('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egen\xad dom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.',)

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 1

Nr 121

Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egen­ dom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till t ) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156 ) om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290), 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar, som syftar till att i viss omfatt­ ning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gru­ va eller aktier i vissa bolag m. fl. lagar. Vidare föreslås en uppmjukning av förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt vissa jämkning­ ar i syfte att bringa lagstiftningen i närmare överensstämmelse med 1965 års jordförvärvslag. Förslag framläggs också om vissa ändringar, som står i samband med in­ förandet av lagstiftningen om vad som är fast egendom och om företagsin­ teckning och med förslaget om lagstiftning om kommunal förköpsrätt. Lag­ ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1967 utom i fråga om de änd­ ringar som sammanhänger med lagstiftningen om kommunal förköpsrätt, vilka ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1968. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

1) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, dels att 19 § lagen den 30 maj 1916 om \issa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag1 skall upphöra att gälla, dels att 1, 2, 4, 5, 7—9, 17 och 18 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Utländsk medborgare må ej utan Utländsk medborgare må ej utan tillstånd för varje särskilt fall här i tillstånd för varje särskilt fall här riket förvärva fast egendom eller för­ i riket förvärva fast egendom eller värva eller bearbeta inmutad mine­ inmuta mineralfyndighet eller för­ ralfyndighet eller idka gruvdrift, ej värva eller bearbeta inmutad mine­ heller i något fall härstädes inmuta ralfyndighet eller idka gruvdrift. mineralfyndighet. Vad sålunda--------------------- ;-------- — och stiftelser. Tillstånd som nyss nämnts må, Tillstånd för utländsk medborga­ där fråga är om utländsk medborga­ re att förvärva fast egendom må, res förvärv av fast egendom samt om skäl mot tillståndet icke förelig­ skal mot tillståndet icke föreligger ger med hänsyn till allmänt intres­ med hänsyn till allmänt intresse eller se eller förvärvarens personliga för­ sökandens personliga förhållanden, hållanden, lämnas av länsstyrelsen lämnas av Konungens befallningshavande i det län, där egendomen är belägen, under förutsättning 1. att egendomen utgör bostads­ 1. om egendomen förvärvas hu­ fastighet, avsedd för en eller ett få­ vudsakligen för att bereda förvär­ tal familjer, eller tomt, lämpad att varen och hans familj bebyggas med ett mindre bostadshus, a) stadigvarande bo och hemvist samt med egendomens förvärvande samt egendomen är bostadsfastighet, huvudsakligen avses att bereda bo­ avsedd för en eller ett fåtal famil­ stad åt sökanden och hans familj; jer, eller tomt, lämpad att bebyggas eller i med ett mindre bostadshus, b) bostad för fritidsändamål samt egendomen är lämpad därför,

i Senaste lydelse av 1, 5, 7 och 9 §§ se 1948: 275, av 2 § se 1934: 238 samt av 18 § se 1951: 315.

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 121 år\W67 3

2. att sökanden förut ägt svenskt 2. om egendomen förvärvas för att medborgarskap samt med egendo­ bereda förvärvaren utkomst genom mens förvärvande avses att åt ho­ jordbruk, åt vilket han kan anta­ nom bereda utkomst genom jord­ gas komma att själv ägna sig, samt bruk och han kan antagas komma förvärvaren förut varit svensk med­ att själv ägna sig åt detta. borgare eller sedan två år har hem­ vist i Sverige,' 3. om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst ge­ nom annan näringsverksamhet, som han fått tillstånd att driva med stöd av förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad nä­ ringsfrihet och för vilken egendo­ men prövas behövlig, samt förvär­ varen sedan två år har hemvist i Sverige, 4. om förvärvaren är fångesman­ nens make eller om förvärvaren el­ ler, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, adoptivbarn, sys­ kon eller adoptivbarns eller syskons avkomling. I övriga---------------------- - av Konungen.

2 §•

Svenskt handelsbolag, ——- - --------- tillstånd därtill. Samma lag — —; —- _ —---- —^ — ------ — i 18 §. Ändring av bolagsordning, i vad Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom i den innefattar förbehåll, varom i andra stycket är stadgat, må ej vid­ andra -'stycket är stadgat, må ej tagas utan Konungens medgivande. vidtagas ■ Utah ! medgivande av Kontingén eller myndighet som Ko­ nungen bestämiher.

4 §•

Utan hinder ———~..— tjugufem hektar.*

Den i denna paragraf stadgade Den.Ä denna paragraf stadgade prövning åligger Konungens befall- prövning'åligger länsstyrelsen. ningshavande i det län, där den fasta egendomen är belägen.

i 5 §• : Äskas sådan prövning som i 4 § Ansökan'må'tillstånd till förvärv sägs, eller vill någon jämlikt 1 eller av fäst egendom enligt 1 eller 2 § 2 § söka tillstånd att förvärva fast eller om prövning enligt 4 § ingives egendom, skall ansökan jämte fång­ till länsstyrelsen i det län där egen­ eshandlingen eller bestyrkt avskrift domen eller del av denna är be-

4 Kttngl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

därav ingivas till Konungens befall- lägen. Ansökan göres skriftligen före ningshavande inom tre månader fånget eller inom tre månader från från det fånget skedde. Försittes den det fånget skedde. I ärendet bör tid, eller prövas fall Som i 4 § avses fångeshandlingen eller, om sådan icke vara för handen och varder ej ännu ej upprättats, fångesmannens heller, om tillstånd sökes, sådant be­ skriftliga samtycke till ansökningen viljat, vare fånget ogillt. företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Har det ej skett och är ej fråga om förvärv på auktion som avses i 8 §, må sökanden föreläggas att avhjälpa bristen vid äventyr att ansökningen eljest avvisas. Angår ansökan som avses i första stycket förvärv av fast egendom ge­ nom köp eller byte, får ansökningen ej prövas, innan det blivit slutligt avgjort huruvida förköp enligt för­ köpslagen den 1967 (nr ) äger rum. Vad nu sagts äger ej tillämpning, om det är up­ penbart att förköpsrätt icke föreligger. Göres ej ansökan om tillstånd till förvärv som avses i första stycket inom föreskriven tid och på före­ skrivet sätt eller vägras tillstånd, är fånget ogillt. Detsamma gäller, om ansökan om prövning enligt 4 § läm­ nas utan bifall och beslutet härom vinner laga kraft samt tiden för an­ sökan om tillstånd enligt första styc­ ket utgått. Sökes tillstånd i fall, som enligt Sökes tillstånd i fall, som enligt vad ovan sägs ankommer på Konung­ vad ovan sägs ankommer på Konung­ ens prövning, åligger Konungens be- ens prövning, åligger länsstyrelsen fallningshavande att insända hand­ att insända handlingarna jämte eget lingarna jämte eget utlåtande till utlåtande till Konungen. Konungen. Över länsstyrelses beslut i ären­ Över Konungens befallningshavan- de, som nu sagts, må klagan föras i des beslut i ärende, som nu sagts, den ordning, som för ekonomiinål i må klagan föras i den ordning, som allmänhet är stadgad. för ekonomimål i allmänhet är stad­ Närmare föreskrifter rörande den gad. utredning, som må erfordras för Närmare föreskrifter rörande den länsstyrelses prövning i sådant ären­ utredning, som må erfordras för de, meddelas av Konungen. Konungens befallningshauandes prövning i sådant ärende, meddelas av Konungen. — fast egendom.

Kungl. J\laj:ts propoi ■ition nr 121 åt 1967

Fast egendom, som förvärvats en­ Fast egendom, som förvärvats ge­ ligt vad i 6 § sägs, skall åter avyttras nom inrop på exekutiv auktion un­ inom sådan tid, att lagfart å fånget der sådana förhållanden, att till­ kan sökas, förrän tre år förflutit från stånd enligt 1 eller 2 § skulle ha det den exekutiva auktionen vunnit krävts vid vanligt köp, skall åter laga kraft, därest ej dessförinnan avyttras inom två år efter det ati de förhållanden, på grund av vilka auktionen vunnit laga kraft, om ej inroparen icke ägt att utan tillstånd dessförinnan nämnda förhållanden köpa egendomen annorledes än å upphört eller inroparen erhållit till­ exekutiv auktion, upphört eller in­ stånd att behålla egendomen. Har roparen erhållit tillstånd att behålla inropet skett för att skydda någon egendomen. Har sagda tid av tre år inroparens fordran eller rättighet, tilländalupit och visas ej att dess­ för vilken egendomen häftar på förinnan nämnda förhållanden upp­ grund av inteckning eller enligt 11 hört eller inroparen erhållit tillstånd kap. 2 § jordabalken, äger länssty­ att behålla egendomen, då skall, om relsen på ansökan medgiva skäligt ej av lagfarts protokollet framgår, att anstånd med egendomens avyttran­ egendomen är avyttrad, Konungens de, om sannolika skäl visas att i an­ befallningshavande, med iakttagan­ nat fall förlust skulle uppkomma för de av vad i 0 § stadgas, förordna, inroparen. att egendomen skall säljas å offent­ Avyttras ej egendomen inom före­ lig auktion efter vad nedan sägs. Å skriven tid, skall länsstyrelsen för­ sådan auktion må egendomen ej åter ordna att egendomen skall säljas på inropas av samma köpare. Om vad offentlig aiiktiöft enligt bestämmel­ sålunda stadgats skall erinran infö­ serna i 8 § eller, om särskilda skäl ras i det köpebrev, som utfärdas i tala däremot, hänskjuta frågan till anledning av den exekutiva auktio­ Konungens prövning. nen. Av Konungens befallningshavan- Anteckning om bestämmelserna i de meddelat förordnande, som nu år första och andra styckena skall gö­ nämnt, vare gällande, ändå att egen­ ras i det köpebrev som utfärdas med domen finnes hava varit av inropa­ anledning av den exekutiva auktio­ ren avyttrad eller sedermera avytt­ nen och, när lagfart sökes, införas i ras. I övrigt skall så anses samt med fastighetsboken, om sökanden icke ärendet i tillämpliga delar så för­ visar att avyttringsskyldigheten upp­ faras, som hade enligt 28 § utsök- hört. ningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning till gäl­ dande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall försälj­ ning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider. Vad i fråga om fast egendoms försälj­ ning och köpeskillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med

6 Kungl, Maj:ts proposition nr 121 år 1967

I avseende å meddelande av till­ 1 fråga om tillstånd att behålla stånd enligt denna paragraf att be­ fast egendom äga bestämmelserna hålla fast egendom skall vad i 1 och om tillstånd till förvärv av sådan 2 §§ stadgas om tillstånd att förvär­ egendom i 1 och 2 §§ motsvarande va sådan egendom äga motsvarande tillämpning. Äger länsstyrelsen icke tillämpning. själv avgöra ärendet, skall länssty­ relsen med eget utlåtande överläm­ na ansökningen till Konungen. Med förordnande enligt andra stycket skall i sådant fall anstå till dess an­ sökningen prövats.

8 Har inrop av fast egendom, var­ Finnes, sedan förordnande med­ om i 6 § sägs, skett för skyddande delats enligt 7 §, att inroparen dess­ av någon inroparens fordran eller förinnan eller senare avyttrat egen­ rättighet, varför egendomen häftar domen, äger länsstyrelsen besluta på grund av inteckning eller jämlikt att förordnandet ej skall gå i verk­ 11 kap. 2 § jordabalken, och visas ställighet. sannolika skäl, att egendomen ej 1 övrigt skall så anses och med kunnat av inroparen utan förlust ärendet i tillämpliga delar så för­ avyttras, äge Konungen på därom faras, som om egendomen utmätts gjord ansökan medgiva anstånd med för fordran med bästa förmånsrätt egendomens avyttrande efter ty skä­ däri efter, i förekommande fall, så­ ligt prövas. dana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och hava förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej säljas till den som är skyldig att söka tillstånd därtill enligt 1 eller 2 § eller enligt jordför­ värvslagen den li maj 1965 (nr 290) men icke erhållit sådant till­ stånd. Avgives vid auktionen bild som sålunda må antagas, skall försälj­ ning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsök­ ningslagen i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens för­ delning stadgar beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla egendomens ägare. Bestämmelsen i 126 § 3 mom. samma lag äger icke tillämpning i fråga om egendomens försäljning. 9

9 §• Ansökan enligt 7 eller 8 § om till­ Kommer försäljning ej till stånd stånd att behålla inropad fast egen- vid auktion enligt 8 §, äger länssty-

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 /

dom eller om anstånd med sådan relsen inom två år efter det att auk­ egendoms avyttrande skall sist inom tionen vunnit laga kraft förordna tre år från det den exekutiva auk­ om ny auktion. Avgives ej heller vid tionen vunnit laga kraft ingivas till den senare auktionen bud som må Konungens befallningshavande, som, antagas, är frågan om försäljning av i fall där Konungens befallningsha­ egendomen förfallen. vande icke äger själv avgöra ären­ Kostnad i samband med auktion, det, med eget utlåtande överlämnar som ej lett till försäljning, skall be­ ansökningen till Konungen; och talas av statsmedel. skall med förordnande, som enligt 7 § ankommer på Konungens be­ fallningshavande, anstå till dess an­ sökningen prövats.

17

Utländsk medborgare, som här i Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller riket förvärvat fast egendom eller in­ förvärvat eller bearbetar inmutad mutat mineralfyndighet eller förvär­ mineralfyndighet eller idkar gruv­ vat eller bearbetar inmutad mineraldrift, vare, om han ej är i riket bo­ fyndighet eller idkar gruvdrift och satt, pliktig att hava ett i orten bo­ som ej är bosatt i riket, skall hava satt ombud, som är svensk medbor­ ett i orten bosatt ombud. Ombudet gare och skall vid de tillfällen, då skall vara svensk medborgare och huvudmannen icke vistas i riket, äga skall hava fullmakt att, när huvud­ att i angelägenheter, som röra fas­ mannen icke vistas i riket, på hans tigheten eller gruvan, å huvudman­ vägnar mottaga stämningar, kallelser nens vägnar mottaga stämningar, och andra meddelanden samt svara kallelser och andra delgivanden vid domstolar och hos andra äm­ samt svara vid domstolar och hos betsmyndigheter i angelägenheter andra ämbetsmyndigheter. Det ålig­ som röra fastigheten eller gruvan. ger ock utländsk medborgare, som Huvudmannen skall hos länsstyrel­ nu är nämnd, att hos Konungens be­ sen i det län där den fasta egendo­ fallningshavande i det län, där den men eller gruvan ligger anmäla om­ fasta egendomen eller gruvan är be­ budets namn och vistelseort samt lägen, göra anmälan angående om­ giva upplysning om byte av ombud. budets namn och vistelseort samt be­ Försummas detta äger länsstyrelsen träffande ombyte av ombud. Iaktta- i förekommande fall utse ombud. ges ej vad sålunda är stadgat, äge Konungens befallningshavande i fö­ rekommande fall att med laga verkan utse ombud å utlänningens vägnar. Vad i första stycket stadgas om Bestämmelserna i första stycket utländsk medborgare äge motsva­ om utländsk medborgare äga mot­ rande tillämpning beträffande ut­ svarande tillämpning beträffande ut­ ländsk samfällighet eller stiftelse. ländsk samfällighet eller stiftelse.

