Video : Videogramutredningens slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Videogramutredningens á slutbetänkande

SM 1981:55

Statens offentliga utredningar @ § 1981:55

ligg Utbildningsdepartementet

Video

Videogramutredningens slutbetänkande Stockholm 1981

Omslag Johan Hillbom

Jernström Offsettryck AB ISBN 9l-38-06345-X ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1981

Till statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

en kommitté, Den 21 april 1977 tillkallades enligt regeringens bemyndigande bestående av fem ledamöter, med uppdrag att utreda frågan om samhällets insatser på videogramområdet. Till ledamöter utsågs dåvarande riksdagsledamoten Författaren Per Olof Sundman (c), tillika ordförande, riksdags- Anders Bladh (s), producenten Marledamöterna Björck (m) och Lennart (s) samt dåvarande partisekreteraren, numera kanslichefen gareta lngelstam Gunnar Ström (fp). Utredningen har hållit 82 sammanträden. Samråd har ägt rum med ett flertal utredningar, myndigheter och organisationer. Utredningsuppdragets karaktär att såväl genom litteraturstudier som stuhar gjort det nödvändigt diebesök också utomlands. Särskilt intresse har därvid följa utvecklingen länderna. En förägnats pågående utredningsarbete i de övriga nordiska i kansliet. experter och längre stuteckning över personal som tjänstgjort dieresor finns i bilaga 2. Som led i utredningsarbetet har utgivits Svenska videonät utomlands (DsU 1978:8). debattskriften Den elektroniska hästen (DsU 1979: 16), De hörselhandikappade och videogrammen (DsU 1980:9) samt Film och TV i barnens värld 1980 överlämnades till utbildningsministern en (SOU 1981:16). 1 februari skrivelse med forslag om försöksverksamhet med distribution och produk- En förteckning över viktigare skrivelser i övrigt finns tion av videogram. i bilaga 2. skall kulturarbetarnas intresse av att använda videogram Enligt direktiven beaktas. Åt avdelningsdirektören vid Riksutställningar som uttrycksform vid statens kulturråd Gudrun Vahlqvist har Jan Hjort och byrådirektören att för utredningens räkning utarbeta redogörelser för de möjuppdragits ligheter videotekniken öppnar för museernas och andra kulturinstitutioners verksamhet, liksom för kulturarbetarna. Deras uppsatser kommer inom kort att offentliggöras i en särskild skrift, vilken publiceras som en DsU-rapport.

Videogramutredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande, Video. Uppdraget är därmed slutfört. Reservation mot avsnitten 3.2, 3.3 och 3.4 samt kapitel 15 har avgivits av ledamoten Anders Björck. Särskilt yttrande avseende avsnitten 4.2 och 4.3 och 9.3 har avgivits av ledamöterna Lennart Bladh och Margareta lngelstam samt avseende kapitel 6 av Margareta Ingelstam. Stockholm den 16 juni 1981.

Per Olof Sandman

Anders Björck Lennart Bladh Margareta Ingelstam Gunnar Ström /Stig Svärd Ingemar Hallenberg Christer Hederström Magnus Nordangârd Bertil Östman

“

Innehåll

Videogrammens mediemiljö . 13 1.1 - 13 Storskalighet småskalighet 1.2 - . 18 Envägsinformation dialog 1.3 Tillgänglighet och kvalitet 19 1.4 Sammanfattande synpunkter 22

Videoteknikens utveckling 25 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 25 2.2 En- och två-tumssystem med öppna spolar 27 2.3 EVR-systemet . . . . . . . . . . 28 2.4 Videokassettsystem med magnetband . 28 2.5 Videoskivsystem . . . . . . 39 2.6 Visningssystem lör videogram 49 2.7 Den framtida utvecklingen . . . . 53 2.8 Videoteknikens framtida utbredning 63

Mål och riktlinjer jör samhällets insatser på videogramomrâdet . 73 Kulturpolitik och mediepolitik under 70-talet . . . . . 74 3.1.1 Proposition om den statliga kulturpolitiken år 1974 74 3.1.2 Litteratur och ñlm i kulturpropositionen år 1975 . 76 3.1.3 Lokalradiopropositionen år 1975 . . . . . 77 3.1.4 Propositionen om radio och television i utbildningsväsendet år 1976 . . . . 77 3.1.5 Pressutredningens betänkande 1975 78 3.1.6 Radioutredningens betänkande år 1977 . 78 3.1.7 1978 års radioproposition 79 3.1.8 NORDSAT-utredningen: slut-

statssekreterargruppens

betänkande år 1977 80 3.1.9 NORDSAT-utredningen: ställföreträdargruppens betänkande år 1979 82

3.1.l0 Departementspromemorian. Den svensnkaifilmpolitiken

år 1979 . . 83 3.2 Mål För videogrampolitiken . 84 3.2.1 Inledning . . . . . . 84 3.2.2 De kulturpolitiska målen 84 3.2.3 Ett övergripande mål 86 3.3 Några viktiga begrepp . 86

6 Innehåll

3.3.1 Yttrandefrihet 87 3.3.2 lnformationsfrihet 89 3.3.3 Mångfald och valfrihet 90 3.3.4 Kommersialism . 91 3.3.5 Kvalitet . . . . 94 3.3.6 Aktivitet och gemenskap 96 3.3.7 Internationella kontakter . . 98 3.4 Videogrammens uppgifter i mediesamhället 98

Behovet av reg/erande åtgärder - diskussion och slutsatser . 101 Distributionslicenser . . . . . . . . . 101 4.1.1 Två förslag från Sveriges författarforbund . 101 4.1.2 Sammanfattning av förslagen 102

4.1.3 Överväganden 102

4.1.4 ställningstagande 105

4.2 Åtgärder mot videoskivan

105 4.2.1 Argument som framförts 105 4.2.2 Hotbilden . . . . . . 106 4.2.3 Yttrande- och informationsfrihet 109 4.2.4 ställningstagande 110

4.3 Åtgärder mot videovåldet 111

4.3.1 Reglerna for filmcensuren . . . 111 4.3.2 Särskild lagstiftning mot videovåldet . 114 4.3.3 Etiska regler på videogramområdet 115

4.3.4 överväganden och förslag . 116

Makten över marknaden . 121 5.1 Yttrandefrihetens villkor . 121 5.2 Koncentrationstendenser 123 5.3 Transnationell struktur 125

5.4 Överväganden

Film och TV i barnens värld . 131 6.1 Barn och massmedier . 131 6.2 TV-konsumtionen . . . . . . 132 6.2.1 Hur mycket tittar barn pâ TV? 132 6.2.2 När tittar barnen på TV? 133 6.2.2.1 Under dygnet 134 6.2.2.2 Under veckan 134 6.2.2.3 Under året 134 6.2.3 Låg- och storkonsumenter . 135 6.2.4 Vilka program tittar barnen på? 135 6.2.4.1 Föräldrarnas inställning 136 6.2.5 TV-tittande i framtiden . . . . . . 136 6.2 Barns att uppfatta film förmåga och TV-program 136 6.3.1 Barns mentala utveckling . . . . . . . 137 6.3.2 Barns uppfattning av film och TV-program 137 6.3.2.1 Den foroperationella perioden 137 6.3.2.2 De konkreta tankeoperationernas 138 period

Innehåll 7

6.3.2.3 De formella eller abstrakta tankeoperationernas . . . . . 138 period 6.3.3 Bildforståelse och filmverklighet 138 6.3.4 Bristande helhetsuppfattning 139 6.3.5 Sociala skillnader . . 140 6.4 TV:s . . . . . . . . . . . 140 programinnehåll 6.4.1 Vilka behov TV-tittandet hos barn? 140 fyller 6.4.2 TV-underhållningen 140 6.5 . . . . . 141 TV-påverkan 6.5.1 Positiva TV-effekter 142 6.5.1.1 Att lära av TV 142 6.5.1.2 TV och läsning 143 6.5.2 TV-effekter . 143 Negativa 6.5.2.1 TV:s passivering . . 143 6.5.2.2 TV:s inverkan på fritiden 144 6.5.2.3 Skrämda barn 145 6.5.2.4 Effekter av TV-våld 146 6.6 148 Sammanfattning Kommentar . 148 6.7

invandrarna och Videogrammen . . . . . . . 149 invandrarna och den svenska kulturpolitiken . 149 7.1.1 lnvandrarutredningen. 149 7.1.2 ställningstaganden 150 Regeringens 7.1.3 Den fortsatta utvecklingen . 150 7.2 Invandrarna och mediesamhället. . . . . . . . 151 7.2.1 Invandrarna och det svenska mediesamhället 152 7.2.2 lnvandrarnas relation till hemländernas kommunika- . . . . 153 tionssystem 7.2.3 lnvandrarnas egna kommunikationssystem i det nya landet 155 7.2.4 Kommunikationsflöde i fem riktningar . . . . . 156 7.3 Video som informations- och kulturmedium for invandrare 156 7.3.1 Från majoritetssamhället till invandrarna 156 7.3.2 Mellan invandrarna i det nya landet . . . . 158 7.3.3 Från ursprungslandet till utvandrarna i det nya landet 158 7.4 Förslag 159

. . . . . . . . 161 Utbildningsfrâgor 8.1 och bildmedier i utbildningen 161 Ljud- 8.2 Videoteknikens möjligheter . 162 8.3 i utbildningen . 163 Videogrammen 8.4 Bildundervisning . . . . . . . . . . . . . 165 8.5 i måldokument och kursplaner 166 Bildundervisning 8.6 roll 169 Utbildningsradions 8.7 och förslag 170 överväganden

. . . . . . . 175 Videogramdistribution Kommersiell . 175 videogramdistribution

8 Innehåll

9.1.1 Den internationella marknaden . 175 9.1.2 Den svenska marknaden 178 9.1.2.1 Marknadens struktur . . . . . 178 9.1.2.2 Programutbudets och karaktär 181 omfattning 9.2 Sveriges Radio och videogramdistributionen 182 9.2.1 Tidigare framförda önskemål . . . . . 182 9.2.2 Sveriges Radios videogramgrupp och dess forslag . 183 9.2.3 Aktuella planer hos programbolagen . 186 9.3 Samhällsansvar for videogramdistributionen . 187

9.3.1 överväganden om behov av samhällsinsatser 187

Överväganden om Sveriges Radios roll i videogramdis-

tributionen . . 192 9.3.2.1 lnledning . . . . . . . . . . . . 192 9.3.2.2 Urval av program for videogramdistribution 193 9.3.2.3 Videogramdistribution och SVT:s programpolitik . . . . . . . . . . . . . 195 9.3.2.4 Vem skall svara för videogramverksamheten 196

9.3.3 Överväganden om övrig kvalitetsdistribution 197

9.4 Förslag om videogramdistribution från bibliotek . 200 9.4.1 Bakgrund . . . . . . 200 9.4.2 De lokala distributionsresurserna 202 9.4.2.1 Folkbiblioteken i dag 202

9.4.2.2 Övriga kommunala resurser . 204

9.4.2.3 Bibliotekens srviceföretag . 205

9.4.3 överväganden och forslag . 207

9.4.3.1 Inledning . . . . . . . . 207 9.4.3.2 Lokal distribution och samverkan 208 9.4.3.3 Central organisation . 209 9.4.3.4 Programkällor . . . 210 9.4.3.5 Programurval och information . 211 9.4.3.6 Programframtagning och kopiering 212 9.4.3.7 Utnyttjandet av statliga bildmedieresurser 213 9.4.3.8 Programbärare 215 9.4.3.9 Visningsformer . . . . . 215 9.4.3.10 Vissa upphovsrättsliga aspekter . I 220 9.5 Utbildning av biblioteksanställda . . . . 222 9.6 Distribution till svenskar utomlands 225 9.6.1 Inledning . . . . 225 9.6.1.1 Bakgrund . . . . 225 9.6.1.2 Handelsflottans videonät 225 9.6.1.3 Videonät i andra länder 226 9.6.2 Behov av videonät utomlands 226 9.6.2.1 Motiv for videonät 226 9.6.2.2 Målgrupper 227 9.6.3 Förslaget och remissvaren . 228 9.6.3.1 Inledning . . . . . . . . 228 9.6.3.2 Tillhandahållande av program . . 229 9.6.3.3 Förmedling av program och organisation . 229

Innehåll 9

9.6.3.4 Distribution över videonät 231 9.6.3.5 Upphovsrättsliga frågor 232 9.6.3.6 Kostnader och finansiering 233 9.6.4 Frågans fortsatta utveckling 233

9.6.5 överväganden och forslag . 234

10 Videogrammen och de handikappade . 237 10.1 För ökad förståelse . . . . . . . 237 10.2 De utvecklingsstörda i massmediesamhället 239 l0.2.1 Att vara utvecklingsstörd 239 l0.2.2 Omsorgerna finner nya former 240 10.2.3 Videogram for utvecklingsstörda 241

10.3 överväganden 242

11 Medieverkstäder . . . . . . . . . 245 11.1 Video i samhällsarbete - . 245 några exempel 1l.l.1 Erfarenheter utomlands . 245 l1.l.2 Svenska erfarenheter . 248 11.2 Förväntningar och resultat 253 1l.2.1 Vidgad yttrandefrihet? 254 11.2.2 Förbättrad kommunikation? 256 ll.2.3 Ökad medvetenhet? 258

11.3 överväganden och forslag 258

1l.3.1 Medieverkstäder . . 258 11.3.2 Utbildning av mediepedagoger 260 11.33 Medieverkstad i kombination med lokalt distributionsnät 260

12 Videogram och upphovsrätt . 263

12.1 Allmänt . . . . . . . 26_3

12.2 Det upphovsrättsliga regelsystemet 263 l2.2.l Upphovsrättslagen . 263 l2.2.2 Fotografilagen . . . . . . 266 12.3 Reformbehov i fråga om Videogram 266

13 Registrering och information . 271 13.1 Bakgrund . 271 13.2 Behovochnuläge 271 13.2.l En förändrad distributionsstruktur för bildmedier . 271 l3.2.2 Behovet av smalfilmsregistrering 272 13.23 Kataloginformationen . . . . . . . . 274 13.2.3.l Kommunernas centrala filmregister . 275 l3.2.3.2 Barnfilmkataloger . . . . 276 13.2.3.3 Några större katalogsystem 276 l3.2.4 Särskilda behov inom utbildningsområdet . 277 1324.1 TRU-kommitténs betänkande 277 l3.2.4.2 Läromedelsregistreringen 278 13.243 Programinformation för skolan 279 l3.2.5 Arkiveringsfrågorna 280

10 Innehåll sou 1981:55

13.2.6 Några andra behovsområden . . . . . 281 l3.2.7 Behov inom närliggande kulturområden 282 l3.2.7.1 Fonogramomrâdet . . . . 282 l3.2.7.2 Det fotodokumentära område 283

13.3 överväganden och Förslag 284

13.31 Inledning 284 l3.3.2 Användarna . . . . . . . . 285 l3.3.3 Förbättrad . . . . 287 programinformation 13.3.4 Registreringens omfattning och innehåll 288

13.3.5.4 Kapacitetskrav . . . . . . 293 13.3.5.5 Sambandet med bibliotekssystemen . 294 13.3.6 Organisation och tidsplan 295 l3.3.7 Ekonomi . . . . . . . . . 297 l3.3.7.l Kostnader för registerhållaren 297 13.3.7.2 Kostnader För övriga användare 297 13.3.7.3 De samhällsekonomiska fördelarna 298

14 Uppföljning av medieurvecklingen . 301 14.1 Inledning . . . . . . . . . . 301 14.2 Behovet av uppföljning . . . . . . . 302 14.3 Nuvarande bevakning av medieområdet . 303 14.4 att lösa 304 Uppgifter 14.5 Förslag 306

15 Kostnader och finansiering 309 15.1 Kostnadsberäkningar . . . . . . . . . . 309 15.1.l Kostnadsmodell För biblioteksdistribution 309 15.1.2 Kostnader För övriga insatser 311 15.2 Finansieringsformer . . . . . . 313 15.2.1 Förutsättning lör statliga insatser 313 15.2.2 Finansiering av biblioteksdistributionen . 313 15.2.3 Finansiering av den centrala registreringen 314 15.2.4 Finansiering av övriga insatser . 315 15.2.5 Finansiering av de statliga insatserna 316

Reservation av ledamoten Anders Björck 319

Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . 1 Av ledamöterna Lennart Bladh och Margareta Ingelstam 323 2 Av ledamoten Margareta Ingelstam 336

sou 1981:55 Innehåll 11

Bilagor 1 Videogramurredningens direktiv . . . . . . . . . . 343 Bilaga Bilaga 2 Sekretariat, experter, skrivelser och studieresor . . . . . 351 Bilaga 3 Speciella användningsområden _lör videoskivan . . . . . 355 Bilaga 4 Lagutkasr . . . . . . . . . . . . . . . . . 365 5 C entral! - . . 369 Bilaga register fdr bildprogram kostnadsberäkning Bilagaö Tekniskordlista . . . . . . . . . . . . . . . 371

1 Videogrammens mediemiljö

Ända sedan grottmålningarnas tid har människor uttryckt förhoppningar och föreställningar i bildens form. Ändå torde inte bilden ha spelat en sådan roll i någon kultur som i vår egen. Den tekniska utvecklingen har gett oss dels nya visuella uttryckssätt genom foto och film, television och video, for reproduktion och distribution av bild. Därigenom har dels nya former det for forsta gången blivit möjligt att producera bilder i stora upplagor och distribuera dem över stora avstånd. Det är mot bakgrund därav som roll i det svenska samhället nu och i framtiden bör ses. videogrammens Den som har gjort bilden till en massprodukt, är en del av utveckling, vår tids kulturhistoria, och den kan skildras från flera olika utgångspunkter. Vi har valt att i detta inledningsavsnitt följa tre utvecklingslinjer från det förflutna och söka dra ut dem mot framtiden. Den första kan sammanfattas i begreppsparet storskalighet - smâskalighet, den andra i distinktionen en- - i orden och kvalitet. vägsinformatiøn dialog och den tredje tillgänglighet

-

1.2 Storskalighet småskalighet

På bildens område, liksom på många andra områden, har tekniken på en gång gynnat storskalighet och småskalighet. Bilder sprids i massupplagor från stora produktionscentra, men gemene man har också blivit bildproducent. Förenklad reproduktions- och distributionsteknik gör det möjligt att i närsamhället och i grupper och organisationer sprida bilder som dokumenterar händelser, speglar verklighetsuppfattningar och ställer krav på samhället. Det var först genom fotograferingskonsten och den moderna reproduktionstekniken som bilder kunde mångfaldigas i stora upplagor. Fototekniken var både kostsam och omständlig, och likaså var det från ursprungligen början dyrt att reproducera bilder. Allteftersom tekniken att göra högklassiga utvecklades steg kostnaderna ytterligare. För att profárgreproduktioner dukterna skulle bli överkomliga i pris måste serierna bli långa. Framställning och distribution av bilder koncentrerades till stora företag, som fick allt större makt över det urval av bilder, som blev tillgängliga for de enskilda köparna av reproduktioner, böcker och tidningar/tidskrifter. Det är numera

vanligt att böcker med illustrationer i flerfärgstryck framställs på så sätt

att fargtrycket görs gemensamt for utgivning i flera olika länder. Därefter trycks texten for respektive språkområde. Genom att den kostsammaste

14 Videogrammens mediemiljö SOU 198 I :55

delen av tryckningsprocessen avser mycket stora upplagor kan priset per exemplar hållas nere. Men detta tillvägagångssätt har också negativa effekter. Avancerad, storskalig teknik har gjort den enskilde blldkonsumenten beroende av produktionsbeslut som fattas i stora organisationer. Tekniken har lett till koncentration. Samtidigt har det visat sig att kravet på att bilder skall kunna spridas i många olika länder kan leda till ett utslätat visuellt uttryckssätt. Parallellt härmed har emellertid tekniken också gynnat utvecklingen mot småskalighet, när det gäller produktion och distribution av bilder. Kameran har blivit var mans egendom. Samtidigt som besluten om den kommersiella bildproduktionen flyttats långt från den enskilde bildkonsumenten, har gemene man blivit bildproducent i en omfattning som saknar motstycke i historien. Fotograferandet har sannolikt påverkat vårt sätt att uppfatta världen - låtit oss se den med ytterligare ett öga: kameralinsens. Det har troligen också påverkat vån sätt att uppfatta de massproducerade bilder som vi omges av, samtidigt som dessa i hög grad bestämt inriktningen av vår egen bildproduktion. Reproduktionstekniken har skapat nya förutsättningar för att sprida bilder, också i små upplagor. Genom elstencilering och kontorsoffset kan man till låga kostnader reproducera bilder, som kan spridas i samband med lokala aktioner eller inom föreningar och andra organisationer. Uppfinningar av olika slag har alltså gjort både de mycket stora och de mycket små upplagorna såväl tekniskt möjliga som ekonomiskt motiverade. Edisons uppfinning av kinematoskopet gjorde det möjligt att visa rörliga bilder. Filmen blev snabbt ett massmedium. Den tekniska utvecklingen ledde till att stumfilmen avlöstes av ljudfilmen och den svartvita av färgfilmen. Det medförde ökade produktionskostnader. Dessa sköt ytterligare i höjden genom att filmbolagen satsade på produktioner, som också ur scenisk synpunkt var mycket påkostade. Koncentrationstendenser gjorde sig därmed gällande också inom filmindustrin. Filmproducenterna blev allt färre och allt större. Men också på filmens område gjorde sig motsatta tendenser gällande. Smalfilmen gjorde mediet både billigare och enklare att hantera, och numera kan även privatpersoner till överkomliga kostnader göra sina egna ljudfárgfilmer. 8 mm-kamerorna används visserligen mest för att dokumentera familjehändelser och semesterminnen, men smalfilmen nyttjas också av professionella och amatörer som konstnärligt uttrycksmedel och för samhällsdokumentation. Detta bruk stimuleras bl. a. av de filmverkstäder. som upprättats på olika håll i landet. Filmverkstan i Stockholm, som finansieras av Svenska Filminstitutet och Sveriges Radio, riktar sig främst till professionella lilmare. Den har till syfte att verka för en förnyelse av filmspråket och för en ökad social och kulturell kommunikation med hjälp av film. Inom ramen för Filmcentrums verksamhet har det växt upp lokala eller regionala filmverkstäder i olika delar av landet, som står öppna for enskilda eller grupper - även amatörer - som inte har tillgång till andra resurser för att producera filmer. Televisionen gjorde det möjligt att över etern förmedla rörlig bild. Först genom länksystem och senare genom satelliter kunde dessa bilder spridas över stora områden. Det begränsade frekvensutrymmet för etersändningar,

Videogrammens mediemiljä 15

tillsammans med insikten om att etermedierna har stor genomslagskraft, medförde att TV reglerades efter samma mönster som redan tidigare gällde för Ijudradion. Den komplicerade tekniska utrustningen var kostsam och förutsatte stora investeringar. Verksamheten kom därför att drivas av stora organisationer, finansierade antingen av näringslivet, t. ex. de nationella radio- och TV-näten i USA, eller genom samhällets försorg, såsom det brittiska BBC och vårt eget Sveriges Television AB. Det förekommer i flera länder olika kombinationer av kommersiellt och genom samhällets medverkan finansierad TV. TV gav också upphov till en omfattande programindustri, inte bara nationellt utan också internationellt. TV-företagens behov av program tillgodoses nämligen endast delvis genom produktioner som gjorts i det egna landet. Därtill förekommer en mycket omfattande försäljning av program över gränserna. dels TV-bolagen emellan, dels från särskilda producentbolag till de sändande företagen. 1 de båda svenska TV-kanalerna upptas ungefär hälften av programtiden av egen produktion. Återstoden köps utifrån. 1 vissa andra länder är andelen från utlandet inköpta program betydligt större. Ett begränsat antal stora internationella företag, främst i USA och Storbritannien, svarar för produktionen av en mycket stor andel av de TVprogram, som visas världen över. En utredning om filmen och de nya ljudoch gjorts på uppdrag av den franske kulturmi-

bildteknologiernahsom

nistern, betonar upprepade gånger den amerikanska dominansen både när det gäller och TV-program. “Det enda element som i dag är

biograffilm

gemensamt för televisionen i de europeiska länderna är de amerikanska programmen?” TV som nationellt massmedium är alltså en gren av en världsomspännande medieindustri. Genom direktsändande satelliter kommer från mitten av 1980-talet televisionens karaktär av massmedium att förstärkas, samtidigt som de nationella TV-foretagens inflytande över publikens programval kraftigt urholkas. TV behöver dock inte alltid vara massmedium - ens i satelliternas decennium. Liksom fallet varit på de tryckta bildernas och filmens områden har nämligen den tekniska utvecklingen också skapat förutsättningar för att använda TV som fåtalsmedium. Lika litet som på de tidigare nämnda områdena är tendensen entydig - en och samma teknik kan användas för att främja både storskalighet och småskalighet. Kabel-TV är ett exempel på detta. TV kan nämligen överföras inte bara via etern utan också med hjälp av tråd. En kombination av dessa båda distributionssätt utnyttjas ofta. Signalen överförs via kabel från studion till Le einéma et les native/les sändningsmasten, går därifrån via etern och fångas i många fall upp av techniques de l audiovisueL centralantenner för att sändas vidare till de enskilda hushållen över tråd. Rapport du groupe de 1 Sverige finns cirka 50 000 centralantennanläggningar och till dem är om- travail présidé par M. hushåll Nicolas Seydoux. Supplekring 1,6 miljoner anslutna, dvs. drygt 50 % av alla TV-hushåll. ment au no 1830 du Film De flesta anläggningarna i Sverige är små och har 10-50 abonnenter var. Français, s. XV. Det finns också stora anläggningar med ett eller flera tusental hushåll an- 2 slutna? än Uppgifterna hämtade ur I en del andra länder är mycket stora anläggningar vanligare Nordisk radio och televison i Sverige. Så finns t. ex. i Helsingfors en anläggning med cirka 70 000 abon- via satellit. Teknisk och nenter. ekonomisk rie/rapport. Kabelnäten tillkom ursprungligen för att förbättra mottagningskvalitén (Nu A 1979:5). S. 50.

16 Videogrammens mediemiljö

på inhemska etersändningar. 1 många fall har kablarna kapacitet att överföra fler kanaler och dessa möjligheter har utnyttjats på olika sätt. I Belgien, där 65 % av alla hushåll med TV år 1978 var anslutna till kabelnät, utnyttjas dessa för att återutsända inte bara belgisk TV utan också program från Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland*

I vissa områden har man tillgång till upp mot tio kanaler.

1 USA fanns i december 1980 38,3 miljoner hushåll - eller 49,2 % av alla hushåll med TV - i kablade områden. Ungefär hälften av dem abonnerade på kabel-TV. 8,9 miljoner hushåll abonnerade på en särskild ”betal- TV, där tittaren erbjuds möjligheter att välja ur ett programutbud, utöver de stora TV-nätens, och debitering sker för varje beställt program. Under år 1980 ökade antalet hushåll som kunde abonnera på kabel-TV med 17,8 %, antalet abonnenter på ”vanlig” kabel-TV steg med 20,2 %, medan antalet abonnenter på betal-TV växte allra snabbast med 56,1 %.2 1985 beräknas antalet hushåll i kablade områden ha stigit till 65 miljoner, vilket skulle innebära en täckning med 74 96.3 Som exempel på programutbudet i ett på Warner Cables QUBE-projekt i Columbus, Ohio, samtidigt kan ta emot 36 olika programkanaler - dels från de nationella TV-näten, dels kabelföretagets egna program, dels lokala produktioner, dels också kanaler med shower, sport, biograffilm, pornografi m. m., som man betalar extra för varje gång man tittar på dem. 1 Japan, där kabel-TV-näten växer mycket snabbt, finns det två ”nationella storprojekt”, Tama New Town och Hi-Ovis. I dessa prövas kabel-TV:s möjligheter på ett avancerat sätt och med siktet inställt på att pröva olika tänkbara framtida användningsområden. Bland annat kan man beställa fram TV-program efter eget val ur ett slags videotekf* I en debattskrift från DANMEDIA - Studieselskabet for masse- och fjernkommunikation under Akademiet for de tekniske Videnskaber- skisserades Roberto Grandi, Euro- i maj 1980 tre olika modeller för den tänkbara utvecklingen på masskompean Radio and Television munikationernas område i Danmark fram till år 2000. 1 två av dessa in transition” i The States som har det gemensamt att ingen av dem förutsätter att NORDSAT-pro- Role vis-å-vis rhe Culture jektet förverkligas - räknar man med att det upprättas lokala videotek, Industries, s. 102. (Council varifrån allmänheten kan beställa program för visning i hemmen över kabel.5 of Europe, CC-CONF-IC 5-E, 1980.) Kabelnäten kan alltså användas för att ge publiken ökad valfrihet mellan TV-program som producerats för en masspublik. Men de skapar också för- 2The Home Video Report utsättningar för att göra TV till ett närsamhällets, bostadsområdets eller den 26januari 1981. gruppens medium, ett fåtalsmedium. I USA föreskriver de federala reglerna 3 Uppgift lämnad av Eliot för kabel-TV att minst en kanal av tio skall ställas till förfogande för sändning Minsker iföredrag vid av program, som producerats lokalt av individer och grupper. Det finns Eurotape Video Briefing i 1980. bestämmelser av likartad innebörd i Canada. I Europa finns exempel på Köpenhammjuni 4 försök - några av dem numera nedlagda - med lokal kabel-TV i bl. a. Stor- Bengt-Arne Vedin, britannien, Frankrike, Nederländerna och Belgien. Det har knutits stora Media Futura, Stockholm 1979, s. 54 f. förhoppningar till dessa s. k. community access channels - på svenska ibland kallade allemanskanaler. Många hoppades att de skulle berika livet i när- SE/ementer til en kommusamhället genom att främja kommunikationen mellan individer och grupper nikarionspolirik, er debatopløeg, DANMEDIA, och genom att skapa ett nytt diskussionsforum för lokala angelägenheter, 1980, s. 15,17. där ”vem som helst” skulle kunna delta.

Videogrammens mediemiljö 17

Slutrapporten från den av Unesco tillsatta kommissionen för att studera världens kommunikationsproblem, den s. k. MacBride-kommissionen, konstaterar att förhoppningar av det här slaget förverkligats i olika hög grad på skilda orter. Där kabelsystemets ägare svarar för kostnaderna for utrustning och studiotid beror mycket på dennes entusiasm och erfarenhet. 1 de flesta fall är de som gör programmen amatörer, och deras tid och erfarenhet är begränsad. Många av allemanskanalernas produkter har varit nyskapande och mött uppskattning också från professionella producenter, men i allmänhet är dessa program underlägsna det professionella TV-utbudet* Här i Sverige är erfarenheterna av TV som fåtalsmedium mycket begränsade. Det viktigaste exemplet är TRU-kommitténs försök med Kabelvision Kiruna i början av sjuttiotalet? Närradiokommittén gör f. n. ett försök med när-TV genom utnyttjande av centralantennanläggning i Västra Flemingsberg i Huddinge. Vi överlämnade den 12 februari 1980 till utbildningsministern forslag om utlåning av videogram på bibliotek och om lokala medieverkstäder, vars produktion bl. a. skulle kunna visas över kabel. För allemans-TV sker programproduktionen i allmänhet på videoband och utvecklingen på mikroelektronikens område har skapat förutsättningar för lokal produktion till överkomliga kostnader. Både kameror och annan produktionsutrustning har blivit billigare, mindre utrymmeskrävande och mera Iätthanterlig. 1 kap 2 redogör vi för den hittillsvarande tekniska utvecklingen på videogramområdet och för de innovationer, som kan väntas de närmaste åren. Videogrammen som fåtalsmedium förutsätter inte nödvändigtvis tillgång till kabelnät för att föra ut programmen. 1 USA har det organ, som reglerar radio och TV (Federal Communication Commission), i september 1980 öppnat vägen till etersändningar från lokala TV-stationer med en effekt på upp till 10 watt på VHF-bandet eller 1 kilowatt på UHF-bandet. Räckvidden for dessa stationer beräknas till 20-25 km. Förtur att inrätta sådana stationer skall ges till minoritetsgrupper och icke-kommersiella organisationer. Kommissionen räknar med att dessa stationer i stor utsträckning skall komma att sända program som gjorts på videogram? Också i Sverige finns det utrymme för lokala etersändningar med begränsad räckvidd. När ljud- och bildprogram sänds över etern, via kabel eller distribueras som videogram, sker mottagningen vanligen i hemmen. Utvecklingen av storbildskärmar (som skildras i avsnitt 2.6) gör det dock möjligt att visa programmen i lokaler som rymmer en större publik, videografer. Film kan sålunda i framtiden komma att distribueras också till sådana visningsställen Many Voices One World. över etern, via kabel eller som videogram. 1 Frankrike gjordes våren 1977 Report by the International ett försök med TV-överföring av särskilt utvalda program till fem städer, Commission fbr the Study där de visades på storbildskärm i speciella lokaler. 1 England pågår försök of Communication Probmed visning av film, överförd till videogram, på vanliga biografter. Video- lems. London, New York - särskilt videoskivan - är enklare att hantera än film, håller och Paris 1980, s. 90. grammen 2 Se Program för ljud och längre (den optiska videoskivan är i princip outslitlig), väger mindre och är därmed billigare att skicka per post. Den tekniska utvecklingen behöver bild i utbildningen (SOU alltså inte ensidigt gynna den privata konsumtionen av ljud- och bildprogram 1975:28), s. 399-425. utan kan också stimulera den kollektiva. 3Uppgifterna från Broad- Detta gäller inte minst lokalt producerade videogram, som handlar om Casting den 15 sept. 1980.

18 Videogrammens mediemiüö sou 193155

förhållanden i närsamhället. Just sådana program kan många människor med andra, så att de gemensamt kan diskutera de vilja se tillsammans problem som skildras och de lösningar som föreslås. “Kvartersvideografen” kan därmed bli ett ställe där man både ser biograflilm, som producerats för en stor publik, och tittar på och diskuterar program, som handlar om lokala frågor. Här skulle möjligheterna att utnyttja den nya tekniken för både massmedier och fåtalsmedier kunna mötas.

1.2 -

Envägsinformation dialog

Etermedierna blev från början envägsmedier i betydligt högre grad än vad pressen varit. Tidningarna öppnade tidigt sina spalter för insändare från läsekretsen. Det dröjde däremot länge innan lyssnarna/ tittarna kunde komma till tals i radio- och TV-program. På senare år har vikten av tvåvägskommuniktion i mediesamhället starkare betonats. Utbildningsministern förklarade i prop. 1975:13 om lokalradio att massmedierna - däribland radio och TV - bör ge medborgarna tillfälle att göra sina röster hörda. Nya möjligheter har öppnats för allmänheten att komma till tals - t. ex. genom telefonväktarprogram och program, som står öppna för insändare i form av brev eller band. En utveckling från envägsinformation i riktning mot ökat deltagande från publikens sida har tagit sin början. Kabeltekniken skapar ytterligare förutsättningar för att göra television “interaktiv“, dvs. ge tittarna möjlighet att reagera på eller rent av delta i programmen. TV kan därmed bli ett tvåvägsmedium, vilket dock inte alltid är detsamma som ett fåtalsmedium. Abonnenterna på det ovan nämnda QUBE-systemet har på sin manöverdosa fem svarsknappar, som kan användas för att rösta i talangtävlingar, tycka till i lokala planeringsfrågor och delta i marknadsundersökningar (det må sedan gälla smaken på tandkräm eller politikers popularitet). Här har TV kvar sin karaktär av massmedium, fast med möjlighet att reagera på budskapet, inom ramar som anges av sändaren. Det är lätt att inse de risker, som är förknippade med att använda ett system av detta slag för blixtsnabba politiska opinionspejlingar. De som kontrollerar systemet kan skaffa sig oerhörd politisk makt genom valet av frågor och sättet att formulera dem. De hem, som är anslutna till det japanska storprojektet Hi-Ovis, är utrustade med TV-kameror, så att man kan kommunicera med ett programcentrum med hjälp av rörliga bilder. _ Ett slag av kabel-TV, som har karaktär av både tvâvägs- och fåtalsmedium, har prövats i Reading - en stad med cirka 90 000 invånare i Pennsylvania.

Här har pensionärer arbetat med tvåvägs-TV i grannskapscentra, som är

förbundna med varandra, och med stadshuset och andra institutioner i samhället. I programmet Meet the Mayor” diskuterar pensionärerna över TVskärmen med borgmästaren, och i “Generation Gap” utbyter de tankar med eleverna i ett gymnasium. Var och en som är med i något av de grannskapscentra, som är anknutna till det interaktiva systemet, kan gå in i programmet, och den som sitter hemma kan telefonera in frågor. Programmen kan ses i alla de 35 000 hushåll, som är anslutna till kabeln. Under

Videogrammens mediemiüö 19

en period på 14 månader gjordes drygt 400 timmar interaktiva program. I en rapport om försöket heter det bl. a.: “Genom att stärka medborgarnas

tillgång till och kontroll över informationen förbättrar kabel-TV deras for-

måga att kommunicera med myndigheterna och delta i samhällsprocessen. Därför betonas i rapporten behovet av en politik, ”som gör det möjligt att till fullo förverkliga de möjligheter som användningen av interaktiv kabel- TV innebär”.* Tvåvägs-TV är möjlig redan med den typ av koaxialkablar av koppartrådar, som nu används, men förutsättningarna ökar drastiskt om s. k. optiska fiberkablar införs. I dessa använder man hårstråtunna glasfibrer, genom vilka informationsbärande laserstrålar leds. En enda sådan optisk fiber kan - om den används enbart för överföring av TV - på en gång förmedla 40 färg- TV-program, och en kabel med en centimeters diameter kan under samma förutsättning leverera tusen TV-kanaler till varje anslutet hushåll. Fiberoptik har redan i begränsad skala på försök installerats av det svenska televerket för talöverföring. I det svenska TV-bolagets redovisning ijuli 1980 av resursbehov och långtidsplan konstateras att användning av optiska fibrer bl. a. skulle skapa förutsättning ”för införande av tvåvägskommunikation under sändning mellan programledning och publik. Detta är en utveckling som efterlysts så länge TV har debatterats. Den främsta tillämpningen torde bli på lokalt och regionalt plan men de tekniska möjligheterna for att genomföra detta också på riks-TV skulle alltså öppnas.” l fiera länder pågår redan installation av nät med fiberoptik i större skala. På världsmarknaden omsattes 68 miljoner dollar år 1978 för optiska fibrer, och prognoser talar om en siffra på mer än en miljard dollar vid 1980-talets mitt? De optiska fibrerna kommer i framtiden att ha många skilda användningsområden t. ex. för överföring av telefonsamtal och teledata och av TV-program eller videogram, som lagrats i ett videotek. Bildtelefon, som tillåter visuell kommunikation mellan två eller flera individer över stora avstånd, blir möjlig.

Mitchell L. Moss. och kvalitet Two-Way Television: An

1.3 Tillgänglighet

. Evaluation of Community Uses in Reading, Pennsyl- Tillkomsten av nya visuella uttryckssätt och nya elektroniska distributions- vania. Final Report to the former har medfört National Science Foundaatt kulturupplevelsernas tillgänglighet har ökat dramation. Summary. (The tiskt. NYU-Reading Consorti- Vid sekelskiftet var uppförandet av t. ex. ett drama av Shakespeare till- um, New York Universigängligt endast för den mycket begränsade grupp, som hade möjlighet att ty, Alternate Media Center/School of the besöka en teater där ett sådant spelades. Den som ville se Richard III en Arts, Graduate School of säsong då Hamlet spelades, den som hellre ville se Strindberg och den som Public Administration. på grund av bostadsort eller ekonomiska omständigheter var hindrad att April l978.)S. 29. gå på teatern hade inget val. Det var andra som bestämde pjäs, tid och zResursbehov och långplats. Visserligen fanns både Shakespeares och Strindbergs samlade skrifter ridsplan. TV-bolagets tillgängliga på bibliotek, men den som är hänvisad till att endast läsa ett ansIagsframstäI/ning drama går självfallet miste om alla de skiftande upplevelser, som en scenisk 1981/82. Sveriges Televiinnehåller. sion AB 1980-07-18. S. 12. framställning Så kom radion, och när man började spela teater i den ökade tillgäng- 3Many Voices One ligheten (även om det fortfarande var “andra” som bestämde utbudet). Alla World, s. 74.

20 Videogrammens mediemiljö

som hade tid och lust att lyssna och som hade tillgång till en radioapparat kunde nås, men det var endast en hörupplevelse som bjöds. Andra dimensioner saknades. När filmen kom, bjöd den på en kombination av upplevelser för ögat och örat. Tillgängligheten ökade genom att filmen åtminstone på större orter visades flera kvällar i sträck. Filmkopiorna kunde distribueras över hela världen och genom textning eller dubbning göras tillför människor över språkgränserna. TV kan sägas ytterligare ha gängliga ökat tillgängligheten: Hamlet steg in i vardagsrummet, men möjligheterna att se Föreställningen begränsades till sändningskvällen. TV-bolagen emellan och distribution via satelliter har skapat Programköp Förutsättningar för internationell spridning. Videogrammen ökar tillgängligheten ytterligare, dels genom att man själv kan spela in en TV-foreäven om man inte är hemma, dels genom att man kan ställning, själv köpa, hyra eller låna kassetter och skivor. medium har sina särskilda egenskaper, som är unika just för det Varje mediet. Det påverkar både tillgängligheten och kvaliteten i den upplevelse det förmedlar. Att läsa ett Shakespearedrama, att höra en radiolöreställning, att se det på teatern, att se filmversionen i en biograf och att se det på TV-rutan i vardagsrummet ger olikartade och kvalitetsskilda upplevelser. Var och en har sin kvalitet och särart, som bestäms av det aktuella mediets “tekniska” förutsättningar. Här spelar både tittarsituationen och speciella tekniken in. Att se en pjäs eller en film på TV eller video hemma i vardagsrummet ger inte samma upplevelser som att se densamma på teater eller tillsammans med en stor publik. Teatern är tredimensionell; biograf TV- och film arbetar tvådimensionellt men ger åskådaren unika möjligheter till som är omöjliga i det klassiska teaterrummet. Att se Ingmar närbilder, Bergmans uppsättning av Trollflöjten för TV ger en helt annan upplevelse Det betyder inte att det ena mediet har kvaliteter som är än på Operan. bättre än det andra - endast att kvaliteterna är olika och artskilda. Kanske stimuleras den som ser teater i TV-rutan, vare sig den sänds över etern eller eller en skiva, att se samma pjäs - eller spelas upp från en kassett - på teatern. Måhända en annan finns här en del av förklaringen till att teaterbesöken ökade från två till drygt tre miljoner från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet. Den tekniska utvecklingen har skapat förutsättningar för att ytterligare öka tillgängligheten av ljud- och bildprogram för allmänheten. Direktsändande satelliter till program från andra länder. Den franska ger tillgång räknar med att de flesta franska hem vid mitten av 80-talet filmutredningen kommer att ha tillgång till minst sju eller åtta olika TV-program. Något liknande torde komma att gälla för Sverige, oavsett om NORDSAT-projektet I stora delar av vån land kommer nämligen europeiska saförverkligas. att kunna tas emot med parabolantenner av en meters diatellitsändningar meter eller mindre. I Syd- och Västsverige blir det möjligt att se TV från ett flertal olika länder. Visserligen måste parabolantennen riktas för varje satellit man vill ta in, men om anläggningar med flera antenner förbinds . med hushållen kabelnät, blir det både billigt och enkelt för den genom enskilde att välja mellan ett stort antal utländska program. Antalet program, som tittaren har att välja mellan, kan också öka genom tillkomsten av fler nationella TV-kanaler. Bl. a. på grund av att regeringen

Videogrammens mediemiljö 21

krävt nedskärningar i Sveriges Radios budget har man inom Sveriges Teinförandet av en särskild kanal för betal-TV. levision AB börjat diskutera l den kodas TV-signalen på ett speciellt sätt, och för att den skall kunna tas emot, måste den avkodas i en särskild tillsats, anknuten till mottagaren. Betal-TV kan distribueras såväl över etern som via kabel. De franska och engelska filmutredningar, som framlades år 1980, torde göra en riktig benär de räknar med att film skall utgöra en betydande andel av dömning, som kommer att distribueras över satellit och via kabel. det programutbud, Detta får viktiga konsekvenser för såväl film- som videogramdistributionen. Om optisk fiberteknik införs i framtiden, kan den bidra till att ytterligare till ljud- och bildprogram. För distribution av videogram öka tillgängligheten särskilt om den kombineras med datateknik, få mycket kan denna teknik, konsekvenser. Om nämligen centraliserade kopplingsutrustlångtgående som nutidens telefonstationer, ningar, som fyller ungefär samma funktioner for enskilda abonnenter att beställa ljud- och utvecklas, blir det möjligt som lagrats i en depå - t. ex. ett bibliotek - för utsändning bildprogram selektivt till en eller flera mottagare. Den enorma överföringskapaciteten att samtidigt till flera olika mottagare sända olika program. gör det möjligt ökar, eftersom programmen kan ses också av dem som Tillgängligheten inte disponerar en videospelare. eller Om sådana depåer upprättas torde lagringen i början ske på kassett skiva, i framtiden kan det bli fördelaktigt att i stället lagra såväl eter-

men

som fonogram och filmer i ett dataminne. sända radio- och TV-program Därifrån kan den enskilde då via teledata beställa program för överföring till IV-apparaten i hemmet. Hittills har vi skisserat hur den tekniska utvecklingen kan väntas göra ökat utbud av ljud- och bildprogram tillgängligt genom ett ett drastiskt stort antal nya kanaler. Att mängden av program, som man kan se ökar, behöver dock inte betyda att variationsrikedomen i det som erbjuds växer. Kommer det att finnas kvalitetsprogram nog för alla kanaler? Många varnande röster har höjts och sagt att det finns stor risk för att det ökade leder till Standardisering i stället för mångfald. Ett par av programutbudet dem skall här få komma till tals. Först Lasse Svanberg, huvudförfattare till vår debattskrift Den elektroniska hästen.

En obalans mellan djärva distributions- och telekommunikationstekniska satsningar och alltför snåla satsningar på den kreativa återväxten och skapandeprocessernas livsdrabbas av blodrum, kan leda till att 80-talets mediaindustri (inte bara den svenska) brist, hjärtfel och byråkratisk åderförkalkning.

Vi är på väg att skapa ett informationsteknologiskt överutbud i ett läge där privatkonsumenterna Detta upplever ideologisk, psykologisk och moralisk förvirring. är gefundenes fressen för mediaindustrins grosshandlare, som snabbt drar nytta av vårt ökande behov av lättköpt elektronisk verklighetsflykt?”

vid ett internationellt kollokvium Härnäst följer ett referat av en diskussion i Liége i november 1980 kring temat De nya teknologierna: en utmaning I Den e/eknøniska hågen_ för radio och television i allmänhetens tjänst: (DsU 1979:16),s. 35.

22 Videogrammens mediemiljö

“Ju mer man varierar kanalerna, desto mer lika blir bilderna. Det kommer att vara samma program .som flödar över morgondagens bildskärmar. Samma film kommer att visas på biografer och i televisionen. reproduceras på videokassetter och kunna lånas på ett eller annat videotek. Alternativet är mångfald. Variera innehållet. Gå från ”broadcasting” till narrowcasting dvs. erbjud ett flertal sändningar till många små publiker, snarare än en enda sändning till en enda stor publik. Vad det gäller att förverkliga är inte bara en geografisk segmentering (att producera lör folket iett visst område) utan en ämnesmässig segmentering(att producera specifika program för bestämda publikgrupper).1

1.4 Sammanfattande synpunkter

Både produktions- och distributionstekniken kommer alltså att få långtgående konsekvenser för utvecklingen på ljud- och bildområdet, när det gäller alla de dimensioner som vi diskuterat i det här kapitlet. Produktionstekniken öppnar möjligheter att göra program både för massmarknader och för lokalt bruk eller för användning i organisationer. Såväl videokassetten som videoskivan kan användas för att sprida program som gjorts för en massmarknad, både nationellt och internationellt. Kassettspelaren kan också användas för att spela in och bevara TV-program, mottagna genom etern på traditionellt sätt, från direktsändande satelliter eller via kabel. Mest torde det då komma att röra sig om program, som gjorts för en stor publik. När det gäller videoskivans och videokassettens möjligheter som fåtalsmedium är förutsättningarna dock olika. Videokassetten ingår i en teknik, som tillåter produktion av videogram till starkt begränsade kostnader. Både produktion och kopiering kan genomföras utan stora investeringar. Med videoskivan förhåller det sig annorlunda. För programproduktionen kan man använda samma utrustning som för videokassett. men själva framställningen av skivorna kräver stora investeringar. För att ett program på skiva skall kunna säljas till rimligt pris räknar man med att det kommer att behövas en upplaga på mellan 500 och 1000 exemplar. Utvecklingen av distributionstekniken torde få än mer långtgående konsekvenser. Traditionella TV-sändningar och direktsändande satelliter kommer att gynna spridningen av program, som producerats för en massmarknad. Kabel-TV kan användas för att sprida program av såväl massmediesom fåtalsmediekaraktär. Detsamma kan komma att gälla lokala stationer för etersändning av TV-program med en räckvidd som påminner om närradiosändarnas. Om sådana stationer upprättas i Sverige, kan dock staten föreskriva att dessa stationer skall användas för program med lokal anknytning, dvs. sådana som har karaktär av fåtalsmedium, med den terminologi som vi här har använt. Troligen kommer de program som sänds över lokala TV-stationer, vare sig de distribueras genom etern eller via kanal, att vara inspelade på videokassett. Försök utomlands har visat att tvåvägskommunikation i TV är möjlig Michel Joquet, Le redan med traditionella kabelnät, där man använder koaxialkablar av koppar. câble, Le show du futur: Touch now!” Videodoc nr Först med ett mera allmänt införande av ñberoptik, vilket kan väntas ske 39. i början av nittiotalet, torde dock

tvåvägs-TV få någon större utbredning.

Videogrammens mediemiljö 23

konsekvenser torde dock distributionstekniken få Sina mest vittgående när det gäller att öka ljud- och bildprogrammens tillgänglighet. Möjligheten och TV-program ur databanker för selektiv distribution att beställa filmer tittare praktiskt taget oberoende av till enskilda mottagare gör framtidens som TV-företagens programläggning. Det kan då visa såväl biografernas l att köpa eller hyra videokassetter och videoskivor, ja till sig överflödigt eftersom distribueras direkt och med att äga en videospelare, programmen till TV-apparaten. Den situationen torde visserligen ligga rätt långt in i framtiden - vilket i det här sammanhanget betyder tio år eller mer. Det är dock enligt vår uppfattning angeläget att samhället redan nu börjar förbereda sätt möta denna utveckling, som kommer sig för att på ett konstruktivt att få vittgående konsekvenser för både filmen och televisionen. Närmare i tiden ligger användningen av ett par nya medier, som behandlas framlagda betänkande, nämi informationsteknologiutredningens nyligen och teledata. De hör också till videogrammens mediemiljö. ligen text-TV Redan nu pågår försöksverksamhet med text-TV, dvs. text som sänds ut, gömd i en vanlig TV-signal, och som kan tas fram med speciell utrustning. kan användas för överföring av information i form av text Den tekniken och enkla skisser. I reledata används en TV-mottagare som presentationsdel

i ett system med en central dator, som kan anropas och ge önskade uppgifter eller vidarebefordra meddelanden till andra abonnenter i systemet. vid en tidpunkt då det pågår en utom- Vi lägger fram detta betänkande snabb utveckling, både på videoteknikens och på överföringsordentligt teknikens område. Det skulle ha varit önskvärt att kunna göra det i ett förslag till lösningar av lugnare skede, då det varit lättare att presentera karaktär. En sådan platå i utvecklingen är dock inte i sikte. mera långsiktig brantaste fas. Troligen befinner vi oss i stället i början av utvecklingens för hemmabruk intro- Under den tid vi arbetat har tre nya videosystem under de närmast följande åren väntas ducerats på den svenska marknaden, ett eller flera videoskivsystem lanseras här, vid årtiondets mitt väntas nya räknar många bedömare med minivideosystem, och i början av nittiotalet härmed går att de optiska fibrerna tas i allmänt bruk i vårt land. Parallellt utvecklingen på datorernas område, som med stor säkerhet också får långtför videogrammens användning i det svenska samgående konsekvenser hället. Det är mot bakgrund av denna mediemiljö - till dels redan förverkligad, fast den hör en nära framtid till till dels bara anad i sina huvuddrag roll i dagens och morgondagens samhälle skall ses. som videogrammens

á J

4.4;

2 Videoteknikens utveckling

2.1 Inledning

Videoteknik är ett sätt att omvandla bilder till en elektrisk signal för att man senare skall kunna återskapa dem. Främst avser man rörliga bilder. Det som skiljer videoteknik från andra metoder att återge bilder är två

sammanhängande principer. att bilden omvandlas till en elektrisk För det första innebär videoteknik signal. Den elektriska signalen kan sedan behandlas på ett antal olika sätt; till en mängd mottagare, den kan den kan sändas ut som etertelevision sändas genom kabel till ett fåtal mottagare eller den kan lagras på något medium för framtida åtkomst. är att bilden omvandlas till en elektrisk signal, som sedan Det väsentliga sätt med den elektroniska teknik, som kan behandlas på något godtyckligt står till buds. videoteknik att bilden sönderdelas i För det andra innebär all praktisk ha bildelement, som presenteras i sekvenser om hela bilder. Om man vill bilderna rörliga måste bildernas frekvens vara tillräckligt hög för att man av rörelse, liksom hos film. Praktiskt avsöker man en skall få en illusion läses från bild på samma sätt som man läser en bok, dvs. i rader som dess slut. När man läst färdigt en början till slut, från sidans början till bild börjar man på nästa. Den elektriska som motsvarar vår bild består alltså signal, videosignalen, av ett antal rader, linjer, som tillsammans bygger upp en bild som följs av ytterligare bilder, som bygger upp en rörelse, som i sin tur bygger upp ett skeende eller en berättelse. Den användning av videotekniken, som intresserar oss här, är lagringen av videosignalen för kommande bruk, videogramtekniken. Eftersom videosignalen är en “vanlig” elektrisk signal av samma slag, som t. ex. en signal från en mikrofon, kan den också lagras på likartat sätt. Den forsta lyckade televisionsöverföringen skedde 1926, då engelsmannen sin televisionsprincip. Videosignalen i det John Logie Baird demonstrerade roterande skiva, systemet framställdes genom att man avsökte bilden med en som var försedd med hål som anordnats så att bilden avsöktes Nipkowskiva,

bildelement man hade per

i linjer. Ju fler linjer som användes och ju fler bild fick man. l början användes ca 30 linje desto bättre och detaljrikare linjer per bild vilket medgav blott mycket grova bilder utan några egentliga detaljer. Gränsen för systemens förmåga låg t. ex. vid att få ett ansikte igenkänneligt.

26 Videoteknikens

utveckling sou 193155

Ett sådant system användes till det första videogrammet, som salufördes av Baird under namnet Phonovision år 1935 på Selfridges varuhus i London. Videogrammet bestod av en vanlig 78-varvs grammofonskiva. Den videosignal, som uppstod i Bairds TV-system, ställde nämligen inte större krav på lagringsmediet än att den kunde lagras på ett vanligt ljudmedium. som dåtidens grammofonskiva. En Phonovision-skiva räckte ca 6 minuter per sida och kostade ca 7 shilling, motsvarande 20-27 kr i dagens penningvärde. Efter fyra månaders försäljning försvann skivorna. Härtill bidrog säkert att bildens kvalitet var så dålig - bilderna beskrevs som skugglika, men med lite god vilja skönjbara”. Sedan var naturligtvis beståndet av TV-mot- l tagare, att se bilderna i, ganska begränsat. Intressant är dock att notera att man använde en befintlig 78 varvs grammofon vid avspelningen. Ingen extra apparatur behövde anskaffas för återgivningen om man redan hade en TV-mottagare. Men publiken krävde mer, både av TV-system och videogram. De mekaniska TV-systemen blev aldrig annat än experiment för tekniskt intresserade. Man insåg dock att det fanns utvecklingsmöjligheter i mediet, och den allmäntekniska och elektroniska utvecklingen tillät så småningom att man utvecklade TV-system med mångfalt bättre bildkvalitet. I stället för 30 linjer i bilden kom man i USA så småningom att arbeta med 525 och med 30 bilder per sekund, och i Europa med 625 linjer med 25 bilder per sekund. Antalet bildelement ökades därmed från ca 1000 i Bairds system till ca 250000 i dagens TV-system. TV-bilden är därmed ungefär jämförbar med en filmbild och mängder av detaljer kan därmed förmedlas av bilden. En l6-mm film av god kvalitet ger ungefär samma upplösning, medan 35 mm biograffilm ger ungefär 1000000 bildpunkter. Men den goda bilden ställde också till problem. Det hade varit enkelt att lagra videosignalen från Bairds Nipkowskiva. Den högsta frekvensen, som alstrades i videosignalen, låg under 10 000 Hz. De högsta frekvenser, som alstras i ett modernt TV-system, ligger i stället upp emot 5 MHz. Bilden innehåller med andra ord numera 500 gånger mer information, som måste fås med vid uppteckningen. Det beprövade grammofonsystemet räcker inte alls för uppteckning längre. var emellertid intresserade TV-bolagen mycket av att kunna teckna upp TV-signalerna på något sätt och slippa den arbets- och tidskrävande filmen. Det första system, som blev praktiskt användbart kom från Ampex 1956. l princip använde man en bandspelare, som kunde lagra och återge videosignalerna. Bandspelare for ljud hade funnits tidigare men de hade, liksom grammofonskivan, inte kunnat återge de extremt höga frekvenser som behövdes för en acceptabel TV-bild. När man tecknar upp en signal på magnetband sker det så att man magnetiserar bandets yta med ett mönster, som motsvarar signalen. Ju högre signalens frekvens är, desto finare blir mönstret. Vid allt för höga frekvenser blir mönstret så fint att spelaren inte längre kan skilja detaljerna åt, utan de flyter ihop. Om man då ökar bandets hastighet ökar mönstrets grovlek och man kan urskilja mönstret, som alstras av allt högre frekvenser. På så sätt kan man öka frekvensomfånget eller informationsmängden per tidenhet.

sou 1981:55 Videoteknikens utveckling 27

Här är alltså en framkomlig väg att spela in de höga frekvenser, som behövs i en videosignal. Problemet var emellertid att hastigheterna blev bandspelare kunde i mitten av 1950-talet ge t ohanterligt höga. En vanlig bra ljudkvalitet vid bandhastigheten 38 cm/s. För att ge bra bildkvalitet skulle den behöva gå 500 gånger snabbare, eller med nära 200 m/s, motsvarande över 700 km/tim. För att få vettig speltid på en sådan spelare i behövs gigantiska bandlängder, om det skulle gå att bemästra alla övriga problem, som uppstår vid en sådan bandhastighet. Nu visade det sig att man faktiskt kunde köra bandet något långsammare. Men det stod ändå klart att man inte kunde genomföra uppteckningen på samma sätt som i en ljudbandspelare. Den metod man slutligen kom att använda var rvärspâruppreckning. Bandet fick löpa med måttlig hastighet förbi den plats där de magnetiska huvudena satt. För att få tillräcklig hastighet mellan band och huvud placerade man huvudena på en trumma som roterade med hög hastighet, vinkelrätt mot bandets kant. På trumman satt fyra huvuden, som skrev eller läste mag- Därmed hade man netspår tvärs över bandets bredd, som då var 2 tum. på en gång fått en rimlig bandhastighet och hög skrivhastighet, dvs. hastighet mellan huvud och band. Det upptecknade mönstret blev därmed så utdraget att man kunde teckna upp tillräckligt höga frekvenser. Men lösningen var både elektriskt och mekaniskt komplicerad, och de första videobandmaskinerna blev därför oerhört skrymmande och kostsam- 5 ma. Det var också uteslutande användare, som TV-bolag och professionella liknande, som använde dessa tidiga videobandspelare.

2.2 En- och två-tumssystem med öppna spolar

För professionella ändamål har den ursprungliga tekniken med tvärspårinspelning på 2 tums band levat kvar. I dag är 2 tums band (50,8 mm)

det vanligaste mediet for programutbyte mellan radiobolagen. Åtskilliga till-

verkare framställer apparater enligt samma specifikation. Med dagens teknik är det svårt att skilja en bandad TV-signal från en direktsänd. Bandförbrukningen hos en 2-tums professionell maskin ligger över 70 m2 per timme. Det kan jämföras med 35 mm spelfilm där motsvarande siffra är ca 60 m2. Filmen är dock betydligt tjockare än bandet, varför filmens volym blir avsevärt större. Uppteckningshastigheten hos 2-tumssystemet är 41 m/s medan bandets hastighet är 39,7 cm/s. Varje videospår är 250 ;im brett. Bandåtgången är hög, och med modern teknik kan man få lika gott resultat vid mindre bandforbrukning. Det har därför tagits fram ett antal system som använder l-tums band (25,4 mm). Med de systemen kommer man ner i en bandforbrukning av ca 22 m2 per timme_ och driftkostnadema blir motsvarande lägre. Skrivhastigheten är sänkt till 24 eller 21,5 m/s och videospårbredden ligger mellan 160 och 35 um. På sikt kommer säkert något l-tums system att ersätta det besvärligare 2-tumssystemet. Innan det kan ske måste man dock göra internationella överenskommelser om standard etc. Redan nu används emellertid olika l-tums system av åtskilliga radiobolag.

28 Videoteknikens utveckling

På ännu längre sikt kommer säkert också digitala system som kan ge högre kvalitet. Den tekniken är dock elektroniskt varfor det komplicerad, kan dröja ytterligare en tid innan den blir allmänt tillämpad.

2.3 EVR-systemet

Det första videosystem for hemmabruk, som kom ut på marknaden var EVR (Electronic Video Recording). Det utvecklades av Peter Goldmark vid Columbia Broadcasting Systems laboratorier och lanserades i USA 1969. Goldmark hade tidigare haft ansvaret för utvecklingen av den forsta kommersiellt gångbara LP-skivan och skulle senare arbeta fram det fårg-TVsystem, som används i USA och Japan - NTSC. I EVR överfördes ett filmat eller videobandat program på elektronisk väg till en speciell 8,75 mm bred, operforerad tunn film. Videosignalen registrerades fotografiskt och audiosignalen spelades in på två tunna magnetfält på filmens ytterkanter. Det färdiga programmet låg i en kassett 17,5 cm i diameter och 1,25 cm tjock. Kassetten stoppades in i en speciell uppspelningsapparat, kopplad till antennuttaget på en TV-apparat. EVR gav möjlighet till uppspelning av färdiga program men medgav inte egen inspelning. Kassetterna var ekonomiskt gångbara endast vid stora upplagor av de enskilda programmen. Bakom EVR stod förutom CBS och [CI och Ciba, men systemet hade foga framgång och 1972 lades det ned. Det har forts en livlig debatt om orsakerna till EVR:s misslyckande skall sökas i själva systemet, i de program som erbjöds eller i att marknaden helt enkelt inte var redo för den nya produkten. Redan när EVR presenterades, framhöll man att systemet också skulle kunna användas for informationslagring och återvinning, men dess möjligheter på detta område hann inte prövas under dess korta livstid. Det har också gjorts andra försök med system för uppspelning av ljudoch bildprogram i TV-rutan, som använder film. Här skall endast nämnas att Eastman Kodak i USA och Nordmende i Europa erbjuder apparatur som medger uppspelning av vanlig super-8-ñlm på TV-skärmen.

2.4 Videokassettsystem med

magnetband

System med snedspâravsökning

Alla videokassettsystem som finns på marknaden i dag använder samma princip för uppteckningen. De praktiska lösningarna skiljer emellertid i detaljer, och därför kan man inte byta kassetterna fritt mellan systemen. De Alan Horder, Video Discs är alltså inte kompatibla. Principen är att bandet fors långsamt forbi ett - Their Application to huvud som rör sig snabbt i förhållande till bandet. Infnrmation Storage ana l praktiken läggs bandet halvvägs runt en trumma som roterar. På trum- Retrieval, National Reprographic Centre for man sitter två videohuvuden, diametralt motsatta varandra. Eftersom bandet documentation, Hatfield, omsluter halva trumman kommer huvudena att ligga mot bandet växelvis England, 1979. under rotationen. Se fig. l och 2.

Videoteknikens utveckling 29

Övre roterande cylinder

Videohuvud

Videohuvud

videoband

Undre fast cylinder Figur I

Skydd/GA

\ Videospår

l --- Bandets rörelseriktning FigurZ

kallas helical scan eller snedspâravsökning. Som resultat av en Systemet får man spår som ligger snett efter varandra på bandet. Varje inspelning spår skrivs av ett huvud, och trummans rotationshastighet avpassas så att en delbild. Två delbilder efter varandra bildar en TV-bild varje spår innehåller varav det går 25 per sekund i Europa. Snedspåravsökning används av följande system:

D U-matic (19 mm band) D VCR (l2,7 mm band) Finns i tre olika varianter. D Betamax (l2,7 mm band) D VHS (12,7 mm band) D VZOOO (12,7 mm band)

30 Videoteknikens utveckling

VCR i n/ika utföranden Det första kassettsystemet enligt snedspårprincipen var VCR från Philips och det introducerades i början av 1970-talet. Bandet var 12,7 mm eller 1/2 tum brett. Den bandbredden kom sedan att bli standard för alla hittills sålda videokassettspelare för hembruk. Med den tidens teknik var bandförbrukningen ganska hög. För att få ner storleken på kassetten lade man därför bandspolarna över varandra. Kassetten blev då i stället ganska tjock, med måtten 126 x 145 x 41 mm. Systemet riktade från början in sig på institutionsmarknaden, men en hel del köptes också av privatpersoner. Fortfarande finns ett stort antal VCR-maskiner enligt den ursprungliga systemlösningen på skolor och andra institutioner i landet. Systemet är dock numera ersatt av V 2000 från Philips. Bl. a. på grund av att bandkostnaden blev ganska hög och servicebehovet stort blev utbredningen i hemmen ganska ringa. l slutet av 1970-talet började emellertid japanska videokassettspelare säljas i betydande omfattning i Europa. De gav främst bättre driftsäkerhet och lägre bandkostnad. För att möta den konkurrensen ändrade Philips sin inspelningsmetod så att speltiden kunde förlängas, först till två, sedan till tre timmar på en kassett med tunnare band. Det systemet, som alltså använde samma kassett som VCR, kallades VCR Long Play. Den längre speltiden uppnåddes genom lägre bandhastighet. Skrivhastigheten bibehölls dock. Det som ändrades på bandet var därmed de enskilda spårens bredd. Avstånden mellan spårens centra krymptes från 187 till 85 um. Informationen packades alltså betydligt tätare i VCR Long Play än i det ursprungliga VCR-systemet. Den större packningstätheten ställer större krav på precision hos mekaniken i spelaren, som därmed kan bli dyrare att tillverka och hålla i stånd. Å andra sidan medförde modern elektronik att bildkvaliteten kunde hållas minst lika bra som i det tidigare systemet - med halverad bandkostnad. Under utvecklingen av VCR-systemet samarbetade Philips med västtyska Grundig, som också kom att tillverka VCR-apparater. I vårt land var dock Philips den dominerande leverantören, även om apparaterna också förekom under bl. a. namnen Dux och Luxor. När Philips utvecklade den långspelande varianten av VCR gick Grundig ett steg längre. Man sänkte hastigheten hos bandet ytterligare och fick ungefär 3,5 timmars speltid på ett band som gav 2 timmar i Philips VCR Long Play. Genom att göra bandet något tunnare kunde man få in band för fyra timmar i en enda Grundigkassett. När så Philips satsade på en kassett som skulle ge 3 timmars speltid aviserade Grundig att de skulle åstadkomma 5 timmar på samma kassett. Den låga hastigheten hos Grundigsystemet, som kallades SVR, Super Video Recording, ställde emellertid ännu högre krav på mekanisk precision, både hos spelare och kassett. Spårbredden på bandet var blott 50 am. För att spelaren skulle läsa rätt spår på rätt sätt fordrades en oerhörd precision, som egentligen var alldeles för svår att uppnå med den ganska komplicerade VCR-kassetten. Redan när SVR kom ut hade man därför specialtillverkat Grundigkassetterna med högre precision. Dessutom införde man en extra plastklack, som spelaren kunde känna av. Om den klacken saknades spär-

sou l98 l :55 Videoteknikens utveckling 31

rades apparaten. Man kunde därför aldrig använda Philips 3-timmars band i Grundigspelaren, och Grundigs eget 5-timmars band kom aldrig. Alla dessa hastighets- och systemforändringar fororsakade ganska stor förvirring. En och samma kassettyp kunde alltså vara inspelad på inte mindre än tre sätt, och den kunde bara spelas av på en maskin av samma slag som den spelats in på, även om kassetten var identisk. t Både Philips och Grundig talade till en början om att man skulle tillverka omkopplingsbara spelare, som kunde klara av både gamla och nya inspelningar. Sådana spelare kom dock aldrig. Förvirringen förblev alltså besvärande. I stället for att konkurrera ut dejapanska maskinerna med sina systemförändringar hjälpte Philips och Grundig dem troligen. Publiken ville ha enkla, apparater med hög driftsäkerhet. De höga precisionskrav, som systemstabila kom att ställas på VCR-kassetten, gjorde att tillforlitligheten blev sämre än for de japanska systemen.

