Forskning för utveckling

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

för

Forskning

;u -á--áé-_njniiái

Y I 5 In- ål\kll$

u n v I_\II\LHV\1 VEURLHVU

är VEUALHVU

UI VEUÅLINU

UI VEUKLINU

UTVECKLING

UTVECKLING

UTVECKLING

1973:41 o BETÄNKANDE AV U-LANDSFORSKN|NGSUTREDNINGEN

å

Rättelselapp ( )

S52 Rubriken skall lyda - Kartografi fjárranalys

S109 Två uppgifter i tabellen har blivit felaktiga. Rättelsema är inringade.

Anslag (mkr) 1973/74

Bistånd genom SIDA

Programländer Bangladesh 75 Botswana 20 I ! I l I I l | | Administration 53

SIDA Biståndsadministration 28 Information 8 Rekrytering, utbildning l I (47)

UD :s u-avdelning 6 (6)

Statens offentliga utredningar

1973 :4l Utbildningsdepartementet

för

Forskning

utveckling

Betänkande avgivet av U-landsforskningsutredningen

Stockholm 1973

ISBN 91-38-01704-0 Goteborg: Oüsenvyckeri AB,Stockholm 73.4203S

Till Statsrådet Sven Moberg

Kungl. Maj :t bemyndigade den 2 april 1971 statsrådet Sven Moberg att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda frågor rörande inriktning och organisation av forskning med anknytning till u-landsproblem. Med stöd av bemyndigandet tillkallades som sakkunniga f. d. universitetskanslern Nils Gustav Rosén, tillika ordförande, rektorn vid karolinska institutet professorn Sune Bergström, professorn Gunnar Hambraeus, ingenjörs- Vetenskapsakademien, rektorn vid lantbrukshögskolan professorn Lennart generaldirektören Ernst Michanek, styrelsen för internationell

Hjelm,

vid utbildningsdepartementet Manutveckling, samt departementsrâdet fred Ribbing (t. 0. m. 31 december 1972). Den 21 december 1971 tillkallades som sakkunnig vidare professorn vid Stockholms universitet Karl Eric Knutsson. Som sekreterare har tjänstgjort Ribbing (t. o. m. 31 december 1972) och Knutsson (fr. o. m. l januari 1973). Som biträdande sekreterare har departementssekreteraren i utrikesdepartementet Rasmus Rastjänstgjort musson (fr. o. m. l september 1971 t. o.m. 20 oktober 1972), fil. kand. Marja Lemne-Bergrnan (fr. o.m. 21 oktober 1972) och fil. lic. Björn Hettne (fr. o. m. 15 januari 1973). Som biträde vid sekretariatet har tjänstgjort fru Stina Klefbeck (t. o. m. 31 december 1972) och fru Monica Elling (fr. o. m. 15 januari 1973) Som experter har tjänstgjort avdelningschefen Anders Forsse, styrelsen för internationell utveckling (fr. o. m. 21 februari 1972), fil. kand. Marja Lemne-Bergman (fr. o. m. 1 juni t. o.m.2O oktober 1972),byrådirektören Hellen Ohlin, styrelsen för internationell utveckling, Ribbing (fr. o. m. 1 januari 1973) samt dåvarande kanslisekreteraren vid utbildningsdepartementet Åke Wraghe (fr. o. m. 3ljanuarit. o. m. 31 maj 1973).

Utredningeni%v arbetat under namnet u-landsforskningsutredningen.

Den 21 december 1971 tillkallades en mångvetenskapligt sammansatt för att undersöka utvecklingsforskningens roll och innehåll i expertgrupp olika former av biståndsarbete. I denna grupp ingick byrádirektören Bo Bengtsson, lantbrukshögskolan, byrádirektören Lars Leander, styrelsen för internationell utveckling, fil. lic. Bo Löfqvist, Lunds universitet,

professorn Bo Wickström, Göteborgs universitet, samt professorn Gunnar

Ågren, Uppsala universitet. I gruppen ingick vidare Knutsson, Rasmusson

och Ribbing. Utredningen har till skilda statsdepartement samt till universitetskanslerämbetet avgivit remissyttranden över olika utredningar. Utredningen har under sitt arbete haft kontakter med myndigheter, forskningsråd m. fl. Styrelsen för internationell utveckling kan i detta sammanhang särskilt nämnas. Många forskare och forskargrupper har bistått utredningen med material och information. Till dem som medverkat och underlättat arbetet ber utredningen att få framföra sitt tack. I bilagda betänkande redovisas resultatet av utredningens arbete som dänned slutförts. Stockholm den 28 september 1973 Nils Gustav Rosén Sune Bergström Karl Eric Knutsson Gunnar Hambraeus Ernst Michanek Lennart Hjelm

Innehåll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Inledning

1 Utvecklingsforskning: Innebörd och uppgifter

. . . . . . . 15 Kapitel 1 Utvecklingsforskning. En begreppsdiskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.1 Begreppet u-land idéhistoria . . . . . . . . . . . . . . . . 16 1.1.1 U-landsbegreppets relevans . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 1.1.2 U-landsbegreppets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 1.2 Begreppet underutveckling . . . . . . . . 19 1.2.1 Den deskriptiva synen på underutveckling . . . . . . . . 21 1.2.2 Den strukturella synen på underutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.3 Begreppet utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 1.4 Begreppet forskning innebörd . . . . . . . . . . . . . . . 25 1.4.1 Forskningsbegreppets . . . . . . . . . . . . . . . . 27 1.4.2 Forskningsbegreppets omfång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 1.5 Begreppet utvecklingsforskning

omrâde . . . . . . . . . . 33 Kapitel 2 Underu tveckling pa° forskningens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

2.1 Forskningssituationen:allmänt

. . . . . . . . . . . . . . . 35 2.2 Forskningssituationen: några u-länder

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Kapitel 3 Behov av forskningsstöd för utvecklingsforskning 44 3.1 Behov av infrastruktur och kapacitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 3.2 Behov av utvecklingsforskning . . . . . . . . . . . . . . 48 3.2.1 Behov av kartläggande forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 3.2.2 Behov av sektoriell forskning

11 Hittillsvarande utvecklingsforskning: En översikt

4 Urvecklingsforskning och de internationella organisa- Kapitel 73 tionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Forskning inom FN-systemet - en historik . . . . . . . . . . . . 74

4.2 FN-organens nonnbildande verksamhet . . . . . . . . . . . . . . 75

Utvecklingsforskning inom FN-organen . . . . . . . . . . . . . . 77

4.3.1 FN:s UNDP . . . . . . . . . . . . . . .

utvecklingsprogram 78

4.3.2 FN:s

fackorgan -några exempel . . . . . . . . . . . . . . . 79

4.3.3 Några till FN anknutna

forskningsinstitut . . . . . . . . 82

4.3.4 Ett FN-initiativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

4.4 Värdering av FN-organens verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 83

4.5 utanför

Samordningsansträngningar F N-systemets ram 84

4.6 Vissa övriga internationella organisationer . . . . . . . . . . . . 86

Kapitel 5 andra länder . . . . . . . . . . . . .

Utvecklingsforskningi 87

5.1 Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 5.2 Nederländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 5.3 Kanada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 5.4 Damnark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

Kapitel 6 Utvecklingsforskningi Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

6.1 Forskningsstruktur - en översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

6.2 vid universitet

Utvecklingsforskning och högskolor m. fl. . . . 103

6.3 Utvecklingssamarbetet och forskningen . . . . . . . . . . . . . . . 106

6.3.1 Svenskt utvecklingssamarbete under dess första decennium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

6.3.2 Utvecklingssamarbetets administration . . . . . . . . . .

6.3.3 U-landsforskningspolitiken under ett decennium . . . .

112 6.3.4 innehåll och storlek

Forskningsstödets . . . . . . . . . . 114

6.3.5 Insatser inom nâgra olika forskningsområden . . . . . . 116 6.3.6

Några drag i forskningspolitiken . . . . . . . . . . . . . . . 117

6.4 Näringslivsbaserad utvecklingsforskning . . . . . . . . . . . . . . 119

lll Framtida

utvecklingsforskning: Förslag

Kapitel 7

Utvecklingsforskningens inriktning . . . . . . . . . . . . . 123

Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123

7.2 Inriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

126 7.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvecklingsteoretisk forskning 126

Kartläggningsforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127

7.2.3 Sektoriell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

forskning 127

Kapitel 8 Utvecklingsforskningens . . . . . . . . . . . .

utformning 130 8.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Forskningskapacitet 130 -

8.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Forskarutbildning 130

Lokalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131

8.4 Spridning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

132 8.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förankring 132

Kapitel 9 Utvecklingsforskningens organisation . . . . . . . . . . . . 133

9.1 och organisatoriska krav . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Principer 133

i sou 1973:41

alternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 9.2 Organisatoriska . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 9.3 Nämnden för utvecklingsforskning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 Sammanfattning

Bilagor

153 1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

om underutveckling. En utvecklingsteoretisk över-

2 Forskning . . . . . 158 sikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Forskning och utvecklingssamarbete: En studie av utvecklings-

i två svenskstödda biståndsprojekt . . . . . . . . . . . . 195 forskning forskarkonferens . . 258 4 Förteckning över deltagare iutredningens över vissa internationella m. m. 261 5 Förteckning organisationer

Inledning

Bakgrund Under tiden efter andra världskriget har u-ländernas problem i snabbt växande omfattning uppmärksammats. En orsak härtill är att avkoloniseringen under denna tid varit särskilt markant och gett upphov till en rad nya nationer i Afrika och Asien. Dessa nationer liksom flertalet redan tidigare självständiga länder i Afrika, Asien och Latinamerika kom att kallas u-länder. I och med att FN skapades och FN:s organisationsfamilj byggdes upp togs de första stegen på vägen mot ett internationellt utvecklingssamarbete. För att bättre förstå dagens kraftigt förstärkta intresse, både i u-länder och i-länder, av att öka insatsen av forskning i detta arbete är det nödvändigt att skissera de olika biståndspolitiska faserna i utvecklingssamarbetets korta historia. På forskningens omrâde har denna historia sin bakgrund i kolonialtidens export av västerländska institutioner och i vissa forskningsinsatser stödda av internationellt arbetande forskningsfonder. Missionsarbete framför allt inom utbildningsområdet bör nämnas i detta sammanhang.

Trots dessa ansatser var forskningens roll begränsad. Den första fasen i

utvecklingsansträngningarna - även de svenska - kännetecknades av ett direkt överförande av kunskap, teknik och institutioner som utvecklats i industriländer. Anpassningsproblemen blev ofta stora. Utveckling av lösningar särskilt avsedda för olika u-landssituationer eller forskning för att kartlägga sådana saknades så gott som helt. Där sådan forskning förekom skedde den huvudsakligen utifrån rent akademiska baser utan närmare kontakt med biståndsorganisationer eller med u-ländernas egna organ. Kring 1960 skedde en internationell opinionssvängning, och en andra

fas av biståndspolitiken inleddes. En stor del av debatten koncentrerades

till frågan om biståndets volym. Det s. k. enprocentsmålet, dvs. att biståndet borde uppgå till l % av de utvecklade ländernas bruttonationalprodukt, togs till riktmärke för strävandena att öka biståndsvolymen. Kritiken mot tidigare insatser gällde bl. a. det stora humanitära inslageti biståndet, som föga bidrog till att främja en ekonomisk utveckling. Man menade också, att det bistånd som direkt avsåg ekonomisk tillväxt alltför ensidigt satsades på den urbana och industriella sektorn. l stället

framfördes krav på biståndsinsatser för att skapa allmän tillväxt framför allt på landsbygden, där den stora majoriteten av u-ländernas befolkning lever. Sammanfattningsvis ansågs biståndet ha skett i fel former. Sextiotalets biståndspolitik kom att präglas av denna debatt. I och med att biståndet i allt högre grad riktades mot sektorer vitala för det enskilda u-landets politiska och ekonomiska liv korn det att mer än tidigare bli beroende av politiska förhållanden. På grundval av ofta nedsláende erfarenheter av biståndsinsatser och utifrån en ökande insikt villkor växte en ny kritisk debatt fram. om utvecklingsarbetets politiska insatsernas utan mera Den gällde inte längre huvudsakligen utformning valet av land. Till bilden av denna andra biståndspolitiska fas under efterkrigstiden hör de ansträngningar som gjordes av åtskilliga u-länder att i takt med en förbättrad administrativ kapacitet överta alltmera av kontrollen över sina egna utvecklingsansträngningar. Samtidigt växte en ökad skepsis fram i dessa länder mot mera långsiktiga och forskningsbetonade insatser, till förmån för sådana av vilka man menade sig kunna förvänta relativt snabba resultat. Vid samma tid började emellertid ett antal biståndsñnansierade forskningsinsatser kring u-landsproblem att ge resultat. Genetiska studier för att få fram högavkastande grödor, medicinska studier av den mänskliga fortplantningen och medel att planera denna samt naturresursinventering får exemplifiera några problemfält, där viktiga framsteg nåddes under 60-talet. Inom de ekonomiska och samhällsvetenskapliga områdena intensiñerades och skärptes diskussionen om underutvecklingens natur och utvecklingens villkor. Den ökande kunskapen på dessa och andra fält ligger bl. a. till grund

för vad som skulle kunna kallas den tredje fasen inom det internationella

utvecklingssamarbetet, vars inledning grovt sett sammanfaller med 1970-talets början. Här framstår två faktorer som särskilt viktiga. Den första är kravet på en nedtoning av ensidigt ekonomiska utvecklingsmål och en starkare betoning av sociala målsättningar. Den har fått viktiga

uttryck i FN:s generalförsamlings resolution 2681 år 1970. Den andra är

en ökad förståelse för forskningens betydelse i utvecklingsarbetet. Som

exempel kan nämnas en rapport, som tillkom som en följd av FNzs

konferens 1963 i Geneve om naturvetenskapens och teknikens roll i utvecklingen. Rapporten utarbetades av en internationell expertgrupp (ACAST) och publicerades 1970 som förslag till ett globalt handlings-

program för naturvetenskap och teknologi? Forskningens betydelse

betonades också i den s. k. Pearson-rapporten 1969 och i den FN-resolu-

l The Advisory Committee on the Application of Science and Technology to Development, som 1964 inrättades som ett rådgivande organ till ECOSOC, lN:s ekonomiska och sociala råd. 2 I denna reses krav på att 5 % av i-ländernas icke-militära forskningsbudget och 0,05 % av deras BNP skall avsättas för forskning av intresse för u-länderna. Vid det forsta sammanträdet med ECOSOC :s kommitté för vetenskap och teknologi, restes krav från den s. k. 77-gruppen - en grupp av u-länder - att lO % av i-världens totala satsning på FoU skulle avsättas för wlandsforskning. En ungefärlig uppskattning ger vid handen att detta skulle innebära en summa i storleksordningen 30-40 miljarder kronor under ett år.

tion (generalförsamlingens resolution 2626, 1970) som innehåller en utvecklingsstrategi för FN:s andra utvecklingsårtionde. En ytterligare viktig förändring är att u-landsproblem inte längre enbart förknippas med vissa länder utan ses i ett globalt sammanhang. l dag bedrivs uppskattningsvis 98 % av världens totala tekniska och naturvetenskapliga forskning, exklusive öststaternas forskning, i de industrialiserade länderna. I OECD-ländernas budgetar beräknas endast l % av all forskning gå till forskning av intresse för u-länder. U-ländernas situation måste betraktas som ett allvarligt problem för världen i dess helhet. Trots detta ägnas ojämförligt mycket mindre forskning åt detta än åt behovsområden av betydligt lägre angelägenhetsgrad. Under senare år har emellertid länder som England, Kanada och Nederländerna samt vissa FNaorgan kraftigt ökat stödet till olika former av utvecklingsforskning. Hittills har forskningens roll inom det svenska utvecklingssamarbetet varit begränsad. I propositionen 1962:100 fastslogs, att något principiellt hinder ej förelåg för beviljande av anslag till praktiskt inriktad forskning inom biståndsverksamheten. För mera ”djuplodande grundforskning torde internationella organ och fonder ha större resurser”. I propositionen uttalades förhoppningen om en internationell arbetsfördelning

avseende forskning, som gagnade u-länderna. l anslagsframställningen

1963 från den dåvarande Nämnden för internationellt bistånd till Kungl. Maj :t framhölls, att forskningsstöd borde vara starkt målinriktat, att det

främst borde gälla områdena familjeplanering och livsmedelsförsörjning

samt att en integrering av forskningsinsatserna i pågående faltverksamhet borde eftersträvas. I SIDAZS petita för 1967/68 framhölls, att stöd till forskning borde ifrågakomma endast då denna ingick som ett naturligt

led i förberedande, genomförande och uppföljning av biståndsverksam-

het. Dessa principer har även i fortsättningen varit vägledande för den svenska biståndsverksamheten. En av SIDA tillsatt forskningskommitté föreslog 1966 bl. a. ett samrådsorgan mellan SIDA och berörda forskningsråd, vilket senare (1969) inrättades. I offentlig debatt samt i riksdagsmotioner har olika förslag framförts till åtgärder för att främja u-landsinriktad forskning. De frågor, som framför allt diskuterats, har rört u-landsforskningsprofessur, institut för u-landsforskning på svensk eller nordisk bas, u-landsforskningsråd, familjeplaneringsinstitut samt

ökat stöd till biologisk forskning, särskilt proteinforskning. SlDA:s

erfarenheter har visat behovet av forskning i samband med utvecklingsarbete. Statsutskottet förordade 1969 och 1970, att frågor rörande inriktning och organisation av forskning med anknytning till u-landsproblem utreddes. l statsverkspropositionen 1971 aviserades tillsättandet av denna utredning.

Utredningens direktiv Utredningen angáende inriktning och organisation av forskning med anknytning till u-landsproblem tillkallades av statsrådet Sven Moberg med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 april 1971 med direktiv,

ll

som sammanfattas nedan . Enligt direktiven har utredningen tre huvuduppgifter. För det första skall den överväga inom vilka områden som Sverige i första hand bör göra insatser. Detta skall ske mot bakgrund av såväl behoven som Sveriges speciella förutsättningar. För det andra skall utredningen föreslå lämplig avvägning mellan olika typer av forskningsinsatser. Som exempel kan nämnas uppbyggnad av forskningspotential i u-land, ökad u-landsforskning i Sverige samt omorientering av annan forskning mot frågor av intresse för u-länderna. De forskningsfrågor som utredningen har att ta ställning till rymmer många slag av aktiviteter: grundforskning, tillämpad forskning, utvecklingsarbete, överföring av teknologi samt kartläggning och utredningar. För det tredje skall utredningen föreslå organisation för svensk u-landsforskning. Det gäller frågor som ansvarsfördelning och samordning av denna forskning såväl inom Sverige som internationellt. När det gäller Sverige skall utredningen vidare ta ställning till denna samordning på såväl myndighetsnivå som på forskningsutförande nivå.

Utredningens arbete Utvecklingsansträngningar förutsätter kunskap, planering och praktiska insatser inom en stor mängd problemfalt i de mest skiftande ekologiska, ekonomiska, teknologiska, sociala, kulturella och politiska omgivningar. Detta förutsätter i sin tur forskningsinsatser av många olika slag. Denna forskning täcker följaktligen ett mycket brett fält som kräver ett nära samarbete mellan naturvetare, tekniker, medicinare, samhällsvetare och humanister. Forskningen bör syfta till att öka kunskapen om underutvecklingens natur och orsaker, att kartlägga de miljöer i vilka underutvecklingen existerar samt ange lösningar inom skilda problemsektorer. Ett utredningsarbete inom ett så omfattande och sammansatt område måste begränsas och i första hand ta fasta på att dra upp vissa principiella riktlinjer för det fortsatta arbetet på utvecklingsforskningens område. Betänkandets utformning skall ses mot denna bakgrund. Utifrån en diskussion om underutvecklingens natur och orsaker har vi behandlat olika slag av förutsättningar och begränsningar för ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning. Syftet har varit att låta förslaget om inriktning och organisation av detta stöd växa fram som en logisk och praktisk konsekvens av denna analys. Vi har således med utgångspunkt i direktiven och utifrån uppfattningen att underutveckling ytterst är ett samhälleligt problem sett som en uppgift att göra en översikt av den utvecklingsteoretiska debatten. Hittills har denna debatt inte beaktats tillräckligt vid beslut om biståndspolitikens inriktning. Samma kritik kan också riktas mot vår egen samhällsplanering. Detta har gjort en sådan översikt än mera angelägen. Mot bakgrund av den teoretiska diskussionen om underutveckling och utveckling och en genomgång av forskningssituationen i några u-länder behandlas översiktligt olika behov av forskningsstöd.

1 Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1.

Efter denna konkretisering av u-ländernas forskningsbehov behandlas utvecklingsforskningens inriktning och utformning internationellt, i några i-länder och i Sverige. Utifrån teoretiska överväganden, teckningen av behoven av utvecklingsforskning och översikten av vad som för närvarande görs på skilda håll i världen, ger vi slutligen ett förslag till inriktning och utformning av ett ökat svenskt stöd samt en organisation av ett sådant forskningsstöd. Det informationssökande arbetet har mött vissa problem, som endast kan lösas av en kontinuerlig organisation. Genom en enkät företagen i samarbete med SIDA har vi försökt göra en kartläggning av u-landsforskvid svenska forskningsinstitutioner. En liknande undersökning bedriven för att få fram uppgifter om i vilken omfattning och i vilka ning företogs former det svenska näringslivet bedriver verksamhet, som faller under begreppet u-landsforskning. För att få en översikt av forskningsbehov och forskningssamarbete i några länder gjordes vidare en enkätundersökning via svenska ambassader och delegationer, främst i u-länderl . Kontakter har också tagits med forskningsrådens samarbetsdelegation, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens medicinska forskningsråd (MFR), statens humanistiska forskningsråd (HFR), statens råd för samhällsforskning (SFR), statens naturvetenskapliga forskningsråd (NF R), statens råd för atomforskning (AFR) samt statens råd för skogs-

och jordbruksforskning (SJ F R). överläggningar har ägt rum med svenska

uppñnnarföreningen, med den bistândspolitiska utredningen och med forskningsrådsutredningen. För att etablera en bredare kontakt med forskarsamhället hölls en forskarkonferens i december 1972. Denna konferens förbereddes av ett antal mângvetenskapligt sammansatta arbetsgrupper. Ett 60-tal företrädare för olika forsknings- och verksamhetsomrâdenz ställde sig i detta arbete till förfogande och producerade ett betydelsefullt underlag för vårt fortsatta arbete. Hösten 1971 tillkallades en expertgrupp för att ta fram konkret

material rörande utvecklingsforskningens innehåll och roll iolika former

av biståndsarbete. Gruppen fick i uppdrag att granska två SIDA-stödda

projekt med forskningsinslag, det svensketiopiska näringsförbättrings-

projektet ENI och det likaledes till Etiopien förlagda landsbygdsutvecklingsprojektet CADU3. Medlemmar av utredningen och företrädare för sekretariatet har vidare haft kontakter med eller besökt det internationella centret för utvecklingsforskning i Ottawa, Kanada; Institute of Development Studies, University of Sussex, England; Institute of Social Studies, Haag, Nederländerna; Institutet för utvecklingsforskning i Köpenhamn, Dan- Fredsforskningsinstitutet i Oslo, Norge; ECOSOC:s kommitté för mark; och teknologi i New York, USA; Rockefeller- och Fordstiftelvetenskap 1 Enkäten tillställdes den svenska utrikespresentationen i: Addis Abeba, Dar es Salaam, Nairobi, Lusaka, Tunis, New Delhi, Havanna, Santiago de Chile, Hanoi, Ottawa, London, New York (FN-delegationen), Geneve, Paris, Rom, Wien, Tokio, Kairo, Rio de Janeiro, Lima, Buenos Aires, Budapest. 7 Konferensens deltagare redovisas i bilaga 4. 3 Expertgruppens rapport har lagts till utredningen som bilaga (bil. 3).

BETFA-,wszørwvwüs-»mwü-n-

serna i New York, USA; det internationella atomenergiorganet IAEA, FN :s organisation för undervisning, vetenskap och kultur, UNESCO och FN :s organisation för industriell utveckling UNIDO i Wien. För att inhämta synpunkter pá en eventuell referensgrupp av forskare från u-land för den tilltänkta organisationen arrangerade utredningens huvudsekreterare en konferens i samband med ett möte i New York för ECOSOC:s kommitté för vetenskap och teknologi. I denna konferens deltog för forskning och forskningspolitiska instanser i representanter Indien, Mexiko, Tunisien, Chile och Indonesien.

*lktäk*

Vårt betänkande bör ses som en första rekognoscering för det fortsatta utrednings- och planeringsarbete som enligt vårt förslag bör utföras av en särskild organisation för utvecklingsforskning. Denna inställning ligger i linje med vår uppfattning att en forskningsorganisation bör vara sökande och självkorrigerande till sin karaktär och därför inte från början hårt bunden av detaljerade förslag. Vi vänder oss till förtroendevalda, forskare, administratörer och andra med intresse har vi för utvecklingsfrágor. För att nå en bred läsekrets försökt att undvika fackspråk. En del frågor är dock av så komplicerad natur att de inte kan förenklas utan att samtidigt förvanskas. Vi har vidare strävat efter att precisera och konkretisera forskningens bidrag i skilda sammanhang. På detta sätt har vi sökt skapa en fördjupad förståelse av forskningens natur och forskarnas roll. Detta är nödvändigt för att ett fruktbart utnyttjande av forskning och forskningsresultat skall kunna ske. Lika nödvändigt är emellertid att bidra till att avdramatisera forskningen och få den att framstå som det den i själva verket är, en naturlig och nödvändig del av samhälls- och utvecklingsplanering.

I Utvecklingsforskning: Innebörd och

uppgifter

1 Utvecklingsforskning. En begrepps-

diskussion

Systematisk forskning om u-ländernas situation och problem är på det hela taget ett sent fenomen. Litteraturen på området har vuxit snabbt och allt fler vetenskapliga discipliner har engagerats. Den teoretiska analysen när det gäller underutveckling som samhälleligt problem kan inte sägas ha varit särskilt enhetlig. Olika skolor, som ofta har radikalt olika uppfattningar både i fråga om analys och rekommendationer, har utbildats. Det råder således ingen samstämmig uppfattning om begrepp som u-land, underutveckling och utveckling. Även i fråga om forskningsbegreppet har under senare år etablerade utgångspunkter ifrågasätts och ställts under debatt. Det är inte möjligt att här redovisa och ta ställning till hela denna diskussion, men då den rimligen måste utgöra en utgångspunkt för den framtida utvecklingsforskningen, skall några tendenser redovisas och några alternativa synsätt framhållas.

l det följande kommer u-landsbegreppets idéhistoria och relevans först

att behandlas. Därefter diskuteras begreppen underutveckling och utveckling, om vilka det rått avsevärd oenighet inom forskningen. På

grundval av en forskningsöversikt, som finns redovisad i bilaga 2, urskiljs

tvâ principiellt olika sätt att se på underutveckling. Dessa benämns här deskriptivt respektive strukturellt synsätt. Det är en rimlig utgångspunkt att organisation och inriktning av utvecklingsforskning mäste bestämmas

av underutvecklingsproblemens natur. Efter en mer principiell diskussion

av forskningsbegreppet utvecklas vissa riktlinjer för utvecklingsforskning.

l .l Begreppet u-land Begreppet u-land har blivit det gängse för en grupp länder som präglas av massfattigdom och långsam standardutveckling. Denna kategori länder sammanfaller med flertalet länder i Latinamerika, Afrika och Asien. Samtidigt är det helt klart att det finns länder i Europa som i många avseenden kan beskrivas som u-länder. På samma sätt som det finns regioner i högt utvecklade industristater med vissa för u-länder karakteristiska drag. Begreppets meningsfullhet kan därför ifrågasättas. I det

följande skall u-landsbegreppets idéhistoria och relevans närmare disku-

teras.

1.1.1 U-landsbegreppets idéhistoria Flertalet u-länder har ingått i koloniala imperier. Det vetenskapliga intresset för denna del av världen (”colonial areas, ”backward areas“i) var då begränsat och som regel betingat av hänsyn till olika praktiska problem som den koloniala administrationen ställdes inför. Den tidens ”utvecklingsteori fäste stort avseende vid förklaringar som ras, mentalitet och klimat och drog pessimistiska slutsatser i fråga om utvecklingsmöjligheterna i berörda områden. Med få undantag, som t. ex. Etiopien, Iran och Thailand, har u-lånderna alltså varit kolonier, och med några undantag, som t.ex. Angola och Moçambique, har de befriat sig från kolonialt styre. I begreppet u-land lade man dels den innebörden att dessa länder var eller borde vara självständiga nationer, dels att de var ekonomiskt efterblivna” och behövde utvecklas. I många sammanhang användes den mer optimistiska termen ”utvecklingsländer” eftersom det i begreppet underutvecklade länder” fanns en nedlåtande klang. Den svenska termen

u-land kan stå för båda dessa betydelser. En tredje möjlighet är att läsa u som ”undertryckt” .

Andra synonymer som dök upp i olika sammanhang var newly developing countries, ”new countries”, ”emergent countries”, ”newly emerging countries, ”new democracies”, ”less developed countries”, ”underindustrialized countries etc.2. Dessa begrepp har kritiserats för att de genom sina associationer ger uttryck för en oberättigad optimism. Det finns några u-länder med snabb ekonomisk utveckling, men det stora flertalet befinner sig i stagnation eller tillbakagång. U-landsbegreppet och dess olika diplomatiska omskrivningar har också kritiserats från den utgångspunkten att begreppen antyder en eftersläpning i utvecklingen, dvs. skillnaden mellan i-länder och u-länder skulle bestå däri, att de befinner sig pá olika stadier i utvecklingen och att u-landsproblemet är en fråga om att hinna i kapp. Enligt dessa kritiker ligger grundproblemet i stället i den relation som råder mellan i-länder och u-länder, en relation som präglas av dominans minst forskare i u-länderna har denna och ojämnt utbyte. Inte bland uppfattning vunnit spridning. Den franske ekonomen Charles Bettelheim, som kan exempliñera en skola som lägger tonvikten vid relationsaspekten, har föreslagit att man använder begreppet ”exploaterade, beroende och ekonomiskt snedvridna länder” i stället för u-länder3. Mot denna bakgrund är det lätt att förstå varför många författare föredragit den .mer oproblematiska distinktionen ”rika och fattiga länder”. Denna terminologi har den fördelen att den beskriver den aktuella

1 E Hofsten, Folkökning. s. 8. Stockholm 1973. 2 G Myrdal, Asian Drama. app. 1. ”Diplomacy by Terminologyf”. New York 1968. 3 C Bettelheim, Underutvecklingens problematik, I R Bunte och L Jörberg, Problem i världsekonomins historia s. 212, Lund 1969. 4 G Myrdal, Rika och fattiga länder, Linköping 1957. B Ward, The Rich Nations and the Poor Nations, New York 1962. L J Zimmerman, Poor Lands, Rich Lands: The Widening Gap. New York 1965.

situazionen, samtidigt som den inte antyder något beträffande utvecklingsiendenser. Et: annat begrepp som blivit vanligt under senare år som ersättning för u-lanisbegreppet är ”tredje världen”. Med den första världen avses då västvärlden, med den andra Sovjetunionen och andra industrialiserade

sociaistländer och med den tredje, följaktligen, u-länderna. I den tredje

kategorin inkluderas ibland Kina. Den teoretiska innebörden av begreppet ”tredje världen” är inte identisk hos dem som använder termen, men en vanlig uppfattning bland flertalet av dem synes vara att tredje världen står i motsatsställning till både den första och den andra. Den tredje världen bör således enligt denna uppfattning inte välja någon av dessa vägar till utveckling utan skapa egna strategier. Ofta betonas att det måste vara strategier som garanterar en materiell välståndsökning utan att förstöra de värden, som ryms i alla de olika kulturer som klumpas samman i u-landsbegreppet. Mot begreppet tredje världen har gjorts den invändningen att denna värld inte är isolerad utan integrerad i ett globalt system. Vår idéhistoriska översikt visar att begreppsförvirringen på området undau för undan har nått ansenliga proportioner. H W Singer har fállt den resignerade kommentaren: ”Ett u-land är som en giraff. Den är svår att beskriva, men man känner igen den när man ser den”.

1.1.2 U-landsbegreppets relevans Som framgår av översikten ovan ges u-landsbegreppet olika innebörd av olika personer och i olika sammanhang. Då detta måste vara en otillfredsställande utgångspunkt för en diskussion av u-landsforskningens organisation och inriktning måste u-landsbegreppets relevans prövas.

Naturligtvis återstår möjligheten att välja någon form av operationell

definition, dvs. en definition som fâr bestämmas av ett specifikt syfte. Man kan t. ex. välja länderna söder om en viss breddgrad, länder med en nationalinkomst som är lägre än genomsnittet i världen eller länder med en läskunnighet som ligger under en bestämd procentsats. Man kan också låta länder som erhåller bistånd betecknas som u-länder. En genomgående svaghet med dessa definitioner är att kategoriseringen blir mekanisk och ställer oss inför besvärliga gränsfall eller rena besynnerligheter. Bland sydligt belägna länder återfinns exempelvis Sydafrika och Australien. Om vi utgår ifrån nationalinkomsten per invånare skall vi finna att Venezuela placerar sig högre än Italien och Irland. l fråga om läskunnigheten ligger länder som Argentina och Chile på en sydeuropeisk nivå. Att som utgångspunkt välja länder som erhåller bistånd omöjliggör en allmängiltig definition och medför från teoretisk synpunkt ohållbara konsekvenser. Operationella definitioner kan i vissa fall vara praktiska, men som en karakteristik av ett forskningsfält är de inte tillfyllest. Skillnaden mellan olika länder ifråga om många av de kvantitativa mått som kan ligga till grund för operationella definitioner inom den redan 1 I L l-lorowitz, Three Worlds of Development, New York 1966. P Jaleé, Le Pillage du Tiers Monde, Paris 1966. P Worsley, The Third World, London 1969. 2 Citerat ur B. Higgins, Economic Development, London 1968.

;få

synnerligen oenhetliga kategorin ”u-länder” kommer förmodligen att bli

ännu större i framtiden. Dänned kommer karaktär av begreppets provisorium att än mer understrykas. Ytterligare ett problem är att definitioner av ”u-land” som bygger på olika mätbara faktorer helt bortser från de skillnader mellan u-länder som inte är möjliga att uttrycka i siffror. Den norske

socialantropologen

Fredrik Barth har påpekat att klassificerar

u-landsbegreppet majoriteten

av mänskligheten under etiketten ”diverse”.* Det kan därför vara motiverat att något uppehålla sig vid den kulturella variation som rymsi diverseetiketten. Inom u-länder finner kategorin vi gamla civilisationer som den indiska och den kinesiska som i det samtida Europa betraktades med förundran och respekt på grund av deras såväl materiella som kulturella rikedomar. Här finns också länder som en gång utgjorde mäktiga statsbildningar i Afrika och Latinamerika. Å andra sidan rymsi u-landsbegreppet också samhällen som från teknologisk utgångspunkt kan beskrivas som enkla och vilkas existens nu hotas av den s. k.

utvecklingsprocessen. Denna kulturella variationsrikedom är något som mera sällan tas hänsyn till i analyser av underutveckling och utveckling. Ibland behandlas denna aspekt under beteckningar som kulturella faktorer” eller ”institutioner och attityder” men behandlas då oftast som hinder för

utveckling.

Som regel är det fråga om mycket klichéartade föreställningar. Detta är

inte onaturligt med tanke på att västerländsk vetenskap och begrepps» bildning vuxit fram i en bestämd samhällsstruktur och på grundval av en specifik kulturell tradition. De med vilka

begrepp västerlänningar

beskriver sin omgivning har en etnocentrisk och att

skevhet, förmågan

förstå andra kulturer utifrån

dessas egna förutsättningar begränsas

härigenom. Detta skall längre fram illustreras en diskussion av genom

utvecklingsbegreppet. Det finns vetenskaper som åtminstone i sin

moderna form är mer kulturrelativistiskt grundade, det gäller t. ex.

historia och socialantropologi. Sådana discipliner kan motverka en etnocentrism, som förhoppningsvis har sin främsta i bristande

grund kunskap.

Åtskilligt av den gängse utvecklingsteorin synes av angivna skäl

förutsätta att utvecklingen sker till priset av att u-länderna uppger vad som är deras eget, i första hand unika och kulturella oersättliga traditioner, Detta synsätt håller på att modifieras, dels genom ökad tvärvetenskaplig insikt om utvecklingsproblem och dels att genom länderna i tredje världen själva blir mer angelägna om att bevara sin kulturella egenart.

Sammanfattningsvis kan konstateras att u-landsbegreppets

vaga innebörd, den bristande konsekvensen i dess användning och dess etnocentriska innehåll

gör att begreppet är svårt att nyttja i forskningssamman-

hang. De starka önskemål om och samordnad tvärvetenskaplighet som framförts

forskning från många håll gör det viktigt att grundläggande

begrepp definieras och att är klar. Detta

forskningsuppgiftens målsättning

förutsätter att man snarare än att diskutera i temier u-landsproblemen av

1 Forskningsnytt fra Norges almenvitenskaplige forskningsråd. Nr 4 1972.

en viss kategori nationer i stället talar om vissa egenskaper hos nationer eller delar av nationer. Forskningen på detta fält bör gälla underutveckoch förutsättningarna för utveckling. För att underlingens problem att denna inte bara syftar till förståelse av de stryka forskning samhällstillstånd som kan beskrivas som underutveckling utan även till att ge ökad förmåga att häva underutvecklingens tillstånd, är det lämpligt att använda termen utvecklingsforskning i stället för u-landsforskning. Denna begreppsliga förändring eliminerar de logiska svårigheter som är med begreppet u-land. Utvecklingsbegreppet är emellertid förknippade

inte heller klart till sin innebörd och det är därför påkallat att närmare

diskutera begreppen underutveckling och utveckling.

1.2 Begreppet underutveckling intresset för har efter det andra

Det vetenskapliga utvecklingsproblem

ökat starkt. Såväl samhällsvetenskaper och humaniora som världskriget naturvetenskaplig och teknisk forskning har dragits in ioch påverkats av

vår tids stora problem, nämligen utnyttjande, utveckling och fördelning

av resurser.

jordens

Detta har fått återverkningar på forskningen själv i fråga om forskningsstrategi, metoder och teorier. grundläggande vetenskapsideal,

Denna förändring är bara påbörjad och det är därför inte möjligt att

överblicka eller rekommendationer. den och göra bestämda förutsägelser om olika angreppssätt vid studiet av underut- Den följande diskussionen får därför inte betraktas som uttömmande och veckling och utveckling slutgiltig. Den utgör i stället ett försök att skissera vissa utvecklingslinjer

. och ange var utvecklingsforskningen står i dag.

I den forskningsöversikt som återges i bilaga2 och som utgör en utgångspunkt för den följande diskussionen kan två olika angreppssätt vid studiet av underutveckling urskiljas, nämligen ett deskriptivt och ett strukturellt. Denna indelning är en förenkling. Det måste understrykas i praktiken är flytande och att att gränsen mellan de olika angreppssätten forskare inte sällan tillämpar båda synsätten. Inte desto mindre skiljer distinktionen ut två viktiga och principiellt olika perspektiv på under- Utifrån det ena är huvudintresset att beskriva en utvecklingsproblemet. underutvecklad situation som t. ex. dålig hälsostandard, brist på kapital och låg utbildning. Det andra perspektivet klargör underutvecklingens orsaker och de mekanismer genom vilka den upprätthålls.

1.2.1 Den deskriptiva synen på underutveckling Den deskriptiva metoden identifierar underutveckling med en ofördelaktig placering på en serie dimensioner. Dessa dimensioner kan vara ekonomiska (nationalinkomst per invånare, andel av befolkningen som är sysselsatt inom industrin, investeringsnivå), teknologiska (produktivitet, maskinell utrustning inom jordbruket, resurser för tillämpad forskning), demografiska (födelsetal, dödstal, befolkningstillväxt), sociala (hälsovårdsresurser, läskunnighet, livsmedelsstandard, sysselsättningsnivå) och (företagsamhet, prestationsorientering). Antalet utveckpsykologiska

lingsdimensioner har tenderat att vilket öka, är ett uttryck för en växande medvetenhet om utvecklingsproblemets komplexitet. Länge var bruttonationalprodukten (per capita) det dominerande måttet för ett lands utvecklingsnivå. Detta mått har emellertid blivit föremål för en växande kritik, som närmare redovisas i bilaga 2.

Den deskriptiva metoden är lämplig för organisation av datainsamling,

kvantitativa analyser, beskrivning av olika samt utvecklingsprofiler

jämförande analyser av underutvecklingens tillstånd.

Den deskriptiva metoden är emellertid mindre användbar i samband med och orsaksanalyser som underlag för utvecklingsstrategier. Som

framgår av forskningsöversikten i bilaga2

har många utvecklingsteoretiker valt ut den ena eller den andra dimensionen som strategisk och sedan byggt upp sin analys kring denna. Under 1950-talets utvecklingsdebatt dominerade således de ekonomiska dimensionerna

fullständigt.

Särskilt stor betydelse fäste man vid kapitalfaktorn. Vissa författare betonade de externa källorna till t.ex. handel och

kapitalbildningen, bistånd, och förbisåg att en för stark orientering mot världsmarknadens behov tenderade att låsa de fattiga ländernas ekonomiska struktur vid

råvaruproduktion. Andra teoretiker lade största vikten vid de interna

källorna till kapitalbildning. Vissa forskare

såg den undersysselsatta arbetskraften inom jordbruket som en potentiell tillgång. Man bortsåg emellertid från de institutionella hinder och de sociala och politiska svårigheter som var förknippade med ett omfattande överförande av arbetskraft från den traditionella sektorn till industrin. Som en reaktion mot den ensidigt ekonomiska utvecklingsteorin lanserades andra dimensioner, t. ex. den Man demografiska. ansåg underutveckling som främst betingad av det s. k. demografiska gapet, orsakat av sjunkande dödlighet som nativiteten förblev oförsamtidigt ändrad. Här var man emellertid sen att inse att inte i

överbefolkning samma grad är alla fattiga länders problem, liksom att familjeplanering inte primärt är en fråga om effektiv distribution och marknadsföring av

preventivmedel utan snarare får ses som en konsekvens av en viss socio-ekonomisk situation. De rätt nedslående resultaten av

familjeplanering talar för behovet av en systematisk, tvärvetenskaplig forskning om den mänskliga fortplantningens sociologi.

Under 1960-talet riktades uppmärksamheten mot i investeringar mänskligt kapital i motsats till investeringar i fysiskt som kapital 1950-talets debatt hade rört sig om. Man tenderade emellertid att bortse

från den viktiga frågan vilken sorts hälsovård och vilken sorts utbildning som var lämplig i olika fall av underutveckling. En psykologiserande skola reducerade hela underutvecklingskomplexet till en fråga om attityder till

arbete och liv. Man säg utveckling som något som sarnmanhängde med en viss sort innovativt och rationellt beteende som mer eller mindre uttalat förknippades med västerländsk kultur. Under senare år har tekniken och den tillämpade mer än

forskningen

för diskussionen. tidigare stått i centrum Det gäller inte minst jordbruket. Utvecklingsprogram med ett stort och dyrbart tekniskt innehåll av nya högavkastande utsäden, konstgödsel, konstbevattning och maskinell har lanserats. utrustning Dessa strategier som i första hand utnyttjas av

bönder emellertid medföra sociala och politiska välsituerade tycks har problem, som i den första entusiasmen på många håll förbisâgs. Detta i sin tur medverkat till en allt starkare betoning av utvecklingsprocessens

sociala aspekter.

har alltså vidgats på ett påfallande sätt under 1950-

Utvecklingsteorin och 1960-talen. Som ovanstående korta översikt och bilaga 2 mer visar, har detta som regel tillgått så att koncentrationen på en detaljerat dimension eller faktor överdrivits, vilket gett upphov till kritik, varpå en lanserats som den Den etablerade teorin har

annan faktor pådrivande.

fått allt svårare att inom sina ramar införliva alla de uppslag som denna till. Vissa författare har i stället kunskapsexpansion gett upphov ett mer institutionellt betraktelsesätt, enligt vilket underaktualiserat

ses som ett mångdimensionellt fenomen. Underutvecklingen

utveckling inte med speciell dimension utan antas bero på förknippas någon ett stort antal beroende faktorer. Detta sambandet mellan ömsesidigt deskriptivt och närmar sig synsätt avlägsnar sig från vad vi här har kallat den strukturella metod, som härnäst skall behandlas.

1.2.2 Den strukturella synen på underutveckling

den strukturella metoden definieras underutveckling inte som ett Utifrån (brist på hälsovårdsresurser, företagartalanger etc.)

bristproblem kapital,

kan utan som ett relationsproblem. Den deskriptiva synen på utveckling liknas vid bilden av ett tävlingslopp, där vissa deltagare kommit på Inneefterkälken på väg till målet, den höga bruttonationalprodukten. strukturella med börden av den mer komplexa synen kan åskådliggöras Vi föreställer oss ett antal kommerett annat exempel från idrottslivet. siellt drivna fotbollslag, som spelar i samma liga. Vissa av dessa är mer och får framgångsrika än de övriga. De drar mer publik vid sina matcher

därför större inkomster. Följaktligen kan de erbjuda sina spelare bättre

bli ännu mer framgångsrika och tjäna mer pengar. De

träningsmöjligheter,

dessa lag blir allt kan börja köpa upp de sämre lagens bästa spelare, varpå

sämre och får allt svårare att förbättra sin position i ligan?

För att illustrera innebörden av en strukturell analys, som inte gäller fotbollslag utan samhällen, kan som utgångspunkt väljas det i u-landslitteraturen ofta förekommande begreppet dualism. Dualism betyder

primärt kluvenhet och syftar i dessa sammanhang på en observerbar och olikhet mellan olika ekonomiska sektorer, mellan olika kontrast ett land och mellan och fattiga) regioner i regioner inom (rika Det är fel att enbart av en beskrivning av

världsekonomin. på grundval

Dessa tenderar att dessa olikheter dra några slutsatser om orsakssamband. och måste bli av typen att den fattiga sidan är isolerad och efterbliven intensifiera kontakterna med den rika sidan för att dra lärdomar. På den strukturella analysnivån däremot blir uppgiften att analysera de systematislka samband som finns mellan de båda sidorna och hur

(strukturella)

relatiaonernas natur sammanhänger med de skillnader i utvecklingsnivå

1 Dren instruktiva bilden har hämtats från Godfried van Benthem van den Bergh to 20 th Anniversary alt., Sicierce and the development of society, Discussion paper Confezrense Science and the world tomorrow” 1972. NUFFIC.

SOU ll973z4l 21

som kan konstateras. Beroende på det problem som studeras kan denna analys genomföras på lokal, regional eller internationell nivå. I det

följande ges några exempel.

Problemet regional obalans tycks vara något i det närmaste oundvikligt i den ekonomiska utvecklingsprocessen. Ett klassiskt är Italien exempel som efter det politiska enandet 1860 utvecklade en utpräglat dualistisk ekonomisk struktur. Norditalien industrialiserades och till drog sig arbetskraft och andra resurser från hela medan Italien, Syditalien

stagnerade och fick klara drag av underutveckling. Liknande processer går

att finna i alla industrialiserade länder, och växande regionala klyftor är också ett av de problem som länderna i tredje världen står inför. Vi kan kartlägga de regionala skillnader som efterhand uppstått, men här upphör

också den deskriptiva metodens förmåga att hjälpa oss. Det måste bli ett cirkelresonemang när man vill förklara utvecklingen i Norditalien och underutvecklingen i Syditalien med hänvisning till de skillnader som

efterhand som ett resultat

uppstått av den regionala polariseringspro-

cessen.

En djupare förklaring måste vara av strukturellt slag. Det är tydligt att

regional obalans när den väl uppstått tenderar att förvärras. På grund av den rikare regionens större kanaliseras

möjligheter industriinvesteringar

till denna, vilket medför finansiell utannning i andra regioner. Arbetskraften i de mest aktiva åldrarna dras till den expanderande regionen

medan den stagnerande regionen töms på sin mest aktiva befolkning och sina potentiella företagare. Service, administration och organ för politiskt

beslutsfattande koncentreras alltmer till den expanderande regionen, som alltså förutom sitt ekonomiska dominans. övertag också får en politisk Sedan denna process pågått en tid nås en undre gräns för skolor, sjukhus, kommunikationer osv. i den stagnerande varvid regionen, dess själv-

ständiga liv upphör. I fortsättningen kommer den att vara beroende av

vad man i den expansiva, dominerande regionen kallar regionalpolitik. På detta sätt kan alltså

underutveckling skapas. Det skall återigen under-

strykas att orsakerna till i den relation som

polariseringen ligger

etablerats mellan de båda regionerna och deras funktioner i ett större system. Inte sällan finner vi att detta är det internationella systemet. Ett internationellt system i vilket det finns strukturella samband mellan olika delar av världen, som är bestämmande för utvecklingen i dessa delar, kan man egentligen tala om först på 1800-talet då England

efter den industriella revolutionen blev vad man brukar kalla ”världens

verkstad. Ett världsomfattande produktions- och marknadssystem växte fram i vilket olika delar av världen funktioner. Denna gavs olika

funktionsfördelning underlättades av och ñck sin bestämda struktur

genom att den tidens främsta industriländer utövade kontroll över resten av världen. Denna historiska situation tar många utvecklingsteoretiker som ut-

gångspunkt för sin analys av underutvecklingens orsaker. På basis av

latinamerikanska och afrikanska förhållanden har utvecklats olika centrum-periferimodeller som vill demonstera hur såväl utveckling som

underutveckling låter sig förklaras av det internationella systemets

struktur.

och Det globala beroendesystemet har naturligtvis många dimensioner har kanske överskattats i strukturella analyser liksom de ekonomiska författare har t. ex. understrukit den i deskriptiva. Andra tidigare är koncentrerad till teknologiska dimensionen. Den tekniska forskningen och bestämd av dessa länders problem. Den obetydliga de rika länderna i stället forskning som bedrivs i de fattiga länderna har samma inriktning

för att växa fram som ett resultat av en självständig problemidentiñering.

tenderar att konservera och fördjupa beroenderelatio- Denna situation Man kan urskilja ännu fler nerna i det internationella systemet. bestämda dominansrelationen mellan rika dimensioner i den strukturelllt kommunikatoriska och och fattiga länder, t. ex. politiska, militära,

kulturella. Det förefaller uppenbart att detta är en mycket viktig sida av För en mer presentation av

underutvecklingsproblemet. detaljerad

författare som utvecklat detta synsätt hänvisas till bilaga 2.

1 .3 Begreppet utveckling

som utvecklingsbistånd är att bidra

Syftet med såväl utvecklingsforskning används i dessa sammanhang oftast till utveckling. Begreppet utveckling utan att närmare definieras. Även om det kan vara svårt att ge en

kortfattad definition av utveckling är västerlänningar i regel överens om

inom den västerländska vad som läggsi begreppet, eftersom detta uppstått som är och

kulturkretsen och rymmer en mängd associationer självklara

inom denna kulturkrets. Det är alltså viktigt att man gör klart

begripliga

för etnocentriska karaktär. Såsom sig utvecklingsbegreppets utpräglat undersökning av R. Nisbet har det västerländska påvisats i en idéhistorisk använts samma sätt alltifrån grekiska

utvecklingsbegreppet på ungefär

författare som Aristoteles och fram till den moderna samhällsveten-

skapen?

vad detta ord än må innebära, är mycket svår En samhällsutveckling,

människan om. Med hjälp av

för den enskilda att göra sig en föreställning om utvecklingen, dvs. hon kan olika bilder kan hon få en uppfattning som som liknar snurrande, sandens

uppleva utveckling något hjulets

eller filosofi har rinnande i timglaset en plantas växt. I vånsterländsk utveckling genomgående förknippats med organisk växt, även om denna

föreställning modifierats under olika perioder. De grekiska författarna, och beskrev utvecklingen som

t. ex. Aristoteles och Herakleitos, upplevde

Kulturer föddes, växte upp, vissnade, dog och ersattes av nya. cyklisk. kristna författare, som t.ex. Augustinus, hade en mer episk Senare, vilken utvecklingen var en (primärt moralisk) utvecklingssyn enligt som skulle sluta med världens undergång och degenerationsprocess Det tänkandet hade således

upprättande av Guds rike. organiska

om människan och frälsningen. Sin anpassats till kristna föreställningar under 1700moderna form fick det västerländska utvecklingsbegreppet

talets utvecklingsoptimism, då utvecklingen upplevdes som progressiv och

eller Allt skulle med

linjär utan vare sig cykler degenerationstendenser.

naturnödvändighet bli bättre och bättre.

1 R. Nisbet, Social Change in History, Aspects of the Western Theory of

Development. 1969.

Trots de modifikationer som här kort antytts har alltså det västerländska

utvecklingsbegreppet byggt på föreställningen om utveckling som

organisk tillväxt som är

kontinuerlig, sker på grund av inre nödvändighet, har en viss riktning och innebär ökad differentiering och komplexitet.

Detta synsätt präglade särskilt den ldassiska evolutionismen, som dominerade 1800-talets tänkande. Man var då besatt av sökandet efter institutioners, samhällens och civilisationers och att identi-

”ursprung”

fiera olika

”utvecklingsstadier”.

Detta var en tid då Europa lade hela världen under sin kontroll och det

är alldeles klart att evolutionismen utgjorde ett intellektuellt försvar för

imperialismen. Världens folk, religioner och sociala institutioner ord-

nades i behändiga schemata där västerländsk civilisation

genomgående hamnade överst.

Västerlänningar intog en överlägsen attityd till övriga

världen. Det vore för mycket sagt att denna attityd nu är övervunnen. Den s. k. inom

moderniseringsskolan sociologin indelar världens sam-

hällen i kategorierna ”tradition”, ”transition”, och ”modernity” eller med variationer av dessa 1960

kategorierl. gav ekonomen W. W.

Rostow ut ett arbete som indelade den ekonomiska utvecklingen i fem stadier, det traditionella samhället, förberedelser för ”take take offi, off”, mognadens samhälle och masskonsumtionens samhälle.” Valet av

begreppet ”mognad” ligger så nära den klassiska förebilden organiska

som tänkas kan. Den nya statskunskapen laborerar

på samma sätt med olika politiska där utvecklingsstadier, parlamentarisk demokrati av västerländsk typ inte oväntat

placerar sig högst? Det västerländska utvecklingsbegreppet är ohjälpligt etnocentriskt och kan inte användas

som något riktmärke för andra kulturer. Vi gör alltså klokt i att undvika

de etnocentriska

värderingar som ligger fördolda i utvecklingsbegreppet

och i stället försöka definiera detta från mera invändningsfria utgångs-

punkter. I utvecklingslitteraturen har man som regel definierat

underutveckling

negativt med utgångspunkt i ett

utveckling, begrepp som vi kunnat

konstatera har en starkt etnocentrisk

belastning. Det förhållandet att underutveckling studerats utifrån vad som i västerländsk kultur

upplevs som utveckling har inte underlättat förståelsen av detta fenomen. Det är

symptomatiskt att

begreppet underutveckling inte ägnas någon särskild

artikel i International of the Social Sciences

Encyclopedia (l968)°. I den föregående begreppsdiskussionen har begreppet underutveckling

tagits som utgångspunkt och utveckling betraktades som underutveck-

lingens motsats eller som en bort från

förändring undemtvecklingens

tillstånd, snarare än att ges någon direkt innebörd i sig. Begreppet

utveckling får alltså sin innebörd av den underutveckling som skall övervinnas. Utvecklingens innebörd kan emellertid

preciseras något mer.

I den föregående översikten konstaterades att underutveckling utifrån

1 D. Lerner, The Passing of Traditional Society. 1958. 2 W. W. Rostov, The Stages of Economic Growth. 1960. 3 G. A. Alrnond och G. B. Powell, Comparative Politics: A Developmental Approach. 1966. 4 Påpekandet gjort i H. Bernstein, (ed.) Underdevelopment and Development, Penguin, s. 25. 1973.

ett deskriptivt synsätt innebär att någon befinner sig i ett ofördelaktigt läge på en serie utvecklingsdimensioner. Enligt ett strukturellt synsätt är den ett samhällstillstånd som skapas, konserveras och fördjupas genom en ofördelaktig strukturell position i ett större system. När det gäller utvecklingens innebörd är det mycket som talar för att knyta an till det senare synsättet. Ekonomiskt präglas underutveckling av en oförmåga att genom en lämplig teknologi utnyttja de potentiella resurserna på ett sätt som förbättrar människornas livsvillkor. Socialt sammanhänger denna oförmåga med bristfällig och irrelevant utbildning, dålig hälsa och otillräcklig trygghet. Politiskt innebär underutveckling primärt bristande makt inte i första hand över andra utan framför allt över sig själv, dvs. avsaknad av autonomi. Underutveckling bör ses som ett relativt begrepp som bestäms av de möjligheter som står till buds i en given historisk situation. Detta ligger bakom den distinktion som ibland görs mellan outveckling och underut-

veckling? Medan outveckling hänför sig till lågt resursutnyttjande

beroende på primitiv produktionsteknik syftar begreppet underutveckling på en strukturellt betingad oförmåga till utveckling, trots att

förutsättningar för utveckling synes föreligga.:

Ett fundamentalt drag i utvecklingsbegreppet, är således entydigt med en växande förmåga hos individer, grupper och nationer att behärska den egna situationen och att genomföra förbättringar i denna. Dessa förbättringar bör vara uttryck för värderingar som individerna, grupperna eller nationerna själva fäster starkt avseende vid.

1.4 Begreppet forskning 1.4.1 Forskningsbegreppets innebörd Vetenskaplig forskning syftar oavsett frågeställningar till en ökad kunskap om och förståelse av skilda fenomen liksom av sådana

fördjupad

och samband som ökar förmågan till problemlösning och principer kontroll av skeenden. Arbetet inom utvecldingssektorn förutsätter i högre grad än många andra verksamheter en sådan förmåga, oavsett om

ansträngningarna inriktas på att höja ekonomisk avkastning, levnads-

standard eller livskvalitet. Sambandet mellan forskning i denna betydelse och utveckling är lika uppenbar som tesen att ökad kunskap är nödvändig för att människan skall kunna behärska sin situation. Detta gäller ocksåi de fall då karaktären av beroendet inte kan beskrivas på ett enkelt sätt. har under de senaste seklen kommit att Inriktningen av forskningen domineras av västerlandet. Den forskning som i dag bedrivs inom andra kulturområden har så gott som alltid hämtat sitt mönster från västerländsk akademisk tradition och arbetat med fenomen och problem från

1 Se t. ex. A. G. Frank, Underutvecklingens utveckling R. Bunte och L. Jörberg, Problem i världsekonomins histora s. 235. Lund 1969. 2 I linje med denna relativistiska syn på underutveckling ligger L. Rudebeccks definition av underutveckling som ”en motsättning mellan sociala och mänskliga behov och potentiella möjligheter att tillgodose dem”. Se L. Rudebeck, Utveckling och politik, s. 13. Stockholm 1970.

denna kulturkrets. Detta har skapat anpassnings- och integrationsproblem. Inte sällan har härigenom tillstånd av underutveckling i betydelsen av osjälvständighet och beroende bibehållits när det gällt både högre utbildning och forskning. Den västerländska dominansen betyder emellertid inte att forskningsliknande aktiviteter inte skulle finnas utanför den västerländska kulturtraditionen. Forskning i betydelsen av samverkan mellan teoribildning och systematiserad faktainsamling, analys och syntes har förekommit i många civilisationer under skilda epoker. l alla kulturer finner man

dessutom både systematisk informationssökning och innovativa processer

inom många områden av mänsklig aktivitet. Det är inte här den avgörande skillnaden ligger. Den är i stället att finna i den västerländska vetenskapens empiriska tradition som framför allt lett till utvecklingen av naturvetenskap och teknologi, och som även präglat samhällsvetenskap och humaniora. I växande utsträckning har denna vetenskapliga verksamhet anpassats till den ekonomiska och tekniska utvecklingens krav.

Den västerländska forskningstraditionens dominans är alltså inte en

fråga om motsättning mellan ”utvecklat” och outvecklat tänkande eller om ”vetenskaplighef” kontra ”primitivitet”. Det är fråga om skillnader i kunskaper och kunskapsinriktning ytterst beroende på olikheter i materiella resurser, samhällsorganisation, kunskapstraditioner och värdesystem mellan olika kulturer. En annan svårighet när det gäller att bestämma innebörden hos forskningsbegreppet är att forskning uppfattas, definieras och värderas olika beroende på vem som beskriver forskningen. De som har erfarenhet av forskning tenderar att betona de fria, icke-planeringsbara, innovativa och långsiktigt nyttiga aspekterna av forskningsverksarnheten, medan de som icke själva är aktivt engagerade i forskningsarbete i sin inställning ofta markerar målsättning, styrning, planering och mera omedelbart nyttiga aspekter hos samma process. Denna skillnad i intressenternas syn på forskningen bör kunna

överbryggas. Inom utvecklingsforskningen är det väsentligt att forskaren i så hög grad som möjligt sätter sitt arbete i relation till förväntade

resultat. Detta behöver inte innebära krav på en ensidig ekonomisk uppskattning av dessa. Andra resultat som ger övertygande argument för

finansiering av forskning är utveckling av intellektuell, innovativ kapa-

citet, ökning av metodisk kompetens, odling av talang, liksom givetvis en ökning av den totala kunskapsmassan. Det viktiga är att de relevanta argumenten preciseras. Samtidigt måste man komma ihåg att forskning som process är i väsentliga drag olik administrativa eller andra liknande processer, som kan karakteriseras som direkt målstyrda sådana. Forskning syftar också till att uppnå mål, men till sin grundkaraktär är den en sökprocess. Denna bör givetvis vara välplanerad men ändå samtidigt tillerkännas en sådan grad av frihet och flexibilitet att den förblir sökande och innovativ.

1.4.2 Forskningsbegreppets omfång

Åsikterna om forskningsbegreppets omfattning går ofta starkt isär, inte minst på grund av svårigheterna att analysera alla aspekterna av verksamheten. Vissa forskare arbetar med ett snävt forskningsbegrepp och menar att det endast bör innefatta arbete som leder till konstruktioner av nya teorier och/eller metodutveckling. Andra forskare föredrar ett bredare forskningsbegrepp och hävdar att all produktion och prövning av ny kunskap i någon form utgör forskning. Härtill kan läggas den komplikationen att produktionen av samma slags kunskap i två skilda områden kan karakteriseras som forskning respektive icke-forskning beroende på om det är fråga om förstagângsproduktion eller inte. Den fortlöpande befolkningsstatistiska registreringen i en genomsnittlig svensk kommun bör rimligen inte karakteriseras som forskning, medan däremot en demografisk kartläggning i ett östafrikanskt nomadsamhälle bör ges en sådan beteckning. I det senare fallet krävs kunskap om åtskilliga okända faktorer av betydelse för den statistiska registreringen liksom en kontinuerlig metodisk utveckling, eftersom regelmässiga datainsamlingsrutiner saknas. Omfånget av den verksamhet som ryms under begreppet forskning kan ytterligare konkretiseras genom en diskussion av forskningsarbetets uppgifter. Dessa kan grupperas i dels primära, dels sekundära. Gränsen mellan dessa grupper kan synas relativt godtycklig och bestäms väsentligen av syftet att få en överblick av de många uppgifterna. Primära uppgifter är sådana som hänför sig till kunskapsproduktion, metodutveckling och teoribildning. Till forskningens sekundära aktiviteter hör uppbyggnad av forskningspotential forskarutbildning, institutionsetablering och annan för genom infrastruktur, liksom verksamhet för att sprida

forskning nödvändig

resultat av forskning genom dokumentation, information och rådgivning. Ofta definieras forskning såsom forskning och utveckling (FoU). Med detta begrepp har man avsett naturvetenskaplig och teknisk forskning och därmed sammanhängande tillämpning. Detta begrepp har sedan

delats upp i grundforskning, tillämpad forskning och utveckling. Grund-

forskning definieras som systematiskt och metodiskt sökande efter ny vetenskaplig kunskap och förståelse, vilken primärt inte är riktad mot

något specifikt praktiskt syfte eller tillämpning. I sin tur uppdelas detta ofta i ren respektive riktad grundforskning. Med tillämpad

begrepp forskning avses forskning med en klar inriktning på ett specifikt praktiskt syfte eller mål. Användandet av vetenskaplig kunskap för att producera nya eller väsentligt förbättrade material, anordningar, produkter, processer eller system definieras som experimentell utveckling. Sådana typbeteckningar kan ibland vara nödvändiga för att åstadkomma en grovsortering mellan olika former av forskning. Enligt vår mening bygger dessa kategorier emellertid alltför mycket på en statisk som tenderar att isolera s. k. grundforskning och dess forskningssyn svårdefinierade nytta från s. k. tillämpad forskning. Vi anser att förhållandet mellan dessa typer av forskning bäst beskrives utifrån en syn på forskning som en enhetlig, fortlöpande process.

Det finns enkelt uttryckt av vilka

forskning och tillämpning forskning,

är intimt till varandra kopplade i ständig växelverkan. Denna syn återspeglas bl. a. i vår karakteristik av utvecklingsforskning liksom i expertgruppens studie av ENI- och CADU-projekten där man talar om kompetensskapande forskning och utnyttjande av denna kompetens. Det är enbart en tillfredsställande grundforskningsbas inom ett område som gör det möjligt att rikta forskningsverksamheten mot mera klart definierade tillämpningsmål. Detta och gäller både för naturvetenskap

samhällsvetenskaplig-humanistisk forskning, även om det i övrigt finns viktiga skillnader mellan forskningsprocesser inom dessa fält. Av prak-

tiska skäl har vi i vissa sammanhang utnyttjat begrepp som grundforsk-

ning, riktad grundforskning och tillämpad forskning främst för att skilja

mellan olika grader av autonomi och långsiktighet hos forskningsinsatser. Forskningsverksamheten kan många gånger innebära arbetsuppgifter för forskarna som inte låter sig karakteriseras enbart såsom

framtagning

eller tillämpning och eventuell modifiering av befintliga teorier, metoder och kunskaper utan snarare som kvalificerad bedömning eller val mellan olika tänkbara resultat och metoder. Även om en fråga till sist visar sig vara okomplicerad och ställer begränsade krav på kvalificerade experter

kan det vara vanskligt att komma fram till denna slutsats utan hjälp av en

kvalificerad bedömare. När det gäller underutvecklingens problem föreligger särskilda krav på kompetens, eftersom dessa ofta är sammansatta på ett annat sätt än forskarna i regel väntar sig och därför kräver förmåga att göra den egna specialbedömningen utifrån en adekvat definition av problemet i sin helhet. Detta och andra krav som ställs på dem som bedriver utvecklingsforsk-

ning kommer att diskuteras närmare i följande avsnitt.

1.5 Begreppet utvecklingsforskning

Mot bakgrund av den tidigare diskussionen om utveckling och om är det att formulera

forskning möjligt vissa principer för utvecklingsforskning. Först måste innebörden

något sägas om av begreppet utvecklingsforskning. Vi har av tidigare redovisade skäl funnit termen

u-landsforskning olämplig och har i stället stannat för utvecklingsforsk-

ning som en sammanfattande benämning för forskning på det omrâde det här är fråga om. Det gäller således om underutvecklingens

forskning orsaker och natur liksom forskning på alla de sektorer där ökad problemmedvetenhet och kunskap ökar förutsättningarna för ett upp-

hävande av underutvecklingens tillstånd. Detta innebär att forskning av mycket olika slag kommer att föras till den allmänna kategorin

utvecklingsforskning.

Det är nödvändigt att inom det vidare begreppet utvecklingsforskning urskilja vissa underavdelningar som tar hänsyn till olika typer av forskningsinsatser. Vi har i våra överväganden räknat med tre sådana, nämligen utvecklingsteoretisk forskning, kartläggande forskning och

sektoriell forskning.

Den utvecklingsteoretiska forskningen uppehåller sig vid underutvecklingen som ett samhällstillstånd, orsakat av ekonomiska, ekologiska,

sociala och politiska faktorer, och analyserar utveckling som en samhällelig förändringsprocess. Den utvecklingsteoretiska forskningen bedrivs primärt inom samhällsvetenskaperna; kapitel 2 avser att framhålla några tendenser på det utvecklingsteoretiska forskningsomrádet. Som framgår av dessa Översikter syftar man här till en problemfonnulering på en starkt generaliserad nivå. Den kartläggande utvecklingsforskningen berörs utförligare i kapitel 3.2. Här skall blott understrykas att de insikter som den utvecklingsteoretiska forskningen kan ge om de skall kunna utnyttjas rätt kräver en mer och nyanserad kunskap om de varierande former som specifik underutvecklingen kan ta i olika delar av världen. Det är nödvändigt att veta mer om den historiska bakgrunden, de kulturspecifika omständigheter och ekologiska miljöer i vilka konkreta utvecklingsprocesser äger rum. Humanistisk forskning liksom antropologiska fältstudier och den allmänna ekologiska forskningen som beskriver olika ekosystem är exempel på kartläggande forskningsinsatser. En kartläggande forskning är nödvändig för att identifiera och definiera utvecklingsproblem inom olika sektorer och för att skapa kunskapsmässiga utgångspunkter för att angripa dessa problem. Den sektoriella utvecklingsforskningen, slutligen, är den forskning som omedelbart är relaterad till konkreta problemområden av betydelse i det allmänna underutvecklings-utvecklingskomplexet. Det gäller t. ex. forskinom områdena demografi, nutrition, tropisk medicin, växtförning ädling, skogsbruk, geologi och teknologi. Det är på detta omrâde som den naturvetenskapliga, medicinska och tekniska forskningen gör sina främsta insatser. I kapitel 3.2 ges exempel på en rad områden för den sektoriella utvecklingsforskningen. Denna utvecklingsforskning har hittills i praktiken getts högsta prioritet, vilket är naturligt med tanke på dess direkta betydelse för utvecklingsarbetet. Det är knappast möjligt eller meningsfullt att göra några prioriteringar i fråga om dessa olika former av utvecklingsforskning. Vad som är viktigt att understryka är i stället nödvändigheten av intima relationer mellan dem för att de på ett riktigt sätt skall bidra till utvecklingsrelevant kunskap. utvecklingsforskning är således väsentligen ännu endast en Begreppet sammanfattande med mycket varierande benämning på forskningsinsatser inriktning och metodik men som har det gemensamt att de har med underutveckling och utveckling att göra. Det finns dock vissa principer som bör gälla all utvecklingsforskning antingen denna primärt är utvecklingsteoretisk, kartläggande eller sektoriell. För det första kan det konstateras att utvecklingsforskning är problemorienterad forskning, vilket vill säga att den är föranledd av ett allvarligt problem, som den skall bidra till att lösa. För det andra blir ofta mångvetenskaplig eller tvärvetenskaplig, efutvecklingsforskningen tersom underutvecklingen är ett synnerligen mângdimensionellt problem. För det tredje bör utvecklingsforskning vara värderelevant forskning. Detta innebär att ett brytande av underutvecklingens tillstånd, dvs. är ett uttalat värde hos forskaren. Utvecklingsforskning är utveckling, relevant i den mån den bidrar till utveckling. Slutligen bör utvecklings-

forskning vara u-landscentrerad, vilket innebär att den måste ta hänsyn till de fattiga ländernas underläge bl. a. när det gäller att tillgodogöra sig

de fördelar som kan komma ur ett forskningssamarbete.

Problemorien tering Utvecklingsforskning är liksom fredsforskning och ett

framtidsforskning

problemorienterat område. 1 viss mening är all forskning problemorienterad, eftersom forskning kan sägas gå ut på att definiera och lösa problem. Vad som i detta sammanhang avses med problem är stora

samhällsfrågor som upplevs som mer eller mindre ödesdigra under en viss period. Fredsforskningen växte fram under 1950-talet i skuggan av

atombomben och det kalla kriget. Under 1960-talet kom utvecklingsproblemen att kännas alltmera överhängande. I definitionen på problem av denna art ligger att de är mångdimensionella. De måste därför angripas på ett mångdimensionellt sätt. En

nödvändig följd av problemorientering blir därför krav på tvär- och

mångvetenskaplighet hos forskningen.

Tvär- och mångvetenskaplighet

Av den hittills förda diskussionen följer att utvecklingsforskningen måste

bygga på ett stort antal vetenskapliga discipliner, och att den bör behandlas som en särskild inom vilken forskningssektor det gäller att uppnå största möjliga integrering av olika vetenskaper. Termerna tväroch mångvetenskap hänför sig till olika grader av integration. Mångveten-

skap innebär samarbete mellan skilda ämnesföreträdare, medan tvärveten-

en starkare teoretisk mellan skap innebär integration olika vetenskaper. Den vanligaste samarbetsformen är den förra och oftast är denna fullt tillräcklig, men på vissa områden är behovet av tvärvetenskapliga insatser stort. Detta gäller särskilt den utvecklingsteoretiska forskningen som hittills hämmats av den vetenskapliga uppspaltningen. Att tvär- coh

göra utvecklingsforskningen mångvetenskaplig är på

grund av underutvecklings- och utvecklingsproblemets natur ofrånkomligt. Utredningens konferens med forskare från olika verksamhetsfalt, liksom synpunkter som vi fått från olika experter har visat att denna

uppfattning har starkt stöd bland forskare. I samma riktning pekar de

utländska erfarenheter som redovisas i kap. 5. En mång- och tvärvetenskaplig inriktning av forskning är till inte ringa del en organisatorisk fråga. Denna är ingalunda lättlöst eftersom en sådan forskning går emot tendensen till specialisering inom universitetsstrukturen. Detta innebär att tvärvetenskap inte bara stöter på institutionella hinder i form av sådana problem som hur forskare från olika discipliner skall kunna etablera den erforderliga kontakten. Den möter också hinder som skapas av den vetenskapliga specialiseringen.

Den metodik och den fackterminologi som

varje vetenskapsgren utvecklat är självfallet en intellektuell tillgång. Det måste också därför kraftigt understrykas att kravet på tvärvetenskap inte får innebära ett uppgivande av vetenskaplig kvalitet. Man bör dock noga skilja mellan

detta krav på vetenskaplig kvalitet och den tendens till formell briljans som odlas t. ex. inom vissa samhällsvetenskaper. När det gäller utvecklingsforskning har det inte alltid varit de elegantaste modellerna som gett det största utbytet. Det största problemet för utvecklingsforskningen är därför att samtidigt utveckla forskningens relevans och kvalitet.

Värderelevans forskare kan i sitt arbete frigöra sig från värderingar, dvs. Ingen föreställningar om det önskvärda och inte önskvärda inom det område, där han bedriver forskning. Inom vissa vetenskaper är detta förhållande så att värderingar inte utgör något problem, eftersom de är självklart allmänt accepterade. Detta gäller t. ex. den medicinska forskningen, som i sin helhet utgår ifrån den grundläggande värderingen att förbättra hälsotillståndet. När det gäller naturvetenskaplig forskning kan problemet förefalla mindre eftersom det oftare aktualiseras på

påträngande,

då forskarens uppgift i allmänhet är slutförd. Inom tillämpningsstadiet, samhällsforskningen är problemet däremot alltid närvarande. Man har försökt att undvika värdeproblemet genom att ställa upp sådana regler för det vetenskapliga arbetet att detta förefaller oberoende av forskarens inställning till problemets natur. Mycket av den utvecklingsteoretiska forskning som i kapitel 1 har rubricerats som deskriptiv präglas av en sådan förenkling. Detsamma kan sägas gälla en ensidig satsning på sektoriell utvecklingsforskning om den utvecklingsteoretiska och kartläggande forskningen försummas. Som den tidigare diskussionen visar är det nödvändigt att undvika de etnocentriska värderingar som ligger i det västerländska utvecklings- Detta sker enklast genom att man definierar utveckling som begreppet. en förändring bort från underutvecklingens tillstånd i en riktning som är önskad av dem som närmast berörs av förändringen. En värderelevant utvecklingsforskning kan definieras som en forskning utifrån denna grundsyn som klargör underutvecklingens innebörd och utpekar vad som är utvecklingshinder. Forskningen är relevant i den mån den lever upp till detta krav. Värderelevansen, eller i detta fall utvecklingsrelevansen, är utifrån vilken olika bör således en princip utvecklingsforskningsprojekt prioriteras.

U-Iandscen trering

Den fjärde principen som vi anser vara av betydelse är att forsknings-

samarbetet med de underutvecklade länderna organiseras på ett sådant sätt att i första hand dessa länder kan tillgodogöra sig forskningsresultatet. Det är vanligt att många forskare från i-länder bedriver forskningi u-länderna i första hand med tanke på sin egen akademiska karriär, medan u-länderna själva inte kan påverka denna forskning eller ens få tillgång till forskningsresultaten. Många u-länder försöker i sin forskningsplanering i dag att motverka denna ”akademiska kolonialism” (se kap 2). Det är således viktigt att bygga in en ömsesidighetsprincip i forskningssamarbetet.

Den tidigare diskussionen av underutvecklingens och utvecklingens problem ger vid handen att dessa i hög grad måste betraktas som relationsproblem. Såväl underutvecklingen som arten av och takten i utvecklingen i den fattiga världen har ett klart samband med utvecklingen iden rika världen. U-ländernas ensidigt och pâ export av råvaror inriktade näringsliv ger upphov till ekonomiskt beroende. Den teknologiska utvecklingens ökande koncentration till den rika världen skapar tekniskt beroende. Den sneda internationella inkomstfördelningen leder till finansiellt beroende. Forskningens koncentration får samma konsekvenser när det gäller kunskapsproduktionen. Dessa olika beroendeformer sammanhänger intimt med varandra och skapar ett till synes hopplöst underläge för de fattiga nationerna.

Forskningsbistånd och utvecklingsforskning kan ge sitt bidrag till att

detta underläge bryts. Forskningsbiståndet ställer resurser till förfogande som skapar en infrastrukturell bas för en mer självständig forskningspolitik. Utvecklingsforskningen måste med tanke på makt- och styrkeförhållandena i dagens värld bedrivas på ett sätt som är partiskt till förmån för den svagare. Principen om u-landscentrering måste således få konsekvenser både för inriktning och organisation av utvecklingsforskmngen.

2 Underutveckling på forskningens

område

I detta kapitel behandlas underutvecklingens konsekvenser för forskning och forskningspotential i de fattiga länderna. Inledningsvis förs en allmän diskussion som baserar sig, dels på utredningens enkät till svenska ambassader i bl. a. ett antal utvecklingsländer, dels på en granskning av ett mindre antal sådana länder. Därefter exemplifreras och konkretiseras den allmänna forsknings- och utvecklingsproblematiken i Indien, Kuba, Kenya och Tanzania. Dessutom har Kina tagits med i denna översikt på grund av de lärdomar, som detta lands utvecklingsansträngningar har att ge. Urvalet av länder har huvudsakligen betingats av tillgången på material

men torde ändå ge möjlighet till vissa jämförelser.

2.1 Forskningssituationen: allmänt Underutveckling hänger ytterst samman med avsaknad av makt över den egna situationen. För att underutvecldingens tillstånd skall kunna brytas måste detta tillstånd beskrivas och definieras på ett adekvat sätt i varje särskild situation. För konkreta analyser av underutvecklingens tillstånd

och för formuleringen av effektiva utvecklingsstrategier krävs forskning.

Forskningen måste således tillerkännas en central roll i underutvecklings-utvecklingskomplexet. Så mycket betänkligare är att bristerna på forskningens område framstår som några av de mest allvarliga i en situation av underutveckling. Man har uppskattat att de fattiga ländernas andel av världens naturvetenskapliga och tekniska forskning och utvecklingsarbete uppgår till högst två procent. Den rika världens forskning är huvudsakligen inriktad på helt andra problem än u-ländernas. Till detta kommer att den forskning som sker i de fattiga länderna till största delen hittills koncentrerats till samma problem som i de rika länderna. Detta sammanhänger med påverkan i fråga om vetenskapsideal, de fattiga ländernas koloniala bakgrund, forskningsbistånd, prestige m. m. De

fattiga länderna har mera sällan en forskningspolitik som vuxit fram ur en självständig problemidentiñering. Detta innebär i sin tur att utvecklings-

planering inte i önskvärd utsträckning kan baseras på relevanta forskningsresultat. Flera u-länder har under senare år uppmärksammat dessa problem och vidtagit åtgärder dels för att samordna sin forskning på olika

områden till en allmän forskningsplan, dels för att länka denna plan till

den allmänna utvecklingsplaneringen. En sådan som

utvecklingsplanering

grundar sig på en genomtänkt och för landets problem adekvat utvecklingsstrategi är en förutsättning för att forskningen till fullo skall kunna utnyttjas som utvecklingsfaktor.

Karaktären och inriktningen av forskningen i de fattiga länderna

skiftar med nödvändighet på samma sätt som utvecklingsproblemen och den omgivning dessa uppträder i. Det finns länder med en rik vetenskaplig tradition från förkolonial tid och det finns länder som saknar en sådan tradition. Den infrastruktur för högre undervisning och forskning som byggdes upp under kolonialtiden var dels av varierande kvalitet och omfattning, dels påverkades den i hög grad av den vetenskapliga tradition och de utbildningsideal som var förhärskande i de s. k. moderländema. Dessa koloniala utbildningssystem har det gemensamt att de alla är lika inadekvata i ljuset av de f. d. koloniernas nuvarande utvecklingsproblem, men deras olikhet har haft sin betydelse därigenom att de satt sin speciella kulturella stämpel på den moderna eliten i olika u-länder. Utvecklingsländer med stormaktsambitioner satsar ofta på sådan forskning som förknippas med stormaktsstatus. I många länder ses

den samhällsvetenskapliga forskningen med stor misstänksamhet av

politiska skäl medan vissa andra länder på grund av sina speciella betraktar denna forskning som mer för sina

utvecklingsstrategier relevant

utvecklingsansträngningar. Det är uppenbart att länder som har en vidare syn på utvecklingens mål är medvetna om andra forskningsbehov än

länder med en snävare syn på utveckling. Allmänt kan emellertid sägas att u-länder tenderar att anlägga ett mer pragmatiskt synsätt på forskning. I första hand satsar de på

tillämpad forskning även om uppskattande uttalanden om grundforskningens betydelse förs fram. I en undervärdering av grundforskningen ligger en allvarlig fara att avskära sig från

källorna till vetenskapliga innovationer. Man måste dock förstå den känsla av brådska och det behov av snabba resultat som skapas av de akuta utvecklingsproblemen. Forskningsbistândet kan genom att stödja

mera långsiktiga forskningsinsatser komplettera mera kortsiktiga forsk-

ningsprogram i berörda länder. På samma sätt som det föreligger en tendens att prioritera tillämpad forskning framför grundforskning är det naturligt att medicinsk, teknisk och naturvetenskaplig forskning i de fattiga länderna betraktas som mera omedelbart nyttig i utvecklingsarbetet än t. ex. samhällsvetenskaplig och humanistisk. Detta är så mycket mer förståeligt som samhällsvetenskaplig

teori är starkt förknippad med det västerländska samhällets struktur och

dessutom mer ägnad att förklara statiska tillstånd än tillstånd av förändring och utveckling. Även här finns således skäl att föreslå kompletterande insatser, förutsatt att forskningen görs mer u-landscentrerad. Konsekvenserna av underutveckling på forskningens område är som framgått av mycket skiftande karaktär. En uttömmande diskussion av alla dessa skulle föra för långt. Vi har därför valt att med utgångspunkt från situationen i några u-länder belysa frågor rörande forskningspolitik

och central forskningsplanering.

2.2 Forskningssituationen: nâgra u-Iánder

Indien

stort u-land med lndien är exempel på ett till yta och folkmängd

förhållandevis utbyggd forskningsinfrastruktur och avancerat utbildnings-

Indien andra u-länder därigenom att

system? skiljer sig från många

landet t. ex. inom matematik och har en gammal vetenskaplig tradition, medicin. vittnar om en imponerande astronomisk Arkeologiska lämningar forskning och metoder för tillverkning av järn och stål har funnits mycket länge. Under kolonialtiden infördes västerländsk forskning av engelsmännen med ett språk som bara förstods av en mycket liten del av den indiska Därmed förlorade den vetenskapliga utvecklingen sitt befolkningen. organiska samband med en äldre vetenskaplig tradition och blev något främmande och inplanterat. Vetenskapliga ideal, teorier, forskningsinoch korn därigenom att bestämmas av en riktning forskarutbildning kulturs Även om mycken kunskap härigenom blev annan värderingar.

formellt tillgänglig var det angeläget för Indien att efter självständigheten

kontrollen över forskningsprocessen, att underordna den söka återvinna och att förankra den i det indiska samhället. indiska prioriteringar

Under självständighetstiden har det således byggts upp en omfattande

område, från atomenergi till medicin, och infrastruktur på forskningens universitetsutbildningen och den tekniska utbildningen har expanderat Redan Commission och 1958 kraftigt. 1948 skapades Atomic Energy Defence Research and Development Organization. Premiärminister Nehru, som var mycket positiv till forskningens roll i utvecklingsarbetet, fick 1958 av ”the Scientific Policy Reso-

parlamentets godkännande

lution” som markerade ett kraftigt stöd för skapandet och tillämpandet av vetenskaplig kunskap. Efter 1958 ökade forskningsresurserna kraftigt. Denna kvantitativa expansion av forskningen har emellertid inte styrts med prioriteringar till den av någon nationell forskningsplan kopplade allmänna femårsplaneringen. l stället präglades den tidigare forskningsav att fördelningen av resurser bestämdes mer av olika politiken än av en bedömning av den

forskningsinstitutioners absorptionsförmåga

ekonomiska och sociala betydelsen av olika forskningsinsatser. Så sent fick t. ex. jordbruket, som svarar för halva som budgetåret 1970/71 bruttonationalprodukten, bara 21 % av de federala och delstatliga och rymdprogram tillsammans anslagen till forskning. Medan atomenergifick 20 % av de federala forskningsanslagen gick bara 5 % till medicinsk forskning, hälsovård och familjeplanering. Till försvarsforskning gick och kraftområdet fick mindre än 12 %, medan forskningen på irrigations- 2 %.

Vad som behövdes var således en genomarbetad plan för forskningens

och mot den bakgrunden bör man se tillkomsten av roll i utvecklingen National Committee on Science and Technology (NCST) och det och teknologi. I detta arbete pågående arbetet på en plan för vetenskap 1 Detta avsnitt bygger i huvudsak på An Approach to the Science and Plan. National Committee on Science och Technology. New Delhi Technology 1973.

deltar hundratals vetenskapsmän, teknologer, företagare, administratörer och planerare. Ett första utkast till vetenskapsplan som är tänkt att kopplas samman med den femte femårsplanen - framlades 1973 och det kan vara av intresse att i detta sammanhang återge några av huvudtankarna i utkastet. När det gäller forskningens roll i utvecklingsarbetet påpekas det att den ekonomiska utvecklingen är något mer än bara tillväxt, nämligen en växande och att behärska förmåga att producera sin omgivning. Ekonomisk utveckling kan bara äga rum om vetenskap och teknologi fungerar

som organiska delar av samhället. Följande passus ur plandokumentet förtjänar att citeras.

It therefore becomes imperative that a developing country should have an indigenous science and technology capacity of its own. Without it, and particularly without trained people, a developing country will not be able to know what useful technology exists elsewhere, to understand it, to select it, to adapt, to absorb, to repair, to maintain, to operate. At best, only in the short term can these tasks be performed from the outside.