18 §•

De i denna lag föreskrivna in­ De i denna lag föreskrivna in­ skränkningarna i rätten att förvärva skränkningarna i rätten att förvärva fast egendom eller inmutad mineral- fast egendom eller inmutad mineral­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

fyndighet eller gruvlägenhet skola ej fyndighet eller gruvlägenhet skola ej äga tillämpning å förvärv genom bo­ tillämpas på förvärv genom bodel­ delning, arv eller testamente. ning, arv, testamente eller fusion en­ ligt 17A § lagen den 1A september 19AA (nr 705) om aktiebolag. Vad denna --------------lagens tillämpning.

19 g. Vad utöver bestämmelserna i den­ na lag är stadgat angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall fortfa­ rande gälla.

Denna lag utom 5 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträf­ fande förvärv av fast egendom som skett dessförinnan skall äldre bestäm­ melser fortfarande tillämpas. 5 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämp­ ning på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 2, 4 och 7 §§ lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 3, 8 och 12 §§ samma lag orden Konungens befallningshavande skall utbytas mot ordet länsstyrelsen.

Av överexekutor i enlighet med Finnes, sedan förordnande medde­ bestämmelserna i 1 § meddelat be­ lats enligt 1 § andra stycket, att slut om egendomens försäljning vare egendomen dessförinnan eller senare gällande, ändå att egendomen finnes avyttrats, äger överexekutor besluta hava varit avyttrad eller sedermera att förordnandet ej skall gå i verk­ avyttras. I övrigt skall så anses samt ställighet. I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 § ut- förfaras, som om egendomen utmätts sökningslagen meddelats förordnan­ för fordran med bästa förmånsrätt de om egendomens försäljning till däri efter, i förekommande fall, så­ gäldande av fordran, som däri äger dana rättigheter som besvärade egen­ bästa förmånsrätt; och skall försälj- domen redan innan bulvanförhållan- 1 Senaste lydelse av 12 § se 1937: 455.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 9

ning ske, ändå att innehavaren av det inträdde och hava förmånsrätt den fordran sådant bestrider. .1 auk­ framför alla befintliga fordringar. tionen må egendomen ej inropas av Egendomen må ej inropas av bulva­ bulvanen eller den, för vars räkning nen eller den för vars räkning bul­ bulvanförhållandet ingåtts. Vad i vanförhållandet ingåtts. Avgives vid fråga om fast egendoms försäljning auktionen bud som sålunda må an­ och köpeskillingens fördelning ut- tagas skall försäljning ske även om sökningslagen i övrigt stadgar be­ innehavare av fordran bestrider det. träffande gäldenären skall i ärende, Vad utsökningslagen i fråga om fast varom nu sägs, lämpas till bulvanen; egendoms försäljning och köpeskil­ och skall denne vara pliktig att beta­ lingens fördelning i övrigt stadgar la kostnad, som ej kan i enlighet med beträffande gäldenären skall i ärende 198 § utsökningslagen gäldas ur den som nu avses gälla bulvanen. Denne försålda egendomen. skall även vara pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighet med 198 § utsökningslagen. Bestämmel­ sen i 126 § 3 mom. samma lag äger icke tillämpning i fråga om egendo­ mens försäljning.

4 Den, som med kännedom om för­ Den, som med kännedom om för­ bud enligt 3 § överträder detsamma, bud enligt 3 § överträder detsamma, straffes med böter från och med dömes till böter. tjugufem till och med femtusen kro­ nor. Innefattar förseelse, varom nu är fråga, förbrytelse jämväl mot 24 kapitlet allmänna strafflagen eller mot någon angående skogsvården å enskild mark gällande författning, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för lik­ artat fält stadgat.

7 Böter, som ådömas enligt 4 §, skola tillfalla kronan. Saknas medel till deras fulla gäldande, skall för­ vandling ske enligt allmänna straff­ lagen. Genom försäljning---------------------- --------tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Har överexekutor dessförinnan meddelat beslut enligt 1 §, skall försäljningen ske enligt de äldre bestäm­ melserna.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

3) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Fast egendom,------- - — —----------- — om aktiebolag. Förvärvstillstånd fordras —------- ---------------- — avyttra densamma; 5. om förvärvaren är fångesman­ 5. om förvärvaren är fångesman­ nens make och ej heller om förvär­ nens make och ej heller om förvär­ varen eller, när makar förvärva ge­ varen eller, när makar förvärva ge­ mensamt, endera av dem är fånges­ mensamt, endera av dem är fånges­ mannens eller också, om denne är mannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, adop­ gift, hans makes avkomling, adop­ tivbarn, syskon eller adoptivbarns tivbarn, syskon eller adoptivbarns eller syskons avkomling, allt under eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesmannen ej förutsättning att fångesmannen ej enligt 12 § är skyldig att avyttra är skyldig att avyttra egendomen egendomen; enligt 12 § eller enligt 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller grava eller ak­ tier i vissa bolag;

6. om fånget---------------------------■ — — av aktier.

2 §•

Har förvärvstillstånd------------------- ----- eljest avvisas. Ansökan om tillstånd att förvärva fast egendom genom köp eller byte får ej prövas, innan det blivit slut­ ligt avgjort huruvida förköp enligt förköpslagen den 1967 (nr ) äger rum. Vad nu sagts äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förköpsrätt icke föreligger. 5 §• Förvärvstillstånd må---------------- - — ----- — — och ägoanordning. Tillstånd må — —- ----------------- — första stycket 1. om tillstånd sökes till förvärv 1. om tillstånd sökes till förvärv på auktion som avses i 13 §; 2 på auktion som avses i 13 § eller i 8 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; 2. om fångesmannen ----- - -------- i förklaringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 11

Denna lag utom 2 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträftande förvärv som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. 2 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämp­ ning på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas att 1 §, 6 § 3 mom. och 9 § 2 mom. gruvlagen den 3 juni 19381 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Envar äger —------------—------------- eller magnesit. Angående förbud för utländska Angående vissa inskränkningar i medborgare samt vissa bolag, för­ rätten att inmuta mineralfyndighet eningar, andra samfällighet er och eller förvärva eller bearbeta inmutad stiftelser att inmuta mineralfyn­ mineralfyndighet eller idka gruv­ dighet samt om Vissa inskränkning­ drift är särskilt stadgat. ar i rätten att förvärva eller bear­ beta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift är särskilt stadgat. 6 3 inom. Vid ansökningen------------ - medgivande lämnats; 3) där sökanden är svenskt bolag 3) där sökanden är bolag eller eko­ eller svensk ekonomisk förening eller nomisk förening, eller utländsk med­ där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller borgare, samfällighet eller stiftelse, 9) Konungens tillstånd erfordras för eller där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) inmutning, handlingar utvisande sö­ eller 9) Konungens tillstånd er­ kandens rätt att verkställa inmut­ fordras för inmutning, handlingar ningen eller, om sökanden icke inne­ utvisande sökandens rätt att verk­ har sådan rätt, till Konungen ställd ställa inmutningen eller, om sökan­ ansökning om tillstånd att verkstäl­ den icke innehar sådan rätt, till la inmutningen; Konungen ställd ansökning om till­ stånd att verkställa inmutningen; 4) en ansökningsavgift---------------- 2 -----------------10 § stadgas.

2 mom. Ansökningen skall avslås: 2 mom. Ansökningen skall avslås: 1) om, enligt vad därom är sär­ 1) om, där Konungens tillstånd till skilt stadgat, sökanden icke äger här inmutning erfordras, sådant blivit i riket inmuta mineralfyndighet eller sökanden förvägrat; om, där Konungens tillstånd till in­ mutning erfordras, sådant blivit sö­ kanden förvägrat; 2) om den---------------------------- ------ må beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. 1 Senaste lydelse av 6 § se 1963:626.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 december 1966.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E rig N ilsson , L undkvist , G ustafsson .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i la­ gen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvär­ va fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. in. och anför.

Genom den år 1963 tillsatta departementsutredningen pågår en undersök­ ning av möjligheterna att begränsa departementens och departementsche­ fernas arbetsuppgifter till i huvudsak frågor som kräver departementsche­ fens personliga ställningstagande (se 1964 års riksdagsberättelse, s. 71). Ut­ redningen har att undersöka om inte en längre gående delegering och de­ centralisering av olika ärendegruppers handläggning än som f. n. förekom­ mer är möjlig. Med skrivelse den 8 juni 1966 har utredningen (Decentraliseringsgruppen) överlämnat en promemoria nr 65 (Stencil Ju 1966: 11) angående be­ slutanderätten i ärenden om tillstånd för utlänningar och vissa bolag att förvärva fast egendom, m. m. I promemorian framläggs förslag som syftar till att i viss omfattning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, hädanefter kallad 1916 års lag. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registeringsverket, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sportstugefrämjandet samt Sveriges advo­ katsamfund. Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Jön­ köpings, Kronobergs, Värmlands samt Göteborgs och Bohus län. Flera läns­ styrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren och lantbruksnämnden i länet samt från handelskammare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 13

Med anledning av vissa åtaganden som Sverige gjort genom anslutningen till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssamman­ slutningen (EFTA) och vissa påpekanden av lagrådet i samband med granskningen av jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) har inom jus­ titiedepartementet upprättats en promemoria (Stencil Ju 1966: 10) med för­ slag till vissa ändringar i 1916 års lag, m. in. I promemorian föreslås en uppmjukning av förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt ett undantag från tillståndsplikten i 1916 års lag beträffande fastighetsför­ värv genom fusion av helägt dotterbolag med dess moderbolag. Vidare före­ slås vissa jämkningar i 1916 års lag i syfte att bringa lagen i närmare över­ ensstämmelse med 1965 års jordförvärvslag. I detta sammanhang föreslås också vissa ändringar i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom, i jordförvärvslagen och i gruvlagen. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, kommerskollegium, bankinspektionen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Kop­ parbergs, Stockholms och Västerbottens län, aktiebolagsutredningen, gruvrättsutredningen, fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruksförbund, Riks­ förbundet Landsbygdens folk, Jernkontoret, Sveriges industriförbund samt Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga bergmästare, Svenska gruvföreningen samt flertalet handelskammare i riket. Flertalet länsstyrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren, länsarkitekten, lantbruksnämnden, handelskammaren eller bergmästaren i länet. Sveriges industriförbund har avgivit sitt yttrande efter samråd med Sveriges all­ männa exportförening. 1 väntan på en mer omfattande revision av 1916 års lag, som kan bli er­ forderlig bl. a. om vårt land skulle komma att delta i en vidgad europeisk ekonomisk gemenskap, anhåller jag att få ta upp de nu framlagda lagför­ slagen till behandling.

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

I. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

1. Förvärv av fast egendom

Gällande rätt m. m.

Enligt 1 § första stycket 1916 års lag får utländska medborgare inte utan tillstånd i varje särskilt fall förvärva fast egendom. Sådant tillstånd krävs enligt lagrummet även i vissa andra fall, nämligen för att förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Mineralfyndighet får inte i något fall inmutas av utländsk medborgare. Med utländsk medborgare jämställs i lagen utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser (1 § andra stycket). Enligt 1 § tredje stycket får — om skäl mot sådan åtgärd inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens personliga förhållanden —• tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom i vissa fall lämnas av länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen. Länsstyrelsen äger sålunda medge förvärv av bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller av tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostads­ hus, under förutsättning att förvärvet sker huvudsakligen för att bereda bostad åt sökanden och hans familj. Vidare kan utlänning, som tidigare ägt svenskt medborgarskap, av länsstyrelsen 1'å tillstånd att förvärva jord­ bruksfastighet, om han avser att bereda sig utkomst av jordbruket och själv kan antas komma att bedriva detta. \r I övriga fall ankommer det på Kungl. Maj :t att lämna tillstånd (1 § fjärde stycket). Enligt 2 § gäller vissa inskränkningar i bl. a. svenskt aktiebolags rätt att förvärva fast egendom. Beträffande bolag, vars aktiebrev får ställas till in­ nehavaren, gäller enligt första stycket att det inte får förvärva fast egen­ dom utan att Kungl. Maj :t ger tillstånd därtill. T fråga om bolag vars aktie­ brev är ställda till viss man fordras enligt andra stycket förbehåll av viss minsta omfattning i bolagsordningen beträffande andelen aktier, som får förvärvas av utländska rättssubjekt. Förvärv av aktie i strid mot sådant förbehåll är ogiltigt (3 § första stycket). Ytterligare bestämmelser om ogiltighet vid förvärv av vissa aktier finns i lagen den 7 juni 1934 (nr 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Kompletterande be­ stämmelser till 1916 års lag avsedda att hindra kringgående av lagens be­ stämmelser finns även i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhål­ lande i fråga om fast egendom. Enligt 4 § äger länsstyrelse, när svensk juridisk person förvärvat hus, tomt, upplagsplats m. m., under vissa förutsättningar förklara att särskilt tillstånd till förvärvet inte fordras. Jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) reglerar rätten att förvärva

Kungl. Mcij.ts proposition nr 121 år 1967 15

jordbruksfastighet. I princip fordras förvärvstillstånd. I 1 § 6. jordförvärvs­ lagen föreskrivs dock, att om köp av jordbruksfastighet skall prövas enligt 1916 års lag, särskilt förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte krävs. Av 5 § 1916 års lag framgår att utlännings eller bolags ansökan om för­ värv av fast egendom skall jämte fångeshandlingen ges in till länsstyrelsen inom tre månader från det fånget skedde. I övrigt gäller beträffande hand­ läggningen av sådant ärende i praxis följande. Länsstyrelsen inhämtar från polisen uppgifter om sökandens person och om hans ekonomiska förhållanden. Är sökanden bosatt utomlands skall i ärendet finnas ett vandelsintyg från polismyndighet e. d. i sökandens hem­ land. Avser ansökan förvärv av jordbruksfastighet inhämtas yttrande från kommunalnämnd, lantmätare, ibland överlantmätare, och lantbruksnämnd. Vid frågor om förvärv av fast egendom inom stadsplanelagt område inhäm­ tas yttrande från drätselkammaren, som i sin tur ofta hör byggnadsnämn­ den och fastighetskontoret. Om ärendet bedöms ligga inom länsstyrelsens kompetens enligt 1 § tredje stycket 1916 års lag och länsstyrelsen anser sig böra bifalla ärendet, beslutar länsstyrelsen i ärendet. Annars ankommer det på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som gäller här i landet bosatt person yttrande från statens utlänningskommission. Har lantbruksnämnden eller länsstyrelsen avstyrkt ansökan om förvärv av jordbruksfastighet in­ hämtas ofta yttrande från lantbruksstyrelsen eller lantmäteristyrelsen eller från båda. Beredningen av ärende om förvärv av fast egendom sker inom justitiedepartementet. Om yttrande föreligger från lantbruksstyrelsen eller lantmäteristyrelsen, sker beredningen gemensamt med jordbruksdeparte­ mentet.