U -matic Ungefär samtidigt med VCR-systemet från Philips kom U-matic från Sony, Matsushita och JVC. Olikheterna mot VCR var ganska stora. Man använde ett band, som var 3/4 tum brett (19 mm), och placerade spolarna bredvid varandra i kassetten liksom hos en vanlig ljudkassett. U-matic-kassetten blev därmed begränsades till en timme. ganska stor. trots att speltiden Kostnaden for systemet är vida högre än for VCR och övriga videosystem, men kvaliteten på ljud och bild är också överlägsen. U-matic har kommit att användas i ett flertal professionella och halvprofessionella tillämpningar. För hembruk är systemet alltför dyrt, och inga apparater med inbyggd TVetc har saluförts. På senare tid har tillkommit en variant av Umottagare matic med_ bättre bildkvalitet.

Beta År 1975 introducerade Sony sitt Beta- eller Betamax-system. Det byggde från U-matic. Man hade dock utvecklat tekniken och fått på erfarenheter fram en ytterst liten videokassett med ett 1/2-tumsband. Kasettstorleken var blott 156 x 96 x 25 mm. Det är fortfarande den minsta videokassetten på marknaden. Bakom det lilla formatet låg en metod att lagra videospåren ytterst tätt på bandet. Hittills hade man lagt bildspåren på bandet med ett litet avstånd dem emellan för att inte information skulle läcka över från ett spår till ett annat. När spåren upptecknas av de roterande huvudena kommer ett spår att upptecknas av det ena huvudet och nästa av det andra. Om man lutar huvudena i spåret så att det ena huvudet lutar åt ena hållet och det andra huvudet åt andra hållet så kommer läckaget från ”fel” spår att luta dubbelt så mycket som den rätta signalen. Fig. 3. Det innebär att huvudet i stort sett inte förmår läsa störsignalen utan bara rätt signal. Även om man lägger bildspåren alldeles intill varandra kommer att uppstå. Denna princip har anammats av alla inga störningar

32 Videoteknikens utveckling

Inspelning med huvud A med

/lnspelning

huvud B

Figur 3

hem-videosystem, och således även av Philips långspelande VCR, SVR och VHS. De första Betamax-spelarna, som kom i Japan, gav 1 timmes speltid på kassetten. Det ökades senare till 2 timmar genom att bandhastigheten halverades, och sedan till 3 timmar genom att bandet gjordes tunnare. När den nya, lägre, hastigheten introducerades gjordes maskinerna om kopplingsbara så att man kunde använda dem både för de höga och de låga hastigheterna. Problemen för konsumenten blev därför aldrig så stora som för VCR-användarna. Allt detta skedde emellertid på marknaden i Japan och USA. Där fick Beta-systemet en stor spridning redan innan några apparater var tillgängliga för Europa. Hit kom de första Beta-spelarna 1978, och då fastställde man bandhastigheten för vårt TV-system till 1,87 cm/s vilket gav speltiden 3 timmar och 15 minuter. En mycket låg bandhastighet smala ger mycket bildspår (32,8 um hos Beta) som ställer mycket höga krav på tillverkningsprecision hos mekaniken i kassett och spelare, men trots detta har man uppnått hög tillförlitlighet. Bildkvaliteten hos Beta-systemet är ungefär likvärdig med VCR, men klart underlägsen U-matic och andra professionella bandsystem. Ljudkvaliteten är än så länge begränsad, främst på grund av den låga bandhastigheten. Tekniskt finns dock möjlighet att Förbättra kvaliteten avsevärt, bl. a. genom att införa elektronisk brusundertryckning. Någon sådan har emellertid ännu inte presenterats i systemet.

VHS

Ungefär samtidigt med Beta presenterades VHS i Europa. Akronymen sägs stå för Video Home System och det är ett videokassettsystem, som visar stora likheter med Beta. Kassetten är dock något större, främst beroende på att bandförbrukningen är något högre genom större bandhastighet. Den högre bandhastigheten skulle teoretiskt kunna innebära något bättre ljud, och de något grövre videospåren borde innebära mindre precisionskrav och även något bättre bildkvalitet. Ljudkvaliteten har dock inte varit bättre än Betas förrän man 1980 introducerade brusreduktion i några modeller. En kassett, som spelats in med brusreduktion i ljudet, bör också spelas av så för bästa ljud. Här uppstår ett litet problem med utbytbarheten i och med att förbättringen har införts i efterhand. Det gär dock att spela av en brusreducerad kassett även med en äldre typ av spelare. Man upplever dock att återgivningen blir vassare och kanske varierar i klangfärg under ljudets förlopp.

Videoteknikens utveckling 33

Maximal speltid for VHS är 4 timmar med en kassett, som introducerats under hösten 1980. Bildkvaliteten ligger i klass med eller något under Betasystemets i de apparater som hittills presenterats. Till en del kan de bero på att skrivhastigheten hos Beta-systemet är högre än for VHS. Den trumma, som huvudena sitter på, roterar i båda fallen med 1500 varv/minut. Det måste den göra for att varje spår skall rymma en jämn delbild. Trumman hos Beta-spelarna är dock större så att periferihastigheten blir högre. Det har en gynnsam inverkan på bildkvaliteten.

Leverantörer av japanska spelare Trots att Beta- och VHS-spelarna introducerades ungefär samtidigt i Europa och ger ungefär likvärdiga resultat har VHS kommit att bli det dominerande systemet. Främsta anledningen till det är säkert att så många tillverkare ställt sig bakom VHS. l vårt land finns f. n. ll leverantörer. De är

Akai Blaupunkt Hitachi JVC Nordmende

DDDDDDDDDDD

Mitsubishi Panasonic Saba Salora Sharp Telefunken Dessutom har Luxor och Finlux aviserat att man kommer att marknadsföra VHS inom en nära framtid. Av dessa leverantörer är det endast de japanska som har egen tillverkning. De europeiska leverantörerna köper i princip färdiga apparater från de japanska tillverkarna och säljer under egna namn. Det innebär att dominansen for VHS-systemet innebär en total dominans av produkter från Japan. även om produkterna bär europeiska namn. För Beta-systemet finns ett betydligt mindre antal tillverkare, och ingen europeisk elektronikindustri har ställt sig bakom systemet. Dejapanska Betaintressenterna som är representerade i Sverige är

D Fisher D Sanyo D Sony

V 2000

Philips kunde inte stillatigande se hur japansystemen tog över allt mer av marknaden. År 1979 presenterade man därför sitt system Video 2000 eller V2000 som tagits fram i samarbete med Grundig. De forsta apparaterna enligt det nya systemet började säljas under 1980. I stort sett är systemet mycket likt VHS. Kassetten är t. ex. av nästan identiskt format och arbetar också med l/2 tums band. VHS, Beta och

34 Videøteknikens utveckling

Band

Övre trumhalva

Piezo- .. - , / / , // / keramiskt . fäste g

I i

/ l/ / Nedre trumhalva / t l/

7/ I

Figur 4 Videohuvud

V 2000 är dock helt inkompatibla. På ett par punkter är V 2000 mera utvecklat och modernare än både VHS och Beta. För att få långa speltider och låg bandforbrukning använder de båda japanska systemen mycket låga bandhastigheter. Det for med sig att bildspåren blir mycket smala. För att videohuvudena skall läsa de smala spåren rätt krävs mycket hög precision_ och sådan är dyr att tillverka. Om huvudet ligger fel får man störningar och brus i bilden. . Philips har angripit spårningsproblemet på ett annat sätt än genom mekanisk precision. Videohuvudena sitter monterade på fästen av piezokeramiskt material som kan böjas genom att man tillför en elektrisk spänning. När huvudet läser spåret ser en elektronisk krets till att det alltid ligger korrekt i spåret genom att styra fästet åt rätt håll. På så sätt kan man få hög precision i spårningen av bandet utan att behöva lita till mekaniska egenskaper. Fig. 4. Den andra konstruktionsdetaljen som skiljer V 2000 från de japanska systemen är att man byggt in elektronisk brusreducering i systemet från början. Alla band, som spelats in enligt V 2000, kommer således att kunna återges med lika fullgott resultat av alla spelare, även vad gäller ljudet. y Brusreduceringen minskar givetvis brusnivån i ljudet. Samtidigt kan man också få fram en bättre diskantåtergivning, något som annars kan vara problem vid de låga bandhastigheter man använder. V 2000 arbetar med bandhastigheten 2,44 cm/s, vilket är jämförbart med 2,34 hos VHS eller l,89 cm/s hos Beta. Den elektroniska styrningen av videohuvudet har fort med sig att man kunnat använda ännu mindre bredd på videospåren och ändå fått stabil avläsning. Ett spår i V2000 är 22,6 um brett, i VHS 50 um och i Beta 32,8 um. För att få så liten spårbredd hade man kunnat sänka hastigheten

ytterligare. Men i stället har man minskat spårets lutning mot bandkanten

så att det bara når halvvägs över det 12,7 mm breda bandet. Fig. 5. När man därför spelat hela bandet har man blott fyllt det till hälften. Kassetten är vändbar, och när man spelat hälften vänder man det och spelar den andra bandhalvan. Det hela fungerar på samma sätt som en kompaktkassett for ljud. Fig. 6.

sou 1981:55 Videoteknikens utveckling 35

Spårbredd

A Spårbredd Figur 5

Audio (mono) /

i/

m Video

å

i

I

i

f

[7

Ideo

i i

i

i .

Audio (mono) i Figurá

Ett fullspelat band kommer att få en spâruppsättning som på bilden. Ytterst ligger en Ijudkanal, som kan vara antingen mono eller kluven för två stereokanaler. I mitten ligger plats för ett extra kontrollspâr som kan användas för diverse ändamål i framtiden, och mellan ljud- och kontrollspår ligger bildspåren. Tack vare den ytterst låga bandförbrukningen blir längsta speltid for en kassett 8 timmar, eller 4 timmar i vardera riktningen. Bandåtgången är ungefär hälften av den hos VHS eller 2/3 av den hos Beta. Bildkvaliteten hos V 2000 är ungefär jämngod med de japanska systemens. Ljudet är däremot bättre än hos de apparater som inte använder elektronisk brusreducering. Alla apparater i system V 2000 är tillverkade i Europa. F. n. finns två tillverkare, Philips och Grundig, men apparaterna säljs även av fler leverantörer. I vårt land finns

E] Dux D Grundig El Philips Danska Bang & Olufsen kommer också att leverera apparater enligt systemet med början under år 1981. Pâ kontinenten i Europa finns också en del firmor som levererar V 2000. I likhet med de gamla VCR-systemen finns inte V 2000 för det amerikanska och japanska TV-systemet. Gamla VCR kom aldrig att finnas för det, men för V 2000 har man ännu så länge dörren öppen för en introduktion på de marknaderna. En prototyp härför har också visats.

36 Videoteknikens utveckling

Gemensamma egenskaper hos kassettsystemen

Alla snedspârsystem tillåter i princip återgivning av stillbild eller återgivning i slow- eller fast motion. Den generation VHS-apparater, som introducerats under hösten 1980, har visat god och störningsfri återgivning av dessa specialfunktioner. Apparater enligt Beta-systemet, liksom tidigare VHS, ger en hel del störningar vid sådan återgivning. Tekniken i V 2000 skall vara väl ägnad för specialvisning vid andra hastigheter. Endast Grundig har hittills salulört en apparat med de möjligheterna. De apparater, som säljs i samtliga system, är konstruerade att arbeta tillsammans med vanliga TV-mottagare för uppspelning. För inspelning av TV-program är samtliga utrustade med egna mottagardelar. Det innebär att inspelning av TV-program kan ske helt oberoende av TV-mottagaren. För att man skall kunna spela in automatiskt har dessutom alla spelare mer eller mindre väl utvecklade programverk som tillåter att man spelar in ett antal program (f. n. upp till 8) under ett antal dagar (f. n. upp till 16) utan att någon behöver sköta apparaten.

L VR -system

Förutom snedspårprincipen har en annan lösning föreslagits av ett par tillverkare. Det är den s. k. LVR-principen. LVR står för Longitudinal Video Recording. Inget system, som arbetar enligt den principen, finns på marknaden i dag, men tekniken kan komma att användas i nya sammanhang. Bandet rör sig här med mycket hög hastighet forbi ett fast huvud som skriver ett smalt spår på det (lig. 7). Speltiden blir kort lör varje sådant spår, men genom att iörskjuta huvudet och spela in ett nytt spår bredvid det Första kan man fylla bandet med ett stort antal parallella spår för att få lång sammanhängande speltid. De två ñrmor som arbetat mest med LVR-system är tyska Basf och japanska Toshiba. Basfzs system bygger på en kassett med en bandspole.

inltmlhlititirtntnttmmwuInmvr.:mt ”Illlllltlwhlm lllllllll m Im u Ill lIIllIIllllllllllllllllllllIllllllllllli

mllllllilllllülllliillllllltttlltllltll :t:ut..nuuItn:iill:il.i||ti »mnmmmunmmmmnm i › . enmami llHHLlllHlllhllUlllllliHlTtlHHHlHHlllHHlHllllHUlllHlIlHlHFill l.”=›“*W*i»1*W“Wilttltll --M- ›# -- --- --- -- ---

EEUIiEHJLTLUTEIlVlWLE-M

lv

-2 J

I /

/ / e

l

Å/ ,z Z

/X I

z 5

4 fl a_ __ W_ á _J _ _-- m_ _mmgmnvrrwmmm

WWTTWTTUÃUTZT.I7?WTIT7V7iTT'TYTnllTWillllill llnllehltI.llIlll!-.llltll1 |.1.-|..:lllilllllllllllllltlllliil:1ll| llillnlll

[intimt t- .- u* :

Elllwlhll”. «5w”;.lll:wlllliltllliüllllll'llwll'l“NWT

l|l:|=““.w w . i i* n liihllllll *anlitat*:IHimJuris..Hitmmninznilmwllll! :W link-HT: ll=rlll;l““ Mfilw” *- lll:|lil'.lHW*ill'llnhllHltlllVllIllllllllllüllilllt*Will l2l«l«lll

Figur 7 ,.s-i-tm;iul--ll

D;

sou 1981 :55 Videoteknikens utveckling 37

Figur 8

Basf

I apparaten dras bandet ur kassetten och Iindas under spelningen runt en upptagningsspole i apparaten. Bandet i kassetten är 600 m långt och körs med hastigheten 4 m/s. Det betyder att varje spår varar 2,5 minuter. När bandet kommit till slutet av spolen vänder det snabbt, huvudet flyttas en spårbredd nedåt och nästa spår spelas in åt andra hållet, bredvid det forsta. Så fortsätter man tills 72 spår ligger bredvid varandra. Då har man nått en speltid av 3 timmar på bandet. Fig. 8. Med ett mellanrum på 2,5 minuter kommer bandet alltså att bromsas från hastigheten 4 m/s, växla rörelseriktning och accelerera till 4 m/s åt andra hållet. Den växlingen måste ske så snabbt att åskådaren helst inte märker den. De apparater som visats har haft en växlingstid på 0,1 s och det har märkts som en blinkning i bilden. Om man lagrar den senaste bilden från bandet i ett halvledarminne, ett elektroniskt dataminne, kan man visa den under vändningstiden för att slippa blinkningen. Ett sådant minne blir dock ganska kostsamt. För att inte bandet skall utsättas för orimliga påkänningar vid vändningen har drivningen konstruerats på ett speciellt sätt. Mellan förrådsspolen (i kassetten) och upptagningsspolen (i maskinen) roterar en stor gummiklädd vals, kapstanaxel, som driver bandet med konstant hastighet genom att trycka mot spolarna. Bandet ligger i en lös slinga utanför rullen och an mot magnethuvudet. Drivningen sker alltså inte på det lösa bandet utan på hela bandkakan, varför bandet ligger helt fritt från påkänningar trots de ständiga och kraftiga accelerationerna. Bandförbrukningen blir ganska hög i systemet på grund av att man inte kunnat lägga spåren lika tätt som hos snedspårlösningarna. Ledningen for Basf har meddelat att systemet inte kommer att tas fram till produktion, trots att man gjort ganska långt gångna förberedelser for det. Första meddelandet om systemet kom 1974 och det slutliga tillbakadragandet skedde 1980.

38 Videøteknikens utveckling

stillastående spole

l-n Band

\ Drivrulle

Figur 9

Toshiba Toshibas LVR-system skiljer sig från Basfzs på flera punkter. I stället för att vända bandet varje gång ett spår är fulltecknat använder man en ändlös kassett. l den ändlösa kassetten tas bandet ut från rullens centrum och fylls på vid dess periferi så att alla bandvarv hela tiden glider mot varandra. När ett spår är fulltecknat har man nått början av inspelningen och en snabb förflyttning sker av huvudet till nästa spår. Växlingstiden blir kort, ca 27 ms, och blir i praktiken inte märkbar. Fig. 9. Toshibas LVR-system har hittills blott utvecklats för amerikansk TVstandard, och data är därför inte helt jämförbara med Basfzs LVR, som blott fanns för europasystemen. Bandlängden i kassetten är 135,3 m och hastigheten 5,5 m/s. Det betyder en speltid på 24,6 s per spår. Bandet är 1/2 tum brett och rymmer 300 spår. Den sammanlagda speltiden på kassetten blir därför 2 timmar. Inte heller Toshibas LVR-system är satt i produktion, och en tidigare aviserad lansering under 1980 är avskriven.

Egenskaper hos LVR -sysremen Fördelen med LVR framför konventionella snedspårsystem är att apparaterna kan göras betydligt enklare med betydligt färre rörliga delar. Det borde betyda lägre pris för konsumenten liksom större tillförlitlighet. LVRtekniken kan också lösa kopieringsproblemet för videoband. Om ett snedspårinspelat band skall kopieras måste det ske i realtid, dvs. ett l-timmes program tar l timme att kopiera. Detta gör att distribution av program på videokassett blir förhållandevis dyr. I ett LVR-system kan man i princip kopiera alla upptecknade spår på en gång i en specialmaskin och på så sätt nedbringa kopieringstiden till en bråkdel. På detta sätt skulle kopieringstiden för ett l-timmesprogram i Basfzs LVR-system kunna bli 50 s och i Toshibas 12 s vid normal hastighet. Detta förutsätter dock att alla spår kopieras på

de

Videoteknikens utveckling 39 sou 1981:55

en gång, något som är tekniskt svårt att genomföra. Realistiskt är dock att räkna med en betydande tidvinst. l ett LVR-system går det också mycket snabbt att söka fram ett bestämt avsnitt. Man skjuter helt enkelt huvudet tvärs över spåren tills man funnit det önskade programavsnittet. l ännu inte realiserats kan vara flera. Anledningarna till att LVR-systemen En är sannolikt att det nu ligger stora ekonomiska intressen bakom den konventionella snedspårtekniken, och att en satsning på ett helt avvikande system är så kostsam att den avskräcker. Basf-koncemens huvudsakliga verksamhetsområde är dessutom tilverkning av kemiska produkter, och man har uppenbart försökt få kompanjoner i projektet utan att lyckas. Bl. a. lär systemet på tidigt stadium ha erbjudits till Philips som dock inte var intresserat. har dessutom De visningar, som skett av Basf :s och Toshibas LVR-system, visat bristfällig bildkvalitet. Bl. a. tycks man haft problem med jämnheten i bandföringen, något som kan ligga i principen för bandets framdrivning.

Återgivning av stillbild, eller återgivning med avvikande hastighet är inte

möjlig utan kostsam tillsatsapparatur. Den svaga punkten hos Toshibas LVR-system är sannolikt den ändlösa kassetten. Ett ändlöst band av det slag man använder är en ganska ömtålig konstruktion med stor risk för driftstörningar. Dessutom gäller också för Toshiba att man är helt ensam om sitt system. Det förefaller därför mindre troligt att något konventionellt videosystem som grundar sig på LVR-teknik kommer att saluföras. För speciella ändamål, t. ex. till bärbara videokameror t med inbyggd videobandspelare, skulle tekniken kunna vara användbar. Tyska Bosch har visat en prototyp till en sådan spelare.

2.5 Videoskivsystem

Det dröjde till mitten av 1970 innan Bairds Videoskivsystem fick någon Då presenterades under namnet Teldec ett av västtyska AEGefterföljare. Telefunkten och brittiska Decca gemensamt utvecklat Videoskivsystem, som senare marknadsfördes under beteckningen TeD. Åtskilliga andra företag har också arbetat på att utveckla videoskivor. Dokumentationen vid konferensen Video Disc 77 i London i början av november 1977 innehöll bl. a. en förteckning över inte mindre än 24 olika skivsystem, som då var under utveckling eller tidigare varit det.

TeD, mekanisk skiva TeD är ett rent mekaniskt system. Avsökningen sker med en diamantnål, Denna roterar med som löper i ett spiralformat spår i en mjuk platsskiva. en hastighet av 1500 varv i minuten på en luftkudde, som genereras av skivans rotation. Eftersom skivans yta är mycket känslig, ligger den innesluten i ett pappersfodral, som skjuts in i spelaren. Speltiden är begränsad till 10 minuter, vilket är en av TeD:s viktigaste nackdelar. Till TeD-systemets fördelar hör skivans storlekt (210 mm diameter, dvs. bredden på ett A4-ark. Den medför att en skiva kan stickas in i en tidning eller en tidskrift. Experiment därmed har gjorts i Västyskland.

40 Videoteknikens utveckling sou 193155

TeD har kommit till användning framför allt för utbildningsändamål i Västtyskland och i Japan, där Sanyo tillverkar spelare for det i USA och Japan använda fargsystemet NTSC. Spridningen av TeD-systemet har emellertid blivit mycket liten.

MDR . magnetisk skiva

Liksom grammofonskivor kan TeD-skivan endast användas för att spela upp i förväg inspelat programmaterial. l mitten av 1970-talet tilldrog sig ett annat skivsystem, utvecklat av den tyske uppfinnaren Erich Rabe, stor uppmärksamhet, särskilt i Sverige. Förutom uppspelning av färdiga program kunde det liksom kassettsystemen användas också for inspelning av program från etern eller med hjälp av videokamera. Systemet kallades MDR (Magnetic Disc Recording). Beteckningen kom sig av att skivan, 305 mm i diameter, hade en magnetisk yta, där informationen Iagrades. Trots upprepade pressmeddelanden om att utvecklingsarbetet fortskred, kom MDR aldrig i produktion, och projektet har numera lagts ned. För närvarande är det tre, möjligen fyra videoskivsystem som tilldrar sig huvudintresset, nämligen l] det av Philips och MCA gemensamt utvecklade optiska skivsystemet, som började marknadsföras i USA i december 1978, EJ RCA:s Selecta Vision, som började marknadsföras i USA forsta kvartalet 1981, El det japanska VHD (Video High Density), som beräknas komma ut i marknaden mot slutet av 1981, samt El det franska Thomsom-CSF.

Laser Vision, optisk skiva

Den optiska videoskivan, VLP eller Laser Disc, är det tekniskt mest utvecklade systemet. Läsningen av skivan sker med en liten laser och avspelningen är därför helt kontaktlös. Spelningen sliter alltså inte på skivan,

vars livslängd enbart bestäms av den kemiska stabiliteten i skivans material,

förutsatt att den inte krossas eller förstörs på annat våldsamt sätt. Den optiska videoskivan skiljer sig från grammofonskivor och TeD genom att informationen lagras i form av två nivåer - grop i skivan eller inte grop. En vanlig skiva har spår, som förändras analogt med signalen. VLP däremot använder samma teknik som digitala datorer, dvs. den arbetar med ettor och nollor, ja eller nej. Det gör systemet mycket okänsligt för störningar och inverkan av förändringar hos skivan. Systemet är dock inte verkligt digitalt. I ett digitalt system översätts informationen till siffror, som sedan behandlas binärt, som ettor och nollor. På VLP lagras informationen som gropar, vilkas längd och avstånd till varandra innehåler informationen i analog form. År 1973 offentliggjordes VLP för att börja säljas i USA i slutet av 1978. Man har från början utvecklat systemet med sikte på att det inte bara skall kunna användas för återgivning av TV-program utan också för undervisningsändamål eller informationslagringssystem med vidare möjligheter. För

Videoteknikens utveckling 41

detta behöver man kunna återge stillbilder från skivan, och återge bilder med en hastighet, som avviker från den normala. Man vill också kunna bild på skivan. Dessa mål uppfylls av den forsta söka upp en godtycklig versionen av den optiska skivan. och den övriga information, som behövs för Videosignalen, ljudsignalen sökning etc., lagras på skivan i form av spiralformade spår, bestående av fördjupningar i ett reflekterande skikt. Fig. 10. Spåren är anordnade så att de börjar vid skivans centrum och går mot (för det europeiska TV-systemet som dess ytterkant. Rotationshastigheten vi utgår från i det följande) är l 500 varv/min eller 25 varv /s. Ett varv rymmer därmed en hel TV-bild, som består av två delbilder.

C)OC

1,6 gm

-LI-DOCDCD

_i_

-_;:C):O®

Figur I 0

42 Videoteknikens utveckling sou 1931:55

Transparent skyddsskik* Reflekterande skikt

I

?Film

Transparent Laserstråle Figur 11 bärare

Fördjupningarna är ytterligt små med ett djup av endast 0,1 ,um. Avståndet mellan två spår är 1,6 um. Det betyder att en bild på skivan tar upp ca 0,7 mm? i skivans innerspår. En 16 mm fllmbild behöver ca 120 mmz,

2 tum videoband ca 800 mmz och V 2000 ca 6 mmz. Informationstätheten

är alltså ca tio gånger högre för VLP än för varje annat känt fllm- eller videobandsystem. Samtidigt är bildkvaliteten jämförbar med den från en professionell videobandutrustning. På skivan finns också två ljudspår med hög ljudkvalitet. Läsningen av skivan sker med en liten laser, som fokuseras mot den plana ytan ovanför groparna. När strålen träffar den reflekteras strålen tillbaka samma väg som den kom. Den reflekterade strålen kan avskiljas och föras till en fotocell. Fig. 11. När strålen faller i en grop kommer infallspunkten att ligga ur fokus. Den reflekterade energin blir då väsentligt lägre, och fotocellen kan alltså känna skillnad på grop eller inte grop. Den elektriska signal, som bildas i fotocellen, kan sedan omvandlas till bild- och ljudsignaler. Styrningen av läshuvudet över skivan sker helt elektroniskt och utan mekanisk kontakt med denna. Två ljusstrålar sänds ut på var sin sida om och informationen videospåret, från dem styr lässtrålen rätt i spåret. Om man vill återge en enstaka bild från skivan låter man den rotera med normal hastighet på önskat ställe. När läshuvudet nått slutet av den bild man vill återge styr elektroniken huvudet till att inte fortsätta in i nästa bild utan att i stället hoppa tillbaka till samma bilds början. På så sätt upprepas bilden så länge man önskar, och en stillastående bild visas på skärmen. Genom att hoppa bakåt eller framåt i flera steg kan man återge ett händelseförlopp fram- eller baklänges med önskad hastighet. Ovanför det reflekterande skiktet på skivan ligger ett genomskinligt skikt som skydd. Smuts och repor på ytskiktet kommer att ligga långt utanför fokus för lässtrålen. Därigenom påverkas inte läsningen, och skivan blir mycket tålig mot smuts och hantering. Fig. 12. Den optiska skivan är 30 cm i diameter. Speltiden i standardutförande är 30 minuter. Genom att foga samman två skivor kan man skapa en videoskiva med sammanlagd speltid av l timme. Varje skivsida rymmer 45 000

Videoteknikens utveckling 43

Början och slut

Böüan

Början

l

. . Åt

av illlllâllâg ggggjgçg

Slut

Återgivning med högre Figur 12 hastighet än normalt

Man kan bilder, som var och en kan adresseras och nås for detaljstudium. sidor på en skivsida, och man t.ex. lägga in ett uppslagsverk på 8000 nå vilken önskad sida som helst. Man kan praktiskt taget ögonblickligt kan också koda skivan så att spelaren under återgivningen själv stannar Det finns också utrymme på skivan for att lägga och återger stillbilder. textskärm, vilket kan in textinformation, som kan fås ut på en speciell för skivan, kapitelrubriker etc. användas för t. ex. innehållangivelse För utbildnings- och institutionsbruk anses 30 minuter speltid per skivsida räcka. Om man vill lansera skivan for hembruk kräver publiken antagligen

mer. Detta insåg man tidigt och modifierade den ursprungliga lösningen. varvtal l 500 varv/min. kommer peri- När skivan spelas med konstant och högst ferihastigheten att vara lägst i början av skivan (innerspåret) påverkar den möjliga bildkvaliteten, mot slutet (ytterspåret). Hastigheten har man därför måst ordna tillräckligt hög och för att inte få försämring redan i innerspåret. Den högre hastigheten mot ytterspåret ger hastighet och innebär att skivan inte utnyttjas optimalt. Fig. 13. ingen kvalitetsvinst med konstant periferihastighet, och Genom att i stället spela skivan därmed varierande varvtal, kan man hålla hastigheten lagom hög skivan Man behöver alltså inte köra den onödigt fort i någon punkt. På igenom. ökas till det dubbla eftersom varvtalet sjunker ju det sättet kan speltiden man kommer. I innerspåret ligger fortfarande en längre ut mot periferin bild per varv, men i ytterspåret ligger tre bilder per varv. får man på bekostnad av stillbilds- och adresser- Den längre speltiden ett annat ingsmöjligheterna. Man kan ju inte enkelt hoppa från ett spår till l stället för adressering av enskilda och komma på samma plats i bilden. Sevidare sid. 362. bilder får man här arbeta med adressering till givna tidavsnitt.

44 Videoteknikens utveckling sou 1931:55

Figur 13

Denna senare skiva kallas VLPEP, i motsats till den ursprungliga VLP NP, och lämpar sig for t. ex. långlilmer, teaterpjäser, musikprogram och annat man ser i en följd och där man inte har behov av att detaljstudera vissa avsnitt. Spelaren känner automatiskt vilken sorts skiva som spelas och avpassar spelningen därefter. Den totala speltiden på en EP-skiva blir alltså 2 timmar, med 1 timme per sida. De spelare, som sålts i USA, har visat något avvikande detaljlösningar på grund av att TV-systemet är ett annat, men funktionen är densamma. Tillverkningen av skivorna sker i tre steg: Först pressas den informationsbärande skivan i plast ungefär som en vanlig grammofonskiva. Därefter läggs det reflekterande skiktet på. Slutligen förseglas spårsidan med ett genomskinligt skikt. Och for att få lång speltid kan man sammanfoga två skivor baksida mot baksida. Man har haft vissa problem med tillverkningen av denna tredelade skiva och nya framställningsmetoder har prövats. Problemen har medfört kostnadsökningar. Spelaren är enklare att producera än en videokassettspelare. I USA har den sålts for mellan 600 och 700 dollar och skivorna har kostat 15-25 dollar för en långfilm. I Sverige har man angett att priset for en skiva skall bli ungefär detsamma som for en bok”. Tekniken bakom den optiska skivan är framtagen av Philips i Europa. Som samarbetspartner har man Grundig. I USA arbetar man tillsammans

Videoteknikens utveckling 45

med MCA, och man har även slutit avtal med IBM. Samarbete internationellt sker också med Pioneer, som skall tillverka och sälja spelare enligt samma Aven japanska Sharp och Sony har träffat avtal om systemet. system.

VHD, kapacitiv, spår/ös skiva

har man VHB-systemet är utvecklat av japanska JVC. Som samarbetspartner Inter- National-Panasonic. Båda Företagen ingår i Matsushita-koncernen. om samproduktion; i USA nationellt har man också gjort överenskommelser arbetar man med General Electric och i Europa Thorn-EMI. Bakom systemet står sålunda både apparattillverkare och programforetag. Tekniskt kan man beskriva systemet som kapacitansavkännande och spårlöst. Skivan är pressad i elektriskt ledande plast med små fördjupningar på ytan. Fig. 14. Över skivan fors en avkännare, som har mångfalt större yta än de små På avkännaren är en platta anbringad. De små fördjupfordjupningarna. ningarna i skivan bildar kapacitanser, kondensatorer, som kan fyllas med ström. Avkännaren försöker hela tiden fylla fördjupningarna eller elektrisk kapacitanserna, och när den avger ström betyder det att den fyller en kapacitans. Genom att man hela tiden känner av vad som går ut från avkännaren kan man alltså avläsa förekomsten av en fördjupning. På motsvarande sätt som hos den optiska skivan omvandlas den informationen till bild- och ljudsignal. Tekniken skiljer sig dock på flera punkter från den optiska skivan. Avhär är alltså inte helt kontaktlös, och man får därmed ett visst känningen

Avkännare

Elektrod

Ma

/ø

å; /ø 7

\\

J Signaler \ som styr spårningen

Bild- o. ljudsignal Skiva av elektriskt ledande plast Figur 14

46 Videoteknikens utveckling

skivslitage. Slitaget är dock mångfalt mindre än hos en vanlig LP-skiva. I VHD-skivan finns inga spår utan avkännaren styrs elektroniskt att följa exakt i mönstret. Anliggningsytan är helt plan och ungefär 10 gånger större än motsvarande yta hos pickupen på en grammofon. Materialet är dock detsamma här: diamant eller safir. Skivans livslängd har beräknats till mer än 10 000 timmar vid normal drift eller lika många avspelningar. Det innebär en i praktiken obegränsad livslängd under normala förhållanden. Vid stillbildsåtergivning sker avspelning på samma punkt ett stort antal gånger. Den beräknade livslängden för ett sådant driftsätt bör bli mera begränsad. Avkännaren är mycket enkel att tillverka och ställer sig därför billigare än den ganska komplicerade laserlösningen hos det optiska systemet. VHD-skivan har hittills bara offentliggjorts i en version för det amerikanska TV-systemet. Rotationshastigheten är 900 varv per minut. Det innebär att varje varv rymmer 2 kompletta bilder. Stillbildsåtergivning är möjlig, men man får då se två bilder i följd som upprepas. Om man vill detaljstudera snabba företeelser är det därför risk för skakningar i bilden. Om man vill bläddra i ett stillbildsarkiv mindre roll. spelar detta däremot VHD-skivan är 260 mm i diameter, alltså något mindre än den optiska skivan men rymmer ändå l timmes speltid per sida. Man gör ingen skillnad på “institutionella” skivor och “film“-skivor utan alla har samma speltid och ger samma möjligheter till stillbild och återgivning med andra hastigheter än den normala. Eftersom varje varv rymmer 2 bilder kan man bara adressera varannan för stillbildsåtergivning. Med 1 timmes speltid får man ändå 54 000 adresserbara bilder per skivsida i det amerikanska systemet. l det europeiska TV-systemet skulle bildantalet i stället bli 45 000 eller lika många som i det optiska systemet. Skivorna görs i elektriskt ledande plast och bör bli billigare än de optiska att tillverka, eftersom pressningen kan ske dubbelsidigt på en gång och i en enda process. Inget ledande lager läggs på efteråt, liksom inte heller något skyddande ytskikt. Därmed är skivan också mycket mera ömtålig för nedsmutsning och åverkan. Smuts på skivan avsätter genast störningar, liksom skador i ytskiktet. För att skydda skivan hålls den därför alltid innesluten i ett fodral, även när man lägger in den i maskinen. Ljudet ligger lagrat tillsammans med bildsignalen, och man tillgår två Ijudkanaler av god kvalitet .

Selecta Vision, kapacitiv skiva med

spår

Selecta Vision från RCA är ett annat kapacitansavkännande som system har stora likheter med VHD. (Namnet Selecta Vision användes också av RCA på ett helt annorlunda, filmbaserat system i början av 1970-talet.) Informationen ligger, liksom hos VHD lagrad i gropar på skivans yta, och dessa gropar känns av på kapacitiv väg med en avkännare. Fig. 15. Spårningen går dock här till på ett annat sätt än i VLP och VHD. Här har man en enkel mekanisk spårning i grunda spår på skivans yta. En sådan styrning blir mycket enklare och billigare än den avancerade elektroniska styrning de båda andra systemen använder. ökar emell- Samtidigt ertid skivslitaget eftersom avkännaren måste ligga an ganska kraftigt i spåret.

Videøteknikens utveckling 47 sou 1931 ;5 5

Avkännare

Ledande plast. (Skivan gjordes till en början som en laminerad konstruktion av plast och metall men framställs numera av elektriskt _ ledande plast.) Figur 15

För att minska friktionen har man därför försett skivans ytskikt med ett tunt oljelager. Den mekaniska styrningen gör det också svårare att anordna stillbild etc. Speltiden är l timme per sida, skivstorleken är 30 cm och rotationshastigheten i det amerikanska TV-systemet 450 varv per minut. Man får därmed 4 bilder per varv. Selecta vision-skivan är liksom VHD ömtålig och ligger alltid i ett fodral, som blott spelaren skall kunna öppna och bereda sig tillträde till. Selecta Vision i USA under första kvartalet 1981. började marknadsföras En eventuell lansering i Europa verkar mera osäker. På följande sida finns en skiss, hämtat ur ett nummer av den amerikanska tidskriften Business Week från juli 1980, som åskådliggör sammankopplingen av foretagsintressen när det gäller VLP, VHD och Selecta Vision.

Thomson CSF, optisk, transparent, skiva Thomson-CSF arbetar också med ett videoskivsystem. Det är optiskt

Franska

liksom Philips m. fi. skivor och har i stort sett alla egenskaper gemensamt med dem: Rotationshastighet, speltid, storlek på skiva etc. Den väsentliga skillnaden ligger i att man gjort skivan genomskinlig och att man därigenom kan avläsa båda skivsidorna utan att vända på skivan. Detta sker genom att man fokuserar till ena eller andra sidan. Systemet är om ljusstrålen tänkt för institutionellt bruk och är fierfalt dyrare än den vanliga varianten av optisk skiva.

48 Videoteknikens utveckling sou 193155

OPTISKASYSTEM

ç IBM Philips r Pioneer ”Orm e* çö Q Electronic 50% American

Philips 004%

50% y/

L%/

50% Discoyision Deiägare 100% Associates 100% W

e

% Universal Pioneer Magnavox

MC-A Disoo-Vicicn

U.S. pioneeHmarknadsföringi V x \ r . OPUCG _ | 0 / , , * Programming Delägare Associates v: Sanyo Electric

KAPACITIVA SYSTEMUTAN SPAR ©,

Delägare General Electric

Delâgare › _

Martstfhita oc actor o. Eclectric .. * f

Delagare , ›, of Japan Delägare _j_

E? Icke namngivet företag icke namngivet företag Icke namngivet företag

KAPACITIVA SYSTEMMEDSPÅR B s.

Tåââus

CBS Film

Zenith Radio RCA Del- .3.

|ägare 7 :TF-TT: Delägare (5 2?

« , __ W I Illggli_ arm a, / I I n n

ø ?r ?E MGM x, i»

_11 ”å Içke namn- _ Film 47 (g, så gwet ä “ LgvgLg företag Delägare Sanyo Electric MGM/CBS Home Video

TECKENFORKLARING:

§27

Videoskiva Videoskivspelare Py°gramma[e|›ja|

Figur 16

Videoreknikens utveckling 49 sou 1981:55

2.6 Visningssystem för videogram

Åskådarantal, bildstorlek och upplevelse

har hittills kommit att uppfattas som en distributionsform for Videogram tittande individuellt eller i små grupper. Normalt betraktar man ett videbredd. Om flera personer samogram på ett bildrör med någon halvmeters måste bilden vara större tidigt skall ta del av en film eller annat program än ett normalt TV-bildrör. Det finns ett naturligt samband mellan bildens storlek och hur många åskådare som samtidigt kan ta del av den. Sambandet är dock mycket unoch beror av hur noggrannt man vill betrakta bilden (text kräver gefärligt, t. ex. en bättre betraktningsposition än vanliga bilder) och hur åskådarna en vanlig TV i hemmiljö sitter man tätare än i vill placera sig (framför en biosalong). Sambandet mellan bildstorlek och antal tittare är ungefär kvadratiskt, vilket betyder att en dubbelt så stor skärm kan ses av fyra gånger fler åskådare. En bildskärm med en halv meters bredd (en vanlig 26 tums TV) kan ses av 5-10 personer. en duk med en meters bredd kan ses av några och en tio-tal_ en duk med 2 meters bredd kan ses av något hundratal, duk med 10 meters bredd kan ses av flera tusen åskådare. Siffrorna är alltså ungefärliga och dessutom tillkommer att upplevelsen som att se en stor. Även om av att se en liten bild inte är densamma man ser en liten och en stor bild med samma bildvinkel ger den större en större inlevelse. Detta beror bilden en starkare upplevelse eller möjliggör hur stor del av vårt synfålt en bild täcker, på att vi inte blott uppfattar till den, och därmed dess reella storlek. En större utan också avståndet bild ger i regel en kraftigare upplevelse. Det finns alltså två anledningar till att visa videogram med större bildstorlek än den en vanlig TV-mottagare kan ge. Dels kan man visa videfor fler människor. dels ger en större bild en intensivare uppleogrammet velse. En film- eller TV-bild karakteriseras bland annat av att den har en viss, som helst i bilden. Skärpan begränsad skärpa. Vi kan inte se hur små detaljer och förmågan att återge små detaljer i en TV-bild bestäms ytterst av videantal linjer och övriga egenskaper. Ett videogram kan därmed osystemets som det använda systemet tillåter. Normala ge högst så god bildkvalitet tillåter bilder med ungefär lika god kvalitet som en 16 mm TV-system film. Det finns därmed att visa normala videogram infor lika förutsättningar stor publik som kan se 16 mm film, och med ungefär samma bildkvalitet. En vanlig 26 tums TV (som har diagonalen 26 tum) har en bildbredd av ca 53 cm. Det bildrör som används i TV-mottagare, katodstråleröret, till är skrymmande. Den praktiska gränsen for vad man kan åstadkomma Det har dock rimligt pris är ungefär de 53 cm som ett 26 tums rör ger. med visats enstaka exempel på större bildrör. Sony säljer en TV-mottagare 32 tums diagonal, eller 65 cm bildbredd. Den kostar ca 40 000 kr och väger 125 kilo.

50 Videoteknikens utveckling

Projektionssystem

Behöver man större bild än så är man hänvisad till att använda projektionssystem. De finns i ett antal olika typer med varierande bildkvalitet. Den allra billigaste typen av projektions-TV består av en stor lins, som placeras framför en vanlig färg-TV. Denna “fattigmans storbild-TV” ger mycket låg ljusstyrka åt bilden och kostar ca 5000 kr. Mera vanligt förekommande är system som använder små speciella TV-rör vilkas bilder kan projiceras på en skärm genom en lämplig optik. För att man skall få någorlunda god kvalitet i färg använder man normalt tre bildrör och tre projektionsobjektiv. Den ljusstyrka man kan uppnå med denna typ av system är tämligen låg. Kostnaden for system med denna lösning ligger från ca 15000 kr och upp mot 100000 kr. För ökad kostnad får man i princip högre ljusstyrka som möjliggör större bild. Bildkvaliteten varierar från mycket dålig i äldre och enklare system till acceptabel i de senaste, mera kostsamma systemen. De bästa systemen har en bildkvalitet som närmar sig den från projicerad 16 mm lilm. De billigaste typerna av dessa projektions-apparater kostar från ca 15 000 kr. Flera tillverkare av hemelektronik har dem på sitt program. Vanligast projiceras bilden framifrån på duken, på samma sätt som vid vanlig ñlmprojektion. På grund av den ringa ljusstyrkan använder man högreflekterande yta på duken. Dessutom gör man duken krökt så att ljusenergin koncentreras mot betraktarna. Dessa båda faktorer medför att tittarna måste sitta mycket nära centrumlinjen i systemet for att bildens ljusstyrka skall upplevas som tillräcklig. Den låga ljusstyrkan begränsar skärmens storlek. Normal dukbredd på de minsta och billigaste systemen är mellan en och två meter. För visningar med större publik kan man använda samma uppbyggnad, men med effektivare komponenter. Man får då en högre ljusstyrka så att man kan få större bild och så att man kan använda konventionella biografdukar vid projektionen. Ett antal firmor, t. ex. General Electric och Sony, har produkter av detta slag. Priserna för sådan utrustning ligger mellan ca 30 000 och ca 100 000 kr. Man kan här uppnå bildbredder på några meter, och tack vare att bilden projiceras på en vanlig biografduk kan man visa programmet för några hundra åskådare. För projektion till ännu större bildstorlekar finns en annan princip forverkligad. Det schweiziska företaget Eidofor tillverkar en projektionsutrustning som tillåter lika stora bildstorlekar som biograflilm, och lika hög ljusstyrka som sådan. Projektorerna bygger på att man använder en konventionell projektorlampa vars ljus får passera (eller reflekteras av) ett elektriskt laddat oljeskikt. Genom att påverka oljeskiktet med en elektrisk videosignal kan man få oljepartiklarna att röra sig och bygga upp en bild, som i olika delar släpper igenom eller hindrar ljuset. På så sätt kan man projicera bilder med en ljusstyrka, som enbart bestäms av hur stor ljuseffekt man kan få från projektionslampan.

Videoteknikens utveckling 51

Specialsystem med biograjkvaliter

Om man förstorar en TV-bild till samma storlek som en normal bio-ñlmduk man att TV-bildens upplösning, dvs. förmåga att återge små deupptäcker En 35 mm filmbild innehåller ungefär fyra gånger fler taljer, är begränsad. bildpunkter än TV-bilden. TV-bilden byggs dessutom upp av ett regelbundet raster som blir störande om bilden förstoras. Man kan visserligen dölja rastret och skärpeintryck är genom vissa tekniska knep, men bildens upplösning ändå klart underlägsna filmens. till detta är att det vanliga TV-systemet i Europa Den främsta anledningen resultat använder blott 625 linjer i bilden. För att man skall kunna få bättre och använda system med högre måste man därför gå ifrån standardsystemet Det betyder att man lämnar massmarknaden bakom sig och skrädlinjetal. De videogram, som framställs darsyr videosystem speciellt för storbild-TV. till visningsför sådana system, blir alltså enbart avsedda lör distribution ställen, biografer eller andra inrättningar. Med tillräckligt högupplösande kan man erhålla samma bildkvalitet som biograffilm. system Matsushita och andra företag har utvecklat sådana speciella TV-system som kan ge bättre bildkvalitet. Systemen arbetar med 1 125 linjer och ger samma som vanlig biograffilm. l samband med de speciaisyupplösning stemen har man också visat ett projektionssystem som arbetar med tre

laserstrålar. som arbetar med Brittiska BBC har arbetat fram ett förslag till system, l 501 linjer med 2 300 bildelement per linje. Bilden är avsedd för projektion är inte i första i cinemascopeformat på en två meter bred duk. Systemet hand tänkt för distribution med videogram, utan snarare för direktsändning över satellit för distribution till speciella mottagningsstationer, videografer. BBC:s kan vi sålunda få teknisk möjlighet att Genom system liknande av filmer, utan att behöva distribuera filmkopior anordna samtidig biovisning eller videogram fysiskt. kan i stället ske per kabel eller över radiosändare. De special- Utsändning kräver så stor bandbredd (ca 65 MHz mot ca TV-system, som används, 6 MHz för vanliga TV-sändningar) att de inte kan sändas på samma vågmycket kortare våglängder längder som vanlig TV. Man måste använda område (vilket är liktydigt med högre frekvens). Om man vill täcka ett större att använda satellitburna sändare. (ett helt land t. ex.) är det mest ekonomiskt Mera flexibelt än att använda tråd- eller eterburna sändare är i de flesta

fall att distribuera videogram på kassett eller skiva. Sony uppges arbeta l 000 linjer. Promed ett högupplösande system, som skall arbeta med ca skall kunna U-matic-kassett, som skall ge grammen lagras på en vanlig 3 timmars Kvaliten skall vara lika god som vanlig speltid med 4 ljudkanaler. kan det ske en drastisk for- 35 mm biofilm. Om det systemet förverkligas enkling av distribution av biograffilm. siffror i samband med ett annat Sony har offentliggjort några intressanta som skulle arbeta med projektions-TV-projekt. Det gäller en utrustning i cinemakonventionellt TV-system och var kapabel till valfri återgivning skulle kunna användas för scope eller vanligt bildformat. Anläggningen kosta $ 10000 till $ 12000. Projektorn, upp till 100 personer och skulle som arbetade med tre projektions-TV-rör, monterades i taket och gav en

i 52 Videoteknikens utveckling

bild med storleken 240 x 100 cm i cinemascopeformatet. kal- Utrustningen lades Sony Wide Color Projection Cinesco Type 723 W och presenterades år 1980. Sedan dess har inget hörts av den, och den finns inte tillgänglig på marknaden. Enligt bedömare skulle bildkvaliteten vara så god som TVsystemet tillät. Det intressanta med den här är emellertid de kostnadsberäkningar man gjort. Man räknade med att kopiekostnaden skulle ligga tre till fem gånger lägre än motsvarande 16 mm filmkopia och sex till tio gånger lägre än 35 mm film. Videobandet skulle vidare kunna visas minst dubbelt så många gånger som filmen innan det blev utslitet. Kostnaden för varje visningstillfálle skulle därför, enligt Sony, bli sex till tjugo gånger lägre än för 16 mm film och upp till 50 gånger lägre än för 35 mm! Just det systemet gav alltså inte bilder i klass med normal biograffilm, men kostnaderna för varje visning med ett mera högupplösande TV-system borde inte bli väsentligt högre. Det ligger alltså stora ekonomiska fördelar i att distribuera film-program på t. ex. videoband. I Sonys siffror har man inte tagit med sådant som fraktkostnad, vilken borde bli väsentligt lägre på grund av att videobanden kan göras lättare än stora 35 mm filmkopior. Likaså blir handhavandet enklare på grund av mindre dimensioner och lägre vikt. Inget av de högupplösande TV-systemen är dock i allmänt bruk i dag. Vi kan dock vänta att videogrammen kan börja konkurrera med biograf filmen under 80-talet. Vi har hittills främst betraktat storbilds-TV som ett sätt att visa videogram för en större publik. Det kan dock vara motiverat med större bild också i hemmiljö t. ex., därför att den större bilden gör upplevelsen av TV-programmen intensivare. Flera tillverkare av de enklare projektionsanläggningarna går därför in för att försöka sälja storbildsidén till konsumenter. Visserligen får man alltså en större bild, men den medför också en rad nackdelar. Ljusstyrkan är betydligt mindre än den från ett vanligt TV-rör. För att man skall få tillräcklig kontrast i bilden måste rummet mörkläggas i högre grad. Ett projektionssystem kan därför aldrig smälta in i en hemmiljö på samma sätt som en TV-mottagare av konventionellt slag. Priset är också en tungt vägande invändning mot dessa system för hembruk. I dagsläget kan man köpa en projektionsanläggning för ca 15000 kr och uppåt, och det är med säkerhet för mycket för att den skall få någon större spridning. Man kan heller inte vänta några snabbt sjunkande priser på storbild-TV med detta tekniska utförande inom nära framtid. Billigare apparater måste bygga på andra tekniska lösnignar.

Alternativ till TV-bildrör

Det finns ett par alternativ till vanliga bildrör, katodstrålerör, för TV- och videogramvisning. Inget är dock ännu tillgängligt kommersiellt. En möjlig framtida metod bygger på att man använder flytande kristaller, av samma typ som i siffervisande armbandsur. I motsats till vanliga TVskärmar ger en fiytande kristall inte ifrån sig något ljus, och man måste alltså belysa den utifrån för att få en bild. Flera japanska företag har visat

Videoteknikens utveckling 53 sou 1981:55

av TV-skärmar med flytande kristaller. Hittills har man experimentmodeller med svartvit dock endast kunnat framställa mycket små skärmar, och endast . bild. Tekniken tillåter dock att man bygger stora bilder i både svartvitt

i och färg.

Fördelarna med flytande kristaller framför annan teknik är att bild-“röret” hals ett katodstrålerör endast blir så stort som bilden, utan den skrymmande De forsta alltid har. Vikten blir därmed lägre, liksom strömförbrukningen. g TV-skärmarna av detta slag kommer därför säkert i portabla TV-mottagare. Ett annat alternativ är att använda gasurladdningsrör, av i princip samma

konstruktion som lysrör. Man bygger upp en bild av många små, lysande Också denna teknik tillåter mycket stora bilder, men har ännu punkter. blott framställts experimentellt. att man skulle kunna använda lysdioder for att Det har också framförts En svårighet med lysdiodskärmar i fárg är att det bygga upp TV-skärmar. i dag inte är möjligt att åstadkomma blått ljus från lysdioder. som används för I Japan har man visat en ll x 6 m stor TV-skärm och närbilder Skärmen resultatvisning på spelarna i en stor baseball-arena.

per m2. Hela bild-

har byggts upp av 500 katodstrålerör, vanliga TV-bildrör, skärmen dollar. uppges kosta fem miljoner Det pågår alltså världen över, men kanske framför allt i Japan, sökande efter nya, alternativa sätt att visa videogram och TV-program. Inget av torde dock bli allmänt under den närmaste femårsde framtida systemen

perioden.

Sammanfattning

for grupper, som understiger ca Visning av videogram och TV-program TV-mottagare inom över- 10 personer, kommer att ske med konventionella skådlig framtid. Även visning for något större grupper kan ske genom att man använder flera TV-skärmar i samma lokal. som i de För större grupper kan man använda projektions-anläggningar, mera utvecklande varianterna tillåter att man projicerar en vanlig TV-bild Om man emellertid forstorar i samma format som på mindre biografer. en vanlig TV-bild så långt upplever man att dess kvalitet är väsentligt lägre än 35 mm biofilm. Det arbetas därför på att ta fram speciella TV-system, med över 1000 linjer i varje bild, som skall ge minst lika god kvalitet som 35 mm biofilm. När sådana system blir verklighet kan man distribuera och liknande som videogram vilket bör kunna bli mycket billigare långfilmer än konventionell filmdistribution.

2.7 Den framtida utvecklingen

om Med den snabba

Prognoser framtiden säger ofta mest om samtiden.

blir den överblickbara framtiden besvärande kort. tekniska utvecklingen kan se när det Fem år anses vara så långt fram i tiden man över huvud av elektronisk teknik. Varje längre perspektiv blir en mer gäller utveckling eller mindre kvalificerad gissning.

54 Videøteknikens utveckling

Under de senaste åren har nya videosystem introducerats på den svenska marknaden med relativt korta intervaller. Första halvåret 1978 lanserades både VHS och Betamax här. Tillverkningen av VCR och SVR upphörde vid årsskiftet 1979/80, och under 1980 började marknadsföringen av V 2000. Samtidigt pågår en kontinuerlig produktutveckling inom de olika systemen. När detta skrivs (maj 1981) har inget nytt videokassettsystem aviserats på marknaden. Vi kan dock vänta oss nya sådana inom en relativt snar framtid. De aviserade LVR-systemen har dock båda dragits tillbaka.

Bandsystem med miniaryrkasserter

Funai CVC

1 Japan har ett av de mindre elektronikforetagen, Funai, börjat sälja ett system som använder 1/4 tums band i kassetter, föga större än vanliga ljudkassetter, för in- och uppspelning på verkligt bärbara apparater (vikt 3.2 kg). En kassett ger 30 minuter speltid. Funaisystemet kallas CVC (Compact Video Cassette) och ger ungfär samma bildkvalitet som VHS. Den japanska televisionen har visat två entimmesprogram om bergsbestigning i Himalaya, som spelats in på den lilla Funai-spelaren. Amerikanska Technicolor har inlett samarbete med Funai för marknadsföring i USA. Den japanska kameratillverkaren Canon började i april 1981 att sälja ett videosystem, bestående av en videokamera och en kassettspelare tillverkad av Funai. Alla Funai-spelare är gjorda för det amerikanska och japanska TV-systemet, och de kan därför inte användas obehindrat i Europa. Tillverkningskapaciteten hos Funais fabrik anges till ca 10 000 apparater i månaden, vilket är mycket blygsamt jämfört med de 100 000-tals apparater i månader som storföretagen producerar för hemvideomarknaden. Funai-systemet kan därför inte på allvar ta upp kampen med de större tillverkarna. Likaså förefaller det osannolikt att Funai f. n. tar fram ett system för den europeiska marknaden. Funaisystemet visar dock en trolig framtida utveckling av videosystemen. En egenskap hos videoband framför videoskivor är ju att de tillåter användaren att själv sammanställa eller spela in program. Videosystemen kan därmed också bli ett alternativ till amatörfrlmning för många konsumenter. I fotografisk film ingår silver som en viktig beståndsdel, och allt eftersom silverpriset höjs följer filmpriset med. Den väsentliga beståndsdelen i magnetband är järn. som dels kostar mycket mindre, dels har en lugnare prisutveckling. Materialkostnaden för super 8 ljudfilm är ca 20 kr/min medan motsvarande kostnad för videokassett är ca 0,50 kr/min. Filmen är alltså ca 40 gånger dyrare och skillnaden tenderar att öka allt eftersom silverpriset stiger. Om man vill använda videokassett som alternativ till film i dag finns ett utbud av portabla videospelare och kameror. En 3 timmars VHS-kassett väger ca 300 g och tillsammans med övriga beståndsdelar, som behövs i en spelare, får man en vikt som är svår att pressa ner under 5 kg. Storleken på kassetten spelar också en viss roll i det att mekaniken måste vara av passande storlek och ha tillräcklig stabilitet. De lättaste spelare som finns

Videoteknikens utveckling 55

vikten för en kamera som kan väga i dag väger ca 5 kg. Till det kommer

2-3 kg i bästa fall. använde 75 m2 Den första kommersiella generationen av videospelare använder ca medan det bandsnålaste hemvideosystemet band per timme av packningstätheten har enorma ökning 0,5 m2. För att uppnå denna mekaniken, delvis med elektronisk hjälp, dels förbättrat man dels forfinat

magnetbandet. man nu använder i banden är järn- och kromdioxid De magnetmaterial material, som är praktiskt anmed diverse tillsatser. Det mest effektiva till användning vändbart i dag, är dock rent metalliskt järn. Det har kommit

kompaktkassetter för ljud, men ännu har man i liten skala i högklassiga kommersiellt videoband med det materialet. inte framställt tillgängliga dimensioner och vikt avsevärt Med sådana band skulle man kunna minska Det lilla CVC-systemet från hos videokassetter, och därmed videospelare.

konventionellt magnetmaterial. De flesta stora företagen Funai använder för portabelt bruk. En arbetar emellertid med att ta fram nya minisystem är då att man använder metalliskt viktig förutsättning för den verksamheten

i stället för oxid. järn i banden

Sony Video Movie

För att man skall få ner vikt och volym på hela inspelningsapparaturen också i den tillhörande TV-kameran. krävs att man använder ny teknik som omvandlar De kameror som används nu arbetar alla med kamera-rör, är ett lufttomt glasrör den optiska bilden till elektriska signaler. Kameraröret

faller och som i sin andra ände har anordningar på vars ena ände bilden bilden med elektronstrålar. Sådana rör blir tämligen utrymsom “belyser” är ömtåliga, kräver ganska hög driveffekt och höga drivspänmeskrävande, en del mindre goda egenskaper vid dåligt ljus. ningar samt har dessutom Man får en “efterbild“, som gör att föremål, som rör sig, kan se spöklikt

genomskinliga ut. för bildomvandlingen. De Redan nu finns emellertid andra anordningar

som görs ljuskänslig, och som kan fås att består av en tunn kiselplatta, ut direkt. Tillverksningstekniken liknar den, som används ge en bildsignal i all modern elektronik i de integrerade kretsar, som är huvudbeståndsdelar Fördelarna är liten vikt och volym, samt eller datorer. _ typ TV-apparater mindre effektbehov. Ännu är dock tekniken för dyr för att kunna konkurrera

med det billiga kameraröret, men om några år kan man räkna med över-

komliga priser. kallas CCD-element (Charge Coupled Device) och flera Bildomvandlaren

företag, bl. a. Sony och Hitachi har visat fungerande prototyper som använder

de nya kretsarna. med att visa en kombination av Det japanska företaget Sony var först

i en liten bärbar spelare med inbyggd

dessa nya band- och kameratekniker

1980 då man offentliggjorde ett system som kamera. Det skedde sommaren

kallas Sony Video Movie. Fig. 17. in både en färgkamera I en enhet, som vägde 2 kg, hade man pressat

och en videokassettspelare med en kassett som inte vägde mer än 18 g,

56 Videoteknikens utveckling sou 1921:55

Kretskort (kamera)

Mikrofon sökare

CCD

Videoh uvud

Videokassett

Figur I 7 Kretskort (video)

bara var 56 mm lång och ändå gav 20 minuters speltid. Hela enheten beräknades kosta ca 2 000 kr. För uppspelning och redigering kompletterades den med en speciell enhet, som skulle kosta ca 700 kr. Det handlar dock bara om prototyper och, som man säger, diskussionsunderlag för samtal om framtida Standardisering av minivideosystem. Man har talat mycket försiktigt om en eventuell marknadsföring, men har antytt att en sådan skulle kunna ske 1984-85. Systemet sägs också bara vara tänkt som alternativ till smalñlmen och inte som ersättning for något hemvideosystem.

Hitachi Mag Cam

Även Hitachi har visat ett liknande system. Det skiljer sig från Sonys främst att man använder genom en något större kassett, som ger längre speltid. Kassetten är något större än en kompaktkassett för ljud och rymmer band för 2 timmar. Hela enheten med batteri. väger 2,6 kg komplett Det mest intressanta med Hitachis Mag Cam, som den kallas, är kanske den långa speltiden. För att kunna uppnå 2 timmar i den lilla kassetten använder man förmodligen metallband, även om man inte angett det. Det

Videoteknikens utveckling 57

visar sig här att det gär att åstadkomma ett verkligt portabelt system även med mycket lång speltid. Både Hitachi och Sony poängterar i sina offentliggöranden att systemen inte skall produceras i sin nuvarande form utan att man är intresserade av att diskutera framtida utformning och Standardisering av ett minisystem. En tekniskt intressant detalj hos Hitachi-systemet är det sätt man spelar huvud. I de in ljudet på. Bilden spelas in på vanligt sätt med roterande hittills använda systemen har man samtidigt spelat in ljudet längs bandets ena kant. Den reella bandhastighet man fått för ljudkanalen har därmed blivit lika med bandets rörelsehastighet. De normala systemen har i dag en bandhastighet runt 2 cm/s. För att få lång speltid på en liten kassett tvingas man sänka hastigheten ytterligare. Det blir då mycket svårt att åstadkomma tillräckligt god ljudkvalitet. att frekvens- Det problemet har man löst i Hitachis Mag Cam genom modulera ljudet på en bärvåg och blanda den med bildsignalen och spela med de roterande huvudena. Frekvensmodulering av en in alltsammans bärvåg innebär att signalen i princip blir likadan, som den som strålas ut från en FM-sändare for rundradio. Tekniken innebär här att man kan få en bättre ljudkvalitet vid låg bandhastighet än den man får med konventionell teknik i dagens videosystem.

Matsushita Micro Video System

Matsushita har också offentliggjort ett minisystem. Det rör sig också här blott om systemforslag och prototyper, men de offentliggjorda apparaterna har ändå genomgått två generationer. Kameran i den första generationen var utrustad med 1/2 tums kamerarör medan den andra har bildomvandlare av halvledartyp. Kamera plus bandspelare förbrukar blott 9,4 watt, och bildkvaliten uppges obvara mycket god. Vikten på hela systemet anges till 1,9 kilo inklusive och batterier. arbetar, liksom Hitachis, med en kassett for jektiv Systemet 2 timmars speltid. Kassetten skall vara ungefär så stor som en kompaktett speciellt metallband med 7 mm bredd. kassett for ljud och innehålla Bandet har tillverkats enligt en ny teknik, som innebär att metallpartiklarna överförs till plastbandet vacuumförångning. Tekniken ger ett begenom mera homogent ytskikt än konventionell teknik där man gjuter fast tydligt en lösning av metall-partiklar i ett bindmedel. Förmodligen arbetar de flesta större ftrmorna med liknande system. Inte blott de traditionella elektronikföretagen är inblandade här, utan även en del fotoforetag har uppenbara intressen av tekniken. Toshiba har angett i japansk fackpress att man arbetar med ett minisystem på l/4 tums band i LVR-teknik och med kameran inbyggd i spelaren. Introduktionen av det hela sattes först till slutet av 1980, vilket i god tid ändrades till slutet av 1981.

58 Videoteknikens utveckling

Framtida mini-standard Trots att alla fabrikanter arbetar på egna lösningar för portabel video har man i samtliga fall sagt sig vara intresserade av en Standardisering på kassettområdet vad gäller minisystem. Frågan är om någon har råd att försöka lansera något eget system i stor skala. Hitachi och Matsushita har visat att man kan komma upp i speltider om ett par timmar per kassett. Om man skulle lyckas enas om ett portabelsystem med så lång speltid kan man fråga sig vad som händer med de nuvarande systemen. De tillverkare som finns utanför VHS-lägret (dvs. Beta och V 2000) skulle nog vara intresserade av att satsa på ett sådant minisystem även för stationärt bruk, och på så sätt lansera det som det “slutliga standardsystemet. En speltid på två timmar räcker ju till lör alla rimliga krav. Kanske kan vi få ett nytt, internationellt standardiserat videosystem genom att ett långspelande minisystem blir allmänt accepterat? En sådan utveckling kan tänkas bli möjlig före 1985. Mot den talar att man nu satsat enorma utvecklingssummor i de befintliga systemen och att man därför vill ta ut det mesta möjliga ur dem innan man överger dem för något nytt, även om man tekniskt skulle kunna genomföra ett byte och få en bättre produkt. Eftersom inget av de stora hemelektronikföretagens minisystem ännu finns på marknaden blir alla prisuppgifter tämligen spekulativa. Tekniskt sett bör det kunna gå att göra dem billigare, på grund av den mindre volymen. Å andra sidan ställer en miniatyrisering större krav på precision, vilket i sig kostar pengar. De indikationer vi har från tillverkarna pekar ändå mot att priserna kan bli avsevärt lägre än dagens. Relativt samstämmiga uppgifter antyder priser som kan ligga ned mot hälften av vad VHS, Beta och V 2000 kostar i dag. När nya minisystem dyker upp kommer de måhända först som renodlade portabelsystem. De är en förutsättning för att man skall kunna utnyttja bandmediet kreativt som ett verkligt alternativ till amatörfilmningen med fotografiskt material.