Som svagheter i den dittills förda forskningspolitiken nämner man bristen av

på en samlad bedömning forskningen mot bakgrund av Indiens utvecklingsproblem, forskningens ”fe0dala organisation, bristen på

förståelse för vad en inhemsk teknologi betyder i utvecklingsprocessen och slutligen avsaknaden av institutionella kanaler mellan forskarna och avnämare.

forskningens Mot denna bakgrund måste den nya utvecklingsoch forskningsstrategin

tillgodose grundläggande behov hos befolkningen som helhet och inte bara hos grupper som genom sin köpkraft via marknadsmekanismerna kan påverka och där-

produktionsinriktningen

med den teknologiska och vetenskapliga utvecklingen. Vidare måste högsta prioritet ges åt den nationella autonomin i förhållande till det internationella systemet. Detta kräver i sin tur

självförsörjning på livsmedelsproduktionens omrâde, importsubstitution, militär forskning

och inhemsk Denna måste

teknologi. teknologi vara appropriate i

förhållande till Indiens problem, utvecklingsmål och resurser vilket bl. a. medför att arbetsintensiva teknologier som skapar sysselsättning i stället för arbetslöshet måste utvecklas. Detta får å andra sidan inte leda till teknologisk efterblivenhet på viktiga områden. I stället måste politiken vad gäller valet av teknik vara differentierad. Det bör understrykas att vad som här refereras rör sig om planer som kan få effekt tidigast under

den femte femårsplanen ( 1974-79).

NCST omfattar endast den naturvetenskapliga De

forskningspolitiken. viktigaste forskningsorganen under NCST är Department of Atomic

Energy, Council of Scientific and Industrial Research, Defence Research and Development Organization, Indian Council of Agricultural Research samt Indian Council of Medical Research. Det centrala organet på den

ekonomiska och sociala forskningens område är Indian Council for Social

Science Research som är underställt utbildningsministeriet. Den indiska samhällsforskningen är synnerligen omfattande, men av mycket varierande kvalitet. Det finns stora skillnader mellan olika

samhällsvetenskapliga discipliner som ekonomi och sociologi. Det finns

också en avsevärd kvalitativ spännvidd mellan å ena sidan internationellt

institut som Institute of Economic Growth (New Delhi) och

ryktbara Indian Statistical Institute (Calcutta) och å andra sidan dåligt utrustade universitetsinstitutioner. Med vissa lysande undantag är den samhällsvetenskapliga forskningen osjälvständig och föga relaterad till centrala i det indiska samhället. Eftersom samhällsutvecklingsproblem är mindre generella än naturvetenskaperna måste de vetenskaperna formulera problem och ange lösningar för det speciella samhälle där de verkar. Att utveckla en relevant samhällskunskap tar därför tid. Den indiska samhällsforskningen domineras fortfarande av västerländska modeller och synsätt som många indiska forskare visserligen behärskar på intresse i den indiska ett briljant sätt, men som inte är av omedelbart Det finns dock många samhällsvetare som vill arbeta på en miljön. avkolonisering av samhällsvetenskapen med målet att skapa en mer genuint indisk samhällsforskning. En debatt om dessa frågor har bl. a. förts i tidskriften Contributions to Indian Sociology. Seriösa ansträngi en sådan borde vara av stort intresse även för ningar riktning västerländsk samhällsvetenskap, som är betydligt mindre universell än den ibland ger sig ut för att vara. Tillkomsten av Indian Council of Social Science Research 1969 bör ses mot bakgrunden av en önskan att reducera den indiska samhällsforskningens beroende av utländska finansieringskällor och att i högre grad

länka den till de nationella Till rådets uppgifter hör att

prioriteringarna. stimulera till tvärvetenskapliga projekt av betydelse för den ekonomiska

och sociala utvecklingen. Men rådet påpekar i sina programuttalanden

av att initiativ från forskarna också betydelsen och uppslag kommer

själva.

Kina

Kinas val av utvecklingsstrategi har visat sig ha stor attraktionskraft på länder i tredje världen. Denna strategi innebär först och främst att utifrån

egna resurser angripa utvecklingsproblemen och genomföra den forskning

som en sådan strategi nödvändiggör. I många avseenden är Kina inte med världens underutvecklade länder. Landets storlek

längre jämförbart och resurser (häri inbegripet en gammal kultur och en vetenskaplig tradition) och den självständighet i alla avseenden som synes ha uppnåtts

som underutvecklat i den på senare år gör att Kina inte kan betraktas mening som begreppet givits i kapitel 1. Många av de problem som landet mött i sina utvecklingsansträngningar är emellertid gemensamma för Kina och de underutvecklade länderna. Därför är en behandling i detta sammanhang motiverad? tillämpade den Kina var det land som tidigast och mest konsekvent om eller ”self reliance som sedermera alltfler av

principen självtillit

1 Som underlag för avsnittet om Kina har använts B Hettne, Utvecklingsstrategier i Kina och Indien, Lund 1971, J Sigurdson, Naturvetenskap och teknik i Kina, IVA-meddelande 154, Teknik och Industri i Kina, IVA-rapport 44 och G C Dean, Science, Technology and Development. China as a ”Case study”, China Quarterly, July-Sept. 1972.

världens fattiga nationer anslutit sig till. I de flesta fall ligger det en bitter erfarenhet av det starka utländska beroendets negativa utvecklingseffekter bakom detta intresse. Kina är ett bra exempel härpå. Under 1950-talet fick Kina ett omfattande stöd av Sovjetunionen på en mängd områden av vital betydelse för utvecklingen. Den kinesiska utvecklingsprofilen fick härigenom klara sovjetiska drag, vilket är naturligt, då valet av ekonomisk organisation och industriell teknik med nödvändighet präglar hela samhället, t. ex. i fråga om politisk organisation, administra-

tiv struktur, utbildning och forskning.

Historiskt och kulturellt skiljer sig emellertid Kina starkt från Sovjetunionen och Kina hade heller inte de ekonomiska förutsättningarna att tillämpa den sovjetiska utvecldingsstrategin, bl. a. var produktiviteten inom jordbruket för låg. Det fanns dessutom ideologiska inslag i den kinesiska varianten av marxism som inte var förenliga med den hierarkiskt byråkratiska samhällsordning som höll på att ta form under den sovjetiska dominansen.

Teknologin och forskningen i Kina blev ett instrument för utländsk

kontroll i stället för att vara ett redskap i den kinesiska samhällsutvecklingens tjänst. Med ”det stora språnget” 1958 slog Kina in på en mer genuint kinesisk väg till utveckling. Detta ledde till en konflikt med Sovjetunionen, som 1960 drog tillbaka allt stöd. Alltsedan dess har Kina måst klara sig med av egna resurser både vad gäller utvecklings-

hjälp

arbete och forskning. Detta har skapat stora problem, men har också medfört den fördelen att forskning och utveckling mer organiskt kunnat länkas till Kinas specifika utvecklingsproblem och utvecklingsmål. Dessa mål har inte ensidigt gällt ekonomisk tillväxt utan också organisationen av samhället i stort. Ett av de övergripande malen har t.ex. varit eliminerandet av de ”tre stora olikheterna” (mellan industri och jordbruk, mellan stad och land och mellan intellektuellt och manuellt arbete). För att uppnå dessa mål måste Kina utveckla både kapitalintensiva och arbetsintensiva vilket sammanfattades teknologier, i slagordet att gå på två ben”. Detta lanserades redan under ”det stora sprângets” tid, men då saknades den institutionella struktur av decentraliseråt beslutsfattande och funktionella samband mellan produktion, tekniskt utvecklingsarbete, utbildning och forskning, som sedan byggts upp. Under kulturrevolutionen skedde en genomgripande av Kinas forsk-

förändring

ningspolitik så att grundforskningen sköts i bakgrunden, medan största

vikt lades vid tillämpad och málbunden forskning, särskilt med anknyt-

ning till landsbygdssektorn. Banden mellan produktion och forskning blev ännu starkare och arbetare och bönder uppmanades till egna experiment och innovationer, medan vetenskapsmännen uppmanades lära sig av folket och lyssna till deras problem. Genom en stor satsning på småindustrier på landsbygden har man sökt åstadkomma en maximal spridning av tekniskt kunnande, som också förväntas få stora återverkningar på produktionsmetoderna inom jordbruket. Olika sektioner av de tekniska högskolorna har utlokaliserats till platser, där de kan bedriva sitt arbete i omedelbar anknytning till produktionen. Mycket talar för att vad som utvecklas inom den decentraliserade småindustrin inte beskrivas

skall

som en enkel teknik utan som en ny arbetsintensiv teknik. Detta

Å

underlättas av den tendens som finns till funktionell specialisering mellan smäindustrier i olika delar av landet. Vi har här huvudsakligen uppehållit oss vid den tekniska forskningen, i utvecklingsarbetet. har emellersom i Kina prioriterats Förändringarna

tid berört även andra forsknings- och utbildningsområden. En stark

till arbete har koppling av lägre och högre utbildning praktiskt drastiskt skurits

genomförts. När det gäller medicin har utbildningstiden

ned och till olika behov. Samhällsvetare har ålagts att anpassats som t. ex. bokföringssystemet i sysselsätta sig med praktiska problem och handelns på landsbygden. Litte-

jordbrukskommunerna organisation

för raturstuderande får till uppgift att författa pjäser och dansprogram bönder, medan historiker uppmanas undersöka bonderesningarnas betydelse i Kinas historia.

Kuba

Liksom Kina är Kuba exempel på en nation med revolutionär bakgrund och med en stark centralstyrning av forskningspolitiken. Före revolutionen 1959 fanns så gott som ingen vetenskaplig aktivitet på Kuba. Akademin för medicin och naturvetenskap hade en årsbudget på 600 dollar. Redan i sitt tal ”Historien skall frikänna mig” inför domstolen i Havanna 1953 talade Fidel Castro om att förbättra boskapsskötseln och dränera träskmarker med vetenskapliga metoder och att utveckla som ett teknologin. 1962 skapades den kubanska vetenskapsakademin första av en vetenskaplig infrastruktur och för att led i uppbyggandet formulera målen för den kubanska Därför är landet ett forskningen. intressant forskningspolitik i en situation av exempel på centraliserad Kuba är även intressant då man under relativt kort tid underutveckling. byggt upp sin utvecklingsforskning och redan från början förankrat denna i de totala utvecklingsansträngningarna. Vid uppbyggandet av en vetenskaplig infrastruktur har Kuba fått ett omfattande stöd av de socialistiska länderna, främst Sovjetunionen. har varit starkt naturvetenskaplig. Institute of Forskningsinriktningen Soils har byggts upp av kinesiska forskare, Institute of Tropical Research

av östtyskar, Institute of Cybernetics av tjecker, de olika jordbruksinsti-

tuten inom av bulgarer och ungrare, medan polacker har varit verksamma den har lagt grundvalen för geologiska forskningen. Sovjetunionen inom kärnfysik, ekologi och meteorologi. Universiteten har forskningen haft ett stort antal utländska lärare, främst från Östeuropa, men också och latinamerikanska länder. Institute of Animal Science från Västeuropa har haft brittisk personal. Forskarutbildningen har i första övervägande hand förlagts till Kuba med utnyttjande av den goda tillgången på utländsk Därefter har lovande kubanska forskare fått en mer expertis. vid utländska forskningsinstitutioner för att vid

specialiserad utbildning

återkomsten till Kuba kunna sköta ledande befattningar inom forsk-

ningen. Ledningen av denna infrastrukturella uppbyggnad inom forskningen har ytterst legat i kubanska händer. Man har varit angelägen om att så

fort som möjligt överföra ledningen på olika områden inom forskningen

till kubaner. Många utländska forskare anser otvivelaktigt att denna process gått för fort. Plötsliga förändringar i blev

forskningspolitiken

ibland besvärande för forskare som ansett att deras

forskningsuppgifter

ändrats till synes utan anledning. Under 1960-talets sista år hårdnade det politiska klimatet på Kuba, vilket gav upphov till en kris i relationerna mellan kubanska myndigheter och utländska forskare. Det fanns internationellt framstående forskare som av solidaritet med den kubanska revolutionens ideal bedrev forskning eller verkade som rådgivare på Kuba. Deras kritik väckte irritation. Fidel Castro kritiserade i ett tal utländska experter som kommit till Kuba för att ñnna fel. Det har sedan varit mycket svårt för utländska forskare att få tillstånd att bedriva forskningi landet. Den kubanska attityden är inte onaturlig mot bakgrund av det starka utländska inflytandet över uppbyggandet av Kubas forskningspotential, som ovan redovisats. Uppenbarligen börjar man nu också känna sig i stånd att i snabbt växande grad stå på egna ben. Vid IO-årsjubileet av den kubanska vetenskapsakademins tillkomst hade akademin flera olika sektioner, nämligen jordbruksforskning, biologisk

forskning, geovetenskap, kärnforskning, samhällsvetenskap och en sek-

tion för kulturella frågor och utbildning. Under dessa sektioner sorterade ett 30-tal institut, fyra muséer, fem naturreservat, två botaniska trädgårdar, 62 meteorologiska stationer, ett centralbibliotek och 40 specialbibliotek samt en rad historiska arkiv. I en återblick över akademins verksamhet nämnde dess chef, Dr. Antonio Nuñez Jiménez, som största misstag att man inte haft tillräckligt bra metoder för urval av personal, att man inte på ett effektivare sätt kunnat kontrollera olika undersökningar och att man försummat forskningsområden med omedelbar relevans för den ekonomiska utvecklingen på Kuba. Förutsätt-

ningarna att eliminera dessa brister och mer intimt länka forskningen till

den kubanska utvecklingsproblematiken har emellertid med ökande kubansk kapacitet och kompetens förbättrats.

Kenya Kenya är exempel på ett land med en för afrikanska förhållanden ganska utvecklad infrastruktur på forskningens område. Trots en omfattande forskningsverksamhet på olika områden finns ingen central planering och samordning. En sådan tycks emellertid vara på väg. Till skillnad från Kuba sker detta i en situation då behovet inte enbart gäller uppbyggandet

av forskningspotential utan också att få en överblick över den pågående

forskningen och på ett intimare sätt länka denna till Kenyas utvecklingsproblem. Den hittillsvarande situationen bör ses mot bakgrunden av Kenyas allmänna utvecklingsstrategi, som är betydligt liberalare än flertalet av de länder som här behandlas. Den privata sektorn dominerar helt ekonomin. De utländska intressena är starkt företrädda i Kenyas ekonomi, liksom inom forskningen. Med Kenyas koloniala bakgrund är det inte onaturligt att det främst är

britter som står för det dominerande utländska inslaget i Kenyas Redan under kolonialtiden upprättades en rad institutioner forskning. under brittisk ledning, som fortfarande bedriver forskning. Det gäller i hand East African som sedermera uppdelats i sina första University, beståndsdelar och Tanzania) men också nationella (Kenya, Uganda lärdomscentra som British Institute of History and Archeology in East

Africa. under kolonialtiden gällde i första Den mer tillämpade forskningen

hand det starkt kommersialiserade jordbruket, t. ex. kaffe, men även på

och livsmedelsindustri bedrevs forskning. områden som boskapsskötsel bred-

Under självständighetstiden (efter 1963) har jordbruksforskningen

från att gälla experiment med införande av kommersiella dats betydligt till att omfatta i allmänhet. Det mesta av

grödor landsbygdsutveckling

direkt

jordbruksforskningen ligger under Jordbruksdepartementet, som

kontrollerar ett 20-tal forskningsinstitutioner. Det starkt eller indirekt och jordbruket får merparten av forsk-

kommersiella exportinriktade

70 % av utgifterna går till jordbruk och 8 % till industrin. ningsresurserna. medicinsk 10 % och till Till forskning går 10 %, till naturvetenskaperna samhällsvetenskaperna 1,6 %. En stor del av den tillämpade forskningen bedrivs inom det privata näringslivet. I samarbete med andra nationer har vissa forskningsinstitutioner inrättats. Hit hör Institute for Development Studies i Nairobi, som upprättades 1965 med stöd från Rockefeller-stiftelsen och i någon mån

Ford-stiftelsen, samt de brittiska och danska biståndsorganen. Flertalet

ledande befattningar inom institutet innehas av utlänningar. Forskningen har i första hand gällt och landsbygdsutveckling men man har

jordbruk

också industrialiseringens och urbaniseringens

börjat uppmärksamma samt sysselsättningsfrågan. Vid sidan av sina forskningsuppgifter problem

institutet som rådgivare åt Kenyas regering. Institutet organifungerar serar också kurser för tjänstemän inom förvaltningen. Relationerna till

myndigheterna är emellertid inte oproblematiska, t. ex. vad gäller val av

Det förefaller som om de intimaste relationerna

forskningsuppgifter.

upprättats mellan institutets utländska forskare och regeringens utländska rådgivare. Vidare har institutet i så hög grad satsat på kvalificerad - som skulle möjliggöra forskning att forskarutbildningen på sikt institutets - försummats. Från afrikansk sida har detta afrikanisering

kritiserats och förhållandena vid institutet har periodvis varit krisartade.

Detta illustrerar i en situation där kontrollen över på nytt problemen forskningen inte ligger inom det land där forskningen äger rum. Detta

problem aktualiseras uppenbarligen oberoende av politiska förhållanden.

Trots att Kuba och Kenya bedriver olika utvecklingspolitik och stöds av nationer med skilda ideologier har problematiken aktualiserats på ett i likartat sätt. Situationen kan illustreras av att myndigheterna i grunden om Av

Kenya 1968-71 mottog 812 ansökningar forskningstillstånd.

dessa kom bara 219 från afrikaner. 671 ansökningar av det totala antalet

gällde samhällsvetenskaplig forskning. av denna utländska dominans och bristen på överblick Mot bakgrund över den forskning som bedrivs och hur denna skall kunna utnyttjas på den ekonomiska och sociala utvecklingen i ett sätt som bäst gynnar

Kenya har det under senare tid förts en diskussion om central

koordinering av forskningen. Denna diskussion har lett fram till ett förslag att inrätta ett centralt forskningsorgan, Scientiñc and Technological Council. Förslaget till Kenyas nya forskningspolitik utgår i första

hand från behovet att hårdare anknyta forskningen till Kenyas utvecklingsproblem, samordna forskningsinsatser och utveckla system för en effektiv och snabbt spridning utnyttjande av forskningsresultat. Att döma av tillgängligt material poängteras inte self reliance”-aspekten lika

hårt som i de senare årens utveckling på forskningspolitikens område i

länder som Kuba eller Indien, men den finns med i bilden.

Tanzania

Tanzania är exempel på ett med förhållandevis outveck-

utvecklingsland

lad infrastruktur på område. Det är också ett litet land

forskningens

vilket innebär att det svårligen under överskådlig tid självt kan mobilisera de resurser som krävs för ett omfattande forsknings- och utvecklingsprogram. Man har emellertid en ambitiös och är väl

forskningspolitik

medveten om fundamentala roll forskningens i utvecklingsarbetet. President Nyerere har ”En

härvidlag yttrat: forskning som är organiserad

och styrd på ett riktigt sätt kan garantera att våra pengar används rätt, att våra utvecklingsplaner verkligen förverkligas och att vi får maximal

utdelning på de ansträngningar som görs och den politik som följs?

Till skillnad från länder som Kina och Indien, finnsi Tanzania föga av äldre vetenskaplig tradition att utgå från. Forskning och högre utbildning infördes under kolonialtiden men i synnerligen begränsad omfattning

jämfört med t. ex. grannlandet Kenya. Trots den låga utvecklingsnivån ifråga om forskning vid självständigheten 1961 har en avsevärd satsning

skett under 1960-talet. En stor del av denna forskning genomfördes med stöd utifrân och även själva forskningen utfördes i stor utsträckning

av utländska forskare. Åtskilligt av den forskning som genomfördes var

emellertid inte omedelbart relevant för landets

utvecklingsansträngningar

i synnerhet inte sedan dessa efter Arusha-deklarationen 1967 ändrat

inriktning. Enligt denna principförklaring skulle Tanzania förlita sig mera

på egna ansträngningar än på utländsk hjälp och sätta landsbygdens intressen och behov i första rummet. I Tanzanias version av socialism skulle vidare kooperativt organiserade byar, s. k. Ujamaabyar, spela en framträdande roll. Ujamaaprogrammet är ett socialt och experiment man underströk att forskning från början skulle byggas in i programmet. 1969 fattade Tanzanias ministerium för ekonomiska frågor och utvecklingsplanering beslut om att en forskningsplan skulle utarbetas. Redan året innan hade den formella grunden lagts för skapandet av ett

organ för central forskningsplanering, National Scientific Research Council. Avsikten var att integrera forskningsplanen med landets andra

femårsplan. Följande mål för en sådan forskningsplan fastställdes att utvärdera långsiktiga effekter av den nuvarande satsningen på

1 Citerat ur Knud Erik Svendsen, The first Steps Towards Research Planning in Tanzania. Institutet för Utvecklingsforskning, / Köpenhamn 1972 (stencil).

vetenskaplig och teknologisk forskning att minimera dubbelarbete inom forskningen

att ange prioritetsomrâden för tillämpad forskning och teknologiska

investeringar att rekommendera metoder för utnyttjande av forskningsresultat. och

Såsom ett första led i inventeringarna av tidigare, pågående

18 underkommittéer med representanter för önskvärd forskning bildades för och för universitetet i Dar es

berörda ministerier, planministeriet

Salaam? Som riktlinjer för detta arbete angavs bl. a. att fastställa de viktigaste sektorerna och problemen i utvecklings-

mellan olika organ och organisatoriska

processen, arbetsfördelning konsekvenser mellan avsedd att att finna en balans den tillämpade forskningen,

flaskhalsar för utvecklingen, och den grundforskning

avlägsna kritiska som krävdes för detta förbättring snarare att uppnå en högre forskningsnivâ genom kvalitativ än genom ökning av forskarkadern och som möjligt i

att engagera så många (organisationer personer)

planeringsprocessen att för forskning, utveckling och förmåga till egen öka kapaciteten med av (self reliance)

defmiering av problem betoning självtillits-

aspekten att ge begreppet forskning en vid innebörd. det danska institutet för utveck- I dessa ansträngningar inkopplades I samarbetet för att ta fram rekommendationer stötte lingsforskning. i Tanzania var mycket man på en rad problem. Forskningsresurserna och särskilt inom Det stora

begränsade splittrade, jordbrukssektorn.

antalet kommittéer med representanter från skilda områden som tidigare

inte samarbetat gjorde att arbetet på forskningsplanen gick långsamt. Det har emellertid från Tanzanias sida bedömts som viktigt att ett forskningselement byggs in i administrationen och att intresset för forskning bland administratörerna stimuleras. Samtidigt vill man få fram en ny typ av forskare som är intresserade av den praktiska tillämpningen i den

tanzanianska situationen.

1 De 18 underkommittéerna skulle behandla följande områden: 1. Crop Husbandry including Soil, 2. Animal Husbandry, 3. Forestry, 4. l-“isheries, 5. Minerals, Health and 6. Water and Power, 7. Industry, 8. Transport, 9. Wildlife, Tourism, 10. and Social Sciences, 14. Legal Housing, 11. Education, 12. Culture, 13. Economic Centre, Research, 15. Regional and Rural, 16. Basic Sciences, 17. Documentation 18. Private/Parastatal.

3 Behov av

forskningsstöd

3.1 Behov av infrastruktur och kapacitet för utvecklingsforskning

Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om underutvecklingen pâ forskningens område och den översiktliga presentationen av olika länderproñler” är det nödvändigt att diskutera frågan rörande uppbyggnad av infrastruktur och utnyttjande av kapacitet för Först

forskning.

därefter är det möjligt att på ett meningsfullt sätt dryfta arten av forskningsstöd inom viktiga problemsektorer i dagens u-landssituation.

Med infrastruktur för forskning avses dels forskningens baser i form av institutioner, forskningsinstitut och överordnade forskningsplanerande

organ, dels samtliga de servicefunktioner som krävs för att producera

forskare och genomföra forskning. Hit hör utbildningssystem, forskarut-

bildningsorganisation, experimentstationer, laboratorier, bibliotek etc. De infrastrukturella

förutsättningarna avgör tillsammans med tillgången

och finansiella

på personella resurser ett lands kapacitet för forskning.

I vår bedömning av kapacitetsfrågornas betydelse ansluter vi oss i

fortsättningen till den bedömning som under år gjorts i flera internatio-

nella sammanhang, främst inom UNESCO och i ACAST:s arbete med förslag till en världsplan för vetenskap och teknologi, inom Sussex-universitetet i England, och i planeringen av det kanadensiska centret för

internationell utvecklingsforskning. De viktigaste behoven när det gäller forskningens infrastruktur

illustreras av en sammanställning som UNESCO gjort under FN:s första utvecklingsártionde. I denna sammanställning UNESCO

urskiljer fyra

funktionella nivåer.

Den första nivån rymmer funktionerna planering, beslut och uppfölj-

ning. Beslutsfunktionen är mycket olika i olika u-länder. organiserad Karakteristiskt är att den på något sätt har nära till anknytning regeringen i de länder där en central förekommer.

forskningsplanering

Den faktiska eller av

formuleringen planeringen forskningen i dessa

länder utförs av en nämnd för vetenskapliga frågor direkt underställd antingen regeringschefen eller statsöverhuvudet. Den andra nivån omfattar koordinering, stöd och

ñnansieringsfrågor

nivån. Här finner man ofta en stor splittring mellan på den nationella beroende mellan olika forskningsområden, liksom organ på skillnaden också beroende på forskningens karaktär av grundforskning eller tillämpad forskning. Under den tredje niva°n sammanfattas samtliga institutioner som utför forskning. Dessa kan grovt grupperas i

institutioner för högre undervisning och forskning. Det är huvudsakligen fråga om universitetsinstitutioner eller enheter inom andra högre undervisningsanstalter; institut för lägre teknisk utbildning. Dessa har ofta en viss forskningsverksamhet. Dessas stora betydelse ligger emellertid i produktionen av kapacitet i form av grundläggande servicefunktioner; Dessa institutioner är forsknings-, experiment- och provningsanstalter. oftast starkt sektorsinriktade och uppbyggda för att lösa problem inom avgränsade områden av en nationell ekonomi. De är som regel statliga eller halvstatliga och i en eller annan form integrerade i respektive ansvariga ministerier. Till nivån och tekniska den fjärde förlägger UNESCO vetenskapliga servicefunktioner. De institutioner som det här gäller har inte i första hand ansvar för undervisning eller forskning, men är inte desto mindre för att vetenskap och teknologi skall kunna utnyttjas i oundgängliga utvecklingssyfte. De omfattar bl. a.

service rörande natunesurser och miljö, såsom topograñska institut,

me-

kartläggningsanstalter, hydrologiska och geologiska undersökningar,

teorologisk service m. fl. informations- och dokumentationsservice, såsom databanker, nationella centra för vetenskaplig dokumentation, tryckeriet och förlag

muséer och andra samlingar inom botanik, zoologi, entomologi, geologi och teknologi institut för vetenskaplig standardisering och normering vilka ger en service som särskilt i en uppbyggnadsprocess är betydelsefull

innovationsorgan genom vilka betydelsefulla forskningsresultat och/eller

av sådana görs tillgängliga för produktion och samhällstillämpningen service. Tillsammans med de Översikter av den forskningspolitiska situationen i vissa u-länder som vi sammanställt systematisering en ger UNESCO:s första utgångspunkt för förståelsen av de infrastrukturella frågornas betydelse och komplexitet.

I det följande skall vi peka på några av de vanligaste och allvarligaste

infrastrukturella bristerna. Dessa reflekterar på samma gång några av de

mest akuta behoven av kapacitetsuppbyggnad och forskningsstöd.

Till problemen med brist på egen forskningstradition i många av de länderna kommer de allmänna hinder som skapas av brist på fattiga forskare och liksom brist på de flesta av de forskningsinstitutioner

resurser som krävs för utbildning av forskare och servicepersonal. Situationen försvåras därtill ofta av suget från mera avancerade länder på de fåtagliga forskarna, eller till de högt kvalificerade positioner som i det - som ofta sammanfattas under erbjuds egna landet problem begreppen external” och ”internal braindrain”. Vidare existerar ett socialt och psykologiskt klimat som ger otillräcklig intellektuell stimulans och som i många fall är direkt innovationsfientligt.

Till detta skall fogas att en uppbyggnad av forskningskapacitet måste

ske utifrån en analys av underutvecklingens problem i allmänhet och respektive lands speciella situation. En god planering av en framtida

forskningskapacitet förutsätter alltså redan den en förmåga att

identifiera

och prioritera problemområden. Kapaciteten förutsätter med andra ord kapacitet. I de fall då sådan finns är den emellertid ofta starkt beroende av sitt ursprung i en västerländsk akademisk tradition. Detta kan i sin tur

hindra en förutsättningslös analys av problemens natur och skapa distans

mellan forskaren och hans sociala och kulturella Det är ett omgivning. dilemma som ges en klar belysning i beskrivningen av Kubas forskningsplanering (se kap. 2.2).

En tredje huvudfråga vid en samlad forskningsplanering kan samman-

fattas i begreppet institutionell absorptionsförmåga”. Det finns en risk att individuella nationer av olika skäl strävar efter att själva etablera alltför många självständiga enheter vid en tidpunkt då både ekonomiska, personella och materiella resurser saknas för att de skall fungera på ett tillfredsställande sätt.

Det kan mot bakgrunden av dessa svårigheter vara frestande att reducera kapacitetsfrágarzs betydelse genom att hävda att den bästa lösningen för

u-länderna är att överta de forskningsresultat och de teknologier som

redan har tagits fram i den industrialiserade världen. Det skulle med andra ord vara ett slöseri med resurser att satsa dessa på en egen forskning och teknisk utveckling genom de höga kostnader som en sådan satsning skulle dra. Argumenten mot detta resonemang är dock mycket starka. Det är omöjligt för ett land som saknar ett större antal forskare och kvalificerade tekniker att hålla sig underrättat om var någonstans tillämpbara forskningsresultat eller användbar teknik står att finna. Om det mot förmodan skulle visa sig möjligt att göra detta skulle det bli svårt att analysera informationen och att anpassa den till landets speciella

förutsättningar. Detsamma skulle också gälla vidareutveckling, under-

hålls- och reparationsfrågor och förmågan att utnytta importerad teknisk utrustning. Ett ständigt vidgat svalg i olika avseenden mellan i-land och u-land gör det dessutom allt svårare för det senare att hävda sig självt och sina intressen om det inte har en egen kapacitet att producera och introducera innovationer. Detta är inte bara en u-landsfråga utan gäller för de flesta små nationer. När det gäller teknologisk nivå, arbetskraftssituation, avsättningsmöjligheter och kapitaltillgång uppvisar dessutom de fattiga länderna en

olika industriländernas. Detta medför att situation som ofta är mycket det ofta är en variant av de rika ländernas kunskapsmassa och teknologi eller ännu oftare en annan form som ett u-land bör sträva efter. av att resurserna för forskning i de flesta u-länder är Mot bakgrunden mycket små och att de som står till buds inte sällan inriktas på mindre

blir en huvudfråga när det gäller uppbyggnad av

angelägen forskning forskningskapacitet att formulera en samlad, nationell forskningspolitik som får konsekvenser både när det gäller utbildning och forskning. En till sådan forskningsplanering måste ske på basis av eller i nära anslutning och arbetet att förverkliga denna. utvecklingsplaneringen Av ACAST betonas i detta sammanhang betydelsen av begreppet institutionellt nätverk . Detta innebär att varje forskningsenhet fungedär de olika komponenterna är rar som en del av ett integrerat system, samordnade i syfte att garantera ett effektivt utnyttjande av forskningens resurser. I några länder har som bl. a. framgår av den tidigare exemplifreringen av forskningssituationen i några u-länder ett sådant arbete inletts. Det är emellertid inte tillräckligt att enbart skapa ett centralt organ såsom t. ex. ett nationellt råd för vetenskap och teknologi. Det måste få en sådan både bland politiker och forskare att det förmår att påverka förankring och samtidigt tillvarata forskarsamhällets egna forskningens inriktning bidrag.

Vid sidan av en god lösning av förankringsproblemet när det gäller en

nationell hör samordningsfrågorna till de mest forskningsplanering centrala av kapacitet eller för ett bättre utnyttjande av i en uppbyggnad en redan sådan. Inte sällan har forskningsbistånd genom att befintlig olika länders insatser skett isolerade från varandra till att bidragit ytterligare förvärra problemen i detta avseende. Vad som krävs är ett eller organ som på regeringsnivå kan samordna forskningsnågra samverkande med utvecklings- och samhällsplanering. Härvid mål och forskningsplaner med internationellt bedriven som kan vara måste samordning forskning av intresse för den nationella planeringen eftersträvas.

3.2 Behov av utvecklingsforskning Vi har tidigare indelat utvecklingsforskning i tre typer av forskning: och sektoriell forsk-

utvecklingsteoretisk forskning, kartläggningsforskning

betyder inte att de olika underavdelningarna skall ning. Denna indelning ses som separata forskningsfält. De är i själva verket intimt kopplade till varandra i varje konkret forskningsuppgift. Uppdelningen syftar endast till att markera viktiga skillnader i frågeställningar och forskningsmål. Genom att på detta sätt nyansera och vidga begreppet utvecklingsforskning vill vi också lyfta fram forskning som är av fundamental betydelse för utvecklingsarbetet men som hittills kommit i skymundan för den på näraliggande konkreta problem inriktade forskningen.

För behovet av en utvecklingsteoretisk forskning har vi argumenterat

i kapitel l.1 och i bilaga 2. I det följande koncentreras därför utförligt framställningen till behovet av kartläggningsforskning och sektoriell Avsikten har varit att exemplifiera större behovsområden inte forskning. att ge förslag till forskningsinsatser.

3.2.1 Behov av kartläggande forskning

Utvecklingsforskning och utvecklingssamarbete syftar ytterst till att ge

stöd åt u-ländernas egna ansträngningar att på ett så realistiskt och självständigt sätt som möjligt lösa sina utvecklingsproblem. Ett av de allvarligaste hindren för sådana realistiska och självständiga strategier

ligger i att man alltför lätt som en följd av västerlandets teknologiska

överlägsenhet anammar dess modeller. Det är därför nödvändigt att genom stöd åt en bred samhälls- och kulturforskning öka enskilda u-länders förmåga att med utgångspunkt från en god kunskap om den egna kulturoch samhällstraditionen formulera sina utvecklingsmål. Det krävs med

andra ord en slags identitetsforskning som kan bidra till försvaret mot

enbart kopierande och därmed ofta destruktiv imitation av västerlandet.

En rimlig kompetens när det gäller mottagarländernas kultur, språk,

religion och historia fordras också i givarlandet för att förhindra naiv etnocentrism och omedveten nykolonialism. Detta krävs även för att man skall kunna bedöma projektidéer och programplaner. Till dessa skäl för ett ökat stöd åt forskning kommer krav på kartläggning av resurstillgångar, befolkningssituation och ekologiska

förutsättningar. Här krävs omfattande insatser av en rad forsknings-

discipliner. På grund av sin mera direkta betydelse för konkreta utvecklingsproblem har denna form av forskning kommit att bedrivas i ökande omfattning. Den som måste

samhällsvetenskapligt-humanistiska

betraktas som helt grundläggande för att uppfylla kraven på ömsesidighet och

u-landscentrering av både utvecklingsforskning och utvecklingssam-

arbete har däremot försummats på ett sätt som för u-länderna ilängden kommer att få allvarliga negativa effekter. Vi anser att denna forskning till största delen måste utföras av u-länderna själva. Men bidragsgivande länder har en viktig uppgift genom

att ge sådan forskning stöd och att själva bedriva den i en omfattning som

möjliggör internationellt utbyte. Mot denna bakgrund har vi valt att ge några exempel på behov av

kartläggande forskning. Framställningen bygger i stor utsträckning på

synpunkter som framfördes vid utredningens rådgivande forskarkonferens 1972. De områden

samhällsvetenskapliga som valts är antropologi,

historia och kunde

språkvetenskap. Exempel lika gärna ha valts från

andra ämnesområden såsom kulturgeograñ, sociologi,

religionsvetenskap,

och andra.

statskunskap Åtskilligt i de valda exemplen låter sig också

direkt överföras till andra ämnen. Valet av exempel skall inte ses som en

rekommendation till forskningsstöd enbart inom dessa områden utan har

främst betingats av deras betydelse för utvecklingsforskningen och den alltför undanskymda plats som de hittills fått.

Exempliñeringen av naturvetenskaplig kartläggningsforskning har ock-

så måst begränsas till några få områden. Även här gäller att vad som sägs lika gärna skulle kunna från hämtade utgå exempel från ekologisk, botanisk, zoologisk, geografisk eller annan naturvetenskaplig forskning.

An tropologi

För att ge en bakgrund till socialantropologins roll för mellankulturell förståelse måste nâgra kommentarer göras rörande antropologins forsknings- och databildningsmetod. Först och främst är antropologen liksom andra samhällsvetare intresserad av att upptäcka och dokumentera regelbundenheter i mänskligt beteende och de former för socialt liv, som kombinationen av sådan regelbundenhet ger upphov till, inte omedelbart De system och de processer han studerar är emellertid för kunskap och förståelse. För att kunna dokumentera och tillgängliga dem måste antropologen undersöka dem i den speciella analysera i vilken de existerar, och i deras speciella kulturella form. omgivning Antropologens data kan sägas uppträda i kodad form, enligt de särskilda i ett samhälle representerar. Det kodsystem som varje kulturell tradition är först sedan han brutit kan överföra sin genom dessa, som antropologen analys i allmänna begrepp. Vid närmare betraktande har den antropologiska databildningsmetoden mánga av de element som en uppfostringsprocess rymmer för varje individ under hennes uppväxttid: språkträning, allt mera vidgad kontakt med allt fler sektorer av det verklighetsrum där hon vistas, ökat i olika aktiviteter osv. En viktig skillnad är givetvis att deltagande och mognadsprocess är oerhört mycket mera antropologens inlemnings-

koncentrerad och medvetet programmerad.

främsta bidrag i en kommunikation mellan kulturer Antropologens består däri att han med sin speciella kulturella och regionala kompetens som utgångspunkt kan bidra med översättningen både i generella termer och till sin egen kulturella kod - av företeelser som annars skulle framstå som Antropologen kan med andra 0rd bli en obegripliga. för de människor och den kulturmiljö han studerar. Ett representant sådant representantskap krävs i många sammanhang - i undervisning, katastroñnsatser - i vilka de mediainformation, utvecklingsplanering, människor som informationen eller planeringen avser inte själva är företrädda.

Historia

I utvecklingsdebatten har historieforskningens uppgifter sällan berörts. Det finns därför anledning att framhålla historieforskningens betydelse i detta sammanhang. Skälen härtill är flera. De fattiga ländernas problem är, som torde framgå av kapitel 1.1 och bilaga 2, i hög grad av historisk och institutionell natur. För det första är det rimligt att betrakta underutveckling inte som ett tillstånd utan som en historisk process med djupa rötter i det förflutna. Denna insikt är nödvändig om man skall komma förbi och längre än en enkel analys baserad pá ytliga observationer av de olika brister som präglar dagens underutvecklade länder. Dessa brister är produkter av en läng historisk utveckling och att övervinna dessa är att övervinna historien. För att övervinna historien måste man lära känna den. Som framhållits av svenska historiker som specialiserat sig

på u-ländernas problem fyller därför studiet av de fattiga ländernas

historia en väsentlig utvecklingsfrämjande funktion?

Det är för det andra viktigt att understryka att det historiska studiet av de underutvecklade ländernas problem måste gälla något vida mer än att pliktskyldigast teckna en ”historisk bakgrund till den situation som är förmål för analys. Det finns en växande insikt om att studiet av samhället och studiet av historien inte med framgång kan bedrivas âtskilt. De ekonomiska, sociala och politiska problemen är till stor del historiska problem och måste analyseras utifrån ett historiskt perspektiv. När så sker förlorar också sin konstlade problemen ekonomiska, sociala eller politiska prägel och förenas till delar av en och samma historiska process.

Historievetenskapen kan därför sägas utgöra en bas för en tvärvetenskaplig integration av olika samhällsvetenskaper? Detta kräver inte bara

större intresse för historia från samhällsvetenskapernas sida utan även en

mer samhällsvetenskaplig inriktning bland historiker än vad som hittills

varit vanligt. Ett tredje skäl för historievetenskapens betydelse för utvecklingsforskningen sammanhänger med vad som inledningsvis sades om behovet av att

genom kartläggande utvecklingsforskning öka enskilda u-länders förmåga

att med utgångspunkt i en god kunskap om den egna kultur- och samhällstraditionen formulera sina egna utvecklingsmål. När det gäller denna

identitetsforskning gäller för historieämnet vad som tidigare sagts

om antropologin.

Språkvetenskap En fortlöpande samhällsvetenskaplig och historisk kartläggande forskning är nödvändig om kraven på ömsesidighet och u-landscentrering av

utvecklingsforskning och utvecklingssamarbete skall kunna uppfyllas.

Detsamma kan sägas om språkvetenskap som har en central plats när det gäller mellan-kulturell kommunikation. Både det talade språket och de texter som språkforskama arbetar med förmedlar en litterär, historisk, politisk, social och ekonomisk verklig-

het. Den förmedlingen bör ske direkt, från ett språk till ett annat, då

tolkningen via ett tredje språk kan medverka till att den underliggande verkligheten förvanskas. Den kulturkrets, som avsvär sig den direkta kontakten med en annan kulturs tal och texter, försvårar därmed en direkt kontakt med den kulturens verklighet. Det är därför viktigt att språkforskningen inte begränsas enbart till nyare språk- och kulturskeden. Språken och kulturerna i de flesta u-länder kännetecknas ofta av en kulturell kontinuitet och en bundenhet vid traditionen som saknar motstycke i västvärlden. När det gäller språkvetenskap och utvecklingsforskning vill vi också varna för att vad som behövs missuppfattningen är någon slags

1 Se förordet till M Mörner, L Limberg och K R Haellquist, U-länderna i modern historievetenskap, Stockholm 1970. 7 Ett nyutkommet arbete som argumenterar för denna syn på historia och samhällsvetenskap är H Bernstein (utg.), Underdevelopment and Development. Penguin 1973.

för minsta nödvändiga kommunikation. Inom ”tillämpad språkträning att inom språkarbetet finns inte någon sådan genväg. Har vi ambitioner oss och förstå diskussionen och vårt utvecklingssamarbete tillgodogöra av skeenden i andra länder måste det finnas tillgång till värderingen kvalificerad språk- och kulturforskning i vårt eget land.

professionellt

Andra lösningar leder ytterst till språklig och kulturell isolering.

Geologi vid nyttiggörande av u-ländernas naturtill- Av grundläggande betydelse gångar är en god kännedom om landets geologi. Denna inhämtas genom arbeten i form Denna översiktliga av en allmängeologisk rekognoscering. kompletteras i större skala över de områden som visat sig värda att satsa på med tanke på prospektering efter malmer, olja och vatten, utnyttjande för odling etc. eller bedömning av olika ingrepps effekt på miljön. Redan kan kartering i stor parallellt med den allmängeologiska rekognosceringen skala med speciell inriktning, t. ex. malmgeologisk för prospekteringsändamål, utföras. I många fall torde u-länderna vara tillräckligt kända till sina geologiska varför det första kan inskränkas till en huvuddrag, steget i karteringen aktualisering i enlighet med geologins senaste landvinningar. I regel tillhör karteringsverksamheten det första skedet i utvecklingsarbetet Härvid bör riktlinjerna for en då det gäller geologiska frågor. eventuell kartering uppdras och områden utväljas där en mer regional insats redan från kan anses befogad. Viktigt vid koncentrerad början förplaneringen är att frågor om tillförlitligt geodetiskt och geofysiskt

underlag beaktas.

Hydrologi

Av det samlade utvecklingsbiståndet i världen utgör medel för förundersökningar och projekt inom vattenresursområdet en mycket stor andel. Detta är naturligt med tanke på bl. a. vattnets stora betydelse för ökning av födoämnesproduktion och för höjning av den hygieniska standarden. Den tekniska sidan av dylika projekt innebär i regel inga oöverstigliga

hinder. Dammbyggnads- och bergborrningstekniken är numera mycket

liksom bevattningstekniken. l många fall har emellertid avancerad, utförts utan större hänsyn till de långsiktiga olägenheter som kan projekt i vattnets Man bör uppstå till följd av människans ingripande kretslopp. ha full om risken för sådana vid planeringen av stora projekt vetskap olägenheter så att de kan beaktas innan projekten genomförs.

Viktiga kartläggande uppgifter är registrering av nederbörd, avrinning,

liksom övervakning av Vattenkvalitet, speciellt med grundvattenstånd och föroreningar. Sådan aktivitet saknas i stor avseende på slamtransport i u-länder men är nödvändig för att kunna följa effekterna utsträckning för att i tid förhindra av av mänskliga åtgärder vittgående förstoring naturresurser. Studier av den kemiska sammansättningen av naturliga vatten förefaller dessutom att vara ett medel för att uppskatta vattenomi torra områden, i synnerhet för att uppskatta nybildningen av sättningen

grundvatten. Hit hör också tillämpningen av naturligt förekommande isotoper för bedömning av grundvattnets ålder och rörelseriktning och för bedömning av riskerna för förorening av grundvatten. Slamtransporten i floder är av stor vikt för bedömning dels av den allmänna markerosionens inom ett område, dels för bedömomfattning ning av livslängden av vattenreservoarer för elkraft och bevattning. Även på andra hydrologiska områden är basdatabristen i u-länder mycket påtaglig. För korrekt dimensionering av dammbyggnader i floder fordras längre serier av observationer över vattenföring så att man vid konstruktion kan gardera sig mot framtida naturkatastrofer. Som möjliga alternativ till infonnation kan man tänka sig vattenföringsdata beräknade med s. k. matematiska modeller av nederbördsdata som i de på grundval flesta fall finns tillgängliga över längre perioder.

-

Katografi fjârranabs

Det är för kännedomen och

forskningen om utvecklingsländerna

liksom för utvecklandet av deras naturresurser av fundamental betydelse att man äger tillgång till goda kartor. Detta gäller såväl topograñska kartor som sjökort och tematiska kartor av skilda slag, geologiska, hydrologiska, vegetations- och markanvändningskartor för att ta några exempel. Topograñska kartor behövs i olika skalor: för översiktliga ändamål i skalor kring 1:1 000 000 (= internationella för världskartan), planeringsändamål på nationell nivå i skalor kring 1:250 000, för områden som är bebodda eller där en exploatering är aktuell därtill även skalor kring 1:50 000-100 000; slutligen för områden med tätorter och intensivt

markutnyttjande i skalor kring 1:25 000 och större. Läget med

hänsyn till dylika krav är för otillfredsutvecklingsländerna ytterst ställande. Situationen i fråga om tematiska kartor är svåröverblickbar. Den skiftar starkt mellan olika ämnesområden och från region till region. Smärre områden kan exempelvis ha utmärkta geologiska kartor, medan det å andra sidan finns områden av en

storleksordning som hela Sverige,

för vilka även småskaliga översiktskartor helt saknas. Det måste vidare understrykas att karteringen, antingen den sker för att åstadkomma baskartor eller tematiska kartor, icke representerar en engångsinsats utan att den tid efter annan måste upprepas. Skälet är

naturligtvis främst de kontinuerliga av jordytan och där förändringarna

förekommande objekt; både sådana som är ett led i en naturlig utveckling och sådana som är föranledda av människans aktivitet. av Utbyggnaden tätorter och kommunikationer, av

nyodling, jorderosion, förändringar

kustlinjen, skogens försvinnande genom bränder eller kalhuggning, torrområdenas som expansion följd av klimatförändringar och/eller mänsklig överexploatering av befintliga resurser utgör några näraliggande exempel. Sedan 1930-talet baseras huvuddelen av landkarteringen på flygfoto- Denna teknik grammetri. utgör ett exempel på fjärranalys (”remote sensing”), ett område som under senare årtionden undergått en irnponerande utveckling och där stora vinster ekonomiskt och innehållsmässigt

redan står att hämta. Utvecklingen ligger såväl på de avkännande som på plattforrnarna, bärarna, av dessa sensorer systemen, sensorerna, och slutligen på behandlingen av de stora datamängderna. Registreringarna är icke längre inskränkta till fotografering inom den optiska delen av det elektromagnetiska spektrat utan omfattar också exempelvis UV-, IR-, mikro- och radiovågsområdena. Sedan juli 1972 befinner sig den första ERTS över

jordresurssatelliten, A, i en polar bana på ca 900 km höjd

en avkänning inom olika jorden och från den försiggår kontinuerligt Att ERTS A och dess förmodade våglängdsomraden av jordytan. ERTS B, SKYLAB och för u-länderna

efterföljare post-Apolloskyttlama torde komma att innebära en revolution inom kartografi, nyttiggörande

av naturresurser, miljövårdsforskning liksom för en lång rad andra ämnesområden torde vara ovedersägligt. Att den avancerade tjärranalysen å andra sidan medför allvarliga politiska implikationer är samtidigt

uppenbart.

3.2.2 Behov av sektoriell forskning

sektorer där utvecklingsforskning är av När vi nu går in på särskilda till vilken eller vilka som kan betydelse är inte avsikten att ta ställning betraktas som överordnad de andra och därför måste prioriteras. Problemsektorerna är alla centrala och de är dessutom intimt avhängiga av varandra innanför ramen av den strukturen i

ekonomiskt-politiska

land i allmänhet och inom ramen för landets utvecklingsvarje enskilt I detta avsnitt har utnyttjats det material som planering i synnerhet. framkom i samband med utredningens forskarkonferens. I ett par fall har än i andra. Det gäller särskilt behandlingen gjorts något utförligare näringsfrågor och teknologi. I det senare fallet rör det sig om frågor som över flera av de övriga Ordningen mellan de

spänner problemsektorerna.

av olika avsnitten eller deras omfång innebär emellertid ingen gradering områdets relativa betydelse.

Regional utveckling och regional planering

som

Regional utveckling och regional planering är ett problemområde

senare år väckt stort intresse. Detta märks inom forskningen, i under

aktuella tendenser beträffande planeringspolitiken i tredje världen och i

inom det internationella det ökade behovet av regional planeringsexpertis utvecklingsarbetet. Den nationalekonomiska utvecklingsteorin måste sägas ha försummat det förhållandet att den ekonomiska tillväxten inom en nation inte är något som gäller hela nationen, utan äger rum inom bestämda områden. Som konstaterades i kapitel l är det t. o. m. ofta på det sättet att den ekonomiska inom en region inte sällan motsvaras av en utvecklingen ekonomisk inom en annan region. Detta är en erfarenhet man stagnation kunnat underutvecklade länder. Den ekonomiska utveckgöra i flertalet områden eller i starkt kommersialiserade lingen har skett i urbaniserade

jordbruksdistrikt, medan stora delar av landsbygden sjunkit allt djupare i

och massarbetslöshet. Detta har givit upphov till starka massfattigdom

sociala och politiska spänningar och i stället för nationell integration har man fått en polarisering, som i några fall lett till inbördeskrig och nationell uppsplittring. Mot denna bakgrund är det naturligt att den regionala särutvecklingens problem uppfattas som mycket centrala. Om den regionala särutvecklingens orsaker och verkningar är ett angeläget forskningsområde, måste detta i ännu högre grad sägas gälla den regionala planeringen. Man vet

ännu föga om de institutionella förutsättningarna för regional planering

och effekterna av olika

regionala planeringsstrategier. När det gäller

regionalplanering har industriländerna mycket begränsade erfarenheter och det är inte omöjligt att dessa kommer att ha mycket att lära av de länder som börjat experimentera med sådan planering. Det är viktigt att dessa försök

i möjligaste mån baserar sig på forskning och att resultaten

utvärderas och görs till föremål för komparativa studier. Problemen är stora och många. De politiska systemen i tredje världens länder är starkt centraliserade och såväl administrativa som organ institutioner för beslutsfattande är I detta

ofullständigt utbyggda.

sammanhang vill vi göra en distinktion mellan och regional planering decentraliserad planering. Den till ett regionala planeringen syftar effektivt av regionala resurser utnyttjande med hänsynstagande till regionala olikheter. Detta innebär inte nödvändigtvis en decentraliserad planering. Det sistnämnda däremot

begreppet åsyftar ett bättre utnytt-

jande av lokala resurser i form av initiativ

kunskaper, och engagemang (mobilisering). Naturligtvis kan de båda planeringsbegreppen i praktiken

sammanfalla och bör kanske också göra det, men av analytiska skäl är det nödvändigt att hålla isär dem. Ett

kardinalproblem för den regionala

planeringen är den bristande överensstämmelsen mellan administrativa regioner, ekologiska regioner och lokala, sociala system som skapas av

marknadssystem, äktenskap och andra former av social kontakt. Här

föreligger ett stort behov av inventerande och kartläggande som

forskning

gör det möjligt att identifiera olika typer av lokala ekonomiska och sociala system och utveckla kriterier för lämpliga planeringsregioner.

Landsbygdsutveckling

Landsbygdsutveckling syftar inte bara till att successivt bättre

uppnå förhållanden för människorna, utan innefattar också en god hushållning med miljö och naturresurser. Erfarenheter från olika länder visar att denna utvecklingsprocess ett brett rymmer spektrum av problem, som alla är intimt till varandra men trots detta sällan beaktas i ett

kopplade

sammanhang. Detta har ofta lett till misslyckanden och till att utvecklingen fått helt andra konsekvenser än som avsetts. För att förbättra sysselsättningen och öka produktionen (som ofta är ett delmål) söker man införa nya brukningsmetoder, förbättrat växt- och djurrnaterial, tekniska hjälpmedel etc. Den teknologi som därvid förs fram tas i stor utsträckning från länder med avancerad mycket jordbruksteknik och inte sällan med helt andra klimat- och jordmånsbe- I

tingelser. åtskilliga fall har detta lett till bakslag och misslyckanden.

Den teknologiska anpassningen till primitivt jordbruk borde ägnas långt

större uppmärksamhet. Detta utesluter givetvis inte att den grundläggande jordbruksforskningen i många avseenden är generell och även i u-länderna måste ägnas stor uppmärksamhet. Det gäller exempelvis växt-

och djurförädling, växtodling, markvetenskap och djurens näringsförsörj-

ning. bedrivs i kulturella och sociala miljöer, som ofta är Utvecklingsarbetet kräver i sig helt främmande för biståndsexpertema. Utvecklingsarbetet i det sociala livet, organisationer och system. Av stor självt ingrepp blir därför socialantropologiska analyser av såväl föreliggande betydelse i samhället utvecklingsarbetet medför. förhållanden som de förändringar berör naturresurser, framför allt Utveckling av jordbruket viktiga Dennas är i hög grad beroende av bruk-

marken. produktionsförmåga

vattentillgång, växtval etc. Dess långsiktiga produktions-

ningsmetoder,

kan lätt försämras genom felaktig brukning. Det är betydelseförmåga fullt beaktar dessa förhållanden och att således en att utvecklingsarbetet

ekologisk anpassning äger rum. Utvecklingen av jordbruket syftar i regel till att öka avkastningen per Därvid och utbudet av

hektar och per djurenhet. stiger totalproduktionen

I industrialiserade länder sker detta numera ofta

jordbruksprodukter.

vilket leder till Vinsten av den

snabbare än efterfrågeökningen, pristryck.

tillfaller då främst konsumenterna och föregångsmännen nya teknologin har fått försämrade inkomster. I viss bland jordbrukarna. De övriga har man löst detta genom överföring av resurser

utsträckning problem från till andra näringar. Men även prisreglerande (arbetskraft) jordbruk

åtgärder och direkta inkomststöd har måst tillgripas.

Införandet av ny avkastningsstegrande teknologi iutvecklingsländerna

konsekvenser. De som kommit

har i en rad fall fått liknande jordbrukare

att sist adoptera den nya teknologin eller inte alls gjort detta har fått ekonomi. Det blir allt mer nödvändigt att beakta starkt försämrad berörda och förhållanden i utvecklingsarbetet och således även

problem

söka åstadkomma en ekonomisk anpassning med åtgärder som berör

m. m.

sysselsättning, marknadsföring, produktionsomställning

kräver ofta i äganderätt till

En landsbygdsutveckling förändring

och andra institutionella förmarken, fastighetsstruktur, arrendesystem således om en instizutionell anpassning i hållanden. Det blir fråga

samband med ett teknologiskt utvecklingsarbete.

Här berörda förhållanden börjar nu uppmärksammas i utvecklingsarbe-

tet även om de inte genomgående beaktas. I de flesta fall saknas dock en

som förutsätter att de olika och

övergripande helhetssyn, problemens

inbördes sammanhang observeras. Ett väsentligt

anpassningsåtgärdernas därför en av landsbygdsutveckområde för forskning utgör Systemanalys

som skulle kunna anvisa ling. Detta skulle bidra till en metodutveckling, korrekt implementering av riktlinjer för en lämplig och i tidshänseende och modeller skulle olika delaktiviteter i utvecklingsarbetet. Strategier

utvecklas och studeras för olika utvecklingsstadier, miljöer, utvecklings-

etc. I ett sådant forskningsarbete måste samverkan äga rum mellan politik socialantropologer, ekonomer

jordbrukstekniker, ekologer, markforskare,

m. fl.

Skogsbruk

Skogsforskning är deñnitionsmässigt ”forskning om skogen som natur-

resurs och om dess utnyttjande”. Ett ofta förekommande drag hos

skogsforskning i u-land är att den i alltför

hög grad bedrivs fjärran från den verklighet där resultaten förväntas blir tillämpade. Som forsknings-

fält är skogen ett tillämpningsområde där och bakomforskningsmetod

liggande kunskaper måste hämtas från andra Eftersom vetenskaper.

skogsforskning i u-land har nära anknytning till en rad andra forskningsgrenar är det nödvändigt att utvecklingsforskningen inom skogssektorn

görs mer tvärvetenskaplig och mer verklighetsanknuten än vad fallet för närvarande är. Skogens betydelse för den totala och för miljön den ekologiska balansen

är grundläggande. Misshushållningen med skog förekommer i

dag av allt att döma i större utsträckning än någonsin. Som exempel på

förstörelseprocessen kan nämnas, att det genom studium av flygfoton

tagna med 15 års mellanrum över ett större område i Indien varit möjligt att uppskatta minskningen av skogsarealen till l % per år - det är således

fråga om ett skrämmande snabbt händelseförlopp.

Detta problem har nära till det mera

anknytning generella och övergripande markanvändningsproblemet. Intresset för skogsforskning

har hittills främst gällt det industriella utnyttjandet och många projekt har haft karaktär

av preinvestment surveys”. Ett väsentligt forsknings-

område

är att anpassa industriprocesser och utveckla marknader så, att

s. k.

andrahandsträdslag kan tillgodogöras i större utsträckning. Andra

viktiga områden är awerkningsoch transportteknik och anpassning av

dessa till de speciella socioekonomiska förutsättningarna i skilda u-länder.

Jordens nu återstående naturskogar har en belägenhet, som försvårar deras industriella Därför användning. har det skogsindustriella intresset, inte minst i en rad u-länder, i allt högre grad inriktats mot skapandet av nya skogar, framför allt i form av snabbväxande tall- och eucalyptusskogar i anslutning till planerade eller existerande industrier. Hittills har visserligen sådana skogar skapats endast i begränsad omfattning, men i flera fall har goda resultat uppnåtts. En väsentlig fråga i en rad u-länder är tillgången på brännved. Många av dessa länder, framför allt de med de största

befolkningskoncentratio-

nerna, är så skogsfattiga att brännvedsbristen är ett svårt och växande problem. torde

Brännvedsförsörjningen i många länder vara en fråga av

väsentligt större social och ekonomisk betydelse än frågan om tillgång på industrivirke. ett motiv Ytterligare för skapandet av nya skogar är de redan nämnda miljöfrågorna. Det är därför viktigt att genom skogsodling utnyttja den biologiska produktiviteten på de marginella marker, som inte längre kan användas för jordbruk eller ens för betesdrift. Det är vidare viktigt att utveckla metoder för att hindra vind- och vattenerosion genom vegetationsskydd, eventuellt med inslag av skogsplantering.

Industrialisering Den industriella revolutionen kan sägas ha inletts i England under 1700-talets senare del och spreds under 1800-talet till stora delar av den kontinenten, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. europeiska Senare ha även Japan, Sovjetunionen samt mindre delar i övriga Asien, Latinamerika och Afrika industrialiserats. Det kan nämnas att hela denna process ännu är tämligen outforskad och att exempelvis diskussionen om orsakerna till den industriella revolutionen i England fortfarande är synnerligen livaktig. Dessa frågor kan förefalla ligga utanför ramen för detta betänkande. om industrialiseringens förutsättningar och förlopp i olika Forskning länder kan emellertid lämna bidrag till den allmänna utvecklingsteoretiska forskningen. Förutsättningarna för industrialisering i u-länderna i dagens värld är dock ett radikalt annorlunda problem. Industribistândsutredningen (SOU 1972:90) nämner följande motiv varför industrialiseringskravet ges en framskjuten plats i u-ländernas utvecklingsplanering. För det första anses en höjning av inkomst- och levnadsnivån i det långa loppet inte kunna ske utan industrialisering. För det andra motiveras industrialiseringskravet med önskemålet att förändra det koloniala ekonomiska mönstret och därmed öka det nationella oberoendet. Ett tredje motiv som intimt sammanhänger med det just nämnda utgör den negativa prisutvecklingen på världsmarknaden för u-ländernas exportprodukter, som till fyra femtedelar utgörs av råvaror. En ökning av râvaruproduktionen betraktas därför som otillräcklig för att åstadkomma en snabb ekonomisk utveckling. I stället vill man satsa på en ökning och diversifiering av produktionen av industrivaror, som utgör de expansiva varorna i den internationella handeln. Härigenom förbättras också betalningsbalansen genom att tidigare import ersätts med inhemsk tillverkning. Ett fjärde motiv, slutligen, utgör behovet att öka sysselsättningen. Sysselsättningsproblemet tas upp som en särskild problemsektor i denna översikt. Industribiståndsutredningen understryker också att varje land har sina särskilda förutsättningar för industrialisering, vilka till stor del beror på skillnader i naturliga tillgångar, skillnader i uppnådd utvecklingsnivå och skillnader i personella, finansiella och institutionella resurser. Landets storlek spelar en roll. En stor inhemsk marknad skapar förutsättningar för industriell produktion för egna behov, medan en otillräcklig inhemsk marknad nödvändiggör att industrialiseringen tar fasta på exportmarknaden. Mot denna bakgrund är det uppenbart att det inte kan finnas någon allmän modell för industrialiseringen i de underutvecklade länderna. Varje land måste utveckla en industrialiseringsstrategi, där hänsyn tas till landets speciella förutsättningar i olika avseenden. På detta område torde ett stort forskningsbehov föreligga. Det har åtskilliga gånger poängterats att u-ländernas problem i hög grad sammanhänger med deras beroendeställning i världsekonomin. Samtidigt kan det konstateras att få u-länder har förutsättningar for en industrialisering, som enbart baseras på den inhemska marknaden. Detta medför ett svårt dilemma, nämligen hur u-ländema samtidigt skall delta

i det internationella varuutbytet och öka sin autonomi eller handlingsfrihet. Vilka komparativa fördelar finns som inte låser dessa länder till råvaruproduktion och hur kan de komparativa fördelarna ändras? Vilka former för utländska direktinvesteringar har störst utvecklingseffekter för

mottagarlandet? Hur skall ett teknologiöverförande och teknologiutveck-

lande ske, som är adekvat i förhållande till u-ländernas förutsättningar och som ökar deras produktivitet och konkurrenskraft? Teknologifaktorn skall senare ges en särskild behandling. Vid sidan av denna internationella problematik står frågan om regionalt samarbete mellan länder. Ett sådant samarbete som länge rekommenderats skulle kunna stärka u-länderna som intressegrupp i världsekonomin, och en specialisering mellan olika u-länder skulle kunna ge ömsesidiga fördelar. De försök på detta område som har gjorts har inte alltid slagit speciellt väl ut. Industrialiseringsstrategier inriktade på den interna marknaden ger upphov till många andra viktiga forskningsuppgifter, t. ex. frågan om regional ojämlikhet som berörts ovan och den relativa betydelsen av småindustri respektive större industri. Småindustrin har alldeles särskilda förutsättningar att ge bidrag till lösningen av sysselsättningsproblemet. Samtidigt dras denna industri med stora svårigheter i flertalet länder. - Förutsättningarna för en expansion av småindustrin i komplementärt snarare än konkurrensförhållande - till den större industrin är därför ytterligare exempel på ett angeläget forskningsområde bland många inom detta stora och komplicerade område.

Urbanisering I det västerländska medvetandet har åtminstone tidigare begreppet

urbanisering varit intimt förknippat med begreppet industrialisering. Den

industriella revolutionen innebar en flykt från landsbygden och en utveckling av storstäder. Idag står det klart att urbaniseringsprocessen i tredje världen i stor utsträckning sker helt oberoende av industrialiseringen. Denna utveckling är redan ett av de dominerande u-landsproblemen. Urbaniseringen är ett exempel på en sektor som svårligen kan ses isolerad från övriga sektorer som t. ex. industrialisering landsbygdsutveckling och utbildning. Forskningen på detta område måste därför gälla både urbaniseringens samband med den totala samhällsutvecklingen och dess egen dynamik och konsekvenser. Som sektoriellt forskningsområde tar urbaniseringsforskningen främst fasta på den sistnämnda problematiken. Det bör understrykas att europeiska eller amerikanska städer aldrig utsatts för en så stor absolut ökning av befolkningen på så kort tid som den som i dag sker i tredje världens storstäder. Den framväxande situationen har således inte några kända historiska paralleller, varför det krävs forskningsinsatser för att problemen skall kunna identifieras och lösas. Även om inflyttningen till storstäderna skulle kunna reduceras genom åtgärder som landsbygdsutveckling och decentraliserad industri, är storstäderna redan stora nog att skapa svårlösliga problem. Bostadsfrågans lösning kräver särskilda metoder med

tanke på dess enorma dimensioner och de begränsade resurserna. Den politiska och administrativa apparaten i städerna måste förmodligen genomgå en avsevärd omvandling för att kunna bemästra urbaniseringens och slumbildningens problem. Här krävs effektiva mobiliseringsstrategier för att öka problemmedvetenheten hos de ofta isolerade religiösa, etniska och språkliga grupper som utgör den nya slumbefolkningen. Stadsplanering bör emellertid inte bara ske i stadsplaneskala utan även på regional och nationell nivå såsom ett inslag i den regionala och nationella planeringen. Detta behov är förvisso inte unikt för de underutvecklade länderna, men det bör understrykas att såväl problemets natur som den

adekvata planeringsmetodiken växlar från land till land.

Sysselsättning Under de senaste åren har sysselsättningsproblemen i u-länderna tilldragit sig allt större uppmärksamhet. Som exempel kan nämnas ILO :s satsning på Världssysselsättningsprogrammet. Man har kommit att uppmärksam-

ma det faktum att en ökad produktion eller ökad BNP inte automatiskt

leder till en ökad sysselsättning. Industrialiseringsprocessen i u-länderna har i stor utsträckning inneburit att man importerat västerländska kapitalintensiva teknologier, där maskiner ersätter mänsklig arbetskraft. Befolkningsökningen än ökningen av arbetstillfällen. Folk går snabbare till städerna i betydligt snabbare takt än vad som motsvarar ett flyttar ökat utbud av arbete där. Men de människor som flyttar till städerna byter som regel bara en dold arbetslöshet mot en mera öppen. Arbetslösheten i u-länderna är till sin natur fundamentalt annorlunda än i i-länderna. Den yttrar sig i att antalet arbetstimmar är ojämnt fördelade över året samt att produktivitet och inkomster är låga. Gunnar har ofta understrukit, att västekonomers uppfattningar om Myrdal problemet inte är tillämpbara på u-länderna, där en organiserad arbetsmarknad inte existerar och arbetskapaciteten nästan helt bestäms av

speciella klimatologiska, institutionella och näringsfysiologiska faktorer.

Han påpekar vidare att begreppet sysselsättningmåste ses mot bakgrunden av institutionella förhållanden ivarje särskilt land.

Enligt ILOs sysselsättningsstudier påverkas sysselsättningen bl. a. av

följande faktorer:

- inkomst- och förmögenhetsfördelning (särskilt jordinnehav),

-

befolkningsutveckling/familjeplanering,

befolkningsrörelser, forskning och teknologisk utveckling, - ekonomisk och teknisk dualism (produktionens struktur och intressenter i sin tur speglande en ojämn inkomstfördelning), utvecklingspolitiken i landet, - utländska investeringar och bistånd.

lMatching Employment Opportunities and Expectations. A Programme of Action for Ceylon, Genéve 1971. Towards Full Employment. A Programme of Action for Colombia, Genéve 1970.

Sysselsättningsproblemet i u-länderna är inte ett problem som kan lösas separat. Tillgången på arbete i tredje världen är en funktion av den rådande sociala och ekonomiska strukturen. Tillgången på arbete kan endast påverkas av ett klart upplagt politiskt program och är därför bl. a. beroende av respektive lands utvecklingsplanering och strategier. Ett land som mer vill beakta utvecklingens sysselsättningsaspekter måste följaktligen se över sin utvecklingsplanering, utbildningspolitik, skatte- och utgiftspolitik, handelspolitik samt politik mot utländska investerare och biståndsgivare. Viktiga hinder för planering och bedrivande av en mera sysselsättningsbefrämjande politik är vanligtvis brist på data om det egna samhället och dess struktur, dåliga möjligheter att förutsäga effekten av olika strategier samt en för verkställighet illa rustad administration och illa anpassade legala system och administrativa procedurer.

Åtgärder för att öka sysselsättningen i u-land kräver ofta att

produktionens sammansättning ändras och att resurser och köpkraft överförs från stad till land.

Utbildning Som på annat håll framhållits har den utvecklingsteoretiska forskningen gett utbildningen en central roll i den ekonomiska utvecklingsprocessen. Att betrakta utbildning enbart ur avkastnings- eller produktivitetssynpunkt vore dock för snävt. Utbildning är av värde i flera andra hänseenden: den gör det lättare att tillgodogöra sig information av praktisk eller kulturell art och ökar möjligheterna att förstå och påverka samhällsfrågor. Utan allmän och specialiserad utbildning kan ett samhälle knappast fungera tillfredsställande. U-ländernas svårigheter på utbildningsområdet sammanhänger med frågan vilken av de nämnda aspekterna som mest bör uppmärksammas vid utbildningsväsendets uppbyggande. Utbildningen i Europa har haft en annan historisk utveckling än den som pågår i flertalet u-länder. I Europa kom yrkesutbildningen först (lärlingsutbildning började redan under medeltidens senare period, elementär lantbruksutbildning är månghundraârig), medan den allmänna skolplikt som infördes på 1800-talet kunde ses som en inledande komplettering till den efterföljande yrkesutbildningen. Medan lärlingsutbildningen kan betraktas som ett led i produktionen, alltså en investering, har dagens skola sagts vara en förberedelse för den förbrukning som en högre levnadsstandard möjliggjorde. I u-länderna har man i de allra flesta fall tagit saker och ting i en motsatt ordning. Man har börjat med den allmänna skolgången och har bara i begränsad utsträckning kommit fram till den utbildning som skall göra människorna

till producenten

Vilken av de ovan angivna huvudaspekterna man än vill lägga tyngdpunkten vid framstår det som klart att analfabetismens avskaffande är en viktig fråga. FN har nyligen meddelat att analfabetismen i världen

ökar trots ofta betydande insatser inom folkundervisning. Åtgärder för

1 K Philip, En skola för livet. Rapport från SIDA, årgång 2, nr 6, sid 3 ff.

att bygga ut primärundervisningen ger dock icke väntad effekt. Beror det på föräldrarnas utbildningsnivå, på utbildningens uppläggning eller på andra faktorer som t. ex. användningen av barnen som arbetskraft inom jordbruket? Fördomar mot kroppsarbete försvårar genomförandet av praktisk utbildning och snedvrider organisationen av och rekryteringen till olika utbildningsvägar ända upp i universitetsstadiet. Stor betydelse härvidlag har utbildningsorganisationens uppläggning. Är det möjligt att genom att nära kombinera praktisk yrkesverksamhet med formell utbildning komma till rätta med eller i varje fall minska dessa problem? En mycket realistiskt genomförd men föga uppmärksammad norsk undersökning visar att de faktiska kunskapsresultaten som nåddes av elever med varannandagsundervisning inte nämnvärt skilde sig från resultaten hos dem som fått normal undervisning. Man kan diskutera vilken betydelse denna iakttagelse har för u-länder som ju har svårigheter att rekrytera kompetenta lärare. Vuxenutbildning kan snabbt ge positiva återverkningar på primärundervisningen, liksom för sysselsåttningsgraden och möjligheterna till sådan - liksom också annan w engagemang i samhällslivet. Kan utbildning systematiseras, effektiviseras, göras lätt tillgänglig och eventuellt förbilligas genom tekniska hjälpmedel (radio, television, film, bandspelare etc, eventuellt kombinerad med lokala lärare)? I dag kräveri ett afrikanskt land skolan ca 20 % av den offentliga budgeten med hjälp av vilket belopp landets barn får knappt två års genomsnittlig undervis- ning (hälften får ingen undervisning alls). En utsträckt skolutbildning teoretisk eller praktisk - ter sig ligga utanför de finansiella möjligheterav nas ram. Mot denna bakgrund är det mycket som talar för utbildning hela familjer eller byar, i stället för att inrätta konventionella utbildningssystem som eventuellt påskyndar urbaniseringsprocessen. Utan en inträngande kännedom om levnadsförhållanden och den praktiska och kulturella miljön i de u-länder det gäller torde västerländska pedagoger snarare göra större skada än nytta i ansträngningama att genom pedagogisk forskning hjälpa u-länderna. Grundproblemet gäller kort och gott att göra utbildningen relevant, vilket den för närvarande inte är. Det bör till sist understrykas att hela utbildningsproblematiken intimt en hör ihop med frågan om att de fattiga länderna måsteiutveckla egen forskningstradition och en ”appropriate” teknologi.

Befolkningsproblem et I 1950-talets debatt myntades begreppet befolkningsexplosionen”. FN :s statistiker lade fram siffror som visade, att världens befolkning börjat öka i en takt som saknade varje historisk motsvarighet. Det dröjde ända fram till år 1830 innan jordens befolkning passerade miljardstrecket. Redan omkring 1930 nåddes 2-miljardstrecket. 3-miljardstrecket nåddes efter ytterligare 30 år, och man räknar med att jorden med nuvarande ökningstakt skall ha en befolkning på ca 7 miljarder år 2000. Denna kraftiga folkökning äger främst rum i tredje världen, där för närvarande 2/3 av världens befolkning lever. Befolkningen ökar där med i

genomsnitt 2,8 % årligen. Det finns emellertid u-länder, vars befolkning ökar med 3 ä 4% varje år. I i-länderna ökar befolkningen med i genomsnitt l % årligen. Denna starka befolkningsökning är ett av u-ländernas största problem. Den är av stor betydelse för möjligheterna att lösa andra problem som sysselsättning och nutrition. Det vore emellertid felaktigt att betrakta den starka folkökningen som den enda grundläggande orsaken till fattigdom, undemäring och undersysselsättning. Lika felaktigt vore det att tro att underutvecklingen kan hävas enbart genom att bromsa befolkningstillväxten genom familjeplanering. Stark folkökning föregick såväl den agrara som den industriella revolutionen i Europa. Det finns ekonomer - bl. a. Ester - som hävdar att denna starka Boserup folkökning utgjort en nödvändig förutsättning för jordbruksutvecklingen. Andra forskare anser den starka folkökningen i tredje världen i dag som det främsta hindret för en höjd levnadsstandard. U-ländema befinner sig för närvarande i början av en process som brukar kallas den demografiska transitionen. Denna kännetecknas av sjunkande mortalitet och hög nativitet. Människor lever längre och speciellt spädbarnsdödligheten har sjunkit. Denna fas följer efter en period präglad av hög mortalitet och hög nativitet. I u-länderna har denna utveckling kommit som en följd av de stora framsteg som gjorts inom medicinen. Effektiva metoder har tagits fram för att bota och förebygga ett antal tidigare livshotande sjukdomar. Sverige befann sig i sin demografiska transition omkring år 1850. Man bör emellertid undvika att försöka dra några historiska paralleller mellan befolkningsutvecklingen i tredje världen och den tidigare utvecklingen i i-världen. Det föreligger en skillnad i såväl grad som art hos befolkningsutvecklingen. Befolkningsökningen i u-länderna sker i en mycket snabbare takt än i 1800-talets Europa. Dessutom hade Europa vid tidpunkten för sin demografiska transition tillgång till såväl obrukade landarealer

som outnyttjade naturresurser. I världsbankens sektorsprograml för

befolkning sammanfattar man skillnaderna med att säga, att befolknings- Ökningen inträffar i u-länderna, då de befinner sig i en utvecklingssituation som inte är jämförbar med den i Europa vid tiden för industrialiseringen. Gunnar Myrdal understryker i ”Politiskt manifest om världsfattigdomen att dödstalens minskning i stort sett är autonom dvs. den hänger inte samman med en föregående eller samtidig höjning av inkomster eller levnadsstandard. Den höga fruktsamheten är också autonom. Orsakerna till denna fortsatta höga fertilitet är i stort sett fortfarande okända.

Forskningen kring befolkningsproblemen har i stort sett kommit att

koncentreras till familjeplaneringen. Inom denna kan urskiljas två huvudproblem för forskningen. För det första forskning kring förbättrade preventiv- och abortmetoder, dvs. rent sektoriell forskning. För det andra kring vad man bmkar kalla den mänskliga fortplantningens sociologi, dvs. ett område som närmast kan betraktas som utvecklingsteo- 1 World Bank Operations. Sectorial Programmes and Policies. Baltimore och London 1972.

retisk forskning. Denna forskning syftar främst till att ta reda på varför fertiliteten fortsätter att vara hög. Kommer fruktsamheten att sjunka eller krävs för detta en ekonomisk, social och kulturell utveckling? utgör ett klart exempel på hur nära allmän Familjeplaneringen och sektoriell forskning hänger samman och är utvecklingsforskning beroende av varandra. Denna är endast en av flera komponenter i den forskning som krävs för att komma till rätta med befolkningsproblemen. På många häll i tredje världen saknas ännu adekvata metoder för t. ex. folkbokföring och institutioner för en kontinuerlig folkräkning och befolkningsstatistik.

Allmän hälsovård I u-länderna är 40-50% av befolkningen barn under 15 år. Spädbarnsdödligheten ligger i Latinamerika ofta vid 10%, i Afrika och Asien vid 15-25 %. På dessa senare kontinenter är den totala dödligheten före 15 års ålder (= före ”arbetsför ålder) i många länder 30-50 %. Av de överlevande är flertalet hämmade i sin fysiska, ofta även isin mentala utveckling. De orsakerna till den ofta höga barnadödligheten är viktigaste undernäring och infektionssjukdomar i förening. Bland de senare spelar de i i-länder välkända sjukdomstillstânden (barnsjukdomar av typen mässling och kikhosta; övreluftvägsinfektioner; diarrésjukdomar; hjärnhinneinflammation; tbc etc.) en ofta viktigare roll än de tropiska infektionssjukdomarna (malaria, smittkoppor, bilharzia etc.). De ekonomiska konsekvenserna av denna situation skall här endast dör i u-länderna 20-30 miljoner

antydas. Årligen uppskattningsvis

individer före uppnådd ”arbetsför ålder”. I Europa och USA är motsvarande siffra 1 miljon. i u-länder kan En framgångsrik kamp mot den höga barnadödligheten leda till påskyndad befolkningstillväxt, om icke samtidigt genomförda familjeplaneringsinsatser blir effektiva. l det långa loppet anses emellertid reducerad barnadödlighet vara den bästa garantin för att familjeplanerande åtgärder vinner vidsträckt anslutning. Huvudproblemen inom hälso- och sjukvården i u-länder beror på infektionssjukdomar, under- och/eller felnäringstillstånd samt anemier, blindhet och tumörsjukdomar. Sjukdomspanoramat påverkas också av sanitära förhållanden, olämpliga konsumtionsvanor, otillfredsprimitiva ställande livsmedelstillgång, otillräckliga ekonomiska och personella resurser som försvårar eller omöjliggör effektiva förebyggande och behandlade samt olämplig fördelning och användning av åtgärder tillgängliga resurser. l det följande skall några tyngdpunkter inom detta omfattande problemfált exemplifieras. Barn och kvinnor i fertil ålder utgör i u-länderna en av de mest sårbara och i all biståndsplanering måste därför mödra- och kategorierna, barnavârd (MCH, Mother and Child Health) ges en mycket hög prioritering. Det finns många anledningar till detta, bl. a. följande förhållanden: barn i åldrarna 0-15 är utgör ca 40-50 % av u-landsbefolk-

ningen, kvinnor i fertil ålder ca 25 %. Sjukdomsfrekvens och dödlighet är utomordentligt hög, spädbarnsdödligheten ca 10 gånger och dödligheten i åldrarna 1-5 år ca 50 gånger högre än i Skandinavien. I många u-länder uppnår vart fjärde barn icke vuxen ålder. Infektioner, parasit- och bristsjukdomar, ofta samtidigt förekommande, utgör den dominerande orsaken till detta. Bristfalliga hygieniska förhållanden, infektionssjukdomar och undernäring kombinerade med täta graviditeter orsakar även en hög frekvens av sjukdom, invaliditet och död hos kvinnor i relativt ung ålder. Förhållandena varierar inom olika länder och i olika samhällstyper. I landsbygdsområdena är problematiken och den sociala infrastrukturen helt annorlunda än i de ofta snabbt växande u-landsstäderna, där arbetslöshet, social upplösning, bristande Sanitära förhållanden och förslumning skapar speciella problem. I princip torde man vara ense om att en förbättring av förhållandena endast kan komma till stånd i samband med en systematisk utbyggnad av den förebyggande hälsovården, naturligtvis i kombination med en allmän social och ekonomisk utveckling. Meningarna är dock delade om hur en sådan utbyggnad bäst bör äga rum för att med minsta möjliga kostnader i resursutnyttjande ge största möjliga effekt. Public Health och epidemiologi är ett annat mycket vittomfattande problemfált och ingår som naturlig del imånga andra utvecklingsinsatser främst i samband med nutrition, mödra- och bamahälsovård samt familjeplanering. Toxikologiska och farmakologiska studier över olika insektsbekämpande medel har inletts av världshälsoorganisationen och nya medel mot bilharzios är under utarbetande på skilda håll. Tuberkulosbekämpning är fortfarande viktig inom hälsovård och hälsovårdsforskning i u-land. ”Community health är ett relativt nytt forskningsfält som kräver samarbete med olika slag av samhällsvetare. Metoder för hälsoupplysning, hälsoadministration samt evaluering är också nya forskningsobjekt som kan bedömas ha väsentlig betydelse i u-landsarbetet. Betydande såväl materiell som personell satsning har gjorts och pågår inom tropisk medicin främst beträffande lepraforskning, såväl i u-land som i i-land och i gemensamma projekt. Likaså betydande forskning pågår över både grundproblem som klinisk tillämpning vid mässling, smittkoppor och vissa virussjukdomar liksom vid gulsot, amöbadysenteri och andra tarmsjukdomar. Även om denna forskning främst omfattat material från i-länder, berör den problem av samma art som u-ländernas. Samarbetet med u-länderna och önskvärdheten av att förlägga viss del av forskning till tropikerna är mer tydlig vid arbetet med de genuint tropiska sjukdomarna som: lepra, arnöbadysenteri och bilharzia, men avsevärd del av laboratoriebunden forskning kan därvidlag ske i i-land. Därtill kommer att klinisk forskning över dessa sjukdomar numera möjliggörs genom att tropiska sjukdomar i ökad utsträckning även förekommer i i-länder.

Náringsfrâgor Undernäring utgör ett väldigt och sammansatt problemkomplex. Vill man på ett något så när fullständigt sätt diskutera näringsproblem, måste man ta upp frågor som rör produktion, distribution, lagring och beredning av föda i alla dess olika aspekter. Konsumtion och den biologiska omsättningen av födoämnen i kroppen samt effekterna av denna process på individens hälsotillstånd representerar ett annat centralt område inom det stora problemkomplexet. Om man gör en översikt av de olika forskningsgrenar som måste samverka för att kartlägga näringssituationen i ett samhälle, så får man från en annan utgångspunkt en lika komplicerad bild. Olika slag av samhällsvetenskap, jordbruks- och husdjurslära, fiskeriforskning, biokemi, klinisk medicin, socialmedicin, pedagogik, massmediaforskning måste alla vara med och flera andra. Det går inte att på ett begränsat utrymme diskutera sektorn näringsfrågor i alla dessa aspekter. Vi har därför valt att exempliñera några särskilt kritiska näringsproblem. Återkommande tarmsjukdomar och buktuberkulos tillhör en av de vanligaste sjukdomsbilderna bland barn i u-länder. Sjukdomarna är förenade med diarrétillstånd, vilket leder till s. k. malabsorption eller sämre utnyttjande av födoämnen med stora förluster av protein via mag-tarmkanalen, vilket i sin tur leder till undernäring eller försämrar ett redan dåligt näringstillstånd. Problemet är inte enbart att skaffa fram nya äggvitekällor utan att försöka förhindra stora förluster av tillgänglig förtärd äggvita. Sambanden mellan undernäring och kroppens motståndskraft mot infektioner är otillräckligt kända. Det är exempelvis allmänt accepterat att sjuklighet och dödlighet vid en hel rad infektioner såsom tuberkulos, variga hjärnhinneinilammationer och vissa av virus orsakade hjärnhinneinflammationer är avsevärt ökad vid dåligt näringstillstånd. Man vet inte något om orsakerna härtill och har därför inte några möjligheter att hjälpa upp situationen på ett enkelt sätt. Man har också otillräckliga kunskaper om kroppens svar på förebyggande vaccinationer vid undernäring. Modern immunologisk forskning har engagerats i mycket ringa omfattning inom detta fält. Bröstmjölksuppfödningens betydelse har dock Lppmärksammats på senare år sedan man funnit att bröstmjölksuppfödda barn drabbas av färre infektioner. Totalt produceras årligen ca 20 miljoner ton bröstmjölk med en halt av högvärdigt protein motsvarande närmare 250 000 ton. Det är uppenbart att en nu hotande nedgång i amningen även i u-länderna, där majoriteten av befolkningen av ekonomiska och hygieniska skäl - inte på tillfredsställande sätt kan genomföra en konstgjord uppfödning, kan innebära ytterst allvarliga konsekvenser för barnens liv och hälsa. Forskningsinsatser rörande kostens näringsfysiologiska sammansättning hzr en hög angelägenhetsgrad. Även om vi äger vissa kunskaper om födoämnenas näringsmässiga sammaisättning och biologiska näringsvärde, är det uppenbart att större intresse bör ägnas åt deras näringsvärde i den form de serveras i praktiken, dvs. i sammansatta måltider. Därtill kommer att kunskaperna om hur näringsvärdet påverkas vid förädling av födoämnen liksom under

matlagningen är mycket begränsade. Vid genomförande av alla näringsprogram i u-land är en förutsättning att man äger goda kunskaper om den aktuella kostsituationen i fråga. Detta ställer krav på att en invändningsfri metod finns för att genomföra bl. a. en konsumtionsstudie. I u-länder befinner sig icke-privilegierade grupper, dvs. i allmänhet den stora majoriteten av befolkningen, i den situationen att alla barn efter amningens upphörande och fram till 3-4 års ålder genomgår en period av protein-kalori-undernäring. Orsakerna är många. En viktig faktor är att de flesta kulturer saknar speciella avvänjningskoster som kan tillgodose det snabbt växande barnets speciella behov och överbrygga den unga, riskfyllda perioden mellan amningens avslutande och till dess vuxenkosten blir någorlunda acceptabel. Behovet av ökad forskning för att få fram förbättrade hemlagade eller industriellt tillawänjningskoster, antingen verkade och distribuerade får anses vara mycket stort. I detta sammanhang skall behovet av förbättrade resurser för klinisk testning av nya kosttyper och födoämnen understrykas. Ytterligare ett viktigt forskningsområde är. sambandet mellan tidig undernäring och mental utveckling. växer mycket snabbt under fosterlivet och tiden närmast efter Hjärnan födelsen. Hos ett tre års barn är hjärnans vikt redan 80 % av den vuxnes medan endast är 20%. De egentliga nervcellerna har nått kroppsvikten sitt definitiva antal redan vid födelsen, cellerna i hjärnans stödjevävnad

(glian) först vid ca 6 månaders ålder. Även efter denna tidpunkt pågår

under flera år betydelsefulla kemiska mognadsprocesser, då nervtrådarna omges av isolerande höljen (myelinskidor). Det föreligger nu starka indicier på att icke endast hjärnans byggnad utan också dess funktion inbegripet vad vi i dagligt tal kallar intelligens - kan bli varaktigt lidande som följd av skador i tidig ålder. När man därvid söker värdera inverkan av undernäring som sådan måste man dock hålla i minnet att även andra ogynnsamma miljöfaktorer kan påverka den mentala utvecklingen, t. ex. hopade infektioner, bristande stimulans från omgivningen, skilsmässa från modern etc. För närvarande pågår vid ett tiotal centra i u-länder brett upplagda studier som syftar till en värdering av de tidiga miljöskadornas, och därvid speciellt undernäringens, inverkan på intelligens hos skolbarn och vuxna. Iakttagelsen att tidig undernäring kan påverka hjärnans utveckling, sannolikt också varaktigt nedsätta den intellektuella prestationsförmågan, har tilldragit sig stort intresse under senare år och givit politiker anledning till allvarlig eftertanke om undernäringens roll som hinder för det sociala och ekonomiska framåtskridandet.

