter att det enligt utskottets mening bör bibehållas. Emellertid kan det vara förtjänt att övervägas, om inte ökade möjligheter bör skapas till utbildning och instruktion av den personal som skall delta i taxeringsarbetet som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnder. Angeläget är också att de förtroendevalda ledamöternas intresse för taxeringsarbetet stimuleras, vilket bl. a. synes kunna ske genom att de i större utsträckning än nu informeras om den aktuella utvecklingen inom beskattningsområdet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att länsstyrelserna har möjlighet enligt 129 § 5 mom. taxeringsförordningen att tillerkänna dem, som inkallats av länsstyrelse för meddelande om upplysningar eller överläggningar rörande taxeringsarbetet, arvode, resekostnadsersättning och traktamente. Kostnaderna härför bestrides av statsmedel. Lämpligt är även att länsstyrelserna undersöker huruvida det från kommunernas sida föreligger intresse av att anordna informations- och instruktionssammanträden för taxeringsnämndsledamöter och i så fall i lämplig form lämnar sin medverkan. I detta sammanhang vill utskottet betona vikten av att till ledamöter av beskattningsnämnderna utses personer, som äger god personkännedom och är väl insatta i ekonomiska förhållanden. För effektiviseringen av taxeringsarbetet är det av grundläggande betydelse att ett så fullständigt primärmaterial finns som rimligen kan begäras. Frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning för de skattskyldiga själva och för arbetsgivare m. fl. var föremål för ingående prövning av riksdagen under åren 1955 och 1956. Hithörande spörsmål torde komma att behandlas av den nyss angivna utredningen, vilken enligt sina direktiv har att överväga huruvida taxeringsmyndigheternas befogenheter att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och erhålla upplysningar och uppgifter för kontrollen är tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Sålunda har den — under vederbörligt hänsynstagande till rättssäkerhetens krav — att pröva om taxeringsmyndigheterna i något eller några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter. I fråga om yrkandet i de likalydande motionerna I: 206 och II: 250 samt i motionen 11:371 i fråga om straffsatserna för deklarationsbrott m. m. erinrade utskottet, att antalet personer, som fällts för brott mot skattestrafflagen, under de senaste fem åren uppgått till drygt 2 000 per år och att därav endast ett fåtal dömts till frihetsstraff ävensom att sannolikt antalet per-

119 söner, som begått brott mot skattestrafflagen, vilka inte upptäckts eller undgått beivran, var större. Utskottet fortsatte. Det är sålunda troligt att trots den skärpta kontrollen såväl uppsåtlig falskdeklarering som grov vårdslöshet vid deklarations avgivande förekommer i betydande utsträckning. Det är därför angeläget att man i första hand söker påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i sådan riktning, att dessa i högre grad än vad nu är fallet kommer att framstå såsom ett allvarligt åsidosättande av en medborgerlig plikt. Det kan självfallet diskuteras om de nuvarande straffbestämmelserna såsom de tillämpas i praktiken är ägnade att åstadkomma tillräcklig sådan verkan. Det bör emellertid även understrykas att ett noggrannare iakttagande av bestämmelserna om deklarationsskyldighet inte torde kunna vinnas endast genom straffhot. I stor utsträckning tillkommer oriktiga uppgifter i deklarationer inte i syfte att undandra skatt utan till följd av uppgiftslämnarens oförmåga att rätt tolka och tillämpa de gällande bestämmelserna. Under senare tid har förekommit fall, då skattskyldiga som väntar åtal för deklarationsbrott genom att hålla sig undan sökt omöjliggöra stämnings delgivning och därmed lyckats få brottet preskriberat. I anslutning härtill har vid innevarande års riksdag interpellationer väckts med förfrågan, om chefen för finansdepartementet har för avsikt att föranstalta om sådan ändring i reglerna om preskription av skattebrott att möjligheterna till undanhållande vid sådant brott möjligast begränsas. I sitt svar på nämnda interpellationer har departementschefen framhållit att enligt hans uppfattning preskriptionstiden för dylika brott snarast möjligt borde på lämpligt sätt förlängas och att han hade för avsikt att upptaga denna fråga tillsammans med en del andra tidigare planerade åtgärder för att effektivisera kampen mot skattefusket. Utskottet, som finner de nu rådande förhållandena otillfredsställande, vill uttala den förhoppningen att det skall visa sig möjligt att komma till rätta med dylika förfaringssätt. I detta sammanhang vill utskottet också understryka lämpligheten av att, i den utsträckning gällande bestämmelser medger, samarbete mellan taxeringsmyndigheter och polismyndigheter inleds på ett tidigare stadium än som nu ofta är fallet, då misstanke föreligger om deklarationsbrott. Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan lämna motionerna utan åtgärd. Vid 1960 års riksdag har även frågan om de nu gällande behörighetsvillkoren för taxeringsrevisorerna aktualiserats. I de likalydande motionerna I: 276 och II: 331 förordades sålunda med hänvisning till de rekryteringssvårigheter, som gällde för dessa tjänster, att bestämmelsen om examen från handelshögskola för behörighet att inneha tjänst som taxeringsrevisor och förste taxeringsrevisor vid länsstyrelse slopades. I sitt utlåtande nr 11/1960 avstyrkte emellertid statsutskottet motionerna. Utskottet framhöll därvid att då man för överskådlig tid torde få räkna med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blev knapp, det var angeläget att utröna om man inte i högre grad än för närvarande kunde för revisionsuppgifter anlita personal u r exempelvis landskanslistkarriären. Utskottet kunde därför i och för sig instämma i vad motionärerna anfört i frågan. Emellertid erinrade utskottet om att en särskild utredning tillsatts

120 för effektivisering av taxeringskontrollen. I avvaktan på resultatet av denna översyn var utskottet inte berett förorda en ändring i länsstyrelseinstruktionen i ifrågavarande hänseende. Utskottet erinrade samtidigt att dispenser från de gällande kompetensföreskrifterna nu i vissa fall lämnades. Motionerna föranledde inte någon riksdagens åtgärd.

Av riksskattenämnden väckt fråga angående viss översyn av föreskrifterna i 37 § 1 mom. TF I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ingiven, den 18 december 1959 dagtecknad skrivelse har riksskattenämnden anmält att inom nämnden diskuterats omfattningen av den uppgiftsskyldighet till ledning för inkomsttaxeringen, som jämlikt 37 § 1 mom. punkt 3 T F ålåg bl. a. försäkringsanstalt. Såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna hade nämnden (Meddelanden från riksskattenämnden år 1958 n r 5 punkt 1) uttalat, att nämnda uppgiftsskyldighet inte inbegrep ersättning på grund av sakförsäkring, såvida inte fråga var om ersättning i form av pension eller annan livränta eller om sådant i stället för livränta utbetalat engångsbelopp, som avsågs i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen andra stycket första meningen. Skyldighet att avlämna kontrolluppgift borde sålunda inte anses föreligga beträffande belopp, som utbetalats på grund av exempelvis försäkring av skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgjorde för mottagaren skattepliktig intäkt. Nämnden hade emellertid ansett att reglerna om uppgiftsskyldighetens omfattning var i behov av översyn i syfte att vinna en mera ändamålsenlig avgränsning därav. Med överlämnande av en inom nämndens kontrollbyrå upprättad promemoria anmäldes därför frågan. Riksskattenämndens skrivelse har överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande. I den vid nämndens skrivelse fogade promemorian anföres bl. a. Från taxeringsintendentshåll har ofta framhållits det angelägna i att försäkringsbolag ålägges uppgiftsskyldighet i fråga om utbetalda sakförsäkringsersättningar. I det följande skall redogörelse lämnas beträffande vilka sakförsäkringsersättningar, som kunna utgöra skattepliktig intäkt, och om försäkringsbolagens möjligheter att lämna kontrolluppgifter. Vad först angår försäkringsanstalts skyldighet att lämna eller tillhandahålla kontrolluppgifter för annans taxering må följande anföras. 1. Enligt taxeringsförordningen 37 § 1 mom. 3. åligger det försäkringsanstalt och understödsförening att utan anmaning lämna uppgift om belopp, som utbetalts till den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger. 2. Efter anmaning åligger det försäkringsanstalt eller understödsförening att beträffande namngiven skattskyldig lämna uppgift om arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie eller annan avgift, tid då sådan mottagits, samt värdet

121 och arten av åtnjutna förmåner, som icke enligt annan föreskrift uppgivits (taxeringsförordningen 39 § 1 mom. 6.). 3. Enligt taxeringsförordningen 39 § 2 mom. a) kan taxeringsintendenten i det län, d ä r den uppgiftsskyldige är bosatt, anmana den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse — ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas —• att avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas på grund av annan föreskrift i taxeringsförordningen. 4. E h u r u det här ej är försäkringsanstalten som lämnar kontrolluppgifter må för fullständighetens skull nämnas att — enligt 56 § taxeringsförordningen — genom taxeringsrevision hos försäkringsanstalt beskattningsmyndighet må beredas upplysning beträffande utbetalda försäkringsersättningar, varigenom värdefullt kontrollmaterial kan erhållas. Under punkt 1 angiven skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift avser emellertid icke annan sakförsäkringsersättning än livräntor inom ansvarighets- och trafikförsäkring. I detta hänseende må riksskattenämndens anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna (Riksskattenämndens meddelande nr 5 år 1958 punkt 1) citeras: Angående skyldighet för försäkringsanstalt att i vissa fall lämna kontrolluppgifter. I framställning från en taxeringsintendent om uttalande av riksskattenämnden angående försäkringsanstalts skyldighet att i vissa fall lämna kontrolluppgifter anfördes bland annat: »Enligt 37 § 1 mom. tredje punkten taxeringsförordningen åligger det, med viss begränsning, försäkringsanstalt och understödsförening att till ledning vid inkomsttaxeringen varje år utan anmaning meddela uppgift för envar, som under nästföregående år uppburit belopp på grund av försäkring av den art att skatteplikt föreligger för beloppet. Då det emellertid kommit till min kännedom att vissa sakförsäkringsbolag i fråga om utbetalningar på grund av kreatursförsäkring samt försäkring mot hagelskada icke fullgjort berörda uppgiftsskyldighet har kontakt tagits med vederbörande bolag för åstadkommande av rättelse. I ett fall beträffande hagelskadeförsäkringar har vederbörande bolag gjort gällande, att berörda uppgiftsskyldighet icke skulle åvila bolaget. Denna uppfattning synes bolaget ha bibragts bland annat genom en cirkulärskrivelse av den 12 februari 1952 från Svenska försäkringsbolags riksförbund. I nämnda skrivelse hävdas sålunda att berörda uppgiftsskyldighet icke skulle avse sådana ersättningar på grund av skadeförsäkring, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen utgöra intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Jag anser för egen del en dylik tolkning klart felaktig i all synnerhet då det gäller ersättningar som mera regelmässigt utgöra för mottagaren skattepliktig intäkt, t. ex. ersättning för hagelskada, för skada å växande skog, å levande och döda inventarier i jordbruk och rörelse, å spannmål, hö, halm och dylikt i jordbruk samt inneliggande lager i rörelse.» Efter remiss har Svenska försäkringsbolags riksförbund avgivit yttrande i ärendet. Riksskattenämnden har den 3 juni 1958 beslutat att såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande. Föreskriften i 37 § 1 mom. punkt 3 i 1956 års taxeringsförordning angående skyldighet för försäkringsanstalt och understödsförening att lämna uppgift å den som uppburit belopp »på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger» är i sin nu citerade del likalydande med motsvarande stad-

122 gande (33 §)i 1928 års taxeringsförordning, där stadgandet erhöll ifrågavarande lydelse genom förordningen den 26 maj 1950, nr 313. Av förarbetena till sistnämnda förordning framgår, att med stadgandet egentligen endast åsyftades personförsäkringar. I proposition nr 160 till 1955 års riksdag angående vissa ändringar i 1928 års taxeringsförordning m. m. föreslogs sådan ändring av ifrågavarande stadgande att uppgiftsskyldigheten skulle avse »annan försäkring än sakförsäkring». Förslaget godtogs emellertid icke av riksdagen utan bibehölls den dittillsvarande lydelsen; därvid uttalades allenast att beträffande de i propositionen föreslagna stadgandena om uppgifter från försäkringsgivare »vissa smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur befunnits påkallade» (jfr bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 sid. 22). Avsikten med bibehållandet av den äldre lydelsen torde hava varit att därigenom klargöra, att uppgiftsskyldigheten även omfattade exempelvis livränta på grund av ansvarighets- eller trafikförsäkring, ehuru sådan försäkring försäkringstekniskt icke hänföres till personförsäkring utan till sakförsäkring. Anledningen till denna särbehandling av försäkringsersättningar i form av pension eller annan livränta torde vara, att dylik ersättning enligt kommunalskattelagen principiellt alltid utgör skattepliktig intäkt. I enlighet med det anförda bör under det i 37 § 1 mom. punkt 3 i 1956 års taxeringsförordning förekommande uttrycket »försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger» icke inbegripas sakförsäkring, såvida icke fråga är om ersättning i form av pension eller annan livränta eller om sådant i stället för livränta utbetalat engångsbelopp, som avses i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen andra stycket första meningen. Skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift bör sålunda icke anses föreligga beträffande belopp, som utbetalats på grund av exempelvis försäkring av skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör för mottagaren skattepliktig intäkt. Beträffande under punkt 2 härovan nämnd uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalt jämlikt 39 § 1 mom. 6. taxeringsförordningen kan det — på skäl för vilka redogörelse skall lämnas härnedan — synas tveksamt om icke uppgiftsskyldigheten avsetts skola vara begränsad till att avse personförsäkringar, ehuru ordalydelsen i lagtexten ej utesluter att uppgift även skulle kunna erhållas beträffande sakförsäkringar. Genom SFS nr 292/1932 infördes ett tillägg till då gällande taxeringsförordning 35 § 1 mom. att styrelse för försäkringsanstalt efter anmaning skulle lämna »uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring hos anstalten samt beloppet av premien för försäkringen». Enligt SFS nr 313/1950 skulle h ä r ovan citerade uppgift lämnas »av styrelse för försäkringsbolag eller understödsförening, oavsett om föreningen enligt denna förordning är att anse såsom försäkringsanstalt eller ej». I proposition nr 160 år 1955 framlades förslag om ändring av taxeringsförordningen i vissa delar, varvid bestämmelserna om försäkringsanstalters uppgiftsskyldighet beträffande namngiven skattskyldig föreslogs ändrade på sätt — efter vissa smärre justeringar på grund av vad bevillningsutskottet anfört — som framgår av 35 § 1 mom. 6. förordningen den 27 maj 1955 (SFS nr 356). Nu ifrågavarande bestämmelser upptogos oförändrade i 1956 års taxeringsförordning (SFS nr 623 år 1956) i 39 § 1 mom. 6. Varken i förslaget till effektivare taxering (SOU 1954: 24) eller i propositionen nr 160/1955 finnes någon motivering till föreslagen ändring av bestämmelsen angående skyldighet för försäkringsanstalt att efter anmaning lämna uppgift beträffande »personförsäkring», varför det — trots ordalagen — kan synas som om ändringen avsetts skola vara av redaktionell natur. I fråga om under punkt 3 angiven uppgiftsskyldighet har från försäkringshåll

123 framförts att bestämmelserna i nämnda punkt ej ha avseende på försäkringsanstalter. Till nämnda slutsats har man kommit efter studier av förarbetena till bestämmelserna om ifrågavarande uppgiftsskyldighet. Därvid åberopas i första hand proposition nr 345/1943, sidorna 229—235, bevillningsutskottets betänkande nr 57/1943, proposition nr 160/1955 sidan 2 och 115. Vidare anföres att i betänkandet med förslag till effektivare taxering (SOU 1954:24) hade i 33 § 1 mom. såsom sista punkt — punkt 7 — upptagits de bestämmelser, som numera finnas i 39 § 1 mom. p . 7, dock att till den sistnämnda punkten vid departementsbehandlingen av förslaget om effektivare taxering tillagts — förutom visst undantagsstadgande — orden »så ock belopp å provision eller annat, som utgjort sådan intäkt eller utgift». Då sakkunnigeförslaget 33 § 2 mom. direkt anknöt till 33 § 1 mom. p . 7 kunde detta 2 mom. endast avse köpta eller sålda varor och således skulle enligt en dylik tolkning uppgiftsskyldighet ej kunna åläggas försäkringsanstalt enligt 1956 års taxeringsförordning 39 § 2 mom. Beträffande frågan om vilka slags ersättningar på grund av sakförsäkring, som kunna utgöra skattepliktig intäkt i förvärvskälla, hänvisas till efterföljande tablå med därtill fogad kommentar. Föremål för A i förvärvskälla jordbruk

B i förvärvskälla annan fastighet C i förvärvskälla rörelse

försäkring

Risken

Döda inventarier

brand, automobil- o. traktorskador

Levande inventarier

brand, sjukdom, olycksfall

Produkter från jordbruket, inkl. växande gröda, samt förbrukningsmaterial

brand, hagelskador å växande gröda

Skogsprodukter för avsalu

brand

Växande skog

brand, ålagd insektsbekämpningsåtgärd

Byggnader

husbocksangrepp

Hyresförlust å boningshus

brand

Förlust på grund av driftstopp

brand

Hyresförlust

brand

Byggnader

husbocksangrepp

Maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, inklusive i byggnad ingående dylika tillgångar för vilka särskilt maskinvärde är åsätt

brand, vattenskada, skador genom inbrott, stöld, förlust eller skada under transport, motorfordonsskada

Varor, hel- och halvfabrikat, råmaterial, förbrukningsmaterial

brand, vattenskada, skada genom inbrott, stöld, förlust eller skada under transport, förstörelse i frys- eller kylrum

Kundfordringar

förlust på grund av kunders insolvens

124 Byggnader

husbocksangrepp

Likvida tillgångar

förskingring

Fönster

bräck, sönderslagning o c h grov skadegörelse å rutor

Förlust på grund av avbrott i driften

brand, maskinskada

Hyresförlust

brand, vattenskada

Bruttointäkterna

regn

Förlust på grund av stillestånd

trafikolycka där andra p a r ten är vållande, stöld av fordon

Kommentar till förenämnd tablå Ersättning för skador å egendom, upptagen i tablån, kan även utgå på grund av ansvarighetsförsäkring, som annan än ägaren till egendomen tagit, men detta har ej angivits i kolumnen »risken». Försäkringsersättning för levande och döda inventarier i jordbruk utgör, d ä r inkomsten av jordbruket deklareras efter kontantprincipen, skattepliktig inkomst endast då fråga är om löpande försäljning. Om däremot större delen av inventarierna i ett dylikt fall förstöres genom brand, föreligger ej skatteplikt för försäkringsersättningen. I den mån försäkringsersättning för växande skog (skogsförsäkring) avser brandskada å själva skogsmarken är ej ersättningen skattepliktig. Så torde ej heller vara fallet, där ersättningen avser hägnader, spänger och kavelbroar. Beträffande brandersättningar för maskiner och inventarier i rörelse må framhållas, att dessa tillgångar försäkringstekniskt rubriceras såsom »maskinerier» och att i detta begrepp ingår ångpannor, värmepannor, ugnar och ledningar dock att ifråga om byggnader, som uteslutande användas för lagring eller magasinering, samt boningshus, kontors-, affärs- och liknande byggnader försäkringen å byggnaderna även omfattar pannor, ugnar och ledningar. — Av det sagda framgår att försäkringsersättning, som utgått till rörelseidkare för »maskinerier», även kan innefatta icke skattepliktig inkomst. Såsom inkomst av rörelse har i tablån upptagits ersättning för förskingrade likvida tillgångar. I regel torde icke skattepliktig intäkt uppkomma på grund av s. k. garantiförsäkring, men här avses t. ex. fallet då en kassör underlåter att bokföra uppkomna varufordringar och sedan behåller influtna likvider å dylika fordringar. Ofta uppkommer skador på byggnader — (använda i förvärvskälla jordbruk, annan fastighet, rörelse) — genom brand, vattenutgjutning eller åverkan genom inbrott av sådan art att för avhjälpande av skadan reparationer erfordras. Försäkringsersättningen för täckandet av kostnaderna i dylika fall h a r här ej u p p tagits såsom skattepliktig intäkt av följande skäl. Förlust, som åsamkas någon genom brandskada å byggnad, torde i taxeringshänseende utgöra icke avdragsgill kapitalförlust. Kostnad för reparation på grund av b r a n d synes därför ej vara avdragsgill. Är i ett dylikt fall byggnaden försäkrad, blir försäkringsersättningen icke skattepliktig, enär den ej »motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor». I fråga om å byggnad u p p komna vattenledningsskador eller skador genom åverkan vid inbrott är det kan-

125 ske m e r a tveksamt, om dessa skador ha kapitalförlustkaraktär. I tablån upptagen försäkringsersättning på grund av husbocksangrepp torde utgöra skattepliktig intäkt i den mån ersättningen är avsedd att täcka reparationskostnader å byggnader, dock givetvis med undantag för det fall att inkomst av annan fastighet beräknas efter för en- och tvåfamiljsfastigheter gällande taxeringsgrunder. Då byggnad utgör varulager i rörelse, torde brandförsäkringsersättning vid totalförlust av byggnad vara skattepliktig intäkt i rörelse, under det att reparationsersättning icke kan antagas vara skattepliktig, emedan inkomster och utgifter för fastigheten hänföras till förvärvskällan annan fastighet. I samband med utförda taxeringsrevisioner hos försäkringsbolag har stickprovsvis noterats vissa u n d e r år 1957 utbetalda försäkringsersättningar och kontroll verkställts huruvida mottagarna deklarerat beloppen. Denna undersökning gav följande resultat. Försäkringens art . a 1 ntal f ° r ~ ° saknngsfall kreatursförsäkring, nötkreatur 32 st. » , hästar 6 » hagelskadeförsäkring 26 » ersättning för stulna varor eller vattenskadat varulager 8 » ersättning för brandskada å lager och inventarier 24 » Sakförsäkringsbolagens

möjligheter

att lämna

varav ej deklarerats

odeklarerade belopp

i 12 fall » 1 » » 3 »

12 048: — 2 200: — 4 766: —

» 3

»

8 284: —

» 4

»

29 666: —

kontrolluppgifter

Med hänsyn till lättheten att under taxeringsarbetet kontrollera huruvida en i kontrolluppgift angiven inkomst upptagits i deklarationen ifråga om jordbruk, som deklareras enligt kontantprincipen, och då det kan antagas att i förvärvskällan jordbruk skattepliktiga försäkringsersättningar i icke obetydlig omfattning ej deklareras, är det i första h a n d angeläget, att försäkringsbolag ålägges uppgiftsskyldighet utan anmaning för försäkringsersättningar av beskaffenhet att kunna utgöra intäkt av jordbruk. Redan nu finnes — jämlikt SFS nr 671 år 1955 — en vidsträckt skyldighet för dem, som i sin verksamhet uppköpa jordbruksprodukter från lantbrukare, att utan anmaning lämna kontrolluppgifter härom. Ävenledes äro vissa rörelseidkare skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgift beträffande förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter från ägare eller brukare av fastighet. Nämnda uppgiftsskyldighet torde i många fall vara mer betungande än en eventuell skyldighet för försäkringsbolag att lämna uppgift om utbetalda försäkringsersättningar till jordbrukare. Av försäkringsersättningar till jordbrukare äro i första hand de, som utbetalas på grund av husdjur sför säkring och hageiför säkring, av intresse. Husdjursförsäkringsverksamhet utövas av dels sex riksbolag — Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget, Skånes jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsbolag, Svenska ömsesidiga kreatursförsäkringsbolaget, Älvsborgs husdjursförsäkringsbolag örns., Östergötlands kreatursförsäkringsbolag samt Försäkringbolaget för smittosamma husdjurssjukdomar — dels läns- och häradsbolag uppgående till 49 stycken år 1956 samt dels sockenbolag, de senare till ett antal av ca 750. Hagelförsäkringsrörelse drives av sex bolag, däribland Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget, vilket tecknat försäkring mot hagelskada uppgående till något mer än hälften av den totala hagelskadeförsäkrade arealen i landet. Husdjursförsäkringsverksamheten avser huvudsakligast försäkring av hästar,

126 nötkreatur och svin. Riksbolagen samt läns-, härads- och sockenbolagen utbetalade under 1956 sammanlagt 13 576 237 kr. i skadeersättningar. Av totala antalet försäkrade hästar och nötkreatur i landet var år 1954 något över 80 % försäkrade i riksbolagen. Av dessa 80 % faller något mer än 3U på Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget. Vid obligatorisk uppgiftsskyldighet torde någon svårighet ej föreligga för nämnda bolag att lämna uppgifter, enär genom viss omläggning fr. o. m. den 1 januari 1959 till hålkortsredovisning erforderliga uppgifter lätt kunna erhållas. Ej heller torde övriga husdjursförsäkringsbolag ha större svårigheter att lämna kontrolluppgifter, i synnerhet om gränsen för uppgiftsskyldighet sättes till förslagsvis 500 kr. för varje skadefall. En dylik begränsning av u p p giftsskyldigheten torde vara önskvärd även av den anledningen, att man därigenom skulle slippa uppgifter i de fall, där försäkringsersättningen avser s. k. hushållsgris, vilken ersättning i regel ej utgör skattepliktig intäkt. Ej heller torde i fråga om utbetalda ersättningar på grund av hagelskada u p p giftsskyldigheten bliva betungande med hänsyn till de relativt få försäkringsfallen. Det största bolaget på detta område, Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget, torde, som tidigare nämnts, utan större arbete kunna lämna uppgifter om utbetalningar fr. o. m. den 1 januari 1959. I fråga om övriga skadeförsäkringsersättningar till jordbrukare hänvisas till vad i det följande anföres beträffande brandförsäkring etc. Vid taxeringsrevision hos ett sakförsäkringsbolag inhämtades följande, som torde vara av intresse vid bedömandet av frågan om utvidgad uppgiftsskyldighet för försäkringsbolag. Brandförsäkring m. m. Vid genomgång av skadeliggaren hos den avdelning, vara brandskador (även å skog), brandavbrottsskador samt maskin- och maskinavbrottsskador redovisades, befanns att sammanlagt 2 321 skadefall inträffat under 1957 och att utbetalt försäkringsbelopp översteg 500 kr. i 1 127 fall. För varje anmäld skada upplägges ett s. k. grundkort, vara bl. a. försäkringstagarens namn och adress angives ävensom utbetalda försäkringsersättningar. 1 samband med detta korts uppläggande kunde t. ex. medelst genomskrift namn och adress erhållas å en kontrolluppgift. När skadan slutregleras skulle sedan ur de handlingar, som finnas i en för varje försäkringsfall upplagd skadeportfölj, kunna hämtas uppgifter om utbetalda belopp och de skador beloppen avse att ersätta. Sistnämnda uppgift erhålles i regel från en av försäkringstagaren undertecknad anhållan om ersättning eller från ett av särskilda värderingsmän uppgjort besiktningsinstrument. Den person, som utanordnar försäkringsersättningen, torde äga en god kännedom om försäkringsfallet, varför det i regel ej skulle bereda honom några svårigheter att i samband med utanordnandet ifylla erforderlig kontrolluppgift. Dock kan tvekan uppkomma, då ersättningen avser maskinerier till vilka — som tidigare framhållits — i en del fall räknas ledningar i byggnad. Ävenledes förekommer det att brandskadeersättning utbetalas a konto ena året, varvid specifikation å å konto-ersättningen ej kan lämnas, samt att slutreglering av skadan sker det därpå följande året. Ansvarighetsförsäkring (4750), vattenledningsskadeförsäkring (2658), inbrottsförsäkring (2578), glasförsäkring (1260), kylförsäkring (5) samt garantiförsäkring (18) administrerades av en och samma avdelning hos ifrågavarande försäkringsbolag. Siffrorna inom parentes angiva antalet skadefall under 1957 för varje kategori. Ersättningarna på grund av ansvarighets-, inbrotts- och vattenledningsskadeförsäkring uppgå i flertalet fall till mindre belopp än 500 kr. Liksom fallet är med brandskadeersättningar måste beträffande nu ifrågavarande försäkringsersättningar uppgift om arten av gjorda utbetalningar hämtas

127 ur den för varje skadefall upplagda s. k. skadeportföljen, i vilken skadeanmälan från försäkringstagaren samt övriga handlingar i ärendet förvaras. Moto>rfordonsförsäkring. Å bilskadeavdelningen förekom under 1958 16 764 stycken försäkringsfall, varav 9 762 avsågo skador på grund av trafikförsäkring och 7 002 kaskoförsäkring. Av uppkomna reparerbara skador å fordon reglerades uppskattningsvis 95 % genom att utbetalning skedde direkt från försäkringsbolaget till r e p a r a t ö r e n . Av intresse ur taxeringskontrollsynpunkt äro de stilleståndsersättningar och ersättningar vid totalförlust av fordon, som utbetalas till rörelseidkare. Även uppgift om motsvarande ersättningar till jordbrukare skulle kunna vara av värde i vissa fall. En bilägare kan ej erhålla stilleståndsersättning på grund av egen molorfordonsförsäkring utan på grund av motpartens trafikförsäkring under förutsättning att motparten är den vållande. För att i efterhand erhålla uppgift om utbetalda stilleståndsersättningar måste skadeportföljerna genomgås (under 1958 upplagda skadeportföljer 16 764 st.). Av följande redogörelse för förfarandet vid lämnandet av löneuppgifter å livräntor på grund av trafikskador framgår emellertid att uppgifter om stilleståndsersättningarna utan större besvär skulle kunna lämnas av här ifrågavarande försäkringsbolag efter en mindre omläggning av redovisningen. För varje skadefall upplägges hålkort, å vilka utbetalda försäkringsersättningar erhålla kode-beteckningarna nr 11 eller nr 18, dock att utbetalda livräntor, som ej äro definitivt bestämda och därför ej överförda på bolagets livförsäkringsavdelning, erhålla kode-beteckning nr 17. Vid årets slut utsorteras de hålkort, vara sistn ä m n d a kode-beteckning finnes, varefter kontrolluppgifter å livräntor lämnas med ledning av hålkorten. Ett motsvarande förfaringssätt torde kunna tillämpas beträffande stilleståndsersättningar. Däremot bör ej krävas uppgiftsskyldighet för utbetalda ersättningar vid totalförlust av fordon, enär svårigheter ofta skulle uppkomma vid avgörandet om ersättningen avser bil som använts i jordbruk eller i rörelse. Sjöförsäkring och transportförsäkring. Om beloppsgränsen för uppgiftsskyldighet sättes till 500 kr., skulle ifråga om skador vid annan transport än sjötransport de flesta skadefallen ej föranleda kontrolluppgift. Ofta förekommer vid export att sjöförsäkringsersättning utbetalas till avnämaren i utlandet. I dylika fall bör givetvis uppgiftsskyldighet ej förekomma. Allmänna

synpunkter

Såsom av det förut anförda framgår, råder tvekan om hur omfattande försäkringsbolagens uppgiftsskyldighet f. n. är. En precisering av lagtexten och därigenom ett klarläggande av uppgiftsskyldighetens omfattning är i och för sig önskvärd. I samband därmed bör övervägas en utvidgning av skyldigheten att utan anmaning lämna kontrolluppgifter. Som redan framhållits bör uppgiftsplikt föreskrivas endast då ersättningen för försäkringsfallet överstiger ett visst belopp. Detta belopp bör sättas relativt högt för att antalet kontrolluppgifter ej skall bliva för stort. En lämplig gräns synes vara 500 kr. för samtliga slag av skadeersättningar. Att sätta beloppsgränsen så att uppgift skall lämnas, därest samtliga under året utbetalda skadeförsäkringsersättningar överstiga en viss summa, torde ej böra ifrågakomma på grund av de organisatoriska svårigheter som skulle uppkomma för försäkringsbolagen vid tilllämpandet av en dylik bestämmelse. Att stipulera att uppgift skulle lämnas i de fall försäkringsersättning är av beskaffenhet att i mottagarens h a n d utgöra intäkt av jordbruk, annan fastighet eller

128 rörelse torde ej vara lämpligt på grund av de svårigheter, som ofta skulle u p p komma för uppgiftslämnaren, att i det enskilda fallet bedöma huruvida ersättningen utgör skattepliktig intäkt. Som exempel på dessa svårigheter må nämnas fallet att del av en jordbrukares kreatursbesättning innebrännes. Försäkringsbolaget skulle då, för att kunna taga ställning till frågan om uppgiftsskyldighet för den utbetalda försäkringsersättningen, behöva veta om jordbrukaren deklarerar inkomst av jordbruk enligt kontantprincipen eller enligt bokföringsmässiga grunder. I sistnämnda alternativet utgör ju ersättningen alltid skattepliktig intäkt i jordbruk. Tillämpas däremot kontantprincipen, måste försäkringsbolaget bl. a. känna till storleken av totala djurbesättningen för att kunna avgöra om försäkringsersättningen vore att jämställa med löpande försäljning — och därvid utgöra skattepliktig intäkt — eller realisation, i vilket fall ersättningen ej vore skattepliktig. F ö r den händelse att besättningen utgjordes av s. k. biffkor kan, även om en större del av densamma förloras, försäkringsersättningen vid kontantprincip bliva jämställd med inkomst av löpande försäljning och således utgöra skattepliktig intäkt av jordbruk. Försäkringsbolaget skulle således för sistnämnda fallet även behöva uppgift om arten av de djur, som ingår i besättningen samt uppgift om h u r u många av djuren som äro s. k. stamdjur för att kunna avgöra om kontrolluppgift skulle lämnas. Ett förslag om att ålägga försäkringsbolag uppgiftsskyldighet beträffande ersättningar som utgöra skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse torde bland annat på grund av vad nu anförts möta allvarliga invändningar från försäkringshåll. Den situationen skulle kunna inträffa att ett försäkringsbolag ansåg viss inkomst utgöra skattepliktig inkomst och därför lämnade kontrolluppgift, att taxeringsnämnden följde uppgiften men att prövningsnämnden eller högre instans efter besvär av den skattskyldige förklarade ersättningen utgöra icke skattepliktig intäkt. Uppgiftsskyldighet för utbetalda sakförsäkringsersättningar bör istället anknyta till det förhållandet, att den utbetalda försäkringsersättningen skall vara hänförlig till av betalningsmottagaren bedrivet jordbruk, innehavd annan fastighet eller bedriven rörelse och mottagaren tillika är den skadelidande. Genom en bestämmelse att mottagaren av försäkringsersättningen skall vara den skadelidande uteslutes uppgiftsskyldighet i fall, där försäkringsbolaget reglerat en skada genom att sända likvid till den, som på u p p d r a g av försäkringsbolaget eller den skadelidande utfört arbete å egendom för skadans avhjälpande. Givetvis skulle genom en dylik formulering ej heller uppgiftsskyldighet föreligga, där utbetalning sker till annat försäkringsbolag på den grund att det utbetalande bolaget är underassuradör eller coassuradör. Ej heller skulle uppgiftsskyldighet komma att föreligga, då utbetalning sker till panthavare av försäkrad egendom, men antalet dylika fall torde vara ringa. Om bestämmelserna om uppgiftsskyldighet utformas på sätt här föreslagits, skulle uppgifterna även komma att omfatta försäkringsersättningar, som ej utgöra skattepliktig intäkt, såsom brandskadeersättning för totalförstörda byggnader och ersättning för täckande av reparationskostnader å byggnad på grund av brandskada. Uppgifter om ersättningar för skador, vilka föranleda reparationer, äro emellertid av värde för taxeringsmyndigheterna, enär därigenom kan kontrolleras att reparationsutgifterna på grund av skadan ej avdragits i den förvärvskälla varom fråga är (jordbruksfastighet, annan fastighet, för vilken inkomsten ej beräknas enligt för en- och tvåfamiljsfastigheter gällande grunder, rörelse). För undvikandet av gränsfall, där tveksamhet föreligger om b r a n d s k a d a d egendom kan iståndsättas genom reparation eller ombyggnad är erforderlig, torde uppgift böra

129 lämnas ifråga om all skadeersättning å byggnad således även sådan, som avser totalförlust. Förslag Om vad här anförts skulle taga sig uttryck i ett tillägg till 37 § taxeringsförordningen, skulle detsamma kunna formuleras på förslagsvis följande sätt: Uppgiftsskyldig: Försäkringsanstalt. Vem uppgiften skall avse: Den som från anstalten under året uppburit belopp, ej understigande 500 kronor för varje försäkringsfall, där beloppet utgör ersättning, vilken är hänförlig till av mottagaren bedrivet jordbruk eller innehavd jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bedriven rörelse, under förutsättning tillika att mottagaren är den skadelidande. Vad uppgiften skall avse: Utgivet belopp, varvid i förekommande fall uppdelning därav göres dels å olika slag av tillgångar såsom döda och levande inventarier i jordbruk, produkter från jordbruk, inventarier, varulager, m. m. dels å ersättning för uteblivna intäkter. Därest delutbetalning av försäkringsersättning förekommit under året i fall, där ersättningen avser flera slag av tillgångar, och uppdelning av delbetalningen ej kan göras på de olika tillgångarna, må med avlämnandet av kontrolluppgift anstå till året efter det skadan slutreglerats. Undantag: Annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning. Det kan kanske invändas att det för uppgiftslämnaren är svårt att avgöra huruvida en försäkringsersättning är hänförlig till jordbruk, annan fastighet eller rörelse och att man därför istället borde angiva de försäkringsobjekt, ifråga om vilka uppgift om utbetalda försäkringsersättningar skall lämnas, såsom byggnader, inventarier och maskiner, djur, växande gröda och skog, förbrukningsartiklar och andra förnödenheter för produktionen, varulager samt varor under tillverkning, hyresförlust, driftavbrott, stilleståndsersättning. Vid detta alternativ skulle ifråga om förbrukningsartiklar, inventarier och maskiner erfordras en inskränkande bestämmelse om att uppgiftsskyldighet ej skall föreligga beträffande personlig lösegendom. Även enligt detta alternativ bör undantag ske för annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

9—006439

KAPITEL V T a x e r i n g s k o n t r o l l e n i vissa f r ä m m a n d e l ä n d e r

För att i någon mån ytterligare belysa hithörande frågor och för att visa att en del av vad utredningen i det följande föreslår beträffande taxeringsmyndigheternas befogenheter inte innebär något helt nytt och oprövat har utredningen ansett angeläget lämna en kortfattad redogörelse för hur taxeringskontrollen är anordnad i ett par andra länder. En mera allsidig belysning av utländsk lagstiftning i detta hänseende skulle givetvis ha varit av stort intresse men med hänsyn till den korta tid, som stått till utredningens förfogande för fullgörande av utredningsuppdraget, h a r utredningen måst begränsa sina undersökningar till att avse Norge och Danmark. Redogörelsen i det följande innefattar också endast vissa enligt utredningens bedömande intressanta delar av taxeringskontrollen och gör således inte anspråk på att vara en allmän och fullständig kartläggning över hur taxeringskontrollen i sin helhet är ordnad i dessa länder. Redogörelsen har upprättats av experten i utredningen, byråchefen C.-G. Petersson.

Norge Bokföringsskyldighet

Enligt 47 § tredje stycket Skattelov för byene kan Kongen utfärda bestämmelser om skyldighet att föra räkenskaper för skattskyldiga som utövar näringsverksamhet av bestämt slag eller driver uthyrning av hus. Kongen kan vidare fastställa närmare föreskrifter om h u r räkenskaperna skall föras och hur balansräkning skall vara uppställd. Dessa föreskrifter skall då innefatta vilka räkenskapsböcker som skall föras, vilka särskilda konton som skall finnas upplagda och vilka verifikationer som kan krävas för styrkande av inkomster och utgifter. Sådana föreskrifter kan fastställas även för näringsidkare som är bokföringsskyldiga enligt särskild lag och alltså inte endast för dem som enligt Kongens med stöd av skatteloven fattade beslut ålagts föra räkenskaper, vilket senare inte anses vara bokföringsskyldighet enligt särskild lag. Med stöd av bestämmelserna i denna paragraf har hittills fastställts föreskrifter om bokföringsskyldighet och regler för denna skyldighets fullgörande för följande näringsidkare.

131 a) l ä k a r e (I reglerna har intagits skyldighet för läkare att vad gäller patienter tillhörande sjukkassa även utfärda kvitto för hela det belopp patienten h a r betalt till läkaren. Sjukkassorna har sedan skyldighet l ä m n a kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheten på de sammanlagda belopp som läkare uppburit från patienter.); b) t a n d l ä k a r e ; c) veterinärer; 1 d) arkitekter, ingenjörer, tekniska och affärsekonomiska konsulenter, revisorer och räkenskapsförare; e) drosk- och lastbilsägare; f) hotell- och restaurangrörelser; g) fiskuppköpare; h) bilskolor; i) skeppsmäklare; j) frihandlare (sådana som enligt den norska Handelslagens 63 § driver handel med frihandelsvaror; såsom exempel kan nämnas att handel med fisk är hänförlig till frihandel); k) antikvitets- och skrothandlare; 1) vissa hantverkare; m) näringsidkare som tillverkar eller bearbetar varor för försäljning eller på beställning eller som bygger båtar; samt n) näringsidkare som driver reparationsverksamhet. Vidare kan nämnas att särskilda regler utfärdats om h u r u bokföring av kontant försäljning, uttag av varor för privatbruk och försäljning till släktingar och liknande skall bokföras. Dessa regler gäller näringsidkare, som är skyldiga föra räkenskaper, med undantag dock för dem som driver jord- och skogsbruk eller trädgårdsrörelse. Enligt 47 § femte stycket Skattelov för byene kan näringsidkare, som avsiktligt eller av oaktsamhet lämnat oriktiga eller ofullständiga upplysningar på sådant sätt att h a n kan åsättas taxering till tilläggsskatt enligt samma lags 113 § ar. 2, av ligningsnemnda ( = taxeringsnämnden) åläggas att föra räkenskaper och följa de föreskrifter för förandet av dessa, som fastställts med stöd av bestämmelserna i paragrafens tredje stycke (se ovan). Denna bestämmelse kommer särskilt till användning beträffande näringsidkare som inte i särskild lag och inte heller enligt 47 § tredje stycket ålagts bokföringsskyldighet. Kontrolluppgifter

Livränte-, livförsäkrings- och skadeförsäkringssällskap samt pensionsfonder och pensionskassor är skyldiga att utan anmaning lämna uppgifter till taxeringsmyndigheten om till försäkrade eller skadelidande under det sist tilländalupna året utbetalade belopp med upplysning tillika om för-

132 säkringens art. Denna uppgiftsskyldighet kan efter anmaning utsträckas till att avse även tidigare år för namngivna försäkrade eller skadelidande. Riksskattestyret har emellertid möjlighet att begränsa den generella uppgiftsskyldigheten och har även utnyttjat denna möjlighet. Så har t. ex. skett beträffande både skadeförsäkringssällskap och livförsäkringssällskap. På begäran av Riksskattestyret är livränte- och livförsäkringssällskap skyldiga lämna uppgifter om alla inbetalda premiebelopp som överstiger vissa av styret fastställda minimibelopp. Dessa uppgifter skall lämnas på särskilda av styret fastställda formulär, vilka innehåller upplysning om försäkringstagarens och de försäkrades namn, adress, försäkringsbelopp, försäkringens återköpsvärde m. m. Dylika uppgifter skall även lämnas för namngivna skattskyldiga oberoende av premiebeloppets storlek men endast på begäran av Riksskattestyret. Envar som utbetalt lön, pension och annan gottgörelse för utfört arbete, härunder inbegripet såväl utbetalning i pengar som annat eller i form av förmåner, är skyldig att utan anmaning lämna kontrolluppgift härom. Vidare är envar, som utbetalt vederlag för teknisk och juridisk hjälp, för hjälp med förande av räkenskaper eller annan hjälp, skyldig att utan anmaning avlämna kontrolluppgift beträffande sådant vederlag. Skyldigheten att utan anmaning avlämna kontrolluppgift inträder emellertid i sistnämnda fall inte om den, som gjort utbetalningen, inte har rätt till avdrag från sin inkomst för det sålunda utbetalda beloppet. Den allmänna bestämmelsen om skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande utbetald lön etc. avser att täcka alla former av lön när anställningsförhållande föreligger. Hit hänförs även legoarbete, som utförts i hemmet om uppdragsgivaren tillhandahåller materialet. Uppgiftsskyldigheten omfattar vidare utbetald arbetslön i samband med ny-, till- eller ombyggnad av fastighet, reparationer på egen fastighet eller förhyrd lägenhet samt trädgårdsarbete, när uppdragsgivaren tillhandahåller material och den som utför arbetet icke är självständig näringsidkare med fast driftställe. Har däremot den, som utfört arbetet, också levererat material till detta blir uppgiftsskyldigheten att bedöma enligt de regler som gäller beträffande uppgiftsskyldigheten vid teknisk hjälp etc. Enligt sistnämnda regler föreligger uppgiftsskyldighet beträffande de flesta tillverkningskontrakt, som inte har karaktär av ren varuleverans, varvid dock den, som gjort utbetalningen, också skall ha rätt till avdrag från inkomsten för utbetalningen. Riksskattestyret har emellertid med stöd av särskilda bestämmelser tills vidare inskränkt uppgiftsskyldigheten i detta hänseende så att uppgifter u t a n anmaning inte behöver lämnas för utbetalningar till hantverkare och andra beträffande reparations- och nybyggnadsarbeten, när mottagaren driver självständig näringsverksamhet från fast driftställe och beloppet utgör inkomst av rörelse för denne. Någon inskränkning i uppgifts-

133 skyldigheten beträffande arvoden har däremot inte utfärdats. Uppgiftsskyldighet utan anmaning föreligger sålunda för arvoden till arkitekter, revisorer, advokater och liknande. Inskränkningen att utbetalningen skall utgöra avdragsgill utgift begränsar bestämmelserna till att avse utbetalningar i inkomstkällan rörelse och fastighet. En utbetalning anses vara avdragsgill i här angiven bemärkelse även om avdraget endast kan ske genom värdeminskningsavdrag i någon form. Vederlag för uppförande av nybyggnad faller sålunda in under uppgiftsskyldigheten endast om det är fråga om byggnad i rörelse. Vederlag för att bibehålla byggnaden i oförändrat skick faller däremot in under uppgiftsskyldigheten, oavsett vilken användning fastigheten har, eftersom enligt norsk beskattningsrätt härvidlag i princip inte föreligger några inskränkningar i avdragsrätten. Vad nu sagts gäller endast uppgiftsskyldighet utan anmaning. Efter anmaning av taxeringsmyndigheten är envar skyldig lämna uppgifter över alla nu nämnda utbetalningar utan inskränkning.

Taxeringsrevision

Enligt Skattelov för byene kan ligningsnemnda när som helst begära få tillgång till räkenskapsböcker eller sådana anteckningar, som skall föras enligt 47 § tredje stycket samma lag, med därtill hörande bilagor, korrespondens och andra dokument som är av betydelse för kontroll av räkenskaper eller anteckningar. Ligningsnemnda kan också när som helst företa besiktning av den skattskyldiges fasta egendom, anläggningar, lager av varor och råmaterial eller liknande. Dessa undersökningar kan företas av en eller två av nämndens ledamöter eller av en bokföringskunnig revisor, vilken senare vanligen är fast anställd vid ligningskontoret. Samma rätt till undersökningar tillkommer skatteinspektörerna vid ligningskontoret och Riksskattestyret. Den skattskyldige eller, i hans ställe, den som har ansvaret för förandet av räkenskaperna (räkenskapsförare, kamrer eller revisor) är skyldig vara närvarande vid undersökningen och meddela de upplysningar som begärs. Den skattskyldige har ansetts ha rätt att i förväg bli underrättad om att taxeringsrevision skall företas även om detta inte är direkt utsagt. Varslet kan emellertid vara kort. Taxeringsrevision kan äga r u m utan att något särskilt motiv för densamma behöver anges. Den skattskyldige kan inte underlåta att insända sina räkenskapshandlingar till granskningsmannen med mindre han kan påvisa att han h a r svårt att undvara dem med hänsyn till förandet av räkenskaperna för det löpande året eller materialets omfattning omöjliggör ett insändande. Vill den skattskyldige att böcker och bilagor skall genomgås hos honom, måste han göra särskild motiverad framställning härom.

134 Danmark Bokföringsskyldighet

Enligt Kontrolloven kan finansministern efter framställning från ligningsrådet (ungefärligen motsvarande den svenska riksskattenämnden) bestämm a att utövare av en näringsverksamhet, för vilken det inte i annan lagstiftning är föreskrivet bokföringsskyldighet, skall vara skyldig att föra räkenskaper, som uppfyller av ligningsrådet fastställda minimikrav. Envar skattskyldig, som i enlighet härmed ålagts bokföringsskyldighet, är även skyldig att bevara de av honom förda räkenskaperna med tillhörande handlingar i 5 år efter utgången av vederbörande räkenskapsår. Med stöd av dessa bestämmelser har hittills fastställts föreskrifter om bokföringsskyldighet och regler för denna skyldighets fullgörande för följande näringsidkare och företagare, nämligen: a) läkare; b) tandläkare; c) tandtekniker; d) veterinärer; e) revisorer; f) försäkringsinspektörer; g) vissa fiskexportörer; h) vissa ägare och brukare av jord- och skogsbruksfastigheter, trädgårdsmästerier, fruktodlingar och plantskolor; samt i) kreaturshandlare. För att närmare visa hur dessa föreskrifter utformats redogöres nedan för det danska finansministeriets »bekendtg0relse af 18. december 1959 om regnskabspligt for visse kreaturhandlere m. v.». I henhold til § 3 i lov nr. 392 af 12. juli 1946 om selvangivelsen af indkomst og formue, om foranstaltninger til kontrol med selvangivelsen og om straffen for skattesvig m. v. (kontrolloven), jfr. lovbekendtg0relse nr. 278 af 25. august 1958, har finansministeren efter indstilling af ligningsrådet fastsat, at der indf0res regnskabspligt for personer, som uden at vaere bogf0ringspligtige i henhold til lov nr. 178 af 5. juni 1959, driver handel med kreaturer, heste eller svin, inedmindre virksomheden drives alene som bierhverv i förbindelse med landbrugsvirksomhed, der ikke er undergivet bogf0ringspligt. De pågseldende skal herefter vaere pligtige til fra og med deres f0rstkommende regnskabsperiode at f0re et regnskab, der opfylder de nedenfor fastsatte mindstekrav, samt til herefter, f0rste gang for det skatteår, som f0lger efter udl0bet af den naevnte regnskabsperiode, inden udl0bet af fristen for indgivelse af selvangivelse til ligningsmyndigheden at indsende et på grundlag af dette regnskabsmateriale udarbejdet driftsregnskab med dertil h0rende statusopg0relse. Med hensyn til de mindstekrav, der må stilles til regnskabet, har ligningsrådet fastsat f0lgende: Regnskabet skal — under forn0dent hensyn til virksomhedens omfång og beskaffenhed — f0res på en sådan made, at der gives en klar og overskuelig rede-

135 g0relse for virksomhedens forretninger og formueforhold, herunder oplysning ora driftsindtsegter og -udgifter, den i virksomheden anbragte kapital (såvel egenkapital som fremmed kapital), udbetalinger til indehavere samt disses udtagelse af varer eller lignende fra virksomheden. Uanset virksomhedens st0rrelse skal det l0bende regnskab i det mindste omfatte et kasseregnskab for ind- og utbetalinger, ligesom der gennem regnskabet skal g0res rede for den regnskabspligtiges 0konomiske stilling ved regnskabets begyndelse og ved udgangen af hver regnskabsperiode. I kasseregnskabet skal så vidt muligt daglig optages samtlige ind- og udbetalinger sserskilt for hver enkelt post eller, hvis saerskilte specifikationer f0res, med en samlet sum for hver af disse. Kontant salg kan dog f0res som en enkelt post for en dags samlede salg. Kasseregnskabet skal f0res på så overskuelig made, at der er let adgang til at foretage en daglig afstemning af kassebeholdningen med kasseregnskabet. Ved regnskabspligtens indtrseden opg0res den regnskabspligtiges status. For hver regnskabsperiode skal der udarbejdes et regnskab (årsregnskab) indeholdende en opg0relse over indtsegter og udgifter i perioden samt en opg0relse over aktiver og passiver (status) ved periodens udgang. Der skal i årsregnskabet redeg0res for, hvorledes egenkapitalen har aendret sig if0lge opg0relsen over indtsegter og udgifter, udbetaling af overskud, udtagelse af penge eller varer til indehavere eller som f0lge af aendringer i aktiver og passiver, som ikke fremgår af opg0relsen over indtsegter og udgifter. Ejes en virksomhed af en enkelt indehaver, skal den pågseldendes samtlige aktiver og passiver optages i status, herfra dog undtaget I0s0re, der ikke benyttes inden for virksomheden. Aktiver og passiver, der ikke vedr0rer virksomheden, kan dog optages i et saerligt tillseg til status. Indtsegter og udgifter vedr0rende sådanne aktiver og passiver kan i så fald höides uden for regnskabet. Status ved regnskabspligtens indtrseden Samt årsregnskabet skal vsere opgjort og optaget i et statusregnskab senest 6 måneder efter henholdsvis regnskabspligtens indtrseden og regnskabsperiodens udl0b. I statusregnskabet skal siderne (pagina) eller modstående sider (folio) vsere fortl0bende nummereret. Regnskabet skal f0res med blsek, maskine eller på anden holdbar made. Hvor indf0rsler if0lge gaengse bogf0ringsregler skal ske i raekkef0lge, må tomme mellemrum ikke findes. I det f0rte må raderinger ikke foretages. Fejlposteringer skal enten rettes ved modposteringer eller ved udstregning, men må ikke g0res ulseselige. Blade af indbundne b0ger må ikke fjernes. F0res regnskabet helt eller delvis på l0sblade, kort eller lignende, eller anvendes sådanne l0sblade m. v. til de omtalte sserlige specifikationer til kasseregnskabet, skal der ved en hensigtsmsessig tilrettelseggelse af forretningsgangen tilstrsebes sikring mod misbrug af l0sblade. Såfremt en skattepligtig, der i henhold til foranstående er pligtig til at indsende driftsregnskab med tilh0rende statusopg0relse til ligningsmyndigheden, undlader at indsende dette rettidigt, eller har undladt at f0re regnskab som föran bestemt, betragtes hans selvangivelse af indkomsten som ugyldig med alle deraf f0lgende virkninger for anssettelsen og retten til at påklage denne, jfr. § 3, stk. 2, i lovbekendtg0relse nr. 278 af 25. august 1958. Eventuelle tvivlssp0rgsmål om, hvem der omfattes af den föran omhandlede regnskabspligt, forelsegges skattedepartementet. Denne bekendtg0relse trseder i kraft stråks.

136 Kontrolluppgifter

Försäkringssällskap, pensionskassor, pensionsfonder och andra som utbetalar pensioner är efter finansministerns närmare bestämmande skyldiga att utan anmaning till beskattningsmyndigheterna lämna upplysningar om dels inbetalda premier och engångsbelopp, dels verkställda utbetalningar av försäkringsbelopp i anledning av livränte-, överlevelseränte-, invalidränte-, pensions- och liknande försäkringar. Beträffande sistnämnda försäkringar skall upplysningar även lämnas om utbetalningar i samband med återköp och om bonusutbetalningar. Offentliga kassor, kredit- och hypoteksföreningar, aktiebolag, banker, sparkassor, »vekselmseglere», »vekslere» och andra som inlöser ränte- och utdelningskuponger är skyldiga att, såsom förutsättning för inlösen och under iakttagande av de legitimationsbestämmelser som fastställts av finansministern, kräva att den, som begär inlösen, i en av finansministern föreskriven form uppger namn och adress för vederbörande kupongägare samt dessutom lämnar uppgift om kupongbeloppets storlek och för aktier dessutom även aktiebolagets namn. Dessa uppgifter skall sedan efter finansministerns närmare bestämmande insändas till beskattningsmyndigheterna. Oavsett bestämmelserna i postlagen om sekretesskydd åligger postgirokontoret samma upplysningsskyldighet som eljest åligger offentliga myndigheter och penninginrättningar. Taxeringsrevision

Varje näringsidkare, som för räkenskaper, är, antingen han är bokföringsskyldig enligt lag eller inte, skyldig att på begäran av beskattningsmyndigheterna insända sitt räkenskapsmaterial med tillhörande Tiandlingar. Varje näringsidkare, som för räkenskaper, är, antingen han är bokföringsskyldig enligt lag eller inte, skyldig att ge beskattningsmyndigheterna möjlighet att på stället genomgå räkenskapsmaterialet med tillhörande handlingar samt företa kassakontroll o. dyl. ävensom att inventera och värdera varulager, djurbesättning, inventarier, maskiner och annat driftsmaterial, när det vid behandlingen av hans självdeklaration har framkommit förhållanden som ger »rimelig grund» därtill. I lagen och i tillämpningsföreskrifter har emellertid icke angetts vad som skall anses såsom »rimelig grund», varför enligt uppgift denna föreskrift användes med stor försiktighet. Den som underlåter föra räkenskaper enligt av finansministern utfärdade bestämmelser eller som för dessa räkenskaper på ett synnerligen oordnat sätt eller som icke bevarar dessa räkenskaper i angivna 5 år straffas med böter eller »haefte» (motsvarande i svensk rätt fängelse). För kontroll av en näringsidkares självdeklaration kan taxeringsrevision ske, förutom hos näringsidkaren själv, även hos annan näringsidkare med vilken han haft affärsförbindelse.

KAPITEL VI A l l m ä n n a s y n p u n k t e r i fråga o m b e h o v e t a v en effektiverad taxeringskontroll

I den allmänna debatten om den nuvarande taxeringsorganisationens effektivitet användes ofta orden skatteflykt och skattefusk såsom synonyma begrepp. Om man i begreppet skatteflykt innefattar de åtgärder i skatteundandragande syfte, som från de skattskyldigas sida vidtas genom utnyttjande av de luckor i skattelagstiftningen, som onekligen finns, och som skattefusk betecknar sådana åtgärder, som äger rum genom klart illegala manipulationer, är det emellertid uppenbart att endast skattefuskets nuvarande omfattning kan tagas till utgångspunkt för en närmare diskussion om taxeringskontrollens effektivitet. Tidigare har i olika sammanhang försök gjorts att beräkna de belopp, som årligen undandras beskattning genom olika åtgöranden från de skattskyldigas sida. För mer än ett 10-tal år sedan gjordes sålunda en uppskattning, enligt vilken inkomster på ca 2 miljarder kronor genom olika skatteundandragande åtgärder beräknades bli undanhållna från taxering. Andra undersökningar åter, som nu ligger några år tillbaka i tiden, uppskattade de från taxering undandragna inkomsterna till 3—4 miljarder kronor. Under innevarande år har gjorts gällande att stat och kommun genom de skatteundandragande åtgärderna för närvarande skulle gå miste om mellan 1 och 2 miljarder kronor i skatteintäkter. Det underlag, på vilket dessa beräkningar bygger, får emellertid betraktas som i viss mån osäkert och, intill dess ett säkrare underlag föreligger, torde därför olika uppfattningar komma att råda om storleken av det undandragna beloppet i och för sig. Så mycket torde dock stå klart att de angivna beloppen i sig innefattar vad som undandragits genom både skatteflykt och skattefusk. Utredningen har enligt sina direktiv att främst föreslå sådana organisatoriska åtgärder, som är ägnade att skapa en bättre och effektivare granskning av de mera svårkontrollerbara deklarationerna. Utredningens uppgift får därför betraktas som ett led i olika åtgärder mot skattefusk. Däremot ankommer det inte på utredningen att framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt. I detta hänseende må emellertid framhållas att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1953 tillkallats särskilda sakkunniga — 1953 års skatteflyktskommitté — med uppdrag att

138 utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser om skatteflykt och opåkallade skattelättnader. Även i direktiven för andra, nu pågående utredningar på beskattningsväsendets område ingår att ägna uppmärksamhet åt olika skatteflyktsåtgärder. För att på ett i allo godtagbart sätt kunna bedöma taxeringskontrollens nuvarande effektivitet hade det givetvis varit av värde om man kunnat på ett någorlunda säkert sätt klarlägga skattefuskets nuvarande omfattning. Att åstadkomma en sådan undersökning har utredningen emellertid funnit ogörligt, i varje fall inom den begränsade tid som stått till utredningens förfogande. Då man inte heller av nyss antydda skäl kan utgå från de ovan angivna beloppen, har utredningen måst bygga sina allmänna bedömanden om skattefuskets omfattning på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Till grund för dessa bedömanden ligger även av utredningen infordrade uppgifter från rikets samtliga taxeringsintendenter angående under de senaste åren uppmärksammade, mera framträdande former av skattefusk, vilka uppgifter exemplifierats med redogörelse för aktuella fall. Vid sina besök hos olika länsstyrelser har utredningen också sökt skapa sig en uppfattning om förhållandena i förevarande avseende inom skilda län. Med stöd av de erfarenheter, som sålunda vunnits, torde det enligt utredningens uppfattning kunna fastslås att — trots de åtgärder som under åren 1955 och 1956 vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivare taxeringskontroll — underdeklaration alltjämt förekommer i en omfattning som inte kan anses tolerabel varken från allmänna samhälleliga synpunkter eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna. Såvitt utredningen kunnat finna torde det härvidlag röra sig om avsevärda belopp, som därest de behörigen taxerades skulle kunna inverka på det totala skattetrycket. Lika litet som det enligt utredningens mening går att exakt beräkna de inkomst- och förmögenhetsbelopp, som varje år på grund av skattefusk i olika former undgår beskattning, synes man k u n n a hänföra skattefusket till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier skattskyldiga. Skattefusk förekommer otvivelaktigt inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Att vissa kategorier skattskyldiga likväl har större möjligheter än andra att genom oriktig deklaration undanhålla belopp från taxering är emellertid uppenbart. I detta hänseende göres ofta gällande att skattskyldiga med enbart inkomst av tjänst sällan har möjlighet att undgå taxering för all sin inkomst med hänsyn till den arbetsgivarna åvilande uppgiftsskyldigheten. Ett sådant påstående är i regel riktigt så länge inkomsttagarens hela inkomst är att härleda från en och samme arbetsgivare eller ett fåtal arbetsgivare och inkomsten utgjorts av kontantlön. Mycket ofta förekommer emellertid att löntagare vid sidan av sitt normala arbete åtar sig uppdrag av tillfällig art,

139 t. ex. på fritid eller semester, och härför uppbär inkomst från annan än huvudarbetsgivaren. Eller också härrör löntagarens normala inkomster från ett flertal olika arbetsgivare, t. ex. vid hemhjälp av olika slag, reparationsoch underhållsarbeten å villor m. m. Erfarenheterna utvisar att löntagare, som åtnjuter inkomst av sådana tillfälliga uppdrag eller från ett flertal arbetsgivare, i stor utsträckning undgår eller försöker undgå beskattning helt eller delvis för dessa inkomster. Det är inte heller ovanligt att arbetsgivarna — ofta i samförstånd med ifrågavarande skattskyldiga — underlåter att lämna kontrolluppgifter rörande för dessa uppdrag utbetalda ersättningar eller tillhandahållna förmåner av olika slag. Men även löntagare med inkomst från en och samme arbetsgivare undgår ofta beskattning för sådana klart skattepliktiga förmåner, som arbetsgivaren kontant eller in n a t u r a bereder löntagaren vid sidan av den normala lönen. Det kan härvidlag t. ex. vara fråga om kontanta gratifikationer eller naturaförmåner av större värde, såsom av arbetsgivaren subventionerad bostad eller förm å n av att för privat bruk kostnadsfritt utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil m. m. Även i detta hänseende kommer ofta skattefusket till stånd genom att arbetsgivaren och den anställde kommer överens om att förmånerna inte skall tas upp på den kontrolluppgift som lämnas till taxeringsmyndigheterna. När det gäller löntagarna är även att märka att man beträffande de nu nämnda inkomsterna och förmånerna av tillfällig art eller vid sidan av den normala lönen vid taxeringskontrollen inte kan bygga på en jämförelse med den preliminära skatt, som inlevererats för den skattskyldige. I dylika fall har nämligen ofta skyldighet inte förelegat för arbetsgivaren att verkställa skatteavdrag enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Eller också har skatteavdrag obehörigen underlåtits. Sammanfattningsvis torde alltså i fråga om löntagarna allmänt sett kunna göras gällande att deras möjligheter att genom skattefusk undgå beskattning knappast är mindre än vad gäller andra kategorier skattskyldiga. I det enskilda fallet rör det sig emellertid ofta om tämligen blygsamma belopp. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som det här är fråga om, är det dock inte uteslutet att betydande belopp härigenom undgår beskattning. I fråga om de andra kategorierna skattskyldiga kan utan vidare konstateras att ju mer begränsade kontrollmöjligheterna är desto mer påfallande är tendenserna till skattefusk. Allt tyder också på att de mera framträdande formerna av skattefusk förekommer hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. I det enskilda fallet rör det sig härvidlag oftast om betydligt större belopp än beträffande andra kategorier. Att möjligheterna till skattefusk för de nämnda grupperna är större beror givetvis i första hand på att taxeringsnämnderna i avsaknad av i vart fall mera omfattande kontrollmaterial inte kan underkasta deras i deklarationerna upptagna inkomst- och utgiftsredovisning samma minutiösa kontroll som löntagarnas.

140 För att erhålla en någorlunda tillfredsställande kontroll av näringsidkarnas deklarationer krävs nämligen i regel taxeringsrevision, vilket många gånger är en tidskrävande procedur. Att lämna någon mera ingående och uttömmande redogörelse för de metoder, som utnyttjas vid skattefusk av näringsidkare och därmed likställda skattskyldiga, kan givetvis inte ifrågakomma men för att ge exempel p å vissa för undgående av beskattning vidtagna åtgärder lämnas i bilaga 30 kortfattade referat av ett antal vid taxeringsrevisioner upprättade promemorior. En liknande redogörelse har tidigare lämnats av skattelagssakkunniga i deras år 1954 avgivna betänkande med förslag till effektivare taxering (SOU 1954: 24 s. 93—104). Här må endast framhållas att för ett 10-tal år sedan skattefusket i icke ringa utsträckning bestod i att näringsidkarna såsom omkostnad i sin verksamhet verkställde avdrag för en del av sina privata levnadskostnader och andra taxeringsmässigt inte avdragsgilla utgifter. Numera sker däremot skatteundandraget huvudsakligen genom att intäkter utelämnas. Ofta äger detta rum när inte direkt kontrollerbara betalningssätt kommer till användning, såsom vid kontant betalning eller då betalning sker genom postanvisning, postgiroutbetalningskort eller postremissväxel eller då motprestation sker genom tillhandahållande av varor eller tjänster. Men än vanligare är — särskilt inom detaljhandeln — att dagskassor utelämnas helt eller delvis, vilket förfaringssätt i regel kombineras med att även en del av varuinköpen uteslutes i syfte att uppnå en för ifrågavarande bransch normal bruttovinst. Vanligen kallas detta att man »krymper» rörelsen. Som ett exempel på försök att genom användande av ett för vederbörande bransch icke normalt betalningssätt möjliggöra skattefusk må n ä m n a s vad som kunnat konstateras inom ett län vid kontroll av huruvida inom vissa branscher förekommande bonus från huvudagenter till underagenter blivit vederbörligen deklarerade av de senare. Det befanns därvid att i ett betydande antal fall dessa bonus inte deklarerats. Vederbörande taxeringsintendent har i detta sammanhang anfört. I år har därjämte i anledning av kontrollmaterial införskaffat genom riksskattenämnden iakttagits, att till utbetalade bonusbelopp rubricerade sales promotion icke upptagits såsom inkomst i företagens räkenskaper. Det anmärkningsvärda är emellertid icke detta utan de former under vilka denna bonus överlämnats. En skattskyldig har exempelvis uppgivit, att han årligen erhöll besök av en representant för vederbörande huvudleverantör, som överlämnade en check. Vid ett annat fall hade checken legat instucken i en bok resp. pyjamas, överlämnad såsom julgåva. Därvid bör bemärkas att övrig avtalsenlig bonus reglerats genom kreditnotor i vanlig ordning. Förekomsten av falska fakturor och allehanda skentransaktioner synes även bli allt vanligare. Inte sällan konstateras att de räkenskaper, som företes i och för taxeringsrevision, är helt andra och visar helt annat resultat än de egentliga räkenskaperna. Att i dessa fall nästan undantagslöst

141 föreligger en klar avsikt att försöka undandra inkomster från beskattning ä r uppenbart. Gemensamt för de under senare år tillämpade förfaringssätten vid konstaterade fall av skattefusk bland näringsidkare och andra företagare har varit att det varit förenat med svårigheter att upptäcka fusket och därefter åvägabringa en någorlunda riktig bild av verksamhetens resultat. E h u r u möjligheterna att anskaffa kontrolluppgifter förbättrats, är det emellertid ett faktum att taxeringsmyndigheterna i regel inte ens genom taxeringsrevision kan erhålla en fullständig kontroll av företagarnas inkomstredovisning. Vad beträffar kostnadssidan föreligger ofta betydande svårigheter att avgöra avdragsposternas verkliga innebörd. Ett belägg för den nyss framförda uppfattningen att skattefusk i betydande omfattning förekommer bland näringsidkare och andra företagare ä r enligt utredningens mening vad som kunnat konstateras vid verkställda taxeringsrevisioner under de senaste åren. Såsom tidigare anförts i kap. II h a r från länsstyrelserna, överståthållarämbetet och mellankommunala prövningsnämnden inhämtats uppgifter om antalet under åren 1958 och 1959 utförda taxeringsrevisioner och resultatet därav. Av ifrågavarande uppgifter, varav ett sammandrag är intaget i tabell 9 å s. 46, framgår a t t under nämnda år verkställts 6 735 respektive 8 148 taxeringsrevisioner. Vid 1 649 respektive 2 495 revisioner har granskningen icke föranlett någon erinran mot avgiven deklaration eller också har föreslagits nedsättning av deklarerad inkomst. Att sistnämnda antal är högre än motsvarande antal åren 1953 och 1954 torde i huvudsak bero på att åren 1958 och 1959 skett ett mycket stort antal partiella revisioner i anslutning till riksomfattande kontrollaktioner inom vissa branscher. Återstoden av de under dessa år verkställda granskningarna, 5 086 respektive 5 653, har däremot resulterat i förslag till höjning av till statlig och kommunal inkomstskatt redovisad inkomst med i runt tal 44 respektive 53 milj. kronor samt av beskattningsbar förmögenhet med i runt tal 15,5 milj. kronor. Eftersom det totala antalet skattskyldiga med inkomst av rörelse torde kunna uppskattas till ca 300 000, utvisar tabell 9 även att under år 1958 endast ca 2,2 % och år 1959 endast ca 2,7 % av ifrågavarande skattskyldiga kunnat bli föremål för taxeringsrevision. Ett ytterligare belägg för den nyss anförda uppfattningen är även uppgifterna i tabell 10 å s. 47. De där angivna eftertaxeringsbeloppen i fråga o m statlig och kommunal inkomstskatt omfattar nämligen till betydande del inkomst av rörelse. Verkställda granskningar, som i princip omfattat samtliga skattskyldiga inom vissa kategorier av rörelseidkare, har utvisat att underdeklaration förekommer inte endast hos sådana rörelseidkare, som granskats av speciella orsaker, utan även ofta hos andra skattskyldiga inom samma kategori, vilkas inkomstredovisning i vanliga fall inte blivit föremål för sär-

142 skild uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas sida. I detta sammanhang må även framhållas att skattskyldiga, vilkas räkenskaper reviderats i samband med branschgranskningarna, påföljande år ofta redovisat betydligt bättre resultat än tidigare trots att verksamheten synes ha bedrivits under samma förhållanden de olika åren. Följande exempel från en i Stockholms stad utförd granskning av en viss bransch må här nämnas. Innehavarna av 21 stickprovsvis utvalda rörelser, motsvarande ca 10% av de totalt granskade företagen inom branschen, deklarerade år 1954 en sammanlagd nettointäkt av ca 257 000 kronor. Efter taxeringsrevision framställdes förslag om höjning av de deklarerade nettointäkterna till ca 515 000 kronor. I sina åren 1955 och 1956 avgivna deklarationer uppgav de ifrågavarande skattskyldiga nettointäkter på sammanlagt ca 415 000 respektive 513 000 kronor. Sistnämnda år redovisade alltså de nu nämnda rörelseidkarna själva i stort sett samma belopp, för vilka de föreslagits skola taxeras år 1954. Det bör i detta sammanhang understrykas att under samtliga ifrågavarande beskattningsår priskontroll fanns inom branschen och att någon höjning av priserna inte förekom utöver kompensation för höjda löner till anställda.

I direktiven för utredningen har uttalats att en effektivare taxeringskontroll är erforderlig. Den ovan lämnade redogörelsen för skattefuskets n u varande omfattning och inriktning belyser enligt utredningens mening klart nödvändigheten av en förstärkt och utvidgad kontroll. Förhållandena synes nämligen nu vara sådana att den tillgängliga kontrollorganisationen inte är tillräckligt rustad för att på ett mera påtagligt sätt kunna åvägabringa bättre förhållanden ens när det gäller den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. När det gäller att bedöma olika metoder för en effektivisering av kontrollen bör emellertid till en början beräknas vilka ytterligare krav på kontrollapparaten som uppstår på grund av den allmänna varuskatten. Enligt 1959 års riksdags beslut skall kontrollen i fråga om den allmänna varuskatten samordnas med kontrollen beträffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I första instans skall taxeringen till allmän varuskatt omhänderhas av de särskilda taxeringsnämnderna, varvid i första hand taxeringsassistenterna skall utnyttjas. Enligt departementschefens uttalande i prop. 162/1959 skall vidare revisionsdetaljerna inom länsstyrelsernas taxeringssektioner i princip samtidigt utföra taxeringsrevision beträffande både inkomstskatt och varuskatt. I och för sig kommer detta självfallet att ställa ökade krav på kontrollapparaten. Såsom tidigare anförts i kap. II genomfördes också i samband med den allmänna varuskattens införande en viss ökning av revisionspersonalen på länsstyrelserna men det utsädes därvid att de nyinrättade tjänsterna var att betrakta som en första utbyggnad och att man senare med

143 ledning av erfarenheterna finge bedöma behovet av ytterligare tjänster. I detta sammanhang må även erinras att under den allmänna omsättningsskatten åren 1941—1946 den huvudsakliga kontrollen beträffande denna skatt handhades av arvodesanställda kontrollanter, vilka vid slutet av skattens giltighetstid uppgick till ett antal av totalt 101. Antalet motsvarade en kontrollant på ungefär 1 600 omsättningsskattepliktiga företagare. Enligt uttalande av 1952 års kommitté för indirekta skatter i dess bet ä n k a n d e SOU 1957: 13 (s. 50) kom dessa kontrollanter att i praktiken huvudsakligen sysselsättas med andra arbetsuppgifter än bokföringsgranskning. Ehuru kontrollorganisationen successivt förbättrades kunde dock densamma enligt kommitténs mening inte anses ha blivit helt tillfredsställande utbyggd. De ökade anspråken på kontrollapparaten, som uppstått genom den allm ä n n a varuskatten, beror såsom nyss antytts givetvis i första hand på att man därigenom fått ytterligare en skatt att öva tillsyn över. Att skattefusk beträffande varuskatten kan vara ett incitament till skattefusk även beträffande inkomstskatten och vice versa är fullt naturligt. Erfarenheterna beträffande näringsidkarna tyder ju också på att skattefusket främst är inriktat på intäktsredovisningen — omsättningen — antingen så att enbart denna direkt minskas eller också på så sätt att hela rörelsen krympes. Varuskattens erläggande såsom preliminär skatt för sex redovisningsperioder under löpande år medför emellertid även behov av en mera kontinuerlig övervakning inte bara av att skatten vederbörligen erläggs under uppbördsterminerna utan också i princip av att den vid varje uppbördstermin redovisade bruttoomsättningen och uppgivna avdrag för skattefri försäljning är riktiga. Detta sammanhänger med att underlaget för skatteberäkningen — omsättningen — i princip är detsamma för såväl den preliminära som den slutliga varuskatten. Detta underlag grundar sig i sin tur på den skattskyldiges bokföring. De allmänna kontrollåtgärder, som erfordras för att bedöma huruvida de i de preliminära varuskattedeklarationerna angivna siffrorna är riktiga och i överensstämmelse med underlaget, kan därför i regel inte vidtas på annat sätt än genom en närmare granskning av bokföringen. Därav följer i första hand att vid taxeringsrevision beträffande varuskatten även det löpande årets räkenskaper måste bli föremål för en mera ingående granskning i synnerhet i fråga om intäktsredovisningen. För inkomstbeskattningens del är en sådan ingående granskning av det löpande årets räkenskaper inte erforderlig utan i detta hänseende avser granskningen endast att kontrollera om bokföringen är förd å jour eller också utgör den en förutsättning för kassainventering. Samtidigt synes även kunna ifrågasättas huruvida inte kontrollen i fråga om varuskatten behöver ske oftare än vad som i allmänhet kan erfordras beträffande inkomstskatten. Detta beror på att en del av omsättningen kan vara fri från varuskatt. Vad som är skattepliktig eller skatte-

144 fri omsättning kommer merendels inte att direkt framgå av det material ur bokföringen, som redovisas i den allmänna självdeklarationen. Även om där redovisade siffror för bruttoomsättningen i en rörelse är riktiga och överensstämmer med den bruttoomsättning, som är redovisad i varuskattedeklarationerna, behöver detta inte innebära att den varuskattepliktiga omsättningen i dessa deklarationer är riktig. Den erforderliga kontrollen härav kan — i varje fall i början — inte erhållas på annat sätt än genom en fullständig genomgång av bl. a. inköp och försäljningar i rörelsen. Å andra sidan torde det få antas att redan befintligheten av en allmän varuskatt med därtill knuten omsättningsredovisning under beskattningsåret i viss mån underlättar kontrollen i fråga om inkomstbeskattningen och då främst i vad gäller intäktsredovisningen. Men detta gäller givetvis endast under den förutsättning att omsättningsredovisningen i sin helhet redan från början är korrekt. Någon nämnvärd inverkan på kontrollapparatens omfattning torde därför det angivna förhållandet knappast ha.

Den effektivering av taxeringskontrollen beträffande både inkomst- och varubeskattningen, som sålunda bör komma till stånd, bör enligt utredningens mening främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig naturligt därför att dessa skattskyldiga — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av material (bokföring o. dyl.) som normalt erbjuder de bästa kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skattskyldigas och löntagarnas taxeringar. En skärpt övervakning av företagargrupperna i taxeringshänseende innebär alltså inte att dessa förutsätts göra sig skyldiga till skattefusk i större omfattning än andra grupper utan endast att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll beträffande samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. En effektivering av taxeringskontrollen bör med dessa utgångspunkter främst syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. En dylik effektivering kan åstadkommas på olika sätt. Enligt utredningens mening bör därvid följande åtgärder i första hand ifrågakomma, nämligen 1) rationalisering av arbetsmetoderna, innebärande bl. a. ökad användning av mindre kvalificerad personal för enklare arbetsuppgifter, ökad användning av biträdespersonal för rutinuppgifter, ökad användning av maskinella hjälpmedel samt genomförande av viss specialisering av personalen, t. ex. så att viss personal inriktas på vissa speciella branscher; 2) ökade möjligheter för utbildning och fortbildning av all personal, som sysselsätts med taxeringskontroll; 3) bättre förutsättningar för en effektiv planläggning och arbetsledning beträffande revisionspersonalens utnyttjande;

145 4) frigörande av revisionspersonalen från arbetsuppgifter, som inte direkt sammanhänger med taxeringskontroll; 5) personell förstärkning av den nuvarande organisationen för taxeringskontroll; samt 6) ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa taxeringsrevision och att erhålla kontrollmaterial.