Videokameror för konsumentbruk Alla videokameror använder i dag någon typ av vidikon. En sådan består av ett evakuerat glasrör. I ena änden av det finns en ljuskänslig platta och i andra en anordning, som bestrålar plattan med elektroner. Med ett objektiv får man en bild att falla på den ljuskänsliga plattan, och en videosignal kan tas ut från röret. l enklare typer av videokameror används vidikoner med ljuskänslig platta av anrimontrisulfid. Sådana är billiga, men har begränsad ljuskänslighet. Dessutom ger de störande eftersläpningar när föremål rör sig i bilden, speciellt vid dåliga ljusförhållanden. Professionella videokameror använder vidikoner med annan typ av ljuskänsligt material. För att skilja dem från de enklare vidikonerna kallas de oftast inte vidikoner, utan ges andra namn. Plumbikonefl”, som är det vanligaste professionella kameraröret, använder blyoxid i det ljuskänsliga skiktet

Videoteknikens utveckling 59

och tillverkas av Philips. Det finns ytterligare ett antal varumärkesnamn såsom Saricønå (Hitachi) och Cosvicion” (Matsushita) som har bättre egenskaper än vanliga antimontrisulñd-vidikoner. Kamerarör med ljuskänsligt skikt av kisel tillverkas också. För inspelning av videoprogram används i dag i huvudsak fargkameror. Svartvita kameror används blott för övervakning och liknande specialändamål. Professionella arbetar med tre kamerarör. Enklare fargkameror kameror för konsumentbruk arbetar i regel med bara ett rör. En enrörs kamera blir billigare än en trerörs. Samtidigt blir ljuskänsligheten och skärpan i bilden sämre. De billigaste färgkamerorna kostade år 1978 ca 12000 kr och de var då utrustade med en fargvidikon med diameter kamera för 25 mm (l tum). Ett år senare kunde man köpa en likvärdig ca 6 000 kr, och 1980 kostade enklast möjliga fárgkamera ca 4 000 kr. Den kameran arbetade då med 17 mm (2/3 tum) kamerarör. billiga De amatörkameror, som finns i dag, arbetar uteslutande med 17 mm har stabiliserat kamera kostar rör. Prisutvecklingen sig så att en fullt utrustad mellan 5 000 och 10 000 kr. Mycket spartanskt utrustade kameror kan kosta under 5 0()O kr. En möjlig utveckling mot både mindre, lättare och billigare kameror kan vara att ännu mindre kamerarör kommer till användning (13 mm eller l/2 tum). Några sådana kameror har dock inte aviserats (utom i Matsushitas experimentella videosystem). De allra flesta konsumentkamerorna använder vidikoner av standardtyp. Hitachi började emellertid sälja en fargkamera med en s. k. Saticon® (ljusskikt av en förening med selen, arsenik och tellur) i mitten av känsligt år 1981. Den ger högre kvalitet och saknar framför allt den eftersläpning vidikoner kostar obetydligt mer konventionella ger. Den saticonkameran än en vanlig vidikonkamera. Den framtida videokameran kommer dock att använda en helt annan mellan optisk bild och videosignal. Den kallas komponent för omvandling device) och består av en tunn kiför CCD-omvandlare (charge coupled selplatta som direkt omvandlar bilden till elektrisk signal utan att man behöver använda elektronstrålar i vacuum. Fördelarna med CCD-element framför kamerarör är att de ger lägre vikt, mindre volym, lägre effektförstörre livslängd, större tålighet både mot brukning, högre ljuskänslighet, och brännskador i det ljuskänsliga skiktet och ingen efterfysisk hantering släpning. Till det kommer att de bör kunna bli lika billiga att producera

som kamerarör.

Det har sålts specialkameror, som använt CCD-tekniken i några år, men priserna har legat mycket högt, liksom kvaliteten inte lämpat sig för normalt TV-bruk. Under 1981 skall det emellertid börja säljas CCD-kameror i Japan, till konkurrenskraftiga priser. Inom några få år kan vi därför vänta att sådana videokameror allt mera tar över från de konventionella, rörbestyckade.

Europa största videomarknaden

Hittills har det varit vanligt att videosystem har sålts först i Japan och USA, som båda använder samma färg TV-system, NTSC, och först därefter introduceras PAL och SECAM används. i Europa där färg-systemen för försäljningen förskjutas mot Europa. Nu tycks dock tyngdpunkten

60 Videoteknikens utveckling

De senaste modellerna, som presenterats här, har gjorts direkt för den europeiska marknaden och har lanserats i USA och Japan senare. Europamarknaden är nu den största i världen, samtidigt som den växer snabbast. Under 1979 beräknades den totala importen av videospelare för hemmabruk till USA uppgå till ca 470 000 enheter, vilket motsvarar 0,67 % av antalet hushåll med TV, medan motsvarande siffror för Storbritanniens del skulle vara 180000 enheter och 0,98 %. Enligt den amerikanska tidskriften Electronics steg omsättningen, i dollar räknat, av videoapparater för hemmabruk dubbelt så snabbt i Europa som i USA mellan 1978 och 1979. För 1980 beräknades en långsammare ökningstakt i alla de tre viktiga försäljningsområdena, men fortfarande dubbelt så stor i Europa (48 %) som i USA (24 %) och nästan två och en halv gång så stor som i Japan (21 %). Också i absoluta tal väntades Europa under 1980 bli den största marknaden. Den totala omsättningen beräknades nämligen under detta år för första gången bli större i Europa (5l6,5 miljoner dollar) än i Japan (516,2 miljoner dollar) och USA (417 miljoner dollar).1 Vid årsskiftet 1980/81 beräknades att det fanns ca 7 miljoner videokassettspelare i världen. Av dem fanns 2,3 miljoner i Europa och 1,9 miljoner i USA. De flesta av de övriga fanns i Japan?

Videoskivor i Europa 1981

Under 1981 skall Philips och Pioneer, enligt planerna, introducera den optiska videoskivan i Europa. Selecta Vision från RCA och VHD från Matsushita skall båda börja säljas i USA under året. De båda senare systemen kan då möjligen komma till Europa något år senare. Infor lanseringen i stor skala pågår kraftiga ansträngningar från de olika systemens företrädare för att värva nya tillverkare. Tekniskt bästa lösningen är i dag Philips optiska system medan RCA:s blir det billigaste. Som en

kompromiss har vi VHD från JVC i Matsushitakoncernen.

Gemensamt har alla skivsystemen att de kan användas endast för återgivning. De är med andra ord främst lämpade för distribution av program. Tekniskt kan man emellertid också förse systemen med inspelningsmöjlighet. Philips har visat en skiva, som arbetar ungefär som VLP men som är avsedd för lagring av data. Inskrivning sker med laser. Som datamedium rymmer skivan 500 000 A4-sidor. Systemet, som kallas DRAW (Direct Read After Write) är dock alldeles for kostsamt att producera i stora upplagor Uppgifterna hämtade ur för hembruk. Matsushita har också tagit fram en inspelningsbar skiva i Screen Digest, mars 1980. ett system som kallas för ODSVR (Optical Disc Still Video Recorder). 2 Enligt uppgifter i augusti Dessa system tillåter alltså att man spelar in informationen på en skiva, 1981 räknar branschen men inte att man återanvänder skivan på samma sätt_ som ett magnetband. med att sälja 750 000 videospelare i Storbrittani- Man kan dock tänka sig att tillverka en raderbar s_kiva i något slags termoen i år. För USA beräknas plast, som genom upphettning kan raderas och göras klar för ny inspelning. motsvarande siffra bli Om skivan kan göras tillräckligt billig behöver emellertid frånvaron av raomkring 1,5 milj. av video- deringsmöjlighet inte vara någon avgörande nackdel. För att skriva på ski- Tillverkningen spelare i Japan enbart i vorna behöver man emellertid en mycket effektiv laser. Sådana är dels dyra, januari 1981 var nästan dels kan de vara farliga att använda varför man måste omgärda dem med lika stor som under de fem Dessutom mycken skyddsutrustning. fordras mycket elektronik för kodning sista månaderna 1977 av signalen och för styrning av skrivprocessen.

Videoteknikens utveckling 61

Dessutom måste skivan skyddas mot föroreningar i extremt hög grad. Renhetskraven är rent kliniska på grund av de informationsbärande fördjupningarnas små dimensioner. Kostnaden for dessa lösningar kan väntas sjun- = skiva kan bli ekonomiskt inom ka så att en inspelningsbar genomforbar i stora en lO-ârsperiod. Frågan är dock om sådana system erbjuder tillräckligt fördelar mot magnetbandsystemen for att de skall kunna marknadsföras framgångsrikt. Om vi ser utvecklingen i ett längre perspektiv finns det möjligheter att utnyttja helt andra tekniker för lagring av ljud- och bildsignaler.

Digital lagring av TV-signaler Om man omvandlar TV-signalen till en ström av siffror som beskriver l dess utseende i varje ögonblick säger man sig ha digitaliserat signalen. använder man enbart siffrorna 0 och l vilka bildar mönster, som

i

praktiken kan tolkas så att man kan återskapa t. ex. en TV-bild. Modern datateknik 5 arbetar uteslutande med sådana siffervärden. Datorn ”vet” emellertid inte

E

om siffrorna inkomster hos skattebetalare eller utseende hos representerar en TV-signal. Alla typer av värden representeras på samma sätt av ett mönster av ettor och nollor och lagras på samma sätt i datorns minne. En sådan ström av data kan man också lagra på band i en digital bandspelare. Digitala bandspelare for video måste vara mycket snabba, eftersom man måste kunna prestera 25 hela bilder med flera hundra tusen bildpunkter i olika färger varje sekund. Det har framställts sådana bandspelare for professionellt bruk, men de finns ännu inte tillgängliga på marknaden. Det är främst omvandlingsutrustningen mellan konventionell (analog) teknik TV-signal och digital, som är alltför kostsam i dag. Med framtida är det dock möjligt att digitala bandspelare kan komma även for konsumentbruk. Sådana ligger dock förmodligen minst 10 år framåt i tiden. Fördelarna med digital teknik skulle vara att man får bättre bildkvalitet, speciellt om man kopierar bandet flera gånger. Den fördelen är dock knappast så värdefull for en ordinär konsument som for programbolagen. När utvecklingen av elektroniska komponenter kommit så långt att man kan framställa en digital videobandspelare ar det möjligt att man också kan framställa videogram som arbetar helt utan rörliga delar. l princip kan direkt i en dators minne, och det kan man nämligen lagra bildsignalerna i sin tur vara uppbyggt med halvledare (som transistorer) eller med t. ex. magnetiska bubbelminnen. För att man skall kunna lagra just TV-program i en dators minne krävs att det dels är tillräckligt stort, dels tillräckligt snabbt. Båda kraven är svåra att uppfylla i dag om man skall hålla kostnaderna rimliga. Fördelen med att använda digitala signaler och lagra dem i ett dataminne är att det sker utan att några rörliga delar används. Mekanik är dyr att tillverka, och den slits och förändras. Kostnaden for att tillverka komplicerad mekanik kommer säkert också att öka medan elektriska komponenter som dataminnen blir allt billigare. Dessutom innebär digital lagringsteknik att kvaliteten kan hållas så hög man önskar. Den vision vi kan skymta är ett tändsticksaskstort videogram som sätts in i TV-apparaten och ger ett par timmars återgivning av bild och ljud

62 Videateknikens utveckling

med en kvalitet som inte är möjlig att uppnå med videokassettspelire. Till förverkligande av den visionen är dock vägen lång. Kapaciteten hos ett elektroniskt, digitalt minne anges i bit (Binary digiT). En bit kan vara en etta eller nolla, alltså den minsta enheten i ett digitalt system. Det mest effektiva minne som finns tillgängligt i dag är bubbelminnet. Det består av magnetiska kretsar med bubblor som kan magnetiseras. avmagnetiseras och läsas. De största enskilda minnesenheter som finns tillgängliga på marknaden rymmer i dag 256 kbit dvs. 256 tusen bit. För att bygga en färg TV-bild behöver man ca 3,6 Mbit eller 3,6 miljoner bit, till l sekunds TV-program behövs ca 90 Mbit. Storleken är alltså ett svårt problem, men också hastigheten. För att läsa en TV-bild i rätt hastighet behövs en överföring av ca 90 Mbit/s. Den överföringshastighet vi uppnår i dag är ca 500 gånger lägre. Om vi ändå skulle bygga ett bubbelminne med tillräcklig kapacitet för l timmes färgprogram så skulle minnet väga 50 ton, ta l0 m3 utrymme och dra l MW effekt när man använde det! De siffrorna ärju helt horribla och för närmast tanken till de första datorerna som i mitten av 1950-talet var av ungefär den storleksordningen. Tekniken är alltså ännu inte alls mogen för lagring av videoprogram i elektroniska minnen. Bubbelminnestekniken är bara en möjlighet, men den är den enda som hittills omsatts i praktiskt bruk. Vid sidan av den har man diskuterat och experimenterat med holografiska med minminnen, neskretsar kylda av flytande kväve etc. Man kan också tänka sig att använda någon form av biologisk datalagring av samma slag som levande varelser gör. Om man emellertid kan realisera någon form av minne av samma typ som ett bubbelminne kan man uppnå ytterligare intressanta egenskaper. Informationen i ett sådant minne ligger kvar där utan att någon driveffekt behöver tillföras. Därmed kan man fylla ett minne med program och massdistribuera det samtidigt som minnet kan återanvändas. Det elektroniska minnet utan rörliga delar kan därmed kombinera funktionerna från videoskivspelare (distribution av program) och videokassettspelare (inspelning och sammanställning av distribuerade program, inspelning från TV-kamera, dator etc.). Tidperspektivet innan detta kan vara möjligt ter sig dock osäkert. Man har trott att de första praktiska experimenten i full skala skulle kunna ske i mitten av 1980-talet och att användning i full skala skulle kunna ske 10 år senare. Det förefaller dock som utvecklingen av bubbelminnena i varje fall inte har gått så snabbt som man tidigare trott. Något genombrott för någon annan teknik verkar inte heller nära förestående. Troligt är att vi får vänta åtskilligt mer än 10 år innan tekniken i någon form kan vara tillämpbar för videoinspelning.

Nya kommunikationsformer

När tekniken med elektroniska, eller andra, minnen utan rörliga delar blir verklighet är alltså omöjligt att säga. Däremot kan man vara ganska övertygad om att man förr eller senare kommer dit. Den digitala tekniken rymmer

Videoteknikens utveckling 63

i sig stora fördelar med, i princip, mycket små dimensioner, liten vikt, över- Tekniken kan desslägsen kvalitet, möjlighet till billig massframställning. utom användas både till video, ljud. datalagring, textöverföring etc. Det elektroniska minnet är alltså mycket mer universellt än både digitala kassett- och skivspelare och kan skapa nya kommunikationsvägar. Man kan t. ex. tänka sig att distribuera en morgontidning under natten, genom eller via TV-sändare, direkt in i ett digitalt minne. På mortelefonledning i en portabel läsapparat med bildskärm så att gonen sätter man in minnet man kan läsa morgontidningen på vägen till jobbet. Och morgontidningen kan se ut på ett helt annat sätt även innehållsmässigt, som en kombination av en tidning och TV-nyheter med rörliga bilder och text valfritt om vartannat Även böcker skulle kunna distribueras på detta sätt. Postverkets tjänster skulle kunna skötas genom telefonledningar så att meddelanden, bilder och F i Det konl andra dokument överförs direkt till ett minne hos mottagaren. i. r tantlösa samhället kan genomföras genom att varje ekonomisk transaktion l x sker direkt i ett “penningminne” som man bär med sig i stället för plånbok. \5 1 i ›

2.8 Videoteknikens framtida utbredning

Videokassettsystem Tidigare prognoser och nu-läge

Sveriges radioleverantörer (SRL), som är branschorgan För leverantörerna till den svenska radio- och TV-handeln, gjorde i början av 1970-talet en prognos, som innebar att den årliga försäljningen av videokassettspelare skulle öka från 2 000 år 1973 till 90 000 år 1978. Enligt denna prognos skulle det vid slutet av år 1978 finnas 182 000 videokassettspelare i landet. Marknadslöringen av videoskivspelare beräknades komma igång under år 1974, då man trodde sig kunna sälja 4000 spelare. Försäljningen antogs sedan komma att öka mycket snabbt, så att det vid utgången av år 1978 skulle finnas 432000 videoskivspelare i Sverige

Försäljning av videokassettspelare 1977-1980

Prognosen från det tidiga 1970-talet har inte uppfyllts. Videoskivspelare har över huvud taget inte sålts i Sverige och beståndet av videobandspelare hade ännu vid årsskiftet 1980/ 81 inte nått upp till de 182 000 som Förutsågs för 1978. Den nivån kommer dock troligen att uppnås under 1981. Motion 1975/761412.

64 Videoteknikens utveckling

Det betyder en fördröjning med ungefär tre år. Men det betyder också att ökningen har blivit snabbare än prognosen förutsåg sedan försäljningen väl tagit fart.

Övriga prognoser som gjorts vid olika tidpunkter på 1970-talet har mynnat

ut i antaganden om ett apparatbestånd mellan 250 000 och 800 000 i mitten av 1980-talet. Mot dessa relativt dämpade prognoser står utfallet av de två senaste årens försäljning som ökat beståndet av videospelare till 140000 vid slutet av 1980. Det har tidvis varit svårt att få fram de apparater som efterfrågats. Just nu förefaller därför de flesta prognoser alltför blygsamma. Med nuvarande ökningstakt får vi 100 % hushållstäckning år 1984! Det

är emellertid ingen prognos utan ett räkneexempel. Ökningstakten just nu

är mycket hög, och kommer säkerligen inte att bibehållas.

Prognoser fram till 1985

Sveriges Radioleverantörer har offentliggjort prognoser för åren 1981 och 1982 som gäller försäljningen av videospelare. Vi har utgått från de siffrorna och antagit att försäljningen stabiliserar sig på 1982 års siffra och på så sätt tagit fram en prognos för försäljning och bestånd fram t. o. m. 1985. Angivelsen för institutionsanvända spelare är mycket grovt uppskattad, här liksom i SRL:s siffror för hittillsvarande försäljning. Vi har här räknat med en försiktig ökning av den delen av marknaden. Siffran spelar en viss roll för penetrationsangivelserna, men inflytandet blir mindre ju större beståndet blir.

Prognos för beståndet av videokassettspelare baserad på SRL:s siffror för 1981 och 1982

Med de utgångspunkterna bör ca 24 % av antalet TV-hushåll ha skaffat videokassettspelare år 1985, eller i absoluta tal ca 860 000. Troligen kommer dock ökningen att bli ännu större. SRL:s prognos för 1980 löd på 45 000 enheter och blev kraftigt överträffad. Möjligen kan dess prognos för 1981 och 1982 också vara satt i underkant. Efter introduktionen av rundradio i Sverige tog det 12 år innan det fanns

1 miljon mottagare. För svartvit TV tog det 4 år, och för färg-TV också

4 år. Under den tid videobandspelare sålts har de visat en liknande utveckling

som TV eller färg-TV. Samma ökningstakt som färg-TV även i fortsätt-

ningen innebär en årlig försäljning av minst 300000 enheter per år.

Videoteknikens utveckling 65

för färg-TV Prognos för beståndet av videokassettspelare baserad på utveckllngstakten

Sålda un- Bestånd Varav i Andel av Andel av Andel av färg- Slutet insti- alla hushåll TV-hushåll TV-hushåll av år der året tion (3,7 miljoner) (3,5 miljoner) (2,8 miljoner) 96

1981 150 000 290 000 22 000 7,2 7,7 9,6 270000 560000 24000 14 15 19 1982 860 000 26 000 23 24 30 1983 300 000 1984 300000 l 160000 28000 31 32 40 300 000 1 460 000 30 000 39 41 51 1985

Vi uppnår här 1 miljon kassettspelare under 1984 och nära 1,5 miljoner 1985. Antalet TV-hushåll med videospelare skulle då bli ca 40 %. år 1985 kommer Det är rimligt att anta att beståndet av videokassettspelare 000 och att ligga någonstans mellan dessa båda prognoser eller mellan 860 1 460 000. har vi emellertid inte tagit eventuellt nya videosystem i l prognoserna beaktande. Nya mini kassett-system beräknas kunna säljas betydligt billigare än dagens, och det borde påverka marknaden starkt. De experimentella system som visats har åtfoljts av prisuppgifter som ligger ungefär på hälften av vad nuvarande system kostar. Om den kalkylen håller när det kommer till verklig produktion indikerar den att priserna kan sjunka väsentligt.

debuterar under perioden fram till

Minisystemen troligen på marknaden 1985, och får i så fall även den mest expansiva prognos att te sig blygsam. Under beräknas också videoskivan börja marknadsföras i vårt perioden av videokassettspelare. Till land, och det kan givetvis påverka försäljningen videoskivan återkommer vi längre fram. innebär också en osäkerhetsfaktor. Det Den ekonomiska utvecklingen ekonomisk tillväxt tycks dock vara svårt att se några enkla samband mellan och produkter som videospelare. och videospelare måste man beakta Vid jämförelser mellan TV-mottagare till viss del har olika karaktär. TVatt videospelaren och TV-mottagaren i stort sett endast konsumtion av ett befintligt utbud. mottagaren erbjuder kräver en något större aktivitet i det att man aktivt Videobandspelaren skapar eller påverkar utbudet genom att spela in eller på annat sätt skaffar Bandspelaren ger dessutom möjligheter till helt egna produktioner program. att man kan sammanställa distribuerade TV-program eller genom genom att man spelar in med kamera. Ett visst aktivt ställningstagande till vad man vill se krävs alltså för att Genomsnittssvensken mellan 9 man skall få utbyte av en videospelare. på TV per dag under hela och 79 år ser nära två timmar (110 minuter) året. I ett så stort tittande måste rimligtvis ingå en del som inte är aktivt oavsett innehåll. TV-tittandet kan komma “valt” utan som konsumeras aktivt att verka mera som sällskap eller rit snarare än som ett selektivt, tittande. Vi förefaller alltså att titta på TV snarare än att titta på specifika program i TV.

att påverka programmen kan

Eftersom videobandspelare gör det möjligt for ”slötittande” påverka vår benägenhet att köpa bandspelare. benägenheten

66 Videoteknikens

utveckling

Kvar står att många önskar ett större utbud av TV-program än det som bjuds, och att man hjälpligt kan vidga utbudet med videospelare. Med alla dessa osäkra faktorer i beräkningen ter det sig troligt att vi får ett bestånd av videokassettspelare som ligger något över en miljon år 1985, eller att minst 1/3 av hushållen skaffat videospelare då. Det ter sig föga meningsfullt att nå fram till mera precisa bedömningar, liksom att uppskatta antalet ännu längre fram i tiden. De osäkra faktorerna är för många.

Internationella jämförelser

Vid årsskiftet 1980/81 hade 2,4 % av de amerikanska (USA) hushållen videokassettspelare. Motsvarande siffra i vårt land var 3,4 %. Endast Japan torde uppvisa högre täckning. Senaste tillgängliga uppgifter om antalet TV-hushåll i Japan är från 1978 och anger 34 miljoner. Antalet videospelare var vid årsskiftet 1980/81 1,7 miljoner, vilket motsvarar ca 5 96 av TV-hushållen. Jämförelser av graden av hushållstäckning måste göras försiktigt mellan

olika länder på grund av olika beräkningsmetoder för antalet hushåll, liksom

för olikheter i den sociala strukturen. Totalt fanns vid denna tidpunkt 1,9 miljoner videokassettspelare i USA och sammanlagt 2,3 miljoner i Europa. Det globala beståndet av videokassettspelare har beräknats till ca 7 miljoner vilket är en kraftig ökning (56 %) jämfört med 4,5 miljoner årsskiftet 1979/80. Utvecklingen i USA har gått väsentligt långsammare än i Europa. Till stor del kan det förklaras av att mediemiljöerna är olika i Europa och USA. Inte i något europeiskt land finns ett så stort utbud av distribuerad television som i USA. Motivationen att skaffa videospelare kan antas vara större ju mindre utbudet är. Om man lånar, hyr eller köper inspelade kassetter kan man ju öka den privata programtillgången. Detta skulle alltså tala för att vi i Europa får en snabbare utveckling än i USA, vilket ju också bekräftas av försäljningsstatistiken.

Portabla spelare för småskalig produktion

Möjligheten till högre form av aktivitet genom att spela in egna program eller sammanställa inslag till andra program kanske inte skall överskattas. När det gäller Ijud-kassettspelare finns stora möjilgheter till allehanda egenproduktion av ljud. 1 praktiken inskränker sig dock användandet oftast i stort sett till kopiering av skivor till kassett och till bandning av radioprogram. Den portabla videokassettspelaren köps förmodligen av användare som verkligen vill ha möjligheten att producera egna program. De portabla spelare som hittills finns är stora, dyra och tunga. Försäljningen av sådana var 1980 ungefär 5 % av den totala försäljningen eller 4000 st. Prognoser i Sverige tyder på att antalet bärbara spelare växer till 8 % av försäljningen 1981 och 15 96 1982. Amerikanska uppgifter visar ett ännu större intresse för denna typ av utrustning. Försäljningen i USA 1980 bestod till 25 % av portabla videokassettspelare. Man kan vänta att försäljningen på denna speciella sektor kommer att öka ännu mer när de nya mini-systemen kommer. De kommer att kunna

Videoteknikens utveckling 67

konkurrera direkt med smallilmutrustning. År 1980 fanns det ca 500000 för super 8 smalfilm i landet. Försäljningen har dock minskat utrustningar under de senaste 3-4 åren, och minskningen har varit mest uttalad de senaste till ca 6 % under 1980. Siffran gäller den 2 åren. Minskningen uppgick totala Försäljningen av utrustning och film,

Videoskivsystem Videoskivans historiska idé

är en dröm - eller ett hot - från 1960-talet. Det enda Videoskivspelaren var TV-mottagare, och till dem som då fanns på TV- och video-området t ett antal programkanaler. Utbudet av program var dock inte så stort som i dag. Videokassettspelare fanns inte. Kabel TV-näten var inte så utbyggda för en stor ökning av TVsom i dag. Det fanns alltså gott om utrymme tittandet. Den ökningen skulle videoskivan stå för. Spelaren skulle kosta ungefär lika mycket som en grammofon, och skivorna skulle bli lika billiga som LP-skivor. Om man på 1960-talet ville sprida rörliga bilder var enda alsvårare att sköta vid uppspelningen än ternativet film, som var betydligt den lättskötta videoskivan. Skivorna skulle därmed översvämma världen för TV-tittaren. och ge helt nya valmöjligheter Detta var alltså det klimat i vilket de första tankarna på videoskivan föddes. Fortfarande utifrån samma förutsättningar görs många prognoser Utbudet av TV-prosom gällde på 1960-talet, trots att de ändrats radikalt. bl. a. genom utbyggda kabel TV-nät och programgram har ökat påtagligt förmedlande TV-satelliter. Försäljningen av videokassettspelare har blivit omfattande. Utbudet av inspelade kassetter ökar snabbt. Vi har alltså fått så att utrymmet för skivan har ett mycket större utbud av videoprogram minskat. Valmöjligheterna har ökat på andra sätt. Det är dock skillnad på USA och Europa härvidlag. l Europa sänder programbolagen färre kanaler, sändningarna pågår färre timmar per dag, kabelnäten är inte så utbyggda i allmänhet etc. Utbudet är mindre här, och den europeiska publiken har också anammat videokassettspelaren i högre

grad än den amerikanska.

Jämförelser videoskiva - videokassett

Konsumenter i såväl USA, Japan och Europa har snabbt lärt sig att uppskatta Hur kommer de då att ställa sig till videoskivan när videokassettspelaren. den introduceras? Vilka fördelar har videoskivan framför videokassetten? faktor. Man använder enklare Priset ansågs tidigare vara en avgörande teknik med färre rörliga delar i videoskivspelaren. Både videoskivspelare och videoskiva bör därför kunna säljas billigare än kassetter och kassettspelare. Emellertid har prisskillnaden blivit allt mindre ju närmare en storskalig lansering av skivan vi kommit. Priserna för videokassettspelare i Sverige ligger i dag mellan 4000 och 7000 kr. Motsvarande siffror i USA är mellan $ 700 och $ 1500. Den videokassettspelare med minikassetter som är i sikte, kan nya generation

68 Videoteknikens utveckling sou 1981 ;5 5

väntas bli ännu billigare. USA är det enda land där videoskivspelaren sålts hittills, och där kostar en optisk skivspelare ca S 700 och en kapacitivt arbetande RCA-spelare $ 500. Något lika drastiskt generationsskifte inom skivtekniken som det vi väntar inom magnetbandtekniken är inte i sikte. En långfilm på videoskiva kostar $ 15 i RCA-systemet och ca $ 25 i det optiska systemet. I Sverige har man angett att den optiska skivan skall kosta som en bok. Man får nog räkna med att en långfilm kommer att kosta mellan 100 och 150 kr. I Sverige kostar en långfilm på videokassett ca 500 kr att köpa, men bara mellan 30 och 40 kr att hyra. Det kommer alltså att bli dyrare att köpa en skiva än att hyra ett band. Troligen kommer skivorna inte att hyras ut, men om så skulle ske blir knappast hyrpriserna lägre än för en videokassett. Det finns två huvudskäl till varför kassetten är dyrare än skivan som programbärare. Det första är att en tom kassett är dyrare än materialet till en skiva. Detta trots att priset på videokassetter ligger mycket lågt i konsumentledet i dag. Man kan i många fall köpa banden billigare än butikens inköpspris. Dessutom rapporteras från Japan att Sony i april 1981 skall ha sänkt priserna på tomkassetter till kopieringsföretag med 40 %! Kvar står att kassetten alltid blir dyrare, även om kassettföretagen försöker slå tillbaka genom att dumpa priserna. Det andra skälet till att kassetten är dyrare är att det är svårare att fylla den med program, dvs. att överföra t. ex. en långfilm till den. Skivan pressas i princip på samma sätt som en grammofonskiva, och framställningstiden blir kort. Ett band måste kopieras i realtid, dvs. ett program på en timme tar en timme att kopiera. Här har man experimenterat med olika metoder att minska den tiden för att få ner kostnaderna. Matsushita m. fi. firmor har länge arbetat med en form av kontaktkopiering vid hög hastighet. Försöken har ännu inte resulterat i något användbart förfarande. Mera lovande försök tycks göras av Sony som arbetar med att köra bandet med 10 gånger sin normala hastighet vid kopieringen. Det skulle reducera kopieringstiden för ett entimmesprogram till 6 minuter. Ej heller den lösningen finns i praktiskt bruk. Troligt är emellertid att man inom ett eller ett par år kan komma fram till en mer ekonomisk metod att kopiera videokassetter. Det innebär knappast att det kan bli lika billigt att distribuera program på kassett som på skiva. Skillnaden dem emellan bör dock kunna krympa väsentligt. Man kan möjligen tro att skivan skall kunna bli billigare i framställning än den är nu. Tillverkningsprocesserna har inte utvecklats färdigt på grund av att skivorna ännu inte producerats i så stora mängder. De priser, som tas ut för skivan i dag, är dock i viss uträckning subventionerade. När videokassettspelaren började säljas fanns det inga inspelade kassetter till den. Spelaren kunde ändå säljas på sin förmåga att spela in TV-program. Som produkt stod den alltså på egna ben och behövde inte stödjas av tillgång på program. Först när det fanns ett ordentligt bestånd av kassettspelare började man också producera programkassetter till dern. Kostnaden för programkassetten påverkade i stort sett inte försäljningen av spelare eftersom spelaren fungerade även utan inspelade kassetter. Med skivspelaren är det annorlunda. Den är helt värdelös utan ett stort utbud av inspelade skivor. Man kan ju inte själv göra några inspelningar.

Videoteknikens utveckling 69 sou 1981:55

är det viktigt för tillverkarna att snabbt skapa ett stort bestånd av Därför ett ston programutbud. Så länge det inte finns spelare som kan bära upp kommer det inte att säljas många spelare, och så många och bra program finns heller ej underlaget for ett stort länge det inte sålts många spelare

programutbud. ur den ofruktbara cirkeln är att hålla priserna så låga Ett sätt att komma

som möjligt. Det är därför troligt att priserna på både spelare och skivor

subventioneras i introduktionsskedet.

år i USA, främst av Magnavox. Den optiska skivan har sålts under ett par blev större än man väntat. Det har visat sig att tillverkningssvårigheterna har det talats om Man har haft en kassationsprocent på ca 60 %; tidvis och förbättrade metoder uppger man kassationer på upp till 90 %. Med nya att man nu att kassationen är nere i 20 96. Det här betyder ändå sannolikt

skivpriserna. Så småningsom lär man sig säkert att hittills subventionerat har man stora svårigheter. Sambehärska tillverkningen, men i initialskedet

som massmedium på att starten sker snabbt tidigt hänger skivans genombrott både ifråga om spelarbestånd och programutbud. faktorn i valet Enligt en japansk undersökning var priset den viktigaste

och videokassett. Om de tillfrågade fick välja mellan mellan videoskiva dess inspelningsvideoskiva och -kassett valde ungefär 75 96 kassetten med

Endast ca 5 % föredrog skivan. Om frågeställningen preciserades möjlighet. kostade 33 % mer än skivspelaren så att man angav att kassettspelaren fast vid kassettspelaren medan ungefär ändrade sig siffrorna så att 66 96 stod

l7 % övergick till skivan. redovisar liknande erfar- De amerikanska affärer som sålt videoskivan

Där sägs att de flesta kunderna vill ha inspelningsmöjligheten, enheter. och skivspelaren, är relmellan kassettspelaren speciellt som prisskillnaden har redan kassettspelare. ativt ringa. De flesta som köper videoskivspelare är att den ger högre bildkvalitet än något En fördel med videoskivan betydelse är svårt att av kassettsystemen. Om detta har någon avgörande för videokassetter fastställa. Anledningen till att det japanska VHS-systemet

i Europa var inte att bildkvaliteten skulle vara bättre än vad slog igenom Tvärtemot gav det gamla Philipssom tidigare gavs av Philips VCR-system. i dess olika varianter ofta en bättre kvalitet på både ljud och bild systemet och lägre driftkostnader som än VHS. I stället var det bättre driftsäkerhet

fick publiken att välja japanska system. kan dessutom förmodas variera från land till land. Kraven på bildkvalitet Normalt kräver europeiska tittare bättre kvalitet än japanska och ameri-

kan det ha samband med att det amerikanska TV-systemet kanska. Delvis har också TV-bolagens normala Stor betydelse ger en något sämre bild. Tittarna väntar att videobilderna skall hålla ungefär kvalitet på sändningarna. dessutom ofta mindre bildrutor samma kvalitet. Japanska tittare använder En mindre bildruta ställer mindre krav på bildens kvalitet. än europeiska. till snabb och enkel tillgång till valfria Den optiska skivan ger möjlighet stillbild av god kvalitet under obegränsad tid, styrning delar av skivan, och andra liknande möjligheter. Häri ligger skivans största av programmet

i första hand för ett underhållningsmedium. fördelar, och de är inte värdefulla däremot av För undervisning och dokumentation är just de egenskaperna

stort värde.

70 Videoteknikens

utveckling

Skivans egenskaper tas alltså bäst tillvara på en institutionell marknad. En sådan kan dock aldrig bli av samma omfattning som en konsumentmarknad. Akio Morita, styrelseordförande i Sony, har sagt att han inte tror att skivmarknaden blir så stor att den påverkar videokassettmarknaden.

Sony, och andra tillverkare, har kapacitet att tillverka såväl kassett- som skivspelare, men man anser kassetterna mera lönsamma att satsa på. Åtminstone för närvarande.

Nuvarande aktiviteter på skivområdet

Vi har här velat peka på de faktorer, som gör det osäkert om vi över huvud

taget får en massmarknad för videoskivan. Likväl finns det skäl som talar för en sådan, även om man inte skall ta dess framgång för given. Tillverkarna har, världen över, satsat ungefär l miljard dollar på videoskivan. RCA introducerade sin skiva på marknaden i mars 1981, och fram till dess hade det sålts ungefär 50000 spelare för den optiska skivan* Det ärjust nu RCA som är mest aktivt på skivområdet. RCA:s satsning beräknas uppgå till ungefär 130 miljoner dollar. räknar Bolaget med att videoskivspelare skall finnas i 30-35 % av de amerikanska TV-hemmen om 10 år. Det motsvarar ungefär 30 miljoner spelare. En tysk industrirappon räknar med att det skall ha sålts 450000 videoskivspelare i Tyskland år 1985 och 4,5 miljoner år 1990. Prognoserna är dock inte grundade på någon känd försäljning utan är en ren projektion av de ambitioner tillverkarna kan ha. Det finns ju just att stöda en prognos på. Försäljningen av den optiska inga försäljningssiffror videoskivspelaren har varit blygsam. På två år har man sålt ca 50000 i USA, och det har i stort sett motsvarat produktionen. Introduktion i Europa sker troligen i full skala under 1982. Det gäller då främst det optiska systemet, Laser Vision, och japanska VHD. Men inledningen hittills har varit en smula tövande. Under tiden säljs det alltså videokassettspelare i stora mängder, världen över. Även om videokassettspelare och videoskivspeare inte nödvändigtvis direkt konkurrerar med varandra är de ändå så pass lika att det kan te sig omotiverat for konsumenten att köpa båda. Dessutom kan den tekniska utvecklingen gå så snabbt att nästa generation av videoapparat, med digitala minnen, blir verklighet. Tekniken förefaller avlägsen i dag, men när den kommer får man förmoda att den ersätter både eventuella skiv- och videokassettsystem.

Konsumtion av videogram

Någonstans måste dock en mättnadseffekt uppstå. I dag ser genomsnittssvensken på TV llO minuter om dagen. Det motsvarar 28 dygn om året. l Vi ser på TV dygnet runt hela februari månad! Eller 6 år av ett liv på Enligt uppgift såldes 75. 26 000 skivspelare för Med alla tekniska möjligheter ökar ju inte den tid vi kan använda dem. RCA-systemet under de första fem veckornas Dygnet har med stor sannolikhet fortfarande blott 24 timmar ännu vid marknadsföring. ingången till 2000-talet.

Videoteknikens utveckling 71

Tabellbilaga

Viktiga data för professionella videobandsystem

Band- Max Bandhas- Skriv- Video- Bandiörbredd speltid tighet hastighet spårbredd brukning (mm) (h) (mm/s) (m/s) (um) (mZ/h)

397,0 41,0 250 72,6 2 tum tvärspår 50,8 1,5 l tum B 25,4 1,5 243,0 24,0 160 22,2 l TUM C 25,4 1,5 240,0 21,5 160 21,9 BCN LP 25,4 6,0 60,8 24,0 35 5,6

Med skrivhastighet avses hastighet mellan band och videohuvud.

Viktiga data för videokassett-systemen enligt snedspårprlnclpen Video- Bandlör- Kassettens Kassettens Bandets Max Bandhas- Skrivhasspårbredd brukn. mått volym bredd speltid lighet tighet (um) (ml/h) (mm) (cm3) (mm) (hzmin) (mm/s) (m/s) Ä 85 6,5 22lx32xl40 990 U-matic 19,0 1:00 95,0 8,6 U-matic High

Experimentella mini-videosystem

Max Bandhas- Skrivhas- Video- Bandfor Bandets bredd speltid tighet tighet spårbredd brukn. (mm) (h:min) (mm/s) (m/s) (um) (ml/h)

8 0:20 20,0 3,5 ca 35 0,58 Sony Video Movie 2:00 15,7 4,1 ca 20 0,36 Hitachi Mag Cam 6,4 Matsushita Micro 2:00 14,3 3,7 ca 22 0,36 Video 7,0

Viktiga data för videokassett-system enligt LVR-principen

Bandets Max Bandlör- Antal Tid per bredd speltid brukn video spår (mm) (h) (mZ/h) språ (s)

Basf 8 3 1,6 72 150 Toshiba 12,7 2 0,85 300 24,6

För europeisk TV-norm, medan Toshiba avser Basf-systemet är gjort amerikansk Värdena är därför inte direkt jämförbara. och japansk.

för samhällets insatser

3 Mål och riktlinjer

på videogramområdet

tillsatta kommissionen for studiet av världens kommu- Den av UNESCO (efter sin ordförande vanligen kallad MacBride-kommisnikationsproblem med att konstatera, sionen) inleder femte och sista delen av sin slutrapport att det insamlade materialet vittnar om en dramatisk expansion av resurserna

För och möjligheterna till kommunikation.

framtidsutsikter “Det är. säger kommissionen, “en expansion, som erbjuder strålande kommer att bero på hur men även ger anledning till farhågor och osäkerhet. Allt de nya resurserna kommer att användas - dvs. på avgörande beslut och på frågan kan vara ett verktyg om vilka som kommer att fatta dessa beslut. Kommunikation for maktutövning, ett revolutionärt vapen, en kommersiell produkt eller ett hjälpmedel

i undervisnings- och utbildningsarbetet; den kan tjäna antingen frihetens eller foreller drilla mänskliga tryckets syften_ bidraga till individens personlighetsutveckling att nalkas den varelser till likformighet. Varje samhälle måste välja det bästa sättet att besegra de materiella, sociala uppgift som vi alla står infor och att finna utvägar och politiska hinder som hämmar framåtskridandet?”

finner MacBride-kommissionen det vara “nödvändigt Mot den bakgrunden vittomfattande nationella målsättningar för kommunikation att utveckla och eko-

kopplade till de allmänna målsättningarna på de sociala, kulturella

nomiska områdena??

Den utveckling som vi beskrivit i kapitel l och 2 bestyrker uppfattningen for kommunikation människor att vi lever i en tid, då förutsättningarna förändras. l sitt bidrag till vår debattskrift Den elektroniska emellan drastiskt både individen hästen (Ds U 1979:16) betonar Lasse Svanberg vikten av att möjligt, ekonomiskt motioch samhället skiljer mellan vad som är tekniskt verat och socialt önskvärt. “Det är av speciellt stor vikt i ett läge då den i ett samhälle som mer och mer lMany Voices One World, elektroniska hästen har börjat galoppera s. 253.

problem.” I en dansk debattskrift

förlitar sig på tekniska lösningar av sociala av DANMEDIA (Studieselskabet for massesom våren 1980 publicerades zMany Voices One World, under Akademiet for de tekniske Videnskaber) s. 254. og fjernkommunikation framhålles samma sak: 3Den elektroniska hästen

(Ds U 1979:16), s. 27. “Teknisk vil alt tilsyneladende vzere muligt. l et samfundsøkonomisk perspektiv kan opregnes både fordele og ulemper, men ud fra et kulturpolitisk synspunkt må det “Elememer til en kommuder kommer til at dirigere nikationspølitik. EI debatvaesentligste spørgsmål vaere, om det bliver mennesket, en eventuelt øplceg. DANMEDIA maj udviklingen, eller om teknikken med sin indbyggede dynamik tvinger 1980, s. 43.

uønsket eller for hurtig udvikling igennem.”

74 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

1 detta perspektiv framstår med ökad skärpa behovet av ett samlat grepp på frågor som rör kommuniktionens roll och mediernas villkor i samhället. Den tekniska utvecklingens konsekvenser är inte ödesbestämda utan kan styras av samhällets vilja, manifesterad i politiska beslut. Önskvärdheten av ett samlat grepp på de mediepolitiska har frågorna den senaste tiden kommit till uttryck på olika sätt. Det finns mediepolitiska arbetsgrupper i flera partier. 1 sitt yttrande över vårt i februari 1980 framlagda förslag om försöksverksamhet med distribution och produktion av videogram skrev Svenska kommunförbundet bl. a.: ”Den rörliga bilden har genom den tekniska utvecklingen fått en sådan genomslagskraft att det ñnns anledning utreda hur en övergripande samhällelig mediapolitik skall bedrivas.” Landsorganisationen betecknade det som angeläget att arbetet på en samlad mediepolitik inte fördröjs, bl. a. mot bakgrund av den allt snabbare utvecklingen på medieområdet. 1 sitt remissvar på departementspromemorian Våldet i videogram m. m. (Ds Ju 1980:14) aktualiserade kommunförbundet ånyo frågan om en övergripande samhällelig mediepolitik.

3.1 Kulturpolitik och under

mediepolitik 70-talet

Sverige har hittills inte utvecklat någon samlad mediepolitik, och det ingår inte i vån uppdrag att föreslå någon sådan. Inriktningen av samhällets insatser på videogramområdet måste dock ligga i linje med vad som gäller för andra delar av kultur-, medie- och utbildningssektorerna. Vi har därför sökt ta utgångspunkten for våra förslag i vad som sagts i några utredningar och propositioner under det senaste årtiondet. De sammanfattas i det följande. Mot den bakgrunden analyserar vi några begrepp som har särskild relevans för medieområdet och anger mål och riktlinjer som bör ligga till grund för samhällets insatser på videogramområdet. Tillsammans med innehållet i de betänkanden som parallellt härmed läggs fram av andra utredningar, såsom

informationsteknoologiutredningen, närradiokommittén

och radioutredningen, bör våra förslag kunna tjäna som underlag för en framtida mediepolitik.

3.1.1 Proposition om den statliga kulturpolitiken år 1974

Kulturrådet framlade i sitt betänkande år 1972 förslag om avgränsning av det kulturpolitiska området samt om övergripande mål och delmål för samhällets kulturpolitik. Som övergripande mål angavs ”att medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet.” Rådet konstaterade att detta mål anknyter till värderingar med tillämpning inom olika samhällssektorer och skrev i sin motivering bl. a.: Kulturpolitiken bör ses som en del av samhällets miljöpolitiska i stort. ...Att engagemang öka möjligheterna till en fri och mångsidig kommunikation utgör en grundläggande l

Ny kulturpolitik: Nuläge del av åtgärderna för att skapa en bättre samhällsmiljö?” Kutlurrådets förslag

och förs/ag (SOU 1972:66), kom i väsentliga delar att ligga till- grund för proposition 1974:28 om den s. 171 rr. statliga kulturpolitiken.

Mâl insatser. . . 75 och riktlinjer för samhällets

förslag om övergripande mål Utan att direkt ansluta sig till kulturrådets förklarade där, att kulturpolitiken är ett led i statens utbildningsministern samlade politiska insatser och att den får ses som ett av flera instrument för att skapa ett samhälle som präglas av jämlikhet och som ger människor ett rikare liv.“ ha en dubbel syftning, nämligen dels att Den skall enligt propositionen upplevelserna tillgängliga för alla, dels att göra det möjligt göra de kulturella skaparförmåga. Kulturpolitiken beför alla att få utlopp för sin inneboende tecknas som ett medel att skapa en välfärd som syftar till att vidga människors och utvecklingsmöjligheter. Kulturell verksamhet handlingsfrihet för den enskilda människan dels till att tillgodose syftar enligt propositionen uttrycks- och kontaktbehov, dels till att vara ett redskap för upplevelse-, och kritisk av samhället. Kulturutforskning av verkligheten granskning politiska åtgärder får aldrig bli ersättning för andra åtgärder utan måste vidtas i samspel med dessa för att skapa jämlikhet och social rättvisa. angav därefter i nära anslutning till kulturrådets Utbildningsministern förslag åtta delmål för den statliga kulturpolitiken:

D Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas. D Kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor. D Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. skall främja en decentralisering av verksamhet och be- D Kulturpolitiken slutsfunktioner inom kulturområdet. D Kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. D Kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse. skall garantera att äldre tiders kultur tas till vara och D Kulturpolitiken levandegörs. skall främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom D Kulturpolitiken

kulturområdet över språk- och nationsgränserna?

Utbildningsministern betonade vikten av att kulturpolitiska åtgärder samfrämst med planeras och samordnas med åtgärder inom andra områden, utbildnings-, social- och regionalpolitiken. Han gjorde följande avgränsning av området för statens kulturpolitiska insatser:

“Den statliga kulturpolitiken bör enligt min mening avse åtgärder inom ordets, scesåsom nens, bildens och tonens områden samt i fråga om medier för kommunikation radio och television. Den bör vidare avse vissa insatser inom folkbildning och or-l ganisationsliv samt ågräder för att bevara och levandegöra kulturarv.”

sig från utredningsförslagets bl. a. där- Propositionens avgränsning skiljer Prop. 1974:28 om den att kulturrådet velat innesluta “medier för kommunikation, såsom statliga kulturpolitiken, s. igenom medan propositionen 293. press, radio och TV” i det kulturpolitiska området, radio och television? 2 bland medierna endast lät det omfatta Prop. 1974:28. s. 295. Målen för den statliga kulturpolitiken gäller direkt för alla statliga organ. 3 Prop. 1974:28, s. 287. Dessutom det naturligt att de också skulle bli ansåg utbildningsministern Indirekt skulle målen också kom- 4sou 1972:66, s. 169. vägledande för kommuner och landsting.

76 Ma°1 och riktlinjer för samhällets insatser. . .

ma att gälla ”den privat drivna delen av kulturområdet genom att de läggs till grund för statsmakternas ställningstaganden i fråga om behovet av särskilda insatser“.l Han menade att det på kulturområdet finns många exempel på ohämmad kommersialism, som ofta tar sig uttryck i en spekulation i likgiltigt allmängods:

Stora grupper, särskilt barn och ungdom utsätts för en ensidig påverkan av ett kulturutbud som är torftigt och undermåligt, t. ex. produkter som spekulerar i våldsmentalitet. Den privata kulturindustrin har inom stora delar av kulturområdet en genomslagskraft som gör den till en dominerande attitydbildare. Som utnyttjare av dessa attityder har den ett intresse av att erbjuda produkter som kan accepteras av så många som möjligt. Detta leder till ett kulturinnehåll som inte aktiverar eller befrämjar kritik och som förutsätter en passiv krets av konsumenter. Även i de fall kulturprodukter av seriöst slag produceras eller förmedlas på kommersiell basis kan verksamheten sällan svara mot de krav samhället ställer upp. Mångsidighet och Förnyelse hålls tillbaka genom att verksamheten koncentreras till områden där lönsamheten är störst. . . . Valfriheten inom det kommersiella systemets ramar förefaller att minska alltmer.”

3.1.2 Litteratur och film i a°r 1975 kulturpropositionen

l propositionen 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2 behandlades bl. a. frågor som rör två viktiga områden som tillhör kultur- och mediesektorn, nämligen litteraturen och filmen. Utgångspunkter var litteraturutredningens betänkande Boken (SOU 1974:5) och lilmutredningens betänkande Samhället och filmen l-lV (SOU 1970:73, 1972:9 samt 1973:9 och 53). Litteraturutredningen förklarade att det allmänna bör skapa förutsättningar för en mångsidig utgivning även av sådan litteratur som ej är direkt lönsam. “En sådan litteraturpolitik främjar också andra viktiga mål: den vidgar yttrandemöjligheterna i samhället och bidrar till ökad konstnärlig och kulturell förnyelse.” Vidare bör det allmänna ”verka för en ökad tillgänglighet av goda böcker över hela landet.” Filmutredningen ansåg att samhället måste ta ansvar för filmen liksom för annan kulturverksamhet och att syftet därmed bör vara att stimulera till nyskapande och till en mångfald av insatser. Utbildningsministern konstaterade i propositionen att filmens och litteraturens vida användningsmöjligheter medför att en omfattande bok- och filmproduktion kan upprätthållas på kommersiella villkor. De som har kommersiella intressen på dessa områden har ett stort kulturellt ansvar. Initiativ och förnyelse stimuleras i varierande omfattning, men det finns också risk för att Iönsamhetskravet går ut över kvalitet och mångsidighet i produktionen. Utbildningsministern ansåg det därför vara “en angelägen samhällsuppgift att genom kulturpolitiska åtgärder sörja för att kvalitet och mångfald garanteras också i den kulturproduktion som hitintills har varit helt beroende l av kommersiella Det heter vidare: ”En ohämmad kommer- Prop. 1974:28, s. 290. överväganden.” 2 sialism får allvarliga skadeverkningar och framkallar behov av aktiva mot- Prop. 1974:28. s. 292-293. åtgärder. Vissa grupper utsätts för ett ensidigt och kvalitativt undermåligt kulturutbud. Kulturarbetarnas utkomstmöjligheter kan inte garanteras.” 3Boken (sou 1974:5), Mot den bakgrunden föreslogs bl. a. statligt stöd till bokutgivningen samt s. 94. statsbidrag till Svenska filminstitutet för import av barnfilm och viss för- 4 Prop. 1975:20, s. 189. söksverksamhet.

insatser. . . 77 Mål och riktlinjer för samhällets

3.1.3 Lokalradiopropositionen år 1975

i betänkandet Radio i utveckling I april 1973 föreslog 1969 års radioutredning successivt skulle införas i Sverige för att fullt (SOU 1973:8) att lokalradio omfatta 36 lokalradioområden. l den proposition som i februari utbyggd upp några för kultur- och 1975 förelades riksdagen tog utbildningsministern mediepolitiken principiellt viktiga frågor. Massmediernas roll i det moderna samhället anges vara att bryta isolering, som är nödvändig för engagemang i samhällsatt bidra till den orientering debatt och kulturliv samt att tillgodose en viktig del av vån behov av uppoch underhållning. Det är viktigt att massmedierna utlevelser, förströelse för en demokratisk samhällsutveckling. vecklas så att de utgör instrument och för mångfald i ut- Garantier måste skapas for vidsträckt yttrandefrihet budet. Kontakter måste utvecklas mellan publiken och dem som arbetar

i massmedierna. om införande av lokalradio skulle, framhöll statsrådet, ses mot Förslaget i samhällsutvecklingen under de närmast föbakgrund av vissa tendenser som lett till uppkomsten av allt större enheter inom regående årtiondena, och näringslivet och till nedläggning av ett den offentliga förvaltningen antal tidningar, så att allt färre orter kommit att ha mer än en betydande hade medfört Ett intensivt och fritt tidning. Detta informationsproblem. för en fungerande demokrati. Inforinformationsflöde är en förutsättning mationen Massmedierna bör också ”ge medmåste gå i båda riktningarna. borgare med ett angeläget budskap möjlighet att göra sin röst hörd och för eftersatta grupper?” Propositionen bebör därvid vara särskilt lyhörda tonade också att en viktig uppgift för massmedierna i ett öppet samhälle beslut som fattas i stat, kommun, näringsliv och är att kritiskt granska

organisationer.

om radio och television i utbildningsväsendet år 1 976

3.1.4 Propositionen

år 1976 behandlade en proposition med anledning av TRU- Vårriksdagen kommitténs betänkande Program för ljud och bild i utbildningen (SOU några väsentliga uppgifter som 1975:28). l den angav utbildningsministern ljud- och bildprogram kan fylla inom olika delar av utbildningsväsendet och gymnasieskolan kan de anoch bildningsverksamheten. I grundskolan och levandegöra undervisningen och för att konvändas för att fördjupa kretisera läroplanernas övergripande mål. Sålunda kan sådana program att åstadkomma en ökad internationalisering av medverka i strävandena De kan också förmedla närkontakt med olika samhällsundervisningen. områden. För invandrarbarn kan program på hemspråk bidra till att utveckla och underlätta kontakten med hemlandets kultur. Statsderas tvåspråkighet av att elever och cirkeldeltagare, lärare rådet betonade också betydelsen av ljud- och bildmedier. “Medioch handledare kan påverka användningen bör också motverkas. Det är därför ernas karaktär av envägskommunikation utveckla till dialog-mellan lärare och angeläget att ytterligare möjligheterna elev och att ge de medier företräde som stimulerar till samspel och egen Prop. 1975:13 om verk- lokalradio och vissa andra aktivitet. Utbildningsministern ansåg vidare att barns och ungdomars Han rundradiofrågor, s. 60. lighetsuppfattning sannolikt i betydande omfattning påverkas av TV.

78 Mål och riktlinjer samhällets för insatser. . .

förordade därför att både programinnehållet och medierna bör krisjälva” tiskt granskas i utbildningen. ”Särskilt bör därvid bildprogrammen ägnas uppmärksamhet?”

3.1.5 Pressutredningens betänkande 1975

1972 års pressutredning diskuterade massmediernas uppgifter med utgångs-

punkt från en principforklaring som sett sakligt nära sammanfaller med kulturrådets formulering av det övergripande målet for kulturpolitiken, nämligen att mediepolitikens yttersta mål bör vara att förstärka och utveckla

den svenska demokratin. ”I centrum för den svenska måste mediepolitiken ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstär- Z ka och fördjupa den svenska demokratin. Utredningen hävdade att mass-

medierna framför allt skall fylla fyra funktioner. in-

Informationsfunktionen

nebär dels att massmedierna bör ge den information som är nödvändig for att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor, dels att de

förtroendevalda genom massmedierna bör få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor. Kommentarfunktionen innebär att massmedierna bör kommentera skeendet i samhället. Granskningsfunktionen gäller att massmedierna som allmänhetens företrädare bör granska och kontrollera de inflytelserika i samhället. Till gruppkommunikationyunktionen hör att massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, och ideella fackliga grupper i samhället.

Pressutredningen angav ett övergripande mål för det förslag till handlingsprogram som den lade fram, nämligen ”att vidmakthålla och förbättra

den kommunikation som sker genom tidningar.” Ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer, och en mångfald inom pressen är en förutsättning härför. Koncentrationen får därför inte gå så

långt att makten över till tidningarna begränsas några få - vare sig privatpersoner eller organisationer. ”Målet för presspolitiken är således att det skall finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet for en allsidig debatt och opinionsbildning.”

-3.1.6 Radioutredningens betänkande år 1977

Referatet bygger på Radioutredningen belyste år 1977 förhållandet mellan kulturpolitik och prop. 1975/761110 om mediepolitik. Principen om “public service broadcasting (på svenska: rundradio och television i radio i allmänhetens tjänst), som utvecklades i England, leder till en betoning utbildningsväsendet, s. av mediernas ansvar för information 92-93. och åsiktsbildning, men radioutredatt radio och TV också har ansvar for en fri, oberoende ningen påpekade 2Svensk press: statlig och aktiv kulturverksamhet. “Likaväl som människorna har rätt att bli inpresspolitik (SOU l 975: 79), formerade s. 125. i samhällsfrågor har de rätt till den stimulans, glädje och utmaning

som kulturupplevelser kan ge?” Etermedierna har uppgifter på både in- Jsou 1975:79, och kulturområdena.

formations- Kultur kan inte användas som beteckning

s. 295-296. på hela programverksamheten: “Radio och TV Då 1978-1985, SOU 1977:19, skulle tolkningen bli så allmän att ordet förlorade sin innebörd. Enligt vår upp-

s. 82. fattning har rundradion såväl informativa som kulturella uppgifter. Någon gräns kan eller bör inte dras mellan dessa uppgifter, de betonar olika sidor av programverk- 5sou 1977:19, s. 85. samheten och av publikens behov, och de kompletterar varandra.”

Mâl och riktlinjer samhällets insatser. . . 79 för

l sin behandling av rundradions uppgifter som informationsmedium utgick

radioutredningen från pressutredningen och anslöt sig till de fyra funktioner som den angivit för massmedierna. När det gäller rundradions kulturpolitiska uppgifter konstaterade utredningav de kulturpolitiska målen kräver fören att tillämpningen på rundradion och nyanseringar. Ljudradion och televisionen bör åläggas ett tydliganden direkt kulturansvar, och målen för samhällets kulturpolitik bör i väsentliga delar verksamhet. Etermediernas särskilda förtillämpas på rundradions att ge och förmedla upplevelser måste tillvaratas och utvecklas. utsättningar “Programverksamheten bör syfta till att stimulera, utveckla och frigöra den enskilda människan genom att erbjuda ett varierat, rikt, mångsidigt, spännande och underhållande kulturmaterial? En viktig del av kulturansvaret är att tillgodose behovet av underhållning och därigenom öka programmens tillgänglighet och ge publiken stimulans och förströelse.

3.1.7 1978 a°rs radiopropøsitiøn

och televisionens fortsatta verksamhet 1 proposition 1977/ 78:91 om radions m. m. tog utbildningsministern bl. a. upp frågan om dessa medier i ett medieoch kulturpolitiskt sammanhang. Han konstaterade att radio och politiskt TV är omistliga när det gäller att skaffa information om de dagsaktuella händelserna. De stimulerar debatt och spelar en central roll för opinions- Men och förströelse. De bildningen. programmen ger också underhållning

och ger kunskaper och kulturupplevelser.” Etermedi-

skapar nya intressen roll hade under de närmast föregående åren kommit ernas kulturpolitiska De olika konstformerna kan genom dem bli tillgängliga för i förgrunden. en verkligt stor publik. Utbildningsministern ansåg att de kulturpolitiska målen delar kunde överföras till radio- och TV-området. Eteri tillämpliga mediernas kulturansvar skulle starkare än tidigare markeras i avtalen mellan staten och programföretagen. som föreslogs i propositionen hade fyra nyckelord varit För de riktlinjer vägledande, nämligen D dvs. att radio- och TV-verksamheten måste kunna bedrivas integritet, fritt och oberoende, D kvalitet, teknisk och programmässig, D mångfald i programproduktionen samt D decentralisering - det är angeläget att utvecklingen i alla delar av landet och att företrädare för alla landsändar får komma speglas i programmen till tals.

behandlade också ett par särskilda frågor om programverk- Propositionen samhetens inriktning som har viss relevans för diskussionen om inriktningen av samhällets åtgärder när det gäller videogrammen. Den ena gällde frågan om våldsinslag i programmen. Här förklarade utbildningsministern: sou 1977:19, s. 89.

Radion och televisionen har skyldighet att informera publiken, såväl de unga som zProp. 1977/78:91 om i människans tillvaro. Detta våld radions och televisionens de äldre, om det faktiska våld som förekommer måste få behandlas i olika typer av program, t. ex. nyhetsprogram, kommenterande fortsatta verksamhet i fram- m. m., s. 152. program eller dramatiska framställningar. Självfallet bör viss återhållsamhet

80 Ma°l och riktlinjer för samhällets insatser. . .

ställningssättet iakttas vid sändningar som äger rum vid tider då barn kan förutsättas ta del av programmen. Man bör också ta hänsyn till de risker som följer av att flera program som skildrar våld sänds under kort tid. Den ökning av underhållningsvåldet som har ägt rum i biograflilm och kommersiellt producerade TV-prcgram bör däremot inte återspeglas i den svenska televisionens programutbud?”

Den andra frågan gällde omfattningen av TV-tittandet. Under en följd av år har den tid människor ägnar åt TV varit oförändrad. Tillkomsten av TV 2 medförde bara en marginell ökning av det genomsnittliga tittandet. Orsaken därtill var att vår fritid är begränsad och att båda kanalerna sänder på i stort sett samma tider. Vissa grupper med stor fritid, bl. a. barnen, ökade emellertid sin TV-konsumtion betydligt. Publikundersökningar visar att TV-tittandet utgör en dominerande fritidssysselsättning för många människor. Om tittandet utsträcks i tiden finns det risk för att det går ut över andra fritidsverksamheter, t. ex. föreningsliv och egen skapande aktivitet. ”Det är därför knappast önkvärt att TV-konsumtionen ökar totalt sett.” Statsrådet ansåg att i stället för att öka sändningstiden bör ansträngningarna inriktas på att öka den enskildes behållning av programmen genom att dessa görs mer tillgängliga. Det synsätt som präglade 1978 års radioproposition kommer också till uttryck i den regeringsförklaring som statsministern avgav i kammaren den 12 oktober 1979. Där heter det bl. a.: Det kulturpolitiska arbetet, liksom mediepolitiken, måste även fortsättningsvis präglas av en strävan att främja frihet, mångfald och kvalitet.”

3. 1 .8 N ORDSA T-utredningen: statssekreterargruppens

slutbetänkande a°r 1977

Utredningsarbetet om NORDSAT tog bl. a. upp kultur- och mediepolitiska frågor. Här först några synpunkter från statssekreterargruppens slutbetänkande år 1977.4 Där konstateras att inget av de nordiska länderna hittills har utvecklat en samlad mediepolitik, men att alla länderna har en mediepolitik i den meningen att man tar politisk ståndpunkt till utvecklingen av olika media. Hittills har myndigheterna i de nordiska länderna ställt sig passiva till frågan om spridning av TV- och radioprogram över gränserna och har varken försökt hindra eller främja en sådan spridning. De huvuduppgifter som radioforetagen fått sig tilldelade beskrivs med följande nyckelord: lProp. 1977/78:91, D information och nyhetsförmedling s. 194. D samhälls- och kulturdebatt zProp. 1977/78:91, D kulturförmedling s. 185. D underhållning. 3 1979/80 års riksmöte. Liksom den svenska radioutredningen gjort något tidigare på våren samma Regeringsförklaring avgiven av statsministern år uttalade statssekreterargruppen att det vore alltför snävt att beskriva raden 12 oktober 1979, s. 12. dions och televisionens uppgifter eller insatser som kulturförmedling. Pro- 4 gramarbetet i både radio och TV har utvecklats till en konstart i sig själv. Nordisk radio och television via satellit, (Nu A Statssekreterargruppen diskuterade i ett särskilt avsnitt TV som kultur- 1977:7). faktor och konstaterade att genom TV en långt större publik än man tidigare

Mål insatser. . . 81 och riktlinjer för samhällets

och konserter. Men om ansåg möjligt nu nås av både teaterföreställningar gör kulturen mer tillgänglig än förr, riskerar den också att TV-apparaten TV-tittandet har blivit den tidshämma den egna skapande aktiviteten. mest omfattande fritidssysselsättningen. Troligen har det sociala mässigt av konkurrensen med TV. Det är dock livet i många miljöer försvagats att veta i vilken grad förändringen beror på TV, resp. på andra vanskligt drag i utvecklingen. I diskussionen om ett vidgat TV-utbud ställs man inför två hänsyn som båda måste tillmätas betydelse men som verkar i olika riktningar, nämligen

D valfriheten, dvs. uppfattningen att den enskilde skall ha rätt att välja mellan flera olika möjligheter och El pedagogiska hänsyn, dvs. uppfattningen att man vid programuppläggi etermedia inte bara skall ha balans i utbudet utan också söka ningen som ger goda möjligheter för åstadkomma en balans i konsumtionen intresseutveckling, bättre information och större kulturaktivitet.

l betänkandet framhölls att TV bara är en fritidsutbud som måste konkurrera behov av passivitet. Ren med andra mediers utbud och med den enskildes valfrihet är en illusion. l praktiken består valfriheten ofta i att välja mellan ekonomiska resurser. utbud som produceras av grupper med tillräckliga Från kulturpolitisk synpunkt är huvudfrågan hur ett vidgat programutbud har flera olika funktioner. l värtas emot av tittarna. TV-programmen av tittarnas sätt att använda TV finns det en tendens att se de deringen lätta underhållningsprogrammen som något negativt och foga önskvärt. Men TV är ett fritidsutbud. Det är viktigt och önskvärt att så många som möjligt använder sin fritid till att ta emot samhällsinformation, till vidareutbildning och till kulturaktiviteter. Å andra sidan är underhållning och avkoppling värden nödvändiga fritidsbehov for många, och det finns stora kulturella ger i goda underhållningsprogram. Sveriges Radios publikundersökningar som visar “överforbrukning” från titvid handen att flera av de områden sidan i programutbudet. Tittarundersöktarnas sida ligger på den “tunga” film och teater mycket höga ningarna ger också underhållningsprogram, Det behöver föredrar lätta siffror. dock inte betyda att publiken generellt De nämnda täcker nämligen intressen som TV-program. programtyperna är gemensamma for stora samhällsgrupper. Leder en ökning av TV-utbudet till att den enskilde ägnar mer tid hänvisar till undersökningar som åt TV än tidigare? Statssekreterargruppen har en förhållandevis fast tid till disposition för tyder på att allmänheten TV. Man får räkna med att tittandet ökar genast efter det att ett nytt och större utbud men att det snart sjunker tillbaka till en mera förverkligas normal nivå. förde också ett resonemang om TV som samlande Statssekreterargruppen faktor. TV och radio ger en gemensam upplevelse, en geoch splittrande mensam for samtal och diskussion tvärs över skillnader i bostad, grundval ställning. Av och till har det emellertid utbildning, yrke och ekonomisk hävdats att en alltför stor utvidgning av TV-utbudet kan leda i debatten till en skadlig splittring av samhällena. Å andra sidan kan det från demokratisk ses som en svaghet med TV-mediet att de programsynpunkt värderingar som kommer till uttryck där har så stor betydelse for referens-

82 Mâl och riktlinjer för samhällets insatser. . .

ramen i samhället. Det kan ses som en fördel att TV-mediets roll som maktfaktor försvagas, och det kan knappast ske på annat sätt än att genom att ge människorna större möjligheter att själva välja vilka ämnen, vilka kulturella uttrycksformer och vilken underhållning de vill se.