Ekologi Ekologin handlar om samspelet mellan levande organismer och deras omgivande miljö. Detta är i högsta grad ett internationellt problem. Jorden ur ekologisk synpunkt en helhet uppbyggd av olika utgör ekosystem som är intimt kopplade till varandra. Många av dessa är speciella för områden som kan betecknas som underutvecklade och underutvecklingen påverkar och påverkas av dessa ekosystem. Särskilt

klart illustreras detta av den s. k. involutionsprocessen på Java som diskuteras i bilaga 2. l viss mening kan man således tala om ett underutvecklingens ekologiproblem men det globala perspektivet måste alltid finnas med. En påminnelse om detta ges av de globala konsekvenser som en exploatering av Amazonas-området i Brasilien skulle få. Även om de ekologiska effekterna av ett sådant ingrepp skulle bli avsevärda bör de bedömas i sin relation till de globala ekologiska kostnader som den industriella kulturen i sin nuvarande form medför. Underutvecklingens ekologiska problem kan grovt indelas i problem som förorsakas direkt av underutvecklingens tillstånd och problem som förorsakas av olika åtgärder som vidtagits för att häva detta tillstånd. Inom den första kategorin av problem märks främst vissa konsekvenser av befolkningsutvecklingen. Som exempel kan nämnas att ett växande befolkningstryck tvingar fram uppodling av jordar, som är olämpliga för åkerbruk, vilket får ödesdigra erosionsprocesser som följd. Befolkningstätheten och slumbildningen leder till stora hygieniska problem bl. a. genom att latrinerna förorenat dricksvattnet. När det gäller den andra kategorin kan exempellistan göras lång. Det är mycket sällan som utvecklingsprojekt startat utifrån en grundlig ekologisk kartläggning. lnsektsbekämpningsmedlet DDT betraktades länge som en mänsklighetens välgörare tills rapporter började strömma in om förgiftad fisk, underminerande av naturens egna försvarsmekanismer och cancerframkallande verkningar. Det finns exempel på bekämpning av skadeinsekter som främst gått ut över de rovinsekter, som tidigare hållit skadeinsekter i schack. Resultatet har blivit fler skadeinsekter och mindre skördar. De stora dammbyggena i tredje världen har gett energikällor och vatten för irrigationsändamål, men samtidigt har det stillastående vattnet ökat tse-tse-flugans frekvens och förekomsten av bilharzia. Boskapsprojekt som avsett att ge mer kött har inlett erosionsprocesser som minskat betet. - Den gröna revolutionens paketprogram bevattning, sädessorter konstgödsel, högavkastande har på många håll rubbat grundvattennivân och medfört saltavlagringar i jorden. Exemplen skulle som sagt kunna mångfaldigas. En slutsats är att den teknologiska utveckling som är nödvändig för att öka den materiella standarden i tredje världen förutsätter en omfattande ekologisk forskning. Den i annat sammanhang berörda World Plan of Action for the Application of Science and Technology to Development ger relativt stort utrymme åt ekologiska synpunkter. Granskar man de 13 prioriteringsområden som tas upp i ACAST-rapporten så finner man att ll av dem har direkt ekologisk anknytning. Sammanför man dessa prioriteringsområden i större grupper får man följande indelning. Projekt som avser att öka den biologiska produktiviteten för vissa produkter: protein, jordbruksgrödor, skogsprodukter och fisk. En annan huvudgrupp omfattar forskning för att få fram skydd mot sjukdomar och skadegörare hos människor, husdjur och lmlturväxter. En tredje huvudgrupp sysslar med kontroll av faktorer såsom grundvatten och saltförhållanden. En fjärde grupp utgörs av forskningen kring människans fertilitet. Gemensamt för dessa prioriteringar är, att även om de kräver stora forskningsinsatser inom specialområden, så krävs, om

resultaten skall kunna utnyttjas, insatser och bedömningar, där naturvetenskapliga, sociala och ekonomiska faktorer måste integreras.

Teknologi Med tennen teknologi avses det praktiska utnyttjandet av kunskap för att fylla olika specifika behov, framför allt inom produktionen. Den tekniska nivån i ett samhälle är av stor betydelse för produktiviteten och därmed för den materiella levnadsstandarden. Det är svårt att isolera teknikfaktorn från andra väsentliga faktorer, någon entydig uppfattning om dess roll finns inte ens för industriländernas ekonomiska utveckling. Generellt har dock u-länderna själva lagt stor vikt vid överförande av avancerad teknologi från i-länderna för att bygga upp en inhemsk kvalificerad industri, både för att ersätta import och i viss utsträckning också för att skapa nya exportprodukter. Inom gruvindustri, pappersindustri, textilindustri och Verkstadsindustri har modern teknik utnyttjats i stor utsträckning. Inom andra branscher har traditionell teknik i högre utsträckning fortfarande en dominerande ställning, t. ex. livsmedelsindustri, byggnadsindustri, trävaruindustri och diverse råvaruförädlingsindustri. Den teknologiska utvecklingen i tredje världen har hittills skett genom

överförande av teknologi från i-Iand till u-land (transfer of technology),

medan ansträngningarna att utveckla en inhemsk teknologi (indigenous technology) spelat en underordnad roll. Under de senaste åren har denna senare strategi kommit att betonas alltmer. Utifrån det perspektiv på under-utveckling och utveckling som tecknats i kapitel 1 måste en uppbyggnad av u-ländernas forskningspotential som skapar förutsättningar för en självständig teknologiutveckling anses vara det mest angelägna. Samma bedömning finns i förslaget till FN:s världsplan för vetenskap och teknologi. Det är när denna förutsättning föreligger som teknologiöverföringen på ett riktigt sätt medverkar till landets utveckling. Teknologiöverförandet är ingen mekanisk process utan bör inbegripa ett medvetet teknologival och en medveten teknologianpassning. Mot denna bakgrund utgör teknologin ett angeläget område för utvecklingsforskningen, såväl den utvecklingsteoretiska, som försöker skapa en allmän utvecklingsteori, där teknologin ingår som en integrerad del, som den sektoriella, som studerar praktiska problem i samband med överförandet av teknik. Den sistnämnda producerar också kunskap och utvecklar teknik för olika samhällsfunktioner och näringsgrenar etc. Här behandlas endast den sektoriella teknologiska forskningen, medan de utvecklingsteoretiska aspekterna på teknologin får en mera ingående behandling i bilaga 2. I detta sammanhang har begreppet appropriate technology (anpassad teknologi) kommit att spela en stor roll i diskussionen. Begreppet appropriate technology” har alltmer ersatt det tidigare begreppet ”intermediate technology” och bakom denna begreppsförändring ligger en växande medvetenhet om att det inte främst gäller en enklare teknologi av den typ som kom till användning i den industriella

revolutionens tidigare skede. Det är i stället fråga om en modern

teknologi, som är adekvat med avseende på varierande produktionsbehov

och förutsättningar som finns på olika håll i tredje världen. av teknik villkor och En överföring som är anpassad till u-ländernas behov bör främst ske inom sektorer där erfarenheter redan finns av kontakter med u-länder och där ett forskningsarbete redan nedlagts för att skapa tillverkningsprocesser som passar mottagarländernas förhållanden. l det följande ges, utan anspråk på fullständighet, några exempel på tekniska områden. Mikrobiologisk teknik är ett område av största betydelse för u-Iändernas utveckling. Olika utnyttjas för att behandla jäsningsprocesser stärkelserika produkter innan de används som mat, både för att konservera födoämnet och för att höja dess näringsvärde. Det lokalt ölet täcker t. ex. i vissa länder behovet av B-vitamin i producerade kosten. Systematisk forskning inom tillämpad mikrobiologi kan öppna nya att metoder att tillgodogöra råvaror, att höja näringsvärdet på födan, bekämpa skadeinsekter genom biologisk kontroll, att förbättra hälso- och sjukvård (vacciner, antibiotika etc.), att kontrollera smittsamma djursjukdomar m. m. En utomordentligt viktig metod för att förbättra jordarna och höja deras är att tillföra jorden kväve genom kvävebindande näringshalt bakterier. om biologisk kvävefixering har i i-länderna fått Forskning relativt låg prioritet eftersom energitillgångarna och transportsystemet en centraliserad av kvävegödselmedel naturlig. I gjort produktion

u-länderna däremot bör en energisnål, decentraliserad gödningsteknologi

framstå som ett centralt forskningsproblem. Detta problem kan angripas metoder av kvävebakterier) och även med mikrobiologiska (inokulering av arter som fömrår kväve ur växtgenetisk synvinkel (utveckling utnyttja genom symbios med bakteriekulturer). Ett annat mycket viktigt område är möjligheten att framställa produkter baserade på kolhydratrika råmaterial t. ex. socker, proteinrika

stärkelse (kassava, tapioka) eller cellulosa (bagasse). Sådana industriprocesser finns utvecklade och kan ofta anpassas till primitiva produktions-

förhållanden men en rad specifika biotekniska problem behöver ägnas behovet

uppmärksamhet. Som exempel kan nämnas kylningsproblemen,

och behovet av kemisk av

av billiga separationsmetoder sterilisering

reaktorkärl och substrat.

En särskild tillämpning av denna teknik är att utveckla jäsningskulturer

för att för användning i primitiva jäsningsprocesser på bynivå höja och förbättra aminosyresarnmansättningen i de födoärnaminosyrehalten nen och foder som produceras lokalt. är en annan tillämpning av mikrobiologisk teknik som Enzymteknologi bör kunna bli av stor betydelse. Vissa mycket komplexa processer i cellmembranen enzymreaktioner vid normalt tryck

genomförs genom

Motsvarande kräver och låg temperatur. processer i den kemiska industrin däremot ofta högt tryck, hög temperatur och därför tung och dyrbar utrustning.

Möjligheterna öppnar sig nu att kopiera naturens processmetoder

genom att binda enzymer i bestämda selwenser till en reaktorkolonn. Komplicerade produktionsprocesser skulle kunna genomföras med enkel utrustning, till låg kostnad och med hög verkningsgrad vid en framgångsrik tillämpning av dessa metoder. Denna typ av teknologi bör vara av stor potentiell betydelse för u-länderna, men kräver en omfattande mikrobiologisk forskning på lång sikt. Utnyttjandet av u-ländernas naturresurser innebär ofta att ny teknik måste utvecklas. Som exempel kan nämnas utvecklandet av flotationsseparering och andra avancerade mineralutvinningsmetoder för att möjliggöra en lönsam mineralutvinning av malmer med låg mineralhalt. Behovet av tidningspapper och papper för skolböcker, administration m. m. är snabbt stigande. De naturligt växande träslagen och den tropiska skogen är dock ofta svår att utnyttja för pappersmassa, bland annat därför att den är så artrik och heterogen och därför att den innehåller träslag med mörkfárgad ved.

Processer för framställning av mekanisk massa ñnns dock som kan

utnyttjas för pappersproduktion ur tropisk skog, men mycket forskning krävs för att vidareutveckla dessa och avpassa den efter de lokala arterna. Liknande problem kan föreligga när det gäller användandet av befintliga cellulosatillgångar. T. ex. får man vid rörsockerproduktion stora kvantiteter bagasse som för närvarande inte kan utnyttjas fullt, men möjlighet bör finnas för att använda bagassen till pappersmassa eller för att jäsa den till djurfoder. Energiproduktion är en annan delsektor. Till en del utnyttjas samma produktionsmetoder som i i-länderna: oljekraftverk, vattenkraft etc., men det finns ett särskilt behov av små och portabla energikällor. Kommunikationssystemet (radio, undervisningstelevision) liksom energibehov vid speciella fasta installationer i avlägsna trakter kan ibland endast med svårighet klaras med hjälp av portabla oljedrivna kraftkällor. Utnyttjandet av solenergin för sådana speciella användningsområden där kapitalkostnaderna är av underordnad betydelse är redan på väg. Transportområdet i ett u-land rymmer många problem som är speciella för förhållandena och där forskning behövs. Transportforskning har bedrivits intensivt i industriländerna. En direkt tillämpning av dessa

forskningsresultat i u-länderna är dock inte möjlig. Trafiktätheten är ofta

lägre liksom tillgången till lagringsmöjligheter. Som exempel kan nämnas utvecklingen av hanteringsmetoder för sjöburet gods. Hamn- och terrninalfunktionerna behöver kunna byggas ut stegvis med hänsynstagande till u-landets resurser. Den tekniska, ekonomiska och sociala hänsynen måste undersökas för att en riktig utforrnning av transport- och hanteringssystemen skall kunna utvecklas. T. ex. bör en övergång till pallade fartyg kunna medföra en väsentlig besparing i hanteringskostnaderna jämfört med frakt med konventionella fartyg. När bara en liten del av lasten lossas kan hanteringskostnaderna radikalt sänkas genom användning av prâmbärande fartyg. Dessa bör också kunna tillåta en arbetskraftintensivare lossningsteknik, vilket i sin tur kan sänka kostnaderna och öka arbetstillfällen i staden. Anläggningstransporter är en annan delsektor. Det kan gälla röjningsarbeten där valet av arbetsmetodik (manuell eller maskinell teknik), samt

är väsentliga att studera. Det kan gälla system för borttransporterna schaktningsarbeten, överbyggnadsarbeten och byggen av broar, viadukter m. m. Gemensamt är att olika lösningar bör kunna sökas utgående från kraven på transportvolym, transportvägar, graden av maskinell hantering Ett mekaniskt överförande av i-ländernas samt tillgången på arbetskraft. metoder innebär inte sällan stort slöseri med befintliga resurser. Byggnadsindustrin är i de allra flesta fall baserad på lokala material.

Eftersom råvarorna är billiga utgör transportkostnaden en väsentlig del av

totalkostnaden. Forskning om lämplig teknologi för byggande innebär inte bara nya och använd-

konstruktioner anpassade efter platsens klimatförhållanden

av som utnyttjar lokala

ningsbehov utan också utveckling byggmaterial

råvaror. Ofta kan man utveckla lokala traditioner. T. ex. används i många

torra områden soltorkat jordtegel. Det är ett utmärkt byggnadsmaterial,

väl anpassat efter de lokala förhållandena. Dock skulle en ytförstärkning öka deras hållfasthet både mekaniskt och deras motståndsav jordteglet kraft mot väder. Utvecklandet av ett sådant tegel bör alltså kunna medföra att större konstruktioner kan uppföras än vad nu är fallet och att de får en längre livslängd, men att kostnaderna ändå kan hållas låga. Läkemedelsindustrin är ett annat område där u-länderna i allmänhet kunnat konkurrera med i-länderna. Det finns dock områden där inte att tillverka medicin både för u-länderna har speciella förutsättningar farmakololokalt bruk och för export. En del tropiska växter innehåller giskt verksamma substanser. Som exempel kan nämnas sisalhampa som vilken kan utnyttjas som råmaterial för den odlas i stor skala i Kenya, farmaceutiska industrin vid syntes av cortison och cortisonderivat. utvecklandet av vara

På sjukvårdssidan bör vidare sjukvârdsteknologi

En viktig aspekt är att framställa utrustning anpassad för väsentlig. behov. För att sådan instrumentering skall kunna mottagarlandets utnyttjas i masshälsovården krävs att den är billig och oöm. Den skall och till också kräva liten energi så den kan kopplas till det lokala elnätet

portabla energikällor.

II Hittillsvarande utvecklingsforskning:

En översikt

4 Utvecklingsforskning och de

internationella organisationerna

betydelse för wländernas utvecklingsprocess har under Forskningens senare år betonats i ökad utsträckning i den internationella utvecklingsstrategiska debatten. Definierade handlingsprogram som en uppföljning av de strategiuttalanden av mycket generell natur, vilka under det sista decenniet i olika internationella fora saknas dock fortfarande i antagits stor utsträckning. I varje försök till översikt av internationellt organiserad utvecklingsforskning ligger tonvikten i beskrivningen som regel på och dess verksamhet. Härvid döljs ofta det faktum att FN-systemet FN-organen ingalunda har denna dominerande roll, när det gäller faktiskt och bedrivande av u-landsinriktad forskning. FN:s viktiigångsättande gaste insatser kan sägas ha legat på det normbildande planet. Den mest internationella u-landsinriktade forskningen liksom förbetydelsefulla söken att samordna denna har ofta skett utanför FN-systemets ram insatser av internationellt arbetande stiftelser och vissa andra genom organ. I denna översikt en kortfattad historik över framväxten av ges först olika FN-organ med uppgifter inom detta område. Därefter diskuteras normbildande verksamhet område. Av FN-organens på forskningens har vi måst avstå från en fullständig redogörelse för utrymmesskäl u-landsinriktad forskningsverksamhet inom FN-organen. En sådan är

dessutom av många skäl en komplicerad uppgift. I stället har vi valt, att

inom ramen för en allmän beskrivning av FN-systemet ge vissa exempel som FN:s i forskningsfrågor. Vi ger först en belyser engagemang kortfattad översikt av FN :s utvecklingsprogram, UNDP. Bland fackorganen behandlar för vi världshälsoorganisationen, WHO; FN:s organisation och kultur, UNESCO; det internationella atomundervisning, vetenskap Världsbanken IBRD; ett forskningsprogram inom energiorganet IAEA; ramen för den internationella arbetsorganisationens, ILO, verksamhet; verksamma inom området teknologiöverföring samt en några organ rådgivande grupp till FN-systemet. FNs livsmedels- och jordbruksorgavars insatser inom forskningens område utsatts för nisation, FAO, kritik, omnämnes i samband med genomgången av vissa betydande internationella Vi avslutar exemplifieringen med att forskningsprogram. beskriva verksamheten vid några till FN anknutna forskningsinstitut.

Efter en översiktlig bedömning av FN-organens insatser redogör vi för några samordningsansträngningar, som skett i huvudsak utanför FN-systemets ram. Till sist presenteras några andra typer av internationella organisationer. Beskrivningen av de internationella organens verksamhet belyser förhållandet, att de insatser, som hitintills skett till förmån för u-ländernas forskning, är bristfälliga. U-ländernas forskningsbehov är fortfarande i ringa mån identifierade av dessa länder själva. Forskningsfronterna definieras alltjämt i hög grad av i-länderna och dessas forskargrupper. Inom ramen för de internationella samordningsansträngningar inom forskningens område som skett, har u-länderna spelat en förhållandevis obetydlig roll. Det är inte heller säkert, att t. ex. den internationella jordbruksforskningen om högavkastande sädesslag kommit till stånd, om man uppställt ett omfattande engagemang från u-ländernas sida som ett krav för forskningens igångsättande. En ändrad prioritering från dessa länders sida kan emellertid under senare tid förmärkas. Hitintills har dock u-ländernas ökade intresse för forskningens betydelse inom utvecklingspolitiken tagit sig uttryck i försök att åstadkomma internationella beslut om procentuella målsättningar för i-ländernas forskningsstöd snarare än i utarbetande av konkreta handlingsprogram. Vid de internationella ansträngningar, som bör komma till stånd för att åstadkomma ett större stöd till u-landsinriktad forskning och en bättre internationell samordning måste u-länderna spela en mer dominerande roll. Samtidigt är det viktigt, att man inte drar någon bestämd skiljelinje mellan u-landsforskning och annan forskning. De största utvecklingsproblemen - t. ex. att få fram tillräckligt med föda genom bättre avkastning från jordbruket eller att hålla tillbaka folkökfödelsekontroll ningen genom är globala.

4.1 Forskning inom FN-systemet - en historik

Främjande av internationell ekonomisk och social utveckling är ett huvudmål för FN-systemet enligt den år 1945 antagna stadgan. Att existerande kunskap måste utnyttjas för att nå detta mål framgår också av stadgan och av inrättandet på ett tidigt stadium - av ett antal nya fackorgan inom olika områden. Det inledande arbetet inom sådana organ som FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation FAO, Världshälsoorganisationen WHO liksom av FN :s organisation för undervisning, vetenskap och kultur UNESCO rörde i hög grad tillämpning av vetenskap och teknik i utvecklingsarbetet. Den sistnämnda ñck också som organisationen en av sina huvuduppgifter att medverka vid uppbyggnad av forskningsresurserna. Genom beslut av FN:s generalförsamling och det permanenta organet för samordning av FN-systemets verksamhet av ekonomisk och social karaktär - det ekonomiska och sociala rådet ECOSOC upprättades tidigt inom FNs sekretariat särskilda avdelningar for

områden, som ej täcktes av andra FN-organ. Exempel på sådana områden

är naturresurser, energi- och transportfrågor. bistånds- Omkring 1950 började FN-systemet utvidga sin s. k. tekniska verksamhet bidrag från medlemsländerna, vilka kompletgenom frivilliga terade de resurser, som stod till buds via de olika organens reguljära Inom ramen för biståndsverksamheten ställdes stipendier, budgetar. och andra resurser till förfogande för experter samt ekonomiska och av olika institutioner - även sådana med

utredningar uppbyggnad

- i u-länderna. blev senare

forskningsuppgifter Biståndsprogrammet

konsoliderat under FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Ett antal (1965) de förut nämnda fackorganen hade under tiden organ av samma slag som internationella IAEA, FN:s vuxit fram såsom det atomenergiorganet UNIDO, och andra, vilka blev organisation för industriell utveckling, exekutiva för den genom UNDP finansierade biståndsverksamorgan heten. Redan existerande organ såsom den internationella arbetsorganisainternationella teleunionen, ITU, sina

tionen, ILO, och anpassade

så att dessa även kom att innefatta tillämpning av vetenskap och program FN:s ekonomiska kommissioner teknik i utvecklingsarbetet. regionala började också spela en viss roll vad gäller identifiering av problem och

rådgivning till u-landsregeringar. Den ökade medvetenheten om behovet av tillämpning av vetenskap

under femtio- och sextiotalen var

och teknikl på utvecklingsproblemen

FN-konferens 1963 i anledningen till anordnandet av en stor vetenskaplig Geneve - United Nations Conference on Science and Technology, maskineri för UNCSAT. Denna ledde till förstärkningar av FN-systemets För

forskningsfrågor - bl. a. skedde en vidgning av UNESCO :s uppgifter.

arbete beslöt ECOSOC 1963 inrätta en att fullfölja konferensens - United Nations Committee on

rådgivande expertkommitté Advisory

of Science and Technology of Development, ACAST, the Application utvalda forskare inom det vilken kom att bestå av ett antal individuellt och tekniska men även det ekonomiska området. naturvetenskapliga var att utarbeta rekommendationer till ECOSOC

ACAST:s uppgift

överblick över FN-systemets program och baserade på kommitténs sitt arbete - t. ex. förslaget till FN:s aktiviteter. ACAST har genom - till att skapa en ökad förståelse för forskningsplan (se nedan) bidragit

ett antal inom forskningsområdet (bl. a. proteinområproblemkomplex

UNCSAT-konferensen 1963 eller ACAST:s arbete har dock det). Varken och i-länders forskningspolitik. haft något större inflytande på u-länders

härav beslöt man inrätta en särskild forskningspolitisk

Med anledning - Committee on Science and Technology for kommitté inom ECOSOC - till vilken ACAST med förlängt mandat skulle fungera Development som expertorgan.

4.2 FN-organens normbildande verksamhet

verksamhet till förmån för en Vid en bedömning av FN-systemets av u-ländernas och ett ökat engagemang i utbyggnad forskningsresurser - - avses i FN:s Med begreppet forskning ”science and technology”

terminologi naturvetenskap och teknik (se kap. 1).

denna uppgift från i-ländernas sida måste hänsyn tagas till två typer av aktiviteter: dels den s. k. normbildande verksamheten genom utredningar, resolutioner, rekommendationer och konventioner, dels det direkta engagemanget i forskning inom ramen för utvecklingssamarbetet. Ett av de dokument, som kommit att spela en roll för en ökning av medvetenheten om forskningens betydelse för u-ländernas utveckling, är - Partners in Development 1969 - utarbetad den s. k.

Pearson-rapporten

av en av Världsbanken tillsatt under av Lester B. expertgrupp ledning Pearson. I rapporten framhölls, att i-ländernas i forskningsresurser mycket högre grad borde inriktas på u-ländernas utvecklingsproblem. Som en målsättning föreslås, att fem procent av i-ländernas offentliga utgifter för forskning och utvecklingsarbete borde gälla sådana problem - härav minst hälften för forskning bedriven i u-länderna. Rekommendationerna är föga konkreta men man anger vissa prioritetsområden

(befolkningsfrågor, utbildning, jordbruk, urbaniseringsproblem) och för-

ordar uppbyggnad av internationella institut inom dessa områden. De ansträngningar, som senare gjorts inom den internationella jordbruks-

forskningens område (se nedan), är delvis ett resultat av Pearson-rappor-

tens rekommendationer. Ett av de viktigaste normgivande dokumenten under senare år är den

s. k. strategien för FNs andra utvecklingsártionde DD2 (Second Develop-

ment som Decade), antogs av generalförsamlingen i oktober 1970 (resolution 2626). Den s. k. 1970 från ett av FN

Stockholmsrapporten

tillkallat vars rekommendationer expertmöte, om ett integrerat synsätt

på utveckling togs upp i generalförsamlingens resolution 2681 samma år,

betonar dels vikten av att överbrygga klyftan mellan social och teknisk planering, dels behovet av forskning som underlag för den allmänna

utvecklingsplaneringen. När FNs generalförsamling 1960 förklarade det kommande årtiondet

för FN s utvecklingsdecennium, var ett av huvudmålen, att bruttonationalprodukten i u-ländema skulle öka med 5% år. de per Enligt beräkningar, som gjordes vid periodens slut, hade man uppnått en faktisk genomsnittlig tillväxttakt av 4,6 % om året. Denna tillväxt var dock icke relaterad till den

befolkningsökning, som samtidigt skett. Tillväxten per

capita höll sig kring ca 2 %. Man tvingades konstatera, att klyftan mellan u-länderna och de rika länderna fortsatte att öka. Mot bakgrunden av denna utveckling utarbetades den nyss nämnda utvecklingsstrategien för det andra utvecklingsårtiondet, vilken antogs enhälligt på ZS-årsdagen av världsorganisationens tillkomst. I strategitexten sägs beträffande vetenskap och teknologi bl. a., att u-länderna med bistånd från den övriga delen av världen borde fortsätta att öka sina utgifter för forskning och utveckling. Mot slutet av decenniet borde dessa uppgå till minst 0,5 % av

bruttonationalprodukten, BNP. Forskningsprogrammen borde särskilt

inriktas på utveckling av lokalt anpassade teknologier och på tillämpningsproblem. En infrastruktur område på forskningens måste skapas. I-ländema utöka den del av biståndet föreslogs som avsåg stöd åt forskning i u-länderna. Vidare borde i-länderna i sin egen forskning ägna ökad uppmärksamhet åt problem av relevans för u-ländema. En väsentlig del av dessa resurser borde lokaliseras till u-länderna. Frågan om att ange

ett mål i procent av i-ländernas BNP skulle tagas upp vid den granskning som skulle 1972. Man betonade och värdering av strategien, äga rum vidare vikten av system för resultatvärdering. inom ECOSOC av resultaten av DD2-stratel samband med översynen 1970-talets två första år framhölls, att inga åtgärder av gien under sedan strategien antagits. Vid betydelse vidtagits på forskningsområdet, det första mötet med ECOSOCZS forskningspolitiska kommitté 1973 ägde rum mellan i- och u-länder. U-länderna krävde, att en konfrontation inom ramen för sitt finansiella och tekniska bistånd skulle i-länderna fortsätta att öka stödet till u-ländernas forskning, så att detta vid mitten av decenniet motsvarade 0,05 % av i-ländernas BNP. 10 % av i-ländernas icke-militära skulle vidare vid slutet av 1970-ta-

totala forskningsutgifter

let anslås till forskning av intresse för u-länderna. U-länderna skulle åtaga att öka sina forskningsutgifter, så att dessa vid årtiondets sig att fortsätta ställde välvilliga till slut uppgick till 1 % av BNP. l-länderna sig i princip men awisade förslagen om en ökning av stödet till u-ländernas forskning med bl. a. till deñnitionsproblem och kvantitativa mål hänvisning att den privata sektorns forskning. U-ländernas svårigheten påverka förslag antogs ändå av kommitténs majoritet och det accepterades också av ECOSOCZS översynskommitté som riktlinje för översynen av strategien

1975. internationella inom forskningsområdet kan Bland strategidokument nämnas ”World vidare det förslag till världsplan på forskningsområdet for of Science and Technology to Plan of Action the Application vilket utarbetats av expertgruppen ACAST som ett led i Development,

utvecklingsårtionde. Arbetet på

dess bidrag till arbetet inför FN:s andra vid Sussexuniversitetet under

planen påbörjades av en expertgrupp

ledning av utvecklingsekonomen Hans Singer. Planen upptar dels allmän-

na rekommendationer såsom det angelägna i uppbyggnaden av en

infrastruktur på forskningsområdet i u-länderna, dels angelägna ämnesområden för forskning samt för tillämpning av existerande forsknings-

resultat?

4.3 Utvecklingsforskning inom FN-organen

verksamhet och inom den del av Både inom FN-organens reguljära aktiviteterna, som finansieras av FN:s utvecklingsprogram UNDP, ges

1Som en konsekvens av de allmänna slutsatserna uppräknas i världsplanen för forskning och för tillämpning av existerande följande prioriteringsområden kunskap.

A. Prioritetsonzråden för forskning - högavkastande arter av grundläggande födoämnen - ätliga proteiner - fiske och ñskebistånd - insektsbekämpning - tropiska hårda virkesslag och fibrer grundvatten - avsaltning - torra och ofruktbara jordar - Varningssystem mot naturkatastrofer - inhemska byggnadsmaterial (fortsättning nästa sida)

stöd till forskning i många former liksom bidrag till uppbyggnad av en forskningens infrastruktur i enskilda u-länder. Det arbete i form av utredningar, studier, analyser etc. som utföres antingen inom olika organs sekretariat eller med hjälp av anställda konsulter är många gånger av kvalificerat slag och kan ofta betraktas som forskning i vid bemärkelse. Ett antal internationella forskningsinstitut finns också upprättade av FN. I tidigare avsnitt har ECOSOC och några av dessa kommittéer med

forskningspolitiska uppgifter berörts, t. ex. ACAST. I det följande

presenteras kortfattat några viktiga organ och program. FNxs utvecklingsprogram UNDP

Några exempel pa° FN .s fackorgans verksamhet

Världshälsoorganisationen, WHO

F Ns organisation för undervisning, vetenskap och kultur, UNESCO Det internationella atomenergiorganet, IAEA

Ett världssysselsättningsprogram, WEP, knutet till den internationella

arbetsorganisationen ILO Världsbankens, IBRD, forskningsprogram Några organ verksamma inom området teknologiöverföring, framför allt FNs konferens för handel och utveckling, UNCTAD samt FN:s organisation för industriell utveckling, UNIDO F Nzs rådgivande grupp för proteinfrágor, PAG

Några till FN anknutna forskningsinstitut

FNs forskningsinstitut för social utveckling, UNRISD Internationella institutet för utbildningsplanering, IIEP

Ett speciellt FN-initiativ: att starta ett FN-universitet.

4.3.1 FNs utvecklingsprogram UNDP

UNDP är huvudñnansiär för en omfattande verksamhet, som utföres främst av FNs fackorgan. Stöd till forskningsverksamhet i u-länderna liksom till annat utvecklingsarbete skall i första hand lämnas inom ramen för de s. k. länderprogrammen. Denna typ av planering, som införts för att främja en ökad koordinering av biståndet, innebär att FN-systemets insatser i ett visst mottagarland samordnas med landets långtidsplaner. UNDP:s verksamhet skall styras av s. k. länderprogram, som utarbetats av

forskning och konstruktionsarbete inom industri (metallurgi, kemisk industri, naturfiber, småindustri etc.) - bilharzia mänsklig fortplantning B. Prioritetsområden för tillämpning av existerande kunskaper och rön lagring och konservering av jordbruksprodukter kontroll av sjukdomar hos boskap kontroll av mänskliga sjukdomar (kolera, smittkoppor, lepra m. m.) husbyggnadsmetoder glas och keramik förbättring och förstärkning av utbildning i naturvetenskap på mellanskolnivå industriell rådgivning utnyttjande av naturtillgångar

i samråd med UNDP:s och som skall mottagarlandet platsrepresentanter biståndsverksamhet i landet ifråga under omfatta hela FN-systemets kan vara till vägledning även för andra

planperioden. Dessa program

planering. Stöd till en utbyggnad av forskningsresurser biståndsgivares i de flesta u-länder. UNDP hävdar dock âsättes emellertid en låg prioritet - av - med en mycket vid definition av forskningsstöd att cirka hälften till sådan verksamhet. UNDP stöder även viss UNDP:s bidrag går forskning utanför länderprogrammen. Dels ges stöd till globala forsk-

(får t. v. uppgå till högst 1% av den totala budgeten),

ningsprojekt

dels finansieras forskningsverksamhet via ett anslag till regionala program

Bland de globala projekten kan nämnas en vid FN:s (18 % av budgeten). UNRISD studie av sociala följder av den

forskningsinstitut pågående

revolutionen. Stöd till ett regionalt internationellt forskningsgröna institut för insektsbekämpning i Kenya har även utgått från UNDP.

4.3.2 FN s fackorgan

WHO

1948. Organisationen finansie- Världshälsoorganisationen, WHO, tillkom i olika länder med rar forskning genom bidrag till forskningsinstitutioner vilka man etablerat ett omfattande samarbete. Vidare stöder WHO vissa

större internationella forskningsprogram, t. ex. inom fortplantningsbio-

finansiärer (dels länder, dels internationellogin genom bidrag från andra bl. a. följande områden: smittola stiftelser). Organisationen prioriterar

samma sjukdomar, omgivningshygien, nutrition, mänsklig fortplantning

och kroniskt degenerativa sjukdomar. Ca 80 % av WHO:s forskningspro-

gram berör u-länderna. Forskningsstödet är dock av ganska begränsad

för behovet av omfattning. Organisationen har visat en större lyhördhet än en del andra FN-organ, t. ex. FAO. forskning

UNESCO

UNESCO - FNs för undervisning, vetenskap och kultur, organisation har som att arbeta för utökade och

vilken bildades 1946, uppgift

för stöd till och samordning av

förbättrade utbildningsmöjligheter,

av internationell samt för främjande av kulturellt forskning betydelse samarbete. Stöd till forskningsprojekt ingår i alla avdelningars program. Organisahuvudansvaret för forskarutbildning, t. ex. tionen har inom FN-systemet kommer roll i teknisk sådan. Ökad tonvikt att läggas på forskningens inom ramen för ett särskilt - Science in samhällsutvecklingen program the 705 (Forskning under l970-talet). UNESCO:s arbete på forskningsmellan naturveten-

omrâdet präglas av den organisatoriska uppdelningen

å den ena sidan och samhällsvetenskap och humaniora skap och teknologi - vilket omfattar stöd å den andra. Det forskningspolitiska programmet av infrastruktur i u-länder för forskningsplanering, t. ex.

till uppbyggnad

av konferenser, insti-

genom experthjälp, anordnande forskningspolitiska tutionsstöd etc. - handläggs inom den naturvetenskaplig/teknologiska

avdelningen. Programmet avses också täcka motsvarande verksamhet för den och humanistiska

samhällsvetenskapliga sektorn. Den faktiska samordningen ter sig dock otillfredsställande. UNESCO :s forskningspoli-

tiska verksamhet har utsatts för kritik. Vid 1972 generalkonferensen förordades en mer enhetlig politik för UNESCO :s olika forskningsavdel-

ningar. Samhällsvetenskap och humaniora borde, ansågs det, göra större

insatser inom UNESCOs program. De viktigaste insatserna synes UNESCO ha utfört inom ramen för stora internationella samarbetsprojekt, t. ex. den internationella hydrologiska dekaden, IHD, vilken startades 1965 i syfte att öka

kunskapsunderlaget

rörande vattnet i naturen. IHD skall följas upp med ett långsiktigt internationellt - International Samarbetsprogram Hydrological Programme. Inom miljövårdsområdet fortsätter UNESCO Man programmet and the Bioscphere, MAB, vilket är en uppföljning av det nu avslutade internationella biologiska programmet, IBP. Vidare kan nämnas det internationella informationssystemet, UNISIST, det internationella geologiska programmet, IGCP, och det internationella oceanograñska programmet IOC. En icke-statlig organisation, som har ett mycket nära samarbete med UNESCO, är ICSU, International Council of Scientific Unions, den ledande internationella sammanslutningen av vetenskapliga samarbetsorganisationer inom främst det naturvetenskapliga och tekniska området. Nationella organ som forskningsråd och akademier i både i- och u-länder är också medlemmar i ICSU. ICSU stöds ekonomiskt av UNESCO, men samarbetar också med andra t. ex. med organ, den meteorologiska världsorganisationen om ett globalt atmosfáriskt

forskningsprogram.

ICSU får anses ha stor betydelse för det internationella vetenskapliga samarbetet. Organisationen ger också till internationellt möjligheter

forskningsutbyte med och mellan

länder, som inte diplomatiskt erkänt varandra, och länder, som inte är medlemmar i FN.

IAEA

IAEA, det internationella vilket atomenergiorganet, upprättades 1957, har till uppgift att påskynda och utvidga användningen av atomenergi. I organisationens verksamhet ingår bl. a. ett stort program för övervakning av samt ett omfattande

kärnbränslehanteringen arbete på utnyttjande av

radioaktiv strålning och isotoper inom medicin och teknik. jordbruk,

Säkerhetsfrâgorna ägnas betydande uppmärksamhet, t. ex. hanteringen av

radioaktivt avfall. IAEA ger stöd till u-länderna för

tekniskt-vetenskapligt

samarbete

(utbildning, forskarutbyte, upprustning av forskningskapaci-

tet) och har under det senaste âret utvecklat metoder för av

bedömning

problem i samband med utbyggnad av kärnreaktorer i u-länder. Samarbetsprojekt med FAO och UNESCO pågår.

ILO.s World Employment WEP Programme,

U-ländernas och FN-systemets betoning av sysselsättningsfrâgornas betydelse för utvecklingspolitiken kan dateras från den senare hälften av l960-talet. ILO, den internationella arbetsorganisationen, har 1969

startat ett särskilt handlingsprogram för sysselsättningsområdet, WEP, där forskning ingår. Organisationen har med finansiering av UNDP genomfört omfattande utredningar av sysselsättningsproblemens natur i olika u-länder: Colombia, Kenya, Sri Lanka (Ceylon) och Iran. WEP har tre huvudsyften: att allmänt bidraga till att informera om sysselsättningsproblemens omfattning och natur_ att uppmuntra olika länder att utarbeta särskilda strategier härför inom ramen för utvecklingspolitiken samt att främja ett internationellt samarbete, som stärker dylika utvecklingsstrategier. Programmet har främst tillkommit och utformats med hänsyn till u-ländernas behov, även om det också har betydelse för i-länderna. Sverige har givit vissa bidrag till WEP. Ett femârigt forsknings- och aktionsprogram inom ramen för WEP i syfte att stödja u-ländernas val av lämpliga teknologier har med bidrag från Sverige och UNDP startats 1972. Även organ som FAO, UNIDO och Världsbanken medverkar.

Världsbanken Världsbanken, IBRD, vilken skapades 1944 och började sin verksamhet 1946, är ett till FN knutet organ. Banken är den största multilaterala ñnansiären av utvecklingsprogram och stöder framför allt infrastrukturella investeringar. Bistånd i egentlig mening lämnas genom den till banken hörande internationella utvecklingsfonden, IDA, som lämnar u-länder med svag ekonomi utvecklingskrediter på s. k. mjuka” villkor (50 års löptid, 10 års amorteringsfrihet, ingen ränta). Den större tonvikt, som i den utvecklingsstrategiska debatten under senare tid lagts på sociala aspekter, har även för banken inneburit någon förskjutning i inriktningen av programmet. Banken definierade tidigare utveckling enbart i rent ekonomiska termer. Detta synsätt är fortfarande dominerande inom organisationen. Som underlag för insatserna finns utarbetade sektorprogram inom olika områden som jordbruk och undervisning. Forskning ägnas betydande uppmärksamhet och har nyligen erhållit en speciell budget förutom de anslag, som utgår inom de olika sektoriella områdena. En vidgning av bankens aktiviteter inom forskningsområdet sker för närvarande. Banken har spelat en roll som katalysator för att öka stödet och förbättra samordningen inom flera forskningsområden. Dess insatser för internationell jordbruksforskning inom ramen för den nyupprättade konsultativa gruppen (se nedan) liksom inom andra områden är betydande. Bland initiativ under senare tid kan nämnas vissa påbörjade diskussioner med FNs rådgivande grupp för proteinfrågor (se nedan) för

engagemang inom nutritionsforskningsområdet. överväganden om lämp-

liga metoder och tekniker för att förbättra levnadsförhållandena inom u-ländernas urbana slumområden har påbörjats. Den kritik, som framför allt från u-länderna riktats mot Världsbanken är, att den icke frigjort sig tillräckligt från de största bidragsgivarnas intressen.

FNzs rådgivande grupp för pro tein frågor, PA G Expertgruppen PAG inrättades av WHO 1955, omvandlades 1960 till FAO/WHO/UNICEF Protein Advisory Group och är sedan 1971 utvidgad

till att vara rådgivande i proteinfrågor till hela FN-systemet. PAG kan behandla alla frågeställningar som har med proteinförsörjningsfrågor i vid bemärkelse att göra. Forskningsfrågor är föremål för stort intresse. PAG är ett litet organ med obetydliga budgetresurser. Nyligen har PAG av Världsbanken ombetts tillsätta en arbetsgrupp för att inventera forskningsbehov inom nutritionsområdet i syfte att få fram internationell finansiering av angelägen forskning.

- Teknologiäverföring engagemang för åtskilliga FN-organ Frågor rörande överföring av teknologi från i-länder till u-länder kan tas som exempel på ett område, där ett antal FN-organ är berörda och där kompetenstvister orsakar hinder i arbetet. Huvudansvar ligger på UNIDO - FNs för industriell organisation utveckling (tekniska aspekter) och UNCTAD - FN:s handelsoch utvecklingskonferens (utvecklings- och handelsaspekter) men även organ som UNESCO, ILO och FAO är berörda förutom att ECOSOC har ett allmänt samordnande ansvar. Samarbetsavtal för att reglera kompetensfördelningen mellan olika berörda organ har länge saknats eller varit så vagt utformade, att de föranlett många tvister. Stark kritik har vidare allmänt riktats mot UNIDO s verksamhet. Från u-ländernas sida har man länge betonat vikten av att på förmånliga villkor få del av i-ländernas patenterade teknologi. Överlämnande av i-landsföretags teknologi till u-länderna även mot ekonomisk ersättning måste dock orsaka stora problem t. ex. för dessa länders produktion och sysselsättning. Frågan avspeglas i olika strategiuttalanden bl. a. Algerstadgan från 1967 och den inför den tredje världshandelskonferensen UNCTAD III 1971 antagna s. k. Limadeklarationen. Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, WlPO, som ansvarar för vissa internationella överenskommelser inom det

industriella rättsskyddets område, bl. a. patentfrågor, utreder f. n. möjlig-

heterna att skapa en särskild patentlicenskonvention. Syftet med denna skulle vara att ge u-länderna möjlighet att bättre överblicka den patenterade teknologien. Vid UNCTAD III i Santiago 1972 uttalade man sig i allmänna ordalag för en viss förstärkning av UNCTAD:s kompetens inom teknologiöverföringsområdet, vilket kan betraktas som en framgång

för u-landsgruppen som arbetat för denna linje. I UNCTAD:s senaste

arbetsprogram påpekas att man bl. a. med hjälp av forskning skall hjälpa u-länderna att förbättra sin tillgång till teknologi och sin teknologiska infrastruktur. Dessa uppgifter tangerar UNESCO :s kompetensområde.

4.3.3 Några till FN anknutna forskningsinstitut

Inom FN-systemet finns upprättade forskningsinstitut inom olika ämnes-

områden. Här belyses närmare två av dessa. Båda instituten erhåller ekonomiskt stöd från Sverige. Det bör dock betonas att verksamheten är av ganska liten omfattning. En kritisk synpunkt, som framförts beträffande vissa internationella forskningsinstitut, är risken för en alltför generell inriktning av verksamheten orsakad av önskan att dra globalt giltiga slutsatser. Forskningsprogrammen blir därvid ej nog relaterade till de olikartade förhållandena i länderna.

82 sou 1973:41

FNxs forskningsinstitut för social utveckling, UNRISD

UNRISD 1964 som ett fristående FN-organ med uppgift att

upprättades sociala - sambanden bedriva forskning rörande utvecklingsproblem mellan olika av social och ekonomisk utveckling och olika faser av typer ekonomisk tillväxt. Arbetet bedrives inom fyra huvudområden, nämligen sambandet mellan social och ekonomisk utveckling, den sociala planeringens metodologi, regional utveckling och införande av sociala förändringar och innovation på lokal nivå. Flera av UNRISDs projekt har väckt ett betydande intresse t. ex. arbetet med att beskriva och analysera social förändring med hjälp av sociala indikatorer.

Internationella institutet för utbildningsplanering, IIEP IIEP grundades 1963 på initiativ av UNESCO i samarbete med Världsbanken, Fordstiftelsen och franska staten. IIEP är knutet till UNESCO administrativt men intar en självständig ställning. Enligt skall IIEP utbildning och bedriva forskning rörande stadgarna ge internationell utbildningsplanering. Utveckling av instruktionsmaterial sker även och institutet har en omfattande publikations- och dokumentationsverksamhet. Arbetet har under senare år allt mera kommit att inriktas på att tillgodose u-ländernas behov.

4.3.4 Ett FN-initiativ FNs generalförsarnling antog 1972 ett förslag om att upprätta ett internationellt universitet, FN-universitetet, vilket skall vara underställt FN och UNESCO. Förutom en central enhet för programmering och koordinering skall universitetet bestå av ett nät av institutioner, som om ägnar sig åt forskning globala problem mänskliga rättigheter, utveckling, miljö, utnyttjande av naturresurser samt tillämpning av vetenskap och teknik i utvecklingens tjänst. Finansieringen skall ske genom frivilliga bidrag. Om planerna kan förverkligas på avsett sätt torde förutsättningarna för internationell samordning av FN-systemets forskning inom ramen för universitetets verksamhet kunna förbättras utan att möjligheter till nationella eller individuella initiativ går förlorade för bidragsgivaren.

4.4 Värdering av FN-organens verksamhet FN-organen som biståndsförrnedlare har vissa svagheter, som under senare år blivit allt mera uppenbara. UNDP har förmedlat så stora bidrag att programmet finansierar omkring hälften av hela den verksamhet, som nu bedrives av och inom FN:s fackorgan (FAO, UNESCO, ILO, WHO etc.). Biståndet har blivit en huvuduppgift, som dessa organisationer inte för och till vilken deras organisation och arbetsmetoder inte byggts upp är tillräckligt anpassade. Stora ansträngningar att förbättra FN-maskineriet har gjorts under senare år men många brister kvarstår. Dessa

svagheter föranleder en del u-länder att söka och stundom även föredra bistånd från andra givare än FN-organen. Vissa av de angivna bristerna i FN-organens praktiska arbete sammanhänger med organisationens internationella karaktär. Kraven i uttalanden på enhällighet om riktlinjer och leder ofta till urvattnade åtgärder kompromisser eller till majoritetsbeslut, som inte respekteras. Bristerna inom det internationella utvecklingssamarbetet framstår än klarare när FN ställs inför uppgiften att bygga en adekvat upp forskningsstruktur och en forskningsverksamhet anpassad till u-ländernas utvecklingspolitik definierad i dessas utvecklingsplaner. Forskningsbehoven är fortfarande i ringa grad identifierade av u-länderna själva, vilket försvårar det internationella maskineriets möjligheter att lämna bistånd härvidlag.

4. 5 Samordningsanstrângningar utanför FN-systemets ram Med anledning av bristerna inom FN-systemet vad gäller åtgärder på forskningsområdet har i vissa andra fora - i kontakt och samverkan med närmast ansvariga FN-organ - vissa initiativ tagits för att åstadkomma en förbättrad internationell koordinering och en ökad verksamhet till förmån för u-ländernas forskning. Här bör nämnas åtgärder inom befolknings- och jordbruksforskningens område, i vilka Sverige spelat en viss roll.

Internationell inom samordning befolknings- och jordbruksforskningsområdena Under 1968-69 diskuterades mellan företrädare för SIDA och i första hand Fordstiftelsen möjligheten att i Sverige skapa ett internationellt centrum för om mänsklig fortplantning forskning och födelsebegränsning, som de båda organen sedan ett antal år särskilt intresserat sig for att finansiera. Efter utredning i Sverige kom man 1970 till slutsatsen att

sarnordnings- och ledningsuppgiften snarare borde ligga hos Världshälso-

organisationen, WHO, som under tiden blivit mer intresserad och kompetent på området. SIDA finansierade 1970 en undersökning i frågan

inom WHO, och 1972 tillkom WHO:s särskilda fortplantningsforsknings-

program till vilket Sverige och Fordstiftelsen blev de första bidragsgivarna. Programmet rymmer dels forskning om reproduktionens biomedicinska aspekter, dels epidemologisk och administrativ forskning med tonvikt på medicinska tjänster inom hälso- och reproduktionsområdet. En rad finansiärer medverkar nu i detta program, som torde vara ett gott exempel på internationell samordning. Den på området omfattande och i vissa avseenden dominerande forskningen i USA har därmed fått en motsvarighet på andra håll i världen och inte minst vid forskningsinstitutioner i u-länder. Forskningsfrågor av denna karaktär har på befolkningsområdet och andra områden sedan slutet av 1960-talet diskuterats på inbjudan av Rockefeller- och Fordstiftelserna vid återkommande möten i Bellagioi Italien, i vilka deltagit ledarna för några internationella biståndsorgan,

däribland Världsbanken, UNDP samt olika berörda fackorgan inom FN-kretsen förutom företrädare för nationella biståndsorgan som SIDA. En utgångspunkt för diskussionerna har varit behovet att samordna både forskningen som sådan och finansieringen av den. Inom den internationella jordbruksforskningens omrâde har FAO inte tagit det ansvar för ökade insatser och samordning, som tedde sig nödvändigt framför allt för att säkerställa en fortsatt finansiering av sådan forskning av speciell

betydelse för u-länderna såsom arbetet med de högavkastande spannmåls-

sorterna. Det första konkreta resultatet av dessa strävanden kan ses som en följd av ett Bellagio-möte 1969, nämligen den 1970 upprättade konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning. Denna grupp, som stödjer vissa internationella forskningsinstitut inom jordbrukets område, bl. a. vete- och majsforskningsinstitutet CIMMYT i Mexico och risforskningsinstitutet IRRI i Filippinerna, diskuterar f. n. en vidgning av gruppens ansvarsområde, t. ex. beträffande socio-ekonomisk jordbruksforskning. Världsbanken svarar i samarbete med UNDP och FAO för gruppens sekretariat. Sverige anslöt sig tidigt till gruppen. Anordningar för internationell samordning av forskning på utbildningens område med inriktning på u-ländernas behov diskuteras f. n. vid Bellagio-konferenser. Denna internationella samordning har blivit mer nödvändig och samtidigt möjlig genom att Världsbanken och i någon mån UNDP funnit sig kunna och böra stödja forskningsinsatser av allmänt u-landsintresse utanför sina länderinriktade program. Dänned har också olika fackorgan inom FN-kretsen fått ökade möjligheter att medverka för att på sina områden delta i initiativtagande, samordning och spridning av forskningsresultaten.

Samordning inom 0ECDcs ram Missnöje med de bristfälliga internationella insatserna till förmån för u-ländernas forskning har lett till vissa aktiviteter inom ramen för OECD - för ekonomiskt samarbete och utveckling. OECD:s organisationen bistândskommitté DAC har t. ex. tillsatt en planeringsgrupp för u-landsforskningsfrågor. Gruppen försöker få en bild av den u-landsinriktade forskning, som pågår i OECD-länderna. Vidare söker man inom ett antal forskningsområden med modell från de internationella ansträngningarna beträffande definiera angelägna forskningsbehov i jordbruksforskningen att främja ökade insatser och en bättre samordning. Hittills har syfte u-ländema endast i obetydlig grad deltagit i dessa utredningar. Uppgifterna har visat sig vara tidskrävande och besvärliga. Under 1973 väntas dock utredningarna inom några ämnesområden leda till förslag till åtgärder, t. ex. utseende av lämpliga internationella koordinerande organ. OECD för om u-landsproblem i har ett speciellt institut forskning huvudsak inom det samhällsvetenskapliga, framför allt det ekonomiska området - Centre. Bland som tagits upp,

Development problemområden,

kan nämnas den gröna revolutionen, sysselsättning, u-ländernas industrialisering och teknologifrågor. På bl. a. svenskt initiativ och med ekonomiskt stöd från Sverige har man ägnat koordinerings- och forskningsfrågor inom befolkningsområdet speciell uppmärksamhet. Develop-

ment Centre har nyligen tagit initiativ till koordinering av den samhällsvetenskapliga forskning om u-landsproblem, som utföres av OECD-länderna.

4.6 Vissa övriga internationella organisationer I tidigare avsnitt har berörts vissa organisationer utanför FN-systemet. - Beträffande de privata amerikanska fonderna Ford-, Rockefeller- och Kellogstiftelserna - kan påpekas att dessa även gjort insatser inom flera andra områden än jordbruksforskningen. Ett ökat hänsynstagande till u-ländernas prioriteringar kan noteras inom dessa stiftelser liksom inom majoriteten av organ verksamma inom utvecklingssamarbetet. Som ytterligare exempel på ett initiativ inom internationellt forskningssamarbete med särskild inriktning på u-ländernas behov kan nämnas förslaget att inrätta en International Foundation for Science, IFS. Ett i olika länder - däribland de svenska antal forskningsråd och akademier akademierna Ingenjörsvetenskapsakademien och Vetenskapsakademien har utarbetat ett förslag till upprättande av en internationell stiftelse, vilken syftar till att motverka forskarflykten från u-länderna genom att ge bidrag till unga lovande forskare så, att dessa får möjlighet att genomföra sina forskningsprojekt i det egna landet. Stipendieringen avses ske utan en omfattande administration genom bedömningar utförda av det internationella forskarsamhället via medlemsorganisationerna i olika länder, både i-länder och u-länder. IFS kan ses som ett försök att engagera i-ländernas forskare till en större insats för u-ländernas forskning. Hitintills har till arbetet endast utgått ekonomiska bidrag av mindre omfattning men verksamheten avses startas i mindre skala inom en snar framtid.

5 Utvecklingsforskning i andra länder

l detta avsnitt beskrivs utvecklingsforskningens inriktning och organisa- Kanada och tion i följande fyra länder, Storbritannien, Nederländerna, Danmark. En princip vid urvalet har varit att ge exempel på länder vilka i olika avseenden kan sägas vara jämförbara med Sverige. Sålunda har vi avstått från att beskriva utvecklingsforskningen i stormakter som USA och Avsikten med urvalet har vidare varit att belysa

Sovjetunionenl.

u-landsforskningen i några länder som sinsemellan skiljer sig vad gäller

förutsättningar och organisatorisk uppbyggnad.

Storbritannien och Vi har tagit med två länder med kolonial bakgrund, Nederländerna, och tvâ länder utan denna, Kanada och Danmark. [fråga om Storbritannien och Nederländerna finns således en längre tradition

och en mer utbyggd och komplicerad forskningsstruktur vad gäller

u-landsinriktad forskning. Vi har i vår beskrivning försökt ta hänsyn till detta. När det gäller Danmark och Kanada har redogörelsen koncentrerats till verksamheten vid dessa länders speciella utvecklingsforskningsinstitut. Information om huvudman för utvecklingsforskningen i ges dessutom finansiärer samt fonner för samarbete med resp. land, för projekten u-länderna. Dessutom och kriterier för

ges exempel på arbetsformer

beslut om forskningsstöd.

5.1 Storbritannien Bakgrund. Den brittiska u-landsforskningen går tillbaka till det engelska

kolonialväldets dagar. För de behov av forskning som då uppstod

inrättades forskningsinstitut, vilka fortfarande finns kvar. specialinriktade den brittiska u-landsinriktade Den Så småningom utvidgades forskningen. delen av denna forskning finansieras och/eller administreras övervägande av det brittiska biståndsorganet ODA - Overseas Development Administration - som utgör en enhet inom utrikesministeriet. ODA finansierar 1 Särskilt i USA bedrivs mycket u-landsinriktad forskning. Ford-, Rockefelleroch Kellogg-stiftelserna gör stora satsningar - (35-40 miljoner dollar per år). Rockefellerstiftelsen har främst inriktat sig på befolkningsforskning. Det amerikanska biståndsorganet, USAID, har de senaste åren alltmer betonat behovet av forskning inom ramen för biståndsarbetet och satsade under 1972 100 miljoner dollar på forskning.

dels de forskningsinstitut som grundades under kolonialväldets dagar, dels forskningsprojekt som bedrivs vid andra institutioner. Någon särskild plan för forskning om u-landsproblem finns inte. De brittiska anslagen till u-landsforskning uppgår till ca 5 milj. pund eller ca 2 % av biståndsbudgeten. För närvarande bedrivs omkring 300

forskningsprojekt, vilka finansieras via anslagen för bilateralt tekniskt

bistånd, som avser u-landsinriktad forskning. Under 1972 bidrog ODA

med 287 000 pund till internationella forskningscentral Därtill kommer

en icke skattbar del av bidragen till FAO och UNESCO. ODA :s anslag till de specialinriktade forskningsinstituten beräknades för budgetåret 1972/73

uppgå till ca 3,8 milj. pund? Vidare anslogs ca 3 milj. pund till övrig

u-landsinriktad forskning? Initiativ till nya forskningsprojekt kan komma huvudsakligen från

följande håll. l) Från forskare redan knutna till ODA-forskning, 2) från forskare utanför ODAs organisation, 3) från en u-landsregering, 4) från ODAs remissinstanser t. ex. the Tropical Medicine Research Board. Inom ODAs Science, Technology & Medical fattas Department besluten i samråd med övriga berörda avdelningar inom ODA samt med andra berörda och institutioner, statliga myndigheter t. ex. de statliga forskningsråden. En viktig del av beslutsprocessen består i remiss av förslag om igångsättande av forskningsprojekt till de omkring 20 heltidsanställda rådgivare som finns inom ODA. Följande jfjzra kriterier tillämpas vid 0DA:s bedömning om ett nytt

forskningsprojekt skall stödjas eller igångsättas:

l.Projektet måste befrämja ekonomiska och sociala framsteg i u-länderna. 2. Projektet måste avse skapande av ny kunskap eller utvecklandet av nya tekniker. 3. Projektet måste kunna resultera i praktiska resultat inom rimlig tid - 5 till 10 år. 4.1 praktiken koncentrerar man sig på sådana där

forskningsprojekt,

kunnandet i Storbritannien och förutsättningarna i övrigt är av internationellt hög standard.

I några mindre projekt samarbetar ODA med Intermediate Technology Development Group (1 TDG). Denna grupp bildades 1965 och är en i sitt avseende tämligen unik organisation. Dess syfte är att tillhandahålla

grundforskning, tillämpad forskning och utbildningsfaciliteter i England

1 [CRISAT i Indien §42 000, IRRI på Filippinerna ;E 150 000 och IITA i Nigeria i 95 000. 2 Dels anslag till institut som ingår i ODA, dels anslag till från administrationen fristående organ. Till de förra hör Tropical Products Institute f 1 108.500, Centre for Overseas Pest Research .f 534.000, Directorate of Overseas Surveys i 1 516.000 och Land Resources Division 5441000. Till de senare hör Institute of Geological Sciences 5: 125.000, Centre for Tropical Veterinary Medicine .567500 samt Liaison Department of the National Institute of Agricultural Engineering

gverseas 41.500.

3 Dessa anslag fördelar sig i pund sålunda på olika ämnesområden: jordbruk 790.000, veterinärmedicin 180.000, medicin 640.000, skogsbruk 60.000, fiske 150.000, trypanosomiasis (bl. a. sömnsjuka) 210.000, vägbyggnad 360.000, husbyggnad 124.000, social och ekonomisk forskning 180.000, insektbekämpningsmedel 150.000, befolkningsforskning 30.000 samt geologiutbildning m. m. 120.000.

så att u-länderna kan utforma den typ av industri som bäst avhjälper bl. a. problemen med undersysselsättningen. ITDG:s projekt finansieras från stiftelser, företag och ODA. ITDG omsätter för genom bidrag närvarande omkring 100.000 pund per år. Två brittiska institut studies” dels Overseas ägnar sig åt ”development

Development Institute, dels Institute of Development Studies vid Sussex-

universitetet. Overseas Development Institute (ODI) grundades redan 1960. Institutet har en välgörenhetsorganisations status. Verksamheten finansieras bidrag från det brittiska näringslivet, från brittiska och amerigenom kanska stiftelser, från internationella organisationer samt från frivilligorganisationer. Verksamhet. Organisationens policy bestäms av dess styrelse. IDS tre huvudsakliga syften är att utgöra ett centrum för forskning kring utvecklingsproblem och att självt bedriva forskning, att utgöra ett forum för informationsutbyte mellan människor som med ”Overseas inom näringsliv, statsförvaltsysslar development ning eller organisationsväsende - i England eller annorstädes, att för allmänheten och ansvariga myndigheter informera om utvecklingsproblemens betydelse. ODI organiserar internationella konferenser och arbetsgrupper. Dessutom bedriver man vid institutet forskning kring bistånds- och utvecklingsproblem. För närvarande bedrivs där bl. a. ett större forskningsprogram om lantbruksutveckling i Afrika och Asien. Institute Studies tillkom av

of Development (IDS) på initiativ

till det nuvarande ODA 1966. Syftet var att upprätta ett föregångaren center för forskning, utbildning och rådgivning om utvecklingsproblem. Institutet är fristående från såväl biståndsministeriet som Organisation. Sussexuniversitetet men har nära förbindelser med båda, t. ex. med Sussexuniversitetets forskningspolitiska grupp. Majoriteten av styrelsen utses av ODA. Studerande från Sussexuniversitetet kan utnyttja institutets bibliotek. Vidare samarbetet man bl. a. på datorområdet. Institutet är uppbyggt kring en grupp av forskare. Dessa består av ekonomer, sociologer och statsvetare. Projekten är tvärvetenskapliga och till dem knyts forskare med olika inriktning, således även från naturvetenskapliga ämnesområden. Inriktning. IDS sysslar huvudsakligen med problem av global betydelse och strävar att upprätthålla täta kontakter dels med dem som praktiskt deltar i utvecklingsansträngningarna, dels med andra som sysslar med Institutet huvudsakligen tre funktioner. Man utvecklingsstudier. fyller konsultativ verksamhet meddelar undervisning, forskar och bedriver allt inom samma ram. För närvarande är IDS arbete organisatoriska centrerat kring följande fyra grupper.

1. Planning ana Government Problem Area Group (PGPA G) Gruppen sysslar främst med inkomstfördelningens politiska aspekter, problemen kring resurstillgångar samt formulering och genomförande . av utvecklingsstrategier.

2. Rural Problem Area Group (R UPAG) Denna grupp sysslar främst med sysselsättnings- och distributionsproblem på landsbygden utifrån analyser av befolkning, kapital och jordinnehav. 3. Human Resources Problem Area Group (H UMPA G) Gruppen studerar pedagogiska problem och fördelning i u-land av utbildningsmöjligheter; vidare hinder för utbildningsreformer och orsakerna till och effekterna av bristande jämlikhet i fråga om bl. a. inkomstfördelning. 4. International Relations Problem Area Group (INTERPA G) Denna grupp bearbetar frågor som rör överförande av teknologi; internationella organisationer; regionala balansproblem (speciellt de minst utvecklade ländernas ställning) samt det stora indirekta inflytande över smak och värderingar som sammanfattar som gruppen ”kulturimperialism”. Vad gäller IDS undervisning vid kurser, seminarier m. m. så är den upplagd med tanke på tre olika kategorier av studerande. a. Administratörer huvudsakligen från u-länderna som i sitt arbete sysslar med planeringsproblem i u-länderna, b. Brittiska statstjänstemän som i sitt arbete sysslar huvudsakligen med u-ländernas problem och behov. c. Doktorander från Storbritannien eller annorstädes som tänker ägna sig åt någon form av biståndsarbete eller eljest specialisera sig på u-landsproblematik. IDS planerar att fördubbla sin verksamhet under sin andra femårs-

period. Forskningsinriktningen kommer emellertid att liksom nu vara

koncentrerad till de fyra PAG-gruppernas ämnesområden. Särskilt betonar man områdena sysselsättning och inkomstfördelning. PAC-grupperna har inför den nya femårsperioden utarbetat program som följer dessa prioriteringar. Vidare har man diskuterat frågan om geografisk koncentration av verksamheten. Man har tidigare hävdat principen att ingen större region bör uteslutas, men man önskar samtidigt undvika en alltför stor geografisk spridning. Många fördelar finns att vinna genom att två eller flera projekt bedrivs i samma land när det gäller kontakter i respektive land, datainsamling m. m.

I den senaste årsrapporten (Fifth Annual Report) antyds möjligheterna

av en eventuell framtida koncentration av verksamheten till följande geografiska områden: Asien: Indien, Sri Lanka och Kina, Afrika: Östafrika, Zambia och Ghana, Amerika: Chile, Mexico (eller Colombia) och Trinidad, eventuellt även Kuba. Projektinitiering. Initiativ till ett forskningsprojekt kommer vanligtvis från institutets egna forskare eller gästforskare. Det har även förekommit att u-landsregeringar kommit med förslag. IDS beslutar själv vilka projekt som bör stödjas. Finansierande organisationer och myndigheter anses inte utöva något inflytande över forskningsverksamheten.

När ett förslag till ett forskningsprojekt formulerats, tas det först upp

till granskning i IDS” forskningskommitté. Där fastställs först vilken

funktion i relation till arbetet i PAGkomplementär projektet fyller

Därefter anordnas ett seminarium kring projektuppslaget och

grupperna. slutligen fattar forskningskommittén beslut om man skall stödja idén och den till en fmansierande instans. Forskningskommittén beförmedla dömer projektidéerna efter olika kriterier. Inom IDS är man av den uppfattningen att centrum för u-landsforsksnarare bör än i i-länderna. Man är också ningen ligga i u-länderna att stimulera till ett utbyte av forskare från u-länderna och angelägen Anpassningen till u-ländernas behov sker för det första genom Europa. att institutets forskare vistas i u-länderna och kan bilda sig en uppfattning som de om hur man i u-länderna ser på behoven av forskning samtidigt etablerar kontakter. För det andra sker denna

nödvändiga personliga

från u-länder tillbringar en längre tid, anpassning genom att gästforskare oftast Under denna tid har de möjlighet att framföra ett år, vid institutet. och synpunkter. För det tredje slutligen har det i några fall förslag direkt från u-landsregeringar - t. ex. Sri förekommit att förslag framförts

Lanka och Colombia - vilka lett till studier av sysselsättningssvårighe-

terna i dessa länder. Formellt sker forskarutbildning vid IDS. Forskarutbildning. ingen Doktoranderna vid även om de är registrerade Sussexuniversitetet, till IDS, handleds av IDS-forskare och deltar i primärt har anknytning institutets seminarium. IDS-forskare undervisar dessutom på den post-

graduala nivån vid Sussexinstitutet.

Dokumentation, information m. m. IDS bibliotek har som sin primära

funktion att de informationskrav som ställs av institutets

uppfylla

medlemmar. Under de forsta fem åren har emellertid även den

dokumentationssamlande verksamheten prioriterats högt. IDS publicerar verksamhetsberättelsen och ”IDS BULLEbl. a. den årligen utkommande

TIN”. Man sammanställer vidare årligen en katalog över pågående

i Storbritannien - Studies. Reu-landsforskningsprojekt Development täcker emellertid inte in den u-landsinriksearch Register UK. Katalogen tade naturvetenskapliga forskningen. Finansiering. IDS finansieras huvudsakligen genom bidrag från ODA, som svarar för mer än hälften av samtliga bidrag. Institutet har dessutom

vissa inkomster genom undervisningsavgifter. Bidrag ges vidare från andra institutioner som Social Science Research Council och Science statliga Research Council. Dessutom får IDS bidrag från såväl offentliga som utländska t. ex. ILO, Kanadas International privata organisationer, Development Research Center samt Carnegie-, Ford- och Rockefellerstif-

telserna. det faktum, att det blivit allt svårare för I årsrapporten understryks IDS att finansiera För närvarande undersöker man forskningsprojekten. möjligheterna att få programstöd för IDS” huvudsakliga prioriteringsområden. Av de tretton forskningsprojekt som under 1970/71 fått stöd av IDS hade enligt årsrapporten endast fem erhållit forskningskommitté medel för verksamheten.

5. 2 Nederländerna De nederländska universitetens nuvarande i biståndssammanengagemang hang bör ses mot bakgrund av Nederländernas historia som kolonialmakt. Vid universiteten studier började man bedriva och vid olika specialinstit. ex. Het institut tut, van den Troopn, har under lång tid forskning bedrivits i ämnen som tropikmedicin, tropiskt jordbruk och antropologi och källmaterial om kolonierna har samlats i holländska arkiv och muséer. Under åren närmast efter andra växte i Nederländerna världskriget tanken fram på ett samarbete mellan landets samtliga universitet. Dessa tankegångar resulterade 1952 i skapandet av NUFFIC - The Netherlands

Universities Foundation for International NUFFIC är en

Co-operation. stiftelse med syfte att stödja internationellt samarbete inom utbildning och forskning i en mycket vid bemärkelse. Samarbete med u-länderna utgjorde en viktig målsättning för NUFFIC. Under de två decennier som NUFFIC existerat har dess uppgifter delvis kommit att förändras. För närvarande arbetar man inom NUFFIC med att omorganisera verksamheten. NUFFIC bildades bl. a. för att erbjuda utlänningar möjlighet till

högre studier och forskning. I ett inledningsskede

skapades ett antal utbildningsinstitutioner för studerande från u-länder, bl. a. ISS - Institute for Social Studies. Dess syfte var att undervisa och forska kring utvecklingsproblemen. Ett annat av NUFFIC:s var att primära syften tillvarata de utländska studenternas sociala och kulturella intressen. Organisationens huvudsakliga uppgifter är att främja och samordna bi- och multilateralt samarbete mellan universitetsväsendet i Nederländerna och andra länder, innefattande samordning av de holländska universitetens konkreta u-landsprojekt, att organisera post-graduate-kurser, främst för utländska studerande, att främja studiet av frågor rörande internationellt universitetssamarbete, att handha

informationsutbyte i universitetsfrågor mellan Nederländerna

och andra länder. NUFFIC bedriver en omfattande informations- och dokumentationsverksamhet. Bl. a. utger man sedan femton år tillbaka en kvartalstidskrift, Higher Education and Research in the Netherlands samt månadstidskriften Overzicht med syfte att över områdets ge en översikt utveckling i andra länder. De erfarenheter som arbetet inom NUFFIC så småningom gav ledde till en ökad medvetenhet om den tvärvetenskapliga forskningens stora betydelse för utvecklingsproblemen. För att bl. a. studera konsekvenserna av konfrontationen av den gamla världen” med ”den tredje världen” CESO - Centre for skapades the Study of Education in Changing Society. NUFFIC:s verksamhet finansieras till största delen genom statsanslag och dess budget uppgick för 1971 till ca 9 miljoner kronor. Därav avsåg närmare 6 miljoner kronor forskning. I syfte att länka in de nederländska universiteten ilandets biståndsverksamhet samt för att de direkta kontakterna mellan dessa och

främja

universitetet i u-länderna igångsattes 1970 det s. k. universitetsprogrammet (P. U.P.). Detta avser att ekonomiskt stödja

utvecklingsforskningspro-

jekt - främst sådana som genomförs i samarbete med en forskningsinstitution i u-land. P.U.P. har inte någon egen administrativ organisation. Dessa uppgifter har i stället lagts på NUFFIC. NUFFIC tar inte några initiativ till projekt, utan tar endast ställning som görs. Dessa kommer i första hand från till de anslagsframställningar enskilda forskare vid de nederländska universiteten. I ökande utsträckning förekommer att dessa framställningar görs från regering och/eller forskningsinstitution i något u-land. Universitetsprogrammet är en del av det nederländska biståndsprogrammet och följer i stort sett de allmänna riktlinjer som gäller för detta. Projekten måste därför vara sådana att de bidrar till respektive lands sociala och ekonomiska Vidare skall de - åtminstone formellt utveckling. begäras och godkännas av respektive u-lands regering. Däremot behöver avse biståndets huvudmotprojekten ej nödvändigtvis tagarländer. l praktiken har det emellertid visat sig att ca 75 % av de är godkända projekten gör detta. Andra krav som ställs på P.U.P.-projekt inte bör att de inte bör pågå längre än 5 år och den totala kostnaden överstiga 5 milj. gulden. bedöms först efter hur de överensstämmer med de allmänna Projekten kraven Därefter vidtar en vetenskaplig fackgranskning av på biståndet. NUFFIC i samarbete med det vetenskapliga rådet. På grundval av denna avgör ministern för utvecklingssamarbetet om projektet skall stödjas. Till P.U.P. anslogs 1970 2 milj. gulden och 1971 3,5 milj. gulden. Verksamheten har hittills varit koncentrerad till projekt i Indonesien. har hittills 85 projekt fått stöd. Dessa fördelar sig på Sammanlagt följande ämnesområden: Biologi-jordbruk 19, fysik-teknik 27, sam- 30 samt medicin 9. hällsvetenskap-juridik

Institute of Social Studies (ISS)

Organisation och inriktning. Institutet är en privat stiftelse till formen men är samtidigt en offentligt erkänd utbildningsinstitution, som får anslag från utbildningsministeriet. ISS grundades ursprungligen av NUFFIC och utbildningsministeriet men har sedermera blivit självstänvar att via institutet förmedla utbildning till studerande från digt. Syftet u-länderna inom det socialvetenskapliga området. Utbildningstiden omfattar två år och leder fram till en samhällsvetenskaplig masterexamen. Utbildningen är upplagd efter anglosaxiskt mönster och undervisningsspråket är engelska. Institutet leds av en styrelse vari bl. a. ingår universitetsprofessorer och samhällsrepresentanter. Vidare ingår representanter för utbildnings- och utrikesministerierna. Dessa senare deltar endast som rådgivare. Verksamheten är organiserad i fyra tvärvetenskapliga arbetsgrupper, som var och en inom sitt ämnesområde ansvarar för planering av forskning och undervisning samt för genomförandet av kurser inom respektive område. Dessa fyra områden är: 1) Development Planning, 2)

Social Development (Transformation and Participation), 3) Power

Distribution in Development Processes samt 4) Development Administration. Vid ISS bedrivs ett mera omfattande forskningsprogram för landsbygdsutveckling.

Finansiering. ISS budget uppgick 1972/73 till 3,5 milj. gulden. Därav gick 110 000 gulden till forskningsverksamhet. Institutets budget måste formellt godkännas av NUFFIC. Till enskilda söker

forskningsprojekt

man anslag på olika håll, huvudsakligen från utrikesministeriet och

privata stiftelser. Utvecklingsforskningen har hittills huvudsakligen finan-

sierats genom anslag från utbildnings-, utrikes- och jordbruksministerierna.

5.3 Kanada

Tidigare fanns inte några forskningsinstitutioner i Kanada med speciell inriktning på tropiska länder. lnte heller hade man inom det kanadensiska biståndet någon egentlig för de s. k. u-länderna. Som

forskningspolitik

en följd bl. a. av Pearson-kommissionens rekommendationer inrättades 1970 emellertid ett kanadensiskt center för IDRC

utvecklingsforskning,

(se nedan). Ungefär vid samma tidpunkt började det kanadensiska biståndsorganet CIDA starkare satsa på utvecklingsforskning. Det kanadensiska utvecklingscentret IDRC har i efterhand en gjort av den

inventering kanadensiska teknisk-naturvetenskapliga utvecklingsforskningen under tioårsperioden 1962-72. Denna ger vid handen att ca

5 000 u-landsinriktade forskningsprojekt bedrevs under tidsperioden och

att kostnaderna för de enskilda projekten varierade mellan 300 dollar och 3 miljoner dollar. Fram till 1969 svarade universiteten för merparten av denna forskning. Efter denna tidpunkt har största delen av Kanadas stöd till utvecklings-

forskning gått till forskning lokaliserad till u-länder, till forskning

bedriven av internationella organisationer och till inom

forskning biståndsorganet CIDAIS verksamhet.

1962 uppgick den statliga och den privata sektorns satsningar till drygt 250 000 dollar - 1972 till närmare 18 miljoner varav hälften - dollar, ca 9 miljoner dollar avsåg verksamheten vid IDRC. Det kanadensiska institutet för vilket

utvecklingsforskning (IDRC),

snarare bör betecknas som en fond, startade sin verksamhet 1970 i ett för utvecklingsforskningen mycket gynnsamt läge. Det tilldelades exceptionellt stor finansiell och administrativ frihet. Den kanadensiska regeringen tillkännagav, att man hade för avsikt att satsa 31 miljoner dollar på institutet under en femårsperiod, dvs. 5 % av det totala utvecklingsbiståndet. Bakom förslaget om IDRC utförd av den låg två är av planering

kanadensiska biståndsmyndigheten i nära samarbete med ministerier,

utomstående och internationella institutioner. experter I propositionen om institutet framhävs dess starka och inriktning på u-landsbehov uppbyggande av forskningspotential i u-länder, samtidigt som dess internationella karaktär betonas. Följande önskemål kom att prägla utformningen av IDRC, nämligen att institutet nära samarbetade med ACAST (ECOSOC:s vetenskapliga expertkommitté), internationella, regionala samt nationella organ för att fastställa lämpliga samordningsformer.

borde vara finansiellt oberoende att anlita flera att institutet genom

finansieringskällor, att institutet inte borde länkas till någon särskild gren av den statliga

verksamheten, att u-landsrepresentationen i organet borde vara stark, - etablerade - borde tillföras att yngre forskare vid sidan av mer

organet. Organisation. Centret leds av en styrelse bestående av 21 personer. Av vice ordföranden och nio andra medlemmar vara dessa skall ordföranden, kandensiska Minst elva av medlemmarna skall ha erfarenhet medborgare. och samhällsvetenskap) och av bistånd, vetenskap (naturvetenskap

Två av medlemmarna kan vara parlamentsledamöter.

teknologi. har en exekutivkommitté bestående av ordföranden, institu- Styrelsen tets chef Denna kommitté skall ha samt fem andra styrelseledamöter. kanadensisk årsmöte vid institutet i majoritet. Styrelsens äger rum Kanada, medan andra möten ofta sker i u-land. Styrelsen har möjlighet

utse rådgivande kommittéer av olika slag, och den gavs även stor frihet Institutet har omkring att bygga upp sitt kansli och att anlita konsulter. 120 anställda, varav 25 är forskare. IDRC har frihet i fråga om

rekrytering och lönesättning och anlitas i själva verket av CIDA för att värva toppersonal utanför statliga löneskalor. Centrets chef anger ökad

cirkulation mellan forskning och administration som ett starkt önskemål,

som hittills endast uppfyllts till en ringa del. Mellan IDRC och CIDA

bl. a. att centret tar fram forskningsreuppges råda en dialog, av innebörd sultat som CIDA kan applicera i biståndet. CIDA-chefen ingår i styrelsen. -

Institutet en administrativ avdelning, en programavdelning

rymmer - för institutets kontakter med som är den största och en avdelning företrädare för universitet och

kanadensiska myndigheter, politiker, forskning liksom med olika internationella organ. Programavdelningen

består av byråer för kost och nutrition, informationsveten-

jordbruk,

och hälsovårdsfrågor samt för samhällsvetenskap och skaper, befolkningsresurser”. Den sistnämnda byrån rymmer också en kommitté ”mänskliga och effekt av vetenskap och teknik. I för frågor rörande tillämpning av verksamheten och därmed av organisationen har de uppläggningen olika valt olika modeller. Befolknings- och hälsovårds-

programcheferna

stark organisation medan byrån har valt skapa en relativt på institutet,

jordbruks- och nutritionsavdelningen satsat på en pluralistisk organisa-

tion med forskare anställda vid olika kanadensiska och internationella arbete intressen utförs. En institutioner, vid vilka i linje med centrets liknande modell tillämpas av byrån för samhällsvetenskap. för finns en sektion för Inom avdelningen informationsvetenskap publicerings- och informationsverksamhet, med syfte att så snabbt och effektivt som möjligt sprida forskningens resultat till olika avnämargrup- Särskild möda har lagts ned för att finna former för en effektiv per. information till olika slag av beslutsfattare i u-länder. I organisationens struktur finns dessutom vissa överbryggande organ i form av projekt- och administrationskommittéer i vilka de viktigaste

berörda finns representerade. Detta är en förutsätt-

befattningshavarna för informationsflödet inom institutet liksom för att bibehålla ning

flexibilitet och till kraftfull förmåga mobilisering av kapacitet och resurser i verksamheten. Verksamhet. Institutet initierar och finansierar sådan forskning, som ligger i linje med dess grundläggande principer om utvecklingsforskningens inriktning och för vilken institutet förmår mobilisera kapacitet i u-land, i Kanada eller internationellt. Endast en mindre del av denna forskning sker vid institutet. Den dominerande aktiviteten inom detta är beredning och planering och sedan ett forskningsprojekt inletts, rådgivning och koordination av verksamheten. En andra form av forskningsstöd ges i form av anslag efter ansökan från forskare inom u-landsfaltet. l denna del av verksamheten fungerar institutet som ett internationellt forskningsråd. Där så kan ske delegeras planering och övervakning av sådan forskning till annan lämplig institution. Vid sidan av finansiering av ”egna” forskningsprojekt och stöd till annan forskning avlönar institutet ett antal framstående gästforskare, företrädesvis från u-land och bedriver stipendiering av högre studier, huvudsakligen doktorandstudier för yngre forskare från u-land och från Kanada. Inriktning. IDRC stöder forskning inom i huvudsak fyra områden: Inom jordbruk-nutrition stöder man projekt som syftar till att öka lönsamheten i lantbruks- och fiskerinäringarna. I synnerhet intresserar sådana, som syftar till att utveckla nya teknologier, och som lämpar sig for att skapa landsbygdsinriktade industrier. Institutets byrå för informationsvetenskap skall främst arbeta på att stödja försök - främst inom FN-systemet - att utveckla informationssystem genom vilka internationella, nationella eller frivilliga organisationer kan både tillhandahålla och erhålla utvecklingsinforrnation. Inom befolkning-hälsovård sysslar man främst med befolkningsproblemen och forskning som syftar till att utveckla bättre kontraceptionsmetoder och marknadsföringen av dessa. Vidare koncentrerar man sig på

forskning kring de faktorer, som påverkar befolkningstillväxt och

befolkningspolitik, och på följderna av desamma. Inom hälsovården uppmärksammas i synnerhet uppbyggandet av system för tillhandahållande av allmän hälsovård på landsbygden samt utbildning av sjukvårdspersonal av olika kategorier. Inom den samhällsvetenskapliga byrån är verksamheten koncentrerad kring samhällsvetenskapens betydelse i utvecklingsprocessen, stad-landsbygdsdynamik, utveckling av mänskliga

resurser, forskningspolitik och undervisning.

Framför allt vill man stödja forskare och forskningsinstitut i u-länderna med problemidentiñering och formulering av forskningsuppgifter inom de ovan angivna områdena.

Erfarenheter

Det förefaller som om det kanadensiska utvecklingsforskningsinstitutet fungerar på ett i de flesta avseenden tillfredsställande sätt. Kritiska synpunkter som är särskilt relevanta för vår bedömning av utvecklingsforskningens organisatoriska problem gäller frågor som storlek, tvärvetenskaplig inriktning, u-landscentrering och koordination.

Trots att man sökt begränsa de centrala funktionerna förefaller institutet ha blivit väl stort. Av de fyra programbyråerna är tre huvudsakligen probleminriktade medan byrån för samhällsvetenskap fått en mer ämnesmässig uppbyggnad. Detta synes motverka mång- och tvärvetenskapliga angreppssätt. Koordinationsproblemet har också visat sig svårbemästrat.

5.4 Danmark Den tidigare danska lagstiftningen om utvecklingsbistånd går tillbaka till år 1962 och redan från början fanns starka röster för att biståndsverksamheten borde följas upp med forskning. 1962 bildades på privat initiativ forsknings- och upplysningsinstitutionen, Oversøisk Institut, som utövat ett stimulerande och koordinerande inflytande över den danska utvecklingsforskningen. Under senare delen av 1960-talet blev man inom Oversoisk Institut alltmer övertygad om att organisationens funktioner borde övertas av ett offentligt organ, lämpligen då ett forskningsinstitut. Detta borde vara tvärvetenskapligt och därför oberoende av universiteten. Det borde också vara starkt inriktat på biståndspolitiska uppgifter, men trots detta oberoende av biståndsmyndigheten Styrelsen för tekniskt samarbete med utvecklingsländerna. Detta oberoende skulle institutstyrelsens sammansättning. Styrelsen för garanteras genom tekniskt samarbete med utvecklingsländerna tillstyrkte förslaget 1967 sedan en viss skärpning av forskningsorganets inriktning på biståndsfrågor gjorts.

Instituttet for udviklingsforskning upprättades 1969 för att stimulera

till forskning om den ekonomiska och sociala utvecklingen i tredje världen. Det skulle också undersöka och utvärdera biståndsverksamheten från Danmarks och andra länders sida. Visst stöd utgår även från den danska bistândsmyndigheten till forskning om u-landsproblem bedriven i u-länder och i Danmark inom ramen för utvecklingssamarbetet. Vid de flesta danska universitetsinstitutioner pågår också u-landsinriktade forskningsprojekt.