Utredningen

Utredningen redovisar resultatet av en undersökning ay de under år 1964 prövade ansökningarna om tillstånd enligt 1 § 1916 års lag. Enligt utredningens uppgifter prövade Kungl. Maj :t år 1964 sammanlagt 86 ansökningar om tillstånd enligt 1 § 1916 års lag för utländsk medbor­ gare eller utländskt företag att förvärva fast egendom. År 1965 var antalet ärenden 93. Av 1964 års ärenden inkom 79 från utländska fysiska personer medan övriga sju ingavs av dansk sportfiskeförening, kommun i Danmark, Engelska Episcopalförsamlingen i Stockholm, Australiens ambassad och ut­ ländskt bolag (två ansökningar). Av de under år 1964 sammanlagt 86 underställda ärendena enligt 1 § bi­ fölls ansökningen i 75 fall, medan sex av ansökningarna avslogs. I fyra av återstående fem ärenden påkallades inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd, enre­

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

dan sökanden under mellantiden blivit svensk medborgare. Det femte ärendet återförvisades till länsstyrelsen för prövning. Av de 75 bifallna framställningarna gällde efter vad utredningen fram­ håller ungefär hälften förvärv av jordbruksfastighet och återstoden förvärv av annan fastighet. På jordbruksfastigheterna avsåg sökanden i omkring 15 fall att bedriva jordbruk eller binäring till jordbruk. Övriga förvärv av jord­ bruksfastighet skedde i allmänhet för att ge förvärvaren en fritidsbostad eller helårsbostad. I omkring tio av de bifallna ärendena var sökandens av­ sikt att på fastigheten bedriva sådan rörelse, handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering, för vilket näringstillstånd fordras enligt § 26 mom. 1 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen). I ett av de sex ärenden, där ansökningen avslogs, gällde förvärvet fastig­ het, som ansågs behövlig för närliggande jordbruks rationalisering. I ett annat fall avsåg en dansk sportfiskeförening alt förvärva fiskevatten och i ett tredje fall söktes förvärvstillstånd för bostadsfastighet av en person, som flyttat från landet och som här i landet redan ägde fastigheter av sistnämnda slag. Övriga tre avslagsärenden gällde köp av sportstugetomt inom område, för vilket förordnande enligt strandlagen gällde. I de av Kungl. Maj :t under år 1964 avgjorda ärendena om tillstånd för ut­ ländsk person att förvärva fast egendom enligt 1 § 1916 års lag följde Kungl. Maj :t vad vederbörande länsstyrelse föreslagit i samtliga fall utom fyra. I de sistnämnda hade länsstyrelsen avstyrkt, medan Kungl. Maj :t biföll. Under år 1964 prövade Kungl. Maj :t endast ett förvärvsärende avseende sådant svenskt rättssubjekt, som nämns i 2 § 1916 års lag. Detta ärende bifölls.

Vid övervägande av frågan om delegering och decentralisering av ären­ den angående tillstånd till förvärv av fast egendom erinrar utredningen inledningsvis om att länsstyrelsen med stöd av 1 § tredje stycket 1. och 2. 1916 års lag i viss utsträckning äger meddela så­ dant tillstånd under förutsättning att de generella villkoren härför är upp­ fyllda. Om ärendet visserligen är av den huvudsakliga karaktär som anges i nämnda lagrum, men länsstyrelsen anser att någon eller några av de i lagrummet särskilt angivna förutsättningarna inte föreligger, eller läns­ styrelsen av annan grund finner att ärendet inte bör bifallas, ankommer det på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Härvid hänvisar länsstyrelsen enligt utredningen mera sällan till att »allmänt intresse» (planläggningssynpunkt, militära in­ tressen, jordbrukets rationalisering etc.) eller »sökandens personliga för­ hållanden» utgör skäl mot tillstånd. Flertalet underställningar motiveras i stället med att fastigheten (markområdet) med hänsyn till sin storlek inte är att betrakta som »tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus»

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 17

eller med att förvärvet inte kan anses ha tillkommit för att bereda sökan­ den och hans familj bostad. När det gäller områdets storlek som grund för underställning framhåller utredningen att praxis varierar i olika delar av landet. En del länsstyrelser i södra Sverige har satt en maximigräns vid 10 000 m2 för sin egen tillståndsgivning. Avser en ansökan förvärv av större område, underställs ären­ det alltid Kungl. Maj :ts prövning. Ibland underställs emellertid Kungl. Maj :t ärenden, som gäller betydligt mindre områden än 10 000 m2. Andra länsstyrelser upprätthåller inte någon motsvarande gränsdragning utan tar i varje särskilt fall hänsyn till förhållandena på platsen, såsom topografi, markbeskaffenhet, befintliga byggnaders omfattning och belägenhet etc. I praxis har förvärvstillstånd därvid beviljats för områden upp till 25 000 m2, undantagsvis ännu större. I sådana fall har en stor del av området bestått av mindre värdefull mark. I fråga om länsstyrelses lagenliga rätt att medge förvärv av mark för bo­ stadsändamål (helårsbostad eller fritidsbostad) finner departementsutred­ ningen det otillfredsställande ätt vissa länsstyrelser satt en bestämd gräns för områdets storlek, över vilken gräns underställning alltid anses böra äga rum. Såsom sker redan nu hos flertalet länsstyrelser bör avgörande hänsyn tas till betingelserna i det särskilda fallet. Utredningen föreslår sådan änd­ ring i 1916 års lag, att länsstyrelsen uttryckligen bemyndigas att ge till­ stånd till förvärv av för fritidsändamål lämpad fastighet under förutsätt­ ning att med förvärvet huvudsakligen avses att bereda sökanden och hans familj fritidsvistelse. Emellertid finner utredningen att även om en sådan ändring sker ett stort antal ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egen­ dom kommer att ligga under Kungl. Maj :ts prövning i första instans. Detta gäller förvärv av dels jordbruksfastighet, om sökanden inte tidigare varit svensk medborgare eller avsikten inte är att han skall söka sin utkomst ge­ nom jordbruk på egendomen, dels större hyresfastighet, dels byggnad eller mark, som inte skall användas till egen fritidsbostad eller helårsbostad, dels fastighet där annan rörelse än jordbruk skall drivas. Utredningen anser därför en ytterligare decentralisering önskvärd och även möjlig att genom­ föra med beaktande av den praxis som numera bildats genom Kungl. Maj :ts tillämpning av lagen. Olika vägar för en sådan decentralisering är tänk­ bara. Departementsutredningen utgår för sin del från att en decentralise­ ring är naturlig i fråga om sådana tillståndsärenden, där praxis är klar och starka skäl bedöms föreligga för att förvärvstillstånd skall meddelas. Motsättningsvis bör beslutanderätten i första instans ligga kvar hos Kungl. Maj :t i sådana grupper av ärenden, där praxis inte är entydig och syftet med 1916 års lag gör det tveksamt om ansökningen bör bifallas. Departementsutredningen föreslår att länsstyrelse — utom i de fall som avses i nuvarande 1 § tredje stycket 2. — bemyndigas att, när skäl mot en 2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

sådan åtgärd inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökan­ dens personliga förhållanden, meddela tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom, under förutsättning att sökanden har hemvist här i riket sedan två år samt att med egendomens förvärvande avses att åt sökanden bereda utkomst genom jordbruk och han kan antas komma att själv ägna sig åt detta. Tillika bör länsstyrelse i fråga om utländsk med­ borgares förvärv av fast egendom bemyndigas att — under villkor som nyss angetts när det gäller sökandens hemvist — ge förvärvstillstånd när sökan­ den avser att på fastigheten driva rörelse, vartill han erhållit tillstånd en­ ligt näringsfrihetsförordningen, och fastigheten prövas behövlig för verk­ samheten. Utredningen framhåller härefter, att Kungl. Maj :t årligen prövar ca tio ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att genom köp eller gåva förvärva fast egendom, vartill köparen respektive gåvotagaren till följd av släktskap med säljaren respektive givaren skulle ha varit arvsberättigad vid den sistnämndes död. Det är i dessa fall ofta fråga om släktgårdar som överlåtaren inte har möjlighet att själv behålla. Överlåtelsen sker då för att egendomen skall bevaras i släktens ägo. Kungl. Maj :t brukar i praxis alltid bifalla ansökningar av denna art. Enligt departementsutredningens förslag skall länsstyrelsen få medge utländsk medborgare rätt att genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom här i landet i sådana fall som avses i 1 § 5. jordförvärvslagen, dvs. om förvärvaren är förenad i nära släktskap med överlåtaren.

Remissyttrandena

Såvitt nu är i fråga har utredningsförslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. I fråga om behovet av den före­ slagna reformen framhåller lantmäteristyrelsen att de föreslagna ändring­ arna i 1916 års lag inte syftar till någon saklig ändring utan endast till en administrativ rationalisering genom att beslutanderätten i vissa grupper av ärenden flyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna. Mot en sådan de­ centralisering finner styrelsen i princip ingenting att erinra. Uttalanden av samma innebörd har gjorts av lantbruks styrelsen, länsstyrelserna i Blekinge län, Gotlands län, Göteborgs och Bohus län, Uppsala län samt Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att bestämmelserna i 1 § tredje stycket 1. 1916 års lag tidigare erbjudit vissa tolkningssvårigheter, då fråga varit om mark för fritidsändamål, vilka nu torde kunna und­ vikas. Även länsstyrelserna i Kopparbergs och Uppsala län hälsar med till­ fredsställelse att den rådande oklarheten beträffande länsstyrelsens möj­ lighet att ge tillstånd till förvärv av fast egendom för fritidsändamål avses försvinna.

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 19

Beträffande utlännings förvärv av fritidsfastigheter anser länsstyrelsen i Malmöhus län att vissa synpunkter som överlantmätaren i länet framfört hör beaktas. Överlantmätaren framhåller att dessa förvärv tenderar att avse allt större arealer. Överlantmätaren erinrar om att lantmäteristyrelsen i utlåtande till Kungl. Maj :t den 12 juni 1964 ansåg sig inte böra till­ styrka förvärvstillstånd avseende en dansk medborgares förvärv av ett om­ råde om ca 15 ha att avstyckas till tritidsfastighet, om inte förvärvsområdet begränsades till att avse en för det tilltänkta användningssättet lämplig tomtplats. Bättre kommunikationer och större trängsel på kontinenten kan enligt överlantmätaren väntas öka intresset för de förhållandevis billiga markerna norrut. Förvärv av mark för fritidsanläggningar i större format kan sa småningom väntas. Även om ett område består av »mindre värde­ full mark» kan det vara angeläget att det inte genom utlännings förvärv förvandlas till privat fritidsområde. Även lantmäteristyrelsen tar upp frågan om den framtida fritidsbebyg­ gelsen och betonar, att den föreslagna ändringen i 1916 års lag härvidlag kan aktualisera ett lagstiftningsproblem av stort principiellt intresse. Lantmäteristyrelsen anför. En inte oväsentlig del av tillståndsärendena vare sig de prövas av Kungl. Maj:t eller tillstånd lämnas av länsstyrelsen torde i framtiden avse förvärv av mark för fritidsändamål. På grund av den betydande efterfrågan på mark för fritidsändamål som råder i stora delar av landet uppstår i stor utsträck­ ning svårigheter att få erforderlig reglering av bebyggelsen. Inte minst har under senare år problem uppstått beträffande markanvändningen i glesbyg­ den. En ökande konkurrens om mark för såväl fritidsbebyggelse som rörligt friluftsliv har under senare år kunnat konstateras. De från enskilda personer - inte minst utlänningar — framställda önskemålen om avstyckningar av betydande markområden för fritidsändamål har därvid främst i de södra delarna av landet kommit att utgöra ett svårbemästrat problem för fastig­ het sbildningsmyndigheterna. Även eljest kan förvärv vara så beskaffade att hinder mot ett fullföljande genom fastighetsbildning föreligger. Det sy­ nes därvid vara önskvärt att tillståndsfrågans behandling samordnas med fastighetsbildningsfrågans så att motslridande beslut inte uppkommer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte länsstyrelse bör äga meddela avslag på ansökan, när klar anledning finns därtill.

2. Ändring av bolagsordning

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag får ändring av bolagsordning i vad den innefattar förbehåll som avses i 2 § andra stycket inte vidtas utan med­ givande av Kungl. Maj :t. Bestämmelsen har tillkommit för att den särskilda prövning av vissa rättssubjekts förvärv av fast egendom som föreskrivs i la­ gen inte skall kunna kringgås. Bolag med förbehåll enligt 2 § andra stycket 2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

1916 års lag berörs inte av bestämmelserna om förvärvstillstånd enligt den­ na lag, men om förbehållet slopas, kan bolagets aktier och därmed indirekt dess fasta egendom förvärvas av envar. I praxis har bestämmelsen i 2 § tredje stycket 1916 års lag tolkats så att Kungl. Maj :ts tillstånd fordrats endast när den avsedda ändringen skulle innebära att lagens minimikrav inte längre uppfylldes. Medger Kungl. Maj :t en ändring av sådan innebörd, får bolaget fortsättningsvis inte utan be­ hörigt tillstånd förvärva fast egendom och får inte heller genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier. Å andra sidan får bolagets aktier förvärvas fritt av envar. Ansökan om medgivande till ändring av bolagsordning i vad gäller föi'behåll som avses i inskränkningslagen lämnas direkt till Kungl. Maj :t. Ansö­ kan skall vara åtföljd av, förutom bolagsordningen, utdrag ur protokoll, som visar att bolagsstämman beslutat om sådan ändring i bolagsordningen, att minimikraven i 2 § andra stycket inskränkningslagen inte längre är uppfyll­ da. Till skrivelsen skall vara fogad uppgift (intyg av revisor) om bolagets innehav av fast egendom eller bundna aktier. Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som här avses yttrande från patent- och registreringsverket samt, om bolaget äger naturtillgångar av större värde, från kommerskollegium. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 § 1916 års lag får svenskt bolag eller svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt om egen­ domen efter prövning av länsstyrelsen anses behövlig för bolagets eller för­ eningens verksamhet (4 § jfrd m. 5 §).

Utredningen Utredningen upplyser att Kungl. Maj :t under år 1964 prövade samman­ lagt 47 framställningar om medgivande till ändring av bolagsordning i vad gäller förbehåll enligt inskränkningslagen. Samtliga framställningar bifölls. Under år 1965 var antalet ärenden 107. I ca 30 av de under år 1964 prövade ärendena saknade bolaget fast egen­ dom eller bundna aktier i andra bolag, medan i omkring tiotalet fall sökan­ debolag direkt eller indirekt ägde endast sådan fast egendom, beträffande vilken länsstyrelsen äger ge förvärvstillstånd enligt 4 § i 1916 års lag.