3.1.9 N ORDSA T-utredningen: ställfdreträdargruppens

betänkande âr 1979

l mars 1978 tillsattes den s. k. ställföreträdargruppen som på grundval av statssekreterargruppens betänkande och remissvaren på denna skulle fortsätta utredningsarbetet. Den behandlar kultur- och mediepolitiska frågor ur principiell synvinkel i ett avsnitt i huvudrapporten och i den kulturoch programpolitiska delrapporten. Där konstateras att det finns många gemensamma drag i kulturpolitiken i de nordiska länderna. Ett av dem är att man utgår från ett vidare kulturbegrepp än tidigare. En syn på kulturell aktivitet som passiv konsumtion av professionella utövares prestationer har övergått i ett synsätt där aktivt eget skapande och tvåvägskommunikation ses som angelägna.” Man betonar kulturpolitikens samspel med andra samhällsåtgärder för att skapa en bättre social miljö och öka livskvaliteten. Kulturpolitiska aspekter bör t. ex. påverka utbildningspolitiken, socialpolitiken och miljöpolitiken. Kulturpolitiken bör ses som en del i den samlade samhällspolitiken. Ett annat utmärkande drag i kulturpolitiken har varit en strävan efter att ge grupper som inte tidigare kommit i kontakt med olika kulturyttringar möjligheter därtill. Det har därvid framstått som angeläget att ge olika kulturer och kulturformer möjligheter att leva sida vid sida. Vidare har kulturpolitiken under 1970-talet präglats av att konsumenternas, den enskilde publikens, individens situation satts i förgrunden. En annan viktig förändring under 1970-talet är att i samtliga nordiska länder statens ansvar för utvecklingen inom de delar av kulturomrâdet där verksamheten i huvudsak bedrivs på kommersiella villkor framhålls som ett väsentligt inslag i kulturpolitiken. Det finns alltså stora likheter mellan de mål och riktlinjer som har formulerats för kulturpolitiken i de nordiska länderna. Radio och TV intar dock en förhållandevis perifer plats i målresonemangen. Tidigare ansågs det att dessa medier ledde till ett minskat intresse för andra kultur- och fritidsaktiviteter. Detta synsätt har nu i betydande utsträckning ersatts av insikten om att det finns en positiv växelverkan mellan TV och kulturlivet i övrigt. TV har gett nya impulser och stimulerat intresset för bl. a. teater, konst och litteratur. TV kan även betraktas som en självständig konstform. Även TVrs roll när det gäller att vidmakthålla och utveckla en nationell produktion av god film betonas. Någon klart uttalad roll för radio och TV iden samlade statliga kulturpolitiken har dock inte formulerats. Delvis torde det bero på att radioföretagen är fria från staten och har ett ansvar för opinionsbildningen med en skyldighet att informera och granska. Statens roll Nordisk radio och ekonomiska för och

att skapa

förutsättningar allmänna

relevisiøn via Safe/m är verksamheten ange

Kultur_ och programpoü_ riktlinjer, inte att styra programverksamheten. Vidare har radiolöretagens tisk de/,apponvyqu A uppgifter när det gäller politiska funktioner i samhället, dvs. information 1979:6. band 1), s. 20. och åsiktsbildning, satts i förgrunden.

Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . 83

Den kultur- och programpolitiska expertgruppen betonar att kulturpolitiken i de nordiska länderna “till inte oväsentlig del består av insatser som är ett svar på önskemål och krav från olika grupper i samhället. Någon strävan att genom en fastlagd och i förväg noga planerad kulturpolitik styra utvecklingen av kulturlivet finns alltså inte.” Expertgruppen konstaterar att det knappast låter sig göras att dra någon och mediepolitik. Den anser att av de mål som klar gräns mellan kulturhar formulerats för kulturpolitiken har endast en del egentlig relevans för om yttrandefriheten och mediepolitiken. Det gäller framför allt värnandet samt därmed statens ansvar åtgärder för att den reellt skall kunna utnyttjas för utvecklingen inom de kommersiellt fungerande delarna av kulturområdet. Någon samlad mediepolitik i den bemärkelsen att riktlinjer har lagts fram för vilken roll och omfattning olika medier bör ha i den totala mediebilden har inte formulerats i något av de nordiska länderna. I Norge har dock tillsatts en medieutredning med uppgift att lägga fram förslag om en samlad mediepolitik. Några klara utvecklingslinjer för de mediepolitiska insatserna i de nordiska länderna är svåra att se. Vissa finns dock. Staten och utvecklingen av de medier som tar på sig ett ansvar för fortbeståndet i dag finns, exempelvis film, press, tidskrifter och litteratur. När det gäller såsom videogram, text-TV, teledata och kabel-TV, har nya medieformer, för statens hållning, men inte något land formulerat några klara riktlinjer i flera länder pågår utredningar.

3.l.10 Departementspromemorian Den svenska jilmpolitiken a°r 1979

Som ett led i förberedelserna för ett nytt filmavtal framlade statssekreteraren i utbildningsdepartementet Bert Levin i maj 1979 departementspromemorian Den svenska _lilmpo/iriken (Ds U 1979:5). Däri påpekas bl. a. att filmavtalet har möjliggjort ett stöd till filmproduktionen men att filmvisningen i huvudsak har fått klara sig utan insatser av allmänna medel. Det är angeläget att i fortsättningen fästa större avseende vid visningsfrågorna. Det primära syftet med en kulturpolitisk satsning på filmproduktion anges vara “att ge publiken tillfälle till rika upplevelser genom kontakt med ett omfattande och omväxlande lilmutbud. Många filmer som har gjorts med stöd av allmänna medel och som fått god kritik har setts av få personer och visats endast på ett fåtal platser. Det kan tänkas att detta förhållande kan förklaras med att det finns en klyfta mellan filmkritiken och filmpubliken. I så fall finns det risk för att en ensidig inriktning av filmpolitiken på produktionsfrågor leder till att de filmer som görs tappar kontakten med publiken.

“För filmer som produceras med stöd av allmänna medel kan det ekonomiska beroendet av publikframgångar minskas eller helt bringas att upphöra. Därmed kan man ställa krav på konstnärligt genomarbetade produkter och på frihet från den kommersiella filmens publikfriande schabloner. Men då finns samtidigt en risk att filmerna inte alls vänder sig till den stora, ungdomliga filmpubliken utan till små, exklusiva l Nu A 1979:6, band i. grupper. Självfallet måste det linnas rum för utveckling och experiment inom lilm- s. 26. konsten liksom inom andra Konstarter, och därmed for filmer som går långt vid sidan av det vanliga. Men produktionen som helhet får inte ges en sådan prägel. 2 Den svenska jilmpoliliken Det kan inte motiveras vare sig ekonomiskt eller kulturpolitiskt? (Ds U l979:5). s. 26.

84 Ma°l och riktlinjer för samhällets insatser. . .

Vidare betonas att stödet till svensk filmproduktion bör vara inriktat på kvalitetsproduktion i vid mening. Det innebär att filmer helt utan kvalitetsambition inte bör kunna få offentligt produktionsstöd.” Kvalitetsbegreppet inom filmen är dock varken enhetligt eller okontroversielltl

3.2 Mål för videogrampolitiken

3.2.1 Inledning Gemensamt för de ansatser som under det senaste årtiondet gjorts att formulera övergripande mål för samhällets strävanden på de kultur- och mediepolitiska områdena har varit insikten att skilda samhällssektorer inte kan ses isolerade från varandra och att de mål som ställs upp för de olika områdena måste stå i samklang med målen för samhällsarbetet i stort. Denna grundsyn präglar i särskilt hög grad kulturrådets formulering av de övergripande målen för kulturpolitiken, dåvarande utbildningsministerns prin-

cipiella överväganden i 1974 års kulturproposition och pressutredningens

markering att de övergripande målen för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan i samhället i övrigt. Utredningsarbetet om NORDSAT har visat att det finns liknande tankegångar i de övriga nordiska länderna. MacBride-rapporten betonar att målsättningarna på kommunikationernas område måste kopplas till de allmänna sociala, kulturella och ekonomiska målen i samhället. Det ligger alltså en risk i alltför preciserade kulturpolitiska mål och alltför preciserade kulturbegrepp. I det internationella arbetet, i exempelvis UNES- CO, har man vidgat kulturbegreppet till att “omfatta gruppers eller individers skapande och uttryck av alla former, både i livsstil och konstnärlig verksamhet.” I en deklaration från Europarådet fastställs att kulturbegreppet också omfattar utbildning och medier. Då den statliga kulturpolitiken fastlades undvek man att definiera kulturbegreppet och avgränsade endast det kulturpolitiska området. Detta omfattar även “medier för kommunikation, såsom radio och television”. Trots att förarbetet till den statliga kulturpolitiken var mera inriktat på att det kulturpolitiska området skulle innefatta både nya och gamla medier, t. ex. också film, press, satelliter och videogram är det ändå tydligt att målen i första hand skrivits för de mer traditionella konstformerna. Videogrammen är medier för kultur, kommunikation och utbildning. Vi har därför valt att komplettera målen för kulturpolitiken med det övergripande målet om samhällets ansvar att stödja strukturer och verksamheter som breddar och fördjupar demokratin. Detta mål, som finns underförstått i den statliga kulturpolitiken, finns mer uttalat och utvecklat i riktlinjerna för utbildningspolitiken och i vissa mediepolitiska dokument

3.2.2 De kulturpolitiska målen Vi anser att de mål som riksdagen år 1974 antog för den statliga kulturpolitiken också gäller för videogramområdet. Kulturpolitik, liksom medie- Ds U 1979:5, s. 33. politik, bör “ses som ett av fiera instrument för att skapa ett samhälle

insatser. . . 85 Mâl och riktlinjer för samhällets

och som ger människor möjligheter till ett rikare som präglas av jämlikhet liv”. Kommunikation som den fungerar i dag är ojämlik. Det är också de få som har makt över informationen och som bestämmer vad som ska och konsumeras. Informationsteknologin används i kampen om produceras makt och resurser i samhället. Hittills gjorda undersökningar har påvisat

det faktum att de kulturpolitiska åtgärderna i alltför liten utsträckning gynnat de utbildningsmässigt och kulturellt eftersatta grupperna. de resurssvaga, Samhällets insatser på medieområdet bör därför syfta till att skapa modeller och strukturer som medger en så bred kommunikation som möjligt mellan

så många som möjligt. Denna frihet Varje medborgare är i grundlagen tillforsäkrad yttrandefrihet. allt ekonomiska faktorer. är för många formell och begränsad av framför sociala Men hindren kan också vara rättsliga, politiska, geografiska, tekniska, Ett av samhällets mål för videogramområdet är och mänskliga. viktigaste och skapa reella förutsättningar för att denna att skydda yttrandefriheten frihet skall kunna utnyttjas. För att tillgodose människans behov av aktivitet och gemenskap bör samså att videogrammen kan medverka till en aktiv hällets insatser utformas mellan och enskilda och ge fier människor stikommunikation grupper mulans att delta i åsiktsutbyte och andra aktiviteter. och möjlighet Samhället har ett ansvar for att genom olika insatser motverka kommer- Det bör bl. a. innebära en skyldighet att besialismens negativa verkningar. av videogam med ett torftigt och undermåligt kämpa en massdistribution ”Kulinnehåll. De skadliga effekterna drabbar framför allt bam och ungdom. i den meningen att möjligheter till aktivitet och engagemang turfattigdom är något i sig odemokratiskt och forkvävs eller inte ges stöd att utvecklas En alternativ produktion och därigenom också ett hot mot demokratin.” distribution som baseras på enskildas och gruppers behov är nödvändig for att hindra att privata vinstintressen sätter sin prägel på videogramom-

rådet. av både produktion och distribution till lokal nivå bör En decentralisering Videotekniken i kombination med andra medier ger nya förutfrämjas. för en öppen demokratisk kommunikation med organisationer sättningar och enskilda i samverkan med professionella. Samhället bör ta vara på folkrörelsernas att utveckla de lokala medierna. möjligheter Det är främst barns Insatser för eftersatta grupper bör ges hög prioritet. behov och konsekvenserna för deras livsvillkor som bör och ungdomars vara avgörande for samhällets ställningstaganden och åtgärder på videotill medier som stimulerar deras ingramområdet. Barnen bör få tillgång dividuella och sociala utveckling. De har rätt till skydd for skadlig påverkan av våldet i videogram. Andra eftersatta grupper - invandrare, människor i glesbygd, handikappade etc. - har rätt till de insatser som behövs för att utjämna skillnaden

i förutsättningarna att kommunicera. Det är också samhällets uppgift att skapa förutsättningar for konstnärlig Video är liksom film och TV en och kulturell förnyelse på videoområdet. Prop. 1974:23, s. 293. uttrycksform. Produktionsteknik, distributionsteksjälvständig konstnärlig och användning påverkar innehåll och utformning. zProp. 1974:28, s. 294. nik, mottagarsituation

86 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . SOU l98lz55

Det bör finnas möjligheter for experiment och utvecklingsarbete med nya former skapade direkt for videogrammediet. Samhällets insatser for äldre tiders kultur skall inte begränsas till att passivt bevara den utan också inriktas på att föra kulturtraditionen vidare och levandegöra den. Videogrammen bör också användas för de kulturpolitiskt uppviktiga gifterna att_ främja utbyte av erfarenheter och idéer över sprâk- och nationsgränser. Ett mångsidigt utval av videogram från världens olika länder, framför allt från invandrarnas länder bör finnas tillgängligt i Sverige. Särskilt bör möjligheterna till nordiskt utbyte beaktas,

3.2.3 Ett övergripande mâl

Vårt samhälle präglas av tilltagande komplexitet, det ömsesidiga beroendet mellan människor tilltar och hela samhället blir allt känsligare for störningar. Detta medför risker att allt flera ställer sig utanför de politiska beslutsprocesserna och att därmed demokratin försvagas. Att bredda och fördjupa demokratin är en av samhällets viktigaste uppgifter. .lu fler människor som är med och känner ansvar för det gemensamma och deltar i utformningen av samhället desto starkare blir demokratin. Förmågan att ta ställning i viktiga politiska frågor är beroende av kunskaper och av möjligheterna att komma till tals. Videogrammen är, vid sidan om andra medier, ett effektivt medel att sprida och fördjupa kunskaper, underlätta debatt och ge bättre grund för ställningstaganden. De kan också stimulera människor till självständigt ställningstagande i värderingsfrågor. bidra till att utveckla en beredskap for handlingar och ge bättre förutsättningar att delta i debatt och opinionsbildning. Hittills har videogramtekniken endast i begränsad omfattning tagits till vara inom utbildningsväsendet, det gäller såväl ungdomsskola som vuxenutbildning. Videogrammens betydelse som tekniskt hjälpmedel i undervisningen behandlas på annat ställe i betänkandet (se kap. 8). Folkbildningsorganisationerna, unika for de nordiska länderna, spelar utomordentligt stor roll för en breddning av kunskap och kunnande. lnom studiecirkelverksamheten kan Videogrammen. rätt nyttjade. bli en mycket värdefull tillgång. De mål som samhället fastställt for kulturoch utbildningspolitik bör vara vägledande för insatser inom videoområdet. Härigenom kan videogrammen få betydelse för utvecklingen av de demokratiska beslutsprocesserna.

3.3 Några viktiga begrepp

De mål och riktlinjer som vi i det föregående redovisat ligger till grund för våra forslag till samhällsåtgärder. Insatserna kan inte varje gång relateras till samtliga mål. Inte hellar har det varit möjligt att lägga fram forslag till alla de reformer som skulle behövas för att åstadkomma önskvärdaforändringar på olika sektorer inom videogramområdet. Därför är det vsktigt

insatser. . . 87 Mål och riktlinjer för samhällets

att ett reform- och utvecklingsarbete - i samspel med andra medier - kan

ske fortlöpande.

I våra målformuleringar har vi föredragit att uttrycka oss mycket kortfattat.

utvecklat vad målen bör innebära for olika insatser Vi har inte närmare Vi har t. ex. inte heller pekat på problem och svåpå videogramområdet. då olika mål kommer i konflikt med varandra. righeter 1 stället väljer vi att närmare analysera några av de begrepp som har

relevans för våra överväganden. De är yttrandefrihet och dess spesärskild kvalitet, akgelbild informationsfrihet, mångfald och valfrihet, kommersialism, kontakter. Dessa nyckelord skall tivitet och gemenskap samt internationella till frågan om behovet av här i korthet diskuteras och ställas i relation

insatser på videogramområdet.

3.3.1 Yttrandefrihet

en central roll i all diskussion om kultur- Yttrandefriheten spelar självfallet ställts främst och mediepolitik. Dess betydelse framhävs också genom att den

bland de kulturpolitiska målen.

presenterade sommaren 1979 ett debattänkan- Yttrandefrihetsutredningen som det rådde full politisk enighet de som inleds med ett pricipresonemang om. Där fastslås att yttrandefriheten inte är

entusiastisk överhet. som väl- eller något medgivande från en mer eller mindre utövande och förväntas motvilligt har upplåtit ett noga avgränsat område för dess handskas med gåvan. Snarare upplevs justera gränserna beroende på hur medborgarna - eller erkänner hos - varandra, den som en rättighet som medborgarna tillerkänner och smakriktningar. Det att utövas ute på det öppna fältet i ett möte mellan åsiktssom kräver motiveringar blir då inte yttrandefriheten utan ingrepp i den?”

rätten till fri kraftmätning mellan värden Lagen måste också säkerställa i konflikt. Därför, framhåller utredningen, kan ingen åskådning göra anspråk andra på fridlysning. “Man har aldrig så rätt att man har rätt att tysta

. . . Ytrrandefriheten är allas eller ingens.” som yttrandefrihetsutredningen på detta sätt med

Den grundinställning åt kom också till tals i dåvarande deparspänst och skärpa ger uttryck kommentarer till i 1974 års kulturpro-

tementschefens yttrandefrihetsmålet

Han betonade där samhällets skyldighet att främja mångsidigheten position. “Också samhällets politik beträffande massmedierna syftar till i kulturlivet. bestämt den auktoritära att många röster skall göra sig hörda”. Han avvisade

medel hindra vad man tycker vara ett obevägen att med administrativa hagligt kulturutbud. ”Enligt demokratins principer skall vi med argu_ment

värderingar som vi inte delar.” och fakta kunna angripa och bekämpa De praktiska möjligheterna för människor att göra bruk av sin yttran-

fördelade. Utbildningsministern var medveten Grundlagsskyddad defrihet är emellertid ojämnt och vär- yttrandefrihet. Yttrande rihärom och betonade, att möjligheterna att framföra uppfattningar hetsutredningen inbjuder har tillgång till kanaler deringar inte får begränsas till dem som regelbundet till debatt (SOU 1979:49),

De kulturpolitiska insatserna bör därför främja en vid- s. 19. för opinionsbildning. och organisationers gad yttrandefrihet, bl. a. genom att förbättra folkrörelsers 2 sou 1979:49. s. 20. ökade möjligheter att möjligheter att arbeta och därmed ge allmänheten 3 Yttrandefriheten tryggas Prop. 1974:28, s. 296. komma till tals. Häri ligger en viktig markering.

88 Mâl och riktlinjer för samhällets insatser. . .

bäst genom att man strävar efter att öka alla människors möjlighet att komma till tals på olika sätt. Yttrandefriheten gäller inte bara spridandet av information och åsikter och berör därför inte bara de informativa uppgifterna - yttrandefrihet eller uttrycksfrihet är lika viktig i rent konstnärliga framställningar. Det görs ibland gällande att det inte är lika angeläget att skydda alla slag av yttranden. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet hävdar sålunda i sitt remissvar på yttrandefrihetsutredningens betänkande, att själva kärnan i yttrandefriheten är rätten att kritisera de makthavande i samhället. I nära samband därmed står den religiösa, vetenskapliga och litterära yttrandefriheten. Mycket av innehållet i våra massmedia har emellertid karaktären av underhållning eller praktisk rådgivning och står i ett mera uttunnat samband med yttrandefrihetens centrala ändamål, säger nämnden. Den konstaterar också att detta samband är svagast när det gäller skandalskriverier, pornografi och våldsskildringar. Sådana produkter uppbäres i huvudsak av krassa kommersiella intressen, även om de någon gång kan tänkas tangera yttrandefrihetens centrala område Det synes emellertid vara både svårt och riskfyllt att på detta sätt angelägenhetsgradera olika slag av yttrandefrihet. Det är Lex. inte möjligt att dra en klar gräns mellan konst och underhållning. Teaterstycken och filmer som har ett konstnärligt värde är ofta samtidigt underhållande. Vad som i förstone kan förefalla vara skandalskriverier kan i själva verket ibland visa sig vara avslöjanden av allvarliga missförhållanden i samhället. Det betyder dock inte att yttrandefriheten skulle vara villkorslös. Liksom andra friheter i samhället måste den utövas med ansvar och solidaritet. Det finns starka producent- och distributionsintressen på videogramområdet. Dit hör framför allt kommersiella företag med ekonomiska intressen i många länder. Vår lagstadgade yttrandefrihet kan i praktiken sättas ur spel, om distributionsledet i alltför hög grad domineras av ett fåtal mycket stora utlandsstyrda mediekoncerner, som i kraft av sin ekonomiska styrka i stor utsträckning kan diktera vad som når ut till allmänheten på detta område. Även monopoltendenser av annat slag är ett hot mot yttrandefriheten. Skall samhällets åtgärder på videogramområdet bidra till att yttrandefriheten vidgas och förstärks, måste det bli möjligt också för andra än mycket starka grupper att producera och distribuera videogram. Ett sätt att vidga den reella yttrandefriheten på ljud- och bildmediernas område är att i Ungdomsskolan och vuxenutbildningen ge människor tillfälle att uttrycka sig i ljud och bild. I vårt samhälle, där bildmedierna spelar en så dominerande roll, är det lika angeläget att människor får lära sig att tolka och använda bilden som uttryckssätt som att de får lära sig läsa och skriva. Vi utvecklar detta i kapitel 8. Det är också angeläget att samhället tillhandahåller resurser som ger enskilda och grupper möjlighet att producera egna videogram. Detta kan exempelvis ske i lokala medieverkstäder, något som vi närmare behandlar i kapitel ll. Om människor skall känna det Remissyttranden över meningsfullt att producera måste det också finnas kanaler varvideogram, yttrandefrihetsutredningens de distribueras. igenom Olika distributionsvägar diskuteras i kapitel 9. betänkande (SOU 1979:49) Ingen frihet kan - som vi ovan framhållit - vara helt villkorslös. Det Grund/a ;sskyddad yttrandefrihet. (Ds Ju 1980:5), finns andra värden som också har hög dignitet. Yttrandefrihetsutredningen s. 49 f. nämner som exempel skyddet av personlig integritet och skyddet av rikets

Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . 89

säkerhet, dvs. ytterst det fria samhällets bestånd. Det finns också andra områden, där liknande värdekonllikter uppstår. l debatten om videogrammen har behovet av att skydda barn och ungdom mot förråande inflytande Att man här kan komma i konflikt med principen av olika slag framhållits. om yttrandefrihet är uppenbart. Vi diskuterar detta spänningsförhållande i kapitel 4.

3.3.2 Informations/frihet

Rätten till information är av grundläggande betydelse i ett demokratiskt samhälle. Kan man inte hålla sig informerad, kan man inte heller göra förklarar att “information är bruk av yttrandefriheten. MacBride-rapporten en fundamental resurs för individuellt och kollektivt framåtskridande och for en utveckling på alla områden? Informationsfriheten ingår som ett i olika sammanhang diskuterar led i ett nytt begrepp som kommissionen och vill lansera som en av de mänskliga rättigheterna, nämligen rätten att kommunicera? Radioutredningen betecknade informationsfriheten som yttrandefrihetens Yttrandefrihetsutredningen konstaterade: Yttrandefrinaturliga spegelbild. het förutsätter informationsfrihet.” Utredningen noterade vidare att den i tryckfrihetsförordningen reglerade yttrandefriheten inte där har getts någon i bestämmelser om informationsfrihet. Indirekt följer uttrycklig motsvarighet dock ett sådant skydd av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Det är bara exemplar av tryckt skrift som är avsedda för spridning som kan tas i beslag. Om någon har köpt en skrift for eget bruk är den skyddad mot sådana åtgärder. Radiolagen innehåller en uttrycklig bestämmelse till skydd for informationsfriheten, nämligen att radiomottagare får innehas av var och en (3§ 1 st. radiolagen). informationsfriheten har i vårt land dessutom en stark ställning genom offentlighetsprincipen som ger var och en rätt att ta del i den mån de inte faller under sekretesslagens beav offentliga handlingar stämmelser. Generellt kan sägas att man ytterligare kan stärka informationsfriheten att öka allmänhetens möjligheter att ta del av innehållet i olika genom medier. I det här sammanhanget blir särskilt TV-programmens tillgänglighet av intresse. Videogramgruppen vid Sveriges Radio skrev i sin slutrapport bl. a.: “Den eterdistribuerade televisionen har både principiellt och praktiskt begränsad till- *Many Voices One World. man vill ta S. 268. gänglighet, eftersom man inte fritt kan välja tidpunkt för de program del av. Problemet kan delvis lösas genom repriser och sändning på nya tider, men :Many Voices One begränsningen kvarstår. En allvarligare brist beträffande programmens tillgänglighet World, bl. a. s. 173 och är dock mediets flyktighet, i den meningen att tittaren inte kan upprepa eller gå 265. tillbaka på det sätt som är möjligt när det gäller tryckta medier eller film. Viktig 3sou 1979:49, s. 59. information och värdefulla upplevelser har hittills varit dömda att mer eller mindre 4 bli engångsföreteelser. Sveriges Radio och . Videogramtekniken erbjuder nu möjligheter att göra åtminstone vissa delar av pro- videogrammen: Sammangramutbudet mer tillgängligt för allmänheten. Överförda till videokassett eller vi- fattning, principer, handdeoskiva kan programmen distribueras och användas på ett sätt som inte har varit lingsalternativ (Sveriges Radio 1978), s. 37-38. möjligt tidigare.”

90 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

Vi anser det önskvärt att TV-program som producerats av Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB i största möjliga utsträckning görs tillgängliga också i videogramform. Upphovsrätt till sådana program tillkommer dels de olika kategorierna av upphovsmän, dels resp. programbolag. Det är angeläget att få till stånd en överenskommelse mellan de berörda parterna som gör en sådan distribution möjlig.

3.3.3 Mångfald och valfrihet

Mångfald och valfrihet är konsekvenser av yttrande- och informationsfrihet. I ett samhälle där det råder en reell och vidsträckt yttrandefrihet finns det förutsättningar för rik mångfald i utbudet på medieområdet. Därmed är också individens möjlighet stor att välja vad han vill ta del av i det som bjudes, vilket är en aspekt av informationsfriheten. Kulturrådet betonade också i betänkanet Ny kulturpolitik samhällets ansvar för att främja mångsidighet i kulturutbudet. Hoten mot mångfalden och valfriheten kan vara av olika slag. l många politiska system, som bygger på vitt skilda ideologiska grundvärderingar, förekommer det att statsmakterna drar upp bestämda gränser för det utbud av information och kultur som får förekomma. l Sverige är i stället friheten huvudprincip och begränsningarna i den undantag. Som yttrandefrihetsutredningen skrev: Det som kräver motiveringar är inte yttrandefriheten utan ingreppen i den. Det är angeläget att denna grundsyn får prägla det pågående reformarbetet på yttrandefrihetslagstiftningens område, som också _ innefattar skyddet för nya medier, såsom videogrammen. f Om ett enda företag eller ett fåtal företag får monopolställning på något medieområde kan det medföra begränsning av yttrandefriheten och därmed av mångfalden i utbudet och av människors frihet att välja. Lagliga bel gränsningar i rätten att utnyttja vissa medier förekommer i Sverige endast i när det gäller rundradion. Här har dock samhället i radiolagen skrivit in

l

bestämmelser om opartiskhet och saklighet, och i avtalen mellan staten

l

och programbolagen i Sveriges Radio-koncernen ñnns regler om vidsträckt yttrande- och informationsfrihet samt om skälig balans mellan olika åsikter

i

och intressen. Dessa bestämmelser gäller inte för försöksverksamheten med i närradio. Här råder en omfattande för lokala sammanslut- i etableringsfrihet ningar på de orter där försöket bedrivs. sammanslutningar som fått sänd- j j ningstillstånd har samma frihet att utforma programmet som de skulle ha haft om det hade gällt utgivningen av en tidskrift. Kommersiell reklam får dock inte förekomma. Just frånvaron av begränsande regler skapar här förutsättningar för mångsidighet i utbudet, eftersom ett stort antal organisationer av olika slag sänder program. Möjligheterna att utnyttja mångfalden och göra bruk av valfriheten kan också begränsas av förhållanden hos individerna själva. Det finns personer som på grund av exempelvis handikapp, bristfällig utbildning, obekväm och oregelbunden arbetstid är förhindrade att ta del av mer än en begränsad del av mediernas utbud. l detta sammanhang bör beaktas att de nya medierna, inte minst videogrammen. i vissa avseenden medför ökad valfrihet också för en del av dessa grupper av människor. Om TV-program görs

Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . 91

tillgängliga på videogram kan de ses av personer som inte kan passa sändningstiderna. Film och teaterföreställningar på videogram gör kulturupplevelser tillgängliga för dem som på grund av exempelvis bostadsort eller sjukdom inte kan besöka en biografeller teater. Videotekniken öppnar också nya möjligheter för döva och svårt hörselskadade att ta del i kulturlivet. En grundprincip bör vara att mångfald, som ger människor möjlighet att välja i ett rikhaltigt kulturutbud, är något positivt. Den utveckling på det kommunikationsteknologiska området som vi skisserat i kapitel l skapar förutsättningar för större mångfald och vidgad valfrihet. Det är dock inte givet att ett ökat antal kanaler i realiteten medför ökad i kulturutbudet och därmed ökad valfrihet för den enskilde. Vid mångfald en konferens, anordnad av Europarådet i maj 1980, hävdade den italienske medieforskaren Roberto Grandi att en ökning av antalet radio- och TVkanaler under 1980-talet kommer att medföra stigande programkostnader, som det blir svårt att öka samhällets stöd till radioföretagen. Det samtidigt kommer. menade han, att få till följd ökad efterfrågan på program som säljs till billiga priser, dvs. sådana som kan köpas från de ledande TVländerna. Detta i kombination med ökad konkurrens mellan olika kanaler kommer enligt hans uppfattning inte att leda till ökad mångfald utan till större homogenitet. 1 Belgien och Italien, två länder där det förekommer stor kanalkonkurrens, har man kunnat notera att det framför allt är kulturprogrammen som haft svårt att hävda sig i tävlan med underhållnings-

programmen

1 MacBride-rapporten heter det att ökningen av antalet kanaler genom direktsändande satelliter kan leda till en större variation när det gäller ämnen och målgrupper men också att ökad konkurrens kan leda till standardisering av innehållet? lvar lvre konstaterar att tillkomsten av nya teknologier och medieformeri många fall har gjort konsumtionen mer konform och nämner lyssnandet på radio och fonogram som exempel. Valfriheten omsatt i faktiska programval tycks kunna leda till större konformism även om mängden möjliga val ökar genom att mångfalden och mångsidigheten blir bättre.” I en fotnot tillägger han: “Tendensen kunde iakttas i barns programval redan vid införandet av en kommersiell TV-kanal i England 195573 Sådana tendenser i utvecklingen visar nödvändigheten av en fortsatt diskussion kring och analys av valfrihetens villkor och konsekvenser. Valfrihet

betyder också frihet och möjlighet att välja kvalitet. Åtgärder måste vidtagas

för att motverka konformismen. Samtidigt finns det också behov av andra Roberto Grandi. “Euromer långsiktiga insatser for att stärka människors vilja och förmåga att anpean Radio and Television vända sitt fria val så att det ger glädje, styrka och stimulans och “möjligheter in Transition” i The States till ett rikare liv. Role Vis-å-vis the Culture Industries. Council of Europe (CC-CONF-1C 5-15) 1980, s. 103. 3.3.4 Kommersialism ?Many Voices, One Kommersialism skiljer sig från de övriga nyckelord som här diskuteras där- World. s. 32. igenom att de andra har en positiv klang, medan begreppet kommersialism 3 lvar lvre, Massmedier i för många har en starkt negativ laddning. Detta förhållande kommer också Sverige (SR/PUB nr 6, till uttryck i formuleringen av målen för den statliga kulturpolitiken. l sju 1980). s. 95.

92 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

n ss av dem är det fråga om att skydda , ge möjligheter till”, “främja” etc., men enligt det tredje av målen skall kulturpolitiken “motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet“. Kulturrådet använde inte ordet kommersialism i sina förslag till formuleringar av mål för samhällets kulturpolitik men framhöll behovet av samhällsinsatser “för att minska eller hindra den negativa verkan som marknadsekonomin kan medföra?? Genom kravet på lönsamhet måste den privata kulturverksamheten drivas med andra mål än dem samhället sätter upp för sin kulturpolitik, förklarade kulturrådet. Begreppet kommersialism fick däremot en framträdande plats i kulturpropositionen av år 1974. Något försök att definiera innebörden gjordes dock inte. Det framgår emellertid tydligt, att föredraganden med kommersiell menar sådan verksamhet som drivs med vinstintresse. Detta leder till försök att genom reklam och andra former av påtryckningar styra konsumtionen utan hänsyn till angelägenheten av olika behov”. På kulturområdet finns det många exempel på ohämmad kommersialism, som ofta tar sig uttryck i en spekulation i likgiltigt allmängods, vilket inte aktiverar eller befrämjar kritik och som förutsätter en passiv krets av konsumenter. Också då seriösa kulturyttringar produceras på kommersiell bas hålls mångsidighet och förnyelse tillbaka genom att verksamheten koncentreras till de områden där lönsamheten är störst. Kulturarbetarna tvingas många gånger utforma sin konstnärliga verksamhet utifrån ett renodlat lönsamhetskrav? Det finns ingen entydig och allmänt accepterad definition av vad som menas med kommersialism. Ordet brukas på ett vagt och mångtydigt sätt, vilket gör det svårt att använda begreppet i en diskussion av mediepolitikens inriktning. Kulturrådets fonogramutredning var medveten härom och angav redan i början av sitt betänkande vilken innebörd man ville lägga i ordet. Utredningen hänvisade till en modell som utarbetats av forskare vid musikvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet och som, Överförd till fonogramområdet, ser ut på följande sätt:

Egenskaper hos kommersiell fonogramverksamhet icke-kommersiell fonogramverksamhet Fonogrambolaget är ett företag där Representanter för mottagarna, besluten fattas av aktieägare och fö- kollektiv av upphovsmän och/eller retagsledare. Upphovsmän och utö- utövare (ibland enskild sådan) fattar vare är inordnade i en strikt hierarki. besluten. Produktionsplaneringen Olika människor har hårt specialise- styrs främst av uttryckta behov och rade uppgifter i produktionsappara- konstnärliga, förnyande idéer. Ev. ten. Produktionsplaneringen styrs vinst går till nya produktioner eller främst av vinstintresse. Vinsten går används för annat ideellt ändamål. Prop. 1974:29, s. 295. till aktieägare. Zsou 1972:66, s. 187. Marknadsföring inriktad på att Marknadsföring inriktad på kon- 3Referat av prop. 1974:28, skapa efterfrågan genom manipula- sumentupplysning. Försöker distris. 292. tion av mottagarna. Massdistribu- buera fonogrammen till de motta- “Fonogrammen i kulturpo- tion till så många som möjligt av var- gargrupper som behöver demf Iiriken. s. 21. je enskild fonogramproduktion.

Mål samhällets insatser. . . 93

och riktlinjer fdr

Med den utgångspunkten menar utredningen att de flesta fonogrambolag kunna kommersiell och icke komskulle placeras in på en skala mellan mersiell verksamhet, beroende på i hur hög grad verksamheten styrs av och av konstnärliga och kulturpolitiska mål, respekbehov hos mottagarna Vi ansluter oss till detta sätt att använda ordet. tive av vinstintressen. från utlandet visar att kommersiella intressen är aktiva Erfarenheterna på videogrammarknaden. Särskilt i USA har de stora film- och TV-företagen sökt använda den för att skaffa nya inkomstkällor. Det är inte ovanligt att dessa företag äger även videogramrättigheterna till sina produktioner. Åtminstone tidigare har filmer lanserats i olika medier i en bestämd ordbeningsföljd: först på biografer, därefter i s. k. betaI-TV (dvs. abonnenten talar särskilt för varje program han ser), sedan i vanlig TV och slutligen När en film offentliggörs som videogram har produktionssom videogram. kostnaderna därför i många fall redan varit betalda. Det har dock i rätt förekommit att nyare filmer piratkopierats och sålts illegalt stor omfattning med att de visats på biograferna. Detta har lett till att filmbolagen samtidigt på videokassett redan i samband nu i viss utsträckning börjat sälja film med att de lanserats på biograferna. efter vinstmaximering har medfört att främst filmer som kan Strävan antas sälja bra bjudits ut som videogram. Av kapitel 9 framgår att kvaliteten och våldsprogram till seriös på utbudet är mycket ojämn, från pornografi biograflilm och TV-teater. Samma mönster kan urskiljas på den videogrammarknad som håller på att växa fram i Europa. Dettaigäller också Sverige. Ansatser till en icke-kommersiell videogramförklarade distribution har dock gjorts i vårt land. Svenska filminstitutet sålunda sig villigt att låta tio svenska långfilmer ingå i den försöksverksamhet med utlåning av videogram på bibliotek som vi föreslog i skrivelse till utden 12 februari 1980. Nyligen har pingströrelsens mediebildningsministern börjat distribuera film med kristet innehåll på videoföretag Dagenhuset kassett. Trots initiativ av detta slag är dock även den svenska marknaden starkt kommersiellt företagsamhet behöver dock präglad. All kommersiell inte få enbart negativa följder. Att bokutgivningen är kommersiellt organiserad har inte hindrat en omfattande utgivning av litteratur av hög kvalitet. De seriösa förlagen har visat sitt kulturansvar. Liknande exempel finns på filmens område. söker samhället I syfte att minska kommersialismens negativa verkningar tillgängliga för allmänheten till låga på olika sätt att göra kulturupplevelser kostnader. Som exempel kan nämnas bibliotekens utlåning av böcker, på och ljudkassetter, samt samhällets stöd sina håll också av grammofonskivor till teater- och konsertverksamhet, till utställningar och museer och till utkvalitetslitteratur och produktion av kvalitetsfilm. givning av prisbillig inte når Det kan visserligen hävdas att man genom sådana stödåtgärder 1 Hans-Olof Johansson, dem som brukar betecknas som kulturellt fattiga. Utvärderingen av lit- En bok /ör alla? (Litteratur försök med femkronorsböcker de två första åren visade och samhälle. Meddelanteraturfrämjandets - eller vad de från avdelningen för

exempelvis att det framför allt var bokvana personer utredaren

litteratursociologi vid kallar elitläsare och allmänläsare - som hade läst femkronorsböckerna. Men litteraturvetenskapliga man kan också konstatera att dessa böcker fast i betydligt mindre utinstitutionen i Uppsala,

sträckning - också hade nått “icke-läsarna” och “populärpocketläsarna”. årg. 14. 1978, nr l/l),

s. 78 f. När det gäller konserter och teaterforeställningar sägs det att samhällets

94 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

stöd framför allt kommer de musik- och teaterintresserade till godo. Men man kan också fråga sig om den påtagliga ökningen av teater- och konsertpubliken varit möjlig utan det samhällsstöd som skapat förutsättningar för att erbjuda dessa slag av kulturupplevelser till låga kostnader for den enskilde besökaren. Enligt vår uppfattning bör samhällets åtgärder på videogramområdet också inriktas på att ge allmänheten tillgång till ett någorlunda billigt utbud av kvalitetsprogram. Det gäller då att tillvarata de programkällor som finns. Televisionsprogram från Sveriges Radio-koncernen och lilm från Svenska lilminstitutet utgör här värdefulla resurser. Samhället medverkar till linansieringen av bådadera. TV-program produceras med hjälp av mottagaravgifter, vars storlek bestäms av regering och riksdag och som tas ut genom samhällets försorg. Till filmproduktion bidrar det allmänna dels genom biografavgifterna, vars storlek fastställs genom avtal mellan staten och filmbranschens organisationer, dels också genom direkta statsbidrag och mottagaravgifter. Om föreställningar vid de av samhället finansierade kulturinstitutionerna kunde göras tillgängliga på videogram skulle kvalitetsutbudet ytterligare berikas. Produktioner från folkrörelserna skulle bidra till att öka bredden på utbudet. Också kvalitetslilm från andra företag är en värdefull resurs. Försök från staten att förbjuda kommersiella produkter eller ställa bestämda krav på innehåll och kvalitet, medför krångel och godtycke. Effekten blir sällan positiv; den erfarenheten gör man i centralstyrda och hårt reglerade samhällen. Det kan vara en framkomlig väg att de kommersiella företagen (och deras kunder, allmänheten) ekonomiskt bidrar till kvalitetsproduktion av videogram. Det kan t. ex. ske genom att det införs en avgift på inköp av videospelare och/eller videogram. Vi diskuterar denna fråga närmare i kapitel 15. Erfarenheter från andra kulturområden visar att det främst är i distributionsledet som åtgärderna behöver sättas in. Att bra program framställs är inte av något större värde om de inte når ut till publiken. Samhällets insatser bör därför främst ta sikte på att göra ett brett utbud av bra videogram lätt tillgängligt för allmänheten. Vi utvecklar denna tankegång i kap. 9.

3.3.5 Kvalitet Kvalitet är ett av de riktmärken som anges för det kulturpolitiska arbetet i 1979 års regeringsförklaring. Likaså var det ett nyckelord i 1978 års radioproposition. Dessförinnan hade radioutredningen fört ett resonemang om “programkvalitet och ansvar mot publiken. Också departementspromemorian Den svenska flmpoliriken (DsU 1979:5) talar om kvalitet. Det är således ett begrepp av betydande dignitet i dagens kultur- och mediepolitik. 1 inget av de nyss nämnda dokument som använder ordet finns det dock någon entydig definition av vad ordet innebär. Enligt radioutredningen är ett viktigt mål för programverksamheten “att stimulera och aktivera tittare och lyssnare. Den tid som ägnas åt radio och TV skall vara mer innehållsrik och givande för den enskilde.” Det kräver genomarbetning och gestaltning,

sou 1977:19, s. 155. som gör programmen mer “träffsäkra” och ger större behållning. Eftersom

Mål och riktlinjer fdr samhällets insatser. . . 95

den enskildes intressen inte en gång for alla är formade och fastlåsta, bör den långsiktiga programplaneringen utformas så att publiken stimuleras. Utredningen synes alltså mena att program med kvalitet är sådana som stimulerar och aktiverar människor och som ger behållning. Detta kan uppnås bl. a. genom bearbetning och gestaltning. Radiopropositionen diskuterar kvalitetsbegreppets innebörd utifrån sådana 0rd som “professionalism, tillgänglighet, förnyelse, variation och bredd?” Också här nämns bearbetning och gestaltning som medel att uppnå kvalitet. Även om denna beskrivning av innebörden i ordet kvalitet är mycket allmänt hållen, kan den tas till utgångspunkt för ett resonemang om samhällets insatser for att tillgodose behovet av kvalitet på videogramomrâdet. Om man först prövar det utbud som nu finns mot de uppställda kraven på att program skall stimulera, aktivera och ge behållning, är det uppenbart att en stor del av vad som nu erbjuds allmänheten inte fyller dessa anspråk. Av den diskussion vi tidigare fört om innebörden av yttrandefrihet, informationsfrihet och valfrihet framgår att samhället enligt vår uppfattning inte bör tillgripa begränsande åtgärder för att åstadkomma den eftersträvade kvalitetshöjningen, annat än i klart avgränsade fall. Samhällets insatser skall i alltså främst ta sikte på att göra program som fyller de uppställda kvalitetskraven tillgängliga for allmänheten. Det är emellertid inte bara kvaliteten på utbudet som är viktig. Lika betydelsefull är publikens val. Om åtgärder som ger avsedda resultat i utbudsledet men har ringa eller ingen inverkan i konsumtionsledet kan knappast sägas att de infriar en kulturpolitisk ambitionf skriver Ivar lvre? Eftersom människors intressen, smak, erfarenheter och utbildning är så olika finns det rikt skiftande uppfattningar om vad som ger behållning. Det finns dock grundläggande behov hos alla människor av att stärka sin självtillit, av trygghet och gemenskap, av utveckling. Men dessutom kan en och samma person ha olika behov under olika perioder i sin livscykel. Behov av upplevelser som stimulerar till aktivt handlande växlar med behov av avkoppling. I kvalitetsdiskussionen får man inte bortse från att också program som primärt har till syfte att underhålla också kan ge värdefulla upplevelser och därmed ge behållning. Att varje människa är unik är ett argument mot likriktning och/ör mångfald i ett programutbud som präglas av kvalitet. Att tillvarata och utveckla vår egen svenska kulturtradition bör också vara ett led i kvalitetssträvandena på medieområdet. Det hävdas ofta att ett utslätat programutbud från andra länder, främst på televisionens område, är ett hot mot de små ländernas och språkgruppernas kulturella identitet. l det sammanhanget är det emellertid värt att observera att i Sveriges Radios utbud de svenska TV-programmen, kategori for kategori (fast naturligtvis inte program for program) är mer attraktiva än utländska enligt tittarnas uttalade preferenser. Ett undantag är sporten, men det kan delvis bero på att program med t. ex. Stenmark och Borg oftast redovisas som utländska Prop. 1977/7891, på grund av ursprungslandet för sändningen. Räknas sporten bort, ligger s. 191. gestaltade produktioner i topp - biograflilm, teater, serier och underhållning 2 lvar lvre.Massmedieri p - men hela tiden med högre siffror for svenska program än for utländska? i vårt land och svwige- 5- 92

l Med de mål som är uppsatta for rundradioverksamheten

som är inskrivna i avtalen mellan staten och programbolagen kan man utgå 31m, lvre_ Massmedia ,från att de program som produceras inom Sveriges Radio-koncernen upp- Sverige, S. 96 t”.

96 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

fyller de kvalitetskrav som staten ställer. Också med denna utgångspunkt framstår det som önskvärt att svenska TV-program görs tillgängliga för

allmänheten på videokassett. Detta skulle medföra en höjning av kvaliteten

i utbudet. Erfarenheterna av TV-publikens faktiska programval tyder på att det också skulle motsvara allmänhetens önskemål. Man kan alltså formoda att en sådan höjning av kvaliteten i utbudet också skulle följas av en höjning av kvaliteten i faktiska programval. Det finns också andra medel än utbudet som kan påverka programkonsumtionen. Här kan undervisningsväsendet spela en betydelsefull roll. Om människor i Ungdomsskolan och vuxenutbildningen får tillfälle att själva pröva hur man gör videoprogram och att aktivt granska och diskutera program som visas på TV eller kassett, kan detta i varje fall på sikt verksamt bidra till att de som tittare på sin fritid gör mera medvetna och kritiska val.

3.3.6 Aktivitet och gemenskap Det har i debatten ofta hävdats att TV på olika sätt passiviserar och isolerar människor. Att det skulle bli så, tog man dock inte for givet innan TV infördes. 1951 års televisionsutredning trodde att det nya mediet skulle kunna öka kontakterna mellan människor: “Att bryta ner isoleringskänslor. att skapa utgångspunkter och möjligheter for ett aktivt deltagande i samhällsarbetet på bred bas. att underlätta idéutbytet människor emellan samt att sammanföra individer från skilda miljöer och yrkesgrupper framstår som angelägna uppgifter?” Utredningen befarade dock att folkrörelsernas mötesverksamhet skulle kunna bli lidande men menade att TV-program, projicerade på storbildskärm skulle kunna bli uppskattade inslag i mötesverksamheten. På så sätt skulle såväl debatt- och studieprogram som underhållningsprogram kunna användas. Så blev dock icke fallet. Det finns också många tecken som tyder på att utredningens förhoppningar om att TV skulle öka kontakterna mellan människor var förhastade. Vi skall här inte referera några publikundersökningar utan som exempel låta Åke Daun skildra livet i en norrlandsort fore och efter TV:s genombrott:

“Det rena umgängeslivet spelade för övrigt en mycket mindre roll än det gjorde fore 1961. Det året blev det möjligt att se TV i Båtskärsnäs, både svensk och finsk. ABF:s föreläsningsverksamhet upphörde tvärt, och blott en studiecirkel lockade deltagare det året. Sedan TVzn kom gick mest ungdomar på Folkets Hus-biografen, som vuxna besökt lika mycket tidigare. Inte heller det förut så populära ishockeylaget lockade längre någon stor publik. Folk slutade att luffa“ i gårdarna eller byskuta. som det också kallades. En kvinna beklagade att det numera så sällan kom någon på besök. ”När man måste bjuda for att dom ska komma, så får det vara”. tillade hon.” l Televisiønen iSverige Vid en konferens om statens roll i förhållande till kulturindustrin, som (SOU 1954232). S. 50. anordnade våren 1980, hävdade den tyske medieforskaren Al- Europarådet phons Silbermann att det sociala beteendet i vår tid präglas av en trend zÅ ke Daun, Upp till kamp i Bâtskärsnäs. i riktning mot individualism. “I växande utsträckning är människor i vårt

Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . 97

samhälle uppenbarligen på väg att skapa åt sig en inre värld”, som nästan är detsamma som en inre exil”. .. Vi står på tröskeln till en utveckling som slutligen kommer att leda från masskommunikation till individuell kommunikation?” Det har i debatten i vårt eget land uttryckts farhågor för att videogrammen kommer att förstärka televisionens passiviserande och isolerande inverkan på

människor.

Som vi har sett av genomgången i avsnitt 3.1 av utredningar och propositioner är emellertid aktivitet och kontakt (eller gemenskap) - dvs. motsatserna till passivisering och isolering - begrepp av hög dignitet på kulturomrâdet. Att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan människor har ställts på andra plats, närmast efter yttrandefriheten, bland de åtta kulturpolitiska målen. Videogrammen har i debatten också angetts som viktiga redskap för att uppnå detta mål. Om TV passiviserar och isolerar, förändrar videospelaren situationen - man kan välja att se vad som helst när som helst och var som helst, hävdades i en tidskriftsartikel 1975. Där framhölls också att videokameran också ger möjlighet också for människor som inte kan skriva att uttrycka sin upplevelse av verkligheten? Videogrammen kan bli ett instrument for demokrati; de representerar en teknik som fördelar makten över TV-rutan och “vidgar vårt eget fria spelrum, förklarade en annan debattör? Enligt vår uppfattning kan videotekniken användas for att vidga människors möjligheter till egen skapande aktivitet i gemenskap med andra om det ges möjligheter för både enskilda och grupper att producera egna videogram. Samhället bör stimulera en sådan verksamhet på olika sätt, t. ex. genom att låta de studerande i skola och vuxenundervisning pröva videoteknikens möjligheter. Det är också önskvärt att kunna erbjuda allmänheten tillgång till produktionsresurser i medieverkstäder. 1 rapporten från ett seminarium om lokal radio, TV och video som Europarådet höll i Liége 1978 heter det bl. a.: “För att ge största möjliga tillgång till dessa medier har länder som vill utveckla närsamhällets medier tillråtts att inrätta ”offentliga audiovisuella resurscentra”. Dessa centra kan variera till storlek och form med hänsyn till förhållandena i närsamhället, men deras funktion måste alltid vara densamma: att åt allmänheten tillhandahålla lätt utrustning som kan användas av individer och grupper for att uttrycka sig själva Alphons Silbermann, “Monitoring Audience med ljud och bild. Tastes and interests i Vi anser det emellertid verkstäder av detta The States Role vis-å-vis angeläget att de som använder the Culture Industries slag också har tillgång till effektiva distributionskanaler. Detta bestyrks av (Council of Europe, erfarenheter från både Sverige och utlandet som vi tagit del av. Distribu- CC-CONF-1C 5 - E). s. tionskanalerna kan vara av olika slag. Riks- och regionaltelevisionen bör 139. 141. visa en större öppenhet for att sända inslag som gjorts av amatörer. Lokala 2 Margareta Ingelstam, TV-stationer- och då inte nödvändigtvis i Svergies Radios regi - som sänder Fönstret 1975:11. antingen över kabel eller över etern, via sändare med liten räckvidd, utgör 3 AlfThoor, “Video - ett en möjlighet som hittills i ringa utsträckning prövats i vårt land. instrument för demokra- Vi framlade den 12 februari 1980 forslag om en försöksverksamhet som tin“,Expressen den 13 maj bl. a. skulle inefatta sådana medieverkstäder. Remissopininen var positiv. 1974.

98 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

3.3.7 Internationella kontakter

”Ett levande kulturliv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt egetf förklarade utbildningsministern i kulturpropositionen 1974. I debatten om TV har en annan aspekt på internationaliseringen varit förhärskande. Det har sålunda ofta framhållits att det finns risk för att programutbudet i alltför hög grad kommer att domineras av nrodukter från ett fåtal länder, på bekostnad av den inhemska produktionen. Samma farhågor har anförts när det gäller videogramutbudet. Den kännedom vi har om den videogrammarknad som håller på att växa fram bestyrker dessa farhågor. Vad som erbjuds av seriöst slag är huvudsakligen av amerikanskt eller engelskt ursprung. Detta förhållande ger emellertid ingen rättvisande bild av produktionsförhållandena i världen. År 1977 producerades ca 3 000 långfilmer. Av dessa kom 557 från Indien, 337 från Japan, 222 från Frankrike och 165 från Italien. Varken USA eller Sovjetunionen nådde så högt. USA är dock det land som exporterar flest filmer, följt av Italien, Storbritannien, Indien och Sovjet? Även om den svenske tittaren finner många av de filmer främmande, som produceras i vissa länder, torde det finnas ett mycket stort utbud av film från andra länder som kan fördjupa vår förståelse av andra länders kultur och därmed berika vår egen. Det är önskvärt att det kan skapas förutsättningar för att göra en större andel av detta utbud tillgängligt på den svenska videogrammarknaden. I kulturpropositionen 1974 framhölls också att invandrarnas kulturmönster kan berika och inspirera vår egen kulturella utveckling. Videoprogram från invandrarnas hemländer liksom produktioner med exempelvis teater, folkmusik och dans som framställts av invandrare i Sverige kan bli ett värdefullt tillskott till den svenska videogrammarknaden. De kan bidra till en bättre förståelse av invandrarnas kultur och av deras situation i Sverige och därigenom medverka till att utjämna de motsättningar som finns. Vi behandlar frågan om invandrarna och videogrammen i kapitel 7.

3.4 Videogrammens uppgifter i mediesamhället

Mediernas funktioner i samhället kan uttryckas på flera olika sätt. Pressutredningen angav år 1975, som ovan nämnts, fyra huvuduppgifter for massmedierna, nämligen att ge allsidig information, att göra kommentarer kring olika samhällshändelser, att utöva kontroll och granskning av olika makthavare samt att underlätta kommunikationen inom och mellan organiserade grupper i samhället. Redan radioutredningen fann år 1977 denna bestämning - som uppenbarligen gjorts med utgångspunkt från de traditionella mediernas funktioner i samhället - alltför för att kunna beskriva etertrång mediernas totala uppgift. Utredningen använde den som utgångspunkt för sin diskussion av rundradions uppgifter som informationsmedium men anl Prop. 1974:28, s. 302. gav att rundradion dessutom har viktiga kulturpolitiska uppgifter. Statssekreterargruppens_ NORDSAT-utredning beskrev år 1977 de huvud-

zMany Voices, One World, s. 74 f, 107. uppgifter som radioföretagen fått sigtilldelade i de nordiska länderna med

Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . . 99

nyckelorden information och nyhetsförmedling, samhälls- och kulturdebatt, kulturförmedling samt underhållning. Det finns flera beröringspunkter mellan pressutredningens och statssekreterargruppens försök att bestämma mediernas uppgifter i samhället. En jämförelse mellan de båda funktionsangivelserna skulle kunna se ut så här:

Pressutredningen Statssekreterargruppen Informationsfunktionen Information och nyhetsförmedling Kommentarfunktionen

i

Granskningsfunktionen Samhälls- och kulturdebatt Gruppkommunikationsfunktionen Kulturförmedling Underhållning Mac Bride-rapporten vidgar perspektivet. Den anger åtta funktioner som kommunikationen har i varje samhällssystem. Dessa funktioner ses i huvudsak i den enskilda människans och gruppens perspektiv. - Information: Insamling, lagring, bearbetning och spridning av nyheter, data, bilder, fakta och meddelanden, åsikter och kommentarer som behövs för att förstå och på ett insiktsfullt sätt reagera på personliga, miljömässiga, nationella och internationella förhållanden, liksom att vara i stånd att fatta riktiga beslut. - Socialisation: Tillhandahållandet av en gemensam kunskapsfond som gör det möjligt för människor att fungera som effektiva samhällsmedlemmar och som utvecklar social samhörighet och medvetenhet och därigenom ger möjlighet till ett aktivt engagemang i det offentliga livet. - Motivation: Främjande av de nära och grundläggande målen for varje samhälle och stimulering av personliga val och strävanden; utveckling av individuella eller samhälleliga aktiviteter, som är anpassade till strävandena att nå överenskomna mål. - Det tillhandahållande Debatt och diskussion: och utbyte av fakta som behövs för att underlätta att man kommer överens eller för att klargöra skilda ståndpunkter i den offentliga debatten; tillhandahållande av de relevanta fakta som behövs för att utveckla ett större allmänt intresse och engagemang i alla lokala, nationella och internationella frågor av gemensamt intresse. - av kunskap för att befrämja intellektuell utveck-

Utbildning: Överföring

ling, karaktärsdaning och tillägnande av färdigheter och förmåga på alla stadier i livet. - av kulturella och konstnärliga produkter i

Kulturfrämjande: Spridning

avsikt att bevara arvet från det förflutna; utveckling av kulturen genom att vidga individens horisonter, att väcka hans fantasi och att stimulera hans estetiska behov och skapande förmåga. - Underhållning: spridning genom tecken, symboler, ljud och bilder, av dramatik, dans, konst, litteratur, musik, komedi, sport, lek etc. för personlig i och kollektiv avkoppling och nöje. . - av den mångfald meddelanden som alla Integration: Tillhandahållande och nationer behöver tillgång till för att kunna känna personer, grupper

100 Mål och riktlinjer för samhällets insatser. . .

och förstå varandra och för att uppskatta andras levnadsförhållanden, åsikter och strävanden Granskar man innebörden av de här funktionerna närmare finner man att de ofta går längre och är tydligare än de mediepolitiska dokument som refererats i avsnitt 3.1 när det gäller avsikten. För varje funktion anges vilka konsekvenser som är önskvärda. MacBride-rapporten förespråkar en utvecklingsbefrämjande kommunikation. En gemensam inriktning för funktionerna är att de bör stimulera till en process, en utveckling av människorna och samhället. Videotekniken kan användas för alla dessa funktioner. Den kan användas för förmedling av information till allmänheten såväl inom organisationer, myndigheter och näringsliv. Särskilt på det lokala planet i kombination med andra distributionskanaler, exempelvis kabel-TV, har videogrammen särskilda möjligheter att uppfylla de funktioner som syftar till att stimulera människor att aktivt ta ansvar och delta i samhällsarbetet. Under förutsättning att det finns ett fungerande lokalt distributionsnät kan videogram också användas för att främja kontakt och samhörighet mellan människor. Eftersom videogrammen har särskilda förutsättningar som medium för har de speciella möjligheter att sätta igång diskussion och gruppanvändning meningsutbyte och kan samtidigt stimulera till gemenskap, till solidaritet och till arbete för gemensamma mål. Videogrammaen kan bidraga till såväl kulturell utveckling som till att förmedla underhållning för avkoppling och rekreation.

i

Many Voices, One Videogrammen som hjälpmedel i utbildningen har många och viktiga a World, s. 14. uppgifter. Detta gäller både ungdomsskola och vuxenutbildning. i l

l

l

l

sou 1981:55 101

-

4 Behovet av åtgärder diskussion reglerande

och slutsatser

l det här kapitlet tar vi upp några frågor som under vårt utredningsarbete aktualiserats i den allmänna diskussionen om videogrammen. Vi tar ställning med utgångspunkt från måldiskussionen i Föregående kapitel.

4.1 Distributionslicenser

4.1.1 Tva° förslag från Sveriges författarjörbund

l skrivelse till videogramutredningen av den 3 oktober 1979 föreslog Sveriges Författarförbund att utredningen Förutsättningslöst skulle pröva även “re-

striktiva åtgärder För att motverka kommersialismens verkningar. Förfat-

tarförbundet skrev bl.a.:

För att Förhindra att ett fåtal (sannolikt multinationella) företag får monopol på den kommersiella tillverkningen och distributionen av videogram bör man överväga införandet av ett system där ett antal organisationer och Företag ges en kulturpolitiskt grundad licens för import, produktion och distribution av videogram. Därutöver bör naturligtvis institutioner, skolor. Folkrörelser och Föreningsliv inom ramen för sin normala verksamhet kunna producera och distribuera videogram. Utredningen bör naturligtvis också belysa de positiva respektive negativa effekter ett sådant system kan få För yttrandefriheten. Kanske yttrandefriheten stärks om den mera markant än nu tillåts samverka med de kulturpolitiska målsättningarna som de formulerats enligt 1974 års riksdagsbeslut. Avslutningsvis Förklarade författarförbundet att man ”med det här sagda . . . inte i något avseende tagit ställning i sakfrågorna”. Detta bör rimligtvis tolkas på så sätt att förbundet inte velat föreslå införandet av ett Iicenssystem utan endast begärt en utredning av frågan. Skrivelsen följdes av en uppvaktning För utredningen den 4 juni 1980. I början av 1981 återkom Författarförbundet till den här frågan i debattskriften Video på gott och om. Där konstateras bl. a. att “en del kommersiella videoproducenter medvetet spekulerar i våldsfilmer och grov pornografi”. Författarna hävdar att stimulansåtgärder inte utgör något hinder För eller mot det spekulativa våldet. Det betonas att Förbundet inte någon motvikt vill acceptera en och samma gränsdragning För litteratur, radio/TV och film. “Med en generell modell skulle nämligen de mest omfattande inskränkningarna kunna l Video pa- gø” och Om e bli mönsterbildande. För att undvika en sådan smittoeffekt måste enligt Förbundets debgnbokfi-án en arbets. uppfattning varje begränsning noga definieras och knytas till ett eller flera bestämda grupp inom Sveriges föffaimffáfbünd» S- 71medium/media?” l l

ut

102 Behovet av reglerande

åtgärder

Därefter diskuteras tre olika alternativ för att begränsa videovåldet. Det första alternativet innebär lagstiftning som förbjuder av grovt savisning distiskt våld i rörlig bild. Det andra alternativet är införande av ett system med licensavtal. Det behandlas närmare här nedan. Den tredje möjligheten är att utvidga filmcensuren till att omfatta både film och videogram, såväl för offentlig visning som för privat bruk. Eftersom videogram kan komma att ses av barn bör den nya censuren vara strängare än den nuvarande ailmcensuren, heter det. Alternativet med licensavtal innebär att kommersiella videogramproducenter för att få bedriva verksamhet i Sverige måste teckna ett avtal med staten. I grundlagen och en lag om licensavtal skulle införas en bestämmelse att mångfaldigande (mer än x kopior) och Försäljning av videogram är förbehållet företag, vilka med staten tecknat ett avtal i vilket de förbinder sig att icke utge videogram innehållande skildring av grovt sadistiskt våld.” Avtalets efterlevnad skulle i efterhand kontrolleras av en statlig nämnd. Förutom de ovan nämnda licensföretagen bör studieförbund, politiska organisationer, föreningar och skolor utan licenstvång ha rätt att mångfaldiga och försälja videogram inom ramen for sin normala verksamhet. Likaledes bör företag och branschorganisationer ha rätt att producera videogram för undervisningsändamál. Oavsett licenslagen bör självfallet enskilda människor ha rätt att kopiera enstaka exemplar för eget bruk liksom att från utlandet införa videogram för privat användning?”

4.1.2 Sammanfattning av förslagen

När man granskar författarförbundets uttalanden, finner man att de presenterar tvâ olika varianter av licenssystem. I skrivelsen av den 3 oktober 1979 talas det om ”en kulturpolitiskt grundad licens”. Avsikten torde vara att utgångspunkten för regleringen skall vara de kulturpolitiska målen av år 1974. Licensen avses omfatta samtliga steg i utgivningsprocessen, nämligen import, produktion och distribution. I debattskriften är licensalternativet ett av tre sätt att förhindra spridning av program som innehåller “skildring av grovt sadistiskt våld. De andra är lagstiftning och förhandscensur. Väljer man något av dessa båda alternativ bortfaller förutsättningarna för licenssystemet. Den variant som skisserades i oktober 1979 är mera långtgående än den senare och kan i och för sig prövas, oavsett om man på annat sätt vidtar åtgärder mot våldsskildringar i film och videogram.

4.1.3 Överväganden

Frågan om rätten att sprida videogram bör begränsas till vissa organisationer eller företag som fått särskild licens därtill av staten kan diskuteras med utgångspunkt från kulturpolitiska, näringsfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga överväganden. Vad först gäller tanken på att knyta licenssystem till de mål för kul- Video pa gon och ont, turpolitiken, som angavs i prop. 1974:28, kan konstateras att dessa främst s. 74. avser statens ekonomiska insatser på det kulturpolitiska området. Depar-

Behovet av reglerande åtgärder 103

tementschefen förklarar bl. a.: Staten bör enligt min mening inrikta sina

insatser på att stimulera kulturverksamheten i landet och inte på att reglera

den“ om kommersiellt driven kulturverksamhet synes Av resonemanget närmast skulle ha till framgå att statsrådet ansåg att de statliga åtgärderna att med stödinsatser av olika slag motverka de brister som uppstår uppgift kan vidare genom marknadskrafternas spel. Han sade bl. a.: “Det allmänna i övrigt helt kommersiellt beroende genom insatser på en begränsad del av en delvis neutralisera marknadsekonomins svagheter. Det komkultursektor är ett sådant exempel?? Mot den bakmunala stödet till folkbiblioteken förefaller det inte ha varit statsmakternas avsikt att målen för den grunden skulle läggas till grund för lagstiftning med syfte statliga kulturpolitiken som tillhör det kulatt begränsa rätten att sprida ett visst slags produkter

turpolitiska området. På detta område finns det bara ett exempel på en reglering som liknar

skisserat, nämligen radions och ett sådant system som författarförbundet televisionens område. Här begränsas rätten att sända program till vissa fösom fått koncession av staten. Motiven härtill hämretag och organisationer målen utan från det faktum att tas emellertid inte från de kulturpolitiska

utrymmet i etern är begränsat. När det gäller sändningar över kabel är emelannorlunda. Yttrandefrihetsutredningen konstaterar lertid förutsättningarna också i sitt debattbetänkande att tanken på en grundlagsfást etableringsfrihet inte kan bemötas med invändningar av renodlat teknisk för trådsändningar natur? I sina remissvar på yttrandefrihetsutredningens betänkande ifråga-

AB och Sveriges Riksradio AB från denna utsätter Sveriges Lokalradio det nuvarande koncessionssystemet. Sveriges Television ställer gångspunkt för trådsändningar skulle vara möjlig* frågan om inte en etableringsfrihet kan alltså inte anföras Det regelsystem som finns för radio och television som parallell till eller åberopas som stöd för ett Iicenssystem på videogramen uppmjukning av området. 1 april 1981 föreslog radiorättsutredningen nuvarande bestämmelser, så att i fortsättningen endast sådana trådsänd-

i bostäder skall kräva tillningar som kan mottagas direkt av allmänheten stånd. i det svenska samhället är näringsfriheren. Det finns En viktig princip dock exempel på att det fordras tillstånd, auktorisation, annan kompetens- I vissa förklaring eller registrering för yrkesutövning på ett flertal områden. fall meddelas behörighet av någon myndighet, i andra fall av branschsameller liknande. Som motiv för sådana inskränkningar i nämanslutningar för att skapa Prop. 1974:28,s. 304. ringsfriheten anförs i vissa fall att det behövs auktorisation viss föreskriven eller 2 utbildning Prop. 1974:28, s. 366. en garanti för att innehavaren genomgått innehar viss bestämd kompetens. Som exempel kan nämnas förordningen 3 Grundlagsskyddad och godkännande av revisorer och förordningen (1973:221) om auktorisation yttrandefrihet (SOU av tolkar och auktorisation av översättare. Den 1979:49), s. 63. (1975:590) om godkännande eller auktorisation är dock icke förbjuden att som icke har godkännande “Remissyttranden över utöva sådan verksamhet, men i vissa företag är auktoriserad eller godkänd yttrandehihersutredningens revisors medverkan obligatorisk. betänkande (Ds Ju har utövandet av verksamheten bl. a. av säkerhetsskäl 1980:5), 5.131.133. På andra områden förbundits med ett obligatoriskt krav på tillstånd. Som exempel kan nämnas 5 Se Handeln med skrot och

inkassoverksamhet, vapenhandel, hotell- och pensio- handeln med begagnade bevakningsföretag, samt handel med ädla metaller.5 varor (Ds H 1978:5) s. 73. natsrörelse

104 Behovet

av reglerande åtgärder

SOU l98lz55

De motiv som anförts för dessa slags begränsningar i näringsfriheten kan knappast åberopas som stöd för författarförbundets förslag om inskränkning i rätten att sprida videogram. Ett system som innebär att användningen av ett visst medium blir lörbehållet organisationer och företag som gentemot staten förbundit sig att iaktta vissa regler för innehållet innebär ingrepp i yttrandefriheten och informationsfriheten. Dessa friheter finns inskrivna i regeringsformen, där det bl.a. heter:

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad l. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor 2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden... (RF 2 kap. l §).