Institutet - och organisation för utvecklingsforskning inriktning Enligt institutets stadgar från 1971 har det till uppgift att självt bedriva, stimulera till och sprida information om forskning rörande viktiga problem vad gäller den ekonomiska och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna. Denna forskning skall också omfatta undersökningar och utvärdering av biståndsverksamhet, särskilt sådan som erhåller finansiellt stöd av den danska regeringen. För det andra skall institutet hålla sig informerat i Danmark och i om pågående forskning på dessa områden utlandet. För det tredje skall institutet insamla dokumentärt material i

samarbete med Kungliga Biblioteket och specialbibliotek och för det

fjärde slutligen ingår det i institutets uppgifter att anordna seminarier och specialkurser. Institutet skall dels ta egna initiativ inom sitt ansvarsområde, dels samarbeta med andra institutioner och organisationer. Institutet sorterar under utrikesministeriet. Utrikesministern utnämner

medlemmar av institutets forskningsråd. Detta skall bestå av högst 20 personer och urvalet skall följa vissa riktlinjer. 7 medlemmar föreslås av universiteten (särskilt ämnena biologi, socialantropologi, geografi, historia, Statskunskap, sociologi och nationalekonomi) och l medlem av vardera handelshögskolan, tekniska högskolan, veterinär- och lantbrukshögskolan, arkitektskolorna, Nationalmuséet och socialforskningsinstitutet. Dessutom ingår i forskningsrådet ordföranden i Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, chefen för Utrikesministeriets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete och upp till fyra medlemmar med allmänt intresse för och kännedom om de underutvecklade ländernas problem. Utrikesministern utnämner i samråd med rådet ordförande och vice ordförande. I institutets ledning finns en direktör som utnämns av utrikesministern efter att ha rådfrågat institutets forskningsråd. Institutets direktör deltar utan rösträtt i forskningsrådets överläggningar. Forskningsrådet godkänner institutets forskningsplan och är rådgivande i vetenskapliga frågor. Forskningsplanen skall vara godkänd innan budgetförslaget föreläggs utrikesministern.

Övrig personal på institutet anställs av direktören. På institutet finns

också ett institutsråd, som biträder direktören i ledningen av verksamheten.

Finansiering och personal Institutets utgifter bekostas från statskassan på utrikesanslaget. De årliga utgifterna uppgår till cirka 2,6 miljoner danska kronor. Härigenom finansieras personalkostnader, administrativa kostnader och utgifter för forskningsprojekten. Ungefär 70 000 danska kronor är anslagna till forskningsbibliotekets litteratur- och materialinköp. Institutet skall avge årsberättelse och finansiell rapport till utrikesministern. Personalen består av en direktör, en forskningschef, ett tiotal heltidsanställda forskare, bibliotekarie, forskningsassistenter och administrativ personal. Verksamheten vid det danska institutet kan indelas i forskning, seminarier och allmänna föreläsningar. Institutet utger dels en bulletin

(Newsletter of the Institute for Development Research), dels en tidskrift (Den Ny Verden). Forskningsprogrammet utvecklades under verksam-

hetsåret 1969-70. Det präglas av en viss dominans för forskning i Östafrika, bl. a. om forskningsplanering i Tanzania, om utvecklingsproblem i West Lake-regionen i Tanzania och om småindustri iKenya. Bland övriga projekt kan nämnas ett om kulturutveckling och kulturpolitik i Ghana, ett om danska direktinvesteringar i u-länderna och ett om boskapsskötselns problem bl. a. i Sydindien och Uganda. På institutet har också genomförts en studie av Thailands ekonomiska och politiska utveckling, som publicerats i bokform. För närvarande planeras också ett mer allmänt samhällsvetenskapligt projekt i den sydindiska delstaten Mysore. I framtiden kommer alltså institutet vad gäller forskningsverksamhet att lägga tyngdpunkten på två regioner, Östafrika och Sydindien. Detta bör naturligtvis ses mot bakgrunden av de begränsade finansiella resurser, som står till institutets förfogande.

Vid sidan bedriver institutet seminarier och av forskningen ger föreläsningar kring olika ämnen. Bl. a. kan nämnas ett tvärvetenskapligt seminarium om den gröna revolutionen, ett Kina-seminarium samt ett seminarium om utvecklingsprocessen i Latinamerika.

Erfarenheter

Allmänt kan sägas att det danska institutet arbetar med mycket små finansiella resurser. Forskningsinriktningen präglas av regional specialiseav biståndspolitiska intressen. Man eftersträvar ring och en stark betoning även om forskargruppen domineras av ekonomer. I tvärvetenskaplighet mars 1972 var 13 forskare anknutna till institutet. Av dessa var 6 ekonomer, 2 statsvetare, 2 geografer, l agronom, 1 litteraturhistoriker och l biolog. I en kritisk återblick på institutets tre första verksamhetsår framgår att resultaten inte varit helt tillfredsställande. Man har haft en strävan att förankra forskningsinsatserna i det lokala utvecklingsarbetet i u-ländema, men i vissa fall har detta visat sig svårt. Man anser också att målsättningarna för de olika projekten inte varit tillräckligt specificerade vilket återverkat på resultaten. Ytterligare ett område, där brister antyds, gäller den utvecklingsteoretiska diskussionen till vilken de olika forskinte tillräckligt starkt relaterats. På alla de här nämnda ningsinsatserna snart hos de olika forskargrupperna en kritisk punkterna skapades

medvetenhet som återverkat både på utförandet av de pågående

och på planeringen av den fortsatta verksamheten. Institutets projekten verksamhet är under 1973 föremål för omprövning.

6 i

Utvecklingsforskning Sverige

Avsikten med detta kapitel är att söka ge en bild av svensk och svenskfrnansierad utvecklingsforskning i dag. Först ges en kortfattad översikt över den svenska forskningsstrukturen. Därefter redovisas en enkät rörande den

utvecklingsforskning som idag bedrives inom ramen

för det svenska universitets- och högskoleväsendet, som utredningen företagit. Det svenska utvecklingssamarbetet och forskningen presenteras. I ett sista avsnitt ges exempel på inom det svenska

utvecklingsforskning

näringslivet.

6.1 Svensk forskningsstruktur - en översikt

Resurser. Sveriges totala nationella forskningsbudget uppgick för budget-

året 1970/71 till närmare 2,5 miljarder kr. Därav svarade staten för cza 1,4 miljarder kr. C:a 4/5 av detta belopp torde uppskattningsvis avse mer egentlig forskning och 1/5 utvecklingsarbete. Forskningsutgifternas andel av utgifterna i den statliga driftbudgeten uppgick samma år till 3,6 %. Den svenska forskningsorganisationen. Den svenska forskningsorganisationsstrukturen framgår av omstående schema. Som framgår av schemat kan man efter arbetsuppgifternas art indela den svenska forskningsorganisationen i följande tre nivåer: A. Den allmänt målformulerande och resursbeviljande nivån eller den

politiska nivån (riksdag och regering)

B. Den anslagsfördelande nivån som omfattar bl. a. åtta forskningsråd, ett antal forskningsliknande organ, Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien samt Lantbruksakademien.

C. Den forskningsutförande nivån (forskningsnivån/produktionsnivån),

som omfattar universitet och högskolor, inom de FoU-avdelningarna statliga verken och företagen, statliga institut och laboratorier.

Den politiska nivån. Forskningsfrågorna behandlas i riksdagen främst i samband med budgetbehandling. Regeringen har vid sin sida ett

rådgivande -

organ i forskningsfrågor forskningsberedningen. Denna är

främst ett forum för kontakt mellan stat, forskning och näringsliv, framför allt vad gäller de långsiktiga målen för svensk forskning. Inom

1 Redogörelsen är i huvudsak baserad på den redovisning som ges i riksdagsrevisorernas granskningspromemoria nr 8/1972 “Den statliga forskningsverksamheten”.

Den statliga forskningsorganisationen i Sverige

Riksdagen Allmänt mål- med RIFO formulerande utskott och resursbeviljande nivå Kungl. Maj :t Regeringen FB Departementen sk l l l l l 1 Anslagsför- Universi- Forsknings- Styrelsen Vetenskap- Statliga delande tetskans- råd och för teknisk liga akade- verk och nivå lersämbetet fonder utveckling mier företag

/ Forsk nings- Universitet Statliga labora- Branschforsk- FoU-avdelningar utförande och torier och ningsinstitut inom statliga nivå forsknings- verk och högskolor* institut företag

1 Vissa specialinriktade högskolor t. ex. inom jordbruk och skogsbruk lyder i stället direkt under sina resp. fackdepartement.

och Forskare (Kontaktorganisation mellan RlFOSällskapet Riksdagsmän riksdagsman och forskare) FB Forskningsberedningen sk Statens offentliga utredningar (SOU), lokalstatliga kommittéer,

och utrustningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor

samarbetsnämnden för lokal- och utrust-

(LUP-kommittéerna), ningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor (LUPnämnden) samt lokal- och utrustningsprogramkommittén för jord-

brukets högskolor kansli huvudsakligen av Kungl. Maj:ts handläggs forskningsfrågorna utbildningsdepartementet. nivån. Pâ denna nivå dominerar universitets- Den anslagsfördelarzde kanslersämbetet till universitet såsom ansvarig för medelsfördelningen och

och högskolor dels när det gäller den högre grundutbildningen

dels när det gäller de s. k. basresurserna för forskarutbildningen, forskningen i form av viss personal och vissa medel för driften. l princip finansierar universitetsväsendet i första hand tjänster i den reguljära som är motiverade av forskningens och forsuniversitetsorganisationen behov. Forskningsråden däremot svarar för karutbildningens långsiktiga

finansieringen av tjänster av mera projektinriktad karaktär eller tjänster

avsedda att täcka behov av initialåtgärder inom nya, icke etablerade

forskningsområden. Sammanlagt finns åtta statliga forskningsråd. Dessas uppgift är att i första hand ekonomiskt forskningen och genom prioritering av stödja medelsbehoven förse enskilda forskare och forskargrupper med nödvändiga medel. Fem forskningsråd sorterar under utbildningsdepartementet och har som huvudsaklig uppgift att stödja grundforskning, nämligen statens medicinska forskningsråd (MFR), statens humanistiska forskstatens råd för samhällsforskning (SFR), statens ningsråd (HFR), naturvetenskapliga forskningsråd (NFR) och statens råd för atomforsk-

SOU l973:4l 101

ning (AFR). Det bör i detta sammanhang nämnas att under 1972 sakkunniga har tillkallats för att se över den

forskningsrådsorganisation som sorterar under utbildningsdepartementet. Övriga forskningsråd är mer inriktade på att stödja respektive sektors

FoU-behov och därför också i högre grad inriktade på tillämpad

forskning. Dessa år statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR)

- under -

jordbruksdepartementet statens råd för byggnadsforskning

(BFR) - under inrikesdepartementet - samt statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK), som lyder under industridepartementet.

Tidigare fanns även ett tekniskt forskningsråd. Detta inlemmades år

1968 med den då inrättade Styrelsen för teknisk utveckling (STU). STU lyder under industridepartmentet och har uppgifter av likartat slag som forskningsråden med huvudvikt på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. STUs uppgift är att central för

utgöra förvaltningsmyndighet

initiativ, planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt sektorer betydelsefulla samt att ge stöd till sådan forskning. Inom STU fördelas medel till teknisk industriellt forskning, utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. Flera statliga verk har anslagsfördelande funktioner, såsom försvarets forskningsanstalt, SIDA och statens naturvårdsverk. Det senare fungerar som koordinator för den svenska miljöforskningen och har bl. a. en

forskningsnämnd och ett forskningssekretariat för att leda och främja

sådan forskning.

Råden finansierar forskningsprojekt som bedrivs vid universitet och

högskolor eller annorstädes. De fördelar anslag till institutioner eller enskilda forskare och har dessutom skyldighet att främja publicering av vetenskapliga resultat samt att ta initiativ till och främja det internationella samarbetet på respektive

forskningsområden.

Den farskningsutförande nivån. På den nivån

forskningsutförande

märks främst universitet och högskolor, där huvuddelen av den fria grundforskningen traditionellt bedrivs vid sidan av högre utbildning. Universitetsorganisationen bär det direkta ansvaret för

forskarrekrytering

och och har därmed

forskarutbildning en avgörande betydelse för

forskningen i landet. Den statliga universitetsorganisationen består för närvarande främst av fem universitet Stockholm

(Uppsala, Lund, Göteborg, och Umeå), fyra

universitetsfilialer (Karlstad, Linköping, Växjö och fem tekniska

Örebro),

högskolor (Stockholm, Lund, Chalmers i Göteborg, Linköping och Luleå) samt en specialhögskola för medicinsk utbildning (karolinska institutet). Därtill kommer sex socialhögskolor, femton lärarhögskolor, veterinärhögskola, skogshögskola, lantbrukshögskola samt två gymnastikoch idrottshögskolor. Forskningsverksamhet bedrivs i allmänhet vid sidan av utbildningen vid särskilda universitetsinstitutioner, som för närvarande till samuppgår manlagt ca 550. Alla universitet och högskolor är statliga med undantag av handelshögskolan i Stockholm, som delvis finansieras med statsbidrag. Bland statliga fristående forskningsinstitutioner kan som exempel nämnas forsknings-

försöks-

institutet för atomfysik, statens växtskyddsanstalt, flygtekniska

statens statens

anstalten, statens institut för folkhälsan, provningsanstalt,

och statens bakteriologiska laboratorium.

institut för byggnadsforskning

s. k. kollektiv forskning, bedrivs i Statsunderstödd FoU-verksamhet, ett antal branschforskningsinstitut i enlighet med avtal som är träffade

mellan STU och olika industristiftelser. Såsom exempel på sådana institut

Institutet för metallforskning, kan nämnas Glasforskningsinstitutet, Institutet för vatten» och luftvårdsforsk- Institutet för optisk forskning, Cirka hälften av ett trettiotal branschning samt Korrosionsinstitutet.

forskningsinstitut åtnjuter statsbidrag.

6.2 Utvecklingsforskning vid universitet och högskolor som Att få en överblick över vilken och vad slags utvecklingsforskning,

inom ramen för det svenska universitets- och högskoleväsendet

bedrivs erfarenheter har gjorts i andra länder, har visat sig vara svårt. Liknande till kartläggning av u-landsforskvilket har framkommit genom de försök ning i medlemsländerna, som gjorts av bl. a. Unesco och OECD. vid universitet och En enkät för att kartlägga u-landsinriktad forskning av SIDA 1971. Då utredningen hade behov av en

högskolor planerades

och dessutom önskade få överblick över pågående utvecklingsforskning information rörande vissa i direktiven berörda frågeställningar ersattes

enkäten med en enkät genomförd av utredningen den av SIDA planerade

i samråd med SIDA. alltså innan utredningen gjort den begrepps- Kartläggningen företogs att medföra att analys som redovisas i kapitel 1. Detta har bl. a. kommit i enkäten återkommer i u-landsforskning som användes begreppet av materialet. sammanställningen var att få en uppfattning om Syftet med kartläggningen

u-landsforskningsprojekt som bedrevs i Sverige vid universitet,

a) vilka högskolor och vissa andra forskningsinstitutioner som skulle kunna betraktas b) hur stor del av den svenska forskningen som u-landsforskning i vid mening om de aktuella samt

c) annan deltajinformation projekten

d) tillgänglig kapacitet för sådan forskning. att ha testats sändes i december 1971 enkäten ut till drygt 800 Efter

om vilka forskningsprojekt man bedrev,

institutioner. Dessa tillfrågades om som man önskade betrakta som u-landsforskning. Frågor ställdes även svenska eller internationella samarbets-

projekten ingick som delar i större

samarbete.

projekt, eller om de ingick i någon form av interdisciplinärt

i u-länder efterfrågades. Vidare ställdes Förankring hos avnämare kostnader och resurser och frågor om detaljfrågor bl. a. om tidsplanering, - nationellt och internatioforskarnas attityder till forskningssamarbete

nellt. institutionerna svarade på enkäten. 138 Cza 75% av de tillfrågade institutioner att de bedrev u-landsinriktad forskning. Ojämn angav

kvalitet och ofullständighet i svaren gör det svårt att dra mer generella

institutioner har slutsatser beträffande åtskilliga av frågorna. Somliga och lämnat övriga frågor endast uppgivit något forskningsprojekt

obesvarade.

Enkäten gav ingen preciserad definition av

begreppet u-landsforskning.

I stället överlåts åt forskarna att ange varför man ville beteckna projekten

som u-landsforskning Få har svarat på frågorna om projektens resurser och finansiering.

Trots en förnyad hösten förfrågan 1972 är det icke möjligt att dra slutsatser angående kostnader för och av den u-landsforsk-

finansiering

ning som bedrivs vid universitet och högskolor. Liknande erfarenheter finns från andra länder. Den härtill torde vara

huvudsakliga anledningen att forskningsverksamhet till skillnad

från exempelvis företagande och administration inte löper och därför är svårare att redovisa

kontinuerligt

per budgetår. Anslag kan t.ex. erhållas under ett år med vilket forskning kan finansieras under flera Därtill anslagslösa perioder. kommer att åtskillig forskning bedrivs inom ramen för vissa tjänster vid universiteten, vilket gör det svårt att uppskatta delkostnader för ett enskilt projekt. Enkätens omfattning och har således endast utformning på vissa punkter möjliggjort en kvantitativ bedömning. Oaktat bristerna i materialet visar svaren en del tydliga tendenser. Dessa redovisas nedan utan krav på statistisk exakthet och total giltighet. Fördelning pa° forskningsområden. Totalt kom att

kartläggningen

omfatta 278 projekt. Dessa fördelar sig sålunda på olika ämnesområden:

Antal Projekt Abs. tal Rel. tal

l. Humaniora, samhällsvetenskap, teologi

Som framgår av sammanställningen svarar det humanistiskt-samhälls-

vetenskapliga och det medicinska vetenskapsomrâdet för vardera c:a l/3 resp. c:a 1/4 av samtliga projekt. I den första dominerar gruppen

socialantropologisk och ekonomisk Inom det medicinska forskning.

området utgörs en dryg tredjedel av nutritions- och

proteinforskningspro-

jekt. Fördelningen av projekten efter ämnesområden - liksom projektens

fördelning efter andra variabler -

i undersökningen kan endast redovisas efter antalet projekt. Skälet är att svarens ofta bristande precision omöjliggör en vägning efter t. ex. projektens kostnader. En redovisning

1 De alternativ som gavs i enkäten var följande: a Forskningen är helt eller till stor del förlagd till u-land b Forskningen har anknytning till svenskt utvecklingssamarbete med u-land c Forskningen har anknytning till av internationell organisation eller annat land bedrivet utvecklingssamarbete med u-land d Forskningen bedrivs i nära samverkan med u-landsinstitu tion e Forskningen berör förhållanden som gäller u-land eller är av specifik betydelse för u-land f Annat motiv

som baserats på andelen projekt borde egentligen endast få förekomma om samtliga projekt kan förutsättas vara av jämförbar omfattning och betydelse. Ganska naturligt är detta inte fallet med de projekt som ingår i denna omfattande kartläggning. Det är därför svårt att bedöma de enskilda projektens betydelse inom de olika ämnesområdena. Statens medicinska forskningsråd (MFR) har gjort nedanstående kvalitativa bedömning av svaren från de 42 institutioner, som angivit att de bedriver någon form av u-landsforskning. ”Kvaliteten hos svaren år starkt växlande, detta såväl med hänsyn till utformning, fullständighet och saklighet som med hänsyn till u-landsrelevans, redan initierade studier respektive potentiella utvecklingsmöjligheter. Med ett slags sammanfattande, översiktlig bedömning skulle man kunna gruppera de 42 aktuella institutionerna, som redovisar pågående respektive föreslagna insatser, enligt nedan: klart betydelsefulla 14 st möjligen betydelsefulla 12 st mindre betydelsefulla 16 st. En gruppering av de 14 institutionerna vilkas insatser (i allmänhet pågående, några gånger endast föreslagna) karakteriseras som klart betydelsefulla”, med hänsyn till ämnesområde ger följande: nutrition 7 st infektionssjukdomar 3 st (inkl. mikrobiologi immunologi) reproduktion 2 st tumörer 2 st Det finns för närvarande endast en universitetsinstitution för vilken det genom av universitetskanslersämbetet fastställt program är klart utsagt att inriktningen av forskningen skall vara mot u-landsproblematik (avd. för näringslära, Uppsala). I enkätsvaren redovisas i ett begränsat antal fall, att det vid institutionen finnes en eller flera arvodesanställda befattningshavare (sällan på högre nivå, oftast assistenttjänst eller liknande) som på heltid är engagerade i u-landsforskning. Ingenstädes finnes någon uppgift som tjänster av ”secondment-typ”, d. v. s. två befattningshavare som växelvis arbetar i fält respektive vid hemmainstitution. Behovet av dylika tjänster måste betecknas som mycket stort.” Olika typer av forskningsprojekt. Närmare 1/4 av projekten var av förstudiekaraktär - för beslut om ett eventuellt framtida ”större grunden och egentligt” projekt. Förstudieprojekt var vanligast bland jordbruksprojekten (närmare 40 %). l enkäten efterlystes klassifikation av projekt i förhållande till kriterierna grundforskning, tillämpad forskning, utvecklingsarbete, utred-

ning/kartläggning och överföring av forskningsresultat. Huvudparten av

projekten inom samtliga ämnesområden kunde klassificeras efter mer än ett kriterium. Endast 1/4 av projekten har klassificerats efter ett enda kriterium. Inom samtliga områden rymde projekten moment av både grundforskning och Ofta innehåller tillämpad forskning. projekten förutom eller - också grundforskning tillämpad forskning inslag av

utredande eller kartläggande karaktär. Projekten är i allmänhet av relativt renodlad ”forskningskaraktäf” och i relativt liten utsträckning kopplade till praktiska insatser. Ett av enkätens avsnitt behandlade i vilken mån u-landsforskningsproutgjorde led i utbildningen för de medverkande dels från Sverige, jekten dels från u-land. Närmare 75 % av projekten rymde inslag av utbildning för svenska medverkande. Motsvarande andel för medverkande från u-ländema var 40%. Mycket vanligt var att forskningsinsatsen delvis led i utbildning. Sammanfattningsvis kan konstateras att utgjorde projekten inom det tekniska resp. det humanistiskt-samhällsvetenskapliga område mer utbildning för svenska medverkande än syntes rymma projekt inom andra områden. För medverkande från u-länderna rymde inom det tekniska området och jordbruksområdet i större projekten utsträckning är projekten inom övriga områden inslag av utbildning. En grupp av frågor sökte belysa i vilken utsträckning de olika Dessa större helheter kan vara projekten utgjorde delar av större helheter. av olika dignitet, t. ex. ett större institutionsprojekt, ett tvärvetenskapligt svenskt SIDA-insats eller ett internationellt projekt. I projekt, någon anslutning till dessa frågor ville enkäten utröna i vilken utsträckning var förankrade i eller bedrevs i samverkan med t. ex. projekten internationell med företag, med SIDA eller myndigorganisation, het/institution i u-land. Även om några definitiva slutsatser ej kan drasi dessa avseenden - främst p. g. a. alltför få svar - blir helhetsintrycket att forskningsinsatserna i stor utsträckning sker på ett isolerat sätt. l första hand gäller detta projektens inbördes relationer men även i förhållande till värdlandet. Situationen varierar mellan olika områden av forskning och mellan projekt inom samma område. Behoven av större samordning, starkare och mera systematisk kontakt med u-länderna samt en förbättrad spridning av forskningsrönen framstår enligt enkätsvaren som stora. Omkring hälften av projekten ingår som delar i större helheter. Vanligt är att denna större helhet är av relativt låg dignitet. I allmänhet utgör institutionen den större helheten. Ytterst få projekt ingår som delar i svenska tvär- eller mångvetenskapliga forskningsprojekt. Totalt 37 projekt ingår som delar av SIDA-insatser. De svarande skulle även ge en karakteristik av samarbetssituationen. Problem i samarbetet verkar förekomma i någon nämnvärd utsträckning endast inom humaniora och samhällsvetenskap. Samarbetet med u-land synes fungera relativt bra - i de fall där sådant förekommer. De projekt som ej har något sådant samarbete påtalar och beklagar detta i stor utsträckning. Rörande projektens utsträckning i tid kan noteras att inom humaniora - och teknik pågår det stora flertalet av projekten samhällsvetenskap cza fem år. Inom medicin, jordbruk och naturvetenskap kan för de flesta projekten inte anges någon tidsgräns.

6.3 Urvecklingssamarbetet och forskningen

Sverige hade under ett antal år före inrättandet av ett statligt biståndsorgan 1962 - Nämnden för internationellt bistånd, NIB - medverkat i

internationellt utvecklingssamarbete. Detta skedde både genom direkt bilateralt stöd till vissa u-länder och genom deltagande i FN-systemets verksamhet, framför allt med expertrekrytering och stipendiering. Administrativt handlades biståndsfrågorna dels av en avdelning av Svenska Institutet, dels av den s. k. Centralkommittén för svenskt tekniskt

bistånd, vars verksamhet finansierades med privata bidrag. FN:s fackor-

kommittéer - FAO-kommittén och andra - hade även gans nationella viss befattning med biståndsfrágor. Stöd till forskning i vid bemärkelse utgick i någon mån redan under 1950-talet. Detta skedde framför allt via stipendier men också genom stöd till bilaterala biståndsprojekt, t. ex. byggnadsforskning i anslutning till ett svensketiopiskt byggnadstekniskt institut och den kartläggande forskning inom näringsområdet, vilken föregick avtalet om ett nutritionsprojekt i Etiopien 1962. l denna redogörelse över forskningens hittillsvarande plats inom det svenska utvecklingssamarbetet ges först en kortfattad beskrivning av innehållet i detta samarbete under dess första tioårsperiod. Därefter lämnas en sammanfattande historik över statsmakternas uttalanden om forskningens betydelse och roll inom svenskt bistånd och om den svenska u-landsforskningspolitiken. En redogörelse för vissa överväganden inom bistândsförvaltningen i syfte att fastlägga en sådan politik ges också. Forskningsstödets storlek under några år presenteras liksom en något utförligare redogörelse för det stöd, som under budgetåret 1972/73 utgick från biståndsanslagen. Några viktigare drag hos u-landsforskningspolitiken belyses därefter.

6.3.1 Svenskt utvecklingssamarbete under dess första decennium med det svenska biståndet har angivits av statsmakterna i den Syftet (1962:100), som markerade början på ett statligt svenskt proposition utvecklingsbistånd av mer betydande omfattning. Ytterligare riktlinjer för ett långtidsprogram drogs framför allt upp i propositionen 1968:101. I denna hette det bl. a., att målet för utvecklingssamarbetet och för den biståndsgivning, som måste ingå däri, var en höjning av de fattiga folkens levnadsnivå. Samarbetet syftade till att stimulera de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar, att bidra till social och ekonomisk och medverka till en samhällsutveckling i demokratisk utjämning riktning. De statliga biståndsanslagen har därefter vuxit snabbt. Enprocentplanen för svenskt bistånd till de fattiga länderna antogs 1968 med stöd av Den innebär att Sveriges offentliga bistånd samtliga riksdagspartier. 1974/75 skall uppgå till 1% av bruttonationalprodukten, BNP (ca 2,3 miljarder kr). Det internationella biståndet till de fattiga länderna ökar men i mycket långsam takt. Om biståndet beräknas i förhållande till u-ländernas totala befolkning har värdet av det offentliga biståndet per person enligt 0ECD:s biståndskommitté DAC sjunkit i mottagarländerna. Det ligger nu 10% lägre än för tio år sedan. Detta är bl. a. en följd av omkring Biståndet utgör dock endast en liten del av den befolkningsökningen. - den största totala utvecklingsansträngningen delen svarar de fattiga folken själva för.

Bistândsanslagens Ökning

Mi|i.krl 1,096

zoool-

moul-

Budgetå-H1962/G3 63/64 64/65 65/66 66/57 67/68 68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74174/75 Prognos

Sverige har alltsedan biståndsverksamhetens början varit en stor bidragsgivare till FN-organens verksamhet. De svenska bidragen till sådana program har sedan flera år uppgått till ca 40% av de svenska biståndsanslagens totalsumma. Om därtill lägges stöd till speciella insatser i FN-organens regi, har mer än hälften av svenskt utvecklingssamarbete kanaliserats via FN.

Sverige tillämpar i likhet med åtskilliga andra givare den princip om

landprogrammering, som nyligen antagits inom FN-systemet (se kap. 4). Utvecklingssamarbetets innehåll bestäms med utgångspunkt i mottagarländernas egna prioriteringar, sådana dessa uttrycks i existerande utvecklingsplaner. Detta innebär dock inte, att Sverige avstår från allt inflytande på utvecklingssamarbetets utformning. Statsmakternas beslut att stödja vissa länders utvecklingsansträngningar måste anses vara knutet till en förväntan på ett effektivt utnyttjande för överenskommet ändamål. Anspråk på ett visst mått av insyn i verksamheten anses därför legitimt. Statsmaktema har vid ett flertal tillfällen gjort uttalanden om innehållet i det svenska utvecklingssamarbetet. Av sådana framgår, att tonvikt skall läggas på befolkningspolitiska frågor, mödra- och barnavård, livsmedelsförsörjning, vuxenundervisning, integrerad landsbygdsutveck-

industrialisering, sysselsättning, miljövård m. m. insatserna bör ling, allmänt inriktas på att gynna de sämst ställda i u-ländernas samhällen. I nedanstående tablå framgår fördelningen av svenskt bistånd mellan olika u-länder och olika FN-organ.

Anslag (mkr) 1973/74

Bistånd genom SIDA Programländer

__(_690) Övriga länder

Särskilda program

Övrigt (kurser, konferenser, biträdande experter, biståndskontor

SIDA UD:s u-avdelning 6 (6)

Anslag (mkr) 1973/74

Internationella livsmedelsprogrammet, WFP samt konventionerna om livsmedelshjälp, FAC 56

Övriga multilaterala bidrag t. ex. UNRISD,

WEP, WHOs forskningsprogram om mänsklig fortplantning, FNs befolkningsfond m. fl.) 106,5 (550) l 563

6.3.2 Utvecklingssamarbetets administration SIDA år ett ämbetsverk och i statsbudgethänseende hänfört till utrikeshuvudtiteln. Vad gäller svenskt bilateral! bistånd utarbetar UD på grundval av SIDA :s beredning förslag till avsnitt i statsverkspropositionen om bistândets omfattning, fördelning och inriktning. Departementet svarar för förhandlingar med mottagarländerna om samarbetsavtal. UD förbereder det svenska uppträdandet i en rad internationella organisationer. SIDA leds av en av Kungl. Majzt utsedd styrelse, vari verkets generaldirektör är ordförande. Beslut om genomförande av bistândsinsats fattas i regel av Kungl. Maj :t efter framställning av verkets styrelse. l viss omfattning är beslutanderätten delegerad till SIDA :s styrelse, som i sin tur har delegerat denna till generaldirektören.

Bis tåndsadministm tionen Eftersom utvecklingssamarbete bedrivs av Sverige inom alla viktigare sektorer av samhällslivet, är behovet av rådgivare till biståndsförvaltningen stort. U-länderna själva saknar tillgänglig expertis inom de flesta områden. Från olika u-länders myndigheter anlitar man därför ofta givares sakkunskap. Å andra sidan vill u-länderna inte i längden vara utlämnade åt givare utan söker snabbt skaffa sig själva erforderlig expertis. Den svenska bistândsförvaltningens personalsammansättning karakteriseras av kravet på allmânkunskap, förmåga till överblick och mångsidig användbarhet. Behovet av specialistkunskap tillgodoses i första hand genom att SIDA söker sådant stöd hos andra svenska myndigheter, vetenskapliga/undervisande institutioner eller enskilda personer. För att kunna hålla kontakt med dessa specialister och tillfredsställande följa deras arbete mäste dock SIDA bland sin fasta personal ha tillgång till ett

llO

antal befattningshavare med specialistkompetens (ekonomer, agronomer, undervisningsexpertis, ingenjörer osv.).

Olika rådgivare SIDA anlitar sålunda dels individuella rådgivare, dels arbets- och

insatsgrupper för speciella uppgifter och projekt, dels slutligen samråds-

inom olika ämnesområden: jordbruk, skog, nutrition m. fl. Ur grupper och samrådsgrupper har i vissa fall vuxit fram ett insatsgrupper institutionellt stöd från SIDA för rådgivning, utbildning och forskning. Här kan speciellt nämnas områdena jordbruk, nutrition och ekologi. roll som rådgivare i forskningsfrågor har dock med Expertgruppernas vissa undantag varit begränsade. Detta har dels berott på en hittills tämligen begränsad ambition vad gäller forskning som ett led i utveckrelativa brist för lingsbiståndet, dels på mottagarländernas på intresse sådana biståndsinsatser.

Kontakt med svenska forskningsråd och fonder

Den av SIDA år 1969 inrättade samrådsgruppen med några forskningsråd, riksbanksfonden, styrelsen för teknisk utveckling, STU och forskningsberedningen har haft som sin viktigaste uppgift att utgöra ett organ för information och samordning av ställningstaganden i första ömsesidig hand till konkreta forskningsprojekt. I vissa fall har även remisser av olika internationella forskningsforskningspolitiska frågor, statliga utredningar, som ”Man and the Biosphere” och andra tagits upp. Vissa program

gemensamma initiativ har tagits, t. ex. anordnandet av ett par forsknings-

konferenser om proteinfrågor och ekologi. Forskningsrådens förhopp-

ningar att SIDA skulle vara beredd att åtaga sig ansvar för finansiering eller delning av svenska forskares u-landsprojekt har sällan realiserats, främst därför att SIDA haft att i första hand tillgodose mottagarländernas klart uttryckta preferenser. SIDA har inte heller kunnat åtaga sig en planering eller styrning av svensk forskning in på mera u-landsinriktade ämnen. Från SIDA har med fog kunnats hävdas, att man för sådana komplicerade uppgifter saknade resurser. En mera omfattande påverkan forskningspolitik skulle utan tvivel kunna ske med ökad på rådens kapacitet för sådana uppgifter.

Internationell koordinering Kontakt med internationell forskning inom utvecklingssamarbetet hålls i varierande av biståndsmyndigheten och dess rådgivare och omfattning inom befolkningsområdet, inom nutrition och arbetsgrupper. Speciellt finns en koppling mellan biståndsverksamheten i landsbygdsutveckling inskränkt bemärkelse och den forskning, som ingår däri och internatiorum nella program. Inom nutritionsområdet ägde t. ex. en växelverkan

lll

mellan svenskt utvecklingssamarbete och den internationella verksamheten. Viss del av den som bedrevs forskning i Etiopien inom det svensk-etiopiska nutritionsinstitutet var av internationell klass och bidrog till att projektet kom att uppmärksammas inom berörda FN-organ och inom det internationella forskarsamhället.

6.3.3 U-landsforskningspolitiken under ett decennium

Forskningsfrågor var föremål för åtskilliga överväganden inom ramen för det utredningsarbete, som föregick inrättandet av det statliga biståndsorganet, NIB. I proposition 1962:100, föres resonemang om betydelsen av forskning och dokumentation som en förutsättning för skapande av mer kunskap om det mottagande landets behov, om utvecklingsproblematiken och om biståndsmetodiken. Resurser för insamling och sammanställning av tillgängliga upplysningar om u-länderna och deras läge samt om biståndsgivningen och dess verkningar måste skapas, heter det i propositionen. I denna diskuteras vidare frågan om vilket värde, som borde tillmätas olika forskningsinsatser för utformningen av svenska biståndsprogram och huruvida biståndsanslag borde användas för finansiering av sådan forskning. Det framhölls i propositionen, att mycket av den enskilda och offentliga forskning, som bedrevs i Sverige, indirekt kom u-länderna till godo. Något principiellt hinder borde ej föreligga för beviljande av anslag till målforskning för praktiska syften inom biståndsverksamheten. För grundforskning torde internationella organ och fonder ha större resurser. Man påpekade vidare, att överväganden beträffande specifika svenska forskningsinsatser borde anstå till dess klarare riktlinjer för en internationell arbetsförmedling inom forskningen förelåg. Sådana borde kunna förväntas som ett resultat av den FN-konferens i Geneve (se kap. 4) om tillämpning av forskning och teknologi för mindre utvecklade länder, vilken skulle anordnas 1963. I NlB:s anslagsframställning till Kungl. framhölls med Majzt 1963

formuleringar, som sedan kom att upprepas i dess petita för de två

nästföljande åren liksom i statsverkspropositionerna, att forskningsstödet borde vara starkt målinriktat och att det företrädesvis borde aktualiseras inom områdena familjeplanering och näringsförsörjning. Dessutom borde en integrering av forskningsinsatserna i pågående faltverksamhet eftersträvas. I statsverkspropositionen upptogs speciella medel för forskningsverksamhet för budgetåret 1964/65. I linje med förslag från Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, vilken 1965 avlöste NIB, avskaffades dock sådana ändamålsbundna anslag inom biståndsbudgeten. 1965 tillkallades en särskild under av expertgrupp ordförandeskap professor Bror Rexed, dåvarande huvudsekreterare i forskningsberedningen. Denna fick till uppgift att framlägga förslag till riktlinjer för SIDAs forskningsstöd. I expertgruppens år 1966 avlämnade förslag framhölls, att den politik avseende ämnes- och länderprioritering, som tillåmpades inom biståndsarbetet även borde gälla för forskningsområdet. SIDA:s stöd till forskning borde i regel avse tillämpad forskning, ägnad att lösa för biståndsverksamheten centrala problem, och forskningen borde företrädesvis integreras i den bilaterala faltverksamheten. Områ-

ll2

dena familjeplanering och näringsförsörjning med tonvikt på nutrition och jordbruk föreslogs utökade med mikrobiologi och bioteknik. Behovet av basorganisationer för forskning betonades, och man pekade dels på arbetsgruppen för nutritionsprojektet i Etiopien med dess vetenskapliga förankring i Sverige, dels på anknytningen mellan lantbrukshögskolan i Ultuna och ett planerat regionalt landsbygdsutvecklingsprojekt i Etiopien. Ett institut för befolkningsforskning borde komma till stånd i Sverige. Av bl. a. administrativa skäl räknade inte expertgruppen med att SIDA skulle kunna engagera sig inom andra forskningsområden än de nämnda. Forskningsråden borde gå in och stödja forskning med u-landsanknytning inom ämnesområden, som föll utanför SIDAs verksamhet. En särskild samarbetskommitté med forskningsråden borde upprättas. De föreslagna riktlinjerna för SIDA :s forskningspolitik fastställdes i princip hösten 1966. Den av expertgruppen föreslagna forskningspolitiken korn att tämligen väl överensstämma med SIDA: fortsatta forskningsverksarnhet. I proposition 1968 nr 101, anfördes återigen beträffande SIDA:s forskningsstöd, att detta skulle vara målinriktat och framför allt vara inriktat på områdena familjeplanering och näringsförsörjning. En integration av forskningsinsatserna i fáltverksamheten i huvudmottagarländerna skulle eftersträvas. Riksdagens statsutskott anslöt sig till dessa synpunkter och framhöll, att forskning av mera allmängiltig natur med mer eller mindre fast u-landsanknytning liksom hittills i huvudsak borde finansieras på andra vägar. Samma synpunkter upprepades av 1969 års riksdagsutskott, som dock i anslutning till olika motioner förordade, att frågorna om inriktning och utformning av forskning med anknytning till u-landsproblem utreddes. En ökad internationalisering av svensk undervisning och forskning var enligt utskottet angelägen. 1969 diskuterades u-landsforskningsfrâgor vid två sammanträden inom forskningsberedningen av vilka det ena ägnades proteinforskningsfrågor. I en SIDA-promemoria inför dessa sammanträden betonades bl. a. problemet, att u-länderna erfarenhetsmässigt gav forskning, speciellt grundforskning, en låg prioritet. Stöd till forskning inom områden av intresse för flera u-länder borde kunna ske via FN-organen, framhölls det. Denna princip kom att ingå i svensk u-landsforskningspolitik i fortsättningen. Riksdagens utredningskrav beträffande u-landsinriktad forskning upprepades 1970, och utredningen tillsattes sedan året därpå. I anslagsfrarnställning från SIDA för 1971/72 och i propositionen betonades ett nytt element i forskningspolitiken - det angelägna i att ge stöd till lokala forskningsinstitutioner i u-länderna under förutsättning att detta prioriterats av dessa länder. Betydelsen av forskning om utvecklingens sociala innebörd och konsekvenser underströks i anslutning bl. a. till ett av SIDA startat stipendieprogram för yngre forskare inom olika samhällsveten-

skapliga discipliner inom ramen för infonnationsverksamheten. Stöd till

vissa av FNs forskningsinstitut började i slutet av 1960-talet utgå, t. ex. till UNRISD s sociala forskning. I offentlig debatt samt via motioner i riksdagen har olika förslag framförts för att främja u-landsinriktad forskning. Redan till 1961 års riksdag pläderades för anslag till vissa forskningsuppgifter av intresse för

u-länder. Den svenska u-landsforskningspolitiken har upprepade gånger tagits upp i riksdagen i olika partimotioner. Allmänt kan sägas att riksdagen med hänvisning till den verksamhet, som utfördes av SIDA och som man ansåg i tillräckligt hög grad tog hänsyn till forskningsbehov, ställt sig kallsinnig till kraven på ökade resurser till forskning. Under slutet av 1960-talet skedde dock en viss omsvängning. Motioner om ökat men med en annan forskningsstöd awisades alltjämt motivering hänvisning till behovet av tillsättning av en särskild utredning för att belysa problemen i samband med inriktningen och omfattningen av svensk forskning om u-landsproblem.

6.3.4 Forskningsstödets innehåll och storlek

I slutet på 1960-talet började uppskattningar över forskningsstödets storlek inom biståndsanslagen göras. Dessa beräkningar är under de första åren mycket översiktliga. Från en siffra för 1967/68 på ca 5 milj. kr. och 1968/69 på ca 12 milj. kr. (6 % av det dåvarande fáltverksamhetsanslaav de planer och förslag, som redovisades i

get) och en uppskattning

S1DA:s anslagsframställning för 1970/71 på sammanlagt ca 15,7 milj. kr., har forskningsstödet vuxit betydligt. Från 1971/72 gjordes försök att med enhetliga definitioner åstadkomma mer jämförliga beräkningar. Det forskningsbegrepp, som härvid användes, inkluderade ej endast grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete utan även - i linje med olika internationella övervägan-

den om u-ländernas forskningsbehov (jfr kap. l samt avsnittet om FN:s

forskningsplan i kap. 4) - sådana aktiviteter som ekonomisk och social datainsamling, biblioteks- och informationstjänster, vetenskaplig testning och forskarutbildning. För budgetåret 1971/72 blev stödet till forskning 32 milj. kr. och för 1972/73 enligt preliminär uppskattning per 1 januari 1973 av förväntade utbetalningar under budgetåret ca 50 milj. kr. 1972/73 års forskningsstöd fördelade sig på följande områden:

Milj. kr. %

2.213 5 Hälso- och näringsprogram 22.705 46 Befolkningsprogram 1 1.471 23 Lantbruksprogram 7. 509 l 5 Undervisningsprogram

Program för exportbefrämjande bistånd 1.000

0.480 1 Förvaltningsprogram Industri- och teknikprogram 0.753 2.959 6

Övriga program

Totalt 49.090 100

Som framgår av denna sammanställning utgick närmare hälften av stödet till befolkningsforskning. Huvudparten därav - 19 av 22 milj. kr. avsåg stöd till en utbyggnad av forskning inom den mänskliga

fortplantningens omrâde inom ramen for Världshälsoorganisationen,

WHO. Detta bidrag utgjorde en dryg tredjedel av stödet till forskning inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet.

- Landsbygdsprogrammen svarar för en knapp fjärdedel drygt 11 milj. kr. - av det totala forskningsbiståndet. Drygt 4 milj. kr. avsåg stöd åt ett - ICRISAT Insti-

växtförädlingsinstitut (International Crops Research

tute for the Semi-Arid Tropics) - via det internationella konsortiet för stöd till Ca 2 milj. kr. utgjordes av stöd till

jordbruksforskning.

forskarseminarier och kurser, som SIDA arrangerade i samarbete med FAO. enskilda - I gruppen undervisningsprogram avsåg den största posten 2,5 milj. kr. - [LOs World Employment Programme. Knappt 2 milj. kr. bl. a. de internationella seminariergick till forskarutbildningsaktiviteter, Närmare 1 milj. na i fysik, kemi och kvantkemi vid Uppsala universitet. kr. anslogs till UNESCO s utbildningsforskningsinstitut (IEP). var Av de drygt 2 milj. kr. som anslagits till hälso- och näringsprogram hälften avsedda och forskning rörande marknärmare för utredningar nadsföring av barnmat, kostinforrnation etc. vid Ethiopian Nutrition ENI. Vidare avdelningen för näringslära vid Institute, gavs anslag till - Uppsala universitet och Stiftelsen Svensk Näringsforskning sammanlagt närmare 0,5 milj. kr. För övriga program utnyttjades närmare 3 milj. kr. Nära hälften därav - - 1,2 milj. kr. avsåg forskningsdelen av det svenska bidraget till United Nations Development Programme, UNDP. Totalt 1 milj. kr. avsåg stöd till FNs forskningsinstitut för social utveckling, UNRISD (0,5 milj. kr), FN :s utbildnings- och forskningsinstitut UNITAR (0,3 milj. kr.) samt FN:s forskningsinstitut för socialskydd (0,2 milj. kr.). Här ingick även SIDAs stipendieprogram för forskning om social utveckling i u-länder (120 000 kr.). I denna grupp ingick också ett bidrag på 400 000 kr. till det internationella ekologisekretariat, som SIDA inrättade i samarbete med naturvetenskapliga forskningsrådet. Den 1972/73 budgeterade forskningen kan med utgångspunkt från anslagstyp och huvudmannaskap ges följande indelning.

b) anslag till större projekt som bedrivs i regi

av internationell organisation 21.670) (44)

2. Svensk forskningsverksamhet 2.955 6 a) anslag till forskning bedriven i samarbete med internationell organisation (O. 130) (0,3)

b) anslag till övrig svensk forskningsverksamhet (2.825) (5,7)

3. U-landsbaserad forskning 12 577 26 a) anslag via internationell organisation (5.973) (12)

b) anslag direkt till u-land (6.604) (14)

4. Forskarutbildning, SIDAi samarbete med internationell 2.040 4 organisation 5. 5.443 11

Övrig forskning

Totalt 49.090 100

Drygt hälften eller 53 % av anslagen gick till internationella organisationer eller till större forskningsprojekt, som bedrevs av sådana. Här ingick anslagen till lLO:s WHO:s forsk-

världssysselsättningsprogram,

ningsprogram kring den mänskliga fortplantningen, stipendiebidrag till FNIS atomenergiorganisation IAEA samt forskningsdelen av det svenska bidraget till UNDP. Vidare ingick bidrag till FN:s forskningsinstitut för social utveckling (UNRISD), FN:s utbildnings- och forskningsinstitut (UNITAR) samt FN:s forskningsinstitut för socialskydd (UNSDRI). Vad beträffar forskningens lokalisering utgick 12 milj. kr. eller 26% till u-landsbaserad verksamhet. Ungefär hälften av denna bedrevs i samarbete med någon internationell organisation. Som exempel kan nämnas bidrag till ett regionalt landsbygdsutvecklingsprojekt CADU, Etiopien på l milj. kr. för redskapsprovning, växtodling, husdjursproduktion m. m. Vidare utgick bidrag via ett internationellt konsortium för stöd till jordbruksforskning 4,7 milj. kr. för växtförädling vid det nyssnämnda forskningsinstitutet ICRISAT samt 0,7 milj. kr. till växtförädling vid ett internationellt potatisforskningsinstitut i Peru. Närmare 3 milj. kr. eller 6% utgick till huvudsakligen svensk

forskningsverksamhet. En mindre del av denna verksamhet bedrevs i

samarbete med internationella organisationer. Bland annat återfinns här anslag till avdelningen för näringslära vid Uppsala universitet på 400 000 kr., ett mindre anslag till Stiftelsen Svensk Näringsforskning för ett forskarseminarium om undernäring och mental utveckling, resultatvärderingsforskning vid avdelningen för distributionsekonomi i Göteborg samt stöd till Lantbrukshögskolans u-landssektion. Bidrag gavs även till socialantropologiska institutionen i Stockholm och naturvetenskapliga

forskningsrådets sekretariat för internationell ekologi.

6.3.5 Insatser inom några olika forskningsområden Livsm edelsförsörjnings- och protein forskning

Livsmedelsförsörjning och proteinforskning tillhör områden, som varit

föremål för utredning inom olika svenska och internationella fora. Styrelsen för teknisk utveckling, STU, gav anslag till vissa typer av proteinforskning och var liksom den svenska kommittén av det internationella biologiska programmet IBP aktivt engagerad i kartläggningar i syfte att påverka de svenska statsmakterna till en ökad satsning. SIDA anordnade 1968 och 1970 några större forskarkonferenser inom livsme-

delsförsörjnings- och proteinomrâdena - den senare isamarbete med ett

antal berörda forskningsråd. Deltagare var ej endast forskare från universitet och högskolor utan även företrädare för industrien. Syftet med konferenserna var att få impulser till stöd till u-landsinriktad forskning med anledning av statsmakternas beslut om antagandet av 1 %-mâlet för svenskt utvecklingssamarbete. Något mera omfattande stöd av biståndsmedel till forskning inom sektorn, t. ex. kanaliserat via universiteten eller via olika svenska proteinindustrier, blev dock inte resultatet av de nämnda konferenserna och kontakterna med berörda

forskargrupper. Vissa initiativ togs under några därpå följande år av SIDA

t. ex. utredningar om stöd till oljeväxt- och baljväxtforskning. Den sedan åtskilliga år stödda nutritionsforskningen i anslutning till utvecklingssarnarbetet i några u-länder fick även i fortsättningen stöd. Inom lantbrukshögskolan har med SIDA :s stöd byggts upp ett rekryterings-, utbildnings-, forsknings- och dokumentationsprogram för agronomer med inriktning på u-ländernas problem. Högskolan fungerar som rådgivare till SIDA för den verksamhet inom landsbygdsutvecklingen, som stödes i olika u-länder. Ett mindre stipendieprogram ingår även i verksamheten.

Befolkningsom rådet Befolkningsområdet är sedan länge föremål för speciellt svenskt engagemang. Inom detta område skedde under sextiotalet ett omfattande svenskt utredningsarbete med målsättningen att bygga upp ett tvärvetenskapligt forskningsinstitut i Sverige. Detta arbete ledde dock fram till slutsatsen att ett institut av denna typ borde förläggas till ett u-land. För att främja koordinering av insatser inom befolkningsområdet inklusive forskningsverksamhet beslöt man från svensk sida att bygga upp ett befolkningsprogram inom OECD:s utvecklingsinstitut Development Centre med svenskt finansiellt och personellt stöd 1968. Det tedde sig angeläget att främja ökade internationella insatser beträffande forskning inom fortplantningsområdet. En forskargrupp inom fortplantningens endokrinologi inrättades 1967 med placering vid Karolinska sjukhuset. Efter ett omfattande utredningsarbete etablerades 1972 ett särskilt forskningsprogram inom ramen för WHO med Sverige som en av bidragsgivarna (se kap. 4). Enstaka sociologiska forskare har anlitats inom det svenska befolkningsprogrammet. Den uttalade målsättningen - en satsning på motivationsforskning - har dock ännu icke kommit till stånd. Först nyligen har vidare inom ramen för ett indiskt program viss samordning av insatser inom nutrition och familjeplanering kommit till stånd.

Ekologiomrâdet

SIDA insåg tidigt betydelsen av att beakta ekologiska problem som ett

resultat av olika typer av åtgärder inom utvecklingssarnarbetet. Redan 1967 utfördes en ekologisk utredning inom det förut nämnda i Etiopien, CADU. En konferens om

landsbygdsutvecklingsprojektet

u-ländemas ekologiska problem stöddes tillsammans med den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade ekologikommittén 1971. Ekologiska utredningar börjar höra till regeln i samband med olika mark- och vattenprojekt i u-länder. I samband med den internationella miljövårdskonferensen i Stockholm 1972 och det därefter upprättade FN-organet för miljövård kom dessa frågors betydelse att ytterligare accentueras. U-ländernas intresse är dock fortfarande förhållandevis ringa. SIDA inrättade 1972 tillsammans med naturvetenskapliga forskningsrådet ett sekretariat för internationell ekologi, vilket bl. a. skall ha vissa uppgifter vad gäller bedömning och initiering av forskningsprojekt.

ll7

samhällsvetenskaplig forskning Kontakterna med samhällsvetenskaplig forskning ägde framför allt rum genom anlitande av olika forskare för utredning och resultatvärdering av projekt inom utvecklingssamarbetet. Sålunda medverkade forskare inom det Sociologiska, socialantropologiska och ekonomiska området såsom utredare inom SIDAs verksamhet. Stöd till samhällsvetenskapliga forskningsprojekt utgick imycket begränsad omfattning. SIDA såg det icke som någon primär uppgift att hjälpa till att bygga ut den förhållandevis blygsamma u-landsinriktade samhällsvetenskapliga svenska forskningen. Känslan för behovet av utvecklingsteoretisk forskning växte långsamt fram inom biståndsadministrationen. Ett mindre stipendieprogram till yngre svenska forskare i syfte att stimulera forskning om den sociala utvecklingen i u-länder startades 1970. 1972 ingick SIDA avtal med socialantropologiska institutionen i Stockholm i syfte att anlita institutionens tjänster vad gäller utredning, rådgivning beträffande projekt och program även inom forskningsområdet, t. ex. för allmän kartläggande forskning av den typ som diskuteras i detta betänkande.

Några övriga forskningsområden Forskning om u-landsproblem inom ramen för akademisk och annan utbildning har erhållit stöd av SIDA även inom andra ämnesområden än de nämnda. Principen har här varit, att SIDA velat få till stånd en utbildning inom någon sektor, t. ex. tropisk medicin, som senare

beräknades kunna övertagas av andra statliga finansiärer. Åtskilliga

forskare har medverkat inom utbildningsverksarnheten för förvaltningspersonal, utresande biståndsexperter och stipendiater. Regionala institut som Afrika-institutet har därvid ofta anlitats. Företrädare för SIDA har ingått i vissa svenska utredningar, som arbetat på att identifiera olika forskningsbehov för u-ländema. Värt att nämna är att Hammarskjöldsfonden med stöd från utvecklingsanslag bedrivit en omfattande seminarieverksamhet, som i flera fall lett till nya forskningsinitiativ, t. ex. vad avser studier av massturismens effekter på en u-landsekonomi.

6.3.6 Några drag i forskningspolitiken

Kartläggningar av svensk forskning om u-landsproblem

Mera systematiska kartläggningar och uppföljningar av den forskning om

u-landsproblem, som ägt rum i Sverige vid universitet och högskolor, har inte utförts inom biståndsadministrationen. Inom ramen för arbetet inom den år 1965 tillsatta forskningskommittén (se ovan) skedde en inventering av sådan forskning. Riksbanksfonden utförde 1967 en kartläggning av svensk u-landsforskning - i huvudsak samhällsvetenskaplig sådan. När Sverige under senare delen av 1960-talet blev medlem av OECD:s biståndskommitté DAC gavs inom ramen för den årliga rapporteringen om svenskt bistånd även information om pågående forskning om

Denna forskning var dock liksom riksbanksfondens u-landsproblem. i stort sett av samhällsvetenskaplig natur men täckte även undersökning I samarbete med u-landsforskviss jordbruks- och nutritionsforskning. skedde en kartläggning av ningsutredningen 1971, som tidigare nämnts, vilken kommit att - trots vissa svensk forskning om u-landsproblem, - bilda underlag för den ökande internationella brister rapportering om u-landsinriktad forskning i i-länder, som kommit till stånd under senare år.

Resul ta tvärdering

inom utvecklingssamarbetet tillhör Betydelsen av resultatvärdering frågor och av riksdagens statsutskott och som tagits upp via olika motioner revisorer. Möjligheterna att förverkliga sådan värdering begränsas emellertid av ofullständiga kunskaper om utvecklingsprocessen samt om olika effekter eller ett lands situation. Mot programs på t. ex. en näringsgren denna måste dock sägas, att SIDA under senare år ägnat bakgrund förhållandevis stora resurser. Verkets arbete inom denna resultatvärdering sektor har tilldragit både svenskt och internationellt sig ett betydande intresse. I den svenska politiken ingår stöd till mottagarländemas egen

resultatuppföljning och rapportering, ofta inbyggd i deras olika utveck-

lingsprogram.

Stipendiepolitik en mycket betydelsefull roll inom det Stipendiering spelade tidigt svenska biståndet. Under senare år ha: emellertid den enskilda stipendie-

ringen begränsats till att inkludera specialiserade studiebesök av personer

i framskjutna befattningar, forskare och administratörer. Härigenom har minskat i omfattning men å andra SIDA :s stipendieverksamhet visserligen sidan kommit att få ett relativt större innehåll av forsknings- och

utvecklingsbetonade stipendieringsområden.

6.4 Näringslivsbaserad utvecklingsforskning

På en rad forskningsområden finns en betydande kapacitet inom svensk industri. Som exempel på områden relevanta för u-ländernas behov kan

nämnas proteinproduktion, läkemedelsindustri, pappersmassatillverkning,

mineralutvinning ur låghaltiga malmer och utvecklingsarbete beträffande

byggmaterial. För att illustrera denna har vi valt ett område av central kapacitet för u-länderna - Proteinbristen i dieten för

betydelse proteinforskning.

en stor del av u-ländemas befolkning - framför allt för barnen - är ett av de stora problemen i världen. Det är dock viktigt att betona att behovet av kalorier och olika andra näringsämnen är lika väsentligt. utgör fortfarande huvuddelen av proteintill- Vegetabiliskt protein förseln. Ca 80 % av jordens befolkning är beroende av spannmålsproduk-

tionen både ur protein- och kalorisynpunkt. Olika spannmålsslag innehål-

ler emellertid av sämre kvalitet än t. ex. animaliskt och är protein,

otillräckligt vad gäller vissa viktiga aminosyror såsom lysin och methionin. Mer forskning behövs både för att öka proteinavkastningen av kända

och använda grödor och för att åstadkomma en förskjutning till mer

okända proteinrika sådana, såsom olika oljeväxter: jordnötter, soja, oljefrön m. fl. Vid sidan av en ökad proteinproduktion från de konventionella spannmålen och grödorna bör särskild uppmärksamhet ägnas nya proteinkällor. Bland dem märks utvinning av proteinkoncentrat från oljeväxter, blad och jäst. Oljeväxtema är av särskild betydelse därför att de kan förbättra dieten och öka halten av högvärdigt protein i födan. Oljefröväxterna har ursprungligen utnyttjats mera på grund av oljan än den andra huvudkomponenten, proteinet. Detta har dock stegvis förändrats och idag värderas t. ex. sojaproteinet högre än oljan från soja.

Rapspro :ein Svenska industrier har sedan många år arbetat med nya proteinkällor. Som ett exempel på ett sådant projekt kan nämnas det som Karlshamns Oljefabriker har bedrivit för att utvinna proteinkoncentrat för mänsldig konsumtion från rapsfrö. Raps odlas i stor utsträckning i både u-länder och Sverige. Rapsen ger näringsfysiologiskt och tekniskt bra produkter, som borde kunna accepteras av konsumenterna. Proteinet har en aminosyresammansättning, som är bättre än den hos protein från någon annan vetetabilisk råvara och det kan tillverkas till ett rimligt pris. Testning för mänskligt bruk har nyligen påbörjats i Sverige. Vissa toxiska (giftiga) faktorer har dock vållat problem. Raps är en ur odlingsekonomisk synpunkt gynnsam gröda. Svensk industri har på detta omrâde en hög standard. De samlade svenska erfarenheterna såväl av odling av raps som av framställning av olja av god kvalitet är synnerligen omfattande,

vilken ger ett gynnsamt utgångsläge även för rapsproteinframställning.

Intresse beräknas finnas framför allt hos de u-länder som redan är stora rapsodlare som Indien, Pakistan, Kina och Nepal. Även länder med mindre odling som Chile och Etiopien kan ha intresse. Projektet siktar mot en uppbyggnad av rapsproteinprocessen i u-länder. Ännu har dock ingen testning av hur rapsprotein accepteras i u-länder kommit till stånd.

Hskprotein Möjligheten att ur fisk framställa ett fiskproteinkoncentrat, FPC, har under åtskilliga år varit föremål för mycket uvecklingsarbete. Det svenska företaget Astra Nutrition, har lyckats framställa FPC av hög ldass lämpligt för människoföda. Denna produkt användes f. n. som inblandningsäggvita i t. ex. mjöl i Sverige men även ett antal u-länder (Chile, Iran, Afghanistan, Sudan, Mauretanien) har uttryckt önskemål om att pröva produkten. Ett problem är de höga kostnaderna. FPC ställer sig fortfarande betydligt dyrare än t. ex. oljeväxtproteinet. Ett fiskprotein av något sämre kvalitet har dock väckt intresse i vissa u-länder.

Protein ur blad Alfa-Laval har tillsammans med Anhydro i Danmark utvecklat en process för framställning av proteinkoncentrat ur gröna växter, kallad Vepex

(vegetable protein extraction). Processen utnyttjar grönmassa från olika

inhemska råvaror, där speciellt foderväxterna för närvarande ger det högsta proteinutbytet. Dessutom har flera av lantbrukets biprodukter (ärt-, potatis- och betblast) komma till användning. Vepex-processen består i huvudsak av tre steg: i första steget sönderoch en växtsaft Saften utsätts i nästa delas grönmassan pressas fram. steg för en värmebehandling och proteinet koaguleras. Detta blandas med och torkas och det sålunda erhållna koncentratet innehåller ca foderjäst 44% råprotein. Det tredje processteget är behandlingen av pressresten, vilken torkas till vepexbriketter. Dessa briketter har en råproteinhalt på 10-13 % och en ñberhalt på 34%. Båda produkterna är avsedda för foder och det har visat sig att de har ett högt biologiskt näringsvärde. För att omsätta till en produktion i ett u-land fordras bl. a. processen studier marknadsbehov och Den av acceptabilitet, råvaruförsörjning. gröna färgen samt vissa toxiska substanser har visat sig vålla problem vid att lansera som hittills skett i vissa de begränsade försök produkten u-länder (Indien, Jamaica). Hur produkten kan komma att accepteras i u-länder är ännu oklart. Kostnaderna ter sig fortfarande höga.

Protein ur jäst

Svenska Sockerfabriks AB har utvecklat en process att framställa protein direkt från stärkelserika produkter via mikrobiologisk jäsning. Den s. k. Symbajästmetoden, kan användas för produktion av foderjäst ur stärkelsehaltigt avfallsmaterial. Den har prövats för bl. a. tapioka. Möjlighet anses föreligga att utveckla den för kassava, jams, bananer m. m. Stora anläggningar krävs för att processen skall bli ekonomisk, varför möjligheten till användning i u-länder t. v. ter sig tveksam. har också utvecklat processer för framställning av Sockerbolaget särskilda såsom lysin, tryptofan m. fl. liksom för framställaminosyror ning av protein ur metanol. Den senare processen kräver mycket stora i storleksordningen 100 000 ton.

årsproduktioner att tillsätta syntetiska amionsyror till spannmålsprodukter

Möjligheten för att öka proteinets kvalitet ter sig intressant. I dag föreligger dock inga klara forskningsresultat om effekterna av t. ex. lysinberikning. Berikning med andra aminosyror som methionin hämmas av den otillfredsställande smaken på detta protein.

Testning Alla nya proteinprodukter måste innan de lanseras för mänsklig konsumtion inte bara bli föremål för kemisk och biologisk testning utan också för noggranna bakteriologiska och toxikologiska undersökningar. Först efter åtskilliga serier av råttförsök kan en produkt prövas på människan. Det är också viktigt att betona, att nya livsmedel måste lanseras både i i- och u-länder, så att de inte löper risk att i u-ländernas betecknas som fattigmansmat.

WHHN*

V_

III Framtida utvecklingsforskning:

Förslag

.,..,._.,.,,,_,,,_,,_,_,,

7 Utvecklingsforskningens inriktning

_u_ , .. .-.c

IvhxvIiyâüGV*V1VC\K CT7W?T7U.f/77'WV?Táu'f_”C77r›'hyQ'/

I vårt förslag till inriktning av ett svenskt stöd till utvecklingsforskning redovisar vi först i korthet sådana förutsättningar som bör styra denna. De viktigaste av dessa är for det första de utvecklingsteoretiska premisserna, för det andra de utvecklingspolitiska målen, för det tredje tillgänglig svensk forskningskapacitet och slutligen för det fjärde kravet på internationell koordination.

vrmunwv 7.1 Utgångspunkter

Utvecklingsteori Inriktningen bör utgå från en genomtänkt syn på underutveckiingens natur och orsaker så att forskningen, oavsett vilket område den problem, av underutveckling och bedrivs på skall kunna bidra till att häva tillstånd lång sikt motverka de krafter som skapar eller upprätthåller på underutveckling (se kap. l).

Utvecklingspolitik i Inriktningen bör vidare baseras på målen för det utvecklingssamarbete vilket forskningen skall inordnas. På en allmän nivå är det förhållandevis

lätt att nå enighet om vilka dessa mål bör vara. I FNzs generalförsamlings

resolution 2681 (XXV), i vilken behovet av en integrerad syn på utveckling understryks, har de fått följande utformning: a) att ingen del av befolkningen lämnas utanför utvecklingen, b) att åstadkomma en strukturell förändring som befordrar den nationella utvecklingen och innebär att alla befolkningsgrupper aktiveras att ta del i utvecklingsansträngningarna, c) att eftersträva social jämlikhet, omfattande också en utjämning av inkomst- och förrnögenhetsfördelningen inom ett land, d) att ge hög prioritet åt utvecklingen av mänskliga resurser,innefattande yrkesinriktad och teknisk utbildning, skapandet av sysselsättningsmöjligheter och åtgärder som beaktar barnens behov.

För att konkretisera målen fordras dels en bedömning av i vilka avseenden tidigare ansträngningar varit minst framgångsrika, dels en

bedömning av varje nationell utvecklingssituation. Denna måste ta

hänsyn till varierande sociokulturella resursmässiga, och politiska förutsättningar och till den strategi för utveckling, som landet tillämpar. Samtliga situationer som karakteriseras av underutveckling uppvisar vissa grundläggande, gemensamma drag som strider mot den allmänna målsättningen för utvecklingsarbetet. Dessa brister anger i vilken riktning utvecklingsansträngningarna och därmed också

forskningsansträngning-

arna under 1970-talet bör ökas.

Hit hör oförmâgan att bygga nya, adekvata politiska strukturer som bas

för utvecklingsansträngningarna,

oförmâgan att fördela tillväxtens resultat i syfte att minska massfattigdom och ekonomiska och sociala klyftor. oförmågan att erbjuda produktiv och meningsfull sysselsättning för stora delar av arbetskraften, oförmâgan att uppnå bättre balans i det internationella utbytet mellan u-länder och i-länder, att mobilisera folkets flertal oförmâgan i utvecklingsansträngningarna, oförmågan att förhindra utplundring av oersättliga naturresurser, med inte minst en omfattande som skogs- och markförstöring följd,

oförmdgan att inleda en effektiv befolkningspolitik både när det gäller den mänskliga fortplantningen och när det gäller att hejda

koncentrationen av människor till storstäder, oförmágan att förhindra brott mot grundläggande mänskliga rättigheter från de maktutövandes sida. Vi menar att dessa exempel på oförmåga att förverkliga utvecklingspolitiska målsättningar beror inte bara på bristande politisk vilja utan också på en grundläggande oförmåga att förstå underutvecklingens orsaker. Sådan kunskap är nödvändig för att identifiera och angripa de för olika länder väsentligaste problemen. Denna syn innebär att utvecklingsforskning inte bara är en forskningsfråga. Den är i själva verket en bistånds- och utvecklingspolitisk fråga av första ordningen.

Svensk kapacitet

Den tredje förutsättningen för ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforsk-

ning är frågan om svensk kapacitet för sådan verksamhet. Utvecklings-

forskning har i Sverige bedrivits i nämndvärd omfattning enbart under

det senaste decenniet. Det har därvid såsom framgår av den tidigare redovisningen av utredningens enkäter till svenska forskare huvudsakligen rört sig om konventionell forskning. Ansatser till utvecklingsforskning har förekommit inom vissa områden

såsom fortplantningsforskning,

näringsforskning, ekologi och jordbruksforskning samt till en del inom utvecldingsteoretisk forskning. Härigenom har viss svensk kapacitet för utvecklingsforskning skapats.

k, av flera olika som måste Kapaciteten är beroende förutsättningar identifieras och bedömas var för sig. Det är nödvändigt att skilja mellan forskning som till sin karaktär är allmän och generaliserbar och sådan som för sina resultat är helt beroende av olika lokalt givna förutsättningar. Till den förra hör huvuddelen av naturvetenskaplig forskning, framför Till den senare hör merparten av samhällsallt på grundforskningsnivå. och kulturforskning, liksom botanik, zoologi, ekologi, geologi, hydrologi m. fl.” När det gäller den allmänna och generaliserbara forskningen kan man grovt säga, att kapacitet för forskning också innebär kapacitet för utvecklingsrelevant forskning. Den år också p. g. a. sin generella karaktär mindre beroende av var den utförs. Häri skiljer den sig från den områdesspeciñka forskningen. När det gäller bedömning av svensk kapacitet för utvecklingsforskning kan man å ena sidan konstatera att en allmän forskningskapacitet föreligger. Den bör i ökande utsträckning kunna mobiliseras för forskning av intresse för u-länderna. Å andra sidan råder, när det gäller områdesspecifik kapacitet, brist på personella och andra resurser för forskningsstöd, forskarutbildning och forskarsarnverkan med u-land. Till begreppet forskningskapacitet inom både generell och områdesspecifik forskning hör krav på praktisk erfarenhet av forskning i utvecklingsländer, krav på utvecklingsteoretisk medvetenhet samt krav på erfarenhet av tvär- eller mångvetenskaplig forskning. När det gäller det sista kravet får det svenska forskarsamhället anses ha begränsad kapacitet och kompetens, även om intresset för sådan forskning under senare år har ökat. Erfarenhet av utvecklingsforskning av sådan karaktär finns främst inom vissa grupper för delvis inom fredsforskning, närings- och jordbruksforskning samt fortplantningsforskning och ekologi. Den allmänna forskningskapaciteten har i stort sett byggts utifrån en svensk och västerländsk problemsituation. Den är därför inte utan vidare identisk med kapacitet för utvecldingsforskning. Delvis kan den dock genom omorientering av resurser och forskningsinriktning bli av värde. Vidare har den på utvecklingsproblem direkt inriktade forskningen endast till en del baserats på en analys av underutvecklingens grundläggande orsaker.

Internationellt samarbete Ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning innebär samtidigt ett ökat engagemang i internationellt forskningssamarbete. ACAST :s arbete med en världsplan för vetenskap och teknologi och den expanderande utvecklingsforskning som bedrivs av olika organisationer och institut föranleder i sig ökad internationell koordinering av den svenska utvecklingsforskningen. En sådan är så mycket mer angelägen som informations-

och koordinationsfrågorna när det gäller internationell forskning är

svåra och ännu otillräckligt beaktade. Svåröverskådligheten framgår av 1 Jfr G.Myrdal, Forskningens och det teknologiska utvecklingsarbetets betydelse för utvecklingen av underutvecklade länder. Föredrag vid TCO:s utbildningsdagar, Stockholm 1970.

den översikt av internationella organisationer inom och utom FN-famil- jen som sammanställts i bilaga 5. Det är uppenbart att överväganden av denna art är viktiga också för bedömningen av den svenska utvecklingsforskningens inriktning. Vi vill därför markera frågans vikt och rekommendera att en kommande organisation vidtar åtgärder för att försöka uppnå bästa möjliga internationella koordination av beslutade forskningsinsatser. Av särskild vikt är att främja samarbete mellan u-länder. Forskningssamarbetet har hittills i alltför hög grad bedrivits mellan i-länder och u-länder, vilket försvårat en önskvärd u-landscentrering och förhindrat spridning och utnyttjande av forskningsresultat.

7.2 Inriktning Syftet med ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning bör vara att producera kunskap som ökar förmågan att förstå och identifiera utvecklingsproblem och förbättra förmågan att bemästra dessa. Något eller några av följande fem kriterier bör uppfyllas av projekt eller andra insatser inom ramen for ett utvidgat svenskt stöd till utvecklingsforskning. a) Området täcks av berörda u-länders utvecklings- och forskningspriori-

teringar. Detta gäller särskilt i de fall då forskningsinsatsen skall

utföras i berörda u-länder.

b) Området är av så fundamental betydelse i utvecklingsprocessen att en

svensk insats bör göras oavsett vad som redan gjorts eller görs pä andra håll. c) Området har svensk forskningskapacitet och erfarenhet. d) Området rymmer viktig, men ännu föga uppmärksammad forskning som kräver pionjárinsatser. e) Området har en sådan karaktär att forskningssamarbete mellan Sverige och berörda u-länder underlättas av Sveriges internationella ställning. I vår diskussion av sådana områden har vi valt att utgå från den indelning som vi tidigare gjort i utvecklingsteoretisk forskning, kartläggningsforskning och sektoriell forskning. Syftet med denna indelning har varit att peka på former av utvecklingsforskning vars betydelse enligt vår mening hittills inte tillräckligt uppmärksammats. I praktiken bör en så hög grad av integration som möjligt mellan de olika forskningsnivåema eftersträvas. Det vore olyckligt - bl. a. av det skälet att forskningssituationen inom olika områden i åtskilliga detaljer inte är tillräckligt utredd - om man på förhand skapade starka bindningar. När det gäller valet av områden vill vi därför betona att huvudansvaret för detta bör falla på en framtida organisation för utvecklingsforskning.

7.2.1 Utvecklingsteoretisk forskning Utvecklingsteoretisk forskning omfattar den tvärvetenskapliga, huvudsakligen samhällsvetenskapliga analyser av underutvecklingens orsaker och

utvecklingens villkor som behandlades i kapitel 1. En intensifierad forskning och informationsverksamhet inom detta fält är av grundläggande betydelse för att bedöma värdet av utvecklingsinsatser och öka förmågan till ett tvärvetenskapligt och problemorienterat angreppssätt inom olika specialvetenskaper. Vi föreslår därför att en forskning av denna typ byggs upp. I denna rekommendation ligger också att den utvecklingsteoretiska forskningen

skall hålla nära kontakt med forskare inom olika problemfält. På så sätt

kan en bättre bedömning av den sektoriella forskningens utvecklingsrelemed bör vans uppnås. Forskargrupper utvecklingsteoretisk inriktning också kunna spela en betydelsefull roll i evaluering av forsknings- och utvecklingsinsatser. Exempel på viktiga uppgifter är frågor rörande folkrörelser, folklig mobilisering och deltagande iutvecklingsanstränginternationell handel med särskild hänsyn till u-ländernas situaningar, tion och sociala konsekvenser av nya teknologier.

7.2.2 Kartläggningsforskning I 3 har behovet av kartläggningsforskning diskuterats och kapitel motiverats. Ett ökat svenskt stöd inom utvecklingsforskningens område bör innefatta också denna forskning. Detta bör framför allt ges till u-länderna för en intensifierad kartläggande forskning, såväl själva naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig och humanistisk. För att Sverige skall kunna medverka krävs dock att den kompetens av dessa slag som finns inom landet förstärks. En väg som bör prövas är att knyta till Afrika-, Asien- och Latinarnerikainstituten. Stöd kan expertis - också ges till de institutioner muséer och universitetsinstitutioner som rymmer sådan kapacitet. I detta sammanhang skall det i enlighet

med den ömsesidighetsprincip som utvecklades i kapitel 1.5 också

betonas att forskarutbytet med u-land inom dessa områden bör intensifieras och att möjligheter bör ges för forskare från u-länderna att bedriva forskning kring svenska förhållanden. Exempel på uppgifter för en kartläggande forskning är mineralprospektering, allmän ekologisk kartläggning, studier av traditionella bebyggelseformer samt kartläggning av jordrättssystem.

7.2.3 Sektoriell utvecklingsforskning Den övervägande delen av ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning

bör gå till forskning inom några av de problemområden, vilka i kapitel 3

givits en översiktlig presentation. I det följande tar vi for det första upp sådana områden för utvecklingsforskning där en svensk kapacitet byggts upp. För det andra ger vi exempel på forskningssektorer inom vilka det finns en allmän svensk kapacitet som endast till ringa del tagits i anspråk. Till sist skisserar vi några forskningsområden som är centrala för alla de angivna forskningsområdena och som dessutom är av stor betydelse när det gäller att förbättra utvecklingssamarbetet. Inom fortplantningsforskningen har som tidigare framhävts de svenska

insatserna varit betydande. Det gäller särskilt i fråga om den biokemiska

utforskningen av fortplantningsprocessen och den i anslutning därtill

bedrivna preventivmedelsforskningen. Viss demografisk forskning har också inletts. De viktiga informations- och kommunikationsfrågoma har däremot knappast berörts. Vi förordar en fortsatt och förstärkt forskning inom denna sektor. Behovet av tvärvetenskapliga insatser liksom behovet att integrera insatserna inom befolkningsområdet med insatser inom

förebyggande hälsovård, nutrition och utbildning bör särskilt beaktas.

Näringsforskningsomrâdet har under det gångna årtiondet tillmätts allt större vikt i utvecklingsarbetet. Genom forskning vid olika svenska institutioner och genom faltverksamhet främst i Etiopien, Tunisien och Tanzania har sedan 60-talets början en tvärvetenskapligt orienterad näringsforskning med särskild inriktning på barnens näringssituation byggts upp. Samverkan har därvid skett mellan nutrition, biokemi, barnmedicin, jordbruksforskning, företagsekonomi och antropologi. Viktiga insatser, främst av biokemisk grundforskningskaraktär har inletts vid en rad forskningsinstitutioner. Problemområdets betydelse och tillgången på svensk kapacitet utgör starka motiv för en fortsatt och utökad forskning inom detta fält. Jordbruksforskningen har bidragit till utvecklingsforskning inom olika fält - genetik, växtodling, husdjurslära, markanvändning m. m. Dessutom har jordbruksforskare deltagit i utvecklingsarbete inom ramen för SIDA :s verksamhet. Härigenom liksom genom utbildningsinsatser som inletts i tropiskt jordbruk har skapats en icke obetydlig svensk forskningskapacitet. Detta tillsammans med det faktum att landsbygdsutvecklingen är ett centralt problemområde i de flesta u-Iänder utgör starka skäl för forskningsstöd inom denna sektor. Vi vill särskilt betona frågor rörande markanvändning, jordrättssystem och arbetsintensiv jordbruksteknologi. Ekologi är exempel på ett område inom vilket Sverige varit internationellt pådrivande. Det av naturvetenskapliga forskningsrådet och SIDA inrättade internationella ekologiska sekretariatet utgör en viktig planerande och samordnande instans. Även här föreslår vi ökat forskningsstöd, samtidigt som vi rekommenderar en förstärkning av det mångvetenskapliga samarbetet inom området. Inom andra forskningsområden finns en allmän svensk kapacitet av intresse för u-länder, som ännu knappast tagits i anspråk. Hit hör åtskillig medicinsk forskning såsom mödra- och barnavård och bakteriologi.

Inom svensk gruvhantering finns gruvteknologisk erfarenhet som torde

kunna överföras eller anpasssas till andra geologiska miljöer. På senare tid har svensk skogsforskning engagerats i utvecklingssamarbete. Också inom detta område finns kapacitet vid forskningsinstitutioner och företag för ökade forskningsinsatser. Utöver insatser inom de områden som hittills nämnts vill vi ge exempel på några forskningsområden som alla är av betydelse för att kunna utnyttja forskningsrön och för att förbättra utvecklingssamarbetet. Dessa är också exempel på områden där pionjärinsatser behövs. Forskning om regional utveckling och regional planering. Under det närmaste decenniet torde i såväl u-länder som i-länder de regionalpoli-

tiska frågorna komma att alltmera skjutas i förgrunden. Behovet är därför stort av en jämförande och bred forskning på detta område. Appropriate technology. Med denna term avses här inte enbart u-landsanpassad teknik i snäv bemärkelse utan också praktiskt lämpliga organisationsformer inom utbildning, hälsovård, förvaltning, kommunikation m. m. Ett betydligt intensivare mångvetenskapligt samarbete mellan teknologi och samhälls- och kulturforskning, exempelvis kulturgeografi, är nödvändigt liksom en förbättrad förmåga att integrera och tillgodogöra sig de arbetsresultat som tekniska innovatörer kan åstadkomma. Folkrörelser, folklig mobilisering och deltagande i utvecklingsansträngningar. Detta är en av de grundläggande utvecklingspolitiska frågorna, som hittills i alltför stor utsträckning kommit i skymundan för krav på projekteffektivitet och ekonomisk avkastning. Utbildning, kommunikation och kunskapsöverföring. Forskningsinsatsema inom detta område har hittills varit små och har till största delen bedrivits utifrån de förutsättningar som gäller i länder med hög grad av läskunnighet. samspelet mellan forskning, politik, förvaltning och projektadministration inom utvecklingsarbetet. De ofta återkommande kraven, särskilt från u-länderna, om en förbättrad integration av biståndsfmansierade utvecklingsansträngningar med landets egna ansträngningar är ännu på många håll ett svårlöst problem. Resultatvärdering. Utvärdering av offentliga investeringar och offentlig verksamhet befinner sig ännu på ett mycket ofullgånget stadium. I Sverige uppmärksammas frågan för närvarande av vissa myndigheter och institutioner, inte minst SIDA. Inom FN-familjen inklusive Världsbanken tilldrar sig frågorna växande intresse. Det är av speciell vikt att denna forskning ges stark empirisk förankring.

8 Utvecklingsforskningens utformning

För att forskningen på lång sikt skall bidra till att stärka u-länders egen forskningskapacitet och förmåga att analysera och bemästra sina utvecklingsproblem krävs vid sidan av inriktningsprinciper vissa regler för utformningen av ett svenskt forskningsstöd. Vi föreslår att följande principer skall gälla. Forskningen och övrig verksamhet skall utformas så att den bidrar till att höja u-ländernas forskningskapacitet att utbilda forskare i u-land att så långt möjligt förlägga forskning till u-land att på ett effektivt sätt sprida forskningsresultat till främst beslutsfattare i u-land att förankra utvecklingsforskningen i forskarsamhället.

8.1 Forskningskapaci tet Med forskningskapacitet avses här främst forskningens infrastruktur i form av dels institutioner, forskningsorganisation etc., dels de servicefunktioner som krävs för att producera forskare och genomföra forskning (se kap. 3). Stödet bör utformas efter analys av varje lands egna förutsättningar av infrastrukturell, administrativ och personell kapacitet. Sålunda bör exempelvis forskningsstöd till länder som i likhet med Indien har en jämförelsevis utvecklad forskningsorganisation i första hand utgå i form av finansiellt stöd. När det gäller länder där forskningsmässiga förutsättningar håller på att växa fram, som t. ex. Nigeria eller Sn Lanka, finns det främst i inledningen av en forskningsinsats behov av personellt stöd. I länder som Bangla Desh, Tanzania och Etiopien måste sannolikt forskningssarnarbetet omfatta stöd till forskningsinstitutioner, forskarutbildning, projektledning och finansiering.

8.2 Forskarutbildning För att höja u-ländernas kapacitet när det gäller utvecklingsforskning, bör en viktig del av forskningsbiståndet utgöras av stöd till forskarutbildning i

u-land. Forskarutbildning uppnås inte genom ett antal mer eller mindre omfattande kurser utan förutsätter deltagande i och genomförande av forskning. Denna utbildning bör därför knytas till konkret forskningsverksamhet. I de fall där forskarutbildning kan ske i samband med genomförandet av forskningsinsatser bör så ske, även om detta höjer den totala projektkostnaden. Ur mer långsiktig synpunkt är en sådan rekommendation motiverad, eftersom forskningsprojektets framgång inte enbart blir beroende av de rent forskningsmässiga resultaten. Arbetet ger nämligen då avkastning i form av konkret forskningserfarenhet och höjd personell kapacitet. Behovet av långsiktiga insatser måste kraftigt understrykas. De forskare som exempelvis fått sin forskarutbildning inom ett projekt kan tillförsäkras fortsatta arbetsmöjligheter i sitt hemland genom stöd till någon forskningsinstitution inom vilken de kan verka. Ett utmärkt exempel på värdet av sådana långsiktiga insatser med kombinerat forsknings-, utbildnings- och infrastrukturellt stöd från basinstitutioneri Sverige utgör det svenskstödda barnsjukhuset i Addis Abeba, som från en blygsam verksamhet utvecklats till en bas för pediatrikutbildningen i Etiopien. Forskarutbildning i i-land kan komma i fråga om inga andra möjligheter föreligger. Vi vill dock framhålla riskerna för bristande integration med utvecklingsansträngningarna om forskarutbildningen förläggs till en miljö, som i väsentliga avseenden skiljer sig från den i vilken forskaren så småningom förutsätts arbeta.

8.3 Lokalisering Stödet bör i möjligaste mån gå till sådan forskning som bedrivs i u-land. Det är dock uppenbart att den infrastrukturella uppbyggnaden liksom

forskarutbildning tar lång tid. Vidare är åtskillig forskning så kostsam

eller ställer sådana krav att den till på basresurser en början måste bedrivas i i-land. Det är därför viktigt att åstadkomma en god awägning mellan den forskning som bör ske i u-land och den som under en uppbyggnadsperiod måste bedrivas i i-land.

Exempel på forskning som sannolikt under överskådlig tid kan behöva

bedrivas vid i-landsinstitutioner är olika fonner av biologisk, medicinsk,

kemisk och fysisk grundforskning liksom forskning inom teknologiskt

avancerade tillämpningsområden elektronik, gruvteknik, oceanografi, fjärranalysmetodik m. fl. Liksom i utvecklingssamarbetet bör regeln vara att en så snabb och omfattande överföring som möjligt från i-landsansvar till u-landsansvar skall ske. För att uppnå detta bör liksom inom andra forskningsområden täta institutionskontakter tas mellan de forskningsgenomförande institutionerna i i-land och lämpliga systerinstitutioner i u-land. Oavsett om forskning till en början baseras i Sverige eller annat

i-land skall den i kapitel 1.5 angivna ömsesidighetsprincipen beaktas.

8.4 Spridning För att utvecklingsforskningen skall kunna ge sitt bidrag i utvecklingsansträngningarna krävs att forskningsresultat så snabbt som möjligt sprids inte bara till forskare utan till alla berörda parter, framför allt i u-land. Härvid är kravet på en så snabb publicering som möjligt inte tillräckligt. Det gäller också att sprida information på ett sådant sätt att den verkligen når och förmår påverka politiker, planerare och utvecklingsarbetare. En första viktig åtgärd för att man skall uppnå detta är att representanter för dessa grupper i u-länder ges möjlighet att delta redan i forskningsplaneringen, eller att de hålls informerade om denna. En andra åtgärd bör bestå i en fortlöpande rapportering under forskningsarbetets gång. När forskningsresultaten föreligger bör de presenteras dels som en sedvanlig vetenskaplig publikation men samtidigt också i sammandrag på ett språk tillgängligt för icke-forskare. På så sätt kan övriga intressenter få möjlighet att erhålla och tolka resultaten utan de stora tidsförluster som hittills varit regeln. En förbättrad spridning av detta slag är i många fall inte tillräcklig. Den bör därför kompletteras med muntlig information genom kontakter mellan forskare och andra intressenter eller genom speciella forskningsinformatörer som kan översätta och förmedla forskningsresultat. Symposier och konferenser kan vara viktiga spridningsmekanismer, men dess effektivitet hämmas särskilt i u-land genom att belasta ett fåtal redan hårt engagerade beslutsfattare.