Enligt vad utredningen framhåller har bestämmelsen om förbud för ut­ ländsk medborgare att förvärva aktier i vissa bolag inte tillkommit för att kontrollera förvärv av bolaget som sådant. Den syftar i stället till att hind­ ra att lagens föreskrifter om fastighetsförvärv kringgås genom att fast egendom förvärvas av juridisk person i utländsk ägo. Fråga om tillstånd att ändra bolagsordning skall alltså i vad gäller förbehåll enligt 2 § 1916 års

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 21

lag prövas främst med beaktande av om bolaget förfogar över fast egendom, antingen genom att själv stå som ägare därav eller genom att inneha aktier eller andelar i företag, som äger fast egendom. I de fall då sökandebolaget över huvud taget inte förfogar över någon fast egendom eller förfogar endast över sådan fast egendom, som avses i 4 § 1916 års lag, anser utredningen att ärenden om ändring av bolagsord­ ningen i vad gäller förbehåll enligt 2 § i lagen inte är av sådan omfattning och vikt att de måste avgöras av Kungl. Maj :t i första instans. Beslutande­ rätten i sådana ärenden bör i stället enligt utredningens uppfattning utövas av patent- och registreringsverket, som är central registreringsmyndighet för bl. a. aktiebolagsärenden. Förfogar bolaget inte över någon fast egendom anses prövningen vara en ren formalitet, varvid endast fordras att bolags­ stämman i laga ordning fattat beslut om ändring av bolagsordningen. För­ fogar bolaget över fast egendom och det finns anledning anta att det endast är fråga om sådan egendom som avses i 4 § 1916 års lag, ankommer det på den prövande myndigheten att i första hand kontrollera att egendomen verkligen är av sådan beskaffenhet. Eftersom sökandebolaget har förbe­ håll enligt 2 § nämnda lag torde i de fall, då bolaget direkt eller indirekt förfogar över fast egendom, förvärvet i regel ha skett med stöd av 3 § i den numera av jordförvärvslagen ersatta 1925 års bolagsförbudslag. Utredningen anser att en jämförelse mellan 3 § bolagsförbudslagen och 4 § 1916 års lag ger anledning förmoda, att förvärvsrätten enligt förstnämnda lagrum gick längre än enligt sistnämnda. I praxis har emellertid, framhåller utred­ ningen, båda lagrummen bedömts täcka varandra såvitt angår de vanligaste förvärven, nämligen fastighet med fabriks- och kontorslokaler samt tomt och upplagsplats. Eftersom ärenden om förvärv enligt 4 § 1916 års lag prövas av länsstyrel­ sen — liksom även tidigare ärenden om fastighetsförvärv enligt 3 § bolagstörbudslagen — anser utredningen att patent- och registreringsverket före beslut i ärende om ändring av bolagsordningen för bolag, som äger fast egendom, skall höra vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen bör därvid i tveksamma fall samråda med överlantmätaren för att fastställa om egen­ domen är av beskaffenhet som sägs i 4 §. Finner patent- och registrerings­ verket att egendomen är av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag och delar länsstyrelsen denna uppfattning, bör enligt utredningen patent- och registreringsverket äga avgöra ärendet. Om patent- och registreringsverket och länsstyrelsen däremot är av olika uppfattning huruvida egendomen är av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag, bör patent- och registreringsver­ ket överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Sådant överlämnan­ de bör även äga rum om patent- och registreringsverket finner ansökan inte böra bifallas.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Patent- och registreringsverket förutsätter att numera tillämpad praxis i fråga om när tillstånd fordras till ändring av bolagsordning, nämligen en­ dast när lagens minimikrav på förbehållet inte längre är uppfyllda, kom­ mer att tillämpas i fortsättningen. Om sökandebolaget äger bundna aktier i annat bolag kan enligt verkets uppfattning medgivande enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag inte lämnas och detta även om sökandebolaget inte förfogar över någon fast egendom. Om förbehållet i bolagsordningen upphävs eller ändras så, att det inte läng­ re uppfyller minimikraven i 2 § andra stycket, blir sökandebolaget ett för­ bjudet rättssubjekt i vad gäller förvärv genom teckning eller överlåtelse av bundna aktier i andra bolag. Ett fortsatt innehav av sådana, visserligen en gång giltigt förvärvade, bundna aktier måste anses strida mot lagens grun­ der. Det synes därför enligt verket nödvändigt, att innehavet av bundna ak­ tier i annat bolag avvecklas antingen genom utbyte mot fria aktier, där så låter sig göra, eller genom överlåtelse, innan medgivande enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag kan lämnas. Om innehavet av bundna aktier inte av­ vecklas, anser sig patentverket böra överlämna ärendet till Kungl. Maj :t. Någon särskild bestämmelse härom anser verket emellertid inte erforderlig.

II. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom

fusion och offentlig auktion

1. Inmutningsrätten

Gällande bestämmelser

Enligt gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3H) kan var och en genom inmut­ ning få rätt att på egen eller annans mark undersöka och bearbeta fyndig­ heter av sådana mineral, som uppräknas i lagen. Bland dessa ingår våra vanligaste malmer. Rätten till fyndighet tillkommer den som först söker inmutning. Ansökan görs hos bergmästaren, som vid bifall till ansökning­ en utfärdar mutsedel. Inmutningen medför ensamrätt att under tre år utföra undersökningsarbete inom det inmutade området. Rätt till fortsatt bearbet­ ning, gruvdrift, kan erhållas genom särskild utmålsförrättning. I fråga om rätten till inmutning enligt gruvlagen gäller vissa begräns­ ningar. Utländskt rättssubjekt får sålunda enligt 1 § i 1916 års lag inte göra inmutning i vårt land. Detta förbud är indispensabelt. Enligt lagen den 6 december 1963 (nr 599) om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbot­ tens län, vilken lag äger giltighet till och med år 1972, gäller vidare alt en-

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 23

dast kronan kan beviljas inmutningsrätt inom nämnda län utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Staten är berättigad att till hälften delta i gruvföretag, som föranleds av annans inmutning (kronoandel). Begagnar staten sig inte av denna rätt, bar inmutaren ensamrätt till företaget. I gruvor som tillkommit före år 1940 kvarstår jordägarens rätt till halv andel i företaget (jordägareandel). Alla fyndigheter i jorden kan inte inmutas. Rätten att eftersöka och be­ arbeta stenkols-, salt- och gas- samt alunskifferfyndigheter förutsätter i all­ mänhet särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Majt med stöd av lagen den 28 maj 1886 (nr 46 s. 1) ang. stenkolsfyndigheter in. m. När fråga är om Myndigheter av uranhaltigt mineral in. m. meddelas i allmänhet undersökningstillstånd av kommerskollegium på grund av uranlagen den 2 decem­ ber 1960 (nr 679), och för fortsatt bearbetning av sådan gruva krävs kon­ cession. Enligt lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln äger staten rätten att utforska sockeln och utvinna dess naturtillgångar. Denna rätt kan dock i fråga om bestämt område för viss tid överlåtas till annan genom särskilt tillstånd.

Promemorian

I promemorian framhålls, att Sveriges inträde år 1960 i Europeiska fri­ handelssammanslutningen (EFTA) innebar ett erkännande av vissa i EFTA-konventionen inskrivna regler beträffande rätten till etablering inom medlemsländerna. 1 promemorian hänvisas till artikel 16 i konventionen, där det stadgas, att restriktioner i fråga om etablering och drift av ekono­ miska företag inom en medlemsstats område inte bör tillämpas på sådant sätt, att de fördelar som väntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna motverkas genom en mindre gynnsam behandling av andra medlemsstaters rättssubjekt än av vederbörande medlemsstats egna rättssubjekt. Stadgan­ det, som syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom och vissa naturtillgångar, anses enligt vad som framhålls i promemorian innebära förbud för medlemsstat att genom lagstiftning eller administrativ praxis diskrimi­ nera andra medlemsstaters rättssubjekt. Enligt ett tilläggsprotokoll (Record of Understandings) skall artikel 16 dock inte hindra en medlemsstat att utöva kontroll över bl. a. äganderätten till sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte visas motverka de väntade fördelarna av frihandelsområdet. I promemorian hänvisas härefter till följande uttalande av chefen för handelsdepartementet i proposition med förslag om Sveriges anslutning till EFTA (prop. 1960:25 s. 54). Sedan gammalt har i vårt land fästs stort avseende vid möjligheten att bevara en viss kontroll över äganderätten till naturtillgångarna. Under för-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

handlingarna har det också rått enighet om att konventionens bestämmel­ ser om etableringsrätt i princip icke skall hindra en sådan kontroll. För vårt vidkommande föreligger sålunda icke något hinder enligt konventionen att bibehålla den kontroll över utlänningars förvärv av fast egendom och vissa naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag innebär. Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid i förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehand­ ling beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konven­ tionens föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, icke medföra någon fara för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av betydelse. Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtill­ gångar är fritt tillgängliga för köpare i övriga medlemsstater torde nämligen kontrollen över själva äganderätten icke kunna anses motverka de fördelar som väntas av handelns frigörelse. Vad gäller skogstillgångarna vill jag också i detta sammanhang erinra om att möjligheterna att förvärva skog även för svenska företag och enskilda personer är starkt beskurna genom 1925 års lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att för­ värva fast egendom samt genom 1955 års jordförvärvslag. Beträffande våra mineraltillgångar må framhållas, att staten äger en ansenlig del av de in­ mutade fyndigheterna. Nya fyndigheter kan enligt 1916 års lag icke inmu­ tas av utlänningar. Detta hinder är indispensabelt och det torde därför få övervägas att införa en möjlighet för Kungl. Maj :t att bevilja dispens i detta avseende. Några olägenheter av en sådan ordning kan nu icke förutses.

Med hänsyn till att någon dispensmöjlighet, motsvarande den som i öv­ rigt gäller med avseende på förvärv enligt 1 § 1916 års lag, inte föreligger i fråga om inmutningsrätten föreslås i promemorian att lagen ändras på sådant sätt, att Kungl. Maj :t får samma utrymme att meddela dispens som i fråga om förvärv av fast egendom. Som en följd härav föreslås vissa smärre justeringar i 1916 års lag och i gruvlagen.

Remissyttrandena

De förslag promemorian i denna del innehåller har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Hovrätten över Skåne och Blekinge liksom Jernkontoret erinrar om att det indispensabla imnutningsförbudet infördes genom en lagändring år 1899. Såvitt framgår av förarbetena, yttrar hovrätten, torde ändringen ha berott på att man ville förebygga de konflikter som kunde uppkomma, om kapitalstarka utländska företag fick möjlighet att göra inmutningar i Sve­ rige. Däremot ville man inte utestänga en utländsk företagsamhet på gruv­ driftens område, vilken hänförde sig till redan inmutade fyndigheter för vilka preciserade villkor kunde uppställas vid dispensgivningen. Hovrätten anser att något skäl numera inte föreligger att skilja mellan inmutningar och förvärv av inmutad mineralfyndighet. Griivrättsutredningen erinrar om att den vid sin allmänna översyn av

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 25

gruvlagstiftningen bl. a. har att beakta de europeiska ekonomiska integra­ tionssträvandena (jfr 1964 års riksdagsberättelse I Ju 62). Skulle utred­ ningens arbete leda till en omläggning av gruvlagstiftningen i riktning mot ett koncessionssystem — en fråga vartill utredningen ännu inte tagit stånd­ punkt ■—- torde ändring av lagens regler i vad avser gruvegendom bli ofrån­ komlig. Utredningen förutsätter att dispensfallen blir sällsynta och anser sig därför inte behöva befara att den förordade anpassningen av 1916 års lag till EFTA-konventionen skall medföra att mineralfyndigheter i riket i nå­ gon större omfattning kommer i utländska händer. Gruvrättsutredningen har därför för sin del ingenting att erinra mot att den föreslagna ändringen genomförs utan avvaktan på den lagstiftning vari utredningens arbete kan utmynna.

2. Förvärv genom fusion

Gällande bestämmelser

Enligt aktiebolagslagen kan ett aktiebolag utan att träda i likvidation uppgå i annat aktiebolag. Förfarandet kallas fusion. Lagen upptar två olika slag av fusion. I 174 § behandlas det fallet att ett s. k. helägt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Dotterbolaget upplöses därvid utan likvidation och alla dess tillgångar och skulder övertas av moderbolaget. I 175 § regleras det fall då ett aktiebolag — mot vederlag i pengar eller aktier i bolaget — övertar ett annat aktiebolags alla tillgångar och skulder, varefter det senare bolaget avvecklas genom skifte av vederlaget enligt samma regler som gäl­ ler för likvidation. Enligt 2 § 1916 års lag äger —• som tidigare antytts — bl. a. svenskt aktie­ bolag, vars aktier får ställas till innehavaren, inte förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift i riket utan att Kungl. Maj :t gett bolaget tillstånd därtill. Detsamma gäller i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skall vara ställda till viss man, om bolagsordningen inte innehåller särskilt förbehåll angående aktieöverlåtelse. Förbehåll kan enligt 177 § aktiebolagslagen göras om att aktier, som ställs till viss man, inte får genom teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag, andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa slag av sådant rättssubjekt eller av annan än svensk medborgare. Enligt detta lagrum kan förbehållet avfattas så att bara viss del av aktierna avses med den i förbe­ hållet bestämda begränsningen, varvid aktierna kallas bundna. Aktier, som inte berörs av förbehållet, kallas fria. För att ett aktiebolag genom förbehåll av nu nämnt slag skall bli befriat

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

från den i 1916 års lag föreskrivna tillståndsplikten vid fastighetsförvärv måste förbehållet uppfylla vissa villkor i 2 § samma lag. Har aktierna lika röstvärde måste sålunda mindre än en femtedel av dem vara fria. Har de olika röstvärde skall de fria aktierna motsvara mindre än två femtedelar av aktiekapitalet, samtidigt som röstetalet för dem skall utgöra mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Aktieförvärv i strid mot förbehåll enligt 2 § är enligt 3 § samma lag ogiltigt. 1916 års lag omfattar alla slags fång utom förvärv genom bodelning, arv eller testamente. Om ett svenskt aktiebolag, som enligt vad förut sagts till­ hör de tillståndspliktiga rättssubjekten, genom fusionsavtal med annat ak­ tiebolag önskar förvärva exempelvis fast egendom, som ingår bland detta senare bolags tillgångar, måste således tillstånd till förvärvet sökas. Enligt 1 § 1965 års jordförvärvslag, vilken lag ersatt både 1925 års bolagsförbudslag och jordförvärvslagen den 3 juni 1955 (nr 272), gäller såsom hu­ vudregel att fast egendom, som är taxerad såsom jordbruksfastighet, inte får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd. Bland fång för vilka förvärvstillstånd krävs nämns fusion enligt 175 § aktiebolagslagen. Fusion enligt 174 § aktiebolagslagen nämns däremot inte bland de tillstånds­ pliktiga fången.