10—006439

KAPITEL VII U t r e d n i n g e n s förslag

A. Taxerings organisationen 1. Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen

Allmänna synpunkter Möjligheterna att åstadkomma en effektiv taxeringskontroll genom vidgad taxeringsrevisionsverksamhet är enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av frågan om taxeringsassistenternas ställning och arbetsuppgifter. Såsom tidigare anförts i kap. II innebar 1956 års taxeringsreform i detta hänseende att taxeringsassistenterna skall under den tid av året, då taxeringsarbetet i första instans pågår — i huvudsak första halvåret — biträda de särskilda rörelsenämnderna med granskning och föredragning av de deklarationer, som hänförts till dessa nämnder. Under återstoden av året skall taxeringsassistenterna huvudsakligen sysselsättas med eftergranskning av åsatta taxeringar och annan taxeringskontroll, varvid de i första hand avsetts skola biträda med taxeringsrevisioner. Ställning har emellertid ännu inte tagits till den definitiva utformningen av taxeringsassistentorganisationen. Vid densammas ikraftträdande beräknades att den bl. a. med hänsyn till rekryteringssvårigheterna måste uppbyggas successivt. I 1957 års statsverksproposition (Bil. 13: Elfte huvudtiteln s. 419) angavs att enligt från länsstyrelserna inhämtade uppgifter antalet erforderliga assistenttjänster kunde beräknas till i runt tal 275. Till och med innevarande budgetår har inrättats sammanlagt 200 tjänster på länsstyrelserna och 15 tjänster vid överståthållarämbetet. Samtliga tjänster har emellertid ännu inte kunnat besättas på grund av svårigheterna att rekrytera och utbilda för dessa tjänster behöriga personer. Såvitt utredningen kunnat finna har anordningen med särskilda rörelsenämnder för taxering av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga inneburit en betydande förbättring av taxeringen i första instans. Till inte oväsentlig del torde detta bero på att dessa skattskyldigas deklarationer — genom att heltidsanställda tjänstemän fått biträda nämnderna — kunnat bli föremål för en mera ingående och noggrannare granskning än vad som tidigare var förhållandet. I sin t u r h a r detta otvivelaktigt skapat förutsättningar för både likformigare och rättvisare taxeringar. Av redogörelsen i kap. IV för länsstyrelsernas erfarenheter i detta hänseende fram-

147 går även att i stort sett enighet råder härom. Att ännu på sina håll föreligger viss tveksamhet om organisationens fördelar är emellertid naturligt, eftersom svårigheter onekligen ibland förelegat att rekrytera för assistenttjänsterna lämpliga personer. Utredningen anser därför att det för närvarande inte finns någon anledning att, såsom från något håll ifrågasatts, återgå till den gamla ordningen, vilken innebar att de lokala taxeringsnämnderna omhänderhade taxeringen av alla skattskyldiga fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser med biträde i fråga om de mera svårbehandlade deklarationerna av taxeringskonsulenter, som innehade dessa uppdrag som bisysslor. Taxeringen av rörelseidkarna och därmed likställda bör alltså även i fortsättningen omhänderhas av rörelsenämnderna och dessa bör liksom nu biträdas av heltidsanställda tjänstemän. Assistentorganisationen bör helt utbyggas och definitivt utformas snarast möjligt. Genom sin utbildning och verksamhet som biträden åt rörelsenämnderna kommer taxeringsassistenterna att besitta en omfattande sakkunskap när det gäller rörelsetaxering. Både på grund härav och med hänsyn till nödvändigheten att denna sakkunskap ytterligare fördjupas och utvidgas är det av synnerlig vikt att taxeringsassistenternas arbetskraft under icke-taxeringsperiod nyttiggöres på bästa lämpliga sätt. Utredningen har därför funnit att om önskemålen om både bättre sakkunskap och mera erfarenhet om rörelsetaxering hos taxeringsassistenterna skall k u n n a förenas med kravet på effektivare taxering redan i första instans, detta inte kan tillgodoses på annat sätt än att taxeringsassistenterna under icketaxeringsperiod helt utnyttjas för revisionsarbete. Den avsedda effektiviseringen i taxeringskontrollen genom vidgad användning av taxeringsrevision synes härigenom också kunna uppnås utan alltför betydande kostnadsökningar för det allmänna, eftersom man ju härigenom för det ifrågavarande arbetet tar i anspråk personal, som redan finns eller skall finnas enligt tidigare principbeslut. Av kap. II framgår emellertid att de nu befintliga taxeringsassistenterna under de gångna åren måst tagas i anspråk för arbetsuppgifter, som inte direkt sammanhänger med deras ursprungligen avsedda uppgift att verkställa revision och annan taxeringskontroll. Därav följer att, om taxeringsassistenterna i princip endast skall syssla med taxeringsrevision, det måhända blir erforderligt att i någon mån förstärka taxeringsorganisationen i övrigt, främst då taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier. Till denna fråga återkommer utredningen i senare avsnitt av detta kapitel. Genom att taxeringsassistenterna alltså föreslås skola under icke-taxeringsperiod helt tagas i anspråk för revisionsarbete kommer frågan om det totala behovet av revisionspersonal inom taxeringsorganisationen att i betydande grad påverkas av h u r assistentorganisationen kommer att ge-

148 stalta sig vid full utbyggnad. Utredningen har därför ansett det nödvändigt att i första hand taga ställning till denna fråga och framlägger i det följande förslag härom. Samtidigt föreslås vissa andra åtgärder i syfte att främja taxeringsarbetet i rörelsenämnderna.

Rörelsedistrikts

omfattning

Innan frågan om taxeringsassistentorganisationens närmare utformning upptages till diskussion torde först böra fastställas vilka skattskyldiga som i fortsättningen bör taxeras i rörelsedistrikt. Såsom redan tidigare framhållits skall enligt 3 § TK rörelsenämnd i princip verkställa taxering av alla rörelseidkare, samtliga jordbrukare med bokföringsmässig redovisning samt — i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda finnes lämpligen kunna ske — andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden. I sistnämnda avseende ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet bestämma vilka skattskyldigas deklarationer, som skall överlämnas från lokal nämnd till rörelsenämnd. Vanligen synes bestämmelserna hittills ha tillämpats på sådant sätt att till rörelsenämnderna överförts taxeringen av vissa skattskyldiga med inkomst av tjänst, t. ex. läkare, tandläkare, advokater, arkitekter, delägare i familjebolag, handels- och försäkringsagenter, traktor- och bilförsäljare, handelsresande samt musiker, skådespelare och andra artister. Men det har även på sina håll förekommit att till rörelsenämnd överförts större jordbrukare med kontantmässig redovisning, t. ex. med åkerareal över ett visst antal hektar, eller större förmögenhetsägare, t. ex. med förmögenheter över 150 000 kronor. Enligt vad utredningen kunnat konstatera vid sina kontakter med länsstyrelserna och såsom även framgår av redogörelsen i kap. IV för länsstyrelsernas yttranden till 1959 års riksdags revisorer h a r bestämmelserna i 3 § TK om överförande till rörelsenämnderna av taxeringen av mera svårbehandlade deklarationer inte blivit konsekvent tillämpade. Med hänsyn till att assistentorganisationen uppbyggts successivt har taxeringen av rörelseidkare och därmed likställda alltjämt i mycket stor utsträckning kommit att ligga kvar hos de lokala taxeringsnämnderna. Möjligheten att inrätta rörelsedistrikt utan taxeringsassistent har inte utnyttjats i den utsträckning som allmänt sett varit önskvärd. Men även om rörelsedistrikt — med eller utan taxeringsassistent — inrättats i ett län i dess helhet, visar dock en jämförelse mellan länen att betydande skiljaktigheter föreligger beträffande i vilken omfattning skattskyldiga förts över till rörelsenämnderna. Medan man i vissa län till dessa nämnder även fört över ett stort antal deklarationer från skattskyldiga med inkomst av tjänst h a r i andra län sådana deklarationer k u n n a t överlämnas endast i ringa ut-

149 sträckning eller inte alls. Till inte oväsentlig del synes detta bero på att det enligt 3 § TK ligger helt i vederbörande taxeringsintendents eget skön att bestämma i vilken utsträckning ett dylikt överförande skall ske när det gäller andra skattskyldiga än sådana med inkomst av rörelse eller med inkomst av jordbruksfastighet, som redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna i 3 § TK synes också ha tolkats så att man — även om man inrättat rörelsedistrikt i hela länet — ansett sig kunna medge att vissa mindre rörelseidkare med relativt okomplicerad redovisning fortfarande skall taxeras i lokal taxeringsnämnd. Om likformigheten i taxeringen skall kunna främjas och om assistentorganisationen skall kunna få nödvändig stadga och statsmakterna på ett tillfredsställande sätt skall kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av organisationen — antal tjänster, löneställning och lönekostnader m. m. — är det enligt utredningens mening nödvändigt att man författningsmässigt ytterligare preciserar vilka skattskyldiga som skall taxeras av rörelsenämnd. Preciseringen bör drivas så långt som är praktiskt möjligt och så att eventuella variationer mellan länen i detta hänseende inte kommer att påverka organisationen i stort. De särskilda rörelsenämnderna inrättades främst för taxering av alla skattskyldiga med inkomst av rörelse. På sina håll har det emellertid ifrågasatts om inte taxeringen av vissa mindre rörelseidkare, såsom smeder, skomakare, skräddare, sömmerskor m. fl., skulle återföras till de lokala nämnderna. Som skäl härför har bl. a. åberopats att taxeringen av dessa skattskyldiga merendels förutsätter en god orts- och personkännedom, som dock sällan finns representerad inom rörelsenämnderna med hänsyn till rörelsedistriktens storlek och reglerna om nämndernas sammansättning. 1959 års riksdags revisorer h a r också — såsom närmare anförts i kap. IV — uttalat sig för att dessa skattskyldiga skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Utredningen är för sin del ense med förslagsställarna att en god ortsoch personkännedom är värdefull när det gäller att åsätta en riktig och rättvis taxering. Speciellt gäller detta t. ex. när det är fråga om att bedöma huruvida ett vid s. k. kontantberäkning av deklaration framkommet överskott varit tillräckligt stort för bestridande av den skattskyldiges kontanta levnadsomkostnader. God orts- och personkännedom h a r emellertid inte endast betydelse beträffande de nu nämnda mindre rörelseidkarna. Sådan kännedom är överhuvud taget nödvändig vid taxering av samtliga skattskyldiga fysiska personer. Utredningen kan därför inte finna att det av förslagsställarna åberopade skälet i och för sig talar för att just de ifrågavarande rörelseidkarna skall undantas från rörelsenämnds handläggning. Samma skäl kan lika gärna anföras för att alla rörelseidkares taxeringar skall återföras till de lokala nämnderna. Utredningen vill dessutom framhålla att, även om god orts- och personkännedom finns, denna endast

150 är en av de många faktorer som h a r betydelse när det gäller att åsätta en skattskyldig en materiellt riktig taxering. En jämförelse med ett flertal andra skattskyldiga, som bedriver liknande verksamhet under i stort sett samma villkor, torde i regel behöva ske för att ge taxeringsnämnden den erforderliga vägledningen vid bedömandena av ett aktuellt fall. Möjligheterna att göra sådana och liknande jämförelser går man ofta miste om, därest inte alla rörelseidkare inom rörelsedistriktet kommer under nämndens handläggning. Det är dessutom förenat med svårigheter att närmare precisera var och hur gränsen mellan större och mindre rörelseidkare skall dragas. Att t. ex. knyta gränsdragningen till omsättningens storlek kan enligt utredningens mening inte anses praktiskt lämpligt bl. a. med hänsyn till att den deklarerade omsättningen inte alltid är en riktig mätare av rörelsens omfattning och även därför att omsättningen kan variera från år till år. Inte heller kan m a n knyta gränsdragningen till t. ex. antalet anställda, eftersom detta antal inte alltid är avgörande för rörelsens omfattning och resultat. Såsom anförts i olika yttranden över statsrevisorernas förslag förutsätter även bestämmelserna om taxering till allmän varuskatt att samtliga rörelseidkare skall taxeras i rörelsenämnd. Möjligheterna till en likformig och enhetlig taxering samt effektiv kontroll av de varuskattepliktiga rörelseidkarna skulle avsevärt begränsas därest den ifrågasatta gränsdragningen kom till stånd. Utredningen anser därför att de nuvarande reglerna att alla skattskyldiga med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd bör bibehållas. Någon anledning finns inte heller att från rörelsenämnderna undanta de deklarationer, som avgivits av jordbrukare med bokföringsmässig redovisning. Beträffande övriga skattskyldiga föreslår utredningen, att rörelsenämnd alltid skall handlägga deklarationer som avgivits av följande skattskyldiga med inkomst av tjänst, nämligen a) läkare, tandläkare och veterinärer; b) advokater och yrkesrevisorer samt därmed likställda skattskyldiga; c) arkitekter och därmed likställda skattskyldiga med konsulterande verksamhet; d) försäkringsinspektörer, försäkringsagenter och därmed likställda skattskyldiga; e) handelsresande, bil- och traktorförsäljare samt därmed likställda skattskyldiga; f) författare och konstnärer samt musiker och andra artister; ävensom g) skattskyldiga vilka åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Samtliga de nu nämnda skattskyldigas deklarationer vållar regelmässigt svårigheter under taxeringsarbetet på grund av antingen att intäktsredovisningen är svårkontrollerbar eller att de skattskyldiga i sina dekla-

151 rationer framställer avdragsyrkanden av komplicerad natur. Vad gäller de under g) nämnda skattskyldiga avser utredningen främst sådana skattskyldiga, vilka genom eget eller anhörigs innehav av aktier kan på ett avgörande sätt reglera sin tjänsteinkomst från bolaget. Genom att dessa skattskyldiga hänförs till rörelsedistrikt underlättas även den nödvändiga kontakten med den bolagsnämnd, som skall handlägga bolagets deklaration. Liksom hittills bör emellertid finnas möjlighet för lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet till rörelsenämnd överföra taxeringen av även andra skattskyldiga med komplicerade inkomstoch förmögenhetsförhållanden. Av tidigare antydda skäl är det emellertid av vikt att denna möjlighet endast utnyttjas i undantagsfall eller då så erfordras för att taxeringsassistentens arbetsbörda skall bli lämpligt avvägd. Att generellt till rörelsenämnderna överföra t. ex. alla skattskyldiga jordbrukare, vilkas jordbruksfastigheter överstiger viss areal, eller alla skattskyldiga, vilkas förmögenheter överstiger visst belopp, bör sålunda inte ifrågakomma. Är emellertid skattskyldigs fastighetsbilaga eller förmögenhetsredovisning så komplicerad att det kan förutsättas att avsevärda svårigheter kominer att uppstå för den lokala taxeringsnämnden att åsätta en riktig taxering, bör denne — men endast denne — skattskyldiges deklaration överlämnas till rörelsenämnden. På rörelsenämnds handläggning bör också liksom hittills ankomma taxeringen av den skattskyldiges make, med vilken den skattskyldige skall samtaxeras, ävensom normalt makarnas hemmavarande barn under 21 år. Av det ovan anförda följer även, att en rörelseidkare eller jordbrukare med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, som påbörjat sin verksamhet under ett beskattningsår, vid taxeringen för detta år skall taxeras av rörelsenämnd. När en sådan näringsidkare slutat sin förvärvsverksamhet under ett beskattningsår, skall han när han taxeras för detta år stå kvar i rörelsedistriktet, men nästkommande taxeringsår skall han överföras för taxering i lokalt taxeringsdistrikt och inte, såsom skett i vissa län, stå kvar även sistnämnda år i rörelsedistriktet. Vad nu sagts gäller givetvis även andra skattskyldiga, som kan komma i fråga för taxering av rörelsenämnd eller som taxerats av dylik nämnd. Någon författningsmässig reglering i sistnämnda hänseende synes emellertid knappast erforderlig.

Rörelsenämnds

sammansättning

Såsom tidigare anförts i kap. II ledes arbetet i rörelsenämnd av en av länsstyrelsen utsedd ordförande, som biträdes av en taxeringsassistent eller övergångsvis en taxeringskonsulent. Utöver ordföranden består nämnden av ett antal ledamöter, som utses genom val av fullmäktige i de i rörelsedistriktet ingående kommunerna. Enligt bestämmelserna i T F skall an-

152 talet valda ledamöter i taxeringsnämnd utgöra minst 3 och högst 8. När det gäller rörelsenämnd skall minst en ledamot utses för varje kommun, varför i sådan nämnd antalet ledamöter får ökas till att omfatta högst 12. Länsstyrelsen bestämmer det antal ledamöter, som skall utses av varje i rörelsedistriktet ingående kommun. Från skilda håll har uttalats att rörelsenämnderna med nuvarande sammansättning inte alltid är i besittning av den orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är erforderlig för en betryggande taxering i första instans. Genom att rörelsedistrikt ofta kommer att omfatta ett flertal kommuner, medför den föreskrivna begränsningen av de kommunvalda ledamöternas antal till sammanlagt högst 12 att vissa kommuner endast kan utse 1 ä 2 ledamöter i sådan nämnd. Att önskemålen om ortsoch personkännedom och särskild sakkunskap härigenom inte kunnat helt tillgodoses torde vara oomtvistligt. Inte heller har rörelsenämnd alltid kunnat få den allsidiga sammansättning som varit önskvärd. Det har t. ex. förekommit att de kommunvalda ledamöterna i en rörelsenämnd till övervägande del utgjorts av rörelseidkare, vilket inte synes stå i god överensstämmelse med principen att en taxeringsnämnd såvitt möjligt skall vara så sammansatt att densamma innefattar en lämplig avvägning mellan de olika kategorierna skattskyldiga (företagare, löntagare e t c ) . Beträffande taxeringen av en speciell grupp skattskyldiga, nämligen fiskarna, synes särskilda svårigheter föreligga. Med hänsyn till det sätt, på vilket fiskarnas intäkter och utgifter redovisas och fördelas mellan delägare i fiskebåt och anställda, samt på grund av dessa skattskyldigas lokalisering till ibland flera begränsade geografiska områden inom en och samma kommun utvisar erfarenheterna, att en tillförlitlig taxering inte kan ske med mindre än att rörelsenämnden inte endast har tillgång till sakkunskap beträffande denna speciella näringsgren utan även innefattar erforderlig orts- och personkännedom. Särskilt framträdande synes de nu nämnda svårigheterna ha varit i Göteborgs och Bohus län, där man ansett sig nödsakad att i betydande utsträckning till de lokala taxeringsnämnderna återföra taxeringen av fiskarna. Länsstyrelsen har också ifrågasatt huruvida inte författningsmässiga möjligheter borde skapas för att från taxering i rörelsenämnd undanta fiskarna. Såsom nyss anförts anser sig utredningen inte k u n n a förorda att taxeringen av någon kategori eller grupp av skattskyldiga med inkomst av rörelse återföres till de lokala taxeringsnämnderna. De skäl, som därvid åberopats, gäller även i fråga om fiskarna. Det är att m ä r k a att även dessa näringsutövare kan bli skattskyldiga till allmän varuskatt vid direktförsäljning till konsument och för uttag av varor u r rörelsen till egen förbrukning. De antydda önskemålen om lämpligare former för taxering av fiskarna synes därför böra tillgodoses på annat sätt. Utredningen har tidigare framhållit att rörelsenämnderna inte alltid kun-

153 nat få en allsidig sammansättning och tillgodoses med erforderlig orts- och personkännedom. Detta h a r enligt utredningens mening främst haft sin grund i att rörelsedistrikten omfattat för många kommuner. Eftersom antalet kommunvalda ledamöter enligt gällande regler inte får överstiga 12, kan om antalet kommuner inom rörelsedistriktet är stort, varje kommun endast få utse ett fåtal ledamöter. Olika möjligheter synes emellertid stå till b u d s att åstadkomma en bättre ordning. Den utväg, som kan synas ligga närmast till hands, är att medge en utökning av det totala antalet kommunvalda ledamöter i rörelsenämnd eller att inte alls föreskriva någon begränsning. Denna utväg är emellertid enligt utredningens mening inte lämplig, eftersom då risk föreligger för att dessa nämnder blir så stora och otympliga att taxeringsarbetet kompliceras och även fördröjes. Det är inte heller säkert att man i en sådan nämnd kan bereda plats för representanter för de kategorier skattskyldiga, i fråga om vilka en speciell sakkunskap är erforderlig, såsom beträffande fiskarna. En annan möjlighet är att ge rörelsenämnderna en sammansättning som i stort sett motsvarar fastighetstaxeringsnämnderna på landet vid den allm ä n n a fastighetstaxeringen. Halva antalet ledamöter i nämnden skulle då t. ex. k u n n a utses av länsstyrelsen och vederbörande landsting medan den övriga hälften skulle för varje k o m m u n inom rörelsedistriktet utses av vederbörande fullmäktige. De av k o m m u n utsedda ledamöterna skulle endast tjänstgöra i rörelsenämnden när det gällde taxering av skattskyldiga inom den egna kommunen. Enligt utredningens mening är emellertid även det nu angivna tillvägagångssättet onödigt komplicerat och tungrott och det är inte heller säkert att nämnden härigenom skulle få en allsidig sammansättning. Utredningen anser sig därför inte heller kunna förorda en lösning efter denna linje. Samma är förhållandet beträffande ett annat förslag, som under hand framförts till utredningen. Enligt detta förslag skulle möjligheter beredas rörelsenämnd att i de fall, då en mera ingående orts- och personkännedom vore erforderlig, höra vederbörande lokala taxeringsnämnd antingen genom att deklarationerna för yttrande överlämnades till denna nämnd eller att taxeringsassistenten fick föredra deklarationerna i den lokala nämnden för inhämtande av upplysningar innan desamma slutligt föredrogs i rörelsenämnden. Utredningen anser för sin del att man bör tillgodose önskemålen om bättre orts- och personkännedom i rörelsenämnderna på så sätt att man tillser att rörelsedistriktet inte kommer att omfatta för många kommuner. Är antalet kommuner i ett fögderi förhållandevis stort men antalet skattskyldiga i fögderiet, som hänförts till rörelsenämnds handläggning, inte större än att det medger arbete åt endast en taxeringsassistent, bör fögderiet likväl uppdelas i flera rörelsedistrikt och assistenten förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder i fögderiet. Härigenom synes enhet-

154 ligheten i taxeringen i allt väsentligt kunna bevaras. Möjligheter till en sådan uppdelning finns redan enligt nu gällande regler. I normala fall torde antalet kommuner i ett rörelsedistrikt inte böra överstiga 3. Härigenom finns möjlighet att vid behov få i genomsnitt högst 4 ledamöter från varje i distriktet ingående kommun, vilket i normalfallet torde få anses tillräckligt. Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas om inte till 4 § fjärde stycket T F bör fogas ett tillägg, vari utsågs att i stycket nämnt särskilt taxeringsdistrikt inte får omfatta flera kommuner än 3. Utredningen anser emellertid ett sådant tillägg knappast erforderligt. Vad slutligen gäller taxeringen av fiskarna torde önskemålen om bättre sakkunskap i rörelsenämnderna beträffande denna speciella kategori skattskyldiga böra tillgodoses på så sätt att i de fall, då sådan sakkunskap med hänsyn till distriktets omfattning och antalet ledamöter i nämnden synes oundgängligen erforderlig, länsstyrelsen beredes möjlighet att till rörelsenämnden knyta sådan sakkunskap. Detta torde lämpligen kunna ske genom att länsstyrelsen i dessa rörelsedistrikt förordnar särskilda sakkunniga med uppgift att inom rörelsenämnderna biträda vid granskningen av fiskarnas deklarationer. De ifrågavarande sakkunniga synes företrädesvis böra hämtas inom fiskerinäringen. För varje i rörelsedistrikt ingående kommun bör högst två sådana sakkunniga få utses. De sakkunniga bör äga rätt deltaga i rörelsenämndens överläggningar men inte i dess beslut. Eftersom de nu nämnda sakkunniga endast bör utses då antalet fiskare inom ett rörelsedistrikt är förhållandevis stort och i sådana kommuner, som omfattar flera fiskelägen, torde det kunna förutsättas att behov av sådana sakkunniga i huvudsak endast kommer att finnas i Göteborgs och Bohus län, där antalet skattskyldiga yrkesfiskare omfattar ca 4 800. Kostnaderna för dessa sakkunniga bör helt bestridas av statsmedel. Ersättningen bör utgå i form av arvode per granskad deklaration, varjämte de sakkunniga i förekommande fall bör tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättning för deltagande i rörelsenämnds sammanträden. Kostnaderna för ifrågavarande sakkunniga torde per år kunna beräknas till sammanlagt högst 15 000 kronor.

Taxeringsassistentorganisationens

närmare

utformning

Såsom närmare torde ha framgått av den i kap. II lämnade redogörelsen är den nuvarande taxeringsassistentorganisationen i princip uppbyggd på de lokala skattemyndigheternas (häradsskrivarnas och uppbördsverkens) verksamhetsområden och antalet där befintliga skattskyldiga, vilkas deklarationer är av sådan beskaffenhet att desamma skall eller bör handläggas av rörelsenämnd. Vid ställningstagandet till organisationens omfatt-

155 ning kom därför frågan om hur många deklarationer en taxeringsassistent k u n d e beräknas normalt hinna granska under taxeringsperioden att få i viss m å n avgörande betydelse. Man utgick från att assistenten normalt skulle hinna granska 1 200 röre/sedeklarationer. Deklarationer, avgivna av skattskyldig rörelseidkares make, skulle emellertid även överlämnas till rörelsenämnds handläggning för det fall att makarna skulle samtaxeras och till nämnden skulle också om möjligt hänföras deklarationer, avgivna av makarnas minderåriga barn. Vidare antogs att en del andra deklarationer var av så invecklad och svårbedömbar art, att det var lämpligt att även dessa deklarationer handlades av rörelsenämnd. Ovannämnda av andra än rörelseidkare avgivna deklarationer kan, om antalet rörelseidkardeklarationer är 1 200, i normala fall beräknas till ca 200. Man torde därför kunna anta att statsmakterna vid taxeringsreformens genomförande räknat med att varje taxeringsassistent i genomsnitt skulle hinna granska sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Det utsädes samtidigt att om antalet rörelseidkare inom ett fögderi översteg 1 200 och t. ex. uppgick till 1 600, man fick räkna med att i normala fall två rörelsenämnder blev erforderliga och att följaktligen två taxeringsassistenttjänster inrättades i fögderiet. För att assistenterna i det nu angivna exemplet skulle få full arbetsbörda, finge denna utfyllas med mer svårbedömbara deklarationer av annan art. Konsekvenserna av det sist anförda har — såvitt utredningen kunnat finna — blivit att man i vissa län till granskning av taxeringsassistent endast överlämnat rena rörelsedeklarationer. I andra län åter har man kunnat låta assistenten även taga hand om sådana mera svårbehandlade deklarationer, som avgivits av de tidigare i detta kapitel omnämnda skattskyldiga med inkomst av tjänst. Och i vissa län slutligen har man för att k u n n a ge assistenten full arbetsbörda även måst överföra deklarationer, som lika väl eller kanske bättre kunnat behandlas i lokal taxeringsnämnd, t. ex. vissa jordbrukardeklarationer med kontantmässig redovisning. Även om dessa konsekvenser i väsentlig mån kan antas vara en följd av assistentorganisationens successiva uppbyggnad, torde man enligt utredningens mening få räkna med att dessa skiljaktigheter mellan länen och även mellan olika fögderier i fråga om taxeringsmaterialets sammansättning i rörelsenämnderna kommer att förstoras ju mer organisationen utbyggs. Orsakerna härtill är främst assistenternas principiella bundenhet till ett visst fögderi eller en viss stad samt fögderiernas och städernas sinsemellan skiftande struktur i vad gäller skattskyldiga med mera svårbedömbara deklarationer. Genom att det ligger helt i vederbörande taxeringsintendenters egen hand att — när det gäller andra skattskyldiga än rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning — bedöma vilka deklarationer, som skall anförtros rörelsenämnd, föreligger emellertid också risker för att en allmänt sett inte önskvärd oenhetlighet uppstår. En så-

156 dan oenhetlighet kan nämligen enligt utredningens uppfattning knappast stå i överensstämmelse med önskemålen om en likformig taxering. Utredningen har tidigare i detta kapitel angivit de skattskyldiga, vilkas deklarationer alltid bör överlämnas till rörelsenämnd. Från länsstyrelserna har utredningen införskaffat uppgifter för varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning om det antal skattskyldiga, som vid fullt utbyggd organisation beräknas komma att taxeras i rörelsenämnder. Dessa uppgifter har i vissa fall uppräknats något med hänsyn till vad utredningen ovan föreslagit i fråga om vilka skattskyldiga, som skall taxeras i rörelsenämnd. Till grund för beräkningarna har också legat erfarenheter från län, där redan vid 1959 års taxering organisationen med särskilda rörelsedistrikt tillämpats helt. Utredningens beräkningar i detta hänseende finns för de olika länen angivna i bilaga 1 (kol. 7) och bilaga 26 samt beträffande de olika fögderierna och städerna i bilaga 25. Det säger sig emellertid självt att i bilagorna angivet antal ingalunda är helt exakt utan endast innefattar en beräkning med utgångspunkt från nuvarande förhållanden. Även om i ett visst fögderi eller en viss stad siffran redan nu är eller i framtiden blir något större eller mindre, får det dock antas att variationerna inte är av nämnvärd storleksordning. Utredningen anser därför att de i bilagorna angivna siffrorna kan läggas till grund för bedömandena om den slutliga utformningen av assistentorganisationen. Innan utredningen redovisar sina överväganden i detta hänseende vill emellertid utredningen först något beröra frågan om h u r många deklarationer en taxeringsassistent bör k u n n a hinna granska under taxeringsperioden, eftersom denna fråga enligt utredningens mening är av stor betydelse för assistentorganisationens vidare utformning. Såsom tidigare framhållits synes m a n vid genomförandet av 1956 å r s reform ha räknat med att varje assistent i normalfallet skulle kunna medhinna sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Vid 1958 och 1959 års taxeringar har också de då befintliga assistenterna haft att i genomsnitt granska detta antal, ehuru inom ett och samma län och mellan länen betydande variationer förekommit. Hittillsvarande erfarenheter utvisar emellertid — vilket även framgår av redogörelsen i kap. IV — att förhållandevis många assistenter inte förmått att på egen h a n d och med hjälp av de till deras förfogande ställda biträdena på ett tillfredsställande sätt granska hela materialet i de rörelsenämnder, där de tjänstgjort, fastän antalet deklarationer i vissa fall till och med understigit 1 400. Av bilagorna 4 och 5 framgår även att så gott som samtliga taxeringsassistenter måst tillgripa övertid för att kunna medhinna granskningen inom taxeringsperioden. Att dessa för en rationellt arbetande organisation långtifrån tillfredsställande förhållanden uppstått torde delvis ha berott på att många assistenter inte haft erforderliga förkunskaper och nödvändig rutin beträffande rörelsetaxering eller förmåga att rationellt utnyttja sina biträden. Delvis k a n förhållandena även sammanhänga med

157 a t t assistenterna ännu inte blivit fullt förtrogna med sina distrikt. Svårigheterna för assistenterna att i mera invecklade taxeringsspörsmål få erforderlig vägledning av vederbörande taxeringsintendent och den sakkunniga personalen på taxeringssektionerna liksom även svårigheterna för taxeringsintendenterna att ge denna vägledning torde också ha varit en bidragande orsak. Enligt utredningens mening måste de nu angivna förhållandena främst betecknas som övergångssvårigheter, som i huvudsak bör kunna övervinnas sedan assistentorganisationen erhållit erforderlig stadga och taxeringsassistenterna bibringats större erfarenhet och rutin i arbetet samt bättre förtrogenhet med taxeringsmaterialet. All erfarenhet synes också utvisa att en i dessa avseenden normalt utrustad och förtrogen assistent under de i r u n t tal 100 arbetsdagar, som under taxeringsperioden står till förfogande för granskning av deklarationer, bör kunna hinna att under stadgad arbetstid granska i genomsnitt 1 400 deklarationer, d. v. s. 14 deklarationer per arbetsdag. Det bör härvid hållas i minnet att inte alla dessa deklarationer vållar mera framträdande svårigheter. I antalet ingår sålunda ofta ett inte ringa antal deklarationer från mindre rörelseidkare samt från makar och barn till rörelseidkare, vilka deklarationer erfarenhetsmässigt vållar mindre bekymmer. Utredningen anser därför att det inte finns anledning att, såsom från vissa håll ifrågasatts, vid oförändrad organisationsform frångå det tidigare uppställda kravet att en assistent i princip skall kunna granska 1 400 deklarationer, om det endast gäller den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Utredningen förutsätter emellertid härvid att åtgärder i så fall vidtas så att assistenterna får erforderlig fortbildning i rörelsetaxering samt att alla möjligheter utnyttjas för att rationalisera arbetet genom främst ett bättre utnyttjande av de till assistenternas förfogande ställda biträdena ävensom att en aktivare ledning och övervakning av assistenternas arbete kommer till stånd. Härtill återkommer utredningen i det följande. Genom beslut av 1959 års riksdag skall emellertid taxeringsassistenterna även omhänderha granskningen inom rörelsenämnderna av de skattskyldigas deklarationer för taxering till allmän varuskatt. Såvitt utredningen kunnat finna kommer detta att i och för sig medföra en ökad arbetsbelastning för taxeringsassistenterna. Med utgångspunkt från erfarenheterna under den gamla omsättningsskattens tid och under förutsättning, att möjligheter skapas för en mera kontinuerlig övervakning av de varuskatteskyldiga redan under beskattningsåret, torde den utökade arbetsbelastningen inte behöva innebära annat än att det totala antalet deklarationer, som en taxeringsassistent normalt beräknas k u n n a medhinna under taxeringsperioden, vid oförändrad organisationsform beräknas till endast ca 1350.

158 När det gäller att närmare taga ställning till taxeringsassistentorganisationens lämpliga utformning har emellertid inte endast antalet deklarationer, som en taxeringsassistent beräknas kunna handlägga på ordinarie arbetstid under taxeringsperioden, och olika metoder för effektivisering av assistenternas arbete betydelse. Även den lokala placeringen av taxeringsassistenterna och deras biträden kommer här in i bilden. Såsom tidigare framhållits medger den nuvarande organisationen, som innebär att assistenterna och deras biträden är placerade hos de lokala skattemyndigheterna, merendels inte den för ett gott arbetsresultat så viktiga kontinuerliga ledningen och övervakningen av assistenterna från taxeringsintendentens och honom underställda tjänstemäns sida i det egentliga taxeringsarbetet, eftersom det ofta är långa avstånd mellan residensstaden och assistenternas stationeringsorter. Inte heller har denna ledning och övervakning i regel kunnat komma till stånd genom häradsskrivarna och kronokamrerarna, eftersom dessa i enlighet med vad som uttalats under förarbetena till 1956 års reform endast bör vara förmän i förhållande till assistenterna i ordnings- och därmed jämställda hänseenden. Utredningen bortser härvid ingalunda från det förhållandet att vissa häradsskrivare och kronokamrerare i egenskap av ordförande i de rörelsenämnder, i vilka taxeringsassistenterna haft sin gärning, gjort värdefulla insatser för att handleda och utbilda assistenterna i deras arbetsuppgifter och att även häradsskrivare och kronokamrerare, som inte innehaft sådant uppdrag, nedlagt betydande arbete härutinnan. Men utredningen har heller inte kunnat bortse från det förhållandet att många lokala skattemyndigheter inte haft sådan ingående erfarenhet och förtrogenhet med rörelsetaxering, att det varit möjligt att till dem överlämna handledningen av assistenterna i det egentliga taxeringsarbetet. Självfallet skulle också ett sådant överlämnande, om det allmänt praktiserades, ha varit till betydande men för de lokala skattemyndigheternas egentliga arbetsuppgifter. Det är också att m ä r k a att assistenterna i det egentliga taxeringsarbetet närmast lyder under vederbörande rörelsenämndsordförande men härvid har att iaktta de allmänna direktiv och anvisningar, som taxeringsintendenten kan lämna för fullföljande av honom åliggande uppgift att övervaka att taxeringsarbetet i första instans i länet bedrives ändamålsenligt och effektivt. Det nu anförda har därför medfört att den erforderliga ledningen och övervakningen av assistenterna i fråga om arbetets bedrivande huvudsakligen fått ankomma på ordförandena i rörelsenämnderna, vilka helt naturligt inte kunnat ägna sig häråt i samma utsträckning och med lika stor effekt som heltidsanställda tjänstemän. Å andra sidan är det emellertid naturligt att assistenternas anknytning till de lokala skattemyndigheterna även inneburit fördelar. Den nödvändiga ömsesidiga kontakten mellan de skattskyldiga och assistenterna har lätt kunnat komma till stånd. Vidare har möjlighet funnits för vederbörande

159 assistent att vid arbetstoppar erhålla visst bistånd av den lokala skattemyndighetens biträdespersonal och det till assistentens förfogande ställda biträdet har, när assistenten inte behövt utnyttja biträdets arbetskraft, också kunnat användas för uppgifter inom den lokala skattemyndighetens verksamhetsområde. I sistnämnda hänseende bör emellertid framhållas att i fögderierna assistentbiträdet i motsats till assistenten tillhör häradsskrivarkontorets och inte länsstyrelsens personal och att det alltså i första hand ankommer på häradsskrivaren att avgöra hur assistentens biträdesbehov skall tillgodoses. Enligt vad utredningen kunnat konstatera har detta på sina håll medfört inte önskvärda konsekvenser för assistentens arbete. Assistenten har t. ex. tilldelats det sist anställda och följaktligen i regel minst erfarna biträdet eller ett biträde, som inte haft den förtrogenhet med taxering som varit erforderlig. Det har även förekommit att assistent saknat biträdeshjälp under en del av taxeringsperioden, eftersom hans biträde måst ianspråktas för andra arbetsuppgifter inom häradsskrivarorganisationen. De nu antydda konsekvenserna, som kunnat medföra en allvarlig belastning för taxeringsarbetet i rörelsenämnderna och givetvis också oförmånligt inverkat på arbetsresultatet för assistenterna, skulle antagligen inte ha behövt uppstå om även biträdet tillhört länsstyrelseorganisationen och varit underställt i första hand taxeringsintendenten. Enligt utredningens mening talar därför övervägande skäl för att även assistentbiträdena liksom assistenterna inordnas i länsstyrelsernas och i taxeringssektionernas organisation. Förhållandet bör vara detsamma beträffande de — för närvarande 13 — biträdena åt taxeringskonsulenterna. Härigenom synes tillfredsställande garantier kunna skapas för att assistenterna får kontinuerlig hjälp av utbildade och i förekommande göromål väl insatta biträden. Av det anförda följer att i städer med egen uppbördsförvaltning assistentbiträdena bör bli statliga tjänstemän i stället för såsom nu kommunala befattningshavare. Några ökade lönekostnader för statsverket uppstår inte på grund härav, eftersom statsverket redan nu lämnar städerna bidrag med i princip hela lönekostnaden för de ifrågavarande biträdena. Utredningen övergår därefter till att närmare redogöra för de olika alternativ (Alt. I—Alt. IV), som utredningen framlägger för assistentorganisationens utformning och som närmare finns angivna i bilaga 25. Alt. I innebär att i varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning liksom hittills inrättas assistenttjänster med hänsyn endast till det inom fögderiet och staden befintliga antalet skattskyldiga rörelseidkare och därmed likställda, d. v. s. sådana skattskyldiga som enligt utredningens tidigare bedömanden bör taxeras i rörelsenämnd. Med hänsyn till vad utredningen nyss anfört har utredningen i detta alternativ räknat med att varje assistent i princip endast hinner granska ca 1 350 deklarationer under

160 taxeringsperioden. Därest antalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga skulle vara större, har utredningen räknat med att det ökade antalet nödvändiggör anställande av mer än en assistent. För att varje assistents arbetsbörda skall motsvara i genomsnitt ca 1 350 deklarationer har utredningen i detta alternativ förutsatt att deklarationer, avgivna av andra skattskyldiga än dem som enligt utredningens mening egentligen bör hänföras till rörelsenämnd, måste dit överlämnas. I vissa fögderier skulle ett sådant överlämnande inte erfordras medan det i andra fögderier skulle bli nödvändigt att föra över ett relativt stort antal sådana deklarationer till rörelsenämnds handläggning. Enligt utredningens beräkningar skulle i detta alternativ erfordras sammanlagt 365 assistenttjänster eller 90 tjänster mer än vad som ursprungligen antagits. Eftersom man i detta alternativ även får räkna med i stort sett motsvarande utökning av assistenternas biträdestjänster, skulle, med utgångspunkt från assistenternas och biträdenas nuvarande löneställning samt löneläget den 1 juli 1960, detta alternativ föranleda ökade årliga lönekostnader för assistentorganisationen — alltså utöver de kostnader som uppstår om organisationen omfattar 275 assistenter och i princip samma antal biträden — på i runt tal 2,7 milj. kronor. I alt. II har utredningen utgått från att samtliga taxeringsassistenter och deras biträden inom ett län placeras på vederbörande länsstyrelse och att under taxeringsperioden assistenterna fördelas till tjänstgöring hos de olika rörelsenämnderna i länet utan bundenhet till visst fögderi eller viss stad. Av skäl, för vilka i det följande kommer att närmare redogöras, k a n man enligt utredningens mening vid en sådan koncentration av assistenterna förutsätta att deras och biträdenas arbetskapacitet avsevärt ökar. Utredningen har därför ansett att man i detta alternativ mycket väl kan räkna med att varje assistent i genomsnitt medhinner minst 1 600 deklarationer. Enligt utredningens beräkningar föreligger vid alt. II behov av sammanlagt 243 taxeringsassistenttjänster, d. v. s. 32 tjänster mindre än vad som ursprungligen antagits. Då antalet biträdestjänster i detta fall torde k u n n a nedbringas till ca 220, kan i detta alternativ den sammanlagda lönekostnaden för assistentorganisationen beräknas k o m m a att med ca 1,1 milj. kronor understiga den lönekostnad, som uppstår med 275 assistenter och i princip 275 biträden. I jämförelse med alt. I k a n alt. II beräknas medföra en besparing i de årliga lönekostnaderna på ca 3,8 milj. kronor. I alt. III och alt. IV har en sammanföring av assistenterna och deras biträden skett till större arbetsenheter än i alt. I. Alt. III innebär härvidlag att assistenter och biträden inom i princip endast två fögderier sammanföres till en arbetsenhet. I alternativet förutsätts att denna enhet lokalt anknytes till häradsskrivarkontoret i ett av fögderierna och att assistenterna fördelas till tjänstgöring inom rörelsenämnderna i de båda fögderierna i enlighet med anvisningar av vederbörande taxeringsintendent. Med hänsyn till den

161 något ökade arbetsinsats, som kan förutsättas uppstå vid detta alternativ, har utredningen i sina beräkningar utgått från att varje assistent i detta fall i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer. Enligt alt. III kan det sammanlagda behovet av assistenter beräknas till 297 d. v. s. 22 mer än vad man ursprungligen utgått från. Vid detta alternativ synes man även i princip få räkna med en utökning av biträdespersonalen med ca 20 befattningshavare. I jämförelse med lönekostnaderna för 275 assistenter och lika många biträden uppstår vid detta alternativ en årlig kostnadsökning på i runt tal endast 640 000 kronor. I alt. III är de årliga lönekostnaderna ca 2 milj. kronor lägre än i alt. I men ca 1,8 milj. kronor högre än i alt. II. Alt. IV innebär att fler än två fögderier sammanförts till verksamhetsområden för assistenterna då så ansetts erforderligt för att kunna erhålla en rationell arbetsenhet. Vid sina bedömanden i detta hänseende har utredningen utgått från att en dylik enhet i princip bör omfatta minst tre assistenter jämte därtill hörande biträdespersonal. En sådan organisationsform erbjuder nämligen — såvitt utredningen kunnat finna — möjligheter att rationellt fördela arbetsmängden på personalen med hänsyn till dennas skiftande kunskaper och erfarenhet, varjämte relativt goda förutsättningar bör finnas för att både assistenterna och biträdena i viss mån s. a. s. utbildar varandra samt för att genomföra en viss specialisering av assistenternas arbete, vilket t. ex. k a n innebära att deklarationsmaterialet fördelas på assistenterna efter rörelsernas art. I alt. IV har förutsatts att i de fall, då assistenterna och deras biträden normalt skulle ha anknutits till ett häradsskrivarkontor eller ett uppbördsverk, beläget i eller på inte alltför långt avstånd från residensstaden, assistenterna och biträdena i stället placeras inom länsstyrelsens lokaler och i anslutning till taxeringssektionen. Härigenom underlättas väsentligen taxeringsintendentens ledning och övervakning av denna personal. I de fall åter då assistenterna och biträdena ansetts böra placeras utanför residensstaden, har det förutsatts att de lokalt blir placerade i nära anslutning till häradsskrivarkontor å vederbörande ort. På samtliga de orter, där enligt alt. IV assistenter ansetts böra placeras, finns också sådana kontor. Vid utväljandet av orterna har särskild hänsyn tagits till de skattskyldigas och taxeringsassistenternas behov av att lätt kunna komma i kontakt med varandra med anlitande av förefintliga kommunikationsmedel. Önskemålen om att de skattskyldiga inte skall ha alltför svårt att kunna komma i personlig kontakt med taxeringsassistenten har emellertid föranlett att utredningen i vissa fall ansett sig böra avvika från principen om minst tre assistenter inom varje arbetsenhet. Beträffande alt. IV redovisar utredningen tre olika delalternativ, alt. IV: a, IV: b och IV: c. Dessa alternativ skiljer sig från varandra endast i det hänseendet att i alt. IV: a förutsatts att varje assistent i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer, i alt. IV: b att han hinner granska ca 1 500 11—006439

162 deklarationer och i alt. IV: c ca 1 600 deklarationer. Antalet assistenter enligt de olika alternativen blir därför olika. Enligt alt. IV: a skulle sålunda erfordras sammanlagt 285 assistenter, enligt alt. IV: b 265 och enligt alt. IV: c 249. Biträdesbehovet blir också olika enligt de skilda delalternativen. Utredningen har beräknat att i alt. IV: a erfordras sammanlagt ca 250, i alt. IV: b 235 och i alt. IV: c ca 220 biträden. I jämförelse med lönekostnaderna i en organisation, bestående av 275 assistenter och i princip 275 biträden, innebär alt. IV: a minskade årliga utgifter på ca 34 000 kronor, alt. IV: b minskade utgifter på ca 580 000 kronor och alt. IV: c minskade utgifter på något över 1 milj. kronor. Om jämförelse i stället göres med de av utredningen redovisade alternativen I—III kan ökningen resp. minskningen i de årliga löneutgifterna beräknas till nedan angivna belopp.

Alt.

I II III

Ökning ( + ) resp. minskning (—) av de årliga lönekostnaderna, därest i stället tillämpas (beloppen i milj. kronor) Alt. IV:a

Alt. IV:b

Alt. IV:c

— 2,7 + 1,1 — 0,6

— 3,2 + 0,6 — 1,2

— 3,7 + 0,02 — 1,7

I fråga om de nu nämnda olika alternativen för assistentorganisationens utformning vill utredningen anföra följande. Alt. I, som innebär en utformning av organisationen efter i stort sett nu gällande principer, är enligt utredningens mening av skäl som tidigare anförts det ur arbetssynpunkt minst rationella och är dessutom det mest kostnadskrävande. Genom att vid en lösning enligt detta alternativ assistenternas verksamhet i princip bindes endast till ett fögderi eller en stad med egen uppbördsförvaltning och assistenternas antal beräknas endast med utgångspunkt från där befintliga rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga måste i många fögderier och städer för att assistenternas arbetsbörda skall bli någorlunda j ä m n ett betydande antal deklarationer från andra skattskyldiga än de nu nämnda överlämnas till vederbörande rörelsenämnders handläggning, medan i andra fögderier och städer ett sådant överlämnande inte erfordras. Enligt utredningens mening kan på grund härav risk uppstå för att taxeringen inom länet av sinsemellan lika skattskyldiga inte blir likformig och för att de skattskyldigas deklarationer inte blir behandlade i de taxeringsnämnder, där den största sakkunskapen i fråga om dessa skattskyldigas taxering finns representerad. Såvitt utredningen kunnat finna innebär också ett godtagande av detta alternativ att man beträffande ett flertal skattskyldiga övergår till tjänstemannataxering i större utsträckning än vad som torde h a avsetts vid genomförandet

163 av 1956 års taxeringsreform. Utredningen anser sig därför inte kunna tillstyrka en lösning enligt alt. I. Alt. II innebär i realiteten ett godtagande av det redan i prop. 150/1956 omnämnda men då avvisade förslaget om en centralisering till länsstyrelserna av assistenterna och deras biträden. Såsom framgår av redogörelsen i kap. IV anses också på sina håll en sådan centralisering nu böra komma till stånd och till stöd härför åberopas hittills vunna erfarenheter av assistentorganisationen. Enligt utredningens mening är åtskilliga av de skäl, som härvid anförts, bärande. Genom en sådan centralisering skulle framför allt ledningen och övervakningen av denna personals arbete radikalt förbättras. Taxeringsintendenten eller honom underställd tjänsteman, som därtill beordrats, skulle lättare k u n n a hålla sig underrättad om arbetets fortgång både under taxeringsperioden och under övrig del av året. Om så skulle erfordras, kunde redan på ett tidigt stadium åtgärder för påskyndande av assistenternas arbete vidtagas. Vidare skulle, vilket inte är det minst viktiga, taxeringsintendenten få bättre möjligheter att informera assistenterna om innebörden och tillämpningen av ny skattelagstiftning och av sådana av beskattningsdomstolarna meddelade utslag, som har mera allmänt intresse. Assistenterna skulle även vid behov såväl under arbetet i taxeringsnämnd som vid utförandet av taxeringsrevisioner utan onödig omgång kunna få råd och anvisningar av erfarna taxeringsmän. Utbildningen av nya taxeringsassistenter i taxeringsrevision, som nu vållar stora bekymmer, skulle inte längre vara något större problem. Både assistenternas och biträdenas speciella fallenhet för vissa arbetsuppgifter skulle bättre kunna ianspråktagas. En mera ändamålsenlig arbetsfördelning mellan de olika befattningshavarna skulle på grund härav kunna erhållas. Riskerna för att assistenterna och deras biträden skulle användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka de inte avsetts, skulle i inte oväsentlig grad minska. Dessutom skulle utan tvivel rekryteringen av assistenter komma att underlättas, då de på sina håll rådande svårigheterna att erhålla för assistentuppgifterna lämpliga personer delvis torde vara förknippade med att assistenterna ibland är placerade på avsides belägna orter. Flera länsstyrelser har också vitsordat att vissa för taxeringsassistenttjänst lämpliga landskanslister på grund av familjeskäl eller andra orsaker inte vill söka ledigförklarade assistentbefattningar i mindre centralt liggande fögderier. Statsverket skulle inte heller behöva vidkännas de betydande kostnader, som nu föranledes av att assistenterna för sin fortbildning måste tjänstgöra vid länsstyrelserna under vissa perioder. Vad nu sagts gäller även i stort sett assistenternas biträdespersonal. Vid en koncentration till länsstyrelserna har man därför all anledning att förvänta en betydligt effektivare arbetsinsats av ifrågavarande personal än vad nu är fallet. En placering av taxeringsassistenterna och deras biträden uteslutande på länsstyrelserna anser utredningen likväl vara att driva centraliseringen väl

164 långt. Denna lösning är även behäftad med nackdelar. Kommunikationen med de skattskyldiga skulle sålunda i viss mån gå till spillo genom att det i många fall skulle uppstå svårigheter för allmänheten att relativt lätt kunna få den erforderliga personliga kontakten med vederbörande assistent. Detta skulle vara till men lika mycket för assistenterna som för de skattskyldiga. Assistenternas resor till och från taxeringsnämndssammanträden liksom under icke-taxeringsperiod vid taxeringsrevisioner o. dyl. skulle också understundom taga dyrbar tid i anspråk och förorsaka det allmänna betydande utgifter. Betydande problem skulle för länsstyrelsernas del också uppstå om ifrågavarande centralisering kom till stånd. Många länsstyrelser torde nämligen i dagens läge sakna möjlighet att ställa för assistenterna och deras biträden erforderliga lokaler till förfogande. På grund av vad sålunda anförts anser sig utredningen inte heller kunna tillstyrka en lösning enligt alt. II. En koncentration av ifrågavarande personal till färre antal arbetsenheter än för närvarande måste emellertid enligt utredningens mening ske om ökad effekt skall kunna utvinnas och kostnaderna för organisationen skall kunna hållas inom en rimlig ram. Både alt. III och alt. IV tillgodoser i olika omfattning dessa önskemål. I alt. III erhålles en något större koncentration av assistenterna och biträdena än i nuvarande organisation. Fördelarna med en på detta sätt begränsad centralisering är främst, att lokalfrågan merendels inte behöver vålla några bekymmer och att assistenternas möjligheter att upprätthålla kontakt med de skattskyldiga inte nämnvärt försämras. Kostnaderna för assistenternas resor skulle inte heller i någon mera påtaglig grad fördyras. Assistenterna blir emellertid i detta alternativ fördelade på så många häradsskrivarkontor att den nödvändiga arbetsledningen från taxeringsintendentens sida blir nästan lika svår att upprätthålla som i nu gällande organisation. Vad en effektiv arbetsledning i detta sammanhang betyder för ett gott arbetsresultat har tidigare berörts. Den i alt. III skisserade lösningen ger också, anser utredningen, i allmänhet så små arbetsenheter att det man eftersträvar — ett rationellt utnyttjande av assistenter och biträden samt en inte alltför dyrbar organisation — inte ernås. Assistenternas möjligheter att kunna rådgöra med och i viss mån utbilda varandra blir härigenom väsentligt mindre. Önskemålen om att på rationellt sätt kunna fördela arbetsmaterialet på assistenter och biträden samt att k u n n a genomföra en lämplig specialisering av assistenternas och biträdenas arbete kan inte heller i nämnvärd grad tillgodoses. Enligt utredningens uppfattning bör därför utformningen av assistentorganisationen ske enligt utredningens alt. IV. En lösning av organisationsfrågan enligt detta alternativ innebär att taxeringsassistenterna och deras biträden sammanföres till lämpliga arbetsenheter, koncentrerade till residensstäderna och i samtliga län utom Uppsala, Gotlands, Örebro, Västmän-

165 lands och Jämtlands även till andra orter inom länen, vilka orter utvalts så att de ligger centralt inom assistenternas avsedda verksamhetsområden. Att i de nyss särskilt nämnda länen samtliga assistenter placerats i residensstaden och på vederbörande länsstyrelse beror på dels att utredningen inte ansett möjligt skapa lämpliga arbetsenheter på andra orter dels att residensstäderna i dessa län ansetts ligga centralt inom länet. I Gotlands och Jämtlands län ligger för övrigt redan nu länets samtliga häradsskrivarkontor i residensstaden. Genom den nu föreslagna koncentrationen av här ifrågavarande personal till i de flesta länen relativt få orter utanför residensstäderna torde ledningen och övervakningen av assistenternas arbete, såväl å taxeringsnämndsstadiet som vid utförande av taxeringsrevision, väsentligen komma att underlättas. Jämväl de assistenter, som kommer att lokalt placeras i anslutning till häradsskrivarkontor, bör få ganska goda möjligheter till hjälp i tveksamma taxeringsfall, eftersom det där alltid kommer att finnas kolleger att samråda med, och förhandenvarande svårigheter att bibringa assistenterna vidareutbildning i taxeringsrevision torde betydligt minska. Assistenternas och biträdenas fallenhet för vissa speciella arbetsuppgifter k a n även utnyttjas, fastän måhända inte i samma omfattning som om hela personalstyrkan varit samlad på länsstyrelserna. Rekryteringen av till taxeringsassistenttjänst lämpliga personer bör också kunna bli lättare. Därest det nu angivna alternativet godtas torde man visserligen få räkna med att en del länsstyrelser och häradsskrivare inte för närvarande disponerar erforderliga utrymmen för assistenterna och deras biträden. Lokalproblemen kommer emellertid inte att bli lika markanta som vid en fullständig inplacering av berörda personal på länsstyrelserna och bör kunna överbryggas i all synnerhet som utredningen förutsätter att assistentorganisationen liksom hittills måste uppbyggas successivt med hänsyn till rådande brist på utbildad och i övrigt kvalificerad personal. I detta sammanhang må även framhållas att man i fråga om häradsskrivarkontoren torde få räkna med att betydande lokalutrymmen kommer att frigöras vid en ny uppbördsorganisation och att inom länsstyrelserna behov av ytterligare lokaler uppstår vid genomförandet av vad utredningen i det följande föreslår beträffande länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därest utredningens olika organisationsförslag skulle godtagas förutsätter utredningen att en nödvändig samordning av de olika lokalfrågorna kommer till stånd. När det slutligen gäller att taga ställning till de olika delalternativen inom alt. IV är det enligt utredningens mening uppenbart att med de fördelar ur arbetssynpunkt, som en organisation enligt detta alternativ erbjuder, en taxeringsassistent alltid bör normalt hinna granska mer än 1 400 deklarationer under taxeringsperioden och detta även med hänsyn till det merarbete, som taxeringen till allmän varuskatt kräver. Bland utredningens experter h a r starka skäl uttalats för att arbetskapaciteten borde bestämmas

166 til] i genomsnitt ca 1 600 deklarationer, d. v. s. att organisationen skulle beräknas enligt alt. IV:c. Med hänsyn till att konsekvenserna vid en lösning av organisationsfrågan enligt alt. IV ännu inte kan helt överblickas har dock utredningen ansett försiktigheten bjuda att man nu stannar för att inte kräva mer än att ca 1 500 deklarationer i genomsnitt granskas av varje taxeringsassistent. Därvid har även beaktats att skillnaden i fråga om det behövliga antalet assistenter enligt alt. IV: b och enligt alt. IV: c är ringa. Med den nu angivna kvantiteten deklarationer behöver en assistent dagligen under taxeringsperioden granska i genomsnitt ungefär 15 deklarationer. Även om vissa deklarationer är av förhållandevis enkel beskaffenhet torde m a n med hänsyn till den tid, som k a n beräknas åtgå för granskningen av mera invecklade deklarationer, i varje fall inte inom den närmaste framtiden kunna förvänta att en assistent skall medhinna ett större antal deklarationer per dag i genomsnitt. Med beaktande av vad ovan anförts h a r utredningsmannen och experterna enats om att föreslå att assistentorganisationen i länen i princip utformas enligt alt. IV :b. Bilaga 25 utvisar den föreslagna fördelningen av assistenterna mellan länen och tilltänkta stationeringsorter. I bilagan lämn a s också motsvarande uppgifter för övriga här ovan diskuterade alternativ. Den föreslagna assistentorganisationen kommer att föranleda vissa ändringar i bl. a. taxeringsförordningen. Dessa ändringar redovisas i författningsförslagen. Såsom tidigare anförts har taxeringen i Stockholm av rörelseidkare och andra skattskyldiga med svårkontrollerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden sedan länge verkställts av särskilda taxeringsnämnder, i vilka den kvalificerade personalen hos överståthållarämbetet tjänstgjort såsom kronoombud. Enligt av riksdagen år 1959 fattat principbeslut har emellertid taxeringsassistentorganisationen från och med den 1 januari 1960 införts även i Stockholm. Till skillnad mot vad som nu gäller för landet i övrigt har i Stockholm samtliga assistenter placerats å överståthållarämbetets skatteavdelning och inte hos den lokala skattemyndigheten. Av redogörelsen i kap. II framgår att inte heller beträffande Stockholm slutlig ställning tagits till assistentorganisationens utformning. F r å n och med ingången av år 1961 finns emellertid sammanlagt 15 assistenttjänster inrättade i staden. Vid beräkningen av det erforderliga antalet assistenter i Stockholm anser utredningen att samma principer bör tillämpas som vid bedömningen av personalbehovet i länen. Eftersom antalet deklarationer, som skall behandlas av rörelsenämnd, i Stockholm kan beräknas till ca 83 000 och varje assistent i enlighet med vad som tidigare anförts bör k u n n a granska i genomsnitt ca 1 500 deklarationer, kan behovet av assistenter i Stockholm vid fullt utbyggd organisation i princip beräknas till 55. Om eller i vad m å n

167 tillskottet av denna personal skall motsvaras av indragningar av vissa tjänster i akademikerkarriären bör få ankomma på överståthållarämbetet att taga ställning till i samband med utredningen om skatteavdelningens framtida organisation. Likaså bör i samband med denna utredning prövas behovet av biträden åt assistenterna samt huruvida assistenternas avsedda användning att biträda vid arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. bör föranleda en ytterligare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen i staden.

Taxeringsassistenternas

biträdes personal

Behovet av biträden hänger intimt samman med hur assistentorganisationen är utformad. Med nuvarande placering av assistenterna hos de lokala skattemyndigheterna h a r man funnit att det behövs ett biträde per assistent, eftersom det ansetts angeläget att assistenterna i största möjliga utsträckning befrias från rutingöromål. I enlighet med vad som tidigare anförts skulle vid en fullt genomförd utbyggnad av gällande organisation i princip alltså krävas 365 biträden. En sammanföring av assistenterna till större arbetsenheter medför emellertid ett minskat behov av biträdespersonal med hänsyn till att biträdena då kan utnyttjas mera rationellt. Sålunda torde man, när antalet assistenter inom en och samma arbetsenhet uppgår till högst 15, kunna r ä k n a med att en minskning av ett biträde för var femte assistent är möjlig. Vid större koncentration av assistenterna torde en gradvis stegrad reducering av biträdespersonalen kunna genomföras. Med utgångspunkt från dessa bedömanden behövs — såsom tidigare anförts — vid ett genomförande av det av utredningen förordade alt. IV :b i länen totalt 235 biträden. Av dessa skall 136 ha sin tjänstgöring förlagd till länsstyrelserna och övriga 99 till orter utom residensstäderna. Den förordade organisationsformen innebär följaktligen även beträffande biträdespersonalen ett minskat antal tjänster och — såsom också tidigare visats — en betydande besparing i förhållande till de kostnader, som kan beräknas om nuvarande organisation skulle fullt utbyggas. Beträffande fördelningen av assistentbiträdena mellan länen och deras stationeringsorter hänvisas till bilaga 27.

Taxeringsassistenternas

anknytning

till

häradsskrivarorganisationen

Den av utredningen förordade utformningen av assistentorganisationen innebär, såsom nyss anförts, att i de fall, då assistenterna stationeras på annan ort än vederbörande residensstad, de lokalt placeras i anslutning till på dessa orter befintliga häradsskrivarkontor. Detta innebär att om på dessa orter även finns ett kommunalt uppbördsverk, assistenterna placeras i an-

168 slutning till häradsskrivarkontoret och inte till uppbördsverket även om assistenternas huvudsakliga arbete skulle komma att hänföra sig till de i staden befintliga rörelseidkarna. Likaså innebär utredningens förslag att assistenternas biträdespersonal i sin helhet blir statsanställd. De städer som nu har egen uppbördsförvaltning kommer alltså, därest utredningens förslag godtages, att inte längre bli skyldiga att tillhandahålla assistenterna erforderlig biträdeshjälp och inte heller för assistenterna och biträdena nödvändiga lokaler och annan utrustning. Eftersom dessa städer enligt nu gällande ordning inte erhåller ersättning av statsmedel för sina lokalkostnader kan utredningens förslag i detta hänseende innebära ökade utgifter för statsverket. Anledningen till att utredningen valt denna väg är huvudsakligen den att eftersom både assistenterna och biträdena föreslås skola bli statliga tjänstemän, utredningen ansett det lämpligare att anknyta dem till statligt organ och inte till ett kommunalt verk. Härigenom möj liggöres också att assistenterna och biträdena får sådana lokaler, som ur statsverkets synpunkt kan anses mest lämpliga. De ytterligare kostnader, som härigenom kan uppstå för statsverket, anser sig utredningen inte kunna närmare uppskatta men de torde kunna beräknas bli av förhållandevis begränsad natur. Enligt nu gällande ordning är taxeringsassistent länsstyrelsetjänsteman och i organisatoriskt hänseende närmast underställd taxeringsintendenten. Vederbörande lokala skattemyndighet skall emellertid vaka över att assistenten fullgör sina åligganden, vilket innebär att häradsskrivaren och kronokamreraren i administrativt hänseende intar en förmansställning gentemot assistenten. Det biträde, som den lokala skattemyndigheten är skyldig ställa till assistentens förfogande, ingår däremot helt i myndighetens organisation och lyder helt under häradsskrivaren och kronokamreraren. Såsom tidigare anförts föreslår utredningen att assistenternas biträden i stället skall inordnas i länsstyrelsernas organisation och därvid tillhöra taxeringssektionen. Utredningen har i anslutning härtill övervägt huruvida inte häradsskrivarna borde befrias från förmansställningen i förhållande till assistenterna och deras biträden. Under taxeringsperioden kommer sålunda ledningen och övervakningen av assistenterna och biträdena att liksom nu i första hand åvila — förutom vederbörande rörelsenämndsordförande — taxeringsintendenten och hans närmaste medhjälpare inom taxeringssektionens revisionsdetalj. Under övrig del av året kommer arbetsledningen och övervakningen att helt ankomma på taxeringsintendenten och under honom närmast föreståndarna för revisionsdetaljerna, eftersom utredningen, såsom nedan kommer att närmare utvecklas, föreslår att assistenterna och biträdena under icke-taxeringsperiod helt skall sysselsättas med revisionsarbete. På de platser, där ett större antal assistenter sammanförts, är det dessutom enligt utredningens mening lämpligt att — be-

169 roende på personalstyrkans storlek — en eller flera av de mest kvalificerade assistenterna fungerar som arbetsledare för övrig personal. I några fall, där antalet assistenter är mycket stort, kan det t. o. m. vara både lämpligt och nödvändigt att en taxeringsrevisor ur revisionsdetaljen avdelas för att kontinuerligt tjänstgöra på assistentkontoret som arbetsledare och förman för assistenterna. I dessa och liknande fall skulle det därför te sig i viss mån irrationellt om häradsskrivaren även skulle behöva fungera som förman för assistenterna. Utredningen vill emellertid inte i princip förorda ändring i nu nämnda hänseende. Enligt utredningens mening föreligger fortfarande behov av att häradsskrivarna är förmän i förhållande till assistenterna och deras biträden i ordnings- och liknande hänseenden framför allt i de inte alltför sällan förekommande fall då assistentkontoret endast kommer att omfatta ett fåtal befattningshavare. Inte heller k a n det anses lämpligt att, då häradsskrivaren och assistenterna är placerade inom samma lokal, de intar en i förhållande till varandra fristående ställning. Skulle emellertid förhållandena bli sådana att häradsskrivaren och assistenterna måste ges skilda lokaler samt ledningen och övervakningen av assistenternas arbete kan ordnas på annat tillfredsställande sätt, bör länsstyrelsen ha möjlighet att befria häradsskrivaren från skyldigheten att vara förman för assistenterna och deras biträden. För den assistentpersonal, som skall vara placerad vid länsstyrelserna, utgör frågan om förmansskapet inte något problem. Såsom nyss anförts avses personalen skola placeras å taxeringssektionen och dess revisionsdetalj och kommer då att lyda under taxeringsintendenten och under honom föreståndaren för revisionsdetaljen.

Taxeringsassistenternas

arbetsuppgifter

Att taxeringsassistenterna och deras biträden under taxeringsperioden endast bör syssla med granskning av deklarationer och därmed sammanhängande arbetsuppgifter i de rörelsenämnder, inom vilka de skall ha sin verksamhet, torde vara så uppenbart att detta faktum inte behöver närmare utvecklas. Den arbetsmängd, som enligt utredningens förslag kommer att åvila taxeringsassistenterna under taxeringsperioden, medför också att det får anses uteslutet att de under denna kan tas i anspråk för andra uppgifter. Med den av utredningen föreslagna organisationen torde finnas goda möjligheter till en ur arbetssynpunkt lämplig specialisering av både assistenter och biträden. Det bör sålunda inte möta hinder för taxeringsintendenten att, om han så finner lämpligt, fördela deklarationsmaterialet inom assistenternas verksamhetsområde så att en eller flera av assistenterna får handha granskningen av samtliga deklarationer inom området, som avgi-

170 vits av vissa kategorier skattskyldiga, oavsett om deklarationerna sedan skall föredras och taxeringen fastställas av olika rörelsenämnder. Genom ett sådant förfaringssätt torde man kunna förvänta större effektivitet och likformighet i taxeringen, eftersom vederbörande assistent får en djupare inblick i och större förtrogenhet med de speciella förhållanden, som råder inom den eller de för honom aktuella branscherna. För att en assistent inte skall bli alltför hårt bunden i fråga om kunskaper och erfarenheter till ifrågavarande kategorier skattskyldiga kan det även vara lämpligt att assistenterna med vissa års mellanrum och efter en på förhand bestämd ordning får alternera med varandra med att biträda de olika rörelsenämnderna. Ett dylikt system synes vara lämpligt också ur den synpunkten att rörelsenämnderna härigenom med j ä m n a mellanrum tillförs personer med nya aspekter, vilket otvivelaktigt måste vara till gagn för taxeringsarbetet. Hinder synes inte heller böra möta mot att deklarationerna inom verksamhetsområdet fördelas mellan assistenterna på så sätt att deklarationer av svårare beskaffenhet kommer att falla på de mera rutinerade och erfarna assistenterna och enklare deklarationer på de mindre rutinerade och mindre erfarna krafterna. Den omständigheten att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts av en taxeringsassistent synes inte heller i och för sig böra utgöra något hinder för att en annan assistent föredrar dessa deklarationer i vederbörlig rörelsenämnd. Det bör ankomma på taxeringsintendenten i länet att meddela närmare anvisningar om hur deklarationsmaterialet varje taxeringsår skall fördelas mellan assistenterna i de olika verksamhetsområdena. Erforderligt samråd bör därvid ha skett med vederbörande rörelsenämnds ordförande. Deklarationsgranskningen bör, för att densamma skall bli så fullständig och effektiv som möjligt, följa ett i förväg bestämt schema — en mall. I en sådan mall bör anges, h u r arbetsfördelningen mellan assistenterna och biträdena skall ordnas. Varje av assistent och biträde vidtagen kontrollåtgärd bör antecknas på ett särskilt kollningsschema av lämpligen den beskaffenhet som redan nu används i flera län. Användandet av ett kollningsschema erfordras även ur den synpunkten att biträdena skall veta vilka kontroller som skall utföras av dem. Även för assistenterna — särskilt oerfarna sådana — är det också värdefullt att vid granskningen av deklarationerna ha tillgång till ett sådant schema. Genom uppgifterna på schemat får assistenterna även kännedom om vad biträdena redan kontrollerat. På biträdena bör i princip ankomma alla göromål, som kan utföras av dem, så att assistenterna i största möjliga utsträckning endast skall behöva syssla med de svårare granskningsuppgifterna. Sålunda bör biträdena, innan det egentliga granskningsarbetet tar sin början, i största möjliga utsträckning ifylla de på assistenternas arbetskort angivna uppgifterna om faktiska förhållanden. Sedan dessa noteringar skett, bör korten insorteras i årets deklarationer. I samband med deklarationsgranskningen bör assis-

171 tenterna sedan komplettera korten med övriga uppgifter. Man kan även tänka sig den ordningen att assistenterna överlämnar åt biträdena att i efterhand ifylla korten med ledning av assistenternas anteckningar i deklarationerna. Uppgifterna på korten bör emellertid vara ifyllda då deklarationerna överlämnas till vederbörande rörelsenämndsordförande för genomgång. Att korten sedan i m å n av möjlighet därtill bör kompletteras av ordföranden eller av sådan ledamot av taxeringsnämnden, som utsetts att granska deklarationerna och som många gånger kan sitta inne med värdefulla uppgifter om skattskyldigs personliga förhållanden, ligger i sakens natur. Komplettering av korten bör naturligtvis även ske i samband med deklarationernas föredragning i rörelsenämnden på grund av inom nämnden lämnade upplysningar. Utsorteringen av korten ur deklarationerna, vilket skall ske innan deklarationerna översändes för längdföring, bör orahänderhas av biträdena. I samband med den förberedande granskningen av deklarationerna bör biträdena verkställa kontrollsummering, avprickning av diverse uppgifter, varuuttagskontroll och andra kontrollåtgärder av rutinmässig karaktär. Biträdena bör även utbildas så att de kan tagas i anspråk för bruttovinstoch kontantberäkningar. Att på biträdena även bör ankomma att svara för utskrivandet av alla anmaningar, förfrågningar och underrättelser till skattskyldiga och andra taxeringsnämnder ligger i sakens natur. När det gäller att lösa biträdenas arbetsuppgifter synes man även böra sträva efter en viss specialisering av biträdespersonalen med hänsyn till biträdenas skilda kvalifikationer. Överhuvud taget utvisar erfarenheterna i fråga om sättet att utnyttja biträdenas arbetskraft att ju mer biträdena handledes och utbildas desto mer kvalificerade arbetsuppgifter kan med tiden anförtros dem. Om man alltså, såsom utredningen förordar, utökar möjligheterna till arbetsledning och vidareutbildning, kommer med all säkerhet biträdespersonalen på assistentkontoren att kunna väsentligt underlätta assistenternas arbete. Om den i utredningens direktiv avsedda effektiviseringeu av taxeringskontrollen genom ökad taxeringsrevisionsverksamhet skall kunna åstadkommas, är det enligt utredningens mening nödvändigt att assistenterna och deras biträden under tiden mellan taxerings perioderna endast tages i anspråk för revisionsverksamhet. Skälen härför har tidigare delvis anförts och kommer att nedan n ä r m a r e utvecklas när utredningen redovisar sina överväganden i fråga om revisionsdetaljernas organisation. Det måste enligt utredningens mening te sig högst irrationellt om man inte för revisionsverksamhet använder denna personal, som genom sina uppgifter i rörelsenämnderna förvärvat förtrogenhet med rörelsetaxering. Utredningen vill emellertid erinra om att de hittillsvarande assistenterna tagits i anspråk även för andra arbetsuppgifter. Att så måst ske torde dock i huvudsak ha be-

172 rott på omständigheter, som sammanhängt med assistentorganisationens uppbyggnad. Samma och liknande skäl kommer knappast att föreligga sedan organisationen väl fått den erforderliga stadgan. Eftersom redan i dagens läge ett starkt krav föreligger att revisionsverksamheten utökas bör det redan nu föreskrivas att assistenterna i princip endast skall syssla h ä r med. Ett undantag bör emellertid göras. För assistenternas vidare befordran är det nödvändigt att de får erforderlig förtrogenhet med de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter. Hinder bör därför inte möta mot att assistenterna, om så erfordras, förordnas att vikariera på häradsskrivart jänst. Sådana vikariat bör emellertid endast medgivas under sommarmånaderna och sedan taxeringsarbetet i rörelsenämnderna avslutats. Däremot bör under taxeringsperioden och övrig del av året assistenter i regel inte annat än då tjänst är vakant på grund av den tidigare innehavarens avgång få tilldelas vikariatsförordnanden å häradsskrivar- eller förste landskanslisttjänster inom länsstyrelsen med undantag dock för förste landskanslisttjänster på taxeringssektionen. De assistenter, vilka är placerade i anslutning till häradsskrivarkontor, bör dock även under annan tid än sommarmånaderna få utnyttjas för vikariat å där befintlig häradsskrivartjänst vid semester o. dyl. för såvitt vikariatet endast omfattar någon eller några få dagar. De erforderliga bestämmelserna i detta hänseende bör utfärdas i administrativ ordning. Beträffande assistenternas utnyttjande för revisionsarbete torde böra beaktas att då vid taxeringsrevision hos större företag inom t. ex. grosshandel och industri stora krav måste ställas på granskningsmannen i fråga om erfarenheter och insikter, sådana granskningsuppdrag i regel inte bör ankomma på taxeringsassistenterna utan endast bör anförtros revisorerna inom revisionsdetaljen. Däremot bör assistenterna regelmässigt tagas i anspråk för utförande av revisioner av enklare natur, såsom beträffande mindre och medelstora detaljhandelsföretag, hantverks- och åkerirörelser samt liknande företag. Åt assistenterna bör också kunna uppdras att verkställa partiella taxeringsrevisioner, såsom då det endast gäller att göra en begränsad kontroll av räkenskaperna mot erhållet eller införskaffat kontrollmaterial. I övrigt bör assistenterna tagas i anspråk som kvalificerade biträden åt revisorerna vid stora och krävande taxeringsrevisioner. Därvid synes man böra utnyttja möjligheten att, alltefter vederbörande assistents förkunskaper och erfarenhet, tilldela honom självständiga u p p gifter i arbetet. En speciell form av taxeringskontroll är, såsom tidigare anförts i kap. II r den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna av de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna. Delvis initieras denna granskning av de s. k. överskottsförteckningarna men det förekommer även att materialet i ett eller flera taxeringsdistrikt helt genomgås. Hittills har för denna granskning assistenterna tagits i anspråk i stor utsträckning. Enligt utred-

173 ningens mening bör emellertid sådan eftergranskning — när det gäller de lokala taxeringsdistrikten — inte verkställas av assistenterna, eftersom revisionsuppgifterna får anses vara viktigare. Denna eftergranskning bör i stället verkställas inom taxeringssektionen av där befintlig personal eller hos de lokala skattemyndigheterna. I sistnämnda hänseende får utredningen erinra om att de lokala skattemyndigheterna på grund av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering tillförts kvalificerad personal för bestyret med fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Den nytillkomna personalen, som måste förutsättas ha vissa kunskaper i taxering, torde emellertid inte under hela året kunna sysselsättas med n ä m n d a arbetsuppgift. Under övrig tid av året bör personalen därför under vederbörande lokala skattemyndighets ledning utnyttjas för arbetsuppgifter på taxeringsväsendets område och då främst med ifrågavarande eftergranskning. Det är vidare att märka att utförandet av denna granskning underlättas därigenom att deklarationsmaterialet i fortsättningen — med hänsyn till arbetet med uträknandet av pensionsgrundande inkomst — måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Av föreskrifterna i 16 § 1 mom. vid 4) T F framgår att länsstyrelsen har möjlighet att åt dessa myndigheter uppdra ifrågavarande granskningsarbete. Att redan nu denna möjlighet i varje fall bör utnyttjas beträffande den eftergranskning, som måste ske på grund av överskottsförteckningarna, anser utredningen uppenbart. I detta sammanhang må även framhållas att bestyret med fastställandet av pensionsgrundande inkomst i huvudsak skall vara avslutat den 30 september taxeringsåret. Såvitt utredningen kunnat finna vid sina överläggningar med uppbördsorganisationskommittén torde, därest i en ny uppbördsorganisation en betydande del av de lokala skattemyndigheternas uppgifter på uppbörds- och folkbokföringsväsendets område kommer att övertagas av datamaskiner, möjligheter framdeles komma att föreligga att till dessa myndigheter överlämna ytterligare uppgifter inom taxeringsväsendet. Denna möjlighet bör i så fall utnyttjas så att de lokala skattemyndigheterna får övertaga den nu mer eller mindre eftersatta eftergranskningen av de lokala taxeringsnämndernas arbete. Däremot bör, om eftergranskning måste ske av taxeringen i de särskilda taxeringsdistrikten, denna helt förläggas till länsstyrelserna, i all synnerhet som denna eftergranskning till väsentlig del måste bestå i verkställandet av taxeringsrevision. Vad slutligen gäller biträdespersonalens utnyttjande under icke-taxeringsperiod anser utredningen, att personalen främst bör vara assistenterna behjälplig vid utförandet av taxeringsrevisioner. Därvid skall å biträdena ankomma allt rutinarbete, som t. ex. jämförelse mellan de i räkenskaperna noterade intäkterna och kostnaderna och motsvarande verifikationer, kontrollsummering, dateringskontroll och kassaunderskottsundersökningar, men de bör efter utbildning även kunna utföra andra mera

174 krävande arbetsuppgifter som exempelvis bruttovinst- och kontantberäkningar. Därest de assistenter, som är anslutna till häradsskrivarkontoren, skulle få svårigheter med att sysselsätta sina biträden under tiden mellan taxeringsperioderna — vilket kan antas endast bli fallet om antalet biträden på assistentkontoret är relativt stort — bör biträdespersonal i viss utsträckning kunna ställas till vederbörande häradsskrivares förfogande för arbetet med överskottsförteckningarna och för den i samband härmed förekommande eftergranskningen av deklarationerna. Då deklarationsmaterialet såsom nyss framhållits måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna, kan biträdena även, om så skulle befinnas lämpligt, utnyttjas för komplettering av besvärsmål. Hinder bör inte heller möta mot att temporärt överflytta det lediga biträdet till tjänstgöring hos annan häradsskrivare eller länsstyrelsen.