8.5 Förankring För att utgöra en effektiv bas för en mobilisering av svensk och annan forskningskapacitet måste verksamheten vara förankrad i forskarsarnhället och dess institutioner både nationellt och internationellt. Detta innebär att ansvaret för forskningsplanering och genomförande i så hög utsträckning som möjligt skall ligga på forskarna själva. Detta medför krav på forskningsorganisationen att delegera ansvars- och beslutsfunktioner. Det ställer också stora krav på forskarna att kunna bedöma sitt eget arbete utifrån de principer för utvecklingsforskning som vi angivit.

9 Utvecklingsforskningens

organisation

I vårt förslag till utformning av svensk organisation för utvecklingsforsk-

ning har vi utgått dels från de riktlinjer som givits i kapitel l, dels från

diskussionen om inriktningen av en svenskstödd utvecklingsforskning i kapitel 7 och den precisering av former för verksamheten som gjorts i kapitel 8. I det följande drar vi ut vissa organisatoriska konsekvenser av dessa principer. Därefter granskar vi översiktligt de organisationsalternativ som angivits i utredningens direktiv. Slutligen skisserar vi vårt förslag till en nämnd för utvecklingsforskning.

9.1 Principer och organisatoriska krav Kravet på probleminriktning och innebär att

rvär/mângvetenskaplighet

organisationen skall ha en beslutande instans som har hög vetenskaplig kompetens och sådan sammansättning att en tvärvetenskaplig bedömning kan garanteras. Det innebär vidare att organisationen när det gäller forskningens genomförande stimulerar till probleminriktning och vetenskapligt samarbete. Kravet på u-landscentrering medför att organisationen bör ha nära och effektivt samarbete med u-länders centrala organ inom utvecklingsplanering och forskningspolitik och med forskare och institutioner på den forskningsutförande nivån. Organisationens styrelse bör dessutom ha tillgång till en referensgrupp i policyfrågor innehållande kvalificerade forskarrepresentanter från u-länder. Inriktningsprincipen att genom utvecklingsforskning producera kunskap som förbättrar förmågan att förstå och bemästra utvecklingsproblem får som organisatorisk konsekvens krav på förmåga att engagera forskare i tvärvetenskapligt eller mångvetenskapligt samarbete. Organisationen måste dessutom ha god överblick av svensk och internationell forskning inom utvecklingsfaltet och förmåga att vidta koordinerande åtgärder. För att möjliggöra en effektiv satsning på de forskningsområden som prioriteras bör organisationen slutligen ha en offensiv förmåga, dvs. möjlighet att initiera och stimulera till forskning. Det stöd som en svensk organisation för utvecklingsforskning ger bör vara så långsiktigt att det inte bara stimulerar till enskilda forskningsin-

satser under begränsad tid utan leder till en permanent höjning av forskningspotential och kapacitet. Organisationen bör i frågor rörande uppbyggnad och långsiktigt stöd till forskningsinstitutioner arbeta i nära samverkan med den svenska biståndsmyndigheten och om så erfordras med andra biståndsgivande organisationer. Organisationen för utvecklingsforskning bör aktivt medverka till att utarbeta modeller för forskarutbildning i anslutning till olika former av forskningsstöd för att på så sätt erhålla en optimal utbildnings» och träningseffekt av varje enskild insats. Det är vidare av stor betydelse att organisationen på genomförandenivån får sådan utformning och sådana resurser att en långsiktig kontakt kan upprätthållas mellan forskarhandledare och forskarstuderande. Härvid bör möjligheter att för kortare tid varje år frigöra akademiska lärare för tjänstgöring i u-land vara en möjlig lösning. Kravet på spridning innebär att organisationen har resurser för en effektiv informations- och dokumentationsverksamhet. Kravet på en decentraliserad utformning av forskningsverksamheten får som konsekvens att ansvar för forskningsplanering och genomförande så långt möjligt förläggs till de forskare och forskargrupper som utför forskningen.

9.2 Organisatoriska alternativ I direktiven till utredningen ges en rad organisatoriska alternativ. I det följande prövar vi dessa mot bakgrund av de ovan formulerade organisatoriska kraven. Ett alternativ är att verksamheten som förläggs till forskningsråden förstärks genom representation från biståndsförvaltningen. Denna lösning torde vara mindre ändamålsenlig då rådsorganisationens uppbyggnad inte

kan sägas motsvara de krav på tvär/mångvetenskaplig bedömning som utvecklingsforskning förutsätter. Rådsorganisationen är vidare med vissa

undantag inriktad på prövning av och stöd till forskning som initieras utifrån. Forskningsinitiativ från rådens sida är mindre vanliga. Sådana initiativ måste bli ett framträdande inslag i ett organ för utvecklingsforskning. Vi vill dock markera önskvärdheten av ett nära samarbete med forskningsråden, vilket närmare preciseras nedan. Ett annat förslag är en panel eller ett kollegium av forskare och administratörer såsom samordnande och rådgivande organ. En organisation utan tillgång till egna medel, utan intim och löpande kontakt med praktiska frågor och utan en basorganisation kan dock knappast göra insatser av den omfattning som här förutsätts. Alternativet att inrätta ett särskilt forskningsråd för u-landsforskning karakteriseras redan i direktiven som mindre ändamålsenligt”. Även om en rådsliknande funktion måste fullgöras av en organisation för utvecklingsforskning så utgör denna endast en av flera. Ett forskningsinstitut skulle kunna utformas så att det motsvarar de krav som tidigare ställts på problemorientering, tvärvetenskaplighet och u-landscentrering. Olägenheterna är emellertid uppenbara. Forskningsinstitut tenderar att rosta relativt snabbt och har ofta svårt att ställa om

till Utvecklingsforskningen som den här defmierats nya forskningsfält. täcker ett alltför stort fält för att ett forskningsinstitut skulle vara en lämplig organisation. Ett av alternativen i direktiven är en nämnd med uppgift att ge rekommendationer eller besluta beträffande anslagsfördelningen till forskning. Vi har funnit att detta alternativ ger den bästa utgångspunkten för ett som kan tillfredsställa de organisatoriska krav som förslag sammanfattas ovan. Vi föreslår därför inrättandet av en nämnd för utvecklingsforskning.

9.3 Nämnden för utvecklingsforskning Nämnden för utvecklingsforskning skall ha som sina främsta uppgifter att ta initiativ till forskning av den vida innebörd som angetts i kapitel 1, 7 och 8 samt planlägga och föranstalta om sådan, att bedöma och eventuellt om forskningsanslag som stödja ansökningar inkommer från Sverige eller andra länder till nämnden, samt åt Kungl. och SIDA i att tjänstgöra som rådgivande organ Maji forskningsfrågor. Nämnden bör underställas utrikesdepartementet och vara självständigt beslutande Kostnaderna för nämnden och dess och medelsdisponerande. verksamhet bör bestridas av biståndsmedel.

Nämndens styrelse Vi föreslår att nämndens styrelse utses av Kungl. Maj :t. Vägledande bör vara personliga kvalifikationer och erfarenhet av u-landsfrågor. I styrelsen bör ingå dels forskare med erfarenhet av utvecklingsforsksamverkan, dels företrädare för det

ning och tvär- eller mångvetenskaplig

allmänna med intresse för forskning och u-landsproblem. Med hänsyn till vikten av samverkan med praktiskt biståndsarbete bör i styrelsen ingå företrädare för biståndsförvaltningen. Antalet ledamöter bör vara 11, av vilka 6 bör vara forskare och 5 företrädare för biståndsorganisationen och allmänna intressen. Bland ledamöterna utses en ordförande och en vice ordförande. Ledamöterna bör utses för 3 år. Längre mandattid än sammanlagt 6 år bör undvikas. Nämndens ställning inom förvaltningen, dess offensiva, ansökningsbe-

dömande och rådgivande arbetsuppgifter, belyses av efterföljande orga-

nisationsskiss.

Referensgrupp med u-landsrepresentarion Vi föreslår att nämnden för samråd i policyfrågor till sig knyter en referensgrupp bestående av företrädare för u-länder och internationell utvecklingsforskning. De representanter för forskningspolitiska organ i vissa u-länder som vi kontaktat förordar p. g. a. de knappa personella resurser som i allmänhet finns på den forskningsplanerande nivån att

ORGANISATIONSSCHEMA Kal. Majzt . l Styrelse Beslursnivå

rgåårzwxgâg

------' Forskninge- 5|DÅ i - - - - --n- rådsorgenisationen

Kanslioch Kansli central beredning

Offensiv funktion Forskningsrldsfunktion

Forskning; Basqrupper institutioner ----------------inom Olika - - i Sverige;i u-Iand; problemsektorer internationella f°sk°9'p°°' Operationennivå: Beredningoch genomförande

Forsknings- Forskningsprojekt projekt nödvändiga samband __ ___ möjliga samband

medlemskap i en sådan referensgrupp inte görs personbundet. Man

föredrar i stället att nationella organ för vetenskap och teknologi eller andra forskningsorgan är representerade. Dessa skulle i varje särskilt fall utse den mest lämpade forskaren att medverka i referensgruppens sammanträden.

Nämndens arbetssätt En svensk organisation för utvecklingsforskning bör för det första stödja eller bygga upp forskning inom de olika problemsektorer som vi föreslår eller som nämnden senare kan komma att fastställa. i detta avseende kommer nämnden att få initierande och styrande uppgifter. Man kan, om

man så vill, kalla detta arbetssätt för den offensiva funktionen. Arten av

forskningsstöd och de arbetsformer som på så sätt skapas kommer att belysas längre fram. För att organisationen skall bevara önskvärd flexibilitet och innovativ förmåga är det för det andra viktigt att det finns möjligheter att stödja även forskning som inte faller inom ramen för organisationens utvecklingsteoretiska, kartläggande eller sektoriella forskningsprogram. Ett sådant stöd förutsätter emellertid att principerna om u-landscentrering, utvecklingsrelevans och kapacitetshöjning uppfylls. Denna del av verksamheten utgör nämndens forskningsrâdsfiznktion.

Nämndens kansliorganisazion Nämnden bör ha tillgång till ett kansli, vars huvuduppgifter skall vara att tjäna som ett informations- och kontaktcentrum för nämndens verksamhet samt att bereda, följa och utvärdera av nämnden stödd forskning. Kansliet bör ha en kärna av fast anställd personal. Administrativa tjänster och service bör i största möjliga utsträckning köpas utifrån, framför allt från SIDA. Till kansliet bör, för speciella

uppdrag eller projekt,

för kortare eller längre tid kunna knytas experter. Nämndens kansli bör ledas av en generalsekreterare. Denne, som bör vara forskare med stor erfarenhet av utvecklingsforskning, bör dessutom vara ledamot av styrelsen och ordförande i dess arbetsutskott. Av vikt är att tjänsten utformas så att innehavaren ges möjlighet att hålla fortlöpande kontakt med aktiv forskning. De löpande administrativa uppgifterna bör

vila på en administrativ chef som ansvarar för vissa föredragningar i

nämnden samt för ekonomi och. administration. Därutöver skall det finnas ett antal tjänster för forskare med erfarenhet av utvecklingsforskning, s. k. sektoransvariga. Dessa skall svara för genomförande av sektorprogram och vara föredragande i sådana frågor. Antalet tjänster bestäms av det antal forskningsområden som nämnden inriktar sig på. Vi föreslår att till en början minst fem sådana tjänster inrättas. Innehavama av dessa tjänster bör ges reell möjlighet till aktiv forskning. Av detta skäl bör de vara placerade på sina respektive institutioner men under berednings- och planeringsperioder arbeta på nämndens kansli. De sektoransvariga forskarna bör fungera som sekreterare och koordinatörer inom de arbets- eller basgrupper som vi längre fram föreslår skall inrättas. Till de sektoransvarigas förfogande bör stå en projektadministrativ enhet. Denna skall främst ha till uppgift att ge administrativ service till

olika forskningsprojekt. Detta är av speciell vikt vid forskning i länder där

svenska biståndskontor inte finns. Kansliet bör vidare ha en informationsenhet, som ansvarar för infonnation och dokumentation samt kontakter med massmedia. Därutöver bör möjlighet finnas att arvodesanställa experter för bestämd tid med uppgift att utreda, bereda, genomföra eller utvärdera särskilda projekt. De kan leda projektgrupper och andra arbetsgrupper och fungera som internationella kontaktmän. De kan med fördel rekryteras från u-länder. Internationellt bedriven forskning som förutsätter särskilda avtal mellan länder kräver medverkan av juridisk och annan förhandlingsexpertis, som bl. a. SIDA har. Vi förutsätter ett nära samarbete mellan nämnden och olika enheter inom biståndsorganisationen. Generalsekreteraren eller den till vilken uppdraget delegeras bör delta i sammanträden med SIDAs direktion vid behandling av ärenden av gemensamt intresse för SIDA och nämnden. Annan service bör också i största möjliga utsträckning köpas från SIDA. Det gäller t. ex. skrivcentral, bibliotek, centralarkiv, kameral service, inköp, personaladministration, resetjänst, lokalanskaffning och inredning. Kansliet bör dock ha egen fast anställd biträdespersonal.

Den farskningsutförande nivån

Inom organisationen skall personella och andra resurser finnas eller göras tillgängliga för - i u-land forskning w stöd till forskarutbildning i u-land utvecklingsforskning i Sverige - bedriven utvecklingsforskning. deltagande i internationellt Det operativa ansvaret för forskningen bör förläggas till existerande institutions- och forskargruppsnivå eller en utbyggd sådan. Detta gäller både inhemskt bedriven forskning och forskarutbildning och sådan som med svenskt stöd bedrivs i u-land. I det följande framställningen till svenska förhållanden. l begränsas tillämpliga delar kan resonemanget omsättas även på arbete som med svenskt stöd bedrivs i u-land. kan bli En kompletttering av den svenska forskningsorganisationen aktuell punkter där tillgång till inhemsk sakkunskap är på sådana En sådan förstärkning bör ske genom att forskare med nödvändig. erfarenhet anställs av nämnden för

av forskning inom en problemsektor

kortare eller längre tid. Nämnden bör skapa tvärvetenskapligt sammansatta forskargrupper, s. k. basgrupper. Till dessa grupper bör huvudansvaret för nämndens utvecklingsforskning läggas. Inom exempelvis området landsbygdsutvecktänkas vara sammansatt av forskare inom ling kan en sådan basgrupp agrarekonomi, antropologi och växtodling, markvetenskap, husdjurslära, kulturgeografr. ett område skulle en motsvarande Inom som fortplantningsforskning basgrupp innehålla företrädare för gynekologi, sociologi och kommunikationsforskning. Innehavarna av sådana tjänster bör vara placerade vid forskningsinstitutioner där de ämnesmässigt hör hemma. Därigenom skapas förutsättningar för god kontakt med aktiv forskningsmiljö. Varje sådan basgrupp bör skapa ett effektivt samarbete inom sig. Därför krävs att grupperna ges resurser for att en integrerad forskningsverksamhet skall tillräckliga kunna äga rum. Som tidigare föreslagits kan en av kansliets sektoransvariga lämpligen ha en koordinerande funktion inom en basgrupp. kan utgöras av såväl svenska som utländska forskare. Basgruppema Dessa bör anställas på sådant sätt att kravet på anställningstrygghet och på forskningskvalitet tillgodoses. Utöver de anställda forskarna bör till

kunna knytas andra forskare inom respektive problemfált. För

grupperna projekt av långsiktig karaktär kan fasta tjänster av olika typer komma i vid svenska institutioner eller u-land och med fråga med tjänstgöring rekrytering både bland svenska och utländska forskare. Inom vissa fált fortplantning - har exempelvis ekologi, nutrition, landsbygdsutveckling, en utveckling av angiven art redan initierats. Vi har inte funnit det lämpligt att föreslå en alltför detaljerad för de basgrupper som kan byggas upp inom skilda organisation problemsektorer. Organisationen av en basgrupp bör anpassas till de speciella krav som varje enskilt problemområde ställer.

I regel kan det som redan nämnts vara lämpligt att de olika medlemmarna av en basgrupp har sin placering på sina respektive

forskningsinstitutioner. Härigenom uppnås en spridning av intresse för

utvecklingsforskning och basen för rekrytering vidgas. Möjligheterna att stimulera till u-landsinriktning av annan forskning främjas samtidigt som det motverkar riskerna för uppkomsten av specialinriktade forskningsenklaver skilda från övrig universitets- och forskningsstruktur. Dessa fördelar motiverar mer än väl de extra kostnader som resor och annan kontakt kan komma att dra. I en del speciella fall kan dock forskningens art kräva att en grupp hålls mera kontinuerligt samlad. Erfarenheterna visar att tvärvetenskaplig forskning förutsätter både långvariga och intensiva kontakter mellan forskare. Vilken form och sammansättning en basgrupp än får, bör den uppfylla följande funktioner: - Den skall dokumentera den svenska och internationella forskningen som bedrivs inom dess problemområde. - Den skall tjänstgöra som rådgivande organ till nämnden inom sitt kompetensområde. - Den skall bedöma forskningsprojekt, själv utföra eller leda forskning och handleda doktorander inom sitt område.

Genom en organisation av detta slag kan önskemål av stor angelägenhet tillgodoses

- av verksamheten inom forskarsamhället förankring -

tvär/mångvetenskaplig uppbyggnad

- starkt förbättrade möjligheter för bevakning, forskarrekrytering och projektgenomförande grundläggande trygghet för mer långsiktigt engagerade forskare - cirkulation mellan korttidstjänster och mera fasta tjänster med åtföljande fördelar bl. a. för den akademiska utbildningens internationalisering - tillväxt kontinuerlig av svensk kapacitet för utvecklingsforskning och forskarutbildning på området. Det skall åligga nämnden och dess kansli, främst då generalsekreteraren och de sektorsansvariga, att upprätta och stärka kontakter och samarbete mellan forskare även inom de olika problemsektorerna. Andra arbetsformer kan också visa sig nödvändiga. En arbetsforrn, som med gott resultat prövats av SIDA i de svensk-etiopiska närings- och hälsovårdsprojekten ENI och ESPC, är att genom periodisk frikoppling av svenska forskare från arbetet i Sverige göra det möjligt för vederbörande att utföra forskningsarbete iu-land. Metoden är användbar även i fråga om forskarutbildning och uppbyggnad

av forskningspotential i u-land. Förutom uppenbara fördelar för landet i

fråga medför anordningen för Sverige fördelen av växande förståelse inom svensk forskningsorganisation för u-ländernas förhållanden och ett stöd åt ansträngningarna att internationalisera svenskt utbildningsväsende.

En annan är att genom dubblering av tjänster vid vissa möjlighet öka möjligheterna att rekrytera forskare för forskningsinstitutioner utvecklingsforskning och forskarutbildning i u-land.

Samwbete mellan nämnden och SIDA

Samarbetet mellan nämnden och SIDA bör planeras utifrån principen att nämnden är avsedd att vara ett komplement till den nuvarande svenska organisationen inom utvecklingssamarbetet. Konkret innebär detta att nämnden i huvudsak karaktär stödjer forskning av mera långsiktig riktad - medan grundforskning, grundforskning, kartläggningsforskning SIDA liksom hittills huvudsakligen finansierar och administerar sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som krävs för den direkta planeringen och det praktiska genomförandet av utvecklingsinsatser. Denna principiella uppdelning mellan olika nivåer av forskningsuppgifter innebär emellertid inte att SIDA inte kan stödja eller medverka i mera långsiktiga forskningsarbeten. Om det vid sidan av den forskningsverksamhet som nämnden stöder finns behov av forskning för att SIDA

skall kunna planera och genomföra viktiga biståndsinsatser bör SIDA

konsultera nämnden om hur detta behov lämpligen skall kunna täckas. Om dessa principer tillämpas torde några gränsdragningsproblem inte bli aktuella. Efter nämndens tillkomst stöder och bedriver nämnden sådan forskning som den själv utifrån principerna för sin verksamhet och i nära kontakt med övriga organ inom det internationella utvecklingsarbetet beslutar. SIDA finansierar, genomför eller beställer for sin del all den forskning som är direkt nödvändig för dess löpande verksamhet. På samma sätt som SIDA sätt kan stimulera nämnden till på detta betydelsefull utvecklingsforskning bör nämnden medverka i formuleringen av nya utvecklingsinsatser. Detta samarbete, som vi bedömer som

mycket viktigt för att underlätta och påskynda utnyttjandet av de

forskningsresultat som framkommit, kan illustreras med ett konkret exempel. Den torka som under senare år drabbat framför allt de sydvästra delarna av Saharas gränsområden i Afrika har aktualiserat frågan om öknarnas expansion. I fallet Sahara rymmer denna fråga tvâ stora forskningskomplex. Det ena rör betydelsen av den mänskliga - och faktorn framför allt ekologisk anpassning och produktionssätt betydelsen av dessa för markförstöring och öknens tillväxt. Den andra gruppen av frågor är de naturvetenskapliga aspekterna meteorologiska, hydrologiska, geologiska och ekologiska - av samma fenomen. I-Iär krävs långsiktig forskning för att skapa en grundval för praktiska produktionssystemen i ekologiskt mindre åtgärder med syfte att förändra och åstadkomma effektiva markskyddsåtgärder. En skadlig riktning konsekvens av dessa biståndsmål kommer troligen att bli ett förändrat åtminstone vilket kräver specialstudier av sysselsättningsläge, temporärt, olika slag för att förhindra icke önskvärda konsekvenser. Exemplet visar - även om det - av växelverkan och är hypotetiskt på behovet samarbete mellan långsiktig forskning och tillämpning i praktiskt biståndsarbete.

Ett annat område som kommer att påverkas av nämndens tillkomst är SIDAs nuvarande organisation av samrådsgrupper. Dessa utgörs av tvärvetenskapligt sammansatta rådgivande grupper inom områdena lantbruk, näringsforskning, skogsbruk och undervisningsmedia. I beskrivningen av organisationen på den forskningsutförande nivån föreslås att medlemmar i dessa samrådsgrupper antingen knyts till en basgrupp eller ingår i en sådan på forskartjänst. En tredje möjlighet är att en tidigare samrådsgrupp i någon form i sin helhet konstitueras såsom basgmpp inom en problemsektor. Basgrupperna torde genom sin konstruktion - bl. a. genom egna tjänster, administrativ kapacitet och genom aktiv - ett effektivare sätt än hittillsvarande egen forskning på samrådsgrupper kunna ge olika slag av service åt SIDA. För att underlätta information och koordination mellan nämnden och SIDA bör kontakten med nämndens forskargrupper ske via de sektoransvariga forskare som föreslås ingå i nämndens kansli. Den ledande principen för samarbete mellan nämnden och SIDA i u-land bör vara att nämnden finansierar och stöder mera långsiktig forskning och däri ingående forskarutbildning medan SIDA inom sektorn högre utbildning och forskning bidrar med att bygga upp infrastruktur och finansiera insatser inom den högre universitetsutbildningen. Nämndens forskningsstöd kan härvid antingen utgöra ett led i den av nämnden bedrivna forskningsverksamheten eller utgå i form av anslag till institution i u-land efter ansökan från denna till nämnden. I enlighet med våra tidigare rekommendationer bör möjligheter till praktisk forskarträning och utbildning för u-landsforskare i anslutning till forskningens genomförande skapas. När det gäller samarbetet mellan nämnden och SIDA för att bygga upp forskningsbaser och stöda rutinmässig forskarutbildning är det nödvändigt att skilja mellan nämndens verksamhet i de länder med vilka Sverige

träffat avtal om utvecklingssamarbete och forskningsstöd till andra

länder. Om man från ett land med vilket SIDA redan samarbetar exempelvis önskar stöd när det gäller pediatrisk forskning och utbildning bör samarbetet mellan nämnden och SIDA utformas så att SIDA bidrar till uppbyggnaden av de institutionella resurserna och till läkarutbildningen. De vid insitutionen verksamma forskarna har därjämte möjlighet att söka

forskningsanslag hos nämnden liksom denna har möjlighet att efter

överenskommelse med landet ifråga dit förlägga av nämnden finansierad forskning. Nämnden kan dessutom medverka vid rekrytering av forskare och forskarhandledare. När SIDA:s stöd efter en uppbyggnadsperiod avslutas kvarstår institutionens möjligheter att erhålla stöd till den

fortlöpande forskningen från nämnden. I länder där SIDA inte har

administrativ kapacitet för utvecklingssamarbete bör forskningsstöd från nämnden huvudsakligen utgå till verksamhet inom existerande institutioner eller till sådan forskning som kräver endast smärre infrastrukturella insatser. Utbildningsaspekten bör dock så långt som möjligt beaktas. 1 Följande länder erhåller för närvarande stöd från Sverige inom ramen för utvecklingssamarbetet: Bangla Desh, Botswana, Chile, Cuba, Demokratiska Republiken Vietnam (DRV), Etiopien, Indien, Kenya, Tanzania, Tunisien och Zambia.

På grund av dessa skillnader mellan förutsättningar för samarbete mellan SIDA och nämnden i olika länder är det rimligt att anta att mera långsiktiga forskningsinsatser och sådana som ställer krav på relativt tunga infrastrukturella insatser förläggs främst till SIDA :s s. k. program-

länder utan att nämnden för den skull ger avkall på principen att stöda

utvecklingsforskning varhelst denna bedöms ge fruktbara resultat.

Samarbete mellan nämnden och forskningsråden Forskningsråden är i stort sett inriktade på grundforskning och riktad

grundforskningl De är ñnansieringskällor för forskning som med få

undantag bedrivs av svenska forskare och främst vid svenska forskningsinstitutioner. I jämförelse med råden kommer nämndens arbetsfält att bli mycket omfattande. Det kommer att sträcka sig från grundforskning över tillämpad forskning till administration av forskningsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga på forskning i u-land. En betydande del av forskningen kommer att initieras av nämnden själv eller i samarbete med med biståndsorganisationen. På samma sätt som nämnden är att betrakta som ett komplement till den svenska organisationen inom utvecklingssamarbetet kommer den som specialorgan för utvecklingsforskning att på ett betydelsefullt sätt komplettera den svenska rådsorganisationen. Ett nära samarbete mellan forskningsråden och nämnden är naturligt. Samarbetet kan organiseras på flera olika sätt. Personer verksamma inom rådsorganisationen kan komma att knytas till nämndens ledande organ och arbetsenheter. bör nämnden söka ta i anspråk eller Vid värdering av forskningsprojekt samverka med forskningsrâdens bedömnings- och andra arbetsorgan. Inom det vidsträckta område som utvecklingsforskning utgör finns åtskilliga projekt som är av intresse för både u-länder och Sverige. I - mellan sådana fall bör såsom kan ske i samarbete forskningsråd kostnaderna fördelas mellan nämnden och vederbörande råd. Vid vårt samråd med forskningsrådsutredningen framfördes inom denna tanken på en ännu närmare koppling av nämndens arbete till rådens verksamhet. Det föreslogs att en omstrukturerad rådsorganisation årligen från nämndens sida skulle tillföras ett anslag, äskat av rådsorganisationen på grundval av en översikt av pågående och planerad utvecklingsforskning. Bedömningen av ansökningar om bidrag till utvecklingsforskning från detta anslag skulle omhändertas av en arbetsgrupp bestående av personer med erfarenhet av utvecklingsforskning. Som motiv för förslaget angavs att det skulle bidra till att dels vidmakthålla och öka intresset för utvecklingsforskning hos rådsorganisationen, dels främja ett tvärvetenskapligt arbetssätt. Det bör vara ett intresse för nämnden - och står i överensstämmelse med direktiven för utredningen - att inom olika områden öka intresset för aktiviteter inom utvecklingssektorn. Förslagets enskildheter kan bedömas först när beslut fattats om rådsorganisationens utfonnning. Blir 1 och Undantag från denna regel utgör bl. a. Statens råd för Byggnadsforskning Statens råd för Skogs- och jordbmksforskning.

dess struktur sådan att den underlättar initierande och genomförande av sammansatta forskningsprojekt bör nämnden överväga förslaget. För att ytterligare stärka kontakten med övrig svensk forskningsorganisation bör företrädare för nämnden ingå i forskningsberedningen som måste förutses ägna stort och växande intresse för frågor inom nämndens arbetsområde.

Finansiering Forskningsutgifternas andel av de totala kostnaderna inom olika verksamhetsområden har, som tidigare framhållits, visat sig svår att precisera. Budgetåret 1970/71 beräknades forskningsutgifterna på statens driftsbudget till cirka 3,6 % mot 2,3 % 1960/61 och 1,3 % 1950/51. När det gäller forskning inom näringslivet finner man stora variationer mellan forskningsintensiva sektorer och andra. En genomsnittlig procentsiffra för hela den svenska industrin som brukar anges är ca 3 % av den sammanlagda

produktionskostnaden.

Forskningsarbetets och därmed forskningskostnadernas andel inom det internationella utvecklingssamarbetet har hittills legat på en låg nivå. För 1972/73 uppgår forskningsandelen av Sveriges biståndsverksamhet till ca 3 %. Då är att märka att betydande belopp därav utgörs av bidrag till internationell utvecklingsforskning. Inom den bilaterala verksamheten som under 1972/ 73 omsluter 700 miljoner kronor går sammanlagt ca 15 miljoner kronor eller omkring 2 % till forskning. När det gäller att stimulera till och finansiera forskning i u-land möter det svenska biståndsorganet i dag åtskilliga svårigheter. Till en del hör detta samman med bristande insikter i u-land om behovet av forskning; till en del också med de fördröjningseffekter som i varje fall mera tidskrävande forskningsinsatser befaras få. Till en del torde problemen bero på tillämpningen av s. k. länderramar från biståndsgivarens sida. Dessa innebär att biståndet ges i fonn av en finansiell ram inom vilken u-landets regering själv har ett avgörande inflytande på användningen. Detta leder i de allra flesta fall till att konkreta och ofta relativt kortsiktiga utvecklingsinsatser prioriteras högt, medan långsiktiga insatser, däribland forskning, betraktas som mindre angelägna. Vi vill med hänvisning till detta förhållande rekommendera att ett forskningsbistånd icke förläggs inom en allmän biståndsmässig länderram. Från både u-länder och i-länder har påtalats de allvarliga konsekvenser för utvecklingsarbetet som föranleds av de otillräckliga forskningsinvesteringarna. Forskningens hittillsvarande förankring i i-landserfarenheter har dessutom bidragit till att minska värdet av de forskningsansträngningar som orts. Det är mot denna bakgrund som bl. a. ACAST:s förslag till ekonomiska ramar för utvecklingsforskning skall ses. Vi är medvetna om de invändningar som kan resas mot att ange ekonomiska och mål för en verksamhet. Den främsta risken är

procentuella

att utgiftsökning betraktas som liktydig med måluppfyllelse. Det viktiga måste vara att planera sådan forskningsverksamhet som är nödvändig för att ett utvecklingsmål skall nås och därefter se till att resurser för arbetet skapas. Med detta förbehåll är det dock nödvändigt att ange vissa

ekonomiska ramar för verksamheten inom ett så omfattande och komplicerat område som utvecklingsforskning. Som en rimlig minsta ram för svensk utvecklingsforskning föreslår vi därför att till utvecklingsforskning avsätts 5 % av det totala biståndsanslaget. Detta är samma procentsats som tillämpas inom den kanadensiska utvecklingsforskningen. En etappvis uppbyggnad av forskningsstödet och krav på god planering och användning av anslagna medel medför troligen att hela detta belopp inte kan tas i anspråk under det första året. Längre

fram kan däremot procentsiffran komma att behöva höjas. För budget-

året 1974/75 skulle detta innebära en årsbudget av ca 100 miljoner kronor. I denna summa ingår inte kostnaderna för olika former av biståndsprojektanknuten forskning som beräknas ingå i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Under förutsättning att Kungl. Maj :t beslutar i enlighet med förslaget i SIDAs anslagsfrarnställning för 1974/75 att de nuvarande anslagen Bidrag till Internationella biståndsprogram och Bilateralt utvecklingssamarbete sarnmanslås, föreslår vi att medlen till nämnden anvisas som en särskild anslagspost. Möjligheter bör finnas att överföra medel från biståndsbudgeten i övrigt till denna anslagspost, om forskningsbehoven och tillgången på medel motiverar detta. Kostnaderna för kansliorganisationen och nämndens övriga löpande utgifter bör, liksom för forskningsråden bestridas av de medel som står till nämndens förfogande. Det bör ankomma på nämnden att besluta om kostnaderna för administration och kansliorganisation. Det är ur både svensk och internationell synpunkt angeläget att de av oss framlagda förslagen genomförs snarast möjligt. Vi förordar att så sker den 1 juli 1974.

Sammanfattning

Utvecklingsansträngningar förutsätter kunskap, planering och praktiska insatser inom en stor mängd problemfalt i de mest skiftande ekologiska, teknologiska, sociala, kulturella och politiska omgivningar. Detta förutsätter i sin tur forskningsinsatser av många olika slag. Denna forskning täcker följaktligen ett mycket brett fält och kräver ett nära samarbete mellan naturvetare, tekniker, medicinare, samhällsvetare och humanister. Forskningen bör syfta till att öka kunskapen om underutvecklingens natur och orsaker, att kartlägga de miljöer i vilka underutvecklingen existerar, identifiera problem samt ange eller söka lösningar inom skilda problemsektorer. Vi har ansett att en utredningsinsats inom ett så omfattande och sammansatt fält måste begränsas och i första hand ta fasta på att dra upp vissa principiella riktlinjer för det fortsatta arbetet. Betänkandets utformning skall ses mot denna bakgrund. Utifrån en diskussion om underutvecklingens natur och orsaker har vi diskuterat olika slag av förutsättningar och begränsningar för ett ökat svenskt stöd till denna forskning. Syftet har varit att låta förslaget om inriktning och organisation av detta stöd växa fram som en logisk och praktisk konsekvens av denna analys.

Del I. Utvecklingsforskning: innebörd och uppgifter l betänkandets första del har vi angett några grundläggande utgångspunkter för ett framtida svenskt forskningsstöd till de underutvecklade länderna. I kapitel 1 diskuteras således innebörden av begrepp som u-land, underutveckling, utveckling, forskning och utvecldingsforskning. När det gäller begreppet u-land har vi funnit att detta är oklart och dessutom etnocentriskt till sin innebörd. bör åtminstone i Begreppet

forskningssammanhang undvikas. I stället för att se ”u-landsproblemet” som något som präglar en viss kategori nationer bör det förknippas med

vissa egenskaper hos nationer eller delar av nationer. Vi föreslår därför termen utvecklingsforskning i stället för som en u-landsforskning samlande beteckning för forskning rörande och underutvecklingens

utvecklingens problem. I fråga om begreppen underutveckling och utveckling demonstreras genom en idéhistorisk analys utvecklingsbeintima samhörighet med västerländsk kultur. Slutsatsen är att greppets det många gånger är vanskligt att låta dessa begrepp utgöra riktmärken för samhällelig förändring i andra kulturer. Begreppet utveckling bestäms bäst genom att det beskrivs som förändring bort från skilda tillstånd av underutveckling. I diskussionen av begreppet underutveckling urskiljer vi - på grundval av en forskningsöversikt som redovisas i bilaga 2 - två principiellt olika synsätt. Det ena kallar vi deskriptivt, det andra strukturellt. Det förstnämnda är enklare och identifierar underutveckling med en ofördelaktig position när det gäller nationalinkomst per invånare, läskunnighet, näringsstandard etc. Det strukturella synsättet är mer komplicerat och identifierar underutveckling med en ofördelaktig strukturell position i ett större system av arbetsfördelning, maktfördelning etc. Med viss förenkkan man säga att man med det förra synsättet beskriver olika ling tillstånd av underutveckling medan man med det senare söker en förklaring av dessa tillstånd. Därefter diskuteras forskningsbegreppet. Vi pekar på forskningens väldiga expansion i den industrialiserade världen under det senaste seklet och den dominans som detta lett till framför allt för västerländsk naturvetenskap och teknologi i världen i sin helhet. Detta har skapat en obalans mellan i-länder och u-länder på forskningens område av samma art som inom andra utvecklingssektorer. När det gäller forskningens irmehåll och omfång väljer vi att använda ett öppet och brett forskningsbegrepp. Kapitlet avslutas med en diskussion av begreppet utvecklingsforskning, ett begrepp som både sammanfattar den tidigare diskussionen och anger vissa principer för betänkandets fortsatta utformning. Vi föreslår således utvecklingsforskning som en samlande beteckning för forskning om underutveckling och om utveckling.

Utvecklingsforskning täcker ett mycket stort fält. Därför är det

nödvändigt att försöka skilja mellan ett antal underavdelningar som tar hänsyn till olika typer av forskningsinsatser. Vi har skiljt mellan utvecklingsteoretisk forskning, som analyserar underutveckling och utveckling som samhälleliga förändringsprocesser;kartläggande utvecklingsforskning, som ger nödvändig kunskap om de fysiska, medicinska, ekologiska, sociala och kulturella miljöer ivilka förändringsprocesserna äger rum samt sektoriell utvecklingsforskning som rör konkreta problemområden av betydelse för utvecklingsprocesser och försöken att påverka dem i önskad riktning. Vi menar att inom alla dessa typer av utvecklingsforskning vissa principer bör respekteras som garanterar att forskningsinsatserna kommer underutvecklade länder till del. Fyra sådana principer föreslås, nämligen problemorientering, som innebär att forskningen är anknuten till ett sarnhälleligt problem till vars lösande den skall bidra; mâng- och tvärvetenskaplighet, som innebär ett hänsynstagande till underutvecklingens sammansatta natur; värderelevans, som innebär att ett brytande av underutvecklingens tillstånd är ett uttalat värde hos forskaren och att

forskningsinsatsen utifrån detta kan betraktas som relevant samt; slutligen u-landscentrering, som innebär ett hänsynstagande till u-ländernas underläge i forskningssamarbetet och en strävan mot mer jämbördiga relationer. I kapitel 2 behandlas problemet undemtveckling och utveckling på forskningens område. Kapitlet omfattar dels en allmän diskussion, dels ett antal konkreta exempel. Mot bakgrund av den syn på underutveckling och utveckling som tidigare skisserats måste forskningen ges en central roll i utvecklingsarbetet. En utvecklingsrelevant forskning kan bidra till att identifiera olika former av underutveckling och att utfonna riktiga utvecklingsstrategier. Det är därför allvarligt att just forskningen tillhör de mest eftersatta områdena i de underutvecklade ländema. Dels är den av obetydlig omfattning totalt sett, dels är den forskning som sker ofta osjälvständig och inte alltid adekvat med avseende på dessa länders mest akuta problem. Det föreligger stora brister när det gäller den forskningens infrastruktur som är en förutsättning för att de fattiga länderna skall kunna genomföra en självständig problemidentiñering och en forskning som tar fasta på varje lands särskilda utvecklingsproblem. Dessa frågor åskådliggörs genom en beskrivning av situationen i enskilda länder - Kuba och Tanzania. Dessutom Indien, Kenya, behandlas Kina som exempel på ett land som genom en självständig forskningspolitik är på väg att övervinna underutvecklingens problem. Av särskilt intresse är att konstatera hur länder med skilda politiska system, ideologier och historisk bakgrund tenderar att satsa på en ganska likartad forskningspolitik, syftande till en starkare integration av forskningspolitiken med utvecklingsansträngningama i övrigt och en högre grad av nationell självständighet även på forskningens område. I kapitel 3 behandlas olika behov av forskningsstöd, dels när det gäller forskningens infrastruktur, dels inom olika problemfált. När det gäller stöd på infrastrukturens område framhålls speciellt behovet av organ för

forskningsplanering och samordning mellan forskning och utvecklings-

arbete. Förbättring av forskarutbildning i u-land och förstärkningar på forskningens servicenivå anges som två särskilt viktiga frågor.

I fråga om utvecklingsforskning understryks behovet av ett nära

samarbete mellan utvecklingsteoretisk, kartläggande och sektoriell utvecklingsforskning. Framställningen koncentreras till forskningsbehov och tänkbara forsknjngsinsatser på vissa kartläggande och sektoriella områden. Denna genomgång ligger till grund för de förslag till forsknings-

insatser som ges i del III av betänkandet.

Del 11. Hittillsvarande utvecklingsforskning: en översikt I del Il av betänkandet har vi velat ge en bild av utvecklingsforskningens innehåll och organisation på internationell nivå (kapitel 4), i några i-länder (kapitel 5) och i Sverige (kapitel 6). När det gäller de internationella organisationerna och utvecklingsforskningen ges först en kortfattad historik över FN-systemets framväxt och över dess engagemang i forskningsverksarnhet. Därefter lämnas en allmän redogörelse för FNrs stöd till u-landsinriktad forskning inom ramen för

det internationella utvecklingssamarbetet. Här understryks, att FN haft sin största betydelse inom det normbildande området och varit mindre framgångsrikt, när det gällt att praktiskt genomföra och koordinera u-landsinriktad forskning. Att täcka in samtliga FN-organ är i detta sammanhang av många skäl en omöjlig uppgift. Vi har därför valt att ge några exempel som belyser verksamheten inom dels FN:s utvecklingsprogram, UNDP, dels vissa av FN:s fackorgan (WHO, UNESCO, ILO, Världsbanken m. fl.) och av dessa bedrivna speciella forskningsprogram, dels slutligen några till FN anknut- na forskningsinstitut. Exempel på nya initiativ bl. a. det nyligen beslutade FN-universitetet ges också. I vår översikt har vi bl. a. velat belysa bristerna när det gäller FN-systemets befattning med forskningsverksamhet för u-länderna. Under senare år har dessa svagheter blivit alltmer uppenbara. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att initiativ till samordning och ökning av stödet till utvecklingsforskning delvis tagits utanför FN-systemet. Detta gäller framför allt internationella insatser inom befolknings- och jordbruksforskning. Infomation om samordningssträvanden inom 0ECD:s ram ges även. Avslutningsvis berörs kortfattat några andra typer av internationella organisationer, inom utvecklingsforskningens område. I kapitel 5 redogörs översiktligt för utvecklingsforskningens inriktning och organisation i två länder som båda haft kolonier Storbritannien och Nederländerna - och i två länder utan sådana - Kanada och Danmark. Inom Storbritannien framstår biståndsorganet, ODA, som den mest betydande finansiären och stöder helt eller delvis verksamheten bl. a. vid de speciella u-landsinriktade forskningsinstitutioner som inrättades redan under kolonialväldets dagar. Tyngdpunkten i redogörelsen har dock lagts vid beskrivningen av organisation och forskningsinriktning vid det institut för utvecklingsforskning som 1966 inrättades vid Sussexuniversitetet. Beskrivningen av Nederländernas utvecklingsforskning inleds med en översikt av landets satsningar på u-landsinriktad forskning. Vi redogör för de nederländska universitetens samarbetsorganisation - NUFFIC som bildades 1952 med syfte att stödja internationellt samarbete speciellt med u-ländema inom utbildning och forskning. Vidare behandlas NUFFIC :s särskilda program för stöd till u-landsinriktade forskningsprojekt vid nederländska universitet. Detta program utgör en del av landets utvecklingsbistånd. Avslutningsvis ges en mera detaljerad beskrivning av socialforskningsinstitutet i Haag (ISS), vars forskning till största delen rör u-landsproblem. När det gäller Kanada och Danmark har redogörelsen begränsats till de utvecklingsforskningsinstitut som under de senaste åren inrättats. Avslutningsvis görs här försök till bedömningar av de erfarenheter dessa har gett. Syftet i kapitel 6 har varit att redogöra för vilken svensk utvecklingsforskning eller u-landsinriktad forskning som bedrivs och vilken forskning som den svenska biståndsorganisationen stöder. Inledningsvis ges en allmän översikt av den svenska forskningsstrukturen - dess resurser och organisation. Därefter redogörs översiktligt för den u-landsinriktade

forskningen inom det svenska universitets- och högskoleväsendet. Framställningen grundar sig på svaren på en enkätundersökning som syftade till att kartlägga svensk u-landsinriktad forskning. Enkäten visade bl. a. att behoven av samordning, mera systematisk kontakt med u-länderna och förbättrad spridning av forskningsresultaten är stora. Vidare framgick att den u-landsinriktade forskningen i alltför ringa grad är tvär- eller mångvetenskapligt organiserad. I kapitlet behandlas även det svenska utvecklingssamarbetets kontakter med och utnyttjande av forskning. Förutom en beskrivning av u-landsforskningspolitiken inom utvecklingssamarbetet under det senaste decenniet - allmänt och inom vissa sektorer - av det görs en analys forskningsstöd på 50 milj. kr. som utbetalades av biståndsmedel under budgetåret 1972/73. Avslutningsvis ges några exempel på u-landsinriktad forskning inom svenskt näringsliv. Vi har valt exemplen från proteinforskningsområdet.

Del III. Framtida utvecklingsforskning: förslag I betänkandets förslagsdel diskuterar vi inriktningen och utformningen av ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning samt avger förslag till organisation för ett sådant stöd. Som bakgrund till vårt förslag om inriktning av svenska insatser tar vi upp några viktiga utgångspunkter som vi anser bör styra en bedömning. Avgörande för denna blir utvecklingsteoretiska slutsatser om underutvecklingens natur och orsaker samt de grundläggande utvecklingspolitiska målsättningar som forskningen bör underordnas. Förekomsten och karaktären av forskningskapacitet liksom behovet att samordna forskningen internationellt representerar ytterligare två sådana utgångspunkter. Vi anser att syftet med ett ökat svenskt stöd till utvecklingsforskning bör vara att genom utvecklingsforskning producera kunskap som ökar förmågan att förstå och identifiera utvecklingsproblem och förbättrar förmågan att bemästra dessa. Vi förordar därutöver att något eller några av följande fem kriterier

bör uppfyllas av projekt eller andra insatser inom ramen för ett utvidgat

svenskt stöd till utvecklingsforskning: a) Området täcks av berörda u-länders utvecklingsmässiga och forsknirrgsmässiga prioriteringar. Detta gäller särskilt i de fall då forskningsinsatsen skall utföras i berörda u-länder. b) Området är av så fundamental betydelse iutvecklingsprocessen att en svensk insats bör göras oavsett vad som redan gjorts eller görs på andra håll.

c) Området har svensk forskningskapacitet och erfarenhet.

d) Området rymmer viktig men ännu föga uppmärksammad forskning som kräver pionjärinsatser. e) Området har en sådan karaktär att forskningssamarbete mellan Sverige och berörda u-länder underlättas av Sveriges internationella ställning.

Med utgångspunkt i dessa kriterier ger vi exempel på forskningsinsatser och forskningsområden som kan komma ifråga för stöd. Vi föreslår sålunda att utvecklingsteoretisk forskning ges ökade resurser. Behovet av kunskaper om de varierande förhållanden som underutveckling upp- -

träder i kräver därutöver en fortlöpande kartläggande forskning

naturvetenskaplig, medicinsk, samhällsvetenskaplig och humanistisk. Den övervägande delen av ett ökat svenskt stöd bör dock gå till intensifierad forskning inom några viktiga Till dessa

problemområden.

hör fortplantningsforskning, ndringsforskning, jordbruksforskning och u-landsinriktad ekologi. av intresse för u-länder - Därutöver bör forskare inom andra sektorer såsom medicin, gruvhantering och skogsforskning - stimuleras att göra insatser. Vid sidan av dessa ger vi exempel på forskningsområden som hittills varit eftersatta och där Sverige bör kunna medverka med pionjärinsatser. Hit hör forskning som regionalutveckling och regionalplanering; u-landsanpassad teknologi; utbildning, kommunikation och kunskapsöverföring; folkrörelser, folklig mobilisering och deltagande i utvecklingsmsvängningar; samspelet inom utvecklingssamarbetet mellan forskning, politik, förvaltning och projektadministration; och resultatvárdering. För att forskningen på lång sikt skall bidra till att stärka u-länders egen forskningskapacitet och förmåga att analysera och bemästra sina utvecklingsproblem krävs vid sidan av inriktningsprinciper vissa regler för utformningen av ett svenskt forskningsstöd. Vi föreslår i vår behandling av utformning av svenskt stöd till utvecklingsforskning att följande principer skall gälla: och övrig verksamhet skall utformas så att den bidrar till Forskningen att höja u-ländernas forskningskapacitet att utbilda forskare i u-land att så långt möjligt förlägga forskning till u-land att på ett effektivt sätt sprida forskningsresultat till främst beslutsfattare i u-land

att förankra utvecklingsforskning i forskarsamhället.

l betänkandets slutkapitel behandlas organisationsfrågan. Vi utgår i vårt förslag från de principer rörande utvecklingsforskningens karaktär, dess inriktning och utformning som vi fastlagt tidigare. För att uppfylla de krav som dessa ställer, vilket enligt vår mening inte kan ske genom att ansvaret för utvecklingsforskning läggs på någon existerande forskningsorganisation, föreslår vi att ett särskilt organ inrättas, - Nämnden för utvecklingsforskning. Denna nämnd skall ha

som sina främsta uppgifter

att ta initiativ till utvecklingsforskning samt planlägga och föranstalta om sådan, att bedöma och eventuellt stödja ansökningar om forskningsanslag som inkommer från Sverige eller andra länder till nämnden, samt att som åt Kungl. Maj :t och SIDA i tjänstgöra rådgivande organ forskningsfrågor. Nämnden bör underställas utrikesdepartementet och vara självständigt beslutande Kostnaderna .för nämnden och dess och medelsdisponerande. verksamhet bör bestridas av biståndsmedel. Vi föreslår att ledamöterna i nämndens styrelse utses av Kungl. Majzt. I styrelsen bör ingå dels forskare med erfarenhet av utvecklingsforskning och tvär/mångvetenskaplig samverkan, dels företrädare för det allmänna med intresse för forskning och u-landsproblem. Med hänsyn till vikten av samverkan med praktiskt biståndsarbete bör i nämnden ingå företrädare för biståndsförvaltningen. Vi förordar vidare att nämnden för samråd i till sig knyter en referensgrupp bestående av företrädare för

policyfrågor

u-länder och internationell utvecklingsforskning. Nämnden bör stödja eller bygga upp forskningsbaser inom de olika problemsektorer som vi föreslår eller som nämnden senare kan komma att besluta. I detta avseende kommer nämnden att få initierade och styrande uppgifter. Man kan, om man så vill, kalla detta arbetssätt för

nämndens offensiva funktion.

För att organisationen skall bevara önskvärd flexibilitet och innovativ förmåga är det emellertid angeläget att stödja även forskning som inte faller inom ramen för organisationens egna forskningsprogram. Denna del av verksamheten utgör nämndens forskningsrádsfunktion. Nämnden bör ha tillgång till ett kansli, vars huvuduppgifter skall vara att tjäna som ett informations- och kontaktcentrurn för nämndens verksamhet samt att bereda, följa och utvärdera av nämnden stödd forskning. När det gäller den forskningsutförande nivån skall inom organisationen

personella resurser finnas eller göras tillgängliga för

- u-land forskningi - stöd till forskarutbildning i och för u-land utvecklingsforskningi Sverige - deltagande i internationellt bedriven utvecklingsforskning.

Ansvaret för forskningens genomförande bör förläggas till existerande institutions- och forskargruppsnivå eller en utbyggd sådan. Detta gäller både inhemskt bedriven forskning och forskarutbildning och sådan som med svenskt stöd bedrivsi u-land. Nämnden bör ha nära samarbete med SIDA. Härvid bör gälla att nämnden i huvudsak stöder forskning av mera långsiktig karaktär medan SIDA liksom hittills huvudsakligen finansierar och administrerar sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som krävs för den direkta planeringen och det praktiska genomförandet av utvecklingsinsatser. På samma sätt som nämnden är att betrakta som ett komplement till den svenska organisationen inom utvecklingssamarbetet bör den som

specialorgan för utvecklingsforskning komplettera den svenska forskningsrådsorganisationen. Vi förutsätter därför ett nära samarbete mellan nämnden och denna. När det gäller finansieringen av verksamheten har vi ansett det nödvändigt att ange någon princip för beräkning av kostnademas omfång. Vi är medvetna om de invändningar som med fog kan resas mot att ange ekonomiska och procentuella mål för en verksamhet. Den främsta risken är att utgiftsökning betraktas som liktydig med måluppfyllelse. Det viktiga måste vara att planera sådan forskningsverksamhet som är nödvändig för att ett utvecklingsrnål skall nås och därefter se till att resurser för arbetet skapas. Med detta förbehåll är det dock nödvändigt att ange vissa ekonomiska ramar för verksamheten inom ett så omfattande och komplicerat område som utvecklingsforskning. Som en rimlig minsta ram föreslår vi att riksdagen av det totala biståndsanslaget avsätter 5 % till Nämnden för utvecklingsforskning. En etappvis uppbyggnad av forskningsstödet och krav på god planering och användning av anslagna medel medför troligen att hela detta belopp inte kan tas i anspråk under det första året. Längre fram kan däremot procentsiffran komma att behöva höjas. För budgetåret 1974/75 innebär vårt förslag en årsbudget för nämnden på ca 100 miljoner kronor. Vi föreslår att Nämnden för utvecklingsforskning inrättas från 1.7.1974.

l Direktiven

Bilaga

U-landsforskningen har under 1960-talet väckt ett livligt intresse i såväl internationella som nationella sammanhang. Det förra året antagna handlingsprogrammet (strategin) för Förenta Nationernas andra utveckinnehåller flera rekommendationer som behandlar forsklingsårtionde ningens roll för u-ländernas utveckling. Nordiska rådet tog år 1968 upp frågan om upprättande av ett nordiskt institut för utvecklingsforskning. Sedan rådets ekonomiska utskott konstaterat att det rådde delade meningar om lämpligheten att skapa ett särskilt nordiskt institut rekommenderade rådet regeringarna att närmare utreda frågan om att tillsätta en samarbetskommitté för utvecklingsforskning (nr 28/1969). I av motioner till 1969 års riksdag rörande forskning och anledning utbildning m. m. i anslutning till det svenska biståndet till u-länderna fann statsutskottet (SU 1969:176) det angeläget att de frågor som gäller inriktningen och organisationen av forskning med anknytning till närmare utreds. Riksdagen beslöt i enlighet med utskotu-landsproblem tets förslag (rskr 1969:386). Forskningens betydelse för utvecklingstakten i u-länderna har de senaste åren ägnats ökande uppmärksamhet i den internationella debatten. Den har exempelvis framhållits i den s. k. Pearson-rapporten, som bl. a. rekommenderar att i-länderna av de resurser som de avdelat för forskning och utvecklingsarbete skall satsa en större del på u-landsinriktade forskningsprojekt. Vidare har FN:s rådgivande kommitté för tillämpning på utvecklingen av vetenskap och teknologi (ACAST) som ett led i FN:s förberedelsearbete inför det andra utvecklingsårtiondet analyserat frågan om forskningens betydelse för u-länderna och sammanfattat sina förslag i en världsplan. Denna plan grundas bl. a. på uppfattningen att u-ländernas egen forskningspotential måste ökas kraftigt samtidigt som forskningen, såväl i dessa länder som i den industrialiserade världen, omorienteras för att anpassas till u-ländernas reella behov. Den strategi för det andra utvecklingsårtiondet som den 24 oktober 1970 antogs av FN:s generalförsarnling bygger bl. a. på denna världsplan. Vetenskap och teknologi ägnas i denna strategi ett särskilt kapitel Däri uttalas att u-länderna skall öka sina utgifter för (§ 60-64). forskning till en genomsnittlig lägsta nivå motsvarande 0,5 % av bruttonationalprodukten vid årtiondets utgång. Koncentrerade forskningsinsatser skall inom utvalda områden där en lösning kan verka som göras katalysator för en snabbare utveckling. Vikten av att bygga ut u-ländernas egna forskningsinstitutioner understryks. Vidare uttalas att i-länderna skall väsentligt öka den del av sitt bistånd som avser direkt stöd till vetenskap och teknologi i u-länderna. I-länderna skall dessutom genom

sina egna forskningsprogram bistå i sökandet efter lösningar på u-ländernas särskilda problem och söka avsätta erforderliga resurser för detta ändamål. Problemen med överföring av teknologi till u-länderna skall även uppmärksammas. Vidare erfordras forskningsinsatser för att skapa bättre förutsättningar för u-länderna inom den internationella handeln. Även FNrs fackorgan och andra internationella institutioner har i ökande utsträckning engagerat sig i frågor om u-landsforskning. Sålunda har Världsbanken och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) manifesterat en önskan att i större utsträckning prioritera forskningsprojekt inom detta område. För den svenska u-landsforskning som finansieras med biståndsmedel gäller de av riksdagen fastställda allmänna målen för u-landsbiståndet. De av u-länderna själva prioriterade utvecklingsbehoven och projekten är avgörande för valet av insats. Det biståndsfinansierade stödet till sådan forskning läggs ut i form av uppdrag till forskningsinstitutioner i mottagarlandet, och/eller till befintliga forskningsinstitutioner i Sverige. Ofta har stödet utgått till fältforskning i direkt anslutning till större biståndsprojekt. W De med svenska biståndsmedel finansierade forskningsinsatserna har huvudsakligen bestått av målinriktad tillämpad forskning eller försöksverksamhet som led i förberedelse, genomförande eller resultatbedömning av projekt där svenskt bistånd ingår. Detta gäller framför allt inom områdena landsbygdsutveckling, nutrition och farniljeplanering. Som

exempel på svenska forskningsinsatser kan nämnas följande. Inom

programmet för landsbygdsutveckling och livsmedelsförsörjning pågår inom det s. k. CADU-projektet i Etiopien försök med gödningsmedel under olika nederbördsförhâllanden och ekologiska förutsättningar. Vidare kan nämnas ett inserninationsprojekt i Kenya, där bl. a. lagringsmetoder för sperma utforskas. Såsom ett led i SIDA:s verksamhet på nutritionsområdet förekommer forskning såväl i Sverige som i Etiopien. Universiteten i Kenya och Tanzania erhåller stöd för att undersöka effekterna av förbättrad Vattenförsörjning på landsbygden. Inom familjeplaneringsverksamheten förekommer dels endokrinologisk forskning vid karolinska institutet i Stockholm, bedriven i samarbete med WHO, dels forskning kring barnbegränsningens sociologiska och kommunikativa aspekter, som har ingått i utvecklingssamarbetet med Pakistan. Inom programmet för undervisningsinsatser ges exempelvis stöd till den forskning som bedrivs vid det till UNESCO knutna Internationella institutet för utbildningsplanering. Ett annat exempel på stöd till forskning via de internationella organisationerna är det svenska stödet till FN:s socialforskningsinstitut (UNRISD), vars forskning närmast gäller ökad kunskap om själva utvecklingsprocessen. Samma syfte har det svenska stipendieprogrammet för forskare inom området social utveckling. SIDA har slutligen till sin löpande verksamhet knutit ett betydande antal vetenskapsmän med uppgift att vara rådgivare i de enskilda projekten. Den mera u-landsinriktade forskning, som bedrivs vid svenska universitet och högskolor, är ofta finansierad av forskningsråden. Statens medicinska forskningsråd bekostar exempelvis tillsammans med SIDA den tidigare nämnda forskningen i fortplantningens endokrinologi vid karolinska institutet, proteinforskningen vid samma institut samt forskning bl. a. vid universitetet i Göteborg och Szt Görans sjukhus om olika aspekter på undernäring. Statens råd för samhällsforskning bekostar bl. a. en särskild forskartjänst vid universitetet i Uppsala för studier av politik och samhällsförändringar i u-länder. Vidare bekostar rådet studier av byorganisation och jordrättssystem på Eritrea-platån i Etiopien med forskningspersonal från universitetet i Stockholm samt en studie av

i ett u-land, vilken bedrivs vid universitetet i moderniseringsprocessen Rådet lämnar också bidrag till resor för insamling av material. Göteborg. Även statens humanistiskaTâslññsiådystöder u-landsforskning inom sitt område. Här kan nämnas bearbetning av material och publicering av resultat från det skandinaviska Nubien-projektet vid universitetet i om kolonialpolitiska brytningar i Afrika Uppsala och ett forskningsarbete vid universitet i Göteborg. I detta sammanhang bör framhållas även den forskning som bedrivs vid institutet för internationell ekonomi i Stockholm och vid Stiftelsen Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut. Vidare kan nämnas den verksamhet som försiggår vid nordiska afrikainstitutet i Uppsala. Latinamerikainstitutet i Stockholm samt centralinstitutet för nordisk asienforskning i Köpenhamn. Viss forskning inom u-landsområdet bekostas även av Stiftelsen riksbankens jubileumsfond. Inom det tekniska området har ett flertal projekt bedrivits genom insatser för teknisk Dessa projekt har från Styrelsen utveckling (STU). främst gällt livsmedels- och foderförsörjningen, framför allt med avseende på proteiner. Härvid bör särskilt nämnas forskning och utveckling beträffande ensilering av vegetabilier och animalier, omvandling av kolhydrat (stärkelse t. ex. från tapioka och kassava) till foderjäst annan mikrobiell proteinproduktion, framställning av (Cymbaprojektet), och bladprotein. En kartläggning av proteinforskningen i rapsprotein Sverige har genomförts. Forskningsfrågor av betydelse för utvecklingssamarbetet har dryftats även i den år 1969 inrättade samrådsgruppen för u-landsforskningsfrågor med representanter för SIDA, styrelsen för teknisk utveckling, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens medicinska forskningsråd, Stiftelsen riksbankens jubileumsfond samt forskningsberedningen. Av den exemplifiering som gjorts framgår att man numera har relativt omfattande erfarenheter på u-landsforskningens område. Den fortsatta av forskningen vid universitet och högskolor och internationaliseringen det ökade intresset för u-landsfrågor leder till att allt större del av forskningen kommit att beakta u-landsproblem. Jag finner det nu motiverat att låta närmare utreda inriktning och organisation av den svenska forskningen med anknytning till u-landsproblem. Sakkunniga bör tillkallas för att behandla dessa frågor. Den målinriktade svenska u-landsforskningen bör utgå från de grundläggande värderingar som gjorts i den ovannämnda av alla FN:s medlemsländer antagna strategin ;samt det allmänna mål som gäller för det svenska utvecklingssamarbetet. Målet för utvecklingssamarbetet och för den biståndsgivning, som måste ingå däri, är en höjning av de fattiga folkens levnadsnivå. Detta förutsätter åtgärder ägnade att motverka svälten och massfattigdomen, begränsa befolkningstillväxten, förbättra utbildningen och påskynda den ekonomiska Samarbetet syftar till att genom impulser och utvecklingen. bistånd utifrån stimulera de fattiga ländernas egna utvecklingsansträng- Det skall bidra till social och ekonomisk utjämning och medverka ningar. till en samhällsutveckling i demokratisk riktning (jfr prop. 1968:101). I princip bör u-ländernas behov som de prioriteras av dessa länder själva vara vägledande. En viktig fråga är också hur Sverige skall kunna främja det bl. a. i FN-strategin uppställda målet att bistå u-länderna med att bygga ut deras egna forskningsinstitutioner (jfr prop. 1971:1 bil. 5, s. 20-21). Utredningen bör bilda sig en allmän uppfattning om hur forskningsinsatserna bör fördelas mellan insatser ledda av forskare i Sverige och forskningsinsatser i mottagarlandet. På grundval av den tidigare nämnda världsplanen för forskning har FN-kommittén ACAST nyligen specificerat ett antal nyckelområden,

l55

inom vilka forskning har särskilda att åstadkomma ett förutsättningar genombrott i u-ländernas utveckling. Bland dessa områden märks produktion och lagring av spannmål, industriell proteinförsörjning, forskning, fortplantningsforskning, sjukdomskontroll, utnyttjande av tropiska trävaror, grundvattenförsörjning, avsaltning av havsvatten, rehabilitering av ofruktbara jordar, Varningssystem för naturkatastrofer samt forskning om inhemska byggnadsmaterial. Vid bedömningen av vilka av nämnda eller besläktade områden Sverige bör koncentrera sig på torde det finnas anledning beakta den betydelse som sysselsättningsproblemen i u-länderna anses komma att få under 1970-talet. Dessa problem torde bli särskilt akuta på landsbygden. Mot denna bakgrund är det angeläget med fortsatta ansträngningar att - med - söka öka jordbruksavkastbeaktande av problemens sociala aspekter ningen och främja landsbygdsutvecklingen. Det är också önskvärt att studera möjligheterna att i ökad utsträckning använda arbetsintensiva produktionsmetoder inom vissa sektorer, exempelvis byggnads- och anläggningsverksamhet. Nutritionsproblemet liksom familjeplaneringen torde även i fortsättningen bli centrala i det av Sverige stödda utvecklingsarbetet. Inom alla tidigare nämnda sektorer spelar undervisning och metoder för kommunikation över huvud taget en avgörande roll för att aktiviteterna skall ge effekt också bland den illiterata befolkningen. l enlighet med riksdagens beslut kommer vidare industrialisering och i detta sammanhang främst överförande av teknologi till u-länder att vara en viktig fråga. Från svensk sida har i olika sammanhang de sociala faktorernas i utveckbetydelse lingsprocessen och behovet av ökade kunskaper om denna process understrukits. Frågan om omfattningen och inriktningen av den svenska u-landsforskningen är sålunda mycket aktuell. Den bör ses icke endast som en fråga om isolerad och starkt specialiserad forskning om specifika u-landsproblem utan som en fråga om att vidga forskningsintressena allmänt sett på olika områden till att mer än hittills beakta u-ländernas behov. Med den ökning som förutses av det svenska biståndet bör ytterligare finansiella resurser kunna ställas till förfogande inom den totala ramen för biståndsgivningen. En fortsatt utveckling av de svenska forskningsinsatser som mer eller mindre direkt kan förväntas u-ländernas främja intressen blir i hög grad beroende av tillgången på högkvalificerad personal och andra forskningsresurser. En huvuduppgift för utredningen blir således att på grundval av förutnämnda allmänna mål söka bedöma inom vilka forskningsområden Sverige har särskilda förutsättningar att göra insatser för väsentliga u-ländernas utveckling. Med denna bedömning som utgångspunkt bör utredningen pröva även frågor rörande ansvarsfördelningen och samordmellan ningen de olika organ som är ansvariga för planering, finansiering, genomförande och tillgodogörande av denna forskning. Flera olika organisationsmodeller är tänkbara i detta sammanhang. En nära till hands liggande lösning är att ge biståndsförvaltningen representation i forskningsråden och på så sätt länka ihop utvecklingssamarbetet med forskningen. En annan modell kan vara en nämnd med anknytning till biståndsförvaltningen och med uppgift att avge rekommendationer eller besluta beträffande anslagsfördelningen till forskning inom ramen för de medel, som biståndsförvaltningen har att tillgå. Ännu en modell är en panel eller ett kollegium av forskare och administratörer såsom ett samordnande och rådgivande organ. Däremot synes det mindre ändamålsenligt att skapa ett särskilt forskningsråd för u-landsforskning. Närbesläktad med tanken på ett särskilt forskningsråd är tanken på ett forskningsinstitut för u-lands-

l56

problem placerat i Sverige eller annat land. Vid utvärderingen av konkreta svenska biståndsprojekt kan ibland forskning av olika slag komma till användning. För denna utvärdering svarar de svenska biståndsmyndigheterna i samarbete med andra myndigheter.

SOU 1973341 157

Bilaga 2 Forskning om underutveckling

En utvecklingsteoretisk översikt

Av Björn Hettne

Innehåll

1 Metodologiska utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

2 Det deskriptiva synsättet . . . . . . . . . ._. . . . . . . . . . . . . . . 164 BNP och andra utvecldingsindikatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 Den moderna utvecklingsteorinsbakgrund . . . . . . . . . . . . . . 166 Kapitalbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 Utrikeshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Befolkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 Mänskligt kapital . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Attityder och institutioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178 Politiska faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 Vetenskap och teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181

3 Det strukturella synsättet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 Relationer mellan sektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 Relationer mellan regioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 Relationer mellan nationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 De internationella relationernas mångdimensionella natur . . . . 189

4 Återblick: Utvecklingsteorins utvidgning och fördjupning . . . . 191

Forskning om underutveckling

En översikt

utvecklingsteoretisk

Denna forskningsöversikt har två syften. För det första att ge en om framväxten som föreställning av det dynamiska forskningsområde utvecklingsforskningen representerar. Någon fullständighet har inte eftersträvats. De forskningsinsatser som tagits upp till diskussion avser att

exemplifiera de skilda perspektiv som successivt anlagts på underutveck-

lingens problem. översikten inskränker sig till den utvecldingsteoretiska medan de områden som utredningen betecknat som forskningsdebatten, kartläggande respektive sektoriell utvecklingsforskning lämnats utanför.

Det andra är att underlag for begreppsdiskussionen i

syftet ge betänkandets kapitel 1. Denna har genomförts från den utgångspunkten

att det bara på basis av den forskning som faktiskt förekommit och dess

varierande förmåga att ett komplicerat samhälleligt

sprida ljus över

fenomen olika begreppsliga konstruktioner och definitiogär att bedöma ner.*

l. Metodologiska utgångspunkter

Eftersom översikten getts en idéhistorisk form behövs en metodologisk indelningsgrund utifrån vilken olika forskningsinsatser kan klassificeras* En distinktion mellan två kontrasterande perspektiv på underutvecklingen och dess orsaker som blivit vanlig under senare års u-landsdebatt är borgerlig kontra marxistisk vetenskap.

* I arbetet på denna översikt har författaren, utöver det kontinuerliga samarbetet med utredningens ledamöter och sekretariat, fått konstruktiv kritik från bl. a. Jens Ahlfors, Ulf Himmelstrand, Eric Jacoby, Ulf Olsson, Lars Rudebeck samt freds- och konfliktseminariet vid Göteborgs universitet. 1 Utvecklingsforskning är en ung vetenskap och någon systematisk utforskning av dess idéhistoria har ännu inte skett. Standardarbeten med idéhistoriska inslag är G.M. Meier, Leading issues in economic development, 1970 och B. Higgins, Economic development, 1968. Dessa arbeten försöker göra rättvisa åt utvecklingsforskningens mångvetenskapliga karaktär, men det nationalekonomiska inslaget dominerar. En översikt av äldre nationalekonomisk tillväxtteori ges i G.M. Meier och R.E. Baldwin, Economic development: theory, history, policy, 1957, B.F. Hoselitz (utg.), Theories of economic growth, 1960 och Lord Robbins, The theory of economic development in the history of economic thought, 1968.

Borgerliga författare förmodas analysera underutvecklingsproblematiken främst utifrån faktorer som spelat roll i den västerländska kapitalismens utveckling, men som det råder stor brist på i underutvecklade länder. Det gäller faktorer som kapital, företagartalanger och vissa institutionella drag som t. ex. marknadshushållning. Dessa författare tenderar att från sina utgångspunkter rekommendera utvecklingsstrategier i vilka handel och utländska direktinvesteringar spelar en stor roll. Marxistiska författare å andra sidan förklarar underutveckling som en konsekvens av vissa historiska relationer som upprättats under imperialismen. Dessa är främst präglade av ekonomisk utsugning och politiskt förtryck. Denna skola understryker följaktligen behovet av frigörelse från exploatering och förtryck genom politisk revolution och uppbyggandet av en egen industri? Till stora delar svarar denna skillnad mot det faktiska innehållet i åtskilligt av marxistisk och icke-marxistisk forskning men ur många synpunkter är distinktionen mindre fruktbar. För det första används den uteslutande av marxistiska författare som med beteckningen ”borgerlig” vill beteckna all forskning som inte utnyttjar den vetenskapliga begreppsapparat som Karl Marx utvecklade vid 1800-talets mitt. Det förekommer däremot aldrig att en icke-marxistisk forskare betecknar sin analys som ”borgerlig” eller att han ger uttryck för sin lojalitet gentemot den borgerliga skolan”. För det andra svarar den icke-marxistiska forskningen för den överväldigande delen av de analyser som gjorts om underutvecklingsproblematiken och denna litteratur rymmer inte desto mindre åtskilligt av polemik och oförenliga ståndpunkter. Man kan t. ex. peka på polemiken mellan den neo-klassiska ekonomiska skolan och den s. k. institutionalismen, och vidare det förhållandet att vad som rubriceras som klassisk respektive neo-klassisk teori i flera avseenden är varandras motsatser? Även om all icke-marxistisk litteratur skulle visa sig ha någon gemensam nämnare kan denna tydligen inte vara en tillräcklig indelningsgrund. Om vi för det tredje i stället närmare betraktar den marxistiska forskningen skall vi finna att den heller inte är särskilt enhetlig, utan upplöses i olika nationella perspektiv eller skolbildningar. Sovjetiska författare som bedriver forskning i tredje världen tänker sig en nationellt demokratisk väg till socialismen som möjlig för dessa länder. Den adekvata strategin skulle då vara att med Sovjetunionens hjälp bygga ut den statliga sektorn och pressa den privata tillbaka. Sovjetmodellen för 2 Distinktionen har utnyttjats i arbeten som C. Schuler, Imperialism och klasskamp, Stockholm 1972, J.D. Bernal, Science in history Vol. 4, The social sciences, Penguin 1969 och A.G. Frank, Underutveckling eller revolution i Latinamerika, Tema 1971. 3 Det skulle föra för långt att här redogöra för dessa skolbildningar. I korthet berörs några av dem i avsnittet om den moderna utvecklingsteorins bakgrund. Klassisk och neoklassisk teori behandlas i varje ekonomisk doktrinhistoria. Ett standardverk på området är E. Roll, A history of economic thought. Den moderna institutionella skolan analyseras ingående i A.C. Gruchy, Contemporary economic thought. The contribution of neo-institutional economics, Clifton 1972. För en kortfattad introduktion se W. Kapp, ln defence of institutional economics. The Swedish Journal of Economics. Vol. LXX, 1968.

ekonomisk utveckling betonar vidare starkt den tunga industrins roll

medan jordbruket får en mer undanskymd platsf* Den kinesiska stånd-

punkten är här en annan. Den av sovjetförfattama förordade strategin betecknas av kineserna som ”byråkrat-kapitalism. I stället rekommenderas bonderevolutionen som den enda lösningen på de ekonomiska problemen i u-länderna. Den kinesiska strategin för utveckling betonar

starkt jordbrukets roll och syftar till ett decentraliserat näringsliv.5 Som

W.F. Wertheim, från vilken dessa synpunkter hämtats, påpekar är det ”synnerligen sannolikt att den marxistiska teorin såväl i Kina som i Sovjetunionen inte är fullständigt frikopplad från utrikespolitiska hän-

synstaganden.° Dessutom finns naturligtvis marxistisk forskning som är

obunden vad gäller speciella nationella perspektiv, men även här finns en tendens till skolbildningar som gör begreppet marxistisk forskning” mindre enhetligt. Utan att helt förneka relevansen av distinktionen mellan marxistisk och borgerlig forskning skall vi därför försöka ñnna andra indelningsgrunder som är mer fmktbara. En annan typ av distinktion görs av J-M Albertini.7 Albertini skiljer mellan statistisk och stmkturell angreppsmetod. Den förstnämnda metoden går ut på att underutvecklingens tillstånd utforskas med hjälp av olika indikatorer, dvs. olika statistiska mått på underutveckling och utveckling. Dessa mått kan hänföra sig till en rad olika förhållanden, ekonomiska, demografiska och sociala. Tillsammans ger de en allsidig beskrivning av vad underutveckling är för något. Sedan man med hjälp av den statistiska metoden fått fram en stor mängd data om underutveck-

lingen i ett visst område kan man tillämpa den strukturella metoden.

Utifrån det senare synsättet framstår skillnaden mellan ett underutvecklat och ett utvecklat land inte som en gradskillnad utan som en artskillnad. Den strukturella metoden tränger djupare än de enkla statistiska skillnaderna och gör det möjligt att komma åt de grundläggande orsakerna till underutveckling. En fördel med Albertinis distinktion är att den ser de två angreppssätten som komplementära. En strukturell analys går ut på att klarlägga vissa grundläggande mönster ien mångfald av detaljer. Utan att kartlägga detaljerna kan man emellertid inte upptäcka någon struktur. Den strukturella analysen måste grundas på statistisk analys, men utan strukturell analys blir den statistiska analysen ofullständig. Om vi jämför Albertinis synsätt med den ovan diskuterade distinktionen borgerlig respektive marxistisk skall vi finna att åtskilligt av borgerlig analys kan rubriceras som statistisk i Albertinis mening, medan så gott som all marxistisk analys kan beskrivas som strukturell. Helt sarnmanfaller emellertid inte distinktionerna. Det finns många icke-marxistiska författare som inte nöjer sig med en enkel statistisk beskrivning utan går vidare till strukturella analyser. Det finns också en tendens hos mindre sofistikerad marxistisk analys att underlåta genomförandet av den 4 En analys av sovjetmodellens relevans för utvecklingsländerna finns i C.K. Wilber, The Soviet model and underdeveloped countries, 1969. 5 För en jämförelse mellan den sovjetiska och kinesiska utvecklingsstrategin se B. Hettne, Utvecklingsstrategier i Kina och Indien, s. 95-128, Lund 1971. 6, W.F. Wertheim, Evolution och revolution, s. 260, Stockholm 1972. 7 J-M Albertini, Underutvecklingens mekanismer, s. 17. Halmstad 1971.

statistiska detaljanalysen. l stället försöker man applicera en modell av en bestämd historisk struktur, den som Karl Marx konstruerade i sina studier av 1800-talets kapitalistiska samhälle, på skilda samhällstyper och historiska situationer. Detta gäller långtifrån alla marxistiska författare men att övervinna det specifika och ta fasta på det svårigheten allmängiltiga i Marx tenninologi är ett stort teoretiskt och empiriskt Vi kommer att behandla författare problem. längre fram i denna översikt som med varierande framgång tagit itu med detta.

Albertinis distinktion mellan statistisk och strukturell angreppsmetod

tillhandahåller en bättre utgångspunkt för klassifikation av olika forsk- - Helt ningsinsatser inom problemområdet underutveckling utveckling. tillfredsställande är den dock inte. När det gäller den statistiska metoden kan denna kompletteras med mer kvalitativa analyser för att ge en föreställning om underutvecklingens tillstånd. När det gäller inträngande den strukturella metoden kan det diskuteras om man enbart med hjälp av en strukturell åt orsakerna till underutveckling. En analys kan komma strukturell analys är, åtminstone så som detta begrepp vanligen uppfattas, statisk. Det är visserligen en djupare analys av fundamentala samband men om underutvecklingens orsaker och dess övervinnande skall förstås krävs också ett processuellt, historiskt synsätt. Detta problem behandlas klassifikation som föreslagits av mer klargörande i en vetenskapsteoretisk Jon Elster? Elster skiljer mellan tre samhällsvetenskapliga förklaringsmodeller, den genealogiska, den funktionalistiska och den genetiska. Den genealogiska metoden nära vad Albertini kallat statistisk metod och vad ligger marxister menar karaktärisera borgerlig vetenskap. Den genealogiska metoden behandlar delar som fristående från helheten och ser helheten som summan av delarna. I historiska framställningar kan detta yttra sigi av ett antal faktorer som upphov till ett visst

uppräknandet gett

samhällssystem. Diskussionen om den industriella revolutionens orsaker

kan tjäna som exempel på ett genealogiskt synsätt? Exempel från andra

är nationalekonomiska teorier om faktorer i den samhällsvetenskaper ekonomiska tillväxten, den sociologiska utvecklingsteorins motsvarande teorier om de socio-kulturella faktorernas roll och de evolutionistiska och diffusionistiska skolorna inom socialantropologin.

Den funktionalistiska metoden betraktas av Elster som resultatet av en

reaktion på den genealogiska metodens artificiella isolering av faktorer från varandra och från helheten. I stället vill man nu se faktorerna som integrerade i ett slutet självreproducerande system. Detta synsätt kan i modern västerländsk samhällsvetenskap och sägas vara det dominerande särskilt utpräglat är synsättet i nationalekonomins och sociologins jämviktssystem. Den moderna socialantropologin kan också sägas domineras av detta perspektiv. Den funktionalistiska analysen var ett stort teoretiskt men har den påtagliga svagheten att den är framsteg, oförmögen att förklara förändring. 3 J. Elster, Nytt perspektiv på økonomisk historie. Problemer og metoder i en samfunnsvitenskap, Oslo 1971. 9 R.M. Hartwell (utg.), The Causes of the industrial revolution in England, 1967. Det är intressant att konstatera att diskussionen om den industriella revolutionens orsaker utvecklats på ett sätt som starkt erinrar om den utvecklingsteoretiska diskussion som refereras i det följande.

Mot denna bakgrund bör man se införandet av det genetiska perspektivet, enligt vilket mekanismer som på kort sikt upprätthåller systemet i ett längre perspektiv kan ha en destruktiv inverkan på detsamma. I Keynes depressionsteori finns t. ex. ett genetiskt perspektiv som skiljer Keynes analys från den gängse ekonomiska jämviktsanalysen, nämligen iakttagelsen att ekonomiska aktörer reagerar på en annalkande ekonomisk kris på ett sätt som endast förvärrar denna. Detta beteende, som brukar beskrivas som illegetima generaliseringar, kan återfinnas i många historiska situationer. Att ta hänsyn till detta är exempel på ett genetiskt synsätt, som både förklarar ett samhälles funktionssätt och dess förändringar. Detta synsätt förutsätter också ett större hänsynstagande till intressemotsättningar och konflikt än vad som görs i den funktionalistiska analysen, som förutsätter samhällelig harmoni. Elsters indelning är tankeväckande men besvärlig att konsekvent tillämpa då man tar ställning till konkreta forskningsinsatser. Det är svårt att entydigt relatera dessa till de tre angreppsmetoderna. Inte sällan återfinner man samtidigt flera synsätt hos en och samma författare. Detta är emellertid brister man mer eller mindre finner hos varje klassifikationsschema. I den följande översikten har en skiljelinje dragits mellan å ena sidan forskningsinsatser som präglas av ett statiskt-deskriptivt angreppssätt och å andra sidan sådana som präglas av ett historiskt-strukturellt angreppssätt. Denna distinktion är lika lite som de ovan diskuterade eller någon annan starkt förenklad indelning invändningsfri. Den har emellertid bedömts kunna fylla det pedagogiska syftet att ge läsaren en preliminär orientering på ett inte alldeles lättöverskådligt område. Den här valda indelningen täcker i stort sett de distinktioner som

diskuterats ovan. Åtskillig - men inte all - den forskning som betecknats

som ”borgerlig” låter sig beskrivas som statisk-deskriptiv, medan många - dock inte alla - marxistiska kan betecknas som historisktanalyser strukturella. I det förra begreppet ryms vidare sådan forskning som Albertini refererar till som statistisk liksom vad Elster menar vara genealogisk metod. Till detta angreppssätt skall emellertid här även räknas den funktionalistiska metoden, som egentligen bara innebär den förändringen att det genealogiska eller statistiska synsättets olika faktorer behandlas som en integrerad helhet, t. ex. i form av en modell utan konkret historisk förankring eller ett system utan förändringsmekanismer. I kontrast härtill innebär det historiskt-strukturella angreppssättet att man analyserar såväl den struktur som ger helheten en distinkt prägel som de mekanismer som upprätthåller och förändrar denna struktur. Här kommer alltså även Elsters genetiska perspektiv in. I likhet med Albertini och Elster men till skillnad från författare som utgår från distinktionen ”borgerlig” kontra ”marxistisk” menar vi att de båda angreppssätten är komplementära och hänför sig till olika analytiska nivåer. Denna komplementaritet skapar vissa gränsdragningsproblem när de båda angreppssätten används för att klassificera forskningsinsatser. Dessa problem bör dock inte överdrivas. I själva verket råder en kontinuitet mellan de båda angreppssätten. Denna går från forskning som kretsar kring insamling och bearbetning av data, över begreppsbildning

och teorier om interdependens mellan ett större eller mindre antal faktorer och slutligen till mer generella teorier om sarnhällsstrukturer i förändring. Den kanske allt för vida kategorin statisk-deskriptiv rymmer de tre första faserna, medan den mer distinkta kategorin historiskt - strukturell omfattar den sistnämnda. Idealt kan forskningsprocessen sägas omfatta hela detta kontinuum, varför en ensidig betoning av det ena eller andra angreppssättet leder till avarter antingen i form av ett fantasilöst datasamlande eller ett alltför fantasifullt systembyggande. För att inte texten skall göras alltför tung kommer i fortsättningen att förkortas och historisk - strukturell statisk-deskriptiv till deskriptiv till strukturell.

2. Det deskriptiva synsättet Den deskriptiva metoden vid studiet av underutveckling kan sägas ta fasta på observerbara skillnader mellan industriländer och underutvecklade länder. Genom att bl. a. identifiera och finna statistiska mått för dessa

skillnader, t. ex. ifråga om kapitaltillgång, utbildningssituation och

hälsotillstånd, vill man ange olika grader av och olika aspekter på underutveckling. Detta synsätt präglas vidare av en tendens att utgå från skillnaderna mellan i-länder och u-länder vid förklaringar av underutvecklingens orsaker. Slutligen hänförs till detta synsätt analyser av modellbe- ° tonad, icke-historisk karaktänl Antalet utvecklingsdimensioner eller aspekter på underutveckling och utveckling har tenderat att öka, vilket kan ses som ett uttryck för en växande medvetenhet om problemets komplexitet. Länge var bruttonationalprodukten det dominerande måttet för ett lands utvecklingsnivå. Detta mått har emellertid blivit föremål för kritik, och ett växande antal kompletterande ekonomiska och sociala indikatorer har föreslagits. I det följande presenteras denna utveckling på mätningsproblemets område. Därefter behandlas olika utvecklingsfaktorer som vid olika tillfällen spelat en mer eller mindre dominerande roll i den utvecklingsteoretiska diskussionen.

BNP och andra utvecklingsindikatorer Syftet med BNP-begreppet är att ge ett sammanfattande mått på ett lands produktion så att man kan se hur denna utvecklas över tiden och hur landet förhåller sig till andra länder i fråga om produktionens storlek. Försöken att konstruera ett sådant mått går tillbaka till 1600-talets England men den moderna nationalräkenskap som kan ligga till grund för ett användbart produktionsmått är av sent ursprung. 1° Det deskriptiva synsättet som också skulle kunna betecknas som komparativt kommer ovanligt tydligt till uttryck i följande citat. ”Första steget vid studiet av tillväxtprocessen i utvecklingsländers folkhushåll är att skaffa sig en allmän ekonomisk bild av dessa länder. En sådan överblick framhäver inte bara arten av deras utvecklingsproblem utan pekar också på det slags ekonomiska förändringar som sannolikt är nödvändiga om utvecklingen i dessa länder skall bli framgångsrik. Ett sätt att åstadkomma en sådan överblick är att ställa de högt utvecklade länderna i motsats till utvecklingsländerna.” R.E. Baldwin, Ekonomisk utveckling och tillväxt, s. 11, Stockholm 1966.