Dessa friheter, liksom mötes-, demonstrationsoch föreningsfrihet, som också nämns i samma paragraf, är inte absoluta utan får begränsas genom lag. Enligt l2§ får begränsningar endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. De får inte gå längre än vad ändamålet kräver. De får inte heller utgöra ett hot mot den fria åsikts- En begränsning får inte grundas enbart på politisk, religiös, kulbildningen. turell eller annan sådan åskådning. Särskilt för yttrande- och informationsfriheten gäller enligt l3§ att befår göras endast med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjgränsningar ningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd samt förebyggande och beivrande av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. Slutligen får yttrande- och informationsfriheten begränsas om särskilt viktiga skäl i övrigt föranleder det. Rent _tekniskt är det möjligt att göra ingrepp i yttrande- och informationsfriheterna i alla led av ett yttrandes väg från producent till mottagare. Det mest iögonfallande sättet är att införa censur, dvs. föreskriva att yttranden måste granskas av myndighet, innan det når en tänkt mottagare. När det gäller tryckta skrifter, finns ett uttryckligt förbud mot förhands-

granskning i l kap. 2§ tryckfrihetsförordningen. Det har hävdats att det

finns skäl för att vidga det område som omfattas av detta skydd. Yttrandefrihetsutredningen skriver: Ett förbud i grundlag mot förhandsgranskning av offentliga framställningar i allmänhet skulle innebära en förstärkning av skyddet för yttrandefriheten. Det möter enligt vår mening inte heller

några lagtekniska problem?” På ett område finns dock föreskrifter om cen-

sur. Det gäller film som visas offentligt vid biografföreställning (se vidare avsnitt 4.3.1). Informationsfriheten kan också begränsas genom förbud mot att inneha utrustning som behövs för att man ska kunna ta emot yttranden på ett visst medium. Vi avvisade i februari 1980 åtgärder av det slaget i vårt remissvar på yttrandefrihetsutredningens debattbetänkande. Tanken på distributionslicenser syftar närmast till ett ingrepp mot spridningen av yttranden. Endast vissa företag och organisationer skulle ha rätt att distribuera videogram. När det gäller tryckta skrifter finns grundlagsstadgande som förbjuder inskränkningar i detta led. I tryckfrihetsförordsou 1979:49, s. 56. ningen 6 kap. l§ heter det:

Behovet av 105

reglerande åtgärder

“Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.” Utan hinder därav skall dock enligt påföljande paragraf gälla vad i lag stadgat är i det fall någon 1. förevisar pornograftsk bild på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt eller utan föregående beställning med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon sådan bild; 2. bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.” Yttrandefrihetsutredningen förklarade att “all tillverkning, införsel och spridning av yttranden och nödvändig apparatur för förmedling av yttranden” bör säkerställas Vi förklarade i vårt yttrande häröver bl. a.:

En ny yttrandefrihetsgrundlag bör alltså, som föreslås. stadga att var och en har principiell rätt att offentligt framföra sina tankar och åsikter och därmed i princip ha samma skydd oberoende av vilket medium som användes. . . Rätten att framställa, införa till riket och sprida inspelningar av olika slag bör även grundlagsskyddas.

4.1 .4 S rällningstagande

Enligt vår uppfattning ger vad som anförs i prop. 1974:28 om den statliga inte stöd för tanken att använda de kulturpolitiska målen kulturpolitiken för en lagstiftning om import-, produktions- eller distrisom motivering butionslicenser på videogramområdet. En sådan åtgärd skulle innebära ett ingrepp i informations- och yttrandefriheterna, som endast får göras om särskilt skäl så påfordrar. Enligt vår uppfattning föreligger inte tillviktiga räckligt vägande skäl för så långtgående ingrepp i dessa viktiga medborgerliga

friheter. Åtgärder av det slag som här diskuteras skulle också strida mot

Vill man ingripa mot spridning av våldsprogram i ftlm och näringsfriheten. finns andra vägar att gå (se vidare avsnitt 4.3). videogram

4.2 Åtgärder mot videoskivan

4.2.1 Argument som framförts

Det har i olika sammanhang hävdats att Sverige borde vidta åtgärder för att hindra att videoskivtekniken tas i bruk i Sverige. De argument som anförts härför kan sammanfattas på följande sätt. Videoskivspelare och videoskivor kommer att kunna säljas till förhållandevis låga priser och erbjuder därför större möjligheter än videokassetttekniken för en kommersiell massmarknadsexploatering. Detta förhållande kommer främst att utnyttjas av multinationella företag, och de kommer företrädesvis att erbjuda program som innehåller reklam, lätt underhållning, våld och pornografi. Detta kommer att medföra ökat tittande, vilket får konsekvenser. Barn och ungdom kommer att hämmas i sin innegativa tellektuella, emotionella och kreativa utveckling. Eftersom videoskivan är SOU 1979:495. 64.

106 Behovet av reglerande åtgärder

ett envägsmedium dvs. den medger inte vare sig egen inspelning av TV-program eller produktion av egna videoprogram i studiecirklar och medieverkstäder, kommer en omfattande spridning av skivtekniken att medföra ökad passivering av både barn och vuxna. En spridning av videoskivtekniken skulle alltså stå i motsättning till de kulturpolitiska mål som vill främja aktivitet och kontakt, motverka kommersialismens negativa verkningar och främja decentralisering inom kulturområdet. Gemensamt för dem som begärt restriktiva åtgärder mot denna teknik synes också vara antagandet att om videoskivan lanseras i Sverige, kommer den i kraft av de stora företagens marknadsföringsresurser också att få snabb spridning. Sveriges författarförbund och åtta andra organisationer begär i skrivelser till videogramutredningen en utredning av möjligheterna för Sverige att helt avstå från videoskivspelartekniken. Ordet förbud används alltså inte, men ett avstående från tekniken i fråga torde i realiteten förutsätta ett förbud. Det bör dock observeras att detta yrkande inte innefattar uttryckligt förslag om förbud utan endast utredning av möjligheterna att införa ett sådant. Författarförbundet säger sig inte i något avseende ha tagit ställning till sakfrågorna? Den av författarförbundet tillsatta arbetsgrupp som skrivit boken Video

pa gott och onr går dock ett steg längre och säger att det inte vore “någon

förlust om riksdagen beslöt att tills vidare inte tillåta försäljning av videoskivspelare som inte medger överspelning av program - dvs. i realiteten alla skivsystem som nu finns eller som kommer att introduceras under den närmaste framtiden. Arbetsgruppen betecknar en rådrumslag” som ett lämpligt juridiskt instrument. Norrmalms baptistförsamling och Karlstads missionsförsamling föreslår uttryckligen ett tillfälligt förbud? Tanken på en avgift på videoskivspelare som är så hög (100 96 eller mer) att den i realiteten får prohibitiv effekt nämns i boken Video pa° gor! och l Skrivelser från Sveriges om som ett alternativ till en rådrumslag. Eva 1-ljelmström m. ll. (vpk) är författarförbund oktober i en riksdagsmotion inne på samma linje, när de föreslår en skatt. kombinerad 1979 samt Frikyrkliga med tullar. Motionen avvisades dock av riksdagen? gymnasiströrelsen, Fräls- De förslag som här refererats innehåller dels en hotbild, dels ett åtgärdsningsarméns scoutförbund, Frälsningsarméns program. lnnan man tar ställning till dem måste man dels analysera hotbilden ungdom, Jugoslaviska (dvs. fråga: Hur troligt är det att videoskivtekniken får de konsekvenser riksförbundet i Sverige, som skrivelserna förutsäger? Och: Finns det andra användningsområden Kristen demokratisk för videoskivan som det inte är önskvärt att avstå från?)dels också undersöka ungdom, Svenska friskom restriktiva åtgärder i form av lagstiftning eller avgifter med prohibitiv sportförbundet, Svenska missionsförbundets effekt står i överensstämmelse med viktiga och för vårt samhälle grundungdom och Sveriges läggande principer. elevers centralorganisation maj-september 1980. 4.2.2 Hotbilden 2 Video pa gott och ont, s. 78; skrivelser till riksda- Ett grundläggande antagande hos de skribenter som föreslagit restriktiva gens kulturutskott från Karlstads missionsför- åtgärder mot videoskivtekniken är att både skivan och uppspelningsappasamling och Norrmalms raturen kommer att kunna säljas till jämförelsevis låga priser och att vibaptistförsamling i Stock- deoskivan därför kommer att bli en massmarknadsartikel. holm. 1 USA har under lång tid en målsättning varit att videoskivspelarna skall 3Motion 1979/802505; kunna säljas till ett pris av 500 dollar, dvs. cirka 2 500 kr. När den optiska KrU 1979/8026, S. 30. videoskivan år 1978 introducerades på den amerikanska konsumentmark-

Behovet av 107

reglerande åtgärder

naden låg emellertid återförsäljningspriset på 695 dollar eller närmare 3 500 kr. l mitten av 1980 hade priset stigit till mellan 750 och 800 dollar man kunde köpa en (3 700-4 000 kr). Detta var ungefär samma pris som videokassettspelare för i ett rabattvaruhus eller på ett specialerbjudande. I Storbritannien beräknas den vid introduktionen senhösten 1981 kosta omkring 500 pund, dvs. cirka 5000 kr, vilket är ungefär samma pris som de billigare kassettspelarna betingar. Det är ännu osäkert vad den optiska kommer att kosta i Sverige, men eftersom vi här har videoskivspelaren samma fárg-TV-system som i England, kan man förmoda att priset kommer att vara av samma storleksordning som i Storbritannien. Hittillsvarande erfarenheter kommer tyder alltså inte på att den optiska videoskivspelaren att vara väsentligt billigare än kassettspelarna. Däremot erbjuder den bättre bildkvalitet och möjlighet till Snabbsökning av bilder. - RCA:s videoskiv-

l A

i USA i mars 1981 500 dollar (ca 2 500 spelare kostade vid introduktionen kr). var katalogpriset med Vad programmen beträffar, på en optisk videoskiva en långfilm av senare datum i mitten av år 1980 24,95 dollar (ca 125 kr). fanns till ett Kassettpriserna låg på det dubbla eller mer. Äldre spelfilmer pris av 15,95 dollar (ca 80 kr). Sportprogram kostade 5,95 (ca 30 kr), utbildnings- och informationsprogram 9,95 (ca 50 kr). Tillgängliga uppgifter tyder på att den tekniska produktionskostnaden för en optisk videoskiva (VLP) uppgår till omkring 50 kr per styck vid en upplaga på 1 000 skivor. Vid större upplagor sjunker givetvis styckepriset (se vidare sid. 359 i detta betänkande). l nämnda siffror ingår dock endast kostnaderna från färdigt masterband till leveransklara skivor. Därtill kommer ev. upphovsrättsliga kostnader kostnaderna för att producera programmet, i Screen Digest i december 1980 och distributionskostnader. Enligt uppgift av en VHD-skiva vid introduktionen i USA i slutet beräknas pressningen av 1981 komma att kosta 5,50 dollar styck eller 25-30 kr, vilket anges vara ett subventionerat pris. svar Med beaktande av vad som sagts går det inte att ge något entydigt kommer att bli en massmarknadsartikel i Sverige på frågan om videoskivan inom överskådlig framtid. Skivspelarna torde inte bli väsentligt billigare än de enklaste kassettspelarna. Priset på skivorna kommer i varje fall under och de närmaste åren att vara väsentligt lägre än på programkassetterna om närmast vara jämförbart med priset på böcker. Det är dock tveksamt den fördelen i allmänhetens ögon kommer att uppväga det faktum att man inte kan göra egna inspelningar på skiva, t. ex. for att senare se ett TVprogram som man missade då det sändes i etern. Hur kommer programmarknaden att se ut, och vilka kommer att dominera den? Vad som för närvarande kan överblickas är utbudet av program på optiska från MCA DiscoVision upptog i mitten av videoskivor i USA. Katalogen 1980 (dvs. nästan två år efter introduktionen av den optiska videoskivan) sammanlagt 150 titlar. Huvuddelen av utbudet har underhållningskaraktär Över huvud taget ger katalogen ett intryck av och utgörs av biografñlm. att man främst satsar på lättare gods. Det är dock knappast ägnat att förvåna, - liksom kassettspelarna - marknadsförs som eftersom videoskivspelama medium för underhållning. 1 stort sett ger dock utbudet ett mera ”anstän-

108 Behovet av reglerande

åtgärder

digt” intryck än många videokassettkataloger. Det är också påfallande att tolv av de 150 filmerna är naturfilmer. Vad vi hittills vet om programutbudet på skiva ger inte stöd för uppfattningen att skivan i större utsträckning än kassetterna skulle användas för att sprida reklam, lätt underhållning. j våld och pornografi. Snarare tycks Förhållandet vara det motsatta. De som är kritiska mot skivtekniken har dock rätt i att det är de stora företagen i mediebranschen som dominerar skivutbudet. Eftersom framgång i försäljningen av skivspelare är helt beroende av att man kan erbjuda populära program, söker de företag som står bakom de olika systemen att få bredast möjliga stöd genom att sluta avtal med de stora film- och TVbolagen. Detta är dock i och för sig inget skäl för att införa restriktioner just mot videoskivan, eftersom också kassettmarknaden domineras av ett utbud med utpräglat kommersiell inriktning, främst med ursprung i USA. De uppgifter som föreligger om kostnaderna för pressning av videoskivor ger inte stöd för uppfattningen att videoskivan förutsätter mycket stora upplagor för att bli lönsam. Vad den tekniska produktionen beträffar kan även program som säljs i mindre upplagor bli kommersiellt gångbara. Därför kan även produktioner för små språkområden som de nordiska göras till konkurrenskraftiga priser. l Större betydelse för prissättningen får kostnaderna för programproduktionen och för upphovsrätten. filmer Populära som redan spelat in produktionskostnaden genom visning på biografer och i televisionen kan säljas billigare än t. ex. originalproduktioner för video. De upphovsrättsliga kostnaderna påverkas av om det producerande företaget behöver betala särskild ersättning till upphovsmännen om en film förs över till ett nytt medium. Det ger de stora amerikanska filmbolagen ett visst övertag. Men också företag i de mindre länderna kan befinna sig i en liknande situation. Svenska TVprogram bekostas sålunda med avgiftsmedel. Kostnaderna för att anpassa programmen till videoskiva blir marginella. Höga upphovsrättsliga ersättningar kan dock driva priserna i höjden. Problemet är dock inte unikt för videoskivan. De som vill införa restriktioner mot videoskivan påstår vidare att programutbudet på skiva kommer att medföra ökat tittande med negativa konsekvenser främst för barn och ungdom. Det är möjligt att en rad förändringar på medieomrâdet medför att tittandet ökar i framtiden, men inget tyder på att detta främst kommer att ske genom att just videoskivtekniken introduceras. Vill man förhindra ökad användning av TV-apparaten måste man ingripa också mot andra medieformer, såsom t. ex. kassettekniken, direktsändande satelliter och kabel-TV. Videoskivan medger inte vare sig egen inspelning av TV-program eller produktion av egna videoprogram. Att därav dra slutsatsen att den kommer att medföra ökad passivisering av människor synes dock vara förhastat. Böcker, tidningar, radio och television och kassetter med inspelade videoprogram är också “envägsmedier”. Det är tveksamt om möjligheten att spela in TV-program på videokassett medför att det aktiva TV-tittandet ökar i någon väsentlig grad. Vad som avses när det talas om att videokassetten är ett “tvåvägsmedium” torde vara att den medger inspelning av program som man producerat själv. Det är dock få människor som har tillgång till kamera och redigeringsapparatur som behövs därtill. De positiva

Behovet av 109

reglerande åtgärder

av att ha tillgång till utrustning varmed man kan göra egna verkningarna övervärderas eller undervärderas. Både svenska videoprogram bör varken

och utländska erfarenheter ger vid handen att video kan bli ett uttrycksmedel till tals i medierna men också att det för människor som aldrig kommer denna möjlighet. Hur meningsfullt det känns att är ett fåtal som utnyttjar göra bruk av den torde också delvis bero på om det finns kanaler att sprida via lokala TV-stationer som de program man är med om att göra, t. ex.

sänder över etern eller via kabel. till Sammanfattningsvis kan alltså sägas att de fakta vi nu har tillgång

endast i mycket begränsad utsträckning ger stöd åt den hotbild som skisserats för att förhindra införandet av videoav dem som förespråkar åtgärder att videoskivan kan användas inte skivtekniken i Sverige. Därtill kommer och förströelsemedium utan också har vissa spebara som underhållningscialiserade användningsområden. Dessa behandlas ingående i kapitel 2 och 3 framhållas. att den optiska bilaga l. Här skall endast sammanfattningsvis stillbilder i komvideoskivans förmåga att lagra och återge en stor mängd bination med möjligheten att snabbt och enkelt nå varje enskild bild på och en skiva skapar förutsättningar för att lagra bl. a. lexikon. uppslagsverk skivans bildrutor kan fyllas med text, stillbilder kataloger på den. Eftersom kan videoskivan eller sekvenser av rörliga bilder och kan beledsagas av ljud, för olika ändamål, inte minst bli en helt ny typ av informationsförmedlare

på utbildningsområdet. som videoskivan sålunda skänker bör vägas mot dess De möjligheter när man tar ställning till om Sverige eventuella negativa konsekvenser, Man måste emellertid också helt bör “avstå från videoskivspelartekniken”. ta hänsyn till nödvändigheten att skydda yttrande- och informationsfriheten.

4.2.3 Yttrande- och informationsfrihet

av dess användning måste Ett förbud mot videoskivan eller inskränkning Av referatet ses som en begränsning av yttrande- och informationsfriheterna. i avsnitt 4.1.3 av vissa grundlagsbestämmelser framgår att “särskilt viktiga

skäl” erfordras för att en sådan skall kunna göras. Förarbetena ger dock fall en inskränkning i vid handen att det är svårt att klart ange i vilka

dessa friheter kan ske. debattbetänkande framhålls att det allmänna I yttrandefrihetsutredningens inte genom åtgärder av ekonomisk art bör vare sig gynna eller missgynna viss inriktning. vissa slag av yttranden i syfte att ge den offentliga debatten en vissa offentliga fram- En ekonomisk åtgärd som har till syfte att försvåra måste under alla förhållanden betraktas som Oacceptabel, även ställningar allmänt bara om framställningarna ogillas. Ett sådant syfte får tillgodoses genom åtgärder i den ordning som är föreskriven för ingrepp mot missbruk

av yttrandefriheten. Följaktligen bör varje beslut av ett allmänt organ om

en ekonomisk åtgärd med verkningar för offentliga framställningar föregås av åtgärdens konsekvenser för yttrandefriheten. av en noggrann granskning att det allmänna inte bör Flera remissinstanser anslöt till uppfattningen, art vare sig gynna eller missgynna vissa slag genom åtgärder av ekonomisk debatten en viss inriktning. av yttranden i syfte att ge den offentliga

110 Behovet av reglerande

åtgärder

Yttrandefrihetsutredningen erinrade också om att radiolagen innehåller en uttrycklig bestämmelse till skydd för informationsfriheten, nämligen att radiomottagare får innehas och användas av var och en. Utredningen konstaterade att det finns åtskilliga uttrycksformer som kräver hjälpmedel i form av teknisk apparatur för att nå mottagaren, såsom grammofon, bandspelare eller projektor.

“Yttrandefriheten bör inte kunna angripas bakvägen genom att man inskränker medborgarnas möjligheter att ha och använda föremål och hjälpmedel. Principen i 3§ l st. radiolagen kan utan svårigheter överföras till en blivande yttrandefrihetsgrundlag och gälla alla sådana föremål som bär eller förmedlar yttranden, avsedda för spridning bland allmänheten.”

Det allvarligaste ingreppet mot en viss uttrycksform är totalt förbud mot användning av densamma, skrev utredningen och fortsatte:

“Men också mindre långtgående åtgärder kan ha förödande verkningar för yttrandefriheten. Om exempelvis ett förbud mot import av grammofonskivor infördes, skulle detta möjligen få till följd att så många förlorade intresset för att skaffa sig grammofoner att grammofonskivan i praktiken försvann som uttrycksform“.2

Utredningen sammanfattade sitt resonemang i detta avsnitt med uttalandet att “all tillverkning, införsel och spridning av yttranden och av nödvändig apparatur för förmedling av yttranden bör säkerställas? Vi förklarade i vårt yttrande över detta betänkande bl. a. följande: Liksom yttrandefrihetsutredningen drar vi den slutsatsen, att en fungerande yttrandefrihet förutsätter att det finns en motsvarande informationsfrihet, dvs. rätt att motta information, vilket bl. a. innebär att envar bör ha gmndlagsskyddad rätt att inneha och använda föremål, som bär eller förmedlar yttranden. Logiskt följer härav motsvarande etableringsfrihet.

Vi anslöt oss därmed till förslaget om grundlagsskydd för innehav av den apparatur som behövs för att möjliggöra inspelning. överföring och återgivning av information och yttranden.

4.2.4 Ställningstagande

Av vad ovan sagts framgår att vi inte anser övervägande skäl tala för att videoskivtekniken kommer att få de mycket negativa konsekvenser som förmodas i de skrivelser som här har behandlats. Vidare har skivtekniken utvecklingsmöjligheter som gör att den kan bli ett mycket värdefullt hjälpmedel på informationsområdet. Slutligen skulle förbud mot videoskivtekniken innebära ett ingrepp i informationsfriheten, och sådana. får endast

sou 1979:49, s. 59-60. göras om det finns särskilt viktiga skäl därför. Vi har redan tidigare uttalat

oss för att innehav av apparatur som behövs för inspelning, överföring och 2sou 1979:49, s. 61. återgivning av information och yttranden bör grundlagsskyddas. Av dessa 3 sou 1979:49, s. 64. skäl anser vi inte att något förbud mot videoskivtekniken bör införas.

Behovet av åtgärder lll reglerande

4.3 mot videovåldet

Åtgärder

1 samband med den kraftigt ökade försäljningen av videospelare under andra

inslag av halvåret 1980 visade det sig att ett antal filmer med betydande

Eftersom filmcensuren endast omgrovt våld distribuerades på videokassett. kan såväl film som videogram utan fattar film som skall visas offentligt, av statens biografbyrå säljas, hyras ut och lånas ut föregående granskning 1981 flammade för visning i slutna sällskap. I slutet av 1980 och början av år videovåldet. Från många håll det upp en livlig debatt om det så kallade och att samhället behöver vidta hävdades att gällande regler var otillräckliga spridningen av filmer och videogram med våldsinslag åtgärder som hindrar

främst till barn.

Det finns åtminstone tre olika möjligheter att uppnå det angivna syftet. - kan l Filmcensuren - som nu endast omfattar film som visas offentligt

visad film som film och videogram som vidgas till att gälla såväl offentligt

tillhandahålls för enskilt bruk. Man kan genom en särskild lag förbjuda

med våldsinslag. Slutligen kan film- och spridning av film och videogram om frivilliga etiska regler. Alla videobranschen träffa en överenskommelse berördes mer eller mindre ingående i debatten. tre möjligheterna

redovisas nu gällande regler för filmcensuren, framlagda I det följande mot spridning av film och videogram med våldsinslag förslag om lagstiftning som förts om en frivillig branschöverenskommelse om och de diskussioner etiska Därefter följer våra överväganden och förslag. regler.

4.3.1 Reglerna för filmcensuren

för filmcensuren finns i den s. k. biografförordningen (SFS Riktlinjerna visning av biograffilm sådan film 1959:348). I den stadgas att vid offentlig av statens biografbyrå. I ej får förevisas som icke dessförinnan godkänts

3 § anges de grunder som biografbyrån har att ta hänsyn till vid bedömningen

skall eller ej. Den lyder in extenso: av om en film godkännas

3§ l mom. Biografbyrån må ej godkänna film eller del av film, vars förevisande

och det sammanhang, vari de föpå grund av det sätt, varpå händelserna skildras, till brott. rekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda om dess förevisande kan anses Ej heller må film eller del av film godkännas, eller kan lända olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt kan medföra men för försvaret till upplysning om förhållanden, vilkas uppenbarande

eller eljest för rikets säkerhet. första och andra styckena är stadgat vägra Biografbyrån äger även i annat fall än i finner förevisandet därav uppengodkänna film eller del av film, om biografbyrån

barligen strida mot allmän lag. för barn under 2 mom. Film eller del av film må ej godkännas till förevisning elva år, eller för barn, som fyllt elva men sju år eller för barn, som fyllt sju men ej skada. ej femton år, i den mån den kan vålla barn i sådan åldersgrupp psykisk än i denna 3 mom. Biografbyrån må ej vägra godkänna film på andra grunder

paragraf är stadgat.

innehåller vars innebörd inte är självklar. Denna paragraf några uttryck, infördes som granskningsnorm for vuxencen- Först forrâande. Begreppet Svenska suren år 1911, dock utan att innebörden preciserades i förarbetena. definition: filminstitutets filmforskningsgrupp gav år 1967 följande

112 Behovet av reglerande

åtgärder

l. “En förråad människa har en i Förhållande till flertalet reducerad förmåga att känna medlidande . . . 2. Det är också möjligt att den som förråas härigenom blir benägen att tillfoga andra lidande i större utsträckning än tidigare?”

Christer Ekelund - en granskkonstaterar i sitt examensarbete Filmcensuren ning av verksamheren vid statens biograjbyrâ (1979) att censorerna vid bedömningen av om något kan verka förråande ända sedan lilmcensurens tillkomst haft som utgångspunkt den effekt ett visst inslag kan tänkas ha på 15-18åringar. De har ansetts vara särskilt utsatta för påverkan i “avhumaniserande” riktning, eftersom de generellt sett är mer omogna och lättpåverkade än äldre personer. Vid ingrepp mot en våldsfilm ser censorerna inte i första hand just till den skadliga effekt som den aktuella filmen kan ha utan till den kumulativa effekten av många liknande filmer. Begreppet “skadligt upphetsande” ersatte år 1954 den tidigare använda normen ”upphetsande”. Bakom denna ändring låg ett uttalande av 1949 års filmkommitté att själva upphetsningen inte behöver innebära något forkastligt, eftersom de flesta filmer som bygger på en dramatisk spänning kan kallas upphetsande utan att vara skadlig. Vid sin bedömning om en film eller en del därav kan verka skadligt upphetsande utgår biografbyrån från “känsliga personer och inte från psykiskt sjuka, extremt labila eller överkänsliga människor. Denna censurnorm används framför allt mot inslag som innehåller chock-, skrämsel- eller spänningsmoment. De två hittills behandlade censurnormerna är de ojämförligt mest tilllämpade. ingripanden med stöd av dem riktas mot grov brutalitet, destruktivitet, råhet och sadism.

Yttrandefrihetsutredningen sammanfattar till-

lämpningen på följande sätt:

“Vad som föranleder totalförbud eller klippning är t. ex. långvariga. råa slagsmål med inslag av grymhet och blodutgjutelsc, detaljerade eller utdragna skildringar av grymhet mot människor eller djur. olika former av tortyr. närgångna skildringar av avrättningar eller avancerade skräckscener med dödshot. mord. dråp eller självmord. l fråga om sexualskildringar framstår den svenska filmcensuren vid en jämförelse som mycket återhållsam med ingrepp. “Normal sexualitet godkänns regelmässigt. Censuren är mera restriktiv när den sexuella situationen innefattar sadism eller tvång. ingripanden sker mot skildningar av exempelvis våldtäkter och sexuella perversiteter.”

Begreppet förleda till brott ersatte år 1959 den tidigare formuleringen förleda till förbrytelse”. Enligt förarbetena till nu gällande biografforordning borde förhindras visning av scener som innebär uppfordran till efterfoljd i lagbrott eller som undervisar i brottstekniska Denna censurnorm detaljer. har tillämpats återhållsamt, likaså bestämmelserna att lilmcensuren skall ta hänsyn till rikets försvar och säkerhet och till om visning av en viss film uppenbarligen strider mot allmän lag. Filmcensuren skall ta hänsyn till det sätt, varpå händelserna skildras, och det sammanhang, vari de förevisas. Christer Ekelund skriver i sin ovan nämnda uppsats att denna formulering får ses som en anvisning till cen- Filmens inflytande pa sin sorerna att iaktta stor försiktighet vid granskningen av konstnärliga filmer. publik (SOU 1967231), S. Numera hävdar biografbyrån 1 1. och filmgranskningsrådet att de skadliga effekterna av t. ex. våldsinslag är desamma oavsett filmens konstnärliga värde. ?sou 1979:49. s. 39. Censuren har då i stället att ta hänsyn till om de konstnärliga kvaliteterna

av 113

Behovet reglerande åtgärder

från samhällets synpunkt finns i en viss film är av sådan betydelse att det att visa filmen trots starka skäl, t. ex. med hänsyn till yttrandefriheten,

1 filmer som censorerna anser vara konstnärliga görs den skadliga effekten.

behandlas enligt vad Eklund kallar “nedtoningsinga ingrepp. Övriga filmer inskrider inte mot allt som skulle kunna vara principen”, dvs. biografbyrån

t. ex. våldet, där så kan ske utan skadligt utan nöjer sig med att tona ner

men för handlingen.

att film eller del därav visas Enligt 3 mom. kan biografbyrån förbjuda

kan vålla barn i sådan åldersgrupp för barn i vissa åldrar, “i den mån den till l9ll års biografforordning visar att en av skada”. Förarbetena psykisk mot uppgifter skulle vara att skydda minderåriga filmcensurens viktigaste Därför föreskrevs att för visning till skadliga upplevelser och påverkningar.

vartill barn under 15 år hade tillträde inte skulle godkännas föreställningar barns fantasi eller eljest “biografbilden som äro ägnade att skadligt uppjaga

utveckling och hälsa. Själva begreppet menligt inverka på deras andliga

direktör för statens biografskada infördes 1954. Erik Skoglund, “psykisk av denna norm på följande sätt: sammanfattar innebörden byrå 1954-1971,

bortse från att begreppet “vålla . .. “Under alla förhållanden lär man inte kunna av mentalhygieniskt menliga filmbarn psykisk skada” rymmer ett helt komplex som särskilt som kan framkallas av filmsituationer påverkningar. Inte bara sådana särskilt av barn upplevs som ett för barn har en skrämmande innebörd eller som varianter av sådana potentiellt skadliga hot mot deras trygghet utan givetvis även med tillämpning av de generella meneffekter som biografbyrån försöker förebygga till brott”. talhygieniska normerna “förråande“, “skadligt upphetsande” och “förleda

att vid barnfilmbedömningen Det måste anses vara en viktig funktion för biografbyrån kan uppkomma genom söka förekomma sådana psykiska störningar som exempelvis till deras utvecklingsgrad eller att barn får se film som inte är lämplig med hänsyn eller eljest kan medföra ogynnsom kan ge dem impulser till brottsliga handlingar

samma förändringar i deras sociala beteende?”

i maj 1978 en promemoria med synpunkter Barnfilmnämnden upprättade kan vålla barn psykisk skada i nämndens uppfattning på vad som enligt ut i att risker för psykisk skada samband med filmvisning. Den mynnar

rädsla, ångest och otrygghet, kan föreligga i tre avseenden, nämligen genom förståelse av negativa värderingar samt genom bristande genom påverkan

och förvirring.

1§ för film som visas vid “offentlig Biografförordningen gäller enligt Visning i s. k. slutna säll-

förevisning av biograffilm (biografföreställning)“.

av vad som alltså inte av bestämmelserna. Någon definition skap omfattas eller ”film” ges inte i förordningen. 1 promemorian menas med “biograffilm”

konstateras att biografförordningen Våldet l videogram m. m. (Ds Ju 1980:14) som begränsar Erik Skoglund, Film-

Lagstiftning från början endast avsett film i snäv mening. censuren (1971), s. 223. allmänt vedertagen terbör tolkas restriktivt. Någon fri- och rättigheter innefattas i begreppet film finns enligt 2Våldet i videogram minologi enligt vilken videogram m. m.(DsJu1980:14), sid. finns därför anledning att i detta sammanhang promemorian inte. Det 26.

inte gäller videogram.”

utgå från att biografförordningen

114 Behovet av reglerande

åtgärder

4.3.2 Särskild mot videovâldet

lagstiftning

l början av december 1980 ñck rättscheferna Broome och Pennlöv ijustitieoch utbildningsdepartementen i uppdrag att skyndsamt kartlägga möjligheterna att genom lagstiftning så snart som möjligt komma till rätta med vissa avarter i form av stötande i främst våldsskildningar videogram.” Uppdraget redovisades i slutet av samma månad.

Däri avvisades tanken på förhandsgranskning, bl. a. med hänvisning till

att frågan om filmcensurens framtid för närvarande övervägs inom yttrandefrihetsutredningen. Rättscheferna konstaterade att det rättsliga medel som då står till förfogande är efterhandsingripande genom straff mot spridning av våldsframställningar i lilm och videogram. Två alternativ till lagstiftning presenterades. Enligt det första av dem skulle ett förbud gälla endast spridning till barn. Även skildringar av mindre kvalificerat våld kan och bör då omfattas av strañbudet. Enligt det andra alternativet skulle förbudet avse spridning till både barn och vuxna. l så fall måste man, konstaterades i promemorian, rimligtvis begränsa det till att gälla upptagningar av särskilt grovt våld, det s. k. extremvåldet. Rättscheferna noterade att en kombination av de båda alternativen var möjlig och skulle undanröja vissa svagheter med vart och ett av de båda alternativen. Enligt deras uppfattning skulle emellertid en sådan kombination innebära betydande nackdelar. l promemorian redovisades därför två alternativa förslag till lagstiftning. Det ena riktade sig mot spridning ”i yrkesmässig verksamhet till barn under femton år av “filmer och videogram som innehåller bilder med verklighetsnära skildringar av att någon utsätts för allvarligare våld. Det andra avsåg yrkesmässig spridning till allmänheten av “filmer och videogram som innehåller bilder med närgångna eller långvariga skildringar av att någon utsätts för rått, sadistiskt eller annars särskilt hänsynslöst våld.” _ Efter remissbehandling beslöt regeringen föreslå riksdagen en lagstiftning i huvudsak enligt det första av de båda alternativen. Lagens första paragraf hade i propositionen följande lydelse.

Filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte lämnas ut till barn under femton år eller spelas upp vid särskilt anordnad visning, när något sådant barn är närvarande.”

Riksdagens konstitutionsutskott beslöt vid behandlingen av propositionen och de motioner som väckts i anledning av den att utarbeta ett nytt lagförslag, Våldet i videogram m. m. som i huvudsak innebar en kombination av de båda alternativ till lagstiftning (Ds Ju 1980:14), som redovisats i rättschefernas promemoria. Första paragrafen i konstitus. 2. tionsutskottets förslag hade följande lydelse: ?Ds Ju 1980:1, s. 42, 43. Filmer och videogram med närgångna eller långvariga skildringar av att någon utsätts 3 Prop. l980/81:l76 med för rått eller sadistiskt våld får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte förslag till lagstiftning spridas till allmänheten genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom mot viss spridning av visning, såvida spridandet med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang videogram med våldsin- samt omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt.” slag m. m. Andra paragrafen var identisk med propositionens ovan citerade första pa- “KU 1980/8128, s. 44. ragraf.

av 1 15

Behovet reglerande åtgärder

ledamöterna av konstitutionsutskottet reserverade sig mot De moderata till majoritetsförslaget när det gällde den första paragrafen med hänvisning

“innebära en ny begränsning av yttrandefriatt den Föreslagna lagen skulle för konstnärligt och andra allvarligt heten på detta område med konsekvenser svåra att överblicka”. De hänvisade syftande framställningar som är mycket om det är förenligt med också till att lagrådet funnit det vara “tveksamt

till vuxna för att nå skyddet till barnf grundlagen att förbjuda spridning

i enlighet med propositionen. Därför förordade de en lagstiftning spridning av biföll den i propositionen föreslagna lagen mot Riksdagen under femton år. När det gäller den vissa filmer och videogram till barn

ovan citerade, av konstitutionsutskottet utarbetade, paragrafen (med förbud

“till allmänheten“) förklarades mot spridning av vissa filmer och videogram

m. fl. (m) vilande i tolv månader enligt den på förslag av Håkan Winberg

bestämmelserna i regeringsformens 2 kap. 12 §.

4.3.3 Etiska regler på videogramområder

har uttryckt intresse för att Vissa organisationer inom videogrambranschen producent- och införa en frivillig överenskommelse om etiska regler mellan

Sveriges videoproducenters förening grossistföretagen i videobranschen. om en sådan överenstog sålunda initiativ till en överläggning (SVlP) 1980. I den deltog företrädare för kommelse som hölls den 16 december För-

Svenska bokförläggareföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Riksdataförbundet, Vectu, Intereningen svenska läromedelsproducenter, and Videogram ProducersUFPl), Sveriges national Federation of Phonogram industriförbundet, Föreningen svensk fackreklambyråförbund, Grafiska

och Bonus samt informationsteknologiutredningen. press (Factu) en konferens i Borås på initiativ av direktör Den 27 januari 1981 hölls diskuterades möjligheterna till en Gunnar Hedin, Scand Video AB, varvid mot distribution av våldsprogram. Ett 70-tal delbranschöverenskommelse grossister och detaljister. tagare representerade importörer, röstsiffrorna 45-1 för följande uttalande: Mötet uttalade sig med

som innehåller utpräglad råhet genom skildringar av närgånget, långl. Videofilmer sadistiskt våld, samt skildringar med grovt kvinnoförakt varigt eller motsvarande och som enligt biografförordningen skulle förbjudas bör icke distribueras.

Videofilmer med våldsskildringar, som kan försvaras med hänsyn till handlingen

i övrigt, skall icke göras tillgängliga för personer under 15 år.

dvs. distributörer Vi föreslår därför att samtliga som fungerar som grossister, för leverans genom radio-, TV- och videohandel enar sig om en av Videofilmer samt att handeln rekommendation att sådana filmer åsätts: BARNFÖRBJUDEN, under 15 år, rekommenderas att icke göra sådana filmer tillgängliga för personer

vilket skall styrkas med visande av legitimation. filmer på videokassetter genom in- 2. Varje producent eller importör som sprider överföring eller kopiering bör utse en ansvarig videofilmspelning, bearbetning,

utgivare. och Videofilmutgivaren skall sålunda bära ansvar för innehållet i videogrammet

därmed ha uteslutande rätt att bestämma innehållet och mot videofilmutgivarens göras tillgängligt för allmänheten. vilja får inte videokassetten eller videogrammet som icke är lämpliga Videofilmutgivaren skall också ansvara för att produkter *KU l980/81:28,s. 47. BARNFÖRBJUDEN. för personer under 15 år förses med texten:

116 Behovet av reglerande

åtgärder sou 1931:55

Ansvarigheten bör sålunda i princip följa samma regler och normer som gäller för ansvarig utgivare av periodisk tidskrift. 3. Konferensen är positiv till en rådgivande videonämnd till vilken den ansvarige videofilmutgivaren kan vända sig. Detta innebär ej någon generell förhandsgranskning av videomaterial. 4. Konferensen är positiv till att denna rådgivande videonämnd finns inom ramen för en gemensam branchorganisation. Denna organisation skall utse nämnden. tillskapa normalavtalsvillkor och verka för andra allmänna branchöverenskommeln ser.

Detta uttalande kan dock inte betraktas som bindande för något av de företag som var representerade vid konferensen. Vi var inte representerade vid det ovan nämnda mötet den 16 december 1980, men i Borås-konferensen deltog en medarbetare i vårt kansli som observatör. 1 början av år 1981 tog Företrädare för såväl SVlP som IFPI kontakt med oss och uttryckte intresse för att närmare pröva möjligheterna att införa något slag av etiska regler på videogramområdet. Detta ledde till att vi inbjöd företrädare för organisationer inom film- och videogrambranschen samt för upphovsmännen till en överläggning den 18 mars 1981. Följande organisationer var representerade vid mötet: Föreningen Sveriges Filmproducenter, lFPl, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samorganisation (KLYS). SVlP, Smalfilmsdistributörernas Svenska filmförening, uthyrarföreningen och Sveriges Television AB. Av samtalet att döma fanns då ingen enig opinion inom branschen för ett system med frivilliga etiska regler. Från filmproducenternas sida syntes man i första hand vilja avvakta vilken ställning yttrandefrihetsutredningen kommer att inta till vuxencensurens fonbestånd. Det framhölls också, att det kan finnas vissa mindre seriösa distributörer som inte är intresserade av en sanering av utbudet och som därför inte torde ansluta sig till en överenskommelse om etiska regler. Det foreföll troligt att det kan bli lättare att vinna allmän uppslutning kring ett sådant regelsystem efter tillkomsten av en 1 avvaktan

yttrandefrihetsgrundlagsom spänner över hela mediefältet.

härpå får det ovan nämnda uttalandet från Borås-konferensen endast betraktas som en allmän rekommendation. Vid en sammankomst i början av juni 1981 diskuterade emellertid företrädare för ett antal organisationer inom informationssektorn - delvis desamma som deltog i den ovan nämnda överläggningen i december 1980 på nytt frågan om etiska regler i de nya medierna. Därvid fick en arbetsgrupp l uppdrag att utforma förslag till etiska regler för informationsproducenter för vidare behandling under hösten 1981.

4.3.4 Överväganden och

förslag

Frågan om

förhandsgranskning av film som är avsedd att visas offentligt,

dvs. vad som vanligen kallas filmcensuren, behandlas i direktiven till yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977: 10). Departementschefen säger där att den bör överväga om det finns tillräckliga skäl att behålla någon form av vuxencensur men att det synes vara ganska klart att viss barncensur behövs. Då frågan om filmcensurens framtid alltså för närvarande behandlas av en

annan utredning tar vi inte ställning till den. Vi vill emellertid framhålla,

Behovet av 117

reglerande åtgärder

att för offentlig visning av videogram bör samma regler gälla som för offentlig av film, vilket vi också anförde i vårt remissvar på yttrandefrivisning debattbetänkande. Film och videogram är nämligen endast hetsutredningens två olika “förpackningsformer“, och samma program kan uppträda i båda som ger bättre upplösning och formerna. Utvecklingen av storbildskärmar att medföra att det är billigare än de som finns i dag kommer troligen där programbäraren är en videokassett eller anordnas biografföreställningar, videoen videoskiva. Att inte samma regler redan i dag gäller för filmer och utvecklingen gått snabbare än laggram torde bero på att den tekniska stiftningen på området. av film Vi övergår nu till att diskutera frågan om regler för spridning och videogram för bruk enskilt och i slutna sällskap. Också här bör givetvis i

i samma regler gälla för båda slagen av programbärare.

videogrammarknaden, allt- Vi har följt utvecklingen på den kommersiella till enskilda ta fart vid sedan försäljning och uthyrning personer började årsskiftet 1978/79. Redan då påtalade vi den låga kvaliteten på en stor del

av programutbudet. vålds- Den fortsatta utvecklingen har också ingett oro. Grova, spekulativa och film står i bjärt kontrast till de etiska och huskildringar i videogram manistiska som är grundläggande i vårt samhälle. värderingar Alltsedan filmen introducerades i Sverige har det ansetts befogat att genom påverkan. Den sammanställsärskild granskning skydda barn mot skadlig ning av forskning, som publicerats i rapporten Film och TV i barnens värld (SOU 1981:16) och som kortfattat refereras i kapitel 6 i detta betänkande, att ett skydd är påkallat, inte bara vid offentlig visning ger vid handen utan också när det gäller program som ses i hemmen. När det gäller film som skall visas offentligt, finns det i biografförordoch bildsekvenser som skall tillåtas för ningen regler om vad slags filmer vuxna, har under årens lopp utvecklat resp. för barn. Statens biografbyrå av de olika granskningsnormerna. Enligt vår en praxis för tillämpningen bör de regler som nu gäller for godkännandet av film för offentlig uppfattning kunna för lagstiftning om de krav som skall visning tas till utgångspunkt ställas dels för att filmer och videogram över huvud taget skall få lämnas

ut till allmänheten, dels för att de skall få lämnas ut till barn. För att förenkla anges, nämligen 15 år. lagens tillämpning bör endast en åldersgräns

Av direktiven till yttrandefrihetsutredningen framgår att man kan räkna

med att barncensuren av biograffilm kommer att finnas kvar. Regler motkan då tas in i den svarande dem som gäller enligt biografförordningen

nya lagen. har i uppdrag att överväga om förhands- Yttrandefrihetsutredningen av biograffilm för vuxna skall bibehållas eller ej. Om denna granskning också innehålla föavskaffas kan en lag av det slag som vi här diskuterar reskrifter om att filmer och videogram av visst slag inte får visas offentligt Samma bestämmelser kommer och att överträdelse skall beivras i efterhand. visade filmer och videogram. då att gälla för såväl enskilt som offentligt av obligatorisk förhandsgranskning av film Vi vill inte föreslå införande som tillhandahålls för enskilt bruk, främst därför att detta och videogram skulle innebära en inskränkning av yttrandefriheten. Sådana begränsningar eftersom är oumbärlig för måste alltid göras restriktivt, yttrandefriheten

118 Behovet

av reglerande åtgärder

demokratin. När yttrandefriheten kommer i konflikt med andra värden av hög dignitet kan det dock bli nödvändigt att begränsa den. Huvudregeln bör då, som yttrandefrihetsutredningen framhållit, vara “att missbruk skall - vid sidan av självsanerande verksamhet - definieras i brottsbeskrivningar och först i efterhand beivras i rättsligt reglerad ordning?” 1974 års proposition om den statliga kulturpolitiken avvisade också bestämt ”den auktoritära vägen att med administrativa medel hindra vad man tycker är ett obehagligt kulturutbud“.2 När promemorian Våldet i m. m. videogram diskuterar tanken på obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som sprids för enskilt bruk, konstaterar de båda rättscheferna att det kan “ifrågasättas om en så pass långtgående reglering vore väl förenlig med bestämmelserna i regeringsformen om när yttrandefriheten får begränsas.” En generell regel om förhandsgranskning av alla filmer och videogram skulle kräva en kraftig utbyggnad av granskningsmyndigheten. Utbudet av videogram är redan nu stort och växer snabbt. Man kan visserligen tänka , sig att undanta program som är avsedda för undervisning och information. Detta skulle dock medföra svåra gränsdragningsproblem. Det skulle också bli svårt att övervaka efterlevnaden. Vidare kan man ställa frågan vilka konsekvenser krav på förhandsgranskning av filmer och videogram skulle få för televisionens ställning i samhället. Kan man med bibehållen konsekvens motivera att alla filmer och videogram måste granskas innan de får visas i hemmen, medan TV-program som ses i hemmen är undantagna sådan granskning? Att staten inte kan utöva förhandscensur av de program som sänds av Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB är en förutsättning för programverksamhetens integritet och för etermediernas fria ställning i samhället. Slutligen bör påpekas att vem som helst utan svårighet vid besök i utlandet kan köpa hem ocensurerade videogram och låna ut dem till vänner och bekanta. Inom några få år blir det också möjligt att i svenska hem ta emot och spela in TV-program som via satellit sänds från länder med andra programregler än de som tillämpas i Sverige. En bestämmelse om obligatorisk

förhandsgranskning skulle alltså inte bara vara diskutabel ur yttrandefri-

hetssynpunkt, vara svåradministrerad och svârkontrollerad och medföra risker for den svenska televisionens integritet - den skulle också få begränsad verkan på grund av våra internationella kontakter. Vi anser, med utgångspunkt från vad som ovan anförts, att spridning eller visning av film eller videogram i strid mot de regler som vi antytt på s. 117 skall beivras genom åtal i efterhand. Rättegång skall i sådana fall ske på samma sätt som i tryckfrihetsmål. Det förutsätter att det för varje film och videogram finns en ansvarig utgivare.

Yttrandefrihetsutredningen konstaterade i sitt debattbetänkande att det

inte möter några hinder att för film, videogram och fonogram införa en särskild ansvarsordning av samma typ som för tryckta skrifter.

sou 1979:49. s. 22.

2 “Framställningar i sådana former skiljer sig inte nämnvärt från det tryckta ordet Prop. 1974123. S- 296när det gäller möjligheterna för en ensam ansvarig att kontrollera yttrandenas innehåll. 3DS Ju 1980:14* s. 29_ Det förflyter jämförelsevis lång tid mellan produktionstillfället och offentliggörandet och varje enskild framställning är väl avgränsad. Någon tvekan behöver inte råda 4501471979549-573om vilka yttranden ansvaret omfattar.”

Behovet av 119

reglerande åtgärder

Utredningen förklarade mot den bakgrunden att principen om ensamansvar

också bör kunna omfatta bland annat film

i en ny yttrandefrihetsgrundlag

för yttranden i dessa medier bör i första och videogram. Ensamansvaret

utse en sådan bör ankomma hand ligga på en i förväg utsedd utgivare. Att av filmer och videogram som på den som driver verksamheten. Utgivare produkten i Sveutomlands kan utses av den som distribuerar producerats inte ansvarig utgivare bör ansvaret övergå på den som driver rige. Finns Det kan diskuteras om ansvarighetskedjan bör göras längre verksamheten. kunna ställas till svars för ett än så. TF:s princip är att någon alltid skall torde det inte vara svårt att identifiera den yttrandefrihetsbrott. I allmänhet och ställa denne till ansvar. Vill man fullfölja som driver verksamheten

på den som offentligt TF:s principer kan man dock lägga ett sistahandsansvar förevisar eller sprider brottslig framställning i film, videogram eller fonogram,

förklarar yttrandefrihetsutredningen. l vårt remissvar instämde vi i yttrandefrihetsutredningens uppfattning

i en lagstiftning av TF:s karaktär. att videogrammen låter sig inrangeras ansvarsfrihet för meddelare och rätt till ano- Regler om ensamansvar, Ensamansvaret för yttranden i videonymitet bör sålunda kunna tillämpas. Enligt vår en i förväg utsedd utgivare. gram bör i första hand ligga på i parallellitet med mening bör ansvarskedjan så långt som möjligt utformas

skall finnas som kan ställas vad som gäller enligt TF, så att alltid någon Detta skulle för videogrammens del intill ansvar för yttrandefrihetsbrott. den som driver verksamheten, nebära, att ansvaret bör kunna gå över på

visar ellersprider brottslig framställning

och i sista hand på den som offentligt för skyddet av yttrandefriheten i videogram på videogram. Dessa principer

bör ha grundlagskaraktär. att bedöma om Det ankommer i första hand på den ansvarige utgivaren som en film eller ett videogram kan spridas enligt de regler för innehållet

innehåller en film i samma skick som det vari gäller. Om ett videogram för offentlig visning, kan han utgå från att den inte strider den godkänts Detsamma torde komma att gälla många promot gällande bestämmelser. information och underhållning. Program som enligt gram för undervisning, hans egen bedömning inte bör visas för barn kan han själv förse med etiketten l tveksamma fall bör han ta hänsyn till gransk- “Ej lämplig för barn”. för offentlig visning och till ningsmyndighetens praxis vid godkännande

i tidigare rättsfall. prejudikat ett frivilligt organ, som vid Det bör ligga i branschens intresse att skapa med utgångspunkt från gälbehov kan ge tveksamma utgivare vägledning

lande bestämmelser samt administrativ och rättslig praxis. De diskussioner

område om behov och utformning av etiska regler på de nya mediernas

vari flera branschorganisationer är engagerade bör också kunna ta upp denna

fråga. införande av möjlighet till frivillig förhandsl debatten har föreslagits Om emellertid en granskgranskning av biografbyrån eller annan myndighet. ett administrativt organ, ges möjlighet att i förväg ange ningsmyndighet, som inte förutsätter obligatorisk vilka program som får spridas enligt en lag i konflikt med förhandsgranskning, skulle detta innebära att man kommer tolkar inte om att domstolarna ensamma lagen. Vi kan därför principen myndighet skulle ges möjlighet ansluta oss till tanken på att en offentlig

120 Behovet av reglerande

åtgärder

att efter anfordran ge bindande besked om vilka filmer och videogram som kan godkännas för spridning i andra fall än där obligatorisk förhandsgranskning är föreskriven, dvs. för närvarande fall som gäller offentlig visning. Som vi tidigare redovisat, krävs emellertid särskilda åtgärder för att skydda barnen. Den s. k. barncensuren förhandsgranskar av det skälet filmer för och förbjuder sådant som kan vålla psykisk skada på barn. offentlig visning Den lag som antogs av riksdagen ijuni 1981 tillkom för att förhindra att s. k. våldsfilmer lämnas ut till eller spelas upp för barn under 15 år vid särskilt anordnade visningar. Vid sidan av bestämmelser och lagstiftning som finns och som vi nu föreslår, behövs också positiva insatser. Föräldrar, lärare och ungdomsledare behöver kunskap om innehållet i aktuella videogram och råd om vilka åldersgrupper som har god behållning av olika videogram. Detta bör enligt vår mening kunna ordnas genom frivillig granskning där framför allt organisationer deltar, som dels arbetar med barn, dels representerar yrkesgrupper verksamma bland barn. En granskning av detta slag bör kunna ske på initiativ av producenter och importörer (ansvariga utgivare) som är intresserade av att deras videogram förses med en varudeklaration“. En granskning kan givetvis också komma till stånd på initiativ av organisationerna själva. Verksamheten bör i huvudsak kunna finansieras genom avgifter. Det finns anledning förmoda att de omdömen som lämnas efter en sådan granskning kommer att göras tillgängliga av uthyraren/försäljaren, men även andra vägar att nå videoanvändarna behövs. Det kan vara tidningar och tidskrifter som utges av deltagande organisationer eller vänder sig till dem och deras medlemmar. Den registrering och information som vi föreslår i kapitel 13 kommer också att kunna fungera som en informationskanal till allmänheten. Vi har i fiera sammanhang i detta betänkande framhållit att den tekniska utvecklingen medför att gränserna mellan olika medier håller på att suddas ut. Samma program kan lagras på film och videogram. Men varken film eller videogram är bundna till den plats där de rent fysiskt befinner sig. Bådadera kan också överföras genom etern och via kabel såväl till enskilda hem som till videografer. Därmed tangeras området för Sveriges Radios som hittills varit föremål för särskild reglering genom radiolagen verksamhet, och avtalen mellan staten å ena sidan samt moderbolaget och programbolagen å den andra. Detta kan vara ett skäl till att i det pågående reformarbetet på yttrandefrihetsområdet eftersträva en lagstiftning som kan tillämpas på alla medier, vare sig visningen sker offentligt i en stor lokal eller enskilt lett hem och oavsett om programkällan (filmen, videogrammet) flyttas från en lokal till en annan eller om överföring sker genom sändning över etern eller via kabel. Det är yttrandefrihetsutredningens uppgift att finna former för en sådan lag. Vi har därför inte utformat något eget lagförslag utan begränsar oss till att redovisa efter vilka principer en sådan lagstiftning enligt vår mening bör utformas.

sou 1981:55 121

5 Makten över marknaden

5.1 Yttrandefrihetens villkor

l kapitel 3 om målen for samhällets insatser på videogramområdet har yttrandefriheten som en medborgerlig rättighet och ett kulturpolitiskt mål utvecklats. Det har konstaterats att denna frihet för att existera kräver ett l l där åsikter och opinioner kan födas, utvecklas och spridas l öppet samhälle, l av medieutan hinder. l praktiken kräver detta en varierande mångfald kulturutövare och en debattaktiv allmänkanaler, som står opinionsbildare, het till buds. Sverige är ett i detta avseende lyckligt lottat land med en lagstiftad och i traditionen väl förankrad yttrandefrihet, som kan finna sitt utlopp via en mångfald massmedier. Det ligger i samhällets intresse att värna om denna mångfald. Yttrandefriheten är ett ideellt intresse och en medborgerlig rättighet men det är lätt att se hur handhavandet av den blivit mycket invecklad och beroende av stora tekniska och ekonomiska resurser. För att yttranden, åsikter och opinioner skall kunna vinna spridning krävs tillgång till kommunikationskanaler, som de flesta enskilda saknar inflytande över. För att skall vara total krävs att var och en har tillgång till en yttrandefriheten egen kanal till allmänheten. Att enbart vara hänvisad till att sprida sina åsikter muntligt inom den trängre krets, där man rör sig, är inte tillfredsställande - speciellt som vissa opinionsbildare har tillgång till helt andra resurser med tillhörande masspublik. Yttrandefriheten måste göras jämlik för att göra skäl for namnet. Historien visar oss hur massmedier växt fram for att tillgodose opinionsbildarnas och kulturarbetarnas behov - samtidigt som allmänhetens intresse av information, forströelse och upplevelse har tillgodosetts. Från att ha varit ett hantverk, som stått informatörerna och kulturarbetarna nära, har de utvecklats till en industriell verksamhet. En industri som ofta är i privat ägo och som lyder under de kommersiella villkoren. Bokhandel. teatrar, tidningar, biografer, radio, TV och video har under effektiva former tagit över förmedlingen av information och kulturupplevelser och det har revolutionerat yttrandefrihetens villkor. Genom att det under vårt århundrade varit en explosionsartad utveckling av antalet informationskanaler och allt större publiker har öppnats for massmediernas har yttrandefriheten givits gynnsamma möjligheter. Konkurexponering rensen om publiken har också skapat en konkurrens om opinionsbildarna - massmedierna har måst fyllas med innehåll.

122 Makten över marknaden

Detta tas upp i Unesco-rapporten Many Voices, One World (den s. k. MacBride-rapporten) som betonar att denna nya tillgång tilljättelika publiker leder till en demokratisering och popularisering av kulturlivet. Det som tidigare var förbehållet intelligentian och de välbärgade har blivit allmänhetens egendom. Som exempel nämns att Berlin-filharmonikerna 1978 framförde Beethovens Nionde Symfoni inför ett auditorium på 120 miljoner människor tack vare TV. Dessa möjligheter för artister och författare att vidga sin publik ökar möjligheterna för dem att försörja sig och antalet kulturutövare blir större. Denna industrialisering av informations- och kultursektorn har anammats med hänvisning till de möjligheter, som därmed skapats, att engagera allt fler som kulturkonsumenter. Men samtidigt har svårigheterna för enskilda, icke så väletablerade. kulturskapare och opinionsbildare blivit uppenbara. Man måste vara tekniskt kunnig och känna till de rätta kanalerna för att kunna begagna sig av de vidgade möjligheterna till masskommunikation. Samtidigt som MacBride-rapporten skildrar hur kulturindustrin har gjort det möjligt för allt fler att ta del i kulturliv och debatt varnas för det ekonomiska beroende, som samtidigt skapas. Massmedierna knyts intimt samman med annan industriell verksamhet? Det kan gälla tryckeri- och tidningspappersindustrin, elektronikindustrin, transportbranschen osv. De enorma investeringar, som krävs i massmedieindustrin, gynnar också uppkomsten av stora företag inom branschen. 1 rapporten varnas dessutom för att det ligger i den producerande massmedieindustrins intresse att finna marknader och den investerar därför gärna i distributionsledet? Detta leder i länder, utan utvecklad egen produktionsapparat, till att ett distributionsnät byggs upp med hjälp av utländskt kapital, varefter ett beroende av program uppkommer. Detta är tydligt i u-länder, där det finns TV-distribution men en mycket blygsam egen TV-produktion. Paralleller skulle dock kunna dras till fonogram, film- och videomarknaden och då blir också situationen i små länder i industrivärlden aktuell. Massmedieindustrin har blivit så tekniskt avancerad och investeringskrävande att den i allt större utsträckning blir multinationell. Att kultur- och opinionsyttringar blivit massmarknadsgods kan leda till en banalisering av kulturutbudet - om det ensidigt anpassas till en masspublik. Allmänhetens efterfrågan relateras i viss mån till vad som är möjligt att efterfråga. Därigenom försämras yttrandefrihetens villkor - massmedierna riskerar att hamna i de stora och starka medborgargruppernas tjänst, medan minoriteter och udda intressen kan få stå tillbaka, därför att de inte blir lönsamma att tillgodose. Det paradoxala är alltså att trots att allt fler mediekanaler öppnas och trots att det blir allt större publiker att konkurrera om så blir utbudet från medierna allt mer likartat och med målgrupper utvalda efter ekonomiska Many Voices. One kriterier. World, s. 98. Den industrialisering av massmedierna, som till en början öppnade nya 2 Many Voices. One vägar och nya publiker har nu nått en sådan teknisk nivå och har blivit World, s. 99. beroende av så speciella ekonomiska förutsättningar att det blir allt svårare 3 Many Voices, One att hävda att den massmediemässiga mångfalden i sig är en garanti för World, S.97. en vid yttrandefrihet.

Makten över marknaden 123

5.2 Koncentrationstendenser

Koncentration inom massmedieområdet är en internationell företeelse och i denna kan iakttagas inom de skilda ekonomiska systemen. Tre huvudlinjer företagsmässiga koncentration kan urskiljas a. en horisontell eller vertikal samordning av företag som ägnar sig åt information eller underhållning, b. företag, som har sin huvudsakliga verksamhet inom andra branscher_ engagerar sig också inom massmedieområdet, c. sammanslagning av företag inom skilda medieområden till multimediakonglomerat.

Denna koncentration av medieverksamheten finner sin grund i förhållandena på marknaden - lönsamhetsaspekter, investeringsmöjligheter och _ tekniska förutsättningar. I Many Voices, One World har man listat ett antal orsaker till koncentrationen inom dagspressindustrin:

marknadsekonomiska tendenser, utveckling mot produktstandardisering, distributionsekonomiskt tryck, . upplage- och annonskonkurrens, konkurrens från andra

_x-X-r-rqoñfvañçp

medier, allmän utslätning inom kulturområdet, brist på efterfrågan på vissa dagstidningar, . produktionskostnad, minskade annonsinkomster, förebyggande konsolidering, samhällelig politik som försvårar enskilt företagande, brister i tidningsledningen, l. inflation eller ekonomisk kris, m.brist på nytänkande. Det föreligger alltså ett starkt tryck på medieföretagen, som samtidigt måste brottas med strukturella realiteter och axla ett kulturpolitiskt/demokratiskt ansvar. Utan en samhällelig förståelse för detta problemkomplex lär massmediernas möjligheter att hålla informationskanalerna öppna till allmänheten minska för varje år som går. Tendensen går i riktning mot en allt allvarligare massmediekoncentration. All koncentration är dock inte av ondo. En allt för stor splittring av resurserna kan medföra att möjligheterna att förmedla information, kunskaper, opinion och kulturupplevelser minskar - därom finns många vittnesbörd inom den “kulturindustriella revolutionen. Det finns dock gränser, där effektiviseringen hotar att övergå i likriktning. Denna likriktning, som har sin grund i ekonomiska och strukturella förutsättningar, är i sig ett hot och medför att en kvantitativ mångfald inte längre är något garanti för kvalitativ mångfald. Det är ingen fördel med många tidningar, många teatrar, många filmproducenter om de produkter de marknadsför är tämligen identiska och om målgrupperna ständigt är desamma. Det är inte mot antalet företag som koncentrationstendenserna i första hand är ett hot utan mot mångfalden åsikter, opinioner och konst- Many Voices,One Worldå- 104närliga verk.

124 Makten över marknaden

Koncentrationstendenserna inom massmedierna har utretts av massmediekoncentrationsutredningen, som i sitt huvudbetänkande Massmediekoncentration* redovisar situationen för de olika massmedierna i bilaga 1-11. Vi skall här inte upprepa resonemanget utan koncentrera oss till videogramområdet. Videogram är ett massmedium när den bär ett program, som är avsett för en bred allmänhet. Det kan vara avsett för undervisning, förströelse, känsloupplevelse, kulturförmedling eller opinionsbildning och därmed ersätta eller komplettera läroböcker, litteratur i allmänhet, fonogram, film eller bilder. Videogrammen är ett mångsidigt kommunikationsmedel med åtskilliga uttrycksmöjligheter. Dess teknik inbjuder till kombination med andra medier. Videogram kan således ha intresse för bokförlag, bibliotek, teatrar, musikproducenter, TV-företag och tidningar. Beröringspunkterna är många och därmed också möjligheterna till samarbete, samordning, intressekollisioner, konkurrens, koncentration. Hittills har program i mycket liten omfattning producerats speciellt för videogrammarknaden. De videoprogram, som föreligger är således i första hand producerade som film eller som TV-program. Detta gäller såväl den svenska som den internationella marknaden. Detta medför att Videogrammarknaden i långa stycken är en avbild av marknaderna för film och TVprogram, som i sig inrymmer en dominerande andel import. De främsta exporterande länderna är i nu nämnd ordning USA, ltalien, Frankrike, England, Indien och Sovjet och det innebär givetvis ett kulturinflytande från dessa länder och också ett intresse från dessa att bibehålla sina exportmarknader. Detta intresse riktar sig inte minst mot u-länder, som är så gott som utan egen film- och videoproduktion och där man genom att understödja uppbyggnaden av ett distributionsnät skapar ett stort beroende av importen. Från vilka länder man importerar beror på vilket språkomrâde man tillhör och vilka kulturella och kommersiella band som finns. En genomgång av uppgifterna om ursprungsländer för de 647 spelfilmer på Videogram som fanns tillgängliga i Storbritannien 1980 ger följande resultat?

Samproduktion mellan

Till Sverige importeras film främst från USAoch England och förhållandet l sou 1980:28. är detsamma vad gäller videogram. Videogramutbudet är en relativt trogen kopia av biograffilmsutbudet. Dock finns på Videogram också en mängd 2 Screen Digest, april, maj, filmer, som inte blivit föremål för biografdistribution i Sverige på grund augusti och november 1980, samt mars och juni av låg kvalitet eller därför att de av någon anledning saknar tillräckligt 1981. stor publik.

Makten över marknaden 125

Videogrammen har inte ännu medfört att något nytt programmoment tillförts medieområdet - det har i första hand, som ovan nämnts, varit en ny distributionsform av program ursprungligen avsedda för biografer eller TV. Därmed kan videogrammen också ses som en konkurrent till TV- och biografföretagen och samtidigt som en bundsförvant till producenterna av film och TV-program, som på detta sätt kan nå ut direkt till konsumenterna och därmed vidga sin avsättning. Denna programmässiga likformighet inom TV, film och videoområdena behöver dock inte bestå. På samma sätt som TV-mediet stimulerat fram speciella typer av TV-underhållning och serieprogram, som ej kan marknadsföras som biograffilm, kommer sannolikt det speciella videomediet att ge upphov till sina egna programformer. Det är alltså troligt att vi inom en snar framtid får ett utbud av videogram producerade enbart för videogrammarknaden - video blir ett mera självständigt medium. Därmed kan också en speciell typ av programproducenter komma att etableras - konkurrenter med de företag, som specialiserat sig på film och TV-program. I takt med att videotekniken finner nya uttrycksformer kommer också antalet videoföretag att öka, men redan existerande företag inom branschen och inom näraliggande områden kommer att noga bevaka utvecklingen. Det finns skäl att tro att de företag, som nu producerar, importerar, kopierar och versionerar film för videoändamål även kommer att visa intresse för rena videoproduktioner. kan att producera och distribuera Biografföretagen bli intresserade av att få tillgång till de videoproduktioner som annars bara skulle finnas tillgängliga för hembruk (t. ex. genom visning på “videograteatrar och musikproducenter har sina publikintressen att fer). Bokförlag, kan utnyttjas som förbevaka och måste överväga om inte videogrammen Videogrammen med sina många kontaktytor mot övriga medlingsväg. mediesektorer blir sannolikt mycket användbart som kompletterande medium. Genom de många intressen som grupperas kring videogrammens produktion och distribution finns skäl att tro att detta nya mediums framväxt kommer att påverka koncentrationstendenserna inom medievärlden. Företag och koncerner som redan ägnar sig åt medieverksamhet i andra former kan komma att inlänka också någon form av videoverksamhet i sin organisation.

5.3 Transnationell struktur

Under början av 1981 hörde Sverige till de absolut videotätaste länderna i världen - förmodligen distanserad blott av Japan. Försäljningen av videobandspelare är dessutom fortfarande intensiv. Marknadsförutsättningarna är således goda för försäljning och uthyrning av programkassetter och det har lett till ett mycket vittförgrenat distributionsnät med ca 1 500 detaljhandlare, som tillhandahåller kassetter direkt till konsumenterna. Ett 20-tal grossistföretag fungerar som programdistributörer. De detaljistföretag, som i huvudsak ägnar sig åt att tillhandahålla videogram, har som regel kontakter med fiera grossister - det föreligger således inga ren-

126 Makten över marknaden sou 1981:55

Konsumenter

i

Detal jis er t import ____.