Promemorian

I promemorian erinras till en början om att redan i samband med till­ komsten av vissa följ dförfattningar till aktiebolagslagen den frågan upp­ märksammades, huruvida de nya reglerna om fusion av aktiebolag påkal­ lade ändring i då gällande föreskrifter om inskränkning i rätten för bolag att förvärva fast egendom. Så ansågs inte vara fallet. Frågan om inte 1925 års bolagsförbudslag borde kompletteras med föreskrift om att vid fusion av moderbolag och helägt dotterbolag tillstånd för moderbolaget inte skulle behövas för förvärv av dotterbolagets fasta egendom föranledde emellertid särskild tvekan. I propositionen (1947:228) utgick dåvarande chefen för justitiedepartementet från att Kungl. Maj :t i det åsyftade fallet med stöd av gällande lagbestämmelser regelmässigt skulle lämna tillstånd till den i realiteten mera formella ändringen i äganderätten till egendomen. Då det vidare syntes mindre ändamålsenligt att införa en särbestämmelse för det fall att det överlåtande bolagets samtliga aktier ägdes av ett annat bolag, an­ sågs en ändring i 1925 års lag överflödig. Inte heller ansågs ändring böra ske i 1916 års lag eller i den då gällande jordförvärvslagen från år 1945. I promemorian erinras om att frågan på nytt aktualiserades vid den re­ vision av jordförvärvslagstiftningen, som resulterade i 1965 års jordför­ värvslag. Det påpekas att lagrådet vid granskningen av lagförslaget fann att förslagets ståndpunkt till frågan om aktiebolags förvärv av jordbruks­ fastighet genom fusion var följdriktig (prop. 1965:41 s. 92). Lagrådet ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 27

talade i samband därmed att motsvarande spörsmål syntes böra observeras vid en eventuell revision av 1916 års lag. Ett aktiebolag som inte gjort förbehåll enligt 2 § 1916 års lag kan — fram­ hålls det i promemorian — i allmänhet inte förvärva alla aktier i ett bolag, som gjort sådant förbehåll och på grund därav fritt kan förvärva fast egen­ dom. Det förra bolaget kan förvärva högst 2/5 av aktiekapitalet i det senare bolaget. Förutsättningar för fusion mellan bolagen enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen kan då inte uppfyllas. Ett moderbolag måste nämligen äga minst nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag för att kunna påkalla inlösen enligt 2 mom. nämnda lagrum och därefter ansöka om fusion. Man torde därför kunna räkna med att, när ett moderbolag genom fusion över­ tar ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt har motsva­ rande förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att tillstånd inte skall krävas för fastighetsförvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen. En bestämmelse av denna inne­ börd synes lämpligen kunna tas in i 18 § första stycket 1916 års lag. En sådan lagändring anses i promemorian inte heller behöva möta några betänkligbeter för det fall att förvärvstillstånd redan givits ett dotterbolag, i vilket aktierna är fria eller i vars bolagsordning intagits ett förbehåll av mindre omfattning än som sägs i 2 § 1916 års lag. Kungl. Maj :t har i sådant fall redan prövat tillståndsfrågan och man torde då kunna utgå från att dotterbolagets innehav av fast egendom eller gruvrätt är av mindre om­ fattning och att därför även med bibehållande av nuvarande regler för­ värvstillstånd vid fusion regelmässigt skulle ha getts moderbolaget. 1 detta sammanhang nämns i promemorian, att även ekonomisk förening kan komma att förvärva fast egendom genom fusion med annan sådan för­ ening. Ekonomisk förening hör till de rättssubjekt, som i princip omfattas av 1916 års lag. Den nya jordförvärvslagen upptar emellertid inte förvärv genom fusion av ekonomiska föreningar bland de tillståndspliktiga fången. Efter vad som framhålls i promemorian har fusionsinstitutet i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar (96—98 §§) utformats efter förebild av aktiebolagslagens fusionsregler men företer vissa olikheter i jämförelse med dessa regler, betingade av de ekonomiska föreningarnas ka­ raktär av personsammanslutningar. Till följd av de föreningsrättsliga fusionsbestämmelsernas enhetlighet kan man enligt promemorian inte göra någon skillnad mellan olika slag av fusion. I promemorian erinras om att lagrådet (prop. 1965:41) bl. a. på grund härav fann att det borde godtas, att ekonomisk förenings fastighetsförvärv genom fusion helt föll utanför jordförvärvslagens regler om förvärvstillstånd. Departementspromemorian upptar med anledning av det anförda inte något förslag till ändrade regler såvitt nu är i fråga.

28 Kungl. Maj:ts proposition, nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Förslaget att förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen av fastighetsägande dotterbolag med dess moderbolag skall undantas från tillståndsplikten i 1916 års lag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bankinspektionen pekar emellertid på promemorians ut­ talande att man torde kunna räkna med att, när ett moderbolag genom fusion övertar ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt har motsvarande förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget och un­ derstryker att detta inte alltid är förhållandet. Inspektionen har lagt märke till motsatsen i samband med ett par fondstämpelärenden. I dessa fall hade moderbolaget visserligen intagit förbehåll i sin bolagsordning, men detta förbehåll hade tillkommit före ikraftträdandet av ändringen i 1916 års lag den 7 juni 1934 (den s. k. Bolidenlagen), varför det inte uppfyllde de nu­ mera i 1916 års lag uppställda villkoren, medan dotterbolaget hade fullstän­ digt förbehåll enligt sistnämnda lag. Det är enligt inspektionen uppenbart att en sådan kombination skulle kunna användas för att kringgå syftet med 1916 års lag. I de anmärkta fallen var det inte fråga om fastighetsför­ värv genom fusion utan förvärv av aktier i ett tredje bolag. Inspektionen har inte verkställt undersökning om ytterligare sådana fall finns men detta anses inte uteslutet. Denna omständighet bör dock enligt inspektio­ nen inte utgöra tillräckligt skäl för att avstå från den förenkling som ett undantagande från tillståndsplikten vid fastighetsförvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen utgör. Gruvrättsutredningen framhåller i sitt yttrande, att motiveringen till för­ slaget att undanta förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen från förvärvstillstånd helt går förbi det fallet att dotterbolaget var helägt av moderbolaget redan före 1916 och redan då var ägare av fast egendom eller gruvrättighet. Då ett bolag som saknar förbehåll emellertid under alla om­ ständigheter måste ha tillstånd för att idka gruvdrift torde förslaget enligt utredningen inte kunna medföra några olägenheter för gruvfallen. Aktiebolag sutredning en erinrar om att dess uppgift är att i samarbete med delegationer från övriga nordiska länder söka åstadkomma så stor samstämmighet som möjligt mellan de olika ländernas aktiebolagslagstiftning. I anslutning till de tankegångar som ligger bakom detta arbete skall bl. a. även undersökas möjligheten att till förmån för medborgare i de nordiska länderna undanröja eller minska de nu föreliggande legala hind­ ren för utlänningar att förvärva aktier i nordiska bolag. Detta skulle nöd­ vändiggöra vissa ändringar i aktiebolagslagen och 1916 års lag. Utredningen har emellertid utgått från att denna fråga inte skall lösas i förevarande sam­ manhang. Vad som uttalats i promemorian om tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom genom fusion mellan ekonomiska föreningar finner Sveriges lant-

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 29

bruksförbund otydligt. Förbundet förutsätter att vid sådan fusion tillstånd fordras endast om den övertagande föreningen är av annat slag än som anges i undantagsregeln i 18 § 1916 års lag.

3. Offentlig auktion Gällande bestämmelser

1916 års lag innehåller särskilda bestämmelser om förvärv på exekutiv auktion av fast egendom, inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. En­ ligt 6 § krävs inte tillstånd enligt lagen för inrop på exekutiv auktion. In­ ropad fast egendom skall emellertid enligt 7 § avyttras inom sådan tid, att lagfart på fånget kan sökas inom tre år från det auktionen vann laga kraft, om inroparen inte dessförinnan upphört att vara tillståndspliktigt rättssub­ jekt eller erhållit tillstånd att behålla egendomen. Anteckning om avyttringsskyldigheten skall göras i det köpebrev som utfärdas i anledning av den exekutiva auktionen. Har treårsperioden gått till ända utan att tillståndsplikten upphört eller förvärvstillstånd meddelats och är egendomen fortfarande inte avyttrad, skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion. Om inrop skett för att skydda fordran eller rättighet och egendomen inte kunnat avyttras utan förlust, kan Kungl. Maj :t enligt 8 § medge anstånd med avyttringen. Enligt 7 § andra stycket andra punkten 1916 års lag skall vid den offent­ liga auktionen förfaras, som om förordnande meddelats om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt. För­ säljning skall ske även om innehavaren av fordringen bestrider det. Enligt 1 § i 1925 års bulvanlag kan, om det visar sig att någon genom anlitande av bulvan kringgått i lag stadgat förbud att utan tillstånd för­ värva eller behålla fast egendom, domstol på talan av åklagare förordna att egendomen genom överexekutors försorg skall säljas på offentlig auk­ tion. Reglerna i 2 § om förfarandet vid sådan auktion överensstämmer nära med nyssnämnda bestämmelser i 7 § i 1916 års lag. Liksom 1916 års lag innehåller 1965 års jordförvärvslag speciella regler om förvärv på exekutiv auktion. Enligt 1 § andra stycket 7. jordförvärvsla­ gen är förvärv genom inrop på exekutiv auktion inte ett tillståndspliktigt fång. I 12 § stadgas emellertid att egendom, som köpts på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp, åter skall avyttras inom två år efter det auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen. Länsstyrelsen kan dock medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om den inropats för att skydda fordran eller rättighet och sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Avyttras inte egendom inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på fram­ ställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på of­ fentlig auktion. Om denna auktion stadgas i 13 § andra stycket, att man i tillämpliga delar skall förfara som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egen­ domen vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt framför alla be­ fintliga fordringar. Även om lägsta budet uppnås får försäljning dock inte ske om inte köpeskillingen täcker det värde som åsatts egendomen av ut­ mätningsmannen eller särskilt utsedda värderingsmän. Vidare får egendo­ men säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd eller som får för­ värva egendomen utan sådant tillstånd. Kommer försäljning inte till stånd äger lantbruksnämnden inom två år påkalla ny auktion hos länsstyrelsen. Framställs inte sådan begäran eller avges inte heller vid den senare auk­ tionen antagbart bud är frågan om egendomens försäljning förfallen.

Promemorian

I promemorian framhålls inledningsvis att bestämmelserna i 7 § 1916 års lag oförändrade övertagits från 6 § lagen den 4 maj 1906 (nr 21 s. 1) angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egen­ dom i den lydelse paragrafen hade sedan en lagändring år 1912. Motsva­ rande bestämmelser i 1925 års bolagsförbudslag liksom i bulvanlagen fick också samma innehåll som 6 § i 1906 års lag. Promemorian uttalar, att reglerna om förfarandet vid offentlig auktion i 7 § andra stycket 1916 års lag innebär, att egendomen skall anses utmätt för fordran med bästa rätt däri. Lägsta budet kommer därför att ligga när­ mast före inteckningen med bästa förmånsrätt. Motsvarande regel i 1925 års bolagsförbudslag anslöt nära till 1916 års lag. Även 1955 års jordför­ värvslag hade ett stadgande av huvudsakligen samma innebörd. När bestämmelsen i 1955 års lag överfördes till 1965 års jordförvärvs­ lag skedde emellertid, framhålls det i promemorian, en omformulering i avsikt att förebygga illojala förfaranden som A'isat sig möjliga vid tillämp­ ningen av den tidigare gällande regeln. Om fastigheten besvärades av nytt­ jande-, avkomst- eller annan sådan rättighet och ingen fordran fanns som — vare sig på grund av inteckning eller direkt på grund av lag — gällde med bättre förmånsrätt, innebar de äldre reglerna att en försäljning inte fick ske annat än med förbehåll om rättighetens bestånd. Denna stånd­ punkt har bekräftats genom ett avgörande av högsta domstolen år 1961 (NJA s. 511). I promemorian återges detta på följande sätt. Två omyndiga barn hade på exekutiv auktion förvärvat en jordbruksfas­ tighet, som de på grund av bestämmelsen i 12 § 1955 års jordförvärvs­ lag var skyldiga att åter avyttra inom två år. Vid den offentliga auktio­ nen befanns det att fastigheten besvärades, förutom av fordringsinteckningar, av en efter den exekutiva auktionen fastställd inteckning till säker­

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1967 31

het för livstids undantagsförmåner åt barnens föräldrar. Då fastigheten i enlighet med nyssnämnda bestämmelse jämfört med utsökningslagens reg­ ler utropades med ovillkorligt förbehåll om beståndet av nämnda rättig­ het, avgavs inte något bud och fastigheten förblev osåld. I promemorian erinras härefter om vissa uttalanden i förarbetena till jordförvärvslagen, enligt vilka det i och för sig kunde vara önskvärt att jämka stadgandena i 7—9 §§ i 1916 års lag så att de kom att närmare överensstämma med motsvarande paragrafer i jordförvärvslagen men att det i det berörda sammanhanget inte ansetts nödvändigt att föreslå sådana jämkningar. Enligt lagrådets mening vid granskningen av förslaget till jord­ förvärvslag borde frågan om ändring av stadgandet i 2 § andra punkten 1925 års bulvanlag upptas till prövning vid lämpligt tillfälle. Därvid borde ändring övervägas även i fråga om stadgandena i 7 § andra stycket 1916 års lag. I departementspromemorian föreslås att bestämmelserna i 7 § andra styc­ ket i 1916 års lag och 2 § bulvanlagen får en lydelse som motsvarar 13 § jordförvärvslagen. Enligt sistnämnda lagrum skall bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och ha för­ månsrätt framför alla befintliga fordringar falla inom lägsta budet. Den avgörande tidpunkten är således den exekutiva auktionen. I 1916 års lag bör förhållandet, efter vad som framhålls i promemorian, vara detsamma. Vad angår bulvanlagen synes i stället tidpunkten för bulvanförhållandets upp­ komst böra vara avgörande. Endast sådana rättigheter, som intecknats in­ nan bulvanförhållandet uppkom, bör alltså få falla inom lägsta budet. För­ slaget i departementspromemorian har utformats i enlighet härmed.

Promemorian upptar ytterligare en del förslag till ändringar i 1916 års lag, vilka syftar till att skapa större överensstämmelse mellan regelsyste­ met i den nya jordförvärvslagen och i 1916 års lag. I promemorian erinras om att i 19 § i 1916 års lag finns en bestäm­ melse att vad som utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angå­ ende förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom fortfarande skall gälla. Denna bestämmelse syftar i första hand på den numera upphävda bolagsförbudslagen av år 1925 men har också haft av­ seende på jordförvärvslagstiftningen. Förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet och som skall prövas enligt 1916 års lag, är emellertid numera uttryckligen undantaget från tillståndsplikten i jord­ förvärvslagen. Något behov av den nuvarande bestämmelsen i 19 § före­ ligger därför inte längre. I promemorian föreslås därför att bestämmelsen utgår. Övriga förslag i promemorian redovisas i en specialmotivering.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

De i promemorian i förevarande avsnitt framlagda förslagen har såvitt nu är i fråga tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. I fråga om förslaget att 19 § skall upphöra att gälla anför gruvrättsutredningen. Förslaget för tanken till en i viss mån analog fråga, näm­ ligen förhållandet mellan å ena sidan 1916 års lag och å andra sidan stenkolslagen, uranlagen och kontinentalsockellagen. Av lagstiftningen fram­ går inte otvetydigt, huruvida en utlänning, som fått koncession eller till­ stånd att bearbeta mineralfyndighet enligt de nämnda koncessionslagarna också är skyldig att söka tillstånd för gruvdrift enligt 1 § 1916 års lag. Oaktat lagarna har skilda syften synes det, med hänsyn till den allsidiga prövning som får förutsättas ske enligt berörda koncessionslagar, innebära onödig omgång att kräva prövning även enligt 1916 års lag. Att sådan prövning inte erfordras antas i uttalanden i prop. 1960: 160 s. 66 och 68 samt SOU 1965: 66 s. 98. Man skulle, i anslutning till förevarande revision av sistnämnda lag, kunna tänka sig ett tillägg i 18 § av innehåll att till­ stånd inte erfordras, om rätten att idka gruvdrift skall prövas av Kungl. Maj :t enligt bestämmelser i stenkol slagen, uranlagen eller kontinental­ sockellagen. Å andra sidan kan man inte bortse från möjligheten att 1916 års lag kan ha viss tillämpning i fråga om händelser efter koncessionsgivningen. Med hänsyn härtill och då 1916 års lag måhända anses ge möjlig­ het till befogade ingripanden i den mån detta inte kan ske med stöd av koncessionsvillkor, vill utredningen inte yrka att något sådant tillägg görs.