Lönefrågor

m. m. inom

taxeringsassistentorganisationen

Vid ikraftträdandet av den nya taxeringsorganisationen placerades taxeringsassistenttjänsterna i lönegrad Ao 17. Mot tjänsternas placering på ordinarie stat synes i och för sig inte några invändningar kunna göras, om förhållandena hade varit sådana att man i allmänhet kunnat räkna med ett kontinuerligt gott rekryteringsunderlag till tjänsterna. De hittills vunna erfarenheterna av assistentorganisationen ger emellertid vid handen — vilket också understrukits från skilda håll — att det är av största vikt att endast tjänstemän med goda kvalifikationer och fallenhet för taxeringsarbete, däri inbegripet även det grannlaga arbetet med taxeringsrevision, kommer i fråga för ordinarie tjänst som taxeringsassistent. Huruvida en person är i besittning av dessa kvalifikationer och denna fallenhet och i övrigt har de personliga egenskaper, som krävs för nämnda arbetsuppgifter, visar sig emellertid i regel först efter någon tids tjänstgöring, eftersom man alltid får räkna med initialsvårigheter för en nytillträdande befattningshavare. Om befattningshavaren omedelbart erhåller ordinarie tjänst i sin nya befattning föreligger, såsom också framhållits från några håll, risk för att han i fortsättningen kommer att sitta kvar på en tjänst, för vilken han inte passar, och syssla med arbetsuppgifter, för vilka han kanske saknar större intresse. Att när det gäller taxeringsassistenttjänsterna detta kan vara till betydande men för taxeringsväsendet och för en effektiv taxeringskontroll är uppenbart. Utredningen anser därför att en viss prövotid — förslagsvis två år — bör föregå antagningen till ordinarie tjänst, varigenom vissa möjligheter torde finnas för att förhindra att i fortsättningen kommer att tillsättas assistenter som senare visar sig icke hålla måttet. Under denna tid bör assistenten vara placerad i lönegrad Ae 17. Av de inom varje län föreslagna assistenttjänsterna bör en viss del — förslagsvis en femtedel — vara extraordinarie. Skulle det under prövotiden visa sig att

175 tjänstemannen bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter inom länsstyrelseorganisationen, bör tjänstemannen få återgå till tidigare ordinarie tjänst eller beredas anställning som icke ordinarie landskanslist. De ifrågavarande extraordinarie befattningarna bör inte inom de olika länen bindas till viss stationeringsort. Eftersom det inte på förhand bestämts om tjänsterna på en viss stationeringsort skall vara ordinariebildande vinnes även den fördelen att personalen smidigt kan placeras på olika platser. Utredningens förslag om en centralisering av assistenterna till vissa orter erbjuder, som tidigare påpekats, goda möjligheter till en fördelning av arbetsuppgifterna efter svårighetsgrad. Med hänsyn härtill och då de mest kvalificerade assistenterna avses skola fungera som arbetsledare på platsen synes det befogat att ett visst antal av assistenttjänsterna — förslagsvis 51 av de föreslagna 265 tjänsterna — erhåller en något högre lönegradsplacering. Innehavarna av dessa mera kvalificerade tjänster synes lämpligen böra benämnas förste taxeringsassistenter och i löneställning jämställas med förste landskanslister, som är placerade i lönegrad Ao 19. I detta sammanhang må framhållas att utredningen vid sina beräkningar angående antalet förste taxeringsassistenttjänster strävat efter att såvitt möjligt inrätta åtminstone en förste taxeringsassistenttjänst vid de assistentkontor, som är placerade å annan ort än residensstaden. Genom tillskapandet av dessa högre tjänster löser man också frågan om hur assistenterna skall beredas rimliga befordringsmöjligheter. Att sådana bör finnas anser utredningen vara av största betydelse eftersom man annars torde få räkna med att de dugligaste assistenterna relativt snabbt kommer att övergå till andra tjänster, varvid de under assistenttjänstgöringen förvärvade och för en effektiv taxeringskontroll erforderliga speciella kunskaperna och erfarenheterna fortsättningsvis inte kan till fullo utnyttjas. Därest en assistent under taxeringsperioden måste tillgripa övertid för att kunna fullgöra arbetsuppgifter, som hör till själva deklarationsgranskningen, torde särskild gottgörelse härför inte böra utgå. Detta ställningstagande grundar sig framför allt på att den av utredningen föreslagna arbetsmängden per assistent avpassats så, att en assistent normalt bör kunna medhinna densamma på ordinarie arbetstid. Ett annat skäl är att det inte föreligger någon möjlighet att anordna en effektiv och tillfredsställande kontroll över att den tid, som kan ha åtgått för övertidsarbete i samband med deklarationsgranskningen, i verkligheten varit erforderlig. Av bestämmelserna i 32 § A. 1 mom. första stycket Saar och uttalanden i prop. 225/1948 framgår även att i detta fall gottgörelse för övertidstjänstgöringen inte kan utgå. I ett den 20 maj 1960 meddelat utslag har kammarrätten också framhållit att de arbetsuppgifter, som författningsenligt ankommer på taxeringsassistent, måste anses vara av sådan art, att behovet och varaktigheten av sådan tjänstemans övertidstjänstgöring i allmänhet inte kan kontrolleras. Kammarrätten har därför funnit att gott-

176 görelse för övertidstjänstgöring i brist på närmare bestämmelser rörande tillämpning för taxeringsassistent av föreskrifterna angående sådan gottgörelse inte kan tillerkännas taxeringsassistent med mindre övertidstjänstgöringen i varje särskilt fall påkallats eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. En taxeringsassistents arbete är emellertid inte bara förlagt till den plats, där han har sitt kontor, utan han måste också närvara vid rörelsenämndens sammanträden och därvid föredra de deklarationer, som granskats av honom. Ofta hålles dessa sammanträden på sådana tider på dagen att taxeringsassistenten måste använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att vara närvarande vid sammanträdena. Utredningen anser det rimligt att taxeringsassistenterna i dessa fall beredes gottgörelse för övertidstjänstgöringen enligt bestämmelserna i 32 § Saar (kompensationsledighet eller övertidsersättning). Gottgörelsen bör tillhandahållas på grundval av en av taxeringsassistenten underskriven och av vederbörande rörelsenämnds ordförande attesterad uppgift eller räkning. Enligt 32 § A. 1 mom. Saar må gottgörelse för övertidstjänstgöring inte, med mindre Kungl. Maj :t därtill lämnar medgivande, utgå till den som innehar eller å förordnande uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 17 :e. Detta innebär att, därest de av utredningen föreslagna förste taxeringsassistenttjänsterna inrättas, sådan gottgörelse inte kan utgå till innehavarna av dessa tjänster utan Kungl. Maj :ts medgivande för såvitt de nu nämnda assistenterna måste tillgripa övertid för att k u n n a närvara vid rörelsenämnds sammanträden. Med hänsyn till de speciella förhållanden, under vilka ifrågavarande övertidstjänstgöring sker, anser utredningen rimligt att förste taxeringsassistent erhåller gottgörelse för denna tjänstgöring enligt i 32 § Saar stadgade grunder. Utgår gottgörelsen i form av övertidsersättning, bör ersättningen utgå enligt den löneklass vederbörande tillhör, dock högst enligt löneklass 20. I anslutning till det anförda bör nämnas att utredningen i annat sammanhang kommer att till behandling uppta frågan i vad mån assistenterna skall anses vara berättigade till ersättning för egen i tjänsten använd bil. Assistenternas statsanställda biträdespersonal åtnjuter för närvarande lön enligt den för skriv- och kontorsbiträdespersonal gällande reglerade befordringsgången (lönegrad Af 1—Ae5). Sammandragningen av assistenterna till vissa orter medför att även en koncentration sker av biträdespersonalen. Såsom tidigare anförts bör detta få till följd, att arbetsuppgifterna fördelas mellan biträdespersonalen alltefter dennas skiftande kvalifikationer och att uppgifter av svårare art överlämnas till de mest kvalificerade biträdena. På de platser, där ett större antal biträden stationerats, förutsätter utredningen också att någon eller några av de dugligaste biträdena skall fungera som ledare för en eller flera arbetsgrupper av

177 biträden. Med hänsyn härtill och då även inom denna personalgrupp bör finnas ett visst antal befordringstjänster anser utredningen motiverat, att ett antal kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 inrättas. Enligt utredningens bedömanden bör av de föreslagna 235 biträdestjänsterna 66 vara kanslibiträdestjänster och övriga 169 tjänster i reglerad befordringsgång. De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för taxeringsassistenterna och deras biträden framgår av bilaga 27.

2. Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

Allmänna

synpunkter

Såsom tidigare anförts kan taxeringsrevision betecknas som ett av de viktigaste — kanske det viktigaste — av de medel, som står till taxeringsmyndigheternas förfogande när det gäller att åstadkomma en rättvis och likformig taxering av rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga. Genom taxeringsrevision har myndigheterna möjlighet att kritiskt undersöka och pröva huruvida i avlämnade självdeklarationer eller i andra uppgifter till ledning för taxering lämnade upplysningar är riktiga samt kan godtas och godkännas enligt gällande skatteförfattningar. Genom taxeringsrevision erhålles även uppgift om huruvida föreliggande räkenskaper och anteckningar är ur redovisningssynpunkt såväl formellt som materiellt rikliga så att de kan godtas och godkännas såsom underlag för åsättande av en materiellt riktig taxering. Taxeringsrevision bereder slutligen taxeringsmyndigheterna möjligheter att även i övrigt erhålla underlag för åsättande av materiellt riktiga taxeringar. Av bilaga 19 framgår att under åren 1958 och 1959 verkställts sammanlagt 6 735 respektive 8 148 taxeringsrevisioner. Av dessa har 6 051 respektive 6 855 utförts av personal vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer (bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetets skatteavdelning). Därest hänsyn tages till i vilken omfattning det på grund av rådande arbetsförhållanden på länsstyrelsernas taxeringssektioner varit möjligt att utnyttja personalen på revisionsdetaljerna för taxeringsrevision och till föreliggande vakanser på taxeringsrevisorstjänster, torde de angivna siffrorna, överslagsmässigt beräknat, i genomsnitt per befattningshavare motsvara ungefär 60 taxeringsrevisioner, vilket antal i sig innefattar såväl fullständiga som partiella revisioner. Enligt utredningens mening måste detta arbetsresultat — under hänsynstagande till den biträdeshjälp och utrustning i övrigt som stått till förfogande samt arbetets svårighetsgrad — betecknas såsom i och för sig tillfredsställande. Ställer man emellertid det sammanlagda antalet taxeringsrevisioner i relation till det totala antalet skattskyldiga med inkomst av rörelse, framgår av vad som ovan anförts i kap. VI att man med nuvarande organisation årligen kan verkställa taxerings12—006439

178 revisioner hos endast ca 3 % av alla rörelseidkare. Även om man kan antaga att hos många rörelseidkare — t. ex. mindre hantverkare, sömmerskor och liknande skattskyldiga, vilka inte bedriver sin verksamhet under rörelsemässiga former men likväl taxeras för inkomst av rörelse — taxeringsrevision knappast är erforderlig för att kunna konstatera om avgiven deklaration eller åsätt taxering är riktig, utvisar dock det anförda enligt utredningens mening klart att taxeringskontrollen beträffande rörelseidkarna i dagens läge inte på långt när är så omfattande och minutiös som kontrollen beträffande andra kategorier skattskyldiga. Vill man därför utvidga möjligheterna till taxeringskontroll beträffande rörelseidkarna kan detta önskemål enligt utredningens uppfattning inte i väsentlig mån tillgodoses utan att man omprövar grunderna för den nuvarande organisationen. Innan utredningen går närmare in på denna fråga vill emellertid utredningen något beröra arbetsuppgifterna inom revisionsdetaljerna och revisionsarbetets inriktning samt möjligheterna att rationalisera detta arbete genom en annan fördelning av detsamma på olika befattningshavare. En taxeringsrevision kan vara fullständig eller partiell. Vid en fullständig taxeringsrevision har granskningsmannen inte endast att gå igenom den skattskyldiges räkenskaper eller anteckningar med tillhörande verifikationer samt övriga handlingar rörande verksamheten, utan h a n skall även genom införskaffande av kontrolluppgifter och medelst utredningar av olika slag, t. ex. bruttovinst- och kontantberäkningar, skaffa sig underlag för ett bedömande av redovisningens tillförlitlighet. Är åter fråga om en partiell taxeringsrevision kan densamma inskränka sig till kontroll av viss eller vissa poster, varom tvist kan råda, eller till jämförelser mellan i räkenskaperna gjorda noteringar och inkomna eller införskaffade kontrolluppgifter. Taxeringsrevision kommer i regel till stånd när skattskyldig rörelseidkare hos prövningsnämnden anför besvär över honom åsätt taxering i första instans (»defensiv»revision). Vidare sker taxeringsrevision, när beträffande viss rörelseidkare på grund av inkommet kontrollmaterial, anmälan från taxeringsnämnd e. dyl. anledning föreligger att anta, att rörelseidkarens deklaration eller honom åsätt taxering är oriktig eller — såsom då enskild firma eller handelsbolag ombildas till aktiebolag eller vid affärsöverlåtelser — taxeringsmyndigheterna önskar kontrollera att affärstransaktioner mellan rörelseidkare blivit vederbörligen redovisade. I de nu nämnda fallen är alltså taxeringsrevision initierad på grund av något inträffat förhållande. Som ett led i en mera allmänt syftande taxeringskontroll beträffande rörelseidkarna sker emellertid dessutom s. k. kategorigranskningar, varvid räkenskaperna hos ett flertal eller kanske alla företagare inom en bestämd bransch blir föremål för taxeringsrevision. Sådana kategorigranskningar kan omfatta endast ett begränsat geografiskt område en kommun eller ett län — men kan också ske inom hela landet

179 samtidigt. Eftersom vanligen likartade förhållanden råder inom en och samma bransch, erbjuder kategorigranskningarna goda möjligheter till rättvisande jämförelser i taxeringshänseende mellan de inom branschen verksamma företagarna och till kontroll av att mellan dem förekommande affärstransaktioner i vederbörlig ordning bokförts. Ibland kan kategorigranskning även ha till syfte att inom en bransch i och för taxeringskontroll följa upp transaktioner i olika led, t. ex. mellan huvudleverantör och underleverantörer (s. k. kedjegranskning). Det är därför naturligt att kategorigranskningarna inom taxeringskontrollen har en mycket stor betydelse, framför allt i preventivt syfte. Erfarenheten visar också att när bland de skattskyldiga föreligger misstanke om att en allmän kontroll sker inom branschen, många skattskyldiga till taxeringsmyndigheterna självmant anmäler verkställda underdeklarationer. Såsom förhållandena för närvarande ter sig kan emellertid kategorigranskningar liksom offensiva granskningar överhuvud taget endast ske i mycket begränsad omfattning. Och i de förhållandevis få fall, då sådana granskningar hittills har kunnat äga rum, har de ofta bestått i partiella taxeringsrevisioner, i regel endast innefattande en kontroll av att räkenskaper o. dyl. överensstämt med tillgängligt kontrollmaterial. Däremot har endast undantagsvis en fullständig och mera ingående granskning kunnat ske av räkenskaperna hos samtliga skattskyldiga i en bransch inom ett större område än län, vilket givetvis begränsat möjligheterna till rättvisande jämförelser. I stället har granskningsverksamheten i hög grad måst inriktas på defensiva revisioner, vilka — ehuru i och för sig många gånger viktiga och nödvändiga för åvägabringande av materiellt riktiga taxeringar — likväl av naturliga skäl inte kunnat medföra samma möjligheter att följa upp förhållandena inom en bransch. Genom att revisionsverksamheten fått denna inriktning har också ibland den situationen uppstått att man inte kunnat eller hunnit med att utnyttja det kontrollmaterial, som från centralt håll — främst riksskattenämndens kontrollbyrå — tillhandahållits i syfte att underlätta genomförandet av kategorigranskningar. Vad sedan angår personaluppsättningen på revisionsdetaljerna utvisar bilagorna 6 och 24 att den kvalificerade granskningspersonalen till övervägande del utgöres av akademiskt utbildad personal. Av de den 1 januari 1960 befintliga tjänsterna på revisionsdetaljerna och bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet i högre slutlönegrad än lönegrad 10, tillhopa 212, utgjorde sålunda inte mindre än 195 tjänster, för vilkas innehav erfordras examen från handelshögskola. Mot det angivna antalet kvalificerade tjänster svarar 62 tjänster inom biträdeskarriären. Redan de nu angivna siffrorna bestyrker det i utredningens direktiv berörda förhållandet att den kvalificerade personalen inte endast tagits i anspråk för kvalificerade granskningsuppgifter, för vilka allmänt sett krävs en mer ingående teoretisk kunnighet, utan även måst syssla med göromål, som inte kräver

180 sådana insikter. Vid sina besök på olika länsstyrelser har utredningen också kunnat konstatera riktigheten av det nu angivna förhållandet. Det är enligt utredningens mening uppenbart att den nuvarande biträdespersonalen på revisionsdetaljerna inte är så dimensionerad att den i nämnvärd grad kan underlätta den kvalificerade personalens arbetsuppgifter. I några få län har man visserligen haft biträden, som kunnat biträda de kvalificerade granskarna med i regel uppgifter av relativt kvalificerad karaktär men i de flesta länen har biträdena endast sysselsatts med skrivgöromål och motsvarande uppgifter. Enligt gällande föreskrifter är den kvalificerade revisionspersonalens uppgift framför allt att verkställa taxeringsrevision. De till revisionsdetaljerna k n u t n a befattningshavarna har emellertid också i inte ringa grad tagits i anspråk för annat utredningsarbete i samband med beredning av taxeringsmål, särskilt i vad avser jordbrukare med bokföringsmässig redovisning, enskilda rörelseidkare och juridiska personer. Såsom framgår av bilaga 11 och tabell 7 (s. 41) har dessutom flertalet länsrevisorer och vissa förste taxeringsrevisorer haft till uppgift att fullgöra på taxeringsintendent ankommande göromål. Under år 1959 har sålunda 19 av 24 länsrevisorer och 12 av 25 förste taxeringsrevisorer i lönegrad Ao 23 eller alltså sammanlagt 31 av de 49 mest kvalificerade befattningshavarna inom revisionsdetaljerna under varierande tider innehaft förordnande att fullgöra sådana göromål. Omräknat i årsarbetskrafter innebär de angivna siffrorna att under nämnda år 15 av de för revisionsuppgifter mest kvalificerade arbetskrafterna på grund av nämnda förordnanden måst tagas i anspråk för andra uppgifter än taxeringsrevision. Att detta varit till betydande men för det egentliga revisionsarbetet torde vara uppenbart. Utredningen är emellertid angelägen understryka att det nu anförda förhållandet huvudsakligen får ses som en konsekvens av riksdagens år 1956 fattade beslut i detta hänseende (jfr ovan s. 41—43) och rådande arbetsläge på taxeringssektionerna. Sammanfattningsvis visar enligt utredningens mening det ovan anförda att taxeringsrevisioner för närvarande inte förekommer i den utsträckning som är önskvärd med hänsyn till kraven på en effektiv och för alla medborgarkategorier lika taxeringskontroll, att taxeringsrevisionsarbetet för närvarande inte kunnat få den inriktning, som erfordras för att kunna utvinna mesta möjliga effektivitet ur kontrollsynpunkt, och att den nuvarande organisationen för taxeringsrevisionsverksamhet inte är så uppbyggd att där befintliga befattningshavare kan på det ur kontrollsynpunkt lämpligaste sättet utnyttjas med hänsyn till sina kvalifikationer. För att de nu påtalade bristerna skall kunna avhjälpas anser utredningen att en personell förstärkning av länsstyrelsernas revisionsdetaljer är of rån-

181 komlig. Denna förstärkning bör enligt utredningens mening i första hand tillgodoses på så sätt att den på revisionsdetaljerna nu placerade akademiskt utbildade arbetskraften frigöres från sådana uppgifter, som inte direkt sammanhänger med taxeringskontroll, och i stället inriktas på sådana kvalificerade kontrolluppgifter, för vilkas rätta handhavande den ifrågavarande höga utbildningen erfordras. Den nödvändiga förstärkningen av revisionsdetaljerna bör i andra hand tillgodoses genom att för mindre kvalificerade kontrolluppgifter anställes personal, beträffande vilken kvalifikationskraven inte är så höga som examen från handelshögskola. Vid bedömandet av den erforderliga förstärkningen måste emellertid beaktas vad utredningen tidigare föreslagit i fråga om taxeringsassistentorganisationen.

Den kvalificerade revisions personalens kompetens fordringar m. m.

arbetsuppgifter;

Det nuvarande personalläget på revisionsdetaljerna karaktäriseras, såsom nyss antytts, av disproportionen mellan den akademiskt skolade personalen och annan personal. Eftersom personalen nästan helt består av högkvalificerade befattningshavare, måste dessa verkställa alla taxeringsrevisioner själva utan praktiskt taget någon hjälp av biträden, och därvid utan att större avseende kan fästas till revisionsuppdragets beräknade svårighetsgrad, omfattningen av den rörelse vars bokföring skall granskas o. s. v. Eftersom svårighetsgraden i granskningsuppgifterna är starkt skiftande samt rörelsernas struktur och omfattning ur kontrollsynpunkt mycket olika innebär det anförda, att den akademiskt skolade personalen ofta får syssla med enklare arbetsuppgifter, för vilkas rätta och behöriga handhavande inte erfordras akademisk skolning eller beträffande vilka i varje fall inte föreligger samma krav på teoretisk utbildning som beträffande de svårare arbetsuppgifterna. Givetvis har detta i sin tur medverkat till att revisionsverksamheten inte kunnat få den omfattning och inriktning, som ur allmän kontrollsynpunkt varit önskvärd. Utredningen har tidigare förordat att taxeringsassistenterna under icketaxeringsperiod uteslutande skall sysselsättas med taxeringsrevision. Av skäl, som nedan kommer att närmare utvecklas, är emellertid den personella förstärkning av revisionsverksamheten, som härigenom uppstår, inte tillräcklig för att tillgodose önskemålen om en effektiverad och intensifierad taxeringskontroll. Den därutöver erforderliga personella förstärkningen av granskningspersonalen bör, såsom statsutskottet antytt i sitt i kap. IV omnämnda utlåtande nr 11/1960, åstadkommas genom att landskanslister i större utsträckning än för närvarande får självständigt syssla med taxeringsrevision. De bör därvid få samma arbetsuppgifter som i det föregående föreslagits för taxeringsassistenterna. Vidare bör revisionsdetaljernas biträdespersonal utbyggas så att alla skriv- och andra rutingöro-

182 mål kan överlämnas till denna personal. Genom det nu anförda skapas förutsättningar för större effektivitet i granskningsmännens arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning, som bl. a. innebär att den akademiskt utbildade personalen kommer att kunna användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka ifrågavarande utbildning erfordras. Innan utredningen närmare ingår på konsekvenserna av detta sitt ställningstagande vill utredningen något beröra kompetensfordringarna för revisionspersonalen med utgångspunkt från den fördelning av revisionsuppgifterna, som utredningen tänkt sig. Enligt gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen fordras för behörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor att ha avlagt examen vid handelshögskola. För att erhålla tjänst som taxeringsrevisor erfordras också att ha fullgjort provtjänstgöring under en sammanlagd tid av 6 månader enligt närmare bestämmelser i kungörelsen den 19 maj 1944 (nr 246) om antagande av aspiranter å länsnotarie- och taxeringsrevisorstjänster m. m. Examen från handelshögskola ger även behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Som kompetensvillkor för att erhålla tjänst som förste landskanslist och landskanslist föreskrivs endast, att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som Kungl. Maj:t bestämmer. I detta syfte anordnas årligen genom försorg av länsstyrelsernas utbildningsnämnd särskilda s. k. landskanslistkurser. Godkänd sådan kurs medför även behörighet till taxeringsassistenttjänst. Vid årets riksdag har i tvenne motioner förslag väckts om slopande av kravet på examen från handelshögskola som behörighetsvillkor för innehav av förste taxeringsrevisors- och taxeringsrevisorstjänster. Utredningen hänvisar härvidlag till redogörelsen i kap. IV. Utredningen vill emellertid för sin del starkt understryka vikten av att kravet på civilekonomexamen som villkor för innehav av ifrågavarande befattningar vidmakthålles. Detta ter sig desto mer angeläget, då såsom nyss anförts de enklare och medelsvåra revisionerna enligt utredningens mening bör överlämnas till assistenterna och de på revisionsdetaljerna tjänstgörande landskanslisterna. Taxeringsrevisorerna kominer härigenom att i huvudsak få befatta sig med granskningar av större företag, vilka granskningar med hänsyn till den omfattande och ofta invecklade redovisningen merendels kräver högskoleutbildad personal. I detta sammanhang är även att märka att de större företagen för sin bokföring och redovisning samt i taxeringsfrågor i allt större omfattning anlitar hjälp av utbildade skattejurister, auktoriserade revisorer eller andra personer med motsvarande sakkunskap på ifrågavarande område. Vid taxeringsrevisioner hos dylika företag är det enligt utredningens mening olämpligt om granskningsmannen inte besitter motsvarande teoretiska kunskaper. Bibehållande av nuvarande kompetensbestämmelser anser utredningen även motiverat därav, att taxeringsrevisorerna i fortsättningen

183 torde komma att tilldelas offensiva arbetsuppgifter i betydande omfattning, vilka uppgifter i regel ställer stora krav på kunnighet hos granskningsmännen. Genom att taxeringsassistenter och landskanslister i framtiden avses skola självständigt utföra taxeringsrevision i större utsträckning än hittills kan det ifrågasättas om inte behörighetsvillkoren för denna personal borde skärpas så att för antagning till dylika tjänster skulle förutom genomgång av landskanslistkurs framdeles även krävas annan teoretisk utbildning, t. ex. examen från handelsgymnasium. Även om en sådan skärpning i och för sig kan anses befogad, har utredningen dock avstått från att framlägga förslag härom, i all synnerhet som tillgången på gymnasieekonomer för närvarande är och inom överskådlig framtid kan beräknas vara begränsad. Detta utesluter naturligtvis inte att man vid rekryteringen av landskanslistpersonal bör sträva efter att erhålla personer med sådan examen, men även andra personer med motsvarande kunskaper i bokföring bör kunna komma i fråga. I detta sammanhang må även erinras om att som villkor för deltagande i landskanslistkurs fordras att kunna förete intyg om avslutad kurs i bokföring vid yrkesskola eller motsvarande kunskaper. Om den avsedda effektiveringen av taxeringsrevisionsverksamheten skall k u n n a komma till stånd måste — såvitt utredningen kunnat finna — den nu tillgängliga högskoleutbildade personalen på taxeringssektionerna få ostört ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna verksamhet och för vilka uppgifter de ifrågavarande befattningshavarnas särskilda utbildning gör dem speciellt lämpliga. Även 1955 års taxeringssakkunniga underströk detta förhållande i sitt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation (SOU 1955:51). Med hänsyn till de nyss antydda konsekvenserna av 1956 års riksdags beslut i fråga om revisionspersonalens sysslande med taxeringsintendentsgöromål, d. v. s. att med taxeringsintendents befogenhet föra talan och uppträda som part i taxeringsmål, anser utredningen att medgivandet i länsstyrelseinstruktionen att använda denna personal för ifrågavarande göromål bör utgå. Först härigenom kan denna personals speciella utbildning komma till sin rätt och den erforderliga effektiveringen av revisionsverksamheten komma till stånd. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att detta utredningens förslag inte på något sätt innebär att utredningen ansett denna personal mindre skickad att som representant för det allmänna uppträda som part i skatteprocess. Tvärtom kan ofta denna personals utbildning och erfarenhet på särskilt det redovisningstekniska området göra den mycket lämpad att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering, och detta även med hänsyn till den expertis på området, som de skattskyldiga vanligtvis utnyttjar. Att utredningen ändock vidhåller uppfattningen att revisionspersonalen endast skall syssla med taxeringsrevision beror emellertid också på att utredningen anser att man

184 i fråga om rörelsemålen måste upprätthålla en bestämd boskillnad mellan dels utredningen i målet dels själva processföringen. Utredningen i målet — taxeringsrevisionen — bör med utgångspunkt från gällande rättsgrundsatser utföras av person, som är helt obunden av partställningen i skatteprocessen. Det kan därför även anses vara ett rättssäkerhetsintresse att revisionspersonalen hålls fri från själva processföringen. Härigenom kommer denna personal att även i allmänhetens ögon framstå såsom endast opartiska utredare i taxeringsmål. Det sagda utesluter naturligtvis inte att revisionspersonalen skall kunna förordnas att uppehålla lediga taxeringsintendents-, biträdande taxeringsintendents- och sådana taxeringsinspektörstjänster, till vilka normalt är knutna uppgift att även fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Tvärtom är det enligt utredningens uppfattning lämpligt att denna möjlighet, när det gäller längre ledigheter, utnyttjas i största möjliga utsträckning, eftersom revisionspersonalen härigenom beredes tillfälle till för vidare befordran önskvärd erfarenhet i processföring. Vid ett sådant förordnande frånträder den ifrågavarande befattningshavaren temporärt sin befattning inom revisionsdetaljen och fungerar såsom taxeringsintendent eller taxeringsinspektör. Att han i dylikt fall inte skall uppträda som part i mål, i vilket han själv verkställt taxeringsrevision, bör vara uppenbart. Den nu gällande befogenheten för revisionspersonalen att vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen även fullgöra taxeringsintendentsgöromål har i tidigare sammanhang ansetts nödvändig för att bereda ifrågavarande befattningshavare möjlighet till befordran till tjänst som taxeringsintendent. Utredningen får i detta sammanhang hänvisa till den i kap. II (s. 41—43) lämnade redogörelsen för departementschefens och bevillningsutskottets uttalanden i frågan vid 1956 års riksdag. Enligt utredningens uppfattning får den omständigheten, att den kvalificerade revisionspersonalen i fortsättningen inte skall medgivas rätt att inneha uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsprocessen, inte medföra att möjligheterna för denna personal att vinna befordran till tjänst som taxeringsintendent försämras. Detta följer redan därav att denna befordringsmöjlighet — såsom också departementschefen framhållit i prop. 150/1956 — har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till länsrevisors- och taxeringsrevisorstjänster. Med hänsyn till den ställning, som föreståndarna för revisionsdetaljerna i framtiden får, därest utredningens organisationsförslag genomförs, såsom taxeringsintendenternas främsta medhjälpare i fråga om den kvalificerade skattekontrollen och såsom handledare av ett stort antal befattningshavare — taxeringsrevisorer, taxeringsassistenter, landskanslister och biträdespersonal — är det enligt utredningens mening nödvändigt att till dessa tjänster i fortsättningen endast kan ifrågakomma sådana befattningshavare, beträffande vilka det redan tidigare stått klart att de äger de allmänna förutsätt-

185 ningarna och de erforderliga kunskaperna för befordran inte bara till tjänst som föreståndare för revisionsdetalj utan även till taxeringsintendenttjänst. Den borttagna möjligheten för nu nämnda befattningshavare att fullgöra taxeringsintendentsgöromål kan därför enligt utredningens mening inte på något sätt försämra deras möjligheter att i fortsättningen vinna befordran till högre tjänst. I detta sammanhang må även erinras att i samband med införandet av den allmänna varuskatten i alla län utom Gotlands inrättades biträdande taxeringsintendenttjänster, vilka i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerades i lönegrad Ao 26 och i övriga län i lönegrad Ao 24. På dessa befattningshavare skulle emellertid inte enbart ankomma föreståndarskapet för varuskattekontoren utan de skulle även i största möjliga utsträckning tagas i anspråk för taxeringsintendentsuppgifter beträffande taxeringsmål överhuvud taget. Därest länsrevisorer och taxeringsrevisorer, såsom också hittills skett i viss omfattning, ifrågakommer till sådana tjänster, kan vederbörande under innehavet av ifrågavarande tjänst också i allmänhet vinna erforderlig förtrogenhet med processföringen. Oavsett om en taxeringsrevisor söker och erhåller ovannämnd biträdande taxeringsintendenttjänst eller inte synes det emellertid värdefullt om taxerings revisorerna i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlighet att erhålla taxeringsinspektörstjänst, eftersom de då skulle kunna få den allsidiga utbildning i och erfarenhet av de speciella problem, som möter vid handläggningen av besvärsmål. Någon tids tjänstgöring för revisionspersonalen på taxeringssektionens allmänna detalj borde därför bli kutym och det skulle till och med kunna ifrågasättas om det inte borde stipuleras att befattningshavare med civilekonomexamen i regel borde ha fullgjort viss tids tjänstgöring såsom förste taxeringsinspektör innan han kunde befordras till länsrevisors- eller högre tjänst. Härigenom skulle otvivelaktigt förutsättningarna bli större att för dessa tjänster erhålla de mest lämpliga befattningshavarna. Då utredningen emellertid avstått från att framlägga förslag härom har detta framför allt berott på att man härigenom skulle försämra befordringsutsikterna inte bara för juristpersonalen utan även för civilekonomerna. Utredningen anser det därför lämpligare att taxeringsinspektörstjänsterna får sökas i vanlig ordning. Tjänstgöring på revisionsdetalj bör därvid anses vara lika meriterande som tjänstgöring på annan detalj inom taxeringssektionen eller annan sektion på landskontoret. Den omständigheten att revisionspersonalen inte skall fullgöra taxeringsintendentsgöromål kan tänkas komma att medföra ett visst behov på taxeringssektionernas allmänna detaljer att vid processföringen ha tillgång till i rörelsetaxering väl insatta befattningshavare. Eftersom landskamreraretjänsterna måste besättas med juridiskt skolad personal måste emellertid även i fortsättningen vissa taxeringsintendenttjänster förbehållas denna

186 personal. I det följande föreslår emellertid utredningen inrättandet av vissa tjänster som revisionsintendent. Därest dessa tjänster kommer till stånd öppnas även nya vägar för civilekonomerna att erhålla befattningar, som i lönehänseende kommer att i stort sett bli jämställda med taxeringsintendenttjänsterna. De närmare konsekvenserna i personalhänseende för taxeringssektionernas allmänna detaljer med hänsyn till vad utredningen ovan föreslagit kommer att behandlas i ett senare avsnitt.

Behovet av kvalificerad

personal vid

revisionsdetaljerna

Till grund för beräkningen och fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjänsterna inom länsstyrelseorganisationen ligger den vid 1952 års riksdag genomförda, i kap. II omnämnda gruppindelningen av länsstyrelserna. När det gäller att rätt bedöma behovet av kvalificerad personal på revisionsdetaljerna är emellertid denna gruppindelning enligt utredningens mening knappast rättvisande. Såsom närmare framgår av den i kap. II lämnade redogörelsen bygger gruppindelningen visserligen på länens sinsemellan olika struktur i fråga om folkmängd, ytvidd, näringsliv, antal kommunala enheter och dessas beskaffenhet m. m. Dessa faktorer är i och för sig viktiga, när det gäller att rätt avväga det samlade personalbehovet på de olika länsstyrelserna, men ger endast i ringa grad någon säker karakteristik av de olika länen i fråga om behovet av personal för verkställande av taxeringsrevisioner. För att kunna bedöma detta behov krävs enligt utredningens mening endast uppgift om det antal rörelseidkare och andra företagare, som kan bli föremål för sådan revision, samt rörelsernas och företagens allmänna struktur. Kännedom om strukturen är nödvändig av den orsaken att rörelser i olika branscher och av olika storleksordning i allmänhet vid taxeringsrevision kräver olika stor arbetsinsats. Likaså varierar svårighetsgraden i genomförandet av taxeringsrevision med hänsyn till rörelses eller företags struktur. De olika länen bör därför ur taxeringsrevisionssynpunkt graderas sinsemellan på grundval av en bedömning av endast de nu angivna faktorerna. Utredningen vill i detta sammanhang också framhålla att den principiella bundenheten i den nuvarande organisationen till den nu gällande gruppindelningen för revisionsdetaljernas del synes ha medfört en viss ojämnhet mellan länen i bearbetningsintensiteten beträffande förefintliga granskningsobjekt, vilken ojämnhet inte kan anses tillfredsställande. För att få en utgångspunkt för en gruppindelning av länen i taxeringsrevisionshänseende har utredningen — i brist på aktuellare material — utgått från de av 1951 års företagsräkning publicerade uppgifterna om antal företag och sysselsatta samt genomsnittsomsättningen i olika angivna branscher. Ur siffermaterialet har uttagits och eliminerats däri ingående

187 uppgifter avseende statliga och kommunala verk och företag. Hänsyn har däremot inte kunnat tagas till tyngden i siffermaterialet beträffande de allra största företagen. De härvid framräknade siffrorna har sedan kompletterats med uppgifter angående de vid företagsräkningen uteslutna branscherna fiske, pälsdjursuppfödning samt verksamheter såsom läkare, tandläkare och veterinärer, vilka branscher och verksamheter inplacerats i gruppen »övriga verksamhetsgrenar». Det för de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet erhållna siffermaterialet har sedan bearbetats och omvandlats till relationstal för de olika länen, varvid hänsyn tagits till huvudgruppernas beräknade svårighetsgrad ur taxeringsrevisionssynpunkt. Dessa relationstal har sedan sammanvägts med på grundval av samma material framräknade siffror, i vilka hänsyn tagits till befolkningsökning resp. befolkningsminskning inom länen under åren 1951—1959. I sistnämnda hänseende har förutsatts att förändringarna under dessa år i fråga om antalet företag och dessas utveckling inom de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet i princip ä r desamma som mellan materialet i 1931 och 1951 års företagsräkningar. Vid sammanvägningen har hänsyn även tagits till företagstätheten i länen. De slutliga relationstal, som sålunda erhållits, framgår av nedanstående tabell 12. Tabell 12 Län

Relationstal

Län

Relationstal

Län

Relationstal

B G D E F G H I

17,7 8,8 10,9 18,3 15,3 9,0 13,5 4,5

K L M N 0 P R S

9,3 15,4 33,6 10,6 38,1 17,2 11,9 12,9

T U W X Y Z AG BD

13,2 10,5 13,3 13,9 14,3 7,4 11,2 11,2

På grundval av dessa relationstal och under hänsynstagande till dels antalet rörelsebilagor enligt formulären 7a och 8a vid 1958 års taxering enligt av länsstyrelserna lämnade uppgifter, dels antalet jordbrukare med bokföringsmässig redovisning, dels antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga och dels, vad gäller Norrlandslänen, dessas ytvidd och därmed sammanhängande kommunikationssvårigheter, föreslår utredningen att vid bedömningen av personalbehovet och organisationen i övrigt på länsstyrelsernas revisionsdetaljer länsstyrelserna sinsemellan fördelas på olika grupper sålunda. Grupp 1: länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län; Grupp 2 A: länsstyrelsen i Stockholms län; Grupp 2 B: länsstyrelserna i Östergötlands och Älvsborgs län;

188 Grupp 3 A: länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs och Västernorrlands län; Grupp 3 B: länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län; Grupp 3 C: länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län; Grupp 4 : länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och Västmanlands län; Grupp 5: länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Jämtlands län; samt Grupp 6: länsstyrelsen i Gotlands län. Utredningen vill emellertid understryka att den föreslagna gruppindelningen inte får tolkas så, att beträffande länsstyrelserna inom varje grupp behovet av kvalificerad personal å revisionsdetaljen är exakt detsamma inom varje länsstyrelse. På detta behov inverkar nämligen — såsom nedan skall närmare utvecklas — antalet inom varje län befintliga rörelseidkare och andra företagare, som beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, samt antalet föreslagna taxeringsassistenter. Den föreslagna gruppindelningen har emellertid betydelse därför att den enligt utredningens mening visar, att för de olika länsstyrelserna inom varje grupp sammansättningen av revisionsdetaljernas kvalificerade personal och detaljernas organisation bör vara likartade. När det sedan gäller att närmare bedöma behovet av kvalificerade befattningshavare inom revisionsdetaljerna bör — såsom tidigare antytts — antalet skattskyldiga, vilka normalt beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, tjäna som utgångspunkt. Härvid har använts de uppgifter, som utredningen erhållit från länsstyrelserna, angående dels antalet skattskyldiga, som vid fullt utbyggd organisation beräknas skola taxeras i rörelsedistrikt, dels antalet allmänna självdeklarationer enligt formulär Ib vid 1959 års taxering, d. v. s. deklarationer avgivna av sådana juridiska personer, som inte är skattskyldiga för förmögenhet (se bilaga 1 kol. 7 och 3). Beträffande de först angivna skattskyldiga har utredningen beräknat att endast 60 % av dessa skattskyldiga bedriver verksamhet av sådan art, som normalt kan eller bör bli föremål för taxeringsrevision. I de 40 %, som frånräknats, ingår sålunda både makar och barn till rörelseidkare, skattskyldiga som visserligen taxeras för inkomst av rörelse men knappast bedriver sin verksamhet under rörelsemässiga former samt skattskyldiga, som i rörelsenämnderna taxeras på grundval av särskild deklaration i annan kommun än vederbörandes hemortskommun. I fråga om de juridiska personerna har utredningen ansett att endast 50 % av det totala antalet normalt kan beräknas bli föremål för taxeringsrevision, eftersom i detta antal ingår ett flertal s. k. »sovande» aktiebolag och sådana aktiebolag och juridiska personer i övrigt, som överhuvud taget inte kan eller behöver revideras.

189 Vid beräkning av personalbehovet måste emellertid även hänsyn tagas till hur många taxeringsrevisioner en granskningsman normalt beräknas kunna utföra per år och en bedömning göras av granskningstätheten, d. v. s. hur ofta de skattskyldiga, som bör bli föremål för taxeringsrevision, vanligen bör revideras. I förstnämnda hänseende vill utredningen erinra om vad utredningen tidigare anfört, nämligen att de nuvarande granskningsmännen för närvarande utför ca 60 taxeringsrevisioner årligen i genomsnitt per befattningshavare, i vilket antal ingår både fullständiga och partiella taxeringsrevisioner. Med hänsyn till den utökning av antalet biträden och de rationaliseringsåtgärder, som utredningen i det följande föreslår beträffande revisionsdetaljerna, har utredningen ansett sig kunna anta att arbetskapaciteten i fortsättningen inte kommer att understiga i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner årligen per granskningsman. Vid denna bedömning har utredningen fäst särskilt avseende vid att, därest en förskjutning i revisionsverksamheten sker mot fler kategorigranskningar och överhuvud taget fler offensiva revisioner än för närvarande, en ökning av de partiella revisionerna kan förväntas men att även fler fullständiga och mer tidskrävande revisioner kommer till stånd. Vad sedan angår frågan om hur ofta rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga normalt bör bli föremål för taxeringsrevision vill utredningen först understryka att taxeringsrevision inte bör komma till stånd enbart därför att beträffande en viss skattskyldig föreligger misstanke om skattefusk utan att taxeringsrevisionen bör vara en normal kontrollåtgärd, som det stora flertalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga kan förvänta med vissa års mellanrum. Såsom utredningen tidigare anfört i olika sammanhang medger den nuvarande taxeringskontroliapparaten endast att ca 3 % av samtliga skattskyldiga årligen granskas, vilket ur skilda synpunkter måste betecknas som högst otillfredsställande. Med hänsyn till gällande eftertaxeringsregler borde det egentligen enligt utredningens mening vara så att dessa skattskyldiga granskades åtminstone en gång varje sexårsperiod. En utbyggnad av kontrollapparaten, som skulle kunna tillgodose detta önskemål, har utredningen emellertid bedömt såsom för närvarande praktiskt omöjlig. Utredningen har därför ansett sig inte kunna beräkna granskningstätheten beträffande ifrågavarande skattskyldiga större än till i genomsnitt en granskning per skattskyldig varje åttaårsperiod. Redan detta innebär en sådan väsentlig ökning i förhållande till nuläget att det inte torde vara för djärvt att anta att den större granskningstätheten även kommer att verka i preventiv riktning. Under antagande sålunda att varje granskningsman årligen kan verkställa i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner och att sådana revisioner bör ske av berörda skattskyldiga i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod har det erforderliga antalet kvalificerade granskningsmän framräknats med ledning av den tidigare nämnda beräkningen av antalet skattskyldiga, som

190 normalt bör och kan göras till föremål för taxeringsrevision. Utredningen har därvid kommit fram till att för hela riket erfordras sammanlagt 491 sådana granskningsmän, därav 401 på länsstyrelserna och 90 på överståthållarämbetet. Då emellertid taxeringsassistenterna även skall utföra taxeringsrevisioner under icke-taxeringsperiod, d. v. s. ca 5 månader av året — hänsyn har därvid även tagits till dessa befattningshavare tillkommande semester och länsstyrelsernas möjligheter att utnyttja dem för vissa vikariat — har det angivna antalet granskningsmän reducerats med det antal årsarbetskrafter, som de föreslagna 320 (265 + 55) taxeringsassistenternas revisionsverksamhet motsvarar, eller med 133 (110 + 23) årsarbetskrafter. På revisionsdetaljerna inom länsstyrelserna och bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet bör alltså enligt utredningens bedömande finnas 291 resp. 67 eller sammanlagt 358 kvalificerade bokföringsgranskare. En förutsättning för att med den av utredningen föreslagna utökningen av såväl kvalificerad revisionspersonal som biträden uppnå den eftersträvade effektiviseringen och intensifieringen av revisionsverksamheten är att möjligheter skapas för en mera direkt och aktiv arbetsledning samt övervakning av det inom länsstyrelsen bedrivna granskningsarbetet. Härvid måste, såsom tidigare anförts, hänsyn även tagas till att inom vissa län ett antal taxeringsassistenter är placerade utanför residensstaden samt att möjlighet bör finnas för den som utövar ledningen och kontrollen att även göra detta, då den honom underställda personalen befinner sig ute hos de skattskyldiga för utförande av taxeringsrevisioner. Den direkta arbetsledningen och övervakningen förutsattes således skola ske dels i form av direkt planering och samordning och dels i form av rådgivning i samband med pågående taxeringsrevisioner. Dessa arbetsuppgifter bör såsom hittills åligga föreståndaren för revisionsdetaljen och bör enligt utredningens mening även i de mindre länen väl medhinnas av honom. I de större länen måste däremot, på grund av det stora antalet befattningshavare inom revisionsdetaljerna, vissa av dessa arbetsuppgifter delegeras till lägre befattningshavare eller den som eljest lämpligen kan anförtros uppgiften i fråga. Behovet av arbetsledning och övervakning kan emellertid endast i ringa mån tillgodoses inom ramen för den organisation, som utredningen tidigare angett för de egentliga granskningsuppgifterna. Utredningen föreslår därför att för arbetslednings- och övervakningsuppgifterna beräknas sammanlagt 24 befattningshavare, därav 21 vid länsstyrelserna och 3 vid överståthållarämbetet. Det sammanlagda antalet tjänster för kvalificerad revisionspersonal uppgår därför enligt utredningens förslag till 382, därav 312 på länsstyrelserna och 70 på överståthållarämbetet. I förhållande till nu gällande organisation innebär utredningens förslag en utökning med sammanlagt 146 befattningshavare, därav 107 på länsstyrelserna och 39 på överståthållarämbetet. I bilaga 28 redovisas de närmare grunderna för utredningens beräkningar

191 i fråga om behovet av kvalificerad revisionspersonal och denna personals fördelning mellan olika län. Såsom anförts i ett tidigare avsnitt i detta kapitel bör den ifrågasatta utökningen av den kvalificerade revisionspersonalen i huvudsak ske genom anställande av ytterligare landskanslister på länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Utredningens förslag i detta hänseende, som närmare redovisas i bilaga 29, innebär för länsstyrelsernas del en utökning av den nuvarande personalen i civilekonomkarriären med 18 tjänster och i landskanslistkarriären med 89. I det föreslagna antalet tjänster inom civilekonomkarriären ingår emellertid de 24 tjänster för arbetsledning och övervakning, som nyss berörts. Detta innebär att i praktiken 6 för taxeringsrevision avsedda tjänster inom civilekonomkarriären förändrats till tjänster inom landskanslistkarriären. För överståthållarämbetets del har utredningen inte föreslagit någon fördelning på olika karriärer eller lönegrader av det totala antalet kvalificerade tjänster, som enligt utredningens mening bör finnas å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet. Det torde få ankomma på ämbetet att framlägga förslag i detta hänseende i anslutning till utredningen om skatteavdelningens framtida organisation. Utredningen vill understryka att de beräkningar angående den kvalificerade bokgranskningspersonalens storlek, som ovan redovisats, endast har avseende å sådan granskning av skattskyldigas och uppgiftsskyldigas bokföring, som innefattas i taxeringsrevision. Däremot har hänsyn inte tagits till sådan granskning av bokföring, som måste ske för kontroll av att arbetsgivare behörigen fullgjort sina skyldigheter enligt uppbördsförordningen att inleverera skatt eller enligt lagstiftningen om allmän tillläggspensionering, ehuru av olika skäl en samordning av denna kontrollverksamhet varit önskvärd.

Behovet

av biträdes personal för

taxeringsrevisionsverksamhet

Erfarenheter från revisionsarbete överhuvud taget visar att det är till avgjord fördel för detta arbete om vederbörande revisor har möjlighet att överlåta en del av de vid revisionen förekommande arbetsuppgifterna åt biträdespersonal. Att så bör ifrågakomma även vid taxeringsrevision har tidigare betonats. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som vid taxeringsrevision kan utföras av biträdespersonal både vid arbetet inom länsstyrelsen och då taxeringsrevisioner verkställes hos de skattskyldiga, bör en förstärkning av den nuvarande biträdespersonalen på revisionsdetaljerna komma till stånd. Härigenom synes, såsom tidigare anförts, goda förutsättningar kunna skapas för större effektivitet i granskningsmännens arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning inom detaljerna. I fråga om de arbetsuppgifter, som bör ankomma på biträdespersonalen,

192 vill utredningen framhålla att biträdena självständigt bör utföra inte blott rutingöromål, såsom exempelvis verifikationsgranskning, kontrollsummering, daterings- och varuuttagskontroll samt kassaunderskottsundersökningar, utan även mera kvalificerade arbetsuppgifter, t. ex. bruttovinstoch kontantberäkningar. Såsom i ett senare avsnitt kommer att närmare utvecklas bör enligt utredningens mening taxeringsrevisionerna i större utsträckning än vad för närvarande äger rum ske på länsstyrelserna och inte hos vederbörande skattskyldig. En ändamålsenlig arbetsfördelning mellan granskningsmännen och deras biträden synes på grund härav också möjlig. En specialisering av biträdena kan sålunda ske allt efter deras kunskaper och fallenhet för de göromål, varom här är fråga. Genom att flera biträden tillföres revisionsdetaljerna skapas också bättre möjligheter för taxeringsmyndigheterna att genom egen försorg införskaffa kontrolluppgifter i de fall, då fråga är om ett mycket stort antal uppgifter eller då för vederbörande uppgiftslämnare eljest svårigheter föreligger att utan betydande kostnader lämna de begärda kontrolluppgifterna. På grund av vad ovan anförts och under hänsynstagande till att det även erfordras biträdespersonal för rena skrivgöromål och annat expeditionsarbete, har utredningen beräknat att det på länsstyrelsernas revisionsdetaljer bör finnas ett biträde på var tredje granskningsman. Denna relation mellan granskningsmän och biträden synes i dagens läge också vara den lämpligaste, eftersom ännu tillräcklig erfarenhet saknas av i vilken grad biträden kan användas vid revisioner hos större företag. Skulle emellertid utvecklingen visa att det går att i revisionsarbetet utnyttja fler biträden, kan det måhända senare vara lämpligt att utöka antalet biträden på revisionsdetaljerna på så sätt att relationen mellan de kvalificerade granskningsmännen och biträdespersonalen blir 2 : 1 . Enligt den av utredningen nu förordade beräkningsgrunden erfordras på länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillhopa 91 biträdestjänster, vilket i förhållande till nuvarande organisation innebär en ökning med 37 tjänster. En utökning av biträdespersonalen å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetets skatteavdelning bör även ske. Det torde få ankomma på överståthållarämbetet att lämna förslag härutinnan i anslutning till den tidigare omnämnda utredningen angående skatteavdelningens organisation.

Lönefrågor

m. m. inom

revisionsdetaljerna

Därest utredningens förslag i fråga om assistentorganisationen och revisionsdetaljernas personella uppsättning godtas, kommer revisionsdetaljerna i flertalet län att bestå av ett mycket stort antal befattningshavare. Höga anspråk måste därför ställas på revisionsdetaljernas föreståndare när det gäller förmåga att handleda underställd personal. Nämnda befattningshavare kommer även att i övrigt få mycket kvalificerade arbetsuppgifter.

193 De skall sålunda bl. a. svara för ledningen av hela granskningsverksamheten och därvid lämna råd och anvisningar även på fältet i svårbedömbara taxerings- och bokföringsfrågor. Vidare skall de i största möjliga utsträckning gå igenom granskningsmännens revisionspromemorior, varvid de bl. a. har att tillse, att framställda taxeringsförslag står i överensstämmelse med föreskrifterna i skatteförfattningarna. Härigenom erhåller de också möjlighet att i viss mån bedöma underställda befattningshavares förmåga och skicklighet i fråga om revisionsuppgifternas utförande. De skattskyldiga eller av dem anlitade experter kan även beräknas komma att i viss omfattning vända sig till föreståndarna på revisionsdetaljerna för att med dem få diskutera föreliggande spörsmål. Samtliga de nu angivna uppgifterna, som ställer stora fordringar på kunskaper och omdöme, motiverar enligt utredningens mening en hög löneplacering. Utan att framställa något direkt förslag i denna fråga, som närmast synes böra bli en förhandlingssak, anser emellertid utredningen att för föreståndarna för revisionsdetaljerna i de nio största länen en lägre löneställning inte kan ifrågakomma än den som för närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26 med avlöningsförstärkning å 1 200 kronor. Utredningen förutsätter härvid att de ifrågavarande befattningshavarna, eftersom de inte skall ianspråktas for taxeringsintendentsgöromål utan endast för uppgifter i samband med taxeringskontrollen, medges rätt inneha taxeringsuppdrag. Då emellertid länsrevisorstjänsterna för närvarande även är placerade i lönegrad Ao 26 men utan avlöningsförstärkning, motsvarar den ifrågasatta löneskillnaden, 1 200 kronor, endast i ringa mån det ökade ansvaret och de okade uppgifterna. En löneställning, motsvarande taxeringsintendenternas, d. v. s. lönegrad Bo 1, synes utredningen mera lämplig. En lika löneställnmg för taxeringsintendenterna och ifrågavarande föreståndare för revisionsdetaljer behöver inte i och för sig hindra att taxeringsintendenten fortfarande är förman för vederbörande föreståndare eller vara för taxeringsintendenternas löneställning bindande för framtiden. Därest sistnämnda lönegradsplacering skulle ifrågakomma för nyssnämnda revisionsdetaljers toreståndare bör emellertid dessa inte ges rätt inneha taxeringsuppdrag. De föreslagna nio tjänsterna bör erhålla tjänstebenämningen revisionsintendent. Såsom föreståndare för revisionsdetaljen kommer alltså i de nio län, tillhörande grupperna 1, 2 och 3 A, i vilka revisionsintendentstjänster föreslås skola inrättas, revisionsintendenten att inträda. Såsom nyss anförts kommer också i dessa län revisionsdetaljen — om däri inräknas taxeringsassistenterna och deras biträden — att bestå av ett förhållandevis stort antal befattningshavare. I samtliga ifrågavarande län överstiger detta antal 35. I övriga län åter avses däremot den nuvarande länsrevisorn i lönegrad Ao 26 liksom hittills vara föreståndare för revisionsdetaljen. 13—006439

194 I ett tidigare avsnitt av detta kapitel har utredningen framhållit att därest den eftersträvade effektiveringen och intensifieringen av revisionsverksamheten skall kunna uppnås, möjligheter måste skapas för en mera direkt och aktiv arbetsledning och övervakning beträffande revisionsarbetet. I ett senare avsnitt av detta betänkande kommer utredningen vidare att framlägga förslag i fråga om det fortbildningsarbete, som kontinuerligt måste nedläggas på personalen inom revisionsdetaljen. Vid sina beräkningar av behovet av kvalificerad personal på revisionsdetaljen har utredningen också tagit hänsyn till nu nämnda arbetsuppgifter, eftersom det enligt utredningens uppfattning inte är möjligt att — med undantag för de minsta länen — lägga även dessa uppgifter på föreståndaren för revisionsdetaljen. Denne bör därför i dessa uppgifter biträdas av välkvalificerade befattningshavare med goda kunskaper och god erfarenhet i taxeringsrevisionsverksamhet och vad därmed sammanhänger. Dessa befattningshavare måste dessutom vara beredda på att från annan personal överta handläggningen av de svåraste och mest kvalificerade granskningsuppgifterna. Med hänsyn till arten av nu nämnda arbetsuppgifter anser utredningen att de ifrågavarande befattningshavarna i de län, som tillhör grupperna 1, 2 och 3 A, bör vara länsrevisorer i lönegrad Ao 26 och att i länen, tillhörande grupperna 3 B, 3 G och 4, bör inrättas tjänster såsom biträdande länsrevisor i lönegrad Ao 24. Lönegradsplaceringen beträffande de senare befattningshavarna har avvägts med hänsyn till att de mest kvalificerade förste taxeringsrevisorerna på länsstyrelserna är placerade i lönegrad A 23. I detta sammanhang vill utredningen även erinra att vissa förste taxeringsrevisorstjänster vid överståthållarämbetets skatteavdelning och vissa biträdande taxeringsintendenttjänster vid länsstyrelserna är placerade i lönegrad Ao 24. Utredningens förslag beträffande länsrevisorstjänsterna innebär sålunda att de nuvarande 24 länsrevisorstjänsterna i lönegrad Ao 26 bibehålies och att 10 biträdande länsrevisorstjänster i lönegrad Ao 24 nyinrättas. Utredningen vill slutligen beträffande de föreslagna lönegradsplaceringarna av den personal inom civilekonomkarriären, som enligt utredningens mening bör finnas på länsstyrelsernas revisionsdetaljer, framhålla att utredningen i enlighet med sina direktiv sökt avväga placeringarna så, att rekryteringen av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfarenhet från affärslivet bör kunna stimuleras. Genom att de av utredningen föreslagna tillhopa 25 nya tjänsterna i högre lönegrader än A 19 delvis motsvaras av en minskning med 7 av antalet taxeringsrevisorstjänster i reglerad befordringsgång kominer också — såvitt utredningen kunnat finna — civilekonomerna inom taxeringsrevisorsbanan att kunna erbjudas löner, som ungefärligen motsvarar vad som för närvarande utgår till liknande tjänstemän i enskild tjänst. De föreslagna lönegradsplaceringarna bör sålunda även

195 k u n n a stimulera den nuvarande välkvalificerade personalen att stanna kvar i statlig tjänst och bör dessutom medverka till att de vakanser på taxeringsrevisorstjänster i reglerad befordringsgång, som nu finns, och som kan ber ä k n a s uppstå om utredningens förslag genomförs, snabbt fylles. Utredningen har som framgår av det ovan anförda förordat en betydande ökning av antalet landskanslisttjänster å revisionsdetaljerna. Det ligger i sakens n a t u r att denna personal till att börja med endast kan utnyttjas för utförande av enklare taxeringsrevisioner eller såsom biträden åt taxeringsrevisorerna. Erfarenheterna utvisar emellertid att landskanslistpersonal med särskild fallenhet för revisionsarbete med tiden kan anförtros allt svårare granskningsuppgifter. — I detta sammanhang må erinras om att ett antal förste landskanslister genom dispens från gällande behörighetsvillkor erhållit befordran till taxeringsrevisorstjänster. — Enligt utredningens mening bör man därför räkna med att landskanslistpersonal inom revisionsdetaljerna i allt större utsträckning kommer att kunna anförtros kvalificerade arbetsuppgifter. Det får med anledning härav anses motiverat att för landskanslistpersonal avsedda tjänster inrättas med lönegradsplacering, som svarar mot dessa arbetsuppgifter. Inrättandet av sådana tjänster är även av stor vikt för att på revisionsdetaljerna i framtiden få behålla för revisionsarbete lämpade och härför särskilt utbildade landskanslister samt för beredande av möjlighet att till revisionsdetaljerna fastare kunna knyta i dylikt arbete verkligt skickliga taxeringsassistenter. Skapas inte rimliga befordringsmöjligheter för berörda tjänstemän blir de nämligen på grund av tjänsternas lägre lönegradsplacering tvingade att söka andra befattningar, där deras speciella kunnighet och erfarenhet i revisionsarbete inte kan utnyttjas på samma sätt som inom revisionsdetaljen. Den nuvarande befordringsgången för landskanslisterna å landskontor från aspirant- och icke ordinarie tjänst fram till sluttjänst gestaltar sig för närvarande på följande sätt. Landskanslistaspirant i löngrad Af 9 (D/2 å r ) ; Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 10 (l*/i å r ) ; Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 11 (1 å r ) ; Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 13 (slutlönegrad i reglerad befordringsgång); Landskanslist i lönegrad Ao 15; Taxeringsassistent i lönegrad Ao 17; Förste landskanslist i lönegrad Ao 19; Häradsskrivare i lönegraderna Ao 21, 23 och 24 (normal sluttjänst). Inom de olika befordringsstegen uppgår enligt nu gällande personalplaner antalet tjänster till för icke ordinarie landskanslister 204; för landskanslister i lönegrad Ao 15 165;

196 för taxeringsassistenter 200; för förste landskanslister 89; för häradsskrivare 156. Tjänstgöringen som icke ordinarie landskanslist och landskanslist i lönegrad Ao 15 fullgöres eller i varje fall bör regelmässigt fullgöras inom landskontorets samtliga sektioner och detaljer samt inom häradsskrivarorganisationen. När vederbörande sedan befordras till förste landskanslist, förläggs tjänstgöringen normalt till andra sektioner och detaljer än taxeringssektionens revisionsdetalj. Eftersom antalet häradsskrivartjänster är betydligt större än antalet förste landskanslisttjänster torde man få förutsätta att vid normala förhållanden och under förutsättning, att avgången från häradsskrivartjänsterna är relativt jämn mellan olika år, befordran från förste landskanslisttjänst till häradsskrivartjänst sker relativt snabbt. Godtages utredningens förslag kommer länsstyrelserna att tillföras ytterligare 65 taxeringsassistenttjänster och 89 landskanslisttjänster. I fråga om förstnämnda tjänster har utredningen tidigare förordat att vissa av dem skall placeras såsom förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19, vilket enligt utredningens mening i viss mån skulle underlätta en normal befordringsgång för landskanslisterna och dessutom medverka till att man såsom taxeringsassistenter under längre tid finge behålla därtill lämplig personal. Beträffande de nytillkommande landskanslisttjänsterna torde det till «n början få anses uppenbart att, därest samtliga dessa tjänster skulle placeras såsom tjänster i den nu gällande reglerade befordringsgången för icke ordinarie landskanslister eller i lönegrad Ao 15, detta skulle betydligt försämra utsikterna för berörda befattningshavare att inom rimlig tid nå fram till sluttjänst-häradsskrivartjänst. Dessutom skulle en dylik placering såsom tidigare nämnts motverka strävandena att på revisionsdetaljerna kunna behålla personal, som vore särskilt lämpad för revisionsuppgifter. En möjlighet att lösa frågan om en lämplig befordringsgång för ifrågavarande personal och därmed även skapa möjligheter till att för de olika tjänsterna erhålla de mest lämpade befattningshavarna är givetvis att inrätta olika befordringsgångar för å ena sidan taxeringsassistenter och sådana landskanslister, som skall syssla med taxeringsrevisionsverksamhet, och å andra sidan övriga landskanslister å landskontor. Såsom närmare framgår av redogörelsen i kap. IV har också föreningen Sveriges taxeringsintendenter ansett att så bör ske, när det gäller taxeringsassistenterna, ehuru för båda karriärerna slutmålet skulle vara häradsskrivartjänst. Utredningen kan emellertid inte finna att de skäl, som därvid anförts, är helt bärande. För taxeringsassistenterna skulle detta innebära, att de inte genom tjänstgöring såsom landskanslister å landskontorets olika sektioner och inom häradsskrivarorganisationen kan förvärva den kännedom och erfarenhet beträffande lokal skattemyndighets arbetsuppgifter, som måste förutsättas för befordran till häradsskrivartjänst. Landskanslisterna på revisionsdetal-

197 jen skulle inte heller kunna få samma kännedom och erfarenhet, övriga landskanslister — med undantag för dem som under längre tid tjänstgör å taxeringssektionens allmänna detalj — skulle i regel inte heller erhålla de fördjupade kunskaper och den erfarenhet beträffande taxering, som häradsskrivarna måste förutsättas ha i synnerhet om i en framtid mer kvalificerade uppgifter på taxeringsväsendets område skall k u n n a överlämnas till dem. Framför allt med hänsyn till kraven på att erhålla bästa möjliga urval till häradsskrivartjänsterna anser utredningen att en gemensam befordringsgång bör bibehållas för alla landskanslister. Såsom tidigare antytts bör emellertid bättre befordringsmöjligheter skapas med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som förutsattes komma att anförtros landskanslistpersonalen, och till önskvärdheten att kunna knyta personalen fastare till revisionsdetaljerna. Detta synes böra tillgodoses därigenom att i första hand ett antal tjänster i lönegrad Ao 21, förslagsvis benämnda taxeringskontrollörstjänster, och i andra hand ett antal tjänster såsom förste landskanslist i lönegrad Ao 19 successivt inrättas för nämnda personal. Utredningen föreslår att taxeringskontrollörstjänster till en början endast inrättas vid länsstyrelser, tillhörande grupperna 1, 2 och 3, till ett antal av sammanlagt 26. Sedan närmare erfarenhet vunnits angående kontrollörstjänsterna förutsätter utredningen att sådana tjänster inrättas i samtliga län, varjämte det då bör övervägas huruvida det även kan vara motiverat att inrätta liknande tjänster i lönegrad Ao 23. Till taxeringskontrollörstjänsterna bör till att börja med överföras respektive uppflyttas sådana tidigare landskanslister, som genom dispens från gällande behörighetsvillkor erhållit befordran till taxeringsrevisorstjänst i lönegrad Ao 21 eller till tjänst i reglerad befordringsgång för sådan personal. I övrigt bör till tjänsterna endast ifrågakomma sådana landskanslister som visat osedvanlig duglighet i fråga om taxeringsrevisionsarbete och vad därmed sammanhänger. Härigenom synes den fördelen k u n n a vinnas att man för revisionsarbetet får behålla de landskanslister inom revisionsdetaljerna, som i annat fall normalt skulle ha befordrats till häradsskrivare. Samtidigt öppnas fler möjligheter för civilekonomerna att erhålla tjänster inom taxeringsrevisorskarriären. Om kontrollörstjänster inrättas torde det i fortsättningen inte behöva ifrågakomma att meddela dispens från behörighetsvillkoren för erhållande av taxeringsrevisorstjänst annat än i absoluta undantagsfall. Beträffande tjänsterna som förste landskanslist i lönegrad Ao 19 erfordras enligt utredningens bedömanden sammanlagt 26 sådana tjänster i län, tillhörande grupperna 1—4. Återstoden av de av utredningen föreslagna landskanslisttjänsterna bör placeras i lönegrad Ao 15 och i reglerad befordringsgång. Utredningen vill slutligen påpeka att utredningen vid sina beräkningar av antalet nytillkommande landskanslisttjänster utgått från att vissa av de

198 landskanslisttjänster, som i bilagorna 6 och 8 redovisats såsom nu tillhörande varuskattekontoren, i verkligheten tillhör revisionsdetaljen. I detta hänseende stöder sig utredningen på departementschefens uttalanden i prop. 162/1959, s. 321 ff. Utredningen har sålunda ansett att endast inom varuskattekontoren vid de större länsstyrelserna behov föreligger av en ickeordinarie landskanslisttjänst. Övriga i bilagorna angivna landskanslisttjänster har därför — på sätt närmare framgår av bilaga 29 — inräknats i nu befintliga landskanslisttjänster å revisionsdetaljerna. Av den tidigare lämnade framställningen framgår att utredningen föreslagit en utökning av antalet biträdestjänster på revisionsdetaljerna. I flertalet län blir biträdespersonalen på revisionsdetaljerna så stor, att arbetsuppgifterna kan på lämpligt sätt fördelas mellan biträdena efter deras kvalifikationer. Därvid synes skrivgöromålen huvudsakligen böra utföras av personalen i reglerad befordringsgång, medan uppgifterna i samband med revisionsarbetet regelmässigt bör ankomma på mera utbildade och erfarna biträden. I de län, där det kommer att finnas ett stort antal biträden, torde det få förutsättas att de allra dugligaste av dessa också används till relativt kvalificerade granskningsuppgifter under själva revisionsarbetet. Åtskilliga av dessa uppgifter är av sådan karaktär att för desammas rätta handhavande fordras gedigna kunskaper och gott omdöme. Då det följaktligen måste finnäs tillgång till väl kvalificerade biträden på revisionsdetaljerna, torde flertalet av biträdena böra placeras i högre lönegrad än inom reglerad befordringsgång. Utredningen föreslår sålunda att de föreslagna 91 biträdestjänsterna fördelas på 3 kansliskrivartjänster i lönegrad Ao 10, 25 kontoristtjänster i lönegrad Ao 9, 33 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 och 30 biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång (Af 1—Ae 5). I förhållande till nuläget innebär utredningens förslag nyinrättande av 3 kansliskrivartjänster, 1 kontoristtjänst, 31 kanslibiträdestjänster och 2 tjänster i reglerad befordringsgång.

3. Taxeringssektionerna i övrigt å länsstyrelserna

Av bilagorna 1& och 15 framgår att antalet till prövningsnämnderna inkomna och av nämnderna avgjorda mål och ärenden under åren 1958 och 1959 något minskat i förhållande till motsvarande antal under åren 1953 och 1954. Minskningen ligger helt på besvär anförda av skattskyldiga. Såvitt utredningen kunnat finna vid sina undersökningar på olika länsstyrelser torde den minskade besvärsfrekvensen i huvudsak bero på följande faktorer.

199 Den genom 1956 års taxeringsreform vidtagna förlängningen av taxerngsperioden för taxeringsnämndernas del och de lokala skattemyndigheternas övertagande av sorterings- och längdföringsarbetet i nämnderna t)rde allmänt sett ha inneburit att taxeringsnämnderna erhållit längre tid til granskning av de skattskyldigas självdeklarationer. Denna längre tid tar dels möjliggjort en noggrannare granskning av deklarationerna dels imeburit att nämnderna i långt större utsträckning än tidigare kunnat skriftväxla med de skattskyldiga i tveksamma fall. Till den ökade skriftväxlingen har även bidragit föreskrifterna i 65 § TF, varigenom nämnderna ålagts att då anledning förekommer att åsätta skattskyldig taxering ned avvikelse från deklarationen, regelmässigt bereda denne tillfälle att yttra sig i frågan. Den noggrannare granskningen och de ökade möjligheterna till skriftväxling torde i sin tur ha medverkat till att i taxeringsr.ämnderna åsatts materiellt riktigare taxeringar än vad tidigare var fallet. Genom att de lokala skattemyndigheterna från och med år 1958 övertagit längdföringsarbetet i första instans torde vidare åtskilliga formella felaktigheter, t. ex. beträffande ortsavdrag, felskrivningar och felräkningar, ha k u n n a t rättas till redan innan taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete, •vilket tidigare i regel inte varit möjligt. Av bestämmelserna i 45 § 3 mom. TK framgår, att sådana av den lokala skattemyndigheten uppmärksammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, vilka inte omedelbart kan i vederbörlig ordning rättas, skall anmälas till taxeringsintendenten i länet. Av den minskade besvärsfrekvensen skulle måhända kunna dragas den slutsatsen att arbetsbördan för taxeringsintendenterna och deras närmaste medhjälpare inom taxeringssektionernas »allmänna detaljer», vilka haft uppdrag att fullgöra taxeringsintendents uppgift att bevaka det allmännas rätt i besvärsmålen, efter taxeringsreformens genomförande blivit i motsvarande mån mindre. Utredningen anser emellertid en sådan slutsats knappast befogad. Såvitt utredningen kunnat finna har nämligen förlängningen av tiden för taxeringsnämndernas arbete och de lokala skattemyndigheternas övertagande av längdföringsarbetet i fråga om besvärsmålen endast inneburit att de allra enklaste målen, som tidigare inte krävde större arbetsinsats, s. a. s. skalats bort. Från länsstyrelsernas sida har framhållits att de ur arbetssynpunkt medelsvåra och svårare målen fortfarande uppgår till i stort sett samma antal som före taxeringsreformen. Utredningen vill vidare erinra om att den numera klart utformade partsställningen och processföringen i övrigt i prövningsnämnderna i allmänhet torde ha medfört behov av större arbetsinsats från taxeringsintendenternas och deras medhjälpares sida. Genom att taxeringsprocessen huvudsakligen är skriftlig måste parterna och alltså även taxeringsintendenten i skriftlig form utföra sin talan genom förklaringar, påminnelser m. m. i anledning av vad motparten anfört och därvid klart precisera sina yrkanden och förebringa den utredning som erfordras härför. Eftersom den aktiva pro-

200 cessledningen helt sker genom prövningsnämndens kansli och taxeringsintendenten numera inte äger närvara vid prövningsnämndens handläggning av besvärsmålen, för såvitt inte motparten också är närvarande, måste taxeringsintendenten på ett helt annat sätt än vad tidigare i regel var förhållandet tillse att allt som från det allmännas sida skall åberopas i målet blir i skriftlig form framfört innan målet av prövningsnämnden företages till avgörande. Vidare må framhållas att genom 1956 års taxeringsreform möjligheter skapades för ett ökat muntligt förfarande i prövningsnämnderna. Även om — såsom närmare framgår av uppgifterna i bilaga 13 — antalet muntliga förhandlingar i de flesta länen inte är särskilt stort må dock betonas att det muntliga förfarandet i regel ställer helt andra krav på taxeringsintendenterna än det skriftliga. Taxeringsintendenten måste sålunda vid muntlig förhandling kunna och behärska processmaterialet på ett helt annat sätt än vid det skriftliga förfarandet, eftersom han under den muntliga förhandlingen i regel inte har tillgång till detta material. Muntlig förhandling kräver m. a. o. regelmässigt betydande förberedelser från taxeringsintendentens sida. Med hänsyn till det anförda och efter att ha studerat förhållandena vid ett antal länsstyrelser har utredningen för sin del funnit att den minskade besvärsfrekvensen allmänt sett inte inneburit någon mera påtaglig minskning i taxeringssektionernas arbetsbörda, när det gäller besvärsmålens handläggning. Utredningen vill understryka att detta utredningens uttalande inte får fattas så att på de länsstyrelser, där besvärsmålen minskat mest, arbetsbördan skulle vara densamma som tidigare. Den minskning av arbetsbördan, som otvivelaktigt där skett, motsvaras emellertid av en ökad arbetsbörda på andra länsstyrelser, där besvärsmålen inte minskat i samma grad eller där antalet mål varit i stort sett detsamma som under åren före taxeringsreformen eller t. o. m. större. Därest utredningens förslag beträffande taxeringsassistentorganisationen och länsstyrelsernas revisionsdetaljer genomföres, torde man enligt utredningens mening få räkna med ökade arbetsuppgifter för både taxeringsintendenterna och personalen på taxeringssektionernas »allmänna detaljer». I fråga om taxeringsintendenterna må först erinras om att deras nuvarande arbetsuppgifter merendels är så omfattande att de endast i begränsad omfattning kan fullgöra uppgiften att uppträda som det allmännas representant i taxeringsprocessen. Såsom tidigare anförts åvilar dessa uppgifter i stället i stor utsträckning biträdande taxeringsintendenter och andra befattningshavare å taxeringssektionerna, vilka erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande att fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Taxeringsintendenternas verksamhet hänför sig sålunda främst till deras uppgifter såsom sektionschefer samt som ledare och övervakare av taxerings-

201 arbetet i första instans. Till sektionschefsuppgifterna ansluter åliggandena att leda och samordna taxeringssektionernas verksamhet i fråga om vad som tidigare betecknats såsom »offensiv» och »defensiv» verksamhet. Såvitt utredningen kunnat finna kommer utredningens olika förslag att föranleda ökade anspråk på arbetsledning och samordning beträffande arbetsuppgifterna på taxeringssektionerna. Särskilt framträdande torde behovet av samordning bli när det gäller den »offensiva» verksamheten, som ju inte omfattar enbart taxeringsrevisioner utan även all annan eftergranskning av åsatta taxeringar. Utredningen håller för sannolikt att lednings- och samordningsuppgifterna i fortsättningen kommer att bli så omfattande att taxeringsintendenterna i flertalet län inte hinner ägna sig åt prövningsnämndsmålen i större utsträckning, i varje fall beträffande sådana mål i vilka skattskyldig anfört besvär. Processföringen i dessa mål torde i stället få överlämnas till andra befattningshavare. Utredningen har vidare förordat att den kvalificerade personalen på revisionsdetaljerna i fortsättningen inte skall tagas i anspråk för taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmålen. Såsom tidigare anförts torde detta förslag, därest det genomföres, innebära att sammanlagt ca 15 med sådana uppgifter nu sysselsatta årsarbetskrafter på länsstyrelserna kommer att frigöras för taxeringsrevisionsverksamhet. Enligt utredningens uppfattning måste taxeringssektionernas »allmänna detaljer» med hänsyn härtill erhålla viss förstärkning med för taxeringsintendentsgöromål lämpliga befattningshavare, därest handläggningen av besvärsmålen inte skall bli lidande. Av uppgifterna i tabell 7 å s. 41 torde framgå att nämnda göromål endast delvis synes kunna övertagas av på de »allmänna detaljerna» nu befintliga befattningshavare. Visserligen torde kunna förutsättas att därest de lokala skattemyndigheternas personal — såsom utredningen förordat — i viss utsträckning kommer att tagas i anspråk för arbetet med eftergranskning av de av taxeringsnämnderna åsatta taxeringarna, en del av den på de »allmänna detaljerna» nu tjänstgörande landskanslistpersonalen kan i högre grad än för närvarande utnyttjas för beredning av besvärsmål. Såsom utredningen tidigare framhållit torde det emellertid knappast bli möjligt att till de lokala skattemyndigheterna överlämna annan eftergranskning än den, som sammanhänger med överskottsförteckningarna, förrän i samband med genomförandet av en ny uppbördsorganisation. Det ifrågasatta överflyttandet till de lokala skattemyndigheterna av enbart eftergranskningsarbetet i anledning av överskottsförteckningarna torde dessutom inte innebära någon nämnvärd minskning i de »allmänna detaljernas» arbetsbörda, eftersom nämnda arbetsuppgifter hittills i hög grad anförtrotts taxeringsassistenter. Utredningen vill slutligen också framhålla att en intensifierad taxeringskontroll självfallet medför att antalet taxeringsintendentsbesvär i prövningsnämnderna ökar. Det är givetvis vanskligt att nu söka närmare ange

202 hur stor denna ökning i fortsättningen kommer att bli, i all synnerhet som utredningen förutsätter att förstärkningen av taxeringsassistentorganisationen och länsstyrelsernas revisionsdetaljer måste med hänsyn bl. a. till rekryteringsproblemen ske successivt. Med utgångspunkt från sina tidigare redovisade bedömanden håller utredningen emellertid inte för osannolikt att taxeringsintendentsbesvären vid fullt genomförande av utredningens organisationsförslag i genomsnitt kommer att i prövningsnämnderna i länen öka i förhållande till nuvarande antal med minst ca 30 %. Att ökningen kommer att starkt skifta mellan olika län får anses givet. Eftersom processföringen i de mål, som hos prövningsnämnderna anhängiggöres från det allmännas sida på grundval av verkställda taxeringsrevisioner, enligt utredningens uppfattning inte bör handhas av personalen på revisionsdetaljerna, kommer de ökade arbetsuppgifterna att helt falla på taxeringsintendenterna och dessas närmaste medhjälpare inom de »allmänna detaljerna». Processföringen i flertalet av dessa mål är ofta så komplicerad att densamma knappast kan anförtros andra än de mest kvalificerade befattningshavarna inom detaljen. Med hänsyn till det nu anförda anser utredningen det uppenbart, att därest utredningens förslag till en effektivare taxeringskontroll genomföres, en förstärkning måste ske även av taxeringssektionernas »allmänna detaljer». Denna förstärkning bör enligt utredningens mening komma till stånd genom att dessa detaljer tillföres fler akademiskt skolade befattningshavare, åt vilka kan anförtros uppgiften att fullgöra taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål. Förstärkningen bör alltså innefatta fler biträdande taxeringsintendents- och taxeringsinspektörstjänster. Utredningen vill särskilt understryka att vid utökningen av de »allmänna detaljernas» personal huvudvikten lägges på sådan personal, som självständigt kan fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Skulle så inte ske och de ökade arbetsuppgifterna i stället skulle mötas genom t. ex. inrättande av fler landskanslisttjänster på dessa detaljer, föreligger enligt vitredningens mening risker för att besvärsmålens behöriga handläggning inom taxeringssektionen kommer att allvarligt äventyras. I detta sammanhang vill utredningen även erinra om den tendens till förskjutning i tiden av målens avgörande i prövningsnämnderna, som kunnat iakttagas och som inneburit att mer än en tredjedel av samtliga mål, avseende taxeringsåren 1958 och 1959, avgjorts under det kvartal, före vars utgång målen enligt gällande föreskrifter normalt skolat senast ha avgjorts. Utredningen hänvisar härvidlag till vad utredningen ovan anfört å s. 45 och till bilagorna 16 och 17. Även om denna förskjutning i målens avgörande delvis beror på förlängningen av taxeringsintendentens besvärstid till den 30 april året efter taxeringsåret, visar dock förskjutningen att arbetsförhållandena varit pressande inte enbart inom prövningsnämn-

203 dernas kanslier utan även inom taxeringssektionerna och då närmast för de befattningshavare, som haft att utföra det allmännas talan i besvärsmålen. F r å g a n om en personell förstärkning av taxeringssektionernas »allmänna detaljer» berör emellertid i hög grad landskontorens organisation i sin helhet. I detta hänseende vill utredningen erinra om att åt statens organisationsnämnd uppdragits att verkställa organisationsundersökningar å landskontoren. Dessa undersökningar har under senare tid inriktats främst å organisationen inom kameral- och taxeringssektionerna. Med ledaren inom organisationsnämnden för dessa undersökningar har utredningen överenskommit att utredningen vid sina överväganden i organisatoriska frågor endast skulle ingå på frågan om revisionsdetaljernas organisation under det att organisationsnämnden skulle till behandling upptaga frågan om organisationen å taxeringssektionerna i övrigt och å prövningsnämndskanslierna. Enligt vad utredningen erfarit under sina samråd med ledaren för organisationsundersökningarna kommer organisationsnämnden att samtidigt som utredningen redovisar sitt uppdrag överlämna resultatet av sina överväganden till chefen för inrikesdepartementet. Nämnden torde därvid komma att bl. a. dels föreslå vissa förenklingar beträffande arbetsrutinen vid besvärsmålens beredning inom taxeringssektionerna dels framlägga vissa normer för bedömande av personalbehovet å de »allmänna detaljerna» inom sektionerna både med hänsyn till nuläget och därest utredningens förslag till effektivare taxeringskontroll genomföres. Vid sådant förhållande har utredningen ansett sig inte böra framlägga något detaljerat förslag om hur den enligt utredningens mening nödvändiga förstärkningen av taxeringssektionernas »allmänna detaljer» bör komma till stånd och hur de kvalificerade tjänsterna inom dessa detaljer bör fördelas på de skilda länsstyrelserna. Såsom tidigare anförts i kap. II ingår från och med den 1 januari 1960 i taxeringsscktionerna även en varuskattedetalj (varuskattekontor) för handläggning av ärenden rörande den allmänna varuskatten. Enligt utredningens mening föreligger för närvarande inte tillräckliga erfarenheter för att närmare bedöma varuskattekontorens organisation. På grundval av de erfarenheter utredningen hittills kunnat vinna delar utredningen den under förarbetena till den allmänna varuskatten uttalade uppfattningen att den mera kvalificerade granskningen av skattskyldigas bokföring, som måste ske för kontroll av varuskattens behöriga erläggande, helt bör förläggas till taxeringssektionernas revisionsdetaljer och utföras av där befintlig personal. Såsom tidigare anförts har utredningen också räknat med att huvuddelen av den landskanslistpersonal, som anställdes vid den allmänna varuskattens införande, tillfördes revisionsdetaljerna och inte varuskattekontoren.