Efter det andra världskriget har flertalet länder ivärlden, bl. a. genom FN :s försorg, börjat föra nationalräkenskap. Som regel saknas i de fattiga länderna den erforderliga administrativa apparaten, och de data som publiceras är av högst varierande och inte sällan av tvivelaktigt värde. Nyttan av BNP-måttet reduceras alltså genom fel i basdata men till detta kommer problem i fråga om begreppets konstruktion. Utgångspunkten för BNP-måttet är de varor och tjänster som omsätts på en marknad. Denna kraftiga marknadsinriktning gör att andra poster måste tillräknas eller frånräknas. Statliga tjänster räknas till sina kostnader, eftersom de inte bjuds ut på någon marknad. Deras värde för samhället sätts alltså lika med utbetalade löner. Vissa andra ekonomiska tillgångar i samhället, t. ex. arbete ihemmen, räknas inte alls med i BNP. Kapitalförslitning är en minuspost som är besvärlig att beräkna, varför den i BNP-måttet sätts lika med avskrivningen. Detta innebär att dessa ekonomiska data blir helt beroende av rådande skattelagstiftning. Förbmkningen av naturtillgångar räknas däremot inte alls som någon minuspost. Dessa brister till trots är BNP-måttet möjligen ett acceptabelt mått i länder med en stor marknadssektor, dvs. där större delen av produktionen omsätts på en marknad. l länder med en omfattande naturahushållning blir måttet i mycket högre grad illusoriskt. Till dessa brister i själva måttet kommer de statistiska problem som ligger i jämförelser över tid och mellan länder. Vid mätning över tid står man inför svårigheter som förändringar i statistiska redovisningsprinciper samt kvalitativa förändringar i produktionsstrukturen och varusortimentet, som inte reflekteras i statistiska data. När det gäller internationella jämförelser växer problemen ytterligare genom att ett enhetligt mått används på länder med mycket varierande och olika utvecklat näringsliv. Man måste dessutom uttrycka värdet av olika länders produktion i någon internationell valuta dollar)

(vanligen

l enligt gällande och inte alltid realistiska växelkursen Vad som hittills sagts gäller BNP som produktionsmått. När begreppet sedan används för att också uttrycka levnadsstandard eller utvecklingsnivå blir problemen ännu större. Mot denna bakgrund har andra välfärdsindikatorer aktualiserats. United Nations Research Institute for Social Development har byggt upp ett utvecklingsindex baserat på ett stort antal ekonomiska och sociala indikatorer.” UNRISDs databank består av ett hundratal ekonomiska och sociala indikatorer på utveckling från 115 länder. lndikatorerna täcker områden som hälsovård, nutrition, utbildning, bostadsförhållanden, kommunikationer, jordbruk, industri och handel. Utifrån denna uppsättning data vill institutet ersätta BNP med ett allmänt utvecklingsindex, som omfattar alla relevanta faktorer, fördjupa kunskaperna om utvecklingsprocessen 11 En grundläggande diskussion av BNP-begreppet finns i O. Morgenstern. On the accuracy of economic observations, s. 242 ff. Princeton 1965. Om tillförlitligheten i ekonomiska data i fattiga länder se G. Myrdal, Asian Drama, s. 476 ff. New York 1968. 12 UNRISD Research notes. No. 1. June 1968. No. 2. July 1969. Geneva. Se även Contents and Measurements of socio-economic development. A staff study of the United Nations Research Institute for Social Development. 1972.

genom statistiska analyser av sambandet mellan olika utvecklingsindikatorer och för konstruerandet av en typologi som skapa en grundval utvisar olika utvecklingsproñler. sammansatta index föreställning om Dylika ger en mer inträngande underutvecklingens och utvecklingens problem än enkla mått som BNP. Det måste emellertid understrykas att de övriga indikatorerna från

källkritiska utgångspunkter inte är mindre problematiska än BNP-måttet.

Det kan t. ex. nämnas att man i fallet UNRISD:s databank har fullständig endast i fråga om ett fåtal indikatorer och att man för datauppsättning

vissa typer av data endast har uppgifter från 25 av l 15 länder.

De statistiska är följaktligen avsevärda men, förutsatt att problemen dataunderlaget kan förbättras, kan vi konstatera att den deskriptiva metoden sig för systematisk datainsamling, kategorisering av lämpar områden som från olika synpunkter kan betraktas som underutvecklade samt för komparativa analyser av underutvecklingens problem. Att utifrån statistiska skillnader mellan olika länders utveckling i olika avseenden dra slutsatser om underutvecklingens orsaker och avge rekommendationer beträffande åtgärder som skall häva underutvecklingens tillstånd innebär däremot en alltför stor förenkling av problemet. Man kan emellertid konstatera att den teoretiska utvecklingen på området präglats av att många utvecklingsforskare valt ut den ena eller andra dimensionen som särskilt strategisk och sedan byggt upp sin analys kring denna. I det följande behandlas några exempel på vad som i utvecklingslitteraturen behandlats som bestämmande och strategiskt viktiga faktorer. Det är emellertid nödvändigt att se denna diskussion mot bakgrunden av äldre ekonomisk tillväxtteori, varför några tendenser i dennas utveckling först kortfattat skall skisseras.

Den moderna urvecklingsteorins bakgrund Den moderna - med vilket avses efterkrigstidens utvecklingsteorin diskussion - har, tidigare helt och senare i minskande grad, dominerats av nationalekonomisk teori. Det är därför främst mot bakgrunden av nationalekonomins som den moderna utvecklingsteorin skall utveckling ses. I den nationalekonomiska doktrinhistorien brukar man skilja ut tre faser, den klassiska teorin, den neo-klassiska (eller marginalistiska teorin) och keynesianismen. Till den klassiska skolans främsta författare brukar räknas Adam Smith, Thomas Malthus och David Ricardo. Hit räknas ofta även Karl Marx, eftersom denne på det hela taget utnyttjade den I den fortsatta teoretiska kom klassiska begreppsapparaten. utvecklingen emellertid den marxistiska ekonomiska teorin att utveckla en egen och periodvis starkt försummad tradition, medan den klassiska skolan ersattes av den neoklassiska. att den i Vad gäller den klassiska skolan skall här blott understrykas utvecklingens problem, och hög grad intresserade sig för den ekonomiska att den gjorde detta utifrån ett mycket brett - vad som idag skulle kallas tvärvetenskapligt perspektiv. Många av den klassiska skolans frågeställ-

166 ,

ningar går således igen i dagens utvecklingsteoretiska diskussion. Hos Adam Smith finns t. ex. en ingående diskussion om orsakerna till ökad produktivitet, som relateras till graden av arbetsfördelning och marknadens storlek. Malthus är mest känd för sin behandling av befolkningsfrågan, medan man hos Ricardo,liksom hos Marx, finner en analys av hur produktionsresultatet fördelar sig på olika samhällsklasser och hur denna 3

fördelning i sin tur återverkar på den ekonomiska utvecklingen*

I den neoklassiska teorin som dominerade det ekonomiska tänkandet under perioden 1870-1920 söker man förgäves efter sådana långsiktiga perspektiv. I stället blir teorin mer abstrakt och matematisk. Den inriktas på mikroproblem och blir statisk. Det dominerande intresset för neoklassikerna var hur marknadsmekanismen på ett optimalt sätt fördelade de ekonomiska resurserna i samhället. Från utvecklingsforskningens synpunkt är den neoklassiska skolan således en parentes. J.M. teoretiska bidrag under 1930-talet innebar den stora Keynes förändringen att teorin på nytt anlägger ett makroperspektiv, och att den ekonomiska utvecklingen på nytt kom icentrum för intresset. Keynes perspektiv var emellertid kortsiktigt. Problemet gällde att sysselsätta befintliga men dåligt utnyttjade Detta skulle ske

produktionsfaktorer.

en utgiftsexpansion som ökade efterfrågan och höjde den genom ekonomiska aktivitetsnivån. Underutvecklingens problem är emellertid radikalt olika depressionens problem. Lärjungar till Keynes förde emellertid in ett mera långsiktigt tillväxtperspektiv och därmed har vi kommit fram till den moderna tillväxtteorins startpunkt. Den centrala tankegången var här att en utgiftsexpansion i form av t. ex. ett offentligt investeringsprogram inte enbart bidrog till att höja sysselsättningsnivån - som var föremål för det dominerande intresset i Keynes teoretiska system - utan även bidrog till att på längre sikt höja

landets produktiva kapacitet. Detta blev det dominerande intresset för

förgrundsgestalterna inom den moderna tillväxtteorin bland vilka främst bör nämnas Evsey Domar i USA och Roy Harrod i Storbritan- 4

nien. Denna insikt kan idag synas trivial men uppfattades på den tiden

som revolutionerande, vilket kan tjäna som en påminnelse om att

teoretiska konstruktioner samtidigt som de genomlyser en komplicerad

verklighet kan fungera som hinder för en realistisk analys. Detta gäller

även Harrods och Domars kapitalackumulationsmodell, när den började

ländernas problem. Den fortsatta appliceras på de underutvecklade översikten skall handla om dessa erfarenheter.

Kapitalbildning Mot den bakgrund, som skisserats i det föregående, är det förståeligt att de ekonomiska faktorerna och särskilt då kapitalbildningen spelade en 13 Bland studier av utvecklingsteorins plats i den äldre ekonomiska doktrinhistorien kan nämnas B.F. Hoselitz m. fl. Theories of economic growth, Glencoe 1960 och Lord Robbins The theory of economic development in the history of economic thought, London 1968. En studie av klassikerna från ett modernt tillväxtperspektiv är I. Adelman, Theories of economic growth and development. Stanford 1961. 14 R.F. Harrod, Towards a dynamic economics, London 1948, E.D. Domar, Essays in the theory of economic growth, Oxford 1957. För en sammanfattande översikt, se J.A. Kregel, The theory of economic growth, London 1972.

dominerande roll i 1950-talets utvecklingsteoretiska diskussion. Utveck- 5

ling kom att mer eller mindre identifieras med kapitalbildning Under-

utveckling förklarades med att den utbredda fattigdomen i u-länderna omöjliggjorde sparande och att det låga sparandet i sin tur höll investeringarna på en alltför låg nivå. Den obetydliga kapitalbildning som ändå skedde riskerade att ätas upp av folkökningen. Detta resonemang är ett exempel på den onda cirkelns logik (fattigdom ger fattigdom), som tidigt spelade en stor roll i den utvecklingsteoretiska diskussionen.” Den starka betoningen av kapitalbildningen har som antytts sin förklaring i de tidiga moderna tillväxtmodellerna, men synsättet ansågs också få stöd i historiska erfarenheter. Ett vanligt antagande var att den industriella revolutionen i England främst berodde på en dramatisk stegring i kapitalbildningstakten. I den moderna ekonomisk-historiska forskningen har detta antagande ifrågasatts och kapitalfaktom tonats 7 ned Det är inte mer troligt att kapitalfaktom är primus motor i dagens 8 fattiga länder? Ändå har mycket av den utvecklingsteoretiska diskussionen kretsat kring kapitalbildningens problem. Med ett lands kapital menas vanligen dess utrustning av maskin- eller handgjorda produktionsmedel, såsom byggnader, fabriker, maskiner, redskap och varulager. Kapitalbildningen omfattar därför dels mobilisering av resurser, dels en effektiv allokering av dessa resurser. Den sistnämnda processen är detsamma som investering. Källorna till kapitalbildningen kan vara dels externa, dels interna. De förstnämnda utgörs av utrikeshandel, utländska direktinvesteringar, lån och bistånd. De interna källorna till kapitalbildningen är främst sparandet, som kan vara enskilt eller offentligt. Den undersysselsatta arbetskraften har av vissa författare betraktats som ett dolt sparande, som med lämpliga åtgärder kan utnyttjas för kapitalbildning. Kring alla dessa inslag i kapitalbildningsprocessen har en intensiv utvecklingsteoretisk debatt förts. Här kan endast några exempel tas upp. Utrikeshandeln har en betydligt vidare betydelse än som källa för kapitalbildningen, vilket motiverar en särskild behandling. Särskilt kontroversiell har frågan om tillförsel av kapital utifrån varit. En slutsats som drogs av den ovan omtalade fattigdomens onda cirkel var 15 Klassiskt är följande uttalande av W.A. Lewis: The central problem in the theory of economic development is to understand the process by which a community which was previously saving and investing 4 or 5 per cent of its national income or less, converts itself into an economy where voluntary saving is running at about 12 to 15 per cent of national income or more. This is the central problem because the central fact of economic development is rapid accumulation (including knowledge and skills with capitan W.A. Lewis, Economic development with unlimited supplies of labour. The Manchester School, XXII. No. 2, May 1954, s. 155. Samma grundsyn återfinns iW.W. Rostow, The stages of economic growth, Cambridge 1960. 15 l synnerhet R. Nurkse (Problems of capital formation in underdeveloped countries, Oxford 1953) populariserade detta perspektiv. Förhållandet mellan kapitalbildning och befolkningstillväxten uppmärksammades särskilt i R.R. Nelson, A theory of the low equilibrium trap, American Economic Review 1956 och i H. Leibenstein, Economic backwardnes and economic growth, 1957. 17 P. Deane, The first industrial revolution, 1965, R.M. Hartwell, (utg.) The causes of the industrial revolution in England, 1967 och F. Crouzet (utg.), Capital fonnation in the industrial revolution, 1972. 13 A.K. Cairncross, Factors in economic development, London 1962.

att denna endast kzunde brytas genom massiv tillförsel av kapital antingen 9

genom utländska imvesteringar eller genom lån.1 (Finansiellt bistånd är i

regel inget annat än lån om också på fördelaktigare villkor.) Detta optimistiska perspcektiv har sedermera mycket starkt modiñerats. När det gäller utländska inwesteringar har det påpekats att utflödet av kapital med

tiden tenderat att överflygla inflödet. Det har också gjorts gällande att

de utländska investeringarna går till enklaver med mycket små spridningseffekter på den övriga ekonomin. Debatten på detta område har tenderat 1

att polariseras till helt oförenliga ståndpunkter? En detaljerad fallstudie

av utländska dinektinvesteringars positiva och negativa effekter på mottagarlandets ekonomi, som baserats på indiskt material, visar att effekterna är synnerligen mångfacetterade och att det ställer sig svårt att i

många fall bedömza om nettoeffekten är positiv eller negativ.” Det krävs

betydligt mer forskning utifrån bredare perspektiv än den ekonomiska teorins för att bedöma under vilka förutsättningar utländska kapitalinvesteringar kan få en positiv nettoeffekt. Mot bakgrund av u-ländernas snabbt växande skuldbörda har synen på utländska lån också blivit alltmer kritisk.” Detsamma gäller det finansiella biståndet som visserligen rent ekonomiskt sker på fördelaktigare villkor men ändå utgörs av lån som måste betalas igen. Dessutom är biståndet inte sällan förknippat med politiska och andra påtryckningar

som ett växande antal u-länder har allt svårare att acceptera.” Det är

mot denna bakgrund man bör se tendensen hos många u-länder att ifrågasätta den öppna ekonomins strategi och i stället hävda betydelsen av ”self-reliance. Utvecklingsteoretiskt kan denna tendens sägas ha sin motsvarighet i ett växande intresse för vad som här betecknats som det strukturella perspektivet på utveckling och underutveckling.

När det gäller de interna källorna till kapitalbildning har, mot

bakgrunden av den massfattigdom som råder i tredje världen, W.A. Lewis teori om den undersysselsatta arbetskraften som dold kapitaltillgång

spelat stor roll.” Lewis utgår ifrån det i utvecklingsteori vanliga antagandet att ekonomin i tredje världens länder är dualistisk, dvs. att

den består av två sektorer, en modem, industriell, kapitalistisk sektor och

en traditionell, självförsörjande jordbrukssektor.” Produktiviteten i de

olika sektorerna är mycket olika och i den traditionella sektorn är den

marginella produktiviteten noll, dvs. att det är möjligt att avlägsna

*9 R. Nurkse (1953). En empirisk studie som vill ge belägg för de utländska investeringarnas stora roll är G.C. Allen och A.C. Donnithorne, Western enterprise in Indonesia and Malaya, London 1957. 2° M. Kidron, Foreign investment in India, Oxford 1965. 21 För en i Sverige välkänd debatt se T. Gårdlund, LAMCO iLiberia, Stockholm 1967 och Y. Holmsen och J. Mannerheim, LAMCO:s Liberia, Stockholm 1968. 22 K. Markensten, Foreign investment and development. Swedish companies in India, Lund 1972. 23 U-ländernas skuldbörda behandlas av G. Ohlin i U-hjälp i utveckling, Stockholm 1969. 24 I.M.D. Little och J.M. Clifford, International aid, London 1965. För en studie av biståndets politiska effekter se P.J. Eldrige, The politics of foreign aid in India, London 1969. 25 W.A. Lewis, Economic development with unlimited supply of labour, The Manchester School, XXIl, No. 2. May 1954. 75 Dualismbegreppet diskuteras närmare längre fram idenna översikt.

arbetskraft från denna sektor utan att produktionen minskar. I Lewis modell har den traditionella sektorn till uppgift att förse den moderna sektorn med obegränsad mängd arbetskraft till oförändrade löner. Den moderna sektorns i förening med flödet av arbetskraft från expansion den traditionella sektorn till stabila (låga) löner, innebär växande vinster, som plöjs ned i företagen och bidrar till fortsatt explansion. Lewis modell är mycket diskuterad och mycket kritiserad. För det första har förutsättningen om den låga eller obefintliga marginalproduktiviteten inom det traditionella jordbruket ifrågasatts. Det har påpekats att den s. k. undersysselsättningen inom jordbruket är ett institutionellt drag som utgör en aspekt av samhällsstrukturen. Det är förvisso sant att arbetskraften skulle kunna utnyttjas mycket bättre men förutsättningarna för

detta måste också studeras sociologiskt och social-antropologiskt. För

orealistiskt ifrån det andra har det påpekats att Lewis modell utgår administration. En antagandet om en stabil politisk regim och en effektiv i stor skala överförs från till process där befolkningen primärsektorn sekundärsektorn innebär en djupgående förändring av sarnhällsstruktu-

ren, vilket medför stora påfrestningar på det politiska systemet.” Den

beskrivna ekonomiska utvecklingsmodellen understryker således kraftigt betydelsen av att övriga samhällsvetenskaper ger sitt bidrag till förståelsen av utvecklingsprocessen. Vi skall avsluta behandlingen av kapitalbildningen med några exempel på debatten kring den andra av dess två komponenter, nämligen Här har den viktigaste frågan gällt balanserad kontra resursallokeringen. obalanserad tillväxt. Det är en fråga som leder in på den utvecklingsstrategiska diskussionen som i denna översikt i princip förbigås. Endast några huvudpunkter kommer därför att beröras. Förespråkarna för balanserad tillväxt utgår ifrån den onda cirkelns logik. Eftersom levnadsstandard, sparande, investeringar och köpkraft håller varandra låsta vid en låg nivå är det stor risk för att begränsade insatser, t. ex. i fomi av företagsetableringar, inte lyckas rubba jämvikten och bryta den onda cirkeln.” Etablerandet av t. ex. en på låg nivå

skofabrik enbart skulle inte generera den inkomstökning och köpkraft

som garanterar full avsättning för produkterna. Vad som behövs är en hel serie av industrietableringar som kompletterar varandra såväl på tillgångssidan som på efterfrågesidan. Stödet på tillgångsstidan ligger däri att stödet däri att ett produktionen är komplementär, på efterfrågesidan

”paket” av industrier tillsammans gererarar en köpkraft som möjliggör

avsättning av hela produktionen. Komplementaritet kan sägas vara nyckelordet i den balanserade tillväxtens teori. Ambitionsnivån vad gäller investeringsprogrammet varierar i olika utforrnningar av teorin beroende på hur fullständig komplementaritet man tänker sig. Det kan gälla komplementaritet mellan 77 En grundlig diskussion om problemet med arbetskraftens utnyttjande återfinns iG. Myrdal, Asian Drama, s. 959 ff. New York 1968. 73 K. Deutsch, Social Mobilization and Political Development, American Political Science Review, Vol. 55, 1961, W.F. Ilchman och R.C. Bhargava, Balanced Thought and Economic Growth, i RW. Riggs (utg.), Frontiers of Development Administration, 1971.

olika lätta industrier, mellan lätt och tung industri, mellan industri och jordbruk och i sin mest ambitiösa utfonnning mellan industri, jordbruk 9 och samhällets infrastruktur.: De invändningar mot den balanserade tillväxtens teori som snabbast infinner den administrativa kapacitet som krävs för att sig gäller genomföra ett balanserat tillväxtprogram och varifrån de stora investerbara resurserna skall tas. Det har med viss rätt påpekats att ett land som förmår genomföra ett balanserat tillväxtprogram knappast kan betraktas som ett u-land.” Vissa författare har i stället förfáktat den rakt motsatta åsikten och utvecklat en teori om obalanserad tillväxt.” Enligt denna teori sker den ekonomiska utvecklingen normalt på ett oregelbundet sätt. Ett ekonomiskt projekt skapar flaskhalsar som ökar den ekonomiska aktiviteten på andra områden. Ett klassiskt exempel på detta är sambandet mellan olika tekniska innovationer inom å ena sidan spinnerierna och å andra sidan väverierna under den industriella revolutionen i England. En realistisk strategi som tar hänsyn till brist på ekonomiska resurser och administrativ borde därför utgöras av ett investeringsprogram som kapacitet medvetet skapar flaskhalsar som verkar pådrivande på den ekonomiska Mot denna teori har emellertid gjorts den invändningen att utvecklingen. dess realiserande knappast ställer mindre krav på administrativ kapacitet.” Den diskussion som här refererats har som outtalad förutsättning en mer eller mindre sluten ekonomi. Det är därför nödvändigt att nu föra in utrikeshandeln i resonemanget.

Utrikeshandel

Både den balanserade och den obalanserade tillväxtens teori betonar komplementaritetens betydelse för den ekonomiska utvecklingsprocessen. Företrädarna för den förstnämnda skolan rekommenderar emellertid en samtidig komplementaritet medan den andra skolan tänker sig en komplementaritet över tid. En tredje uppfattning är den som betonar 79 Vad som här återgetts är ett försök till syntes av balansteoretiker som var och en har sin version av balanserad tillväxt. Till de mest inflytelserika arbetena på området hör P.N. Rosenstein-Rodan, Problems of industrialization of eastern and south-eastern Europe, Economic Journal 1943 och samme författares Notes on the theory of the big push, i H.S. Ellis och H.C. Wallich (utg.), Economic development for Latin America, 1961. Vidare bör nämnas R. Nurkse, Problems of Capital formation in underdeveloped countries, 1953 och W.A. Lewis, The theory of economic growth, 1955. Ett senare arbete som närmast är ett angrepp på den balanserade tillväxtens kritiker är S.K. Nath, The theory of balanced growth, Oxford economic papers, 1962. 30 Kritik av den balanserade tillväxtens teori finns i M. Fleming, External economies and the doctrine of balanced growth, Economic Journal 1955, P.T. Bauer och B.S. Yamey, The economies of underdevelopcd countries. 1957, A.C. Hirschman, The strategy of economic development, 1958, C.P. Kindleberger, Economic Development, 1958, P. Streeten, Unbalanced growth, Oxford economic papers, 1959, H.W. Singer, International development, 1964 och H. Myint, Utvecklingsländernas ekonomi, 1969. 31 Det mest inflytelserika arbetet är här A.O. Hirschman, The strategy of economic development, 1958. 32 W.F. llchman och R.C. Bhargava, Balanced thought and economic growth. I F.W. Riggs (utg.), Frontiers of development administration, 1971.

l7l

den internationella komplementaritetens eller arbetsfördelningens roll. Enligt den traditionella frihandelsdoktrinen är det lämpligare att korrigera inhemska balansbrister genom export och import än att upprätthålla ett stelt balanserat tillväxtförhållande inom ett land.” Utrikeshandel har länge betraktats som en ekonomisk tillväxtmotor”. Det är en föreställning som gär tillbaka till den klassiska nationalekonomin. Adam Smith identifierade tillväxtens begränsningar medmarknadens begränsningar och den klassiska utvecldingsteorin gick följaktligen ut på att en expanderande (internationell) handel medförde specialisering, vilket möjliggjorde teknologisk utveckling och snabbare tillväxt. David Ricardo visade med de komparativa kostnadernas teori att två länder som bedrev handel med varandra båda drog fördel av handelsutbytet, förutsatt att de specialiserade sig på en produktion där de hade bäst förutsättningar. Smiths och Ricardos argument för frihandel kan representera den dynamiska respektive statiska varianten av den ldassiska och neoklassiska synen på utrikeshandeln som tillväxtmotor. De klassiska argumenten har i modern tid kompletterats med andra fördelar för de fattiga länderna såsom den moderna exportsektorns positiva spridningseffekter på den övriga ekonomin, ökad tillgång på utländsk valuta och

positiva effekter på nationalinkomst och sysselsättningsnivå.”

I den moderna utvecklingsteoretiska diskussionen har en kraftig omprövning av utrikeshandelns utvecklingseffekter ägt rum. Inte minst har ekonomer från tredje världen här varit pådrivande. Den mest inflytelserika författaren torde ha varit Raul Prebisch.” Bland västerländska ekonomer som attackerat den klassiska och neoklassiska doktri-

nen bör i första hand nämnas Hans Singer och Gunnar Myrdal.” Denna

kritik sker ofta utifrån det strukturella i synsätt som närmare presenteras det följande. Invändningen mot den klassiska doktrinen är både av teoretisk och empirisk natur. Kritikerna hävdar att frihandeln arbetar med en rad abstrakta förutsättningar och förbehåll som att varje land har en

fullständigt integrerad ekonomi, att varje land utgör en perfekt marknad,

att produktionsfaktorerna är rörliga och fullt sysselsatta osv., vilket gör den värdelös för den praktiska politiken. Den klassiska teorin utlovar minskad internationell ekonomisk olikställdhet. I stället har en motsatt utveckling ägt rum.

öppnandet av handel i ett tidigare isolerat område skänker, menar

man, en dualistisk karaktär åt dess näringsliv. Mellan den moderna exportsektorn och den traditionella sektorn föreligger inget positivt 33 H. Myint, Utvecklingsländernas ekonomi, s. 133, Malmö 1969. 34 Moderna fullfölj are av den klassiska traditionen är J. Viner, International trade and economic development, Clencoe 1952, C. Haberler, International trade and economic development, Cairo 1959 och H.C. Johnson, International trade and economic growth, London 1958. 35 Som generalsekreterare för UNCTAD har Prebisch författat rapporten Towards a new trade policy for development, New York 1964. Se vidare uppsatsen Commercial policy in the underdeveloped countries, American Economic Review, 1959. 35 H.W. Singer, The distribution of gains between investing and borrowing countries, American Economic Review, 1950. G. Myrdal, Världsekonomin, Stockholm 1956.

samband. Ingen spridning av kapital, initiativ eller teknik sker från den moderna till den traditionella sektorn. l stället kommer en stor del av inkomsterna att återgå till de utländska investerarna. från exportsektorn Vidare kommer denna sektor att få en negativ s. k. demonstrationseffekt som leder till onödig import och till inflation. Utvecklingsländernas inriktning på råvaruexport skapar vidare en rad beroendeförhållanden som verkar hämmande på den ekonomiska utvecklingen. För många råvaror råder oelastisk efterfrågan vilket gör att efterfrågan på dessa produkter inte håller takt med den ekonomiska utvecklingen. Detta läge har förvärrats genom den tekniska utvecklingen i den rika världen som dels minskar det relativa behovet av råvaror genom ett effektivare utnyttjande av dessa, dels skapar en rad råvaruersättande syntetiska produkter. Prisutvecklingen på råvaror har därför i modern tid varit ofördelaktig för de råvaruproducerande länderna. Om dessa länder skulle följa de rekommendationer som de komparativa kostnadernas teori

implicerar skulle de, menar kritikerna, vara dömda till evig fattigdom.”

Det är naturligt att dessa åsikter, enligt vilka utrikeshandeln framstår som i det nännaste skadlig för den ekonomiska utvecklingen, inte har fått

stå oemotsagda. Återigen har invändningarna varit av både teoretisk och

empirisk natur. De teoretiska invändningama har tagit den klassiska doktrinen till försvar men samtidigt modifierat och nyanserat den. I någon mån har man således gett kritikerna rätt.” De empiriska invändningarna har främst gällt den s. k. Prebisch-tesen om de råvaruproducerande ländernas successivt försämrade position. Här har det också främst varit fråga om nyanseringar baserade på mer detaljerade analyser.” Trots dessa invändningar kvarstår intrycket att utrikeshandeln berövats sin roll som tillväxtmotor. Den eventuella positiva effekten är nu en empirisk fråga, inte en fråga som kan avgöras a priori.

Befolkning Mot denna bakgrund bör det framstå som naturligt att den etablerade ekonomiska tillväxtteorin uppfattades som alltför ensidigt ekonomisk och att man successivt började lägga betoningen på andra dimensioner. De demografiska förhållandena kom tidigt att spela en viktig roll i diskussionen. Underutveckling tolkades i termer av ett ”demograñskt gap”, som orsakades av att mortaliteten sjönk medan nativiteten stod kvar på samma nivå. Nedgången i mortaliteten eller dödligheten 37 Det kan vara av intresse att notera att liknande invändningar mot den klassiska doktrinen restes redan under 1800-talet från den tidens råvaruproducerande länder, som vände sig mot Englands industriella dominans. Bland dessa tidiga kritiker kan nämnas Hemy Carey från USA och Friedrich List från Tyskland. 33 C. Kindleberger, Foreign trade and the national economy, New Haven 1967, A.K. Cairncross, Factors in economic development, London 1962 och G.M. Meier, International trade and development, New York 1963. 39 W. Baer (The economics of Prebisch and the ECLA) summerar kritiken men är på det hela taget positiv till Prebischtesen. Bytesförhållandet mellan råvaruproducerande länder och industriländer behandlas i P.T. Ellsworth, The terms of trade between primaryproducing and industrial countries. Båda uppsatserna i l. Livingstone, Economic policy for development, Penguin 1971. Problemet med fluktuerande råvarupriser nyanseras i A.l. MacBean, Export instability and economic development, London 1966.

förklarades av faktorer som förbättad hälsovård och effektivare bekämpning av epidemiska sjukdomar. Malarian har t. ex. nedbringats genom DDT. Den stabila nativitetsnivån förklaras av att samhällsstrukturen i de fattiga länderna inte genomgått sådana förändringar (industrialisering, lönearbete, obligatorisk skolgång etc.) som, tillspetsat uttryckt, gör barnen till en försörjningsbörda snarare än till en ekonomisk tillgång. Under 1950-talet genomfördes en serie folkräkningar i flertalet av länderna i tredje världen. Det statistiska material som då insamlades gjorde klart att det demografiska gapet var en realitet. Folkökningen visade sig vara snabbare än någonsin i mänsklighetens historia. 1830 passerade jordens befolkning miljardstrecket. 1930 var befolkningen 2 miljarder, 1960 3 miljarder och år 2000 räknar man med att jordens befolkning skall uppgå till 7 miljarder. Den snabbaste folkökningen sker i tredje världen där många länder har en ökningstakt på 3 till 4 procent per år. Det är uppenbart att detta förhållande är av största betydelse för samhällsutvecklingen. Mestadels har folkökningen getts en negativ innebörd. 1950-talets folkräkningar hade något av en chockverkan och det blev vanligt att tala om befolkningsexplosionen”. De demografiska förhållandena kopplades till de ekonomiska tillväxtmodellerna och man kunde visa att den ekonomiska tillväxten till stor del omintetgjordes genom den snabba folkökningen. En reduktion av denna framstod därför som det främsta botemedlet mot underutvecklingen. Underutvecklingsproblemet och be-

folkningsexplosionen tycktes stundom vara två sidor av samma sak. På

liknande sätt hade man tidigare identifierat underutvecklingen med den låga kapitalbildningstakten. Detta innebär naturligtvis en grov förenkling. Som G. Ohlin påpekar skedde i dagens industriländer en snabb folkökning parallellt med industrialiseringen och i många u-länder var befolkningen för hundra år sedan bara hälften så stor som den är i dag, utan att de ekonomiska förhållandena kan sägas ha varit bättre.” Det finns således inget enkelt och självklart samband - negativt eller positivt - mellan befolkningsutveckling och ekonomisk utveckling. l det västerländska samhällets utveckling har vetenskapsmän omväxlande bekymrat sig över att folkökningen varit för stor eller för liten. Merkantilistiska författare under 1600- och 1700-talen ivrade för en stor befolkning, medan Malthus under 1800-talet utvecklade sitt numera välbekanta perspektiv av en folkmängd, som växer geometriskt, medan livsmedelstillgången ökar artimetiskt. Transportrevolutionen under l800-talets senare del gjorde den malthusianska visionen inaktuell, men den återkom i början av 1900-talet i den nymalthusianska förkunnelsen. Från 1930-talet diskuterade man i stället risken för en långsiktig ekonomisk stagnation till följd av alltför långsam folkökning men 1950-talet kom som ovan nämnts att präglas av rädslan för befolkningsexplosionen. I början av 1970-talet kopplades dessa farhågor samman med miljöproblemet och det gjordes gällande att befolkningsproblemet var minst lika akut i industriländerna mot bakgrunden av vad masskon- 4° G. Ohlin, Befolkningsexplosion och familjcplanering u-länderna, s. 30. U-hjälp i utveckling, Stockholm 1969.

sumtionen i dessa länder kostade i form av resursförbrukning och

nedsmutsningf”

Det är således att befolkningsproblemets karaktär är uppenbart beroende samhället i synnerligen föränderligt på vilken allmän utveckling sin helhet genomgår. Vissa forskare har reagerat mot den malthusianska att folkökningen i renässansen och har intagit den motsatta ståndpunkten stället för att tära leder till intensivare och på livsmedelsresurserna

effektivare jordbruk och därmed ökande livsmedelsproduktion.”

Det har även påpekats att den snabba folkökningen till inte ringa del beror på ökande livslängd i länder där denna tidigare varit så låg som 30 år och att folkökningen därför måste tolkas som ett uttryck for en standardökning som inte gärna går att beklaga. Andra som gjorts mot det överdrivna intresset för den invändningar demografiska faktorn går ut på att överbefolkning i någon absolut bara förekommer i vissa delar av Asien, medan många områden i mening Afrika och Latinamerika anser sig ha behov av en större befolkning för att kunna utvecklas.” I dessa områden har motståndet mot familjepla-

nering också varit starkast.” Med en viss förenkling kan man säga att två ståndpunkter i debatten har utvecklat sig. Enligt den ena löser sig befolkningsfrågan av sig själv när samhället genomgått den nödvändiga strukturella omvandlingen varför man bör satsa på ekonomisk utveckling. Enligt den andra är från den snabbt växande befolkningen ett hinder för en sådan trycket varför man bör satsa på ekonomisk utveckling. Slutsatsen att omvandling, båda typerna av insatser behövs ligger naturligtvis nära till hands och därmed lämnas för andra utvecklingsfaktorer att komma i utrymme fokus för intresset.

Mänskligt kapital

De utvecklingsfaktorer som hittills berörts har varit utpräglat kvantitativa till sin karaktär. Man har diskuterat kapitalstockens storlek, investeringsnivå, befolkningens tillväxt etc. Det är naturligt att det mot volymens denna tendens skulle en reaktion och ett ökat intresse för den uppstå ekonomiska utvecklingens kvalitativa aspekter, t. ex. utbildningsnivå, hälso- och näringsförhållanden. Den utvecklingsteoretiska diskussionen i denna riktning som var särskilt markant i genomgick en nyorientering början av 1960-talet.” De utvecklingsteoretiker som fäste stort avseen- 41 Paul E. Ehrlich m. fl., Population, Resources, Environment: Issues in human ecology, San Francisco 1970. 42 E. Boserup, Jordbruksutveckling och befolkningstillväxt, Lund 1973. 43 H. Myint, Utvecklingsländernas ekonomi, s. 12, Malmö 1969. 44 Hofsten, Folkökning! , s. 63, Stockholm 1973. 45 En uppsats som kan betecknas som inledningen till denna nyorientering är T.W. Schultz, Investment in human capital, American Economic Review, 1961. Argumenteringcn förs vidare med speciell hänsyn till u-länderna i H.G. Johnson, Towards a generalized capital accumulation approach to Economic Development, 1964. En summering av denna teoretiska utveckling finns i M.J. Bouman, The human investment revolution in economic thought, 1966. Samtliga här nämnda uppsatser finns nytryckta i M. Blaug (utg.), Economics of education, Penguin 1968. Det bör tilläggas att denna vidare syn på kapitalbegreppet inte var helt ny. Se t. ex. l. Fisher, The nature of capital and income, New York 1906.

de vid sociala indikatorer som t. ex. hälsa och utbildning använde uttrycket ”investeringar i människan” för att markera en skillnad i förhållande till den mer konventionella ekonomiska teorins betoning av fysiska investeringar. En bakgrund till denna nyorientering var upptäckten av den s. k. residualfaktorn i ekonomisk tillväxt, dvs. det förhållandet att den ekonomiska tillväxten i industriländerna bara till en begränsad del förklaras av kvantitativa faktorer som kapitalinvesteringar och växande arbetsstyrka. Denna upptäckt kräver en utförligare kommentar. I den konventionella ekonomiska teorin har man betraktat ekonomisk tillväxt som ett resultat av en kvantitativ ökning i fråga om en eller flera av de klassiska s. k. produktionsfaktorema, nämligen jord, arbete och kapital. Dessa produktionsfaktorers inbördes förhållande beskrivs i den s. k. produktionsfunktionen. Med hjälp av denna kan man visa hur en ökad insats av en viss produktionsfaktor leder till en bestämd ökning av ett lands produktion. Nu har moderna undersökningar av den historiska ekonomiska tillväxten i olika industriländer visat att ökningen av de tre ldassiska produktionsfaktorerna förklarar en mycket liten del av den produktionsökning per capita som faktiskt ägt rum. Resten beror på vad man har kallat residualfaktorn. Denna rymmer i sig en rad faktorer som alltså förklarar det mesta av den ekonomiska tillväxten.” I olika undersökningar har residualens bidrag till produktionsökningen varierat mellan 50 % och 85 %. Vi kan således betrakta den ekonomiska utvecklingen som en process som dels omfattar förändringar i de tre klassiska produktionsfaktorema, dels förändringar i fråga om de komponenter som ryms i residualfaktorn. Särskilt upplysande blir emellertid inte denna slutsats förrän innehålleti residualen närmare analyserats. En rad svårigheter är förknippade med en sådan analys och det finns en omfattande diskussion om residualens olika

komponenter och deras relativa betydelse.”

Teknologiska innovationer är mycket viktiga eftersom de ökar produktiviteten och skapar nya områden för inventeringar och konsumtion. Organisatoriska förändringar av produktionen kan leda till större effektivitet. Resurserna kan allokeras på ett bättre sätt, t. ex. genom att arbetskraften överförs från sektorer med lägre produktivitet till sektorer med högre produktivitet. Förbättrad utbildning ger en högre kvalitet på arbetskraften vilket får återverkningar på produktionen. Detsamma gäller

förbättringar ifråga om hälsovård och nutrition (näringsstandard), om

dessa områden är särskilt eftersatta, vilket gäller flertalet underutvecklade länder. Även faktorer som ideologi och moral kan visa sig vara viktiga när det gäller att stimulera till produktiva ansträngningar. svårigheterna att reda ut de olika komponenterna i residualen och deras betydelse för produktionsökningen är emellertid som ovan underströks avsevärda. En

ekonom har kallat residualen måttet på vår okunnighet?” Det vore

45 E.F. Denison, The Sources of economic growth and the alternatives before us, Committee for Economic Development, Supplementary Paper No. 13. 1962. 47 J.D. Gould, Economic growth in history, s. 295 ff. London 1972. 43 M. Abramovitz, Resource and output trends in the United States since 1870. American Economic Review, Papers and Proceedings, s. 11-14, May 1956.

därför fel att framhålla någon bestämd faktor - tekniska innovationer, tillämpad forskning, utbildning, organisation eller ideologi - som den väsentligaste residualposten. Mot denna bakgrund bör man se 1960-talets uppflammande intresse för det mänskliga kapitalet, som man menar täcker en stor del av residualposten. Det mänskliga kapitalet omfattar främst utbildning och hälsa (inbegriper näringsstandard). Den intensivaste diskussionen har

emellertid gällt utbildningens betydelse för ekonomisk utvecklingf”

Den stora ekonomiska betydelsen av utbildning har understrukits på fler sätt än framhållandet av dess roll som residualfaktor. Det är lätt att påvisa de stora inkomstskillnaderna mellan välutbildade och sämre utbildade kategorier inom ett och samma samhälle och det föreligger också en mycket god statistisk korrelation mellan olika länders inkomstnivå och läskunnighetsnivå. Mot den bakgrunden har utvecklingsländerna rekommenderats att korrigera sina tidigare ensidiga investeringar i fysiskt kapital med en minst lika stor satsning på mänskligt kapital och då i °

första hand utbildnings

Mot denna mekaniska syn på utbildningens utvecklingsfrämjande roll har många invändningar rests. Att högre utbildning och högre inkomster ofta går samman är uppenbart men det kan diskuteras om inte båda

variablerna är alltför intimt förknippade med sociala förhållanden över

huvud taget för att något orsaksförhållande skall kunna etableras med statistisk metod. Vidare är det ohållbart att överföra ett sådant resonemang på länder med helt annorlunda institutionella och kulturella förhållanden än de länder som blivit föremål för de statistiska undersökningarna om utbildningens ekonomiska betydelse. Utbildning kan bara ge ekonomisk avkastning om den är relaterad till ett samhälles konkreta behov. I annat fall kan den göra större skada än nytta. Den kan t. ex. förstärka fördomarna mot manuellt arbete och leda till akademiker- 1 arbetslöshetf; Den första av entusiasm över upptäckten vågen av det mänskliga kapitalet lade sig relativt snabbt. Vid sidan av utbildning har hälsofaktorn fått en mer undanskymd plats i diskussionen.” En annan komponent som i högsta grad sammanhänger med det mänskliga kapitalet och som blivit föremål för stor uppmärksamhet under senare år är nutritions- eller näringsproblemet. Medan man tidigare var av den uppfattningen att undernäringen hörde

49 M. Blaug, An introduction to the economics of education, Penguin 1972, M. Blaug (utg.), Economics of education, Penguin 1968, A. Anderson och M. J. Bownan, Education and economic development, Chicago 1965, J. Vaizey, Undervisningen i det moderna samhället, Aldus 1967 och samme författare, The political economy of education, London 1972. 50 En statistisk analys av utbildningens ekonomiska betydelse baserad på internationella jämförelser är M. J. Bouman och L. A. Anderson, Concerning the role of education in development, i C. Geertz (utg.) Old societies and new states, 1963. 51 T. Balogh och P. Streeten, The planning of education in poor countries. I. M. Blaug, Economics of education, Penguin 1968, G. Myrdal, Asian Drama, kap. 29, New York 1968. För ett försök att utveckla en särskild pedagogik för de fattiga massorna i tredje världen se P. Freire, Pedagogy of the oppressed, New York 1972. 52 Kapitel 30 i G. Myrdal, Asian Drama ägnas denna faktor. Se även M. H. Cooper och A. J. Culyer, Health economics, Penguin, 1973.

den ekonomiska till de problem som skulle få sin lösning genom utvecklingen är man nu benägen att ge denna faktor en högre prioritet och se en ökad satsning på detta område som en förutsättning för 3

ekonomisk utvecklingss

Den diskussion som här redovisats visar klart tendensen hos utvecklingsteorin att frigöra sig från den alltför snäva ekonomiska teorin och utvecklas Detta kommer mot en självständig tvärvetenskaplig disciplin. den fortsatta översikten att ytterligare understryka.

Attityder och institutioner

Det har hävdats att utveckling kräver inte bara kunskaper och hälsa (dvs.

investeringar i mänskligt kapital) utan också lämpliga attityder, värderingar och motivationer. En tradition som går tillbaka till Max Weber relaterar dessa utvecklingsfrämjande attityder till kultur och religion. Välkänd är Webers analys av sambandet mellan kapitalism och protestantisk etik.5“ En modern författare som arbetar i Webers anda är Clifford Geertz.” Andra forskare är mer intresserade av drag i personligheten som finns i större eller mindre grad hos alla människor i alla kulturer men som bör uppmuntras för att ekonomisk utveckling skall bli möjlig. Ett klassiskt exempel inom denna tradition är Joseph Schumpeters betoning

av entreprenörens roll i den ekonomiska utvecklingen.” Entreprenören

skiljer sig från den vanliga företagaren genom sin förmåga att upptäcka

nya möjligheter och tillämpningsområden. Dramatiska stegringar i den

ekonomiska tillväxttakten hänför sig enligt Schumpeter inte i första hand till kapitalsatsningar utan till tekniska, kommersiella och organisatoriska förbättringar i produktionen. För dessa svarar entreprenören. Utan entreprenörer sker ingen utveckling. Med utvecklingensteorins breddning följde ett otal varianter på samma tema. Daniel Lerner lanserade begreppet ”empati” som kan översättas ungefarligen med ”psykisk rörlighet”. Lerner menar att denna egenskap är positivt korrelerad med utveckling eller ”modernisering” och dess 7

avsaknad utgör följaktligen ett kriterium på underutvecklings E. Hagen

har undersökt förutsättningarna för uppkomsten av innovatörer utifrån

en teori om social status och principer för uppfostran.” David

53 L. Hambraeus m. fl., Undernäring i u-land. 1972. Bo Wahlquist (utg.), Nutrition, a priority in African development. 1972. 54 M. Weber, The protestant ethic and the spirit of capitalism. New York 1930. 55 C. Geertz, The religion of Java, 1960 och Peddlers and princes, 1963. 55 J. Schumpeter, The Theory of economic development (först publ. på tyska 1911). New York 1962. Se även C.S. Belshaw, The cultural milieu of the entrepreneur, Explorations in Entrepreneurial History, 1955, J. Habakkuk, The entrepreneur and economic development i l. Livingstone (utg.), Economic policy for development, Penguin 1971. Betonandet av entreprenören är ett typiskt _egtempel på “överförandet av västerländska erfarenheter på utvecklingsländernas situation. Sålunda säger t. ex. Habakkuk (s. 38): ”Of all the many influences on economic development, i have chosen to consider the entrepreneur, the business leader, not necessarily because he is the most important influence, but because he has been the immediate agent of economic development in the USA and in western Europe . . .” 57 D. Lerner, The passing of the traditional society, Glencoe 1962. 53 E. Hagen, The Theory of Social Change, Homewood 1962.

McClelland har koncentrerat sig på begreppet prestationsbehov (need for

achievment eller n-ach).59 Denna teori torde vara den mest renodlat

av dem som här nämnts. N-ach-begreppet är ett försök att psykologska operatioralisera och göra mätbar en psykologisk kvalitet som stimulerar ekonomisk men som kan ha mycket varierande källor. utveckling McClelland ser således Max Webers ovan omtalade tes om protestantis-

mens betydelse för ekonomisk utveckling som ett specialfall av

beteende. Måttet n-ach fås genom innehållsanalys av prestatiorrsorienterat olika tankeprodukter antingen laboratoriemässigt eller på basis av historisk. material, t. ex. i form av folkvisor, sagor, skolböcker etc. McClelland har i sina undersökningar fått god korrelation mellan värden utveckling. Hans resultat har emellertid blivit på n-ach och ekonomisk föremål för häftig kritik, såväl metodisk som teoretisk.” Det är heller inte lätt a:t veta vilka slutsatser som skall dras av McClellands resonemang när det gäller den praktiska planeringen. Det kan nämnas att radikalt motsatta motivationsteorier på senare år diskuterats i vissa länder i tredje världen. Dessa bygger inte på maximering av indiciduella intressen utan på maximering av kollektiva intressen.° Som Gunnar Myrdal påpekat sammanhänger attityder nära med instituitoner. Attityder upprätthålls genom institutioner, och institu-

tioner görs s/åra att förändra genom att de stöds av attityder.”

När det gäller institutionernas roll i den ekonomiska utvecklingen gäller att nstituti0ner, som t. ex. familjer, könsroller, former för ekonomisk iistribution och äganderättsförhållande, är utpräglat kulturspecifika fenomen som lämpar sig särskilt illa för generaliseringar. I den tidigare tecretiska diskussionen brukade för u-länder karakteristiska institutioner som t. ex. kastsystemet i Indien, kollektiva former av jordägande . Afrika och den på många håll förekommande storfamiljen betraktas som komplikationer och utvecklingshinder. Dessa föreställningar samnanhängde oftast med ytlig bekantskap med respektive fenomen. En mer nyanserad uppfattning tycks vara på väg. Framför allt socialantropologisk forskning har ökat kunskapen om och förståelsen för institutioner som varit främmande för västerlandet.” Den socialantropo-

logiska forskningen har emellertid främst ägnat sig åt att utforska institutionens roll i konkreta förändringsprocesserf” Det finns ännu rätt

59 D. McClelland, The Achieving society, Princeton 1962. Tillsammans med D.G. Winter, Motivrting economic achievement, New York 1969. 6° Se t. ex. B. Higgins, Economic development, s. 214 ff. London 1968. A.G. Frank. Utvectlingssociologi och underutveckling av sociologin, iUnderutveckling eller revolutior i Latinamerika, Tema 1971. 51 Planeringsdebatten på Kuba. Tema 1972. Se särskilt F. Castros bidrag, Om den nya människai. 57 G. Myrdal, Asian Drama, s. 1863. 53 För en lortfattad introduktion till dessa problem se K.E. Knutsson, Tekniskt bistånd i fränmande samhällen, Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala 1968. Standardverk på omådet är G.M. Foster, Traditional cultures and the impact of technological change, New York 1962 och H.E. Spicer, Human problems in technological change, a casebook. New York 1952. Dessa båda arbeten har emellertid int: gått fria från anklagelser för etnocentrism. 54 En framstående insats härvidlag är S. Epstein, Economic development and social change in South India, 1962 samt samme författares uppföljningsstudie, South India y:sterday, today and tomorrow, 1973.

SOU 1973:4 179

få exempel på generaliserande ansatsen” Emellertid tycks särskilt den ekonomiska antropologin utvecklas till en generaliserande vetenskap om °

den ekonomiska verksamhetens varierande institutionalisering.°

Politiska faktorer

Det är en i västerlandet vanlig uppfattning att ekonomisk utveckling är det centrala målet för de politiska regimerna i tredje världen, eftersom detta är vad man själv förmodligen skulle tycka om man vore utsatt för en sådan fattigdom som där råder: Det finns emellertid politiska ledare i tredje världen som inte tycks vara särskilt intresserade av ekonomisk utveckling, det finns de som är intresserade av det som ett bland flera kanske inte alltid förenliga mål, och det finns slutligen politiska ledare och politiska system som ger ekonomisk utveckling den allra högsta prioritet. Det är därför uppenbart att studiet av olika politiska system i tredje världen och deras varierande fönnåga och vilja att åstadkomma utveckling är ett synnerligen angeläget forskningsområde. Det politiska systemets roll vad gäller underutveckling och utveckling har understrukits mycket kraftigt alltsedan 1960-talets början då den s. k. struktur-funktionalistiska skolan inom statskunskapen slog igenom och gjorde det möjligt att analysera politik i mer universella termer än sådana som beskriver specifikt västerländska institutioner.” Man fick då en vetenskaplig terminologi som möjliggjorde komparativ politisk analys. Detta innebar emellertid inte att det etnocentriska utvecklingsperspekti- 8

vet övergavs.°

Det finns en rad omständigheter i de fattiga länderna som gör deras politiska system oförmögna att bemästra underutvecklingens problem. G. Myrdal har sammanfattat denna problematik i begreppet ”den mjuka staten”. I utvecklingslitteraturen kan man finna två botemedel. Under begreppet ”utvecklingsadministration” diskuteras vilka förändringar i administrationens sätt att fungera som krävs för att resultaten skall bli administration för utveckling, snarare än den administration för lag och ordning som är en del av det koloniala arvet i tredje världen.” Det andra botemedlet är baserat på förutsättningen att maktstrukturen genomgår sådana förändringar att folkets direkta inflytande på och aktiva deltagande i utvecklingsansträngningarna garanteras. Karakteristiskt är också att de politiska ledarna ger högsta prioritet åt den ekonomiska och sociala 65 Bland undantagen kan nämnas R. Firth och B.S. Yamey, Capital, saving and credit in peasant societies, Chicago 1964 och E. Jacoby, Människan och jorden. Stockholm 1971. 66 Här föreligger emellertid en utdragen debatt mellan å ena sidan ”formalister” som menar det vara möjligt och fruktbart att tillämpa neoklassisk ekonomisk teori på alla samhällen och ”substantivister som menar att det ekonomiska livet mäste förklaras utifrån det sätt på vilket detta institutionaliseras i olika samhällen. En introduktion till denna debatt ges i T. Gerholm, Prolog till en marxistisk antropologi. En diskussion om teori och metod, Stockholm 1971. 67 Skolbildande var G.A. Almond och J.S. Coleman, The politics of the developing Areas, Princeton 1960. Se även G.A. Almond och C.B. Powell, Comparative politics: a developmental approach, Boston 1966. 63 För en kritik av detta perspektiv se L. Rudebeck, Utveckling och politik, Stockholm 1970. 69 F.W. Riggs (utg.), Frontiers of Development Administration, 1970, G. Hydén m. fl., Att administrera för utveckling. Erfarenheter från Kenya, BOC-serien, 1972.

utvecklingen och att de utvecklingsstrategier som tillämpas utnyttjar traditionella strukturer och förkoloniala kulturella drag för att stimulera till ett maximalt folkligt engagemang i utvecklingsansträngningarna. Sådana politiska system har i utvecklingslitteraturen kallats mobilise-

ringssystem”.7° l dessa har man försökt att i största möjliga utsträckning

utnyttja inhemska resurser, medan man skär ner relationerna till omvärlden som ofta betraktas med viss fientlighet. Det är uppenbart att mobiliseringssystemet är det politiska systemets försök att skapa självcentrerad och självdynamisk utveckling. l västvärlden har man åtminstone inledningsvis förhållit sig skeptiskt awaktande till dessa strategier, men förståelsen för deras positiva roll ökar allt eftersom vad vi kallat det strukturella perspektivet på underutveckling och utveckling vinner insteg. Teoretiskt har det varit svårt att placera in mobiliseringssystemet i västerländska kategorier. Som tidigare påpekats har den politiska utvecklingsteorin varit benägen att se ett parlamentariskt - demokratiskt systern som utvecklingens slutmål. Man måste emellertid göra klart för sig att demokratin kan ta sig många former.” Accepterandet av mobiliseringssystem och mobiliseringsstrategier görs inte lättare för västerlänningar genom att den utveckling, som dessa strategier uttryckligen eftersträvar, kontrasterar mot den innebörd som i västerlandet läggs i utvecklingsbegreppet (se kapitel 1.3 i betänkandet). Mobiliseringsstrategierna förutsätter att människor engagerar sig i utvecklingsarbete inte i eget utan i samhällets intresse. Dessa strategier säger

sig ofta vilja skapa en ny människa som är mer allsidigt orienterad än den

människotyp som präglas av ett hårt specialiserat samhälle.”

Vetenskap och teknik Till sist skall vi behandla utvecklingsteorier som lägger tonvikt vid forskning och teknik. Det är en utvecklingsdimension som för närvarande är föremål för stor uppmärksamhet inte minst genom den s. k. gröna revolutionens framgångar. När det gäller teknologin står vi inför en liknande situation som i fråga om det mänskliga kapitalet. Den moderna tillväxtteorin betraktade länge teknik och forskning som externa faktorer i förhållande till det ekonomiska systemet. ”Upptäckten” av teknologin, som också sammanhänger med ökande kunskap om residualfaktorns storlek, gav upphov till en flod av litteratur om teknologi och ekonomisk tillväxt.” På samma sätt som efter ”upptäckten” av det mänskliga 7° D. Aptcr, The politics of Modernization, 1965. L. Rudebeck, Utveckling och politik, Stockholm 1970. 71 C.B. Macpherson, Den mångtydiga demokratin, Stockholm 1968. 72 Planeringsdebatten på Kuba. Tema 1972. Tanzania Oyee, Verdandidebatt 1969, B. Hettne och G. Tamm, The development strategy of Gandhian economics, Journal of the Indian Anthropological Society, Vol. 6 No. l, April 1971. De utvecklingsstrategiska ideal som betonar den allsidigt utvecklade medborgaren och vill utnyttja traditionella, icke-individualistiska värderingar och strukturer kallas ibland populistiska. På denna punkt se B. Hettne, Utvecklingsstrategier i Kina och Indien, s. 190 ff. 73 Nelson-Peck-Kalachek, Technology, economic growth and public policy, 1967. E. Mansfield, The economics of technical change, 1968. W.P. Strassman, Technological change and economic development. S.A. l-letzler, Technological growth and social change, 1969. Charles Cooper (utg.) Science and technology in development; London 1972.

kapitalet kom det nya intresset för teknologins roll i utvecklingsprocessen att bidra till sprängandet av den strikta modellens ramar och stimulering till tvärvetenskaplig forskning. Lika litet som det mänskliga kapitalet lämpar sig nämligen den vetenskapliga och tekniska utveck-

kvantitativa analyser och modellbyggnader.” Det finns

lingen för strikt därför allmän teori som integrerar tillämpad vetenskap och ingen teknologi med den etablerade tillväxtteorin. Till dess att den empiriska basen för teoretiska spekulationer blivit starkare inriktas forskningen på mer specifika problem, t. ex. sambandet mellan teknologi och ekonomisk tillväxt i konkreta fall, liksom den inte minst viktiga frågan om samband mellan teknologi och social struktur. att den industriella revolutionen i England Det är en populär uppfattning var en produkt av en serie vetenskapliga och tekniska uppfinningar. De flesta senare forskare tycks emellertid vara överens om att innovationerna kom som en följd av det växande tryck på den traditionella teknologin som den ekonomiska expansionen medförde. När den industriella revolutionen väl tagit fart förefaller det emellertid som om teknologin i växande roll.” och den tillämpade forskningen grad fick en autonom En slutsats som kan dras av erfarenheterna från Västeuropa är således att teknologin i den ekonomiska tillväxtens inledningsskede i hög grad är ett resultat av den ekonomiska utvecklingen och att den på ett komplicerat sätt är relaterad till samhällsstrukturen, dvs. behov, kunskaper och social organisation. Överförande av teknik från ett samhälle till ett annat är ett vilket visas av att den naturliga diffusionen av komplicerat problem, teknik är en mycket långsam process. En drastisk tekniköverföring leder nästan alltid till oanade konsekvenser, vilket exempel som användning av DDT och den gröna revolutionen visar. Hittills måste den snabba teknologiska utvecklingen i industriländerna sägas ha haft ett mycket tvivelaktigt värde för tredje världens länder. Så t. ex. har framställningen av olika syntetiska produkter haft negativa verkningar i råvaruproducerande länder. Dessa reservationer minskar naturligtvis inte betydelsen av teknikfaktorn i utvecklingen men stora forskningsinsatser krävs för att få fram the appropriate technique” eller ännu hellre stimulera framväxten av ”indigenous techniques.

3. Det strukturella synsättet

Den utvecklingsteoretiska diskussionen som i det föregående har refererats har framför allt präglats av en vidgning, så till vida som alltfler faktorer beaktats och diskussionen därför undan för undan vunnit i realism. Vi har betecknat dessa teoretiska ansatser som deskriptiva, eftersom de som regel inte utgått ifrån någon uttalad helhetssyn på

74 M. Brown, On the theory and measurement of technological change, 1966 och L.B. Lave, Technological change. Its conception and measurement, 1966. 75 D.S. Landes, The unbound Prometheus,Cambridge 1969, R.M. Hartwell (utg.), The causes of the industrial revolution in England, London 1967, P. Deane, The first industrial revolution, 1967, S. Lilley, Technological progress and the industrial revolution 1700-1914, i The Fontana economic history of Europe, 3, London “ 1973.

underutvecklingsproblemet till vilken de olika faktorerna relaterats. De olika faktorerna har i stället behandlats på ett mer eller mindre isolerat sätt. Diskussionen har sammanfattningsvis präglats av att intresset för en dimension eller faktor överdrivits, varpå en annan faktor lanserats som den pådrivande. Den teoretiska utvecklingen kan därför beskrivas som en horisontell kunskapsexpansion. Det är rimligt att tänka sig att en sådan horisontell expansion av kunskaper är en naturlig första fas i ett nytt forskningsområdes Som noterades i den inledande metodologiska diskussionen är utveckling. det också naturligt att man reagerar mot en artiñciell isolering av faktorer från varandra och från helheten i stället vill se dem sammanförda till ett Mot den bakgrunden kan man se tendenserna mot integrerat system. funktionalistiska, institutionella, systemanalytiska och strukturalistiska betraktelsesätt inom utvecklingsforskningen. Ett framstående exempel institutionellt betraktelsesätt är på ett Gunnar Myrdals Asian Drama, där den institutionella synen i generaliserad form finns utvecklad i bokens appendix 2. Här urskiljer Myrdal sex kategorier som rymmer flertalet av de utvecklingsfaktorer som varit föremål för diskussion. De sex kategorierna är l. produktion och inkomster, 2. produktionsförhållanden, 3. levnadsnivå, 4. attityder, 5. institutioner och 6. politik. Myrdal menar att dessa utgör ett integrerat och att de ömsesidigt påverkar varandra med kumulativ verkan. system Orsaken till underutveckling eller utveckling förknippas inte här med speciell faktor utan antas bero på interdependensen mellan ett någon stort antal faktorer i det sociala systemet. Detta synsätt avlägsnar sig från vad vi här har kallat deskriptivt synsätt och närmar sig det strukturella 6

synsättet.7

Enligt det strukturella synsättet är underutveckling inte i första hand ett bristproblem (brist på kapital, hälsovårdsresurser, företagartalanger etc.) utan ett relationsproblem. I en given struktur, som kan vara lokal eller internationell, finns vissa positioner som regelmässigt tillförs värden medan andra, åtminstone relativt, berövas värden. Utveckling för en part tenderar därför att innebära underutveckling för en annan, beroende på de relativa positionerna inom den struktur som binder samman de båda parterna. Utveckling för den missgynnade och underutvecklade parten måste följaktligen innebära att dennas position i strukturen förändras eller att det strukturella sambandet bryts. En god strukturell förklaring av underutveckling och utveckling bör klart och motsägelsefritt peka ut de mekanismer som upprätthåller underutveckling eller verkar för utveckling. En strukturell analys måste baseras på väl grundad empirisk kunskap för att ha något värde och empirisk kunskap nås genom vad vi kallat metoden. Vi betraktar således de deskriptiva och deskriptiva strukturella metoderna som komplementära och tillhörande olika analytiska nivåer. För att illustrera innebörden av en strukturell analys och hur denna skiljer sig från det deskriptiva synsättet kan vi som utgångspunkt välja det

76 För en kritik av angreppssättet i Asian Drama från utgångspunkten att det inte är tillräckligt strukturellt se L. Rudebeck, Utveckling och politik, s. 89 ff. 1970.

i utvecklingslitteraturen ofta förekommande begreppet dualism. Dualism betyder primärt kluvenhet och syftar på en observerbar kontrast mellan olika ekonomiska sektorer, mellan olika regioner inom ett land och mellan (rika och fattiga) regioner i världsekonomin. Begreppets omstriddhet sammanhänger inte med dualismen som empiriskt fenomen utan gäller dualismens orsaker. Utifrån ett deskriptivt studium av dualism kan man bara slå fast att det som finns i överflöd på den utvecklade sidan

(kapital, teknik, kunskaper, hälsa, initiativkraft etc.) råder det stor brist

på när det gäller den andra sidan. Det låter sig inte göras att på denna analysnivå dra några slutsatser om orsakssamband, vilka tenderar bli av typen att den fattiga sidan är isolerad och måste intensifiera kontakterna med den rika sidan för att dra lärdomar. Pâ den strukturella analysnivån däremot blir uppgiften att analysera de systematiska (strukturella) relationer som finns mellan de båda sidorna samt hur dessa förhåller sig till de skillnader i utvecklingsnivå som kan konstateras. Beroende på det problem som studeras kan denna analys genomföras på sektoriell, regional eller internationell nivå.

Relationer mellan sektorer Dem klassiska formen av dualism gäller den mycket påtagliga kontrast som råder mellan vad som har kallats ”Traditionell” och ”modern sektor. På den deskriptiva nivån företer den traditionella sektorn underutvecklingens alla drag medan den moderna sektorn tenderar att identifieras med utveckling. Här finns nämligen den moderna teknologin, en fungerande marknad och vad som brukar betecknas som rationellt ekonomiskt beteende. Det kan synas ligga nära till hands att försöka utveckla samhället genom att låta den moderna sektorn expandera på den traditionella sektorns bekostnad. W. A. Lewis tidigare behandlade modell för ekonomisk utveckling med obegränsad tillgång på arbetskraft är ett exempel på en sådan strategi. Om vi i stället ser de båda sektorerna historiskt och strukturellt förbundna med varandra blir problemet mindre enkelt. Ett välbekant exempel på dualism är Java med sitt traditionella risjordbruk och sina moderna plantager. Det var också med utgångspunkt från Java som dualismbegreppet utvecklades. Den holländske ekonomen Boeke beskrev redan tidigt på 1900-talet Java som ett dualistiskt samhälle och förklarade på ett deskriptivt sätt dualismen med hänvisning till skillnader mellan västerländsk och österländsk mentalitet. Femtio år senare framlades en strukturell förklaring av dualismen på Java av den amerikanske socialantropologen Clifford Geertz.” Geertz påvisade det strukturella sambandet mellan sektorerna, visade hur detta historiskt etablerats genom koloniala systemets regleringar och utpekade klart de mekanismer som gradvis fördjupade den javanesiska underutvecklingen.

77 diskuteras kortfattat Dualismbegreppet i B. Hettne, Inledning till C. Geertz, Kolonialism och jordbruksutveckling, 1971. För en utförligare behandling se W. Barbers bidrag i P. Streeten (utg.), Unfashionable economics, Essays in honour of Lord Balogh, London 19 70. 73 C. Geertz, Kolonialism och jordbruksutveckling, Lund 1971.

Det kan vara motiverat att beskriva denna process mer ingående. C. Geertz tar sin utgångspunkt i det speciella ekologiska system som en stabil ekologisk balans och finns på J ava. Det präglas av sumprisodling, stor förmåga att absorbera en växande folkmängd. l denna ekologiska holländarna det s. k. kultursystemet. Detta koloniala

miljö inplanterade

att fick sin system fungerade på så sätt den javanska befolkningen medan de som en form av skatt med en del försörjning genom risodling, ett överskott i form av socker,

av sin jord och sin arbetskraft producerade

som holländarna i sin tur avsatte på världsmarknaden. De javanska odla socker och var helt bönderna var förbjudna att på egen hand utvecklades heller inte under hänvisade till risjordbruket. Någon industri En sådan hade annars kunnat suga upp en del av kolonialtiden. folkökningen. Mellan 1830 och 1900 ökade Javas befolkning från sju till över 28 miljoner invånare. miljoner inom efter- Denna växande befolkning måste försörjas risjordbruket, som den koloniala ramen uteslöt andra alternativ. Bevattningssystemet byggdes ut till ett allt finare nät av kanaler och större omsorg lades ned av riset. Denna tekniska komplexitet på plantering och omplantering åtföljdes av en motsvarande social komplexitet i fråga om samarbetsforarrendeförhållanden och sociala relationer i största allmänhet. mer, delades av allt fler. Särskilda ekologiska fönitsättningar Fattigdomen som ovan nämnts till att denna underutveckling drevs mycket bidrog långt. Resultatet blev ett av världens mest rigida och svårföränderliga samhällen. En förklaring som tar sin utgångspunkt i den österländska måste beaktas som otillfredsställande. Rimligare är att se mentaliteten sektorns underutveckling som resultatet av den moderna den traditionella

plantagesektorns på koloniala regleringar vilande blomstring.

denna det träffande namnet Geertz ger underutvecklingsprocess involution. Denna utgjorde en kombination av ekonomiska, ekologiska och sociala processer och denna specifika process skulle heller inte ha kunnat upptäckas utan tvärvetenskaplig ( i detta fall ekologisk, antropologisk och ekonomisk-historisk) metod.

Relationer mellan regioner

i den ekono- Problemet regional obalans tycks vara något konstitutivt miska Ett klassiskt exempel är Italien, som efter utvecklingsprocessen.

det politiska enandet 1860 utvecklade en utpräglat dualistisk struktur.

Norditalien industrialiserades och drog till sig arbetskraft och andra resurser från hela Italien, medan Syditalien stagnerade och fick klara drag av underutveckling. Liknande processer går att finna i alla industrialiserade länder, och växande regionala klyftor är också ett av de problem som länderna i tredje världen står inför. Vi kan deskriptivt kartlägga de regionala skillnader som efterhand uppstått, men här upphör också denna när metods förmåga att hjälpa oss. Det måste bli ett cirkelresonemang i Norditalien och underutvecklingen i man villl förklara utvecklingen till de skillnader som efterhand uppstått som Syditalien med hänvisning ett resultat av den regionala polariseringsprocessen. En djupare förklaring måste vara av historiskt strukturellt slag. Ett försök i denna riktning

finner vi i ett tidigare arbete av Gunnar tar avstånd

Myrdal.” Myrdal från jämviktsläran inom samhällsvetenskapen och menar att en föränd-

ring inte nödvändigtvis utlöser några motverkande krafter som driver ett system tillbaka till ett tillstånd av jämvikt. Tvärtom utlöses ofta nya förändringar bort från den ursprungliga jämvikten i vad Myrdal kallat en kumulativ kausal process. Om detta resonemang överförs på problemet regional obalans kommer vi fram till hypotesen att regional obalans när den väl uppstått tenderar att förvärras. Detta stämmer också med vad som empiriskt kan konstateras. På grund av ”external economies” kanaliseras

industriinvesteringar dit där investeringar redan ägt rum, vilket medför

finansiell utarmning i andra regioner. Arbetskraften i de mest aktiva åldrarna dras till den expanderande medan regionen den stagnerande regionen töms på sin mest aktiva och befolkning sina potentiella entreprenörer. Service, administration och organ för politiskt beslutsfattande koncentreras alltmer till den expanderande som alltså regionen, förutom sitt ekonomiska övertag också får ett politiskt. Sedan denna process pågått en tid nås en undre gräns för skolor,

sjukhus, kommunikationer osv. i den stagnerande regionen, varvid dess självständiga liv upphör. I fortsättningen kommer den att vara beroende

av vad man i den expansiva, dominerande regionen kallar regionalpolitik. På detta sätt kan alltså skall

underutveckling skapas. Det återigen

understrykas att orsakerna ligger i den struktur som etablerats mellan de båda regionerna och deras funktioner i ett större system. Inte sällan finner vi att detta är det internationella systemet, som vi i det följande skall uppmärksamma.

Relationer mellan nationer

Ett internationellt system, i vilket det finns strukturella samband mellan olika delar av världen som är bestämmande för utvecklingen i dessa delar, kan man egentligen tala om först på 1800-talet, då England efter den industriella revolutionen blev vad som brukar kallas ”världens verkstad”. Ett världsomfattande produktions- och marknadssystem växte fram, i vilket olika delar av världen kom att få olika funktioner. Denna

funktionsfördelning underlättades av och fick sin bestämda struktur

genom att den tidens främsta industriländer utövade kontroll över resten av världen. Denna historiska dimension av har fått

underutvecklingsproblematiken

en alltmer central roll i diskussionen på omrâdet. I första hand är det Latinamerika som fått exempliñera synsättet och det finns också en rad latinamerikanska författare som analyserat sina länders problem utifrån det antydda perspektivet. Den i västvärlden mest kände representanten för denna skola är A. G. Frank, som kan betraktas som pionjär i fråga om

79 G. Myrdal, Rika och fattiga länder, 1957. Myrdal begränsar sig inte till relationer mellan regioner utan hävdar att i princip samma mekanismer är verksamma på den internationella nivån. Myrdal förespråkar utifrån sitt ovan redovisade synsätt balanserad regional tillväxt. För en argumentering för obalanserad regional tillväxt se F. Perroux, Note on the concept of ”growth poles”, i I. Livingstone, Economic policy for development, Penguin 1971.

och av en historisk-strukturell syn på underutveckling

populariserandet

i ett antal latinarnerikanska länder Utifrån erfarenheterna utveckling. fastslår denne att såväl utveckling som (främst Chile och Brasilien)

låter av det internationella systemets underutveckling sig förklaras

struktur.” modell Frank mellan det l sin numera mycket välbekanta skiljer

och satelliter. En satellit kan internationella systemets metropoler över satelliter osv. tills den mest samtidigt vara metropol regionala sektorn” dras in i systemet. Om byn i den ”traditionella avlägsna kan man notera systemet betraktas över en längre historisk period

förvandlas till satellit och förändringar som att en metropol

positionella

isystemet är likafullt ersätts av en ny och kraftfull stat, men strukturen

densamma. Strukturen präglas av maktkoncentration ide högre nivåerna

av de lägre, en utsugning som är större ju längre ner i och utsugning - den efterblivna traditionella systemet man kommer. Den lägsta nivån

sektorn - bär upp hela systemet, vilket förklarar dess fattigdom.

utifrån afrikanska förhållan- Ett liknande, mer utvecklat resonemang

som är verksam som den finner vi hos Samir Amin, en egyptisk ekonom

et de chef för FNs Institut Africain de Développement Economique

att Amins teori är mer utvecklad har han Planiñcation i Dakar. Förutom

och uppfyller härigenom

sysslat mycket med empirisk detaljforskning Det finns därför anledning att höga krav på ett strukturellt angreppssätt.

vid Amins

stanna ganska utförligt

termerna ”centrum” och ”periferi” om de olika

Samir Amin använder som också kontrasterades i Franks positionerna i de globala systemet

modell. Även för Amin är utveckling och underutveckling ovan berörda i en internationell hierarki av beroendeförhållanbestämd av positionen är strukturella och Amin nämner den. Kriterierna på underutveckling

följande tre:

mellan olika sektorer. Detta kan sägas 1. Ojámnheter i produktivitet

konstaterande av dualism. För att förstå dualismen vara ett deskriptivt nivån. måste man som betonats tidigare gå vidare till den strukturella struktur. De olika sektorerna är inte 2. Osammanhángande ekonomisk

och system utan integrerade i ett sammanhängande självcentrerat av centrum. Detta konstaterande för fungerar snarare som förlängningar

fram till ett tredje kriterium. utländskt beroende. Detta blir liksom för Frank 3. Starkt strukturellt

det viktigaste kriteriet. Den underutvecklade ekonomin har uppstått

i Latinamerika, Zenit 1970. 39 A.G. Frank, Kapitalism och underutveckling kan Bland latinamerikanska författare som analyserat beroendeproblematiken nämnas F. H. Cardoso och E. Faletto, Dependencia y desarrollo en America Latina,

Mexico 1969 och T. Dos Santos, The changing structure of foreign investment in Reform or Latin America i J. Petras och M. Zeitlin (utg.), Latin America.

revolution, New York. Se även Dos Santos diskussion The crisis of development in Latin America i H. Bernstein (utg.), theory and the problem of dependence Underdevelopment and development, Penguin 1973. verk 31 S.Amins vetenskapliga produktion är mycket omfattande. Hans centrala

är Laccumulation å Péchelle mondiale - Critique de 1a théorie de sousdéveloppei Zenit nr 30 1972 ment. Paris 1970. Nyskrivna uppsatser av Amin återfinns nr 2 1972 (Underutveckling och beroende idag) samt i Journal of Peace Research

(Underdevelopment and dependence in Black Africa).

genom sin länkning till en annan avlägsen och utvecklad ekonomi och har inget eget centrum och ingen egen dvs. självgenererad tillväxt. Vi skall i tur och ordning se vad Amin har att säga om det externa beroendet, om underutvecldingens struktur och om för strategier utveckling. För att förklara undemtvecklingens uppkomst går Amin liksom Frank till den historiska utvecklingen, närmare bestämt till Afrikas kolonialhistoria. Följande perioder urskiljs: l) den för-merkantilistiska perioden, 2) den merkantilistiska 3) perioden 1800 till perioden, 1880-90 och 4) koloniseringsperioden. Centrums växlande behov under dessa perioder satte sin prägel på periferins utveckling och som antytts reagerade periferin olika beroende på lokala förutsättningar. Grovt kan följande tre regioner urskiljas: l) Västafrika ( den koloniala ekonomins Afrika), 2) Kongoområdet (bolagens Afrika) och 3) Afrikas östra och södra delar (arbetskraftsreservens Afrika). Amins kategorier är naturligtvis grova men är ändå början till en realistisk analys av samspelet mellan utveckling och underutveckling. Om vi sedan går över till underutvecklingens struktur, måste vi också här göra vissa kategoriseringar. Amin skiljer ut fyra sektorer av ekonomin: 1) exportsektorn, 2) masskonsumtionssektorn, 3) lyxkonsumtionssektorn och 4) produktionsmedelssektorn. Skillnaden mellan en utvecklad och underutvecklad ekonomi sammanhänger med hur dessa sektorer är länkade till varann. I en utvecklad ekonomi den utgörs

viktigaste länkningen av den som finns mellan produktion av produk-

tionsmedel och produktion av masskonsumtionsvaror. I en underutvecklad ekonomi går den viktigaste länken mellan exportsektorn och lyxkonsumtionssektorn, vilket sammanhänger med ekonomins koloniala karaktär. Pâ grund av en impuls från centrum skapades exportsektormsom i sin tur formade en marknad för periferins marknad, en begränsad ochinternationellt orienterad elit. Den s. k. traditionella sektorns enda uppgift blev att tillhandahålla billig arbetskraft åt exportsektorn. Subsistensjordbruket hämmades i sin utveckling och den stora massan utarmades genom jordens uppsplittring och minskade avkastning, byhantverkets sönderfall etc. Det är i princip samma process som C Geertz beskrivit som involution (se ovan). Amin kallar denna process ”marginalisering och det är enligt honom detta som är den reella bakgrunden till

fenomen som ”befolkningsexplosionen” och ”undersysselsättningen”

liksom till den forcerade urbanisering utan industrialisering med åtföljande ökning av städernas arbetslöshet som torde bli 1970-talets stora u-landsproblem. Det är oemotsägligt att åtskilliga av de utvecklingsstrategier som berörts tidigare i denna genomgång skulle påskynda denna marginaliseringsprocess, om de genomfördes. Amin understryker att utveckling inte har någon mening om den inte inbegriper massorna och deras levnadsstandard, dvs. vad som ibland kallas ”den fjärde världen”. Han menar att länkningen mellan sektorerna måste läggas om och baseras på produktion av produktionsmedel och masskonsumtionsartiklar, vilket förutsätter att den interna marknaden expanderar och massornas konsumtionsförmåga ökar. Utvecklingen i periferin måste också bli självcentrerad och

kräver emellertid självdynamisk. De fattiga ländernas speciella situation än de hittills utvecklade ländernas. en strategi som är ny och annorlunda Amin kravet på självcentrering och ger dock inget allmänt recept utöver land måste utifrån sina förutsättningar utveckla en självdynamik. Varje egen utvecklingsstrategi.

De internationella relationernas mângdimensionella natur

och de Det globala beroendesystemet har naturligtvis många dimensioner ekonomiska har kanske överskattats i strukturella analyser, liksom tidigare i deskriptiva. Hans Singer har understrukit den teknologiska dimensionen. Singer använder dualismbegreppet på ett strukturellt sätt, dvs. han ser det som ett relationsfenomen och inte som ett uttryck i dualismen: 1) Regioner som kan för isolering. Han urskiljer fyra element beskrivas som överlägsna respektive underlägsna samexisterar. 2) Denna samexistens och inte av övergångsnatur. mellan är permanent 3) Klyftan överlägsna och underlägsna minskar inte. 4) Relationen mellan överlägsna och underlägsna är sådan att de sistnämnda inte stöds i sin utveckling. är en internationell struktur men Vad Singer på detta sätt beskriver samma dualism återfinns även inom de fattiga eller underlägsna länderna. I den internationella liksom den nationella dualismen är vetenskap och teknologi den avgörande faktorn. Den teknologiska dualismen beror på följande förhållanden: l) Den forskningsprocess som avser att utveckla en ny industriell eller är koncentrerad till de rika länderna. De

produkt produktionsteknik

andel av forskning och tekniskt utvecklingsarbete utgör fattiga ländernas Det är lätt att inse att den rika världens forskning är högst två procent. inriktad på helt andra problem än u-ländernas. 2) Den minimala forskning som sker i de fattiga länderna är på det hela som de rika ländernas forskning. De taget inriktad på samma problem som vuxit fram ur en fattiga länderna har alltså ingen forskningspolitik

självständig problemidentifrering.

som u-ländernas forskare har gör att de har svårt att 3) Den inriktning finna i hemlandet, medan de däremot meningsfulla sysselsättningar lockas till de utvecklade ländernas laboratorier och utvecklingscentra. traditionella botemedlet för ovan antydda förhållanden är 4) Det

av teknologi i paketform. Detta för med sig stora kostnader

överföring och dessutom är teknologin ofta inte adekvat för för de fattiga länderna dessa länders förhållanden. som marxister föredrar Botemedlet mot den teknologiska dualismen, att kalla teknologisk imperialism, måste på grund av vad som sagts i punkt 4 vara av ett helt annat slag än vad som hittills tillämpats. Nyckeln utifrân en till underutvecklingens brytande ligger i att de fattiga länderna definition av sina speciella problem utvecklar en forskning självständig och en teknik som är mera adekvat med avseende på dessa problem. Vi skall avsluta denna översikt med en strukturell teori om underutännu fler dimensioner än de ekonomiska och veckling, som inbegriper

32 H. Singer, Du alism revisited, Journal of Development Studies, 1970.

teknologiska och som utvecklats av den norske fredsforskaren Johan

Galtung.

Liksom övriga författare som behandlats i detta avsnitt beskriver Galtung en global struktur som han benämner imperialism, även om hans analys på avgörande punkter skiljer sig från den marxistiska. För Galtung är imperialism en särskild form av dominans, främst kännetecknad av att centrumnationen upprättat ett brohuvud i periferinationen. Detta utgörs av en elit, som för sin existens är beroende av sina internationella kontakter. Dominansrelationen vad upprätthålls genom

Galtung betecknar som ett feodalt zhteraktionsmönster. Detta kan

beskrivas så att centrumländerna (eller metropolerna) upprätthåller direktkontakt med varandra och sina respektive periferiländer (eller satelliter). De sistnämnda har däremot kontakter såväl obetydliga inbördes som med andra metropoler än just den av vilken de själva är beroende. Ett konkret exempel på detta feodala interaktionsmönster utgör det förhållandet att telefonkontakter mellan två afrikanska huvudstäder kan gå över London. Den viktigaste orsaken till de beroende ländernas underutveckling är emellertid vad Galtung kallar den vertikala arbetsfördelningen. Mycket tyder på att denna leder till en växande materiell klyfta mellan centrumländer och periferiländer. För att förklara hur en sådan utveckling går till räcker det emellertid inte att studera den ekonomiska interaktionen med avseende på det ekonomiska utbytet mellan parterna. Viktigare är kanske att uppmärksamheten riktas mot utvecklingseffekterna av den internationella arbetsfördelningen inom parterna. I det första fallet kan man konstatera att olika produkter betingar olika pris på världsmarknaden och att de fattiga länderna som regel missgynnas av prisutvecklingen. I det andra fallet måste vi också konstatera att olika produktionsformer har olika konsekvenser för social organisation, teknologisk utveckling, utbildningssystem och forskning. En avancerad produktionsform får positiva sekundäreffekter

(”spin of”) på en rad sektorer

av samhället, medan en primitiv produktionsfonn inte har några sådana effekter. Statiska analyser som exempelvis de komparativa kostnadernas teori saknar helt förmåga att klargöra ett ur utvecklingssynpunkt så fundamentalt förhållande. Genom att studera den vertikala arbetsfördelningens effekter i historiskt och strukturellt kan man lätt inse perspektiv att ”spin oP-effekterna inte sällan systematiskt tillfaller den ena parten, medan arbetsfördelningens fördelar for den andra kan vara parten mycket begränsade och kanske främst betingas av intresset att överleva. Den internationella struktur, som Galtung betecknar som imperialistisk, består emellertid inte enbart av ekonomiska beroenderelationer. Till skillnad från marxistiska författare lägger Galtung lika stor vikt vid andra former av imperialism såsom politisk, militär, kommunikatorisk och kulturell. Dessa former kan också sägas utgöra beståndsdelar i en generaliserad imperialism . Galtung menar att olika former av imperialism är konvertibla, dvs. att

33 J. Galtung, A structural theory of imperialism. Journal ofPeace Research, 197 l.

Politisk kan t. ex. förvandlas till de kan övergå i varandra. imperialism av handelsvillkor, kommunika-

ekonomisk imperialism genom dikterande

tionsimperialism kan förvandlas till kulturimperialism genom reglering av kan förvandlas till ekonomisk informationsflödet och kulturimperialism

imperialism genom export av utvecklingsmodellen Det strukturella beroendeförhållande som här fått benämningen ett fenomen och imperialism är följaktligen mycket mångfacetterat den anmärkningen att den nuvarande Galtung gör i detta sammanhang för den akademiska ämnesindelningen på universiteten gör det omöjligt forskningen att presentera en helhetssyn på detta problem. Imperialism intimt samman enligt den uppfattning som och underutveckling hänger och av det förhållandet att imperialismen har många här presenterats

former att också underutvecklingen är ett mångdimensionellt

följer till rätta med detta krävs en forskning som har fenomen. För att komma

både bredd och djup.

4. Återblick: urvecklingsteorins utvidgning och fördjupning

Den föregående forskningsöversikten har velat ge en bild av utvecklings- Denna teoretiska utveckling kan teorins utveckling under efterkrigstiden. sammanfattas i två ord: utvidgning och fördjupning. Den förstnämnda har beskrivits i samband med vad som här kallats det tendensen den sistnämnda i samband med det strukturella deskriptiva synsättet, Som redan inledningsvis underströks är de båda metoderna synsättet. synsättet som komplementära. De kritiska synpunkter på det deskriptiva av den tendens till och framkommit har betingats ytlig orsaksanalys artificiell isolering av faktorer som präglat vissa bidrag och som är svåra att undvika i ett ensidigt deskriptivt synsätt. Å andra sidan är strukturella inte möjliga utan det empiriska underlag som den deskriptiva analyser och missvisande strukturella analyser beror inte forskningen framlagt sällan på ett otillräckligt empiriskt underlag. växande som här betecknats som Det är detta empiriska underlag var enbart nationalutvidgning. Den tidigaste moderna utvecklingsteorin ekonomisk och baserade sig på enkla tillväxtmodeller där kapitalbildningen sattes i centrum. Dessa modeller hade utvecklats under hänsynsta-

till västerländska förhållanden. När de applicerades på

gande enbart blev man varse en ofantlig klyfta mellan utvecklingsländernas problem teori och empiri. Den följande teoretiska utvecklingen kan sägas utgöra

ett försök att på punkt efter punkt fylla igen denna kunskapsklyfta.

tidigast. Kapitalbegreppet ut-

Befolkningsökningen uppmärksammades

och hälsovård. Institutioner och ökades vidare till att omfatta utbildning attityder fördes in i den utvecklingsteoretiska diskussionen. De politiska

faktorerna fick sent omsider den viktiga plats de förtjänar, vetenskap och teknik likaså. Hela denna teoretiska utveckling innebär en sprängning av

modellorienterade som präglade den

det snäva ekonomiska synsätt diskussionen. Allt fler vetenskaper har tidigare utvecklingsteoretiska och har successivt utvecklats mot ett dragits in utvecklingsteorin forskningsområde. Samtidigt har man fått självständigt, tvärvetenskapligt

ge upp försöken att skapa en enhetlig utvecklingsteori.”