______. Grossister

Producenter Figur 18

odlade kedjebildningar. När det gäller företag, som hyr ut programkassetter vid sidan av annan, huvudsaklig, verksamhet (radio- och fotohandel, varuhus, bensinstationer osv.) är det dock ofta frågan om att lagerföra program från någon enda leverantör. l dessa fall är det dock verksamhet i mindre och snarast avsedd som en service. För en riksdistributör kan omfattning en sådan välorganiserad verksamhet dock få stor ekonomisk betydelse (jämfor med s. k. rackförsäljning av ljudkassetter, som går ut på att med hjälp av exponering av ett mindre antal kassetter stimulera impulsköp på t. ex. en besinmack). Om distributionsvägarna redan är väl utbyggda så är den inhemska videogramproduktionen i stället mycket blygsam. Distributionsapparaten är således i hög grad beroende av möjligheterna till import. Under det sista året har visserligen ett antal svenska biografftlmer slussats ut på marknaden, men de utgör en mycket blygsam andel av det totala programutbudet. Situationen kan illustreras med hjälp av en triangel, som står på sin spets. Överst finns det stora antalet konsumenter som efterfrågar programvara, på lägre nivåer återfinns detaljister och grossister och den yttersta spetsen representerar de fåtaliga programproducenterna inom landet. För att inte hela modellen skall störta samman måste den stagas av utländska exportörer av programvara. Fig. 18. Den svenska marknaden har från början blivit extremt beroende av prooch dessutom har den svenska marknaden därigenom vant gramimport sig vid att klara sig utan hemmaproducerade program. Det finns alltså risk att situationen permanentas och att tillkommande svensk produktion hämmas av en etablerad distributionsstruktur. Denna distributionsmodell avviker klart från situationen på t. ex. bokoch dagspressmarknaden medan den är påfallande lik den, som gäller for fonogrammarknaden, som är mycket beroende av import och där också stora delar av den inhemska distributionen står under inflytande av multinationella företag. Situationen känns också igen internationellt och illustrerar den utveckling mot transnationella företag som präglar kommunikationsområdet. Fenomenet gäller främst u-länderna, men i takt med att de nya medierna tas i bruk blir det en företeelse också i industriländerna.

Makten över marknaden 127

l Many Voices, One World konstaterar kommissionen att det inom kommunikationsindustrin finns ett mindre antal mäktiga företag, som behärskar såväl produktion som distribution. De finns i de ledande industriländerna men har utsträckt sin verksamhet till en transnationell bas. Denna koncentration av resurser och infrastruktur är inte bara tilltagande utan är också oroande och kan komma att motverka friheten och demokratin i kommunikationssystemet. Koncentrationen och transnationaliseringen syns enligt rapporten vara oundvikliga konsekvenser av det ömsesidiga beroendeforhållandet mellan medierna och tekniken. Detta är ett fenomen inom industrin ocksåi övrigt, men kommunikationsområdet är inte att jämföra med vilken industrigren som helst. De transnationella företagen har ett ansvar, skriver kommissionen, eftersom samhällena är beroende av dem for inhämtande av information, och de är en del av den struktur i vilken den ekonomiska och sociala utvecklingen sker. Det skapas en uniformitet när det gäller konsumtionsvanor, som är främmande för många nationella miljöer. De transnationella medierna har fått ett betydande inflytande på idéer och opinioner, på värderingar och livsstilar. De som har ansvaret for medierna har därför ett unikt ansvar, som samhället har rätt att kräva att de bejakar. Samhället måste till en början klargöra hur ägarstrukturen på medieområdet ser ut. anses det vidare i kommissionens rapport, där man gör två ställningstaganden till skydd för demokrati och nationellt oberoende. l. Det ligger i samhällets intresse att begränsa resurskoncentrationen. 2. Det behövs normer och regler for de transnationella företagens verksamheter inom kommunikationsområdet for att inte skada nationella och kulturella värden i värdlandet.

Det finns skäl att tro att de varningsord, som uttalas i Many Voices. One World, äger giltighet också för vårt land. Det stora beroende av utländsk produktion på videogramområdet är en illustration till detta och vi måste konstatera att förekomsten av en distributionsapparat i nationella händer endast delvis förändrar bilden.

överväganden

koncentrationen på videogramområdet kan inte motverkas enbart genom att konkurrensen bibehålls i distributionsledet. Att bygga upp ett värn kring en mångfald distributionsföretag ter sig meningslöst om de alla bygger sin verksamhet på import. För att det skall bli en större bredd och demokratisering av utbudet måste det finnas en rad av varandra oberoende produktionsresurser. I begreppet brett utbud måste ligga att flera inhemska programproducenter finns med. Eftersom koncentrationen inom videogramområdet är ett transnationellt. problem måste det i första hand mötas med att bättre möjligheter skapas for inhemsk programproduktion. Sådan inhemsk programproduktion forekommer redan inom Sveriges Television AB, inom filmbolagen och i Svens- l Many Voices One ka Filminstitutets regi. I videogramutredningens överväganden ligger därför World, s. 111.

128 Makten över marknaden

en stark vilja att göra dessa programproduktioner tillgängliga även i videogramform. Att till videogramutbudet foga också seriösa svenska filmer och TV-program skulle innebära ökad konkurrens gentemot utländska producenter. Det blir visserligen ett tämligen begränsat tillskott men SR:s publikundersökningar visar att TV-sänd svensk underhållning och svensk film har mycket stora tittarsiffror. Möjligheter finns med säkerhet inom landet att producera fier program än de som inte också kan beredas plats på biografrepertoaren och i TV- Problemet är dock hittills att enbart videogrammarknaden inte sändningar. räcker som finansieringskälla vid programproduktion av mer kvalificerat slag. För att ekonomisera ett videoprogram måste det alltså även kunna sändas som TV-program eller gå som biograffilm. Detta Förhållande påverkar också programformen. För att stimulera en ökad svensk programproduktion måste man således finna fler finansieringsmöjligheter. En kan vara att biblioteken för sin distribution köper upp program av fristående programproducenter. En annan att videografer startas och ges en i förhållande till biografer alternativ inav novellfilmer, dokumentärer, naturskildringar och konstriktning(visning närliga program). En tredje möjlighet kunde vara att driva en betal-TV-kanal, som också står öppen för dessa programkategorier. Genom att konsumenterna betalar per avtittat program kan filmskaparen erhålla royalty. De proen delfinansiering skulle därefter kunna gram som på detta sätt erhållit gå ut på uthyrningsmarknaden. Till bilden hör också en del programproduktioner, som görs på teatrar och i konsertlokaler, och som bekostas av den publik, som ser föreställningarna och med tillskott av skattemedel. En del av dessa program skulle med tämligen enkla medel kunna bli föremål för videogramdistribution. På liknande sätt kan en rad inhemska produktionsidéer förverkligas men det lär inte kunna påverka totalbilden mer än marginellt. Sverige kommer att förbli en begärlig marknad för de transnationella producenterna och skall ett alltför stort beroende av dem motverkas krävs en kraftfull insats - en svensk mediepolitik som värnar om vår nationella och kulturella integritet. Det kan i detta sammanhang finnas anledning att uppmärksamma det nordiska språkområdet som gemensam bas för en programpolitik. Detta språkområde har uppmärksammats inom Nordiska Rådet, där i medlemsförslag pläderats för samarbete inom videogramområdet och kulturpolitik står varandra mycket nära - så nära att Mediepolitik knappast låter sig göras. Det gäller stöd och stimulans till avgränsningar dagstidningar, film, teater, musikliv och annat kulturutövande. Stödet gäller såväl utövarna, som då själva har att välja medium, och medierna som sådana - dvs. strukturen. För många kulturutövare är mediet av underordnad roll - dvs. det är utbytbart. Man skulle kunna fortsätta som utövare via ett nytt medium om det gamla t. ex. blir för dyrt eller ohanterligt. Även en kulturarbetare eller en opinionsbildare får finna sig i att anpassa sin kommunikationsteknik till strukturförändringar i samhället. Mycket av det stöd som i dag måste 1 Nordiska Rådet, 28:e ges kulturlivet kan förmodas ha sin grund i att en föråldrad distributionsform sessionen. Medlemsförslag A552/k och A563/k. utnyttjas.

Makten över marknaden 129 sou l98l:55

som ett sådan “utbytesmedium“. Videotekniken tar Video kan betraktas över uppgifter, som tidigare har legat på andra medier. För samhället skapar och ett behov av vägval. Den nya tekniken kan vara detta ett dilemma enklare som distributionsform, billigare och når kanske en större publik. kulturformer, den Å andra sidan kan den vara ett hot mot traditionella blir ännu viktigare inom kulkan innebära att kommersiella överväganden tursektorn och att det blir tekniskt möjligt att koncentrera och styra den. l videotekniken finns såväl hot som möjligheter. Det största hotet är för de internationella intressena otvivelaktigt att den skapar förutsättningar inte bara över underhållningsmarknaden utan att få ett avgörande inflytande också över det rena kulturutbud, som i en framtid kan komma att överföras

till videogramdistribution. Likaså är det angeläget att utbildningsprogram utformas i samklang med svenska värderingar och kvalipå videogram En obalans i utbudet försvårar upprätthållandet av våra uttetsbegrepp. bildningsmålsättningar. Intresset från de transnationella företagens sida att etablera verksamhet bli än mer påtagligt. De dominerar idag vår i Sverige kan i en framtid för hemvideomarknaden men kan också komma att import av videogram förvärva över distributionsledet och möjligen också starta proinflytande inom Sverige. Det finns all anledning att vara vaksam inför gramproduktion en sådan utveckling men vi anser inte att det idag finns fog för någon skyddslagstiftning för den nationella integriteten. måste de viktigaste insatserna mot en fortsatt kon- Enligt vår uppfattning att förutsättningarna för centration på videogramområdet göras genom förbättras så att andelen utländsk produktion minskar. svensk produktion Detta kan bara ske inom ramen för en långsiktig process, som grundas i en aktiv mediepolitik. Det ligger inte i vårt uppdrag att föreslå utformningen av en sådan och vi begränsar i detta sammanhang att ange några angelägna

inslag i en sådan: Svensk stimuleras genom att: videogramproduktion

a. kreativ utbildning av programproducenter erbjuds, b. distributionsvägar till uthyrningsmarknaden för program från fria pro-

ducenter öppnas, c. möjligheter skapas att finansiera videogramproduktioner genom nya möjav visningsrättigheter(t. ex. videografer, betal-TV, ligheter till försäljning export), d. enskilda producenter, folkrörelser och producentkooperativ ges uppdrag för undervisningsändamål, för kulturdokumentation och samhällsinfor-

mation, och till experimentell verke. stöd ges till oberoende kvalitetsproduktion samhet med “kulturvideo, f. nordiskt samarbete på videogramområdet understöds.

sou 1981:55

6 Film och TV i barnens värld

har Kerstin Elmhorn gjort en omfat- För videogramutredningens räkning av forskningsresultat rörande barns påverkan av tande sammanställning film- och TV-medierna. Sammanställningen har utgivits i SOU-serien under titeln ”Film och TV i barnens värld” (SOU 1981 : 16) och forskningsresultaten har där fortlöpande kommenterats av Kerstin Elmhorn. Detta kapitel ger av sammanställningen och har försetts med sidhänen sammanfattning visningar till rapporten, där litteraturreferenser till respektive forskares arbeten finns.

6.1 Barn och massmedier

Varje dag kommer de flesta barn i Sverige i kontakt med massmedier, såväl i hemmen, skolan som i samhället i övrigt. Redan småbarn använder TV:n flitigt - de är inte lika intresserade av att lyssna på radio som att titta på TV. Många barn får höra en saga varje dag medan biobesök är ganska sällsynta bland de yngsta barnen.

3-8-åringars användning av olika massmedier 1979

TV Skiv./ Se- Ra- Dags- Veckoker kassett rier dio tidn. tidn. % % % % % % %

(Nästan) 68 74 51 33 16 18 2 varje dag 24 14 23 13 12 9 4 Flera ggr/v. 5 8 17 15 19 13 19 Ngn gång/v. Mer sällan 2 4 7 25 38 26 36 0 1 l 13 16 34 38 Aldrig

Besöksfrekvensen på bio kan naturligtvis inte jämföras med hur ofta barn använder andra massmedier. En 3-åring går i genomsnitt 0,5 gånger per år, en 4-åring 1,9 gånger och en S-åring 2,6 gånger, 6-åringar går 3,5 gånger, 4,2 gånger. De flesta filmerna ser de därför utan 7-åringar 4,1 och 8-åringar tvekan på TV. 1979 hade 92 % av alla hushåll i Sverige TV, 80 % hade 1 SOU 1981:16, s. 202. fárg-TV-apparater.

132 Film och TV i barnens värld SOU l98l:55

För att få reda på vad barn tycker om att göra lät Sonesson (1979) ö-åringar i Malmö och i Växjö välja favoritsysselsättningar och också tala om vad de tyckte sämst om. Titta på TV” var den i särklass mest populära aktiviteten. Även när man i undersökningen rangordnade andra och tredje val av favoritsysselsättning hörde TV-tittande till de två mest valda aktiviteterna. De åtta aktiviteterna fick följande rangordning l. Titta på TV (44 %) 2. Lyssna på grammofon/band (23 %) 3. Leka med andra bam (18 %) 4. Läsa serietidning (8 %) 5. Titta i en bok (3 %) 6. Lyssna på radio (2 %) 7. Vara med mamma (2 %) 8. Leka ensam (2 %)

Även de negativa valen bekräftade att barnen tyckte mest om att titta på TV. TV är annorlunda än alla andra medier. Den är invävd i våra liv ända från vaggan till graven. TV finns i nästan alla hem och kostnaderna är fasta. Det kostar inte mer att se många än få program. Till skillnad från teater och biografer behöver man inte gå hemifrån. TV är ett suggestivt medium men betraktas samtidigt av många som mycket trovärdigt.

6.2 TV-konsumtionen

Sveriges Radios avdelning for publik- och programforskning gör fortlöpande studier av bl. a. vårt TV-tittande. Det finns en hel del olika uppgifter om hur mycket, när och vad vi ser på TV.

6.2.1 Hur mycket tittar barn pa TV?

Omfattningen av TV-tittandet kan beskrivas på flera sätt, dels hur stor andel av publiken som tittar på TV under en genomsnittlig dag, dels hur lång rid som varje person ägnar åt att titta på TV under en genomsnittlig dag.

Andel av befolkningen som sett på TV en genomsnittlig dag uppdelat på åldersgrupper. Jämförelse mellan hösten -72 och hösten -77. (Siffrorna för 9-79-åringar avser oktober och för 3-8-åringar novemben?

?sou 1981:16. s. 57.

Film och TV i barnens värld 133

i åldrarna 3-14 år är de som använder TV:n mest om man ser Barn till andelen av åldersklassen som tittar. Cirka 90 % av barnen ser på TV skillnader mellan pojkar under en genomsnittlig dag. Det är inga väsentliga och flickor eller mellan barn till 1åg-, medel- eller högutbildade föräldrar.

Andel tittare i olika åldrar en genomsnittlig dag nov. -77

Ålder 96 % år

i 3-årsåldern är de flesta barnen regelbundna TV-tittare och tittar Redan mer än en timme om dagen. Tittandet ökar sedan ju äldre barnen blir och

då barnen tittar nästan 2 1/2 når en topp i IO-IZ-årsåldem, genomsnittligt timme IZ-årsåldern avtar tittandet successivt för att sedan per dag. Efter åter börja öka i vuxen ålder.

Medan andelen tittare en genomsnittlig dag inte varierar särskilt mycket

så är variationen i den tid man använder till mellan olika undergrupper TV-tittande större. Barn till föräldrar ägnar betydligt mer tid lågutbildade åt TV-tittande än barn till föräldrar med hög utbildning.

Genomsnittligt antal tittade minuter per dag och vecka uppdelat på kön, ålder och

föräldrarnas utbildnlngz

Nov.-77 Nov.-72 Nov.-77 Nov.-72 Ålder år min/dag min./dag min./dag min./dag

66 66 7 t 42 m 7 t 42 m 3 79 87 9tl5m l0t06m 4 5 90 99 10t30m llt30m 95 103 11 t 10m 12t05m 6 100 103 l1t40m l2t0lm 7 8 114 107 13 t 16 m 12 t 31 m

105 12 t 15 m Lågutbildade Medel 91 UPPS- 10 t 37 m Uppg. 74 saknas 7 t 18 m saknas Högutbildade

89 10 t 26 m 11 t 26 m 3-8 år totalt

6.2.2 När tittar barnen på TV? 150111981116558_

fördelat under under veckan och under året. 2a.a., s. 59. TV-tittandet är ojämt dygnet,

134 Film och TV i barnens värld

6.2.2.1 Under dygnet

Under måndagar-torsdagar samt under söndagar ser 3-8-åringar huvudsakligen på TV före kl. 19.30. Efter kl. 21.30 har TV knappast någon publik alls bland de små barnen Under fredagar och lördagar ser 3-8-åringarna ofta på kvällsprogrammen? tittar lika mycket på TV efter kl. 21.30 som vuxna gör. 9-l4-åringarna

6.2.2.2 Under veckan

Hos 3-8-åringar är andelen som tittar på TV inom varje åldersgrupp större än for den vuxna publiken (15-79 år) under alla veckans dagar? TV lockar lika många 3-8-åringar som den lockar 9-14-åringar under alla veckodagar. 3-8-åringarna ägnar dock kortare tid åt att titta på TV än vad 9-14-åringarna gör. 9-l4-åringarna är TV:s storkonsumenter. Under torsdagar-fredagar och söndagar är det ytterst få barn som tittar mer än tre timmar om dagen. Här är det ingen skillnad mellan olika åldersgrupper. På fredagar är det 15 % av 3-8-åringarna som tittar mer än tre timmar på TV. På lördagar är det den största TV-konsumtionen. Mer än en tredjedel av 3-8-årsgruppen tittar mer än tre timmar, nästan en femtedel ser mer än fem timmar. och var tionde 7- och 8-åring tittar mer än sex timmar.

6.2.2.3 Under året

Både barn och vuxna tittar mer på TV under vintern än under den ljusa årstiden. Andelen barn, som tittar på TV är ungefär 90 % en vanlig vardag. Det är inga skillnader mellan de olika åldersgrupperna, det är alltså lika många 3-åringar som l4-åringar framför TV:n varje dag. I maj 1979 var det endast 55 % av 3-8-åringarna, som tittade på TV vid en undersökning en genomsnittlig dag”. Motsvarande siffra för de äldre barnen, 9-14-åringarna var 72 %. Det lägre antalet tittare under den ljusa årstiden bidrar till att den genomsnittliga tittartiden också blir lägre, mindre än hälften av vad den brukar vara under den mörka årstiden. Men även de barn som faktiskt tittar på TV använder i regel kortare tid under den ljusa än under den mörka årstiden.

antal tittade minuter per dag under olika årstider uppdelat på ålder Genomsnittligt och föräldrars utbildning

sou 1981:16, s. 60.

13-14 69 150

2a.a.,s. 66. Lågutb. 46 105 3a.a.,s. 60. Medel 32 91 Högutb. 34 74 43.21., s. 65.

Film och TV i barnens värld 135

6.2.3 Lâg- och srorkonsumenter

tittartiden är ganska Även om nästan alla barn tittar på TV varje dag och barn är storkonsumenter av TV. Genomhög, är det därmed inte givet att alla snittssiffror stämmer långt ifrån alltid in på alla barn. 1 alla åldrar finns

både låg- och högkonsumenter. finns en hel del barn som är extrema högkon-

Under vinterhalvåret det

sumenter av TV. Det är då inte alls sällsynt att barn tittar mer än tre timmar veckohelgerna ökar TV-konsumtionen upp i genomsnitt per dag. Under av barn. Tilltill mer än fem timmar per dag _bland ganska stora grupper sammans motsvarar barnets TV-tittande mer än ett halvtidsjobb. förekommer mer än tre timmars TV-tittande prak- Under sommarhalvåret och bara hos 6 % av barnen. Motsvarande tiskt taget bara på lördagarna under den mörka årstiden var 37 96. siffra för lördagar När Man kan notera att de flesta barnen tittar på TV ganska selektivt. nådet kommer program, som de inte gillar, så riktar de sitt intresse mot är sannolikt normalt mindre än annat. Den effektiva tittartiden gonting TV:n och det är denna som registreras vid den tid barnen sitter framför

olika mätningar.

6.2.4 Vilka program tittar barnen på?

När barnen är små är det föräldrarna, som bestämmer vilka program barnen efter skall se och får se. Men barnen lär sig snart att själva fråga (tjata) 3-8-åringar tittar ungefär lika TV-programmen och får olika preferenser.

mycket på barnprogram som på vuxenprogram. Knappt hälften av tittartiden

ägnar de åt barnprogram och då i forsta hand program lör små barn. Andra hälften underhållningsprogram av olika slag och delas upp på i huvudsak

“blandprogram“.

Andel av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier uppdelat på kön, ålder och förildramas utbildning, %

Mellanb. Barnpr. Familje-b Vuxen- Övr. Småbarnsl program totalt program program program

Lågutbildade 31 10 45 21 31 3 Mellan 35 1 1 51 20 26 3 Högutbildade 40 10 45 21 31 3 3-8-åringar 35

” Inkl. barninslag i Sveriges Magasin och ”Gomorron Sverige”.

sou l98l:l6,s. 78.

bExkl. barninslagen.

136 Film och TV i barnens värld SOU l98lz55

Det finns ofta samband mellan barnens personliga och sociala situation och deras programval i TV. En undersökning gav vid handen att de barn vars problem visade sig i ett emotionellt stört beteende tittade mer på vuxenprogram och var mer intresserade av de spännande programmen. De barn, som hade svårigheter i sina kamratkontakter, var mindre intresserade av dessa programtyper och även mindre fokuserade på TV som favoritsysselsättning. När det gällde att identifiera sig med barnen på skärmen och finna likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna, är dessa TVrelationer allra vanligast hos de barn, som inte uppvisar några symptom på emotionell störning och minst vanlig hos de barn, som uppvisar sådana.

6.2.4.1 Föräldrarnas inställning

De flesta föräldrarna har huvudsakligen en positiv inställning till TV både för sig själva och för barnen De är många gånger helt okritiska till programutbudet i TV. Barnen uppmuntras ofta att titta på TV, även om de är sysselsatta med någonting annat. Det måste vara lätt för barn att få uppfattningen att TV-programmen verkligen är någonting viktigt för dem, viktigare än nästan alla andra aktiviteter. Barn som går i skola påverkas också mycket av kamraterna och av vad dessa ser på TV. l skolåldern håller barnen noga reda på TV-programmen och väljer ofta dem, som de anser vara mest attraktiva. Det har visat sig att ju mer föräldrarna tittar på TV, desto mer tittar också barnen. Och ju mer föräldrarna är positiva till TV-tittande, desto mer tittar barnen. Ju mer föräldrarna tycker sig få ut av sitt tittande, desto mer tittar barnen.

6.2.5 TV-Iittande i jiamtiden

I Sverige ökade barn sin tittartid när TV2 infördes? Om man jämför med situationen i länder med sändningar också under morgon- och dagtid så ser svenska barn genomsnittligt ganska lite på TV. En amerikansk femåring tittar t. ex. dubbelt så lång tid som en svensk femåring (23,5 jämfört med 11,5 timmar per vecka). När barnen slutar skolan i USA har de i genomsnitt tillbringat ll 000 timmar i skolan men tittat på TV hemma i 15 000 timmar och då sett 350000 annonser och 13000 mord i TVÅ Eftersom barnens tittartid är starkt relaterad till utbudet av främst underhållningsprogram kan man förmoda att också barn i Sverige kommer att titta mera på TV om utbudet ökar av sådana program som barnen tycker om - genom ökad sändningstid, TV-sändningar via satellit och/eller kabel och en allmän spridning av videogram.

6.3 Barns att film

sou l98l:l6.s. 246. förmåga uppfatta och TV-program

2a.a., s. 49. Barns ålder, mentala utveckling och sociala situation har betydelse för deras 3a.a., s. 69. möjligheter att förstå handlingen i ett TV-program.

sou 1931:55 Film och TV i barnens värld 137

6.3.1 Barns mentala utveckling Enligt Piaget utvecklas individen i samspel med den fysiska, sociala och kulturella miljön. Piaget särskiljer fyra perioder eller stadier i barnets mentala utveckling

I. Sensori-motorisk period (O-Z-årsåldern) Barnet övar samordning mellan sinnesintryck och muskelrörelser.

2. Föroperationell period (2-6-årsåldern) Barnet är bundet av de omedelbara sinnesintrycken, tänker animistiskt, dvs. det föreställer sig att Föremål är besjälade, och magiskt. Barnet Förstår inte principerna För Förändringar i vikt, volym eller utsträckning.

3. Konkreta tankeoperationernas period (7-12-årsåldern) Barnet kan se de kausala och logiska sambanden mellan Förändringar som sker

Formel/a eller abstrakta tankeoperationernas period (från 13-årsåldern)

fi.

Barnet kan hantera logiska tankeoperationer abstrakt och behöver inte se dem konkretiserade framför sig.

6.3.2 Barns uppfattning av film och TV-program

Med utgångspunkt från Piagets utvecklingsteori har Noble (1975) analyserat olika åldersgruppers tolkning av innehållet i TV-program? Nobles slutsatser är att barn och ungdomar inom varje utvecklingsstadium upplever TVprogrammen på sina speciella sätt.

6.3.2.1 Den Föroperationella perioden

Egocentriciteten i barnens tankeförmåga präglar TV-tittandet på fem olika sätt. l. Barnen engagerar sig så att de antingen tycker väldigt mycket bra eller illa om det de ser, det finns inget mitt-emellan. Barn från två till fem år kan inte uppfatta individer i TV som “grå“, de är antingen “svarta” eller ”vita”. 2. Eftersom barnen har svårt att skilja mellan inre och yttre upplevelser så införlivar de det som händer i TV med sina verkliga upplevelser. Barnen har svårt att föreställa sig att människor kan spela teater. De tror därlör att dockor och djur i TV-programmen är levande och existerar också i verkligheten. 3. Barnen föreställer sig att antingen de själva eller deras kamrater medverkar i TV-programmen. Många barn anser att det är de själva som är orsak till vad som händer runt omkring dem och de utgår ifrån att de kan påverka händelserna i TV-programmen. Barnen identifierar sig SOU 1981:16, s. 135. inte med figurerna i TV-programmen utan agerar i stället tillsammans med dessa_ 2a.a.,s. 136 f.

138 Film och TVi barnens värld

4. Barnen definierar objekt efter var dessa befinner sig. När det sker en scenförändring i ett TV-program och samma figur återkommer i en ny situation vill barnen därför gärna tro att det är en ny figur, en annan än den de såg tidigare. 5. Barnen tänker prelogiskt och kan inte utföra vad Piaget kallar reversibla tankeoperationer. De kan därför inte förstå att de olika momenten i ett händelseförlopp är relaterade till varandra. Barnen uppfattar TV-programmen som en rad episoder utan något inbördes sammanhang. Om man visar barn en film och stoppar alldeles innan slutet så reagerar de inte på detta.

6.3.2.2 De konkreta tankeoperationernas period Den mentala utvecklingen i de konkreta tankeoperationernas period påverkar barnens TV-tittande främst på följande sätt. l. Barnen börjar förstå handlingen i TV-programmen. 2. I början av perioden är barnen så absorberade av sin begynnande förmåga att tänka logiskt att deras egocentricitet ökar. De koncentrerar sig då på speciella händelser i ett program och inte på handlingen som sådan. 3. Barnens förmåga att se saker och ting från andra människors synvinkel är fullt utvecklad först mot slutet av perioden, dvs. vid 11-12 års ålder. Barn under ll år har endast möjlighet att förstå TV-ñgurernas konkreta. fysiska beteenden och inte de känslor och motiv, som ligger bakom deras ageranden. Barnen är också för små för att förstå symboler som förmedlas på ett indirekt sätt.

6.3.2.3 De formella eller abstrakta tankeoperationernas period Barnets tänkande börjar överensstämma med vuxnas i fråga om förmågan att abstrahera. lösa problem etc. Först nu har barnen möjlighet att förstå innehållet i många nyhets- och informationsprogram.

6.3.3 Bildjörstâelse och jilmverklighet

En tysk forskare, Tröger (1963), anser att det första steget mot att förstå en handling i en film eller i ett TV-program är förståelse av den enskilda bilden. Förutsättningarna för detta är att barnet kan skilja mellan ett föremål och en bild av föremålet. Först, när barnet kan detta, är det moget att syssla med olika ämnen på ett inre plan. Enligt Piaget kan barnet detta i 2-4-årsåldern. När det rör sig om rörliga bilder anser emellertid Tröger att barnet uppnår bildförstáelse först i 6-årsåldern och först därefter kan man börja tala om jilmförstâe/se Tröger definierar följande faser i utvecklingen av filmförståelsen. l. Barnet uppnår bilajörstâelse, dvs. det kan uppfatta skillnaden mellan föremålet och dess avbildning. 2. Barnet uppfattar enskilda scener i en film. Scenerna upplevs utan sammanhang med de föregående och de efterföljande scenerna. 3. Barnet börjar uppleva sammanhang mellan enskilda scener.

sou 1981:16, s. 128. P Barnet börjar uppfatta sammanhanget i hela filmen.

Film och TV i barnens värld 139

Trögers resonemang stämmer ganska väl överens med Piaget och Noble, med undantag för åldersuppfattningen. Det är sannolikt att barn i allmänhet uppnår bildförståelse betydligt tidigare än i 6-årsåldern, kanske i 3-årsåldern, Enligt Tröger upplever barn under sju år filmverkligheten annorlunda än vuxna Tröger definierar även här fyra utvecklingssteg, som utvecklas i tidsföljd men vid olika ålder beroende på det enskilda barnets utveckling i övrigt. l. Film som levande verklighet. Barnen saknar bildförståelse och tror att man kan gå fram och ta på personerna i rutan på duken. 2. Film som avbildad verklighet. Barnen menar att det som sker i TV-rutan/ på duken har ägt rum på riktigt och att fotografen råkade komma förbi och ta bilder av det. 3. Film som möjlig verklighet. Barnen är på det klara med att filmen är något som är “gjort“, men samtidigt menar de att det kunde ha skett i verkligheten. Filmen betraktas som en säker informationskälla. 4. Filmen som utvald och bearbetad eller konstgjord verklighet. Till det sista stadiet når inte ens alla vuxna. Här krävs förståelse av att även dokumentärñlm är ett budskap, som filmskaparen har ansvaret för och som åskådaren inte behöver acceptera.

6.3.4 Bristande helhetsuppfatrning För att en film eller ett TV-program skall vara lämpligt för barn bör det vara en lättfattlig historia - innehållet får inte vara svån, utan bör stämma med barnens referensramar. Barn tycker bäst om bilder som är verklighetstrogna. Talet bör vara klart och tydligt så att det är lätt att uppfatta och förstå. Filmen/programmet bör inte ha störande effektljud och inte ha avbrott i tidskontinuiteten. Tempot får inte vara så snabbt att barnen inte hinner uppfatta innehållet. Å andra sidan kan ett snabbt tempo bidraga till att göra filmen dynamisk, så att barnen fängslas oavsett handlingen. Tempot bestäms av både bild- och ljudsidan. Om det händer mycket i varje bild, om kamerans rörelser är hastiga eller om man klipper plötsligt och ofta, blir tempot uppskruvat. På ljudsidan kan tempot påverkas av stark musik som poängterar snabba rörelser. En gemensam erfarenhet från 70-talet av olika gruppers förhållningssätt till TV-tittande är att tittandet avbryts av andra aktiviteter och att man går ut och in i programmen med mindre hänsyn till deras början och slut än när TV var en ny företeelse. Samtidigt som den tid då apparaten står på tenderar att öka finns en tendens till minskad uppmärksamhet på programmen. Visserligen är barn mer uppmärksamma tittare än vuxna och särskilt då småbarn, som ännu inte kan göra flera saker samtidigt, men mycket talar för att ofullständigt och fragmentariskt tittande minskar barnens möjligheter att tolka enskilda händelser i rutan isitt rätta och avsedda sammanhang. Totalt sett betyder detta att barnensförståelse av vad de ser i TV är ännu sämre än vad olika undersökningar visar. I motsvarande grad saknar vi kunskap om vad det egentligen är som barnen upplever när de ser pâ TV. a.a.. s. 39.

140 Film och TV i barnens värld

6.3.5 Sociala skillnader Utöver den kronologiska åldern och barnens intelligens har socialgruppstillhörighet betydelse För deras Förmåga att förstå handlingen i en film eller ett TV-program. Medelklassmödrar pratar och diskuterar mer med sina bam om program de har sett med barnen än mödrar från arbetarklassen. Medelklassens socialiseringsmönster innebär att barnen i större utsträckning uppmanas att förstå innehållet i TV-programmen medan arbetarklassens barn oftare har sämre möjligheter.

6.4 TV:s programinnehåll

Som tidigare visats nöjer sig inte barn med att enbart se de särskilda barnprogrammen. Ganska snart börjar de också se vuxenprogram. Många barn ägnar en betydande del av sin tid åt att titta på TV. Det finns därför anledning att t. ex. fråga sig vilka behov TV-tittandet fyller hos barn, vad programmen innehåller och hur barnen påverkas av TV-tittandet.

6.4.1 Vilka behov jjzller TV-tittandet hos barn? Om man frågar barn varför de tittar på TV är det naturligt för dem att svara att de gör det För att de “tycker om” att titta på TV och därför att det är “intressant och roligt”. För barnen är underhâllningsargumentet det primära* Barnet kommer mer och mer att använda TV-mediet för att fylla ut tiden. TV blir en ersättning för aktiviteter, som kräver större engagemang, mer initiativ och större ansträngning. Barn tittar också på TV för att lära sig, i första hand hur man skall uppföra sig i olika situationer och hur olika människor lever. Sådant vill de helst lära sig som biprodukter av underhållningsprogram. Många barn tittar på TV för att ha något att tala med kamraterna om.

6.4.2 TV-underhâllningen

Många underhållningsprogram i TV görs för en internationell publik. Människoskildringen är ofta väldigt stereotyp. Miljöerna är verklighetsfrämmande för de flesta tittarna? underhållningsprogram bidrar till att konservera rådande köns- Många rollmönster och motverkar samhällets officiella strävanden till likställdhet mellan könen? Detsamma gäller olika fördomar. 1 TV-programmens värld löser man konflikter med våld och smarthet. Hjältarna skildras ofta som

sou enbart goda. Skurkarna skildras som uteslutande dåliga och de förtjänar

1981:16, s. 237. att få sina ofta blodiga straff. Zaa., s. 40. de För barnen ökar program med våldsinnehåll i betydelse allteftersom 3a.a., s. 275 r. blir äldre, dvs. de ser alltfler program med ”underhållningsvåld”.

Film och TV i barnens värld 141

6.5 TV-påverkan

TV (och andra massmedier) existerar i ett samhälle, ett socialt/politiskt ekonomiskt/kulturellt system. Samhället påverkar och formar sina med- Iemmar - i hemmet, i skolan och via massmedierna. TV är ett utbrett massmedium som har en stor och trogen publik. Innehållet i TV (och andra massmedier) utgår ifrån och återverkar på de kunskaper, erfarenheter, normer och värderingar som finns i samhället. Om normer och värderingar av ett visst slag under lång tid dominerar utbudet är det rimligt att tänka sig att dessa värderingar får en stärkt position i samhället. Det fiktiva utbudet har ofta stor publik och är i allmänhet, genom sin berättarteknik, mer tillgänglig än annat stoffi TV. Dess verkningar torde därför vara stora. Förhållandena i samhället påverkar individens livssituation. individens situation i förening med hans/hennes erfarenheter, upplevelser och kunskaper inverkar på i hur hög grad och i vilket avseende individen tar intryck av innehållet i TV (och andra massmedier). Många människor menar fortfarande att TV-effekter är dramatiska och konkreta handlingar, som tidsmässigt har en direkt och synlig koppling till ett visst program eller en viss programtyp Numera talar man emellertid mera om långsiktiga effekter genom påverkan av människors uppfattning av andra människor, av sig själva och av samhället. Det är självklart att vi alla, både barn och vuxna, påverkas av innehållet i de TV-program vi ser liksom vi påverkas av en rad andra faktorer, massmedier, människor, händelser m. m. l USA skrev Schramm m. ll. 1961 i boken “Television in the Lives of our ChiIdren“.2 Ingen person med kunskaper i frågan kan utan vidare säga att television är dålig för barn. För en del barn, under vissa omständigheter, är vissa program skadliga. För andra barn, under samma omständigheter - eller för samma barn under andra omständigheter - kan samma program vara nyttiga (beneficial). För de flesta barn, under de flesta förhållanden, är de flesta program troligtvis varken särskilt skadliga eller särskilt nyttiga. Det finns flera tusen undersökningar som har behandlat film och TV. När det gäller t. ex. effekterna av “underhållningsvåld” finns det stora möjligheter för var och en att finna uttalanden som stöder den egna uppfattningen, var denna än placerar sig på skalan mellan öppet motstånd mot att något alls skulle vara klarlagt av TV-våldets effekter och en engagerad tro på TV-våldets skadliga verkningar. En överväldigande bevismängd från film- och TV-forskningen stöder starkt tesen att exponering för film- och TV-våld ger barn en förhöjd retlighet och en höjning av efterföljande uttryck för aggression. En undersökning visade att oavsett utbildning, tidningsläsning och tittarvanor var det åldern som starkast inverkade på hur TV-påverkad man var. Personer under 30 gav genomgående svar som visade an de var mer påverkade av TV än de som var över 30. Denna skillnad framstår som särskilt anmärkningsvärd eftersom de som är under 30 som helhet är bättre utbildade än de som är äldre. Men de som är under 30 år representerar den/örsta TV-generationen. Många

sou 1981:16, s. 30.

av dem växte upp med TV som barnvakt och lärare och har hela sitt liv exponerats för TV. 2a.a.,s. 15.

142 Film och TV i barnens värld

Den kända film- och TV-forskningen är till mycket stor del utförd i USA och England. Eftersom våra svenska TV-program i så hög utsträckning kommer från dessa länder och eftersom våra samhällen i många avseenden är likartade finns det anledning att antaga att resultaten av de amerikanska och engelska undersökningarna i huvudsak också är giltiga hos oss. Det finns omfattande kunskaper om frlm- och TV-påverkan inom Sovjetunionen och inom övriga Östländer. Trots flera försök har det emellertid inte varit möjligt för utredningen att få ta del av dessa erfarenheter. Sovjets Central-TV producerar program för fem olika åldersgrupper: upp till sju år, åtta till tio, elva till fjorton, femton till arton samt över arton år. Även i sovjetisk TV förekommer våld i TV-program. Två amerikanska psykologer anser att. Det är t. ex. möjligt att TV-våldet i Sovjetunionen oftast visas i ett socialt kollektivt och historiskt sammanhang, medan den amerikanska televisionen snarare betonar individuellt orienterad aggression som är kopplad och privat egendom. Medievåldet skulle i så till egna fördelar, framgång fall fylla olika funktioner i de två länderna och dessa skillnader skulle kunna påverka utvecklingen av hur våld upplevs av ryska och amerikanska barn. En annan kulturellt betingad differens skulle kunna uppstå genom att helt olika tradition präglar vissa typer av TV-program i olika länder. Tjeckoslovakiska barn som har vuxit upp med mycket sofistikerade tecknade barnfilmer, särskilt gjorda för dem, kan ha förväntningar på och omdömen om tecknade filmer som skiljer sig från vad barnen har i USA eller Polen, och som kan inverka på dessa programs relativa popularitet i respektive länder.”

6.5.1 Positiva TV-ejfekter De positiva effekterna av TV har helt kommit i skymundan för de negativa? Skälen härtill är flera. Det mest generella är att problem har en tendens att dra till sig uppmärksamhet medan det som fungerar väl inte gör något väsen av sig. Delvis som en följd härav är det fler forskare som har stimulans till att ta sig an de problem som är förknippade med TV än som har ägnat sig åt dess användbara fördelar. Beteende- och socialvetenskapliga forskare är dessutom av tradition mer problem- än nyttoorienterade. TV-ålderns barn får genom TV tillgång till ett fantastiskt utbud av teater, film och musik, vilket innebär en stor demokratisk vinst fast få talar om den saken. Allt intresse koncentreras till TV:s “förflackande och passiviserande inverkan”, medan man förbigår att TV erbjuder oerhörda chanser för dem som vill och kan utnyttja dem. Att denna vilja och förmåga är socialt ojämnt fördelad är ett generellt problem som inte televisionen i sig kan lastas för.

6.5.1.1 Att lära av TV Av tradition har vi reserverat begreppet inlärning för sådana kunskaper och

sou 1981:16, s. 158. betraktar för det

värderingar som samhället som positiva, dvs. värdefulla ?sou 1981:16, s. 32. existerande samhällets fortbestånd med ett “lagom” mått av utveckling.

sou 1981:55 Film och TV i barnens värld 143

Till inlärningsbegreppet är också knutet vissa Föreställningar om att det rör sig om medvetna och avsiktliga processer både hos den som lär ut och hos den som lär sig Denna traditionella definition av inlärning har länge blockerat insikten om att alla människor ständigt är indragna i medvetna och omedvetna inlärningsprocesser, där man på olika sätt tillgodogör sig allt vad ens sinnen tar emot. De ord, bilder och upplevelser som förmedlas genom TV utgör inte något undantag från denna grundregel. Att se på TV år att lära sig. Barns erfarenhet och situation förändras både med ålder och med miljö. Barn med olika social bakgrund, t. ex. hämtar därför olika sorters kunskaper och intryck. Det innebär också att de barn som har mest erfarenhet, dvs. de som kan mer redan innan de tittar på TV, tycks lära sig mest av utbildningsprogram i TV.

6.5.1.2 TV och läsning Det sägs ibland att barn inte lär sig läsa numera på grund av att de tittar så mycket på TV. Olika undersökningar tyder emellertid på att TV inte påverkar läsning av böcker i någon nämnvärd grad? I en kanadensisk undersökning som utfördes i en stad med och i en utan TV fann man inga säkerställda skillnader i fråga om antalet lästa böcker per månad vid jämförelse mellan barnen i de både städerna. Andra undersökningar tyder på att TV stimulerade intresset för läsning bl. a. genom dramatiseringen av böcker i serieprogram. Barnens intresse och nyfikenhet väcktes också mer generellt så att de blev mer intresserade av flera typer av böcker än tidigare, däribland facklitteratur av olika slag. En rad undersökningar har däremot visat att TV har påverkat omfattningen av läsningen av tecknade serier. Denna gick ner, troligen därför att de behov av fantiserande som tidigare kanaliserades genom seriemagasinen blev bättre tillgodosedda genom TV.

6.5.2 Negativa TV-effekter Ända sedan TV:s barndom har man diskuterat i vilken omfattning TV har negativa effekter på tittarna. Man talar ofta om att TV-tittande är passiviserande, att det inkräktar på barnens fritid, att många program har innehåll som skrämmer barn, gör dem otrygga, aggressiva och kanske t. o. m. asociala.

6.5.2.1 TV:s passivisering När man talar om TV:s passiviserande effekter, menar man ofta att själva TV-tittandet är passivt? Att se, höra, ta emot, känna och tänka medan man tittar är dock inte detsamma som att vara passiv. Det kallas inte heller så när man sitter stilla och tittar/lyssnar på teater. Skillnaden är att teater betecknas som en aktivitet, medan TV inte har denna status. Sinnes-, känslo- 15011 1931:15_ s_ 212_ och tankeverksamheten är dock densamma i båda fallen. Inte ens ett litet 2a.a.,s. 206 f. barn som absorberas av TV-tittandet och försjunker i detta med tummen i munnen är passivt. En mental process pågår. 3a.a.,s. 191 f.

144 Film och TV i barnens värld

Tvärtom tittar det verkligen på TV med hull och hår och gör ingenting annat. Detta är nästa betydelse av TV:s passivisering, nämligen att man inte gör något annat - som betraktas som värdefullare - läser, lyssnar på radio, lägger pussel. pratar, leker, idrottar, spelar flöjt. spelar kort, går på konsert eller föreningsträffar. Ett vanligt synsätt är att beteckna TV-tittande som konsumtion och konsumtion som något i sig passivt varigenom TV-tittandet blir såväl passivt som passiverande - dels i direkt proportion till den tid som ägnas åt TVtittande som i sig betraktas som passivt, dels indirekt genom att TV-tittandet skulle sätta sin prägel även på hur man tillbringar sin övriga tid. Denna skulle bli mer inriktad på konsumtion och andra “passiva sysselsättningar”. Detta resonemang har sin grund i olika ursprung, dels i det allmänna förakt för TV-tittande som detta mediet delvis ärvt efter filmen, dels i det förhållandet att mediet konkurrerar med biograferna, fotbollen, veckooch föreningslivet. rycker undan underlaget för pressen, serietidningarna dessa och väcker aggressioner. Som nytt och delvis föraktat medium fungerar TV dessutom bra som syndabock även för andra problem och företeelser som förmodligen inte alls har något med TV att göra. Forskningsresultat har visat att TV genom sin bekväma tillgänglighet (och närheten och den goda utsikten i rutan) tar över publiken på de områden där TV-programmen är funktionellt likvärdiga med andra aktiviteter - film, sport, tidsfördriv, aktualitetsbevakning och samhällsdebatt. Varför skall man gå på bio, sitta på blåsiga idrottsläktare, läsa Veckotidningar och gå på ABFföredrag, när allt vad dessa har att bjuda finns inom räckhåll i TV och ofta i bättre tappning - även med risk att det som man tidigare gjort på när det lokaliseras till hemmet andra platser plötsligt kallas för passivitet och TV-skärmen? Elmhorns svar på denna fråga avviker från standardsynen att TV lägger en förlamande hand över människor. Det har nämligen visat sig att teateroch musiklivet blomstrar som aldrig förr. Gymnastik-, dans- och vävkurser Emotionellt laddade fotbolls- och tennismatcher drar fortär efterfrågade. farande folk, och aktionsgrupper och demonstrationer växer som svampar urjorden. Detta kan tolkas så att aktiviteter som har karaktären av upplevelse och deltagande och inbjuder till direkta kontakter fortfarande är attraktiva.

6.5.2.2 TV:s inverkan på fritiden TV medför att barn, liksom vuxna, ofta kommer i valsituationer. Andra aktiviteter får lämna utrymme åt TV-tittande i enlighet med följande principer. De aktiviteter som först överges är bio, radio och läsning av serier. Radiolyssnandet blir mer specialiserat (sport, musik, diskussioner) och läsningen blir mer faktaorienterad. Därefter påverkas olika tillfälliga och ostrukturerade fritidsaktiviteter. Utomhusaktiviteter och sociala tidsfördriv påver-

sou 1981:16. s. 195. kas endast lite grand eller inte alls.

Film och TV i barnens värld 145 sou 1981:55

6.5.2.3 Skrämda barn Gränsen mellan Barn tycker om spänning i böcker, film och TV-program. spänning och skräck kan emellertid vara hårfin. När spänningen övergår i skräck blir det en negativ upplevelse för barnet* Man kan tänka sig att vissa skräckinslag i sagor, böcker, film och TV fyller den pedagogiska funktionen att ge barnet träning i att på fantasiplanet med och behärska farliga och olustiga företeelser inom mentalt handskas och utanför det egna jaget. l och med att intrycken stiger över denna nivå - i mängd och intensitet - blir effekten den motsatta. Barnet erfar att det finns en mängd hemska och farliga företeelser som det inte kan behärska och inte kan göra något för att stoppa. TV-skräcken har den dubbla egenskapen att både vara verklig och overklig vilket sätt. gör den svår att anpassa sig till på ett adekvat vad som kan komma att Ju yngre barnen är, desto svårare är det attförursäga verka skrämmande. Vad man vet är att de reagerar starkare än äldre barn, bl. a. avföljande skäl: utan hänsyn till sammanhanget som l. De reagerar på själva situationen inte har någon mildrande effekt. 2. De kan inte skilja på verklighet och fiktion. 3. De kan reagera starkt på fientlighet och aggression därför att de har akuta problem med sin egen aggressivitet. Barn skiljer sig över huvud taget från vuxna i fråga om sina reaktioner på aggression i medierna. Vuxna har en tendens att reagera beroende på den skada som uppstår eller hur intensiva uttryck aggressionen tar sig. Barnen däremot reagerar mera beroende på hur de identifierar sig med de agerande. Flickor blir lättare oroade och rädda än pojkar. Denna skillnad gäller även för film, radio och böcker. Därför att det äldre barnet är mer intresserat av problem som har att göra med personliga relationer och kapabelt att förstå många olika situationer, kan det bli stört lika lätt som det yngre barnet men av helt andra situationer. Det _ñnns forskningsresultat som visar att barn som ser mycket TV inte blir mindre skrämda än andra. De tillvänjningsejTekter som också belagts genom forskning gäller i/örsta hand våld mot andra människor men inte den egna rädslan inför det som barnen upplever som skrämmande för egen del. Varje enskilt programs “hemskhets-nivå kan därför inte bedömas enbart utifrån just det programmet, utan med tanke på att det rör sig om en typ av upplevelse som kanske upprepas ett par gånger i veckan under flera år. Varje program utgör en bit av ett helt utbud, och man kan inte bortse från dessa kvantitativa aspekter.

Vad som skrämmer barn kan kanske sammanfattas enligt följande?

l. Barns rädsla är ofta mycket personligt motiverad och färgad och därför inte bara beroende av vad som visas i rutan utan vilka känslor detta uppväcker i en viss situation. 1501119811163- 161 1» 2. Barn reagerar starkt inte bara på fysiska aggressionsuttryck utan också 364 på verbal aggression. 3. De berörs också mycket illa av när människor i rutan är olyckliga. 2a.a.,s. 183.

146 Film och TVi barnens värld

4. Barn blir rädda för det som är kusligt på ett övernaturligt sätt. 5. Våldsamma program ger mindre störningar än våldsamheterna själva kunde ge anledning vänta

när det är fråga om stiliseringar av typ vilda västern, när det ingår i en serie så att barnet känner igen uppläggningen,

9999?

om slutet följer accepterade mönster, om det finns en eller flera återkommande hjältefigurer, om det skrämmande inträffar i en främmande miljö som ger intryck av att det inte kan hända barnen själva (denna främmande miljö får dock inte vara kuslig och overklig), f. om rollerna är svarta och vita snarare än grå så att det inte behöver bli någon ambivalens om vem man skall “hålla på”, g. om barnet känner sig säkert på att det är fråga om fantasi och inte verklighet, h. om det farliga hotfulla inte drabbar någon som barnet lätt identifierar sig med (t. ex. hunden Lassie).

6.5.2.4 Effekter av TV-våld

Ett stort antal olika undersökningar har studerat problematiken kring TVvåld. Det är svårt att isolera enskilda faktorer från alla andra, kända och okända. Det är ett av skälen till att forskare endast sällan kan, eller vill, uttala sig entydigt i olika frågor. Sunt förnuft säger att all kommunikation ger någon form av

effekten

Sunt förnuft säger också att våld är något ont snarare än något gott. (En ansenlig mängd forskningsresultat stöder dessa grundläggande premisser.) Våld kommer aldrig att kunna elimineras från TV, därför att våld är en del av verkligheten. Så länge nyhetsrapporteringen i TV är fri, kommer våld och brutalitet att reflekteras i TV-mediet, liksom i andra massmedier. Så länge TV bereder utrymme åt teater och film med konstnärlig integritet, kommer TV att visa våld som ett inslag i mänskliga relationer. Effekterna av ”underhållningsvåld” blir därför ännu större än vad de skulle bli om det inte fanns något annat våld i TV. I flera undersökningar har man på övertygande sätt visat att barn genom TV exponeras för betydande mängder underhållningsvåld. Det har också visats att barnen tar intryck av vad de ser. Barnen kan bli avtrubbade inför olika företeelser. Ofta förmedlar fördomar underhållningsprogram om könsroller, rasism m. m. Sambandsstudier har visat på regelbundet återkommande samband mellan tittande på våldsprogram och ett flertal mått på aggressivitet. Dessa samband härrör från undersökningsgrupper med en imponerande bredd i fråga om socio-ekonomisk bakgrund, geografisk hemort och familjesituation. Den övervägande delen av experimentella studier stöder hypotesen att det finns en kausal länk från exponering för TV-våld i riktning mot efterföljande aggressivt beteende. Upprepade experimentella undersökningar har visat att ”konsumtion” av aggression på film eller via TV under vissa omständigheter ger hämningsupplösande effekter i grupper som åldersmässigt omfattar såväl barn 1a.a., s. 458. från förskolestadiet som vuxna människor och åldrarna däremellan.

Film och TV i barnens värld 147

Om som man man anlägger sannolikhetsaspekter på de samlade resultaten. området, så representerar de senaste resultaten ett verkligt gör på det medicinska _framsteg när det gäller att bedöma TV-våldets inverkan på barn och unga. Framslutsats som uttrycker vad som med för allt finns det ett rejält underlag förföljande största sannolikhet är giltigt. Åtminstone under vissa omständigheter kan exponeringför aggression på TV leda barn till att betrakta och acceptera det de har sett som en - åtminstone par-

tiell - vägledning for deras eget beteende. utbudet av TV-underhållning i viss Som en jöljd härav bidrar det nuvarande har nu demån till aggressivt beteende bland många normala barn. Denna effekt monstrerats i ett stort antal olika situationer. l en brett undersökning i London har Belson (1978) undersökt upplagd hos i åldern 13-16 år. Belson anser att TV-våldets effekter l 565 pojkar man klart vet vilken sorts våld i TV som påverkar pojkar nu tämligen och vilken sort som är tämligen ofarlig? att själva begå våld “Farligt” våld är bl. a. följande:

D Program där otäckt våld utförs för en god sak eller är legaliserat. lätt för pojkar att identifiera sig med den eller D Program som gör det de som utför våldet. utförs i stor skala, t. ex. massmord. Hit hör också D Program där våldet western-filmer. våldshandlingar för att be- D Program där lagens försvarare begår otäcka - ofta värre våld än skurkarna själva använder. kämpa skurkar där nära och personliga relationer bryts av våldshandlingar. Program

ElEJD

Program där våldet inte har någon naturlig plats utan bara är instoppat. är så realistiskt att det inte kan bortförklaras som Program där våldet fantasier utan skildras som troligt och normalt.

“Ofarligt” våld är bl. a. detta:

där våldet skildras att identifiera D Program på ett sätt som gör det omöjligt och tecknade filmer. sig med den/de som begår det, t. ex. science-fiction D där våldet är löjligt eller lustigt (men det gäller inte i alla sam- Program manhang). D Våld i nyhetsprogram och i sportprogram. D som lämnar pojken nöjd och tillfredsställd - inte spänd och Program upphetsad.

om att de har fått lättare att ta Pojkarna tycks inte själva vara medvetna Detta tolkar Belson som till våld efter att ha påverkats av TV-program. ner deras inlärda motstånd mot att en omedveten process successivt bryter våld. till våldet har inte förändrats. Undersökningen stöder Pojkarnas inställning att TV-våld ökar deras känslolöshet eller får dem att lättare inte teorin våldshandlingar som ett sätt att lösa problem. acceptera Det tycks också vara så att de flesta tål att utsättas för en viss mängd 1 SOU1981:16s47 våld utan att själva påverkas negativt av det, men att de sedan plötsligt använda våld. ?SOU 1981:16,s.516 f. passerar en gräns där de börjar

148 Film och TV i barnens värld

6.6 Sammanfattning

Man kan inte generellt säga att TV- eller videoteknik är bra eller dåligt. De är både bra och dåliga beroende på hur de används. Det finns en omfattande forskning som bl. a. berör TV-konsumtion, programinnehåll och TV-effekter. Barn i Sverige tittar relativt mycket på TV, men betydligt mindre än barn i länder med ett större TV-utbud. Både barn och vuxna påverkas av

programinnehållet i TV. Hur ett barn påverkas av att titta på TV beror

på: hur ofta barnet tittar på TV hur mycket barnet tittar på TV vilka program barnet tittar på barnets ålder och mentala utvecklingsnivå

DDDDDEIDE]

psykologiska förhållanden vilket behov TV-tittandet fyller hos barnet barnets socio-ekonomiska situation barnets relation till familj och kamrater. TV-tittandet på program med t. ex. inslag av upprepad positiv uppskattning av underhållningsvåld leder till: El påverkan av våra attityder så att våld accepteras, vilket kan leda till: El antisociala attityder El asocialt och kanske brottsligt beteende.

6.7 Kommentar

Under 1980- och 90-talen kommer kommunikation med hjälp av bilder att bli alltmer vanlig och alltmer betydelsefull. Vi vet idag alldeles för lite om barns förmåga att läsa bilder och att förstå bildspråk. Inom de här områdena behövs det ett mycket omfattande forsknings- och utvecklingsarbete om våra barn skall klara av framtidens informations- och kommunikationssamhälle. Men det räcker inte med forskning. Forskningsresultaten måste omsättas i en bred utbildning av både barn och vuxna. Likaväl som vi idag lär oss att läsa text mäste vi lära oss att läsa bilder, att producera bilder och att förstå bilder. För detta krävs statliga insatser.

7 Invandrarna och videogrammen

1 våra direktiv hänvisas till den betydelse som videogrammen kan ha för

utanför kan video spela en liknande roll svenskar landets gränser. Omvänt därför befogat för personer från andra länder som vistas i Sverige. Det är kan medföra for invandatt diskutera om videogrammen nya möjligheter med hemlandet, att vidmakthålla sin kulturella rarna att bevara kontakten av det svenska kulturlivet och att främja samspelet egenart, att bli delaktiga och minoriteternas kultur i det svenska samhället. mellan majoritetens

7.1 Invandrarna och den svenska kulturpolitiken

7. l .2 Invandrarutredningen

formulerade målen för den svenska invandrar- och Invandrarutredningen från de tre begreppen jämlikhet, valminoritetspolitiken med utgångspunkt

frihet och samverkan. innebär ett fortsatt arbete för att skapa likvärdiga lev- Jämlikhetsmâler nadsvillkor for invandrarna och den övriga befolkningen. De språkliga mi-

noriteterna utbildning och kultur som i görbör få tillgång till information, till ligaste mån motsvarar det utbud, som kommer majoritetsbefolkningen och deras barn skall “ges reella förutsättningar att bibehålla del. Invandrarna och upprätthålla kontakt det egna språket, utöva kulturell egenverksamhet kan bevara med ursprungslandet på samma sätt som majoritetsbefolkningen traditioner”.l Valfrihersmâler inoch utveckla sitt språk och sina kulturella nebär att medlemmar av språkliga minoriteter i Sverige skall ges möjlighet

sin ursprungliga att själva välja i vilken grad de skall behålla och utveckla kulturella och språkliga identitet. Samverkansmâlet innebär en ömsesidig

och fruktbärande samverkan mellan minoritetsgrupperna och majoritets-

befolkningen. Där framhöll 1 betänkandet ägnades ett särskilt kapitel åt kulturfrågorna. behoven av “att tillförsäkra invandrarna i Sverige utredningen inledningsvis l i samhällets allmänna kulturutbud, att ge invandrarbarnen möj- Invandrarutredningen 3. delaktighet modersmål och att stödja Invandrarna och minoriteatt utveckla kunskaperna i föräldrarnas ligheter terna (SOU 1974:69). S. 95. och kulturella verkinvandrarnas och minoriteternas egna organisationer ?sou 1974:69, s. 184. samhet“.2

150 invandrarna och videogrammen SOU l98lz55

Mot bakgrund av de allmänna mål för kulturpolitiken som riksdagen fastställde år 1974 föreslogs fyra delmål lör en särskild kulturpolitik för invandrare och språkliga minoriteter. De innebar ökade möjligheter till delaktighet i det allmänna svenska kulturutbudet, ökade möjligheter till kontakt med ursprungslandet,

DDDD

ökade möjligheter till kulturell egenverksamhet samt ökade möjligheter till kulturell växelverkan mellan minoriteterna och majoritetsbefolkningen. Dessa mål sades syfta “till att dels öka invandrarnas möjligheter att ta del av det allmänna svenska kulturutbudet, dels ge de invandrare som så önskar möjlighet att här utveckla sitt kulturarv på det egna språket.

7.1.2 Regeringens ställningstaganden

Regeringen tog ställning till invandrarutredningens förslag huvudsakligen i proposition 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m. Föredraganden (statsrådet Anna-Greta Leijon) konstaterade att de mål som utredningen ställt upp vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna och förklarade att hon själv i huvudsak kunde ansluta sig till de allmänna målformuleringarna? De kulturpolitiska Förslagen behandlades i regeringens proposition 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2. Föredragande statsråd (här utbildningsministern) konstaterade där att invandrarnas och de språkliga minoriteternas möjligheter att föra de egna kulturtraditionerna vidare var begränsade. l en framåtsyftande invandrar- och minoritetspolitik måste åtgärder för att ge dessa grupper möjlighet att bevara och utveckla sitt eget kulturarv utgöra en betydelsefull del. Att kulturyttringar av skiftande nationellt ursprung utvecklas i vårt land kan också stimulera det svenska kulturlivet. Trots att flertalet remissinstanser ställt sig positiva ville utbildningsministern inte föreslå några särskilda delmål för den statliga kulturpolitiken när det gäller de språkliga minoriteterna. Hans motivering var att de mål som invandrarutredningen föreslagit ryms under de allmänna kulturpolitiska målen. Inte heller bifölls förslaget om ett särskilt anslag till kulturverksamhet bland språkliga minoriteter. l stället underströks att denna verksamhet borde kunna främjas på ett tillfredsställande sätt inom ramen för existerande bidragsformer och att kulturinstitutionerna i Sverige har ett allmänt ansvar för att verksamheten kommer en så bred publik som möjligt till del. Den på minoritetsgrupper inriktade verksamheten skulle huvudsakligen linansieras inom ramen for de resurser, som utgår generellt.

7.1.3 Den fortsatta utvecklingen

intentionerna bakom 1975 års riksdagsbeslut om invandrar- och minoritetspolitiken har endast delvis förverkligats på kulturområdet. I ett trängt ekonomiskt läge, där alla kulturinstitutioner kämpar för att kunna upp- 1 sou 1974:69, s. 189 r. rätthålla verksamheten på en i huvudsak oförändrad nivå riskerar ständigt zProp. 1975:263. 60. lörpliktelserna gentemot minoriteterna att trängas tillbaka. En viss ökning

invandrarna och videogrammen 151

på minoritetsspråk har dock ägt av det statliga stödet till verksamheten successivt växt fram. Som exempel rum genom att särskilda stödformer inköp kan nämnas att det numera finns särskilda anslag for folkbibliotekens minoriteternas tidningsutgivning, utgivning av litteratur på minoritetsspråk, av litteratur amatörteaterverksamhet, gästspelsutbyte på minoritetsspråk, Inom ramen for studieförbundens studiecirkeloch särskilda projektmedel. inom föreningslivet utgår också visst bidrag och bidraget till kulturprogram

stöd till verksamhet på minoritetsspråk. har på nytt behovet av en kulturpolitik för språkliga Från invandrarhåll som inminoriteter aktualiserats. Vid ett rådslag om invandrarpolitiken hävdade en företrädare vandrarrådet i juni 1979 anordnade på Runöskolan

för de finska invandrarna i Sverige bl. a.:

Även om de allmänna kulturpolitlska målen är tillämpbara också på de språkliga med målformuleringar, minoriteterna, har praktiken visat, att de behöver kompletteras som tar hänsyn till minoritetsgruppernas särskilda situation och behov. De kulturskall beakta samverkan med minopolitiska åtgärderna för majoritetsbefolkningen ritetskulturerna?”

7.2 Invandrarna och mediesamhället

- hemlan- Invandrare tillhör åtminstone tre olika kommunikationssystem

dets, det nya landets och invandrarnas i det nya landet. Det kan schematiskt

återges som i lig. 19 nedan.

både som sändare och som mottagare av budskap Invandrare fungerar Särskilt i det SMO HUOViUCUWEH såväl i förhållande till hemlandet som till det nya landet. förspråldiga

Det försiggår också ett liv- k“_““P°“i_'f

senare fallet fungerar de främst som mottagare.

glgggrfäzü;âvzfiå

av kommunikation inom de olika invandrargrupperna. aktigt utbyte invandrarna intar i 19go-,a/e,(DsA1979;6)_5_ Det är viktigt att göra klart for sig vilken position hämtade främst 102. de olika systemen. Det skall här belysas med några exempel

Det Ya Urspru ngs- landet landet

Figur 19

152 invandrarna och videogrammen

från invandrarutredningen och en serie studier som Birgitta Löwander vid Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning gjort av tre invandrargruppers situation i det svenska mediesamhället

7.2.1 invandrarna och det svenska mediesamhället

invandrare kan sägas befinna sig långt ner i det svenska samhällets kommunikationssystem. De nås av många budskap. Många av dessa är en del av det allmänna kommunikationsflödet i det nya landet och de flesta är på svenska. Men för att kunna använda svenska massmedier fordras goda kunskaper i svenska språket. Enligt Birgitta Löwanders studier - som innehåller data insamlade vid årsskiftet 1977/78 - anser 20 % av jugoslaverna, 25 % av Sverige-finnarna och 35 % av grekerna att de helt står utanför de svenska massmedierna. Återstoden har i varierande i grad kunskaper svenska. 45 % av jugoslaverna, 40 % av Sverige-finnarna och 30 % av grekerna anser sig ha tillräckliga svenskkunskaper för att ta del av svenska massmediers utbud. Även bland dem som bedömer sig ha tillräckliga svenskkunskaper torde många ha svårt att förstå svenska massmedier, som i hög grad förutsätter kännedom om svenskt samhällsliv och tradition.” Andra budskap är direkt riktade till invandrare och formulerade på deras hemspråk, t. ex. Invandrartidningen, samhällsinformation från olika svenska myndigheter och radio- och TV-program på deras egna språk. Invandrarutredningen konstaterade, när det gäller svensk radio och TV, att programutbudet för de språkliga minoriteterna inte stod i rimlig proportion till dessa gruppers andel av licensbetalarna och fann det angeläget att särskilda radiooch TV-sändningar på minoritetsspråk skulle komma till stånd i betydligt större omfattning. Nu finns i svensk radio och TV program på finska, serbokroatiska, grekiska och turkiska, i radio dessutom också på spanska. Birgitta Löwander fann att dessa regelbundet når en stor del av de finska.jugoslaviska och grekiska invandrarna. Sändningstiden hindrar dock en del av publiken att följa pro-

grammen regelbundet på vardagarna. Överlag når programmen en majoritet

av den potentiella publiken någon gång i veckan. “Ett utbyggt reprissystem skulle möjliggöra för fler att t. ex. dagligen höra en nyhetssändning. konstaterar författarenÅ

Birgitta Löwander, Några invandrare i mediasamhället - nägra jugoslaviska, turkiska och grekiska familjer, del I (SR/PUB nr 37 - 75/76) Invandrare i mediasamhällei 2 - var fâr de sin information ifrån? (SR/PUB nr 9 - 76/ 77) Invandrare i mediasamhäller 3 - Sverige-finnar och massmedia (SR/PUB nr l5/78) Invandrare i mediasamhäller 4 - Jugoslaviska invandrare och massmedia (SR/FUB nr 23/ 78) Invandrare i mediasamhället 5 - Grekiska invandrare och massmedia (SR/ PUB nr 2/ 79) Invandrare i mediasamhället 6 - tillgång, tillgänglighet, användning och användbarhet (SR/PUB nr 3/81)

ZSR/PUB nr 3/81, s. 20. 3SR/PUB nr 3/81, s. 23.

invandrarna och videogrammen 153

l Förhållande till det nya landet fungerar invandrarna huvudsakligen som mottagare av information. Endast i mycket ringa utsträckning agerar de som sändare. Det sker då ofta på det svenska samhällets villkor, t. ex. då invandrare intervjuas i massmedier med anledning av händelser som uppmärksammats av majoritetsbefolkningen. Men det kan också ske på invandrarnas eget initiativ, t. ex. genom att en invandrarorganisation gör ett uttalande, som riktar sig till den svenska allmänheten. invandrarnas situation i det svenska mediesamhället karakteriseras alltså av att många på grund av språksvårigheter saknar möjlighet att tillgodogöra sig det svenska medieutbudet, att informationsutbudet på invandrarspråk är mycket begränsat, att de huvudsakligen har en mottagar- eller konsumentroll och att de även, då de fungerar som sändare av budskap, fungerar på det svenska samhällets villkor. Alexandra Ålund sammanfattar en studie av finska, jugoslaviska och turkiska invandrares tillgång till samhällsinformation med orden: “För de allra flesta gäller att deras allmänna sociala situation är så pass problemfylld, språksvårigheterna så stora och grundutbildningen så knapp att de med nuvarande metoder för spridning av samhällsinformation inte nås?”