204 Utredningen har även funnit att de biträdande taxeringsintendenter, som anställts som föreståndare för varuskattekontoren, i betydande omfattning synes kunna utnyttjas även för taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål i fråga om den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Undantag torde härvidlag dock böra göras för de allra största länen — Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — där arbetsuppgifterna i fråga om den allmänna varuskatten synes vara så omfattande att föreståndaren inte i varje fall tills vidare lärer kunna utnyttjas för andra göromål än som direkt sammanhänger med denna skatt. Med utgångspunkt från antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga inom övriga län — utredningen hänvisar till bilaga 18 — anser utredningen att man vid bedömandet av behovet av kvalificerad personal inom taxeringssektionernas »allmänna detaljer» i dessa län för fullgörande av taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål synes kunna räkna med att den biträdande taxeringsintendenten å varuskattekontoret motsvarar nedan angiven årsarbetskraft, nämligen i Älvsborgs län 3/12 årsarbetskraft; i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings och Kristianstads län 4/12 årsarbetskraft; i Värmlands län 5/12 årsarbetskraft; i Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län 6/12 årsarbetskraft; i Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län 7/12 årsarbetskraft; i Kronobergs län 8/12 årsarbetskraft; och i Uppsala, Blekinge och Jämtlands län 9/12 årsarbetskraft. Med hänsyn till den inom överståthållarämbetet pågående utredningen angående taxeringsavdelningens vid ämbetet framtida organisation har utredningen ansett sig inte böra framlägga förslag angående personalbehovet inom avdelningen för handläggning av besvärsmål.

4. Prövningsnämndernas kanslier

Utredningen har vid sina undersökningar angående arbetsförhållandena inom prövningsnämndskanslierna funnit att den nuvarande personaluppsättningen får anses vara i stort sett tillfredsställande med hänsyn till antalet inom kanslierna hittills handlagda mål och ärenden samt övriga kanslierna åvilande arbetsuppgifter. Såvitt utredningen kunnat finna föreligger, under förutsättning att arbetsuppgifternas omfång inte påtagligt förändras, behov av komplettering av personaluppsättningen å kanslierna endast i begränsad omfattning. I de allra största länen — Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stock-

205 holms län — där prövningsnämnderna årligen har att handlägga mellan 7 000 och 10 000 mål och ärenden, synes sålunda behov föreligga av ytterligare akademiskt skolad personal, som kan biträda föreståndaren för kansliet med att genomgå målen samt upprätta föredragningspromemorior och förslag till prövningsnämndens beslut. I vad mån denna akademiskt skolade personal bör vara befattningshavare med juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller även bör innefatta befattningshavare med examen från handelshögskola anser utredningen tveksamt. Med hänsyn till att antalet rörelsemål inom prövningsnämnderna i de ifrågavarande länen redan nu är stort och i dessa mål ofta uppkommer frågor, som fordrar ingående kunskaper i bokföring och företagsekonomi, kan självfallet skäl åberopas för att den erforderliga förstärkningen av de ifrågavarande kanslierna lämpligen borde tillgodoses genom att som kvalificerade medhjälpare till de juridiskt skolade föreståndarna för kanslierna knytes befattningshavare med civilekonomexamen. Detta skulle i så fall innebära att de nuvarande kompetensfordringarna i 49 § länsstyrelseinstruktionen skulle kompletteras med en föreskrift om att för behörighet till tjänst som förste länsnotarie eller länsnotarie å prövningsnämndens kansli skulle fordras att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen vid handelshögskola, d. v. s. samma behörighetsvillkor som nu gäller för taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Utredningen anser emellertid för sin del att frågan om civilekonomernas behörighet till länsnotarietjänst bör prövas i ett större sammanhang, t. ex. vid en allmän översyn av behörighetsvillkoren i statlig tjänst eller av länsstyrelseorganisationen i sin helhet. Därest behörighetsvillkoren nu skulle ändras i ovan antydd riktning, torde detta även behöva medföra att de nuvarande reglerna för länsnotarieaspiranternas antagning och provtjänstgöring måste omarbetas — en fråga som utredningen anser ligga helt utanför utredningens uppdrag. Utöver den nu angivna förstärkningen av prövningsnämndskanslierna i vissa län anser utredningen det angeläget att även i prövningsnämndskanslierna i de län utom Gotlands som nu inte är försedda med förste landskanslisttjänster — alltså län tillhörande de nuvarande grupperna III C och D samt IV — inrättas sådana tjänster. Antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna i sistnämnda län understiger nämligen inte i så väsentlig grad antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna i län, tillhörande grupperna III A och B, att denna skillnad i organisatoriskt avseende mellan länen kan anses befogad. Behovet av kvalificerade biträden åt kansliernas föreståndare är enligt utredningens mening i stort detsamma i samtliga län, tillhörande grupperna III och IV. Inrättandet av ifrågavarande förste landskanslisttjänster bör föranleda motsvarande minskning i antalet landskanslisttjänster i lönegrad Ao 15.

206 Såsom tidigare nämnts ingår det i statens organisationsnämnds uppdrag att verkställa organisationsundersökningar å landskontoren även att närmare undersöka arbetsförhållandena å kameralsektionerna. Nämndens uppdrag innefattar alltså även prövningsnämndernas kanslier. Utredningen har erfarit att nämnden därvid torde komma att till behandling uppta frågor om förenkling av arbetsrutinen m. m. inom kanslierna och i samband härmed även personalbehovet. I anslutning härtill torde nämnden också komma att föreslå vissa normer för beräkning av personalbehovet å kanslierna m. m. Vid sådant förhållande anser sig utredningen sakna anledning att — utöver vad som ovan anförts — föreslå ändring i prövningsnämndskansliernas nuvarande organisation. Ej heller finner utredningen skäl föreslå ändring i organisationen för det inom överståthållarämbetets skatteavdelning befintliga prövningsnämndskansliet. I betydande grad sammanhänger nämligen frågan om dettas kanslis organisation och personalbehov med frågan om hur taxeringsavdelningen inom ämbetet i framtiden skall organiseras. Den pågående utredningen inom ämbetet i sistnämnda hänseende torde därför även komma att innefatta prövningsnämndskansliet.

5. Mellan kommunala prövningsnäninden

Såsom närmare framgår av redogörelsen i kap. II för mellankommunala prövningsnämndens arbetsuppgifter och organisation finns till nämndens kansli knutna ett mindre antal befattningshavare med huvudsaklig uppgift att verkställa taxeringsrevision hos sådana skattskyldiga, vilkas taxering ankommer på nämnden. Vid de samråd, som utredningen haft med allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, har från ombudets sida framhållits, att det nuvarande antalet bokföringssakkunniga medhjälpare inom kansliet inte mo J l i g g J o r t taxeringsrevisioner hos ifrågavarande skattskyldiga i den utsträckning som allmänt sett varit önskvärd. Endast i sådana fall då t. ex. för avgörande av hos nämnden anhängiggjorda besvär av skattskyldig eller då på grund av allmänna ombudet tillhandahållet kontrollmaterial taxeringsrevisioner ansetts absolut oundgängliga har sådana kunnat komina till stånd. Vid sina bedömanden om i vilken utsträckning taxeringsrevisioner borde ske har ombudet även måst taga hänsyn till att den bokföringssakkunniga personalen inom nämndens kansli även i betydande utsträckning måst utnyttjas för beredning och handläggning av hos nämnden anhängiggjorda besvärsmål av skattskyldig. Någon möjlighet att av revisionspersonalen på länsstyrelserna erhålla biträde med taxeringsrevision hos skattskyldiga, vilkas taxeringar skulle handläggas av mellankommunala prövningsnämnden, har inte funnits annat än i mycket begränsad omfattning med hänsyn till på länsstyrelsernas revisionsdetaljer rådande

207 arbetsbelastning och personalläge. Allmänna ombudet har slutligen erinrat om att mellankommunala prövningsnämnden hade att handlägga taxeringsfrågor beträffande flertalet av landets största företag. Vid taxeringsrevisioner hos dessa och även de flesta andra skattskyldiga rörelseidkare, som n ä m n d e n har att taga befattning med, erfordras inte endast välkvalificeradc befattningshavare med betydande kunnighet i taxering och bokföring. Bokföringsmaterialets omfattning och beskaffenhet nödvändiggör i regel dessutom en avsevärd arbetsinsats från granskningsmannens eller granskningsmännens sida om ett tillfredsställande resultat av taxeringsrevisionen skall k u n n a erhållas. Av bilagorna 19 och 20 framgår antalet av mellankommunala prövningsnämndens befattningshavare verkställda taxeringsrevisioner under åren 1958 och 1959 samt resultatet av dessa revisioner. Utredningen anser för sin del det vara av största vikt att en effektivare taxeringskontroll kommer till stånd även beträffande de skattskyldiga, vilkas taxeringar mellankommunala prövningsnämnden har att handlägga. Detta ter sig enligt utredningens mening desto mer angeläget eftersom det härvidlag i regel rör sig om skattskyldiga, vilkas bokföring och därmed även inkomstredovisning är så komplicerad att närmare klarhet om bokföringens och redovisningens tillförlitlighet i taxeringshänseende inte kan vinnas utan taxeringsrevision. Av bilaga 20 framgår även att i det fåtal fall, då taxeringsrevision skett under åren 1958 och 1959 hos berörda skattskyldiga genom mellankommunala prövningsnämndens bokföringssakkunniga personal, revisionerna medfört förslag till betydande höjningar. Under det att t. ex. år 1959 ca 2 300 offensiva revisioner i länen (inkl. Stockholm) medfört förslag till höjningar i taxeringarna med i genomsnitt något över 12 600 kronor per skattskyldig har mellankommunala prövningsnämndens 12 offensiva granskningar resulterat i förslag till höjningar med inte mindre än något över 600 000 kronor per skattskyldig. Den effektivare kontroll, som alltså enligt utredningens mening bör komma till stånd genom taxeringsrevision hos de »mellankommunala» skattskyldiga, anser utredningen böra åvila i första hand revisionsdetaljerna vid länsstyrelserna (bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet). Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att utredningen i sina tidigare beräkningar angående behovet av kvalificerade bokföringsgranskare inom olika län utgått från det totala antalet rörelseidkare och andra företagare inom länen. Detta behov har också i de skilda länen avvägts under hänsyntagande till att den effektivare taxeringskontrollen även skulle inriktas på sådana i länen hemmahörande skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans ankommer på mellankommunala prövningsnämnden. Vid behov bör således personal inom revisionsdetaljerna avdelas för ifrågavarande revisioner. I de allra största länen — Malmöhus samt Göteborgs

208 och Bohus län — ävensom Stockholms stad, där de flesta »mellankommunala» skattskyldiga är hemmahörande, anser utredningen lämpligt att någon eller några av de mest kvalificerade förste taxeringsrevisorerna utses till ledare för var sin arbetsgrupp, bestående i övrigt av en eller annan taxeringskontrollör, förste landskanslist eller landskanslist samt biträdespersonal, vilka arbetsgrupper i första hand skall avses för sådana granskningar, som begärts av allmänna ombudet. Enligt utredningens mening bör det emellertid liksom hittills åvila allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden att bestämma beträffande vilka av de ifrågavarande skattskyldiga taxeringsrevision skall ske. Det torde få förutsättas att när fullständig taxeringsrevision skall ske hos ett stort företag med omfattande och komplicerad redovisning, revisionen inte kommer till stånd utan att särskild anledning därtill yppats. Efter samråd med taxeringsintendenten i det län, inom vilket vederbörande skattskyldigs hemortskommun är belägen, förordnar allmänna ombudet lämplig befattningshavare inom länsstyrelsens revisionsdetalj att verkställa taxeringsrevisionen. Av allmänna ombudet begärda taxeringsrevisioner bör, för såvitt inte särskilda omständigheter föranleder annat, behandlas med förtur före övriga revisioner. Taxeringsintendenten i länet och under honom föreståndaren för revisionsdetaljen bör övervaka att de av allmänna ombudet begärda taxeringsrevisionerna snarast verkställes. Den personal inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer, som sålunda ställes till förfogande för utförande av taxeringsrevisioner hos »mellankommunala» skattskyldiga, bör självfallet under denna sin verksamhet fortfarande lyda under taxeringsintendenten i länet och föreståndaren för vederbörlig revisionsdetalj. Taxeringsintendenten i länet bör sålunda ha möjlighet att förflytta personalen till annat revisionsuppdrag eller föreskriva att annat sådant uppdrag skall verkställas före den av allmänna ombudet beslutade taxeringsrevisionen. Att så endast bör ifrågakomma, när tvingande skäl därtill föranleder, är emellertid uppenbart. I övrigt bör det åligga den ifrågavarande revisionspersonalen att under revisionsarbetet upprätthålla erforderlig kontakt med allmänna ombudet och av honom inhämta nödiga råd och upplysningar. Utredningens ovan framlagda förslag i fråga om en effektiviserad taxeringskontroll beträffande de »mellankommunala» skattskyldiga bör enligt utredningens mening inte föranleda minskning av det nuvarande antalet bokföringssakkunniga biträden vid mellankommunala prövningsnämnden. Såvitt utredningen kunnat finna erfordras denna personal för beredning och handläggning inom mellankommunala prövningsnämndens kansli av där anhängiggjorda mål och ärenden samt för utförande av eller deltagande i de mest komplicerade taxeringsrevisionerna.

209 6. Riksskattenämnden

En av riksskattenämndens mera väsentliga uppgifter är — såsom förut nämnts — att verka för en effektivare och bättre taxeringskontroll och för att denna kontroll samordnas inom landet i dess helhet. För handhavandet av dessa uppgifter finns inom nämnden en särskild kontrollbyrå, som är direkt underställd nämndens ordförande och inte nämnden såsom sådan. Inom kontrollbyrån handlägges samtliga uppgifter rörande taxeringskontroll beträffande såväl inkomst- och förmögenhetsbeskattning som allmän varubeskattning. Kontrollbyråns arbetsuppgifter har, sedan densamma inrättades år 1957, i huvudsak bestått i insamlande och bearbetande av samt vidarebefordran till taxeringsmyndigheterna av kontrollmaterial ävensom utarbetande av handledningar och anvisningar för den med taxeringskontrollen sysselsatta personalen, främst inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Insamlandet och bearbetandet av kontrollmaterial har i betydande grad syftat till att få till stånd en samtidig och samfälld kontroll inom hela landet beträffance vissa kategorier av skattskyldiga. Att detta syfte inte helt kunnat uppnås beror i huvudsak på att arbetsbelastningen och personalläget på länsstyrelsernas taxeringssektioner och främst inom revisionsdetaljerna varit sådana, att de av kontrollbyrån initierade kontrollaktionerna måst stå .illbaka för andra såsom angelägnare ansedda arbetsuppgifter. Syftet med kontrollaktionerna — nämligen att få till stånd en samfälld kontroll av e.i viss bransch eller en viss kategori företagare — har härigenom blivit i viss mån förfelat och det för detta ändamål insamlade kontrollmaterialet h a r inte helt kunnat komma till den användning som varit avsedd. I detta sammanhang må framhållas att riksskattenämndens uppgifter beträffande taxeringskontrollen i förhållande till de regionala och lokala taxeringsmyndigheterna endast är av understödjande, samordnande och kompletterance art och inte av dirigerande natur. En utbyggnad av taxeringskontrollapparaten i den omfattning, som utredningen förordar, ger enligt utredningens mening väsentligt bättre möjligheter för taxeringsmyndigheterna i personellt hänseende att i framtiden genomföra kategorigranskningar. De därmed sammanhängande åtgärderna mås.e emellertid — om syftet med granskningarna skall kunna uppnås — sani)rdnas inte bara inom ett och samma län utan även mellan länen. Såvi.t utredningen kunnat finna måste med hänsyn till den föreslagna kontrollapparatens omfattning i framtiden behovet av samordning bli större än f5r närvarande. Den erforderliga samordningen skulle måhända främjas därest de ifrågavarande kontrollåtgärderna inom länen kunde dirigeras från ett centralt organ på beskattningsväsendets område. I sitt betänkande med förslag till ändiad taxeringsorganisation (SOU 1955:51) har 1955 års taxeringssak14—106439

210 kunniga berört denna fråga men av olika skäl avvisat tanken på direktivrätt för ett sådant organ. Utredningen anser för sin del inte heller att en sådan direktivrätt nu bör komma till stånd bl. a. med hänsyn till taxeringssektionernas ställning som en del av landskontoren vid länsstyrelserna samt riksskattenämndens nuvarande organisation och arbetsuppgifter. Detta utesluter givetvis inte att frågan om en central dirigering av taxeringskontrollen i fortsättningen inte bör uppmärksammas. Enligt utredningens mening torde nämligen endast genom en sådan dirigering en verkligt effektiv samordning av kontrollen kunna åstadkommas och upprätthållas. Behovet av samordning torde därför få tillgodoses på samma sätt som hittills och inom ramen för riksskattenämndens nuvarande befogenheter. Kontrollbyrån bör alltså liksom för närvarande komplettera de regionala och lokala taxeringsmyndigheternas kontrollarbete genom att dels tillhandahålla sådant kontrollmaterial, som inte lämpligen kan anskaffas av taxeringsmyndigheterna själva, dels planlägga och samordna landsomfattande bokgranskningsaktioner. Att i sistnämnda hänseende en intim samverkan med taxeringsintendenterna i länen och revisionsdetaljernas föreståndare bör ske, innan sådana aktioner beslutas, säger sig självt. Taxeringsintendenterna måste å andra sidan tillse att, sedan aktionerna en gång beslutats, de utan dröjsmål kommer till stånd inom respektive län och att för aktionernas behöriga genomförande erforderlig revisionspersonal ställes till förfogande. För att möjliggöra för kontrollbyrån att bedöma värdet av igångsatta kontrollaktioner och bestämma huruvida aktionernas inriktning är den för varje tillfälle mest lämpliga samt att vid behov kunna taga initiativ till ändringar i aktionernas omfattning och inriktning är det av vikt att kontrollbyrån fortlöpande följer upp den inom länen bedrivna revisionsverksamheten. Utredningen föreslår därför att föreskrifter meddelas i administrativ ordning att taxeringsintendenten i länet skall fortlöpande hålla kontrollbyrån underrättad om sådana aktioner inom länet, som initierats av byrån. Vidare får det med hänsyn till kontrollbyråns uppgift att samordna taxeringskontrollen anses angeläget att byrån erhåller en samlad bild av hur kontrollverksamheten i sin helhet bedrivits inom länet. Taxeringsintendenten bör därför årligen till kontrollbyrån inkomma med en närmare redogörelse i detta avseende. Denna redogörelse, som bör avse kalenderår och lämnas senast den 1 maj påföljande år, bör först och främst innefatta uppgifter om antalet under året verkställda taxeringsrevisioner, fördelade på revisionsdetaljernas personal, taxeringsassistenterna, de kommunala taxeringsrevisorerna och annan bokgranskningspersonal, samt inom varje grupp med uppdelning på offensiva och defensiva granskningar, ävensom uppgifter om det samlade resultatet av de verkställda revisionerna. I redogörelsen bör även lämnas uppgift om vilken personal, som under året funnits disponibel för taxeringsrevisioner (kvali-

211 ficerade granskare och biträden), samt närmare anges grunderna för personalens utnyttjande och revisionsverksamhetens inriktning. De härför erford erliga föreskrifterna synes även böra utfärdas i administrativ ordning. I ettt senare avsnitt av detta betänkande kommer utredningen att framlägga förslag om befogenheter för Kungl. Maj :t att efter förslag av riksskattenämnden meddela anvisningar angående bokförings- och anteckningsskyldighetens fullgörande i taxeringshänseende. De vidgade arbetsuppgifter, som härigenom och på grund av vad utredningen ovan anfört torde a n k o m m a på riksskattenämnden, synes — såvitt utredningen kunnat finna — inte för närvarande böra föranleda utökning av antalet befattningshavare inom riksskattenämndens kontrollbyrå.

7. De kommunala taxeringsrevisorerna

Av den i kap. II lämnade redogörelsen framgår att kommunernas medverkan i taxeringsarbetet bl. a. inneburit att vissa större städer — sammanlagt för närvarande 10 — tillhandahållit kommunalt anställda taxeringsrevisorer för granskning av framför allt rörelseidkares och andra företagares självdeklarationer. De ifrågavarande revisorerna har i huvudsak använts för offensiva taxeringsrevisioner, vilka till betydande omfattning skett i form av kategorigranskningar. Granskningsobjekten har i regel utvalts av revisorerna själva men uppdraget att verkställa taxeringsrevision h a r i föreskriven ordning meddelats av taxeringsintendenten i länet. I samband med utväljandet av granskningsobjekten har normalt en viss eftergranskning skett av åsatta taxeringar, vilken eftergranskning ofta — utan att taxeringsrevision behövt tillgripas — föranlett förslag till höjning av taxeringarna. Utöver uppgiften att verkställa taxeringsrevision torde, åtminstone på vissa håll, de kommunala taxeringsrevisorerna ha haft till uppgift att meddela de i de ifrågavarande städerna stationerade taxeringsassistenterna råd och anvisningar. Till kostnaderna för nu nämnda taxeringsrevisorer lämnar statsverket — såsom förut nämnts — i regel bidrag med halva lönekostnaden. Därest utredningens förslag i fråga om taxeringsassistentorganisationen och länsstyrelsernas revisionsdetaljer genomföres, kan det måhända ifrågasättas huruvida möjligheten för städerna att inrätta dylika taxeringsrevisorstjänster i fortsättningen bör bibehållas eller, i varje fall, huruvida statsverket genom statsbidrag bör stimulera inrättandet av sådana tjänster. Utredningen vill för sin del understryka att de kommunala taxeringsrevisorerna hittills utgjort en värdefull del i taxeringskontrollen och att det inte finns anledning anta att deras insatser blir mindre värdefulla i framtiden. I detta sammanhang vill utredningen även erinra om att den av utredningen föreslagna utbyggnaden av kontrollapparaten endast möjliggör i genomsnitt en granskning vart åttonde år av sådana skattskyldiga, som

212 normalt kan antas behöva bli föremål för taxeringsrevision, ehuru med hänsyn till gällande eftertaxeringsregler i genomsnitt en granskning under en sexårsperiod varit motiverad. Vidare må framhållas att den föreslagna utbyggnaden av kontrollapparaten — såsom närmare kommer att utvecklas i det följande — måste ske successivt med hänsyn bl. a. till rekryteringsproblemen. Utredningen förordar på grund härav att möjligheten för komm u n att utse särskild befattningshavare för granskning av skattskyldigas bokföring t. v. bibehålles och att statsbidrag utgår till sådan befattningshavares avlönande i samma utsträckning som hittills. Utredningen förutsätter därvid att de kommunala taxeringsrevisorernas arbetsuppgifter intimt samordnas med revisionsdetaljernas och att granskningsobjekten utval jes i samråd med dessa detaljers föreståndare. Ytterst måste alltså de kommunala taxeringsrevisorernas arbete helt dirigeras av taxeringsintendenterna i länen, eftersom det endast ankommer på dem att bestämma beträffande vilka skattskyldiga taxeringsrevision skall ske. I taxeringsintendenternas dirigering av de kommunala taxeringsrevisorernas arbete får även anses ligga att bestämma i vad mån revisorernas granskning skall inriktas på offensiv eller defensiv granskning. I detta sammanhang förtjänar understrykas att kommunerna i princip har lika stort intresse av defensiva som av offensiva granskningar. Utredningen har förmärkt att vissa svårigheter föreligger för kommunal taxeringsrevisors övergång till motsvarande statlig tjänst därigenom att han för löneklassplacering i den statliga tjänsten ofta inte får i full utsträckning tillgodoräkna tiden för den kommunala tjänstgöringen. Med hänsyn till önskvärdheten att till tjänster inom revisionsdetaljerna k u n n a förvärva erfarna och skickliga kommunala taxeringsrevisorer föreslår utredningen att åt länsstyrelserna ges befogenhet att vid kommunal taxeringsrevisors övergång till statlig taxeringsrevisorstjänst medgiva att befattningshavaren får för löneklassplacering i den statliga tjänsten tillgodoräkna tid för motsvarande kommunal anställning.

B. Utbildningen av revisionspersonal, taxeringsassistenter och landskanslister m. m. Allmänna synpunkter

För behörighet att erhålla tjänst såsom länsrevisor, förste taxeringsrevisor eller taxeringsrevisor krävs enligt gällande bestämmelser (länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958, nr 333, och kungörelsen den 19 maj 1944, nr 246, om antagande av aspiranter å länsnotarie- och taxeringsrevisorstjänster) dels att ha avlagt examen vid handelshögskola, dels att undei provtjänstgöring, omfattande sex månader, ha ådagalagt vissa förutsättningar på området.

213 Såsom ledare för provtjänstgöringen skall vid länsstyrelsen utses en befattningshavare i högre tjänsteställning. Denne ledare åligger att tillse att aspiranten beredes tillfälle att utföra arbeten, vilka är ägnade att på skilda områden visa hans förutsättningar för den ifrågavarande grenen av landsstatstjänst, samt bibringas närmare kännedom om länsstyrelsens organisation, arbetsuppgifter och arbetsmetoder. För behörighet att erhålla tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent eller landskanslist fordras att ha undergått den utbildning som Kungl. Maj:t bestämmer. Föreskrivna kurser för landskanslister m. fl. ordnas i länsstyrelsernas utbildningsnämnds regi. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall dessa kurser bestå i en allmän del, gemensam för båda avdelningarna vid länsstyrelse, och en speciell del dels för landskanslister på landskontor och dels för landskanslister på landskansli. Den första kursdelen är avsedd att lämna en allmän teoretisk grund för den fortsatta utbildningen, oavsett vilken avdelning inom länsstyrelsen landskanslisten sedermera kommer att välja. Den senare delen av kursen ägnas åt de för respektive avdelning speciella ämnesområdena. Den för landskanslister å landskontor speciella kursen omfattar sålunda bl. a. undervisning i skatte- och taxeringsförfattningarna samt granskningsteknik. För tillträde till kursens allmänna del fordras viss dokumenterad kunnighet i bokföring men i princip ingen tidigare tjänstgöring vid länsstyrelse. För tillträde till speciell del av kursen krävs dels att ha avlagt godkända prov i de i den allmänna delen ingående ämnena och dels minst 3 års tjänstgöring inom landsstaten, varav minst 2 år vid landskontor respektive landskansli. Genom de villkor som sålunda uppställts för behörighet till ovannämnda tjänster och genom utformningen av landskanslistkurserna har man sökt säkerställa att de ifrågavarande befattningshavarna skall ha den teoretiska bakgrund som krävs för att bemästra de med tjänsterna i fråga förknippade arbetsuppgifterna. När det gäller landskanslistutbildningen måste det emellertid betecknas som en brist, vilket även föreningen Sveriges taxeringsrevisorer påpekat i yttrande över 1959 års riksdags revisorers berättelse, att undervisning i revisionsteknik inte inrymts i kursplanen. Flertalet landskanslister å landskontor kommer nämligen under sin tjänstetid att konfronteras med taxeringsrevision, antingen under tjänstgöring på någon av taxeringssektionens olika detaljer eller efter befordran till taxeringsassistent. Enligt vad utredningen inhämtat har det hittills inte varit möjligt att inom den nuvarande ramen för kurstiden i mera betydande omfattning bereda plats för undervisning i revisionsteknik. Den för övriga ämnen tillmätta tiden kan inte utan avsevärt men för undervisningsresultatet kortas

214 av. Införes en vidgad undervisning i revisionsteknik, vartill torde krävas minst 60 timmar för att nå syftemålet med undervisningen, måste således kurstiden i motsvarande mån förlängas. De för landskanslister å landskansli respektive landskontor speciella kursdelarna kommer härigenom att skilja sig även med avseende på kurstidens längd. Den teoretiska utbildningen i revisionsteknik är emellertid enligt utredningens mening av sådan betydelse för landskanslisternas å landskontor fortsatta tjänstgöring att ämnet under alla omständigheter bör upptagas i kursplanen. Den för behörighet till tjänst inom taxeringsrevisorskarriären stipulerade provtjänstgöringen är, såsom framgår av det tidigare anförda, avsedd att lämna underlag för att bedöma aspirantens fallenhet för arbetsområdet. För att så skall kunna bli förhållandet krävs att aspiranten tilldelas arbetsuppgifter av den art att sättet att lösa dem verkligen kan ge en bild av aspirantens förutsättningar. Av olika skäl, främst m å h ä n d a personalbrist men även till följd av en i och för sig naturlig brist på erfarenhet hos ledarna för denna provtjänstgöring av hur sådana prov bör läggas upp och bedömas, torde resultatet av provtjänstgöringen inte alltid motsvara avsikten med densamma. Genom utredningens förslag till personaluppsättning på revisionsdetaljerna öppnas möjligheter att ägna denna del av behörighetsfordringarna tillbörlig uppmärksamhet. Enligt utredningens uppfattning skulle det vara av värde att vissa anvisningar för val av arbetsuppgifter under provtjänstgöringen och normer för bedömningen av sättet att fullgöra uppgifterna lämnades länsstyrelserna. Dylika anvisningar och normer synes böra utarbetas av länsstyrelsernas antagnings- och utbildningsnämnder samt riksskattenämndens kontrollbyrå i samråd. För behörighet till tjänst i landskanslistkarriären finns inga uttalade krav på provtjänstgöring. Av den lämnade redogörelsen rörande fordringarna för tillträde till de kurser, som ingår i den teoretiska utbildningen, framgår emellertid att minst tre års praktisk tjänstgöring erfordras för att vinna behörighet till sådan tjänst. Efterssom aspirant enligt vad som uttalats i 1960 års statsverksproposition (Bil. 13: XI huvudtiteln s. 411 och 414) i princip bör beredas tillfälle att genomgå utbildningens allmänna del redan under första året av sin anställning, kommer huvuddelen av den praktiska tjänstgöringen att infalla mellan de båda kurserna. Beträffande den praktiska tjänstgöringens utformning är endast bestämt att aspirant, som genomgått kursens allmänna del, skall beredas möjlighet att tjänstgöra inom länsstyrelsens båda avdelningar och att för tillträde till den speciella delen av kursen fordras minst två års tjänstgöring inom den avdelning av länsstyrelsen som kursen avser. Det torde vara underförstått att aspiranten under denna tid skall cirkulera mellan de olika sektionerna inom avdelningen. Hittillsvarande erfarenheter av kursdeltagarnas praktiska tjänstgöring

215 utvisar betydande ojämnheter i aspiranternas tjänstgöringstider inom olika sektioner. Till en del torde detta förhållande bottna i att stundens krav på tillgång till arbetskraft mera fått fälla avgörandet vid aspirantens placering till tjänstgöring än en planmässig strävan att ge aspiranten välavvägda erfarenheter från de olika verksamhetsområdena inom avdelningen. Det måste emellertid enligt utredningens mening betraktas som synnerligen betydelsefullt att den praktiska tjänstgöringen så ordnas och genomföres att aspiranten erhåller en i förhållande till svårighetsgraden inom de olika verksamhetsområdena lämpligt avpassad erfarenhet av områdena i fråga. En antydan om hur tjänstgöringen med hänsyn härtill bör utformas ger redan dispositionen av kursplanerna vid utbildningskurserna.

Vidareutbildning av personal

Den teoretiska och praktiska utbildning, som leder fram till behörighet att erhålla tjänst inom taxeringsrevisorskarriären respektive landskanslistkarriären, är inte och kan inte vara uppbyggd på annat sätt än att den som genomgått utbildningen därigenom erhållit de allra första grunderna inom det speciella område, inom vilket vederbörande sedan skall fullgöra sin tjänst. På denna grundval måste därefter genom praktiska erfarenheter och fortsatta studier kunskaperna inom det särskilda fackområdet levandegöras och fördjupas. Enligt allmänt vedertagen uppfattning lämnar en väl planerad och genomförd fortbildning inom ett arbetsområde ett av de väsentligaste bidragen till effektivisering av verksamheten i fråga. Inom åtskilliga grenar av det enskilda näringslivet fästes sålunda stor vikt vid utbildningsfrågor och investeras ofta betydande belopp på vidareutbildning av personal av olika kategorier. Även inom det statliga verksamhetsområdet har betydelsen av fortsatt utbildning alltmer uppmärksammats. Inom landsstaten har sedan åtskilliga år tillbaka bedrivits vidareutbildning i olika former. Sålunda anordnas årligen i utbildningsnämndens regi studiekonferenser för landsstatstjänstemän i den högre karriären. Vid dessa konferenser, till vilka brukar kallas vartannat år tjänstemän inom landskanslien och vartannat tjänstemän inom landskontoren, behandlas ämnen av gemensamt intresse såsom exempelvis ny lagstiftning och dess inverkan på länsstyrelsens arbete. Även andra studiekonferenser med mera speciell inriktning förekommer. Utbildningsnämnden anordnar vidare med j ä m n a mellanrum fyramånaderskurser för utbildning av taxeringstjänstemän. Sådana kurser anordnas dels för befattningshavare med juridisk utbildning inom överståthållarämbetet och länsstyrelserna och dels för befattningshavare med handelshögskoleutbildning. I de förstnämnda kurserna deltar även tjänstemän vid kammarrätten. Kursplanerna omfattar bl. a. undervisning i gransknings-

216 teknik och aktievärdering samt, beträffande de för jurister avsedda kurserna, bokföring och balansteknik. Särskilda regionala möten, s. k. kretsmöten, har tidigare i länsstyrelsernas egen regi anordnats för revisionspersonal. Därvid förekom information om aktuella nyheter och diskussioner om andra frågor av speciellt intresse för denna personalgrupp. Dylika kretsmöten anordnas numera genom försorg av riksskattenämndens kontrollbyrå. Det har vidare förekommit ett antal för länsstyrelsetjänstemän speciellt anordnade kurser i arbetsledning. P å senare år har påbörjats även viss utbildning av biträdespersonal inom landsstaten. Denna utbildning, som initierats av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, vilken också utarbetat vissa allmänna anvisningar för dess bedrivande, ordnas av varje länsstyrelse för sig med särskilda kurser för personalen å landskansliet och inom landsfiskalsorganisationen samt särskilda för personalen å landskontoret och inom häradsskrivarorganisationen. Utbildningen kan förläggas till tjänstetid. Den avser att ge eleverna en allmän orientering rörande förvaltningen och länsstyrelsens ställning i densamma samt viss, till självstudier stimulerande kunskap om det för respektive avdelning speciella arbetsområdet. Slutligen bör till efterutbildningen även räknas den information som — i vissa län med ett betydande mått av planmässighet — sker i den formen att sektionschefer och liknande samlar sin personal för genomgång av eller på annat sätt delger dem aktuella nyheter på lagstiftningens område, rättsfall av prejudicerande betydelse, kammarrättens och prövningsnämndernas beslut i taxeringsmål m. m. Av den kortfattade redogörelsen här ovan för fortbildningsverksamheten inom landsstaten torde framgå att densamma hunnit jämförelsevis långt. Det framgår även att hittills endast en typ av kurser speciellt inriktat sig på de för taxeringsrevisionen aktuella problemen. Med den betydande personalkader som, när respektive organisationer blivit fullt utbyggda, kommer att ägna sig åt taxeringsrevision och taxering samt med den snabba utvecklingen på beskattningsväsendets område är det enligt utredningens mening nödvändigt att alldeles särskild uppmärksamhet fästes vid den fortlöpande vidareutbildningen av personalen på revisionsdetaljerna och inom taxeringsassistentorganisationen och att ramen för denna utbildning vidgas. Sålunda anser utredningen att, förutom de av riksskattenämndens kontrollbyrå återupptagna kretsmötena, i vilka all revisionspersonal inom revisionsdetaljerna om möjligt bör beredas tillfälle att deltaga, särskilda fortbildningskurser bör anordnas för taxeringsrevisorerna. Dessa kurser bör bl. a. ägnas åt studium av de möjligheter och svårigheter som utvecklingen på kontorsmaskinmarknaden medför i form av nya system för bok-

217 föring, lagerredovisning o. dyl. Vidare bör utvecklingen av metoderna för kringgående av taxeringsförfattningarna och för skattefusk samt möjligheterna att uppdaga dylika företeelser fortlöpande penetreras. Utredningen anser det lämpligt att dessa kurser anordnas regionalt och under ledning av riksskattenämndens kontrollbyrå. De kunskaper som genom sistnämnda kurser förmedlas till taxeringsrevisorer bör sedan vidarebefordras till övrig revisionspersonal inom revisionsdetaljerna och till taxeringsassistenterna. Detta bör ske genom i länsstyrelsernas regi anordnade kursdagar, t. ex. en eller ett par dagar för vid länsstyrelsen placerad personal och någon dag för ute i länet stationerad personal. Slutligen bör revisorer, landskanslister och taxeringsassistenter, liksom hittills i viss utsträckning skett, fortlöpande hållas underrättade om nya bestämmelser, rättsfall av intresse o. dyl. Denna fortbildning kan ges olika former. Utredningen håller före att muntlig information i regel ger det bästa utbytet. Vid sidan av den fortlöpande vidareutbildning, som utredningen här ovan förordat, synes det nödvändigt att övergångsvis anordna viss grundutbildning i revisionsteknik för personal inom landskanslistkarriären, som genomgått landskanslistkurs enligt hittills gällande kursplaner — således utan att läsa ämnet revisionsteknik — och som inte genom tjänstgöring redan satts i tillfälle att inhämta nödiga kunskaper i ämnet. Enligt utredningens mening torde denna utbildning böra omfatta minst 40 timmars teoretisk undervisning. För att i minsta möjliga mån inkräkta på det löpande arbetet inom länsstyrelserna synes kurserna böra genomföras i länsstyrelsernas egen regi och t. ex. på så sätt att endast en eller två dagar per vecka avsattes för undervisningen. Det torde få ankomma på riksskattenämndens kontrollbyrå att i samråd med länsstyrelsernas utbildningsnämnd utfärda närmare anvisningar angående utformningen av dessa kurser. I fråga om biträdespersonalen ingår i de förut omnämnda fortbildningskurserna viss undervisning i taxering. Denna undervisning torde för taxeringsassistenternas biträden utgöra en god grund för deras verksamhet under taxeringsperioden. Det är således angeläget att samtliga biträden åt taxeringsassistenterna beredes tillfälle att genomgå ifrågavarande utbildning. Den bör emellertid kompletteras med fortsatt undervisning i taxering. Denna undervisning bör kunna bedrivas antingen på länsstyrelsen eller på de olika orter, där taxeringsassistenterna är placerade, och under ledning av därför lämpad befattningshavare inom taxeringssektionen. Därutöver bör dessa biträden meddelas undervisning med avseende på de arbetsuppgifter, som kommer att åvila dem under icke-taxeringsperiod. Då dessa arbetsuppgifter i stort sett kommer att sammanfalla med dem som

218 åvilar biträdena på revisionsdetaljerna bör undervisningen vara gemensam för de båda kategorierna. Utredningen anser att i detta fall formliga kurser bör anordnas vid länsstyrelsen. Dessa kurser bör ledas av lämplig befattningshavare vid revisionsdetaljen. Det bör ankomma på riksskattenämndens kontrollbyrå att lämna närmare anvisningar angående h u r dessa kurser lämpligen bör utformas. Enligt utredningens förslag kommer i flertalet län revisionsdetaljerna att utrustas med personal, som i väsentlig utsträckning skall ägna sig åt utbildning och handledning av såväl personalen inom revisionsdetaljerna som inom taxeringsassistentorganisationen. För att sätta dessa befattningshavare i stånd att på bästa sätt fullgöra denna viktiga del av deras arbete, bör särskild utbildning anordnas för dem. Utbildningen bör ges formen av centrala kurser två ä tre dagar under ledning av riksskattenämndens kontrollbyrå, som härvidlag har att samråda med länsstyrelsernas utbildningsnämnd. Efter den första kursen bör nya kurser anordnas när behov därav uppkommer t. ex. på grund av omsättning bland personalen. Under kurserna bör dels vissa allmänna principer för utbildning genomgås och dels — genom exempelvis grupparbeten — olika problem som uppkommer i sådant sammanhang belysas. En relativt stor del av kurstiden synes böra ägnas åt genomgång av genom riksskattenämndens kontrollbyrå tillhandahållet underlag för särskilt den utbildning som, enligt vad ovan sagts, bör anordnas med biträdespersonalen inom revisionsdetaljerna och taxeringsassistentorganisationen. Efter samma principer bör, enligt utredningens mening, kurser om två å tre dagar anordnas för de utbildningsledare som, enligt vad utredningen i det följande föreslår, skall utses inom landskontoret på varje län för att leda den praktiska utbildningen av landskanslistaspiranter, vilka genomgår av utredningen senare i detta avsnitt förordad snabbutbildning. Dessa kurser torde i likhet med ovannämnda kurser lämpligen böra ordnas centralt i länsstyrelsernas utbildningsnämnds regi. Kostnaden för den fortbildning, som utredningen här ovan förordat, har uppskattats enligt följande. För kretsmötena beräknar utredningen inga ökade kostnader jämfört med nuvarande förhållanden. Beträffande de regionala kurserna för taxeringsrevisorer beräknas ett kursledararvode på 600 kronor, arvoden till lärare ca 2 000 kronor och expenser ca 1 000 kronor eller i runt tal sammanlagt ca 3 600 kronor per kurs. I fråga om de lokala kurserna för revisionspersonal och taxeringsassistenter anser utredningen att några särskilda kostnader inte skall behöva u p p k o m m a liksom inte heller i vad gäller kurserna för fortsatt utbildning av biträden åt taxeringsassistenter och för utbildning av biträdespersonalen inom revisionsdetaljerna. Kostnaderna för utbildningsledarekurserna har utredningen uppskattat till ca 2 500 kronor per kurs, varav kursledararvode 500 kronor, lärarearvode ca 1 000 kronor och expenser ca 1 000 kronor. Till sålunda

219 uppskattade kurskostnader bör läggas utgifter för kursdeltagarnas eventuella resekostnader och traktamenten, vilka kostnader inte kan närmare beräknas. Utredningen har utgått ifrån att resekostnads- och traktamentsersättning ävensom lön skall utgå till deltagarna efter samma regler som hittills tillämpats i motsvarande fall.

Utbildningen av nytillkommande personal

Utredningens förslag till personaluppsättning vid taxeringssektionernas revisionsdetaljer och inom taxeringsassistentorganisationen innebär att behovet av nyrekrytering och därmed även av utbildning av personal inom landskanslistkarriären ytterligare accentueras. Rekryteringsbehovet på grund av utredningens förslag uppgår sålunda till drygt 100 taxeringsassistenter (65 inom länen och ca 40 vid överståthållarämbetet), 89 landskanslister inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer samt ett inte närmare beräknat antal kanslister vid bokgranskningskontoret å överståthållarämbetet. Därtill kommer behovet av rekrytering för att fylla för närvarande befintliga vakanser inom taxeringsassistentorganisationen. Slutligen krävs också en nyrekrytering för att möta genom normal avgång på grund av pensionering och eljest uppkommande vakanser inom häradsskrivarorganisationen och landskontoren. Det sistnämnda behovet torde fram till och med år 1965 k u n n a beräknas till omkring 50 personer. I allt torde således under den närmaste tiden drygt 350 aspiranter behöva nyrekryteras. Utbildningsbehovet överstiger emellertid väsentligt denna siffra. Det finns nämligen ungefär 200 icke ordinarie landskanslister å landskontor, som av olika anledningar ännu inte erhållit föreskriven utbildning. Utbildningsbehovet i dagsläget bör med hänsyn härtill beräknas omfatta i runt tal 500 befattningshavare. Vid denna beräkning har beaktats att utbildningsbehovet till viss del kommer att täckas genom nu pågående kurser. Under den tid länsstyrelsernas utbildningsnämnd varit i verksamhet anordnade nämnden till en början en utbildningskurs per år för landskanslister å landskontor. Sedan riksdagen beslutat att taxeringsassistentorganisationen skulle införas har kurserna dubblerats. I varje kurs har deltagit något över 25 landskanslister. Med oförändrad utbildningsfrekvens skulle det således behövas vid pass 10 år innan det i dagens läge aktuella utbildningsbehovet av landskanslister å landskontor tillgodosetts och alltså möjligheter skapats för full utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen samt den utökning av revisionspersonal som, enligt utredningens mening, skulle medge en jämförelsevis tillfredsställande periodicitet i fråga om taxeringsrevision hos rörelseidkare. Utvägen att höja utbildningsfrekvensen genom att antaga ett ökat antal elever i varje kurs anser utredningen förkastlig. Allmän erfarenhet av kursverksamhet av här ifrågavarande slag utvisar nämligen att deltagar-

220 antalet inte bör överstiga 30, om goda utbildningsresultat skall nås. Därtill kommer att länsstyrelserna redan med nuvarande antal kursdeltagare har svårigheter att friställa elever i önskvärd omfattning. Det återstår då att pröva huruvida ytterligare kurser skulle k u n n a anordnas och rekryteringen till dessa underlättas. Enligt vad utredningen inhämtat torde det vara förenat med betydande svårigheter att i Stockholm arrangera flera kurser än vad som nu äger rum. Sådana kurser synes emellertid lättare kunna anordnas i vissa andra städer. Utredningen anser att städerna Malmö, Göteborg och Sundsvall ur nu anförd synpunkt skulle väl lämpa sig som platser för extra kurser. Även ur andra aspekter synes dessa städer vara lämpliga för nu angivet ändamål. De ligger centralt med hänsyn till tänkta rekryteringsområden. Vidare torde goda möjligheter finnas på dessa platser att uppbringa erforderliga kurslokaler och logi åt kursdeltagarna. Genom att de nu nämnda städerna valts, synes även vissa möjligheter föreligga att genom upplysningsverksamhet å där befintliga handelsgymnasier öka rekryteringen av landskanslistaspiranter. — överhuvud taget måste rekryteringsfrågan ägnas ökad uppmärksamhet, om utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen och revisionsdetaljerna skall k u n n a genomföras inom rimlig tid. Bland olika utvägar att påskynda rekryteringen vill utredningen särskilt peka på vikten av att från länsstyrelsernas och länsstyrelsernas utbildningsnämnds sida upprätthålles intima kontakter med handelsgymnasieorganisationen. Med utgångspunkt från universitetsutredningens och skolöverstyrelsens prognoser över antalet utexaminerade från handelsgymnasierna under de närmaste åren bedömer utredningen utsikterna till en ökad rekrytering av personal med denna grundutbildning såsom jämförelsevis goda, givetvis under den tidigare berörda förutsättningen att upplysningsverksamheten inom handelsgymnasierna intensifieras. Det anförda utesluter givetvis inte att även andra personer med erforderliga grundläggande kunskaper i bokföring, t. ex. studenter med kurs å handelsinstitut, bör k o m m a i fråga för rekrytering. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till vad utredningen tidigare anfört beträffande behörighetsvillkoren för antagning till landskanslisttjänst. Mot bakgrund av det ovan anförda förordar utredningen att vid sidan av de nuvarande ordinarie och extra kurserna i Stockholm för landskanslistpersonal särskilda kurser för sådan personal tills vidare även anordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall. Det skulle måhända ha varit naturligt att till varje kursort hänvisa elever från angränsande län, d. v. s. elever från de mellansvenska länen till Stockholm, från de sydsvenska till Malmö, från de västsvenska till Göteborg och från de norrländska till Sundsvall. Enligt utredningens mening bör emellertid kurserna i Stockholm i första hand reserveras för redan anställda icke ordinarie landskanslister och de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och

221 Sundsvall för den personal, som kommer att nyrekryteras. Anledningen härtill är att de nya bestämmelserna om landskanslistutbildning, som skall tillämpas från och med innevarande budgetår, torde innebära att åtskilliga av redan anställda landskanslister efter att ha genomgått den allmänna kursdelen med hänsyn till fullgjord praktisk tjänst kan vinna tillträde till en i omedelbar följd med den allmänna kursdelen anordnad speciell kursdel. Hinder möter således inte att beträffande denna personal driva kurserna efter ungefär samma tidsschema som hittills skett, d. v. s. med ordinarie kurs (allmän del) hösten året 1, extra kurs (allmän del) våren året 2 och motsvarande speciella kursdelar hösten året 2. Den personal däremot, som hädanefter skall nyanställas, skall som tidigare nämnts i princip beredas tillfälle att redan under första anställningsåret genomgå den teoretiska utbildningens allmänna del. Efter genomgång av denna utbildning måste sedan personalen fullgöra flera års praktisk tjänstgöring, innan tillträde till den speciella kursdelen kan vinnas. Med hänsyn till de skiljaktigheter, som sålunda kommer att föreligga mellan landskanslistaspiranternas möjligheter att genomgå föreskriven teoretisk utbildning, synes det enligt utredningens mening inte lämpligt att gemensamma kurser anordnas för både den redan anställda och den nytillkommande personalen. Genom att kurserna i Stockholm reserveras för den redan anställda personalen medför detta också den för de nämnda befattningshavarna snabbaste utbildningsgången. Även de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall bör anordnas i regi av länsstyrelsernas utbildningsnämnd och omfatta samma ämnen som nuvarande kurser med det av utredningen förordade tillägget av ämnet revisionsteknik. På utbildningsnämnden torde bl. a. böra ankomma att utfärda allmänna anvisningar beträffande kurserna, att fastställa kursplaner, att utvälja elever i kurserna och att anordna konferenser med ämneslärarna för att i möjligaste mån säkerställa en enhetlig bedömning av elevernas prestationer. Det torde emellertid inte bli möjligt för utbildningsnämnden att därutöver närmare befatta sig med dessa kurser. Till utbildningsnämndens förfogande för att sammanställa schema, leda och utöva tillsyn över kurserna, anskaffa lokaler och lärare m. m. synes böra ställas till förfogande lämplig befattningshavare, förslagsvis taxeringsintendenten eller en av de biträdande taxeringsintendenterna, vid länsstyrelserna i de län inom vilka kursorterna är belägna. Eftersom man även torde få räkna med att personal från dessa länsstyrelser kan behöva utnyttjas som lärare i vissa ämnen, särskilt inom kursernas speciella delar, kan det förutsättas att kurserna kommer att medföra någon belastning för länsstyrelserna i fråga. Med hänsyn härtill torde möjligheter böra beredas dessa länsstyrelser att vid behov erhålla viss personalförstärkning. Om ovannämnda särskilda kurser skulle påbörjas hösten 1961 skulle, med tillämpning på dessa kurser av nu gällande utbildningsbestämmelser,

222 de första genom kurserna färdigutbildade aspiranterna komma att kunna inträda i effektiv tjänst tidigast omkring den 1 juli 1965. F r å n denna tidpunkt skulle sålunda ett årligt tillskott av högst 90 tjänstemän med behörighet till tjänst inom landskanslistkarriären kunna påräknas. Genom de samtidigt i Stockholm bedrivna kurserna bör varje år ca 50 färdigutbildade icke ordinarie landskanslister kunna tillföras landskontoren. Denna utbildningstakt innebär att det förut angivna utbildningsbehovet kan beräknas vid maximal rekrytering till samtliga kurser bli täckt tidigast år 1967. Enbart taxeringsassistentorganisationen kräver för full utbyggnad ett tillskott av färdigutbildad personal på i runt tal 250 befattningshavare, därest hänsyn även tages till under de närmaste åren på grund av befordran föranledd avgång. Även om de av utredningen förordade särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall skulle anordnas torde det således inte bli möjligt att med nuvarande bestämmelser för utbildning fylla detta behov förrän tidigast år 1965. Det är emellertid av olika skäl angeläget att utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen sker i snabbare takt. — 1960 års riksdags bevillningsutskott har sålunda uttalat att utbyggnaden i huvudsak bör vara avslutad år 1962. — Huvudskälet härtill är givetvis att förutsättningarna för en effektiv och likformig taxering av samtliga rörelseidkare snarast bör skapas. Men även införandet av den allmänna varuskatten medför att kravet på snabb utbyggnad förstärkes. Skall en snabbare utbyggnad med utbildad personal kunna äga rum och utan att under tiden, intill dess ersättning med ny utbildad personal kan ske, arbetet inom landskontoren blir lidande, synes enda möjligheten vara att kravet på tre års praktisk tjänst för tillträde till den speciella kursdelen tillfälligt mildras. Att korta av tiden för den teoretiska utbildningen synes inte böra komma i fråga. Mot en avkortning av tiden för den praktiska tjänstgöringen kan invändas att aspiranternas förutsättningar att på bästa sätt tillägna sig undervisningen i den speciella kursdelen i någon mån minskas. Vidare blir den färdigutbildade aspiranten till en början i regel inte lika användbar på de olika arbetsuppgifterna inom landskontorets verksamhetsområde som nyutbildad personal med den längre praktiska tjänstgöringen. Inriktas emellertid de särskilda kurserna och speciellt den därtill anslutande praktiska tjänstgöringen till en början uteslutande på att tillgodose behovet av taxeringsassistenter minskar betydelsen av de nu nämnda invändningarna. Sålunda torde redan med nuvarande ordning den praktiska tjänstgöringen ge endast obetydlig erfarenhet av rörelsetaxering och taxeringsrevision. Vidare kan man genom att anställa dessa aspiranter utanför personalplanen, varigenom således några tjänster inom landskontoren icke skall uppehållas av dem, bättre inrikta den praktiska tjänst-

223 göringen på en fördjupad utbildning. En sådan form för den praktiska tjänstgöringen kominer att ställa krav på aktiva insatser även från länsstyrelsernas sida. Enligt utredningens uppfattning bör för detta ändamål en särskild utbildningsledare avdelas inom landskontoret med uppgift att närmast under landskamreraren planlägga genomförandet av den ifrågavarande praktiska utbildningen och tillse att elevernas tjänstgöring ordnas så att bästa möjliga resultat nås. Utbildningsnämnden och kursledarna vid de särskilda kurserna bör tillhandagå utbildningsledaren med råd och anvisningar rörande den praktiska utbildningens uppläggning och övervakning. Enligt utredningens uppfattning bör en på ovan skisserat sätt utformad praktisk tjänstgöring kunna ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella kursdelen som en längre tids fullgörande av tjänst på befattningar inom olika delar av landskontoret, även om kunskaperna inte blir kanske på samma sätt s. a. s. innötta. Emellertid kan det knappast vara rimligt att den som genomgått en sålunda utformad och speciellt inriktad utbildning skall vinna befordran inom landskanslistkarriären tidigare än en i övrigt jämbördig kollega, som anställts vid samma tidpunkt eller kanske tidigare men genomlöpt den normala utbildningsgången. Å andra sidan måste den snabbutbildade personalen, om syftemålet med snabbutbildningen inte skall förfelas, efter avslutad utbildning placeras till tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen. Den konflikt som sålunda uppkommer mellan rimlighetskrav och kraven på en snabb utbyggnad av nämnda organisation synes kunna lösas på följande sätt. Under de närmaste två budgetåren 1961/62 och 1962/63 inrättas inte fler taxeringsassistenttjänster än vad för närvarande gäller, d. v. s. sammanlagt 215 tjänster. Under dessa budgetår inriktas ansträngningarna i stället främst på att dels fylla föreliggande vakanser på de nuvarande tjänsterna dels intensifiera rekryteringen och utbildningen av den personal, som erfordras vid full utbyggnad av assistentorganisationen och för förstärkningen av länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därefter sker utbyggnaden i de båda nu nämnda hänseendena successivt men företrädesvis beträffande assistentorganisationen. De befattningshavare, som genomgått utbildningskurs, befordras inte till högre tjänster inom landskanslistkarriären än inom nu gällande reglerad befordringsgång för icke ordinarie landskanslister förrän vederbörande fullgjort sammanlagt minst tre års praktisk tjänstgöring inom landsstaten. Den personal, som genomgått de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall, placeras vid landskontoren utan att tjänsterna ännu inordnas i länsstyrelsernas personalplan. Under taxeringsperioden utnyttjas dessa befattningshavare som förstärkning inom taxeringsassistentorganisa-

224 tionen utan att dock bekläda taxeringsassistenttjänst. Under icke-taxeringsperiod tilldelas befattningshavarna företrädesvis arbetsuppgifter inom taxeringssektionens revisionsdetalj men de bör även vid behov utnyttjas för tjänstgöring å övriga sektioner. — Genom sistnämnda tjänstgöring kan avkortningen av den praktiska tjänstgöringen under utbildningstiden i viss mån kompenseras. — Detta arrangemang synes närmast kunna jämföras med vad som nu gäller beträffande den nyutbildade kvalificerade personalen inom exempelvis postverket. Efter 3 års sammanlagd praktisk tjänstgöring tilldelas befattningshavarna landskanslisttjänster inom gällande personalram i mån av tillgång till sådana tjänster eller utnyttjas som vikarier på vakanta tjänster eller på annat sätt samt får på lika villkor konkurrera med övrig personal om högre tjänster. Därest teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring kombineras på ovan angivet sätt hyser utredningen inga betänkligheter mot att kravet på praktisk tjänstgöring såsom villkor för tillträde till de ifrågasatta särskilda kursernas speciella del avkortas. Med dessa utgångspunkter har utredningen övervägt olika alternativ för den ifrågavarande praktiska tjänstgöringens ordnande och varaktighet. Utredningen har härvid funnit att tiden för denna bör kunna fastställas till 19 månader, varav före tillträde till den speciella delen av kursen 1 V2 månad skulle fullgöras på vardera uppbördssektion och häradsskrivarkontor, 1 månad på vardera kameralsektion och prövningsnämndens kansli, 2 månader på taxeringssektions allmänna detalj och varuskattedetalj. Sedan den speciella delen av kursen avslutats, skulle 5 månaders praktisk tjänst fullgöras inom taxeringsassistentorganisationen och 7 månader på taxeringssektionens revisionsdetalj. Den praktiska tjänstgöringen inom taxeringsassistentorganisationen bör fullgöras i den formen att vederbörande aspirant under denna tid i möjligaste mån självständigt fullgör på taxeringsassistent ankommande göromål. Med hänsyn till aspiranternas bristande erfarenhet och rutin bör taxeringsintendenten i länet genom honom underställda befattningshavare tillse att deras arbete noggrant följes under denna period. Utredningen anser att dessa aspiranter genom de möjligheter till kontakt med äldre och erfarna kamrater rörande det praktiska arbetets problem, som på detta sätt skapas, kommer att äga bättre förutsättningar att bekläda tjänst som taxeringsassistent än vad nuvarande utbildning ger. Vidare skapas möjligheter att redan i ett tidigt skede bilda sig en uppfattning om aspiranternas lämplighet för taxeringsarbete. Under den senare delen av tjänstgöringen på revisionsdetaljen bör aspiranterna såsom biträden åt vana taxeringsrevisorer deltaga i taxeringsrevisioner, vilka efter samråd mellan kursledning och vederbörande taxeringsintendent särskilt utvalts. Vid regelbundet återkommande tillfällen

225 bör aspiranterna dessutom sammandras till kursorterna för att där dels bibringas ytterligare fortbildning dels med utgångspunkt från de taxeringsrevisioner, i vilka aspiranterna själva deltagit, materialisera och fördjupa det kunskapsstoff som i detta avseende inhämtats under den teoretiska utbildningen. Genom dessa anordningar torde skapas bättre förutsättningar för att utvinna åsyftat resultat av utbildningen. Sålunda torde genom exempelvis grupparbeten kring något upplevt eller fingerat problem särskilda svårigheter och spörsmål lättare kunna dragas fram och belysas. Samtidigt skapas goda möjligheter för att bedöma aspiranternas fallenhet för revisionsarbete och taxeringsarbete överhuvud taget. Tidsschemat för de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall samt utformningen av den därtill anslutande praktiska tjänstgöringen kan enligt utredningens mening lämpligen utformas på i huvudsak följande sätt. År 1 1/9—20/12 teoretiska utbildningens allmänna del År 2 tjänstgöring å taxeringssektionen (allmänna detaljen och varuskattedetaljen) 1/3—31/3 » » prövningsnämndens kansli 1/4—15/5 » » uppbördssektionen 16/5—30/6 » » häradsskrivarkontor 1/7—14/7 semester 15/7—15/8 tjänstgöring å kameralsektionen 16/8—20/12 teoretiska utbildningens speciella del 2/1—28/2

År 3 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisionsdetaljen) tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen (semestertid inkluderad) 1/8—31/12 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisionsdetaljen).

2/1—28/2 1/3—31/7

Såvitt utredningen kunnat finna erfordras under de närmaste åren att tre sådana särskilda kurser i de tre städerna kommer till stånd. Det ungefärliga tidsschemat för de olika kurserna (kurserna I—III) framgår av tablån överst å s. 226. Beträffande förskjutningen i tiden av kurs II vill utredningen framhålla att denna förskjutning måst ske med hänsyn till att tillgången på lärarkrafter inte torde möjliggöra undervisning i två kurser samtidigt. I tablån förutsätts alltså att en kurs med högst 90 elever börjar den 1 september 1961, en kurs med ytterligare högst 90 elever den 15 januari 1962 15—006439

226 1/9

31/12 1961

1/9

i 1

allmän del

II 15/1

31/12 \ länsstyrelse 16/8

30/4

: speciell del

31/12 1962

31/12 ; rörelsedistr. m . m . 1/8

31/12 1963

31/12 1964

31/12 1965

31/12

: viss teoretisk | utbildning

1 allmän f del i 1 läns[ styrelse

31/12 J1 1 speciell f del 1/6 J 1I viss teoretisk | utbildning 28/2 1 rörel se| distr. 31/7

1/9

'

allmän t del

31/12 1 läns[ styrelse 16/8 1 speciell del 31/12 i 1 rörelse[ distr. m.m. J 1/8 1 viss teoretisk [ utbildning 31/12 J

och en k u r s med även högst 90 elever den 1 september 1963. Vissa svårigheter kan måhända uppstå att helt fylla det angivna elevantalet, särskilt den 15 januari 1962. Intet synes emellertid hindra att man anordnar kurser med färre antal elever eller om antalet elever inte motiverar att kurser anordnas på alla de föreslagna kursorterna att man nöjer sig med att endast anordna kurser på två ställen. Såsom tidigare angetts torde möjligheterna att rekrytera elever till utbildningskurserna framför allt bero på hur intensivt upplysningsverksamheten om dessa bedrivs. För att ge länsstyrelsernas utbildningsnämnd och länsstyrelserna möjlighet att bedriva en effektiv rekryteringskampanj synes särskilda medel böra anvisas. Påbörjas de första kurserna av detta slag den 1 september 1961 innebär detta i praktiken att bortåt 90 nya rörelsedistrikt kan betjänas av personal med tillfredsställande teoretisk underbyggnad fr. o. m. år 1963 och att samtliga rörelsedistrikt, som skall inrättas, kan betjänas av sådan personal fr. o. m. år 1964. De ytterligare 105 erforderliga taxeringsassistenttjänsterna (65 vid länsstyrelserna och 40 vid överståthållarämbetet) kan därför inrättas med 55 tjänster fr. o. m. budgetåret 1963/64 och med 50 tjänster fr. o. m. budgetåret 1964/65. De av utredningen föreslagna landskanslisttjänsterna inom länsstyrelsens revisionsdetaljer och motsvarande tjänster å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet bör i huvudsak h a kunnat besättas senast under budgetåret 1965/66. Det av utredningen

227 beräknade totala utbildningsbehovet för den närmaste femårsperioden bör k u n n a vara täckt med utgången av år 1965. Förutsättningen för dessa beräkningar är givetvis — såsom nyss anförts — att tillräckligt antal aspiranter kan rekryteras. Kostnaderna för den av utredningen förordade utökningen av antalet kurser torde beträffande arvoden till kursledare och lärare samt expenser kunna beräknas enligt samma normer som för den nuvarande utbildningen, d. v. s. för närvarande för varje allmän del till 16 000 kronor och för varje speciell del 25 000 kronor, varvid i de senare kostnaderna inräknats utgifter för lärararvoden i revisionsteknik under både den teoretiska utbildningen och den därpå följande praktiska tjänstgöringen. Vidare anser utredningen det rimligt att anslaget till utbildningsnämnden med hänsyn till den ytterligare belastning, som de särskilda kurserna medför för nämndens del, höjes med förslagsvis 2 000 kronor. Ersättning för eventuella resekostnader till de kursledare och lärare, som kan ha hämtats från länsstyrelserna, bör därjämte utgå. Ifrågavarande kostnader synes kunna inrymmas i de belopp, som årligen anvisas till vederbörande länsstyrelsers utgifter för reseersättningar. Kostnaderna för den ifrågasatta rekryteringskampanjen torde kunna uppskattas till ca 25 000 kronor. För budgetåret 1961/62 bör således beräknas en ökning av anslaget för utbildningskurser med i runt tal 98 000 kronor (allmän kurs 6 X 16 000, utbildningsnämnden 2 000). Därtill kommer kostnaden för löner samt eventuella resekostnader och traktamenten till kursdeltagarna, som bör åtnjuta dessa förmåner enligt samma regler som gäller vid hittills anordnade k u r ser. Detta innebär bl. a. att den nytillkommande personalen bör anställas som icke ordinarie landskanslister med löneplacering enligt den för dessa gällande reglerade befordringsgången. Utredningen vill slutligen framhålla att de föreslagna särskilda kurserna inte endast öppnar möjlighet till en snabbare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen och revisionsdetaljerna. Genom dessa kurser ävensom övrig av utredningen förordad utbildning bör värdefulla erfarenheter även vinnas angående inriktningen och utformningen av utbildningen under de ordinarie kurserna. Utredningen vill också framhålla att utredningen inte ansett sig kunna gå in på detaljutformningen vare sig av de föreslagna särskilda kurserna för utbildning av taxeringsassistenter och landskanslister för revisionsdetaljerna eller av de anordningar för fortbildning, som utredningen förordat i detta avsnitt. Det torde få ankomma på utbildningsnämnden att efter samråd med riksskattenämndens kontrollbyrå närmare utforma denna utbildning.

228 C. Andra åtgärder i effektivitetsfrämjande syfte inom taxeringssektioner

länsstyrelsernas

Kontorsmaskiner

I direktiven för utredningen har uttalats, att det bör undersökas om den tekniska utrustning, som finns inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer, bör kompletteras. Utredningen har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter rörande tillgången på kontorsmaskiner på såväl taxeringssektionerna som prövningsnämndskanslierna. Av de erhållna uppgifterna framgår att den maskinella utrustningen inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer företer betydande ojämnheter. Sålunda förekommer att på någon länsstyrelse revisionsdetaljen i stort sett endast är utrustad med multiplikationsmaskiner. P å andra länsstyrelser åter har revisionsdetaljens personal huvudsakligen försetts med additionsmaskiner. Rent allmänt kan konstateras att i regel två eller flera befattningshavare får dela samma maskin. Vidare har den av utredningen verkställda undersökningen givit vid handen att åtskilliga länsstyrelser inte förfogar över ur revisionssynpunkt ändamålsenliga fotokopieringsapparater. Även antalet skrivmaskiner på revisionsdetaljerna synes vara begränsat. Dikteringsmaskiner synes — förutom i något enstaka undantagsfall — inte användas på revisionsdetaljerna. Det vanligast förekommande räknearbetet inom revisionsdetaljen är addition. Även om allt mera omfattande arbete av detta slag bör utföras av biträdespersonal, kommer granskningspersonalen att dagligen ägna åtskillig tid häråt. Enligt utredningens mening bör därför praktiskt taget all personal inom revisionsdetaljen vara utrustad med en skrivande additionsmaskin, helst med kreditsaldo. Eftersom multiplikationsarbete förekommer i betydligt mindre omfattning än addition och en additionsmaskin dessutom mycket väl kan användas för enklare och mindre omfattande multiplikationer, torde det vara tillfyllest med en halvautomatisk multiplikationsmaskin för var tredje bokföringsgranskare. Av vad ovan anförts torde framgå att mera komplicerad räkneapparatur, t. ex. räknemaskiner för alla fyra räknesätten eller av annan helautomatisk karaktär, inte kan anses erforderlig för det p å revisionsdetaljen förekommande arbetet. I fråga om fotokopieringsapparater må framhållas att behov ofta föreligger att kopiera räkenskapshandlingar och liknande, i regel för att snabbt k u n n a återställa originalhandling till den skattskyldige men ibland även för a t t säkra bevismaterial i en taxeringsprocess. Med hänsyn härtill bör befintlig apparatur ha sådan kapacitet att en räkenskapsbok av gängse storlek k a n fotograferas. Vid några länsstyrelser har inom taxeringssektionens allmänna detalj dikteringsmaskiner i stor utsträckning använts vid upprättande av taxeringsintendents yttrande i besvärsmål m. m. Erfarenheterna av detta förfarings-

229 sätt ha varit mycket goda. Det må dock framhållas att personalen först måst lära sig att behärska den speciella teknik som erfordras för diktering. Enligt utredningens mening bör man även på revisionsdetaljerna med fördel kunna använda dikteringsmaskiner, t. ex. vid uppsättande av revisionsrapporter. — Förhållandet bör för övrigt vara detsamma när det gäller prövningsnämndernas kanslier. — Utredningen anser därför att revisionsdetaljerna bör förses med sådana maskiner. Intill dess användbarheten av ifrågavarande maskiner i det egentliga revisionsarbetet närmare prövats synes dock varje revisionsdetalj endast böra tilldelas två maskiner, varav den ena är avsedd för det biträde som skall skriva ut vad som talats in med hjälp av den andra maskinen. Med hänsyn till arbetets karaktär bör maskiner med plattsystem väljas. Vid de av utredningen avlagda studiebesöken hos vissa länsstyrelser har bl. a. diskuterats möjligheten att utnyttja dikteringsmaskin i samband med utförandet av olika vid taxeringsrevision förekommande arbetsuppgifter. Då i åtskilliga fall det egentliga revisionsarbetet måste utföras ute hos skattskyldiga, skulle dikteringsmaskinen i dessa fall användas för att omedelbart dokumentera under taxeringsrevisionen gjorda iakttagelser. Ett dylikt förfaringssätt skulle utan tvivel innebära en inte oväsentlig tidsbesparing för granskningsmannen, varjämte upprättandet av revisionsrapporten i viss mån skulle underlättas. Det skulle t. o. m. kunna ifrågasättas att på dikteringsmaskinen taga upp granskningsmannens samtal med den skattskyldige angående olika under revisionen konstaterade förhållanden. Otvivelaktigt skulle detta vara av värde inte minst för den skattskyldige, som härigenom fick tillfälle att redan under själva utredningen muntligen framföra sina förklaringar och synpunkter. Utredningen har emellertid inte någon deciderad uppfattning om lämpligheten av ett sådant tillvägagångssätt. Det kan nämligen tänkas att en dylik upptagning av samtalen med den skattskyldige av denne fattas såsom en form av »polisförhör» i anledning av misstanke om skattefusk, vilken karaktär självfallet dessa samtal inte kan eller får ha med hänsyn till bl. a. granskningsmannens befogenheter. Anledning synes emellertid föreligga att närmare undersöka i vad mån revisionsarbetet kan effektiviseras genom en vidgad användning av diktafoner under själva arbetet på fältet. Utredningen anser därför att viss försöksverksamhet i nu nämnt avseende bör ske i något eller några län. Riksskattenämndens kontrollbyrå bör fungera som ledare för denna verksamhet och därvid draga upp de erforderliga riktlinjerna. Möjlighet för taxeringsrevisionspersonal att vid tjänsteresor använda egen bil

Kungl. Maj :t har under 1950-talet i olika etapper bemyndigat flertalet länsstyrelser att under vissa förutsättningar till ett begränsat antal för bokföringsgranskning hos skattskyldiga anställda tjänstemän utbetala resekostnadsersättning för tjänsteresor företagna med förrättningsmännens egna

230 bilar. Genom beslut den 13 mars 1959 har emellertid Kungl. Maj :t i enlighet med bestämmelserna i 4 § tredje stycket allmänna resereglementet bemyndigat länsstyrelserna i samtliga län att med giltighet tills vidare och under förutsättningar, som anges i 3 § första stycket andra punkten kungörelsen den 12 december 1952, nr 780, beträffande för bokföringsgranskning hos skattskyldiga vid vederbörande länsstyrelse anställda och därstädes placerade befattningshavare medge att resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil får utgå för angivna färdsätt även i fall då förrättningsmannen inte enligt bestämmelserna i 4 § tredje stycket allmänna resereglementet är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Enligt föreskrifterna i 3 § första stycket andra punkten förenämnda kungörelse må sådant medgivande lämnas endast om det vid en jämförelse i stort mellan kostnaderna för olika färdsätt visat sig vara förmånligt för statsverket ur ekonomisk synpunkt och med hänsyn till verksamhetens rationella bedrivande. I anslutning härtill må framhållas, att Kungl. Maj :t samtidigt lämnat utan bifall en av länsstyrelsen i Västerbottens län gjord framställning om bemyndigande att till taxeringsassistenterna i ett par fögderier utge resekostnadsersättning vid tjänsteresor med egen bil. Tillståndet för personalen på länsstyrelsernas revisionsdetaljer att mot fastställd ersättning nyttja egen bil vid resor i tjänsten har, såvitt utredningen kunnat finna, medfört en viss intensifiering av taxeringsrevisionsverksamheten. Det ligger sålunda i öppen dag att utnyttjande av bil vid resor till orter med mindre goda kommunikationer ofta innebär en betydande tidsvinst för granskningsmannen. I sin tur medför detta, att flera taxeringsrevisioner kan medhinnas under en given tidsrymd. Även vid utförande av partiella taxeringsrevisioner framstår det som fördelaktigt för revisionspersonalen att ha bil till sitt förfogande. Dylika revisioner äger nämligen regelmässigt rum hos den skattskyldige själv, eftersom överraskningsmomentet vid dessa revisioner oftast är av vikt. Om bil användes under revisionsarbetet möj liggöres också transporten av de kontorsmaskiner, som många gånger måste medföras för alt arbetet skall k u n n a bedrivas på ett rationellt sätt. Användande av bil erbjuder vidare möjligheter att samordna granskningsmännens olika resor. Slutligen må framhållas att den besparing, som eventuellt kan uppstå genom att revisionspersonalen anlitar allmänna kommunikationsmedel i stället för egen bil, är förhållandevis obetydlig jämfört med vad som står att vinna genom en intensifierad taxeringskontroll. Såsom utredningen i annat sammanhang framhållit bör granskningsmannen i regel, oavsett i vilken omfattning revisionen sedan kommer att göras hos den skattskyldige, inleda revisionen med ett besök hos denne. Detta kommer otvivelaktigt att medföra att revisionspersonalen i framtiden behöver företaga resor i större utsträckning än hittills. Vad ovan anförts ger vid handen att, om taxeringsrevisionsverksamheten skall kunna bedrivas effektivt, revisionspersonalen i största möjliga omfatt-

231 ning bör få använda egen bil. Genom att utredningen förordat dels att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna i princip uteslutande skall utnyttjas för taxeringsrevision och dels en utökning av personalen på revisionsdetaljerna uppkommer fråga i vilken utsträckning dessa tjänstemän bör medges tillstånd att vid resor i tjänsten använda egen bil och erhålla resekostnadsersättning härför. Under hänvisning till de fördelar, som är förknippade med att granskningsresorna företages med bil, föreslår utredningen, att all kvalificerad granskningspersonal — däri inbegripet taxeringsassistenter och landskanslister på revisionsdetaljerna — som vid utförande av taxeringsrevision använder egen bil, skall vara berättigad till ersättning härför även i det fall att förrättningsmannen inte enligt bestämmelserna i 4 § tredje stycket allmänna resereglementet är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Anvisningar till ledning för revisionspersonalen

De befattningshavare, som skall ägna sig åt taxeringsrevisioner, har och kommer även i fortsättningen att ha en mycket skiftande utbildning och erfarenhet av sådan verksamhet. Det ter sig därför angeläget att dessa befattningshavare, för att de skall kunna bedriva sitt arbete effektivt och rationellt, i erforderlig utsträckning har tillgång till handledningar, anvisningar o. dyl. om hur ett revisionsarbete lämpligen bör läggas upp och bedrivas. Enligt vad utredningen erfarit har inom riksskattenämndens kontrollbyrå upprättats ett förslag till handledning i taxeringsrevision. Då en sådan handledning sedan lång tid tillbaka framstått som synnerligen nödvändig, är nämndens initiativ härvidlag värdefullt. Utredningen vill uttrycka den förhoppningen, att denna kontrollbyråns verksamhet utvidgas och att motsvarande anvisningar utarbetas även för andra taxeringsfunktionärer, t. ex. biträdespersonalen på revisionsdetaljerna. Revisionsrapporten och dennas disposition

Det förhåller sig utan tvekan så, att såväl upprättandet som läsandet av en revisionsrapport underlättas om den så långt möjligt upprättas efter ett på förhand uppgjort schema. Även själva revisionsarbetet blir lättare, därest granskningsmannen redan från början genom schemat får klart för sig vilka uppgifter om den skattskyldige och hans bokföring, som under alla omständigheter skall redovisas i granskningsrapporten. Risken för att granskningsmannen skall underlåta eller glömma att i densamma medtaga uppgifter eller omständigheter av betydelse för bedömningen av den skattskyldiges taxeringar elimineras också om tillgång till ett schema för rapportens upprättande finns. En till formen mera bunden disposition torde i regel endast kunna tillämpas vid upprättandet av revisionsrapporter avseende granskning av detaljhandlares och andra mindre eller medelstora

232 företags räkenskaper, eftersom man vanligen torde få arbeta efter andra mindre regelbundna linjer vid revisioner av större rörelser. Nedan anförda synpunkter på revisionsrapporten och dennas disposition avser endast att lämna en allmän vägledning för hur en sådan rapport i tillämpliga fall lämpligen bör uppbyggas och vad densamma i stort bör innehålla. En mera fullständig redogörelse i dessa avseenden har intagits i det inom riksskattenämndens kontrollbyrå upprättade förslaget till handledning i taxeringsrevision. Granskningsrapporten avser att ge både taxeringsmyndigheter, beskattningsdomstolar och den skattskyldige själv del av vad som under revisionen konstaterats i fråga om den skattskyldiges bokföring. Avsikten med rapporten är inte endast att i densamma skall uppräknas de felaktigheter, som kan ha konstaterats, utan rapporten skall överhuvud ge den mera ingående beskrivning av den skattskyldiges verksamhet, som möjliggör för taxeringsmyndigheter och skattedomstolar att rätt bedöma inte bara de granskade handlingarnas tillförlitlighet ur taxeringssynpunkt utan även rörelsens och verksamhetens omfattning och resultat. Rapporten skall, som förut framhållits, innehålla en av partsställningen i taxeringsprocessen obunden redogörelse för allt vad som kan vara relevant för åsättande av en riktig taxering. Uppgifter om vilket eller vilka räkenskapsår, som varit föremål för revision, samt rörande rörelsens eller verksamhetens art och närmare beskaffenhet bör alltid lämnas i början av revisionsrapporten. Granskningsmannen bör därvid ange om räkenskapsmaterialet genomgåtts fullständigt eller om det endast varit fråga om en partiell taxeringsrevision. Vidare bör uppgift regelmässigt lämnas om vem som fört räkenskaperna, var granskningen ägt rum, rörelsens affärsläge, antalet i rörelsen verksamma personer med angivande tillika av om rörelseidkaren själv eller honom närstående personer deltagit i verksamheten, om rörelsen är nystartad eller gammal och inarbetad samt andra liknande uppgifter av mera allmän natur, som kan vara av värde vid bedömningen av den för rörelsen redovisade nettointäkten. Efter det att ovan nämnda uppgifter intagits i rapporten synes det lämpligt att granskningsmannen omtalar vilka räkenskapshandlingar, som den skattskyldige ställt till förfogande för granskning. Skulle räkenskaperna vara ofullständiga i något avseende, t. ex. om grundnoteringar för inkomsterna saknas, måste detta givetvis anmärkas i revisionsrapporten. När det sedan gäller att lämna redogörelse för de vid granskningen gjorda iakttagelserna bör granskningsmannen i förekommande fall börja med att påtala konstaterade formella felaktigheter. Därefter synes granskningsmannen böra övergå till att redogöra för sådant som rör inkomst- respektive utgiftsredovisningen. Därvid bör särskilt anges, i vilken utsträckning inkomsterna och utgifterna är verifierade, om kontroll av inkomstredovisningen skett gentemot inkomna eller införskaffade kontrolluppgifter, i vad mån kassarabatter kunnat utnyttjas, om återbäring lämnats m. m. Själv-

233 fallet bör allt rörande inkomstredovisningen avhandlas, innan redogörelse lämnas för utgiftsredovisningen. Vid bedömningen av räkenskapernas tillförlitlighet utgör kassaredovisningen en betydelsefull del av bokföringen. Granskningsmannen bör därför i revisionsrapporten ange om det granskade företaget haft intern kassakontroll och hur denna i så fall varit ordnad. Om negativt kassasaldo konstaterats föreligga i bokföringen vid någon eller några tidpunkter, bör uppgift lämnas om kassaunderskottets storlek, eventuella förklaringar från den skattskyldiges sida om orsaken till förhandenvaron av dylikt underskott samt huruvida eller i vad mån detsamma anses böra inverka på beräkningen av rörelsens nettointäkt. Det är även viktigt, att granskningsmannen uttalar sig om huruvida rörelseidkarens uttag av kontanter ur rörelsen bokförts löpande eller i en klumpsumma för hela året vid räkenskapsårets utgång. Sistnämnda förhållande visar nämligen att bokföringen inte skett i överensstämmelse med bokföringslagens föreskrifter samt att kassakontroll inte förefunnits, vilket i sin tur kan medföra att bokföringens tillförlitlighet i taxeringshänseende minskar. Om kontantberäkning verkställts i samband med taxeringsrevision bör redogörelse för densamma lämnas i revisionsrapporten. Av granskningsmannen framräknad bruttovinstprocent bör intagas i rapporten oberoende av om det föreligger någon differens mellan deklarerad och såsom normal ansedd bruttovinst eller inte. Därest granskningsmannen i samband med revisionen iakttagit felaktigheter beträffande redovisningen av andra förvärvskällor än den, vars bokföring är föremål för granskning, eller i fråga om den skattskyldiges förmögenhetsberäkning, skall givetvis även detta omnämnas i revisionsrapporten. I densamma bör också anges, om den skattskyldige inte alls eller på ett ofullständigt sätt fullgjort den honom enligt T F åvilande skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Sedan en uttömmande redogörelse lämnats för de vid revisionen gjorda iakttagelserna, bör granskningsmannen i regel avge ett omdöme om huruvida räkenskaperna enligt hans mening är i sådant skick att de kan läggas till grund för taxeringen eller inte. Granskningsrapporten bör slutligen så uppbyggas att taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt behandlas för sig och taxeringen till allmän varuskatt för sig. D. Taxeringsmyndigheternas

befogenheter

Tidigare har nämnts, att utredningen i skrivelse till förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetet och samtliga taxeringsintendenter i länen anhållit om redogörelse för de av dem vunna erfarenheterna angående taxeringsmyndigheternas befogenheter att i samband med granskningsarbetet

234 göra undersökningar och erhålla upplysningar och uppgifter för taxeringskontrollen. Såsom framgår av den i kap. IV lämnade sammanfattningen av svaren å nämnda skrivelse har de flesta taxeringsintendenterna givit uttryck för åsikten, att taxeringsmyndigheternas nuvarande befogenheter i väsentliga hänseenden inte är tillfyllest för en effektiv och ändamålsenlig taxeringskontroll. Av en del uttalanden framgår också att tveksamhet i vissa avseenden råder om hur långt de nuvarande befogenheterna sträcker sig. Utredningen anser därför att de nu gällande bestämmelserna om taxeringsmyndigheternas befogenheter i vissa hänseenden är i behov av såväl ändringar och kompletteringar som förtydliganden. Skyldigheten att föra anteckningar m. m.