III. Departementschefen

1. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

Enligt 1916 års lag måste utländska medborgare och utländska juridiska personer ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom eller rätt att utnyttja gruvfyndighet. Även för vissa svenska juridiska personer, bl. a. aktiebolag, i vilka utlänningar har eller kan få mera betydande in­ flytande, gäller tillståndsplikt. Ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom enligt nämnda lag prö­ vas i princip av Kungl. Maj :t. I två fall kan dock i sådant ärende tillstånd ges av länsstyrelse, nämligen dels om förvärvet avser mindre bostadshus eller tomtplats för sådant hus, som sökanden ämnar använda till bostad för sig och sin familj, dels om förvärvaren tidigare varit svensk medborgare och önskar förvärva jordbruksfastighet i försörjningssyfte. Som ytterligare förutsättning för att länsstyrelse skall få lämna förvärvstillstånd gäller att

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 33

hinder däremot inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökan­ dens person. Ett svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till innehavaren, måste ha tillstånd enligt 1916 års lag till fastighetsförvärv utom i vissa närmare an­ givna undantagsfall. Detsamma gäller som huvudregel för aktiebolag med aktier ställda till viss man. För den senare kategorien av aktiebolag krävs emellertid inte tillstånd, om större delen av aktierna enligt förbehåll i bo­ lagsordningen är bundna på så sätt att de inte får förvärvas av iitländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska juridiska personer. Lagen krä­ ver att minst fyra femtedelar av aktierna skall vara bundna eller, om de har olika röstvärde, minst tre femtedelar av aktierna, vilka då också måste representera minst fyra femtedelar av röstetalet. Ändring av bolagsordning, som innebär att lagens minimikrav inte längre kommer att vara uppfyllda, förutsätter tillstånd av Kungl. Maj :t. Någon möjlighet för Kungl. Maj :t att delegera denna tillståndsgivning till underordnad myndighet föreligger inte. Till följd av den ökade samfärdseln länderna emellan och den stora in­ vandring som under de senaste decennierna ägt rum till vårt land har an­ talet tillståndsärenden som Kungl. Maj :t årligen prövar på grundval av lagens bestämmelser stigit väsentligt. Som ett led i arbetet att befria Kungl. Maj :t från rutinbetonade och mindre väsentliga ärenden (jfr prop. 1965: 65, SU 105, rskr 295) har departementsutredningen framlagt förslag om vissa ändringar i 1916 års lag. Förslaget går ut på att utöver vad som nu sker ytterligare vissa grupper av förvärvsärenden skall handläggas i första instans av länsstyrelsen och att Kungl. Maj:t skall få möjlighet att delegera en del ärenden angående änd­ ring av bolagsordning till patent- och registreringsverket. De fall då länsstyrelsen har bemyndigande att lämna utländsk medbor­ gare tillstånd till förvärv av fast egendom är angivna i 1 § tredje stycket i lagen. För frågan i vilken utsträckning en ytterligare överflyttning av beslutanderätten kan ske från Kungl. Maj :t till länsstyrel­ serna är av betydelse dels hur nämnda bestämmelser f. n. tillämpas av läns­ styrelserna, dels i vad mån bestämmelserna kan kompletteras så att sådana fall kan överflyttas där Kungl. Maj :ts praxis är otvetydig och starka skäl föreligger för förvärvstillstånd. Vad beträffar den första frågan gäller att en stor del av de tillstånd till förvärv av fast egendom som nu lämnas av länsstyrelserna avser förvärv av mark för helårsbostad eller fritidsbostad. I åtskilliga fall anser sig emel­ lertid länsstyrelsen på grund av vad lagtexten innehåller (1 § tredje styc­ ket 1) inte kunna fatta beslut i ärendet utan underställer detta Kungl. Maj :ts prövning. Tveksamhet anses ofta råda, huruvida markområdet utgör »tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus, samt med egen­ domens förvärvande huvudsakligen avses att bereda bostad åt sökanden och hans familj».

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Utredningen har konstaterat att vissa länsstyrelser har satt en bestämd gräns för det ifrågavarande markområdets storlek, över vilken gräns under­ ställning alltid anses böra äga rum. Utredningen bedömer denna praxis som otillfredsställande och framhåller, att hänsyn bör tas till samtliga betingel­ ser i det särskilda fallet. Vidare har utredningen påpekat att oklarhet råder beträffande länsstyrelses möjlighet att ge tillstånd till förvärv för fritids­ ändamål. Utredningen anser därför att bemyndigande för länsstyrelsen att bevilja sådana tillstånd uttryckligen bör upptas i ifrågavarande bestäm­ melse. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad utredningen anfört. Någon har dock uttalat farhågor för att utlänningars inköp av mark för fritidsändamål inom landet skulle kunna rubba förutsättningarna för ett rationellt utnyttjande av större områden för fritidsanläggningar. För egen del instämmer jag i utredningens uttalanden. Vid tillstånds­ prövningen bör främst beaktas huvudsyftet med förvärvet men också så­ dana faktorer som platsens läge och lämplighet för sitt ändamål, områdets topografi, markens beskaffenhet, däribland dess odlingsbarhet och even­ tuella användning för jordbruk. Med anledning av de uttalade farhågorna beträffande utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål vill jag framhålla, att de utländska förvärven får antas vara av ganska under­ ordnad betydelse i förhållande till de inhemska förvärven. I vilken utsträck­ ning allmänna planeringssynpunkter bör inverka vid länsstyrelsens till­ ståndsprövning är bl. a. med hänsyn härtill en fråga, som lämpligen bör prövas i ett större sammanhang. Jag vill framhålla, att en ansökan om förvärvstillstånd i och för sig bör kunna bifallas av länsstyrelsen, även om områdets areal är större än som kan anses erforderligt för bostadsändamål, om det överskjutande området uppenbarligen inte behövs för jordbruksrationalisering eller det består av mindre värdefull mark eller av mark som inte kan utnyttjas friliggande. För att underlätta uppkomsten av en praxis i huvudsaklig överensstäm­ melse med de nu anförda synpunkterna har utredningen föreslagit, att läns­ styrelsen, om inte allmänna synpunkter talar mot det, skall kunna meddela förvärvstillstånd, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj antingen bostad för fritidsändamål och egen­ domen lämpar sig därför eller stadigvarande bo och hemvist och egendomen är en bostadsfastighet, som är avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller en tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus. Remiss­ instanserna har i sak inte haft något att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna. Jag tillstyrker att de vidtas. Till vissa detaljer i utformningen återkommer jag i specialmotiveringen. Utredningen har framhållit att det är naturligt att sträva efter en decen­ tralisering i fråga om sådana ärenden, där hittillsvarande praxis är otve­ tydig och starka skäl normalt föreligger för förvärvstillstånd, medan Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 35

Maj :t bör behålla beslutanderätten i de fall där praxis är mer oklar och där syftet med 1916 års lag gör ärendet tveksamt. En lämplig urvalsgrund anser utredningen vara att tillmäta sökandens bosättning viss betydelse, såsom nu sker vid prövning av näringstillstånd enligt näringsfrihetsförordningen. Vid sidan härav bör syftet med förvärvet tillmätas stor betydelse. En sådan inställning stöds av hittillsvarande praxis, som är mycket liberal i sådana fall, då sökanden har hemvist här i landet och vill förvärva egendomen för att där söka sin utkomst av jordbruk eller annan rörelse. Under åberopande av de nu anförda synpunkterna bär utredningen före­ slagit att länsstyrelsen får pröva frågan om förvärv i det fall, att en utlän­ ning, som sedan två år har hemvist i Sverige, avser att leva på jordbruk i egen regi på fastigheten eller fått tillstånd enligt näringsfrihetsförord­ ningen att idka näringsverksamhet i riket och behöver fastigheten för sin verksamhet. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och även jag anser mig kunna biträda detta. Beträffande tillämpningen av bestäm­ melsen vill jag endast framhålla, att det i regel kan antas att sökanden genom sin bosättning och den avsedda näringsutövningen i landet fått så fast anknytning till Sverige att tillstånd bör kunna beviljas. Utredningen har vidare föreslagit att länsstyrelsen skall äga lämna till­ stånd till förvärv, där förvärvaren är nära anhörig till fångesmannen. En­ ligt gällande praxis ges regelmässigt tillstånd till sådana förvärv. Jag för­ ordar, att även denna grupp av ärenden i enlighet med förslaget flyttas över från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt om inte länsstyrelsen bör äga meddela avslag på ansökan när klar anledning finns därtill. Jag anser emellertid att en ändring av sådan principiell innebörd inte f. n. bör genom­ föras. Den nu förordade överflyttningen av beslutanderätten i förvärvsärenden innebär en rationalisering, som bör vara till fördel inte bara för arbetet inom justitiedepartementet utan även för sökandena. Någon ökad belast­ ning för länsstyrelserna behöver inte befaras, eftersom dessa redan nu har hand om utredningen i hithörande ärenden. Det förberedande arbetet torde snarare kunna genomföras smidigare, om beslutanderätten får utövas av länsstyrelserna själva. Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis betona, att vad jag nu föreslagit inte innebär någon ändring i sak beträffande tillämpningen av 1916 års lag. Förslaget syftar således inte till att rubba den praxis i fråga om tillståndsgivningen, som utbildats under senare tid.

Vad härefter angår frågan om tillstånd till ändring av bo­ lagsordning vill jag till en början erinra om att ett bolag utan hinder av den generella tillståndsplikten kan förvärva hus, tomt, upplagsplats m. m., om egendomen anses behövlig för bolagets verksamhet (4 § 1916 års lag). Den behovsprövning varom här är fråga verkställer länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Utredningen anser att fråga om ändring av bolagsordningen bör kunna prövas av patent- och registreringsverket, om sökandebolaget endast för­ fogar över egendom, som avses i 4 § 1916 års lag eller inte innehar någon fast egendom. Jag delar utredningens uppfattning att sådana ärenden inte är av den omfattning och vikt att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Jag an­ sluter mig till utredningens förslag att Kungl. Maj :t enligt lagen får en generell befogenhet att delegera ärenden av detta slag.

2. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom fusion och offentlig auktion

Enligt 1916 års lag har utländska medborgare inte rätt att verk­ ställa inmutning i vårt land av vissa mineralfyndigheter, däribland av våra vanligaste malmer. Dispens från förbudet kan inte ges. Den av Sverige år 1960 tillträdda konventionen om upprättandet av den europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) innehåller i artikel 16 bestämmelsen, att en medlemsstat inte får tillämpa restriktioner i fråga om etablering och drift av ekonomiska företag på sådant sätt att fördelarna med avskaffandet av tullar och kvantitativa restriktioner motverkas ge­ nom att andra medlemsstaters rättssubjekt blir sämre behandlade än det egna landets. Bestämmelsen syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom och gruva. Enligt ett tilläggsprotokoll skall konventionen emellertid inte hindra en medlemsstat från att utöva kontroll över bl. a. äganderätten till sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte visas motverka de väntade fördelarna av tullavvecklingar och avvecklingen av kvantitativa restriktioner inom frihandelsområdet. I propositionen med för­ slag om Sveriges anslutning till EFTA framhöll därför chefen för handels­ departementet bl. a. att konventionen inte hindrade att tillståndsförfarandet enligt 1916 års lag bibehålls. Lagens bestämmelser om förvärv av fast egendom får alltså anses vara avfattade på sådant sätt att de med hänsyn till möjligheten att erhålla dispens från förvärvsförbudet kan tillämpas utan lagändring i huvudsaklig överensstämmelse med konventionens innebörd. Men någon motsvarande dispensmöjlighet finns inte i fråga om inmutningsrätten. För att lagstift­ ningen skall bättre harmoniera med tankegångarna bakom EFTA-konventionen, bör det ovillkorliga förvärvsförbudet uppmjukas. Skäl synes för övrigt inte numera föreligga att bibehålla en formell skillnad mellan inmutningsfallen och fall av utlännings förvärv av fast egendom. I överensstäm­ melse med promemorieförslaget, som härvidlag inte mött någon erinran från remissinstanserna, förordar jag därför att Kungl. Maj :t får samma utrym­ me att meddela dispens i fråga om inmutning som i fråga om förvärv av fast egendom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Forslaget förutsätter vissa följdändringar i gruvlagen. Vad jag nu har föreslagit innebär inte någon ändring i de bestämmelser, som förutsätter särskilt tillstånd för utlänning, som önskar förvärva gruva eller idka gruv­ drift här i riket. Jag övergår härefter till frågan om aktiebolags förvärv av fast egendom eller gruva genom fusion med annat bolag, som äger sådan egendom. Aktiebolagslagen upptar två fall av fusion. I 174 § behandlas det fall, att ett helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Det andra fallet, som regleias i 175 §, föreligger när ett bolag mot vederlag övertar annat aktie­ bolag. I båda fallen upplöses det övertagna bolaget utan likvidation. öm ett aktiebolag, som i bolagsordning inte har förbehåll beträffande aktieförvärv av minst den omfattning, som föreskrivs i 2 § 1916 års lag, övertar ett fastighetsägande aktiebolag genom fusion, fordras utom till­ stånd till själva fusionen också särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till det fastighetsförvärv, som fusionen innebär. Detta gäller oavsett om fusion äger rum med stöd av 174 eller med stöd av 175 § aktiebolagslagen. Till jämförelse kan nämnas att 1965 års jordförvärvslag bland sådana fång för vilka lantbruksnämndens tillstånd fordras, upptar förvärv genom fusion endast enligt 175 § aktiebolagslagen. Motsättningsvis framgår härav att tillstånd inte behövs vid fusion enligt 174 § samma lag. Vid behandling­ en av förslaget till den nya jordförvärvslagen framhöll lagrådet, att det fick anses följdriktigt att inte kräva särskilt förvärvstillstånd i det fall att ett helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget genom att dotterbolaget utan lik­ vidation upplöses och alla dess tillgångar och skulder övertas av moder­ bolaget. Lagrådet påpekade också att motsvarande spörsmål borde obser­ veras vid en eventuell revision av 1916 års las o* I departementspromemorian föreslås nu att förvärv som sker genom dotterbolags uppgående i moderbolag undantas också från den tillstånds­ plikt, som gäller enligt 1916 års lag. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Några remissinstanser har emellertid påpekat att det finns bolag, som bildats före tillkomsten av de nmarande reglerna i 2 § 1916 års lag och som inte har så långtgående förbehåll i sina bolagsordningar, som lagen föreskriver. De fall där möj­ lighet av denna anledning skulle komma att finnas att kringgå lagens syfte torde emellertid vara få. Man bör därför inte av denna anledningavstå från den föreslagna förenklingen vid tillämpningen av 1916 års lag. På grund av vad sålunda anförts förordar jag att den föreslagna lagänd­ ringen genomförs.