7.2.2 invandrarnas relation till hemländernas kommunikationssystem

invandrarnas position i Förhållande till kommunikationssystemen i sina hemländer är annorlunda. Fast de gärna vill hålla fortlöpande kontakt med utvecklingen där hemma, är deras möjligheter därtill starkt begränsade. De kan sägas befinna sig i periferien av ursprungsländernas kommunikationssystem. invandrarnas möjligheter att hålla kontakt med samhällsliv och kultur i sina hemländer är framför allt beroende av tillgången till böcker, tidningar och tidskrifter, radio, film och teater. När det gäller att tillhandahålla litteratur på invandrarnas hemspråk spelar biblioteken en viktig roll. lnvandrarutredningen betecknade bibliotekens service till invandrarna som starkt eftersatt. Enligt en rekommendation från kulturrådet bör det i en kommun, som har mer än 100 personer i en språkgrupp, finnas två böcker på det språket per invandrare i det kommunala biblioteket. Miklos Gulyas, som 1977-78 gjorde en studie av invandrarna och biblioteken i Stockholms län, konstaterade att de primärkommunala biblioteken inom några år skulle uppnå detta mål. Det fanns redan då vissa kommuner som för en del språkgrupper hade ett större bestånd än det rekommendationen fbrutsatte. Han fortsatte:

därmed en särställ- l Ålexaildra Aluma

Finsktalande, greker, turkar, serbokroatisktalandefâr ning bland invandrare. . . . Deflesta andra sprâkomrâdenafâr alltför otillräcklig

Z låga/Jie: Sfg/igätfâlláap

primärkommunal eller regional service. studiegtádsnámnden*

Han konstaterade vidare att statistiken också visar att det är ont om rapport 151979, litteratur på de mindre språken och att landsortstidningar från Finland helt zMkl G l I d eller i stor saknas i länet.

Esk

utsträckning på biblioteken

ram; bllibáâzkzlü?

Birgitta Löwander kom genom sin intervjuundersökning till den slutsatsen Smckholms ,ä-n_s 17_ att folkbiblioteken tycks vara relativt väl tillgodosedda med litteratur för Lidingö stadsbibüotek 90 % av Sverige-finnarna, 80 % av grekerna 1978. de språkgrupper hon studerade.

154 invandrarna och videogrammen

(i Stockholms, Malmöhus och Jönköpings län) och två tredjedelar av jugoslaverna (i Stockholms, Göteborgs och Malmöhus län) uppgav i sina intervjusvar att det på biblioteken på de orter där de bor finns böcker på deras modersmål. Av dem, som känner till att det finns böcker på modersmålet på ortens bibliotek, lånar åtminstone en fjärdedel av Sverige-finnarna, en femtedel av grekerna och en tiondel av jugoslaverna med någon regelbundenhet en bok på sitt hemspråk. Birgitta Löwander har också intresserat sig för den kommersiella distributionen av tidningar och tidskrifter från invandrarländerna och funnit stora brister härvidlag. Pressbyrån har sålunda slutat sälja dagstidningar från Grekland och Turkiet, eftersom returrätt av osålda tidningar inte garanteras. “Tillgången till tidningar och tidskrifter kan förmodas variera en hel del geografiskt, och orter med stort köparunderlag vara gynnande?” Radion är ett viktigt massmedium i praktiskt taget alla länder. Sändningar från invandrarnas ursprungsländer är dock - med undantag av de nordiska - svåra att avlyssna i Sverige. Birgitta Löwander fann att trots störningar och mottagningssvårigheter brukar - bland dem som över huvud taget får in radiostationerna - i var och en av de tre invandungefär en fjärdedel rargrupperna dagligen lyssna på program från stationer i hemlandet. Så gott som alla som kan lyssnar någon gång per vecka. Lyssnandet på hemlandsstationerna är alltså väl så utbrett som på Sveriges Radios invandrarsändningar. “Vi har tolkat det som ett uttryck för att SR:s programverksamhet är för liten och inte erbjuder ett tillfredsställande utbud.” skriver författaren? Det kan emellertid också tolkas på så sätt att invandrarna vill hålla direkt kontakt med sitt hemland via dess medier och därför trots störningar och andra svårigheter lyssnar till radiosändningar därifrån. lnvandrarutredningen påpekade att filmen skulle kunna spela en betydande roll i kulturförmedlingen mellan invandrarnas ursprungsländer och Sverige. Spelfilmsutbudet både på biograferna och i TV domineras dock av anglosaxiska produktioner. Endast ett fåtal filmer från de länder, som svarar för den största invandringen till Sverige, ingår i det utbud som på biografer och i TV blir tillgängligt för allmänheten. Det begränsade utbudet av film från invandrarnas ursprungsländer på bio och i TV kompenseras i någon mån av filmförmedling genom de egna nationella organisationerna. Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet erhåller årligen från hemlandet ett antal spelfilmer. Man får en liknande bild när det gäller utbudet av teater från invandrarnas hemländer. Gästspel av utländska teatrar stöter på finansiella svårigheter. Vid sidan av gästspel kan TV vara ett lämpligt medium för att förmedla teater från utvandringsländerna. lnvandrarutredningen konstaterade dock att denna möjlighet hade tillvaratagits jämförelsevis sparsamt. Birgitta Löwander fann att majoriteten i de tre invandrargrupper hon studerade (finländare, jugoslaver och greker) inte ansåg sig ha möjlighet att se en film från hemlandet eller över huvud taget på sitt modersmål annat än i svensk TV. Det finns dock skillnader mellan de olika språkgrupperna och med hänsyn till bostadsort. Grekiska invandrare föreföll ha något bättre möjligheter att i Sverige se film från sitt hemland än finnar och jugoslaver SR/PUB nr 3/81, s. 3. (ca 40 % av de intervjuade grekerna mot 35 96 av jugoslaverna och endast ZSR/PUB nr 3/81, s. 25. 10 % av finnarna). Greker i Stockholms-området och jugoslaver i Malmö-

Invandrarna och videogrammen 155

området ansåg sig i högre grad än övriga ha möjlighet att se en film på sitt modersmål. Filmklubbar och invandrarföreningar spelade enligt Birgitta Löwanders undersökning en stor roll i detta sammanhang. Sammanfattningsvis kan sägas, att det bland invandrare i Sverige finns ett betydande intresse för att med hjälp av medieutbudet från hemlandet hålla kontakt med samhällsutvecklingen och kulturlivet där. Möjligheterna begränsas dock av flera olika faktorer. Det är därför ingen överdrift att påstå att invandrarna fortfarande tillhör sina hemländers kommunikationssystem men att de befinner sig i periferien därav.

7.2.3 invandrarnas egna kommunikationssystem i det nya lande!

De olika invandrargrupperna i Sverige utgör också egna kommunikationssystem. Här finns naturligtvis både formella och informella kontaktvägar. För de formella spelar invandrarnas egna organisationer en betydelsefull roll. De kan sägas ha en fyrfaldig funktion i kommunikationen, nämligen att D informera myndigheterna i majoritetssamhället om invandrarnas förhållanden och önskemål, D kanalisera information från majoritetssamhället till invandrarna, D tjäna som länk mellan invandrarna i det nya samhället och D förmedla information och kultur från hemländerna.

lnvandrarorganisationernas stora betydelse för kommunikationen mellan invandrarna kommer tydligt fram i en studie av samhällsinformationens vägar till finska,jugoslaviska och turkiska invandrare, som Alexandra Ålund gjort på uppdrag av Centrala studiestödsnämnden. Hon fann, att de flesta av dem föredrar information på sitt eget språk, i första hand muntligt, därefter skriftligt. “Informationen skall förmedlas genom 1: landsmän, 2: invandrarföreningar, 3: TV, 4: invandrartidningar (egna och S1V:s), 5: invandrarradion.“ Vid ett expertmöte, anordnat av UNESCO, i Paris ijuli 1978, betonades också invandrarorganisationernas stora betydelse. Mötet rekommenderade att invandrarorganisationerna skulle ges en framträdande roll på informationsområdet och att de skulle ges erforderliga resurser för att sprida information, bl. a. om problem som berör invandrarna och deras familjer, om politiska, ekonomiska och kulturella förhållanden i både utvandringsoch invandringsländerna och om organisationernas egna aktiviteter. De bör få möjlighet att själva välja kommunikationsmedium och att medverka i utformningen av dokument avsedda för invandrare. De bör också delta i utbildning av lärare, socialarbetare och andra som i sin verksamhet kommer Alexandra Ålund, i direkt kontakt med invandrare. Vidare bör de bidra till att informera all- Familjen som filter, delraptill invandrare port II, s. 102. Centrala mänheten i syfte att skapa förståelse och en saklig inställning studiestödsnämnden, och därigenom motverka fördomar? rapport lb:1979,(S1V = De begränsningar, som invandrare upplever i förhållande både till det Statens lnvandrarverk). svenska och till hemländernas kommunikationssamhällen, torde ha varit 2 Referat av UNESCOen starkt bidragande orsak till att invandrarföreningar engagerat sig i när- dokument ED-78/CONF. radioverksamhet. I den utvärdering av närradion, som publicerades i mars 630/8, Paris 30 nov. 1978, 1981, anges att av de deltagande föreningarna är det invandrarorganisa- s. 12-13.

156 invandrarna och videogrammen

tionerna och de religiösa sammanslutningarna som är mest positiva till närradion. De anser sig genom den ha fått bättre kontakt med sina medlemman

7.2.4 i fem riktningar

Kommunikationsflöde

Av vad som ovan sagts framgår att invandrare påverkas av och deltar i ett kommunikationsflöde, som går i fem olika riktningar:

D från majoritetssamhället till invandrarna, D från invandrarna till majoritetssamhället, D mellan invandrarna i det nya landet, D från ursprungslandet till invandrarna i det nya landet D och från utvandrarna till ursprungslandet. Mycket tyder på att det finns hinder för kommunikationsllödet i alla dessa riktningar.

7.3 Video som informations- och kulturmedium

för invandrare

Enligt vår uppfattning kan videotekniken vara ett medel bland andra att förbättra kommunikationen åtminstone i tre riktningar: Från majoritetssamhället till invandrarna, mellan invandrarna i det nya landet och från hemlandet till invandrarna.

7.3.1 Från majoritetssamhället till invandrarna Video kan användas av svenska myndigheter och organisationer för att informera invandrare om deras rättigheter och skyldigheter och för att påverka deras attityder till det svenska samhället. Alexandra Ålund fann, som ovan nämnts, att invandrarna hellre vill ha muntlig information än skriftlig och att TV ligger på tredje plats som informationskanal, närmast efter landsmän och invandrarföreningar men före invandrartidningar och invandrarradio. Särskilt när det gäller den turkiska gruppen anser hon att man utöver muntlig information bör satsa på mycket förenklad skriftlig information med stora bilder och på fler radio- och TV-program. Som informationsmedium har videogrammen bl. a. den fördelen att de kan återge situationer på ett mycket realistiskt sätt. De kan därför användas t.ex. för information som det är svårt att klart och tydligt uttrycka med ord. För invandrare med bristfälliga kunskaper i svenska och dålig kännedom om vårt sociala och politiska system kan det vara svårt att förstå muntliga eller skriftliga beskrivningar av olika myndigheters uppgifter och hur och i vilka situationer man kan vända sig till dem. Ljud- och bildprogram, som visar hur man i olika sammanhang tar kontakt med offentliga inkan detta. För invandrare som är analfabeter - helt l stitutioner, klargöra Utvärdering av närradion (Ds U 1981:1), s. 123, eller funktionellt- kan informationsprogram av det här slaget vara av särskilt 126. stor betydelse.

invandrarna och videogrammen 157

Såvitt vi kunnat utröna har videogram hittills i begränsad omfattning använts for att informera invandrare i Sverige. Det gäller både statliga mynoch kommuner. Vi har dock tagit del av utländska försök som digheter gett positivt resultat. Vid studieresor till Nederländerna åren 1979 och 1980 besöktes bl. a. Stichting Nederlands Centrum Buitenlanders i Utrecht, som är en stiftelse for invandrarfrågor. Eftersom många invandrare har mycket bristfälliga läskunskaper, men är vana vid att se på film och TV började stiftelsen arbeta med video. Ett annat skäl var önskemålet att programmen skulle kunna visas överallt där invandrare samlas, t. ex. på kaféer, vid informationsdiskar, i väntsalar och i de baracker, där många av dem bor. Ett videonät vars kärna utgjordes av en professionellt utrustad upprättades, studio vid invandrarstiftelsen i Utrecht. Här kunde man producera egna program for distribution över hela landet men också vid behov hjälpa andra och arbetsgrupper att producera och redigera kassetter. Runt organisationer denna centrala studio upprättades en ring av mindre verkstäder med en och en monitor enkel videokamera, en videospelare vid regionala och lokala stiftelser for invandrararbete. Där kunde de producera sina egna proram om regionala och lokala förhållanden. En del av dessa program var av allmänt intresse och kunde distribueras vidare av det nationella centret. riktar sig såväl till invandrarna som till holländarna. För Programmen invandrarna har man t. ex. gjort en serie “life skill programs, som visar hur man klarar av vardagslivet i en främmande kultur: gå i snabbköp, ringa i telefon, gå på posten etc. För holländarna gjorde man informationsprogram om invandrarna. Så har man t. ex. gjort en serie program for polisskolorna, som visar olika invandrares etniska bakgrund i hemlandet och hur deras liv gestaltat sig i Holland. finns det också svårigheter med att använda ljud och bild i Självfallet en informationsverksamhet av detta slag. Hur man tolkar bilder beror i hög grad på vilken kulturell bakgrund man har. Det är inte sant att bilden är ett universellt språk, som uppfattas lika. oavsett vilket land eller vilken samhällsklass man kommer ifrån. Egna erfarenheter påverkar också vad man “läser in i en bild. Om TV-rutan visar en polis, kan det väcka en känsla av trygghet hos den som lärt sig betrakta polisen som allmänhetens och beskyddare, men hos den som har erfarenheter av våld från tjänare sida kan samma bild framkalla känslor av fruktan eller aggressivitet. polisens Också den omgivning i vilken ett videoprogram visas kan ha betydelse for hur det uppfattas. En invandrare kan tänkas uppfatta och reagera olika på ett budskap beroende på om programmet visas i ett informationskontor, som i majoritetssamhället, eller i hans ögon representerar myndigheterna i invandrarforeningens klubblokal där han är van att möta sina landsmän. Det är viktigt att arbetet på att producera dessa informationsprogram sker i samverkan med invandrarorganisationerna. Vikten av ett nära samarbete mellan dessa och myndigheterna i värdlandet framhölls också vid den ovan nämnda UNESCO-konferensen 1978. Alexandra Ålund drar samma slutsats av sin studie. Hon skriver: Allmänt gäller att man från myndigheternas sida bör eftersträva ett samarbete med invandrarforeningar utan att for den delen lasta över huvudansvaret på invandrarforeningarna. Samarbetet bör präglas av en komplementaritet och ömsesidigt idéut-

158 invandrarna och videogrammen

byte. Speciellt intresse bör därvid ägnas de mest lågutbildade invandrarkategorierna. vilka i princip endast kan nås via landsmän och invandrarforeningar. eftersom de vare sig kan svenska eller är vana vid skriftlig information.”

Om videoteknikens möjligheter att informera invandrare skall kunna tillvaratas, behövs det därtill praktiskt inriktad forskning om de olika förhållanden som påverkar olika invandrargruppers sätt att uppfatta ljud- och bildprogram. Vid ett expertmöte i Utrecht ijanuari 1980, anordnat av the European Centre för Social Welfare Training and Research visades några exempel på hur man i Nederländerna och Västtyskland sökt använda videotekniken i kommunikationen från invandrare till holländare och tyskar. I allmänhet rörde det sig dock om projekt där invandrare medverkat men som organiserats och genomförts av holländare, resp. tyskar. invandrarna har än så länge själva små möjligheter att ta initiativ till att producera ljud- och bildprogram om sin egen situation med tanke på bl. a. att det saknas medieverkstäder och att deras organisationer har mycket begränsade resurser.

7.3.2 Mellan invandrarna i det nya landet Det Förekommer en icke obetydlig kulturell egenverksamhet bland invandrare i Sverige. Dans-, musik- och teatergrupper gör framträdanden både i invandrarföreningarna och vid arrangemang anordnade av “svenska” organisationer. Det händer också att man anordnar större kulturfestivaler, där grupper från olika länder framträder. Tillgängligheten till dessa evenemang är begränsad till dem som har möjlighet att besöka dem då och där de genomförs. Personer, som av tid och rum är förhindrade att närvara. är utestängda. Om programmen spelades in och distribuerades som videogram skulle långt fler få tillgång till dem. Dessutom kan det innebära en stimulans for den kulturverksamhet. som bedrivs inom de olika invandrargrupperna i Sverige. Deras möjlighet att behålla och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur i det nya landet skulle öka. Vidare skulle fler svenskar få tillfälle att ta del av kulturyttringar, som nu är svårtillgängliga för de flesta. Ökad kunskap om invandrarnas kultur kan bidra till att minska de fördomar som många hyser.

7.3.3 Från ursprungslandet till utvandrarna i det nya landet Videogrammen kan också användas som ett medel för att hjälpa utvandrare att hålla kontakten med den sociala och kulturella utvecklingen i sina hemländer. Det var ett huvudmotiv till det förslag, som vi hösten 1978 framförde, om videogramdistribution till svenskar utomlands (se även avsnitt 9.6). På samma sätt skulle Videogrammen kunna användas av dem som invandrat till vårt eget land. Det finns redan exempel på att videotekniken tagits i bruk för detta syfte. Den jugoslaviska televisionen förmedlar sålunda videokassetter till de jugoslaviska kultur- och informationscentra, som finns i ett antal länder, bl. a. Sverige. Det distribuerade programutbudet uppgick år 1977 till 5 430 I minuter och år 1978 till 6 260 minuter, dvs. omkring 100 timmar per år. Ålund, Familjen som filter, s. 103. Innehållet fördelade sig på följande sätt mellan olika programtyper.

invandrarna och videogrammen 159

De jugoslaviska Föreningarna kan låna kassetterna från sitt lands kulturoch informationscentrum i Stockholm. Ungefär hälften av föreningarna har egen uppspelningsutrustning. Portugisiska TV-program på videokassett distribueras också till portugisiska föreningar i Sverige. Därtill förekommer i viss omfattning uthyrning och försäljning av kommersiellt producerade videoprogram på invandrarspråk. Kvaliteten varierar kraftigt. På sina håll befarar man att inslaget av våldspräglade videogram från vissa invandrarländer kan komma att öka. Distributionen till Sverige följer olika vägar. Som exempel kan nämnas att turkiska videogram distribueras av företag i Västtyskland, som annonserar sina produkter i turkiska tidskrifter som läses här. De köps sedan antingen av privatpersoner eller av firmor som i sin tur hyr ut dem. För andra språkgrupper synes distributionsvägarna gå via Storbritannien eller Östasien.

7.4 Förslag

Videogrammen kan enligt vår uppfattning spela en betydelsefull roll när det gäller att förbättra informationen från svenska myndigheter och organisationer till invandrarna, att låta den svenska befolkningen ta del av invandrarnas kultur, att stimulera utvecklingen av invandrarnas eget kulturliv i Sverige och att förbättra deras möjligheter att hålla kontakt med samhällsoch kulturliv i sina gamla hemländer. I annat sammanhang (avsnitt 9.4) föreslår vi distribution av videogram via bibliotek. Det är utomordentligt angeläget att därvid särskilt beakta invandrarnas behov av att ha tillgång både till program som informerar om det svenska samhället och till filmer och TV-program som speglar den sociala och kulturella utvecklingen i deras ursprungsländer. Detta kan bidra till att stärka invandrarnas etniska identitet. Det bör emellertid ocksâ observeras att många invandrare hellre kan vilja se program från hemlandet i sina egna föreningslokaler. Vid sidan av de olika invandrargruppernas riksorganisationer kan biblioteken fylla en viktig funktion när det gäller att ställa program till förfogande för visning där. där enskilda Vi föreslår i kap. 11 att det upprättas lokala medieverkstäder, kan få tillgång till videoutrustning för personer, grupper och organisationer att göra egna progam. Självfallet skall dessa stå öppna också för invandrare, som kan uppmuntras att använda dem för att dokumentera t. ex. teater-, dans- och musikforeställningar. Videogram som innehåller sådana produktioner bör kunna distribueras de olika riksförbundens försorg, så genom

160 invandrarna och videogrammen

att också invandrare på andra orter kan ta del av dem. De bör också finnas tillgängliga på det lokala biblioteket. Om pågående försöksverksamhet med när-TV skulle utvidgas eller permanentas, kan medieverkstäderna vara en viktig resurs för invandrargrupper, som vill göra program för när-TV. Vi utgår från att invandrarnas behov av produktion och distribution av videogram inom Sverige i första hand skall tillgodoses genom de generella åtgärder vi föreslår. Det kan dock behövas ytterligare insatser, t. ex. för att säkerställa tillgång till videogram av god kvalitet på invandrarspråk. När man tar ställning till behovet av sådana åtgärder bör man emellertid utgå från en helhetssyn på invandrarnas situation i det svenska samhället, framför allt med avseende på informationsbehov, medieförsörjning och kulturell utveckling. Det har inte legat inom ramen för vårt utredningsuppdrag att skaffa oss en sådan överblick. Vi föreslår därför att den i juni 1980 tillsatta invandrarpolitiska kommittén får i uppdrag att utifrån en samlad syn på invandrarnas kulturella situation överväga behovet av samhällsinsatser for att utnyttja videotekniken för att bättre tillgodose invandrarnas utbildnings-, informations- och kulturbehov. Enligt sina direktiv kan denna utredning nämligen ta upp frågor som rör invandrares kulturella situation. Där heter det bl. a.: “Kommitténs uppgift är . . .att överväga den fortsatta inriktningen av åtgärder för invandrare och minoriteter i Sverige i anslutning till 1975 års riktlinjer för invandraroch minoritetspolitiken samt föreslå de preciseringar i riktlinjerna som är nödvändiga, främst med hänsyn till valfrihetsmålet. Kommittén bör vara olörhindrad att efter hand pröva olika frågor med anknytning till invandrares och etniska minoriteters sociala, arbetsmarknads-. utbildnings-. kulturella och religiösa situation, i den mån dessa frågor inte utreds i annan ordning. Det är angeläget att en samlad utvärdering görs av effekterna av de reformer som har införts under 1970-talet i syfte att främja jämlikheten mellan invandrare och den inhemska befolkningen. öka den kulturella valfriheten för invandrare och minoriteter, vidga invandrarnas möjligheter till politiskt 1 Dir 1980:48. s. 9-10. inflytande och öka samverkan mellan invandrarna och befolkningen i övrigt?”

SOU l98lz55

8 Utbildningsfrågor

8.1 och bildmedier i utbildningen Ljud-

är värdefulla hjälpmedel Ingen ifrågasätter längre att ljud- och bildmedierna

i undervisningen. Det finns en fond av erfarenheter gjorda både i utlandet

från de två kommittéerna och Sverige, som bl. a. redovisats i betänkanden för TV och radio i utbildningen Den andra TRU-kommittén angav sam-

två huvudmotiv for att använda dem i undervisningen: manfattningsvis

att förse “För det första: Ljud- och bildprogram kan underlätta inlärningen genom Medierna kan tillvarata oss med ”levande uppfattningar” om företeelser i verkligheten. bilder och föremänniskans förmåga att skaffa sig och bibehålla vetande genom

ställningar.

som medi- För det andra: Genom de stora möjligheter till skiftande presentationssätt och arbetsformer erna erbjuder ökar förutsättningarna för att variera bearbetningssätt och utveckla undervisningsmetoderna. Rätt utformade kan ljud- och bildprogrammen och instimulera till verksamhet, som ger möjlighet till både samverkan (dialog)

dividualisering.”

i utbildningsväsendet, som I prop. 1975/76:l1O om radio och television

betänkande. förklarade utbildningsministern bygger på TRU-kommitténs kan fylla en väsentlig uppgift inom olika delar att ljud- och bildprogram

av utbildningsväsendet och bildningsverksamheten:

barnen till “lnom förskolan bör inslag av ljud- och bildprogram kunna stimulera av människor aktivitet och kritiskt tänkande och förmedla kunskap och upplevelser och samhälle. lnom grundskolan och gymnasieskolan kan ljud- och bildprogram an-

att konkretisera de övervändas för att fördjupa och levandegöra undervisningen för ämnesområden.” gripande målen i läroplanerna inom många

Ljud- och bildmedierna kan i många fall bättre än språket konkretisera TR Uts försöksverksamhet samband och processer i verkligheten. De kan fokomplexa förhållanden, 196 7-1972 (SOU 1973:19) De kan också överbrygga av- och Program jör ljud och kusera, förenkla och förtydliga verkligheten. förhållanden och företeelser bild i utbildningen (SOU stånd i tid och rum genom att rekonstruera intervjuer 1975:28). i nutid och forntid eller ge en vision av framtiden. Reportage,

med verkligheten utanför klass- Zsou l975:28, s. 92 r. och dokumentärer ger närhet och kontakt Genom möjligheter till gestaltning kan ljud- 3 rummet eller studiecirkeln. Prop 1975/76:1 10 om händelser och psykologiska skeenden och bidra och bildprogram förmedla radio och television i

som normalt inte är tillgängliga på annat utbildningsväsendet, s. till en förståelse för förhållanden, 92. sätt.

162 Utbildningsfrâgor

8.2 Videoteknikens möjligheter

Videogrammen ger möjlighet till en flexibel användning av ljud- och bildprogram i undervisningen. Tekniken är lätthanterlig - både lärare och elever kan använda den, såväl enskilt som i grupp - och kräver inget speciellt anpassat visningsrum (med exempelvis fullständig mörkläggning). Eleven eller gruppen kan arbeta självständigt med ett program i den takt som passar - stanna upp, repetera eller endast använda en del av programmet. Ur vissa synpunkter är alltså videokassetten bättre än filmen. Den är lättare att hantera, väger mindre och förslits inte lika snabbt. Å andra sidan medför TVrutans format att bilden inte kan ses av lika många åskådare som bilden på en filmduk. För användning i klassrummet har dock TV-skärmens storlek visat sig tillfredsställande. TV är, som vi påpekat i ett annat sammanhang, ett “flyktigt” medium. När programmet är slut, finns bara minnesbilden kvar. En film försvinner inte, när man sett den; man kan se den på nytt om man önskar. Videogrammet har den fördelen att man med lätthet kan avbryta visningen och se ett avsnitt på nytt. Moderna videokassettspelare har också en god stillbildsfunktion, vilket är mycket värdefullt när man vill studera hur producenten arbetat med mediet. De optiska videoskivorna tillåter att man spelar en sekvens så långsamt att man noggrant kan observera ett skeende. De kan också programmeras för Snabbsökning av bestämda bilder eller sekvenser. Videotekniken används i dag i undervisning främst för uppspelning av i förväg inspelade program. Inledningsvis var det uteslutande utbildningsprogram från Sveriges Radio och TRU-kommitténs försöksverksamhet som distribuerades på detta sätt. 1 dag sprids program från Sveriges Utbildningsradio AB på två olika sätt, dels genom att de spelas in vid sändningstillfállet på AV-centralerna och ute på skolorna, dels genom att skolorna köper programmen på kassett från Kommunsamköp. Det förekommer också i växande omfattning att andra AV-företag överför film till videokassett eller producerar utbildningsprogram direkt för video. 1 viss utsträckning kan sägas att Videogrammen håller på att övertaga den funktion som skolfilmen haft sedan årtionden. Än så länge svarar dock filmen för en betydligt större andel av skolans AV-verksamhet. Enligt en enkät till landets AV-centraler uppgick antalet ñlmlån läsåret 1977/78 till 613 000, medan antalet lån av videokassetter stannade vid 61 000. Det bör emellertid påpekas att detta inte svarade mot de verkliga proportionerna mellan film- och videoanvändning. Flera av enkätsvaren innehöll nämligen uppgifter om att det förekommer att lärare själva spelar in program vid sändningstillfállet och även lånar ut dem till kolleger. Detta återspeglas inte i statistiken. Den kraftigt ökade försäljningen av videospelare från och med år 1980 torde också ha medfört att användningen av videokassetter i skolan har ökat. Med tillgång till inspelningsutrustning ökar användningsmöjligheterna högst betydligt. Videotekniken har också här bestämda fördelar framför filmen. Man kan genast i en monitor kontrollera det man spelat in och behöver alltså inte vänta på framkallning. Bandet kan återanvändas. En nackdel är att inspelningsutrustningen för video fortfarande är tung, men

U tbildningsfrâgor 163

om några år kan man vänta sig att betydligt lättare apparatur blir tillgänglig

på den svenska marknaden. Med videokamera och bärbar bandspelare kan läraren på ett åskådligt Små detaljer och tekniska färsätt orientera om ett nytt ämnesområde. demonstreras för en större grupp, digheter kan med hjälp av en videokamera kan man inte bara en gång utan llera. När det gäller färdighetsmoment, och i efterhand tillsammans med dem granska spela in elevernas prestationer och ge anvisningar om vad som bör förbättras. resultatet (s. k. spegling) bl. a. i och

På detta sätt används videotekniken gymnastikundervisning

svenska, när det gäller muntlig framställidrottsinstruktion och i praktisk

ning. 1 internutbildning inom myndigheter och företag ärjust spegling en vanlig kan också användas för att användning av video. Inspelningsutrustningen sin egen verksamhet. 1 stället för att skriftligen låta eleverna dokumentera eller teckningar redovisa en arbetsuppgift och med hjälp av stillbildsfoto av ett videoprogram kan eleverna genomföra och redovisa ett projekt i form man studerat, och återger intervjuer med människor, som t. ex. visar miljöer, också att video används i drasom man samtalat med. Det förekommer På sina håll används video som en ersättning för matikundervisningen. klass- eller skoltidningar. Elever och lärare gör mer eller mindre regelbundet

program, som presenteras för alla på skolan. flera huvudmoment i bildämnet att eleverna Lgr 80 betonar beträffande och video. Det är nämligen, när man själva bör få arbeta med foto, film som man upptäcker vilka möjligheter på själv arbetar med ett medium, Som ett led i arbetet med bildframställning gott och ont som det erbjuder. som ingår föreslås i Lgr 80 att eleverna skall arbeta med de olika moment, från manus över filmning och redigering till i en normal filmproduktion, 1 arbetet med bildkommunikation föreslås visning och publikreaktioner. att eleverna skall tillverka bilder som har olika syften, t. ex. att ge kunskaper

och anvisningar, informera och förmedla nyheter, propagera och göra reklam

samt underhålla och roa. Arbetsuppgifter av det här slaget kan betyda mer,

när det gäller att utveckla en sunt kritisk inställning till ljud- och bild-

medierna, än enbart noggranna observationer av färdiga filmer och program.

för inspelnings- och redigerings- På detta sätt lär man sig dels grunderna medvetandet. teknik, dels hur bilder och ljud når fram till och påverkar

8.3 Videogrammen i utbildningen

med videotekniken bidrar till att Videogrammen kan an- En rad fördelar och olika typer av pedagogik, bl. a. i vändas inom olika ämnesområden som har till syfte att ge eleverna ökat ansvar och undervisningsformer, att kombinera Videogrammen med inflytande. Ofta visar det sig värdefullt eller texthäften - s. k. multimediematerial. “Kunskapsint. ex. ljudband

hämtandet är en aktiv och skapande process” (Lgr 80). 1 denna process möjligheter - både för lärare och elever att arbeta mer ger Videogrammen l fritt och självständigt. Även då det gäller att träna och utveckla färdigheter Läroplan för grundskomed fördel användas. Flera försök har- med gott resultat lan (Lgr 80) Stockholm kan Videogrammen material. 1980. - genom programmerat gjorts med självinstruktion

164 Utbildningsfrâgor

De program, som har syftet att påverka och förändra attityder, bör med fördel användas i små grupper. 1 denna form av grupparbete kan såväl barn som vuxna öva sin förmåga att leva sig in i andra människors tankar och känslor och träna sig att tillsammans arbeta fram konstruktiva lösningar på problem. Erfarenheter av denna typ av grupparbete har bidragit till att olika försök gjorts med nya programformer, som skapats särskilt för att utgöra underlag för diskussion och arbete i grupp. Dessa program har oftast gjorts kortare än t. ex. vanliga TV-program. De är öppna, oavslutade och förutsätts vara en del i en process, som har sin fortsättning i gruppen. De innehåller t. ex. olösta konflikter, obesvarade frågor och tillspetsningar. Programmet kan t. ex. fungera som en “ställföreträdande partisk provokatör, som gruppmedlemmarna kan kritisera och nagelfara utan att behöva vara rädda för att såra eller stöta sig med någon särskild person, t. ex. läraren eller studiecirkelledaren. Det här arbetssättet fungerar förklarligt nog bäst när det föreligger olika uppfattningar som kräver personligt ställningstagande och engagemang. Det kan gälla livsåskådning, religion, politik och frågor om samlevnad och moral - dvs. områden vars vikt och betydelse alltmer framhävs, t. ex. i läroplanen för grundskolan. Erfarenheten visar dock att många lärare gärna undviker värderingsfrågor, sannolikt av rädsla för att bli anklagade för partiskhet och otillbörlig påverkan. Med få undantag ansåg också de remissorgan, som yttrade sig över den andra TRU-kommitténs huvudbetänkande, att ljud- och bildprogrammen är särskilt lämpliga medel för behandling av de övergripande målfrågorna i läroplanen. Eftersom “diskussion om konflikter och konfliktlösningar skall utgöra ett naturligt inslag i många sammanhang i skolans undervisning” är det för många lärare nära nog oundgängligt att ha tillgång till förproducerat material, som kan integreras i olika ämnesområden och undervisningssituationer. Att lära genom egen erfarenhet och genom att handla (learning by experience, “learning by doing“) har blivit en allt viktigare metodik i svensk undervisning. Fallstudier, simulering och spel blir vanligare både i ungdomsskolan och vuxenutbildningen. Positiva exempel visar också hur videogrammen kan tjäna som stimulerande hjälpmedel i denna process. De förmedlar olika spelförutsättningar (händelser, situationer, konflikter), som får deltagarna att identifiera sig, agera och reagera. Videogrammen är inte bara ett utmärkt medium för gruppanvändning utan kan också underlätta individuella studier, t. ex. för elever med särskilda behov. I läroplanen för grundskolan påpekas hur en alltför verbalt inriktad metodik kan missgynna många elever. För dessa elever kan bildmedierna vara värdefulla Vi behandlar motivationsskaparare. i annat sammanhang fördelarna med videogrammen för t. ex. invandrare (kap. 7) och handikappade (kap. 10). Genom att elevgrupper kan arbeta självständigt med hjälp av exempelvis multimedier kan lärarna frigöras för elever, som behöver särskild uppmuntran och hjälp. Lärarna kan också få mer tid över till att planera undervisningen och lägga ner arbete på att stimulera den sociala sammanhåll- Lgr 80, s. 33. ningen och till att utveckla nya metoder.

U tbildningsfrâgor 165

Inom vuxenutbildningen kan deltagarna själva lägga upp en studieplan

med hjälp av förproducerat material. hemmen. Inom folkbildningsarbetet blir det vanligare med studiecirklari för bidrag till studiecirklar, som riksdagen beslutade De nya bestämmelserna i samma Eftersom samtidigt beståndet om i juni 1981, verkar riktning. i hemmen ökar, kan videogrammen i växande omfattning av videospelare användas som hjälpmedel i sådana cirklar. Studieformer i kombination med sociala kon- Även för mer informella takter - utan registrering i studiecirkel - kan videogrammen vara till en

kan t. ex. träffas och se TV-teater eller föräldrautbildhjälp. Människor och diskutera dem tillsammans eller gemensamt följa en ningsprogram språkkurs vid en tidpunkt, som de själva bestämmer. i undervisningen måste liksom andra lä- Användningen av videogram som är aktuella inom romedel sättas i relation till de mål och metoder, Förutsättningarna är olika beroende skolväsendet och folkbildningsarbetet. och de allmänna omständigheter som råder för en viss på ämne, målgrupp måste t. ex. genomföra sina studier utbildning. De flesta vuxenstuderande och andra aktiviteter. Därför på deltid i konkurrens med arbete, familjeliv som kan utnyttjas i hemmen eller nära hemorten. behövs arbetsformer, i England är kanske den institution som har mest er- Open University farenhet av att pröva videogrammen i olika former av distansundervisning. for fram- De resultat, som redovisats, pekar också på utvecklingsmöjligheter inom återkommande utbildning. Här liksom på andra omtiden, framförallt kan information och ”uppsökande verksamråden inom vuxenutbildningen som het ske genom etersändning, som riktar sig särskilt till människor,

av geografiska och sociala skäl är svåra att nå.

8.4 Bildundervisning

Trots att människor alltid har uttryckt sig med bildens hjälp, torde bilden som i vår egen. l kapitel 1 av inte ha spelat så stor roll i någon kultur detta betänkande ges en översikt av den utveckling, som gjort bilden till

ett dominerande inslag i vår miljö. Tillkomsten av nya sätt att spela in, och visa bilder kommer med all sannolikhet att under lagra, distribuera förstärka bildens roll i vårt samhälle. Videode närmaste åren ytterligare tekniken härvidlag endast ett medium, som kompletterar andra, erbjuder liksom det själv kompletteras av dem. för utbildning och Den skisserade utvecklingen får viktiga konsekvenser var från början förbehållen ett undervisning. Konsten att läsa och skriva blev de vanligaste kanalerna för fåtal. I och med att böcker och tidningar att förmedla information framstod det som nödvändigt att alla medborgare

kan läsa och skriva - är litterata. Den dominerande roll, som bilden spelar av både upplevelser och information, i dagens samhälle som förmedlare att också ge människor tillfälle att lära sig förstå bildens gör det nödvändigt i olika syften för att t. ex. underhålla och språk. Hur bilder kan användas och dölja sakförhållanden. Hur bilder påverkar upplysa eller för att skrämma åskådaren, vare sig han är medveten om det eller ej. Det kan rent av sägas

av vad det innebär att vara litterat. att vi behöver en ny och vidare definition Den amerikanske sociologen Donald P. Ely skriver:

166 U

tbildningsfrâgor

En litterat person i dag är en som kan förstå, tolka och använda de myriader stimuli som ñnns i en given miljö. Skrivet och talat språk, musik, ljud, rörliga bilder och stillbilder, naturobjekt och aktiviteter är några stimuli, som påverkar människor och därför behöver förstås, tolkas och användas. Skolan begränsar ofta sin undervisning till de traditionella färdigheterna att läsa och skriva och ger viss tid åt iakttagelser, En sådan begränsad infallsvinkel är inte tillräcklig for studerande som lever i en mycket mer sofistikerad värld, som kräver en typ av kunskaper som ligger bortom de grundläggande kunskaper och färdigheter som skolan gett?”

Mot den bakgrunden framstår det som nödvändigt att studiet av bildmedierna får en central roll i dagens och morgondagens undervisning. Det gäller alla stadier. från förskolan till vuxenutbildningen. När dessa frågor tas upp i föreliggande betänkande sker det utifrån den helhetssyn på bildmedierna, som inledningsvis har skisserats.

8.5 i mäldokument

Bildundervisning och kursplaner

Vikten av att bildmedierna uppmärksammas i undervisningen har framhållits i ett flertal utredningar och propositioner under de senaste åren. TRU-kommittén redovisade i sitt betänkande Program fdr ljud och bild i utbildningen (SOU 1975:28) några pedagogiska teorier och konstaterade att bilder översvämmar individen i de flesta sammanhang. “Utanför utbildningen är den s. k. bildåldern en realitet.” Stora delar av människors uppfattning om världen grundar sig på erfarenheter från bl. a. radio och TV. “Den ökade användningen av bilden som kommunikationsmedel är i sig ett tillräckligt skäl för att man i undervisningen skall utveckla individens förmåga att använda och förstå bildens uttrycksmöjligheter och dess förhållande till verkligheten.” TRU-kommittén rekommenderade också en allmän medieutbildning: För att människor skall kunna använda de nya medierna som hjälpmedel att bättre hantera verkligheten behövs en allmän medieutbildning i att förstå och uttrycka sig med rörlig bild och ljud. l lilmutredningens andra betänkande (SOU 1972:9) föreslås en ökad satsning på film- och TV-undervisning som ett led i elevernas allsidiga personlighetsutveckling. Det är - som filmutredningen påpekar - viktigt att eleven (människan) inte bara får kontakt med medierna som konsument/användare. En fördjupad kontakt förutsätter ofta produktion - då mediernas tillgångar och brister analyseras i kombination med praktiskt arbete. En större medvetenhet om villkoren for produktion och användning av rörlig bild och ljud (om styrning, urval. förvanskning, suggestion. kvalitet) kommer att vara nödvändig då marknaden öppnas for ett stort utbud av videogram.”

l prop. 1975/76:ll0 om radio och television i utbildningsväsendet uttalade Donald P. Ely, The two sig också utbildningsministern for behovet av en mer kritisk worlds of todays lear- inställning till medierna: ners, Prospects 1980:l, s. 51. 2 Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om hur radio och TV-program Program för ljud och bild i allmänt bör behandlas i undervisningen. TV-tittandet har en stor omfattning i alla utbildningen (SOU åldersgrupper. Barns och ungdomars verklighetsuppfattning påverkas sannolikt i be- 1975:28). s. 92 r. tydande utsträckning av framför allt TV. Det är enligt min mening motiverat att 3sou 1975:28, s. 398. i likhet med kommittén och SÖ m. fl. fororda att metoden att kritiskt granska och 4 ifrågasätta skall gälla både programinnehållet och medierna själva. Särskilt bildpro- Prop. l975/76:l 10. s. 93. grammen bör därvid ägnas uppmärksamhet.”

Utbildningsfrâgor 167 ,

av fortbildning for lärare i me- Statsrådet ansåg också att det finns behov

todiska frågor kring användning av ljud och bild i undervisningen:

skall utgöra värdefulla “En grundläggande förutsättning för att ljud- och bildprogram liksom beträffande övriga läromedel har nödinslag i undervisningen är att lärarna innehåll som om hur de kan fogas in vändiga kunskaper om såväl programmens Både i grundi undervisningen för att göra den livfullare och mera stimulerande. anutbildning och fortbildning av lärare måste därför tas upp melodiska frågor om

i undervisningen?” vändningen av ljud- och bildprogram

har behandlats av barn- Bildstudiernas betydelse för barn i grundskoleåldern och i den nya läroplanen for grundskolan (Lgr 80). Barnstugeutredningen fritidshemmets pedagogiska stugeutredningen tog upp frågan i sitt förslag om 1974:42). Där framhölls att bilden

utformning i betänkandet Barnsfritid(SOU

kan bli en medveten upplevelse genom att barsom kommunikationsmedel bilden; hur är den nen stimuleras att ställa frågor av typen: Vad skildrar vilket syfte har uppbyggd, vem har gjort den, vem vänder den sig till, en diskussion av detta den, vilka värderingar står den för osv. “Utifrån bilden att samtala om bilden som språk och om att slag är det motiverat . . Genom diskussion om bilder i förmedlar olika slag av meddelanden. bedöma bilder böcker, tidningar, film och TV skall barnet få stöd att kritiskt bildreklam och annan av olika slag. En kritiskt granskande hållning gentemot Utredningen betonade också vikten

bildpåverkan kan därmed grundläggas.”

att använda stillbilds- och filmkamera för egen av att barnen har tillfälle

bildproduktion. ändl Lgr 80 markeras bildstudiernas betydelse genom att ämnet teckning

inte bara en förskjutning i terminologin rats till bild. Detta är emellertid av innehållet. Kursplanen för det nya ämnet utan återspeglar en vidgning

inleds på följande sätt:

Bild därför att eleverna skall ingår i grundskolans undervisning, - utveckla ett intresse for andra uttrycksmedel än tal och skrift.

- öva sin förmåga att uttrycka budskap i bild,

- utveckla sin känsla för komposition, form och färg,

- stimuleras till egen skapande verksamhet,

- utveckla sin förmåga att tolka budskap i bild av olika slag, olika tekniker, foto, film, - få kunskaper om bildframställning, färglära, perspektiv.

TV.”

skall utveckla sin förmåga l målbeskrivningen heter det bl. a. att eleverna att kommunicera med bilder och att tolka att självständigt skapa bilder, “De skall bli medvetna om bilden och kritiskt granska olika typer av bilder. som ett viktigt kommusom språk och vänja sig att använda bildspråket vid sidan av att tala, läsa och skriva.” De skall också tränas nikationsmedel bildernas och de krafter som att kritiskt granska och diskutera påverkan

om den påverkan styr utbudet av olika slag av bilder för att bli medvetna Prop. 1975/762110, konsumtionsvanor, attityder och värde utsätts for då det gäller livsstil, s. 99-100.

deringar. i bildämnet, nämligen bildfram- 2 Barns fririmfritidsverksärskiljer fem huvuddelar Kursplanen samhet för 7-12-äringar. estetisk orientering samt bild och ställning, bildanalys, bildkommunikation, (SOU 1974:42), s. 75 f. for När det gäller bildframställning anges bland huvudmomenten miljö. 3 känslor Lgr so, s. 69. att eleverna skall bearbeta och ge form åt iakttagelser, lågstadiet

168 Ulbildningsfrâgør

och åsikter i bl. a. foto, film och video. På mellan- och högstadierna skall hänsyn tas till att barn tittar mycket på TV. Bildframställningen måste därför i större utsträckning än tidigare omfatta arbete med foto, film och video. Många av de bilder, som barn möter i samhället, än konstnärligt likgiltiga eller undermåliga, rör sig inom ett snävt intressefált och utnyttjar en begränsad uppsättning av bildmässiga och innehållsmässiga schabloner. Bildanalys bör därför vara ett naturligt inslag i all undervisning. Den skall bl. a. omfatta bildens motiv, innehåll och utformning, bildens sändare, tillverkare och mottagare och avsikten med bilden. Eleverna skall vidare bl. a. ges möjligheter att undersöka vad olika bildkategorier har för funktioner och omfattning och hur de finansieras samt hur man utnyuttjar den offentliga och privata miljön för att sprida budskap. De skall också uppräcka hur värderingar styr bildupplevelser. l avsnittet om bildkommunikation framhålls att eleverna för att bli medvetna om bildens många möjligheter att underhålla, förmedla nyheter. undervisa, propagera och påverka själva skall lära sig använda bilder i bestämda syften. Under rubriken bild och miljö påpekas att dagens barn och ungdomar är hänvisade till ett allt högljuddare massmedieutbud, som i ökad utsträckning har kommit att bestå av bilder, som ofta är spekulativt framställda och ger uttryck för en falsk och ensidig människosyn. I samverkan mellan bildämnet och andra ämnen skall eleverna vidga sin kunskap om miljön genom att bli medvetna om hur producenter använder sig av idoler, “kändisar”, och olika medier för att sprida sina budskap. På högstadiet bör de vidare bl. a. skaffa sig perspektiv på hur vuxna, jämnåriga och personer i massmedier påverkar livsstilar, hur olika livsstilar kommer till uttryck i film, TV och annat bildspråk och hur de inverkar på den enskildes möjligheter att bygga upp sin identitet. Utifrån egna erfarenheter och studier av bilder skall de lära sig genomskåda fördomar och motsägelsefulla budskap. För vuxenutbildningens del finns också uttalanden om bildstudiernas belydelse. l prop. 1980/812127 om folkbildning m. m. säger utbildningsministern:

Den snabba utvecklingen på etermediernas område gör det angeläget att människor tillägnar sig ett personligt och medvetet sätt att lyssna på radio och se på TV. Detta är en viktig uppgift för såväl folkbildningen som för utbildningsradion. Genom samarbete mellan studieförbunden och utbildningsradion kan positiva resultat uppnås i båda de avseenden som jag nämnt: en självständig och kritisk inställning till etermedierna bör kunna främjas, samtidigt som studiemetoderna kan göras mer effektiva genom användning av etermedierna, särskilt i den verksamhet som vänder sig till grupper med bristande studievana och otillräcklig motivation för studier. Som folkbildningsutredningen framhåller är det för väl fungerande kontakter mellan studieförbunden och utbildningsradion av stor betydelse att det på ömse håll finns folk med erfarenhet från de båda arbetsområdenaf”

I vissa andra uttalanden kan dessutom behovet av att studera och tillägna sig färdigheter i visuell kommunikation sägas vara underförstått. Så har t. ex. SÖ i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 som ett av målen Prop. 1980/8l:l27, för vuxenutbildningen angivit att stimulera till ökad social medborgarna s. 62. och kulturell aktivitet och stärka deras förmåga till kritisk analys av den zCiterat i prop. egna situationen och det omgivande samhället.” I prop. 1980/ 812127 anges 1980/811127, s. ll. folkbildningsarbetets syften vara:

Utbildningsfrâgør 169

- att utveckla deltagarnas förmåga att kommunicera, diskutera och argumentera, - att utveckla deltagarnas förmåga till självständigt tänkande, kritisk värdering, självinsikt och självförtroende, - att underlätta för deltagarna att skaffa sig orientering och överblick, att systematisera, att se sammanhang och konsekvenser samt att tillämpa sina kunskaper, - att stärka deltagarnas vilja och förmåga att tillsammans med andra aktivt delta i och påverka utvecklingen av samhälle och arbetsliv, - att ge tillfälle till skolning i praktisk demokrati genom gemensamt arbete under gemensamt ansvar, - att utveckla människors estetiska och skapande förmåga?

Det är uppenbart att praktiskt taget vart och ett av dessa mål kan användas för att motivera att man inom folkbildningsarbetet tar upp verksamhetsformer, som ägnar sig åt kritiska bildstudier och aktivt bildskapande. Sammanfattningsvis kan konstateras att det länge funnits insikt om värdet av att använda audiovisuella framställningssätt i undervisningen. Under senare år har det också växt fram en starkare medvetenhet om vikten av att eleverna lär sig kritiskt granska ljud- och bildmedierna men också lär sig att själva använda dem. Videotekniken kan spela en viktig roll i alla dessa sammanhang.

8.6 roll

Utbildningsradions

Utbildningsradion är ett medieföretag i utbildningens tjänst och det är därför naturligt att det har ett speciellt ansvar för att öka kunskaperna om medierna, deras användning och effekter. Under flera år har UR centralt producerat läromedel i mediekunskap. Dessutom pågår nu en utbyggnad av den reverksamheten, i vilken en av de viktigaste uppgifterna är mediegionala utbildning. Lärare och elever, studiecirkelledare och deltagare m. fl. ges möjlighet till metodisk och teknisk utbildning, både i att använda färdiga program och i att producera program själva. Genom att kombinera central produktion med regionala insatser försöker skapa en process mellan medierna och deras mottagare, utbildningsradion i vilken mottagaren inte behöver förbli mottagare, utan också bearbetare och återsändare. Även försök på kommunnivå har ägt rum, t. ex. lokal TV via kabel i Kiruna och allemansradio i Gimo. Arbetet för allt fler människor att fritt syftar till att göra det möjligt och medvetet använda medierna i utbildning, kulturliv och samhällsarbete. De erfarenheter, som hittills gjorts, har fått till följd en ökande efterfrågan på motsvarande verksamhet från andra regioner. påbörjade regionala verksamhet är ett led i samhällets Utbildningsradions strävanden att utveckla mediernas möjligheter som redskap i samhällsarbetet att fortsätta att utoch det är därför angeläget att den ges förutsättningar vecklas. En viktig förutsättning för att videogrammen skall få en bred användning är att det finns tillgång till videokassettspelare för utbildningsområdet och att lärare, elever och studiecirkeldeltagare skall kunna utnyttja program utan alltför stora administrativa hinder. i lProp. l980/8l:12,s. 19. Utbildningsradion börjar därför hösten 1981 en försöksverksamhet

170 Utbildningsfrâgor

dertälje med distribution av program för utbildningsområdet via bibliotek i samarbete med AV-centralen. 1 försöket ingår att öka tillgängligheten av uppspelningsutrustning genom att ett tiotal kassettspelare skall finnas på skolor, studiehem, biblioteksfilialer etc. Avsikten är också att främja att programmen ger upphov till diskussioner, grupparbete eller andra aktiviteter. l försöket ingår “utbildning av utbildare för att de i sin tur skall kunna vidarebefordra kunskaper och färdigheter till elever, cirkeldeltagare etc. Den försöksverksamhet, som nu startas i Södertälje, bör också kunna ge erfarenheter och underlag för framtida överväganden och beslut i riktning mot en demokratisering av produktion och distribution inom medieområdet.

8.7 överväganden och förslag

Televisionen är i dag ett viktigt informationsmedium för många människor. Det finns nu förutsättningar för att utveckla videogrammen till ett värdefullt utbildningsmedium, som inom överblickbar framtid får växande betydelse. Under 80-talet kommer väsentligt mycket mer information och undervisningsstoff att finnas tillgängligt på videogram än tidigare. Mycket av detta kommer att vara producerat utomlands. Redan TRU-kommittén (1975) varnade för riskerna med att utländska utbildningsforetag, ägda av exempelvis General Electric, Westinghouse och ITT, tillåts dominera läromedelsmarknaden:

Det finns stora risker for att videoindustrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. De villkor som gäller för samhällets insatser för en frigörelse från kommersialismen inom kulturområdet bör även gälla information och utbildning. Samhället bör ta ett aktivt ansvar för den nya teknologin och dess användning inom utbildning, kultur och information?”

Vi har tidigare (kap. 3.2) markerat sambandet mellan samhällets övergripande ansvar för en demokratisk utveckling och uppgiften att ta till vara och utveckla videogrammens möjligheter inom utbildningsområdet. Såväl i det allmänna skolväsendet som i vuxenutbildningen kan videogrammen användas både För individuella syften och för gemensamma mål. Kommunikationsforskare och politiker är överens om att den svenska demokratin kräver en bred och stark press och en omfattande nationell produktion av TV-program för kultur och information. Minst lika viktig är en nationell produktion av videogram för utbildningsområdet, som relateras till utbildningspolitiska mål och anpassas till rekommenderade arbetsformer och arbetssätt. Utbildningsradion har sedan några år tillbaka haft det samlade ansvaret för produktion av ljud- och bildprogram framför allt för etersändning. Det kan mycket väl tänkas att detta ansvar vidgas till att, i högre grad än nu, även gälla produktion direkt for videogram. Här bör också ett intressant utvecklingsarbete kunna ske i samarbete med skolor och studieförbund. En viktig förutsättning för att demokratin i ett samhälle skall fungera är också att varje människa har möjlighet att fritt ta emot och lämna information. Det räcker emellertid inte med ett fritt informationsflöde. Det sou 1975:28, s. 399. är också angeläget att mottagarna har förmåga att kritiskt granska budskapen.

U tbildningsfrâgor 171

för en sådan kritisk är kunskaper i En viktig förutsättning granskning både det verbala språket och bildspråket samt hur dessa påverkar människor. En bättre bildundervisning, där framför allt studium av vad som egentligen skulle öka människors förmåga att aktivt ta är bildprogrammens budskap, del av dessa. 1 vad som stundom kallats bildåldern framstår en sådan bildsom ett demokratiskt krav. Den snabba ökningen av antalet undervisning i de svenska hemmen och det växande utbudet av inspelade videospelare kassetter accentuerar detta behov. Ett demokratiskt krav är också att människor får möjlighet till utbildning i att själva producera. Ju fler människor, som kan ta till vara videogrammen som redskap för att “i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvillkor (Lgr 80), desto mer stärks demokratin. Genom den nya enkla och billiga produktionstekniken kommer tekniska och ekonomiska möjligheter till detta att finnas i en helt annan utsträckning än tidigare. Det innehåll, som bildämnet fått i Lgr 80, ger utgångspunkt för en bildundervisning som stimulerar till kritiskt tittande. Lärarnas och fritidspeteoretiska kunskaper och metodiska färdigheter blir emellertid dagogernas av avgörande betydelse om de intentioner, som angetts för grundskolan och fritidshemmen skall kunna förverkligas. En viktig roll spelar här lärarnas gemensamma och individuella planering av undervisningen. Enligt Lgr 80 skall varje rektorsområde göra upp en arbetsplan, som ger uttryck för den enskilda skolans mål och ambitioner. Den bör utgå från en probleminventering. Tyngdpunkten kan därigenom komma att läggas olika i skilda skolor. Den bör bl. a. ange hur man avser för flera ämnen. I läroplanens exarbeta med frågor som är gemensamma emplifiering nämns inte bildkunskapen. Av kursplanen framgår emellertid att det krävs samverkan mellan olika ämnen om bildämnets mål och huvudmoment skall kunna genomföras. Det är därför angeläget att lärarna görs medvetna om den roll, som bilden spelar redan i dagens samhälle, och om att bildmediernas inflytande i vårt samhälle ytterligare kommer att förstärkas inom en nära framtid. och fortbildning av lärare och fritidspedagoger har av- Grundutbildning för i vad mån intentionerna bakom en läroplan skall görande betydelse kunna förverkligas. Förändringar i grundutbildningen får verkan först på längre sikt, medan effekterna av fortbildning kan förväntas göra sig gällande mera omedelbart. Vi föreslår inga särskilda resurser för detta ändamål men vill kraftigt understryka vikten av att fortbildning i bildkunskap ges hög prioritet vid genomförandet av Lgr 80. Vid kontakt med gymnasieutredningen har vi erfarit att man ännu inte kommit till konkreta diskussioner angående innehållet i läroplanerna beträffande ämnet bild. Man har dock diskussionsvis framkastat synpunkter i form av reklam liksom annan mediepåverkan på att kommersialismen bör behandlas ingående. Skolstyrelsen i Umeå har till gymnasieutredningen överlämnat ett förslag till läroplan i ämnet bild, där man skiljer mellan bildframställning och bildfå utbildning i båda dessa kunskap. Enligt förslaget bör gymnasieeleverna Detta är i god överensstämmelse med Lgr 80 och grenar av bildämnet. skulle, om det genomförs, utgöra en naturlig fortsättning på grundskolans studiegång.

172 U tbildningsfâgor

Vi har vidare erfarit, att man i gymnasieutredningen diskuterat att inrätta speciella gymnasielinjer med bild- och dramautbildning. Dessa linjer skulle förläggas till vissa gymnasier på liknande sätt som f. n. sker med särskilda musiklinjer. Härigenom skulle gymnasieelever kunna välja att få en högspecialiserad utbildning i bild. Vi vill gärna stödja tanken på inrättande av sådana speciella gymnasielinjer, men vill samtidigt betona nödvändigheten av att även utbildning i ljudinspelning och -redigering inkluderas i bildundervisningen, så att samverkan mellan ljud och bild framhävs. Genom tillkomsten av dessa gymnasielinjer, skulle våra förslag om bättre medieutbildning för t. ex. lärare och bibliotekarier kunna genomföras på ett bättre sätt. Vi skulle också ha en bättre grund för den utbildning av ”mediepedagoger“, som vi föreslår i annat sammanhang. Det är vår bestämda uppfattning, att alla elever på gymnasienivån bör få fortsatt undervisning i både bildframställning och bildkunskap. Härvid måste inte enbart bildens estetiska utan även dess sociala dimensioner beaktas. l en tid, som präglas av en kärv ekonomi, är det angeläget att alla resurser, som samhället förfogar över, på bästa sätt tas till vara inom varje område. Förutom de resurser, som står till buds genom fortbildningsanslagen, bör lärare stimuleras att utnyttja de möjligheter till fortbildning på bildområdet, som erbjuds av olika utbildningsinstitutioner. Några exempel skall här ges. Dramatiska institutet i Stockholm har dels korta kurser om några veckor med 6-8 elever och dels en ettårig utbildning, allmänpraktisk mediautbildning (AP), som tar in 16 elever/år. Kurserna är rikstäckande och har en praktisk inriktning. Man kräver från deltagarna en fast yrkesförankring, eftersom man från utbildningens sida vill att de utbildade skall gå tillbaka till sin yrkesverksamhet och arbeta med media där samt sprida information och kunskap till sina kollegor. Eleverna som tas in är inte enbart från skolans värld. Det finns också socialarbetare, barnomsorgspersonal och andra yrkesgrupper. Man arbetar med foto, ljud, dramaturgi, video och film. De arbeten man gör under kursen gås igenom i gruppen och man analyserar dem tillsammans. Vid vissa folkhögskolor finns medielinjer, där bl. a. användningen av videoteknik tas upp. Som exempel kan nämnas Kaggeholms, Kalix, Strömbäcks och Södra Vätterbygdens folkhögskolor. Vid Tallkrogens folkhögskola i Stockholm finns en terminslång bildkurs, där man arbetar med foto, ljud, film och video. 20 elever med olika yrkesbakgrund brukar antas varje termin. Några av dem är lärare. Vid de folkhögskolor, som arbetar med mediefrågor, brukar man också anordna kortare introduktionskurser om ett eller flera veckoslut. De kurser i informationsteknik, som anordnas vid vissa högskolor, tar i varierande omfattning upp frågor som rör framställning och analys av bilder. Vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet finns en kurs benämnd Media i ungdomsundervisning. Den riktar sig till lärare och andra som sysslar med undervisning och ungdomar. Kursen löper under två terminer på långsam studietakt vilket innebär halvtidsstudier. Kursens syfte är att koppla ihop teori och praktik i den bemärkelsen att man går igenom litteratur i bl. a. pedagogik, sociologi, psykologi och kommunika-

Utbildningsfrágor 173

tionsteori och att man sedan genomför praktiska övningar utifrån vissa givna pedagogiska frågeställningar, knutna till de studerandes verksamhetsfált. Man försöker under kursen utveckla en metodik i användandet av olika medier i undervisning och projektarbeten. Under det sista momentet får de studerande göra ett något större projektarbete. Arbetsformerna är grupparbeten och individuella arbeten samt examination i form av redovisningar med opposition. Kursen har hittills bara löpt under två år och har haft ca 20 studerande, de flesta lärare. En del av de utbildningar, som här nämnts, kan genomgås på kvällstid, andra förutsätter heltidsstudier. Eftersom bildstudierna har så stor betydelse i skolan bör lärare, som önskar genomgå fortbildning på medieområdet, beviljas tjänstledighet med B-avdrag även för studier vid Dramatiska institutet och folkhögskolorna. l Lgr 80 ges begreppet läromedel en vidare definition än den traditionella: “Läromedel är sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål.” Det heter vidare: l samhället finns också ett rikligt informationsutbud genom etermedier, böcker, tidskrifter, broschyrer och tidningar. l skolarbetet kan det - kritiskt utnyttjat- utgöra kunskapskällor. och det kan och bör alltid användas, då man söker en bild av hur olika grupper söker påverka oss i skilda riktningar?” Detta innebär att också TV-program, som inte producerats i utbildningssyfte - från allvarligt syftande samhällsprogram och seriös TV-teater till lätt underhållning och populära serier - kan användas som läromedel. Syftet kan variera. Vissa program kan skapa motivation eller vidga perspektivet vid studiet av människor och samhälle i Sverige och andra länder. Film och teater kan belysa frågeställningar i ett stort antal ämnen. Genom att studera människoskildringen i populära program kan man skapa kritisk distans till uppmärksammade inslag i medieutbudet. Även kommersiellt distribuerade videokassetter kan naturligtvis användas i ett eller flera av dessa syften. För närvarande får AV-centralerna inte spela in andra TV-program än utbildningsradions friköpta. Privatpersoner får spela in TV-program för enskilt bruk. Däri anses ingå lärares användning av programmet i egen klass. Det är dock inte tillåtet för en lärare att låna ut sin inspelning åt en annan. De av regeringen tillsatta sakkunniga för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga) har utarbetat ett förslag till avtal mellan rättsinnehavarna på upphovsrättens och angränsande områden å ena sidan och kommunförbunden å den andra. Enligt förslaget skall generellt tillstånd ges till att svenska TV-program spelas in för undervisning som avses i skol förordningen. Förhandlingar på grundval av förslaget pågår. Det är vår förhoppning, att dessa förhandlingar snarast leder till att åtminstone svenskproducerade TV-program får användas i ungdomsskolan, vuxenutbildningen och folkbildningen, då vi anser att program från Sveriges Televisions AB kan vara av mycket stort värde i olika utbildningar. Bildkunskap behöver också ges en mer framträdande plats i lärarnas grundutbildning. Vi föreslår därför att UHÄ får i uppdrag att göra en översyn av bildkunskapens ställning i de olika lärarutbildningarna samt framlägga förslag om en förändring av grundutbildningen så att den bättre svarar mot de behov, som vi här ovan påtalat. Lgr 80, s. 50.

174 Utbildningsfrâgor

Våra grundläggande kunskaper om hur människor påverkas av bilder behöver utökas. Användandet av bildmaterial i t. ex. läroböcker För grundskolans lågstadium har kritiserats. Under sista tiden har en begynnande forskning i den pedagogiska bildens utformning kommit igång i vårt land. Det är därför angeläget att uppdraget till UHÄ även omfattar en intensiñering av forskningen och det pedagogiska utvecklingsarbetet på bildområdet. Därvid behöver särskilt metodutvecklingen, när det gäller användningen av allmänna TV- och videoprogram uppmärksammas. Det är angeläget att erfarenheter, som gjorts både i Sverige och andra länder, tillvaratas.

sou 1981:55 175

9 Videogramdistribution

Alltsedan början av 1970-talet har videogrammens roll i det svenska mediesamhället diskuterats. Det har funnits de som hävdat att i varje fall videokassetten av kostnadsskäl inte skulle komma att användas för spridning av underhållningsprogram i stora upplagor. Den skulle, menade man, främst komma att utnyttjas för att förmedla information och utbildning samt för inspelning av TV-program som den enskilde tittaren ville se vid annan än sändningstillfallet, s. k. timeshift. Andra befarade att videotidpunkt grammen - och främst skivan - skulle komma att exploateras av kommersiella intressen, bl. a. för att sprida reklamfinansierade underhållningsprogram till en stor publik. Utvecklingen gick långsammare än många i början av sjuttiotalet hade av videospelare och väntat sig. men under år 1980 tog både försäljningen marknadsföringen av inspelade programkassetter fart på allvar. _I avsnitt 9.1 ger vi en översikt av den kommersiella distributionen av videogram. Det har från många håll hävdats att TV-program från programbolagen i Sveriges Radio-koncernen skulle kunna spela en betydande roll när det gäller att tillföra marknaden videogram av god kvalitet. 1 avsnitt 9.2 redogör vi för hur den frågan hittills handlagts och för de planer som nu finns på försäljning och uthyrning av program på videokassett från det svenska TVbolaget. Beskrivningen av den aktuella situationen bildar bakgrund för några överväganden i avsnitt 9.3 om behovet av samhällsinsatser på videogramdistributionens område. De konkretiseras i avsnitt 9.4 i ett förslag att göra ett brett utbud av program av god kvalitet lätt tillgängligt för allmänheten genom bibliotekens försorg. Om biblioteken skall ta på sig denna nya uppgift kräver det, som vi framhåller i avsnitt 9.5, att biblioteksanställda ges möjligheter till kompletterande utbildning. 1 avsnitt 9.6, det sista i detta kapitel, tar vi upp frågan om distribution av videogram till svenskar utomlands.

9.1 Kommersiell videogramdistribution

9.1.1 Den internationella marknaden in, Video Søuwegøok_ 2 . . .. . . uppl., mars 1981, utgiven Internationellt finns ett mycket stort antal program tillgangliga som videoav The National Video gram. En i USA utgiven förteckning över tillgängliga videogram upptar Charinghouseälncq inte mindre än 34000 titlar på 21 olika språk Den siffran ökar mycket Sy0sset.NY.