Såsom av den förut lämnade framställningen framgår innebar införandet av föreskrifterna i 20 § T F om skyldighet för deklarations- och uppgiftspliktig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav, ett lagfästande av tidigare gällande praxis på området och ett inskärpande av skyldigheten att med tillbörlig omsorg inte endast fullgöra deklarations- och uppgiftsplikten utan även att föra och bevara ett godtagbart underlag för densamma. Skyldigheten att föra och bevara underlaget gäller enligt paragrafens utformning även den som är skyldig föra räkenskaper enligt bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk och skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Bokföringslagen och den angivna förordningen innehåller detaljerade bestämmelser om vilka räkenskapsböcker som skall föras och hur räkenskaperna i övrigt skall vara ordnade. Dessa bestämmelser, vilka endast innefattar minimikrav, uppfattas emellertid i många fall av de bokföringsskyldiga så, att de endast behöver föra de böcker, som särskilt angivits i nämnda författningar, oaktat dessa för företag av mera betydande storleksordning dock förutsätter ytterligare och mera detaljerade räkenskapsböcker. Bokföringslagens syfte är i första hand att bereda skydd åt rörelseidkares borgenärer och endast mera sekundärt att befordra ordning och reda i räkenskaperna samt möjliggöra för företagaren-rörelseidkaren själv att verkligen få kontroll över rörelsens gång och över den ekonomiska ställningen. Dessa senare syften är — ehuru sekundära med hänsyn till bokföringslagens egentliga syfte — emellertid särskilt ur taxeringskontrollsynpunkt mycket viktiga men blir dock alltför ofta förbisedda. Eftersom bokföringslagens egentliga uppgift inte är att tillgodose det allmännas intresse av kontrollmöjligheter i beskattningshänseende har detta i stället måst tillgodoses genom särskild lagstiftning, ehuru därvid, såsom nyss antytts, en anknytning eller hänvisning skett till bokföringslagen. Den snabba utvecklingen på det redovisningstekniska området har emellertid medfört att bok-

235 föringslagens bestämmelser alltmer kommit att framstå såsom omoderna och otillräckliga både med hänsyn till lagens egentliga syfte och ur taxering skontrollsynpunkt. Svårigheterna har blivit allt större att samordna den moderna bokförings- och redovisningstekniken med lagens bokstavliga föreskrifter. Bestämmelsen om att bokföringen skall ske i överensstämmelse med allmänna bokföringsgrunder och med iakttagande av god köpmannased torde dock få anses innebära att man vid tillämpningen av bokföringslagen kunnat i stort sett följa med och taga viss hänsyn till bokföringsteknikens utveckling och gällande sund uppfattning i köpmannakretsar. Därigenom har möjliggjorts att i huvudsak inrymma den moderna tekniska utvecklingen på bokföringens och redovisningsteknikens områden inom bokföringslagens eljest föråldrade bestämmelser. Det ekonomiska livet har även skapat företagsformer som svårligen kan inordnas under bokföringslagens bestämmelser om vilka som är bokföringsskyldiga. Även om således bokföringslagen samt jordbruksbokföringsförordningen innehåller särskilda regler är det i många fall synnerligen svårt att avgöra om bokföringsskyldighet föreligger, och om så är fallet, huruvida denna bokföringsskyldighet fullgjorts på föreskrivet sätt. Självfallet måste ur beskattningssynpunkt bestämda krav ställas i fråga om det sätt på vilket bokföring och redovisning skall ske. Bestämmelserna i 20 § TF är emellertid avsiktligt mycket allmänt formulerade. Av dessa bestämmelser framgår endast att sådana, som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagens eller jordbruksbokföringsförordningens föreskrifter, också är skyldiga att ha sin bokföring ordnad så att den utgör underlag för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Däremot preciseras inte närmare hur övriga deklarations- och uppgiftspliktiga skall ha sitt underlag ordnat och det anges inte heller när kravet får anses vara räkenskaper eller när det får anses vara tillfyllest med enbart anteckningar eller andra handlingar. I samtliga dessa senare fall är det därför alltid svårt att draga gränsen mellan de fall, när underlaget skall vara så beskaffat att det kan betecknas som formliga räkenskaper, och de fall, då som underlag kan godtagas mer eller mindre formlösa anteckningar eller t. o. m. endast verifikationer, kvitton o. dyl. Det har därför i praxis måst avgöras från fall till fall när föreliggande räkenskaper, anteckningar eller annat material är av den beskaffenhet att detsamma i både formellt och materiellt hänseende kan anses godtagbart och riktigt såsom underlag för avgiven deklaration eller fullgjord uppgiftsskyldighet. Inkomst av rörelse skall enligt 41 § kommunalskattelagen beräknas enligt bokföringsmässiga grunder och i anvisningarna till samma paragraf utsäges vidare att för skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall denna i princip läggas till grund för inkomstberäkningen. Vad som därvid avses med ordnad bokföring anges emellertid inte närmare och man torde

236 endast rent allmänt kunna säga att det bör vara en bokföring, som är så beskaffad att den i såväl formellt som materiellt hänseende visar ett resultat av rörelsen, som överensstämmer med det verkliga. Såsom framgår av redogörelsen i kap. IV utnyttjas de ovan angivna reglernas och bestämmelsernas mera allmänna och inte n ä r m a r e preciserade utformning i en alltmer tilltagande omfattning på ett inte avsett sätt av mindre nogräknade skattskyldiga. Detta sker då så att de antingen avsiktligt ordnar sin bokföring på ett sådant sätt att densamma gör en effektiv taxeringskontroll omöjlig eller i vart fall avsevärt försvårar denna kontroll, eller så att de endast för eller uppger sig föra ett minimum av räkenskapsböcker eller till och med i vissa fall helt underlåter varje form av anteckningar, varigenom omöj liggöres eller försvåras såväl en effektiv taxeringskontroll av dem själva som kontroll av att föreliggande uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts. Utredningen anser att mera preciserade bestämmelser om vilka fordringar som taxeringsmyndigheterna bör kunna ställa på en rörelseidkares deklarationsunderlag i vissa fall är erforderliga för att taxeringskontrollen genom taxeringsrevisioner skall kunna bli effektiv i önskvärd omfattning. Utredningen har därvid inte varit helt främmande för tanken att föreslå en speciell bokföringslag med giltighet endast i fråga om taxering. Emellertid omfattar en sådan lagstiftning så många och betydande problemställningar att utredningen ansett det ligga utanför möjligheternas ram att u p p rätta förslag i detta hänseende inom den för utredningens uppdrag stipulerade tiden. Utredningen anser därför att bestämmelserna i 20 § T F inte bör ändras utan kvarstå oförändrade. I detta sammanhang vill utredningen även hänvisa till vad som anförts i departementschefens ovan s. 62 återgivna uttalande i prop. 160/1955. Åtskilliga förvärvsverksamheter bedrives för övrigt under så växlande former och förhållanden att det knappast synes möjligt att mera i detalj reglera skyldigheten för dem att föra räkenskaper eller anteckningar. Beträffande vissa kategorier skattskyldiga har speciella svårigheter förelegat att få dessa att följa föreskrifterna i 20 § om skyldighet att föra och bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Såsom exempel på sådana skattskyldiga kan anföras kreaturshandlare, vilka ofta uppger sig helt sakna anteckningar, varigenom möjlighet till kontroll av deras egen taxering saknats och möjligheter inte heller förelegat att av dem erhålla föreskrivna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Andra kategorier har inkomster av sådant speciellt slag, att de är svårkontrollerbara, därest inte speciella — av dem själva mycket lätt uppfyllda — krav ställes på deras räkenskaper, anteckningar etc. och då särskilt i vad angår redovisningen av influtna intäkter. Såsom exempel på sådana kategorier skattskyldiga kan anföras tandläkare, läkare, ve-

237 terinärer m. fl. s. k. fria yrkesutövare. För här ovan såsom exempel nämnda kategorier skulle utfärdandet av mera speciella regler angående hur de räkenskaper och anteckningar skall föras, som dessa kategorier måste ha såsom underlag för sina deklarationer, och vilka krav man således har rätt ställa på dessa räkenskaper och anteckningar enligt utredningens mening medföra, att ett större antal av dem även följde bestämmelserna i 20 §. Utredningen anser därför att — på i stort sett samma sätt som skett i Danmark och Norge — kompletterande bestämmelser bör införas i T F , lämpligen i dennas 20 §, som ger Kungl. Maj :t generell fullmakt att utfärda bestämmelser om skyldighet för vissa, i samband med utfärdandet av föreskrifterna i fråga särskilt angivna skattskyldiga att föra räkenskaper p å närmare angivet sätt. Dessa bestämmelser bör därvid utformas så att de även kommer att gälla dem, som är skyldiga föra räkenskaper enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen. De föreskrifter, som Kungl. Maj :t alltså skall kunna utfärda med stöd av denna fullmakt, bör enligt utredningens mening således inte endast innefatta fastställande av mera allmänna föreskrifter om bokföringsskyldighet och regler för dennas fullgörande för eljest inte bokföringsskyldiga utan även avse särskilda regler för förandet av viss eller vissa delar av räkenskaperna hos eljest bokföringsskyldiga rörelseidkare. Förslag angående vilka kategorier skattskyldiga, som därvid bör ifrågakomma, och vilka minimikrav, som bör ställas på ifrågavarande skattskyldigas räkenskaper, bör upprättas av riksskattenämnden. Utredningen förutsätter att Kungl. Maj :t inte utfärdar nu ifrågasatta föreskrifter utan att, där så kan ske, tillfälle beretts branschorganisation eller liknande sammanslutning att yttra sig över nämndens förslag. Detta bör givetvis inte utesluta att nämnden redan under förarbetet samråder med sådan organisation och sammanslutning. Möjlighet synes även böra beredas Kungl. Maj :t att bemyndiga riksskattenämnden att utfärda här ifrågavarande föreskrifter. Utredningen anser emellertid att detta bemyndigande endast bör utnyttjas i undantagsfall och sedan närmare erfarenheter vunnits. Av redogörelsen i kap. IV framgår att stor tveksamhet synes råda angående under vilken tid den inte bokföringsskyldige rörelseidkaren skall anses pliktig bevara sina räkenskaper eller anteckningar. Enligt bokföringslagen föreligger skyldighet för den bokföringsskyldige att förvara samtliga till räkenskaperna hörande böcker samt handlingar under tio år. Motsvarande bestämmelse saknas däremot för den inte bokföringsskyldige, som p å grund av bestämmelserna i 20 § TF dock är skyldig föra räkenskaper eller anteckningar. Detta utnyttjas av mindre nogräknade skattskyldiga s å att de vid taxeringsrevisionen förklarar sig antingen helt sakna räkenskaper eller anteckningar eller också vissa för utredningen värdefulla delar av desamma. Ofta motiveras förfaringssättet med att de inte ansett sig

238 skyldiga bevara materialet i fråga. Genom att inget material eller ofullständigt sådant ställes till förfogande vid taxeringsrevisionen omöj liggöres eller försvåras denna avsevärt. Tyvärr är det även i viss omfattning så att avsaknaden helt eller delvis av räkenskaper är till fördel för den skattskyldige eftersom, om räkenskaperna inte bevarats, det oftast är svårt att bevisa att underdeklaration, medveten eller omedveten, föreligger. Sålunda lärer eftertaxering knappast kunna påföras en rörelseidkare, som inte bevarat sina räkenskaper och som påstår men inte kan styrka att en på kontrolluppgift upptagen intäkt ingår i räkenskaperna, ehuru omständigheterna i det enskilda fallet tyder på att så inte är förhållandet. Med hänsyn till den stora betydelse, som ordentligt förda och fullständiga räkenskaper och anteckningar har såsom underlag för ett riktigt fullgörande av deklarations- och uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav, anser utredningen att det i T F bör klart anges under vilken tid räkenskaper eller anteckningar skall bevaras av i 20 § avsedda deklarations- och uppgiftsskyldiga. Enligt utredningens uppfattning måste en sådan bestämmelse på annat sätt än som för närvarande gäller göra klart för den deklarations- och uppgiftsskyldige att ifrågavarande material verkligen är värdefullt och därför måste bevaras. Enligt utredningens mening bör tiden för bevarandet av ifrågavarande underlag begränsas till de år, för vilka eftertaxering kan påföras, eller till 6 år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Den nu angivna skyldigheten enligt 20 § TF att föra och bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande samt att därvid iakttaga de föreskrifter angående detta underlags närmare utformning och beskaffenhet, som redan gäller enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen och som Kungl. Maj :t enligt utredningens förslag kan komma att utfärda, måste enligt utredningens uppfattning upprätthållas genom uttryckliga bestämmelser om straffpåföljd för den, som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter denna sin skyldighet. Eftersom fullständiga och ordentligt förda räkenskaper utgör den enda grunden för ett riktigt fullgörande av deklarations- och uppgiftsplikten skulle, om underlåtenheten att iaktta föreskrifterna i 20 § TF inte kunde medföra straffansvar, dessa föreskrifter i praktiken endast komma att bli en död bokstav. I detta sammanhang må erinras om att straffansvar enligt bokföringslagen endast föreligger om den bokföringsskyldige kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, d. v. s. om vederbörande råkat på ekonomiskt obestånd. Om det senare inte är fallet, vilket så gott som undantagslöst är förhållandet vid taxering, kan helt underlåten, helt falsk eller direkt felaktig bokföring i och för sig inte medföra straff för den försumlige. För försummelse mot föreskrifterna i 20 § T F i form av underlåtna, falska eller vårdslösa räkenskaper eller anteckningar finns sålunda inte några straffbestämmelser. Därvid bortser utredningen

239 från de relativt fåtaliga fall, där det varit möjligt att förebringa bevis för att deklarerad inkomst varit för låg, varvid skattestrafflagens bestämmelser blivit tillämpliga och den försumlige kunnat ställas till ansvar för falsk eller vårdslös deklaration. Den enda påföljd, som finns föreskriven för underlåtna, falska, felaktiga eller vårdslösa räkenskaper och anteckningar, är skönstaxering enligt 21 § TF, vilken emellertid endast får åsättas, när inkomsten inte kan på annan grund tillförlitligen beräknas, och överhuvud taget inte får åsättas i sådan form eller till sådant belopp att taxeringen kommer att innebära ett straff för den försumlige. Såsom förut framhållits och nedan kommer att närmare utvecklas utnyttjas avsaknaden av uttryckliga straffbestämmelser i detta hänseende också av de skattskyldiga ofta så att de påstår sig sakna underlag för deklarationen helt eller delvis. Utredningen är självfallet fullt medveten om de betydande svårigheter, som föreligger att med tillräcklig noggrannhet utforma skyldigheten att föra och bevara underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande för samtliga kategorier skattskyldiga och uppgiftsskyldiga. Så mycket bör dock enligt utredningens mening stå klart att man genom stadgandena i bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen samt de föreskrifter, som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksskattenämnden enligt utredningens förslag må kunna utfärda, om vilka skattskyldiga och uppgiftsskyldiga, som är bokföringsskyldiga, erhåller en fullt godtagbar grund för ett bedömande av huruvida en skattskyldigs eller uppgiftsskyldigs förfarande i fråga om räkenskapernas upprättande, förande och bevarande är att bedöma som uppsåtligt eller vårdslöst. Utredningen anser därför att de ifrågasatta straffbestämmelserna bör anknytas till i lag eller med stöd av lag föreskriven bokföringsskyldighet. Med »i lag» föreskriven bokföringsskyldighet avses bokföringslagen och den genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdag antagna förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. »Med stöd av lag» föreskriven bokföringsskyldighet avser de föreskrifter, som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksskattenämnden kan utfärda med stöd av 20 § T F enligt den lydelse, utredningen föreslår, eller — såsom nedan kommer att föreslås — den med 20 § T F korresponderande föreskriften i 38 § VF. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att ett motsvarande straffansvar finnes stadgat i Norge. Genom att straffansvaret sålunda anknyts till enligt lag eller med stöd av lag föreskriven bokföringsskyldighet kommer att från sådant ansvar uteslutas alla de fall, då deklarations- eller uppgiftsskyldig, som inte är bokföringsskyldig enligt lag eller med stöd av lag utfärdade föreskrifter, försummar den i 20 § TF stadgade skyldigheten att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes och bevaras för deklarations- och uppgiftsskyldighetens

240 fullgörande och för kontroll därav. Från straffansvar i detta hänseende torde alltså komma att i huvudsak undantas jordbrukare, som redovisar sin inkomst enligt kontantmässiga grunder, fastighetsägare, löntagare och ägare av kapital samt mindre rörelseidkare. Givetvis kan detta från principiella synpunkter betecknas som i viss mån otillfredsställande men får bl. a. ses som en konsekvens av de allmänt avfattade reglerna i 20 §. Att för det stora flertalet inkomsttagare med ur taxeringssynpunkt lättkontrollerbara inkomster införa straffansvar för underlåtenhet att föra och bevara ett underlag, som i praktiken kanske inte erfordras och inte heller kommer att finnas, ter sig också helt meningslöst. Straffansvaret kan således beräknas endast bli aktuellt för rörelseidkare och s. k. fria företagare. Till övervägande del kommer frågan om ansvar i detta hänseende att aktualiseras i samband med att det vid taxeringsrevision hos nämnda skattskyldiga konstateras avsaknad av eller brister i föreskriven bokföring. Enligt utredningens mening bör det ankomma på taxeringsintendenten i länet att då anledning förekommer att brott i förevarande avseende förövats, göra anmälan härom till åklagare. Härigenom skapas garantier för att inga onödiga anmälningar sker. För att ytterligare förhindra att ansvar utdömes i andra fall än då sådant ur allmänna synpunkter kan anses befogat synes även böra stadgas att brottet skall vara fritt från straff om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan bedömas såsom ringa. Här ifrågavarande brott torde i flertalet fall komma att åtalas i samband med åtal enligt skattestrafflagen för falsk eller vårdslös deklaration. I vissa fall och särskilt, när på grund av avsaknad av bokföring eller väsentliga brister i densamma det inte är möjligt att förebringa erforderlig bevisning för att falskdeklaration eller vårdslös deklaration föreligger men en skönsmässig beräkning i taxeringshänseende ändock skett av den skattskyldiges inkomst av viss förvärvskälla, kan det förutsättas att åtal endast kan komma till stånd i fråga om underlåtenheten att på behörigt sätt fullgöra föreskriven bokföringsskyldighet. Enligt utredningens mening får därför föreskrifterna om straffansvar i dessa fall anses som särskilt betydelsefulla såsom ett komplement till och en utfyllnad av skattestrafflagens stadganden. När det gäller att närmare taga ställning till vilket straff, som i förevarande fall bör stadgas, kan självfallet skäl anföras för att ett förfarande, som innebär att vederbörande genom falsk, uppenbart felaktig eller helt underlåten bokföring undandrar sig skyldigheten att på ett behörigt och riktigt sätt redovisa sin inkomst och därigenom föranleder att densamma inte kan tillförlitligen beräknas, ur allmän synpunkt knappast bör bedömas lindrigare än ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten i samband med vanligt gäldenärsbrott. Enligt stadgande i 23 kap. 5 § strafflagen straffas sådant brott med fängelse eller straffarbete i högst 2 år, för så-

241 vitt inte brottet är ringa, då straffet är böter, dock inte under 30 dagsböter. Enligt utredningens mening torde det dock få anses tillräckligt att brottet inte bedömes strängare än som om vårdslös deklaration skett, d. v. s. normalstraffet bör bestämmas till böter — i förevarande fall dagsböter, dock lägst 30 — och endast, om omständigheten kan anses synnerligen försvårande, bör fängelse i högst 6 månader kunna ådömas. Som synnerligen försvårande omständigheter torde i regel få anses de fall, då räkenskaper överhuvud taget ej förts eller inte bevarats. Utredningen finner det tveksamt huruvida de föreslagna straffbestämmelserna bör intagas i T F eller i skattestrafflagen. Då bestämmelserna i huvudsak anknyter till en ur taxeringssynpunkt viktig ordningsföreskrift synes enligt utredningens mening övervägande skäl tala för att de föreslagna straffbestämmelserna införes i TF, lämpligen genom en ny 118 a §. I fråga om den allmänna varuskatten är i 38 § VF bestämmelser meddelade angående de deklarations- och uppgiftspliktigas skyldighet att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande beträffande denna skatt och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av sådan skatt. Beträffande tillkomsten av de nu nämnda bestämmelserna och därvid gjorda uttalanden i fråga om bokförings- och anteckningsskyldighetens fullgörande m. m. hänvisar utredningen till vad som ovan anförts å s. 63—64. Enligt utredningens mening finns inte anledning att beträffande allmän varuskatt i fråga om sättet för bokförings- och anteckningsskyldighetens fullgörande m. m. göra avsteg från vad ovan föreslagits med avseende å inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Utredningen föreslår därför att i 38 § VF bör utsägas att vad i den föreslagna 20 § 2 och 3 mom. TF är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande allmän varuskatt. I fråga om straffansvar vid åsidosättande av skyldigheten att föra och bevara erforderligt underlag för deklarations- och uppgiftsskyldigheten när det gäller allmän varuskatt föreslår utredningen att i en ny 76 a § VF införes bestämmelser av motsvarande innehåll som i den av utredningen föreslagna nya 118 a § T F . Skönstaxering

Såsom förut angivits kompletteras reglerna i 20 § TF av föreskrifterna om skönstaxering i 21 § TF. Av departementschefens tidigare återgivna uttalanden i prop. 160/1955 framgår att den år 1955 skedda legaliseringen av skönstaxeringsinstitutet skett för att hos de skattskyldiga inskärpa angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att föra och även bevara erforderliga räkenskaper och anteckningar. Skönstaxering är emellertid det sista av de remedier, som står taxeringsmyndigheterna till 16—006439

242 buds när det gäller att åsätta en materiellt riktig taxering och får därför endast tillgripas när deklaration saknas eller avgiven deklaration eller underlaget för densamma företer sådana väsentliga brister, att deklarationen eller underlaget inte kan godtagas ur taxeringssynpunkt, samt annan möjlighet inte föreligger att på ett tillförlitligt sätt beräkna den skattskyldiges inkomst av viss förvärvskälla. Såsom nyss anförts får skönstaxering inte ske på ett sådant sätt att densamma kommer att innebära straff i någon form för den försumlige. Det säger sig självt att reglerna om skönstaxering genom sin allmänna avfattning ibland i det praktiska taxeringsarbetet vållar svårigheter och föranleder missförstånd. Ofta görs från de skattskyldigas sida gällande att åsatta skönstaxeringar i verkligheten inneburit ett direkt straff för unlerlåtenheten att på ett ur taxeringssynpunkt godtagbart sätt fullgöra deklarationsplikten eller bokförings- eller anteckningsskyldigheten. Detta beror givetvis delvis därpå att det för den skattskyldige ofta varit svårt, kanske ogörligt, att förebringa erforderlig bevisning för att skönstaxeringen varit för hög. Vid de studiebesök utredningen gjort på vissa länsstyrelser har skönstaxeringsinstitutets användning och praktiska tillämpning diskuterats och undersökts. Såvitt utredningen kunnat finna synes detsamma i allmänhet av taxerings- och prövningsnämnder ha handhafts med erforderlig försiktighet. Det har emellertid påvisats att skönstaxering ofta kan föranleda en för låg taxering. Det torde sålunda inte vara ovanligt att t. ex. en rörelseidkare eller företagare underlåter att avlämna deklaration eller uppger sig sakna underlag för deklarationen eller ha bristfälligt sådant i tydlig avsikt att bli skönstaxerad. Sedan meddelande om den åsatta taxeringen mottagits och den skattskyldige härigenom erhållit möjlighet att jämföra denna med det verkliga resultatet i verksamheten, har den skattskyldige, om den åsatta taxeringen varit högre än det verkliga resultatet, anfört besvär över taxeringen och därvid åberopat en deklaration, upprättad på grundval av återfunna eller i efterhand upprättade räkenskaper. Har däremot den åsatta skönstaxeringen varit lägre än det verkliga resultatet, har den skattskyldige nått sitt syfte och inte låtit sig avhöra. De nu angivna förhållandena har måhända ibland också kunnat medverka till att åsatta skönstaxeringar — särskilt i taxeringsnämnderna — blivit väl höga, eftersom taxeringsmyndigheterna s. a. s. sökt gardera sig mot för låga taxeringar i förlitande på att den skattskyldige alltid har möjlighet att genom besvär i högre instans få rättelse och kunna åvägabringa en materiellt riktig taxering. De fall, då skönstaxeringar på grund härav kanske blivit för högt åsatta, kan emellertid bedömas inte vara särskilt många. Eftersom skönstaxeringsinstitutet innefattar en av taxeringsmyndig ternas mera väsentliga befogenheter, skulle det självfallet vara av stor

243 tydelse för både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna om mera detaljerade regler kunde utarbetas beträffande under vilka omständigheter underlaget för en deklaration får anses vara så beskaffat, att detsamma inte k a n godtagas ur taxeringssynpunkt, och beträffande efter vilka närmare grunder den skattskyldiges inkomst vid skönstaxering skall beräknas. Såvitt utredningen kunnat finna föreligger i dessa hänseenden en viss osäkerhet. Ytterst torde denna osäkerhet, som måhända även föranlett den ovan påtalade ojämnheten i skönstaxeringar, bottna i att olika instanser kräver olika grad av bevisning. De främsta svårigheterna hänför sig i regel inte till själva avgörandet av huruvida skönstaxering skall ske eller inte utan föreligger oftast vid bedömningen av vad som, om skönstaxering äger rum, utgör ett skäligt belopp. Utredningen har kunnat konstatera, att vid avgörandet av huruvida skönstaxering är befogad eller ej bedömningen hos taxeringsmyndigheterna i stort sett är densamma. Av skattedomstolarna tillämpad praxis i detta hänseende synes — ehuru densamma knappast kan sägas vara entydig — ha medverkat till denna enhetliga bedömning. De genom riksskattenämndens försorg till taxeringsmyndigheterna distribuerade utslagen från regeringsrätten torde härvidlag ha haft sin givna betydelse. Därest taxeringsmyndigheterna, såsom ifrågasatts, även får tillgång till kammarrättens utslag i samma omfattning som regeringsrättens, torde nyssnämnda enhetliga bedömning ytterligare främjas. Utredningen har därför inte ansett sig böra förorda komplettering av bestämmelserna om skönstaxering i ifrågavarande avseende. Vad åter gäller bedömningen av vad som vid skönstaxering kan anses vara skäligt belopp synes osäkerhet och delade meningar råda. Av regeringsrättens och kammarrättens utslag framgår att i många fall avsevärda nedsättningar skett i ursprungligen av taxeringsnämnderna åsatta skönstaxeringar. Ofta har dessa nedsättningar sin förklaring i de större krav på bevisningen, som skattedomstolarna har, och den hårdare bevisprövning, som där sker. Det säger sig självt att taxeringsnämnderna, utifrån den allm ä n n a kännedom som där finns eller förutsätts skola finnas om en skattskyldig och om av honom bedriven verksamhet, ofta har svårt att rätt bedöma vad som är ett skäligt resultat av verksamheten i fråga. Företagna taxeringsrevisioner har också utvisat att utåt sett relativt små och obetydliga verksamheter, som för den helt oinvigde uppfattas som föga inkomstbringande, i verkligheten haft en helt annan och betydligt större omfattning och visat avsevärt större överskott än som visats i deklarationerna Ett sedan gammalt använt medel, när det gäller rörelseidkare att bedöma huruvida redovisat resultat kan anses godtagbart, är bruttovinsten Synnerligen ofta åberopas också som skäl för åsättande av skönstaxering att den i avgiven deklaration redovisade bruttovinsten är för låg i förhållande till vad som för vederbörande bransch kan anses såsom normalt —

244 givetvis under förutsättning att den skattskyldige inte förebringat godtagbara skäl för att vinsten verkligen varit lägre än den normala. Den omständigheten att de såsom normala ansedda bruttovinsterna i olika branscher framräknats med stöd av i deklarationerna och till desamma hörande bilagor lämnade uppgifter om omsättning och bruttovinst enligt varukonto — uppgifter som dels är oenhetliga genom varierande bokföring av olika bruttovinsten påverkande faktorer och dels är baserade på otvivelaktigt i flera fall direkt felaktiga uppgifter om den verkliga omsättningens storlek — synes ha medverkat till att skattedomstolarna vid sin prövning av besvärsmål av ifrågavarande slag ställt stora krav på bevisningen. Har således bevisningen visserligen varit sådan, att skönstaxering ansetts befogad, torde dock enbart den omständigheten, att den i deklarationen redovisade bruttovinsten ansetts vara för låg i förhållande till den för branschen normala, i allmänhet inte ha lämnat stöd för den åsatta skönstaxeringens belopp, vilket till följd härav nedsatts till vad den prövande instansen ansett såsom bevisat skäligt för verksamheten i fråga. Enligt vad utredningen erfarit har inom riksskattenämndens kontrollbyrå undersökningar påbörjats rörande möjligheten att i samråd med näringslivets branschorganisationer och sammanslutningar få fram väl underbyggda bruttovinstprocenter inom olika branscher. Därvid avses dels att definiera vad som är normalrörelsen för branschen i fråga genom att ange denna rörelses normala omsättning av varor, grupperade med hänsyn till vanligen förekommande påläggsprocenter, och dels att ange variationerna i bruttovinstprocenten vid varierande sammansättning av omsättningen. På så sätt framräknade bruttovinstprocenter kommer självfallet att ge betydligt säkrare stöd för bedömningen av en rörelses resultat på grund av att bruttovinstprocenterna då blir baserade på ett riktigare siffermaterial än som nu sker. Genom att hela uppbyggnaden av dessa procenttal förutsätts skola vara känd inte bara av taxeringsmyndigheterna u t a n även av de skattskyldiga, möjliggör detta för de senare att mera ingående undersöka och för taxeringsmyndigheterna förklara orsaken till eventuella avvikelser från normalrörelsens bruttovinstprocent utöver dem som är betingade av variationer i omsättningens sammansättning. Utredningen anser, att dylika på angivet sätt framräknade bruttovinstprocenter kommer att ha stor betydelse vid taxeringskontroll och vid taxering överhuvud taget. Det kan ifrågasättas huruvida inte föreskrifterna i 21 § T F borde kompletteras med ett tillägg, vari direkt utsädes, att skönstaxering skall åsättas därest enligt deklaration redovisad bruttovinst avviker från den för normalrörelsen inom branschen framräknade och godtagbar förklaring till denna avvikelse inte lämnas. Skönstaxeringen skulle då även kunna beloppsmässigt bestämmas med hjälp av normalbruttovinstprocenten för branschen. Då på angivet sätt framräknade bruttovinstprocenter ännu inte föreligger och det alltså inte förelegat möjligheter för ut-

245 redningen att mera direkt bedöma värdet av desamma, har utredningen inte ansett sig böra föreslå nyssnämnda komplettering. Utredningen vill emellertid understryka vikten av att riksskattenämndens ansträngningar att få fram sådana procentsatser för olika branscher intensifieras. Av särskild betydelse är att samråd sker med näringslivets olika organisationer och att dessa vid behov tillhandahåller det material som av dem k a n lämnas. Eljest föreligger risk för att procentsatserna endast kommer att baseras på de uppgifter, som hos olika statliga myndigheter finns tillgängliga, vilket enligt utredningens mening knappast skulle vara helt tillfredsställande. Skyldigheten att efter anmaning lämna upplysningar till ledning för egen taxering

Av den förut lämnade framställningen i fråga om taxeringsmyndigheternas nuvarande befogenheter framgår, att skattskyldig jämlikt bestämmelserna i 31 § 2 mom. T F kan anmanas att i den omfattning, som i anmaningen anges, meddela de ytterligare upplysningar, som kan vara erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. En strikt tillämpning av stadgandets ordalydelse torde, såsom taxeringsintendenten i Malmöhus län också anfört, innebära att taxeringsmyndigheterna inte äger möjlighet att utan att tillgripa taxeringsrevision anmoda en skattskyldig att inkomma med anteckningar, räkenskaper eller annat grundmaterial för att därmed styrka riktigheten av i deklarationen eller annorledes lämnade uppgifter. Detta skulle alltså t. ex. innebära att en taxeringsnämnd inte äger anmana en skattskyldig jordbrukare eller rörelseidkare att förete de verifikationer, räkenskaper eller andra noteringar, som ligger till grund för viss eller vissa i vederbörandes deklaration upptagna poster, att en handelsresande inte skulle av en taxeringsnämnd kunna anmanas att förete de noteringar och verifikationer, som ligger till grund för i deklarationen yrkade avdrag för reseomkostnader eller att en skattskyldig, som försålt fastighet under sådana förhållanden, alt skattepliktig realisationsvinst föreligger, inte skulle kunna av taxeringsnämnd anmanas att förete de kontrakt eller andra handlingar, som styrker i deklarationen lämnade uppgifter angående inköps- och försäljningspris. I samtliga dessa fall skulle den för en riktig taxering erforderliga kontrollen inte kunna åstadkommas på annat sätt än genom taxeringsrevision efter förordnande av taxeringsintendenten i länet. I det praktiska taxeringsarbetet torde emellertid bestämmelserna inte i regel tillämpas så rigoröst och föranleda de konsekvenser som nyss angivits. Taxeringsmyndigheterna torde sålunda i dessa fall inte använda anmaningsinstitutet utan i stället lämnas den skattskyldige tillfälle att, då beträffande viss eller vissa poster i deklaration föreligger tveksamhet, genom företeende av erforderliga handlingar eller på annat lämpligt sätt styrka posternas riktighet. Från det praktiska taxeringsarbetet torde också kunna omvittnas

246 att de flesta skattskyldiga i dylika fall inkommer med de för kontrollen nödvändiga handlingarna. Det torde inte vara ovanligt att en bokföringsskyldig rörelseidkare därvid uppvisar sina räkenskaper med därtill hörande verifikationer m. m. i de delar, som erfordras för att styrka de tveksamma posterna. Ingen taxeringsfunktionär lärer då ha känt sig förhindrad att taga del av detta material oaktat förordnande om taxeringsrevision inte meddelats. Skulle däremot den skattskyldige inte utnyttja det honom lämnade tillfället att styrka uppgifternas riktighet torde det visserligen stå klart att han inte kan formligen anmanas att lämna de begärda uppgifterna men han försätter sig själv oftast i ett försämrat läge under taxeringsförfarandet och i en eventuell taxeringsproccss. Mot det sätt, på vilket stadgandet sålunda tillämpas i praktiken, torde emellertid formellt kunna riktas den anmärkningen att även om en taxeringsmyndighets skrivelse till en skattskyldig formuleras så att denne lämnas tillfälle att genom företeende av underlag för deklarationen styrka förhandenvaro av visst förhållande eller viss i deklarationen lämnad upplysning, skrivelsens formulering likväl av den skattskyldige ofta torde fattas så att det föreligger en uttrycklig skyldighet för honom att efterkomma vad taxeringsmyndigheten begär, d. v. s. som om en formlig anmaning skett. Enligt utredningens mening får det anses uppenbart att om en effektiv och samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande taxeringskontroll skall kunna komma till stånd, taxeringsmyndigheterna bör ges de formella möjligheterna att få taga del av underlaget för den skattskyldiges deklaration utan att en tidskrävande och för den skattskyldige besvärande taxeringsrevision skall behöva verkställas. En omredigering av stadgandet i 31 § 2 mom. T F synes därför böra ske på så sätt att i stadgandet intas en föreskrift om att därest behov föreligger av en komplettering av skattskyldigs deklaration, denne skall vara skyldig att efter anmaning inte endast meddela de ytterligare upplysningar, som erfordras för kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för hans taxering, utan även, om så påfordras, därvid förete sådana i 20 § T F avsedda räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, som utgör underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande, i de delar som erfordras för att styrka riktigheten av i den skattskyldiges självdeklaration eller till densamma hörande bilagor upptagna belopp. Taxeringsmyndigheterna bör dock inte medges rätt att enligt dessa bestämmelser taga del av handlingar, beträffande vilkas innehåll skattskyldig har att iakttaga tystnadsplikt. Genom att skyldigheten att förete räkenskaper, handlingar etc. begränsas till endast de delar av desamma, som erfordras för att styrka riktigheten av de poster, som upptagits i den skattskyldiges självdeklaration och till denna hörande bilagor, skapas möjligheter för taxeringsmyndigheterna att på ett både för dem och för de skattskyldiga smidigt sätt taga del av de handlingar som i allmänhet erfordras för kontroll av en deklarations riktighet. Den

247 skattskyldige kommer inte heller att betungas på samma sätt som om taxeringsrevision skulle ske. Den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndigheten att taga del av underlaget för deklarationen bör endast innebära en kontroll av huruvida de i deklarationen och till densamma hörande bilagorna upptagna beloppen stämmer överens med underlaget. Däremot bör inte den föreslagna föreskriften få av taxeringsmyndigheterna utnyttjas så att själva underlagets riktighet också kontrolleras. Om så anses erforderligt bör endast taxeringsrevision få ifrågakomma. Det säger sig självt att den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndigheterna att taga del av underlaget för deklarationen får sin främsta betydelse n ä r det gäller icke-rörelseidkare. Med stöd av de ifrågavarande föreskrifterna kan sålunda t. ex. en jordbrukare med kontantmässig redovisning anmanas att förete de noteringar eller handlingar, som ligger till grund för i jordbruksbilagan angivna intäkter, eller förete de verifikationer eller andra handlingar, som styrker riktigheten av verkställda a\drag. En ägare av annan fastighet kan anmanas att förete de kvitton eller andra verifikationer, som styrker riktigheten av i fastighetsbilagan verkställda avdrag för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital, samt för reparations- och andra omkostnader för fastigheten, eller förete de noteringar, hyreskontrakt o. dyl. som styrker riktigheten av uppgivna hyresintäkter. En handelsresande kan med stöd av nämnda föreskrifter anmanas förete de noteringar, verifikationer e t c , som ligger till grund för i deklarationen verkställda avdrag för reseomkostnader, och en förmögenhetsägare t. ex. de motböcker med bank, som styrker riktigheten av i förmögenhetsbilagan lämnade uppgifter om uppb u r n a ränteintäkter. En skattskyldig, som försålt fast eller lös egendom under sådana förhållanden, att skattepliktig realisationsvinst föreligger, kan a n m a n a s förete de kontrakt eller andra handlingar som ligger till grund för uppgivna försäljnings- och inköpskostnader samt vid beräkningen av den skattepliktiga vinsten avdragsgilla omkostnader. När det gäller rörelseidkare torde de föreslagna bestämmelserna endast få begränsad räckvidd, eftersom en effektiv taxeringskontroll beträffande n ä m n d a skattskyldiga knappast kan verkställas utan att grundmaterialets riktighet granskas. De ifrågavarande bestämmelserna möjliggör emellertid för taxeringsmyndigheterna att — utan att taxeringsrevision sker — kontrollera huruvida i deklarationens rörelsebilaga angivna belopp stämmer överens med noteringarna i räkenskaperna samt huruvida i rörelsebilagan yrkade avdrag stämmer överens med dessa noteringar och till dem hörande handlingar. Genom bestämmelserna får taxeringsmyndigheterna även möjlighet att i begränsad omfattning vid behov infordra avskrifter eller utdrag a v vissa konton i räkenskaperna — t. ex. förmögenhets- och propriekonton -— som erfordras för att en tillförlitlig kontantberäkning av deklarationen skall kunna ske. Däremot ger dessa bestämmelser — såsom nyss nämnts —

248 inte möjlighet för taxeringsmyndigheterna att kontrollera huruvida noteringarna i rörelseidkares räkenskaper och annat grundmaterial om influtna rörelseintäkter stämmer överens med inkomna kontrolluppgifter. För att en dylik kontroll skall kunna ske måste sålunda taxeringsrevision tillgripas. Utredningen vill slutligen ånyo understryka vad utredningen förut anfört, nämligen att den nu föreslagna kompletteringen av 31 § 2 mom. T F endast innebär ett formellt lagfästande av vad i praktiken i regel redan nu tillämpas. Kompletteringen medför därför enligt utredningens mening inte vidgade skyldigheter för de skattskyldiga utan avser endast att skapa en formell grund för taxeringsmyndigheternas nuvarande handlande. De i 31 § 2 mom. T F meddelade bestämmelserna motsvaras, som förut nämnts, av stadgandena i 36 § VF. Jämväl föreskrifterna i sistnämnda paragraf synes böra utvidgas på föreslaget sätt. Rätt att utfärda anmaning enligt angivna lagrum bör liksom hittills tillkomma taxeringsintendent, taxeringsnämnd, prövningsnämnd samt — i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande — tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision. Kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering

Bestämmelserna i detta hänseende, för vilka redogörelse lämnats i kap. III, är intagna i 37—46 samt 47 och 49 §§ T F och därtill anslutande föreskrifter i kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. I det följande kommer utredningen endast att till behandling upptaga härvidlag lämnade bestämmelser i den mån förtydliganden, ändringar eller kompletteringar av nu gällande författningstext ansetts böra ifrågakomma. Uppgifter som skall lämnas utan anmaning Av den i kap. IV lämnade redogörelsen för taxeringsmyndigheternas erfarenheter beträffande befogenheten att erhålla kontrolluppgifter framgår, att en taxeringsintendent ansett att den i 37 § 1 mom. punkt 1 stadgade begränsningen till lägst 500 kronor av den obligatoriska uppgiftsskyldigheten beträffande ersättning eller annan förmån för tillfälligt arbete på annan fastighet borde ändras till lägst 100 kronor. Vid behandlingen av de i prop. 160/1955 föreslagna utvidgningarna i skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning vid annans taxering framhöll bevillningsutskottet 1 bl. a., att fastighetsägarna enligt tidigare — d. v. s. före 1955 års taxering — gällande regler upptagit utbetalda avlöningar och ersättningar såsom avdrag i sina deklarationer. Taxeringsmyndigheterna kunde på grund härav efter hänvändelse till fastighetsägarna 1

BevU 46/1955 s. 21.

249 utan svårighet erhålla specifikation på avlöningarna och ersättningarna. Denna kontrollmöjlighet hade emellertid i fråga om belopp under 500 kronor, som utbetalats av ägare till en- och tvåfamiljshus, bortfallit i och med den fr. o. m. år 1955 tillämpade schablontaxeringen av nämnda fastigheter. Kontroll skulle därför inte komma att kunna erhållas annat än efter anmaning enligt 35 § 1 mom. T F (i 1956 års T F 39 § 1 mom.). Inom utskottet hade under hänvisning härtill ifrågasatts om inte den i propositionen föreslagna gränsen vid 500 kronor borde sänkas. Med hänsyn till att ifrågavarande uppgiftsskyldighet var ny fann sig emellertid utskottet inte vilja frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt. Enligt utskottets mening borde dock utvecklingen följas med uppmärksamhet och en sänkning av gränsen övervägas om erfarenheterna skulle ge vid handen att behov därav skulle föreligga. Anledningen till att beloppsgränsen bestämdes till 500 kronor synes främst ha varit att man inte velat oskäligt betunga de uppgiftsskyldiga. Erfarenheterna av den ifrågavarande bestämmelsen synes emellertid utvisa, att begränsningen i uppgiftsplikten medfört att åtskilliga inkomsttagare undandragit sig beskattning för de inkomster, som de förvärvat vid arbeten å annan fastighet, t. ex. under fritid eller semester. Utredningen hänvisar i detta hänseende till vad som ovan anförts i kap. VI. På grund härav och då det beträffande tillfälligt arbete å annan fastighet enligt utredningens mening inte finns någon saklig grund att göra skillnad mot annat tillfälligt arbete, beträffande vilket uppgiftsskyldigheten är begränsad till lägst 100 kronor, föreslår utredningen att beloppsgränsen i den i 37 § 1 mom. punkt 1 meddelade undantagsbestämmelsen c) sänkes till 100 kronor. Den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten kan enligt utredningens mening inte innebära några olägenheter för de uppgiftspliktiga. Det måste nämligen förutsättas, att samtliga fastighetsägare, alltså även ägarna av en- och tvåfamiljsfastigheter, redan nu bevarar kvitton, räkningar o. dyl. beträffande den egna fastigheten, vilka möjliggör uppgiftspliktens behöriga fullgörande. Utredningen anser vidare, att det i 37 § 1 mom. punkt 1 under d) angivna undantaget att kontrolluppgift inte behöver lämnas för utbetalning till bokföringsskyldig rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, därest ersättningen utgör intäkt i av mottagaren bedriven rörelse, bör ändras såtillvida att undantagsregeln kommer att omfatta alla rörelseidkare oberoende av huruvida bokföringsplikt föreligger eller inte. En sådan ändring motiveras av att det ofta uppstår betydande svårigheter för utbetalaren att avgöra, hur det förhåller sig med bokföringsskyldigheten för en av honom för tillfälligt arbete anlitad rörelseidkare. Den av utredningen förordade utvidgningen av nämnda undantagsbestämmelse får ses mot bakgrunden av vad utredningen tidigare förordat beträffande sättet för bokförings- och an-

250 teckningsskyldighetens fullgörande och vad utredningen nedan föreslår beträffande uppgiftsskyldigheten enligt 39 § TF. Av redogörelsen i kap. IV framgår, att riksskattenämnden i en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ingiven, den 18 december 1959 dagtecknad skrivelse anmält, att nämnden med anledning av förfrågningar i ämnet från vissa taxeringsintendenter diskuterat omfattningen av den uppgiftsskyldighet till ledning vid inkomsttaxeringen, som jämlikt 37 § 1 mom. punkt 3 åligger bl. a. försäkringsanstalt. Därvid har nämnden under hänvisning till sina i anvisningarna till taxeringsmyndigheterna den 3 juni 1958 gjorda uttalanden i frågan som sin uppfattning framhållit, att skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift enligt nämnda författningsruin inte kan anses föreligga beträffande belopp, som på grund av sakförsäkring utbetalats för exempelvis skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör för mottagaren skattepliktig intäkt. Riksskattenämndens skrivelse har, som förut nämnts, överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande. Att försäkringsanstalter med vissa undantag inte ansetts böra vara skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande sådana utbetalningar på grund av sakförsäkring, som för mottagarna utgör klart skattepliktiga intäkter eller som väsentligt inverkar på mottagarens inkomstredovisning i taxeringshänseende, innebär en avsevärd inskränkning i möjligheterna att upprätthålla en effektiv taxeringskontroll beträffande jordbrukarna, innehavarna av annan fastighet och rörelseidkarna. Erfarenheterna ger nämligen vid handen, att skattskyldiga, som uppbär sådana ersättningar, ofta inte redovisar dessa i sina deklarationer. Detta torde många gånger bero på att de skattskyldiga antingen tror att ifrågavarande ersättningar inte utgör skattepliktig intäkt eller också helt enkelt glömmer bort att redovisa dem. De på grund av sakförsäkring utbetalda ersättningarna, som inte sällan uppgår till betydande belopp, exempelvis vid brandskador, undgår härigenom ofta beskattning. Utredningen anser det uppenbart att en utvidgning av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende bör komma till stånd. Under hänvisning till vad som anförts i den vid riksskattenämndens skrivelse fogade promemorian förordar utredningen, att det i 37 § 1 mom. införes en ny punkt 3 a. i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till författningstext som framlagts såsom första alternativ i promemorian. I samband härmed bör punkt 3 i samma moment omredigeras så att av författningstexten klart framgår att härvidlag endast avses annan försäkring än sakförsäkring. Såsom framgår av redogörelsen i kap. IV har några taxeringsintendenter ifrågasatt ytterligare utvidgningar eller förtydliganden av föreskrifterna i 37 § om den obligatoriska uppgiftsskyldigheten. Man har sålunda fäst uppmärksamheten på att t. ex. kommunala myndigheter inte lämnar kontroll-

251 uppgifter å belopp, som utbetalats till lantbrukare för körslor, att lantbrukare så gott som genomgående underlåter att lämna sådana uppgifter rörande inköp från andra lantbrukare av djur och produkter samt beträffande ersättningar för körslor, och att militära myndigheter, som under övningar förhyr traktorer och andra maskiner eller transportmedel av lantbrukare, inte lämnar uppgifter rörande härför utbetalda ersättningar. F r å n ett par håll h a r också ifrågasatts huruvida inte uppköpare av ägg borde vara underkastade obligatorisk uppgiftsskyldighet beträffande inköp, som skett från lantbrukare. Med anledning härav vill utredningen erinra om att uppgiftsskyldighet utan anmaning redan nu torde föreligga i de fall då lantbrukare verkställer inköp från andra lantbrukare av djur och produkter eller då utbetalning sker till lantbrukare av ersättning för körslor. Den omständigheten, att vissa personer, som redan enligt gällande bestämmelser är uppgiftsskyldiga, underlåter att lämna kontrolluppgifter i föreskriven ordning, bör enligt utredningens mening inte föranleda komplettering eller förtydligande av dessa bestämmelser. Oftast torde underlåtenheten att avlämna föreskrivna uppgifter bero på att de uppgiftspliktiga saknar vetskap om vilka skyldigheter, som i detta hänseende åvilar dem. I syfte att åstadkomma en förbättring i nämnda avseende bör i första hand en vidgad upplysningsverksamhet bedrivas från både riksskattenämndens och taxeringsintendenternas sida. En skärpning av straffbestämmelserna vid mera uppenbara försummelser av 'uppgiftsskyldigheten bör emellertid även övervägas. Utredningen återkommer till dessa frågor i senare avsnitt. Vad sedan angår förslaget om införande av obligatorisk uppgiftsskyldighet för uppköpare av ägg kan utredningen knappast finna att en sådan skyldighet är erforderlig, framför allt med hänsyn till de i regel ringa belopp varom här är fråga. I detta sammanhang må också framhållas att taxeringsmyndigheterna, då skäl därtill föreligger, kan jämlikt bestämmelserna i 39 § 2 mom. anmana näringsidkare att inkomma med kontrolluppgifter i detta hänseende. Enligt vad utredningen erfarit har i olika län vid skilda tidpunkter också inhämtats uppgifter om lantbrukarnas försäljning av ägg. Utredningen förutsätter att kontrollen i detta hänseende i fortsättningen kommer att bedrivas i samma utsträckning som hittills. Enligt nu gällande föreskrifter i T F har myndigheterna ålagts en mera vidsträckt skyldighet att avlämna kontrolluppgifter till ledning för taxeringen än enskilda personer. Trots detta föreligger i åtskilliga fall inte obligatorisk skyldighet för myndigheterna att avlämna sådana uppgifter. Utöver vad som nyss anförts beträffande ersättningar vid förhyrning av transportmedel m. m. må framhållas, att en obligatorisk uppgiftsplikt inte finns stadgad för exempelvis av myndigheter gjorda utbetalningar för vid militärövningar uppkomna skador, för av domstolar utgivna ersättningar till rättegångsbiträden och vittnen m. m., för arvoden till övervakare, för länt-

252 brukare tillerkända belöningar i samband med t. ex. premiering av hästar samt beträffande utbetalningar av olika former av statsbidrag till enskilda, t. ex. bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond. Ytterligare exempel skulle här kunna andragas men de ovan lämnade torde belysa att myndigheterna årligen utbetalar betydande belopp som för mottagarna utgör skattepliktig intäkt eller som påverkar beräkningen av mottagarnas skattepliktiga inkomst men beträffande vilka belopp taxeringsmyndigheterna inte obligatoriskt erhåller kontrolluppgifter. Utredningen har därför övervägt att föreslå en vidgad uppgiftsskyldighet för myndigheterna men har därvid funnit att en sådan skyldighet skulle bli alltför betungande. En annan anledning till att utredningen inte ansett sig böra framlägga förslag i antydd riktning är att riksskattenämndens kontrollbyrå i inte ringa omfattning redan inhämtat eller erhållit kontrolluppgifter från olika myndigheter, vilka uppgifter distribuerats till taxeringsmyndigheterna. Utredningen vill emellertid understryka vikten av att denna verksamhet i fortsättningen intensifieras inom ramen för gällande befogenheter och att från myndigheternas sida åtgärder vidtas för att underlätta denna nämndens verksamhet. I detta sammanhang må framhållas såsom önskvärt att nämndens ifrågavarande verksamhet även innefattar de kommunala myndigheterna. Av bestämmelserna i 43 § 1 mom. T F framgår, att var och en som här i riket uppbär ränta för obligationer och liknande värdepapper är skyldig att till den, som utbetalat räntan, till ledning för egen taxering lämna särskild uppgift om emottaget belopp. Samtliga dessa uppgifter tillställes emellertid inte — i motsats till de i samma moment omnämnda aktieutdelningsuppgifterna — taxeringsmyndigheterna för kontroll av att räntorna deklarerats utan endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid bestämmes. Motivet för att uppgifterna om obligationsräntor endast överlämnas till taxeringsmyndigheterna i begränsad utsträckning torde vara, att eftersom dessa räntor i regel utbetalas halvårs- eller kvartalsvis, materialet är av en sådan omfattning att det skulle uppstå svårigheter för taxeringsmyndigheterna att gå igenom och förvara detsamma. Utredningen, som finner dessa farhågor överdrivna, vill för sin del förorda att i 43 § 2 mom. T F inte göres någon skillnad beträffande förfarandet vid överlämnande till taxeringsmyndigheterna av i 1 mom. samma paragraf angivna uppgifter om utdelningar och räntor. Det av taxeringsintendenten i Östergötlands län påtalade missförhållandet, att skattskyldig kan utbekomma utdelning å aktier och andelar eller ränta å obligationer o. dyl. genom att på kontrolluppgiften ange fingerat namn och därigenom undgå beskattning härför, anser utredningen böra förhindras. Utredningen föreslår att den som utbetalar utdelning eller ränta bör åläggas förvissa sig om att det å uppgiften angivna namnet verkligen

253 är den utdelningsberättigades eget namn. Bestämmelserna i 43 § 1 mom. bör därför kompletteras med en föreskrift av denna innebörd. Vid genomförande av förslaget torde även de särskilda formulär, som skall ifyllas vid lyftning av utdelning och ränta, böra omredigeras på lämpligt sätt.

Uppgifter

som skall lämnas först efter särskild

anmaning

Redogörelsen i kap. IV för taxeringsintendenternas erfarenheter av taxeringsmyndigheternas befogenheter att genom särskild anmaning infordra kontrolluppgifter till ledning för taxeringen visar, att de nuvarande föreskrifterna i 39 §, vilka reglerar de väsentligaste av dessa befogenheter, i två avseenden givit anledning till ett flertal uttalanden i fråga om både bestämmelsernas räckvidd och desammas lämplighet ur taxeringskontrollsynpunkt. Det gäller härvidlag dels skyldigheten för ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar för arbeten å fastigheten dels skyldigheten för rörelseidkare att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar till annan rörelseidkare. Båda dessa frågor är enligt utredningens mening av väsentligt intresse när det gäller att åstadkomma en effektiv taxeringskontroll beträffande rörelseidkare och företagare av olika slag. I fråga om skyldigheten för ägare av annan fastighet att lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering vill utredningen först erinra om att enligt 37 § 1 mom. T F en obligatorisk uppgiftsskyldighet utan särskild anmaning föreligger för sådan ägare beträffande avlöningsförmåner och ersättningar, som utgått till den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller av honom uppburit pension eller annan periodiskt utgående ersättning. Denna obligatoriska uppgiftsplikt har i första hand begränsats därigenom att fastighetsägaren inte behöver lämna kontrolluppgift beträffande tillfälligt arbete å fastigheten, därest värdet av vad som utgivits för helt år understiger 500 kronor. Denna begränsning gäller emellertid inte om ersättningen utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse. En rörelseidkare, som äger annan fastighet och utnyttjar densamma i rörelsen, är alltså skyldig lämna uppgift på alla utbetalningar av ifrågavarande slag beträffande fastigheten oavsett värdet. Begränsningen har däremot betydelse för alla andra ägare av hyreshus, villor, egnahem, sommarställen o. dyl., vilka alltså inte är skyldiga att lämna uppgift om sådana tillfälligt anställda, vilkas totala inkomst under hela året från den uppgiftsskyldige understigit 500 kronor. Såsom förut nämnts föreslår utredningen att denna beloppsgräns sänkes till 100 kronor. Uppgiftsplikten för ägare av annan fastighet har vidare begränsats därigenom att kontrolluppgift inte behöver obligatoriskt lämnas beträffande

254 tillfälligt arbete å fastigheten, om den som mottagit ersättningen härför är rörelseidkare, som enligt lag är bokföringsskyldig. Är rörelseidkaren inte bokföringsskyldig enligt lag, är däremot fastighetsägaren skyldig lämna kontrolluppgift beträffande utbetalningen. Om utbetalningen i sistnämnda fall understigit 500 kronor, föreligger emellertid såsom ovan framhållits uppgiftsskyldighet endast om fastighetsägaren själv också är rörelseidkare och använt fastigheten i rörelsen. Av skäl som tidigare berörts och nedan kommer att ytterligare utvecklas förordar utredningen nu att uppgiftsplikten för fastighetsägaren inte göres beroende av huruvida mottagaren varit bokföringsskyldig eller icke bokföringsskyldig rörelseidkare. Utredningens förslag innebär alltså att alla utbetalningar till rörelseidkare, som utfört tillfälligt arbete å annan fastighet, undantas från obligatorisk uppgiftsplikt för fastighetsägaren, för såvitt han inte själv är rörelseidkare och använt fastigheten i rörelsen. De ifrågavarande bestämmelserna i 37 § 1 mom. T F om obligatorisk uppgiftsplikt för fastighetsägaren kompletteras emellertid av föreskrifterna i 39 § 1 mom. punkt 1 TF. Enligt sistnämnda föreskrifter kan fastighetsägare — i den mån han är skyldig att utan anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar rörande fastigheten —• av taxeringsmyndigheterna anmanas att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar, som inte omfattas av den obligatoriska uppgiftsplikten, d. v. s. utbetalningar understigande för helt år och för varje mottagare 500 kronor. Det angivna villkoret — att fastighetsägaren skall ha varit skyldig att utan anmaning lämna kontrolluppgift om utbetalningar rörande fastigheten -— har på sina håll tolkats så att skyldighet att efter anmaning lämna kontrolluppgift inte förelegat för ägare av hyreshus, villor, egnahem, sommarställen o. dyl. beträffande utbetalningar för tillfälligt arbete å fastigheten understigande 500 kronor och överhuvud taget inte beträffande utbetalningar, som sådan fastighetsägare verkställt till bokföringsskyldig rörelseidkare. Om en sådan tolkning skulle vara riktig, skulle detta t. ex. innebära att en effektiv taxeringskontroll beträffande olika företagare inom byggnadsbranschen knappast skulle kunna ske, eftersom man inte skulle kunna införskaffa för denna kontroll erforderliga uppgifter varken beträffande de mindre företagare, som under hela året sysselsätter sig med kortvariga reparations- och underhållsarbeten å olika fastigheter eller som under semester eller fritid vid sidan av sitt normala arbete utför dylika arbeten, eller beträffande de större företagare inom branschen, som utför tillfälliga reparations- och underhållsarbeten å fastigheter. Såvitt utredningen kunnat finna torde emellertid bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 1 TF knappast ha varit avsedda att tolkas på angivet sätt när det gäller utbetalningar till bokföringsskyldiga företagare. Mera tveksamt är dock huruvida man avsett medge taxeringsmyndigheterna rätt att genom anmaning ålägga ägare av hyreshus, villor, egnahem, sommarställen

255 o. dyl. att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar understigande 500 kronor. 1 Därvid torde nämligen avseende ha fästs vid det förhållandet att vissa av dessa ägare med hänsyn till gällande regler för schablonberäkning av inkomsten av en- och tvåfamilj sfastigheter inte äger att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för andra omkostnader för fastigheten än ränteutgifter för lånat, i fastigheten nedlagt kapital. Och beträffande övriga fastighetsägare torde man ha räknat med att taxeringsmyndigheterna kunnat erhålla möjligheter till viss kontroll beträffande annans taxering genom att av fastighetsägaren begära specifikation av de omkostnader som upptagits i den till hans deklaration hörande fastighetsbilagan. Enligt utredningens mening finns inte någon anledning att beträffande skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering göra någon principiell skillnad mellan å ena sidan den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse och å andra sidan den som ägt eller innehaft annan fastighet. Med hänsyn till den osäkerhet, som synes råda beträffande räckvidden av de nuvarande bestämmelserna beträffande uppgiftsskyldigheten för ägare av annan fastighet, samt för att åstadkomma effektiva kontrollmöjligheter beträffande olika företagare, föreslår utredningen att en komplettering sker av bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 7 TF och 2 mom. samma paragraf. Enligt 39 § 1 mom. punkt 7 föreligger skyldighet för den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse att efter anmaning av taxeringsmyndighet beträffande namngiven annan näringsidkare lämna kontrolluppgift å belopp för vilket den uppgiftspliktige under viss angiven tid köpt eller sålt varor. Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten utsträckes till att omfatta även den, som ägt annan fastighet än jordbruksfastighet eller som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsskyldigheten, som bör avse namngiven näringsidkare, bör omfatta inte endast belopp för vilket den uppgiftspliktige under viss angiven tid sålt eller köpt varor utan även belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven tid utbetalt eller erhållit såsom ersättning för utförda tjänster. Uppgiftsskyldigheten bör emellertid liksom hittills anknytas till det förhållandet, att beloppet i mottagarens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. För de ifrågavarande fastighetsägarnas och bostadsrättsinnehavarnas del innebär det nu angivna att dessa blir skyldiga att efter anmaning beträffande namngiven näringsidkare lämna kontrolluppgift t. ex. beträffande utbetalning för inköpta varor och utförda tjänster och arbeten för fastighetens eller lägenhetens del i den mån utbetalningen antingen är avdragsgill hos fastighetsägaren eller — oavsett om utbetalningen är avdragsgill hos fastighetsägaren — den utgör skattepliktig intäkt hos den namngivne näringsidkaren. Härigenom får taxeringsmyndigheterna alltså möjlighet att beträffande namn1

Jfr dock BevU 46/1955 s. 21. (Se ovan s. 248—249).

256 givna näringsidkare inom t. ex. byggnadsbranschen genomföra en tillfredsställande kontroll. 39 § 2 mom. T F ger i sin nuvarande lydelse taxeringsintendenten i länet möjlighet till en generell stickprovskontroll av rörelseidkares deklarationer. Enligt föreskrifterna i detta moment kan nämligen taxeringsintendenten från olika näringsidkare inom jordbruk, skogsbruk och rörelse infordra kontrolluppgifter beträffande samtliga nämnda näringsidkares inköp och försäljningar eller viss del av dessa, oaktat säljarens eller köparens namn inte anges i anmaningen. I momentet angiven uppgiftsplikt bör -— av skäl som tidigare anförts — även stadgas för ägare av annan fastighet och för innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsplikten bör i detta hänseende även omfatta belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven tid erhållit såsom ersättning för utförda tjänster och anknytas till förutsättningen att beloppet, som kontrolluppgiften skall avse, är av sådan beskaffenhet att detsamma i mottagarens eller utgivarens hand utgör skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. Därest författningsbestämmelserna utformas på nu föreslaget sätt, torde en effektivare taxeringskontroll av samtliga företagare k u n n a möjliggöras. Dessutom torde garantier kunna skapas för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i förevarande hänseende samtidigt som tveksamhet om omfattningen av taxeringsmyndigheternas befogenheter härvidlag inte torde behöva råda. Genom att den föreslagna uppgiftsplikten utsträckes till ägare av annan fastighet och innehavare av lägenhet med bostadsrätt kommer visserligen att på dem läggas en ökad uppgiftsplikt. Denna kompenseras emellertid delvis genom den ovan föreslagna inskränkningen i den obligatoriska uppgiftsskyldigheten. Utredningen förutsätter även att liksom hittills och i enlighet med departementschefens och bevillningsutskottets uttalanden vid 1955 års riksdag taxeringsintendenterna kommer att använda de ökade befogenheter, som härvid anförtros dem, med största urskillning så att de uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig omfattning. Sin främsta betydelse får utvidgningen av befogenheterna i ifrågavarande hänseende vid sådana kategorigranskningar, som initieras av riksskattenämndens kontrollbyrå. Redan på grund härav får det antas att n ä m n d a befogenheter endast kommer till användning, när så ansetts nödvändigt. I anslutning till vad ovan anförts vill utredningen erinra om att föreslagen uppgiftsplikt för ägare av annan fastighet och innehavare av lägenhet med bostadsrätt även kommer att innebära skyldighet för dem att genom anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Det bör understrykas att anteckningsskyldigheten härvidlag jämväl avser sådana utbetalningar, för vilka avdragsrätt inte föreligger vid taxeringen. Då ifrågavarande uppgiftsskyldiga — liksom givetvis även andra uppgiftspliktiga — jämlikt bestämmelserna i 49 § i vissa fall kan anmanas att lämna uppgifter i fråga

257 om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som är av betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering, bör anteckningarna med därtill hörande verifikationer bevaras under så lång tid som ett aktualiserande av uppgiftsplikten kan tänkas komma i fråga, d.v.s. i regel 6 år efter utgången av det år, under vilket utbetalning ägt rum. Utredningen hänvisar härvidlag till vad utredningen ovan anfört beträffande föreskrifterna i 20 § TF.

Beträffande skyldigheten för näringsidkare att lämna kontrolluppgifter beträffande inköp från och försäljningar till annan näringsidkare har kritik i främsta rummet riktats mot den i 39 § 1 mom. punkt 7 och 2 mom. samma paragraf stadgade undantagsregeln beträffande köp eller försäljning av varor »över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras». Med hänsyn till — såsom någon taxeringsintendent uttryckt det — det burskap som beteckningen »dagskassa» vunnit även i sådana företag, som utan svårighet skulle kunna specificera dagens inkomster med angivande av kundernas namn, har från flera håll framhållits att innebörden av ifrågavarande undantagsregel bör närmare preciseras. Vad man framför allt synes vända sig mot är den form av försäljning över disk, som numera förekommer inom grosshandeln genom försäljning »cash and carry» och som bl. a. innebär att detaljhandlarna hos vederbörande grossist kontant inköper och därvid i regel själv avhämtar de varor, som sedan skall återför sälj as. Eftersom försäljningen i detta fall sker kontant, kommer densamma att i grossistens bokföring i regel redovisas såsom »dagskassa» eller »kontantförsäljning», vilket utesluter eller ansetts utesluta möjlighet för grossisten att lämna kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna beträffande detaljhandlarnas inköp. Härigenom erhåller de mindre nogräknade bland dessa — utan större risk för upptäckt — betydande möjligheter till vad som förut betecknats som »krympning» av rörelsen. De mest flagranta fallen av skattefusk bland rörelseidkare under senare år har också i regel kommit till stånd genom sådan »krympning». Enligt utredningens mening är det av nyss antydda skäl angeläget att den ifrågavarande undantagsregelns räckvidd begränsas till vad som ursprungligen torde ha varit avsett. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i sitt betänkande med förslag till effektivare taxering inte föreslog motsvarande inskränkning i uppgiftsskyldigheten. I prop. 160/1955 uttalade emellertid departementschefen, att det självfallet måste tillses, att uppgiftsskyldighet inte krävdes i sådana fall, där dess fullgörande i praktiken inte kunde efterkommas. Sålunda borde, framhöll departementschefen, i enlighet med vad som påpekats i ett remissyttrande, kontantförsäljning över disk undantagas. Då cash and carry-systemet vid tiden för departementschefens uttalande ännu inte i någon större 17—006439

258 omfattning vunnit insteg i Sverige, synes man, ehuru det inte direkt utsagts, kunna förutsätta att departementschefens avsikt varit att endast köp och försäljning över disk i detaljhandeln direkt till konsument eller förbrukare skulle undantagas från uppgiftsskyldighet. När det gäller att komma till rätta med det nu angivna, ur taxeringskontrollsynpunkt allvarliga missförhållandet kan självfallet åtskilligt vinnas, därest närmare föreskrifter kunde meddelas för olika branscher om hur skyldigheten att genom räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande skall närmare utformas. Utredningen har också i ett tidigare avsnitt av detta kapitel framlagt vissa förslag i detta hänseende. Då emellertid sådana föreskrifter varken bör eller kan utfärdas för samtliga branscher anser utredningen angeläget att en sådan komplettering sker av föreskrifterna i 39 § att den ifrågavarande undantagsregeln bringas i överensstämmelse med vad som ursprungligen torde ha varit avsett. Utredningen föreslår att denna komplettering sker genom att undantagsregeln förses med ett tillägg, vari uttryckligt utsäges att densamma endast är tillämplig avseende i detaljhandeln verkställda köp eller försäljningar av varor över disk ävensom liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras. Genom undantagsregelns anknytning till detaljhandeln kommer uppgiftsplikt att föreligga för alla grossister och andra, som över disk eller genom t. ex. kringföringshandel försäljer varor till personer, som i sin tur skall återförsälja dessa varor direkt till konsument eller förbrukare.

Jämlikt 39 § 1 mom. punkt 6 T F kan försäkringsanstalt och understödsförening åläggas lämna vissa uppgifter utöver dem, som skall avges på grund av den i 37 § 1 mom. punkt 3 stadgade, tidigare berörda obligatoriska uppgiftsskyldigheten. Sålunda föreligger uppgiftsplikt efter anmaning för bl. a. värdet och arten av till namngiven skattskyldig på grund av försäkring lämnade förmåner, som inte skall uppges enligt annan föreskrift. Såsom närmare framgår av den vid riksskattenämndens ovannämnda skrivelse fogade promemorian kan det emellertid synas tveksamt om inte den härvidlag föreskrivna uppgiftsskyldigheten avsetts skola vara begränsad till att avse endast personförsäkringar, ehuru ordalydelsen i lagtexten inte utesluter att uppgift även skall kunna erhållas i fråga om sakförsäkringar. För att författningstexten skall bli otvetydig i detta avseende föreslår utredningen, att bestämmelserna i 39 § 1 mom. punkt 6 kompletteras så, att berörda inrättningar efter anmaning alltid skall vara skyldiga att avlämna kontrolluppgifter för utbetalda försäkringsbelopp oavsett försäkringens art. Vikten av att taxeringsmyndigheterna har möjlighet att utöva en effektiv kontroll av utbetalningar på grund av sakförsäkring har tidigare understrukits. Den föreslagna utvidgningen av förevarande bestämmelser får där-

259 för anses vara ett nödvändigt komplement till föreskrifterna i den av utredningen förordade nya punkten 3 a. i 37 § 1 mom. TF. Såsom närmare framgår av den i kap. IV lämnade redogörelsen har taxeringsintendenten i Västernorrlands län framhållit, att de i 39 § T F meddelade föreskrifterna inte synes ge möjlighet att anmana vissa speciella sammanslutningar, såsom flottningsföreningar och virkesmätningsföreningar, vilka inte anses driva rörelse, att lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Enligt taxeringsintendentens mening föreligger knappast skäl för en sådan begränsning av anmaningsrätten. Utredningen anser för sin del att det skulle vara av värde ur kontrollsynpunkt om taxeringsmyndigheterna efter anmaning kunde erhålla uppgift om den kvantitet virke, som flottats eller uppmätts för viss namngiven näringsidkares räkning. Ehuru det virke som uppmätts av virkesmätningsförening — i motsats till det virke som flottats — inte behöver vara försålt, torde dock kontrolluppgifter i nu nämnda avseenden innebära att en effektivare kontroll kan ske av att skogsägarnas virkesuttag blir vederbörligen beskattade. Utredningen föreslår därför att bestämmelser av ovan angiven innebörd införes i en ny punkt 10 av 39 § 1 mom. Uppgiftsskyldigheten synes lämpligen beträffande flottningsföreningarna kunna anknytas till i lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled omförmäld flottningsförening och beträffande virkesmätningsföreningar till sådan i lagen den 20 juni 1947 om virkesmätning omförmäld virkesmätningsförening eller annan sammanslutning av virkesmätare, som erhållit auktorisation, eller virkesmätningsnämnd. I ett flertal av taxeringsintendenternas yttranden har olika förslag framförts om det närmare innehållet i de kontrolluppgifter, som skall avlämnas enligt 39 §, och vad uppgifterna skall avse. Utredningen föreslår att i ett nytt 3 mom. av paragrafen vissa föreskrifter meddelas i detta hänseende. Till detta moment bör sålunda i första hand överföras de i 1 mom. p u n k t 7 nu meddelade bestämmelserna om att kontrolluppgift, där så begäres, skalP innehålla upplysning om varuslag och myckenhet samt om verkställda likvider. För att tillgodose en del av framförda förslag föreslår utredningen vidare att i 3 mom. föreskrifter meddelas om att, där så begäres i anmaning, de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifterna utöver vad tidigare sagts skall innehålla uppgift om tidpunkten för verkställda likvider, betalningssätt samt arten och omfattningen av utförda arbeten. Vidare bör de uppgiftsskyldiga vara skyldiga att, om så påfordras och lämpligen k a n ske, lämna uppgifterna i form av kontokurant. Härigenom kommer de väsentligaste av formföreskrifterna beträffande kontrolluppgifter enligt 39 § 1 och 2 mom. att bli samlade till ett ställe. Någon nämnvärd utvidgning av de uppgiftspliktigas skyldigheter sker inte heller — flertalet av ifrågavarande

260 upplysningar lämnas redan enligt nu gällande bestämmelser — men verkställandet av taxeringskontroll genom taxeringsrevisioner torde komma att i inte ringa mån underlättas och befrämjas. Enligt nuvarande 3 mom. i 39 § är banker och andra penninginrättningar skyldiga att efter anmaning av taxeringsintendent lämna uppgift om namngiven persons insättningar och uttag under viss tid. Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits angående ifrågavarande föreskrifter, föreslår utredningen att dessa — som bör intagas i ett nytt 4 mom. — utvidgas i så måtto att banker och andra penninginrättningar i princip ålägges skyldighet att efter anmaning lämna uppgift om insättningar och uttag, som under viss angiven tid skett å namngiven persons konto, varvid de även bör vara pliktiga att uppge vem som gjort insättning eller till vem utbetalning ägt rum. Detta innebär alltså att t. ex. en bank kan anmanas lämna uppgift om vilka personer som gjort insättningar å namngiven skattskyldigs checkräkningskonto med banken, vilket ur taxeringskontrollsynpunkt är erforderligt eftersom denna kontroll förutsattes i princip skola omfatta alla betalningsmedel. Utredningen har emellertid erfarit att vissa av dessa inrättningar — åtminstone övergångsvis — knappast har möjlighet att i större omfattning lämna uppgift om vem som gjort insättningar och till vem utbetalning ägt rum. Utredningen föreslår därför att i momentet intages en fullmakt för riksskattenämnden att medgiva undantag från de härvidlag meddelade föreskrifterna om särskilda skäl föreligger. Som sådana skäl torde kunna anses om fullgörandet av uppgiftsskyldigheten förorsakar den uppgiftspliktige betydande kostnader eller eljest avsevärda olägenheter för honom skulle uppstå. Utredningen förutsätter emellertid att riksskattenämnden inleder förhandlingar med de inrättningar, varom här kan vara fråga, så att möjligheter i sinom tid skapas för ett fullständigt uppgiftslämnande från deras sida. De av utredningen här förordade föreskrifterna innebär inte att exempelvis postgirokontorets uppgiftsskyldighet kommer att utvidgas, då motsvarande uppgifter — i den mån de inte skall lämnas på grund av bestämmelserna i nuvarande 3 mom. av 39 § — nu kan infordras av taxeringsmyndigheterna med stöd av föreskrifterna i 46 § T F . Av stor betydelse ur taxeringskontrollsynpunkt är att taxeringsmyndigheterna vid behov kan inhämta uppgift även om storleken av namngiven persons skulder vid viss eller vissa angivna tidpunkter. Särskilt är uppgifter i detta hänseende erforderliga när det gäller att vid kontantberäkningar eller annorledes konstatera vilka förändringar, som under viss tidsrymd skett i en skattskyldigs skulder. Utredningen föreslår därför att uppgiftsplikt för banker och andra penninginrättningar i nu nämnda hänseende intages i det föreslagna nya 4 mom. Förslag har framförts om att sistnämnda uppgiftsplikt även skulle om-

261 fatta växeldiskonteringar. Utredningen anser sig inte kunna biträda detta förslag, eftersom taxeringsmyndigheterna, i de fall sådana uppgifter är av värde för taxeringskontroll, kan inhämta desamma genom taxeringsrevision. Vad slutligen angår den av någon taxeringsinlendent uttalade tveksamheten beträffande t. ex. kapellmästares uppgiftsskyldighet rörande orkestermedlemmar föreligger enligt utredningens uppfattning sådan skyldighet redan enligt nu gällande bestämmelser i 39 § 1 mom. punkt 2. Någon anledning att närmare förtydliga dessa bestämmelser anser utredningen inte föreligga. Av redogörelsen i kap. IV framgår, att en mera generell utvidgning av uppgiftsskyldigheten enligt 39 § ifrågasatts från flera håll. Utredningen anser emellertid för sin del, att uppgiftsplikten principiellt bör vara knuten till vissa bestämda kategorier uppgiftsskyldiga och därvid endast avse särskilt angivna fall. Därigenom elimineras riskerna för att de uppgiftspliktiga kommer att betungas i oskälig omfattning och att uppgiftsplikten kommer att beröra för den uppgiftspliktige rent personliga förhållanden och hans personliga integritet. Utredningen vill även erinra om att taxeringsmyndigheterna redan enligt gällande bestämmelser i 39 § 2 mom. har betydande befogenheter att föranstalta om generella kontroller av deklarationerna för jordbrukare och rörelseidkare. Utredningens förslag innebär en viss utvidgning av dessa befogenheter. Skulle taxeringsmyndigheterna därutöver vara i behov av uppgifter för ernående av en riktig taxering, torde möjligheter merendels finnas att i så fall införskaffa dessa uppgifter genom taxeringsrevision.