Denna utveckling mot mång- och tvärvetenskapliga angreppssätt har dock i relativt begränsad utsträckning inneburit ett övergivande av vetenskaplig etnocentrism. De nya och för utvecklingsproblematiken relevanta faktorer som successivt dragits in i diskussionen har som regel identifierats genom att utvecklingsländer ställts mot industriländer. De nya vetenskaper som börjat deltaga i den utvecklingsteoretiska diskussionen har likaledes upprepat de tidigare nationalekonomiska misstagen och på ett mekaniskt sätt applicerat metoder och frågeställningar på utvecklingsländernas situation. Det är mycket svårt att bryta ett etnocentriskt perspektiv och att genomskåda och förändra kulturbestämda premisser. Skevheten ökas ytterligare av det förhållandet att den övervägande delen av samhällsvetenskapen i tredje världen hittills varit föga självständig och ofta mekaniskt imiterat västerländska metoder. En verkligt universell utvecklingsteoretisk forskning kan förmodligen bara uppstå genom en intensiv och kritisk dialog mellan utvecklingsteoretiker i rika och fattiga länder. Det strukturella synsättet i fråga om underutveckling och utveckling måste dock i inte ringa grad sägas hänga samman med framväxten av en mer aktiv, självständig och kritisk samhällsforskning i tredje världens länder. Den utvecklingsteoretiska forskningen i tredje världen har med undantag för den i väst välbekanta Samir Amin måst lämnas utanför denna forskningsöversikt, då det finns relativt lite av introducerande litteratur. Det är emellertid en högst angelägen forskningsuppgift att på ett systematiskt sätt gå igenom utvecklingsteoretiska bidrag från tredje världen och relatera dessa till de historiska omständigheter under vilka de växt fram.”

34 En utvecklingsekonom, B. Higgins, summerar utvecklingen på följande sätt: The appeal to the other social sciences for help has also been heeded. Sociologists, psychologists, political scientists, anthropologists are flocking to the development field. . . Yet we seen as fas from a general theory as ever. lndeed the flood of new knowledge seems to make generalizations of a kind useful for policy purposes in all developing countries more and more hopeless. . . lt is ny view that no Newton will appear, no break through will occur. Development is not that kind ofproblem. B. Higgins, Economic development, s. 843, 1968. Samma slutsatser drar Salvatore Schiavo-Campo och Hans W. Singer i förordet till Perspectives of economic development. Boston 1970: “. . .a theory of economic development has not emerged, at least not in the same sense that we can identify a price theory, or a purs trade theory, or even a theory of growth. For development is not merely economic growth; it is growth accompanied by structural social and economic change. lt is perhaps inevitable that the impossibility of using a ceteris paribus approach to problems of development should engender difficulties in constructing a unified theoretical frame work. Uppenbart är att det inte enbart är problemens komplexitet som lägger hinder i vägen för konstruktionen av en enhetlig teori utan även ideologiska och politiska motsättningar. ”A single body of theory about development is as unlikely to emerge as it is about any other major social theme engendering political conflict and sharp intellectual divergences.” H. Bernstein, Underdevelopment and development, s. 21, Penguin 1973. 35 En översikt av afrikanska författare ges i Thomas Hodgkin, Some african and third world theories of imperialism i R. Owen och B. Sutcliffe, Studies in the theory of imperialism, Bristol 1972. En rad afrikanska bidrag finns i R. Gustafsson (utg.), Kapitalismens utveckling i Afrika, 1971. l Latinamerika finns vid det här laget en imponerande forskningstradition. Se t. ex. P. Schori (utg.) Latinamerikaner

Det strukturella synsättet har framför allt understrukit det absolut

grundläggande förhållandet att underutveckling och utveckling äger rum i

en värld där rika och fattiga länder samexisterar. Detta förhållande en analys av utvecklingsproblemen som tar sin utgångspunkt i omöjliggör eller ett ensidigt framhållande av någon särskild utvecklingsstadier Utvecklingsproblemet kommer ständigt att ändra utvecklingsfaktor. karaktär allteftersom det internationella mönstret av beroenderelationer växlar. Inte minst det förhållandet att utvecklingsländerna utvecklas olika snabbt och att nya beroenderelationer kan komma att utvecklas mellan de mer och de mindre avancerade utvecklingsländerna torde göra den

strukturella bilden ännu mer komplicerad i framtiden.

om Latinamerika, Verdandidebatt 1968 och J. Petras och M. Zeitlin, Latinamerika. Reform eller revolution. Tema 1971. För Asien se H. Carl-ere dEncausse och S.R. Schram, Marxism and Asia, London (Allen Lane) 1969. Som framgår av titlarna knyter dessa författare ofta an till den europeiska marxistiska traditionen, men deras bidrag präglas inte desto mindre starkt av det egna samhällets historiska situation. Som understyrkes av Hodgkin är europeiska imperialismteoretiker i första hand intresserade av den moderna kapitalismens inre dynamik och hur denna ger upphov till imperialistiska tendenser, medan tredje världens författare av naturliga skäl finner denna problematik mindre spännande och i större grad uppehåller sig vid imperialismens effekter i tredje världens länder. En annan skillnad av intresse i detta sammanhang är att marxister från tredje världen ofta har en radikalt annorlunda värdering av förkoloniala strukturer och traditioner än europeiska kolleger, som inte går fria från beskyllningar för etnocentrism.

3 och utvecklingssamarbete

Bilaga Forskning

En studie av utvecklingsforskning i två svenskstödda biståndsprojekt

Rapport avgiven av u-landsforskningsutredningens expertgrupp

Innehåh

Expertgruppens uppgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199

Kapitel 1 Beskrivning av projekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 1.1 Chilalo Agricultural Development Unit - CADU . . . . . . . . 201 1.1.1 Landsbygdsutveckling: allmänna synpunkter . . . . . . . 201 1.1.2 Initiativet till CADU-projektet . . . . . . . . . . . . . . . . 204 1.1.3 Förundersökningi Etiopien . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 1.1.4 Insatsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 1.1.5 Projektmâl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 1.1.6 Verksamhetsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 a) Sociala basaktiviteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 b) Försöksverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 c) Rådgivning och utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 d) Kompletterande åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 1.1.7 Förankring hos svenska fackmyndigheter och institutioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 1.1.8 Utvärdering av CADU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 1.2 Ethiopian Nutrition Unit- ENl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 1.2.1 EN1:s förhistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 1.2.2 Insatsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 1.2.3 Projektmâl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 1.2.4 Fas 1:Organisationsuppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . 217 1.2.5 Problemidentiñkation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 1.2.6 Fas 2: Experiment och försöksprogram . . . . . . . . . . 221 1.2.7 Fas 3: Tillämpning av erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . 223 1.2.8 Ledning och finansiering . . L . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 1.2.9 Utvärdering av ENI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224

Kapitel 2 Forskningsverksamhet inom projekten . . . . . . . . . . . . 227 2.1 Produktionsteknologisk forskning inom CADU . . . . . . . . . 227 2.1.1 lngångskompetens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 2.1.2 Projektförberedande forskning . . . . . . . . . . . . . . . . 228 2.1.3 Projektgenomförande forskning . . . . . . . . . . . . . . . 230 2.2 Medicinsk och biokemisk forskning inom ENl . . . . . . . . . . 231

2.2.1 lngångskompetens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 2.2.2 Projektförberedande forskning . . . . . . . . . . . . . . . . 232 2.2.3 Projektgenomförande forskning . . . . . . . . . . . . . . . 233 2.3 Analys av antropologisk forskning inom ENI och CADU . . . 234 2.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234

Ingångskompetens

2.3.2 Projektförberedande forskning . . . . . . . . . . . . . . . . 235 2.3.3 Projektgenomförande forskning . . . . . . . . . . . . . . . 237 2.4 Mikro-ekonomisk forskning inom ENI och CADU . . . . . . . 238 2.4.1 Ingångskompetens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 2.4.2 Projektförberedande forskning . . . . . . . . . . . . . . . . 238 2.4.3 Projektgenomförande forskning . . . . . . . . . . . . . . . 239 2.5 Kommunikationsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 2.5.1 ENI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 2.5.2 CADU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240

3 Slutsatser och bedömningar Kapitel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 3.1 samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241

Tvärvetenskapligt

3.2 Uppbyggnad av i u-land . . . . . . . . . . . 242

forskningspotential

3.3 Integration av forskning i u-landets forskningsstruktur . . . . 243 3.4 Basinstitution . . . . . . . . . . . . . . . . . .* . . . . . . . . . . . . . 243 3.5 Lokalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 3.6 Kontinuitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 3.7 Finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 3.8 Spridning av forskningens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 3.9 Evaluering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247

till

Appendix 1.Förslag klassiñceringssystem för forskningsarbete

under olika faser av ett utvecklingssamarbete . . . . . . 248 Appendix 2. Skrifter utgivna av CADU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 Appendix 3. Skrifter utgivna av ENI _ _ . _ , _ _ _ _ _ , _ _ _ , _ , _ _ _ , 253

En studie av

Forskning och utvecklingssamarbete:

i två svenskstödda bistånds-

utvecklingsforskning

projekt

Expertgruppens uppgift

inom två områden för Vår har varit att studera forskningsfaktorn

uppgift Som studieexempel har

utvecklingssamarbete mellan Sverige och u-land. inom vilka vi bedömt det vara möjligt att på valts två utvecklingsprojekt

av tillgängligt material beskriva och analysera olika forsknings-

grundval

insatser, deras relation till varandra, deras betydelse för utvecklingsin-

m. m. De som under-

satsen samt deras organisation utvecklingsprojekt

CADU och det

sökts är det etiopiska landsbygdutvecklingsprojektet

likaledes ENI.

etiopiska nutritionsprojektet av uppdraget till u-landsforsknings- Vår uppgift bör ses mot bakgrund

som ett underlag, framför allt utredningen för vars arbete studien tjänat

när det gällt att precisera och konkretisera forskningskomponentens varit intresserade av en beskrivning. De utformning. Vi har huvudsakligen

ambitionerna har inriktats på vissa centrala forskningsområden

analytiska Härvid har vi diskuterat frågor rörande insatta inom de två projekten.

och insatsernas förändring under projektförloppet.

forskningsresurser CADU:s och ENI:s värde Det förbehåll som bör göras beträffande

såsom underlag för slutsatser och bedömningar är i första hand att båda

hänför under 1960-talet, ett land karakteriseprojekten sig till Etiopien

samhällerat av utomordentligt svag infrastruktur och en föga utvecklad

i vilket de och planering. Detta skapade ett slags vacuum lig aktivitet båda in utan särskilt omfattande krav på integra-

projekten planterades

förhållanden i

tion i redan pågående verksamhet och planering. Likartade

dessa hänseenden finns vare sig i Etilpien av i dag eller i andra u-länder

torde vara vars krav på samordning med landets egen utvecklingsplanering

av CADU och ENI hade att ta betydligt starkare än vad planerarna

hänsyn till. som också ändrats är formerna för

En andra bakgrundsfaktor

och bedrivande. Medan 60-talet känne-

utvecklingssamarbetets planering

av att man från svensk sida ihög grad tog initiativ till insatser, tecknades

täcker enbart 1 Expertgruppens arbete avslutades sommaren 1972 och studien

tiden fram t. o. m. 1971.

kännetecknas utvecklingssarnarbetet numera av att man utgår från mottagarlandets mål och prioriteringar. Mottagarlandet tar själv initiativet genom att ange de program och projekt till vilka svenskt stöd önskas. Trots dessa förbehåll är det enligt vår mening möjligt att dra vissa som kan tjäna som vägledning för uppbyggnad i Sverige viktiga slutsatser

av kapacitet och kompetens i fråga om och för u-landsforskning

utvecklingssamarbete med u-länder inom de områden som CADU och ENI arbetar inom. Vissa allmänna slutsatser när det gäller uppbyggnad av

forskningspotential i u-land över huvud taget kan också göras.

Vår rapport omfattar tre huvuddelar, en redogörande, en analyserande och en som innehåller slutsatser och bedömningar. I redogörelsen beskriver vi de två projektens utveckling med särskild uppmärksamhet på

forskningsinsatserna. I den analyserande delen har vi försökt formulera

frågor om karaktär

forskningens i olika faser av projekten, forskningsför-

utsättningarna, samspelet mellan olika slag av liksom även

forskning

samspelet mellan

fältorganisation och basorganisation. I den sista delen

sammanfattar vi vissa konkreta slutsatser som kan dras av undersökningen när det gäller frågor rörande

förutsättningar för utvecklingsforsk-

ning, vetenskapligt samarbete,

forskningens organisation, behovet att

höja u-landets kapacitet m. m. För svarar

faktaredovisningen främst de inom gruppen som har sakkunskap på respektive områden och förtrogenhet med projekten. Utformningen av analyserna samt slutsatserna och har bedömningarna gjorts av gruppen gemensamt?

Vi innefattar i

begreppet forskning, liksom utredningen, forskning i

traditionellt avgränsad samt

mening överföring, anpassning och tillgodogörande av forskningsresultat. Häri inbegriper vi också uppbyggnad av

forskningsförutsättningar i u-land.

1 För den redaktionella utformningen ansvarar utredningens båda huvudsekreterare.

l Beskrivning av projekten

Unit - 1.1. Chilalo Agricultural Development CADU-projektet 1.1.1. Landsbygdsutveckling - allmänna synpunkter

Begreppet landsbygdsutveckling är vittomfattande. Det rymmer produktionstekniska förbättringar i olika avseenden, utveckling av en fungerande ekonomisk, struktur samt åtgärder inom undervisning och hälsovård m. fl. områden, allt i syfte att åstadkomma en höjning av levnadsstandard i vid bemärkelse. I arbetet måste hänsyn tas till politiska förhållanden t. ex. när det gäller till miljöaspekter, mark- och vattenförhål-

jordägande,

till sådana sociala som sysselsättning och till den landen, aspekter socio-kulturella situationen i stort. är det vidare Vid planeringen av en landsbygdsutvecklingsinsats

att sambandet mellan produktionstekniska och

nödvändigt klarlägga

naturliga förutsättningar för jordbruk, ägande- och nyttjanderättsför-

hållanden samt arbetsorganisation. En planering av en landsbygdsutvecklingsinsats kräver insatser på olika nivåer, den lokala, den regionala och den nationella. Endast därigenom är att beakta både mikro- och makroaspekter i verksamheten det möjligt och att konkret observera effekterna av insatta åtgärder både hos den dessa enskilde jordbrukaren och på ett vidare plan. För att illustrera

frågor ger vi några kortfattade exempel på tidigare landsbygdsutvecklings-

projekt som dessutom varit av betydelse för planeringen av CADU-projektet i Etiopien.

lntensive Agricultural District Programme i Indien

På rekommendationer av bl. a. Ford Foundation beslöt indiska regei början av 1960-talet att inleda en ny typ av inhemska ringen i form av demonstrationer i utvalda områjordbruksutvecklingsprogram, den District Programme, IADP). Genomförandet

(Intensive Agricultural

av detta program förutsatte en förhållandevis väl utvecklad infrastruktur, och institutioner för innefattande bl. a. transport- marknadssystem, samt kreditjordbruksforskning och utbildning, rådgivningsorganisation möjligheter. Varje distrikt blev mycket omfattande, cirka 14 000 byar.

Avsikten var att i form av ett paketprogram, innehållande förbättrad teknik, fönnedlad genom utbildning och rådgivning, demonstrera lämpliga vägar att lösa vissa lokalt specificerade, tekniska problem. Inrikt-

ningen på produktionsteknologi var markant (handelsgödsel, bättre

utsäde etc.). Erfarenheten visade att det fanns ytterligare forskningsbehov och att organisatoriska och administrativa problem skapade stora svårigheter för en effektiv insats.

M ymensingh-projektet i Bangladesh

Mymensingh-projektet syftade till såväl en ökning av jordbruksproduktionen som en allmän utveckling av landsbygden. Tonvikten låg på jordbrukssidan, men hänsyn togs även till behovet av att utveckla undervisning, hälsovård o. dyl. Projektet arbetade inom ramen för existerande institutioner och försökte öka effektiviteten hos dessa. Man försökte sålunda samordna statliga insatser och knyta an till kommunal administration vid planeringen av det aktuella områdets utveckling. Därutöver etablerades en jordbrukskommitté med underkommittéer för bl.,a. växtodling och husdjursskötsel. Man bedrev praktisk utbildning av

rådgivningspersonal och vidareutbildning av jordbrukare.

Programmet, som var relativt väl förankrat på det lokala planet, brister uppvisade i fråga om_ bl. a. marknadsföring, kreditgivning och

produktionsteknologisk information. En orsak till detta var otillräcklig

tillgång till specialister av olika slag. Samordningen mellan olika delar av verksamheten var också otillfredsställande.

Com illa-projektet i Bangladesh

I Comilla-distriktet, dåvarande Östpakistan - nuvarande Bangladesh -

startades 1953 ett ”village agricultural and industrial development program. Comilla-projektet karakteriserades av ett omfattande undervisningsprogram riktat mot problem som var aktuella i den lokala bygden. Det mellan brukarna ansågs att kooperationen var nödvändig för utveckling och därför koncentrerades utbildningsinsatserna till de byar i vilka kooperativ samverkan förekom. För att få större spridning av upplysningseffekten utnyttjades jordbrukarna själva som instruktörer. En intim samordning av statliga, kommunala och enskilda ansträngningar ansågs nödvändig liksom en attack på bred front med olika aktiviteter för att förbättra jordbruk, infrastruktur, hälsovård m. m. Flexibiliundervisning, tet i metoderna ansågs vara synnerligen viktig, och framgångar och misslyckanden utsattes därför för en kontinuerlig evaluering. Projektets verksamhet var förhållandevis centraliserad såtillvida som

man till en ort i distriktet (Kotwali thana) förlade av

huvudparten undervisning och upplysningsverksamhet jämte vissa anläggningar såsom ett utvecklingscentrum och en maskinstation. I Kotwali thana placerades under ledning av en grupp inspektörer 33 byinstruktörer med ansvar för utvecklingsarbetet inom alla ämnesområden. Projektet gav under de första åren inte några påtagliga resultat. Få

anammade de nya metoder man sökte lära ut. En nämnare jordbrukare analys gav vid handen, att verksamheten var mycket dåligt koordinerad med aktiviteterna inom olika förvaltningsorgan, att man ofta valde fel bybor för demonstrationsförsök - folk med större brukningsenheter men

med litet intresse för Demonstrationerna var dessutom förbättringar.

produktionsmedel som

svåra att följa på grund av bristande tillgång på de historia.

använts. Kooperationen hade en lång men föga framgångsrik med misstro av de flesta jordbrukarna i

Därför betraktades kooperation Comilla-distriktet under 1950-talets senare del.

samarbete med Ford Foundation upprättades en speciell

Genom akademi for Rural Development, PARD) för samord-

(Pakistan Academy

vid Comilla. Akademien fick år 1959 tillstånd att ning av insatserna inom ett begränsat område för att sedermera expandera experimentera hela Comilla-distriktet. Akademins roll i Comilla-området var inom främst att utbilda de statliga tjänstemännen samt att noggrant följa och och ge förslag till modifieringar av metoderna. värdera utvecklingen nackdelarna under dess första tid De främsta med Comilla-projektet

visade sig vara följande:

var tämligen Effekterna av maskinprograrn-

Projektet kapitalkrävande.

met i vilket traktorer var tveksamma. man tidigt införde som bedrevs i centraliserad form borde ha

Upplysningsverksamheten

med en bättre av undervisningen vid centret kompletterats uppföljning En viss uttröttning av jordbrukarna genom de genom besök i byarna. kunde förmärkas. Bättre utrustständiga besöken vid utvecklingscentret och demonstration var önskvärd. ning för praktisk undervisning

Utifrån en analys av detta slag föreslog akademin etappvisa insatser i de största vidtogs för att

syfte att undanröja svårigheterna. Åtgärder

förbättra mot och därmed minska investeringsskyddet monsunregnen för bönderna. I samma ett omfattande

riskerna syfte organiserades

förändrades för vattenborrningsprogram. Den kooperativa organisationen att minska och återställa böndernas förtroende. Kreditgivkorruption och demonstrationsverksamheten på bynivå förbättrades. Nya ningen grödor t. ex. potatis introducerades. Efter dessa åtgärder under loppet av stark och socialt effekt av en 6-8-årsperiod har en mycket gynnsam

insatserna kunnat registreras.

En jämförelse av Mymensingh- och Comilla-projekten

ett mera kortsiktigt program, där man

Mymensingh-projektet utgjorde

inom ramen för existerande institutioner med så enkla medel som möjligt var mer sökte höja effektiviteten av jordbruket. Comilla-projektet omvälvande institutionellt sett (”development centre”, kooperation etc.) front att ta mera hänsyn till bl. a. och angrep på bredare genom delar än jordbruket. Ett undervisning och till andra av näringslivet av infrastrukturen utvecklades vid Comilla men program för förbättring genom att det nu accepterats över hela Bangladesh drar givetvis även fördel av detta.

Mymensingh-distriktet

En huvudskillnad mellan de två projekten torde vara den tonvikt på

kooperation i de enskilda byarna, som man lagt i Comilla medan man i

Mymensingh byggt upp arbetet på kommunalpolitisk samverkan. I det

förra fallet hävdades, att byn är den största enheten för effektiv samverkan, i det andra att ett sådant program blev för dyrt och att det gick att samverka även mellan byar inom ramen för en vidare kommunal samverkan. I Comilla betonades nödvändigheten av kooperativ samverkan i en rad olika aktiviteter, medan man i Mymensingh endast tillgrep denna metod, när den bevisades vara klart ekonomiskt överlägsen varje annat alternativ.

Träningsprogrammet var intensivare i Comilla, av den

på grund centrala upplysningsverksamheten. I båda fallen främjades bevattningsinsatser i syfte att kunna samla folket kring en lönsam innovation.

1.1.2. Initiativet till

CADU-projektet

I mitten på 1960-talet betonades i biståndsdebatten allt mera nödvändigheten av att utveckla den agrara sektorn. Mot denna bakgrund tillsatte i november 1964 generalsekreteraren för NIB en

arbetsgrupp för att

undersöka och formerna för en ökad svensk u-landsin-

förutsättningarna

sats på jordbruksområdet.

I den i juni 1965 av arbetsgruppen framlagda rapporten redovisades

studier av olika jordbruksaktiviteter. På grundvalen av internationell erfarenhet drog gruppen slutsatsen, att isolerade biståndsinsatser ofta gav

dåliga resultat. Större framgång hade samordnade

projekt haft. Gruppen hade under arbetets gång konsulterat ett antal institutioner i Sverige med

fackkunskap inom områden där insatser kunde bedömas vara av värde

som komplement till en jordbruksinsats. Gruppen, som var förankrad vid

lantbrukshögskolan, föreslog, att en svensk biståndsinsats på jordbruks-

området byggdes upp såsom en försöksoch utbildningsverksamhet med

anknytning till svenska institutioner och att insatser dessutom

gjordes inom anknytande områden såsom veterinärmedicin, skogsvård, marknads-

föring, kooperation, kommunikation, hantverk och industriella aktivite-

etc. Dessa skulle ingå i ett paket av insatser för ett regionalt ter, hälsovård program. Efter besök av gruppens medlemmar i några olika afrikanska länder rekommenderades SIDA i oktober 1965 av att

jordbruksgruppen

genomföra en i Etiopien

förundersökning i syfte att bygga upp ett regionalt jordbruksprojekt. Kungl. Maj :t biföll i december 1965 en

hemställan från SIDA i ärendet. Under denna första fas skedde en summering av viss erfarenhet av

jordbruksutveckling i u-land. Detta åstadkoms

genom studier av ett antal

utvecklingsprogram och genom att utnyttja tillgänglig expertis. Någon

samlad erfarenhet att tillgå i Sverige kan dock knappast sägas ha funnits under denna utredningsfas.

1.1.3. Förundersökning i Etiopien

Val av land

ekonomi baseras till övervägande delen på jordbruket som Etiopiens svarar för drygt hälften av nationalprodukten. Landets export utgörs också huvudsakligen av jordbruksprodukter. Etiopien är i stort behov av bistånd för att förbättra och effektivisera jordbruket och höja den

jordbrukande befolkningens kunskapsnivå. När det gäller jordägolagstift-

ningen och den lokala självstyrelsen ansågs 1966 att vissa initiativ tagits regeringen. Erfarenheterna från utveckpå senare år av den etiopiska inom hälsovård, byggnadsteknik och undervisning lingssamarbetet bedömdes som positiva och ansågs delvis kunna utnyttjas inom det nya projektet. Från etiopisk sida hade vidare deklarerats ett intresse att pröva en landsbygdsutvecklingsinsats. Därtill kom att integrerad regional för Etiopien ur växtodlings- och klimatsynpunkt ansågs mera lämpat insatser av svensk expertis än rent tropiska områden. Angivna förhållanden gjorde att förberedelsearbetet på ett tidigt stadium inriktades på

Etiopien såsom partner i ett utvecklingssamarbete?

Utredningsgruppens arbete

arbete resulterade i att SIDA tillsatte en utrednings- Jordbruksgruppens grupp, som i april 1966 började sina undersökningari Etiopien. Gruppen bestod av ett 10-tal specialister inom skilda områden. Gruppens första lämnades till respektive länders regeringar i oktober 1966. Sedan rapport i respektive länder och sedan gemensamma direktiv rapporten granskats utfärdats för det fortsatta utarbetade gruppen en utredningsarbetet, andra rapport som lämnades i maj 1967.

Rapporten baserades på den i Etiopien tillgängliga jordbruksforsk-

viss internationell erfarenhet samt i fält genomförda undersökningen, ningar. Arbetet inriktades på en kartläggning av det etiopiska jordbruket samt en mera detaljerad beskrivning av det föreslagna området. Gruppen hade stora att finna erforderliga, tillförlitliga data inom svårigheter inhemskt publicerat material studerades, men Etiopien. Merparten torde ha inneburit att ytterligare information från andra tidspress och länder inte i tillräcklig utsträckning kunde utnyttjas i program planeringen. Avsaknaden av försöksverksamhet och rådgivningsapparat liksom ytterst ringa forskningsverksamhet vid landets agrara utbildningsanstalter Jimma och Ambo lantbruksinstitut) för- (Alemaya lantbrukshögskola, svårade utredningsgruppens arbete. Beträffande de etiopiska planerna för landets skedde en koordinering med riktlinjer som anförts i utveckling landets Utformningen av insatsen kom å sin sida delvis att femårsplaner. som var under utarbetande 1966. påverka den femårsplan

1 När det gällerjordägolagstiftningen, arrendeförhållanden och lokal självstyrelse har inte några av dessa förhoppningar infriats.

Val av omrâde På grundval av en förberedande undersökning utförd med hjälp av Världsbanken anvisade de etiopiska myndigheterna fem områden för den planerade verksamheten, nämligen Soddo i Sidamoprovinsen i södra Etiopien, Chilalo på Arnssiprovinsens högland, Harrar i östra delarna av

den etiopiska högplantån, Backo och Debre Berhan/Debre Sina på

högplatån i nordöstra Shoaprovinsen. Vid valet mellan dessa användes i huvudsak följande kriterier.

Naturliga förutsättningar Möjligheterna för en intensiv jordbruksproduktion borde vara goda. Ur svensk synpunkt borde produktionen inte vara alltför exotisk. Marknadskontakter Möjligheter måste ñnnas att föra in produktionsmedel i området och att transportera en ökande avsaluproduktion till de stora konsumtionsorterna.

Ägandeförhållanden

En majoritet av självägande bönder med tillfredsställande jordbruksarealer borde eftersträvas och ett område dominerat av stora jordägare med arrendatorer undvikas. Ett aktivt intresse hos den lokala befolkningen Möjligheter till expansion Möjligheter att tillämpa de vunna rönen inom ett större område borde

föreligga.

Mot bakgrunden av sådana överväganden och tillgänglig information valdes Chilalo-distriktet i Arussiprovinsen. Därtill korn att potentialen för jordbruk bedömdes som goda. Området syntes mest

lämpat med hänsyn till svensk erfarenhet (cerealieproduktion, oljeväxter

och husdjursskötsel). Behovet av forskning ansågs begränsade till kompletterande tillämpade försök. att de externa kommunikationerna ansågs tillfredsställande, medan det interna vägnätet var i stort behov av utveckling och att områdets administrativa befattningshavare och företrädare för lokalbefolkningen uttalade intresse för programmet. Chilalo-området utgör en del av Arussiprovinsen i sydöstra Etiopien. Området har en befolkning på cirka 360 000 inv. (35 per kmz ). Mer än 95 % av befolkningen har sin huvudsakliga inkomst av jordbruk. Läs- och skrivkunnigheten är mycket låg, under 10%. Den totala åkerarealen uppgår till cirka 150000 ha. Huvudgrödorna är korn, vete och lin, tillsammans cirka 85 % av den odlade arealen. Därutöver odlas i mindre skala majs, sorghum, teff och oljeväxter samt ärter och bönor. Större delen av området är beläget på höjder över 2 000 m ö h. På lägre nivåer finns förutsättningar för odling av grönsaker och Stora sydfrukter. betesmarker förekommer och distriktet är känt för en omfattande djurhållning. Avkastningen inom såväl växtodling som husdjursskötsel är mycket låg.

med en medelareal av cirka Det finns cirka 60 000 brukningsenheter är arrendatorer. är 2,5 ha. Hälften av jordbrukarna Fastighetsgränserna ofta oklart fastställda, men i allmänhet är jorden ganska väl samlad inom

brukningsenheten. Det finns någon industriell aktivitet i området. Slaktdjur knappast drivs i stor omfattning till Addis Abeba. Regionen har ett skogsområde på 36 000 ha med ett bestånd av cirka 3 milj. m3.

l. 1.4. Insatsbeslut

ledde till omfattande De av undersökningsgruppen frarnlagda rapporterna inom SIDA ledare överläggningar med deltagande av utredningsgruppens utanför Bland sakkunniga ingick och sakkunniga biståndsmyndigheten. för Svensk Husdjursskötsel bl. a. representanter Lantbrukshögskolan, (SHS) och konsultñrman Orrje & Co. Den 26 att sluta avtal. Ett juli medgav Kungl. Maj :t tillstånd

regeringsavtal undertecknades den 8 september 1967 avseende perioden

1967 till 1970. Genom detta avtal tillkom Chilalo september juli Agricultural Development Unit, CADU, som en självständig enhet inom en bestämmelse i avtalet skulle det etiopiska jordbruksministeriet. Enligt samråda av fortsatt

parterna före periodens utgång om lämpligheten

samarbete. Nu gällande avtal utlöper 1 juli 1975 (se nedan). Utan en bedömdes fören allmän förbättring av jordbruket förutsättningarna social och ekonomisk utveckling i landet vara praktiskt taget obefintliga. Avsikten metoder var att genom detta treåriga försöksprogram utpröva som snabbt kunde av befolkningen i området för att höja tillämpas och annan samt få fram bättre

spannmålsproduktionen växtodling,

i Vidare skulle undersökas lämpliga

produktivitet boskapsskötseln.

metoder att överföra försöksverksamhetens erfarenheter samt en förbätt-

rad marknadsföring. Härtill kom s. k. ”community developmenW-verk-

samhet samt försök med vuxenutbildning. Projektförslaget innebar ett mer samlat grepp på ett utvecklingsområde från än i någon tidigare svensk insats. För första gången prövades att sköts början integrera biståndet i mottagarlandets förvaltning. Projektet av en särskild administrativ enhet, ett slags ämbetsverk, som sorterar under etiopiska jordbruksministern. Enligt avtalet åläggs etiopiska jordbruksministeriet att driva projektet i enlighet med verksamhetsplanen.

SIDA deltar endast i godkännandet av en detaljerad arbetsplan och en

årlig budget samt bistår på begäran vid rekrytering och inköp. Eftersom Lantbrukshögskolan medverka som rådgivare för

planerades

fackmannamässiga styrning har en formell överenskommelse projektets träffats mellan Lantbrukshögskolan och SIDA beträffande ömsesidiga En liknande överenskommelse har träffats förpliktelser i sammanhanget. med Svensk Vidare har kontakter etablerats Husdjursskötsel (SHS). mellan projektet och representanter för Handelshögskolan i Göteborg och vissa institutioner vid Stockholms Universitet.

1.1.5. Projektmål

Huvudmålsättningen under den första avtalsperioden kan samman-

fattas under nedanstående fyra punkter, som inte anger någon prioritetsordning. 1. Att åstadkomma en ekonomisk och social utveckling i projektornrådet. 2. Att ge medansvar för

lokalbefolkningen utvecklingsansträng-

ningarna. 3. Att pröva metoder för jordbruksutveckling. 4. Att utbilda etiopisk personal. Den ekonomiska målsättningen kvantiñerades endast delvis men vissa

förväntningar redovisades i samband med detaljplaneringen

av projektet. Aktiviteterna inriktades mot huvudsakligen jordbrukare i de lägre inkomstklasserna. Denna inriktning betraktades som ett väsentligt socialt inslag i målsättningen. I övrigt gavs den ekonomiska utvecklingen prioritet på detta stadium i syfte att öka resurserna. Bristen på data och anpassad kunskap samt på nationell erfarenhet av detta angreppssätt för utveckling nödvändiggjorde en statistisk uppföljning och en fortlöpande planering och evaluering. Tre olika faser angavs i projektförslaget. Fas J Försöksverksamhet och tillämpning (3 år). Avsikterna var att: a) etablera goda arbetsrelationer med lokal och central administration b) finna lämpliga metoder för rådgivningsarbetet c) bygga upp nödvändig organisation

Fas2 Expansion inom Chilalo-området (3 år). Antalet berörda jordbrukare avsågs öka snabbt och fler kooperativa

lokalföreningar skulle etableras. Vidare borde försök

göras att förena dessa lokala

föreningar till en central förening för Chilalo-området.

Fas 3 inom Expansion Arrussiprovinsen och nedtrappning av biståndet (6 år). Under fas 3 skall forsknings- och försöksverksamhet, planering och utbildningsinstitutioner kunna utnyttjas till fullo.

Ett nytt avtal har ingåtts för tiden 1.l.l971-7.7.1975. Huvudsyftet är därvid att åstadkomma ekonomisk alltjämt och social utveckling inom området. Den svenska regeringen kräver att avtalets underemellertid, tecknande sammankopplades med att förslag om ny arrendelagstiftning dessförinnan börjat tillämpas i CADU-området. Det förutsattes att sysselsättnings- och av biståndsarbetet

inkomstfördelningseffekterna in-

gående beaktades.

1.1.6. Verksamhetsområden

Verksamheten vid CADU kan indelas i grupper av primäraktiviteter:

sociala basaktiviteter, försöksverksamhet, rådgivning och utbildning samt

med den följande, kortfattade redovis-

kompletterande åtgärder. Syftet

av dessa aktiviteter har varit att peka på delmoment inom ningen

området som är väsentliga ur forskningssynpunkt i

landsbygdsutveckling fallet CADU.

a. Sociala basaktiviteter

Allmän kartläggning förutsätter samverkan med lokal- Ett framgångsrikt utvecklingsprogram befolkningen. I initialskedet fanns begränsad kunskap om den aktuella och dess människor. I samband med områdesvalet startades en miljön av Wajji, ett avgränsat område, söder om staden Asella. kartläggning Undersökningen gav värdefull information avseende bl. a. områdets historia, administration, ägostniktur, arrendesystem, lokal ekonomi, formella och infonnella familjeförhållanden m. m. Dessa ledare, religion, senare med andra av existerande data kompletterades undersökningar liksom med en detaljerad sociojordbruksteknik, jordbrukskunskaper ekonomisk undersökning av 10 hushållsenheter under ett års tid.

Hälsovård och nutrition

Den hygieniska standarden i området stod på låg nivå och de primära insatserna inriktades på medicinska surveyer. Vidare baserades aktiviteterna på de rön som nåtts i tidigare arbeten vid Ethiopian Nutrition Institute avseende nutrition. En hälsovårdsstation inrättades med syfte att ge viss läkarvård, men framför allt för att sprida upplysningar om hygien samt viss information angående familjeplanering. Från den 1.1.1971 har denna station skiljts frân CADU-projektet och arbetar nu helt i etiopisk regi.

Utbildning Projektet avser också att medverka till en utbyggnad av det allmänna

undervisningsväsendet. Ett särskilt vuxenutbildningsprojekt, som stöds av

FN, har valt Chilalo-distriktet som en av sina huvudregioner. CADU bidrar med bl. a. material till läsövningarna.

Kommunikationer För vägnätet inom området planerades i första hand vissa förbättringar av existerande vägar samt konstruktion av sekundärvägar och tillfartsvägar. Samarbete etablerades med ”Imperial Highways Authority och vägprogram utarbetades.

Vattenförsörjning Med hänsyn till vattenförsörjningens avgörande betydelse har omfattande undersökningar gjorts av såväl yt- som grundvattenförekomster och en plan för en förbättrad Vattenförsörjning utarbetats. Behovet av vatten för Asella stad har tillgodosetts genom en särskild insats. En damm har iordningställts för ändamålet efter en omfattande

geologisk-hydrologisk faltundersökning i området.

b. F örsöksverksamhet Den experimentella aktiviteten som omfattar växtodlings-, skogs- och husdjursfrågor, kan betecknas som en kombination av tillämpad forskning och utvecklingsarbete med syfte att av kända rön på basen åstadkomma lokalt anpassade lösningar i fråga om exempelvis metoder, sortval och tekniska hjälpmedel. Stor vikt har lagts vid testning och kontroll av innovationer innan dessa introducerats för mer allmän användning.

Växtodling På växtodlingssidan upprättades en speciell försöksgård för försök rörande sortval, gödsling, jordbearbetning, utsädesmängd, växtskydd, lagring, betes- och vallfrågor, dränering, erosion och redskapsutveckling. Försöksodlingar sker dels på denna centrala station och dels på

försöksplatser ute i distriktet för att täcka olika klimatiska regioner.

Vidare beslöts att CADU inom verksamhetens ram skulle svara för av förbättrat utsäde i anslutning produktion till försöksgården. Växtmaterial inskaffades från Kenya och med hjälp av FAO via ”Institute of Agricultural Research” (IAR) i Etiopien. På begäran av en del jordbrukare i området introducerades i ett senare skede en maskinstationsverksamhet för plöjning, tröskning etc., men aktiviteten fick senare avbrytas på grund av icke önskvärd effekt i form av friställning av arbetskraft. Mekaniseringsinsatser begränsades senare till enklare En vägledande redskap. princip vid förbättring av redskap har varit att de lokala hantverkarna skall kunna tillverka eller åtminstone

underhålla redskapen.

Husdjursskö tsel På husdjursområdet har uppbyggts dels en försöksanläggning, dels en större gård (den s. k. Gobe farm) för uppfödning av avelsdjur. Försöksprogrammet betonade i första hand en ökad avkastning. Detta planerades

ske genom förädling företagen genom korsning med artiñciell insemina-

tion av inhemska raser med högt avkastande raser. Ett förbättrat djurmaterial ställer höga krav på foder, och en lämplig utfodringsgrad. I båda frågorna har CADU inlett försöksverksamhet. För veterinärverksamheten organiserades en särskild veterinäravdelning vars verksamhet främst inriktats på preventiva åtgärder mot de vanligaste

sjukdomarna. Veterinäravdelningen ansvarar också för den kurativa vården av projektets egna djur, för artiñciell insemination och mjölkhygien.

Skogsskö tsel Chilalo är ett relativt starkt uppodlat område, andelen skog är liten, bristen på virke och brännved är stor. CADU har inlett en försöksverksamhet för att fastställa lämpliga trädslag på olika höjd över havet samt lämplig planterings- och plantskolemetodik. En plantskola har etablerats och ett antal försöksplanteringar har startats, liksom produktion av plantmaterial för distribution till jordbrukare. Undersökningar pågår rörande skogsskötselåtgärder samt upprättande av ett sågverk för kommersiell drift. I låglandet sker en snabb uthuggning av akaciaträd, dels genom uppodling, dels för produktion av träkol. Detta har lett till en betydande vinderosion. Genom att påvisa möjligheter att göra billigare träkol från eucalyptusved hoppas projektet kunna bidra till en minskning av uthuggningen.

c. Rådgivning och utbildning På grundval av väl testade, tekniska innovationer skall kunskapsöverföring och introduktion av innovationerna ske via rådgivningsavdelningen. Här använder CADU sig av regionalt utsedda mönsterjordbrukare” s. k. model farmers, på vars gård demonstrationer sker med hjälp av instruktörer. Vid full utbyggnad ansvarar en instruktör för ett område med 15-20 modelljordbrukare. Han anordnar också fältdagar hos modelljordbrukaren för grannarna (ca 100 familjer). I närheten av den marknadsby, där han är stationerad har instruktören ett eget, mindre fält för lokal försöksverksamhet. Tonvikterna vid domonstrationerna har lagts på introduktion av mera högavkastande majs- och vetessorter, användning av handelsgödsel,

ogräsbekämpning och avkastningen av korsningsdjur jämfört med lokala

kor. Vidare har yrkesutbildningsverksamhet samt viss rådgivning och utbildning för kvinnorna byggts upp. Ansatser har gjorts för att upprätta kooperativa enheter, som successivt skall överta sådana aktiviteter vid de nuvarande marknadscentra som kreditgivning, uppköp av produkter samt

försäljning av produktionsmedel.

Slutligen bedrivs utbildning med sikte på att kunna dels ersätta svensk personal vid projektet med etiopisk, dels tillhandahålla personal åt nya projekt. Stor vikt måste läggas vid den praktiska utbildningen av den etiopiska personalen.

2ll

d. Kompletterande åtgärder

Marknadsföring En ökad jordbruksproduktion förutsätter att produkterna kan säljas och att rimliga priser i förhållande till produktionskostnaderna kan erhållas. Eftersom situationen i detta avseende var mycket otillfredsställande har marknadscentra

upprättats för insamling, bearbetning och distribution av

spannmål, oljeväxter och mjölk. Denna verksamhet har växt till ganska

betydande omfattning under loppet av några få år. Vid dessa marknadscentra sker även försäljning till jordbrukarna av förnödenheter av olika

slag, främst utsäde och gödsel. Avsikten är att dessa centra skall bilda kärnor till efter hand framväxande lokalföre-

producentkooperativa

ningar.

Industriell aktivitet

I syfte att dels ge arbetstillfällen och dels förädla jordbruksprodukterna rekommenderades i

projektförslaget vissa insatser för att etablera garveri, slakteri (60 djur/vecka), byggnadsindustri,

tegelbruk samt produktion av enklare

jordbruksredskap. För att skapa bättre underlag för en bedöm-

ning skulle kompletterande undersökningar ske på konsultbasis. För närvarande sker en viss produktion av harvar, och transportkärror tröskverk baserad på och försöksverksamhet

fältundersökningar i områ-

det samt på internationell erfarenhet (besök i Indien, Pakistan, kontakter

med tanzanianska försöksstationer).

Krediter

Eftersom jordbrukarna saknar likvida medel och lån på rimliga villkor inte kan erhållas på den inhemska lånemarknaden har det varit

nödvändigt att skapa nya kreditmöjligheter för att jordbrukarna skall

kunna ta i anspråk de nya produktionsmedlen (främst utsäde och gödsel). CADU har därför skapat en kreditinstitution. innebär att Systemet jordbrukarna med hjälp av instruktören lämnar in en låneansökan med en enkel driftsplan, som anger behovet av de av CADU rekommenderade produktionsmedlen. Om ansökan godkänns får jordbrukaren de begärda resurserna mot en viss För resten av kostnaden

kontantbetalning. får han

en kredit på nio månader, dvs. tills skörden Sker bärgats. inte

återbetalning avstängs jordbrukaren från framtida lånemöjligheter. Läng-

re lån anses kunna beviljas i framtiden för mer varaktiva investeringar. För att finansiera sin kreditverksamhet har CADU lån i den tagit etiopiska utvecklingsbanken.

1.1.7. Förankring hos svenska och institutioner fackmyndigheter

CADU har biståtts av

Lantbrukshögskolan i Uppsala med fackmässig

rådgivning, bistånd med rekrytering, expertis såväl för den fasta staben på CADU

som för speciella utvecklings- och forskningsprojekt (avelsfrågor,

ogräsproblem, markvård, betesfrågor, kooperativa frågor etc.). För

ändamålet har på högskolan bildats en speciell arbetsgrupp som från början var enbart CADU-orienterad men f. n. är inkopplad i de flesta av högskolans u-landsaktiviteter. Lantbrukshögskolan har fungerat som moderinstitution för CADU:s tillämpade försöksverksamhet och har kunnat bistå med forskningsrön inom olika ämnesområden. Högskolan har vidare påbörjat en dokumentationsverksamhet som gett underlag för information till CADU om lantbruk och landsbygdsutveckling iu-länder samt om forskning på dessa områden. Beträffande inseminationsaktiviteten har ett med Svensk husdjursskötsel, (SHS) Hållsta, inlett samarbete gett möjlighet att utnyttja erfarenheter inte minst från dess verksamhet i Kenya. Samarbetsavtal har vidare träffats på det företagsekonomiska området med Handelshögskolan i Göteborg och med Stockholms universitet i anslutning till den geologiska fältundersökningen.

Samarbetet med nämnda institutioner har gett CADU specialisthjälp

som haft stor betydelse för projektarbetet. Det har dessutom gett CADU

en kontinuitet som på grund av biståndspersonalens korta anställnings-

tider annars varit svår att åstadkomma.

1.1.8. Utvärdering av CADU En värdering av projektet gjordes 1970 av en internationell utredningsgrupp oberoende av SIDA. Gruppen var mycket positiv till projektets och utveckling men framhöll vikten av en snabb utredning av inriktning upplysningsverksamheten på grundval av de vunna erfarenheterna och försöksresultaten för att öka projektets avkastning. understryker också vikten av att befolkningen stimuleras till Gruppen ökad medverkan och ansvar. Vikten av att få med arrendatorema framhålls. CADU: interna tycks som helhet ha fungerat väl. organisation verkställande ledning har fått tillräcklig självständighet for en Projektets effektiv administration. De administrativa kontakterna har emellertid inte anses också vidlåda fungerat bra på den lokala nivån. Svårigheter l rekryteringen av såväl svensk som etiopisk personal. Då ytterligare 2 år passerat kan följande konstateras. De innovationer som i första hand genomförts är: Innovation: Resultat: av vete Fördubblade skördar av Nya sorter (särskilt

vete i praktisk jordbruksdrift

Införandet av foderbetor Avsevärt högre avkastning än motsvarande svenska Användning av handelsgödsel Högre avkastning och ogräsbekämpning Tillgång Har möjliggjort att innovationer på krediter kunnat utnyttjas Korsningsavel Högre avkastning av korsnings-

djur (2 000 kg/år),

även hos enskilda jordbrukare,

CADUIS möjligheter att förbättra jordbruksbefolkningens levnadsförhållanden i provinsen bedömdes av gruppen som goda. I många fall har enskilda jordbrukare 2-3-faldigat sina inkomster. Delvis används dessa för investeringar i produktivitetsfrämjande åtgärder och för bostadsförbättringar. Ökad efterfrågan har dock konstaterats för mindre nödvändiga konsumtionsvaror.

Som tillägg till denna bedömning vill vi foga följande kommentarer.

Introduktion av bättre teknik kan för arrendatorer ofta innebära avhysning och social misär. CADU har försökt att förbättra smâbrukar-

nas och arrendatorernas ställning genomuatt inrikta sin verksamhet

särskilt på dessa kategorier bl. a. genom att ge krediter i första hand till smâbrukare. Vidare har CADU inte främjat mekanisering utan endast arbetsintensiv drift. CADU har också försökt att medverka till en reformering av den etiopiska arrendelagstiftningen och har, i avvaktan härpå, hjälpt ett stort antal arrendatorer att erhålla arrendeavtal med fasta avgifter. Trots detta har ett antal arrendatorer avhysts och jordägarna har lagt under sig marken. Detta är en utvecklingstendens på många håll, där ny jordbruksteknik införs och borde därför enligt vår mening beaktas på ett betydligt effektivare sätt än vad som skett. Hur andra u-länder uppfattat CADU har vi ingen dokumentation om. En ofta återkommande bedömning från kenyanska statstjänstemäns besök vid projektet anges dock ha varit att CADU framstår som en mycket imponerande insats, men att den har mycket begränsad relevans för Kenya. Kenya skulle, trots sin jämfört med Etiopien högre utvecklingsgrad och större resurser för landsbygdsutveckling, inte se det möjligt att genomföra CADU:s strategi över hela landet. Kravet på upprepningsmöjlighet gör att man måste laborera med väsentligt mindre resurstillskott i ett enstaka område, och särskilt med ett långt mindre antal utländska experter. Denna kommentar gäller CADU som helhet,

och inte bara dess forskningskomponent.

- 1.2. Ethiopian Nutrition Institute ENI-projektet 1.2.1. ENl:s förhistoria

Under 1950-talet började man internationellt bli medveten om undernär-

ingens betydelse i utvecklingsproblematiken. Intresset kom att allt mer koncentreras till barnen bland vilka frekvensen av allvarlig s. k. proteinkalorimalnutrition var hög. För Etiopiens del uppenbarades detta såväl i mindre studier i anslutning till lcurativt verkande t. ex. institutioner, sjukhus eller dispensärer, som i större landsomfattande fältundersökningar. Omkring 1950 skapades en intressegrupp för näringsforskning bland svenska forskare, bestående av biokemister, pediatriker och dietforskare i Uppsala och Göteborg. Det första större projekt i vilket dessa forskare

deltog var det s. k. Norrbottensprojektet rörande olika

uppfödnings-

formers (förlängd bröstfödning respektive tidig artificiell uppfödning)

effekt på hälsa och näringstillstånd hos spädbarn och småbarn. Resulta-

som bl. a. bekräftade misstankar om att ten av detta forskningsprojekt, tillväxt och storlek snarare måste ses som konsekvenser av näringssituai Acta

tionen än som resultat av genetiska faktorer, publicerades

Paediatrica 1959. Under denna arbetade samma intressegrupp for att aktivera period över huvud taget i Sverige. Bl. a. utarbetades näringsforskningsintresset

ett näringsforskningsinstitut. Av olika skäl kunde

planer för att inrätta De ledde dock till ett bestående resultat dessa planer inte förverkligas. av Stiftelsen för Svensk Näringsforskning 1961. genom grundandet Flera medlemmar i den svenska intressegruppen, som senare medverkade vid tillkomsten av ENI hade under ett flertal år dessförinnan livliga internationella kontakter såväl med enskilda nutritionsinstitut och deras [NCAP i Guatemala) som med vissa av de forskningsstaber (t. ex.

nutritionsproblematiken, t. ex.

internationella organen som arbetade med WHO. och

Oberoende av vad som skedde på nutritionsområdet planerades faltarbeten inom den sydvästetiopiska

genomfördes socialantropologiska en dominerande folk- och kulturgrupp i Etiopien, under Galla-gruppen, åren 1958-61. Detta arbete ledde till att det, när planerna på en nutritionsinsats i Etiopien uppkom under 1960-61, fanns tillgång till med erfarenhet från en av de viktigaste kulturgrupperna i landet. expertis de olika medicinska På grund härav kunde samarbete mellan å ena sidan och kemiska specialiteterna och å andra sidan samhälls- och kulturveten-

skaplig expertis inledas redan under planeringsstadiet.

1.2.2 Insatsbeslut

Omkring 1960 stod det klart att Sverige i likhet med andra industriländer skulle för utvecklingssamarbete med utveckbygga upp en organisation Det föreföll i denna situation önskvärt - särskilt för dem lingsländerna. arbetat för att öka intresset för näringsforskning - att som under 50-talet också skulle omfatta att bekämett utvecklingssamarbete ansträngningar pa undernäringen och dess följder. Man såg sådana insatser som centrala, bara inom hälsovârdsinsats, utan också för sociala och inte varje ekonomiska utvecklingsansträngningar i stort. situation den tidigare helt

Mot bakgrunden av denna utvidgades

medicinska till att omfatta även jordbruksexpertis och intressegruppen också Genom litteraturstudier och något senare en socialantropolog. kontakter insamlades en omfattande dokumentation om internationella

och försök att förbättra näringsförhållanden i olika delar av

undernäring världen. också studieresor, bland vilka särskilt resor till Gruppen företog och Guatemala samt en rundresa i olika afrikanska länder bör Mexico orienterat nämnas. Redan tidigare hade en av gruppens medlemmar sig om forskning och tillämpat arbete i Indien. Efter den szsta av dessa studieresor - den till Afrika - som ägde rum

sommaren 1961 skedde valet av Etiopien som det land i vilket en första

insats kunde göras. Flera skäl samverkade till detta val. I tidigare gjorda översiktliga undersökningar av näringssituationen i olika etiopiska regioner konstaterades utbredd undernäring och felnäring av olika slag. Ett

andra skäl var existensen av ett redan pågående utvecklingssamarbete mellan Sverige och Etiopien. Sålunda hade redan ett svenskt- 1957/58

etiopiskt barnsjukhus i Addis Abeba tillkommit Detta var i

(ESPC). praktiken den första pediatriska i landet. Vid detta specialkliniken sjukhus kom intresset att bl. a. riktas mot frågor rörande diagnos och

behandling av undernäring. Verksamheten vid sjukhuset bekräftade

bilden av undernäring som en central faktor bakom den höga sjukdomsoch dödlighetsfrekvensen, särskilt hos barn. Existensen av denna institution bedömdes som ett viktigt stöd för en och biståndsverk-

forsknings-

samhet inom näringsområdet.

Arbetsgruppens rapport utmynnade i en rekommendation till fördjupade studier och ett därpå baserat handlingsprogram. Från svensk sida

fattade Centralkommittén för tekniskt bistånd beslut om stöd åt en eventuell

insats med början hösten 1961, varefter förhandlingar om att

upprätta en Childrens

näringsforskningsennhet, Nutrition Unit, med

etiopiska myndigheter togs upp. Dessa ledde till ett avtal som undertecknades oktober 1962. Då avtal tecknades år 1968 nytt ändrades

beteckningen till Ethiopian Nutrition Institute (svensk förkortning ENI).

Av praktiska skäl används sistnämnda beteckning genomgående i denna rapport.

1.2.3. Projektmål

I avtalet definierades projektets mål på följande sätt:

1. Undersökning rörande förekomsten

av undernäring hos valda grupper av etiopiska barn. 2. En detaljerad analys, kemisk och biologisk, av kosten hos de familjer i vilka barnens näringstillstånd studerades.

3. Uppbyggnad av ett kostberikningsprogram med speciell tonvikt på

lokalt tillgängliga inhemska råvaror.

4. En undersökning av sambandet mellan

näringstillstånd och fysisk

prestationsförmåga hos barn i skolålder och vuxna.

5. Deltagande i näringsrådgivning och undervisning på olika nivåer.

Forrnuleringen av dessa mål redovisade inte bara viktiga typer av

insatser. Den

återspeglade också den grundläggande uppfattningen att de

olika målen och de därav betingade aktiviteterna endast kunde uppnås respektive genomföras genom ett uppbyggande av projektarbetet i olika faser.

Fas 1 sågs som en kartläggnings- och problemidentifieringsbas karak-

teriserad av hög forskningsintensitet. Valet av barn, särskilt förskolebarn, som målgrupp för både forskning och en tänkt senare insats hade flera motiv. Rent medicinskt kan man konstatera

att barn är särskilt känsliga för otillräcklig eller felaktig näring

under tillväxten. Vidare är det att det allmänna uppenbart hälsotillståndet är starkt beroende av näringstillståndet och att därför varje förebyggande insats måste ha en av sina viktigaste utgångspunkter i en förbättrad nutrition. - Slutligen fanns redan från början misstankar baserade - att

på forskning undemäring i tidig ålder kunde få

konsekvenser för den mentala utvecklingen, misstankar som under senare

år kommit att bekräftas. som sålunda ansågs motiverad redan Den inriktning på barnnutrition forskningsrön förstärktes av socialantropolopå grundval av medicinska kostdistribution och konsumtionsmönster i olika giska studier av

etiopiska kulturgrupper.

Barnen i denna traditionellt präglade och till stor del självhushållande

andel av de totala kosttillgångarna, vilka i situation får inte sin rättmätiga ekonomiska och ceremoniella stor utsträckning går till att täcka olika

behov, särskilt hos de vuxna männen.

stod det klart att den känsliga avvänjningsperioden skapade

Slutligen för barnen eftersom någon ersättning för en särskilt svår situation modersmjölken helt saknades. Den erfarenhet som byggts upp genom forskning i Sverige och

internationellt visade att nutritionsproblemen hade en mycket samman- Därför kom en tvärvetenskaplig inriktning redan från satt karaktär. sammansättning och början att känneteckna både planeringsgruppens

dess arbete.

1.2.4. Fas och problemidentifikation lz0rganisationsuppbyggnad

Baslaboratorium i Etiopien

de mål som i det första avtalet för

För att uppnå uppställdes

område var det nödvändigt utvecklingssamarbete på näringsförbättringens För undersökningar röranatt skapa vissa institutionella förutsättningar. natur fordrades ett de under- och felnäringens biokemiskt-fysiologiska laboratorium med resurser för rutinmässiga biokemiska analyser och för

av sådana nya analysmetoder som kunde krävas för diagnos av

utveckling kända arter av undernäring eller för undersökning av tidigare icke var det nödvändigt att skapa resurser,

speciella aspekter av sådan. Vidare

för en fortlöpande forskning rörande den

både materiella och personella

bilden av under- och felnäring liksom dennas effekter kliniskt medicinska och på hälsotillståndet i övrigt.

på den fysiska prestationsförmågan

Erfarenheterna från den tidigare nämnda Norrlandsundersökningen, som var snarlik den som planerades i Etiopien, hade visat vilka svårigheter Det bedömdes som långa transporter och lagringar av prov medförde. ett välutrustat baslaboratorium kunde därför önskvärt att tämligen för utförande av livsmedelsanalyser och klinisketableras i Etiopien kemiska analyser. Ett sådant institut skulle sedermera i etiopisk regi som dåvarande Statens Institut för kunna fungera på ungefär samma sätt

resultat av projektet. Detta

Folkhälsan i Sverige och bli ett bestående av medförde i sin tur att i planeringen även ingick hur en utbildning skulle Denna situation krävde etiopiska counterparts” läggas upp. inom nutrition, medicinsk biokemi och av vissa basresurser

upprättandet

klinisk kemi. För att möta dessa krav byggdes det baslaboratorium i Addis Abeba, att bli det nationella näringsarbetets centrum. Den först som komrtit anställda sammansättning reflekterar den nyss redovi-

piojektpersonalens

en biokemist, en sade bilden av behoven. I denna ingick två pediatriker,

laboratorieingenjör och en sjuksköterska med erfarenhet av brett upplagda barnhälsoundersökningar samt en dietexpert. Den senare

personen ställdes först till förfogande av det mellanarnerikanska närings-

forskningsprojektet (INCAP) i Guatemala och ersattes efter en tid av en

svensk specialist. Redan från anställdes början etiopiska counterparts eller utvaldes etiopier för utbildning för de flesta av dessa funktioner. Till baslaboratoriet knöts redan från början ett barnhem som vid sidan av fortsatt humanitär verksamhet att under kontrollegjorde det möjligt rade förhållanden undersöka effekter av näringstillskott, samband mellan infektioner och näringsstatus m. m., allt av grundläggande betydelse för försöken att utveckla förbättrade barnkoster. Under en senare fas, från 1966 och framåt, kom ENI och det till ENI knutna barnhemmet att av såväl UNICEF utnyttjas som WHO som en av dessa organisationers fem försöksenheter i olika delar av världen. Detta betydde bl. a. att varje ny formel för förbättrad barnkost som lanserades i dessa FN-organisationers regi först utsattes för prövning vid projektets basinstitution.

Fältforskningsorganisation

För de andra viktiga faktorerna i näringsbilden, de sociala, ekonomiska och kulturella, byggdes också från början en organisation upp. Denna

bestod av två permanenta fältforskningsstationer, en urban och en rural,

samt fyra fáltstationer som besöktes årligen under två perioder, en under

lågsäsong och en under tid med bättre När denna

rävarutillgång. organisation byggdes upp medverkade medicinsk och statistisk expertis

samt antropologisk/kulturgeograñsk sakkunskap varvid en grundläggande

uppgift var att fastställa kriterier

för val av region och lokaliseringsort. Det praktiska uppbyggnadsarbetet utfördes huvudsakligen av projektets

antropolog med bistånd av etiopiska assistenter.

Stödinstitutioner i Sverige

För vissa avancerade analyser, t. ex. vissa aminosyreanalyser, liksom för

undersökningar som krävde hög kontrollprecision, djurförsök och patolo-

bedömdes det redan från början nödvändigt att utnyttja giska studier, vissa laboratorier i Sverige. Detsamma också de metodiskt gällde

krävande födoämnesanalyserna. Sistnämnda undersökningar gjordes både

i det etiopiska laboratoriet och vid medicinskt-kemiska laboratoriet i Laboratorierna Uppsala. i Uppsala och Göteborg kom sålunda att tillsammans med barnkliniken vid universitet bilda

Uppsala den tredje

huvudbeståndsandelen i de institutionella som redan från

förutsättningar

början krävdes. Förestândarna för dessa institutioner var identiska med den

forskargrupp som tagit de första initiativen till tanken på ett

näringsprojekt och som sedan deltagit i planeringen av detta. Därmed åstadkoms ytterligare en koppling mellan arbetet i fält och forskningen vid hemmainstitutionerna.

1.2.5 Problemidentifikation

Antropologisk projekrförberedande forskning

som l det föregående har antytts vilka olika slag av forskningsaktiviteter

första del. Vissa delar av denna forskning,

togs upp under projektarbetets

undersökningar är relativt t. ex. biokemiska och/eller arbetsfysiologiska och betydelse. Andra lätta att till sin natur, omfattning precisera aktiviteter är svårare att karakterisera. Detta gäller särskilt den sarnhälls-

insatsen. Att i korthet nämna att hänsyn togs till vissa vetenskapliga och faktorer av kulturell, social och ekonomisk allmänna förutsättningar

eller förklaringskraft. Därför

art har inte någon större beskrivnings-

framstår också lätt de sociala och kulturella aspekterna på en utvecklingsdiffusa och Vi vill därför relativt utförligt

insats som svårbegripliga.

ses som ett ställningstagandiskutera dessa aspekter. Detta skall dock inte de för en relativt större betydelse hos den ena aller andra forskningsin»

satsen. följande tre

För att skapa en fältforskningsorganisation, uppställdes

kriterier vid valet av samhällen: bör vara av a) Det samhälle som väljs ut som faltforskningsstation statistiska av olika faktorer som sådan storlek att den tillåter beräkningar

rör näringsfrågor. två huvudstab) Bland dessa faltforskningsstationer bör det upprättas

en rural och en urban, där forskning kan bedrivas under längre tid. tioner, representativa for större c) Dessa huvudstationer bör inte endast vara

sociala och etniska grupper, utan också spegla olika typer av samhällen med

som i framtiden kan tänkas expandera och öka i betydelse jämfört

rent traditionella samhällen. som kunde Dessa tre kriterier användes för att välja ut de samhällen komma Så litet hänsyn som möjligt ifråga som fältforskningsstationer. och avstånd. togs till rent praktiska frågor såsom transporter För att överhuvud i det samhälle som kunde väljas taget få ”fotfäste koncentrerade först och ut som faltforskningsstation, sig antropologen och kommunikationsnätverk som främst på det mönster för ledarskap detta. Andra huvudpunkter av

fanns inom samhället eller som påverkade

att undersöka var de demokratiska förhållandena och grundlägintresse inom distribution och

gande socio-ekonomiska processer produktion,

var konsumtion av födoämnen. Ett tredje knippe av frågor att undersöka traditionell kunskap rörande människan, hälsa och sjukdom, befintligt det värdet i födoämnen, ceremoniella aspekter vid konsum-

symboliska

tion m. m. sätt samlades in, användes för att Den information som på detta och arbetsstrategier. I de fall då den medicinska formulera angreppsav sociala och kulturella verksamheten stötte på motstånd på gmnd roll från att vara iakttagare till att bli faktorer, förändrades antropologens behov och motiv för

förbindelseman med uppgift att förklara läkarlagets

samarbete. byinnevånarna, för att på så sätt trygga fortsatt

Kulturella variationer nâgra konsekvenser

Pâ många sätt, geografiskt, kulturellt och sociologiskt, kan Etiopien liknas vid en kontinent. Skillnaderna mellan olika regioner är ofta mycket stora. Olikheter återspeglas i de många olika sociala system och kulturella traditioner som finns i landet och som bl.a. beror på att Etiopien utgör oro mellan Orienten och Afrika. Dessa olikheter ledde under den första fasen av arbetet till att man fann behov av att använda

olika angrepps- och kontaktmetoder för olika samhällen. På Tigréplatån där maktstrukturen är pyramidisk och de feodala traditionerna starka, var man tvungen att börja i toppen på provinsadministrationen i sina

försök att skapa förtroende hos byborna. Först sedan provinsguvernören

hade introducerat och rekommenderat

forskarlaget vid en ceremoni, vid

vilken traditionella symboler av både sekulär och religiös auktoritet

framhävdes, blev forskarlagets arbete accepterat och fick stöd. I marknadsbyn Ijaji i västra Shoa-provinsen, där det huvudsakliga

”långtidsarbetef” utfördes, var situationen en helt annan. I detta

blandsamhälle har den traditionella organisationen gett vika för ett nytt mönster dominerat av konkurrerande och rivaliserande fraktioner ledda av ”starka

män. Här tvingades man närma sig kontaktproblemet på ett

helt annat sätt, för att inte associera med den ena eller andra

forskarlaget

av

maktgrupperna och därigenom minska möjligheten av samarbete med

hela samhället.

I starnområdet Sidamo användes ytterligare en annan metod för att

angripa kontaktproblemen. Detta område har en unik ekonomi

som är baserad på den s. k. falska

banaplantan. Här finns ett s. k. segmentärt

system av klaner och ätter. Misstänksamheten mot inflyttade nordetiopier och den officiella administrationen är stor.

Följaktligen tvingades forskarlaget att inskränka sina officiella kontakter

till ett minimum och i stället försöka trygga samarbetet kontakt genom med de lokala grupperna.

Behovet av flexibilitet vid

kontaktstrategier och forskningsmetoder

skulle härutöver kunna illustreras

genom en beskrivning av skillnadernai

sätten att angripa ett problem på grund av olikheter i och

familje-

hushållsmönster eller i traditionella anatomiska

kunskaper och lokala

idéer om sammanhanget mellan blod, hälsa och sjukdomar.

Pediarrik - biokemi - nutrition

I de olika områden i vilka faltstationer upprättats genomfördes under åren 1962-1965 omfattande

medicinskt-kliniska undersökningar. Dessa

inkluderade

mätning och Vägning, insamling av blodprov, faeces och urin

liksom en allmän genomgång av de enskilda barnens hälsostatus. Dessa

undersökningar som genomfördes med hjälp av en till de svåra fáltförhål-

landena anpassad medicinsk apparatur skedde

kontinuerligt vid projek-

tets två huvudstationer och vid de övriga fáltstationerna vid två tillfällen,

nämligen under en period av relativt överskott av livsmedel och en av relativt underskott.

I samma fältlokaler genomfördes vidare

dietundersökningar i olika

Vid dessa tillfällen skedde en systematisk insamling av omgångar. kostråvaror och av färdiglagad kost. Genom analyser både i projektets och vid laboratorierna i och Göte-

etiopiska laboratorium Uppsala

användes detta material som för ett långsiktigt

borg utgångspunkt

och biokemiskt arbete med sikte på att åstadkomma en nutritionellt förhållanden. Vid sidan av denna födoämnestabell anpassad till etiopiska skedde biokemiska analyser av aminosyremönster i blod, kväve i uppgift urin och andra studier av betydelse för diagnos av arten och graden av Också dessa studier mellan laboratoundernäring. ägde rum i samverkan riet i Addis Abeba och medicinskt-kemiska institutionerna i Uppsala och

Göteborg.

Redan från projektets begynnelse upptogs studier bl. a. på djurmaterial av olika etiopiska koster

i Uppsala i avsikt att utröna tillväxteffekterna liksom av olika kostblandningar, varigenom man bl. a. skulle kunna få en

grund för utprövning av tilläggskost för barn. en

Med stöd bl. a. av statens medicinska forskningsråd genomfördes

och dess samband med

intensivstudie av fysisk prestationsförmâga

och barn. näringstillståndet hos olika grupper av kroppsarbetare av den omfattande ortodoxt kristna En kombinerad undersökning konsekvenser utfördes under samma tid fastan och dess nutritionsmässiga gemensamt av projektets nutritionister och antropologisk expertis.

1.2.6. Fas 2: Experiment och försöksprogram

I enlighet med medicinsk vokabulär kan man säga att målet för den första

fasen var att ställa en diagnos på nutritionsproblemen i Etiopien.

bestämdes av detta mål och arbetet Projektets ledning och organisation inriktades biokemiska och nutritionella frågeställningar. på pediatriska, arbete under denna fas avslöjade ett repetitivt mönster av Pediatrikerns växt- och hälsokriser under den tidiga barndomen beroende på omfatmodersbröstet och avsaknad av tillfredsställande avtande svält vid vänjningsmönster för barnet. Detta skapade bl. a. försenad växt och ledde noterade en konstant dietbrist på till höga dödstal. Nutritionsforskaren

liksom vanligen ett oacceptabelt lågt

protein och nödvändiga vitaminer, av observationer stöddes av omfattande kaloriintag. Båda dessa typer biokemiska Fastän omfattande forskning och datainsamling analyser. klart av dessa resultat, att det insamlade ännu krävdes, framgick materialet kunde användas som preliminärt underlag för nästa arbetsfas under vilken verksamheten inriktades på att söka lösningar på de problem

som konstaterats. Övergången till en ny arbetsfas som redan från början ingått i planerna, vissa konsekvenser. Projektstymingen, som under

ñck organisatoriska den forskningsintensiva problemidentifikationsfasen legat hos den veten-

s. k. hemmagruppen lades nu helt över på fältprojektets ledare, skapliga, medicinare med erfarenhet och en

till vilken utsågs en klinisk pediatrisk

omfattande u-landserfarenhet. Den s. k. hemmagruppen övergick från att ha varit exekutivt ansvarig till att vara en vetenskapligt rådgivande grupp. den från fältet återvände antropologen, även Till gruppen knöts, förutom som en förberedelse för det företags- och marknadsekonomisk expertis

praktiska försöksarbetet med distribution av tilläggskoster. Utbildningsverksamheten för att få

fram kvalificerade etiopiska medarbetare

intensifierades. Under perioden tränades nutritionister i Beirut och USA, biokemister i Sverige och England.

Forsknings- och fÖrsÖ/csaktiviteter

I konsekvens med den allmänna för fasen koncentrerades målsättningen ansträngningarna under fas 2 till

fonnulering och testning av försöks-

program. Man fann emellertid att det praktiska nutritionsprogrammet borde sikta till att nå olika

målgrupper inom hela landet snarare än att

näringsmässigt utveckla de begränsade områden, där

förundersökningama

genomförts.

Försöksprogrammen planlades med hänsyn tagen till bl. a. konstate-

rade ekologiska och kulturella variationer inom landet, särskilt vid utformandet av informations- och Vidare

undervisningsprogram. beslöts att vissa målgrupper skulle tillhandahållas enbart kostinfonnation och undervisning medan andra därutöver skulle tillhandahållas

nya kostprodukter. Grovt därmed gjordes en indelning mellan å ena sidan rurala, självhushållande och illiterata samhällen och å andra sidan i viss mån urbaniserade, penninghushållande lokalsamhällen, där en viss läskunnighet också kunde konstateras. Informations- och utformades

utbildningsmateriel för såväl fackpersonal som för befolkningen i olika delar av landet. Genom i

användning repetitionskurser för olika grupper av hälsovårdare, lärare och commu-

nity development-personal samt i undervisning på lägre nivå testades

material och kommunikationsmetoder. Experimenten på informations-

sidan syftade till att identifiera målgrupper som man kunde upprätta en

effektiv kommunikation med och som kunde förväntas önska eller påverkas att förändra sina kostvanor. De ”kemiska” förberedelserna för ett hade kom-

tilläggskostprogram

mit igång redan under den första fasen. Under den andra perioden skedde

omfattande undersökningar av grupper av förskolebarn och skolbarn.

Bland de medicinsk-kliniska studierna en omfattande ingick undersök-

ning av järnbrist och järnöverskott i olika åldersgrupper. Dessa undersök-

ningar skedde dels vid det barnhem som var knutet till projektet, dels vid två av projektets faltstationer. Vidare inleddes en rörande

forskning strukturen hos olika typer av

marknader i Etiopien. Denna förbereda

forskning avsåg att och ge

underlag för mer målinriktade marknadsekonomiska studier inom områden där försöksdistribution av projektets tilläggskost för barn ägde rum.

Vetenskapligt samarbete

Samarbetet mellan medicin och kan i stora

samhällsvetenskap drag

beskrivas så att medicinarna redovisade medicinska och tekniska fakta och medan samhällsvetaren

problemställningar, försökte att dels ge en

bild av det totala sammanhang i vilket dessa fakta och problemställningar ingick, dels utveckla metoder som gjorde det möjligt att ställa nya frågor

och att få svar på dessa. formulerades utveck-

Under den period då de tillämpade strategiema

så att företrädarna för medicin, biokemi och nutrition lade sig samarbetet tekniska rekommendationer beträffande nutritionsbehov, framställde medan korn

dietsammansättning och födoämneskvalitet, antropologen

samt till av information och med förslag till målgrupper utformning

metoder för överföring av information.

1.2.7. Fas 3 : Tillämpning av erfarenheter

av ansträngningar att

Från och med 1967 dominerades projektarbetet

och

de resultat som den tidigare kartläggningsverksamheten

tillämpa åstadkommit. Denna tillämpning skedde jäm-

experimentverksamheten olika försöks- och utvecklingsverksamhet.

sides med slag av fortsatt i olika delar av landet fortsatte och ledde bl. a. Marknadsundersökningar av Faffa.

till ändrad sammansättning projektets proteinkostprodukt

och informationsverksamheten ökade men hade samma Undervisnings- Information och material ställdes till förfogande inriktning som tidigare. nutritionsförbättför de institutioner som på något sätt hade intresse av

ring. förändrades så att de tillämpade aktiviteterna Projektets organisation i en. Bland samlades i en grupp och de fortsatta forskningsprogrammen de medicinskt kliniska forskningsinsatserna märks studier av spädbarns-

och hälsokriser, undersökningar av

tillväxt i relation till näringsförändring

hos barn,

och undernäring, studier av allvarlig proteinbrist hjärnvolym antropometriska studier av grupper av privilegierade etiopiska barn i syfte

för tillväxt hos barn. Vidare märks att fastställa en etiopisk standardskala

studier rörande undernäring hos gravida och ammande kvinnor. bestod av fortsatta dietstudier inom olika lokala Nutritionsstudierna för samt av utvecklingsarbete för att ta fram nya tilläggskoster grupper barn.

biokemiska fárdigställandet av en etiopisk

Fortsatta analyser ledde till av förändringar i aminolivsmedelstabell. Arbetet med undersökningar vid fortsatte i samarbete med syre-mönster i blodet undernäring vid Addis Abeba universitetets medicinska biokemiska institutionen

fakultet och baslaboratorierna i Sverige.

Den förändring mot tillämpad verksamhet som 1967 tagit sin början - som kom till uttryck i det nya avtal som träffades 1968, genom vilket nämnts - the Childrens Nutrition Unit blev the Ethiopian tidigare Unit. av institutet skedde för att ge ökat Nutrition En tillbyggnad

åt de tillämpade aktiviteterna. utrymme Den verksamhet som under detta skede kom att växa till den största ENI De förut enstaka aktiviteten inom var tilläggskostprogrammet.

härför i en genomförandefas under

nämnda förberedelserna övergick

vilken av tilläggskostprodukten F affa satte igång, dock endast produktion

Denna och anslutande distribution föregicks

i försöksskala. produktion

av omfattande marknadsundersökningar upplagda och ledda av forskare som alltjämt bedrivs i från Handelshögskolan i Göteborg. Produktionen,

försöksskala, har ökat från en årskvantitet av omkring 120 ton år 1968 till omkring 400 ton f. n. (1971-72).

1.2.8. Ledning och finansiering I anslutning till den historiska redogörelsen för ENI-projektet bör slutligen lämnas några uppgifter som ledning och finansiering, då dessa förhållanden har viss betydelse för de bedömningar vi senare kommer att redovisa. Enligt gällande avtal är den etiopiske hälsovårdsministern och SIDA de båda myndigheter som beslutar i sådana frågor som kräver gemensamma beslut såsom godkännande eller ändringar av årliga arbetsprogram och budgetar. Institutet förestås av en styrelse bestående av den etiopiske hälsovårdsministern, den svenske ambassadören i Etiopien och institutets direktör. Den gemensamt utsedde direktören är ansvarig för hälsovårdsministern i vad gäller arbetets gemenförande enligt årlig arbetsplan och budget. Hälsovårdsministern är ansvarig för verksamhetens samordning med andra etiopiska organs verksamhet. Beträffande finansiering gällde ursprungligen att Etiopien tillhandahöll mark för laboratorium och faltstationer samt svarade för rekrytering av personal att utbildas vid laboratoriet. Sverige svarade för investeringskostnader, personalkostnader och övriga driftskostnader. I 1968 års avtal har Etiopien övertagit kostnaden för etiopisk personal i tillämpade aktiviteter och en successivt ökande andel av övriga kostnader för sådana aktiviteter.

1.2.9. Utvärdering av ENI År 1971 tillsatte de etiopiska och svenska regeringarna en evalueringsgrupp med uppgift att studera hur ENI fyllt sina uppgifter under sin 10-åriga existens. I gruppens ”terms of reference” angavs det praktiska syftet med studien vara att 1) planera för institutets framtid, 2) vägleda eventuella framtida svensk-etiopiska aktiviteter på andra fält samt 3) hjälpa SIDA att utforma projekt av likartad natur i andra u-länder. Gruppen framlade sin rapport i maj 1972. Rapporten uttrycker uppskattning av de forskningsresultat som vid FNI men är kritisk i många stycken beträffande uppnåtts det sätt på vilket man anser att ENI fungerat i olika praktiska hänseenden. Även mot avtalens utformning och mot SIDA:s befattning med institutet uttalas kritik. I det följande återges ett antal punkter ur gruppens rapport. På åtskilliga punkter är evalueringsgruppens återgivande av fakta felaktiga. Tidsnöd har troligen också bidragit att göra bedömningen av etiopiska förhållanden ytlig. De principiella frågeställningar och synpunkter evalueringsgruppen tar upp är dock av stort intresse. De representerar viktiga aspekter på ett forskningsprojekt inom ett centralt utvecklingsområde iu-land.” ENlss uppgifter. Gruppen skiljer här på CNU-fasen (1962-68) och ENI-fasen (1968- ). CNU-fasens centrala mål var att undersöka förutsättningarna för en förbättring av barnens näringssituation. ENI skulle

1968 års avtal ha till att förbättra den etiopiska

enligt uppgift

näringsstatus. Gruppen kritiserar sistnämnda formulering befolkningens såsom alltför omfattande. kritiserar också den i avtalet 1968 Gruppen gjorda speciñceringen av ENI:s huvuduppgifter på 29 olika program, Flexibilitet rekommenvilken uppfattas som en låsning av verksamheten. deras. Konmutter-diskontinuitet. Som ett allvarligt problem från flera framhålls projektledningens och forskarnas korta anställsynpunkter kontakt med

ningstider (2 år normalt). Planering, counterpartutbildning,

etiopiska institutioner m. m. anges ha lidit av detta förhållande. Som en positiv, kontinuitetsskapande faktor framhålls den vetenskapliga rådgivargruppen i Sverige. Flertalet studier har varit nödvändiga bidrag för att Forskning. landets och biokemiska rön klarlägga nutritionsproblem. Många kliniska är av allmänt natur och bidrar till kunskapen ivärlden om grundläggande malnutritionsproblem. instämmer inte i den kritik som menar att ENI Evalueringsgruppen

åt grundläggande problem i stället för åt tillämpad,

ägnat sig för mycket åtgärdsinriktad forskning. Däremot understryker gruppen betydelsen av att den genom forskning vunna kunskapen överförs i tillämpade program. Dokumentation och information. Institutets forskningsrön har publicerats och vunnit erkännande i internationella forskningstidskrifter. Av

närmare 60 publikationer publicerades dock endast ett fåtal i Ethiopian Medical Journal och inte någon iandra afrikanska forskningstidskrifter

eller medicinska tidskrifter. sammanförs och framläggs i enkel Gruppen föreslår att olika rapporter form för berörda ministerier m. fl. myndigheter. Etiopier bör engageras

mera i publiceringsverksamheten.

Utbildning och information. Utbildningsinsatsen på alla nivåer bedöms som Fler forskare inom skilda områden borde utbildas. otillräckliga. för utomlands har utdelats, av vilka ett for Stipendier utbildning doktorandstudier. Stipendiaterna har senare fått anställning på ENI och skulle utgjort en tillgång där. En större satsning på avancerad utbildning ha underlättat etiopiseringen av projektet. Den utåtriktade utbildnings- och infonnationsverksamheten har varit varierad och omfattande. Resultatet kan emellertid inte mätas. Satsning till förmedlare av utbildning och information rekommenpå information deras. Ett stort behov föreligger av att utbilda personal som i sin tur kan ta hand om utbildning och information på lägre nivåer. Nutritionsutbildning och information borde utgjort en viktig forskningsuppgift vid ENI. Bibliotek. ENl:s biblioteksresurser är dåliga i fråga om både publikatio-

ner och personal. Ett nutritionscentrum för forskning och undervisning

borde ha åtminstone ett acceptabelt referensbibliotek på nutritionsområdet.

1 Enligt vår uppfattning har detta i själva verket på ett mycket förtjänstfullt sätt gjorts under olika skeden av verksamheten.

Tilläggskostprogrammet. Detta program utgör institutets största enstaka aktivitet. Beträffande Faffa-produktens kvalitet kan vetenskapliga inget tvivel finnas. Det måste anses förtjänstfullt att lanserandet av Faffan föregicks av omfattande Det finns marknadsundersökningar. emellertid ett behov av att undersöka hur produkten kan populariseras genom mödra- och barnavårdscentralerna.

inom

2 Forskningsverksamhet projekten

2.1. Produkrionsteknologisk forskning inom CADU

innebär insatser inom stort antal olika Landsbygdsutveckling samtidiga verksamhetsområden. Dessa kan, som skett i den tidigare redogörelsen för CADU, grupperas i tre huvudgrupper: sociala basaktiviteter, produkverksamhet samt viss verksamhet. Den-

tionsteknologisk kompletterande

na bredd ställer krav på kvalificerad kunskap inom många fält. Mellan de olika fack- och finns nära samband som kräver ett

problemområdena tvär/eller mångvetenskapligt samarbete. Därjämte finns en rad aspekter

att bevaka vilka en del - vid bristande ingångskompetens och problemmedvetenhet - oväntat framträder i form av problem under projektets Sådana aspekter kan t. ex. gälla ekologiska förhållanden, förlopp. sociokulturella förhållanden eller sysselsättning. I detta avsnitt har vi området och inom

begränsat analysen till det produktionsteknologiska

och

detta koncentrerat oss på delområdena växtodling husdjursskötsel, vilka bäst torde exemplifiera karaktären av den produktionsteknologiska

forskningen inom CADU.

Några använda begrepp

Vi har i vår genomgång använt några begrepp som kan kräva klarläggande.

Några sådana är ”kompetens” (ingångskompetens, kompetensskapande forskning), forskning och ”projektgenomfö- ”projektförberedande

rande” forskning. Härtill kommer de på åtskilliga ställen förekommande termerna ”generell” resp. ”områdesspeciñk” (kompetens, kunskap, forskning) samt termen ”innovation”. Begreppet används för att beteckna forskningserfaren-

”kompetens”

het, kunskap, teorier och metoder som antingen föreligger i projektets

(betecknas på några ställen även ”ingångskompetens”).

utgångsläge användes också för att beskriva den höjning av en allmän Begreppet inom ett eller ämnesområde som

kapacitet och kompetens problemfált

forskningsverksamhet kan åstadkomma. forsk-

Begreppen ”projektförberedande” resp. projektgenomförande” ning anknyter till projektens förberedande fas resp. genomförandefas.

Begreppen avser sålunda den forskning som utförs i dessa faser av Gränserna projektet. mellan begreppen är vaga och i analyserna föreligger vissa skillnader mellan CADU och ENI i fråga om hänförandet av relativt tidiga experiment och försök till projektförberedande eller till projekt-

genomförande forskning. För det praktiska syftet som begreppen använts

torde dessa tolkningsvariationer sakna betydelse.

Begreppen generell” resp. ”områdesspecifik” (forskning, kunskap)

förstås lättast genom att klarlägga att forskning eller kunskap som avser eller beaktar de för Etiopien eller del av Etiopien speciella förhållandena är som inte är beroende

områdesspeciñk. Forskning av för visst land

speciella förhållanden betecknas som ”generell”. Begreppet ”innovation används i sin allmänna dvs. i betydelse,

betydelsen ”nyhet (redskap, utsäde, gödsel, tilläggskost, metod etc.).

2.1.1. Ingångskompetens

Huvudparten av den allmänna som i

forskningskompetens förelåg

utgångsläget fanns vid

lantbrukshögskolan i Uppsala. Den var både

kvalificerad och väl differentiderad. Däremot fanns vare sig inom växtodling eller husdjursskötsel vid någon områdesspecifik kunskap tidpunkten för CADU:s tillkomst. är av

Begreppet landsbygdsutveclding

relativt sent datum. Dokumentation inom området var därför ringa. Genom studium av viss dokumentation av utvalda

landsbygdsutvecklings-

program skapades en viss översikt som kompletterades med studiebesök i de före insatsbeslutet aktuella mottagarländerna.

I samband med projektstarten slöts ett avtal med lantbrukshögskolan

för att dels

fortlöpande få tillgång till nya forskningsrön, dels utnyttjande av högskolans samlade forskningskapacitet, kunskaper och praktiska

erfarenhet. Därmed tillförsäkrades projektet en allmän forsknings-

kompetens på jordbruksområdet liksom kompetens i fråga om t. ex.

försöksverksamhet och avelsarbete. I syfte att utnyttja svensk erfarenhet av artiñciell insemination och dess resultat i Kenya, slöts ett avtal med Svensk Husdjursskötsel (SHS) Hållsta. Kompetens tillfördes också projektet genom rekrytering av personal med viss u-landserfarenhet. Den blivande projektledaren hade sålunda arbetat med ekonomisk planering i Nigeria och några agronomer hade fått specialutbildning vid universitetet på Trinidad i Västindien.

2.1.2 Projektförberedande forskning

Växtodling

Bristen på växtodlingstekniska data både för Etiopien som helhet som för Chilalo skapade en svår utgängssituation. Dessutom hade för växtproduktion grundläggande meteorologiska observationer inte utförts mer än sporadiskt. En första uppgift blev att försöka bestämma avkastningsnivån på i trakten förekommande samt att upprätta grödor vissa meteorologiska stationer. Via en under svenska förhållanden utprovad metod,

provyteundersökning, genomfördes en fältundersökning bland traktens

varvid en relativ tillförlitlig uppskattning av skördarna på jordbrukare

erhölls. Dessutom genomfördes mera detaljerade fält-

viktigare grödor observationer kompletterade med intervjuer på ett större antal gårdar i

avsikt att erhålla kunskap om tekniska moment, t. ex. vid jordbearbet-

Då ning, sådd, ogräsrensning, skörd, jämte kunskap om växtskyddsfrågor. skördenivån bedömdes kunna bli höjd genom användning av handels- På grund av bristande etiopiska resurser gödsel togs jordartsprover. skedde analyserna genom lantbrukshögskolans försorg. Behovet av foderväxtodling framstod som angeläget med tanke på en För ändamålet erhölls konsulthjälp av en satsning på mjölkproduktion. från lantbrukshögskolan i syfte att kartlägga agrobotanisk expert flora och för att i fältförsök testa andra arter. Denna gräsmarkernas liksom en inventering av ogräsfloran innebär artbestärnundersökning i samverkan med bl. a. East African Herbariurn i Nairobi. För ningar samarbete med Weed Research Organizogräsbestämningarna upptogs ation i Oxford. bedömdes Rockefeller- och Fordstiftel- I fråga om valet av vetesorter kunna i Etiopien efter lokal sernas forskningsresultat utnyttjas anpassning framför allt efter prövning av motståndskraften mot rostsvampar. teff allmän erfarenhet som Beträffande och sorghum tjänade etiopisk bas för försöksverksarnheten. Angående leguminoser fanns praktiskt taget ingen samlad kunskap. Satsningen på foderväxtodling fick baseras på och lokal av gräs och baljväxter från Kenya, då import anpassning fröodling inte förekom i Etiopien. I samband med och med datainsarn-

projektförberedelserna jämsides

initierades en orienterande försöksverksamhet redan under första lingen och därmed skaffa aktuell, lokal

året för att utnyttja vegetationsperioden

erfarenhet för den fortsatta av CADU:s försök. Dessa försök planeringen fick stor - trots att resultaten nåddes endast under en betydelse - allmänna l-årsperiod som komplement till sparsamt förekommande data.