Enligt 1916 års lag utgör den allmänna tillståndsplikten inte hinder för en utlänning att på exekutiv auktion inropa fast egendom. Om han emeller­ tid inte därefter erhåller förvärvstillstånd eller blir svensk medborgare måste han avyttra egendomen inom tre år. Annars säljs den på of fen t-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

lig auktion. Vid auktionen skall förfaras som om egendomen utmätts för fordran med bästa rätt. Bestämmelser motsvarande de nu återgivna fanns i de jordförvärvslagar, som föregick 1965 års jordförvärvslag. I ett mål som avgjordes av högsta domstolen år 1961 (NJA 1961: 511) uppmärksammades emellertid att syftet med avyttringsskyldigheten kunde kringgås, om fastighetsägaren före den offentliga auktionen lät inteckna egendomen för annan rättighet än fordringsrätt. Eftersom t. ex. en intecknad nyttjanderätt eller avkomsträtt måste förbehållas vid auktionen, kunde resultatet av en sådan inteck­ ning bli att egendomen inte gick att sälja. Risken för förfaranden a\ detta slag föranledde att de regler, som i den nya jordförvärvslagen motsvarar förevarande bestämmelser i 1916 års lag, fick en utformning, som uteslu­ ter möjligheten att kringgå lagen på detta sätt. Lagen innebär sålunda, att bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exe­ kutiva auktionen och ha förmånsrätt före alla fordringar skall falla inom lägsta budet. I promemorian föreslås nu att reglerna om offentlig auktion i 1916 års lag får i huvudsak samma lydelse som motsvarande bestämmelser i jord­ förvärvslagen. Förslaget har inte föranlett några erinringar från remiss­ instansernas sida, och för egen del finner jag det angeläget, att den nuva­ rande skillnaden mellan de båda lagarna avlägsnas. Dessutom bör, såsom föreslagits i promemorian, 1925 års bulvanlag ändras på motsvarande sätt. Här bör emellertid på skäl som redovisas i promemorian tidpunkten för bulvanförhållandets uppkomst vara avgörande i st. f. tidpunkten för den exekutiva auktionen.

Vid sidan av de nu förordade ändringarna har i promemorian föreslagits en rad mindre jämkningar i 1916 års lag. Jämkningarna är för­ anledda av en önskan att skapa större överensstämmelse mellan 1916 års lag och den nya jordförvärvslagen. Vissa smärre följdändringar föreslås också i den sistnämnda lagen, i bulvanlagen och i gruvlagen. I promemorian har erinrats om att förvärv av fast egendom, taxerad som jordbruksfastighet, vilket skall prövas enligt 1916 års lag, genom till­ komsten av jordförvärvslagen uttryckligen undantagits från tillståndsplikten i denna lag. Under åberopande av att något behov av den nuvarande bestämmelsen i 19 § 1916 års lag därför numera inte föreligger, har i pro­ memorian föreslagits, att nämnda bestämmelse skall utgå. Jag delar denna uppfattning. Gruvrättsutredningen har anfört att viss tvekan måhända kan råda huru­ vida det skall krävas tillstånd enligt 1916 års lag i vissa ärenden, där kon­ cession eller tillstånd att bearbeta mineralfyndighet redan meddelats av Kungl. Maj :t. För min del vill jag framhålla att sådana ärenden regelmäs­ sigt torde bli föremål för en omfattande prövning från Kungl. Maj :ts sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 39

Därvid kan även sådana synpunkter som ligger till grund för 1916 års lag beaktas. En särskild prövning enligt denna lag förefaller därför tämligen överflödig. Emellertid kan 1916 års lag få betydelse i fråga om händelser som ligger senare än koncessionsgivningen. Något uttryckligt undantag för de nu berörda fallen bör därför inte göras. Till övriga lagändringar återkommer jag i en specialmotivering.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om inte 1916 års lag bör un­ derkastas en mer genomgripande revision i syfte att materiellt och formellt bättre anpassa den till jordförvärvslagen. Av många skäl kan en sådan revision av den ganska föråldrade lagen synas påkallad. Denna fråga sam­ manhänger emellertid mycket intimt med den framtida utformningen av aktiebolagsrätten och gruvrätten i vårt land. Inom båda dessa rättsområ­ den pågår f. n. offentligt utredningsarbete. Vid en revision av 1916 års lag bör också hänsyn tas till utvecklingen av de europeiska integrationssträ­ vandena och den betydelse dessa kan få på förevarande område, om Sverige skulle komma att delta i en större ekonomisk marknadssammanslutning än f. n. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes en mer omfattande revision av 1916 års lag t. v. böra anstå.

De nu förordade ändringarna i 1916 års lag torde böra träda i kraft den 1 juli 1967. På grundval av vad jag sålunda anfört har inom departementet upprät­

tats förslag till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller ak­

tier i vissa bolag, förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925

(nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den H maj 1965 (nr 290)' samt förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 31/f).

Jag anhåller nu att få till närmare behandling uppta dessa lagförslag, vilka torde få fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.

IV. Specialmotivering

1. Förslaget till lag om ändring i 1916 års lag

1 §. I denna paragraf överensstämmer första stycket med förslaget i justitie­ departementets promemoria. Paragrafens tredje stycke motsvarar departementsutredningens förslag. I övrigt är bestämmelsen oförändrad. 1 Förslaget, som i allt väsentligt är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget 1) har uteslutits här.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena. För det fall ett förvärv inte avser hel fastighet bör förvärvstillståndet enligt länsstyrelsen i Uppsala län -— i likhet med vad som föreskrivs i 8 § jordförvärvslagen — göras beroende av att fånget leder till avstyckning eller sammanläggning. I konsekvens härmed bör fordras att in­ tyg om egendomens beskaffenhet skall företes i tillståndsärendet. Även lantmäteristyrelsen uttalar sympati för tanken att i 1916 års lag införa en motsvarighet till 8 § i den nya jordförvärvslagen. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte tillståndsgivning be­ träffande förvärv av jord och skogsmark bör på det regionala planet sam­ manföras till en enda myndighet, lantbruksnämnden, i enlighet med de prin­ ciper som ligger till grund för jordförvärvslagens bestämmelser i detta hän­ seende. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att en bestämmelse bör utfärdas om skyldighet för länsstyrelse att höra lantbruksnämnd, vederbörande kom­ munala myndighet samt överlantmätare i frågor om förvärv av jordbruks­ fastighet. Länsstyrelsen erinrar därvid om att 1925 års bolagsförbudslag in­ nehöll en sådan bestämmelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser tveksamt vad som skall förstås med mindre bostadshus och finner önskvärt att lagrummet ges en klarare lydelse i denna del. Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att uttrycket tomt i 1916 års lag anses beteckna ägoslaget tomt och inte det rättsliga begreppet tomt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ordet tomt lämpligen bör ut­ bytas mot tomtplats. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att även i 4 § införa begreppet tomtplats i stället för tomt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om utrymme inte kan ges för en smidigare och mera liberal tillämpning genom att obebyggd egendom inte låses vid begreppet tomt. Det kan nämligen då det gäller bosättning på landsbygden ibland vara önskvärt och lämpligt att fastigheten får ha en större areal än vad som i allmänhet anses böra vara en tomt eller tomtplats. Länsstyrelsen i Norrbottens län tar i sitt yttrande upp frågan om förvär­ varens hemvist. Enligt gällande rättsordning kan en person samtidigt äga hemvist såväl i Sverige som i utlandet, s. k. dubbelt hemvist. Utredningens förslag innebär att länsstyrelsen är behörig att pröva ansökningar från i ut­ landet bosatta personer, om sökanden sedan två år ägt hemvist även i vårt land. Detta kan vara fallet när exempelvis en från Västtyskland inflyttad person återvänder till sitt hemland och lämnar familjen i Sverige. Han får då hemvist såväl i Sverige som i Västtyskland. På sätt framgår av utred­ ningens förslag bör sökandens bosättning tillerkännas betydelse. Länsstyrel­ sen föreslår därför att uttrycket »hemvist» ersätts med orden »stadigvaran­ de vistats». Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter med anledning av ytt­ rande från lantbruksnämnden, huruvida inte de föreslagna villkoren att för­ värvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år haft hemvist i Sverige kan utgå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 41

Departementschefen. Vid prövning av tillståndsärende enligt 1916 års lag bör som jag redan antytt hänsyn tas bl. a. till sådana förhållanden, som har samband med jordförvärvslagstiftningen. Några uttryckliga regler i lagen om hur Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i detalj bör förfara i syfte att få ett förvärv säl ende tillräckligt sakligt och allsidigt belyst torde emellertid inte vara behövliga. Inte heller förefaller det från de intressen, som lagen har att tillgodose, nödvändigt att göra ett förvärvspliktigt fång beroende av att avstyckning eller sammanläggning äger rum. Med hänsyn till de ganska speciella intressen som 1916 års lag skall till­ godose, synes det inte lämpligt att splittra tillståndsgivningen på alltför manga olika organ. Jag delar därför inte den uppfattning, som länsstyrelsen i Värmlands län framfört om att lantbruksnämnden bör överta tillstånds­ givningen betiäffande förvärv av jord och skogsmark. Någon bestämmelse om remissförfarande av det slag länsstyrelsen i Uppsala län föreslagit an­ ser jag inte behövlig. Några remissinstanser anser uttrycket toint i första paragrafens tredje stycke under 1 mindre lämpligt, eftersom därmed kan förstås såväl det i ättsliga begreppet tomt som ägoslaget tomt. Enligt min mening kan det inte råda tvekan om att ordet tomt i förevarande sammanhang har den senaie betydelsen. Inte heller anser jag att i lagtexten närmare behöver anges vad som innefattas i begreppet mindre bostadshus. Paragrafens tredje stycke upptar under 2 det fall, då förvärv sker av jord­ bruksfastighet. För att länsstyrelsen i sådant fall skall kunna meddela till­ stånd till förvärv krävs enligt gällande ordning att sökanden förut varit svensk medborgare. Utredningsförslaget innebär att tillstånd skall kunna lämnas även den som inte varit svensk medborgare under förutsättning att han sedan två år liar hemvist i Sverige. Denna utvidgning av länsstyrelsens kompetens vill jag förorda. Under 3 i samma stycke regleras förvärv av lastighet som behövs för annan näringsverksamhet än jordbruk. Här före­ slår utredningen som villkor för länsstyrelsens prövning att förvärvaren lått tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen till näringsutövningen och att han sedan tva år har hemvist i Sverige. Även denna reglering godtar jag. I fi aga om utfoinmingen av kravet på hemvist i Sverige har länsstyrelsen i Nonbottens län papekat att tall kan förekomma då en person har hemvist både i Sverige och utlandet. Länsstyrelsen förordar därför att såsom förut­ sättning föi tillstand anges att sökanden stadigvarande vistats i Sverige i två år. Sådana fall av dubbel bosättning, som nyss nämnts, torde förekom­ ma så sällan att det enligt min mening inte finns skäl att utforma lagtex­ ten med hänsyn till dem. Kan sökanden med mantalsbevis styrka att han har hemvist i Sverige sedan minst två år tillbaka bör tillstånd alltså kun­ na lämnas. I departementsförslaget har 1 § tredje stycket utformats i en­ lighet med vad jag nu anfört.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Härutöver förordar jag att orden Konungens befallningshavande i denna paragraf liksom i övrigt i lagen utbyts mot ordet länsstyrelsen.

2 §.

Beträffande denna paragraf hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

5 §• Genom föreslagna ändringar anpassas bestämmelserna till vad som gäl­ ler enligt jordförvärvslagen.

Promemorian. Vid offentlig auktion enligt 7 § 1916 års lag kan det tänkas, att egendomen inropas av annan som sedermera inte kan få förvärvstilltillstånd. Det kan inträffa att en serie offentliga auktioner på samma egen­ dom får hållas. Vid offentlig försäljning enligt jordförvärvslagen behöver man inte befara ett sådant resultat. Egendomen får nämligen endast säl­ jas till person, som antingen i förväg erhållit förvärvstillstånd eller kan förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Det föreslås därför i promemo­ rian att 5 § 1916 års lag jämkas på sådant sätt, att ansökan om förvärvs­ tillstånd kan prövas redan innan fånget sker.

Departementschefen. Jag finner de föreslagna ändringarna välmotiverade. Genom att möjlighet till f ö r h a nd sp r ö v ni n g införs kan man undvika förmögenhetsdispositioner, som sedermera visar sig onyttiga på grund av att tillstånd till förvärvet inte kan meddelas. Även av andra skäl kan det vara till fördel för avtalsparterna att i ett tidigt skede kunna få besked i till­ ståndsfrågan. Redaktionellt ansluter det föreslagna stadgandet nära till motsvarande regler i 2 och 9 §i§ jordförvärvslagen.

7 §• I denna paragraf har sammanförts de regler som angår avyttringsskyldighet, förordnande om offentlig auktion samt tillstånd att behålla inropad egendom. Till denna paragraf har sålunda överförts bestämmelserna i nuvarande 8 och 9 §§ 1916 års lag. Innehållsmässigt kommer den föreslag­ na paragrafen därigenom att i allt väsentligt motsvara 12 § jordförvärvs­ lagen.

Promemorian. Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till 1906 års lag angående förbud i vissa fall för bolag eller förening att förvärva fast egen­ dom skulle fastighet som inropats på exekutiv auktion avyttras inom två år från det auktionen vunnit laga kraft. På lagrådets hemställan bestäm­ des emellertid tidrymden i lagen till tre år (prop. 1906:62 s. 37). Tids­ fristen är densamma i 1916 års lag. 1 1965 års jordförvärvslag föreskrivs däremot en tvåårig frist från det auktionen vann laga kraft. I promemo' rian föreslås, att tidsfristen skall vara tvåårig även i 1916 års lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 43

Även i andra hänseenden, som har visst samband med reglerna om den offentliga auktionen, kan 1916 års lag bringas till närmare överensstäm­ melse med jordförvärvslagen. De! föreslås bl. a. att anteckning om avyttringsskyldighet skall göras inte bara i det köpebrev som utfärdas med an­ ledning av den exekutiva auktionen utan också, när lagfart söks, i fastighetsboken. Vidare bör ärende angående anstånd med avyttring av egen­ dom, som inropats till skyddande av fordran eller rättighet, lämpligen kunna överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen. Avyttras egendom inte inom föreskriven tid, måste länsstyrelsen enligt 1916 års lag förordna om offentlig auktion. Enligt jordförvärvslagen är så­ dant förordnande beroende av framställning från lantbruksnämnden. Det föreslås att möjlighet införs för länsstyrelsen att i ärende enligt 1916 års lag hänskjuta fråga om försäljning på offentlig auktion till Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger mot en sådan försäljning.

Remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund finner det naturligt att parallellitet eftersträvats med jordförvärvslagen men ifrågasätter om inte den nuvarande treårsfristen bör bibehållas. Advokatsamfundet anför härom. Prövning av ärende om förvärvstillstånd kan komma att ske i flera in­ stanser. Tidsutdräkten för erhållande av lagakraftvunnet beslut i ärendet kan erfarenhetsmässigt bli betydande. Vid ett för förvärvaren negativt beslut skall i första hand frivillig försäljning eftersträvas. Försäljningsövervägandena kan vara svåra och försäljningsarbetet omfattande. Starka skäl talar således för att tidsfristen för försäljning bibehålls vid tre år. Det är så mycket angelägnare att lämna en förvärvare tidsmässigt gott utrymme för frivillig försäljning som förslaget även innefattar regler av den inne­ börden att vid den offentliga tvångsauktionen endast sådana, som redan erhållit förvärvstillstånd eller inte är i behov av sådant, äger rätt att in­ köpa fastigheten. Införandet av sådana bestämmelser kan innebära viss risk för rättsförlust för förvärvaren. Därför bör tidrymden som står till buds för frivillig försäljning inte inskränkas till två år. Göta hovrätt anser, att möjlighet bör införas för länsstyrelsen att till Kungl. Maj :t hänskjuta fråga huruvida en egendom skall säljas på offent­ lig auktion. Hovrätten framhåller emellertid att det inte klart framgår vad Kungl. Maj :ts beslut skall innehålla — förordnande om uppskov tills vi­ dare med försäljning eller till äventyrs förordnande om att frågan om egen­ domens försäljning skall vara förfallen — eller under vilka förutsättningar beslut kan meddelas. Detta bör framgå av lagtexten.

Departementschefen. De av advokatsamfundet uttalade farhågorna för tidsutdräkt vid handläggningen av tillståndsärendena och vid eventuell frivil­ lig försäljning synes mig väsentligen överdrivna. Jag biträder därför det i promemorian framlagda förslaget. Det synes inte erforderligt att i lagtex­ ten närmare ange förutsättningarna för att Kungl. Maj :t skall kunna med­

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

dela beslut i anledning av att länsstyrelsen hänskjutit frågan huruvida för­ säljning på offentlig auktion bör ske. Vad beslutet skall innehålla får gi­ vetvis avgöras med hänsyn till omständigheterna. Båda de av Göta hovrätt angivna alternativen är tänkbara.

8 §. Den föreslagna 8 § i justitiedepartementets promemoria har i gällande rätt sin närmaste motsvarighet i 7 § andra stycket i 1916 års lag. Genom infö­ randet av vissa nya bestämmelser kommer paragrafen i vissa avseenden att ansluta till 13 § första och andra styckena jordförvärvslagen.

Promemorian. Länsstyrelse bör få möjlighet att inhibera beslut om auk­ tion, om det efter beslutet om sådan visar sig att egendomen avyttrats. Vi­ dare föreslås att inropare på offentlig auktion måste ha förvärvstillstånd eller vara person som inte behöver sådant tillstånd. I det senare fallet måste inroparen emellertid enligt förslaget ha förvärvstillstånd enligt jordför­ värvslagen, om egendomen är av det slag att sådant tillstånd krävs.

Departementschefen. Om egendom som förvärvats på exekutiv auktion inte avyttras inom föreskriven tid har länsstyrelsen enligt gällande ordning att på eget initiativ förordna om egendomens försäljning på offentlig auktion. Skulle det visa sig att egendomen faktiskt redan är såld har länsstyrelsen ingen laglig möjlighet att inhibera auktionen. Enligt jordförvärvslagen har däremot lantbruksnämnden, på vars framställning försäljningen äger rum, möjlighet att i här avsedda fall återkalla sitt yrkande. En möjlighet för läns­ styrelsen att inhibera offentlig auktion bör införas i 1916 års lag. I den föreslagna paragrafen har införts en från jordförvärvslagen häm­ tad bestämmelse, enligt vilken egendomen vid den offentliga auktionen inte får säljas till den som måste ha förvärvstillstånd enligt 1916 års lag eller enligt jordförvärvslagen men saknar sådant tillstånd. Till lagrådet har den 30 september 1966 remitterats förslag till vissa änd­ ringar i utsökningslagen in. in., vilka främst är föranledda av den lagstift­ ning om vad som är fast egendom och om företagsinteckning, som avses träda i kraft under år 1967. Bl. a. föreslås regler, som innebär, att inrop på auktion av exekutivt försåld lös eller fast egendom inte får godtas, om auktionsförrättaren finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan upp­ nås. Vid lagrådsremissen uttalade jag, att de föreslagna ändringarna i ut­ sökningslagen inte borde bli tillämpliga på offentlig auktion enligt 1916 års lag, då en sådan ordning skulle strida mot syftet med lagen (s. 141). Jagföreslog därför en uttrycklig regel i motsvarande paragraf i lagen (7 §), en­ ligt vilken undantag från de föreslagna bestämmelserna i 126 § 2 mom. ut­ sökningslagen skulle gälla. Motsvarande bestämmelse har nu överförts till förevarande paragraf, överensstämmelse med jordförvärvslagen, som inne­ håller regler om förbud mot försäljning under det värde som åsatts i sär­ skild ordning, kan alltså inte nås i detta hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 45

9 §• Paragrafen motsvarar 9 § i förslaget i justitiedepartementets promemoria. Den saknar motsvarighet i 1916 års lag men anknyter nära till 13 § tredje och fjärde styckena jordförvärvslagen.

Departementschefen. Det kan tänkas att en offentlig auktion av olika an­ ledningar inte leder till försäljning. Enligt 13 § jordförvärvslagen äger lant­ bruksnämnden i sådant fall påkalla ny auktion inom två år från det den första auktionen vann laga kraft. Avges inte heller vid den senare auktio­ nen antagbart bud är frågan om försäljning av egendomen förfallen. Jag förordar att motsvarande regler införs också i 1916 års lag. I likhet med vad som stadgas i jordförvärvslagen bör kostnad i samband med auktion, som inte lett till försäljning, betalas av statsmedel.

17 §• Den i justitiedepartementets promemoria föreslagna ändringen i fråga om inmutningsrätten i 1 § 1916 års lag har medfört en jämkning i 17 §. I sam­ band härmed har texten i övrigt undergått viss modernisering.

Remissyttrandena. I sak har remissinstanserna inte haft något att erinra mot promemorieförslaget. Göta hovrätt har emellertid ansett att de föreslag­ na språkliga moderniseringarna i 1916 års lag inte är så fullständiga som måhända varit önskvärt. Som exempel anför hovrätten att senare delen av 17 § kunde ha omformulerats till partiell överensstämmelse med 12 kap. 14 § rättegångsbalken och i vart fall ordet »delgivanden» ha utbytts mot »meddelanden».

Departementschefen. Såsom jag tidigare anfört är jag inte nu beredd att göra någon mera omfattande översyn av 1916 års lag varken i sakligt eller språkligt hänseende. Med anledning av vad Göta hovrätt anfört har jag emellertid gjort vissa redaktionella jämkningar i texten.

18 §. Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Övergångsbestämmelse. Vid övergången till den nya lagstiftningen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1967, bör gälla att förvärv av fast egendom, som skett redan före lagstiftningens ikraftträdande, skall prövas enligt de äldre bestämmelserna. Ärenden som inte avser sådana fång, torde däremot kunna behandlas enligt de nya reglerna, även om de anhängiggjorts före lagstiftningens ikraftträdande.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

2. Förslaget till lag om ändring i bulvanlagen

Remissyttrandena. Göta hovrätt erinrar om att överexekutor enligt 1 § har att pröva huruvida egendom skall säljas på offentlig auktion, medan läns­ styrelsen enligt 2 § första stycket i den föreslagna lydelsen äger besluta att förordnande om försäljning inte skall gå i verkställighet. Dessa skilda pröv­ ningar bör enligt hovrättens åsikt göras av samma myndighet, och hovrät­ ten föreslår därför att ordet länsstyrelsen i den föreslagna ordalydelsen byts ut mot ordet överexekutor.

Departementschefen. Till grund för den föreslagna lydelsen av 2 § ligger ett förslag om vissa ändringar i samma paragraf, som den 30 september 1966 remitterats till lagrådet. Vad Göta hovrätt anfört bör beaktas och jag före­ slår att lagtexten utformas i enlighet härmed. Härutöver förordar jag att i lagen orden Konungens befallningshavande på samtliga ställen utbyts mot ordet länsstyrelsen. Vidare synes det lämp­ ligt att i förevarande sammanhang modernisera straffbestämmelserna i 4 och 7 §§ så att de överensstämmer med brottsbalkens terminologi.

3. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ för jordförvärvslagen

Departementschefen. Enligt 1 § andra stycket 5 jordförvärvslagen fordras inte förvärvstillstånd vid transaktioner mellan vissa slag av anhöriga un­ der förutsättning att fångesmannen inte är avyttringsskyldig enligt 12 § samma lag. Jag föreslår att som ytterligare förutsättning uppställs att fång­ esmannen inte heller är avyttringsskyldig enligt motsvarande bestämmel­ ser i 1916 års lag. I annat fall kan den jordpolitiska kontrollen kringgås genom att en utlänning ropar in en fastighet på exekutiv auktion och sedan överlåter den på en svensk anhörig. Förvärvstillstånd får enligt 5 § jordförvärvslagen vägras, om egendomen anses böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Tillstånd får dock inte väg­ ras, om ansökan avser förvärv på offentlig auktion som avses i 13 §. Den­ na bestämmelse föreslås nu kompletterad med en föreskrift, enligt vilken tillstånd inte heller får vägras, när fråga är om förvärv på offentlig auktion enligt 1916 års lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 47

4. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Promemorian. Den nuvarande hänvisningen i 1 § andra stycket till inmutningsförbudet i 1916 års lag föreslås utgå.

Departementschefen. Den i promemorian föreslagna ändringen i 1 § är en direkt följd av att det indispensabla inmutningsförbudet i 1916 års lag fö­ reslås bli upphävt. Av samma anledning föreslår jag jämkningar även i 6 och 9 § § gruvlagen.

Y. Hemställan

I enlighet med vad jag nu anfört föreligger förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om ändrad Igdelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290), 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 december 1966.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet S öderlund , regeringsrådet Å björnsson , justitierådet B runnberg .

Enligt lagrådet den 15 december 1966 tillhandakommet utdrag av pro­ tokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 december 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) och 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314). Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av hovrättsrådet Nils Åke A:son Åhström.

Lagrådet yttrade: För lagrådet har upplysts att förslagen till lag angåen­ de ändring i 1916 års lag och till lag angående ändring i 1925 års lag om bulvanförhållande under det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att sam­ ordnas med de i protokoll över justitieärenden den 30 september 1966 omförmälda förslagen till ändringar i samma lagar. Lagrådet finner att den nya lydelsen av 1 § 5 jordförvärvslagen icke skall tillämpas beträffande fång som skett innan den nu föreslagna ändringen träder i kraft utan att äldre lag gäller härvidlag. I övrigt föranleder de remitterade förslagen ingen erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967 49

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31 mars 1967.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , O dhnoff .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter ge­ mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter dels lagrådets den 15 december 1966 avgivna utlåtande över de till lag­ rådet den 30 september 1966 remitterade förslagen till 1) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, och 2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållandet i fråga om fast egendom, dels lagrådets den 20 december 1966 avgivna utlåtande över de till lag­ rådet den 9 december 1966 remitterade förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290), och 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), dels ock lagrådets den 30 mars 1967 avgivna utlåtande över de till lagrå­ det den 20 januari 1967 remitterade förslagen till 1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag om ändrad lydelse av 2 § jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Föredraganden redogör för lagrådets utlåtanden och anför. Till lagrådet har under de senast månaderna i tre skilda sammanhang remitterats förslag till ändringar i 1916 års lag m. fl. lagar. Dessa förslag

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

har här samordnats. Lagrådets utlåtande den 15 december 1966 har fogats vid prop. 1967: 16 angående ändringar i utsökningslagen m. m., och dess utlåtande denna dag har fogats vid prop. 1967: 90 angående lagstiftning om kommunal förköpsrätt. Det den 30 september 1966 remitterade förslaget till ändrad lydelse av 7 § 1916 års lag och 2 § 1925 års lag avsåg vissa smärre justeringar med anledning av de ändringar i utsökningslagen och konkurslagen som före­ slagits med anledning av den nya lagstiftningen om vad som är fast egen­ dom och om företagsinteckning (se prop. 1967:16 resp. 1966:23 och 24; SFS 1966:453, 454, 645, 646). Lagrådet gjorde endast det påpekandet att i den tillagda sista punkten i de båda paragraferna momentbeteckningen skulle ändras från 126 § 2 mom. till 126 § 3 mom., om lagrådets förslag till lydelse av 126 § utsökningslagen skulle vinna bifall. I prop. 1967:16 har föreslagits ändring i 126 § utsökningslagen i enlighet med lagrådets förslag. Jag förordar därför att momentbeteckningen ändras i överens­ stämmelse med lagrådets uttalande. I fråga om de den 9 december 1966 remitterade förslagen har lagrådet, såvitt nu är i fråga, endast konstaterat, att den nya lydelsen av 1 § 5 jordförvärvslagen icke skall tillämpas beträffande fång som skett innan den nu föreslagna ändringen träder i kraft, utan att äldre lag gäller här­ vidlag. I anslutning härtill föreslår jag för tydlighets skull en övergångs­ bestämmelse av samma innehåll som föreslagits i fråga om 1916 års lag. De den 20 januari 1967 remitterade förslagen till ändringar i 1916 års lag och jordförvärvslagen sammanhänger med det förslag till lagstiftning om kommunal förköpsrätt som anmälts tidigare i dag. Som jag anfört kräver en samordning av kommunens prövning av förköpsfrågan med tillståndsprövningen enligt 1916 års lag eller motsvarande prövning enligt jordförvärvslagen vissa ändringar i sistnämnda lagar (se lagrådsremissen den 20 januari 1967 s. 147 resp. 149). Lagrådet har inte haft något att erinra mot de föreslagna ändringarna.

De ändringar i 1916 års lag in. fl. lagar som sammanhänger med lag­ stiftningen om vad som är fast egendom och om företagsinteckning bör träda i kraft samtidigt med denna lagstiftning, den 1 juli 1967. Vid sam­ ma tidpunkt bör de ändringar träda i kraft som avses med det förslag som remitterats till lagrådet den 9 december 1966. De ändringar i 1916 års lag och jordförvärvslagen som sammanhänger med lagstiftningen om kom­ munal förköpsrätt bör däremot inte bli tillämpliga förrän den 1 januari 1968, då nämnda lagstiftning träder i kraft. Vissa smärre redaktionella jämkningar bör göras i lagtexten.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 51

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290), 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 66062