Uppgifter som skall lämnas först efter särskilt av Kungl. Maj:t

förordnande

Av tidigare lämnad redogörelse för bestämmelserna i 40 § T F framgår att banker och andra penninginrättningar är skyldiga att efter förordnande av Kungl. Maj :t lämna vissa uppgifter om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven tid ävensom dennes tillgodohavande vid viss angiven tidpunkt. Såsom förut anförts synes det förekomma att skattskyldiga i avsikt att undgå eller erhålla lindring i förmögenhetsbeskattningen före årsskiftet uttager hela eller viss del av sina banktillgodohavanden. En komplettering av nämnda bestämmelser har därför ansetts befogad. Vidare har ifrågasatts att Kungl. Maj :ts ifrågavarande förordnande inte skulle meddelas förrän efter den 31 mars, eftersom de flesta rörelseidkare har anstånd med avlämnande av deklaration intill denna tidpunkt.

262 Den ifrågavarande bestämmelsen om skyldighet för banker och andra penninginrättningar att lämna uppgift om beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt har hittills tillämpats så att uppgifter infordrats beträffande insättare, vilkas efternamn börjat med i förordnandet angivna för varje år varierande bokstäver, beträffande deras innestående medel vid föregående kalenderårs utgång. Anledningen härtill är självfallet den att för de allra flesta skattskyldiga kalenderåret utgör beskattningsår. Bestämmelsens avfattning hindrar emellertid inte att något år uppgifterna skall avse annan tidpunkt än kalenderårets utgång. Något mera väsentligt skäl att beträffande det stora flertalet insättare betunga banker och andra penninginrättningar med uppgifter rörande behållningen vid olika tidpunkter anser utredningen knappast föreligga. Utredningen vill i detta sammanhang även erinra om att taxeringsmyndigheterna redan enligt 39 § 1 mom. punkt 3 och det nuvarande 3 mom. i samma paragraf har befogenhet att beträffande namngiven skattskyldig inhämta de för taxeringskontrollen erforderliga och nödvändiga uppgifterna i detta hänseende. Enligt utredningens mening synes emellertid föreskrifterna i 40 § böra tillämpas på så sätt, att ifrågavarande uppgifter infordras vid varierande tidpunkter varje år mellan den 15 april och taxeringsårets utgång. Härigenom omöjliggöres i huvudsak för de skattskyldiga att genom att underlåta att deklarera inom föreskriven tid avvakta beträffande vilka personer sådana uppgifter kommer att inhämtas. Att taxeringsnämnderna på grund härav inte alltid får tillfälle att jämföra alla inkomna kontrolluppgifter ined i deklarationerna lämnade uppgifter om ränteinkomster och banktillgodohavanden bör i och för sig inte utgöra hinder mot det föreslagna tillvägagångssättet. Om uppgifterna infordras under senare delen av eller efter den period taxeringsarbetet i taxeringsnämnderna pågår, kommer kontrollen gentemot deklarationerna att i stället ske i samband med eftergranskningen av deklarationsmaterialet inom taxeringssektionerna eller hos de lokala skattemyndigheterna. Allmänt i fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering Erfarenheterna från det praktiska taxeringsarbetet ger vid handen att de uppgiftsskyldiga inte lämnar kontrolluppgifter till ledning för annans taxering i föreskriven omfattning. Detta torde merendels bero på att de uppgiftspliktiga är ovetande om vilka skyldigheter som härvidlag åvilar dem. För att en förbättring i detta avseende skall komma till stånd synes den upplysningsverksamhet, som hittills bedrivits från taxeringsmyndigheternas sida i detta hänseende, böra intensifieras. Enligt utredningens mening skulle det vara värdefullt om riksskattenämnden kunde utarbeta och utge lättfattliga och överskådliga broschyrer för olika kategorier uppgifts-

263 pliktiga beträffande deras skyldighet att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Broschyrerna synes kunna utdelas i samband med att de skattskyldiga avhämtar deklarationsblanketter eller också utsändas separat till de uppgiftsskyldiga. Från taxeringsintendenternas sida synes även upplysningsverksamhet böra bedrivas genom cirkulär till berörda skattskyldiga och taxeringsnämnder. Rätten att utfärda anmaning

Frågan om rätten att utfärda anmaning enligt bestämmelserna i T F hänger intimt samman med taxeringskontrollen och hur denna skall kunna på ett effektivt sätt bedrivas. Från ett flertal håll har uttalats den åsikten att den i 51 § TF stadgade rätten för vissa taxeringsfunktionärer att utfärda anmaning skulle utsträckas till att omfatta även andra funktionärer. Utredningen anser emellertid att endast sådana utvidgningar av denna rätt bör ifrågakomma, som är ägnade att göra taxeringsarbetet i olika led smidigare och som inte medför en minskning i taxeringsintendenternas självklara skyldighet att tillse att anmaningsrätten, särskilt enligt 39 §, inte utnyttjas i onödan. Utredningen föreslår sålunda, att rätten att utfärda anmaning enligt det av utredningen föreslagna nya 4 mom. (i huvudsak = nuvarande 3 mom.) av 39 § TF utvidgas till att omfatta inte endast taxeringsintendent utan även revisionsintendent. Under benämningen revisionsintendent bör inbegripas jämväl länsrevisor, som förestår länsstyrelses taxeringsrevision. Det senare bör komma till uttryck genom ett tillägg till 3 § T F . Vidare bör enligt utredningens mening inte endast taxeringsintendent utan även revisionsintendent ha rätt att utfärda anmaning med stöd av bestämmelserna i 41 § och 42 § 2 mom. Särskilt vid värdering av aktier i inte börsnoterade aktiebolag och andelar i ekonomiska föreningar synes den nuvarande ordningen, enligt vilken endast taxeringsintendent kan anmana bolagen eller föreningarna att inkomma med de i 41 § föreskrivna uppgifterna, onödigt tungrodd och omständlig. I anslutning till vad ovan anförts vill utredningen som sin uppfattning framhålla, att anmaningsrätt enligt 39 § 2 mom. inte bör, såsom från något håll föreslagits, anförtros även biträdande taxeringsintendent. Med nuvarande bestämmelser har taxeringsassistent inte ens i begränsad omfattning rätt att utfärda anmaning. Detta har, vilket också påtalats av en taxeringsintendent, framstått som en olägenhet i det praktiska taxeringsarbetet. Att taxeringsassistent vid utredningar under taxeringsperioden är tvingad att vända sig till taxeringsnämndens ordförande med begäran om att denne skall anmana den skattskyldige att inkomma med erforderliga uppgifter synes vara föga ändamålsenligt och alltför tidsödande. Taxeringsassistent bör därför enligt utredningens uppfattning äga anmaningsrätt i de fall, som avses i 31 § 2 mom., 36 § andra stycket, 39 § 1 mom.

264 samt 45 §. Rätt att utfärda anmaning i ovan angivna fall torde dock endast böra tillkomma taxeringsassistent under den tid arbetet i taxeringsnämnd pågår. Även om revisionsintendent och taxeringsassistent skulle erhålla anmaningsrätt i enlighet med utredningens förslag synes anledning inte föreligga att medgiva dem rätt att i anmaning förelägga vite. Taxeringsrevision

Av redogörelsen i kap. IV framgår att kritik i skilda hänseenden riktats mot taxeringsmyndigheternas nuvarande befogenheter i vad gäller de bestämmelser, som reglerar förfarandet vid taxeringsrevision. Framför allt är det föreskrifterna i 56 § 2 mom. T F om rätt för granskningsman att genast få taga del av handlingar, som skall granskas, och i 56 § 3 mom. T F om sättet, tiden och platsen för revisionens verkställande, som inte ansetts tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete. Från flera håll har understrukits de stora svårigheter, som vid taxeringsrevision ofta möter granskningsmannen att snabbt få taga del av den skattskyldiges räkenskaper. Detta torde främst sammanhänga med att den skattskyldige, om han finner det förenligt med sina intressen, mycket lätt kan förhala revisionens utförande genom att hänvisa till den i 56 § 3 mom. intagna föreskriften, att taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Den omständigheten att den skattskyldige på detta vis kan uppskjuta revisionen till en för honom lämplig tidpunkt är på grund av det sätt, på vilket det utnyttjas, en belastning för en effektiv taxeringskontroll. Erfarenheterna visar nämligen, att förhållandevis många skattskyldiga genom att förebringa allehanda svepskäl utnyttjar denna möjlighet att fördröja verkställandet av en taxeringsrevision för att därigenom få tid att på ett för dem fördelaktigt sätt ordna de räkenskapshandlingar, som skall företes för granskning. Det torde inte sällan förekomma, att den skattskyldige, då han erhåller meddelande om taxeringsrevision, går igenom sina räkenskaper och tager bort sådana handlingar, som kan utgöra bevis för att underdeklaration föreligger, men han kan även genom andra åtgärder förvanska räkenskaperna, så att revisionen försvåras. I vissa fall torde den skattskyldige också ha begagnat det sålunda erhållna uppskovet med revisionens utförande till att upprätta en helt ny bokföring. Skulle den skattskyldige vägra att förete sina räkenskaper för granskning, kan han, som tidigare nämnts, vid vite föreläggas att göra detta men syftet att förhala revisionen har likväl vunnits på grund av den tid vitesförfarandet i regel tar. Om den skattskyldige däremot förklarar, att han överhuvud taget inte fört några räkenskaper eller att han inte har räkenskapsmaterialet i behåll, kan vitesföreläggande inte tillgripas. Inte heller i de fall, där den skattskyldige underlåter att förete handlingar,

265 som är av vital betydelse för bedömande av redovisningens tillförlitlighet, har taxeringsmyndigheterna något tvångsmedel att tillgripa för införskaffande av sålunda undanhållet material. Endast under förutsättning att sannolika skäl föreligger till misstanke att den skattskyldige begått brott mot skattestrafflagen, har taxeringsmyndigheterna möjlighet att anlita polismyndigheternas hjälp för att utfå handlingar, som den skattskyldige tidigare undanhållit. Av vad ovan anförts framgår, att den för granskningsmannen stadgade rätten att genast få taga del av handlingar, som skall granskas, inte i praktiken fått åsyftad effekt. Den i 56 § 3 mom. T F meddelade bestämmelsen, att taxeringsrevision med den skattskyldiges medgivande må verkställas hos honom, torde i realiteten innebära att denne efter eget gottfinnande kan bestämma var revisionen skall äga rum. Med nuvarande bestämmelser kan den skattskyldige sålunda, om han skulle finna detta förenligt med sina intressen, förhindra att granskningsmannen erhåller tillträde till rörelsens lokaler, varigenom den senare berövas möjlighet att på platsen skaffa sig upplysningar om dels verksamhetens omfattning och dels vilka handlingar den skattskyldige är i besittning av. Vid andra tillfällen åter kan den skattskyldige påfordra, att revisionen skall utföras hos honom, vilket understundom tvingar granskningsmannen att göra tidsödande och kostnadskrävande resor även i sådana fall, där revisionen med hänsyn till rörelsens omfattning med fördel skulle kunnat ske på granskningsmannens tjänsterum. I samband härmed m å framhållas att en taxeringsrevision många gånger kan vara så komplicerad, att granskningsmannen med hänsyn till de ofta mycket omfattande utredningar, som måste företagas, under en längre tidsrymd kontinuerligt behöver ha tillgång till den skattskyldiges räkenskaper eller viss del därav. Att den skattskyldige under sådana omständigheter skall kunna förvägra granskningsmannen att medtaga räkenskaperna till tjänsterummet — härvid bortses från sådana delar av räkenskaperna som den skattskyldige omöjligen kan avvara — utgör givetvis ett betydande hinder för ett effektivt och rationellt bedrivande av revisionsarbetet. Andra inte oväsentliga nackdelar med revisionens utförande hos den skattskyldige är att granskningsmannen merendels inte har möjlighet att utnyttja sådana maskinella hjälpmedel, som han förfogar över i sin tjänstelokal, samt att han i regel inte kan använda den biträdeshjälp som står till hans förfogande. Den nu lämnade redogörelsen visar att de nuvarande bestämmelserna inte är helt lämpliga, när det gäller att komma till rätta med de mera avancerade skattefuskarna. När utredningen nu framlägger förslag till nya föreskrifter angående taxeringsrevisions verkställande vill emellertid utredningen redan från början slå fast att flertalet taxeringsrevisioner hos rörelseidkare hittills kunnat verkställas utan att dessa gjort svårigheter,

266 men att — såsom någon taxeringsintendent uttryckt saken —• det är de få missbruken av gällande bestämmelser som bör kunna bemästras. Det finns också all anledning anta att just i dessa fall alltid försök gjorts att undandraga belopp från beskattning. Utredningen anser att det liksom hittills endast bör tillkomma taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens chef, att bestämma huruvida taxeringsrevision skall ske. Härigenom skapas garantier för inte bara att för uppdraget i fråga utses den mest lämplige utan även att en samordning kan ske av hela verksamheten inom taxeringssektionen. Utredningen kan därför inte tillstyrka att, såsom ifrågasatts, även biträdande taxeringsintendent eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra på taxeringsintendent ankommande göromål, eller föreståndare för revisionsdetalj (bokgranskningskontor) medges rätt att förordna om taxeringsrevision. Med hänsyn till att taxeringsrevisionsarbetet skall kunna uppläggas och bedrivas rationellt samt för att åvägabringa att inte den skattskyldige eller uppgiftsskyldige genom olika åtgöranden kan omöjliggöra, förhindra eller förhala en taxeringsrevision föreslår utredningen att i förekommande fall redan vid förordnande om taxeringsrevision taxeringsintendenten även i princip skall kunna bestämma när och var taxeringsrevisionen skall äga rum. Att taxeringsintendenten därvid skall taga hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges berättigade intressen säger sig självt. Beträffande tidpunkten för revisionens verkställande bör liksom hittills gälla att den, vars räkenskaper skall granskas, inte nödvändigtvis behöver i förväg underrättas om att taxeringsrevision skall ske. Därigenom tillgodoses möjligheterna att i de fall, då så erfordras, utnyttja det för allt revisionsarbete viktiga överrumplingsmoment, som ligger däri att granskningsmannen oförberett kan infinna sig hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige för revisionens utförande och omedelbart påbörja densamma innan vederbörande hinner vidtaga åtgärder för att undanskaffa eller förvanska räkenskaperna, överrumplingsmomentet bör emellertid utnyttjas endast i undantagsfall och när särskilda skäl därtill föranleder. Det normala bör alltså fortfarande vara att den, hos vilken granskning skall ske, i förväg underrättas om att taxeringsrevision beslutats. Befogenheten för taxeringsintendenten att i förekommande fall kunna bestämma tidpunkten för revisionens verkställande bör innebära en skyldighet för den, vars räkenskaper skall granskas, att vid bestämd tidpunkt omedelbart tillhandahålla samtliga räkenskaper jämte därtill hörande handlingar. Om vederbörande underlåter att överlämna dessa räkenskaper och handlingar bör liksom hittills i första hand vitesföreläggande tillgripas. Därest den, hos vilken granskning skall ske, åberopar att han inte fört eller bevarat räkenskaper, får vitesföreläggandet för närvarande inte avsedd effekt och taxeringsmyndigheterna har inte heller några ytterligare tvångs-

267 medel för införskaffandet av de handlingar, som skall granskas, eller för kontroll av att sådana handlingar inte finns. I en inom finansdepartementets rättsavdelning i september 1960 upprättad promemoria har emellertid förslag framlagts till lag om handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet, varigenom möjlighet beredes dessa att under vissa förutsättningar erhålla biträde av polismyndighet för utfående av räkenskaper och andra handlingar, som skall granskas vid taxeringsrevision. Utredningen, som under hand lämnats tillfälle taga del av ifrågavarande promemoria, finner vad däri föreslagits lämpligt. Ett genomförande av detta förslag och vad utredningen ovan föreslagit om befogenhet för taxeringsintendenten att i förekommande fall bestämma tidpunkten för taxeringsrevisions verkställande torde i regel omöjliggöra tidigare omnämnda försök från skattskyldigas och uppgiftsskyldigas sida att vid behov undanskaffa eller förvanska räkenskaper. Såsom förut angivits bör det även i princip få ankomma på taxeringsintendenten att bestämma var taxeringsrevisionen skall utföras. Taxeringsintendenten har därvid att välja mellan att antingen låta den ske hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige eller hos den myndighet, vid vilken granskningsmannen är anställd. Var revisionen lämpligen skall äga rum får, såsom nedan kommer att närmare utvecklas, i regel bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Har taxeringsintendenten bestämt, att granskningen skall utföras hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige, bör emellertid denne inte ha rätt att motsätta sig detta. I likhet med vad som nu gäller beträffande taxeringsrevision för kontroll av allmän varuskatt, som beslutas i enlighet med föreskrifterna i 42 § VF, bör den, hos vilken granskning sker, vara skyldig att lämna granskningsmannen tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet, ävensom att för granskning av handlingar och varulager tillhandahålla nödigt biträde. Taxeringsintendentens ifrågavarande befogenhet måste emellertid utnyttjas med omdöme och på ett sådant sätt att inte den, vars räkenskaper skall granskas, hindras i sin verksamhet. Har han t. ex. inte utrymme, inom vilket taxeringsrevisionen ostört kan bedrivas, bör befogenheten inte innebära att den skattskyldige eller uppgiftspliktige tvingas att skaffa sådant utrymme. I sådana och liknande fall bör taxeringsrevisionen i stället äga rum å granskningsmannens tjänsterum eller eljest å rum, som kan stå till granskningsmannens förfogande och som med hänsyn till granskningsuppdragets karaktär kan anses lämpligt. Innan utredningen ytterligare ingår på taxeringsintendentens befogenhet att bestämma platsen för revisionens verkställande vill emellertid utredningen först något beröra i vilken ordning en taxeringsrevision normalt bör verkställas. Taxeringsrevisionens uppgift är ju att antingen kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten behörigen fullgjorts eller att

268 eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevisionen bör därför i regel omfatta en fullständig genomgång av hela räkenskapsmaterialet, eftersom en revision, som inte är total, vanligen inte ger den effekt som är avsedd och önskvärd. Därvid bör bemärkas att en total revision inte utesluter stickprovsvis kontroll av vissa delar av räkenskapsmaterialet. Om taxeringsrevisionerna i huvudsak endast skulle vara partiella kan det förväntas att de inte minst viktiga prohibitiva verkningarna av taxeringsrevisionsinstitutet blir mindre. Partiell revision bör dock äga rum t. ex. i sådana fall när det enbart gäller att mot räkenskaperna kontrollera viss inkommen eller införskaffad kontrolluppgift eller för vinnande av utredning i en speciell taxeringsfråga, varom tvist kan råda mellan taxeringsmyndigheterna och den skattskyldige. En fullständig taxeringsrevision tar emellertid vanligen ganska lång tid i anspråk, om rörelsen är av mera betydande storleksordning. Det ter sig därför ofta naturligt, att granskningsmannen, efter det att han besökt den, vars räkenskaper skall granskas, och på platsen tagit del av befintligt räkenskapsmaterial samt satt sig in i redovisningen, får medtaga räkenskaperna till sitt tjänsterum, då dessas omfång tillåter detta. Genom att räkenskapsmaterialet medtages till granskningsmannens tjänstelokal, förorsakas den skattskyldige också mindre besvär än om hela granskningen sker hos honom. Att större delen av en revision, såvitt möjligt, utföres å granskningsmannens tjänstelokal synes lämpligt även med hänsyn till att denne där har tillgång till biträdespersonal och erforderliga kontorsmaskiner. Om revisionen utföres på granskningsmannens tjänsterum kan alltså en rationell arbetsfördelning mellan granskningsmännen och deras biträden lättare komma till stånd. Vikten av att granskningsmännen i största möjliga utsträckning får hjälp av biträdespersonal har tidigare betonats. Utredningen anser alltså att en och samma taxeringsrevision normalt bör äga rum både hos den, vars räkenskaper skall granskas, och på granskningsmannens tjänsterum. Detta utesluter naturligtvis inte att, med hänsyn till omständigheterna i det speciella fallet, revisionen uteslutande verkställes hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige eller enbart å granskningsmannens tjänsterum. Det förra kan anses lämpligt, då bokföringsmaterialets omfattning är sådant att detsamma inte utan betydande svårigheter och kostnader kan flyttas, eller vid partiell taxeringsrevision. Det senare åter kan tillämpas framför allt när det gäller mindre rörelser. Om taxeringsrevision skall kunna bedrivas på ovan angivet sätt måste det emellertid föreligga en uttrycklig rätt för granskningsmannen att få till tjänsterummet medföra det bokföringsmaterial, som skall granskas, eller få detsamma översänt till sig. Denna rättighet bör föreligga oavsett huruvida den, vars räkenskaper skall granskas, åberopar hinder för att granskningen verkställes hos honom. Han bör alltså vara skyldig att, då så på-

269 fordras, till granskningsmannen omedelbart överlämna eller översända sina räkenskaper j ä m t e därtill hörande handlingar i den utsträckning som av granskningsmannen begäres. Denne bör därvid alltid överlämna kvitto å mottagna handlingar. Kvittot bör upprättas i två exemplar, varav det ena behålles av granskningsmannen. Under senare år har skattskyldiga, som anlitat revisionsbyråer eller annan sakkunnig hjälp vid upprättande av bokföring och deklaration, i allt mera tilltagande omfattning yrkat att granskningen skall ske hos deras medhjälpare. Om taxeringsintendenten skulle finna att så lämpligen kan ske, bör taxeringsintendenten givetvis tillmötesgå en sådan framställning. Någon rätt för den skattskyldige att få revisionen uteslutande verkställd hos medhjälparen bör emellertid inte föreligga utan liksom eljest får det helt ankomma på taxeringsintendenten att avgöra var taxeringsrevisionen lämpligen bör ske. Att medhjälparen har samma skyldighet som den skattskyldige att, om granskningsmannen så påfordrar, överlämna bokföringshandlingarna till denne för att av honom medtagas till tjänsterummet, ligger i sakens natur. Utredningen vill i detta sammanhang understryka att någon rätt inte bör finnas för den skattskyldige eller dennes medhjälpare att fortlöpande följa de iakttagelser granskningsmannen gör. Om sådan möjlighet skulle finnas, skulle nämligen den skattskyldige eller dennes medhjälpare under hand kunna vidtaga motåtgärder, varigenom det med revisionen avsedda syftet måhända helt skulle komma att förfelas. Skyldigheten att vid taxeringsrevision förete räkenskaper eller anteckningar jämte därtill hörande handlingar m. m. och att, om så påfordras, till granskningsmannen överlämna eller översända dessa räkenskaper, anteckningar och andra handlingar bör gälla inte endast för det senast tilländalupna och de fem närmast föregående beskattningsåren utan även för det löpande beskattningsåret. Att det löpande årets bokföring granskas är, såsom förut framhållits, av vikt både med hänsyn till den allmänna varuskatten och därför att man av denna bokföring oftast erhåller en god bild av huruvida bokföringen föres på i bokföringslagen föreskrivet sätt. Med hänsyn till kontrollen beträffande den allmänna varuskatten bör emellertid inte såsom för närvarande gäller taxeringsrevision beträffande det löpande årets räkenskaper göras beroende av huruvida taxeringsrevision även sker av tidigare beskattningsårs räkenskaper. För taxeringsrevision överlämnade böcker och handlingar, avseende det löpande året, bör snarast möjligt och senast inom en vecka återlämnas till den skattskyldige, så att denne inte alltför mycket kommer efter med sin bokföring, övriga års räkenskaper bör däremot granskningsmannen få behålla under högst en månad, eftersom en taxeringsrevision i normala fall bör kunna avslutas inom denna tid. Om granskningsmannen för revisionens verkställande skulle behöva tillgång till räkenskaperna under längre tid än vad nu sagts, bör länsstyrelsens särskilda tillstånd därtill inhämtas.

270 Även sådant tillstånd bör vara tidsbegränsat alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. Såsom framgår av den i kap. IV lämnade redogörelsen har stark kritik riktats mot de nu gällande föreskrifterna om verkställande av kassainventering i samband med taxeringsrevision. Denna kritik hänför sig i främsta rummet till de i 14 § TK meddelade bestämmelserna, att kassainventering endast bör företagas av taxeringsintendenten eller efter dennes särskilda medgivande och allenast när särskilda omständigheter därtill föranleder. Eftersom frågan om kassainventering i regel aktualiseras först efter det att granskningen påbörjats, föreligger ofta svårigheter för granskningsmannen att inhämta taxeringsintendentens tillstånd härtill så skyndsamt, att den skattskyldige inte hinner träffa anstalter för att korrigera en eventuellt föreliggande divergens mellan verklig och i räkenskaperna redovisad kassabehållning. På grund av nämnda inskränkning förekommer kassainventering i samband med taxeringsrevision endast i absoluta undantagsfall. När det gäller att bedöma frågan huruvida sådan kassainventering bör ske vill utredningen först erinra om den centrala ställning kassaredovisningen intar inom hela redovisningssystemet. Genom att kunna avstämma den verkliga kassabehållningen mot det enligt bokföringen framkomna kassasaldot erhålles en god bild av bokföringens tillförlitlighet. Utredningen anser därför att kassainventering ofta får betraktas som ett normalt led i taxeringsrevisioner hos vissa företagare. En dylik inventering förekommer för övrigt alltid vid vanliga revisioner. Eftersom frågan om kassainventering vid taxeringsrevision i regel aktualiseras först sedan revisionen påbörjats, synes det böra ankomma på granskningsmannen att själv bestämma när kassainventering skall äga rum. Kassainventering är emellertid en omfattande procedur. Man torde därför kunna utgå från att sådan inventering inte kommer att företagas i onödan. För att förhindra att detta likväl sker, bör den nuvarande föreskriften om att kassainventering endast får företagas, när särskilda omständigheter därtill föranleder, finnas kvar. Dessutom torde i TK böra intagas en bestämmelse om att sådan inventering endast får företagas i närvaro av den skattskyldige eller dennes ombud. I samband med taxeringsrevision visar det sig ofta önskvärt att granskningsmannen själv hos annan skattskyldig utan dröjsmål kontrollerar riktigheten av uppgifter i de räkenskaper, som är föremål för revision. En dylik kontroll s. a. s. vid sidan kan enligt nuvarande bestämmelser inte företagas utan taxeringsintendentens särskilda förordnande om taxeringsrevision hos den, som därvid skall kontrolleras. F r å n några håll har framhållits att möjligheter borde skapas till ett smidigare förfarande i sådana fall. Utredningen delar denna uppfattning. När det gäller att i annan rörelse-

271 idkares räkenskaper kontrollera riktigheten av viss eller vissa poster i de räkenskaper, som är föremål för taxeringsrevision, innebär detta enligt utredningens mening i praktiken samma förfarande som om den andre rörelseidkaren med stöd av bestämmelserna i 39 § 1 mom. TF anmanas inkomma med kontrolluppgift beträffande den vars räkenskaper är föremål för taxeringsrevision. Enligt 51 § TF kan sådan anmaning utfärdas av tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision. Det ter sig därför praktiskt att granskningsmannen i stället för att anmana den uppgiftspliktige att avlämna ifrågavarande uppgift själv inhämtar densamma ur den uppgiftspliktiges räkenskaper. Härigenom vinnes främst att uppgiften kan erhållas genast och så snabbt att den, vars räkenskaper revideras, och den uppgiftspliktige inte hinner träffa överenskommelse om försvarsåtgärder. För att en granskningsman skall kunna medges denna rätt att vidtaga en sådan kontrollaktion »vid sidan» bör enligt utredningens mening förutsättningen vara att han av taxeringsintendenten i länet förordnats att verkställa taxeringsrevision hos viss skattskyldig och att kontrollaktionen »vid sidan» sker hos sådan uppgiftsskyldig, som avses i 39 § 1 mom. TF, samt att det, som vid kontrollaktionen skall inhämtas, är sådant som avses i nämnda författningsrum. Granskningsmannens rätt att taga del av den uppgiftspliktiges räkenskaper eller anteckningar bör emellertid begränsas till de delar av desamma som erfordras för kontroll av uppgifter i de räkenskaper, som är föremål för taxeringsrevision. En sådan kontrollaktion »vid sidan» bör enligt utredningens mening tillgå på så sätt att granskningsmannen infinner sig hos den nyssnämnde uppgiftspliktige och begär att i hans räkenskaper få verkställa ifrågavarande kontroll. Om den uppgiftspliktige så påfordrar skall granskningsmannen överlämna sin begäran i skriftlig form, varvid då skall angivas vad kontrollen avser, t. ex. uppgift om de belopp för vilka den uppgiftspliktige under viss angiven tid köpt varor av eller sålt varor till den, vars räkenskaper är föremål för taxeringsrevision. Granskningsmannen skall samtidigt som han framställer sin begäran visa att han erhållit förordnande att verkställa taxeringsrevision hos den, beträffande vilken han vill erhålla uppgift av den uppgiftsskyldige. Granskningsmannen bör naturligtvis även på ett tillfredsställande sätt kunna styrka sin identitet, och för detta ändamål bör han utrustas med ett av vederbörande myndighet tillhandahållet tjänstekort, utfärdat i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 272). Att granskningsmannen företer sitt granskningsförordnande för annan person än den, som detsamma avser, synes i och för sig inte böra väcka större betänkligheter än då han i anmaning enligt 39 § 1 mom. anger att han erhållit uppdrag verkställa taxeringsrevision. I granskningsförordnande bör anges att granskningsman har rätt att företa nu nämnda kontroller vid sidan av det egentliga revisionsuppdraget.

272 Tidigare har nämnts, att beslut om taxeringsrevision endast får meddelas av taxeringsintendenten i länet. Därvid skall för den, som utses att verkställa taxeringsrevision, utfärdas skriftligt förordnande, som tillika skall innehålla erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages. Förordnande att utföra taxeringsrevision bör enligt utredningen endast utfärdas för vederbörande granskningsman, även om han vid revisionens utförande kommer att anlita biträdeshjälp. Taxeringsintendenten bör emellertid utfärda ett generellt förordnande för biträdespersonalen, varigenom denna får rätt att biträda vid förekommande taxeringsrevisioner. Om biträdespersonal användes vid taxeringsrevisioner ute på fältet bör detta generella förordnande medföras för att vid behov uppvisas. Det synes ej heller nödvändigt att i samband med varje granskningsförordnande erinra om tystnadsplikten, utan denna fråga synes lämpligen böra lösas på så sätt, att samtliga befattningshavare — alltså även biträdena — vid anställningens början får avlämna en skriftlig försäkran om att vederbörande erinrats om föreskriven tystnadsplikt. Därjämte bör det åligga taxeringsintendenten att vid skilda tillfällen erinra om gällande sekretessbestämmelser. Enligt nuvarande föreskrifter har endast den, som erhållit förordnande att verkställa taxeringsrevision, rätt att taga del av den skattskyldiges räkenskaper med därtill hörande handlingar. För att föreståndarna för revisionsdetaljerna skall kunna utöva en god ledning och övervakning av revisionspersonalen och även bistå den med råd och anvisningar, torde en generell bestämmelse böra införas om att revisionsintendent eller annan tjänsteman, åt vilken uppdragits att övervaka revisionsarbetets rätta bedrivande, skall vara berättigad att för detta ändamål taga del av räkenskaper, som är föremål för taxeringsrevision av såväl andra befattningshavare på revisionsdetaljerna som taxeringsassistenterna.

E. Straffbestämmelserna i TF m. m. Av förut i kap. IV lämnad redogörelse framgår att från ett flertal håll framhållits att de nuvarande straffsatserna vid falskdeklaration och andra brott mot skatteförfattningarna ansetts för låga när det gäller att effektivisera kampen mot skattefusket. I detta hänseende må emellertid erinras om att i en inom finansdepartementets rättsavdelning i september 1960 upprättad promemoria framlagts förslag till vissa ändringar i skattestrafflagen innebärande en skärpning av i lagen föreskrivna straffsatser och särskilda regler om åtalspreskription vid deklarationsbrott. Utredningen anser sig därför endast böra ingå på i T F och VF stadgade påföljder. I 120 och 121 §§ T F samt 77 § VF är stadgat om straff för olika förseelser mot i T F och VF meddelade ordningsföreskrifter om deklarationers och kontrolluppgifters avlämnande m. m. Gällande straffmaximum i detta

273 hänseende är böter å 300 kronor. Enligt utredningens mening är det uppenbart att denna straffpåföljd är för ringa, särskilt när det gäller förseelser mot skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Det torde dessutom ofta vara så att en uppgiftspliktig, som underlåter att avlämna föreskrivna kontrolluppgifter eller avlämnar felaktiga sådana, kombinerar detta sitt förfarande med att i sin egen deklaration lämna oriktiga uppgifter eller att överhuvud taget inte avlämna deklaration till ledning för sin egen taxering. Den ifrågavarande uppgiftspliktige kan alltså åstadkomma inte bara att han själv blir för lågt taxerad utan han kan också — direkt eller indirekt — medverka till att andra skattskyldiga inte blir riktigt taxerade. Såsom taxeringsintendenten i Värmlands län påpekat i sitt å s . 112 återgivna yttrande kan en dylik uppgiftspliktig också vid sina affärstransaktioner som ett prisargument åberopa att han inte tillställer taxeringsmyndigheterna föreskrivna kontrolluppgifter beträffande köp eller försäljningar i den av honom bedrivna verksamheten. Att sådana förfaringssätt med stora utsikter till framgång kan bedrivas har givetvis främst sin grund däri att straffansvar för närvarande inte finns föreskrivet beträffande skyldigheten att föra och bevara ett godtagbart underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande. Såsom förut anförts föreslår utredningen nu att i TF införes stadganden om ett dylikt ansvar. Enligt utredningens mening måste emellertid dessa ansvarsregler kompletteras med regler, innehållande i stort sett samma ansvar, beträffande den som visserligen fört och bevarat ett godtagbart underlag för deklarations- och uppgiftsplikten men som ändock underlåter att på ett behörigt sätt fullgöra denna sin skyldighet. Taxeringsmyndigheterna har visserligen möjlighet att, om underlaget är riktigt och bevarat, verkställa erforderlig kontroll av hur både deklarations- och uppgiftsplikten verkställes men även om kontrollapparaten utbygges i den utsträckning, som utredningen förordar, måste dock fortfarande förutsättas att deklarations- och uppgiftsplikten i betydande utsträckning fullgöres på ett behörigt sätt utan kontroll. Reglerna om straffansvaret vid dessa ordningsförseelser har därför sin givna betydelse ur allmänpreventiv synpunkt. För den lojale deklarations- och uppgiftsskyldiges egen del har straffsatserna vid förseelser mot de i T F stadgade ordningsföreskrifterna intet intresse. Den illojale deklarations- och uppgiftsskyldige torde däremot ofta räkna med de risker han löper. Anser han straffet för sitt illojala handlande vara så ringa att de ekonomiska fördelarna av detta handlande för honom är större än det straff, han kan ådömas härför, torde han i regel företaga sin illojala handling i förlitande på att risken för upptäckt är förhållandevis liten. Utredningen anser på grund härav att en skärpning av de i 120 och 121 §§ TF samt 77 § VF stadgade straffsatserna får anses befogad. I samt18—066439

274 liga dessa fall är, som nyss anförts, straffet normerade böter å högst 300 kronor. Enligt utredningens mening kan det övervägas om inte straffmaximum i de fall, då omständigheterna kan anses synnerligen försvårande, borde liksom vid vårdslös deklaration vara fängelse. Åtskilliga av de i 120 § T F omnämnda förseelserna är emellertid av sådan art att ett straffmaximum av fängelse ter sig onödigt hårt. Med hänsyn härtill och då det inte heller synes lämpligt att beträffande straffansvaret göra en åtskillnad mellan där avsedda fall, föreslår utredningen att straffet i stället bestämmes till dagsböter, dock lägst 30. I kap. IV har även en redogörelse lämnats för hur samarbetet bedrives mellan taxeringsmyndigheterna samt polis- och åklagarmyndigheterna vid utredningar angående brott mot skattestrafflagen. Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas huruvida inte frågan om detta samarbete i viss mån kommer i ett annat läge, därest ett genomförande sker av tidigare omnämnd lagstiftning angående rätt för beskattningsmyndighet att i vissa fall erhålla handräckning av polismyndighet och angående åtalspreskription vid deklarationsbrott. Av ovannämnda redogörelse framgår nämligen att i de flesta fall, då ett sådant samarbete hittills skett, detta från taxeringsmyndigheternas sida främst varit betingat av nödvändigheten av att få fram räkenskaper och annat kontrollmaterial för att k u n n a åsätta en riktig taxering. Ett genomförande av den ifrågavarande lagstiftningen skulle därför kunna tänkas komma att i allmänhet medföra att åtalsanmälan till åklagarmyndighet inte sker förrän taxeringsfrågan i sin helhet utretts och sedan därvid konstaterats att misstanke om deklarationsbrott föreligger. Utredningen anser emellertid att ett samarbete mellan taxeringsmyndigheterna samt polis- och åklagarmyndigheterna bör komma till stånd redan då misstanke yppats om deklarationsbrott och oavsett huruvida taxeringsfrågan i sin helhet är utredd och avgjord. Härigenom vinnes framför allt att de olika myndigheternas utredning kan samordnas och bedrivas parallellt och i synnerhet att åtalsfrågan inte försenas. Under senaste decennium har de s. k. förmögenhetsbrotten ökat betydligt. Ofta är dessa och liknande brott sammankopplade med deklarationsbrott. Behov torde därför ofta uppstå för polis- och åklagarmyndigheterna att vid förundersökning angående sådana brott äga tillgång till bokförings- och taxeringsteknisk expertis. Utredningens förslag om utbyggnad av länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillgodoser i någon mån detta behov. Det bör därför i fortsättningen vara möjligt att i större utsträckning än vad hittills kunnat ske ställa revisionsdetaljernas befattningshavare till polismyndigheternas förfogande vid ifrågavarande förundersökningar. Det bör emellertid understrykas att befattningshavarna därvid endast fungerar som biträden åt polismyndigheten och verkställer av denna begärd utredning

275 men inte har att uppträda som företrädare för taxeringsmyndigheten. Självfallet skall emellertid denna hållas underkunnig om vad som vid förundersökningen konstateras som kan påverka den förundersöktes taxering. På vederbörande taxeringsintendent får sedan helt ankomma att göra de erforderliga taxeringsmässiga bedömandena. Med hänsyn till vad några taxeringsintendenter uttalat anser utredningen det vidare angeläget att inom polisväsendet i större utsträckning än vad för närvarande synes möjligt specialutbildad personal avdelas för utredning av deklarationsbrott. Detta ter sig angeläget även därför att i den inom finansdepartementets rättsavdelning upprättade promemorian med förslag till ändringar i skattestrafflagen förutsattes att deklarationsbrott i framtiden beivras i större utsträckning än hittills. Utredningen har erfarit att bland revisionsdetaljernas befattningshavare föreligger tveksamhet huruvida för dem föreligger rätt och skyldighet att till vederbörande myndighet göra anmälan i sådana fall då vid taxeringsrevision konstateras brottsligt förfarande av annan art än deklarationsbrott eller misstanke om sådant förfarande, t. ex. tagande av muta eller bestickning. Utredningen, som för sin del anser att en sådan rätt och skyldighet i princip bör föreligga, framlägger emellertid inte förslag till bestämmelser i detta hänseende, eftersom frågan om utarbetande av sådana bestämmelser är föremål för utredning inom riksskattenämnden.

F. Portofrihet för vissa av taxeringsmyndighet infordrade handlingar Förslag har, såsom förut anförts i kap. IV, väckts av vissa taxeringsintendenter om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndigheterna av sådana kontrolluppgifter, som avses i 39 § T F . Beträffande de skäl, som därvid åberopats, hänvisar utredningen till vad som anförts å s . 113 ovan. Portofrihet föreligger redan nu i begränsad omfattning beträffande vissa av uppbördsmyndigheterna infordrade uppgifter. Enligt Kungl. Maj:ts ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den 31 oktober 1947 och riksräkenskapsverkets med stöd av denna skrivelse fattade beslut den 28 februari 1955 föreligger sålunda portofrihet för svar å vissa i uppbördsärenden avlåtna förfrågningar, nämligen svar å förfrågan till arbetsgivare eller arbetstagare i samband med kontroll av att arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet att verkställa skatteavdrag ; svar å förfrågan från länsstyrelse eller kommunalt uppbördsverk rörande till postgirokonto nr 300 inbetalt belopp; svar å anmaning att inkomma med tidigare utfärdad preliminär debetsedel eller med debetsedel å slutlig eller tillkommande skatt; svar å förfrågan i samband med utredning rörande vilken arbetsgivare som är att anse som huvudarbetsgivare;

276 svar å förfrågan vid kontroll av indrivningen, då länsstyrelsen anmanar skattskyldiga, för vilka avskrivning av skatt begäres, att inbetala resterande belopp eller inkomma med förklaring samt vid motsvarande kontroll i fråga om äldre oredovisade poster i samband med inventering eller granskning av balanslängd;' eller svar som arbetsgivare avlåter i anledning av förfrågan, vilken tillställts honom för att utröna huruvida han bör tilldelas särskilt redovisningsnummer eller inte. Enligt utredningens mening får det anses vara ett betydande intresse ur taxeringskontrollsynpunkt att allt göres för att underlätta insändandet till taxeringsmyndigheterna av sådana kontrolluppgifter, som inte omfattas av den obligatoriska uppgiftsplikten utan som skall avlämnas först efter särskild anmaning, samt sådana räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, som skall bli föremål för taxeringsrevision. Att portofrihet därvid har sin givna betydelse anser utredningen uppenbart. Utredningen föreslår därför att i likhet med vad som gäller beträffande svar å vissa i uppbördsärenden avlåtna förfrågningar bestämmelser utfärdas om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet av dels i 39, 41 och 42 §§ T F avsedda kontrolluppgifter, som skall avlämnas efter anmaning av taxeringsintendent, revisionsintendent eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, och dels räkenskaper, anteckningar och andra därtill hörande handlingar, beträffande vilka enligt av taxeringsintendenten i länet utfärdat förordnande taxeringsrevision skall ske. Portofriheten bör liksom beträffande förfrågningar i uppbördsärenden tekniskt utformas på sådant sätt att den uppgiftspliktige i samband med anmaningen tillställes kuvert för svarsförsändelsen, å vilket är med tryck angivet att försändelsen är portofri. I de fall, då räkenskaper o. dyl. skall insändas, medger emellertid ofta dessas omfattning inte att de försändes annat än som paket. I dessa fall kan det måhända synas lämpligt att den, vars räkenskaper skall granskas, i stället tillställes ett märke, avsett att klistras å paket, som utvisar att portofrihet för försändelsen åtn jutes. Det torde emellertid få ankomma på riksskattenämnden och generalpoststyrelsen att närmare utforma de erforderliga bestämmelserna på området. Utredningen har inte funnit möjligt att närmare bedöma vilka kostnader den nu ifrågasatta portofriheten kommer att draga. Utredningen antar emellertid att kostnaderna blir av mycket begränsad natur. G. Kostnadsberäkningar och genomförandet av utredningens olika förslag Utredningen redovisar i det följande en beräkning av de ökade kostnader för statsverket, som blir en följd av utredningens olika förslag. Vid beräkning av lönekostnaderna har utredningen, där inte annat särskilt angivits,

277 b e t r ä f f a n d e till viss b e s t ä m d l ö n e g r a d h ä n f ö r l i g a t j ä n s t e r r ä k n a t m e d n u v a r a n d e a v l ö n i n g , i n k l u s i v e n u g ä l l a n d e r ö r l i g t tillägg, enligt n ä s t h ö g s t a löneklass inom ifrågavarande lönegrad samt beträffande tjänster inom reglerad befordringsgång med n u v a r a n d e avlöning, inklusive n u gällande r ö r l i g t tillägg, enligt l ä g s t a l ö n e k l a s s i n o m h ö g s t a l ö n e g r a d i b e f o r d r i n g s gången. För dyrortsgraderade löner h a r genomgående r ä k n a t s med lön i o r t s g r u p p III. De ö k a d e å r l i g a lönekostnader, s o m u p p s t å r för s t a t s v e r k e t vid ett g e n o m f ö r a n d e på en gång av samtliga u t r e d n i n g e n s förslag, b e r ä k n a r u t r e d n i n g e n i a v r u n d a d e tal s å l u n d a . Kronor Taxeringen i första instans Arvode åt sakkunniga beträffande taxering av fiskare (anslag under VII. huvudtiteln till Kostnader för årlig taxering)

15 000

Avlöningar till: 51 förste taxeringsassistenter i lönegrad Ao 19 på länsstyrelserna . . . . 1 165 000 14 taxeringsassistenter i lönegrad Ao 17 på länsstyrelserna 285 000 66 biträden i lönegrad Ao 7 på länsstyrelserna 770 000 169 biträden i reglerad befordringsgång (Af 1—Ae 5) på länsstyrelserna 1 608 000 40 taxeringsassistenter i lönegrad Ao 17 vid överståthållarämbetet . . . . 880 000 4 723 000 Avgår: Avlöningar åt 161 + 13 = 174 biträden i reglerad befordringsgång (Af 1— Ae 5) inom häradsskrivarorganisationen 1 655 000 Statsbidrag till 39 biträden i reglerad befordringsgång åt taxeringsassistenter i städer med eget uppbördsverk (utgår från anslag under VII. huvudtiteln till Kostnader för årlig taxering) 371 000 Summa ökning 2 697 000 Länsstyrelsernas taxeringssektioner 9 revisionsintendenter 10 biträdande länsrevisorer i lönegrad Ao 24 2 förste taxeringsrevisorer i lönegrad Ao 23 4 förste taxeringsrevisorer i lönegrad Ao 21 26 taxeringskontrollörer i lönegrad Ao 21 26 förste landskanslister i lönegrad Ao 19 31 landskanslister i lönegrad Ao 15 6 landskanslister i reglerad befordringsgång (Af 9—Ae 13) 3 kansliskrivare i lönegrad Ao 10 1 kontorist i lönegrad Ao 9 31 kanslibiträden i lönegrad Ao 7 2 biträden i reglerad befordringsgång (Af 1—Ae 5)

367 000 303 000 57 000 102 000 665 000 594 000 564 000 87 000 41 000 13 000 362 000 19 000 3 174 000

Avgår: 7 taxeringsrevisorer i reglerad befordringsgång (Af 13—Ae 19)

142 000

Summa ökning 3 032 000

278 Beträffande dessa beräkningar får utredningen framhålla följande. Vid beräkning av de ökade lönekostnaderna för taxeringsassistentorganisationen vid länsstyrelserna har utredningen utgått från kostnaderna för den nuvarande ännu ej fullt utbyggda organisationen. Såsom närmare framgår av vad utredningen ovan anfört under s. 162 medför emellertid ett genomförande av utredningens förslag i förhållande till den nuvarande organisationen, fullt utbyggd enligt tidigare principbeslut till 275 taxeringsassistenter och 275 biträden, i stället minskade årliga löneutgifter för statsverket å ca 580 000 kronor. Om hänsyn därvid tages till att utredningen förordat inrättande av 51 förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19 i stället för samma antal taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 17 och 66 kanslibiträdestjänster i utbyte mot samma antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång, vilka förslag medför en årlig kostnadsökning på ca 267 000 kronor, innebär alltså utredningens förslag i realiteten en årlig kostnadsminskning på ca 313 000 kronor. Utredningen har tidigare visat att ett strikt tillämpande av de principer, som för närvarande gäller vid bedömningen av behovet av taxeringsassistenttjänster, och ett skäligt hänsynstagande till taxeringsassistenternas möjligheter att med nu avsedd biträdeskraft granska till dem överlämnade deklarationer skulle innebära, att sammanlagt vid länsstyrelserna borde inrättas 365 taxeringsassistenttjänster och lika många biträdestjänster. I förhållande till de årliga lönekostnader, som då skulle uppstå, innebär utredningens förslag en kostnadsminskning på inte mindre än i runt tal 3 milj. kronor. I fråga om de ökade kostnaderna för länsstyrelsernas taxeringssektioner vill utredningen först framhålla att utredningen av skäl som förut anförts inte ansett sig kunna framlägga något detaljerat förslag beträffande personaluppsättningen vid taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet med däri ingående bokgranskningskontor eller på taxeringssektionernas »allmänna detaljer». Samma är förhållandet med personaluppsättningen på prövningsnämndernas kanslier. Utredningens beräkningar hänför sig där~ för endast till länsstyrelsernas revisionsdetaljer. De ökade kostnader, som uppstår genom utredningens förslag, beror helt på den ökning och intensifiering av taxeringsrevisionsverksamheten, som är nödvändig för en effektiv taxeringskontroll, och de ökade anspråk på arbetsledning och övervakning, som uppstår både genom taxeringsassistentorganisationens fullständiga genomförande och utbyggnaden av taxeringsrevisionsverksamheten. Av det statistiska material, som utredningen redovisar, torde kunna utläsas, att den personal, som för närvarande utför taxeringsrevisioner, genom denna sin verksamhet tillför det allmänna skatteintäkter, som i runt tal motsvarar minst fem gånger lönekostnaden. Enligt utredningens mening finns det all anledning anta att ett utökat antal bokföringsgranskare kommer att föranleda ökade skatteintäkter i minst samma utsträckning. De

279 prohibitiva verkningarna av utökningen och den rationellare användningen av den bokföringskunniga personalen torde kunna uppskattas till vida större belopp. Kostnaderna för av utredningen föreslagen utbildning av personal ber ä k n a s på sätt närmare framgår av avd. B i detta kapitel sålunda. Kronor Vidareutbildning av personal Regionala kurser för personal inom revisionsdetaljerna; i riksskattenämndens kontrollbyrås regi; per kurs 3 600 Centrala kurser för ledare av vidareutbildning och handledning av bokgranskningspersonal; i riksskattenämndens kontrollbyrås regi; per kurs 2 500 Centrala kurser för ledare av utbildningen inom länsstyrelserna av nya landskanslister; i länsstyrelsernas utbildningsnämnds regi; per kurs . . 2 500 8 600

Utbildning av nytillkommande personal Rekryteringskampanj; budgetåret 1961/62 Utökat antal kurser i länsstyrelsernas utbildningsnämnds regi för budgetåret 1961/62 » » 1962/63 » » 1963/64 » » 1964/65

25 000 98 000 152 000 50 000 77 000

Det har inte varit möjligt för utredningen att vid beräkning av merkostnaderna taga hänsyn till vissa kostnader av delvis engångsnatur, såsom utgifter för upprustning av den maskinella utrustningen och för lokaler. I fråga om lokalkostnaderna uppstår å ena sidan en viss fördyring därigenom att statsverket enligt utredningens förslag även skall tillhandahålla lokaler för taxeringsassistenter, nu avsedda för städer med eget uppbördsverk. Å andra sidan betyder den ökade koncentrationen av taxeringsassistenterna och deras biträden på längre sikt minskade utgifter för lokalkostnader för häradsskrivarorganisationen. Ej heller har utredningen ansett sig kunna beräkna de ökade utgifter, som uppstår för taxeringsassistenters och övrig revisionspersonals resor. Såsom förut anförts i detta kapitel måste med hänsyn till rekryteringsfrågan och därmed sammanhängande utbildning av nytillkommande personal genomförandet av utredningens förslag ske successivt. I punkt B har därvid förutsatts att under budgetåren 1961/62 och 1962/63 inte inrättas ytterligare taxeringsassistenttjänster och att under dessa budgetår ansträngningarna i stället främst inriktas på att dels fylla föreliggande vakanser på nuvarande tjänster dels intensifiera rekryteringen och utbildningen av personal. Samtidigt bör dock den förstärkning ske av revisionsdetaljerna som är möjlig ur rekryteringssynpunkt och som erfordras för att handleda

280 och övervaka nytillkommande personal. Utredningen föreslår på grund härav följande tidsschema för de personella förstärkningarna av taxeringsassistentorganisationen och länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Budgetåret 1961/62

Utredningen föreslår att omorganisationen av taxeringsassistentorganisationen genomföres från och med den 1 januari 1962, då befintliga taxeringsassistenter och deras biträden förflyttas och sammandrages till länsstyrelserna och de orter utom residensstäderna som utredningen föreslagit. Samtidigt uppflyttas 20 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 17 till förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19. Ifrågavarande befattningshavare placeras å sistnämnda orter utom residensstäderna och skall där fungera som arbetsledare för övriga taxeringsassistenter och biträdespersonalen. Samtidigt uppflyttas 24 av befintliga biträdestjänster i reglerad befordringsgång inom häradsskrivarorganisationen till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 å länsstyrelserna. Sistnämnda kanslibiträdestjänster placeras också å assistentkontoren utom residensstäderna. Vid samma tidpunkt förstatligas de nuvarande 39 kommunala biträdestjänsterna i reglerad befordringsgång, vilka är avsedda för taxeringsassistenter i städer med eget uppbördsverk, och 161 biträdestjänster i reglerad befordringsgång inom häradsskrivarorganisationen överflyttas till motsvarande tjänster vid länsstyrelserna. Av sistnämnda 161 tjänster omvandlas, som förut nämnts, 24 till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Dessutom överföres vid samma tidpunkt från häradsskrivarorganisationen till länsstyrelserna de 13 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, som avsetts som biträden åt taxeringskonsulenter. Merkostnaderna för denna organisationsändring beräknar utredningen till följande. Kronor Uppflyttning av 20 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 17 till motsvarande antal förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19 24 000 Uppflyttning av 24 biträdestjänster i reglerad befordringsgång till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 26 000 Tillhopa 50 000 Förstatligandet av de 39 kommunala biträdestjänsterna förutsätts inte medföra ökade utgifter för statsverket, eftersom statsbidrag nu utgår med i princip hela lönekostnaden för dessa biträden. Till de angivna kostnaderna kommer flyttningskostnader, resekostnader och lokalkostnader till inte närmare beräknat belopp. I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer föreslår utredningen att de tidigare omnämnda, i bilaga 29 närmare redovisade 25 nya tjänsterna inom

281 civilekonomkarriären inrättas från och med den 1 juli 1961. Samtidigt indras 7 taxeringsrevisorstjänster i reglerad befordringsgång. Vid samma tidpunkt inrättas inom landskanslistkarriären 6 taxeringskontrollörstjänster i lönegrad Ao 21. Till dessa tjänster överföres eller befordras endast sådana befattningshavare, som inte avlagt examen vid handelshögskola men som genom dispens erhållit behörighet till förste taxeringsrevisorstjänst i lönegrad Ao 21 eller taxeringsrevisorstjänst i reglerad befordringsgång. Samtidigt inrättas inom biträdeskarriären 1 kontoristtjänst i lönegrad Ao 9, avsedd i Malmöhus län, och 5 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7, avsedda i Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län, varjämte 3 biträdestjänster i reglerad befordringsgång inom ettvart av Stockholms, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län uppflyttas till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Kostnaderna för denna omorganisation beräknar utredningen till följande belopp. Kronor 18 nya tjänster inom civilekonomkarriären 687 000 6 taxeringskontrollörstjänster 153 000 6 nya tjänster inom biträdeskarriären 71 000 Uppflyttning av 3 biträdestjänster i reglerad befordringsgång till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 6 000 917 000 Under budgetåret 1961/62 påbörjas den särskilda utbildningen av landskanslistaspiranter i Malmö, Göteborg och Sundsvall. Därvid avses i varje stad en särskild kurs (allmän del) skola börja den 1 september 1961 med sammanlagt högst 90 elever och en liknande kurs den 15 januari 1962 med likaledes högst 90 elever. Kostnaderna för den av utredningen ifrågasatta rekryteringskampanjen för att erhålla aspiranter till dessa kurser och för själva kursverksamheten beräknas såsom tidigare angivits till 25 000 + 98 000 = 123 000 kronor. Vidareutbildningen av personalen beräknas kosta sammanlagt ca 16 000 kronor (3 regionala kurser och 2 centrala k u r s e r ) . Merkostnaderna för själva utbildningsverksamheten under budgetåret beräknar utredningen alltså till 139 000 kronor. Såsom förut anförts föreslår utredningen att eleverna vid dessa kurser under utbildningstiden skall åtnjuta lön såsom icke ordinarie landskanslister enligt för sådan personal gällande reglerad befordringsgång. De ifrågavarande 180 landskanslistaspiranterna skall emellertid inte placeras vid viss bestämd länsstyrelse utan anställas utanför den för länsstyrelserna gällande personalplanen. Lönekostnaderna för ifrågavarande aspiranter, varav vid beräkningen av kostnaderna 90 förutsattes skola antas från och med den 1 juli 1961 och 90 från och med den 1 januari 1962 och som under

282 budgetåret beräknas skola vara placerade i lönegrad Af 9 löneklass 9, uppskattas för budgetåret 1961/62 till maximalt 1 576 000 kronor. Utredningen understryker att utredningen därvid utgått från att m a n lyckas rekrytera dessa 180 landskanslistaspiranter. Sammanfattningsvis uppgår alltså merkostnaden för statsverket enligt ovannämnda beräkningar under budgetåret 1961/62 till följande belopp. Taxeringsassistentorganisationen Länsstyrelsernas revisionsdetaljer Utbildningsverksamhet

Kronor 50 000 917 000 139 000 1576 000 1715 000 Sammanlagt 2 682 000

För följande budgetår framlägger utredningen inte några detaljerade kostnadsberäkningar utan redovisar endast i vilken takt utredningens olika förslag lämpligen synes böra genomföras. Budgetåret 1962/63

Inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer inrättas från och med den 1 juli 1962 19 förste landskanslisttjänster i lönegrad Ao 19 (en sådan tjänst inom vart och ett av de län där sådana tjänster föreslås skola inrättas) och 9 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 (i Södermanlands, Kalmar, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län), varjämte 2 biträdestjänster i reglerad befordringsgång i ettvart av Malmöhus och Kopparbergs län omvandlas till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Budgetåret 1963/64

Inom taxeringsassistentorganisationen i länen omvandlas från och med den 1 januari 1964 15 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 17 till förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19 samt 13 biträdestjänster i reglerad befordringsgång till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Samtidigt nyinrättas från och med samma tidpunkt 20 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao eller Ae 17 och 11 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Vid överståthållarämbetet inrättas 20 nya taxeringsassistenttjänster. På länsstyrelsernas revisionsdetaljer inrättas från och med den 1 juli 1963 ytterligare 10 taxeringskontrollörstjänster i lönegrad Ao 21, 2 förste landskanslisttjänster i lönegrad Ao 19 (i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län) samt 7 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 (en tjänst i ettvart av Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län), varjämte en biträdestjänst i reglerad befordringsgång i Kristianstads län omvandlas till kanslibiträdestjänst i lönegrad Ao 7.

283 Budgetåret 1964/65

Inom taxeringsassistentorganisationen i länen omvandlas slutligen från och med den 1 januari 1965 16 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 17 till förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19 och 7 biträdestjänster i reglerad befordringsgång till kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7, varjämte från samma tidpunkt nyinrättas 14 taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao eller Ae 17 och 11 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7. Samtliga av utredningen föreslagna tjänster inom nämnda taxeringsassistentorganisation har därmed inrättats. Inom taxeringsassistentorganisationen i Stockholm nyinrättas återstående 20 taxeringsassistenttjänster. Inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer inrättas från och med den 1 juli 1964 återstående 10 taxeringskontrollörstjänster i lönegrad Ao 21, 5 förste landskanslisttjänster i lönegrad Ao 19 (i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län), 3 kansliskri vart jänster i lönegrad Ao 10 (i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län), 4 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 (i Malmöhus, Göteborgs och Bohus — 2 st. — samt Älvsborgs län) samt 8 biträdestjänster i reglerad befordringsgång (i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län), varav 6 tjänster utgör ersättning för tidigare till högre tjänster omvandlade biträdestjänster. Från och med den 1 januari 1965 (ev. något tidigare beroende på i vilken takt utbildningsverksamheten bedrivits) inrättas vid revisionsdetaljerna de av utredningen föreslagna 31 landskanslisttjänsterna i lönegrad Ao 15 och 6 landskanslisttjänsterna i reglerad befordringsgång. Om utbildningen bedrivits i den omfattning och den takt som utredningen förutsatt torde enligt utredningens mening samtliga taxeringsassistenttjänster och så gott som samtliga såväl ordinarie som icke ordinarie landskanslisttjänster vid länsstyrelserna vid denna tidpunkt ha kunnat besättas med formellt kompetenta och för ifrågavarande tjänster utbildade och lämpliga befattningshavare.

t

KAPITEL VIII

Sammanfattning av utredningens förslag

Mot bakgrunden av ett enligt utredningens mening alltmer florerande skattefusk föreslår utredningen att en effektivering av taxeringskontrollen kommer till stånd, vilken effektivering främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig enligt utredningens mening naturligt, därför att dessa skattskyldiga i motsats till löntagarna i regel är i besittning av bokföringsmaterial och dylikt, som normalt erbjuder de bästa kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skattskyldigas och löntagarnas taxeringar. En skärpt övervakning i taxeringshänseende av företagargrupperna innebär alltså att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll beträffande samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. En effektivering av taxeringskontrollen anses främst böra syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. För att åstadkomma detta föreslår utredningen dels en förstärkning och rationalisering av organisationen dels ökade möjligheter för utbildning och fortbildning av den personal, som skall sysselsättas med taxeringsrevisionsverksamhet, och dels ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa taxeringsrevision och erhålla kontrollmaterial. Beträffande de organisatoriska frågorna ingår utredningen först på taxeringsassistentorganisationens närmare utformning och taxeringsassistenternas arbetsuppgifter. Utredningen föreslår att taxeringsassistenterna placeras dels på länsstyrelserna och dels på ett fåtal andra platser inom länen, vilka platser utvalts så att den erforderliga kontakten med de skattskyldiga underlättas samtidigt som en rationalisering av arbetet sker genom att större arbetsenheter skapas. Utredningen beräknar vid denna organisationsform det totala antalet taxeringsassistenter och biträden till respektive 265 och 235. I förhållande till tidigare fattat principbeslut angående denna organisations utformning innebär utredningens förslag en minskning av de årliga kostnaderna för denna organisation med ca 313 000 kronor. Utredningen föreslår dessutom, att i taxeringsförfattningarna närmare anges de skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt skall behandlas av rörelsenämnd. Vidare föreslås andra åtgärder för att befrämja och effektivera taxeringen i dessa nämnder.

285 Vidkommande taxeringsassistenternas arbetsuppgifter föreslår utredningen att taxeringsassistenterna under icke-taxeringsperiod uteslutande skall användas för arbete med taxeringsrevision. Utredningen föreslår slutligen beträffande taxeringsassistentorganisationen vissa justeringar i lönesättningen. I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer anser vitredningen att de till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall tagas i anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen. Utredningen föreslår vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetaljerna, vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal i landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Utredningens förslag innebär för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom akademikerkarriären, 89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjänster inom biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i runt tal 3 milj. kronor. Med den föreslagna utformningen av taxeringsassistentorganisationen och förstärkningen av revisionsdetaljerna samt de rationaliseringsåtgärder i övrigt, som utredningen föreslår, beräknar utredningen att därav berörda skattskyldiga skall kunna bli föremål för taxeringsrevision i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod. Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Utredningen förutsätter härvidlag att frågan om denna förstärkning närmare prövas i samband med att statens organisationsnämnd redovisar resultatet av sina undersökningar å landskontoren. Vad avser utbildningsfrågorna föreslår utredningen att möjligheter beredes länsstyrelsernas utbildningsnämnd och riksskattenämndens kontrollbyrå att i ökad omfattning bedriva fortbildningsverksamhet beträffande den personal som sysselsattes med taxeringsrevision. För att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen och revisionsdetaljerna föreslår utredningen att vid sidan av de kurser i Stockholm, som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande anordnar, tills vidare även särskilda kurser för landskanslistaspiranter anordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961. I fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter föreslår utredningen vissa förtydliganden, ändringar eller kompletteringar. I första hand föreslås, att bestämmelser införes i T F som ger Kungl. Maj :t fullmakt att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper även för sådana skattskyldiga, som nu inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen eller jordbruksbok-

286 föringsförordningen. Den ifrågavarande fullmakten avses även skola innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter om det sätt, på vilket räkenskaperna skall närmare utformas och föras. Utredningen förordar vidare, att det i 20 § T F avsedda underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande skall bevaras under 6 år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Därest den, som enligt lag eller med stöd av lag utfärdade föreskrifter är bokföringsskyldig, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter denna sin skyldighet och därest på grund härav underlag saknas för deklarationseller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav eller om förefintligt underlag uppenbarligen inte är ägnat att användas för sådant ändamål, anser utredningen att vederbörande skall kunna straffas härför. Utredningen förordar vidare en skärpning av vissa i TF meddelade straffbestämmelser. I fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter föreslår utredningen en viss utvidgning av skyldigheten för fastighetsägare att efter anmaning lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering. Taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringsrevision föreslås skola närmare preciseras. Det förutsattes, att det skall ankomma på taxeringsintendenten i länet att avgöra när och var taxeringsrevision skall äga rum. Utredningen förordar slutligen att bestämmelser införes om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet av vissa infordrade handlingar. Utredningen förutsätter att dess förslag i organisatoriska hänseenden genomföres successivt och i en sådan takt, att den föreslagna utbyggnaden är helt genomförd senast under budgetåret 1964/1965.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) Härigenom förordnas, att 3 §, 6 § 2 mom., 10 och 15 §§, 16 § 1 mom., 20 §, 31 § 2 mom., 37 § 1 mom., 39 §, 43 § 1 och 2 mom., 51, 56 och 57 §§, 61 § 2 mom., 62 § 1 mom., 120 och 121 §§, 129 § 1, 3 och 5 mom. samt 172 § taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 118 a §, av nedan angiven lydelse. (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §• Där ej — prövningsnämnden, överståthållarämbetet. Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna nämnd. Under benämningen taxeringsintendent inbegripas jämväl biträdande taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra på taxeringsintendent ankommande göromål.

3 §• Där ej — prövningsnämnden, överståthållarämbetet. Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna nämnd. Under benämningen taxeringsintendent inbegripas jämväl biträdande taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra på taxeringsintendent ankommande göromål, samt under benämningen revisionsintendent jämväl länsrevisor, som förestår länsstyrelses taxeringsrevision.

6 §. 2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

6 §• 2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959:610, samt av 39 § se 1958: 299.

19—006439

290 (Nuvarande lydelse) stycket stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, skall länsstyrelsen förordna taxeringsassistent att biträda nämnden.

(Föreslagen lydelse) stycket stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, skall länsstyrelsen förordna en eller flera taxeringsassistenter att biträda nämnden.

10 §. I taxeringsnämnd, — — — och 10). Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att 1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, 4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden finner sig böra utföra föredragningen, 5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt 6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

10 §. I taxeringsnämnd, — — — och 10). Därjämte åligger det taxeringsassistent huvudsakligen att 1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, 4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden finner sig böra utföra föredragningen, 5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt 6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas. / taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av flera taxeringsassistenter, ankommer det på taxeringsintendenten i länet att utfärda närmare anvisningar angående arbetsuppgifternas fördelning på taxeringsassistenterna. Taxeringsassistent skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten i länet i övrigt föreskrivit i avseende å taxeringsår-

Taxeringsassistenten skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsar-

291 (Nuvarande lydelse) betets ordnande och ändamålsenliga bedrivande. Taxeringsassistenten skall, i den mån h a n därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.

(Föreslagen lydelse) betets ordnande och ändamålsenliga bedrivande. Taxeringsassistent skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.

15 §.

15 §. 1 mom. I sådant särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket enligt vad i i £ fjärde stycket stadgas särskild taxeringsnämnd skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, må länsstyrelsen vid behov förordna särskilda sakkunniga, till ett antal av högst två för varje i taxeringsdistriktet ingående kommun, med uppgift att biträda taxeringsnämnden vid taxering av fiskare.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.

2 mom. Vid behandling av annan än i 1 mom. avsedd taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig. Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sådan sakkunnig av ordföranden efter samråd med taxeringsintendenten i länet.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden efter samråd med taxeringsintendenten i länet. 16 §. 1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att 1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd, 2) verkställa längdföring för taxe-

16 §. 1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att 1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd, 2) verkställa längdf öring för taxe-

292 (Nuvarande lydelse) ringsnämnd, i den mån detta icke ombesörjes av länsstyrelsen, 3) vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden ävensom tillhandahålla honom erforderlig biträdespersonal, samt 4) i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet. Vad ovan gälla Stockholm. 20 §. Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

(Föreslagen lydelse) ringsnämnd, i den mån detta icke ombesörj es av länsstyrelsen, 3) i den mån länsstyrelsen därom särskilt förordnar, vaka över att taxeringsassistent och till hans förfogande ställd biträdespersonal fullgöra sina åligganden, samt 4) i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet. Vad ovan gälla Stockholm.

20 §. 1 mom. Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. 2 mom. Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare a-s jordbruk eller skogsbruk att föra rä kenskaper såsom underlag för taxe ring. Kungl. Maj.t eller, efter Kungl Maj:ts bemgndigande, riksskatte nämnden äger meddela föreskrif att näringsidkare och annan företa gare, som icke äro bokföringsskgl diga enligt vad i första stycket sägs skola vara skyldiga att föra räken skaper såsom underlag för deklara tionseller uppgiftsskyldigheten.

293 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) fullgörande och för kontroll därav. I sådan föreskrift må angivas vilka räkenskapsböcker, som skola föras, samt det sätt, på vilket bokföringen och redovisningen i övrigt skola äga rum. I avseende å det sätt, på vilket bokföringen och redovisningen i övrigt skola äga rum, må jämväl föreskrift, som nyss sagts, meddelas för näringsidkare och annan företagare, vilken är bokföringsskyldig enligt vad i första stycket sägs, därest så finnes erforderligt för deklarationseller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. I föregående stycke omförmäld föreskrift må ej meddelas utan att, där så kan ske, tillfälle ber etts branschsammanslutning eller liknande organisation att avgiva yttrande. 3 mom. Underlag som avses i 1 och 2 mom. skall av deklarationsoch uppgiftsskyldig bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Om ansvar vid underlåtenhet att bevara underlag som nu sagts stadgas i 118 a §.

34 §• 2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

31 §. 2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Den deklarationsskyldige är därvid pliktig att, om så påfordrats, förete i 20 § avsedda rä-

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) kenskaper, anteckningar och andra handlingar, som utgöra underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande, i de delar, vilka finnas erforderliga för kontroll av riktigheten av de belopp, som upptagits i hans deklaration och till densamma hörande bilagor. Skyldigheten att förete nu nämnt underlag omfattar dock ej handlingar av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt. I föregående stycke avsedda upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

(Föreslagen lydelse) 37 §.i 1 mom. Till ledning Uppgiftsskyldig 1. a) Statlig och — — — sådan förvärvskälla.

följande uppställning: Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse avse Den som — — — Avlöning, arvode, —annan stiftelse. — — vederlaget lämnas. Undantag: a) folkpension, b) ersättning och — hela året, c) ersättning och förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 100 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse, d) utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen

1 Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse ej angivits.

295 ( F ö r e s l a g e n lydelse) Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt och understödsförening.

3 a. anstalt.

Försäkrings-

Vem

uppgiften avse

skall

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av annan art än nedan under 3 a. sägs under förutsättning att skatteplikt för beloppet föreligger. Den som från anstalten uppburit belopp, ej understigande för hela året 500 kronor för varje försäkringsfall, där beloppet utgör ersättning, vilken är hänförlig till av mottagaren bedrivet jordbruk eller innehavd jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bedriven rörelse, under förutsättning tillika att mottagaren är den skadelidande.

Vad uppgiften skall avse utgör intäkt av rörelse för mottagaren, e) av statlig erlagt sjömansskatt.

Utgivet belopp.

Utgivet belopp, varvid i förekommande fall uppdelning därav göres dels å olika slag av tillgångar, såsom döda och levande inventarier i jordbruk, produkter från jordbruk samt inventarier, varulager m. m. i rörelse dels å ersättning för uteblivna intäkter. Därest delutbetalning av försäkringsersättning förekommit i fall, då ersättningen avser flera slag av tillgångar, och uppdelning av delutbetalningen ej kan göras å olika slag av tillgångar, må med avlämnandet av kontrolluppgift anstå till året efter det skadan slutreglerats. Undantag: annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

296 ( F ö r e s l a g e n lydelse) 39 §.i 1 mom.

I särskilda

Uppgiftsskyldig

följande u p p s t ä l l n i n g : Vem

uppgiften avse

skall

6. Försäkringsanstalt eller understödsförening.

Namngiven skatlskyldig.

7. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt.

Namngiven idkare.

närings-

10. Flottningsförening samt virkesmätningsförening eller annan sammanslutning av virkesmätare, som er-

Namngiven idkare.

närings-

1 Vad uppgiften avse

skall

Arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie eller annan avgift, tid då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av åtnjutna förmåner, som icke enligt annan föreskrift uppgivits. Belopp för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid köpt eller sålt varor eller som den uppgiftsskyldige under viss angiven tid utbetalt eller erhållit såsom ersättning för utförda tjänster, allt dock under förutsättning att beloppet i mottagarens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. Undantag: belopp avseende i detaljhandeln verkställda köp eller försäljningar av varor över disk ävensom liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

Uppgift om den kvantitet virke, som flottats eller uppmätts.

Med hänsyn till omfånget av 39 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

297 Uppgiftsskyldig

(Föreslagen lydelse) Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

hållit auktorisation, eller virkesmätningsnämnd. 2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande uppgifter: a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om mottagarens namn och adress, samt b) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid av näringsidkare uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller utgivarens namn och adress. Vad i detta moment stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej avse i detaljhandeln verkställda köp eller försäljningar av varor över disk ävensom liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras. 3 mom. Om så begäres i anmaning skola i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter i tillämpliga delar innefatta uppgift om verkställda likvider, tidpunkter härför samt betalningssätt ävensom varuslag och myckenhet samt arten och omfattningen av utförda arbeten. Om så påfordras och lämpligen kan ske skola uppgifterna lämnas i form av kontokurant. 4 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om insättningar och uttag, som under viss angiven tid skett å namngiven persons konto hos nu nämnd inrättning, med angivande tillika vem som gjort insättning eller till vem utbetalning skett, ävensom uppgift å namngiven persons skulder vid viss angiven eller vissa angivna tidpunkter. Riksskattenämnden äger, om särskilda skäl visats föreligga, medgiva undantag från skyldigheten att lämna uppgift å vem som gjort insättning eller till vem utbetalning skett. 5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning

298 (Föreslagen lydelse) av den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom från skyldighet att lämna uppgiften. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras. (Nuvarande lydelse) 43 §. 1 mom. Envar, som kupongen förvärvats. Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker.

2 mom. Med uppgifter om kupongskatt. Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl. Maj:t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats, må de förstöras. 51 §. Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2

(Föreslagen lydelse) 43 §. 1 mom. Envar, som kupongen förvärvats. Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker, och att utbetalningen äger rum till behörig person. 2 mom. Med uppgifter — om kupongskatt. övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter skola för varje år senast den 31 januari nästfoljande år av den som mottagit uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något fall utbetalning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

51 §. Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2

299 (Nuvarande lydelse) mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt tillkommer tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts icke äger anmana någon att avlämna deklaration.

Anmaning som — — — är bosatt. I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning göras av taxeringsintendent.

56 §. / mom. För kontroll verksamhetens bedrivande. Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erforderlig, ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas. Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering.

(Föreslagen lydelse) mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt tillkommer tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts icke äger anmana någon att avlämna deklaration. Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 31 §2 mom., 36 § andra stycket, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer jämväl taxeringsassistent, dock endast under tid han har att biträda särskild taxeringsnämnd för vilken han förordnats. Anmaning som — — — är bosatt. I de fall som avses i 39 § 4^ mom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning göras av taxeringsintendent och revisionsintendent.

56 §. 1 mom. För kontroll samhetens bedrivande.

— verk-

300 (Nuvarande lydelse) 2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas. Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision skola de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

(Föreslagen lydelse) 2 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i länet. I förekommande fall må därvid angivas när och var taxeringsrevisionen skall äga rum. Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verkställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen. Taxeringsrevision må äga rum antingen hos den revisionen avser eller hos den myndighet, vid vilken den som har att verkställa revisionen är anställd, eller å annan plats som taxeringsintendenten i länet bestämmer. 3 mom. Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande den verksamhet taxeringsrevisionen avser. Jämväl det löpande årets räkenskaper, anteckningar och andra handlingar må vid taxeringsrevision granskas. Den hos vilken taxeringsrevision skall ske är pliktig att, om så påfordras, till den som har att verkställa revisionen genast överlämna eller översända de handlingar som skola granskas. Har i samband med beslut om taxeringsrevision angivits tid och plats för revisionens verkställande, skola handlingarna överlämnas vid utsatt tidpunkt och på angiven plats.

301 (Nuvarande lydelse)

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

(Föreslagen lydelse) Vid taxeringsrevision är den hos vilken revision sker jämväl pliktig att lämna den som har att verkställa densamma dels upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande, dels tillträde till lokaler, som användas i vederbörandes verksamhet, dels ock nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager. •4 mom. Om särskilda omständigheter därtill föranleda må den som har att verkställa taxeringsrevision hos skattskyldig, vilken är bokföringspliktig enligt lag, jämväl hos denne företaga kassainventering. Den som har att verkställa taxeringsrevision äger för kontroll av viss uppgift i de räkenskaper, vilka äro föremål för taxeringsrevision, hos uppgiftspliktig, som avses i 39 § 1 mom., taga del av dennes räkenskaper i de delar, som erfordras för denna kontroll. Rätt att verkställa nu nämnd kontroll föreligger dock endast i fråga om uppgift som i sagda författningsrum avses.