Husdfursskötsel

Projektområdet ansågs ha goda naturliga förutsättningar för husdjurs-

skötsel (höglandsområde, stor andel gräsmarker). Det var också enligt

tillgänglig statistik mycket rikt på boskap. Det största problemet var den Den kunde inte förbättras enbart genom en låga mjölkavkastningen. förbättrad utfodring enligt vad gjorda erfarenheter i t. ex. Östafrika visat. Härför krävdes ett förbättrat genmaterial. Förädlingen fick därför högsta och några preliminära utfodringsförsök för nötkreatur av lokal prioritet typ inleddes inte. Man inriktade med mera högavkastande raser med sig på inkorsning hjälp av artificiell insemination enligt principer som utvecklats i Kenya. En inkorsningsgrad på 50% bedömdes som lämplig. Aktuella för inkorsning var låglands- och jerseyrasema. Sperman skulle i inlednings-

skedet importeras från Kenya. Det vid CADU planerade förädlingsarbetet

grundades, förutom på resultaten av pågående verksamhet i Kenya, på aktuella internationella rön samt en nära kontakt med FAOzs husdjurs-

avdelning. Korsningsdjuren kräver som en följd av förädlingen bättre fodertillunder gång, speciellt torrperioden i syfte att bl. a. utjämna en enorm säsongvariation i mjölkproduktonen. En organisation för systematisk bevakning av internationell forskning inom den agrara sektorn saknades vid denna tid, därför kunde stödet från projektets stödinstitutioner inte fullt utnyttjas.

2.1.3 Projektgenomförande forskning

Under genomförandefasen har ny kunskap och nya resultat producerats genom försöksverksamhet inom växtodling och husdjursskötsel. Huvudvikten har lagts på att introducera mera högavkastande vetesorter framför

allt genom lokalanpassning av sådana mexikanska

sorter som utprovats på andra håll i Östafrika. Därutöver har man introducerat och hybridmajs visat fördelarna med radsådd för bönor och majs. En annan viktig demonstration gäller förbättrad ogräskontroll. I samtliga fall utgick man från försöksresultat i andra delar av Afrika, främst Östafrika.

Produktionen av korsningsdjur fortsattes kor

genom att högavkastande

utplacerades hos modelljordbrukare. och studier av

Utfodringsförsök kvaliteten av betesmarkerna inleddes. Andra innovationer avsåg förbättrad odlingsteknik, utvecklandet av en harv, utnyttjande av foderbetor i djurutfodringen speciellt under torrperioden, m. m. Chilaloområdets karaktär med olika klimatiska har medfört regioner att försöksverksamheten utlokaliserats till filialer från den centrala försöksstationen. I genomförandeskedet har de tekniska innovationerna framstått som

ganska isolerade med allt för litet social anknytning. Behovet av bättre

samordning av olika delaktiviteter for att få en kontrollerbar och samtidig utveckling är också stort. Vidare borde

beredskapen vara högre i

fråga om alternativa innovationer för att ge möjlighet till val mellan olika lösningar. I början av genomförandefasen etablerades ett stort antal kontakter i

första hand med kenyanska försöks- och forskningsstationer (Kitale Seed

Company för och

hybridmajs foderväxter). Därjämte skedde ett inforrna-

tionsutbyte med indiska och pakistanska organisationer beträffande

redskapsutveckling. Kontakter med etiopiska fackmyndigheter, företag,

etc. har

förekommit, men skulle avsevärt kunna utvecklas.

En viktig uppgift var att fastställa en

lämplig utfodringsgrad. Vidare

krävdes ett nära samarbete med

växtodlingsavdelningen för att finna

lämpliga alternativ i fråga om foderväxter. Då efterfrågan på mjölk förutsågs bli stor, planerades, som framgår av tidigare en

beskrivning,

organisation för uppsamling av mjölk i syfte att skapa incitament för

produktion och försäljning av mjölk.

I förberedelsearbetet

föreslogs en satsning på fjäderfäproduktion då

denna på höglandsnivån bedömdes ha

förutsättningar jämförbara med

europeiska förhållanden. Denna verksamhet startades inte, då vissa praktiska erfarenheter tydde på att

hönssjukdomar var ett allvarligt

problem.

före CADU :s Vaccinering mot boskapspest hade inletts i blygsam skala Vid bestämdes att den veterinära

tillkomst. projektförberedelserna

skulle inriktas mot de i området vanligaste verksamheten på vaccinationer koncentrerades på boskapssjukdomarna. Vaccinationsprogrammet av för

kartläggning husdjurssjukdomarna planerades

pesten. En noggrann

i området för att förbättra djurhälsan.

att ge underlag för kampanjer Research Institute i Debre Zeit Genom verksamheten vid Veterinary fanns viss lokal erfarenhet och beträffande symptom och bekämpningsâtgärder fanns internationell erfarenhet att utgå från. av veterinär under Ett väsentligt problem utgjorde rekryteringen Den svenska veterinären utgjordes av en korttidsförberedelseskedet.

konsult. Bristen etiopisk personal ledde till vakans under

på kompetent merparten av förberedelsearbetet.

2.2 Medicinsk och biokemisk forskning inom ENI-projektet

av medicinsk och biokemisk forskning syftar till att Följande analys och forskningsförutsättningar i närmare belysa forskningskompetens

karaktär, genomförande och

utgångsläget samt frågor om forskningens

resultat under olika faser av projektet.

2.2.1 Ingångskompetens

När det gällde den biokemiska bedömningen av graden av undernäring forskning att falla tillbaka på. Sverige

fanns en lång kompetensskapande

har varit internationellt ledande, när det gäller utvecklingen av specialiteten klinisk kemi och det fanns vid denna tidpunkt klinisk-kemiska vid alla större fler centrallaboratorier sjukhus i Sverige med en eller läkare. I andra hänseenden, metodik for livsmedelsanalyser och biologisk av i konsumerade livsmedel och koster

bestämning proteinkvaliteten

fanns i inledningsskedet viss kapacitet på det livsmedelsanalytiska bedrivits Institut for Folkområdet, där metodutveckling på Statens hälsan, Lantbrukshögskolan och inom livsmedelsindustrin. fanns i

I fråga om kemiska och biologiska proteinvärdesbestämmningar

inledningsskedet huvudsakligen en teoretisk grund som kunde utnyttjas under Denna förbättrades genom att automatisk planeringsskedet. för kemisk byggdes av biokemisterna i utrustning aminosyraanalys Metoder för planeringsgruppen i Uppsala och Göteborg. biologisk utvecklades i ett omfattande samarbete mellan

proteinvärdebestämning

en grupp vid medicinsk-kemiska institutionen i Uppsala och en del tyska

institutioner av samma slag. Man kan därför forskningskompetensen fanns säga att den nödvändiga inom sektorerna medicinsk och klinisk-kemisk nutritionsforskning när

projektet startade. Medlemmar av den vetenskapliga grupp som planerade

ENI hade vidare erfarenhet av näringsforskning från nordsvenska glesbygder och bland samer. På så sätt tillfördes en avsevärd metodologisk kompetens projektet redan från början. Det Sverige under åtskilliga år bedrivit med utvecklingssamarbete

Etiopien på barnsjukvårdens område och som i hög grad kommit att inriktas bland barn innebar självfallet också, som tidigare på malnutrition framgått, en kompetensfaktor att räkna med i utgångsläget. Vad man från svensk sida visade sig ha problem med när projektet skulle starta och under dess fortsatta verksamhet var rekrytering av kvalificerad

fackexpertis och även av personal på vissa andra befattningar.

Delvis berodde desss svårigheter på bristande tillgång i Sverige på kvalificerad personal inom nutritionsområdet. I gengäld hade den

planerande och rådgivande forskargruppen goda kontakter med interna-

tionella

forskargrupper och FN-organ, vilket möjliggjorde rekrytering av

personal från England, Finland, Guatemala och Schweiz för tjänstgöring inom projektet.

Någon nämnvärd etiopisk forskningskompetens ifrågavarande om-

på råden förelåg inte i utgångsläget. Det visade sig dock möjligt att rekrytera etiopier för counterpartutbildning på forskarnivå.

2.2.2 Projektförberedande forskning

Under den tidigare beskrivna kunde

fáltforskningen en generell proteinkalori-undernäring påvisas framför allt i åldern under 5 år samt dessutom vissa bristsjukdomar, t. ex. rakit,

jodbrist-strmna och järnbristanemi. Genom samtidiga longitudinella studier på CNU/ENI:s barnhem för friska barn planerade man att få ett normalmaterial, som skulle kunna bli en

etiopisk referensstandard. Det visade sig dock att även om dessa barn var mycket väl och välnärda

Omhändertagna så nådde de inte upp till den

standard och vikt och längd hos etipoiska barn från socialt priviligierade grupper. Av detta skäl planerades och genomfördes ett projekt för att fastställa fysisk status hos en grupp av sådana bam.

Den födoämnesanalyserande

delen av programmet genomfördes i stort sett planenligt. Samtliga analysmetoder först utprovades i Uppsala på medicinsk-kemiska institutionen, delvis i samarbete med Statens Institut för Folkhälsan. Därefter anskaffades likadan utrustning för motsvarande arbete inom EN I-projektet. Analyserna av äggvitekvalitet i den etiopiska kosten innebar vid projektstarten, omkring 1961, ett som krävde

grundforskningsproblem byggande av en aminosyraanalysator. Därutöver fordrades

prövningar på djurtillväxt av äggvitekvaliteten. Olika alternativa

supplementeringskoster, baserade på i Uppsala

utförda

födoämnesanalyser, komponerades med hjälp av etiopiska råvaror.

Det fanns därför

ett antal förslag till supplementeringskoster färdiga vid

den tidpunkt då resultaten från

nutntionsundersökningarnai fált förelåg

och då analys av dessa pekade på behov av supplementeringsblandningar.

För

befolkningsgrupper som antingen på grund av fattigdom eller av

inte kunde nås med tilläggskost, föreslogs på grundval av

lokaliseringsskäl

den biokemiska

forskningen leguminosablandningar med goda biologiska

värden. Dessa recept har använts i

nutritionsundervisning på bynivå och

kan även tillämpas i andra länder.

2.2.3 Projektgenomförande forskning

förbereddes i princip vart och ett av de olika Såsom tidigare antytts medicinska och biokemiska projekten genom metodutveckling, genom av internationell erfarenhet inom respektive områden tillvaratagande samt genom studier inom den vetenskapliga gruppen i Sverige.

Efter föregående utvecklingsarbete i laboratorieskala påbörjades syste-

matiska av avvänjningskoster avsedda humantestningar på ENI:s barnhem i första hand för barn i åldern 1/2-5 år. Dessa syftade till att pröva acceptabiliteten hos olika blandningar uppbyggda på i Etiopien tillgängliga råvaror. Ett 20-tal sådana blandningar prövades i Z-veckorsperioder och en av dem som senare utvaldes för fältförsök och marknadsföring period. En omfattande undersökning ägde prövades under en 4-månaders för att utröna såväl smältbarheten, som rum på barnen i försöksgruppen att tillväxa i normal takt. I samband med dessa forskningar

möjligheten

beträffande varianter av undersöktes även acceptabiliteten hemlagade olika Förutom klinisk och undersök-

avvänjningskoster. antropometrisk

ning gjordes biokemiska och hematologiska undersökningar. Inom samlades efter hand en omfattande erfarenhet av projektet och Huvudsyftet med detta forsknings-

prövningar produktvärderingar.

arbete var att få fram en förbättrad inhemsk barnmat. Resultaten har men har systematiskt dokumenendast i ringa utsträckning publicerats, terats i stencilform. Därjämte har metodik och resultat flitigt presenterats i olika sammanhang internationellt såväl som inom ENI :s undervisningsoch informationsverksamhet. Nästa steg i utvecklingsarbetet rörande förbättrad barnmat var att pröva den i by- och hemmiljö. Ett stort projekt igångsattes i en typisk där prövningen av tilläggskosten var en del i ett större höglandsby, som också omfattade hälso- och nutritionsundervisning samt program enklare medicinsk behandling. I sina grunddrag utgjorde detta program en longitudinell studie där barnens hälso- och nutritionstillstånd kontinuerligt följdes med kliniska, antropometriska och biokemiska under- Man kunde här efter tillförsel av den förbättrade barnmaten sökningar. i barnens hälsotillstånd. I vissa fall var dessa påvisa en rad förbättringar ett direkt resultat av den konsumerade tilläggskosten, i förbättringar andra fall kunde en undervisningseffekt spåras. Forskningsprogrammet i denna by visade sig redan medan det pågick kunna lämna bidrag till senare forskningsinsatser inom projektet. Det gällde t.ex. utveckling av metodologien vid fältundersökningar såväl beträffande de kliniska och undersökningarna som de

antropometriska

biokemiska och hematologiska. Dessa erfarenheter användes vid senare studier av s.k. priviligierade barn för att erhålla en etiopisk antropometrisk referensstandard. Forskningserfarenheterna har också kunnat tillämpats internationellt. Så kunde t. ex. tidigare inom projektet verksam personal flytta över erfarenheterna från fáltarbetet till Tunisien, där longitudinella fältstudier av samma typ genomförts. Slutligen har forskningsresultaten från bystudierna kunnat utnyttjas inom ENI:s undervisningssektor. Det gäller såväl i informationsarbetet till allmänheten som beträffande undervisningen av olika professionella

kategorier. Ett tredje exempel på forskningsinsats under denna titel utgör studier över födans järninnehåll. Man visste tidigare att kosten på höglandet hade ett mycket högt järninnehåll, sannolikt genom tillblandning av järnrik vulkanisk jord under tröskningsprocessen. En vuxen konsumerade 20-40 gånger mer järn än den gängse nonnen. Från t. ex. Sydafrika var känt att ett så högt järnintag kunde åstadkomma leverskador. Vissa erfarenheter

från Etiopien talade för att skrumplever var en vanlig sjukdom. Samtidigt

var det klart att ett högt järnintag kunde mot anemi vid t. ex. skydda hakmasksjukdom. Genom studier av blodprover ingående från priviligierade barn och vuxna och av ordinär samt av

bybefolkning, benmärgsprover och

leverprover, kunde vissa slutsatser dras beträffande och uppsugning

utnyttjande av järn i kroppen.

Ytterligare ett klart målinriktat att

forskningsprogram förtjänar

nämnas, nämligen studiet av rakit (engelska sjukan) hos barn och olika metoder att genom massiva vitamin-D-doser behandla denna bristsjukdom. Man fann t. ex. att behandling med en enda stor nedsvald dos var effektivare än motsvarande mängd givet i injektion.

Ett flertal andra forskningsprogram genomfördes dessutom under åren

efter 1965. Det gällde bedömning av olika sätt att behandla allvarlig malnutrition med exempelvis som den huvudsak-

ñskproteinkoncentrat

liga proteinkällan, evaluering av olika biokemiska parametrars värde vid diagnosen av malnutrition och etablerande av en lokal antropometrisk referensstandard genom fortsatta undersökningar av socialt, ekonomiskt

och utbildningsmässigt priviligierade” barngrupper. _

Andra studier viktiga grundläggande med delvis ny teknik har gällt mätning av hjärnans och hjärnhålrummens storlek samt nervledningshastighet vid olika typer av undernäring såväl i det akuta skedet som efter

rehabilitering. Dessa senare undersökningar är av särskilt stort värde

med hänsyn till det stora intresse som man på senare år har ägnat åt de permanenta nervskador och mentala skador som tidig undernäring kan ge.

2.3 Antropologisk forskning inom EN] och CADU

Ingångskompetens

EN]

Medvetenheten

om behov av en bred diagnos av undernäringsproblemen i

Etiopien växte fram hos främst direkta

planeringsgruppen genom

kontakter med näringsprojekt i Mellanamerika och

(INCAP-institutet) Uganda. Framför allt i det förra projektet

hade antropologisk expertis bistått vid uppbyggandet av en faltorganisation liksom vid analys av återkommande kriser i relationerna mellan från IN-

undersökningslag

CAP-institutet och

lokalbefolkning.

Vid tiden för de första kontakterna mellan den svenska planeringsgruppen och antropologisk fanns en allmän

expertis kunskap om

produktions-, distributions- och konsumtionsmönster inom sydväst-

som helst vetenskaplig ingångskompetens rörande etiopien. Någon aspekter av undernäring fanns dock inte. antropologiska Det inledande samarbetet kom att karakteriseras av en relativt allmän infomiation från antropologen till den medicinsk-agronomiska planerörande olika sociala och kulturella frågor som kunde ringsgruppen tänkas ha betydelse för en allsidig diagnos av undernäringsproblem,

liksom för det planerade projektarbetets uppläggning och organisation.

Samtidigt gavs information från planeringsgruppen till antropologen rörande de medicinska och biokemiska aspekterna av undernäring. Dokumentation från Uganda- och INCAP-instituten inskaffades och penetrerades. Vid slutet av perioden av projektförberedelse i Sverige fanns fortfarande ingen ingångskompetens i ”nutritionsantropologi”. Däremot hade det skapats en medvetenhet om vilken antropologisk information som borde vara intressant och vilka slag av fältforskningsinsatser som krävdes för att få denna information. De frågeställningar som planeringsgruppen beslöt göra till föremål för inledande undersökningar kan grovt indelas i dels frågor av betydelse för diagnos av undernäringstillstånd och deras uppkomst, dels frågor av betydelse för genomförande av medicinska näringsundersökningar i fält.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det i projektets initialskede

förelåg en viss allmän och regional antropologisk kompetens. Speciell kompetens med inriktning på tvärvetenskapliga näringsstudier saknades.

CADU Den ursprungliga planeringsgruppen för CADU-projektet, den s. k. jordbruksgruppen inom SIDA, hade bland sina medlemmar två lantbruksekonomer varav en hade erfarenhet från ekonomisk planering i u-land. Gruppen saknade dock samhällsvetenskaplig expertis med erfarenhet av forskning inom området social och ekonomisk organisation i afrikanska landsbygdssamhällen.

Ca ett år innan projektförberedelser i fältet påbörjades togs kontakt

med kunde allmän information om rurala en antropolog. Härigenom förhållanden i olika delar av Etiopien tillföras planeringsgruppen. Valet som framkom vid av projektområde bestämdes delvis på kriterier, jämförelse mellan olika sociala och jordrättsliga strukturer i olika delar av Etiopien. I denna diskussion deltog även FAO:s experter på jordrättsfrågor i landet.

2.3.2 Projektförberedande forskning

ENI Den forskning området

projektförberedande på det samhällsvetenskapliga

som ägde rum under fas l - organisationsuppbyggnad och problem-

identifikation - har relativt utförligt beskrivits i det projekthistoriska

avsnittet. Omfånget av dessa insatser utgjordes av sammanlagt 2-3 månaders fältstudier i de olika områden som utvalts för nutritionsundersökningar i fält. Detta måste ses som ett absolut minimum och kan

endast försvaras med att den deltagande redan hade en antropologen

relativt omfattande fältforskningsperiod i landet bakom

sig. Det bör också ses mot bakgrunden av bristen på antropologisk med expertis regional vid denna kompetens tidpunkt. I Sverige fanns kring 1960 endast ett fåtal antropologer som genomfört fältarbete i egentlig mening. Härtill skall läggas en total avsaknad av motsvarande vetenskaplig expertis i Etiopien, även om det fanns etiopier som kunde knytas till arbetet som assistentpersonal. ENI-projektet var den första svenska insats som på detta sätt byggde in en förberedande som till

samhällsvetenskaplig forskning. Forskningen,

största delen bestod av en bred social och kulturell kartläggning, får anses ha haft hög tillämpningsrelevans, vilket också framgår av det projekthistoriska avsnittet. l efterhand kan dock framhållas, att utbytet kunde ha ökats om projektets studier av diet och kostintag hade samordnats bättre både med den antropologiska och den medicinska

fältforskningen.

En sådan samordning genomfördes på ett helt annat och bättre sätt i en studie av den näringsmässigt betydelsefulla fasta som krävs av den koptiska kyrkan. De inledande antropologiska faltstudierna i stencilform rapporterades ca l-2 månader efter fältstudiernas Detta torde ha varit genomförande. nödvändigt för att erfarenheterna snabbt skulle kunna i tillgodogöras projektarbetet. Anslag och tid borde dock ha reserverats så att dessa

fåltrapporter hade kunnat utarbetas och publiceras på engelska.

Till projektförberedande forskning får också räknas antropologiska studier under fas 2, experimentfasen. Under huvuddelen av denna fas hade projektet ingen antropologisk expertis på fältet, vilket i varje fall under kortare perioder skulle varit önskvärt för konsultationer. Det viktigaste bidraget under denna period var några mindre analyser rörande mödrars benägenhet att acceptera projektets proteinrika tilläggskost. Dessa analyser ledde till omfattande

förändringar i tilläggskostens

sammansättning. Ur biokemisk synpunkt innebar dessa en

förändringar

viss försämring av sammansättningen, vilket dock även av biokemisterna uppfattades som nödvändigt för att nå en ökad spridning av tilläggskosten.

CADU

En antropologisk kartläggning av projektområdet, Chilalodistriktet, i Arussiprovinsen planerades. Den igångsattes dock endast obetydligt tidigare än övriga rekognoscerande och kartläggande aktiviteter vilket bidrog till att den information som stod till buds för övriga medlemmar

av den projektförberedande undersökningsgruppen blev ytlig. Projektförberedelsegruppen fick fatta åtskilliga beslut på ett tidigt stadium utan att

haft möjlighet att grunda dessa beslut om

på en grundlig kunskap

existerande förhållanden. Det antropologiska kartläggningsarbetet fortsatte under en tvåårsperiod och redovisades i två en allmän översikt av social

huvudrapporter,

organisation och kulturella förhållanden och en med på Arussis högland tonvikt på de jordrättsliga förhållandena.

för sent förefaller ha Att den antropologiska kartläggningen igångsattes haft konsekvenser för projektets förmåga att förverkliga det övergripande niål som i den första projektplanen, nämligen att hos uppställes för ett aktivt deltagande och lokalbefolkningen skapa förutsättningar i utvecklingsarbetet. På grund av informationsbrist och ansvarstagande t:dsbrist kom detta mål att sjunka i bakgrunden. Detta ledde inta bara till en allvarlig brist om lokala förhållanden, i socialt, på information och ekonomiskt avseende, utan också till en alltför ringa politiskt information mot lokalbefolkningen och få ansträngningar i riktning att åstadkomma en mobilisering av befolkningen. Dessa problem förstärktes dessutom av projektets organisation. lntegrationstanken framhävs med rätta i planeringsrapportema. l praktiken kom dock integrationen att innebära att projektet byggdes upp som en kombination av olika avdelningar som parallellt studerade och senare startade aktiviteter inom sina respektive fack. Detta förefaller ha förstärkt en tendens till fack- och ämnesinriktning. Så har uppenbarligen också det samhällsvetenskapliga kartläggningsarbetet uppfattats. Det har betraktats som ett fack vid sidan av andra och arbetet med dessa frågor har organiserats som en med övriga parallell aktivitet i stället för som en grundläggande och förberedande forskning på vilket en stor del av övrig problemidentiñering måste grunda sig. De problem som skapats av dessa två faktorer tycks ha förstärkts genom att den antropologiska bakgrundsforskningen organisatoriskt placerats inom projektets avdelning för rural extension, dvs. dess upplysningsverksamhet gentemot de etiopiska lantbrukarna. Denna forskning borde istället ha placerats inom den centrala forsknings- och planeringsenheten vid projektet. Här kan dock speciella omständigheter ha spelat in om vilka arbetsgruppen saknar uppfattning.

2.3.3 Projektgenomförande forskning

ENI förestods av Under den tidigare delen av genomforandefasen, projektet av samma en socialantropolog. Förutom några mindre fältundersökningar typ som under projektets första fas bedrevs ingen socialantropologisk

forskning. Socialantropologiska synpunkter baserade på projektchefens

erfarenheter tillfördes dock kontinuerligt verksamheten. Generellt kan det konstateras att en direkt till ett projekt knuten socialantropologisk forskning torde ha sin tyngdpunkt under faserna 1 och 2 så som de har medan behovet under en definierats i det projekthistoriska avsnittet, mera rutinmässig projektverksamhet snarast torde vara att ha tillgång till kvalificerade synpunkter på verksamheten.

CADU Såsom redan antytts förblev den antropologiska forskningen under denna en med övriga aktiviteter parallell verksamhet. När rapporterna period från bakgrundsforskningen blev tillgängliga var alla viktiga beslut redan fattade. Sedan bakgrundsstudiema avslutats synes någon systematisk

antropologisk forskning inte ha ägt rum. Detta måste sägas vara en brist framför allt för den evalueringsverksarnhet som projektet kontinuerligt bedrivit liksom för de punktvisa yttre evalueringar som gjorts. Denna synpunkt anser arbetsgruppen vara särskilt viktig eftersom det alltmer visar sig att någon egentlig evalueringsmetod för projekt av den typ som CADU tillhör ännu saknas. Tvärsnittsanalyser och olika slags effektmätningsmetoder utbildade inom organisationer eller sektorer av i-landssamhällen i vilka man har tillgång till riklig dokumentation har uppenbarligen tilldelats alltför stor roll i evalueringsdebatten. Det framstår allt klarare

att en fortlöpande observation och dokumentation av vad som faktiskt

sker ger den säkraste utgångspunkten för en realistisk resultatbedömning.

2.4 Mikro-ekonomisk forskning inom EN] och CADU

2.4.1 Ingångskompetens

I ENI-projektet bestod de ekonomiska främst

problemen av upplägg-

ningen och genomförandet av ett marknadsföringsprogram för supple-

menteringskosten FAFFA. Någon specifik rörande den kompetens etiopiska marknaden och rörande av likartade marknadsföring produkter fanns i inledningsskedet En ”teonej i projektet. och metodutveckling” hade främst skett i i Guatemala och detta

lNCAPARINA-projektet

projekt blev därför närmast en förebild. Det fanns ej heller någon personal som hade direkt erfarenhet från liknande

marknadsföringspro-

jekt. Däremot fanns i Sverige en utvecklad rörande distribuforskning

tionsekonomi, markandsföring m. fl. i sammanhanget aktuella

forskningsfält.

I CADU-projektet fanns jordbruksekonomisk fram-

u-landskompetens, för allt hos projektchefen som hade erfarenhet från Nigeria av liknande projektuppläggningar. Vidare fanns företagsekonomisk förekompetens trädd. Däremot förelåg ingen erfarenhet rörande t. ex. upprättandet av distributionssystem, uppläggningen av kreditprogram etc. Det var snarare allmän ekonomisk kompetens som kom till användning och analogt tillämpade ekonomiska resonemang. och Kostnadsintäktanalys, inköps-

försäljningsteknik, budgeteringsmetodik, transport- och lagerekonomi är i

allmänhet av så generell natur att metodkunnandet från ett i-land kan, efter anpassning till lokala förhållanden, användas i u-land.

2.4.2 Projektförberedande forskning

Det fanns för ENI-projektet ingen dokumentation av värde rörande köpoch konsumtionsvanor i Etiopien som underlag för planeringen av

marknadsföringsprogrammet för FAFFA. Tämligen omfattande förstu-

dier fick därför genomföras och till dessa kunde företagsekonomisk expertis med

marknadsföringskunskaperi CADU-projektet anlitas. Sedermera har till ENI-projektet knutits I ett

företagsekonomisk expertis. tidigt skede gjordes dels allmänna konsumtions- och köpstudier med

begreppsapparat och metodik hämtade från i-landserfarenhet. En studie av det kommersiella distributionssystemet utfördes

genom intervjuunder-

och detaljister. Under planeringsstasökning med importörer, grossister diet och även senare under genomförandet har ett flertal marknadsstuatt dier företagits. Projektuppläggningen planerades i detalj och försök

uppskatta marknadspotentialer gordes. Försäljningsprognoser jämte

kostnads- och intäktsprognoser genomfördes. Liknande förplaneringar hade ej gjorts ijämförbara projekt i andra u-länder.

Även i CADU-projektet saknades i projektförberedelsestadiet eko-

nomisk dokumentation. genomfördes därför i de Fältundersökningar marknadsbyarna i Chilalo. Denna information låg sedan till viktigaste grund för problem- och åtgärdsanalys.

2.4.3 Projektgenomförandeforskning

Vid inom ENI av marknadsföringen av tilläggskost har uppläggningen eftersträvats att alternativa vägar för att skaffa generella utpröva och kunskaper om lämplig marknadsföringsmetodik. Begreppsapparat

delteorier från i-land har prövats och anpassats till de u-landsspecifika

förhållandena. har erhållits, bl. a. i form av information Nya kunskaper om informella kanalens betydelse som inkörsportar till hushållen. delen området i Större av de nya kunskaperna på det ekonomiska

CADU har kommit i genomförandefasen. Den speciella organisatoriska

& Evaluation Section, som tidigt etablerats i avdelningen, Planning har bidragit med omfattande dokumentation såväl av områdesprojektet,

specifik som generell art. Ansatser har gjorts att i effektivitetstermer

erfarenheter och evalueringssektionen har därvid analysera uppkomna utsträckt sin verksamhet till samtliga delar av projektet.

2.5 Kommunikationsfrágor

När det gäller bedömningen av frågor rörande kommunikationsforskning i de studerade projekten skall från början konstateras att denna forskning rent allmänt är ringa utvecklad. Detta gällde givetvis i ännu högre grad för av l960-talet. De kommunikationsprocesser som varit början och mitten är bäst kända rör av lätt oftast och alla spridningen identifierbara, materiella budskap rörande t. ex. konstgödsel, ny jordbruksteknologi o. d. När det däremot gäller icke-materiella budskap av typen hälsoundervisning, förändring av traditionella investeringsmönster osv. är forskningssituationen vida mera En orsak till detta ligger givetvis i

komplicerad. svårighetema för sändare och mottagare att nå en gemensam uppfattning

en annan faktor i svårigheterna för om budskapets innebörd, ligger att själv dra slutsatsen om den nya infonnationens värde. mottagaren Mot denna bakgrund är det förståeligt att ingångskompetensen beträffande kommunikationsproblemen i ett utvecklingssamarbete var låg både i Sverige och iEtiopien.

2.5.1 ENI med torde behovet av en riktig I planenngsarbetet näringsprojektet diagnos av problemen, med all rätt, ha trätt i förgrunden. De tidigaste liksom det första avtalet formuleringarna om projektets målsättning

markerar dock tydligt att avsikten också var att efter hand åstadkomma en maximal av de resultat spridning som kunde visas vara tillämpningsba-

ra. Orsaken till att forskning rörande kommunikationsfrågor inte upptogs på projektprogrammet var bl.a. att planeringsgruppen inte

ansåg det möjligt för projektet att självt svara för kommunikationsverksamheten. Projektet borde enligt gruppens i stället ta ansvaret för att mening producera råd och anvisningar som senare kunde slussas ut till olika

målgrupper via skolor, sjukhus, hälsocentraler, ”community development

centers” osv. I en återblick framstår denna syn, som blev vägledande för verksamhetens planering och genomförande som alltför optimistisk. De

organ som planerades ta hand om förmedlingen av projektets resultat var

för svaga, saknade personal med tillräcklig kompetens eller nådde inte ut till de behövande. Någon systematisk

kommunikationsforskning bedrevs

sålunda inte under

projektplaneringsperioden och inte heller under fas l (organisationsuppbyggnad och problemidentiñkation) eller fas 2 (experi-

ment och Ett relativt

försöksprogram). omfattande demonstrations- och undervisningsmateriel togs dock fram. Detta arbete innefattade försök och tester inom någon av de avsedda målgrupperna.

2.5.2 CADU

Planeringsgruppen för CADU synes ha varit medveten om kommunika-

tionsfrågomas centrala roll och har byggt in erfarenheter från framför allt

Comilla-projektet i sin Däremot startades planeringsrapport. inte någon

systematisk forskning av detta slag under planerings- eller förberedelsefasen och inte heller senare. Antropologen tycks ha gjort vissa tidiga försök att utnyttja traditionel-

la infonnationskanaler, exempelvis traditionella samarbetsgrupper och folkforsamlingar vid religiösa evenemang för att informera om projektet.

I ansträngningarna att till etiopiska förhållanden översätta tanken med modelljordbrukare som lanserats i Comilla också försök att gjordes identifiera informella och

informationsspridare opinionsledare. Detta

arbete utfördes av förhållandevis lågt kvalificerad personal som säkert i hög grad påverkades i sina val av förekomsten av formellt legitimerade ledare och allmänna etiopiska auktoritetsmönster.

3 Slutsatser och bedömningar

l avsnitt Il har vi närmare granskat några typer av forskningsaktiviteter och av dessa under utvecklingsarbetets gång. I denna förändringar del vill som den avslutande vi ta upp nâgra centrala frågeställningar tidigare beskrivningen och analysen av forskningsverksamheten ger

upphov till. Denna genomgång bör inte uppfattas som någon vetenskaps-

teoretisk av utvecklingsforskningens karaktär och villkor. systematisering Med vår målsättning att åstadkomma en konkretisering av forskningskomponenten i utvecklingssamarbete har vi valt att i stark sammanfattfrågor av direkt praktisk betydelse för ning diskutera några allmänna genomförandet av utvecklingsforskning inom ramen för ett utvecklingssamarbete. Vi lägger synpunkter på tvärvetenskapligt samarbete, uppav av forskningen i u-landets

byggnad forskningspotential, integration

mellan institutioner i i-land och

forskningsstruktur, frågan om koppling

u-land samt forskningens lokalisering och finansiering. Kontinuitetsproav forskningens resultat och kraven blemet, behovet av spridning på utvärdering av verksamheten berörs också.

3.1 Tvärvetenskapligt samarbete

Både CADU- och ENI-exemplen visar betydelsen av en riktig problemidentifiering och en härpå grundad bestämning av mål och medel för att uppnå syftet med insatsen. har behovet av tvärvetenskapliga insatser som grund I båda projekten för bekräftats. Vi vill understryka att

en riktig problemidentiñering

kravet tvärvetenskaplighet innebär ett krav på en intim samverkan på mellan olika vetenskapsgrenar. Det kan inte tillgodoses genom enbart en administrativ samordning av i övrigt isolerade insatser. CADU och ENI såväl brister som förtjänster i detta hänseende. Inom CADU har uppvisar t. ex. funnits tendenser till sektorisering av verksamheten. Sådan forskning som skulle tjäna som bakgrund till målformulering och åtgärdsana-

lys, exempelvis den samhällsvetenskapliga kartläggningen lades parallell

med andra aktiviteter. Detta fick som resultat att den i endast begränsad omfattning kom att användas som underlag för verksamheten. De tidsvinster som man på detta sätt menade sig kunna göra var endast

skenbara. De försvårade med stor sannolikhet viktiga uppgifter, såsom

aktivering av den lokala befolkningen i utvecklingsansträngningarna.

Inom ENI har, förefaller det, en ganska väl integrerad vetenskaplig samverkan under projektets efter hand ersatts av en inledningsskede alltför långt driven facklig dominans. Denna har synbarligen växlat med hos institutets kompetensen personal och intresseinriktningen hos den handläggande personalen inom biståndsmyndigheten.

3.2 Uppbyggnad av forskningspotential i u-land

Både CADU- och ENI-projekten har som ett resultat haft uppbyggnad av

forskningspotential i Etiopien. Detta har skett genom etablering av vissa

institutionella resurser,

genom forskarutbildning och genom uppbyggnad

i viss utsträckning av vad som sammanfattas i termen forskningens infrastruktur. Båda projekten visar betydelsen av att snabbt komma i gång med utbildning av tekniker och assistentpersonal. Utan en kader av välutbildad sådan personal kan forskningsdelarna av ett utvecklingssamarbete

inte fungera och ej heller kan utan sådan personal någon forskningspoten-

tial byggas upp. Viktigt är därför att man vid bedömningen av projektens personella kapacitet dels tar hänsyn till behovet i inledningsskedet av i-landsutbildade tekniker och assistenter, dels tar till den hänsyn

arbetsbelastning som består i utbildning av inhemsk personal. Ytterligare

bör för framtida bedömningar av existerande förutsättningar i fråga om här behandlad observeras personal att uppgifter om tillgång på utbildad kräver kontroll personal av vad för slags utbildning det är fråga om. Ofta uppvisas en god teoretisk utbildning men avsevärda brister i fråga om förmåga att i praktiskt arbete omsätta denna utbildning. Inom denna sektor av forskningsområdet förefaller det ligga en viktig uppgift för forskningsbistånd till u-länder. Båda projekten visar behovet av att vid planering av forskningsinsatser i u-land kartlägga för

förutsättningarna ersättning och underhåll av

maskiner, apparatur m. m. De praktiska konsekvenser som måste dras av bristande

förutsättningar i detta avseende kan vara, som i ENI-fallet, att projektet måste göras relativt självförsörjande i fråga om underhållskapa-

citet. Det kan också vara att man anpassar sitt utnyttjande av maskiner och apparatur på sådant sätt att underhåll kan ske genom anlitande av lokal personal. En sådan anpassning kan då innebära att mer apparatkrävande verksamhet, åtminstone under ett övergångsskede, förläggs till annat i-land. En annan åtgärd kan bestå i utbildning av Sverige eller personal vid lokala servicefrrmor något som möjligen kan ske under medverkan av tekniker från respektive maskin- eller apparatleverantörer.

Ytterligare en viktig fråga när det gäller uppbyggnad av forskningspo-

tential i u-land gäller etablering av den institutionella struktur som krävs för forskning. Denna fråga innefattar såväl nödvändiga policyorgan och former för samverkan mellan olika ministeriet och myndigheter. Den innefattar vidare upprättandet av forskningsinstitutioner med ändamålsenlig organisation, erforderliga materiella resurser samt goda samarbetskanaler med internationella och

organ forskningsinstitutioner i andra

länder. att skapa fungerande forskningsinstitutioner kan angripas

Uppgiften

från olika utgångslägen. I CADU-fallet existerade vissa forskningsinstitutioner på lantbruksområdet vilka dock i mycket begränsad utsträckning var inriktade av väsentlig betydelse för etiopiskt på forskningsproblem Den förbindelse som etablerades mellan projektet och dessa jordbruk. institutioner ledde till att institutionerna i större utsträckning kom att orienteras mot sådana Inom näringsfältet saknades helt

uppgifter.

institutionella förutsättningar vilket gjorde det nödvändigt att bygga upp

sådana resurser från grunden.

3.3 Integration av forskning i u-Iandets forskningsstruktur

av forskningspotential är

Ett delproblem under frågan om uppbyggande

i u-landets I de två frågan om integration egen forskningsstruktur. fallen har detta främst redovisade inte uppnåtts i önskvärd omfattning, därför att sådan struktur stora hela saknats. Inom någon på det finns ett Agricultural research Institute med ett antal jordbruksområdet från olika länder finansierade forskningsstationer, en lantbrukshögskola

och vissa specialinstitutioner - t. ex. för husdjursförädling. I samtliga fall har utländska finansiärer som också bidragit med personal haft stort

inflytande över val av forskningsprogram och någon nationell plan med har ännu inte kommit till stånd. Inom gemensamma prioriteringar nutritionsfältet har visst samarbete skett med olika institutioner i den fakulteten. Ansatser till forskningsmässigt samarbete med

medicinska

i Gondar har funnits men inte fullföljts. Viss hälsovårdshögskolan av det biokemiska arbetet har tidvis skett med Central samordning men inte givits någon institutionaliserad form. Imperial Laboratories Då avsaknaden av en nationell forskningsstruktur förhindrar integrering av både utvecklingsarbete och därtill hörande forskningsverksarnhet bör en biståndsorganisation jämsides med projektplanering också utreda att starta och av en adekvat sådan

möjligheterna stödja uppbyggandet

struktur i form av National research councils eller annan övergripande organisation eller söka vägar att förstärka existerande forskningsinstitutioner. Som ett led i sådan strävan bör biståndsmedel ställas till förfogande för både för enskilda länder och för större regioner

planeringskonferenser,

och för att för en identifiering på platsen av relevanta forskningsproblem uppnå en realistisk prioritering av forskningsinsatser.

3.4 Basinstitution

organisation i u-land är ett problem av Frågan om en forskningsbasens skall kunna initieras och mycket stor betydelse för att en forskningsinsats liksom också för att en utvecklingsinsats i stort skall kunna fullföljas, genomföras. I de två diskuterade projekten har basinstitutionsfrågan lösts på likartat sätt. Sålunda har en i mottagarlandet sammanhållen organisation for dels nutritionsverksamhet, dels landsbygdsutvecklingsfrågor byggts

upp. Dessa institutioner har givits relativt omfattande forsknings- och utvecklingsmässiga resurser. I sin tur har dessa institutioner erhållit stöd från motsvarande institutioner i Sverige, för CADU - lantbrukshögskolan, Stiftelsen Svensk Husdjursforskning i Hållsta och vissa naturvetenskapliga institutioner vid Stockholms universitet; för ENI --- pediatriska och biokemiska institutionerna i Uppsala och Göteborg och under senare år Avdelningen för näringslära med särskild inriktning på u-länderna vid

Uppsala universitet. Att man valde att bygga upp nya institutioner i mottagarlandet snarare än ge stöd åt existerande institutioner har uppenbarligen berott på den svagt eller rättare inte alls utvecklade infrastrukturen i

forskningsrnässiga

Etiopien. En viss skillnad kan mellan den påvisas organisatoriska funktionen hos de båda basinstitutionerna. CADUs för organisation

forskning, försök och utveckling

har sålunda redan från början handhaft den allt dominerande delen av den till projektet hörande forskningsverksamheten, medan för ENI stödinstitutionerna i Sverige spelat en proportionsvis större roll framför allt under de tidigare skedena av verksamheten. Förklaringen till denna skillnad har flera En aspekter. orsak i ENI :s fall har uppenbarligen varit den metodiskt och teknologiskt raffinerande nivå på vilken framför allt den biokemiska

forskningen legat.

En annan orsak är det faktum att näringsfysiologisk och biokemisk forskning rent allmänt har en generellare natur än exempelvis studier av

växtförädling i en specifik ekologisk omgivning. Nutritionsforskning kan

alltså, även när det gäller u-landsnutrition i större utsträckning bedrivas vid internationella institutioner medan växtekologisk forskning eller studier rörande måste bedrivas

ogräsbekämpning i den miljö i vilken

problemen finns. till stödinstitutioner Tillgång i Sverige har uppenbarligen inneburit både fördelar och nackdelar för forskningsverksamheten inom etiopisk nutrition. såtillvida har det varit en fördel som det medgivit en snabb start av ett brett spektrum av forskningsaktiviteter. Å andra sidan kan det ha bidragit att minska ansträngningarna att bygga upp en bredare och

djupare forskningspotential i Etiopien liksom till att möjligen leda till

av

initiering forskning som knappast under överskådlig tid kan övertas av

Mot detta skall återigen invändas att åtskilliga u-landsproblem Etiopien. under lång tid endast är möjliga att lösa i ett internationellt forskningssamarbete av den art som etablerats mellan ENI och de svenska stödinstitutionema. Vidare har marginella resurstillskott till hemmainstitutioner bidragit till ökning av u-landsrelevant forskning. I en situation som den Etiopien under och representerade början mitten av sextiotalet torde alltså uppbyggandet av nya och relativt starka basinstitutioner för utvecklingsoch forskningsarbete ha varit nödvändigt. Inom samma verksamhetsområden i andra länder och under 70-talet bör en sådan metod endast tillgripas i speciella fall. Som princip bör i

stället förstärkning av eller till existerande

anknytning institutioner begagnas för att skapa en erforderlig fast forskningsbas som kan garantera effektivitet och kontinuitet i

forskningen och spridning av dess resultat.

3.5 Lokalisering är med basinstitutionsproblemet. [både

Lokaliseringsfrågan förknippad

CADU- och ENI-fallen har en kombination av i- och u-landslokalisering Motiven härför har redan antytts. Vi vill idetta sammanhang tillämpats. måste vara

slå fast att principen när det gäller områdesspecifrk forskning

lokalisering i u-land eller region av u-land. När det gäller mer generella en bedömning av slag av forskning måste lokaliseringen avgöras utifrån

önskemål att bygga upp forskningspotential i u-land; att öka u-landsin-

hos biståndsgivaren; att bidra till forskningens riktning av forskning och slutligen önskemål att genom ökning av de internationalisering resurserna hos existerande institutioner utnyttja sådana marginella oavsett lokalisering. Vi vill betona vikten av en noggrann analys från fall till fall med utgångspunkt från dessa fyra önskvärda mål för u-landsforsk- Skulle tveksamhet om värdet av de två sista målen råda bör ningen. till u-land automatiskt ske. lokalisering Det bör betonas att i en sådan analys hänsyn måste tas till u-landets fortsatt och utveckling. Det får inte resurser för att genomföra forskning bli så att önskemålen om av binder för

uppbyggnad forskningspotential

av resurserna och därmed upphov till internal stor proportion ger braindrain”.

3.6 Kontinuitet

Denna fråga har redan berörts. Den enda säkra garantin för att en rimlig är en forskningsmässig infra-

kontinuitet skall skapas och upprätthållas

struktur i u-landet självt av rimlig omfattning. Skall utländska forskare måste kontinuitetsskapande mekautnyttjas torde vara cirkulering mellan nismer byggas upp. En av de mest effektiva hemmainstitution och u-landsverksamhet. I både CADU och ENI har detta men kunde med säkerhet ha utnyttjats i större förekommit, omfattning och på ett effektivare sätt.

3.7 Finansiering

av den bedrivna forskningen föreligger vissa När det gäller finansiering skillnader mellan de två projekten troligen beroende på den delvis olika karaktären hos forskningsprogrammen i de två fallen, men också på ENI var grund av projektens till en början olika organisatoriska ställning.

traditionellnbilateralt medan CADU från

från början ett biståndsprojekt De olika forsk-

början integrerades i det etiopiska jordbruksministeriet.

i CADU har styrts av målsättningen att ta fram direkt ningsprogrammen Den forskning som bedömts som erforderlig härför tillämpbara åtgärder. har därför som integrerade beståndsdelar i det naturligt nog uppfattats praktiska utvecklingsarbetet. I ENI är bilden mera komplicerad. Begynnelsefasen dominerades av diagnosforskning i vilken ingick både forskning som var nära relaterad till praktisk problemlösning (dietforskning, födoämnesanalys, kliniska nutritionsundersökningar), men också sådan forskning som hade mera generella och långsiktiga mål (biokemiska

studier av aminosyremönster vid

undernutrition). Svårigheten att från

början avgöra vilken forskning som kunde tänkas leda till praktiskt tillämpbara resultat var tydligen en viktig del av motivet att helt biståndsñnansiera den ”diagnostiska” forskningen. Senare då vissa praktiska program startats skedde en fördelning av

finansieringen så att den fortsatta mera finansieralångsiktiga forskningen

des från Sverige, medan kostnaden för den i det praktiska nutritionsarbetet rutinmässigt integrerade forskningsverksamheten delades mellan Etiopien och Sverige med en undan för undan ökande andel för Etiopien. Vi vill av dessa erfarenheter dra följande slutsats av mera generell natur: De förhållandevis höga kostnader som krävs för sådant långsiktigt

forskningsarbete som

är nödvändigt för att undan för undan höga

utvecklingspotentialen inom ett verksamhetsområde bör bäras av bi-

ståndsanslag. Sådan rutinmässig forskning som är oundgänglig för det praktiska utvecklingsarbetet bör finansieras med sikte på en överföring av kostnaderna på värdlandets budget. När det gäller forskning av det förra slaget bör den stimuleras genom att u-landet övertygas om att kostnaderna för den icke reducerar den finansiella ramen för övrigt utvecklingsbistånd. Här kan möjligen principen om ett procentuellt påslag som enbart får utnyttjas för långsiktig

forskning kunna bidra till en förändrad inställning från u-landets sida.

3.8 Spridning av forskningens resultat

I för såväl CADU

evalueringsrapporterna som ENl har stor vikt lagts vid

spridning av resultat.

forskningens Båda projekten förefaller också att ha

lagt ner stora ansträngningar på denna aktivitet. Som framgår av den tidigare redogörelsen har betydande svårigheter förelegat när det gällt att finna lämpliga former för informationsverksarnheten. Dessa infonnationsproblem hänför sig till olika mâlgruppsnivåer såsom mödrar, jordbrukare, lärare, lokal administration, regional administration samt ministeriet och andra centrala organ. När det gäller informationen till myndigheter och andra centrala instanser har inom båda projekten att åstadkomma gjorts ansträngningar ett policy-samarbete med och mellan berörda ministerier. I efterhand kan möjligen sägas att man borde satsat mer på att vinna aktiv medverkan från både central och regional administration och att man mer aktivt bort medverka till att skapa någon struktur för

forskningspolitiska frågor.

De båda projekten har under perioder också gjort ansträngningar att

uppnå en spridning av forskningsresultat. Inte minst gäller detta ENI som

bl. a. organiserat ett antal symposier med företrädare för berörda myndigheter och andra intressenter. Att effekten trots detta blivit liten får bl. a. tillskrivas bristen på kontinuitet inom olika delar

förvaltningens

och de oklarheter som bestått när det mellan gällt gränser skilda myndigheters ansvarsområden. Dessa erfarenheter talar for att en

förstärkning av kommunikationsforskning på alla nivåer bör ske och att infonnationsspridning ges högsta angelägenhetsgrad i utvecklingssarnarbe-

te, som rymmer

forskningsinslag.

3.9 Evaluering

utvärdering av Såväl CADU och ENI uppvisar en strävan till kontinuerlig Särskilt som har en särskild sektion verksamheten. gäller detta för CADU för denna verksamhet. Båda projekten har dessutom blivit föremål för särskilda utvärderingar. emellertid att ha haft en avgjort mindre betydelse för Dessa förefaller inom styrningen av verksamheten än de fortlöpande bedömningarna Detta aktualiserar enligt vår mening behovet av en evalueringsprojekten. enkelt skall frågan hur man forskning som, uttryckt, syssla med för denna borde vara att utveckla teorier och evaluerar. Uppgifterna för nivåer, att utveckla metoder för metoder utvärdering på skilda av inte bara ekonomiska och tekniska resultat beskrivning och mätning utan också av sociala och kulturella konsekvenser. Mot bakgrunden av de försök till utvärdering som gjorts inom båda kan man konstatera att några säkra metoder ännu inte projekten I det läget är den bästa utgångspunkten att beskriva vad som producerats. faktiskt skett. Vi anser det vara mycket viktigt att en sådan dokumentation sker inom allt utvecklingssamarbete och att arbetet med utvärdesker i nära samarbete mellan fackspecialister, samhällsringsforskning vetare och historiker.

Appendix l

Förslag till klassificeringssystem för under olika faser i forskningsarbete

ett utvecklingssamarbete.

Teoriutveckling

Metodutveckling Kompetensskapande forskning Utveckling evforska.o. biståndspotential. Personal-utrustningkapacitet

Områdes- Projekt- beskrivning 1- förberedande Identifiering forskning Problem- Diagnos beskrivning Åtgärdsbeskrivning Teorianpasning

Metodanpassning

V Projekt- Teori- »á genomförande- utveckling forskning

Metodutveckling

Okningav probiem-o områdeskunskaper

Utveckling av metoder f. projektkontroN

i Projekt- Utveckling -_ avmetoder eveluoringsf. projektforskning styrning

Utveckling evmetoder för resultatvärdering

Appendix 2

Skrifter utgivna av CADU

A. Project Preparation Period l. Report No. l on the establishment of Regional Development project in Ethiopia, October, 1966 Part I General Background Part lI Project Outline

Part lll Appendices

No. Il on the Establishment of Regional Development .Report Programme in Ethiopia, May, 1967. o.) .Trials and Demonstration Plots at Kulumsa in 1966, July, 1966 .Reconnoitering Survey of the Water Resources in Chilalo Awraja, March, 1967 .Creation of a Forestry Administration in Arussi Province, March, 1967 .Crop Sampling in the Chilalo Awraja 1966, May, 1967 . Results of Trials and Observations Plots at Kulumsa 1966/67, May, 1967 . Sagure, a Market Village, June, 1967 . Forest Nursery and Planning, Techniques, June, 1967 .Trials and Demonstration Plots at Kulumsa and Swedish Mission Asella in 1967, July, 1967 . Grain Marketing Experiments 1967, August, 1967

Implementation Period . Government Agreement on Plan of Operation . Some Reflections on Water Erosion in Chilalo Awraja, October, 1967 .The Taungya Afforestation Method, November, 1967 .Grow better Bahr-Zaaf in Ethiopia, January, 1968 .CADU Semi-annual Report 1967/68, January, 1968

. Census in Sagure-Yeloma 1967, February, 1968

.The Rural Society in Arussi land: Some findings from a Changing field study 1966-67, March, 1968 . CADU (Pamphlet in English and Amharic)

9. CADU Plan of Work and Budget 1968/69 (with preliminary estirnates for 1969/70) 10.Cultivation Practices and the Weed, Pest and Disease Situation in Some Parts of the Chilalo Awraja, March, 1968 ll. Introductory Agro-Botanical Investigations in Grazed Areas in the Chilalo Awraja, June, 1968 12. Results of Trials and Observations on Fields, Forage Crops at the Kulumsa Farm and in Asella 1967/68, June, 1968 13. Crop Sampling in the Chilalo Awraja, Arussi Province 1967, June, 1968 14. General Agricultural Survey, August, 1968 15. CADU Statistical Digest, May, 1968 16. Descriptions of Agricultural Demonstrations, 1968 17. Field Trials and Observations 1968/69 18. Feasibility Study on a Farm for Breeding of Grade Cattle at Gobe, Arussi Province, September, 1968 19. Feasibility Study on the Electrification of Sagure Town, September, 1968 20. CADU Annual Report 1967/68, 1968 September, 21. Census in Dighelu Village, May, 1968 22.A Case Study of Peasant Fanning in Dighelu and Yeloma Areas, Chilalo Awraja, Ethiopia, January, 1969 23. CADU Semi-annual Report 1968/69, February, 1969 24. Results of Demonstrations 1968/69 25. CADU Plan of Work and Budget 1969/70 26. Tentative CADU Programme 1970/75, Addis Ababa, March, 1969 27. Feasibility Study on Sunflower Protein Concentrate and Fafa Mixing Plant, May, 1969 28. Results of Trials and Observations 1968/69, May, 1969 29. CADU Evaluation Studies, Health Education (Base-line study), May, 1969 30. CADU Evaluation Studies, Crop Sarnpling 1968, May, 1969 31. CADU Evaluation Studies, of Model Farmers Training (Base-line Study), May, 1969 32. Progress Report No. I, Implement Research Section, June, 1969 33. Feasibility Study on Local Roads and Market Places in Chilalo Awraja, by Lars Leander, August, 1969 34. CADU Annual Report 1968/69 35. Census in Sagure - Yeloma, by Gunnar Arhammar, February, 1968

36. Census in Golja (Ketar Genet), by Gunnar Arhammar, March, 1969 37. Sanitary Survey in Golja (Ketar Genet), by Gunnar Arhammar, April,

38. Kap Study of Mothers in Golja (Ketar Genet), by Gunnar Arhammar,

April, 1969 39. Food of Pre-school Children

Survey in Golja (Ketar Genet), by

Gunnar Arhammar, April, 1969 40. Health Survey of Pre-school Children

in Golja (Ketar Genet) by

Gunnar Arhammar, April, 1969 41. Report on a Combined Food and Health Survey in Yeloma Farming

District, by Gunnar Arhammar, May, 1969

42. Census in Bekoji Village, Asella, by Gunnar Arhammar, September,

1969 43. CADU Preliminary Final Report for the Period 1967-70 44. CADU Semi-Annual 1969/70, February, 1970 Report

.CADU Work Programme and Budget 1970/71 (With Preliminary

Estimates for the Period 1971/72-1975/76) 46. Report on Surveys and Experiments, Crop Production Department, Asella, 1969 47. CADU Work Programme and Budget for the Period 8.7.70-31.12.70 48. Results of Demonstration, 1969/70 49. CADU Evaluation Studies, Crop Sarnpling 1969 50. Land ownership, Tenancy and Social Organization in Wajji Area, by Arne Lexander, March, 1970 51. CADU Annual Report 1969/70 52. Progress Report No. II, implement Research Section, July, 1970 Resourches CADUs 53. A Master Plan for Water and Supplies within First Project Area, November, 1970 54. for the Period 8.7.70-15.1 l .70 Report 55. CADU Work Programme and Budget for the Period 1.1.7 l-7.7.7l 56. Animal Activities 1968/ 1969, Research and Livestock Husbandry Section, June, 1970 57. Survey of Health Facilities of Arussi 1969-1970

. CADU Evaluation Studies: Womens Extension, September, 1970

59. CADU Work Programme and Budget for the Period 8.7 .7 1-7 .7.72 60. CADU Evaluation Studies: Training of Model Farmers, October, 1970 . Sanitation Survey of Bekoji, September, 1970 62. Family Guidance in the CADU Programme, 1970, April, 1971

63. on Surveys and ExperimentsCarried out in 1970, June, 1971

Report . CADU Evaluation Studies: Crop Sampling 1970, July, 1971 65. CADU Annual Report 1970/71 66. of the CADU Credit Programme 1968/69-1970/71 and An Analysis 1971 Its Impact on Income Distribution, by Henock Kifle, August, 67. CADU Work Programme and Budget 1972/73, Asella, October, 1971 68 . Health Survey in Sagure Village and Yeloma Fanning District, April 1968, by Gunnar Arhammar and Roland Eksmyr

69. Assessment of Status of Health in Ethiopian Rural Community

of Two Years Public Health Work in Chilalo Awraja, (Experience Arhammar, May, 1970 Arussi), by Gunnar of Coffee, Tea, Tobacco and Alcohol in a 70. Survey of the Consumption Market (Sagure), Especially with Regard to Cost, by Stig Lundin, September, 1971 71. CADU Evaluation Studies: General Agricultural Survey 1970 (Base- Line for Evaluation of Impact of the Project), Planning & Study Evaluation Section, Asella, July, 1971 72. on the Establishment of a Rural General Store In Feasibility Study Kentere, by Mehari Tesfaye, Planning & Evaluation Section, September, 1971

.Feasibility Study on the Establishment of Saw-Mill in Asella and Connected Workshop for Wood Processing, Planning & Evaluation Section, November, 1971 74. Investigations on Mechanized Fanning and lts Effects on Peasant Agriculture, March, 1972 .CADU Work Programme & Budget 1973/74, Asella, October, 1972 76. CADU Evaluation Studies, Co-operative Activities Before Measurement by Arne Flodh, Planning & Evaluation Section, December, 1972 . CADU Evaluation Studies Crop Sampling 1971 . Case Study on Farm Households ln the Asella Area, April, 1972 . Progress Report No. III, Implements Research Section, July, 1971 .Report on Surveys and Experiments Carried out in 1971 Crop & Pasture Section, Asella April, 1972 81. Master Plan for the Evaluation of CADU, by Johan Holmberg, Planning & Evaluation Section, October, 1972 82. General Agricultural Survey & Evaluation 1972, Planning Section, February, 1973 83. Continued Research on Water Resources & Supplies Within CADUs Project Areas by C-G. Wenner, Asella April, 1973 84 .CADU Forestry Activities by Gunnar Poulsen, Asella, May, 1973

Mi nor Research Tasks at CADU

l. Farm Management Studies of Model Farmers in the CADU Project Area, by S. Bergholtz, July, 1969 2. The Munessa Forest, a Plant Ecological Study, by Lill & B. Lundgren, June, 1969 . Credit Situation in Chilalo Awraja, by G. Bergman and H. Lindqvist, July, 1969 .Local Varieties of Wheat in the Chilalo Awraja, by G. Widerström, November-December, 1968 .An lnventory of Feeding System and Feed Stuff, Chilalo Awraja, Ethiopia, by Oscar Evaldsson .Comarative Study on the Possibilities for Different Farm Produce in the Chilalo Area in Ethiopia, by Bo Anselmsson, February, 1972 .An Agrobotanical Investigation of Leguminous Species in Chilallo Awraja, Especially at higher Attitudes, by Mats Thulin, May, 1972 . Mobilizing Savings in Chilalo by Martin Lundquist Asella, April, 1973

Special Studies S S.l A Preliminary Survey of Soil Erosion in the Chilalo Awraja, by Kebede Tato, September, 1970 S.S.2 Decision Making in the Family, by Pia Bergman, Asella, July, 1971 S.S.3 The Innovation - Diffusion Process, by Johan Toborn, Asella, March, 1971 S.S.4 Sociological Profile of Provincial Elites in Chilalo Awraja, by John M. Cohen, Addis Abeba, 1972

25 2

Appendix 3

Skrifter utgivna av CNU/ENI

1. Ågren, G., Mellander, O., and Vahlquist, B.: The project concerning a Childrerfs Nutrition Unit in Ethiopia. Symposia of the Swedish

Nutrition Foundation, 1. Uppsala 1963, pp 68-71. Almgdrd, G.: High content of iron in teff, Eragrostis abyssinica link, and some other from - a result of crop species Ethiopia contamination. Ann. Agricult. Coll. Sweden, 1963 29, pp 215-220. . Björnesjö, K.B.: Histidine metabolism in kwashiorkor. Lancet 1965:1, p 743. Björnes/o, KB., Makonnen, Belew, and Zaar, B.: Biochemical study of advanced malnutrition in Ethiopia. Scand. J. clin. Lab. protein Invest., 1966:18, pp 591-602. Vahlquist, B.: Children”s Nutrition Unit, an Ethio-Swedish project in the ñeld of health. J. Am. Med. Women”s Assoc., I9662J,pp 753-760.

Ågren, G., Almgârd, G., Mellander, 0., Vahlquist, B., Björnesjö,

K.B., Hofvander, Y., Jacobsson, K., Knutsson, K.E., MeIIbin, T., and Selinus, Ruth: Children°s Nutrition Unit - an Ethio-Swedish project in the ñeld ofhealth. Ethiop. med. J., 1965 .5,pp 5-13. . Hofvander, Y.: Some preliminary experiences from the introduction of supplementation mixtures on a pilot scale. Ethiop. med. J., l9665,pp21-25. . Almgârd, G., Björnesjö, K.B., Hofvander, Y., Jacobsson, K., Knutsson, K.E., Mellander, O., MeIIbin, T., Selinus, Ruth, Vahl-

quist, B., and Ågren, G.: Children°s Nutrition Unit - ett SIDA-pro-

jekt inom hälsovård och forskning. Näringsforskning 1966:10, pp 73--79. MeIIbin, T., and Vahlquist, B.: The antibody pattern in representative groups of Ethiopian village children. Acta paediat. Scand., 1968:57, pp 385-394. 10. Johansson, S.G.0., MeIIbin, T., and Vahlquist, B.: lmmunoglobulin levels in Ethiopian preschool children with special reference to high concentrations of irnmunoglobulin E (IgND). Lancet, 19681, pp

1118-1121.

11. Ågren, G., and Liedén, SÅ.: Some chemical and

biological properties of a protein concentrate from sunflower seeds. Acta chem. scand., 1968 22, pp 1981-1988. 12. Vahlquist, B.: Malnutrition and infection in Ethiopia. Nutrition and infection. Ciba Foundation Study No. 31. J & A Churchill Group Ltd., London, l967,pp 90-97. 13. Björnesjö, K.B., Jagenburg, R., and Mellander, 0.: Amino acid patterns in plasma and erythrocytes in protein malnutrition. Acta paediat. scand., 1969:58, pp 245-251. 14. Björnesjö, K.B., Mellander, O., and Jagenburg, R.: The distribution of amino acids between plasma and red cells in protein malnutrition. In: Calorie

deficiencies and protein deficiencies. J & A

Churchill Ltd., London, 1968, pp 135-144. 15. Knutsson, K.E., and B.: Medicine Vahlquist, and social anthropology. Some notes on a joint attack on nutritonal in problems Ethiopia. Acta universitat. upsaliensis, 1968:1 7, pp 376-390.

16. Ågren, G., and Gibson, R.: Food

composition table for use in Ethiopia. Almqvist & Wiksell, Uppsala, 1969. 17. Knutsson, K.E., and Mellbin, T.: Breast feeding habits and cultural context. A study of three Ethiopian communities. J. trop. Pediat., 1969:15, pp 40-49. 18. Areskog, N.H., Selinus, and Ruth, Vahlquist, B.: Physical work - a study using the bicycle capacity related to nutritional status ergometer and the dynamometer in Ethiopian male children and young adults. Am. J. clin. Nutr., 1969 22, pp 471-479. Hofvander, Y.: Hematological investigations in Ethiopia with special reference

to a high iron intake. Acta med. scand., 1968 ;suppL 494,

pp 1-74.

20. Ågren, G., Hofvander,

Y., Selinus, Ruth, and Vahlquist, B.: The

ref-containing supplementary food Faffa in Ethiopia. In: Protein-

enriched cereal foods world

for needs (ed. Max Milner). A.A.C.C.

Minnesota, 1969, pp 278 -287. 21. Wickström, B.: Experiences in marketing a supplementary food for children in Ethiopia. ln: Protein-enriched

cereal foods for world

needs (ed. Max Milner). A.A.C.C. Minnesota, 1969, pp 334-340. 22. B.: Protein Vahlquist, och Hälsa. Liv og Helse, 1968:8, pp 173-177. 23. Knutsson, K.E., and Ruth: - Selinus, Fasting in Ethiopia an anthropological and nutritional study. Am. J. clin. Nutr., 197023, pp 956-969. 24. Andersson, Britt-Marie,

Eksmyr, R., and Ågren, G.: Sunflower seed

protein conecntrate: Laboratory and analysis preliminary nutritional trials. Ethiop. med. J., 1969:7, pp 49-54. 25. This number reserved but later on not used. 26. Vahlquist, B,: The role of foreign concultants in programmes of

developing countries for Nutrition, Family etc. Some

Planning, general comments on Nutrition and Family Planning. In: Malnutrition is a Problem of Ecology. Bibl. Nutr. Diet., 1970:14, pp 110-119.

27. Hofvander, Y., and Vahlquist, B.: Rakit i soliga länder. Närings-

forskning, 1969, Supplement, pp 48-53. children. J. 28. Selinus, Ruth: Home made weaning foods for Ethiopian . Trop.Pediat., 1970:16, pp 188-194. of food surveys in Ethi- 29. Selirzus, Ruth: Experience concumption Presented at the Vllth International Congress of opian villages. Nutrition, Prague, August 28-September 5, 1969, but manuscript

not published. Ågren, G.: Chemical and biological evaluation of proein in Ethi-

Vllth International Congress of Nutrition, opian crops and diets. 28-September 5, 1969. Acta Soc. Med. Upsal., Prague, August 1970:75, pp 257»265. till artikel 31. Vahlquist, B.: Den hungriga världen. (Disk. på inbjudan av G. Borgström). Kem. tidskr., 1969:8, pp 30-33. to Hofvander, Y.: Evaluation of a supplementary food programme children of the Vllth Interin an Ethiopian village. Proceedings national Congress of Nutrition, Prague, August 28-September 5, 1969. Excerpta Medica International Series No. 213, pp 597-600.

Eksmyr, R.: Anthropometry in privileged Ethiopian preschool

children. Acta paediat. scand., 197059, pp 157-163.

34. Eklund, A., and Ågren, G.: Some chemical and biological properties of a protein concentrate from nigerseed (Guizotia abyssinica Cass).

Qual. Plant. Mater. Veg., 1970:19, pp 313-332. Eksmyr, R.: Fertilitet, folkökning och farniljeplanering i Etiopien. Socialmed. tidskr., 1970:4, pp 231-237. 36. Y., and Eksmyr, R.: An nutrition in an

Hofvander, applied program

rural cummunity. Am. J. clin. Nutr., 197124, pp Ethiopian 578-591. Y., and Eksmyr, R.: Anthropometry of children in a Hofvander, rural district and an urban slum area in Ethiopia. A typical cross-sectional survey of 1 093 children. Courrier 197121, pp 1-4. 38. Eksmyr, R., and Engsner, G.: Skinfold thicknesses in Ethiopian school boys. J. trop. Pediat., 1971:17, pp 110-112. 29. Eksmyr, R., and Björnesjö, KB.: Amino acid screening in Ethiopian children. Ethiop.med.J., 1971:8, pp 173-178. 40. R.: Anthropometry in Ethiopian private school children. Eksmyr, Nutr. Metabol., 1971:13, pp 7-20.

. Eksmyr, R.: Upper arm circumference of privileged Ethiopian

preschool children. J. trop. Pediat., 1969:15, pp 195-196. 42. Hofvander, Y., and Eksmyr, R.: Changes in upper arm circumference and body weight in a two year follow up of children in an applied nutrition programme in a representative Ethiopian highland village. J. trop. Pediat., 1969 215, pp 251-252. 43. Hofvander, Y.: Endemic goitre among children in the Ethiopian highlands. Effect of a supplementary food with iodized salt. Ethiop. med. J., 19708, pp 179-184. Hofvander, Y.: Klinisk diagnostik av protein-kalori undernäring. Symposium, Kungälv, 30/10-1/11 1968. In: Metodik vid nutritionsundersökningar pa homo (red. B. Isaksson). Studentlitteratur,

1970, pp 75-84. 45. Harfouche, J.K., Hofvander, Y., and Mellander, O. (eds): Nutritional problems in the weaning period. Report from a Seminar in Addis Ababa, 3--15 Ethiopia, March, 1969. J. trop. Pediat., 1970:16, pp 211-242. 46. Eklund, A.: and chemical Preparation analyses of a lipo-protein

concentrate from niger seed (Guizotia

abyssinica Cass). Acta chem. scand., 197125, pp 2225w2231. 47. A.: evaluation Eklund, Biological of protein quality and safety of

lipo-protein concentrate from niger seed (Guizotia abyssinica Cass).

Acta pliysiol. Scand., 1971:82, pp 229-235.

48. Eklund, A., Ågren, G., Stenram,

U., and Nordgren, H.: Biological quality of a lipo-protein concentrate from sunflower seed (Helianthus annuus L.). Nutr. Metabol., 1971:13, pp 230-244. 49. Eklund, A.: The extraction of soluble from seed nitrogen niger

(Guizotia abyssinica Cass) using aqueous ethanol. Acta Soc. Med.

Upsal., 1971:76, pp 243-247. 50. Haraldson, S. : Appraisal of health and definition problems of priorities in health planning. Ethiop. med. J., 1970:8, pp 37-44. 51. Makonnen, B., ana Porath, J.: Extracellular proteinase from penicillium notatum: in: Methos Chapter in Enzymology, Colnickkaplan series, Academic Press, New York, 1970:19, pp 576-581. 52. Vahlquist, B., Engsner, G., and Sjögren, Iréne: Malnutrition and size of the cerebral ventricles. Acta paediat. scand., 1971:60, pp 533-539. 53. Selinus, Ruth, Gobezie, Abeba, Knutsson, K.E., and Vahlquist, B.: studies in Ethiopia. l. Dietary pattern among the rift valley Dietary arsi galla. Am. J. clin. Nutr., 1971:24, pp 365-377. 54. Vahlquist, B.: Nutrition and relief operations in times of disaster. Am. J. clin. Nutr., 197124, pp 378-379.

55. Eklund, A., Ågren, G., and Langler,

T.: Rapeseed protein fractions.

l. Preparation of detoxiñed lipid-protein concentrate from rapeseed (Brassica napus L.) by a water-ethanol extraction method. J. Sci.

Food Agric., 197122, pp 650-652. 56. Arhammar, G., Björnes/k), K.B., Jagenburg, R., and Mellander, 0.: Plasma and erythrocyte amino acids during treatment of proteincalorie malnutrition. Acta paediat. scand., 1972:61, pp 145-148. 57. Selinus, Ruth, Awalom, ana Guenet, Gobezie, Abeba: Dietary studies in Ethiopia. Il. Dietary pattern in two rural communities in N. Ethiopia. A study with special attention to the situation in Acta Soc. Med. Upsal., 1971:76, pp 17-38. young children. . 58. Selirzus, Ruth, Gobezie, Abeba, and Vahlquist, B.: Dietary studies in Ethiopia. Ill. Dietary pattern the Sidamo ethnic among group. A , study on villagers in the enset monoculture .. area in S.Ethiopia with . special attention to the situation in young children. Acta Soc. Med.

Upsa1.,1971:76,pp158-178.

.TL1:-._;.;;-r;

59. Hofvander, Y., Olding, L., and Westermark, P.: Liver changes in in Addis Ababa, Ethiopia. Acta med. scand, medico-legal autopsies 1972:191, pp 167-170.

60. Vahlquist, B.: Ethical considerations in feeding studies on children. Proceedings of the 3rd International Congress of Food Science and Technology, Washington, 1970, pp 365-367. T., Stenram, U., and Nordgren, H.:

Eklund, A., Ågren, G., Langler, Rapeseed protein fractions. 11. Chemical composition and biological

concentrate from

quality of a lipid-protein rapeseed (Brassica napus

L.). J. Sci. Fd Agric., 197122, pp 653-657. Gebre-Medhin, M., and Vahlquist, B. c Effect of single massive dose vitamin D therapy (oral or intramuscular) on rickets in Addis Ababa children. Courrier 1972:22, pp 12-15. A.: Rapeseed protein fractions. III. The

Ågren, G., and Eklund, nutritive value of a detoxiñed concentrate prepared from

protein J. Sc. Fd

rapeseed (Brassica napus L.) by hydraulic processing.

Agric., 1972 23, pp 1457-1462. 64. Iréne, and Engsner, G.: Transillumination of the skull in Sjögren, infants and children recording with a new point scale. Acta paediat. scand., 1972:61, pp 426-428. . Belew, M., Jacobsson, K., Tömell, G., Uppsäll, L., Zaar, B., and B.: Anthropometric, clinical and biochemical studies in Vahlquist, children from ñve different regions of Ethiopia. J. trop. PediaL/Environ. Child Health 1972:17, pp 246-277. 66. B.: Nutrition as a priority in African development. Am. Vahlquist, J. clin. Nutr., 1972 25, pp 345-347. Iréne, Vahlquist, B., and Engsner, G.: Malnutrition and the Sjögren, infantile brain. The Scandinavian Institute of African Studies 1972, 63 pp. Cameron, M., and Hofvander, Y.: Manual on Feeding infants and young children. PAG Document 1.14/26, 1972, 239 pp. 69. Vahlquist, B.: Malnutrition as a socio-medical problem. In:Nutrition - in

A Priority African Development (ed. B. Vahlquist). Almqvist & Wiksell, Uppsala, 1972, pp 23-37.

Y.: Malnutrition and the individual. lnzNutrition - A 70. Hofvander,

in African Development (ed. B. Vahlquist). Almqvist &

Priority

Wiksell, Uppsala, 1972, pp 46-61.

KE.: Malnutrition and the community. lnzNutrition - A 71. Knutsson,

in African Development (ed. B. Vahlquist). Almqvist &

Priority Wiksell, Uppsala, 1972, pp 46-61. 72. Wickström, B.: The marketing of foods to vulnerable

protein-rich

-

groups. In: Nutrition A Priority in African Development (ed. B.

Vahlquist). Almqvist & Wiksell, Uppsala, 1972, pp 97-1 l l. 73. Abrahamsson, Lillemor, Almrin, Kerstin, and Hofvander, Y.: More prestige for ”home prepared weaning foodszz! Courrier 1972:22, pp 475-480.

Därutöver har ett stort antal icke-publicerade manuskript rörande skilda delar av verksamheten Sedvanliga kvartals- och halvårsproducerats. rapporter har inte tagits med i denna sammanställning.

Bilaga 4 i

Förteckning över deltagarna utredningens forskarkonferens

Docent Erik Arrhenius Wallenbergs- Docent Sigbert Axelsson laboratoriet Missionshistoriska institu- Lilla Frescati tionen Uppsala universitet Byrádirektör Bo Bengtsson Professor Elias Bengtsson Lantbru kshögskolan Institutionen för infektionssjukdomar Roslagstulls sjukhus Statsagronom Eskil Brännäng Direktör Britt-Marie Bystedt Lantbrukshögskolan Industriförbundet

Fil. kand. Tommy Carlstein Byrâchef Gösta Edgren Kulturgeograñska institutionen SIDA Lunds universitet

Avdelningsdirektör Lars-Olof Edström Professor

Lars Ehrenberg SIDA Wallenbergslaboratoriet Stockholms universitet

Professor Erik Eriksson Tekn. dr Olle Edqvist

Hydrologi Ingenjörsvetenskapsakademien Naturvetenskapliga institutionen

Uppsala universitet

Fil. dr. Sven Grassman Professor Bengt Gustafsson Institutet för internationell Statens medicinska forskekonomi ningsråd Stockholms universitet

Professor Leif Hambraeus Professor Hans J

örgen-Hansen

Avdelningen för näringslära Statens veterinärmedicinska Medicinsk-kemiska institutionen anstalt Uppsala universitet

Professor Carl-Göran Hedén Professor Olov Hedberg Institutionen för Karolinska Institutet systematisk botanik Uppsala universitet

Bo Hektor Professor Staffan Helmfrid

Byrådirektör Kulturgeografrska insti-

Skogsstyrelsen tutionen Stockholms universitet

Fil. lic. Björn Hettne Professor Ulf Himmelstrand Ekonomisk-historiska institutionen Sociologiska institutionen Göteborgs universitet Uppsala universitet

Professor Lennart Avdelningsdirektör Erland von Hjelm Lantbrukshögskolan Hofsten Domänverket

Generaldirektör Lennart Holm Professor Gunnar Hoppe Kulturgeografiska institutionen Statens planverk Stockholms universitet

Professor Torsten Husen Professor Erich H. Jacoby Institutionen för internatio- Institutet for internationell ekonomi nell pedagogik Stockholms universitet Stockholms universitet

Professor Alf J ohnels Professor Karl Eric Knutsson Naturhistoriska riksmuseet U-landsforskningsu tredningen Stockholm Utbildningsdepartementet

Överingenjör Gösta Lagermalm Professor Yngve Larsson

för teknisk Institutionen för pediatrik

Styrelsen utveckling

Regionsjukhuset

Linköping

Fil. kand. Marja Lemne-Bergman Byråchef Ingvar Lennerfors Statens medicinska forsk- U-landsforskningsutredningen Utbildningsdepartementet ningsråd

Professor Harald Lindahl Professor Assar Lindbeck Institutionen för transportteknik Institutet för internationell Chalmers tekniska högskola ekonomi Stockholms universitet

Professor Göran Malmqvist Professor Åke Malmström Institutionen för orientaliska Juridiska institutionen språk Uppsala universitet Stockholms universitet

Professor Olof Mellander Fil. lic. Lars Munck Institutionen för medicinsk kemi

Sveriges utsädesförening

Göteborgs universitet Svalöv

Docent Magnus Mörner Carl-Allan Avdelningsdirektör Latinamerikainstitutet Nilsson Stockholm Sveriges geologiska undersökning

Professor Nils Erik Nilsson Docent Kjell Nowak

Skogshögskolan Handelshögskolan

Stockholm

Byrådirektör Hellen Ohlin Docent Hans Palmstierna SIDA Jordbruksdepartementet

Ekon. dr. Marian Radetzki Manfred Departementsrådet Ribbing

U-landsforskningsutredningen Utbildningsdepartementet

f. d. Universitetskansler Docent Lars Rudebeck N. G. Rosén

Statsvetenskapliga institutionen

U-landsforskningsutredningen Uppsala universitet

Utbildningsdepartementet

Byrådirektör Ulla-Britta Segersky Professor Bertil Thunell SIDA

Skogshögskolan

Professor Ragnar Uppman Professor Bo

Vahlquist

A 4 Arkitektkontor AB Barnmedicinska kliniken Stockholm Akademiska sjukhuset Uppsala universitet

Byrådirektör Hans Warfvinge Fil. lic. Peter Wallensteen

SIDA Avdelningen för freds- och

konfliktforskning

Uppsala universitet

Professor Rolf Zetterström Professor Erik

Åkerberg

Pediatriska kliniken

Sveriges utsädesförening

S1 Görans sjukhus Svalöv Stockholm

5 Förteckning över vissa internationella Bilaga

organisationer

ACAST Committee on the Application of Science and Advisory

Technology to Development - Vetenskaplig expertkommitté

till F Nzs ekonomiska och sociala råd, ECOSOC. Committee - OECD :s kommitté för DAC Development Assistance utvecklingsbistånd. Decade - FN:s andra utvecklingsar- DD2 Second Development tionde. ECA Economic Commission for Africa - Ekonomiska kommissio-

nen för Afrika. ECAFE Economic Commission for Asia and the Far East - Ekonomiska kommissionen för Asien och Fjärran Östern. Commission kommissio- ECE Economic for Europe - Ekonomiska nen för Europa. for Latin America - Ekonomiska ECLA Economic Commission kommissionen för Latinamerika. ECOSOC Economic and Social Council - FNs ekonomiska och sociala råd. of the United Nations - FAO Food and Agriculture Organization

FN s livsmedels- och jordbruksorganisation.

FN United Nations - Förenta Nationerna. on Tariffs and Trade - Allmänna för- GATT General Agreement draget om tullar och utrikeshandel. International Atomic - Internationella atom- IAEA Energy Agency energiorganet. International - Det internationella IBP Biological Programme biologiska (ett nu avslutat UNESCO-anknutet programmet program). - IBRD International Bank of Reconstruction and Development Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling, Världsbanken. ICAO International Civil Aviation Organization -Internationella

luftfartsorganisationen. of Scientific Unions - De internatio- ICSU International Council nella vetenskapliga unionernas råd.

IDA International Development Association - Internationella utvecklingsfonden. IIEP International Institute for Educational Planning - Internationella institutet för utbildningsplanering. IFC International Finance Corporation - Internationella finansieringsbolaget. IFS International Foundation for Science IGCP International Geological Correlation Programme - Det internationella geologiska programmet (anknutet till UNESCO). IHD International Decade - Den internationella Hydrological hydrologiska dekaden (ett UNESCO-anknutet program). IHP International - Det internationella Hydrological Programme hydrologiska programmet (en uppföljning av IHD - se ovan). ILC International Law Commission - Kommissionen för internationell rätt. ILO International Labour - Internationella arbets- Organization organisationen. IMCO Intergovernmental Maritime Concultative - Mel- Organization lanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen. IMF International Monetary Fund - Internationella valutafonden. IOC Intergovernmental Oceanographic Commission - Det internationella oceanografrska programmet (anknutet till UNESCO). ITC International Trade Centre « UNCTAD/GATTZS gemensamma

organ för tekniskt bistånd till främjande av u-ländernas

export. ITU International Telecommunication Union - Internationella teleunionen. MAB Man and the Biosphere - Människan ibiosfáren till (anknutet UNESCO -

uppföljning av IBP - se ovan).

OECD for Economic - Organization Cooperation and Development Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. PAG Protein Advisory Group of the UN System _ FN:s rådgivande grupp i proteinfrågor. SIDA Swedish International - Development Authority Styrelsen för

internationell utveckling (Stockholm).

TAB Technical Assistance Board - FN:s för styrelse tekniskt bistånd. TAC Technical Assistance Committee - F Nzs kommitté för tekniskt bistånd. UNCSAT United Nations Conference on Science and Technology FN:s konferens om vetenskap och teknik 1963. UNCTAD United Nations Conference - F Nzs on Trade and Development handels- och utvecklingskonferens. - FN:s utvecklings- UNDP United Nations Development Programme program. UNEP United Nations Environment - Program FN :s miljövårdsorganisation. UNESCO United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization - FNs för organisation undervisning, vetenskap och kultur.

UNICEF United Nations Childrens Fund - FN:s barnfond. - FN :s UNIDO United Nations Industrial Development Organization organisation för industriell utveckling. Information - Ett internationellt UNISIST World Science System

informationssystem (UNESCO-initiativ).

and Research - FN:s UNITAR United Nations Institute for Training utbildnings- och forskningsinstitut. - FN:s UNRISD United Nations Institute for Social Development forskningsinstitut för social utveckling. Institute - FN:s UNSDRI United Nations Social Defence Research

brottsbekämpningsinstitut. UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine in the Near East - FN:s för Refugees hjälporganisation

Palestinallyktingarna. Postal Union - UPU Universial Världspostunionen. - ILO:s världssysselsätt- WEP World Employment Programme

ningsprogram. WFP World Food Program - Internationella livsmedelsfonden. WHO World Health Organization - Världshälsoorganisationen. - WIPO World Intellectual Property Organization Världsorganisationen för den internationella äganderätten. WMO World Meteorological Organization - Meteorologiska världs-

organisationen.

Statens offentliga 1973 utredningar

Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 2. Högskolan. U. 3. Högskolan. Sammanfattning. U. 4. Fastighetstaxering, Fi. 5. Musearna. U. 6. Data och näringspolitik. l. 7. Trygghet i anställningen. ln. 8. Radio i utveckling. U. 9. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam lll. ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. U. 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. Fi. 19. TRU:s försöksverksamhet 1967-1972. U. 20. Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. H. - 21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. Ju. 24. Boendeservice 7. In. 25. Unga Iagöverträdare lll. Ju. 26. Lag och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering Ill. ln. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. I. 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. Bilagor. I. 31. Revision av vattenlagen. Del 3.Vattenförbud. Ju. 32. vägtrafiken - kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavglft på skatt m.m. Fi. 34. Flygplanets befäl. Fö. 35. Krimlnologisk forskning. Ju. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo. 37. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. Jo. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. Fö. 39. God inkassosed. Ju. 40. Civilförsvarsförmåner. Fö. 41. Forskning för utveckling. U.

3.

5313.4»

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet lnrikesdepertementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Trygghet i anställningen. [7] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt Xll. [22] Boendesarvice 7. [24] Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- Sanering lll. [27] ser. [23] Unga Iagöverträdare Ill. lndustridepartementet

Lag och rätt i grundskolan. [ZSI] 26] Deta och näringspolitik. [6]

Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. [31] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metall- Kriminologisk forskning. [35] manufakturindustrin under 70-talet. [29] 2. Järn- God inkassosed. [39] och metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. [30] Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [34] Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. [38] Civilförsvarsförmåner. [40]

Kommunikationsdepartementet vägtrafiken - kostnader och avgifter. [32]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn» digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m.m. [33]

Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam III. ställningstaganden och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam kostnader och bestämningsfaktorer.

lñeklamens

Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU:s försöksverksamhet 1967-1972. [19] Forskning för utveckling. [41]

Jordbruksdepartementet Mål och medel iskogspolitiken. [14] Miljökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövårinformationssystem. Statskontorets förstudie.

Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15] _ _ Varudeklaration - ett medel i konsumentpolmken. [20]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologlske förteckningen.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1973

Kronologisk förteckning

1. Kommunalt samarbeta över de nordiska riksgränserna. 2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. 3. Varudeklarasjonssamarbeid i Norden.

W

ä Allmänna Förlaget ISBN 91-38-01704-0