5 mom. Hava räkenskaper eller andra handlingar överlämnats för taxeringsrevision, skola de så fort ske kan återställas. Den som har att verkställa taxeringsrevision må ej utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen behålla för revisionen överlämnade räkenskaper eller andra handlingar under längre tid än för löpande räkenskapsår en vecka och för övriga räkenskapsår en månad, räknat från mottagandet. 6 mom. Meddelande om resultat

302 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) av taxeringsrevision skall snarast efter det denna slutförts lämnas den hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering. 7 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

57 §. 1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i länet. Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet. Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verkställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig pers onf som därtill godkänts av länsstyrelsen.

57 §.

1 mom. Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

303 (Nuvarande lydelse) 2 mom. Finner taxeringsnämnd denna nämnd.

(Föreslagen lydelse) 2 mom. Finner taxeringsnämnd denna nämnd. 3 mom. Revisionsintendent eller annan tjänsteman, åt vilken uppdragits att övervaka taxeringsrevisionsverksamhetens rätta bedrivande, äger taga del av räkenskaper och andra handlingar, beträffande vilka taxeringsrevision verkställes av honom underställd personal.

61 §. 2 mom. Taxeringsassistent äger deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

61 §. 2 mom. Taxeringsassistent och i 15 § 1 mom. avsedd sakkunnig äger deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

62 §.

62 §.

1 mom. Ledamot i — vid taxeringen. Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent.

1 mom. Ledamot i — vid taxeringen. Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent och i 15 § 1 mom. avsedd sakkunnig. 118 a §. Åsidosätter den, som enligt lag eller enligt med stöd av lag utfärdade föreskrifter är bokföringsskyldig, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet denna sin skyldighet och saknas på grund härav underlag för deklarationseller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav eller är förefintligt underlag uppenbarligen icke ägnat att användas för sådant ändamål, straffes med dagsböter, lägst trettio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader. Är brottet ringa, må från straff frias.

304 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) Förekommer anledning att brott, som avses i första stgcket, förövats, skall taxeringsintendenten i länet görm anmälan till åklagare.

120 §. Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra kronor. Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter, 2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning, 3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering, 4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 § sägs, 5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, 6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje stijc-

120 §. Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med dagsböter, lägst trettio. Till påföljd, som i första styckei sägs, skall jämväl dömas 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter, 2) den som ej fullgör skyldighet alt utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning, 3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering, 4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 § sägs, 5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, 6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt

305 (Nuvarande lydelse) kena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt 7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket. Vad i i strafflagen. Finnes försummelse, —• — — straff frias.

(Föreslagen lydelse) 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt 7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket. Vad i — i strafflagen. Finnes försummelse, •—• — — straff frias.

121 §. Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med böter, högst trehundra kronor.

121 §. Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med dagsböter, lägst trettio.

129 §. 1 mom. Av statsmedel bestridas: 1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna,

129 §. 1 mom. Av statsmedel bestridas: 1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt sakkunniga, som i 15 § 1 mom. avses, 2) gottgörelse för — •—• •—• här nedan. 3 mom. I 15 § 2 mom. avsedd sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos nämnden, av denna nämnd.

2) gottgörelse för — — — här nedan. 3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela —- bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos nämnden, av denna nämnd. 20—006439

306 (Nuvarande lydelse) 5 mom. De personer, — — — allmänna resereglementet. Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

(Föreslagen lydelse) 5 mom. De personer, allmänna resereglementet. Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl i 15 § 2 mom. avsedd sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

172 §. Utöver vad — — — allmän fastighetstaxering : 1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,

172 §.

2) 46 skrifter.

särskilda före-

Utöver vad allmän fastighetstaxering : 1) 13 och lk §§, 15 § 2 mom., 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m., 2) 46 § •— särskilda föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att förordningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet. Brott, som avses i 118 a, 120 och 121 §§ och som förövats före förordningens ikraftträdande, straffes enligt dessförinnan gällande bestämmelser.

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt Härigenom förordnas, att 36, 37, 38, 42, 44 och 77 §§ förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 76 a §, av nedan angiven lydelse. (Nuvarande lydelse) 36 §. Efter anmaning är deklarationsskyldig pliktig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för fastställande av skatt eller åsättande av taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

(Föreslagen lydelse) 36 §. Efter anmaning är deklarationsskyldig pliktig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av avlämnad deklarations riktighet eller för fastställande av skatt eller åsättande av taxering. Den deklarationsskyldige är därvid pliktig att, om så påfordrats, förete i 38 § avsedda räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, som utgöra underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande i de delar, vilka finnas erforderliga för kontroll av riktigheten av de belopp, som upptagits i avlämnad deklaration. Skyldigheten att förete nu nämnt underlag omfattar dock ej handlingar av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt. I föregående stycke avsedda upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

308 (Nuvarande lydelse) 37 §. I den mån så finnes erforderligt för kontroll av skatt och för taxering har den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller försäljer skattepliktig vara, att, efter anmaning, med angivande av mängd och pris, lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till eller köpt av annan rörelseidkare. Vad i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen finnes stadgat om befrielse från uppgiftsskyldighet skall härvid i tilllämpliga delar gälla.

(Föreslagen lydelse) 37 §. I den mån så finnes erforderligt för kontroll av skatt och för taxering har den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar eller försäljer skattepliktig vara, att, efter anmaning, med angivande av mängd och pris, lämna uppgift å de varor, som han under viss angiven tid sålt till eller köpt av annan rörelseidkare. Vad i 39 § 5 mom. taxeringsförordningen finnes stadgat om befrielse från uppgiftsskyldighet skall härvid i tillämpliga delar gälla.

38 §. Det åligger deklarations- eller uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt. Om skyldighet att i vissa fall föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen.

38 §. Det åligger deklarations- eller uppgiftsskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt. Vad i 20 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen stadgas skall härvid äga motsvarande tillämpning.

42 §. För kontroll — 40 §. Den hos vilken taxeringsrevision sker är pliktig att lämna tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa revisionen, tillträde till lokaler, som användas i vederbörandes verksamhet, ävensom att för granskning av handlingar och varulager lämna tjänstemannen nödigt biträde.

42 §. För kontroll

40 §.

309 (Nuvarande lydelse) I fråga om taxeringsrevision skall i övrigt vad i 56—58 §§ taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse) I fråga om taxeringsrevision skall vad i 56—58 §§ taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tilllämpning.

44 §. Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 36 § tillkommer taxeringsintendent, taxeringsnämnd och prövningsnämnd ävensom, i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande, tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision.

44 §. Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 36 § tillkommer taxeringsintendent, taxeringsnämnd och prövningsnämnd ävensom, i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande, tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision. Samma rätt tillkommer taxeringsassistent, dock endast under tid han har att biträda särskild taxeringsnämnd för vilken han förordnats. I de i länet. Beträffande anmaning, — — — till efterrättelse.

I de i länet. Beträffande anmaning, — — — till efterrättelse.

76a§. Åsidosätter den, som enligt lag eller enligt med stöd av lag utfärdade föreskrifter är bokföringsskyldig, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet denna sin skyldighet och saknas på grund härav underlag för deklarationseller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav samt för taxering och fastställande av skatt eller är förefintligt underlag uppenbarligen icke ägnat att användas för sådant ändamål, straffes med dagsböter, lägst trettio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader. Är brottet ringa, må från straff frias. Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

310 (Nuvarande lydelse)

77 §. Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han deklaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för taxering eller för fastställande av skatt, straffes med böter, högst trehundra kronor. Finnes försummelsen — — — straff frias. Brott som av taxeringsintendent.

(Föreslagen lydelse) skall taxeringsintendenten i göra anmälan till åklagare.

länet

77 §. Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar han deklaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för taxering eller för fastställande av skatt, straffes med dagsböter, lägst trettio. Finnes försummelsen — — — straff frias. Brott som — av taxeringsintendent.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Brott, som avses i 76 a och 77 §§ och som förövats före förordningens ikraftträdande, straffes enligt dessförinnan gällande bestämmelser.

BILAGOR

313 BILAGA 1

Taxeringsmaterialets beräknade omfattning 1959

Allmänna självdeklarationer

Antal skattskyldiga som vid fullt utS u m m a av kol. 4 och 5 byggd org. beräknas skola taxeras i rörelsedistr.

form. 1 a

form. 1 b

Summa

Antal taxerade utan självdeklaration

7 A B C D E F G H I K L M N 0 P R S T U

Y Z AC BD

550 200 257 500 97 000 137 000 206 000 164 500 87 900 125 900 30 000 80 000 148 000 397 000 98 300 381 200 232 300 141 900 169 700 152 500 128 600 167 000 163 700 162 000 78 300 126 500 133 700

14 100 2 200 1300 1800 2100 2 200 1300 1700 900 900 2 200 6 800 1500 9 600 3 300 1400 2 500 1400 1300 2 200 1600 1600 800 1200 1000

564 300 259 700 98 300 138 800 208 100 166 700 89 200 127 600 30 900 80 900 150 200 403 800 99 800 390 800 235 600 143 300 172 200 153 900 129 900 169 200 165 300 163 600 79 100 127 700 134 700

9 000 8 400 7 100 3 000 5 000 1800 1800 3 300 2 200 3 000 2 600 11400 2 200 11 100 13 800 2 500 8 100 3 200 4 300 4 100 12 900 4 800 2 800 4 100 16 700

573 300 268 100 105 400 141 800 213 100 168 500 91 000 130 900 33 100 83 900 152 800 415 200 102 000 401 900 249 400 145 800 180 300 157 100 134 200 173 300 178 200 168 400 81 900 131 800 151 400

83 000 23 900 8 500 10 600 18 000 19 100 9 300 13 500 2 500 8 600 16 600 37 500 13 100 50 800 23 900 15 200 15 500 13 900 10 700 13 100 17 000 13 900 8 700 12 100 11600

Summa

4 416 700

66 900

4 483 600

149 200

4 632 800

470 600

Län1

w X

1 Länsbokstäver enligt bilregistret.

314 BILAGA 2

Antalet taxerings distrikt vid 1960 års taxering

Län

1 Lokala taxeringsdistrikt

Rörelsedistrikt

därav antal antal antal med tax. disttax. konsu- distrikt konsu- lenter rikt lent

därav därav därav med med med tax. krono- tax. assis- ombud konsutent lent

4 B C

165 93

—

D

115 E

5 Bolagsoch föreningsdistrikt antal

3 3

6 3

—

—

10 8

—

3 F

—

—

4 G H

89 150

35 29

5 5

4 9

3 5

1 4

— —

2 4

I K L M N 0 P R S T

52 55 122 230 54 171 153 121 128 117

—

—

2 36 77

1 8 14

— —

— — 11 3 19 11

1 9 6 16 6 8 3 6 4 5

1 1 3 6 5 25 5 4 10 8

—. — — — — —

78 15 51 44

2 10 9 22 11 33 9 10 14 13

1 2 3 10 2 8 3 2 3 3

U

—

—

—

—

Y Z AC BD

108 80 111 112 82 96 65

—

22 16

11 5

6 6 7 6 6 6 5

2 2 12 6

—

Summa

2 782

9 8 19 12 6 11 11 273

—

—

2 914

w X

— — —

fl fyra rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl t v å rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant d:o

fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant d:o

5 6

4 3 3 4 1 2 2

—

[Därutöver en för rij k e t gemensam tax.-

[nämnd

A Tillhopa

— — — — — —

—

1 Anm.

fl ett rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant fl två rör. distr. har jtax.ass.tjänsten varit [vakant

315 BILAGA 3

Antalet taxeringsassistenttjänster den 1/6 1960

Län

Antal inrättade tjänster den 1/6 1960

Antal den 1/6 1960 vakanta tjänster

Antal vakanta tjänster, å vilka vikarie ej funnits tillgänglig vid 1960 års taxering

4 A B C D E F G H I K L M N 0 P R S T U W X Y Z AC BD

10 10 3 7 8 6 3 6 2 6 6 15 6 8 4 6 4 6 7 6 6 7 6 5 7

1 4

1 4

—

—

—

—

Summa

1 3 1 1

— — 1 1

— 2 1

1 2 1 1 1

— — — — — 1

— —

— —

—

— —

—

— —

3 1 1

3 1 2

1 1

BILAGA 4

Taxeringsassistenterna 1958 Tax. ass. arbetsuppg. und Ass.tj. besatt under tiden Antal (om ej särsk. dekl. i anges hela ass.distr. verkställt året) tax.rev.

Län

Taxeringsassistent

4 B

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

1/1—30/9

925 1 723 1 408 1 528 1 012 1 175 1 286 1 405 1 323 1 561 1 383 1 428 1 300 1 444 961 1 813 1 730 1 650 1 820 1 600 1 615 1575 1 662 1 452 1 428 1 720 1 707 1 340 1418 1 332 1 441 1 983 1 667 1 752 1 109 1 655 1 330 1 943 1 432 1 344 1410 1 219 1 501 1 130 1 175 1 055 1 469 868 881 940

C D E F G H I K L M

N 0 P B T U

w X Y Z AC BD

1/1—30/6

15/2—31/12

1/1—30/9

5 X X X X

arb. med efterefterbitr. vid gransk. övergransk. lokala särsk. tax. rev. skottsförteckning tax. distr. tax. disti 6

8 X

X X X

X X

X X X

X

X X

X X X

X X X X X X

X X X X X X

9 X

X X

X X X X

X

X X X

X X X X X X X X

X X X X X

X X X X X X

X X X X

X X

X X X X

X X

X X X X X X X X X X X X

X X X X X X

X X X X

X X X

X

X X X

X

Anm. Kol. 5— 9: x utmärker a t t taxeringsassistenten haft ifrågavarande arbetsuppgifter. Kol. 10—14: I kol. upptagna siffror anger det antal veckor om 6 arbetsdagar, under vilka taxi ringsassistenten tagits i anspråk för ifrågavarande tjänstgöring. ? anger att taxeringsassistenten tagits i anspråk för ifrågavarande tjänstgörin men att tidsuppgift ej kunnat lämnas. Kol. 15—-16: x anger att en del av taxeringsassistenten under taxeringsperioden åvilande arbeti uppgifter måst övertagas av personal, som tillhandahållits av länsstyrelsen, elle av vederbörande taxeringsnämndsordförande.

Bitr. tax. Biträdeshjälp arb. har i övrigt har lämnats av disponerats

cke-tax.period

övertid

tagits i anspråk för annan tax. sekt. sektion å vikariat landskont.

bitr. åt lstn. ordf. annat lokal ändamål skm.

helt

delvis

antal tim.

—

—

—

—. —

7 7 12 10

— — — — —, — — — —

—

3 1 3

? 6 8

—

—

1,5 3

— —

— —

—

— —

— — — — — — — — .—. — — — — —

— —

— —

4 4

.—. — 12 15

. —

—

?

—

7 6 6

15 X X X X X

X X

X

X X

— — 6

— — —

— —

— —

— — —

— — —

— — — —

— — — 8 4 12 9 7

— — — 22 1

— 20

— 8

— — .— — — — — —

5 6 3 8 3

— — —

— — — — —, — —

—

— — —

— — —

—

— — — — — — — —

—

12 2 4 20 10 10 2 13 8

— 10 3 6 7 7 8 6 5 10

— — 3

— 13

— — — — 2 1

— 1

— — — 1

X

X X X X X X X X

— — — — —

X

X

—

X

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

komp. Uppdrag ledighet antal tim. 20 21

_

_

210 400

— — — — — — — — — —

tk tk

— — —

tk tk

— —

tk tk

— — — — — —

,kob, tk

— —•

to to

— —

200 150 ? ? ? 200 200 160

— 250 250 100 200 55 28 15 220 250 268 100 212 ? ? ? ? 20 75 160 200 300 300 300 50 200 150 200 250 250 200 250

—

tk tk tk tk

?

z

— — — —

•

— — — — — — — — — — — —

kob

tk tk

-18: I kol. anges med x huruvida taxeringsassistenten kunnat under taxeringsperioden helt eller endast delvis utnyttja det biträde i reglerad befordringsgång, som skolat ställas till hans förfogande. -20: ? anger att övertidsarbete förekommit resp. kompensationsledighet lämnats men att tidsuppgift ej kunnat erhållas. to — ordförande i lokal taxeringsnämnd; kob = kronoombud; tk = taxeringskonsulent.

BILAGA 5

Taxeringsassistenterna 1959

Län

Ass. t j . besatt Taxeunder tiden Antal rings(om ej särsk. dekl. i assistent anges hela ass. distr. verkställt året) tax. rev.

2 B

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

C D

E

F

G H

I K

L

M

4 1 072 1223

1/1—31/8, 1/12—27/12

7/1—31/8 1/1—6/8, 26/10—31/12

1 728 1 741 1480 1408 1 626 1 194 1 109 1 157 1407 1 060 1 091 1 045 1 564 1 562 1 258 1 293 1 274 1 731 1 278 1 412 1 380 1 300 1 900 1 300 1 422 1 523 1 430 1 269

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

1 632 1 174 1 727 827 1 200 1 350 1 620 1 300 1 463 1 615 1 575 1 395 1 662 1 512 1 568 1 386 1 452 1428

("under tax. [period

arb. med efterefterbitr. vid övergransk. gransk. lokala särsk. tax. rev. skottsförteckning tax. distr. tax. distr 6

8 X X

X X

X X

X X

X X X

X

X X X X X X X X

9 X

X X X X

X X X

X X X X X

X

X X X X

X X X X

X X

1 383

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

Anm. = Bilaga 4.

5 Tax. ass. arbetsuppg. unde

X X

X

x X X X

X X X X

— X X X X

X X X X

X X X X

X X

X X

X

X X X X

X X X X X X X

X X

X X X X X X

X X X X

X X X X

X X

X X

—

BiträdesBitr. i tax. hjälp i arb. har övrigt har lämnats av disponerats

,ke-tax. period

övertid

helt

ielvis

antal tim.

iomp. ledighet antal tim.

20 X X

110 196

42 X

— —

175 150

20 10

—

• — •

tagits i anspråk för tax. sekt.

annan sekt. å vikariat andskont. 11

10 3 15

—

— —

8 4

— —

7 7

— _ — —

5 6

5 7 9 24 5 6

. ,

— —

_

6 12

— 22 10 ? ? 6 6

— — —

—

7 15 8

2 2 8 4 3 4 2 3 3 8 3

— 3 5 4 ? ?

6 6

—

bitr. åt lstn. ordf. annat lokal ändamål skm.

—

— — — — — _ — —

— — — — — _ — — — — — —

— .—. — —

— — — —

— —

— —. — — — — — —

? ? 4 1 1,5

—

—

—

— — —.

—

—

— — 2

3 3 6 2

3 16

—

—

— — —

—

2 4 7 3 4

— —

—

X X X

X X X

X X X X X X X X X

250 400 255 175 150 50 110 246 200

X

130 X X X X X X X X X X X X X X X

225 200 206 218 | 150

X

X X X X X X X X X X X X X X X X

x

1 x

— —

200 200 120 130 200 200 190

•

tk

—

— — — — — — — — — — — — — —

tk tk tk tk tk tk

? ? ? ?

— — — — — — — — —

— — — — — — — —

55 150 45 67 28 15

— — —

100 350 350 220 200 140 250 100 30

—

Uppdrag m. m.

Vakant hela året tk

tk tk tk

4 tax.ass.

Ikob, 1 tax.ass. tk

•

(Forts, se nästa sida)

Län

2 N

51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

0 P R

S T

U

w X

Y

Z

AC BD

Anm.

Ass. t j . besatlt Taxeunder tiden Antal rings(om ej särsk. dekl. i assistent anges hela ass. distr. verkställt året) tax. rev.

84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100

- Bilaga 4.

1/1—31/8, 1/11—31/12

1 357 1 341 1 206 1 429 1 330 1 417 1 379 1 510 1 478 1 850 1 916 1 689 1 524 1 821 1465 1 305 1 229 1 154 1 450 1 951 1 253 1 343 1 459 1 202 1 255 1 560 1 310 1 580 1 550 1 255 1 302 1471

X

arb. med efterefterbitr. vid övergransk. gransk. lokala särsk. tax. rev. skottsförteckning tax. distr tax. dist 6

8 X X

X X X

X X X X

X X X X

X X

X X

X X X X X X X X

X X X

X X X X X X X

X X X

X X

X X X X

X X X

X X X X

X X X

X X X

X X

X

X

1 166 1 280 1 150

X

X

1 305 1 100 1 374 1 508 1 443 1 250 1 352 1 183 1 137 1226 1 429 1 025 1 375

9 X X

2 063

1/1—31/3, 1/7—31/12

1/1—20/8

Tax ass. arbetsuppg. und

X X X X X X X X X X X X X X

X

X X X X X

X X X

1 X

X X X

X

X

X X

X X X X X X

X X X X

X X X

X

X X X X X

X X X

Bitr. i tax. Biträdeshjälp i arb. har lämnats av övrigt har disponerats

eke-tax. period tagits i anspråk för tax. sekt. 10 2 13 9 15

— — — — — — 14

— — — 4 6 4

— 4

— 4

— 5 18

— 2 13 17 9

— 9 4 9 5

— — — — 13 13 25 14 6

— — 20 23 23 7

1—006439

annan sekt. å vikariat landskont. 11

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 5

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 7

12 4 4 1 5 13 3 2 5 4 4 4 3

— 1 1 5 2 22 11

— 6 5 15 6 4 24 3 8 3 4 5 4 3 5 5 7 6 10 9 17 14 3 11 8 5 6 10 8 5

—

bitr. åt Istn. ordf. annat lokal ändamål skm. 13

— — — — —

— — — — — —

— — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — 4

— — 2

— — — — 1

16 X

X

240 X X X

180 250 100

X X

— •

— 1 1

— 2

— — — — 2 1

— — —

— — — — — — — — — .— 1 2

— —

227 155 128 250 150 70 197 125 ? ? ? ? ? ? ?

X

X

X

19 X

X X

20 250 75 75 130 100 165 120 300 300 300 300 360 80 225

X

— —

komp. ledigantal het delvis tim. antal tim.

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

X X

— — — — — — —

helt

övertid

X X X X X

X X

— —

X

—

X X X X X X X X X X X X X

269 350 130 150 175 261 200 250 253 300 325 300 200

Uppdrag m. m.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

tk tk

tk kob,tk kob tk kob,tk

kob

— — fVakant — l under

[tax.per.

— — — — — — — — — —

tk tk tk

^ so

e O G <o G fe C/2 „

1-1

in in CO CM CM co co t o

G

*J

4> •Ö ••a M +->

cs AS co 3 H cs r>

H O) lO I N COCMCMCM

0 CM rt rt CO CM CM CM CM

c

oo t >

oo e o t ^ M >

m LO

i > i > t o co

m in m

m m m

m

CO

in r f i > oo

i n -^

i n m> •<* ••* -<*

coco

rj< T(< • * TJ<

co co co

co co co co

CM

CM Tf IM

CM CM

CMCMCMCMCM

TH T-I

CM CM rt rt

H

l

T-I

T-I

T H

T-I

-

T-I

T H

r l r l r l H r l

T-IT-I

T H T H T H T - I

T H

-r-l

rt

TH

TH

rt

5 I-H

l

CM TH T-I

o

u

in i>

T-I

ra UD

ö

G +J

c

t-

m

co G i

H

r

1-1

a s-s (^ i

o

T-t

G 00

G o Ad 0)

CMlO CMCM

H

COOOOI>CM CO CO CO CM CO

o

£

o

CO'CO'

T*

G

* J

CM1

CO^^CM"

00 CO co oo

CS

+•> 0) t-

CM CM

20 28 25

cS «

S c

(6) (2)

t.

T-l

r-l

T-I

rt

TH

Os CS

CM*

T—1

c c

rt^CxT

c c

t

G

£ G o

r—H

"cS

ca d o w h

CO

G on

Ö nä

TH

CM

ra^

O)

CO

G O

T3 J2 «i 5 cs <2 CS ^ rt J Ad ~

*CO

PH

'? OJ

Ö d :cö

PC

1 G

c

ht ,^

t

i n » c i c»

T-t

TH

ooi>

o i co oo co

00 00

o

I > oo [ > 00

CO

c

CO CO I >

CM CM

CM -<t

CM CM

CM TH

H t H

00 CO CM

00 t >

r - c o m m m

CM CO

rt

CMT-I

CM CM CM CM

CM CM •<*<

rt

CM rt CM

c

-

i

CM 1-1 TH

O

O

TH

TH

I IN

H

m m

i n m i n i n

III

I I I 1

1t

m m m

m m m

^

m

T H

c

1-1

» >H

G > 2 :CS

H

t-,

« « . i fe CS

CO TH TH TH

rt^CM'

:cS c- — i 3 tv

4> "O

CO CM CM TH CM CM

4)

o

(

O

cö

d h

if? C^CM"

CS

OJ

d o

COCNTCM1

CM"

CO^CO"

< <

T ?

C

£ G C/3

in r - oo" t o - * TH CM CM rtrl

CM

t o - r f c o o m

oocM

T H T H T H T H T - I

T-I

- * n o h

OJ

C5 I > 00 C i

CO

CM 00 co

•>ct< co co m

T-I

T H T - I T - I

rt

rt"

TH~CO

CO

CMCO

mtOTfCM

CO

-H<

• iH G

G

0)

-a

CO

cc

:CS M

+J

o

cö

H

cS G G :cS

| 3

TH

i

T?

CM~

co

m co

i n -<# t o CM co

rt"

rt

CM~

T H

u v CO

G -£ « C l-J CS M

s 4 •^« CS G . 3

rv:0

•i « & c rt

O 5 -g c ®

CM"

T?

rt

H

CM

in to

tomcoTj<m

CMCM

i n - * -*f CM

CM TH CO

CO CM CO CM

CM

IO

•Tfi os t o

m -^

^

• * co co co

coco

T * co CM co

CM CM CO

CM CM CM CM

•*

rt

CM CM

rt

H

•rt T H T-I T-I -rt

H r l

T H

T H

H

r l r l r l H r l

CO

G

CM

T-I

r

l

H-1

O G :cS

CM"

in TC t o i >

Taxeringsintendenter

u X

co o

CM

ra

d • PH

r>

»H

m S O rt >*

<

ra

1—1 l-H >—1

rt

r l

1—1 l-H

r l

1 1 1 II H

r i

r l

H

T-I

a

Q

l-H 1—1 l-H

r—1

T-i

Q P N

-t-i

r

l

H

H

1 H

^

>

>"

U O ^ Z

-

323 rt B B

CN

3 X/i

>

-

z K/

>

CO

CN

T H

rt

m N T f

CM. C N

1 T H

rt

rt

MM

T H

rH

r H

|

rH

r H

r H

kO CN

rt

(O

CN

CM

T

H

|

r H

I

CN

ea

r^

m

M r t rt

1 CN

CO

rH rt CN 1

CN

CO

rt

CN 1

CM

CO

rt

rt

• *

rt

rt

CN 1

CN

CO

1-H

1-H

TH

I

r H

w

rt

rt

CN 1

CM

CO

^

r H

r H

I

1-H

I

• *

•rt

T H

CM

1 CN

CO

T H

rH

r H

I

r H

1 T *

rt

rt

CN 1

CN

CO

T H

rrt

r H

r H

r H

in

T-f

7-1

CN

1 CN

CO

t>

rH

t-t

r H

r H

1 TT

rH

r H

CN

1 CM

CO

K

o

T-l

i-H

r H

r H

I

i O

rt

rt

CN 1

CM

CO

fc.

lO

Q CQ

rt

U

co

X

CN 1H

£

rH

CM CN

O

Q

OS

CC

CN

CO

t/i

O

j

OS

' r H

rt

rt

CN 1

Ä

rn

ra

CO

1 1

I O

CO

Tj<

CO

m

CO

rH rH

CO

CO

CN

CO

CD

CN rH

CO

CO

CN 1-H

1 TH

1-1

T H

| |

CN

CO

rt

r H

r H

r H

r H

r H

r H

CO

rt

rt

CN 1

CN

CO

CN T-l

r H

r l

r l

r H

T-l

r H

r H

T H

r H

r H

CO

rtrtCN

r H

1 T-I

CO

rt

rt

|

CM

CO

CN 1

CN

i

r H

r H

r H

CM

r H

rH

r H

r H

r H

CN

r H

I

rH

r l r l

r H

CN

r H

r H

1 I >

rt

rt

CO 1

t >

rt

-r-i

CO

rt

CM CO

1 CO

1 CN

CN

1 CO

T H

r H

rt

1 CN

1 CO

1 CO

r H

o

rt

CO

-rf

CM

co

CO

CO

co

r H

CM

r H

l>

IO

1 rt

CO

i O

n

r l

1 CM CO

rH

~

rH

CO

CD

CN T-l

S

| |

CO

CO

CN

CO

CD

CN

r^

r^

TT

r^

co

IO rH

r^

CO

IO

o

I

™*

1 1

00 I O

i—l

I

1 1

00 I O rH

i

(Ti

IO

CO rH

Tji

1 rt

O

ii

T *

r H

rH

a

r»

1 r H

rt

1 1 CO

i

o T-i

1 1

CM

CO

rH

1 1

1-1

CN 1

I >

l.O

CO

1 B o

TJI

rt

CO

o

o

rt

CO

o

CO

co

CN

CO

TJI

T H

CO

Tji

rH

T-I

r l

CO

1 i 1 1 1 1

*

5 S S

r l

•

o

rt

rt

o

O

r H

i-H

CO

CO

CD

r H

r H

CN

TJ<

m

T-(

T H

T H

T f

rrt

' rt rt CM I

o CO

1 1 1 1

o

CO

iO

S S

rH

CN

CO CO • r t

TH

1 1 1 1

T H

iO

O i

1 co

2 S

T H

T-l

OH

1 1

T H

rH

l-H

w >

co

CM

5 T-<

O

CN

CN 1

rt

TJ<

CO CO TH

rH

< <

"* <*

rt

rt

1-H

H

c

rt

I O i C

- |- |

N

:C3 h-1

rH

O CN

-

Q

3 Tji CN

l-H

o

U 1-1

CO CO T-l

T *

T H

O

CO

05 I I i

1-1

1 1

l>

i

rH

1 1

CO CM

i

r>

i

CN

1 1

i l

1 1

i

CC

I i

1 1

r^ rH

o

1-1 CO rH

r«

CO rH

CO CM

^t"

r^

TH

CM

O

to T-*

o

c

C l

T H

CO CN

Tj< CN

CO CN

1-H CN

OJ r H

0 5 r H

O

O

O

O

O

O

4>

a

<<

a, o

A

4) CO CN

CO CN

rt CM

rt CN

O

O

O

4>

<<<< P <<<<

rt

ocft utom irande anetsuppgifter

8}

< SA CO r-i Ort

P

< »i 3 © to t, tu >H 4) H-> to

C :cö

H

rH

0. S o

•S *3 C O to ttu

.

§a5-SF

B, Ö . H

ffl

Q

to 0 0

tu

t-

X rt

C f X 4

to 0 0

o,

," 'A

to

to

C

•** ra

£ <=

<

"to 0 0

.5

c

.2 X

fe

SH

03 Q H

Ä

^

r*

rt

<D

4,

*

*

to

(H

o

CO

> 4) SH VI

0 0

d u

-S £ * * Xrt H _! fa

ö to

c J :

<u Jr.

P. « CS

c

2 l

3*

*

a,

PH

*->

'.

c o

CO

.

'C

>

rt

O

_3

'o

4> Z &•« CO

r*

.3

u

to 0 0

to 0 0

.2 2 4> 4> 'C 'fl X X +->

H->

rt 2 2 3 173

H 3 to

rt C

2 h

••o

3 u

fl

S3

o

l-H

s-i

SH

to

u

a

C o a)

rt o

fe) 3 " 3

o

.2

4>

• .5

4)

• u

•H

• . . .

: 0

.2 "fl

g

U

• >

ti

a

a

5t o i§>"S 3

ersonal å övergån personalplanen st ställd personal me motsvarande

"O

en: sringsintendent. taxeringsinten nt

O

rf

rt 2 2 3

en

324 vn

m

CO T H •<* CM CO CM

00 i>

CM © l > CO TH CM m

m o>

>

HH

£

CO ca

> I-H

Q l-H 1—1

O

P5 ca

o

CM CM

N

CM

P

O CM

Q

T-l

fl w

i-)

1—I

1-1

<

t—i

1—C I-H

T-

CM

11|-

TH

TH

I

CM

I

•>*

rt

r i i H

CO

1 CM

co

1 I -1

TH

TH

1 CM

1 r H CM

co

1 TH T H

TH

TH

I

CM

1 TH

CO

•*

TH

1 CM

co

1 TH

CM

co

TH

TH

I

CM

TH TH

CO

m

I ,_l 1 1-1

TH

TH

I

CM

TH TH

CM

|

TH

CM

CM

I CO

1 TH

I

I

i ^ CM TH

CM

ir i ^ 1 TH T H

TH

CM

CM

CM

CO

r l M r l

X»

1 TH CM

|

co

1 TH T H

CM

fe I O

H M l H

•*

(TA

• *

I

TH T H

CM

n

TH

CM

1 TH T H T H

I

r l

i-i

TH

CO

H M r H

I>

« O

l-H

<i X

1-1

1-1 TH

HH

Ci

W

00 TH

1 I

TH

CM 1

CM

o

1 I CO

1 TH TH

TH

I

CO

1 1 TH

C/3

I

TH

1 TH T H 1

CM

m

TH

CM T H

"*

1 CM CO

TH

CM

•*

1 T-t TH

TH

I IM

CO

1-1 TH TH

CO

TH

1 TH T H

CM

H

N

«*

I

TH

CM

Tl<

1 T H CM

CO

1 TH Tt

CM

i i r *"* 1

III

1 H

TH

I

j

1 TH

CM

CO

CM

I **

TH

1 TH T H

T H TH

CM

I

TH c o

xt

1-H

1 TH T H

CM

1 rtNf

iO

1 !

TH CM i t> r l r H D

fl

TH

TH TH

I*

ca Eä SD 6

TH

1 TH

1—1

1—(

t n

w

£

pq

M<

•* <*

T

I

H

H

co

TH

I

TH T H

CM

I

TH TH CM

Tfl

I

TH T -

CM

I

TH T H

CM

H H l f

CO

1 CM •<*

CO

1 CO

H

I "

CH

CO

m

in

O

m

o^cf

l>

'

TH T f CO

TH TH

'

TH T-

CM

I

S

Tf

TH

CO r -

W

TH

1 CO CO

o

'

TH T-

CM

1 CQ

CO

TH

TH

TH CM

"*

C5 m o. TH T H < CM

1I-" O CR I > TH O i) o

CO

TH

U 9

t-, ( H « S

^ _

<

O

O

1 |

CM

O CT> l > •<-* O <0 O

m o

U

I

1 1-

<<<5

r l H <

o o 1

T*

O

O

t-i t -

o a o 1

:0

h-i

fl

•

H

TH

• C .£ * w "3 es •£ c ^

land idska

B c :cS

a C> O 45

P

B

S3 v a < TW _1

O <<

CS

d

G3

PH

fl. O fl

Q, o

o

-fl 4. 03

>

o a X)

S"ö

'C t i ±3 3

C C C C « o cö o

xxxx

O o o 2

< H

fl +-> "m "t" + -

*- C « Jä =S "S en « fl -

*H

fl t a

o C T3

Ss > H +i £ 3

lisk oris libi ors

o <

r I C O O CM CO

1 TH T H

K C

| 1

I I r -tf

PH

p.

TH

TH

- 1 1 "«*

h O

m

1 TH

CM

tf

1 m o

evision e land andska

0\

lisk oris libi ors

o

a

B g fl CO

K»-J'H1

Ä Ä Ä Ä

U-j *-J IT. 4-»

C C C fl C3 O

CS O

P

1 1_l

1 TH

CM

00 1

00 T*

1 CM

co

oo

in -<r m co CM CM CM • *

i-H

r l

in •*

in i-Tin

C3

CO 1-H

o rH

ffi

oo CO

243,5

r H CO •"* CM T H

146,5

325 «« -<* CO

rH rH TJI

CM I I

H

Tf

O

O

00 r-l

rH

TH

I

,H

r-l

1-H

1 1-H 1-H

CO

"*

1 Tf

I> 1

\>

rH 1-H

,H

1-H

rH

1 TH 1-H

oo

oo

I

oo

oo 1

1-H 1-H

1 '"'

1-H

1-H

I

1-H 1-1

oo

oo

I rH

•*

00 1

00 CM

lH

1-H

1-H

I

TH

i-H

CO

Tt<

-*

rH

1-H

1-H

1 1-H T H

0 0 1-H r H

m

o

| M

r

1 ^

1-H

TH

I

oo

oo 1

co

i>

1 **

TH

1^

i

TH

| CM

Tj<

co

oo

1_l

TH

1 r H CM

"*

CM rH 1

•*

m

H N

oo

i-H

O

oo 1

00 SM

o

m

1-H

1-H

CM

1 rH

r(

1 CM

rH

1 rH CM

^*

CO 1

1 r-l

i-(

CM

TH

1 rH CM

•<*

t>

|

1-H

1-H

I

i-H i-H

oo

co

i

i i_i i

rH

H

1 H r l

oo

co 1

CO

1> 1

1 1-H 1-1

CM

rH

1 r H CM

•>*

OO r H

C3

O rH 1-H

1 1-H 1-H

CM

rH

1 r H CM

•f

<o 1

TH

I>

1-H

i-i

I

O

1-H i-H i-H

1 r-l

i

r l

CO

<J3

1 CO

00 O

1 rH

o i l rH

I

CO

CT3

|

|

i-H

rH

1-H rH

CTJ

o

co

rH

rH

I-H

I>

o

1-H

O

rH

CM

<33

rH 1-H

m rH

1 1-1 1-H

CM

rH

1 r H CM

-*

CO 1

CD

O rH

1 CM CM 1 1-H

00 1-H

1 1-1 1-1

CM

1-H 1-H 1-H CM

m

i>

i

i*

rH rH

CO 1 1 rH | 1

1 TH 1-H

CM

r H r-i

r H CM

in

00 rH

I

OJ

O rH

|

1-H

I

1-H 1-1

CM

rH

1 i-H CM

Tf

I > r H 1-H

OS

C3 1

00 1-H

|

1-H 1-H

CM

r H T H T H CM

m

oo

(33

1-H

I

i-H

r-l

1 CM rH

rH CM

Tf

I

-#

oo c£ CM CO

1 rH CM

l>

1-H

|

i-H

TH 1 "tf

I> 1

CM

r-t t*

in oo" 1 | CM 1 1 O i l r-l 1 1

23,5

in

in

CM 1

o

I>

1-H

1-H

Sammanlagt

rH

TH

;

a Cu o A

'•

H

a

a E a:

c. •C

> c/

T c H-

c

Cv

c

f

- ec J

a

•i-

C c

Bilrädespersonäl Inom personalplanen . Å övergångsstat Utom personalplanen.

in rH i-H CM CO

in

3 I 1 rH

Tillhopa

Varuskattekontoret l:e landskanslist T.andskanslist.

'• •

r H r H -<J<

rH CM

Tillhopa

CM

Aol9 Ao 15 Af 9—Ael3

1 TH TH

Tf

TH

Summa Landskanslistpersonal Inom personalplanen . Å övergångsstat Utom personalplanen.

1-H CO

CM

Tillhopa

|

I 1-H

CM

Ao eller Ae 10 Ao eller Ae 9 Ao eller Ae 7 Af 1—Ao 5

TH

-*

rH

35,5

i TH

m

oo

1 CM CM

326 BILAGA 9 P r ö v n i n g s n ä m n d s k a n s l i e r n a s i l ä n e n p e r s o n a l d e n 1/1 1960 (ej arkiv- och expeditionsvaktspersonal)

Län

Grupp

Länsassessorer

Länsnotarier

Landskanslister

Biträdespersonal

Summa personal

7 B M 0

I

P Y

II

E L S

III A

6 4 4,5

22 8 18

(17) (1) (5)

29 (17) 16 (1) 24,5 (5)

4 4

12 16

(3) (4)

17 21

(3) (4)

2 2 3 2 2

11 5 5 4 5

(1) (1) (1)

15 8 9 7 8

(2) (1) (1)

5,5 (0,5) 6

8,5 (0,5) 10

3 6,5( 1,5) 5 8,5 (1.5) 1

6 10,5 (2,5) 8 12,5 (1,5) 1

2 2 1

4 4 4

(2) (2)

7 7 6

(2) (2)

1 1 1 1

2 2 2 3

3 3 4 4

(1) (1) (2)

6 6 7 8

(1) (1) (2)

9 (1)

63,5 (1)

168,5(45,5)

3 1

1 (1)

w X AC BD

III B

2 3

F H R T

III C

2 3 2 3

D U Z

III D

C G K N

IV

I

V Summa

(1)

1 19

(1)

(1)

3 (47,5)

Anm. Siffror inom parentes anger antal befattningshavare å övergångsstat och stadigvarande anställda befattningshavare utom personalplanen. År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan. 1

3,5 biträden gemensamma för hela kameralsektionen.

327 03

a s

CO

CM i n co co co co

o co

l~ 1

t > co CM CM

- * i n CM T - I CM CM CM CM CM CM

00 l > I >

T f O i Tj<

1 1M I I

1 TH I

I > 00

O

•># CM CM 0 0

o

T-i 00

3 oo T3

c

O

.2'C

o S3

TH TH

I

1 1 1 11

CM I M n <

•*

CM CM -"sr co co

CO CM

CM T H

Tj< T f CO

CO

CM

CM

CM

0 0

<M

T-I

CO CM CM CM

TH

CM

TH

T-l

T-l T-l

TH

TH

T-l T-t TH

TH T-l

1-1 T-l T-l TH

T-l T-l T-l

H

CM CM

TH

CM

CO CM T - I

T-l CO

1 iH

« Sfe«2 S£8 OD

3 +-> o C

O

TH

r-(

I CM

TH

1-1 co T H

rH

TT

H

H

H

II M I M

II! CO

CO

CM

CO CO

CM

ea

CO CM

III

II

TH

TJ

CM

I

T i CM

CM T - I CO

CM T H

O

T-I

II 1111 M l

co

-*

CO CM CO CM

1 Tt< C M

CM T - I

TH

00 TH

11111 I I 1111 I I I 1111 1 1 j co ^ * * 1 l ~ l l rl 1 1 rl 1 ^ 1 " I I I 1 TH

ca

CM T - I CM T - I

TH

1-1

1 T-l TH T-l

1 CM

ca o (M

CM

1 II II

fl 'C CO

M os

^

o +3 0)

^

o

c

C

H

OJ

O

l>

X

CO

rt

lO

T3

Tf

O

oo T-l

X

OJ

C

UD

ål CO

_

00 " *

TH

rt

T H

-o

O

o

.2 "G

ti

s

00 H

fa o 03 '>

c

T H

TJ

1*

TH

CO Tl<

T-I

CM

CM T - I

1 CM CM

H

S ) i

c c c :|K» C c3 = .5 -^

0H

TH

TH

IN T-l T-l TH

1 TH T-l

i-i

t-t

l^

CM C l

1 l T-l

TH

M I

1 M1 TH

TH

TH

TH

T I

CM

l

TH CO T-l

"

|

TH

T H T-I T H T-I

X

a

I>

-d

CO

o

m

X

-#

TH TH

co

T-I

r l r l r l

|

t-l

T-l

T-l t-i

T-l

1 T-l

|

| T-l

*-1 i

l l l l l M T-l T-l TH T-l TH

TH TH T I TH T-l

l l T-l TH

l l l l Ml H

T-l CO CM

T-l TH

CM 0 0 CM

TH T-l

CM T - I

CM CM CM

T-l TH

T-l TH T H

1 CM

T-I

1 ^

CM T - I

CM

CM

TH

T-I

T-I

T-I

II 11II 1 II

•>* T-l CM

CM t-l

1-1

I

T-l CM CO

T-l CM

1 T-I

T-l TH

O

I T-l TH

CM

1 T-l

TH

C73

CM

O TH

r

l

T-l TH T-l

TH

00 CM

MM i

T-l

TH T-l TH TH

T-l TH T-l T-l

l l l l l

r l H O l

T-l T-l TH T-l

T-l T-l T-l T-l

1 MM M 1^ 1

T H

TH

1 TH

I

TH TH 1-i

TH

TH

1 TH

H r l H

T-l T-l T-l TH

1 1 1-1

T-l

,00 oo

CO

CM O 00

'00

CM

1111 I I I

1I 1I 1 1 1 1 I I I I 1 1 1I I I I

1 T-l

1 T H T-I

T-I

TH TH

1-1 TH

TH

T H T-I

CM

H r l H

T-I

TH

I

TH

CM

CM T-I

TH

OO <M

in 'co

CM in

TH

TH

r l H H r l H

< 1—I

TH TH

in TH

in oo" CM )

* 1 1l l l M i l

1 1— I I I l l M i l T-l TH T-l

Ml

TH

l l •MM l l III!

i r ii i i I I i I I i i i i i n

CM

3 M

TH TH T-l

l l l MM l ^ *1 l l l II 1 1l m | | l l l l l M l l l l Ml l l l l l 1

TH

in 03

T-l T-l TH TH

ii r i i i I I i i i i I N i i i i i

Ml | | l M

C

ft ft

O

CS

in « .5 TJ •«

TH

1 I 1 1 1 1' i m 11111 II 1111 I I I 11111 1 m

CO CM T H - *

in

M (O <n m 60

O 00

CM

co

CM

XI

XI

C o

'

CM

-ö c C +-' -c :c3 2 "Ö 3 '^7 « ODTJ ^ oo « fcfi

m

m

TH

-Ö ti :0 -Q

ft & 13

00 A

co O)

C7> CM

I

1 1 T*

a

K—1 1—1

T-l T-l

TH

Q

m •—i

HH

I-H

CM" T-l c3

-o c o S 2 -^

rt

s s

>

i—i

T>

O

03 H

c l H

mSo

cu r* W j o O r ^ X

U Q

feffi £ H Q P N

O

O

H

Z

C

et)

x1S

1—1 C3

1» 5J

ftl O0

328 BILAGA 11

Befattningshavare med taxeringsintendentsgöromål 1959

Län

Grupp

2 B M 0

I

P Y

II

E L S

III A

Ti Bitr. ti 1. tax. 1. tax. Tinsp. Läns- l . t r e v . l . t r e v . Bo 1 A o 2 6 insp. insp. Ao, Ae rev. Ao 23 Ao, Ae Summa Ao 23 Ao 21 19 Ao 26 21 3

1 2 2

—

— — — —

0,5

0,2

—

—

— —

2 4,7 5,8

0,6 0,6

0,5 0,2

—

4,5 4,1

0,2 0,7

— — —

— — — —

6,2 5,7 4,2 4,2 3,6

—

5,1 5,3

w X AC BD

III B

F H B T

III C

D U Z

IIID

C G K N

IV

I

V

— — — —

— — — — — — —

—

2,8

0,7 1

0,7 0,3

1 1 1 0,4 0,3

2 1 1 1 1

—

— — — — •

1 0,2 0,8 0,3

0,2 1

0,2 0,3

1 0,5

1 1

0,7 0,5

1,7 1 1 1

1 0,5

0,8

0,3 0,9 0,2

— —

0,1

— —

2,7 4,2 3,4 2,4

0,2

— —

2,5 2,6 1,9

1 0,7 0,7 1 1 1 1

—

—

— —

— — — — — — —

— — — — — — —

0,5 0,7 0,2

0,2

—

0,1

—

1 1

1 0,3 0,2

0,1

—

— — — —

2,1 3 3,3 3,2 1,1

Anm. I kol. 3—11 angivna siffror anger antalet befattningshavare med här ifrågavarande göromål. Därest befattningshavare endast tidvis under året innehaft uppdrag fullgöra sådana göromål, har hänsyn härtill tagits genom att årsarbetskraften beräknats i förhållande till den tid vederbörande innehaft sådant uppdrag.

330 B I L A G A 12

Antalet under kalenderåren 1958 och 1959 till prövningsnämnderna inkomna mål och ärenden m. m.

Prövningsnämndsmål 1958 Län

Grupp

3 B M 0

I

P Y

II

E L S W X

III A

AC BD

III B

F H B T

III C

D U

z c

fr. skattskylc . el. kommun fr. tax. intendent Sammanlagt löpan- tidilöpan- tidiantal SumSumde tax. gare XI N 1 de tax. gare XI N 1 mål etc. ma m a år tax. år år tax. år 8

904 6 243 5 618 1394 7 098 1260

66 61 299

79 —. 181

1 049 1455 1 740

7 292 7 073 8 838

185 169

3 655 3 669

512 836

154 179

56 —

722 1015

4 377 4 684

784 487 970 653 677

197 84 127 161 138

3 310 1972 2 764 2 632 2 582

394 588 831 587 510

11 28 172 188

137 — — — —

542 588 859 759 698

3 852 2 560 3 623 3 391 3 280

1825 2 272

607 760

107 187

2 539 3 219

275 236

78 88

353 386

2 892 3 605

1638 1453 2 283 1810

547 487 108 653

116 83 65 131

2 301 238 360 2 023 2 456 707 2 594 1761

445 28 62 308

1 — — —

684 388 769 2 069

2 985 2411 3 225 4 663

III D

1828 1757 1396

707 506 477

184 131 67

2 719 2 394 1940

243 370 541

87 43 103

2 — 2

332 413 646

3 051 2 807 2 586

IV

1318 1018 1027 1260

507 225 330 328

75 58 64 72

1900 1301 1421 1660

324 320 540 342

98 28 67 62

422 348 608 404

2 322 1649 2 029 2 064

—

48 311 16 787 3 381 68 479 14 271 2 710

17 502

85 981

G K N I

V

Summa för 1änen

3 917 2 005 4 120 1216 4 735 2 003

321 282 360

2 683 2 660

787 840

2 329 1401 1667 1818 1767

A

2 Mellankomm unala prövningsrlämnden ....

133 Totalsumma 1

11 429 5

744 80 652

—

— 1 —

2 710

14 139

—

20 606 101 258

Avser framställningar till prövningsnämnd angående ackumulerad inkomst, skattebefrielse för dödsbo och åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet samt övriga framställningar, som inte avser besvär över taxering. 2 Specifik uppgift har ej kunnat lämnas.

överr ättsmål överrättsmål 1959 1958

Prövningsnämndsmål 1959

fr. tax. intendent fr. skattskylc. el. kommun Sammanlagt löpan- tidilöpan- tidiSumSumantal de tax. gare XI N 1 m a de tax. gare XI N 1 ma mål etc. år tax. år år tax.år

till

till

till

till

KR

RR

KR

RR

883 952 6 212 5 389 2 228 1466 7 330 1 112 1106

2 110 3 694 2 464

8 322 9 083 9 794

414 526 668

91 116 94

513 582 524

131 242 220

592 700

775 834

—

1482 1534

5 206 5 166

380 269

99 43

382 306

186 78

223 115 138 129 115

3 188 858 2 019 425 2 885 815 2 573 455 2 905 1085

800 417 715 437 205

— — — —

4 977 2 861 4 415 3 465 4 195

274 265 155 127 184

54 69 34 22 21

316 316 166 166 243

133 134 72 70 59

417 860

127 179

2 492 3 428

547 204

522 628

3 561 4 338

151 252

36 35

198 218

44 55

1659 1731 1898 1635

367 415 102 472

108 159 89 119

2134 176 2 305 260 2 089 492 2 226 1519

841 849 127 629

— — —

1024 1109

3158 3 414 2 708 4 374

369 402 200 190

39 25 43 48

321 302 130 252

39 118 75 72

1555 1633 1506

584 399 359

166 228 75

2 305 2 260 1940

461 375 404

353 669 397

3 119 3 304 2 747

234 200 112

31 30 28

210 149 124

58 30 41

1275 1165 1 105 1311

406 191 264 215

91 56 68 60

1772 1412 1437 1586

585 389 362 419

164 239 529 543

152 125 120 178

19 32 45 51

124 154 179 185

63 65 43 62

4 119 1769 4 051 1067 5 118 1835

324 271 377

2 882 2 808

675 700

167 124

3 724 3 632

2 284 1551 2 080 1857 2 294

681 353 667 587 496

1948 2 389

50162 13 942 3 524 67 628 15 674 14 234 2

906 80 676

— 246

892 1290 1069

619 2148

, 814 —. 1044 6

—

749 662 891

2 521 2 074 2 328 2 610

— 365 954 30 862

98 490

5 975

16 586

4 444

24 32 10 1 115 6 092 2 114 603 359 1563

42 90 50 35 723 116 399 7 450 1524 7 745 2 759

332 B I L A G A 13

Antal under kalenderåren 1958 och 1959 avgjorda mål och ärenden av prövningsnämnderna. Antal muntliga förhandlingar under dessa år

Avgjorda 1958 Län

Grupp

1 Avgjorda 1959

Muntliga förhandlingar

EnmansPlenimål Summa Enmans- Plenimål Summa mål mål

10 B M 0

I

712 357 1405

6 725 7 239 7 872

7 437 7 596 9 277

1275 334 2 065

6 731 8 078 7 175

8 006 8 412 9 240

46 35 6

57 51 6

P Y

II

915 666

4 412 5 046

5 327 5 712

1198 1268

3 681 3 751

4 879 5 019

2 4

1 7

E L S W X

III A

765 444 1086 707 436

2 656 2 777 1424 2 461 3 982

3 421 3 221 2 510 3 168 4 418

1015 599 1417 925 738

3 552 2 044 2156 2 331 2 832

4 567 2 643 3 573 3 256 3 570

4 12 1 8

10 10 4 6 8

AC BD

III B

686 161

2 746 3 872

3 432 4 033

1235 346

2 291 3 791

3 526 4137

1 6

3 2

F H R T

III C

478 384 199 317

3 038 2 822 3 192 3 408

3 516 3 206 3 391 3 725

892 458 347 736

2194 2 329 2 156 4106

3 086 2 787 2 503 4 842

2 9 2

3 5 11 9

D U Z

IIID

498 379 149

2 204 2 457 2 608

2 702 2 836 2 757

1361 1060 238

1740 2 208 2 423

3101 3 268 2 661

4 6 1

5 2 1

C G K N

IV

673 199 410 292

1682 1702 1673 1915

2 355 1901 2 083 2 207

608 326 454 330

1745 1555 1958 2 118

2 353 1881 2 412 2 448

1 2 1 3

3 2 1 5

I

V

1 Summa för länen. . 12 579

78 484

19 376

73 489

92 865

213 A

2 862

8 953

4 527

9 879

14 406

15 525 | 88 418 | 103 943 24 031

84 533

108 564

303 Mellankommunala prövningsTotalsiimma

334 B I L A G A 14

Antal till prövningsnämnderna inkomna mål och ärenden under åren 1953, 1954, 1958 och 1959

Till prövningsnämnderna inkomna mål o

Län

Grupp

10 B M 0

I

6 926 6 865 7 860

6 231 7 269 7 105

6 243 5 618 7 098

6 212 5 389 7 330

1 770 2 148 2 865

3 122 2 459 3 946

1 049 1455 1740

2 11C 3 694 2 464

P Y

II

3 905 4 113

3 705 3 894

3 655 3 669

3 724 3 632

1567 1 752

1627 1952

722 1015

1482 1 534

E L S W X

III A

3 350 2 534 2 953 2 353 2 967

3 300 2 918 2 756 2 449 2 772

3 310 1972 2 764 2 632 2 582

3188 2 019 2 885 2 573 2 905

1839 764 1634 841 1348

1557 640 1 637 1029 1270

542 588 859 759 698

178g 842 153C 892 129C

AC BD

III B

3 535 3 777

2 929 3 515

2 539 3 219

2 492

3 428

789 1507

1021 1333

353 386

1069 910

F H R T

III C

2 717 2 235 2 776 3 267

2 462 2 225 2 826

3 383

2 301 2 023 2 456 2 594

2134 2 305 2 089 2 226

728 725 446 1 973

886 858 684 1801

684 388 769 2 069

1024 1 109 619 2 148

D U

III D

2 954 2 365 1946

2 234 2 133 2 176

2 719 2 394 1940

2 305 2 260 1940

1295 1 117 784

1547 1004 927

332 413 646

814 1 044 807

c

IV

1786 1722 1976 1975

1928 1546 1949 2 103

1900 1301 1421 1660

1772 1412 1437 1586

1 150 1 181 526 787

864 1224 666 818

422 348 608 404

749 662 891 1024

V

z

G K N I A Summa

fr. skattskyldig eller kommun

fr. taxeringsintendent

11 745

10 921

12 142

3 230

2 442

2 710

4 444

89 176

85 345

79 908

79 770

33 382

35 925

20 212

35 306

Anm. Uppgifterna beträffande 1953 och 1954 erhållna i SOU 1955:51 s. 312—313.

335 Inkomna överrättsmål

renden

Regeringsrätten

Kammarrätten

Summa 1959

17 |

7 292 7 073 8 838

8 322 9 083 9 794

622 773 783

800 937 794

414 526 668

513 582 524

111 109 240

108 105 179

91 116 94

131 242 220

5 332 5 846

4 377 4 684

5 206 5 166

429 397

408 365

380 269

382 306

106 84

92 24

99 43

186 78

5 189 3 298 4 587 3194 4 315

4 857 3 558 4 393 3 478 4 042

3 852 2 560 3 623 3 391 3 280

4 977 2 861 4 415 3 465 4 195

500 343 253 153 262

462 355 224 178 293

274 265 155 127 184

316 316 166 166 243

142 107 65 60 22

95 77 82 45 58

54 69 34 22 21

133 134 72 70 59

4 324 5 284

3 950 4 848

2 892 3 605

3 561 4 338

227 236

306 272

151 252

198 218

25 31

24 28

36 35

44 55

3 445 2 960 3 222 5 240

3 348 3 083 3 510 5184

2 985 2411 3 225 4 663

3158 3 414 2 708 4 374

269 423 217 459

314 283 244 507

369 402 200 190

321 302 130 252

27 118 82 92

76 95 34 119

39 25 43 48

39 118 75 72

4 249 3 482 2 730

3 781 3 137 3 103

3 051 2 807 2 586

3119 3 304 2 747

251 183 145

220 215 143

234 200 112

210 149 124

55 40 24

46 20 21

31 30 28

58 30 41

2 936 2 903 2 502 2 762

2 792 2 770 2 615 2 921

2 322 1649 2 029 2 064

2 521 2 074 2 328 2 610

132 260 179 450

158 278 204 307

152 125 120 178

124 154 179 185

30 63 27 71

40 49 41 50

19 32 45 51

63 65 43 62

1 190

14 975

13 363

14 139

16 586

2 515

2 773

7 328

7 655 2 318 2 008 | 1474 | 2 717

8 696 9 013 10 725

9 353 9 728 11051

5 472 5 865

|

122 558 121270

|

100 120 | 115 076 10 537 11081

336 BILAGA 15

Antal av prövningsnämnderna avgjorda mål och ärenden under åren 1953, 1954, 1958 och 1959

Län

Grupp

6 B M 0

I

7 992 7 997 10 463

10 242 9 461 11633

7 437 7 596 9 277

8 006 8 412 9 240

P Y

II

4 968 6 234

5 860 6 086

5 327 5 712

4 879 5 019

E L S W X

III A

4 142 4 120 4 919 3 208 4 100

5 058 3 425 4 521 3 584 4 284

3 421 3 221 2 510 3 168 4 418

4 567 2 643 3 573 3 256 3 570

AC BD

III B

5124 4 321

4 516 5 304

3 432 4 033

3 526 4137

F H R T

III C

3 200 3 055 2 914 5 550

3 139 2 981 3 323 4 617

3 516 3 206 3 391 3 725

3 086 2 787 2 503 4 842

D U Z

IIID

3 913 3 060 2 788

3 775 3 441 2 957

2 702 2 836 2 757

3 101 3 268 2 661

C G K N

IV

2 731 3 068 2 518 2 925

2 601 2 809 2 835 2 784

2 355 1901 2 083 2 207

2 353 1881 2 412 2 448

I V Summa för länen A Totalsumma 1

104 382

110 357

92 865

14 574

14 315

14 406

118 956

124 672

102 878

107 271

Uppgifterna erhållna i SOU 1954:24 s. 204.

»

» i

SOU 1955:51 s. 51.

22—006439

338 B I L A G A 16

Av prövningsnämnderna avgjorda mål under tiden 1/7 1958 — 30/6 19£

Avgjor

Län

Grupp

Enmansmål

Plenimål

Summa Antal

O/l

/o

Enmansmål

Plenimål

Summa Antal

O/l

/o

10 B M 0

I

359 77 770

727 1373 1375

1086 1450 2 145

14 17 23

293 280 135

1 773 1 298 1 580

2 066 1578 1715

26 19 18

P Y

II

556 367

886 599

1442 966

28 19

150 299

412 663

562 962

11 19

E L S W X

III A

330 178 509 345 348

224 372 420 163 589

554 550 929 508 937

13 20 27 15 25

189 99 202 207 53

573 321 197 573 419

762 420 399 780 472

17 15 11 22 13

AC BD

III B

417 121

219 495

636 616

20 16

243 251

367 251

12 6

F H R T

III C

478 200 177 219

509 354 584 780

987 554 761 999

30 19 27 22

259 460 366 742

259 589 388 792

8 20 14 17

D U Z

IIID

268 156 102

360 228 706

628 384 808

22 12 29

152 173

209 231 358

361 404 358

13 13 13

C G K N

IV

501 70 328 225

346 265 260 323

847 335 588 548

39 18 23 23

18 60

32 226 152 206

50 286 152 206

2 15 6 9

I

V

Summa för 1ä n e n . . . . A

Totalsumma 1

1/7—31/12 1958 under sådan tid att 1/7—31/12 1958 under sådan tid a beslutet kunnat beaktas vid den ordi- beslutet ej kunnat beaktas vid d< narie debiteringen av slutlig skatt ordinarie debiteringen av slutlig ska

129 22 50

7 209

12 323

19 532

2 668

11 654

14 322

1 373

2 268

1 880

2 647

8 104

13 696

21 800

3 435

13 534

16 969

16 I procent av totala antalet avgjorda mål.

ider tiden Summa avgjorda mål 1/4—30/6 1959

1/1—31/3 1959

En- Pleninansmål

mål

12 Summa

EnSumma Plenimansmål Antal o/x mål /o

Enmansmål Antal

O/l

19 Plenimål Totalt Antal

0/1

1 004 559 2 238

13 7 24

6 952 7 870 7 077

87 93 76

7 956 8 429 9 315

35 35

1324 1324

26 26

3 856 3 819

74 74

5 180 5 143

1943 979 1 151 1410 1 105

43 36 33 40 30

1 127 722 1527 968 794

25 26 44 28 22

3 324 2 004 1982 2 523 2 881

75 74 56 72 78

4 451 2 726 3 509 3 491 3 675

32 20

262 890 1 152 134 2 125 2 259

36 58

1 182 403

37 10

1 992 3 487

63 90

3 174 3 890

934 810 687 1581

28 27 24 34

909 239 880 145 122 885 139 1 107

1 148 1025 1 007 1246

34 34 35 27

1068 622 449 617

32 21 16 13

2 260 2 356 2 394 4 001

68 79 84 87

3 328 2 978 2 843 4 618

265 447 632

634 835 790

22 26 28

295 923 1218 250 1 324 1574 829 829

43 49 30

1 084 967 260

38 30 9

1 757 2 230 2 525

62 70 91

2 841 3 197 2 785

243 139 187 189

293 355 418 311

536 494 605 500

24 27 23 21

659 776 742 742 144 1 078 1222 1 094 1094

35 40 48 47

879 269 659 414

40 14 26 18

1330 1588 1908 1 934

60 86 74 82

2 209 1 857 2 567 2 348

103 Antal

0/1

352 1 613 1 965 202 2 869 3 071 797 1 707 2 504

24 36 27

2 839 2 839 2 330 2 330 536 2 415 2 951

36 28 32

428 311

1368 1398

26 27

190 1618 347 1470

1808 1 817

497 338 455 201 317

695 1 192 439 777 575 1030 592 793 844 1161

27 29 29 23 32

111 107 361 215 76

379 148

640 616

1019 764

351 148 128 209

583 662 559 1372

369 388 158

940 1087

/o

1832 872 790 1 195 1 029

/o

/o

6 967 18 617 25 584

3 802 29 982 33 784

20 646

72 576

93 222

1 910 2 759 4 669

923 3 800 4 723

4 495

9 812

14 307

8 877 21376 30 253

| 4 725| 33 782| 38 507 36

25 141

82 388

107 529

340 B I L A G A 17

Av prövningsnämnderna avgjorda mål under tiden 1/7 1959—30/6 196

Avgjorc

Län

Grupp

1/7—31/12 1959 under sådan tid att 1/7—31/12 1959 under sådan tid at beslutet kunnat beaktas vid den ordi- beslutet ej kunnat beaktas vid de narie debiteringen av slutlig skatt ordinarie debiteringen av slutlig skat Enmansmål

Plenimål

Summa Antal

O/l

Enmansmål

Plenimål

Summa

/o 10

Antal

O/l

/o 6

B M 0

I

264 593

627 1388 1400

891 1388 1993

11 19 21

659 132 139

1652 1491 1653

2 311 1623 1792

30 22 19

P Y

II

409 396

704 596

1 113 992

22 21

171 214

419 598

590 812

12 17

E L S W X

III A

256 96 465 209 291

392 521 508 90 495

648 617 973 299 786

15 24 25 9 19

151 58 136 300 54

633 212 283 454 464

784 270 419 754 518

18 10 11 24 13

AG BD

III B

462 64

478 749

940 813

29 20

283 301

415 301

13 7

F H R T

III C

190 165 80 260

405 347 501 925

595 512 581 1 185

19 17 24 29

297 440 211 702

409 440 228 830

13 15 9 21

D U Z

IIID

544 171 80

338 78 581

882 249 661

31 8 27

153 251

214 359 381

367 610 381

13 19 15

C G K N

IV

169 98 102 141

562 136 325 475

731 234 427 616

31 11 19 25

79 89 21

231 322 137 238

310 411 158 238

13 20 7 9

I

v

17 128

16 Summa för 1ä n e n . . . .

5 599

12 816

18 415

3 008

12 074

15 082

17 A

1 655

2 692

1 665

2 322

6 636

14 471

21 107

3 665

13 739

17 404

16 Totalsumma

I procent av totala antalet avgjorda mål.

under tiden Summa avgjorda mål 1/1—31/3 1960

1/4—30/6 1960

EnSumma Plenimansmål mål Antal 0/1

EnSumma Plenimansmål mål Antal O/l

/o

11 Enmansmål

Totalt Antal

O/l

/o

Plenimål Antal

O/l

/o

/o

355 1742 2 097 175 2 318 2 493 827 2 314 3 141

27 33 33

162 2 365 2 527 3 1909 1912 299 2 338 2 637

32 26 27

1440 310 1858

18 4 19

6 386 7 106 7 705

82 96 81

7 826 7 416 9 563

366 730 1 096 460 1 149 1 609

22 33

181 2 044 2 225 362 1013 1375

44 29

1127 1432

22 30

3 897 3 356

78 70

5 024 4 788

269 163 541 285 237

859 1 128 433 596 608 1 149 722 1 007 985 1222

25 23 30 32 30

166 81 270 174 107

1 683 1019 1017 959 1 446

1 849 1 100 1287 1 133 1553

42 43 34 35 38

842 398 1412 968 689

19 15 37 30 17

3 567 2 185 2 416 2 225 3 390

81 85 63 70 83

4 409 2 583 3 828 3 193 4 079

293 127

688 830

981 957

30 23

839 926 2 102 2 102

28 50

974 191

30 5

2 288 3 982

70 95

3 262 4 173

382 149 109 134

680 593 651 1063

1 062 742 760 1 197

35 25 31 30

880 1 031 151 130 1 155 1 285 898 115 783 824 1 823

33 43 36 20

835 444 321 523

27 15 13 13

2 262 2 535 2 146 3 513

73 85 87 87

3 097 2 979 2 467 4 036

317 385

170 496 839

487 881 839

17 28 34

259 228

840 1 099 1 195 1423 589 589

39 45 24

1273 1 035 80

45 33 3

1562 2 128 2 390

55 67 97

2 835 3 163 2 470

276 93 256 90

358 535 281 440

634 628 537 530

26 30 23 21

720 668 815 815 1 091 1 179 1066 1 120

30 39 51 45

576 280 467 285

24 13 20 11

1819 1 808 1 834 2 219

76 87 80 89

2 395 2 088 2 301 2 504

698 91 177

88 54 39

6 289 19 484 25 773

3 009 28 898 31 907

17 905

73 272

3 147 4 583

1 120 3 691 4 811

4 250

10 158

14 408

7 725 22 631 30 356

4 129 32 589 36 718

22 155

83 430

105 585

B I L A G A 18

Antal till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga den 1/4 1960

Län

Grupp

Antal

3 B M 0

I

7 498 14 927 13 314

P Y

II

8 897 5 697

E L S

III A

7 376 7 102 6 101 5 659 5 388

AC BD

III B

4 471 4 310

F H R T

mc

7 107 5 297 5 705 5 358

D U Z

IIID

4 004 4 022 2 836

C G K N

IV

2 990 3 961 2 960 4 445

I

V

w X

Summa för länan

1 079 140 504

A

17 850 Totalsumma

158 354

344 B I L A G A 19

Antal under åren 1958 och 1959 utförda taxeringsrevisioner

1958 Län

Defensiva Grupp Summa ReviKom. Bokf. tax. sions- Tax. tax. sakrev. detalj assist. revisoi kun.

5 B M 0

I

392 568 674

281 310 496

14 5

P Y

II

216 408

113 198

—

E L S W X

III A

186 323 216 113 410

31 231 97 79 295

—

14 AG BD

III B

243 105

124 57

F H R T

III C

248 268 254 234

199 186 154 150

D U Z

IIID

242 227 317

120 195 207

C G K N

IV

151 298 65 169

99 203 38 67

I

V

6 Offensiva Sum- Revi- Tax. Kom. Bokf. Sumsionstax. sakma ma detalj assist. revisoi kun.

—

—

281 336 501

111 162 171

—

128 222

63 116

— — — —

— —. — —

47 245 97 79 341

104 68 119 34 8

—

—

—

135 57

81 48

5 2 25

— •— —

— — — __ — —

199 191 156 175

49 59 93 57

190 195 209

44 32 108

111 203 47 82

8 95 11 75

— — 46

15 7

— 2

— —

—

— —

4 7

— 5

—

—

111 232 172

—

88 186

—

139 78 119 34 69

—

—

108 48

—

49 77 98 59

—

52 32 108

70 25 49 35 10 3 27

18 5 2

— 8

—

—

5 5

40 95 18 87 106

—

—

—

6 447

3 942

4 241

1 821

274 A

—

—

—

—

Mellankommunala prövningsnämnden

—

—

—

—

—

—

10 Totals limma

6 735

4 038

4 337

2 013

2 398

Summa för l ä n e n . . .

2 206 182

1959 Defensiva Jumma tax. rev.

Revisionsdetalj

Tax. assist.

343 904 627

210 234 411

_ 1 60

301 353

83 172

2 24

209 369 331 154 444

42 285 131 80 270

2 6 23

264 81

145 60

211 314 354 650

Kom. tax.

Offensiva Summa

revisor

Bokf. sakkun.

6 Kom. tax.

Revisionsdetalj

Tax. assist.

210 241 471

133 545 153

1 3

—

— —

2 4

—

87 200

142 109

— — — —

47 291 154 80 315

24 5

—. — — — , —

111 134 77 115

10 15 45 19

— — —

— —

348 340 340

70 205 218

38 20 31

162 323 72 218

76 215 19 91

—

— —

—

—

— 45

15 5

—

—

133 663 156

1 11

71 33

—

214 153

127 77 152 74 77

1 1 25

—

162 78 177 74 129

178 65

65 10

21 6

—

—

86 16

121 149 122 135

90 132 225 408

33 7 101

90 165 232 515

— —

153 225 249

50 101 77

112 3 14

—

195 115 91

85 215 37 104

17 87 22 93

32 21 11 15

—

— —

revisor

Bokf. Sumsakma kun.

— 33 11

— 28

— 2 6

—

77 108 35 114

—

—

—

—

3 459

1 399

—

7 811

3 940

3 059

3 871

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8 148

3 564

4 045

3 291

4 103

346 B I L A G A 20

Resultatet av under åren 1958 och 1959 verkställda taxeringsrevisionei

1958 Offensiva

Defensiva

Län

Antal Bevisioner m e d förslag till höjning utan Grupp erinran eller Belopp med förslag Antal till SF KL Si neds.

Antal Bevisioner m e d förslag till höji utan erinran eller Belopp med förslag Antal till S KL Si neds. 10

22 200 484 800 154 100

13 70 96

98 5 238 600 5 078 400 105 67 162 2 959 000 2 952 000 90 77 3 050 700 3 077 200

90 900

40 59

48 127

230 100 636 400

1 30

525 300 112 700 212 600

46 44 40 26 8

93 1 004 300 1 006 600 351 800 349 700 34 242 800 259 200 79 74 500 74 500 8 645 800 645 800 61

1 2 19

732 000 203 400

70 000 9 100

21 5

87 43

817 500 358 800

819 700 358 000

653 300 568 300 383 300 520 400

653 300 568 300 380 500 505 100

114 200 92 200

13 43 29 16

36 34 69 43

710 700 158 300 528 300 193 000

710 700 158 300 528 300 191 100

161 178 165

607 400 772 500 486 900

504 900 773 100 462 300

3 400

4 21 49

48 11 59

311 300 82 300 869 700

321 900 80 000 835 100

95 16 26

23 26 9 20

88 177 38 62

367 100 335 300 384 500 195 200

375 300 329 800 383 500 197 500

24 800 82 600 104 100 20 400

9 34 6 30

31 61 12 57

933 700 125 700 97 400 531 000

936 100 126 100 97 800 526 000

14 2 38 6

V

16 300

16 300

318 700

318 700

S u m m a för länen

4 B M 0

I

36 43 131

245 1 465 600 1 400 200 293 1 603 600 1 589 900 370 1 895 200 1 893 600

P Y

II

43 44

85 178

437 700 464 700

E L S W X

III A

14 61 13 7 66

112 300 112 300 33 184 1 047 100 1 053 000 505 700 495 400 84 387 200 376 400 72 275 1 237 600 1 233 300

AC BD

III B

28 17

107 40

731 400 203 300

F H B T

III C

36 45 31 32

163 146 125 143

D U Z

IIID

29 17 44

C G K N

IV

I

440 500 458 000

1 42420 490 200 20 301 300 6 38

75 900

155 6 336 100 6 332 000 3 78

3 499 16 835 500 16 604 900 2 199 300

73 1 355 800 1 330 700

Mellankom. prövningsnämnden

230 100 639 800

3 420 15 356 900 15 162 900 2 123 400

A

Totalsu m m a

122 800

111 300

727 100

621 800

1 58727 553 400 27 255 100 10 ie

1959 Offensiva

Defensiva Antal

Revisioner m e d förslag till höjning

erinran eller m e d förslag Antal till neds.

Belopp

Revisioner m e d förslag till höjning Antal utan erinran Belopp eller m e d Antal förslag till neds. KL SF Si

Si

KL

SF

15 200 79 400 77 000

23 340 90

110 2 620 200 2 328 000 2 945 700 246 300 323 2 924 900 2 892 800 699 400 66 1 778 900 1 796 200

26 800

117 60

97 93

93 300 90 500 612 800 120 300

77 39 57 34 21

85 1714 100 1 702 200 251 500 251 500 39 806 800 804 300 120 281 700 277 000 40 108 3 284 900 3 358 600

26 2

60 1 332 900 1 331 000 1 135 400 5 300 14 104 600 104 600

22 79 78 333

68 1 415 900 1 264 500 780 000 780 000 86 795 200 795 200 154 612 200 591 400 182

29 34 89

952 400 985 000 181 207 1 200 100 1 161 000 382 1 595 600 1 544 900

26 31

61 169

16 53 18 9 54

162 800 162 800 31 238 1 049 300 1 049 300 136 845 200 849 800 407 400 430 700 71 261 1 340 900 1310 400

37 19

141 1 004 500 1 004 200 199 300 195 700 46

21 20 11 15

100 129 111 120

242 300 608 300

426 000 468 500 473 700 550 900

235 900 608 600

430 600 468 500 477 600 548 500

213 700 72 400 3 900 87 400

901 100 514 700

901 100 499 000

11400 141 600

141 500 485 800

67 000 40 700 874 400 17 100

13 26 84

140 199 165

617 500 919 100 570 700

591 200 898 300 535 800

361 800

39 45 26

156 70 65

698 800 441 000 512 800

641 200 439 500 498 400

12 67 8 21

73 148 29 83

362 900 476 200 57 200 213 500

364 300 470 300 57 000 217 100

129 000 671 600

22 32 11 60

55 76 24 54

620 500 262 100 774 800 564 100

613 200 80 000 15 300 260 900 770 400 1 586 500 23 700 562 500

12 600

13 300

127 900

129 300

713 12

18 000

1 687

2 184 24 114 400 23 600 000 8 517 100

520 400

149 5 561 600 5 375 800 2 021 700

12 7 224 300 7 224 300 1 764 500

3 308 16 719 300 16 741 300 3 193 500

2 345 36 900 300 36 200 100 12 303 300

3 227 14 789 500 14 578 200 2 673 100 80 1 927 600 2 160 900

2 200

2 200

348 B I L A G A 21

Eftertaxeringsmål i prövningsnämnderna åren 1958 och 1959

1958 Län

AvGrupp gjor-

1959 Eftcrtaxeringsbelopp

da mål

Si

KL

SF

6 Avgjorda mål

Si

KL

SF

10 Eftertaxeringsbelopp

3 B M 0

I

58 1 876 200 1 370 000 3 710 500 159 1 811 500 1 886 700 5 812 500 86 1 463 100 1 567 900 423 900 324 2 578 900 2 576 700 2 629 600 250 2 136 500 2 137 300 6 260 800 245 1 393 700 1 382 900 3 405 100

P Y

II

76 37

397 900 222 500

400 600 925 800 103 218 800 1 081 100 82

E L S W X

III A

125 37 32 43 241

862 600 213 400 142 200 149 400 727 800

875 000 197 500 120 400 157 800 761 300

111 400 581 600 321 700 541 700 661 000

139 1 115 200 1 033 500 1 013 400 44 219 400 212 200 1 153 600 93 498 500 468 600 999 300 41 239 900 253 300 516 000 90 622 900 653 200 859 000

AG BD

III B

119 79

176 900 329 500

177 300 325 300

231 800 323 300

145 1 255 800 1 246 400 2 202 700 83 213 200 258 500 2 123 600

F H R T

III C

82 30 81 141

518 500 139 900 401 900 452 800

533 600 1 974 100 157 1 482 300 1 381 700 1 214 300 134 900 708 300 77 423 100 429 300 832 200 430 400 876 400 128 566 200 577 700 898 900: 477 300 2 794 600 169 747 800 680 200 1 915 500

D U Z

IIID

61 56 94

323 600 133 900 300 400

332 600 143 400 433 400

902 300 116 500 743 200

38 222 102

116 400 409 100 194 700

150 900 425 000 199 500

C G K N

IV

41 21 31 29

204 700 142 900 210 300 210 600

209 100 1 057 900 122 700 123 100 203 300 554 800 206 000 25 600

39 45 65 52

347 200 169 400 384 800 406 600

397 000 1 140 700 179 200 494 500 369 800 1 973 800 I 404 800 1 751 900 j

396 000 389 500

381 500 1 783 000 401 500 1 838 000

401 800 556 700 250 100

17 169 200 173 800 I V 24 145 400 147 900 S:ma för länen 1867 11 906 70011 709 70025 051 400 2 666 16 127 50016 098 00035 766 200 A1 1250 5 921 700 6 586 60023 365 700 Mellankommunala prövningsnämnden| 7 158 000 83 000 591 200 29 363 400 288 800 1

Uppgifterna avser tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959.

349 B I L A G A 22

Antal anmälningar för brott mot skattestrafflagen år 1958

Därav antal anmälning ar som föranlett dom

Län

Grupp

antal

enligt 1 §SSL

enligt 2 §SSL

5 A

—

31 B M 0

I

251 166 90

159 100 68

P Y

II

180 216

E L S W X

III A

AC BD

III B

F H R T

av domsom ej stolarna föranlett utdömda ansvar böter och straffskatt

där ansvarsfrågan ej var avgjord den 1/1 1960

249 100

22 16 9

137 84 59

206 087 171 750 85 000

79 52 9

13 14 13

129 157

14 12

115 145

90 630 122 765

47 47

4 12

157 164 76 207 130

92 153 47 149 71

12 6

141 950 117 760 25 675 98 375 41800

38 8 29 38 47

27 3

10 4

80 147 47 139 67

34 61

18 41

18 34

12 000 39 505

8 9

8 11

III C

176 129 226 161

128 81 192 102

6 5 6 5

122 76 186 97

98 225 36 695 100 555 70 300

33 35 30 44

15 13 4 15

D U Z

IIID

25 72 20

18 53 13

4 5 1

14 48 12

210 022 65 475 8 000

5 15 4

2 4 3

G G K N

IV

108 199 23 79

84 162 17 60

8 1 3

76 161 17 57

40 800 75 235 11 135 37 785

24 32 5 15

5 1 4

V

—

15 900

—

umma

3 178

2 225

2 038

2 172 524

246 I

1 Totala antalet anmälningar

s

—

—

— 20 12

350 BILAGA 23

Antal anmälningar för brott mot skattestrafflagen år 1959

Därav antal anmälningar

Län

Grupp

antal

4 A

—

27 B M 0

I

141 112 177

P Y

II

E L S

där anav dom- som ej för- svarsfrågan ej stolarna anlett enligt 1 § enligt 2 § var avutdömda ansvar SSL SSL gjord den böter och 1/1 1960 straffskatt 5

90 317

1 30 36

1 2 10

28 26

4 600 32 025 67 575

4 19 13

136 63 128

132 243

66 56

2 8

64 48

41 118 29 385

20 24

46 163

III A

115 188 138 109 289

29 117 67 19 81

12 4 1 2 9

17 113 66 17 72

204 575 95 100 50 115 11 700 31 835

10 5 31 11 35

76 66 40 79 173

AC BD

III B

52 94

4 2

4 2

3 000 300

—

—

45 92

F H R T

III C

170 112 279 212

53 7 88 50

— 1 3

40 7 87 47

48 175 1 925 75 950 23 100

17 13 10 23

100 92 181 139

D U Z

IIID

8 59 29

6 9

3 250 7 650

1 2 2

7 51 18

C G K N

IV

174 180 73 162

52 50 12 53

38 200 12 300 7 300 22 550

8 24 5 11

114 106 56 98

I

V Si amma

a

som föranlett dom

w X

1 Totala antalet anmälningar

3 562

926 Uppgift saknas. Z län ingår ej i antalet.

i

i

49 50 12 51

— .— 2

— 2

4 900

906 945

2 292

351 B I L A G A 24

Personal den 1/1 1960 å taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetets skatteavdelning

Lönegrad

Tjänster

l:e taxeringsintendent Revisionsintendent Taxeringsintendent Biträdande taxeringsintendent l:e taxeringsinspektör l:e » l:e taxeringsrevisor l:e taxeringsinspektör l:e taxeringsrevisor l:e taxeringsinspektör l:e taxeringsrevisor Taxeringsinspektör. , Taxeringsrevisor Amanuens Taxeringsrevisor Kanslist

»

Kansliskrivare Kontorist Kanslibiträde Kontorsbiträde

Bo 3 Bol Bo, Be 1 Ao26 Ao25 Ao24 Ao24 Ao23 Ao23 Ao21 Ao21 Aol9 Aol9 Af 13—Ae 19 Af 13—Ae 19 Aol5 Af 9—Ae 13 Ao, Ae, Ag 10 Ao, Ae 9 Ao, Ae 7 Af 1—Ao 5

Personal å övergångsstat med arbetsuppgifter motsv. taxeringsinspektör Taxeringsassistent Summa Därav en å kupongskattekontoret.

Aol7

l:e tax. intendentens exp.; Varutaxerings- skattekontoren; kontoret last. tax. detaljen

Bokgranskningskontoret

1 7 *2 7

6 3 2

6 1 4 7 8 7 23 110

Län, fögderi, stad

"3 *•>

w

Ti

•c

be C

v o ca

O ca

Ti Ti

O Ti

i-f

M TI

cN

m w m

CO Ti

CM «N Ti CM (O Ti CO CO

CM CO Ti CM

r» co CO

Södertälje

CM

•tf

Länsstyr.

T i TJ

Norrtälje

T i TJ

CN CO •>*<

C 'C

<y>

t^

o

m

• *

co

fe g

(M

Tj< CM CN

r»

oo

Tt<Ti<05t>ocom©cNcoin mmcocoooor-cooomm

o o o o o o o o o o o o m o o o o o o m o o coeNOi>incN05(Noomin TITICMCMCMCOCMCNCNTITI

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o TffflrlOrllOfOOOTliinTf mcocoi><Dooococoo30 CNCNCO-<*iT)<TtiTt<T)<incOCO

O CO <N

O

o

Enköping Uppsala Tierp

i

•n X)

Uppsala län Trögd Tiunda örbyhus Uppsala stad

+-> v

•

^

Stockholm 3 Södertälje

>§,

O

ca ^

Solna Sundbyberg Stockholm Stockholm

i •«

^

Stockholm 1 » 2 » 1 » 2 Solna

<

« 3§1

Norrtälje

Alt. IV Tax.ass. sammanförda för vissa fögderier eller anknutna till länsstyrelsen u « v * A ca

10 Hallstavik Norrtälje Stockholm Lidingö Stockholm

Antal vid ber. kapacitet av ca 1400 dekl./ tax.ass.

Alt. III Tax.ass. sammanförda för i princip två fögderier

rt o. ca •

Stockholms län Norra Roslag Mellersta Roslag Svartsjö Lidingö-Täby Värmdö Danderyd Solna Sundbyberg Svartlösa öknebo Södertälje stad

Häradsskrivarens stationeringsort

Alt. II Alt. I Tax.ass. OförAntal ändrad inplaceAntal rade i Beräk- den 1.4. fr. o. m. organi- länsstynat antal 1960 sation. relsen. rörelse- registre- den 1. 1. Antal 1961 Antal deklararade vid ber. tioner varu- inrättade kapaci- vid ber. m. fl. skatte- tax.ass.- tet av kapaciskyldiga tjänster ca 1 350 tet av dekl./ ca 1 600 dekl./ tax.ass. tax.ass.

-S

(O

a

•

a» 5

m m m

Ti

co CO

« • • *

m

Ti

m

TlTiCNCMCMCOCOCMeOCMCM CO CN CN T I T I CO t>

H r t H r t N l N r t M H | CO TI H H r l 1 1 CO

cOCOcOn00incOTlTj<cNcO

00 01 •^> m oo o t > ( O T f C O O) K! r f ^ T f

o o o

CN

05 CO CN o r l r l r l T f

o mm o

O O O O

o o o o o o o o [>.^Hi-l05 o oo CN -<t COCNCOI>

o o m oo

353 TJ<

m

co

•<*

m

^

c»

TH

oo

m

CN

m

CM

to

CN CM T H T H T H T H CO

i n CN CO CN T H I > 0 0 CO T H I M O 0 0 CO

TH

•*

CO i n

•*

rf

M

N

H

M

r

i

r

t

i

f

M

t

Länsstyr.

to

m

*

Jönköping

Vetlanda Värnamo

Jönköping

Vetlanda t>.

TH

I

TH TH T H T H

I

T*

00 TH

TH T H

CN

Ol

TH T H

TH

tO

H i f l T j i C J t O C O H C O

r-

C O C ^ C J T H O J O O O O

CO

t ^ O i O O O C C O O O C N

H r l

t>

o o o o o o o o o o o o o o • " * 0 0 CN I > I > 0 0 O

o o o o o c o o o o o o o o o o o o C J O C O C O T H C 2 T H T H - T J «

o o o o o o o o o o o o o o o o n r t i f f l f J O l W W O )

o o o o t>-rf

o o CO

CN m o o m c o oo co co ca cs c a ca m

H O M M m n c o O " * c o c a c o T - i c o c o c a C T i c o

O O T H O C O O O O c a c o c o c o c a c o c o T i <

COCO ca ca

t> ca

»

TH

1400 1 250

TH

Växjö

o o o o o o o o o O o o o o o o o o o r^oor^oom^cocato o

*

CNCaClCaCNCOCacO

T H T H T H I T H T H T H C O

•<t

* >

JO

TH

OJ

TH

:c« *

m

ca

t > o m © r ^ T H O o o o o o o o o o m - T f c o t ^ t ^ c o m i > c o i n i n c o o 5 T j <

m

TH

TH

"•*• o o

TH

T H CO

O

TH

TH

THTHTHinCO

Motala Vadstena Mjölby Kisa Linköping Norrköping Östergötlands län Motala Vadstena Mjölby Kinda och Ydre Linköpings f:i Finspång Norrköpings f:i Norrköpings stad Linköpings stad

Nyköping Katrineholm Flen Strängnäs Eskilstuna

23—006439

O

O

O

O

O

O

O

O

o o o o o o o o

O

O C O O O I C O T H O O S

00 TH

C N C N C N T H T H C O C I C O

Vetlanda Eksjö Tranås Jönköping Sävsjö Värnamo Reftele

TH TH

Södermanlands län Nyköpings f:i Katrineholm Flen Gripsholm Rekarne Nyköpings stad Eskilstuna stad

-

in

Linköping

Norrköping

Linköping n

TH

CN

co

1-4 TH

o

TJI

o o o o o o o o o o o o o o o o m m TJI o! IN IH o co TH

CO

Tf

Jönköpings lån Vetlanda Eksjö Tranås Jönköpings f:i Sävsjö Värnamo Reftele Jönköpings stad

-<*

TH TH

to

m

Motala

Nyköping Eskilstuna

Eskilstuna

t^

t^

to

TH

Nyköping Flen

o>

m

Vetlanda Värnamo

•*?

m

m

co TH

Länsstyr.

oo

TH

co TH

Vetlanda

to

Länsstyr.

m

Norrköping

TJ*

CN

Länsstyr. Eskilstuna

<M CN

oo

Länsstyr.

o

Tj»

Eskilstuna

TH TH

T*

Länsstyr.

CN

Motala

TH

»

T

•&

m

19 100

co

TH

»

CN

m

Länsstyr.

m

CN

580 542

r^

7 107

CO

T *

Kronobergs lån Uppvidinge Konga Kinnevald-Norrvidinge

Tf

CM

CO

CO

co

oo

co

T-I TH

CO TH

CM

l>

CO

CM

rf

O

CM

CM

CO

CO

co

oo

co

T-I T-H

CM yt

CM

i>

co

co

m

TI

CM

CM

rf

CO

r-

o

co

CM TH

Oskarshamn

Länsstyr.

co

co

m

t^

CM r f

rf

CO

Simrishamn Kristianstad

Hässleholm

Klippan

O

t>

CM

CO

Ä

C

:C0

3 TH

CM

CM

rf

CO

»

>>

4-> CO

Länsstyr.

u

» »

i-i T-(

Klippan > Länsstyr.

CM

Länsstyr.

OJ

Karlshamn

rf

Karlshamn

CM

Länsstyr.

CO

Karlskrona

t>

»

IN

Ljungby Länsstyr.

rf

Västervik

354 CO T-I

Kristianstad

>

Karlskrona

Kalmar

»

CMCMCMTHCNCMCMCMCM

I

in

N r l r t r t r l r t

1 r(

00 T-I TH

CM

TH TH

CM CM CM

r l r l r l

co o co i n co 01 i > oo m

T-I co o co

rfCMCOrfOi-tcNOO c o e o m c o o c o o r f oocococococomt>

622 457

O

Cl

r f CM 0 0 CM r f TH m co o co

O CD o CM

TfOiT-tiNOOCOOT-iT-i CDCOCOOltJlOOOOCl ocococoi>oooooii>

CM O

O O co

O O O O O O O O O O O O O O O O r*incomrfrfcMin

O O O O O O O O O O O O O O O O O O CNC0OCMO00l>-r*05

o o

N r H r l r l r t H r l N

O O O O O O O O O O 01 CM oo o i > r l H H N r l

O O CD

O

1 400 1 100

CM CM CM

5 297

CM T-I

T-I T-I

13 500

CM

CO TH

00 CMTHTHTHTHTHT-ICMT-I

TH

Klippan Ängelholm

O O O O O O O O O O O O O O O O O O TfincomOlClCMrfHt rf-^omoo-rfi-icoin COiNCMiNCMCMCOOOCM

»

Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Blekinge lån Karlskrona f:i Ronneby Karlshamn Sölvesborg Karlskrona stad

O O O O O O O O O O O N M O r> ocor^t-eo CO CM CM CM CO

Visby

O O O O Cl r f o m tMCM

O O in CM

Osby Hässleholm

T-<

Simrishamn Kristianstad

m m co m co

ITHTHTHCM

Kristianstads lån Simrishamn Tollarp Kristianstads f:i Osby Hässleholm Vittsjö Klippan Ängelholm Kristianstads stad

i> o

Gotlands lån Gotlands norra » södra

O O O O O O O O O O O O O O O O » M ^ I X O O O O H o o o c o t > o i c o o COCOtMtMCNcMCNCO

Borgholm

o o o O O O Tf O TH O T I C O CO CO CM

Västervik Vimmerby Oskarshamn Högsby Kalmar

T-i T H

Allbo Sunnerbo Växjö stad

TH

O

CO

CMCMCNCMrHi-tTHCM

CM CM

Alvesta Ljungby

CO

CM

TH

Kalmar län Västerviks f:i Vimmerby Oskarshamn Högsby Kalmar norra Kalmar södra Öland Kalmar stad

rf

a>

OJ

TH

1 350 2 000 1 800

m

i?

co

oo

CO

Oskarshamn

Ljungby Växjö

Oi

l>

Västervik

T-I

CD CD

co

CO CM

r-

eo

CO CM

rf *<

CM

CM co

o

oo

m

CM

T-t

CM

«

m co

00 CM

CO r f

o TH

Göteborg

Halmstad

i

Varberg

Halmstad

Malmö Trelleborg eo

00 CO

Strömstad Länsstyr. Uddevalla

eo

CM

CM

m eo

Göteborg Uddevalla

Varberg

r-»

Länsstyr.

Länsstyr.

Länsstyr.

Eslöv Länsstyr. Hälsingborg

» >

oo

rf

Eslöv Malmö Hälsingborg

CO r f T-I

o

M

Uddevalla Munkedal

CO CO i-i

rf

Uddevalla

CO

lH

in CM

Länsstyr.

in CM

co m

Eslöv Länsstyr.

»

o

CM

»

e»

r»

co

co

Trelleborg

O

co

CO r f T-C

Eslöv Malmö

i-i

l>

Hälsingborg

CM

r»

»

CO

CO

Hälsingborg

rf

O co

oo

CM

M

r-«

CMCMCMCMCMT-iCMTHOrfTHCMTH T*.

CM CO

H r l M r t N i H r l r i i O N r t r l i H

o

CM CM CM CM CM CO

eo T-I

CMrfeMeMOOCMrfCM CM

oo

T-I

T-I

CO

in

T-I

i H CM CM CM

j

CM T H T H CM T H

I CM

CM

r^ocococowooeNrfejscĩ r f i n O C M O O C M C O O l r f r f C O r f C O t^m<35cot>cooocoi-i05ine35in

CM

o>

TH

r» Oi co r^ os t » m 0 0 CO T H r f O T H rf m m o t - eo CM r f

oot^ooineMincMt^ ejioooooeoejjoot^ coi>corfoomint^ oo

1H

rf

O

O O

o o o o o o o o o o o o o o o o CMcoeomrfrfme»

CM CM T H 0 0

00 TH

CMrfCMTHOOCMCMTH 00

rf TH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i>incocoiHcoorfmineooco THl-tCMlHCMlHCMTHCOinTHCMTH

O O

m

O

O O O O

v*

T-I

o o o o o o oo co CM CM oo m

TH

l H

o o o o o o o o o o o o o o o o

i - i r f e M O J O r f i n m e M i n o o o o C0CMCOCMCOCMCOCMini>eMCOi-i CM

O M ^ O O t O O O CM CM CM CM CM CO

r f c o T H i n o o e o t > - e o e o e o c o c M e o c M O e o 00

Laholm Halmstad Falkenberg Varberg Kungsbacka

Malmöhus län Hälsingborgs f:i Landskrona f:i Eslöv Lunds f:i Malmö f:i Trelleborgs f:i Ystad Hörby Malmö stad Hälsingborgs stad Landskrona stad Lunds stad Trelleborgs stad

CM

o o o o o o o o o o o o r^ CM i> m o co

r f O O O O r f O O O O C M O I > O T H C O

23*—006439

Hallands län Laholm Halmstads f:i Falkenberg Varberg Kungsbacka Halmstads stad

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o co

Hälsingborg Landskrona Eslöv Lund Malmö Trelleborg Ystad Hörby

eo

rf TH

CO 00 T-<

o o oo o m

C O I > C D I > r f i - i C O r f

Göteborgs o. Bohus lån Mölndal Mölndal Göteborgs f:i Göteborg Inland Uddevalla f:i Uddevalla Sunnerviken Munkedal Norrviken Strömstad Göteborgs stad Uddevalla stad

rf

rf O

•a

356 •*

co

in

oo

co

C* "tf

os

i>

o

co

TH

CO TH

W

CJ

m

CO

TH

t>

OS

-*

t>

"*

ca

CO

l>

oo

CO

^ * co co

Länsstyr.

co

lHiM-cacacacacacacaca"*

co

H r l

|-

I H i H r l

1 rl

l-l

l

TH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o T»<T}<000-^"I>TJ<0>OCOCO

rlrlHlNlNrlMrlMHIO

:ca

co

CN

ca

ca. g

•<-> g

(-i

:ca

> * * c

*

co

co 1-1

o lH

•

c * ca ca ca ca ca co ca TH

i-H

i> os 00 oo

OTficoi-iTfcs-^r"» icos-^c^cocoi-ica t>COt>inoOCOOSin

o o os CO ca

o o o o o o o o o o m m o o o o cocoosoocamoscc r l r t r l r l N r l N r l

rlrlrlrIM

I H H

1 H

m o r^

oot^o-^caTHOoco^fos ooosoom-oococaoooo-tf rtrji^ioifcoootonin

°o

o TH CO

o o ca m

o o o o o o o o o o m m o o o o o o o o THcacoi-icaoosTfc^m rlrlrl'lHrtrlrt H M r l

Lidköping Vara Skara Mariestad Falköping Tidaholm Skövde Töreboda

Filipstad Karlstad Hagfors Karlstad Säffle Årjäng Arvika Sunne

Skaraborgs län Lidköping Vara Skara Mariestad Falköping Tidaholm Skövde Töreboda

Värmlands lån östersysslet Karlstads f:i Älvdal Mellansysslet Södersysslet Nordmark Jösse Fryksdal Karlstads stad Kristinehamns stad

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o OO-^CMCOCOCSOT-II-I i-iooomr^-TtiosT-iTH cococococai-iooca-<*ca

Åmål Mellerud Vänersborg Trollhättan Alingsås Göteborg Borås Ulricehamn Kinna Svenljunga

o o o o o o o o o o o o o o o o w n r i ^ o o M - * rtooHOKKomm cocaeocacoca-*ca

o o

in m lH

1-1

Älvsborgs lån Åmål Mellerud Vänersborg Trollhättan Alingsås Ale-Vättle Borås f:i Ulricehamn Kinna Svenljunga Borås stad

O O O O O O O O O O O o o o o o o o o o o o coT-icai>c^OT-ioo50sr^ cocoi-tcacocacacoT-icain cacaco^cocooocacocaco

•

OS

I I

con H t c M n m o o o i n r » Or}<i>-oococoiocai>ooio lO

ca ca

c

Skövde Mariestad

Skövde Mariestad Falköping

Lidköping

Borås 1 » 1 » 2 » 2 » 1

Alingsås

Vänersborg

Mellerud

f»

>> *

1-1

lO T-l

oo

TH

TH

>> *-> g •• -

co

T-l

cs

oo

Karlstad 1 » 1

CO

Länsstyr. Skövde

<N

| fe

T-l

oo

lH

Skara

©

T-l

CO m

Arvika

os

T-H

:§

CJ

o

00 T-l

T-t i-l

CO

t^

Karlstad 1 » 1 » 2 » 2 Säffle

co

T-l

X *

TH TH

co • *

TH

357 TJI T-l

OS

«

i>

co

OS

OS

t>

O

o

oo

t>

m

co

oo

m

eo co

TH TH

m

TJI

os

m

co Tf

CM 1-H

CO

Tf

O

CD

co

TH

CM CM

TH

CO

m

rf

CO

CO CM

§

co t/3 *

•

:cS

J

CN

CO CO

CO

CM CM T H CM TJI CO

i>

CM T H CM CM CO

t>

CM TH rH 1-H T*

OS CM 00 CO 00 co m oo co m i > co i > os co TH m

l > rH 00 TJI CM CM o co i > m o co m co CM

H r l r l r l N H

TH TJI TH i n m TH TH m m

CO T J I

o o o o o o o m o m m o m o co co m o oo oo o TH rH TH CM TH i n

o o o CO

THTHTHCMCMCMCMCMTH

TJI TH

TH TH

THTHTHCMCMCMCMCMCO

o

CM

OOOSCOt>i>OCOCOOS

OS

CMOOCOCMCMCMCOinoO

CM

I > O O T H T J I C O C M T H C M O

m

T H O 5 T H - C O C O O S I > C 5 0

o

TjiTjiini>i>t>i>i>in

co m

mcoTjicoTjicoinmTH

TH

TH

TJI

o o o o o m o m o o m co r f i > i > CM TH TH TH CO

O O L>

O O O O O O O O O O O O O O O O O O Oi-HCMcooomooooeo

o o y-i

o o o o o o o o o o o o o o o o o o cocMTjiTHinTHcoooo

O TH

1 - H T H T H T H T H T H T H T H T H

CO TH

THTHTHCMTHCMTHCMCO

Avesta Hedemora Falun Borlänge Ludvika Malung Leksand Mora

Storvik Sandviken Gävle Söderhamn Hudiksvall Bollnäs Ljusdal Hudiksvall Gävleborgs län Storvik Sandviken Gävle f:i Söderhamn Hudiksvalls s:a Bollnäs Ljusdal Hudiksvalls n:a Gävle stad

o o o o o o o o o o o o o o o o o o I>t>CMl>OCSinCMCM cMcoi>int>int>ooco COCMCMCOCMCOCMCMin

Kopparbergs län Avesta Hedemora Falu f:i Borlänge Västerbergslag Västerdal Nedansiljan Ovansiljan Falu stad

o o o o o o o o o o o o o o o o o o OSCMI>CO00CSCO00l> ooosoocscooooscooo CMCMCMCOTjieMeMCOTH

00 00 co m

o o o t> TH

Köping Fagersta Västerås Sala

o o o o o o o o o o OS OS CM O 00 TJI t > os CM TJ< TJI t r j C O C O l >

CO TH

Västmanlands län Köping Fagersta Västerås f:i Sala Västerås stad

o o o o o o o o o o o o o o Os TJI TH TJI l > TJI CM o) o i » * H w • * CM CM CM TJI CM CO l >

O

CO TH

00 TH

TH

I

CO

1 2 1 2 1 Västerås » » »' »

Örebro

Karlskoga Nora

Örebro

OJ

TH TH

rH T-l

Örebro Hallsberg Kumla Karlskoga Nora Lindesberg

TH

_ ^

Örebro län Örebro f:i Hallsberg Kumla Karlskoga Nora Linde Örebro stad

CM

*

O

-1

TH

CO

*

TH

r-

»

»

I>

TH

*

Gävle

w

:cS

Bollnäs Hudiksvall Bollnäs Hudiksvall > Länsstyr.

»

Bollnäs Hudiksvall Bollnäs Hudiksvall

» .«

Länsstyr.

co » •J

OS

co TH

Gävle

co

CO

c

Mora Falun Mora Falun

u

*->

Falun Borlänge

U

+-> C :cS

O

t

Ti

>>

T H

00 Avesta

CM TH

358 1 — 00

CM

•0«

-*

CM

TH

CO

00 CM

00 CO

CM

00 O

CO

CO

•*

CO

CM

OS

I>

CM

OS

CO

co

•«*

oo

eo

O

I>

CM

Os

OS

oo

o m TH

CO

co

Gällivare Länsstyr. O

CM eo

TH

Gällivare Luleå

>

Lycksele > Länsstyr.

>

CO

Umeå

^*

Skellefteå

Länsstyr. F*

Lycksele

-f

Skellefteå

eo

Umeå

TH TH

Sundsvall 2

Örnsköldsvik

Sollefteå

Sundsvall 1 » 2 » 1 Härnösand

s

:ca

2 CM

>, 5• • • •

2 2

CM

Sundsvall

CM

Örnsköldsvik

CM 00

u H->

Gällivare Länsstyr.

TH

TH

Gällivare Haparanda

O

Länsstyr.

CM

Luleå

rf

TH

os

CO

> »

O

•*

Länsstyr.

TH TH

co

TH

Sundsvall

j3

o

>

: eo

«#

Östersund 1 i 1

TH

t^

oo

r-

THCMTHCMTHTHTHTHCMCM

•* TH

CM CM CM CM CM

O TH

CMCMTHIMTHCMTHCM

CO TH

THTHCMTHCMTHTHTH

O

co

THTHTH

OS

TH TH TH TH CM

CO

THTHTHTHTHTHTHTH

00 THTHCMTHCMTHTHTH

O

I T H T H T H T H T H T H

TH

TH rrf

ooososeocomTHCM csr>rio)HcooOT)i inTtico-^cocoinin

O

o o os CO

o o o o o o o o o o os m t ^ m TH TH TH TH TH CM

O o r»

O O O O O O O O w o o o o m o o t h o i O H O o o t o

o o TH

o o o o o o o o o o o o o o o o M T T H M r t O O ^ f

o o CO

00 THTHTHCMTHTHTHTH

CM

THTHCMTHCMTHTHTH

o o o o o o o o o o o o o o o o omcomcocococo csinoooscocoooos CMCM00CO00CMCOCM

Piteå Arvidsjaur Boden Gällivare Kalix Haparanda Kiruna

o o o o o o o o o o o o o o o o N H C O O I I ^ O ^ O c M c o t ^ o o c o ^ T H COCOCMCOCMCOCMCM

Lycksele Vilhelmina

o o o o o o o o o o ^ O O O I H H os oo o oo •># CMCMCOCMCM

Burträsk Skellefteå

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o r^cocooocooomcMcooi cooir^Tj<t^coTHcoinoo CMCOCMCOCMCMCMCMCOCM

THTfTfOSt^CMO^ CDt>CMTj<Tt«r-CO00 l o m m t ^ m m c o m

Norrbottens län Piteå Arvidsjaur Boden Gällivare Kalix Haparanda Kiruna Luleå stad

TH

T-t TH CM

Ange Sundsvall Sundsvall Härnösand Kramfors Sollefteå Ramsele Örnsköldsvik

CM

TH TH

Våsternorrlands län Ljunga Sundsvalls f:i Indals Härnösands f:i Kramfors Sollefteå Ådal Nordanskog Örnsköldsvik Sundsvalls stad

CO

TH

CO 00 oo CM

Umeå

TH

c» H TJI i n t ^ os o TH co m Tf m co m co

Västerbottens lån Umeå södra » norra Burträsk Skellefteå Norsjö Lycksele Åsele Umeå stad

o o o o o o o o o o o o o o o m o o m © OOCOOSOOCMCMOSCMt>in

r» os co m

Östersund

•>*

T j c o ^ r - m ^ c o ^ o o r ^

Jämtlands län Jämtlands östra » norra » västra » södra Östersunds stad

"cfCMCMooTHOooooomTH THCMTHOOCMCOCSOSCOTH

m

co

359 B I L A G A 26

Antal taxeringsassistenter i länen vid olika organisationsformer

Län

Alt. III Alt. II Alt. IV Tax.ass. Tax.ass. Alt. I Tax.ass. sammanförda för Oföränd- inplace- samman- vissa fögderier eller a n k n u t n a Antal förda för rade i till länsstyrelsen fr. o. m. rad orgai princip länsden 1. 1. nisation två fögstyrelsen 1961 derier c a b inrättade (Ber. (Ber. (Ber. (Ber. (Ber. (Ber. tax.ass. kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet kapacitet tjänster ca 1 350 ca 1 600 ca 1 400 ca 1 400 ca 1 500 ca 1 600 dekl./ dekl./ dekl./ dekl./ dekl./ dekl./ tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) tax.ass.) 17 6 8 13 15 7 11 2 7 13 28 10 35 18 13 13 11 8 11 13 11 7 10 10

17 6 8 13 15 7 11 2 7 12 26 10 35 17 12 11 10 8 10 13 10 6 10 9

16 6 8 12 13 7 9 2 6 11 25 9 32 17 11 10 9 7 9 12 10 6 9 9

15 5 7 12 12 7 9 2 6 11 23 9 31 15 9 10 9 7 8 11 9 6 8 8

15 5 7 11 12 6 9 2 6 10 23 8 30 15 9 10 9 7 8 11 9 6 8 7 243

—

—

—

—

—

B G D E F G H I K L M N 0 P R S T U W X Y Z AC BD

13 3 8 9 9 5 8 2 8 8 20 8 10 6 8 8 7 9 8 10 9 6 8 10

23 7 11 17 18 9 13 2 9 17 32 13 41 22 17 14 13 10 14 16 14 10 13 10

Summa för länen

200 15

A

360 B I L A G A 27

Taxeringsassistenter och biträden med fördelning på lönegrader enligt utredningens förslag alt. IV b

Biträden

Tax.ass. Lönegrad

Län, tax.ass. placering

1 Stockholms Länsstyrelsen Norrtälje Södertälje

Lönegrad Summa

Ao el. Ael7

12 2 2

10 2 1

7 2 2

10 2 2

3 3

4 4

1 1

3 3

4 4

4 2 4

5 2 5

1 1

3 2 3

4 2 4

4 3 3

5 4 4

1 1 1

3 3 3

4 4 4

4 2

5 2

3 2

4 2

3 2 2

4 3 2

1 1

3 2 2

4 3 2

2 Uppsala Länsstyrelsen

Södermanlands Länsstyrelsen Eskilstuna

Östergötlands Länsstyrelsen Motala Norrköping 2 Jönköpings Länsstyrelsen Vetlanda Värnamo

Kronobergs Länsstyrelsen Ljungby

Kalmar Länsstyrelsen Västervik Oskarshamn 2

Ao 7

Af 1— Ae5

6 Summa

Aol9

361 1 Gotlands Länsstyrelsen

2 3

3 3

1 1

2 2

3 3

1 1

7 2

8 3

2 1

5 2

7 3

3 1

12 6 3

15 7 3

4 2 1

7 4 2

11 6 3

1 1

5 2

6 3

2 1

3 2

5 3

5 1

21 3 2

26 4 2

6 1

13 3 2

19 4 2

1 1 1

4 2 8

5 3 9

1 1 3

3 2 5

4 3 8

1 1

3 3 3

3 4 4

1 1 1

2 3 3

3 4 4

1 1

6 2

7 3

2 1

4 2

6 3

6 Blekinge

Kristianstads Länsstyrelsen

Malmöhus Länsstyrelsen Hälsingborg Eslöv

Hallands Länsstyrelsen Varberg

Göteborgs och Bohus Länsstyrelsen Uddevalla

Älvsborgs Länsstyrelsen Alingsås

Skaraborgs Länsstyrelsen Skara

Värmlands Länsstyrelsen

Örebro Länsstyrelsen

Västmanlands

362 1 Kopparbergs Länsstyrelsen Mora

1 1

4 3

5 4

1 1

3 3

4 4

1 1

4 3 3

5 3 4

1 1 1

3 2 3

4 3 4

1 1

3 3 2

4 4 2

1 1

3 3 2

4 4 2

4 3 2

1 1

3 3 1

3 2 2

4 3 2

1 1

6 1

7 2

4 2

6 2

8 Länsstyrelserna

136 I övrigt

99 Totalt

235 Gävleborgs Länsstyrelsen Bollnäs Hudiksvall

Våsternorrlands Länsstyrelsen Sundsvall Örnsköldsvik

Jämtlands Länsstyrelsen

Västerbollens Länsstyrelsen Skellefteå Lycksele

Norrbottens Länsstyrelsen Gällivare

Summa

363 BILAGA 28

Grunderna för utredningens beräkningar i fråga om behovet av personal för taxeringsrevisioner

Antal skattskyldiga i rörelsedistr.

Län Grupp

2 Personal å revisionsSamPersonal Taxeringsdetalj, enligt utredmanå reviassistenter ningens förslag lagda sionsantalet detalj . bokFör Av enligt grans- utred- Motsv. För ledning nuvakare enl. ningen i hel- bokSumoch rande års- gransk- överutredförema 50% organisaarbets- ning Totalt ningens vakslaget därav tion förslag antal kraft ning Antal allm. självdekl. i bolags- o. föreningsdistr.

Totalt

60% därav

13 M 0

37 500 H6 000

22 500 27 600

6 800 9 600

3 400 4 800

38 45

25 32

10 13

28 32

2 2

30 34

B

2A

23 900

14 300

2 200

19 16 11

E P

2B

18 000 23 900

10 800 14 300

2 100 3 300

1 000 1 600

20 24

12 17

5 7

15 17

F L X Y

3A

19 100 16 600 17 000 13 900

11500 10 000 10 200 8 300

2 200 1 100 2 200 1 100 1 600 800 1 600 800

19 17 17 16

13 11 12 10

5 5 5 4

14 12 12 12

H S T W

3B

13 500 15 500 13 900 13 100

8 100 9 300 8 300 7 900

1 700 2 500 1 400 2 200

800 1 200 700 1 100

15 15 15 15

9 10 9 9

4 4 4 4

11 11 11 11

AC BD

3C

12 100 11600

7 300 7 000

1 200 1 000

600 500

14 14

9 9

4 4

10 10

D N R U

10 600 13 100 15 200 10 700

6 400 7 900 9 100 6 400

1800 1 500 1400 1 300

900 700 700 600

13 13 14 13

8 9 11 7

3 4 5 3

10 9 9 10

C G K Z

8 500 9 300 8 600 8 700

5 100 5 600 5 200 5 200

1300 1 300 900 800

600 600 400 400

9 10 9 9

6 7 6 6

2 3 2 2

I

| 6

2 500

1 500

7 7 7 7 3

— — — — —

16 18 15 13 13 13 12 12 12 12 11 11 11 10 10 11 7 7 7 7 3

10 12 8 10 9 10 7 8 6 7 7 7 7 7 6 7 7 7 7 7 3

S:a f. länen 382 800 229 800 52 800 25 900

236 Sthlms stad Tota s:a 1

83 000

49 800 14 100

7 000

465 800 279 600 66 900 32 900

Fiskarna frånräknade.

364 B I L A G A 29

Personal å länsstyrelsernas revisionsdetaljer enligt utredningens förslag

Civilekonompersonal

Län

Grupp

Revision sintendent

Länsrevisor Ao26

Bitr. länsrevisor Ao24

l:e tax.rev. Ao23

l:e tax.rev. Ao21

Tax.rev. Regi. befordr.

Summa

nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs 1

15 1 16 14 13

M 0

5 5

6 7

5 4

6 7

3 3

2 2 1

B

2A

2 E P

2B

2 2

2 2

3 4

3 4

2 2

F L X Y

3A

3 3 3 3

3 3 3 3

6 7 6 8

H S T W

3B

3 3 3 3

3 3 3 3

6 6 6 6

AC BD

3C

3 3

3 3

6 6

D N R U

3 3 3 3

3 3 3 3

6 6 6 6

C G K Z

3 3 3 3

3 3 3 3

6 6 6 6

I

— — —

Summa ökning ( + ) eller minskning (—)

—

— -t- 9

24 _L

: 0

—

+ 10

37 4- 2

+4

1 1

9 8 9

25 -7

166| 18

+ 18

365 Biträdespersonal

Landskanslistpersonal Tax.kontrollör Ao21

l:e landskanslist Aol9

Landskanslist Aol5

Landskanslist Regi. befordr.

Summa

Kansliskrivare Ao 10

Kontorist Ao9

Kanslibiträde Ao7

Kontorsbiträde Regi. befordr.

Summa

nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. nu förs. 28

31 | 32

35 | 36

14 16

1 1

1 2

2 2

3 4

4 4

3 3

6 6

9 10

2 3

2 3

8 9

2 3

1 1

2 2

2 2

5 6

2 3 3 2

8 6 6 6

2 2 2 2

1 3

2 4 1 2

5 4 4 4

1 2

5 5 5 5

1 1 1 2

2 2 2 3

3 3 3 3

1 1

4 4

2 1

3 3

2 1 1 2

4 3 3 4

1 1 1

2 2 2 1

3 3 3 3

1 2 1 2

2 2 2 2

23 | 24

3 3

3 3

1 1

4 6

4 2

4 4

5 3

2 2

2 2

2 2

2 2

3 2 2 2

2 2 2 2

2 2 2 2

1 2

17 1 18

2 2 2 2

1 1 1

— —

1 1 1 1 1

— | 26

15 | 46

+ 26

+ 26

+ 31

1 1

1 24

30 + 6

39 | 128 — | + 89

24—006430

—

1 1 1 1

— | 26

+ 3

— 24 | 25 + 1

+ 31

30 + 2

54 91 + 37

B I L A G A 30

Exempel på vid taxeringsrevisioner konstaterad underdeklaration (Bilagan

upprättad

inom taxeringskontrollutredningens

sekretariat)

1. Mekanisk verkstad; taxeringar åren 1955—1959

Granskningen av räkenskaperna gav anledning till anmärkning i flera avseenden. Sålunda framkom att betydande inkomstbelopp, bl. a. vid försäljning av skrot, inte bokförts, att i dagboken korrekt bokförda poster ändrats, att utgifter dubbelbokförts eller redovisats med för höga belopp, att utgifter bokförts med för låga belopp, att rörelsen belastats med privata och andra vid taxeringen inte avdragsgilla kostnader, att inte avdragsgilla fastighetskostnader, huvudsakligen i samband med tillbyggnad, påförts varu- eller omkostnadskontot. Utredningen resulterade i att förslag om eftertaxering av delägarna för åren 1955—1959 framställdes med tillhopa ca 213 000 kr. 2. Automatsvarvningsfirma; taxeringar åren 1951—1958

Vid rörelsens bedrivande erhålles bl. a. vissa avfallsprodukter. Granskningen avsåg endast kontroll av redovisningen beträffande inkomsterna vid försäljningen av dessa produkter. Någon anmärkning mot bokföringen förelåg inte i formellt hänseende. Vid revisionen framkom emellertid, att vid försäljning av avfallsprodukterna influtna belopp över huvud taget inte bokförts utan delats lika mellan delägarna. Med ledning av kontrolluppgifter kunde fastställas, att under åren 1954—1957 erhållna likvider för försålda avfallsprodukter uppgått till sammanlagt 19 520 kr. Delägarna uppgav vid förfrågan, att skrot därjämte försålts till en del kringresande skrothandlare. Några tillförlitliga uppgifter från dessa ansågs inte kunna erhållas. En på vissa grunder verkställd beräkning av försäljningen av avfallsprodukter gav vid handen, att densamma under åren 1953—1957 inte torde ha understigit 41 936 kr. 3. Aktiebolag (en aktieägare); taxeringar åren 1955—1957

Vid taxeringsrevision av bolagets räkenskaper antecknades bl. a. följande. Den 23/2 1954 hade bokförts inköp av ett parti varor med 49 440 kr. Utredning gav vid handen, att den av bolaget därvid erlagda köpeskillingen endast kunde beräknas ha uppgått till 13 670 kr. På grund härav och då aktieägaren ansågs genom olika åtgöranden ha uttagit skillnaden, 35 770 kr., ur bolaget, föreslogs att beloppet i fråga skulle upptagas till beskattning hos honom.

367 Under år 1954 hade bolaget bokfört inköp av ett annat varuparti med 99 000 kr. Någon försäljning av dessa varor hade inte skett under räkenskapsåret, men aktieägaren hade vid förfrågan uppgivit, att bolaget senare skulle använda dem vid tillverkning av vissa andra varor. Vid boksluten per den 30/6 1955 och per den 30/6 1956 hade nedskrivningar verkställts å här ifrågavarande varuparti med betydande belopp. Vid revisionen framkom vidare omständigheter, som visade att det bolag, som levererat varorna, angivit försäljningspriset för varupartiet oskäligt högt i avsikt att därigenom bereda köparen ett stort nedskrivningsunderlag. Dessutom inhämtades vid revisionen, att aktieägaren i samband med varuinköpet av ägaren av det andra bolaget under angivande av återbetalning av lån emottagit ett belopp, som kunde beräknas till 30 000 kr. Aktieägaren föreslogs skola eftertaxeras för ovannämnda 30 000 kr. Vidare föreslogs bolaget inte böra medgivas avdrag för vid bokslutet per den 30/6 1955 verkställd nedskrivning å varupartiet, 39 300 kr., och för vid bokslutet per den 30/6 1956 härutinnan redovisad ökning av den dolda reserven, 10 890 kr. 4. Aktiebolag med internationella aflfärer (en aktieägare); taxeringar åren 1952

1957 Vid granskning av bolagets räkenskaper anmärktes bl. a., att bokföringen för det senaste räkenskapsåret, 1/8 1955—30/9 1956, visat sig vara i hög grad ofullständig beträffande inkomstredovisningen. Bolaget hade förfarit så, att antingen hade varken inköpet eller försäljningen av ett visst varuparti bokförts eller också hade inköpet bokförts riktigt men försäljningen till för lågt belopp. Därvid hade bolaget som försäljning bokfört endast det belopp, som hemtagits på officiell väg genom bank och gett sken av att detta utgjort hela likviden för varan genom att utskriva faktura å beloppet. Den verkliga fakturan upptog ett betydligt högre belopp. Differensen hade stannat kvar utomlands. I en av bolaget gjord utredning uppgavs de inte bokförda inkomsterna för tiden 20/1—27/9 1956 till 481 620 kr. Verkställd kontroll härav visade emellertid, att bolaget haft ytterligare inkomster om minst 114 000 kr. Med hänsyn till vid revisionen påtalade omständigheter föreslogs nettointäkten av bolagets rörelse för ifrågavarande räkenskapsår böra beräknas till läest b 1 000 000 kr. Även för de båda närmast föregående räkenskapsåren framställdes förslag om höjning av bolagets taxeringar med betydande belopp. Särskilt må här nämnas, att avdrag inte ansågs böra medgivas för under räkenskapsåret 1/8 1954— 31/7 1955 gjord bortskrivning av fordran å 141 600 kr., enär bolaget inte visat vad fordringen avsåg eller att bortskrivningen av densamma var att betrakta som en avdragsgill kostnad. Beträffande aktieägaren föreslogs, att han borde eftertaxeras för åren 1954 och 1955 till statlig och kommunal inkomstskatt med tillhopa 41 108 kr. samt för förstnämnda år till statlig förmögenhetsskatt med 86 799 kr. Vidare framställdes forslag om att aktieägarens taxeringar för år 1956 borde höjas med sammanlagt 14 474 kr. samt att till i 1957 års deklaration uppgiven inkomst skulle läggas ett belopp av 50 000 kr. Därvid återfördes till beskattning bl. a. hos bolaget omkostnadsforda fraktutgifter, som i verkligheten betalats av annat företag, kostnader som belöpte på tiden före bolagets start, diverse privata utgifter, inte deklarerade provisionsinkomster, rese- och representationskostnader m. m. Slutligen må nämnas, att värdet å aktieägarens hustru tillhöriga smycken uppskattades till 200 000 kr. mot tidigare uppgivna 65 000 kr., i följd varav hennes taxering till statlig förmögenhetsskatt år 1956 föreslogs böra höjas med 135 000 kr

368 Därjämte ansågs hon för ett vart av åren 1952—1955 böra eftertaxeras till statlig! förmögenhetsskatt för samma belopp. 5. Aktiebolag och aktieägare i bolaget; taxeringar åren 1957—1959

Enligt inkommen uppgift hade ett aktiebolag A den 5 december 1956 utbetaltl 145 080 kr. till aktieägaren i ett bolag B. Beloppet avsåg enligt uppgift likvid förl ett varuparti, som innehafts av ett aktiebolag C, vari nyssnämnde aktieägare ävenl ägde aktier. Sistnämnda bolag hade emellertid på hösten 1956 nedlagt sin verk-I samhet och varulagret skulle helt övertas av bolaget B. Innan övertagandet skeddel hade emellertid aktieägaren i eget namn försålt partiet. Först år 1958 överfördes lagret från bolaget C till bolaget B. Överföringen skedde till ett värde av 84 630 kr. Likviden för varupartiet, 145 080 kr., bokfördes hos bolaget B först den 30 april 1959 eller samma datum som meddelandet till bolaget om den beslutade taxeringsrevisionen daterats. Vid 1959 års taxering ansågs bolaget B böra förvägras avdrag för nämnda 84 630 kr. Vidare föreslogs, att aktieägaren skulle eftertaxeras till statlig och kommunal inkomstskatt för år 1957 för beloppet 145 080 kr. Därjämte framställdes bl. a. förslag om att aktieägaren vid 1957—1959 års taxeringar skulle beskattas för inte uppgiven förmögenhet, som för respektive år uppgick till inte oväsentliga belopp. 6. Pälshandel; taxeringar åren 1952—1956

Fullständig granskning av räkenskaperna kunde inte genomföras, enär det material, som utgjort underlag för bokföringen, inte företeddes. Vid revisionen kunde likväl konstateras, att varuinköp utelämnats i bokföringen till belopp, som för vissa år uppgick till eller översteg de faktiskt bokförda inköpen. Vissa varuförsäljningar hade inte heller redovisats. Med hänsyn till vid granskningen iakttagna brister i bokföringen föreslogs, att inkomsten skulle uppskattas efter skön. Då sålunda rörelsen varit av betydligt större omfattning än vad räkenskaperna utvisade ansågs nettointäkten av rörelsen böra höjas med följande belopp: beskattningsåret 1951 med 35 000 kr. » 1952 » 75 000 » » 1953 » 75 000 » » 1954 » 75 000 » . Nettointäkten av rörelsen för år 1955, som i deklarationen angivits till 32 167 kr., föreslogs böra beräknas inte ha understigit 150 000 kr. Vidare hade vid revisionen utrönts, att värdet av varulagret uppenbarligen varit betydligt högre än det bokförda värde, vartill det upptagits vid förmögenhetsberäkningen i respektive års deklarationer. På grund härav ansågs att den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet för vart och ett av åren 1951—1954 borde höjas med 200 000 kr. samt att förmögenheten vid 1955 års utgång borde beräknas inte ha understigit 350 000 kr. 7. Rörelseidkare (innehavare av bilfirma); taxeringar åren 1951—1957

Efter upprepade uppmaningar till rörelseidkaren att överlämna sina räkenskaper för åren 1950—1954 för granskning erhöll granskningsmannen endast fen p ä r m a r innehållande utgiftsverifikationer för sagda år. Då annat räkenskapsma terial inte företeddes, torde löpande förda räkenskaper för rörelsen inte hi funnits.

369 Verifikaten hade insatts i pärmarna utan någon som helst ordning. Verkställd jämförelse mellan deklarerade och verifierade utgifter utvisade, att de i 1951, 1952 och 1954 års deklarationer yrkade avdragen översteg verifierade utgifter. Den största differensen, 6 452 kr., förelåg i den för år 1952 avlämnade deklarationen. För de båda övriga beskattningsåren var de verifierade utgifterna något högre än de i respektive års deklarationer yrkade avdragen. Vidare antecknades vid granskningen bl. a., att det i 1951 års deklaration avdragna beloppet för arbetslöner, 2 000 kr., enligt kvittot utgjorde rörelseidkarens lön till sig själv. Under rubriken »Kontanta utgifter för anskaffning av råmaterial, förbrukningsartiklar och andra för rörelsen avsedda varor» hade inräknats utgifter av de mest skilda slag, bl. a. löneutbetalningar — å kvittona i allmänhet rubricerade som anvisningsprovision — och utgifter för bilreparationer och reservdelar med avsevärda belopp. Löneuppgifter syntes aldrig ha ingivits till taxeringsmyndigheterna och inte heller torde rörelseidkaren ha innehållit eller inbetalt någon preliminärskatt. Vid granskning av räkenskaperna för ett aktiebolag i bilbranschen framkom att rörelseidkaren »företrädde» detta bolag såsom försäljare av huvudsakligen begagnade bilar. Enligt ett mellan parterna upprättat avtal skulle rörelseidkaren erhålla 12 000 kr. i år shy ra för upplåtelse av en av honom förhyrd garagelokal och 5 % provision å bruttoförsäljningen. En jämförelse mellan de av rörelseidkaren för respektive år deklarerade bruttoinkomsterna och härvidlag erhållna ersättningar från bolaget visade, att de uppgivna bruttoinkomsterna för två av åren inte ens uppgick till de från bolaget erhållna inkomsterna. För de övriga åren översteg de redovisade bruttoinkomsterna endast med förhållandevis små belopp de från bolaget åtnjutna inkomsterna. De av rörelseidkaren företedda verifikationerna tydde emellertid på, att denne haft en betydande försäljning av bilar, som inte h ä r r ö r d e från bolaget. På grund av de vid revisionen framkomna omständigheterna föreslogs, att de deklarerade nettointäkterna skulle höjas med följande skönsmässigt beräknade belopp: vid 1951 års taxering 5 000 kr. » 1952 » » 25 000 » » 1953 » » 50 000 » » 1954 » » 50 000 » » 1955 » » 50 000 » . Vid senare företagen polisundersökning konstaterades bl. a., att rörelseidkaren i sina deklarationer för åren 1951—1957 yrkat avdrag för fiktiva utgiftsposter, vilka styrkts med osanna verifikat. Dessa uppgick för sistnämnda taxeringsår till sammanlagt 153 271 kr. Rörelseidkaren dömdes år 1960 av vederbörande rådhusrätt till 50 000 kr. i böter och ett års straffarbete. 8. Aktiebolag (familj ebolag) och dess aktieägare; taxeringar åren 1957—1959

Under den omfattande utredning, som ägde rum, befanns bl. a., att försäljningar under räkenskapsåren 1956—1958 om tillhopa 59 691 kr. inte bokförts. Vissa omständigheter tydde emellertid på att ytterligare inkomster undandragits beskattning. Alternativt föreslogs därför, att den oredovisade omsättningen skulle beräknas till 10 000 kr. för år 1956, till 35 000 kr. för år 1957 samt till 45 000 kr. för år 1958.

370 Beträffande utgiftsredovisningen konstaterades, att för sagda räkenskapsår ett sammanlagt belopp av 102 473 kr. borde återföras till beskattning, enär bolaget bl. a. bokfört förtäckt utdelning till aktieägare med tillhopa 64 500 kr. samt påförts utgifter för s. k. intern representation med 5 220 kr., inköp av inventarier utöver föreslaget värdeminskningsavdrag med 6 083 kr. m. m. Vidare föreslogs, att huvudaktieägaren i bolaget skulle beskattas för vissa belopp, som var hänförliga till åren 1956—1958 och bl. a. utgjorde förtäckt lön, del i de belopp, vartill undandragna likvider enligt de framlagda alternativen ansetts böra beräknas, ränta och lön, som inte utbetalts kontant utan bokförts såsom skuld i bolagets räkenskaper m. m. Även huvudaktieägarens båda söner, som också ägde aktier i bolaget, föreslogs böra beskattas för vissa inte oväsentliga belopp och förmåner, som de ansågs ha tillgodogjort sig från bolaget. 9. Aktiebolag inom byggnadsbranschen (en aktieägare); taxeringar åren 1954

1959 Vid granskningen konstaterades bl. a. följande. Inkomster till betydande belopp hade undandragits beskattning, varvid aktieägaren personligen uppburit likviderna utan att redovisa desamma till bolaget. I vissa fall hade någon fakturering från bolagets sida inte skett. Det hade t. ex. inträffat, att mottagare av materialleveranser och andra prestationer från bolaget erhållit dessa såsom ersättning för utförda tjänster. Aktiekapitalet, som ursprungligen uppgick till 5 000 kr., hade med hjälp av inte bokförda inkomster successivt ökats till 150 000 kr. Med hänsyn till att inkomstredovisningen befunnits vara otillförlitlig, föreslogs, att de inte redovisade inkomsterna för de fyra räkenskapsår revisionen avsåg skulle uppskattas efter skön till 150 000 kr. och upptagas till beskattning hos bolaget. Vidare föreslog granskningsmannen, att bolaget skulle förvägras avdrag för vissa kostnader, som inte kunde anses vara avdragsgilla, såsom exempelvis gåvor, studiebidrag, diverse spritinköp, utgifter för utlandsresa för aktieägarens son m. m. Beträffande aktieägaren framställdes förslag om att han vid 1954—1958 års taxeringar skulle beskattas för en rad bolaget påförda kostnader, som sammanlagt uppgick till avsevärda belopp och avsåg honom personligen. Bland dessa kostnader ingick exempelvis diverse privata inköp (böcker, elektrisk spis och tvättmaskin till bostaden m. m.), bolaget påförd förlust vid försäljning av privat bil, utgifter för privat telefon i bostaden och sommarbostaden, anläggning av brunn å den till sommarbostaden hörande tomten, av bolaget uppförd bastubyggnad m. m.

10. Rörelseidkare (detaljhandlare); taxeringar åren 1951—1956

Den skattskyldige innehade fem butiker. Vid granskning av räkenskaperna antecknades bl. a. Hela dagboken för år 1950 hade uppgjorts först under påföljande år. Även vid andra tillfällen under den tid revisionen omfattade hade räkenskaperna förts i efterhand. Inventarium hade enligt uppgift överhuvud taget inte uppgjorts efter utgången av år 1949. Bristfälligheterna i räkenskapsmaterialet var påtagliga även i andra hänseenden och en viss strävan att inte låta detsamma återspegla de verkliga förhållandena förmärktes. Såsom exempel kan nämnas, att varupartier och inventarier till betydande belopp, som bevisligen förvärvats och betalts under år 1952, inte bokförts detta år utan först nästkommande. För att inpassa inköpen i 1953 års räken-

371 skaper hade fakturorna försetts med direkt missvisande ankomststämplar och de å fakturorna fastsatta postgirokvittona hade åverkats i så måtto att datumstämplingen bortrivits, sedan kvittot en gång fastklistrats. Om fakturorna hade bokförts på rätt år skulle detta år under i övrigt oförändrade förhållanden ha utvisat ett betydande underskott, som rörelseidkaren inte hade kunnat utnyttja vid taxeringen. Efter omfattande utredningar beräknades omsättningsdifferenserna för åren 1950, 1951 och 1954 till 289 326 kr., 169 459 kr. och 107 400 kr. För år 1952 kunde motsvarande beräkning inte göras, enär underlag härför saknades. Nettointäkten av rörelsen för sistnämnda år föreslogs emellertid efter andra grunder böra uppskattas efter skön till 350 000 kr. I fråga om 1953 års verksamhet syntes skäl tala för att andra metoder kommit till användning för att nedbringa rörelsens resultat. Sålunda hade kostnader helt hänförliga till år 1952, tillhopa 158 888 kr., belastats rörelsen. Vidare hade varukontot två gånger påförts ett belopp av 274 584 kr. Båda dessa belopp föreslogs böra tilläggas den för år 1953 deklarerade nettointäkten. Den i räkenskaperna för år 1955 redovisade bruttovinsten syntes kunna godtagas. I detta sammanhang kan för jämförelse nämnas, att den för år 1950 deklarerade nettointäkten av rörelsen endast uppgick till 2 193 kr., medan densamma för år 1955 utgjorde 489 103 kr. Utöver vad ovan nämnts framställdes förslag om att vissa andra belopp av olika natur skulle upptagas till beskattning hos rörelseidkaren.

11. Koncernbolag; taxeringar åren 1950—1953

Vid granskning av ett i koncernen ingående bolag iakttogs bl. a. att detta i samband med de i december månad åren 1949—1952 verkställda boksluten belastat varukontot för varuinköp från övriga koncernbolag med betydande belopp. Vidare framgick, att nämnda bolag under mars månad åren 1950—1952 bokfört försäljningar till de andra koncernbolagen med belopp motsvarande för respektive år ovannämnda varuinköp. Som underlag för här berörda bokföringsåtgärder förelåg följesedlar eller förteckningar med specificerade varupartier, vilka medräknats vid inventeringarna. I boksluten hade nedskrivning av varulagren verkställts med avsevärda belopp. Företagen jämförelse mellan följesedlar för inköp och motsvarande försäljning hade också utvisat, att såväl belopp som varuslag samt antal och å-priser stämde överens. Då det sålunda inte var fråga om verkliga varuleveranser, ansågs bokningarna tillkomna i vinstreglerande syfte. Detta hade kunnat ske genom att bolaget haft kalenderåret som räkenskapsår, medan de övriga företagen haft räkenskapsperioden 1/4—31/3. På grund av de vid revisionen i nu nämnda avseenden gjorda iakttagelserna framställdes förslag om att bolaget för respektive år skulle eftertaxeras för de belopp, som härvidlag påförts varukontot. Avdrag skulle dock ske för gjorda återföringar, som ökat vinsten. De härigenom till eftertaxering för åren 1950—1952 föreslagna beloppen uppgick till 135 000 kr., 264 530 kr. samt 89 970 kr. Beträffande 1953 års taxering uppkom genom återföringen ett underskott. Verkställd granskning av räkenskaperna för de andra koncernbolagen gav vid handen, att också dessa under mars månad åren 1950—1952 belastat respektive varukonton för stora varuinköp från bolaget. Under maj månad påföljande räkenskapsår hade motsvarande belopp bokförts såsom försäljningar till bolaget. Vid inventeringarna för boksluten hade även dessa varupartier medräknats, och stora

372 nedskrivningar hade skett å varulagren. Jämväl i dessa fall förelåg överensstämmelse inte endast till belopp utan även till varuslag, antal och å-pris. Utöver vissa öppet redovisade koncernbidrag hade koncernbolagen vidare verkställt vinstöverflyttningar mellan bolagen genom att bokföra fingerade varuförsäljningar. Granskningsmannen ansåg, att vissa i mars månad under åren 1951 och 1952 bokade leveranser om tillhopa 307 995 kr. respektive 58 774 kr. hade karaktär av vinstöverflyttning. Vid senare företagen granskning av räkenskaperna för en av koncernens leverantörer framgick, att leverantören tillställt bolaget fyra i december 1952 daterade proformafakturor på sammanlagt 94 676 kr. I februari 1953 hade bolaget mottagit kreditnotor på samma belopp. Beloppet i fråga hade bokförts i bolagets räkenskaper i enlighet med nyss lämnade uppgifter. Vid bokslutet hade ifrågavarande varor, som inte levererats, nedskrivits generellt. Samma förfaringssätt hade tillämpats med fakturor från ytterligare en leverantör. Förnyad genomgång av de andra i koncernen ingående bolagens räkenskaper gav vid handen, att liknande transaktioner ägt rum även hos dem. På grundval av framkomna omständigheter föreslogs, att ovan berörda skentransaktioner skulle korrigeras i de olika företagens räkenskaper, vilket medförde förslag om taxering av betydande belopp.

12. Biografägare; taxeringar åren 1955—1960

I särskild skrivelse anhöll den skattskyldige om viss höjning av i 1958 och 1959 års deklarationer uppgiven förmögenhet. Företagen kontroll av 1959 års deklaration utvisade att i densamma uppgivna inkomster inte räckte till förmögenhetsökningen. Då detta påtalades inkom ytterligare skrivelse vari begärdes eftertaxering för åren 1955—1959 för inkomster av biografrörelserna med sammanlagt 237 633 kr., för inkomst av kapital med sammanlagt 32 175 kr. samt för en tidigare inte deklarerad förmögenhet om 165 000 kr. Vid därefter företagen taxeringsrevision konstaterades att ett år utgifterna för filmhyror enligt räkenskapsutdrag upptagits till högre belopp än de faktiska kostnaderna enligt kontot i huvudboken. Mellanskillnaden hade utjämnats mot kreditering av kassakontot under rubriken räknefel. Utgående skulder för obetalda filmhyror hade vidare upptagits till för högt belopp, vilken skillnad påföljande år utjämnats genom debitering av diverse personers konto samt kreditering av kassakonto. Rörelserna hade vidare vissa år påförts kostnader för representation med avrundade belopp vartill verifikationer helt saknades. Rörelserna hade vidare påförts bilkostnader samt förluster i samband med försäljning och byten av bilar i en omfattning som inte motiverades av rörelsernas art och sättet för deras skötsel och övervakning. Inköp av inventarier hade omkostnadsförts direkt i samband med anskaffningen och i anskaffningskostnaden för inventarier hade inräknats byggnadskostnader för av den skattskyldige ägd fastighet. Reparationers konto hade vidare påförts kostnad för inköpta biografstolar, vartill verifikation saknades. Vid utredning konstaterades att stolar levererats för 40 148:50 kr. men att senare kreditnota erhållits på 34 028:50 kr. för återtagna stolar, vilken kreditnota inte bokförts. Efter ytterligare tillägg för omkostnadsförda vid taxering inte avdragsgilla kostnader samt propriekostnader såsom utlandsresor föreslogs höjning av nettointäkten av rörelse med förutom de förut av den skattskyldige angivna beloppen ytterligare 112 000 kr. för 1955, 106 000 kr. för 1956, 6 800 kr. för 1957, 83 239 kr. för 1958, 77 210 kr. för 1959 samt 189 804 kr. för år 1960.

373 13. Industriidkare; taxeringar åren 1955—1957

Den skattskyldige uppgav sig inte ha någon bokföring eller ha fört några anteckningar och de sammanställningar av inkomster och utgifter som upprättats vid deklarationstillfället hade inte kunnat återfinnas. Den skattskyldige företedde kopior av utgående fakturor, vissa packsedlar, räkningar samt postgiroutdrag och postgirotalonger. Samtliga insättningar på postgiro utgjordes av varulikvider. Enligt införskaffade kontoutdrag konstaterades att åtskilliga fakturakopior avseende leveranser för vilka likvid erlagts på annat sätt än genom girering på postgiro plockats bort. Efter detta konstaterande företeddes de saknade fakturakopiorna. Varufordringarna vid 1956 års utgång hade även upptagits för lågt varjämte rörelsen påförts kostnader av privat karaktär. Nettointäkten av rörelsen föreslogs böra höjas för taxeringsåret 1955 med 3 127 kr., 1956 med 11 463 kr. samt 1957 med 14 206 kr.

14. Korvhandlare; taxering år 1958

Vid revision konstaterades att på rörelsebilaga 7 a uppgivna försäljnings- samt inköpssummor var upptagna till för låga belopp. Full kontroll av korvinköpen var inte möjligt erhålla då inte samtliga leverantörer kunde lämna uppgift om försäljningarna till den skattskyldige. Brödinköpen hade däremot skett hos samme leverantör. Bruttoomsättningen samt bruttovinsten har därför beräknats med ledning av relationen emellan inköpta kvantiteter korv och bröd med erfarenhetsmässig fördelning av korvförsäljningen på vanlig kokt korv och grillad korv, vilka betingar olika priser. På grundval av upprättad kalkyl föreslogs att nettointäkten av rörelsen skulle upptagas till 48 000 kr. mot av taxeringsnämnden beräknade 13 610 kr.

15. Metallindustri; taxeringar åren 1956—1959

Vid revisionen konstaterades att vissa varulikvider influtna i form av check eller postgiroutbetalningskort inte bokförts, varvid samtliga räkenskapshandlingar för dessa transaktioner tagits bort ur räkenskapsmaterialet. Vid revision hos ett av företagets kunder uppmärksammades därvid att vissa av företagets fakturor i motsats till de vanligen förekommande helt saknade uppgift om företagets postgironummer, vilket medfört att köparen erlagt likvid med check eller postgiroutbetalningskort. Kontoutdrag införskaffades därför från kända eller presumtiva köpare så långt det var möjligt, varvid det visade sig att i ett fall samtliga likvider från köparen inte bokförts och att ej heller några verifikationer, anteckningar eller korrespondens med företaget i fråga fanns kvar hos det granskade företaget. Då det inte varit möjligt tillfråga samtliga köpare uppskattades övriga inte bokförda varulikvider till 5 000 kr. per år. Varufordringarna för det sist granskade året hade vidare upptagits till ett 11 183 kr. för lågt belopp. Nettointäkten av rörelsen föreslogs böra höjas för taxeringsår 1956 med 7 241 kr., 1957 med 18 297 kr., 1958 med 39 924 kr. samt för år 1959 med 39 223 kr.

16. Åkeriägare; taxering år 1958

Kostnaden för inköp av motorbåt, som uteslutande använts för privat bruk, hade bokförts med 5 000 kr. å rörelsens materialkonto. Å verifikationen hade antecknats att kostnaden avsåg »en stycken begagnad motor».

374 17. Verkstadsaktiebolag; taxeringar åren 1954—1959

Inkomst av skrotförsäljning hade inte redovisats. Från tre företag i sådant avseende uppburna belopp utgjorde sålunda: Tax.år

1954 13 280

1955 12 128

1956 11123

1957 17 436

1958 15 443

1959 7 713

18. Skrothandlare; taxering år 1958

Förutom felaktigheter å inkomstsidan hade den skattskyldige såsom varuinköp eller omkostnad i rörelsen bokfört inte avdragsgilla utgifter å tillhopa 9 687 kr., varibland märkes: sparkstötting 20 kr., tandläkararvode 280 kr., kläder 288 kr., återbetalning av lån 3 000 kr., matta 1 000 kr., rörinstallationer i bostaden 680 kr. och bilradio 691 kr.

19. Möbelfirma; taxeringar åren 1958 och 1959

Vid granskning av firmans avbetalningskontrakt med kunder samt kopior av ordersedlar befanns att inbetalningar å tillhopa 12 876 kr. för beskattningsåret 1957 och å tillhopa 21 336 kr. för beskattningsåret 1958 inte blivit bokförda. Vidare hade inte existerande »andra skulder» upptagits i 1957 års deklaration med 47 012 kr. och i 1958 års deklaration med 53 590 kr. Att denna »luftskuld» ökats hade tydligen skett för att göra en kontantberäkning hållbar. Låneskuld hos hustru hade i såväl 1958 som 1959 års deklarationer upptagits med 20 000 kr. för högt belopp. Hustruns verkliga fordran hade inte redovisats som tillgång i hennes sagda år avgivna deklarationer.

20. Rörledningsfirma; taxering år 1957

Enligt deklarationerna hade rörelsen lämnat en förlust av 1 653 kr. Delägarna taxerades skönsmässigt envar för en beräknad rörelseinkomst av 11 000 kr., varöver anfördes besvär. Vid taxeringsrevision befanns, att dagbok inte förts och att inventarium inte upprättats. Inkomster och utgifter hade i efterhand införts i en inkomstbok och en utgiftsbok. Egna uttag var inte noterade. Kontanta inkomster om sammanlagt 10 900 kr. hade inte noterats i inkomstboken. Varufordringarna hade uppgivits med 14 173 kr. för lågt belopp. Kostnader för råmaterial och förbrukningsartiklar m. m. hade avdragits med 15 147 kr. för högt belopp. Sedan iakttagna felaktigheter rättats uppgick rörelsens totala nettointäkt till 38 567 kr.

21. Bilverkstadsägare; taxeringar åren 1954 och 1955

Bokföringen bestod av en bok för kontanta inkomster, en för kontanta utgifter och en för inkomster och utgifter som gått via postgiro. Huvudbok saknades, likaså en sammanställning av utgifterna efter kostnadsslag. Inventarium hade inte upprättats. Rörelsen redovisades å form. 7 a. Såväl inkomster som utgifter var uppgivna till godtyckligt avrundade belopp, som inte överensstämde med bokföringen. In- och utgående varufordringar och varuskulder samt varulager var inte redovisade.

375 Bokförda inkomster översteg de i deklarationen redovisade med ca 4 200 kr. Betalda kundfakturor å tillhopa ca 3 800 kr. hade inte bokförts. Bensin- och oljeförsäljning å ca 8 000 kr. hade inte bokförts. Den skattskyldige hade under beskattningsåret inköpt en lastbil, som omgående försålts. Inköpet av bilen hade bokförts som en utgift med 3 600 kr., men inkomsten vid försäljningen, 4 000 kr., hade inte redovisats. 1955 års taxering höjdes med 15 000 kr., varjämte den skattskyldige eftertaxerades för år 1954 för 10 000 kr. 22. Läkare; taxering år 1954

Sjukhusläkare med viss egen praktik. Deklarerad inkomst av tjänst 31 628 kr. samt nettointäkt av läkarpraktik 3 066 kr. (bruttoinkomst 15 315 kr., kostnader 12 249 kr., varav utgifter för bil 3 162 k r . ) . Taxeringsnämnden medgav avdrag för bilkostnader med 500 kr. samt höjde därjämte nettointäkten av läkarpraktiken med skäligen ansedda 5 000 kr. Utredningen gav vid handen, att bruttointäkterna av privatpraktiken uppgick till ca 35 000 kr. Som grund för denna beräkning låg uppgifter från sjukkassor inom länet, samt överslagsberäkningar av sådana arvoden, som icke ersattes av sjukkassa. Den skattskyldige hade inte fört några anteckningar om sina inkomster av praktiken. Den skattskyldige taxerades för en sammanlagd inkomst av tjänst och praktik av 45 156 kr. 23. Tandläkare; taxering år 1958

Vid kontroll av inkomstredovisningen befanns det, att 66 å patientkort noterade inkomstbelopp å sammanlagt 8 765 kr. icke bokförts i kassaboken. Av detta belopp avsåg 7 150 kr. protesarbeten och 1 615 kr. lagningsarbeten. Beträffande protesarbeten hade kontroll skett av samtliga å patientkorten noterade poster under det att beträffande lagningsarbeten inkomsterna kontrollerats endast stickprovsvis. För följande levererade teknikerarbeten hade arvoden inte kunnat återfinnas: 10 st. bryggor, 3 st. helproteser, 18 st. större lösa proteser samt ett antal mindre arbeten. Företagen utredning visade, att arvodet för ett protesarbete genomsnittligt uppgick till ett belopp, som är 2,5 gånger så stort som teknikerkostnaden. Enär teknikerkostnaderna totalt uppgått till ca 20 000 kr., borde arvoden för protesarbeten ha uppgått till ca 50 000 kr. I det för granskning företedda patientkartoteket återfanns protesarbeten för endast ca 37 000 kr. Härav var, som förut nämnts, ca 7 000 kr. icke bokförda. Differensen mellan redovisade och beräknade inkomster av detta slag uppgick sålunda till ca 20 000 kr. En teknikerkostnad å 560 kr., som återfanns på ett patientkort utan debitering, uppgavs avse en brygga, som utförts gratis åt en släkting. Nettointäkten av rörelsen föreslogs höjd med 20 000 kr.

24. Järnverksaktiebolag; taxeringar åren 1954—1959

Vid särskild förfrågan framkom att vissa kostnader för uppförande av bl. a. en verkstadsbyggnad belastat bolagets löne- och materialkonton. Företagen taxeringsrevision utvisade att dylika kostnader belastat olika konton med stora be-

376 lopp utan att sedan aktivering skett. Efter tillägg för vissa övriga ej avdragsgilla omkostnader och efter korrigering av värdeminskningsavdragen för byggnader föreslogs höjning av nettointäkten enligt följande. Taxeringsår

1954 1955 1956 1957 1958 1959

Nettointäkt enl. deklaration

enl. förslag

3 315 7 694 5 436 9 594 17 286 8 218

37 130 85 539 60 274 67 712 138 302 97 784

25. Byggmästare; taxeringar åren 1954—1957

Företagen taxeringsrevision utvisade att den skattskyldige belastat rörelsen för leverantörsfakturornas bruttobelopp utan avdrag för vare sig erhållna kreditnotor eller för vid likvid erhållna kassarabatter. Såväl kreditnotorna som rabatterna avsåg särskilda ekonomiska förmåner utöver de inom branschen ifråga vanligen förekommande. På grund av dessa konstateranden föreslogs nettointäkten höjd 1954 med 19 000 kr., 1955 med 64 000 kr., 1956 med 54 033 kr. samt 1957 med 30 371 kr.

26. Bilhandlare; taxeringar åren 1953—1957

Vid genomgång av ordersedlar samt försäljningskontrakt konstaterades att inkomster i samband med bilförsäljningar i flera fall bokförts med för låga belopp. Från generalagenten erhållen provision hade inte heller bokförts. Rörelsens omkostnadskonto hade påförts kostnader för resor och representation, varvid såsom underlag för dessa kostnader endast företeddes av den skattskyldige själv utfärdade kvitton. Dessa kostnader föreslogs sänkas med 2 000 kr. per år. Omkostnadskontot hade år 1953 påförts kostnader för bensin för hämtning av motorfordon med 2 835 kr. mot av den skattskyldige själv utfärdade kvitton. Av leverantörsfakturor framgick att dessa kostnader särskilt debiterades och således ingick i likviderna till leverantören. Efter tillägg för vissa inte avdragsgilla kostnader föreslogs nettointäkten av rörelsen böra höjas 1953 med 16 683 kr., 1954 med 27 045 kr., 1955 med 29 691 kr., 1956 med 14 730 kr. samt 1957 med 41 281 kr. 27. Skorstensfejaremästare; taxeringar åren 1954—1959

Influtna belopp dels per postgiro och dels kontant hade bokförts såsom dagskassa. Anteckning om betalningsdag hade inte skett på fastighetsregisterkorten, och de på dessa antecknade debiteringarna var i vissa fall lägre än som utgående originalfakturorna hos fastighetsägarna visade. Influtna sotningsarvoden hade således vissa år i regel bokförts i kassaboken med 10 % lägre belopp än som verkligen influtit, vissa per postgiro eller kontant influtna belopp hade inte bokförts alls och felsummeringar förekom. De angivna direkt konstaterade differenserna uppgick till för 1954 5 683 kr., 1955 11 090 kr., 1956 6 912 kr., 1957 9 632 kr., 1958 14 163 kr. samt 1959 8 690 kr. Skäl till antagande förelåg att ytterligare genom kontantuppbörd influtna medel därvid inte medräknats. Överensstämmelse förelåg inte mellan i utgiftskassaboken bokförda kostnader samt i deklarationerna angivna. Kostnad för en sons studier vid universitet totalt för angivna år 15 600

377 kr. hade rubricerats såsom kontorskostnader och belastat rörelsen. Rörelsen hade vidare påförts kostnader för två bilar, varav endast en kunde anses erforderlig såsom arbetsbil i rörelsen. Taxeringsrevisionen utmynnade i att skönstaxering föreslogs böra åsättas för de aktuella åren.

28. Aktiebolag (metallaffär); taxeringar åren 1954, 1955 samt 1957

Vid revisionen konstaterades att försäljningar i viss omfattning i verkligheten skett till högre priser än de i de företedda fakturakopiorna angivna. Mellanskillnaden, uppgående till för 1954 361 796 kr., för 1955 310 013 kr. och för 1957 107 700 kr., hade av köparen enligt en funnen kopia av brev från honom till säljaren insatts på konto i schweizisk bank för en av huvudaktieägarnas räkning. Eiter tillägg för vissa vid taxering inte avdragsgilla omkostnader föreslogs nettointäkten av bolagets rörelse böra höjas år 1954 med 364 742 kr., år 1955 med 310 525 kr. samt år 1957 med 107 700 kr.

29. Arkitekt; taxering år 1958

Taxeringsnämnden hade uppskattat nettointäkten av arkitektrörelsen till 30 000 kr. mot i deklarationen uppgivna 20 484 kr. Vid revisionen konstaterades att inkomster på 5 443 kr. inte bokförts. Kontrollen av inkomster hade dock inte varit fullständig då fakturakopior, vilka var försedda med löpande numrering, saknades. Vissa kostnader av proprienatur hade påförts rörelsen. På grund av vid granskningen konstaterade förhållanden ansågs skönstaxering böra ske till av taxeringsnämnden åsätt belopp. 30. Skorstensfejaremästare; taxering år 1959

Influtna inkomster redovisades i kassakladd och senare i kassabok i form av dagskassor. Inkomsterna framgick även av den skattskyldiges fastighetsregisterkort. Vid jämförelse av dessa båda inkomstredovisningar konstaterades att fastighetsregisterkorten utvisade högre inkomster än i kassaboken bokförda. Företagen stickprovskontroll genom infordrande av uppgifter från fastighetsägare utvisade att den skattskyldige som regel redovisat även inkomsterna på registerkorten med för låga belopp. Utredning visade att den skattskyldige genomsnittligen redovisat inkomsterna för lågt med 3 : 83 kr. per fastighet. Antalet fastigheter utgjorde ca 1 600. Av taxeringsnämnden företagen skönsmässig höjning av nettointäkten av rörelsen med 5 000 kr. ansågs sålunda fullt befogad. 31. Aktiebolag (metallindustri); taxeringar åren 1954—1959

Samtliga aktier i bolaget ägdes till hälften vardera av två bröder. Från försäkringsbolag centralt inhämtade uppgifter om inbetalda kapitalförsäkringspremier utvisade att bröderna tillsammans under åren 1956—1959 inbetalt 1 069 550 kr. Enligt deras deklarationer fanns inte medel tillgängliga för bestridande av dessa utgifter. Taxeringsrevision av bolaget utvisade då att medel till dessa försäkringspremier samt även till stora inköp av obligationer erhållits från aktiebolaget. Anledning framkom under revisionen att begära kontrolluppgift från ett företag som i enlighet med föreliggande utgiftsverifikationer i form av checkutbetal-

378 ningar och fakturor gjort vissa försäljningar till aktiebolaget. Detta företag uppgav emellertid vid förfrågan att det inte haft några som helst affärsförbindelser med aktiebolaget under angivna år. Inför detta uppgav aktieägarna att felaktigheter förelåg och inkom med en skrivelse upptagande de belopp som under vart och ett av åren 1953—1959 felaktigt bokförts såsom utbetalningar till angivna företag. Utredningen föranledde inte förslag om höjning av aktiebolagets taxeringar. Aktieägarnas inkomst av tjänst föreslogs däremot böra höjas med sammanlagt 320 362 kr. för taxeringsår 1954, 187 522 kr. för taxeringsår 1955, 199 676 kr. för taxeringsår 1958 samt med 355 600 kr. för taxeringsår 1960. Aktieägarnas förmögenheter föreslogs böra höjas med sammanlagt 739 494 kr. för taxeringsår 1954, 927 016 kr. för vardera taxeringsåren 1955 och 1956, 747 416 kr. för taxeringsår 1957, 649 692 kr. för taxeringsår 1958 samt 706 892 kr. för taxeringsår 1959.

KUNGL 1

l

:_. ,

Statens offentliga utredningar 1960 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Ecklesiastikdepartementet

Förslag till namnlag. [5] Rättssäkerheten vid administrativa frihetberövanden. [19] Medicinska äktenskapshinder. [21] Lagberedningens förslag till jordabalk m. m. 1. Lagtext. [24] 2. Motiv till balken. [25] 3. Motiv till lagen om införande av nya jordabalken m. m. [26] Förverkande på grund av brott. [28]

1957 års skolberedning. 2. Individuella diff« och skoldifferentiering. [13] 3. Kursplaneunc ningar i matematik och modersmålet. [15]

Utrikesdepartementet

Jordbruksdepartementet Högre utbildning, forskning och försök på U kets område. [2] Grusexploateringen i Sverige. [3] Forskning och högre utbildning på skogst område. [17] Objektiviteten vid forskning och försök på näringsområdet. [30]

Försvarsdepartementet Krigsmaktens högsta ledning. [12] Besparingar inom försvaret. [23]

Handelsdepartementet översyn av lagen om försäkringsrörelse. [11] Offentlig provningsverksamhet. Behov och re [27] Socialdepartementet Allmänna yrkesinspektionen. [20] Bohuslän. [22] Förskollärarutbildningens organisation. [33] Socialförsäkringens organisation. [35]

Kommunikationsdepartementet

Inrikesdepartementet Folktandvården. [1] De ekonomiska villkoren för en huvudmanna reform inom mentalsjukvården. [9] CP-vården. [14] Frågan om åtgärder för att förbättra konsun mjölkens beskaffenhet. [29] Reviderad brandlagstiftning. [34]

Gvildepartementet Statstjänstemäns förhandlingsrätt. [10] Finansdepartementet Fastighetsbeskattningen. [4] Studiekostnader vid beskattningen. [6] Redogöraransvaret och anmärkningsprocessen. [7] Preliminär nationalbudget för år 1960. [8] Banklikviditet och kreditprioritering. [16] Reviderad nationalbudget för år 1960. [18] Betänkande angående inrättande av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. [31] Statliga företagsformer V. [32] Förbättrad taxeringskontroll. [36]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM I960