176 Videogramdistributiøn sou 1981:55

snabbt. Drygt hälften av titlarna hänför sig till områdena utbildning samt medicin och vetenskap. Underhållningsfilmerna, inklusive sexfilmer, är 3923 till antalet och svarar alltså for 12 % av utbudet. 1 750 (eller 5 °/o) klassificeras som barn- och ungdomsprogram. och teater-, balett- och andra “kultur“-program uppgår till 2198 (dvs. 7 %). Den största videogrammarknaden finns i Nordamerika. När videogrammarknaden började utvecklas under senare delen av sjuttiotalet, utgjorde pornografiska filmer en mycket stor andel av programutbudet. Välinformerade bedömare uppskattade vid den tiden andelen pornografi till mellan en tredjedel och hälften av antalet tillgängliga programtitlar. Då försäljningen av videospelare ökade, tog fiera av de större filmbolagen i USA steget in på videogrammarknaden. Till att börja med erbjöds främst äldre filmer, som tidigare visats på biografer och i TV. Det sätt varpå dessa företag tidigare skrivit kontrakt med manusförfattare, skådespelare och andra medverkande gav dem i många fall rätt att utan ytterligare ersättning till dessa distribuera filmerna också som videogram. Det visade sig emellertid snart finnas efterfrågan också på nyare filmer, och det uppstod en illegal marknad av piratkopior av sådana filmer. Filmbolagen började då i begränsad utsträckning sälja videokassetter med populära filmer, som fortfarande gick på bio. Detta har lett till ett mera mångsidigt utbud än tidigare, och pornografins andel har minskat, i varje fall vad antalet titlar beträffar, vilket dock naturligtvis inte behöver betyda att konsumtionen förändrats i samma utsträckning. Utbudet på videoskiva är betydligt mindre - 100-200 titlar i vardera av katalogerna for den optiska och den kapacitiva skivan (se kap. 2) - och inslaget av sexfilmer är ringa. Den största videogrammarknaden i Europa finns i Storbritannien. Den engelska tidskriften Screen Digest publicerar sedan april/ maj 1980 varje kvartal en lista över titlar som finns tillgängliga på videokassett. Av dessa sammanställningar framgår att det i maj 1980 fanns 812 titlar på den brittiska marknaden. Denna siffra steg till 936 ijuli, 1 322 i oktober, 1 704 i februari i 1981 och 2041 i maj 1981. På ett år fordubblades alltså programutbudet. Dess sammansättning har dock inte undergått l nâgra större förändringar. Det största inslaget utgöres av spelfilmer, som i Screen Digesrs statistik utgör en enda kategori. Andelen har sakta stigit från 44 till 52 % av det totala utbudet. Den näst största gruppen av program utgöres av pornografiskt material. Andelen är något högre 1981 än 1980, men det kan delvis bero på att statistiken nu är mera fullständig än for ett år sedan. På tredje plats kommer sportprogrammen, som har ökat i antal, samtidigt som deras andel av det totala utbudet har halverats. Fördelningen våren 1980 och våren 1981 på de olika kategorier som tidskriften använder framgår av tabellen på nästa sida. När man läser denna tabell bör man dock observera att siffrorna hänför sig till det totala utbudet i grossistledet. Innehållet i kataloger från olika företag kan naturligtvis variera kraftigt, liksom det utbud som är tillgängligt på forsäljnings- och uthyrningsställen. Konsumtionen, dvs. allmänhetens val bland tillgängliga titlar, kan självfallet också fördela sig på ett sätt som markant skiljer sig från sammansättningen av utbudet. Det är ju ett välbekant faktum att TV-tittarnas programval, kategori för kategori, inte fordelar sig på samma sätt som programutbudet. Detsamma gäller med säkerhet

Videogramdistribution 177 sou 1981:55

Videogramutbudet i Storbritannien maj 1980 - maj 1981

Maj 1980 Maj 1981 Antal Procent Antal Procent titlar titlar

359 44 1 058 52 Spelfilmer 165 20 467 23 Pornografi Barn- och familjeprogram 59 7 100 5 Populärmusik och

Sport debatt 16 2 36 2 lçonst och 18 2 64 3 Ovrigt Summa 812 100 2041 100

Källa: Screen Digest maj och november 1980 samt mars och juni 1981. l ovanstående tabell har procentangivelser avrundats till hela tal. Att, som Screen Digest, gör, ange procentsiffror med två decimaler är inte meningsfullt, eftersom gränsdragningen mellan olika kategorier med nödvändighet är oskarp.

och förhyrning av videogram. Försök att sammanställa listor över inköp bästsäljande program har gjorts, men resultaten är knappast tillförlitliga. l en kommentar till statistiken för maj 1981 pekar Screen Digest särskilt från Thames Television blivit tillgängliga som videopå att ett antal program gram och distribueras av EMI. Att brittiska TV-program nu börjar finnas finner tidskriften vara ett gott tecken: “Om endast också på videokassett BBC kunde lösa sina med upphovsrätterna skulle det flöde av problem material som då blir tillgängligt kraftigt förbättra videogrammarknaden.” l det stora utbudet av biograffilmer på videokassett finns många, som gott kunde och som också i många fall är bortglömda, tillägger Screen glömmas Digest. som också konstaterar att videogramupplagorna än så länge är rätt små* _ 4 av en tabell 5) är det största antalet titlar Som framgår på s. 124 (kapitel videogrammarknaden av amerikanskt ursprung. Att engelsk på den brittiska film endast svarar för en femtedel av utbudet på sin egen hemmamarknad torde delvis bero på att det inom den engelska filmindustrin finns delade om det är ekonomiskt fördelaktigt att marknadsföra filmer som meningar videogram. Ordföranden i de brittiska filmproducenternas förening uttryckte sålunda i sin årsredogörelse för år 1980 oro för att exploatering av film skulle leda till minskade biograf- och TV-intäkter och till på videokassett förluster som inte kunde uppvägas av de intäkter genom piratkopiering, det nya mediet kan ge? De kommersiella TV-företagen i Storbritannien slöt år 1979 ett treårigt avtal med upphovsmännens organisationer som ger dem rätt att distribuera TV-program i videogramform. BBC förhandlar fortfarande om motsvarande Screen Digest, juni 1981_ 5-107» men har enligt uppgift till vårt kansli förvärvat videogramräträttigheter tigheterna till ett tjugotal program som kommer att erbjudas allmänheten 2gemen Digest januari under hösten 1981. 198l,s. 13.

178 Videogramdistribution

9.1.2 Den svenska marknaden

Videogrammarknaden består av två huvuddelar. Den ena - som brukar kallas institutionsmarknaden - omfattar program för användning inom myn-

digheters institutioner, företag, organisationer och utbildningsväsen. Den

andra - vanligen kallad konsumentmarknaden - innefattar program för enskilt bruk, huvudsakligen av underhållningskaraktär. Den delen av videogrammarknaden har varit föremål för en livlig debatt, och det är den som behandlas här.

9.1.2.1 Marknadens struktur

Konsumentmarknaden kännetecknas av att några större företag samt ett 20-tal mindre som grossister. fungerar En del av företagen är enbart programuppköpare, framför allt på importsidan, och en del är enbart distributörer. En tredje kategori grossister är såväl programuppköpare som distributörer. Hit hör de största företagen. Detaljistledet består av återförsäljare och uthyrare i olika delar av landet. De program som distribueras är företrädesvis sådana som importeras från utlandet. Den svenska videogrammarknaden kan i själva verket betraktas som en utlöpare av den internationella. Enligt uppgifter från generaltullstyrelsen steg värdet av importen av inspelat videobandmaterial från 2,7 milj. kronor år 1978 till 12,7 milj. kronor år 1980. Dessa siffror återspeglar emellertid bara delvis den svenska videogrammarknadens utlandsberoende, eftersom de större importörerna av videogram och masköper rättigheter terband från utlandet medan själva kopieringen sker i Sverige. En mindre andel av de program som distribueras är svenska till sitt Det ursprung. rör sig här så gott som uteslutande om film som överförts till videokassett. Ett av de största företagen är Esselte Video som har cirka 1 000 återförsäljare spridda över hela landet. Företaget är generalagent för det av amerikanska Foxfilm ägda Magnetic Video Corporation, som är ett av USA:s största grossistföretag i videogrambranschen. Man har nyligen också slutit ett omfattande avtal med Cinema International Corporation (C1C) om distribution av 75 amerikanska spelfilmer. I slutet av år 1980 tecknade Esselte Video också ett avtal med Svensk Filmindustri (SF) om att distribuera ett antal svenska filmer som videogram. Företagets verksamhet innefattar även de nordiska grannländerna. Nära anknytning till filmbranschen har Europa Film, Hemvideojöreragen. Pallas Film och Sandrews. Europa Film producerar och distribuerar såväl film som videogram. Tidigare distribuerade man samt utbildbiograffilm ningsprogram både på film och video. På senare år har företaget också börjat distribuera videogram på konsumentmarknaden. Film har nu ca Europa 1 500 distributionsställen i Skandinavien, varav hälften ungefär i Sverige. Hemvideoföretagen (Saga Film) distribuerar spelfilm på videogram genom ca 400 uthyrningsställen. Sandrews är en stiftelse som främst importerar och i mindre utsträckning producerar film. Sandrews samarbetar bl. a. med det brittiska filmoch grammofonbolaget EMI, som nyligen förvärvades av Thorn, ett företag som framför allt sysslar med uthyrning och försäljning av TV-apparater och videokassettspelare. Sandrews kommer att per video-

sou 1981:55 Videogramdistribution 179

gram distribuera vissa filmer man visar på biograf. Samarbetet med Thorn innebär att det för Thorn/ EMI och Sandrews gemensamma utbudet kommer att säljas av EMI via fonogrambranschen. Samma program kommer att hyras ut i radiohandeln genom Sandrews försorg. Vid ingången av 1981 distribuerades Sandrews utbud via Thorns ca 40 och Telerents ca 10 butiker i Sverige. Metronome Records har liksom EMI en nära anknytning till fonogrambranschen. Företaget ansvarar för Warner Communications” videogramdistribution i Sverige som sker via Grammofonbolagens distributionscentral (GDC) och når ca 55 skivbutiker. Ett annat fonogrambolag som utnyttjar sina etablerade distributionskanaler till fackhandeln är Marianne i Skara som har ca 200 återförsäljare. Det finns även ett antal distributörer med anknytning till elektronikbranschen. Video Tape Centers (VTC) program marknadsförs och distribueras med ensamrätt av Centrum Radio, som ingår i Gylling-koncernen. VTC driver dock en egen videobutik i Stockholm. Frekvens/a GeTe AB i Upplands Väsby har sedan 10 år arbetat med både industri- och hemelektronik. Fö-

retaget är speciellt inriktat på programimport från Italien och Östeuropa

framför allt av barnfilmer. Antalet återförsäljare är ca 400. I vissa fall förvärvas rättigheterna också för andra länder än Sverige. Programmen kopieras här, och kassetterna exporteras. Trix Videos filmer distribueras numera av Agfa-Gevaert som hittills sålt enbart oinspelade ljud- och videokassetter till fackhandeln. För närvarande är distributionen av programkassetter inriktad på radiohandeln. men den kommer senare att omfatta även fotohandeln. Agfa är också direktimportör av ñlmer från ett västtyskt företag, Video Ring. l övrigt präglas branschen av företag som så gott som helt och hållet ägnar sig åt videogram. Scand Video i Borås har sedan länge bedrivit en omfattande produktionsverksamhet för särskilda målgrupper, företrädesvis inom näringslivet. Företaget bedriver också import och distribution av videogram för konsumentmarknaden och har i den verksamheten kontakt med ett hundratal detaljister, framför allt i Mellansverige. Våren 1981 fanns på den svenska marknaden också videogram från företag som Continental Video. Direct Video/Video Q, RTG Video, Svenska Walters, Sydsvenska Videodistributören, Trans Video, VDC, Videofilm AB, Videoringen AB, Videospecialisten och Videorama. Flertalet företag har etablerats under senare tid. Dagenhuser skiljer sig från alla de nu nämnda företagen genom sin folk- rörelseanknytning nämligen till pingströrelsen - och därmed också genom programutbudets art. Hösten 1980 presenterade företaget ett videoutbud av 40 program som säljs och hyrs ut genom missionsbokhandlarna, 35-40 stycken, samt via Centrum Radio genom radiohandeln. Framför allt arbetar emellertid företaget med att skapa samarbetsavtal med kyrkliga och frikyrkliga församlingar. Avtalen omfattar i första band prenumeration på videoprogrammen men innefattar erbjudande om köp av videokassettspelare och TV-apparater samt videokameror. Vissa smalfilmsdistributörer har också, fast i begränsad omfattning, i Dessa företag är dock i börjat tillhandahålla sina filmer på videogram. Det gäller bl. a. Föreningsjilmo och första hand ej inriktade på Filmcentrum Det bör dock noteras att smalñlmsdistributörer inom spel- konsumentmarknaden.

180 Videogramdistribution sou 1981:55

filmssektorn som CIC, Warner-Columbia och SF inte själva distribuerar videogram. Detta sker, som tidigare nämnts, via Esselte respektive Metronome/GDC: Det finns vidare ett växande antal mindre företag som bedriver import av videogram. Bl. a. Förekommer det att enskilda butiker från utlandet köper och hyr ut programkassetter. l många fall är emellertid sådan distribution olaglig, eftersom programrättigheterna upplåts land för land. En programkassett som legalt inköpts exempelvis i London får inte utan rättighetsinnehavarens tillstånd kopieras, säljas eller hyras ut i Sverige. Det har dock förekommit att svenska återförsäljare annonserat ut programkassetter som inköpts i utlandet, fast rättigheterna att distribuera programmen i fråga i Sverige inköpts av ett annat företag. Kopieringskapaciteten inom landet har snabbt ökat under senaste året. Distributörerna har till en viss del skaffat sig egna kopieringsresurser. Esselte Video, Europa Film och Frekvensia GeTe tillhör de företag som har en stor egen kapacitet. Videogramutbudet nådde vid ingången av 1981 hela landet. Esselte Video, Europa Film, VTC/Centrum Radio och Frekvensia samt Hemvideoföretagen kan sägas ha den största representationen i detaljistledet. Antalet butiker som specialiserar sig på försäljning och uthyrning av videogram är fortfarande relativt litet, men de ñnns numera också utanför storstadsregionerna. Vid sidan av dessa finns framför allt radiofackhandeln, som den viktigaste distributören på lokalplanet av videoprogram för försäljning och uthyrning. Uthyrning dominerar stort över försäljning. Under år 1981 har nya slag av distributionsnät börjat ta form. Bl. a. utnyttjas bensinstationer och kiosker, som har speciella förutsättningar för att betjäna konsumenterna, t. ex. genom att de har öppet under kvällar och helger. Svenska Esso AB distribuerar redan nu videogram till ett trettiotal bensinstationer. Ett nät på ett hundratal stationer som skall tillhandahålla 150-200 programtitlar var håller på att byggas upp. Pressbyrâ-koncernen planerar att från september 1981 tillhandahålla ca 100 programtitlari 300 kiosker och butiker. Avsikten är att distributionsnätet efter hand skall utvecklas till att omfatta ca 700 enheter. Om detta lyckas, är det meningen att på grossistsidan genom Presam bygga upp ett “bakomlagringssystem” med i ett betydligt bredare utbud av videogram. bl. a. utbildningsprogram. Genom detta system skulle man kunna leverera beställda program till kunderna* inom 24 timmar. Presam har nämligen ett trettiotal lager runt om i landet, varifrån man snabbt kan nå de cirka 16 500 återförsäljarna. Till sist bör nämnas en distributionskanal som skiljer sig från de förut skildrade, bl. a. därigenom att programmen når mottagarna över kabel. Det rör sig om det s. k. TV 3, som sedan våren 1981 finns på 52 Esso motorhotell. Rekvideo, ett företag i Karlstad, skickar varje månad en åtta timmars kassett till de nämnda hotellen. Dessa är försedda med videospelare, anslutna till hotellets centralantennanläggning. Programmen distribueras under fyra timmar varje kväll till gästernas rum per kabel. Sändningen sker före kl 19.30 och efter kl 21.30, dvs. utanför s. k. bästa sändningstid för det ordinarie TV-utbudet. Europa Film tillhandahåller programmen, som utgöres av komedier, shower, sport, dokumentärer och spelfilmer. 10 % av programtiden upptas av reklaminslag, som har lagts in mellan programmen.

Videogramdisrribution 181

sou 1981:55

9.1.2.2 Programutbudets omfattning och karaktär

l december 1980 inventerades utbudet av videogram, avsedda för Försäljning med utgångspunkt från då tilloch uthyrning på konsumentmarknaden, som tillhandahölls av de tio programleverantörer som gängliga kataloger då dominerade marknaden. Pornografiskt material undantogs från kartläggningen. Anledningen härtill var att program med sådant innehåll även distribueras av andra företag och att försäljningen huvudsakligen sker i speciella också finns i filmversion. En redovisning av porrbutiker, där programmen i de stora videogramdistributörernas utbud skulle antalet pronografi-program om pornografins andel av det totala därför ha gett en felaktig uppfattning videogramutbudet. inventeringen gav vid handen att det då fanns ca 660 videogram på den svenska marknaden. Av dem var 536 tillgängliga för uthyrning, medan 124 var avsedda endast för försäljning. av utbudet klassiñcerades med För att ge en karakteristik programmen utgångspunkt från de genrebeteckningar som publik- och programforskanvänder. De omfattar sex ningsavdelningen vid Sveriges Radio (SR/PUB) huvudkategorier, nämligen fakta, biograffilm, nöjesprogram, musikprogram, sport och övrigt. Då det inte varit möjligt att se alla de program det gäller, har klassiñceringen gjorts med utgångspunkt från den programinformation Det innebär att underlaget för kategoriseringen är som ges i katalogerna. mycket bräckligt. Trots detta torde resultatet av inventeringen ge en -bild av programutbudets karaktär. Av de 660 titlarna hänfördes 500 - dvs. cirka 75 % - till gruppen biograf film. Sportprogrammen var 44, musikprogrammen 46, nöjesprogrammen ll och faktaprogrammen 15. Till gruppen övrigt hänfordes 44 program, samtliga av typ barn- och familjeprogram. hänfördes 458 till gruppen kriminal-. science fiction-, Av biograffilmerna Såvitt man kan bedöma med utgångspunkt från skräck- och äventyrsfilmer. den produktinformation som ges i katalogerna innehåller 373 av dessa filmer äventyr med våldsinslag. 96 har bedömts innehålla inslag med grovt sadistiskt våld. Det betyder att av ungefär 56 % av videogramutbudet på konsumentmarknaden innehöll våldsskildringar och 14 % grovt sadistiskt våld. Vissa av dessa program tillhandahålls enligt uppgift inte längre av grossisterna. Av de 15 faktaprogrammen ryms tre under rubriken politik och samhälle. Samtliga ingår i serien “En värld i krig”, som sänts i svensk TV. Undertiteln natur, naturvetenskap innehåller elva program med dels program om djur och deras beteenden, dels flera program omkring rymdfárder och månland- Under titeln informativa program för speciella målgrupper finns ett ningar. program från Scand Video om kungabröllopet. Nöjeskategorin innehåller ll program som är revyer, shower, cirkus och teater. De 46 musikprogrammen innehåller till största delen musikprogram av typ pop och rockkonserter. Sportprogrammen är 44 stycken och behandlar som drakflygning, vattenskidåkning, surfing, simsådana sportaktiviteter ning och hästsport.

En uppföljning av videogramutbudet ijuni 1981 visade att antalet titlar,

tillgängliga på konsumentmarknaden, hade stigit till över 800. Fördelningen på olika genrer var emellertid oförändrad.

182 Videogramdistribution

De siffror som hittills nämnts avser utbudet. För att få en uppfattning om konsumtionen gjordes i vecka 15 år 1981 en stickprovsundersökning av uthyrningen i några videobutiker i Jönköping, Uppsala och Örebro. Det visade sig att av totalt 428 lån avsåg 309 (dvs. drygt 70 %) gruppen äventyrs-, kriminal-, science fiction- och skräcklilmer. 91 kunde karakteriseras som barn- och familjefilmer och 18 var komedier. Denna enkät fyller inte stränga krav på tillförlitlighet men torde ändå ge en relativt rättvisande bild av vad slags program som hyrs ut i större tätorter utanför storstadsregionerna. 1 ovanstående siffror har inte pornografiska för att program medtagits möjliggöra en jämförelse med tidigare siffror. Vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet har gjorts en enkätundersökning av videokonsumtionen hos stockholmsungdomar i ålder 10-15 år. Vid tiden för pressläggningen av detta betänkande föreligger endast preliminära resultat. Därav framgår enligt uppgift av undersökningsledaren, Jonas Wall, bl. a. följande. Enkäten genomfördes i 60 slumpmässigt utvalda klasser i årskurserna 4-9. Bortfallet utgjorde endast 1,8 %. I bearbetningen har 600, likaså slumpmässigt utvalda, enkäter ingått. Av de svarande har 12 % videospelare i hemmet, och 84 % säger sig ha möjlighet att se på video hemma eller hos någon kamrat. 22 % uppger sig regelbundet titta på video. 54 % har vid något tillfälle sett en skräckñlm på video, och 25 % har sett minst en porrfilm.

9.2 Sveriges Radio och videogramdistributionen

9.2.1 Tidigare framförda önskemål om tillgång till svenska televisionsprogram pa° videokasselt

1 direktiven till 1974 års radioutredning tog statsrådet Zachrisson också upp frågan om videogrammen. Han förklarade att det fanns skäl överväga ett samhälleligt engagemang för att framställa konkurrenskraftiga kvalitetsprogram och att åtgärder i första hand borde vidtas lör att det programutbud, som redan fanns tillgängligt, skulle få större spridning. “Krav har börjat resas på att televisionsprogrammen skall bli tillgängliga också i videogramform. Om så skedde skulle åtskilliga program - inte minst teaterföreställningar, barnprogram, konserter och konstprogram - kunna användas i t.ex. skolor och folkbildningsarbete och inom vårdinstitutioner av olika slag?” I sitt betänkande gjorde emellertid radioutredningen den bedömningen att kostnaderna för avspelningsapparater och för programproduktion liksom bristen på Standardisering under ett antal år framåt skulle lägga hinder i vägen för en snabb utveckling av videogrammarknaden. Även om så småningom användningen av videogram skulle bli omfattande, trodde utredningen inte att det skulle få några stora effekter på konsumtionen av radio och TV. Videogramproduktionen skulle enligt utredningens bedömning dock kunna få betydelse för handikappade och som pedagogiskt hjälpmedel. När det gäller Sveriges Radios program konstaterades att det är förknippat Radio och TV 1978-1985 med stora svårigheter att förvärva rätt att spela in och i andra former än (sou 1977:19), s. 339. etersändning sprida radio- och TV-program.

sou 1981:55 Videogramdisrribution 183

Härför krävs förhandlingar med ett stort antal parter. Att träffa avtal om generella ersättningsnormer på olika områden mellan brukare och rättsinnehavare är för närvarande svårt på grund av osäkerheten då det gäller att bedöma programmens framtida nyttjandevärde. Här torde bland annat tveksamheten om en kommande utveckling på videogramområdet spela en betydande roll.1 Under 1975/76 års riksmöte framlades två motioner med begäran om tillsättande av en videogramutredning. Den ena var undertecknad av Per Olof Sundman och Anna Eliasson (c), den andra av Evert Svensson m. fl. (s).2 I den senare föreslogs bl. a. säkerställande av en icke-kommersiell markdistribution av Sveriges Radios och andra samhällsägda institutioners och företags program. I videogramutredningens direktiv ägnas ett särskilt avsnitt åt televisionen och videogrammen. Här heter det att en användning av Sveriges Radios program också i videogramform har omedelbar aktualitet.

De tillkommande kostnaderna för kopior, distribution och ersättning till medverkande och produktionspersonal bör kunna bli relativt låga, när det gäller program som redan har sänts i etern. Ett stort antal av de utbildningsprogram, filmer, teaterpjäser, konserter. barnprogram och underhållningsprogram som har producerats för television kan utan större tekniska svårigheter utnyttjas i form av videogram. Om TV-programmen kan tillföras videomarknaden får man redan från början ett konkurrenskraftigt utbud av videogram, som har god kvalitet.

Statsrådet Wikström konstaterar att det fordras särskilda överenskommelser med dem som har upphovsrätt till programmen och tillfogar: “Arbetet inom utredningen om upphovsrätt bör komma att underlätta utnyttjandet av TVprogram för distribution som videogram.” För att undvika onödigt dröjsmål bör det enligt statsrådet vara möjligt för Sveriges Radio att få till stånd överläggningar med upphovsmannaorganisationerna redan innan videogramutredningens arbete avslutas. Dessa förhandlingar bör genomföras i nära kontakt med upphovsrätts- och videogramutredningarna. l direktiven påpekas även att videogramfrågan också aktualiserar principiella avvägningar “när det gäller att bestämma om programmen undantagslöst skall kunna distribueras som videogram, till vilket pris programmen skall saluföras och hur marknadsföring och distribution skall ske”. Beslut härom kan inte fattas enbart utifrån företagsekonomiska synpunkter utan man måste också ta kultur- och utbildningspolitiska hänsyn.

9.2.2 Sveriges Radios videogramgrupp och dess förslag

l maj 1975 tillsatte Sveriges Radio en särskild arbetsgrupp för att utreda företagets roll i förhållande till videogrammen, den så kallade videogramgruppen. Den publicerade under åren 1976-78 tre rapporter. I den första lämnades en redogörelse för bakgrund och förutsättningar och för företagets dittills förekommande befattning med videogram. Vidare gjordes en inventering av krav och önskemål som framförts när det gäller utnyttjandet av Sveriges Radios program i videogramform, och några in- Radio och TV ternationella 1978-1935 5- 235jämförelser gavs. Gruppen ansåg att Sveriges Radio borde fatta 2 ett principbeslut att aktivt engagera sig på videogrammarknaden. Møu-onema Den andra rapporten behandlade videogrammen ijuridisk belysning. Den 1975/76:4I2, resp. 2083.

184 Videogramdistribution

mynnade ut i ett antal rekommendationer som bl. a. innebar att företaget borde ta upp Förhandlingar med Svenska industritjänstemannaförbundet (SlF), där flertalet av de anställda är organiserade, om för återanregler vändning av programmen. l dessa förhandlingar borde företaget påvisa “de många behov utöver handelsflottans, som avser återanvändning av program för skilda mottagargrupper, och som kan anses vara lika socialt välmotiverade som handelsflottans och med hänvisning härtill av yrka på en breddning användningsmöjligheterna för videogrammen. Vidare borde Sveriges Radio ta kontakt med och litterära Konstnärliga yrkesutövares samorganisation (KLYS) för överläggningar om gemensamma problem, bl. a. hur och på vilka villkor Sveriges Radios program skall kunna återanvändas. Företaget borde i förhandlingarna både med SlF och KLYS beakta möjligheterna att reglera programmens återanvändning över huvud taget. Den tredje rapporten har underrubriken Sammanfattning principer och handlingsalternativ”. Här spelade begreppet tillgänglighet en framträdande roll. konstaterade Gruppen bl. a. att ett grundläggande krav på Sveriges Radios programverksamhet är att programmen skall vara i vid mening tillgängliga för allmänheten. Den eterdistribuerade televisionen har begränsad tillgänglighet genom att man inte fritt kan välja tidpunkt för de program man vill se. Vidare är mediet -tittaren flyktigt kan inte upprepa ett program eller en del därav. “Videogramtekniken erbjuder nu möjligheter att göra åtminstone vissa delar av programutbudet mera för allmänhetillgängligt ten?” Arbetsgruppen ansåg att “en distribution av videogram till institutionsmarknaden kan betraktas som en önskvärd av den vidareutveckling ordinarie programverksamheten, helt i överensstämmelse med denna. En principiellt positiv och praktiskt aktiv inställning hos Sveriges Radio till en sådan distribution blir därmed följdriktig och logisk.” I institutionsmarknaden innefattades utbildningsväsendet och förskolan, sjukhus, ålderdomshem och fängelser, bibliotek, Utlandssvenskar samt organisationer och fö-

retag. Gruppen räknade inte med att någon massmarknad för färdiga programkassetter skulle utvecklas i Sverige under det närmaste årtiondet. Därför antogs distributionen av videogram till konsumentmarknaden bli blygsam så länge den sker på kassetter. Med utbredningen av videoskivsystemen skulle dock den situationen förändras. Därmed skulle Radio ställas Sveriges inför ett viktigt policy-val, varvid gruppen ansåg två handlingsalternativ vara möjliga. Å ena sidan skulle företaget redan från början kunna erbjuda videoskivor till konkurrenskraftiga priser. Detta skulle kunna hela skivmarkpåverka naden liksom även efterfrågans inriktning. skulle ett kvalitets- Härigenom krav uppfyllas, men samtidigt skulle detta gynna marknadsföringen av skivl Sveriges Radio och som konkurrerar systemen, dels med etertelevisionen, dels med kassettvideogrammen 3: samsystemen. manfattning, principer och handlingsalternativ, s. 38, Å andra sidan skulle Sveriges Radio kunna välja en avvaktande hållning Sveriges Radio 1978 och deklarera en avsikt att gå in på skivmarknaden under vissa, på förhand (stencil). angivna förutsättningar. Dessa kan formuleras i två kriterier. Det kvanti- 2 tativa kriteriet innebär Sveriges Radio och att beslut om distribution av TV-program på videovideogrammen 3, s. 51. skiva fattas när skivsystemen nått en viss spridning, t. ex. 150 000-250 000

Videogramdistriburion

Det kvalitativa kriteriet innebär att hushåll med enbart videoskivspelare. fattas om det kommersiella utbudet av videoskivor beslut om distribution och underhållningsprogram av en art och saknar t. ex. barn-, ungdomskvalitet, som Sveriges Radios utbud erbjuder. Arbetsgruppen tillfogar:

För detta andra, mera avvaktande handlingsalternativ talar att det minskar riskerna ett för mindre önskvärda effekter på kassettsystemens utbredning. Det möjliggör snabbt inträde på marknaden om och när detta bedöms vara befogat på såväl programsom kulturpolitiska grunder. att S R inför den kommande video- Principiellt betyder detta handlingsalternativ gramutvecklingen bedömer kassettsystemens utbredning vara mera önskvärd än skivsystemens?”

för detta sist citerade ställningstagande var att gruppen ansåg Motiveringen bättre än skivsystemen. att kassettsystemen tillgodoser tillgänglighetskravet Medan ett utbud av videoskivor med SR-program endast kan ge ett relativt teoretiskt endast av litet urval, begränsas tittarnas egna kassettinspelningar av TV:s programutbud. Arbetsgruppen räknade den totala omfattningen av videosystemen kommer att medföra att vidare med att utbredningen TV-tittandet ökar. Det blir de attraktiva programkategorierna som får försteg,

oavsett om programmen tillhandahålls av Sveriges Radio eller andra pro- Därför bedömde det vara angeläget att kvaliteten i det ducenter. gruppen ordinarie utbudet förbättras. Sveriges Radios videogrampolicy måste uppfylla

villkoren för den allmänna programpolitiken.

av svenska Den Kvalitetshöjning som ligger närmast till hands är att öka produktionen kan förväntas bli de som tittarna oftast program och särskilt av de kategorier som kommer att spela in. En program- och resurspolitik av detta slag innebär en

gemensam grundsyn på tv-mediet och dess modernare drabant, videosystemen. I ett förlängt framtidsperspektiv med direktsändande satelliter som programbärare att redan från framstår en sådan politik som en betydelsefull beredskapsinsats för början förstärka det egna utbudets konkurrenskraft.”

1978. Videogramgruppen vid Sveriges Radio avslutade sitt arbete i november har emellertid också Frågan om distribution av TV-program på videokassett under tiden därefter sätt varit aktuell inom koncernen. på olika Problem, som hänger samman med spridningen av företagets program till svenskar utomlands. har diskuterats dels med anledning i videogramform dels i anslutning av promemorian Svenska videonät utomlands (Ds U 1978:8), kultur- och fritill de förhandlingar som ägt rum mellan Handelsllottans AB (SVT) och SIF-klubben vid Sveriges tidsråd (HKF), Sveriges Television Radio. Denna i avsnitt 9.6. fråga behandlas Vi lade i februari 1980 fram förslag om försöksverksamhet med videovia folkbibliotek. Ungefär två tredjedelar av det programgramdistribution från TV-bolaget och utbud. som tänktes ingå, skulle utgöras av program utbildningsradion. Under arbetet på att utforma detta förslag skedde samråd med företrädare för såväl programbolagen som upphovsmännen. Handläggav denna fråga redovisas i avsnitt 9.4.1. ningen SVT bl. a. frågan om lsvefiges Radio 00h I sin anslagsframställning för 1981/82 diskuterade ideogmmme 3 S 53 och mediepolitiskt sammanhang. Här heter televisionen i ett kulturpolitiskt zaa., s. 54-55. det bl. a.:

186 Videogramdistribution

“Den roll SVT väljer att spela i den framtida utvecklingen kommer att påverka utbudet av programvara på den svenska marknaden. Detta är i sig en faktor som kan komma att påverka inriktningen på videomarknaden i Sverige och anskaffandet av olika slags apparatur. Vidare kommer utvecklingen att bero av vilka upphovsrättsliga lösningar som uppnås beträffande överföring av det eterdistribuerade utbudet till kassetter och/eller skivor?”

9.2.3 Aktuella planer pâ videogramdistribution

från programbolagen

inom Sveriges Radio

Den 19 januari 1981 beslöt styrelsen för SVT att ge verkställande direktören i uppdrag att skapa förutsättningar för en försöksverksamhet med videogram till en kostnad på maximalt 500000 kronor”. l den promemoria, som låg till grund för beslutet, heter det inledningsvis bl. a.:

“Företaget har i olika sammanhang givit uttryck för sin uppfattning, att de svenska televisionsprogrammen i princip skall vara tillgängliga på videomarknaden, dvs. att SVT:s bank av kulturpolitiskt intressanta program blir tillgänglig både för visning på institutioner som sjukhus, pensionärshem etc. och för allmänheten.

Det konstateras vidare att Sveriges Radio-koncernen länge dels markerat en viss tveksamhet, eftersom allmänheten inte tidigare haft avspelningsmöjligheter och företaget inte velat driva fram en utveckling på hårdvaruområdet. Läget har dock nu förändrats i två viktiga avseenden. Antalet videospelare i hushållen har ökat snabbt och marknaden för inspelade videokassetter har expanderat. Men kvaliteten på de program, som är tillgängliga, “ligger inte sällan under vad man med rimliga kvalitetskrav kan begära”. Dessa faktorer, samt det faktum att SVT är den institution i Sverige med de utan jämförelse största och bästa ekonomiska, tekniska och personella resurserna för programproduktion, talar för att tidpunkten nu är inne for SVT att agera och på ett lämpligt sätt sprida sina program också på videomarknaden. Det gäller alltså i första hand att göra ett urval av de inköpta och egenproducerade programmen tillgängliga i videogramform.

Som en förutsättning för ett engagemang på videogramområdet angavs att de upphovsrättsliga frågorna kan lösas. Promemorian ställer också frågan vilka konsekvenserna för SVT:s del skulle bli av att gå in på videogrammarknaden och pekade på följdverkningar inom två områden. Dels talar skäl affärsmässiga för ett engagemang. Att förvärva videogramrättigheter samtidigt med rätt till etersändning kan innebära billigare etersändning. Härtill kommer att kostnaderna för översättning samt dubbning eller textning t. ex. av barnprogram kan spridas på flera kostnadsställen, Det kan möjliggöra sändning av produkter som företaget annars kanske skulle få lov att avstå från. Det ger också större möjligheter att värna om tillgången till program för etersändning. Promemorian vill inte heller utesluta Resursbehov och läng- att verksamheten så småningom kan ge överskott. Iidsplan: TV-bolagers Vidare kan ett engagemang på videogramområdet ge stimulerande effekter ansIagsframsrä/lning på programutvecklingen. I ett längre perspektiv kan det bli möjligt 1981 /82, s. 10. Sveriges att göra Television AB 1980 program speciellt för videogramdistribution. Att av göra specialversioner (stencil). existerande program för särskilda är ett annat mottagargrupper intressant

Videogramdistribution 187

sou 1981:55

Promemorian ställer så in frågan om TV-bolagets

utvecklingsperspektiv. på videogramområdet i ett vidare sammanhang: engagemang bredd och “Man kan också fråga om SVT har en chans att överleva med samma publikförankring i sin verksamhet om Företaget inte nu vidtar åtgärder för att anpassa verksamheten till de nya förutsättningarna på medieområdet. till nya områden Det är i detta perspektiv som SVT:s förslag att vidga sin verksamhet skall ses.” kan antingen drivas i en avdelning inom SVT, eller Den nya verksamheten i ett dotterföretag. Detta kan i sin tur antingen vara helägt av SVT eller och andra intressenter, t.ex. Svenska ägas gemensamt av TV-bolaget Promemorian man väljer filminstitutet. påpekar att den Organisationsform bör vara sådan att den skapar garantier för att besluten om vilka program som skall produceras för etersändning inte påverkas av den nya verksamekonomi hållas helt skild från heten. Likaså måste den nya verksamhetens verksamhet som finansieras av licensmedel. den del av TV-bolagets Vidare framhålls att andan i de kulturpolitiska mål, som gäller för den

etersända verksamheten; också bör återspeglas i det utbud, som distribueras

för videogramutgivningen bör betona på videogrammarknaden. Riktlinjerna vikten av såväl bredd som mångfald i utbudet. under hösten 1981. Den skulle SVT avsåg inleda försäksverksamheten omfatta två olika delar. Dels planerades försök med visning av videogram i Stockholm och Luleå. Däri skulle cirka 200 program ingå. på videotek Dels planerades försäljning och uthyrning av ett mera begränsat program- - cirka 50 titlar. med upphovsmännen inleddes i urval Förhandlingar början av året, men dessa ajournerades i juni utan att parterna kunnat träffa Det innebär att den ursprungliga tidsplanen inte någon överenskommelse. kan hållas.

9.3 Samhällsansvar for videogramdistributionen

9.3.1 Överväganden om behov av samhällsinsatser

Hemvideomarknaden har en mycket expansiv karaktär - ett intryck som förstärks av att det verkliga genombrottet, vad gäller såväl hårdvaruförav programkassetter, inträffade hösten 1980 - våren säljning som uthyrning 1981, då det svenska samhället i övrigt präglades av ekonomisk åtstramning. och uthyrningsresultat tycks ha kunnat åstadkommas Goda försäljningsutan speciellt stora marknadsföringsansträngningar - utvecklingen av videoområdet tycks ha “legat i tiden. Utvecklingen har i sig varit pådrivande i branschen, som pressats till en kapplöpning med tiden. Det på företagen medan den ännu befinner sig har gällt att etablera en plats på marknaden i ett tillväxtskede. Avgörande för att lyckas på videogramområdet är att man som producent och eftersom utvecklingen huvudsakkan öppna goda distributionskanaler vara ligen går mot uthyrning av program måste nätet av distributionsställen finmaskigt. Radiohandlare samt försäljare och uthyrare av videoutrustning har därvid engagerats också i mjukvarudistributionen för att övertyga kunderna om att program verkligen finns lätt tillgängliga. I de större städerna

188 Videogramdistriburiøn

sou 193155

etableras fortlöpande särskilda butiker för videogram och en internationell tendens är att kunderna erbjuds gå med i videoklubbar, som till lägre pris erbjuder en serie program. 1 gengäld blir de en lättnådd kundkategori. Det är möjligt, framhålls det i våra direktiv, att ett rikhaltigt utbud av kvalitativt kommer högtstående videogram att produceras utan statliga stöd? åtgärder. Utvecklingen kan dock, sägs det vidare, ta en annan väg så att schablonmässiga underhållningsprogram dominerar marknaden. Samhällets ansvar för att främja mångfald och kvalitet inom kulturområdet även när det gäller nya tekniker var en av utgångspunkterna för beslutet att tillsätta videogramutredningen. I och med att videogrammarknaden - med ett ökat apparatinnehav blir större ökar också Förutsättningarna för att kvalitativt goda program skall produceras och distribueras. Man måste dock vara medveten om att Sverige representerar ett mycket litet språkområde och att vissa typer av program för små målgrupper därför inte kan bli föremål för lönsam produktion. Samma sak gäller verkligt dyra produktioner. Det är uppenbart att videogramutbudet hittills har dominerats av amerikanska och engelska program. I förhållande till deras antal är det mycket få svenska program som har kommit på marknaden och då i huvudsak sådana som också har kunnat offentliggöras som film. Mångfalden på programmarknaden hämmas också av att de stora producenterna också kan utnyttja de effektivaste En fridistributionsvägarna. stående mindre svensk videoproducent med ett seriöst utbud har ej på samma sätt tillgång till de etablerade försäljningskanalerna - en ny försäljningsstruktur byggs upp för denna nya produkt och påverkas mest av de stora distributörernas preferenser. En befintlig inhemsk programresurs är Sveriges Television AB (SVT) som

producerar en stor mängd progam för etersändning. Åtskilliga av dessa kan

också med fördel bli föremål för videodistribution. 1 kap. 9.2 har vi redogjort för den försöksverksamhet med videogramdistribution som SVT planerar. En annan programresurs inom landet är spelfilmsproducenterna. som ofta befinner sig i pressade ekonomiska förhållanden och som därför är intresserade av kompletterande finansieringskällor. En rad svenska filmer har också redan slussats ut på marknaden i form av videogram i samarbete med redan etablerade videogramdistributörer. Det rör sig om ett gemensamt intresse - distributörerna har ett behov av att komplettera programutbudet med svenska produktioner, och producenterna behöver en kompletterande inkomstkälla. En annan kategori, för vilken en videogramdistribution öppnar nya möjligheter, är enskilda filmare och mindre produktionsföretag som företrädesvis producerar film på 16 mm format. Deras verksamhet är främst inriktad på organisationer, skolor och institutioner, där smalfilmsvisning är tekniskt möjlig att genomföra. Det saknas visningsmöjligheter riktade direkt till allmänheten - i ännu mindre omfattning sker visning av 16 mm film i enskilda hem. För dessa producenter öppnar videotekniken nya möjligheter-Överförd till videogram kan smalfilmen nå helt nya konsumentkategorier och därmed skapas också en större efterfrågan. En mer lättillgänglig distributionsteknik gör det möjligt för allmänheten att efterfråga mer, och detta i sin tur skapar ett behov av nya program.

Videogramdistribution

sig på smalfilm och sedan överföra Smalñlmarna kan som hittills uttrycka utnyttja den elektroniska filmerna till videogram, men de kan också direkt

Denna utveckling leder till en av andra medier obeinspelningstekniken. som inte skulle ha kommit till stånd om inte

roende videogramproduktion,

är närbesläktad med videotekniken funnits. Renodlad videogramproduktion komma att utvecklas till en särskild smalñlmningen men kan sannolikt speciella förutsättningar. konstart, som tar till vara videoteknikens kan utnyttja Smalfilmarna och de små, nyetablerade videoproducenterna för såväl storskalig som småskalig produktion. videoteknikens möjligheter vända sig till masspubliken De behöver inte som de stora filmproducenterna efter utvalda målgrupper och de har också utan kan inrikta sin produktion ett och samma program för att göra möjligheter att variera och versionera - t.ex. för undervisning, information det gångbart i skilda sammanhang

och underhållning. kan göra program inom områden Dessa filmare och videoproducenter samhällsinformation, teater, musik och som naturskildringar, dokumentärer, bibliotek och folkrörelser. utbildning och kan samarbeta med skolor, teatrar, krävs emellertid att di- För att denna produktion skall kunna utvecklas

står till förfogande. Det finns inga tecken som tyder på stributionskanaler distributionsföretagen skulle visa något påfallande inatt de kommersiella av dessa smala program och även om de skulle ta upp tresse för spridning att markdem till distribution kan man inte räkna med att de kommer

nadsföras speciellt intensivt. en radikalt annorlunda mark- För att föra ut denna typ av program krävs av populära spelfilmer. När nadsforingsteknik än den som avser försäljning och

andra former av programinformation

det gäller smalare program krävs annan reglering av upphovsrätter reklam, tillgänglighet och prissättning, och marknadsförutsättningar finns heller osv. Utan speciella distributions-

ej underlag för produktion. den 12 februari 1980 en Vi föreslog i skrivelse till utbildningsministern

med biblioteksdistribution av bl. a. program från Sveriges

försöksverksamhet Avsikten härmed var att pröva en ny Radio och ett urval svenska filmer. som en motvikt till de rent kommersiella distributionsväg för videogram kan en sådan ny distributionsform också utgöra en kanalerna. Möjligen att söka göra program som vid sidan av stimulans till olika producenter

annan visningsform också lämpar sig för biblioteksdistribution. Filminstitutet har förklarat sig intres- Såväl Sveriges Radio som Svenska Konstnärliga och serade av att förse biblioteken med lämpliga program. har i remissyttrande ut- Yrkesutövares Samarbetsnämnd, (KLYS) Litterära tillgängliga för försöks-

villighet att göra program upphovsrättsligt

tryckt bör rimligen avspegla verksamheten. Intresset för att deltaga i försöken

även till en fullskaleverksamhet längre fram.

en positiv grundinställning

och filmer skulle göras tillgängliga i videogramform Att svenska TV-program

inte vara kontroversiellt. syns således i princip

Biblioteksdistribution fyller en rad syften:

och kan nå fler grup- D De svenska TV-programmen ges ökad tillgänglighet

per tittare. får en möjlighet att ta ett större samlat grepp över flera medier. El Biblioteken

De blir aktuellare.

190 Videogramdistribution

El Allmänheten ges bekväm och billig tillgång till svenskproducerade video- - även sådana som ej är gram och kvalitativa utländska tillgängliga på den kommersiella marknaden. D Allmänheten får tillgång till tittarhörnor på biblioteken och behöver ej inköpa egna videospelare. l] Enskilda fria videoproducenter - och videoverkstäder - ges tillgång till en publik.

Denna föreslagna försöksverksamhet har ej kommit till stånd men vi skis-

serar i avsnitt 9.4 en modell till hur en sådan verksamhet kan utformas i större skala. Förutom denna distribution av program till allmänheten har vi föreslagit specialdestinerad distribution till svenskar utomlands (se även 9.6) och till de döva och hörselhandikappadez (se även kap. 10). Tillkomsten av en biblioteksdistribution och olika distributionskanaler för svenskar utomlands, invandrare och olika handikappade grupper skulle fungera som stimulans till inhemska producenter. En växande efterfrågan på program medför att produktionen och kreativiteten stimuleras. Vi har i förslaget till försöksverksamhet med bibilioteksdistribution också uttalat oss lör att medieverkstäder på kommunal nivå byggs upp, vilket skulle underlätta för enskilda och grupper att göra egna program. l en förlängning kan detta innebära att fria producenter med professionell standard etableras och att videogramutbudet därmed ökar. Tillsammans med den ställning vi anser att bildämnet bör ha på skolschemat kan medieverkstäderna bidra till att göra video till ett betydelsefullt uttrycksmedel (se även kap. ll). Till stimulansåtgärderna kan också räknas den informationskälla, som den föreslagna registreringen av videoprogram kommer att utgöra (se även kap. 13). Tillgängligheten av program ökar i och med att det är möjligt att finna programmen i en central katalog, liksom innehållsdeklaration och

konsumentupplysning underlättar deras användning.

De förslag, som här har diskuterats, gäller distributionskanaler vid sidan om de kommersiella. De distribuerade kan delvis vara deprogrammen samma, men man kan utgå från att biblioteken i betydande omfattning också distribuerar program som inte är kommersiellt gångbara därför att de riktar sig till en begränsad publik. En del program, som saluförs kommersiellt, kommer sannolikt inte att vara tillgängliga för biblioteksdistribution på grund av ekonomiska eller avtalsmässiga hinder. En viktig fråga är om det finns risk för att biblioteksdistributionen kommer att nå endast en mindre del av konsumenterna och att de kommersiella distributionskanalerna inte ägnar något större intresse åt det kulturpolitiskt intressanta utbud som samhället finner skäl att stimulera. I alla hänseenden är det viktigt att det i landets videobutiker, i videoklubbarna och i postorderkatalogerna finns andra program än äventyrsfilmer, enkla underhållningsprogram, tecknade filmer, sportprogram och pornografi. Svenska videonät utom- Med en ökad efterfrågan på program är det som tidigare nämnts troligt lands (Ds U 1978:8). att programutbudet blir mer varierat och att även dokumentärfilmer, barn- ZDe Iréne/handikappade program och svenskproducerade filmer och underhållningsprogram vinner och videogrammen (Ds U insteg. Det är dock osäkert om det kommer att ske i någon större utsträck- 1980:9). ning. Det är de massproducerade programmen, som kan göras mest på-

Videogramdistribution

som ges den effektivaste marknadskostade och det är dessa bästsäljare

föringen. att förmå enskilda företag, som säljer och Finns det då någon möjlighet att i sitt sortiment också ta in de svenska TV-program hyr ut videoprogram, att finnas att tillgå på biblioteken? Kan man unoch filmer, som kommer mindre att få sina program distriderlätta för svenska, videoproducenter buerade via befintliga försäljningsställen trots att de kanske endast kommer i ett fåtal exemplar? Kan man intressera programatt säljas eller uthyras inom smala områden? Komdistributörerna att också tillhandahålla program som tillhandahåller vuxenprogram också att mer samma försäljningsställen

tillhandahålla bra barnprogram? är säkert att det Att frågetecken hopar sig beror på att det ingalunda lönsamhet i att tillgodose dessa behov; finns något större mått av ekonomisk Det finns därför skäl att överväga samhällsmöjligen ett serviceintresse. videogram - företrädesvis producerade insatser för att sörja för att kvalitativa inom når konsumenterna. Vi skall här referera ett försök landet - verkligen städer från mars 1981. Dessa med videotek som igångsatts i fyra belgiska kan nämligen ses som ett sätt att ge samhällsservice när det gäller att ge

kulturpolitiskt angelägna videogram en spridning. och Louvain-la-Neuve står Bakom videoteken i Bryssel, Liége, Charleroi de Belgique (MCFB), som på Mediatheque de la Communauté française 150 platser i landet lånar ut fonogram och diabilder och som tidigare på där man enskilt eller i grupp kunnat se några få platser drivit videografer På videoteken kan man låna videokassetter mot en avgift på videogram. 20-30 kr. televisionen i Bel- Huvudleverantör av programvara är den franskspråkiga som förser videoteken med en tredjedel av de cirka 400 program gien (RTBF), vid starten. l övrigt hämtas från komsom fanns i katalogen programmen mersiella distributörer men också från 30 fristående programleverantörer. Avsikten med försöket är att skapa en distributionskanal för just de pro-

de stora distributörerna och att gram. som inte är breda nog att intressera tillgodose det publikintresse, som gäller dessa “smala” programkategorier. motiverar sin medverkan i videoteket med att man har i TV-bolaget att verka i allmänhetens tjänst. Därvid skall man inte bara ta hänsyn uppgift önskemål utan också till olika mindre gruppers behov. till den stora publikens intressena renodlar sin verksamhet till massmark- Om de helkommersiella så måste de institutioner, som arbetar i det allmännas tjänst, nadsprodukter ha till att fylla särskilda gruppers behov, även om det inte ger stora uppgift måste innebära att alla medborgare har inkomster. Public-service-begreppet lika rättigheter att ställa anspråk på tjänster. Medietekens riktar sig dels till institutioner, som använder prokatalog dels till allmänheten, som har behov av bl. a. grammen i utbildningssyfte, musik och barnprogram. Tillgången till TV-produktionen underhållning, men man har uppmärksammat att gör att det går att klara målsättningen, det i övrigt är svårt att finna kvalitativa produktioner. med till videomediet kommer att sti- Man räknar att själva tillgången tillkomsten Bl. a. måste en producent av mulera av nya programformer. varit van vid att producera ett program för ome- TV-program, som tidigare delbart ta i beaktande att programmet kan komma att ”konserveras” bruk,

192 Videogramdistribution

för återbruk gång efter gång. Detta anses kunna påverka kvaliteten på TVprogrammen och utveckla ”TV-språket” till att tåla en djupare analys, bild for bild. Videoteken strävar efter att vara demokratiska institutioner som skall svara mot mänskliga behov. Det återspeglas bl. a. i avgiftspolitiken - även smala program skall vara billiga att hyra. Man skall verkligen vara ett alternativ. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det behövs en kombination av direkta samhällsinsatser på distributionssidan och ett ansvar från de kommersiella distributionsforetagen att hålla ett seriöst sortiment. En förutsättning för det senare är dock att alternativa program finns tillgängliga. Det räcker inte att de produceras utan det måste också finnas en marknadsföringsorganisation. det måste ske marknadsbearbetning genom annonsering, butiksbesök, marknadsundersökningar osv. Varje enskild butik kan inte förväntas ta egen kontakt med SVT, Filminstitutet och olika mindre svenska videoproducenter och de kan inte sköta importkontakter for att få fram lämpliga program for invandrarnas intressen. Därutöver behövs en instans som ombesörjer att import, översättning och versionering (av exempelvis goda importerade barnprogram) kommer till stånd.

9.3.2 Överväganden om

Sveriges Radios roll i videogramdistributionen

9.3.2.1 Inledning

Det är enligt vår uppfattning av flera skäl önskvärt att televisionsprogram från programbolagen inom Sveriges Radiokoncernen i stor utsträckning kan distribueras som videogram. Dels ökar därigenom åtminstone i princip programmens tillgänglighet. TV är, som videogramgruppen vid Sveriges Radio påpekade. ett flyktigt medium. När sändningen är slut, är också programmet borta, vad tittaren beträffar, om han inte har möjlighet att själv göra en inspelning av det. Vissa program har också en flyktig karaktär - de är av intresse for stunden eller för dagen. Det gäller bl. a. många aktualitetsprogram. Andra program har däremot ett intresse långt utöver sändningstillfállet. Som exempel kan nämnas vissa dokumentärer, barnprogram. 111m-, teater- och musikprogram. Den från och med hösten 1980 snabbt ökande försäljningen av videokassettspelare har visserligen medfört att ett växande antal hushåll nu har möjlighet att själva spela in program som de inte kan se vid sändningstillfállet, men under årens lopp har det hos programbolagen samlats ett mycket stort antal program som inte är tillgängliga for tittarna, trots att de ingalunda förlorat sin aktualitet. Om dessa program kan distribueras som videogram blir de på nytt tillgängliga for den allmänhet som kollektivt finansierat dem genom sina mottagaravgifter. Det är vidare önskvärt att televisionsprogrammen tillförs videogrammarki “Les 400 programmes ou naden av kvalitetsskäl. quand la Mediathéque se En mycket stor del av det befintliga videogramutbudet har en beklämmande lance dans le prêt video”. låg kvalitet vad innehållet beträffar. För pro- Vidéadoc 40, februari- grambolagen inom Sveriges Radio finns vissa kvalitetskrav i avuppställda /mars 1981. talet med staten. De program som sänts i TV fyller som grupp betraktade

Videogramdistribution 193

sou 1981:55

högre ställda anspråk än genomsnittet av de videogram som idag distribueras Om svenska TV-program på videokassett tillförs marktill allmänheten. naden kommer de att utgöra ett ur kvalitetssynpunkt värdefullt tillskott

till utbudet. Till detta kan fogas att videogrammark naden i dag domineras av kassetter främst spelfilm. Eftersom innehåller program av underhållningskaraktär, som programbolagen i Sveriges Radio disponerar också ett stort antal program av allmänt intresse med annat innehåll, t. ex. dokumentär-, informationsökar både mångfalden i utbudet och den enskildes och utbildningsprogram valfrihet om TV-programmen tillförs marknaden. väsentligt, domineras av Slutligen bör noteras att det nuvarande videogramutbudet amerikanska Det är naturligtvis värdefullt att utländska proproduktioner. men ur kulturpolitisk synpunkt är det en allvarlig gram finns tillgängliga, brist att svenska originalprogram praktiskt taget inte alls finns på denna marknad. De TV-program som det i första hand gäller att göra tillgängliga Också därigenom skulle utär den svenska televisionens egen produktion. från Sveriges budets mångfald och tittarens valfrihet öka. Av undersökningar för program- och publikundersökningar vet vi också att Radios avdelning svenska TV-program kategori för kategori, fastän naturligtvis inte program för TV-publiken än utländska - med undantag för program, är mer attraktiva för sporten. som videogram kan alltså Motiven för att sprida svenska TV-program kvalitet, mångfald och valfrihet. Att sammanfattas i orden tillgänglighet, så sker ligger därför i linje med de mål och riktlinjer för mediepolitiken

som vi tidigare diskuterat (kap. 3). Man kan naturligtvis invända att det endast är de som har videospelare och valfriheten som på det här sättet kan utnyttja den ökade tillgängligheten som präglas av mångfald och kvalitet. För och få del av ett programutbud närvarande har endast ca 5 % av hushållen med TV videospelare, och även om försäljningen nu ökar snabbt kommer vid slutet av år 1981 enligt branschens prognoser 8 % att ha sådan apparatur. Det är mot den bakgrunden angeläget att samhället ger också dem som inte har egna videospelare tillfälle att se programmen. Vi framlägger därföri avsnitt 9.4 förslag om distribution

av videogram via bibliotek. svenska TV-program som videogram aktua- Önskemålet att distribuera Vilka liserar emellertid också en rad frågor. Några gäller programutbudet: som videogram, efter vilka riktlinjer skall urvalet program skall distribueras ske, och vem skall göra urvalet? Andra frågor gäller vem som skall driva verksamheten; SVT och UR själva, var för sig, ett nybildat, gemensamt bolag inom Sveriges Radio-koncernen eller ett företag utanför densamma? Vi diskuterar de frågorna här nedan.

9.3.2.2 Urval av program för videogramdistribution

är det viktigt att urvalet av TV-program för video- Enligt vår uppfattning sker med utgångspunkt från vad som stadgas i avtalen gramdistribution mellan staten och programbolagen om rätt för SVT och UR att bedriva Det är inte möjligt att till riks- och regionalsändningar av TV-program. som videogramområdet direkt överföra de regler for programverksamheten

194 Videogramdistributiøn

där finns. Likartade krav på programkvalitet och mångsidighet i utbudet som finns inskrivna i avtalet bör dock kunna ställas vid urvalet av program för videogramdistribution. Särskild vikt bör fästas vid att i utbudet skall

ingå

D program som informerar om samhälle och kultur, D program ø som stimulerar fantasin och ger möjlighet till inlevelse, engagemang och förströelse, D program som speglar konstnärligt och stimulerar skapande tittarna till egen aktivitet, D program som tillgodoser olika intressen i fråga om bl. a. religion, kultur och vetenskap, D program som är tillgängliga för språkliga och etniska minoriteter och

speglar deras situation. D program som är tillgängliga för olika grupper av handikappade och speglar deras situation i samhället, samt D program som tillgodoser utbildningsbehov.

Det skulle kunna ligga nära till hands att också föreskriva att endast sådana program skall distribueras som redan har sänts i svensk TV. Detta bör också vara huvudregeln. Det kan emellertid uppstå situationer, då TV-bo-

laget förvärvar sändningsrätt till program med det förbehållet att de först skall exploateras som videogram och endast därefter får etersändas. En regel innebärande att endast tidigare etersända program får distribueras som videogram skulle då begränsa SVT:s möjligheter att göra inköp. Därför bör som videogram kunna distribueras också sådana program som är avsedda att framdeles sändas över etern. Därvid förutsätts programföretaget pröva, om programmet i fråga faller inom ramen för vad avtalet med staten stadgar, innan det görs tillgängligt som videogram. Program som radionämnden funnit strida mot radiolagen eller programbolagens avtal med staten bör endast efter särskild prövning distribueras som videogram till allmänheten. Självfallet bör - liksom nu - myndigheter, företag, institutioner, organisationer och enskilda, vilkas verksamhet behandlats i program som befunnits olämpliga att distribueras som videogram, ges möjlighet att köpa enstaka kopior för användning i den egna verksamheten. Det är emellertid viktigt att inte bara det programutbud som SVT gör tillgängligt för spridning i videogramform utan också det urval som faktiskt finns tillgängligt för allmänheten präglas av mångfald och kvalitet. En viktig förutsättning härför skapas genom den distribution av videogram från bibliotek som vi föreslår i avsnitt 9.4. Det är därför vår uppfattning att kommersiella hänsyn, inte får hindra att program från SVT och UR blir tillgängliga på bibliotek. Program som finns med i detta kommersiella utbud bör alltså kunna ses på bibliotek, även om detta skulle innebära viss konkurrens med den kommersiellt inriktade uthyrningen. Vid utlåning för användning utanför bibliotekets lokaler är det rimligt att samma ersättning utgår till rättighetshavarna som vid kommersiell uthyrning. Därutöver anser vi att biblioteken skall ha rätt att till självkostnadspris från programbolagen beställa också program, för vilka rättighetsfrågorna är lösta, men som inte ingår i det utbud av videogram som ut till säljs och hyrs allmänheten.

Videogramdistribution 195

sou 1981:55

Slutligen bör biblioteken också ges rätt att ur etern vid sändningstillfållet banda TV-program, för vilka rättighetsfrågorna är lösta. Dessa program skall användas för visning i bibliotekets lokaler och bör endast efter särskilt tillutanför bibstånd från det sändande Företaget få lånas ut för användning lioteket. De bibliotek som bandar program skall månatligen till programbör underlätta företagen redovisa vilka program de bandat. Programföretagen som kan rekvireras av biblioteken, bandningen genom att i programtablåer, ange för vilka program de upphovsrättsliga frågorna är lösta och som därmed är tillåtna att banda. Också det utbud av program från SVT som erbjuds allmänheten genom kommersiella kanaler bör präglas av mångfald. Det finns en risk att detaljisterna endast rekvirerar de populära program som ingår i urvalet och att det därmed blir svårt för den enskilde att komma åt jämförelsevis smala som visserligen kan röna avsevärd efterfrågan i större städer men program på mindre orter endast hyrs av ett fåtal. Det är angeläget att sådana program också finns lokalt tillgängliga i det kommersiella utbudet, eftersom det torde dröja avsevärd tid innan biblioteken i alla kommuner ägnar sig åt att visa Vi anser därför att det inte bör vara möjligt för och låna ut videogram. en detaljist att enbart rekvirera enstaka videogram utan att de bör tillhandahållas i paket, omfattande både program som väntas bli populära och vänder sig till en bred publik och sådana som riktas till smalare tittargrupper. Därigenom ökar mångfalden i det lokala utbudet.

9.3.2.3 Videogramdistribution och SVT:s programpolitik

Det har anförts farhågor för att om man stannar för en lösning som innebär kommersiell distribution av videogram, så att SVT i egen regi bedriver kommer i den etersända verkföretaget också att låta sin programsättning samheten påverkas av hänsynen till vilka program som bäst kan säljas på l valet mellan olika alternativ, både när det gäller videogrammarknaden. och når det gäller egna produktioner, skulle inköp av program från utlandet nämligen företaget, har det sagts, vara benäget att välja sådana alternativ som delvis skulle kunna finansieras genom videogramdistribution. Detta skulle då kunna leda till en ökad satsning på populära program, som riktar till förfång för smala, genomarbetade och ofta kostsig till en stor publik nadskråvande låg tittarfrekvens. Det år inte rimprogram med jämförelsevis ligt att medel som ställts till förfogande för företagets rundradioverksamhet får användas for att subventionera videogramdistributionen. Det finns olika uppfattningar om hur sannolikt det är att utvecklingen går i den riktning som här antytts. Å ena sidan hävdas att riskerna härför är jämförelsevis små. De som företräder den uppfattningen hänvisar bl. a. till att programbolagen genom sina avtal med staten har ett ansvar för innehållet i sändningarna, som inte minskar genom att programmen också marknadsförs som videogram. Vidare framhålls att videogramdistributionen endast torde ge ett marginellt tillskott med tanke på att bolagets medelsram intill TV-bolagets budget, nevarande budgetår omspänner 930 mkr. Å andra sidan kan anföras att videogramdistribution visat sig vara en lönsam affär för andra företag. Tillskottet till TV-bolagets ekonomi kan

196 Videogramdistribution

visa sig bli större än vad försiktiga bedömare i dag vågar tro på. Vidare bör observeras att programbolagen blivit ålagda att genomföra besparingar på två procent om året. Det finns risk för att detta kommer att medföra svårigheter att vidmakthålla kvaliteten på programutbudet. l den situationen kan även begränsade inkomster på videogramdistributionen bli av ekonomisk betydelse. Man kan inte utesluta att det finns risk för att programutbudet i TV kan komma att påverkas av kommersiella hänsyn om en framgångsrik marknadsföring av TV-program på videokassett bidrar till kostnadstäckningen i ett skede då företagets ekonomiska ramar i övrigt blir trängre. Detta kan medföra minskad mångfald och sänkta kvalitetskriterier. Det är därför angeläget att distributionen av SVT:s program i videogramform genomförs i sådana former att risken för att den negativt påverkar innehållet i företagets etersändningar blir så liten som möjligt.

9.3.2.4 Vem skall svara för

videogramverksamheten?

I de båda närmast föregående avsnitten har vi dels redovisat de krav som kan ställas på en videogramverksamhet som utgår från programbolagen i Sveriges Radio, dels diskuterat riskerna för att SVT:s programpolitik påverkas negativt av videogramdistribution i företagets egen regi. Flera möjligheter finns beträffande den företagsform, vari den skisserade verksamheten bör bedrivas. Det alternativ som ligger närmast till hands torde vara att programbolagen själva svarar för verksamheten. Huruvida man väljer den lösningen, torde främst bero på vilken tyngd man tillmäter de argument som säger att det kan få negativa konsekvenser för den eterburna verksamheten om programbolagen ägnar sig åt videogramdistribution med vinstintresse. Om statsmakterna skulle anse dessa farhågor mindre tungt vägande och stanna för att låta programbolagen själva svara för verksamheten, är det enligt vår att de genom ett särskilt avtal med staten åtar sig att mening lämpligt driva videogramdistributionen i enlighet med de krav som skisserats i avsnitt 9.3.2.2. Ett annat alternativ är att ett nytt företag för videogramdistribution upprättas inom Sveriges Radiokoncernen. Staten sluter ett särskilt avtal med detta företag om inriktningen av programverksamheten. SVT och UR åtar sig att till självkostnadspris överlåta de videogramrättigheter som bolagen förfogar över till det nya företaget. Uppstår vinst på verksamheten skall den användas för inköp av videogramrättigheter till nya program, allt i enlighet med de programregler som enligt avtal förutsätts gälla för SVT, UR och det nya företaget. Om denna lösning Väljes, bör enligt vår uppfattning representanter för de svenska folkrörelserna ingå i det nya företgets styrelse. En nackdel med båda dessa alternativ är att de leder till att SR-koncernen växer ytterligare och får ännu en uppgift inom mediesektorn att lösa. Å andra sidan kan hävdas, att SR:s erfarenhet som public service-företag gör företaget väl lämpat att svara för en verksamhet av detta slag.

Ett tredje alternativ är att ett nytt företag med folkrörelseanknytning upp-

rättas utanför Sveriges Radio. Som delägare i detta skulle kunna ingå dels folkrörelseägda medieföretag, dels kanske också andra intressenter. Väljes

Videogramdistribution

sluta avtal denna konstruktion bör liksom i föregående fall det nya Företaget

för programurvalet. Vidare bör SVT och UR åtaga med staten om riktlinjer överpå det nya bolaget. En sådan sig att överlåta sina videogramråttigheter som är neutral i fråga om det ekonomiska låtelse bör ges en utformning av olika videogram och som vidare resultatet av Försäljning och uthyrning blir tillgängliga i detaljistledet. garanterar att även s. k. smala program

den tredje modellen blir snarlik Det är uppenbart att en uppbyggnad enligt av videogram av god kvalitet som diskuteras det företag för övrig distribution lösningar och även i avsnitt 9.3.3. Det öppnar möjligheter för gemensamma

som kan svara for distribution av såväl SR-program för en företagsbildning

som övriga videoproduktioner av god kvalitet. distributionen kommer att kom- Det är möjligt att den ovan beskrivna och därmed också beröra riks- och lo-

pletteras med fonogramdistribution

kalradiobolagens verksamhet.

Vilkendera av dessa tre modeller man väljer är det dock en öppen fråga

skall bygga upp en egen om programbolagen, resp. det nya företaget, till kommersiella uthyrare och återförsäljare organisation för distribution skall anlitas härför. eller om annat företag eller organisation på medieområdet kan bli kostsamt och i varje fall Att bygga upp ett eget distributionsnät ekonomiska resurser bort från

under begynnelseskedet dra väl behövliga

av god kvalitet. Om ett programutbud den angelägna uppgiften att erbjuda med ett utomstående företag man väljer att sluta avtal om distributionen Bland videoföretagen har i dag Esselte Video och finns flera möjligheter. Det är naturligtvis också möjligt Europafilm de största återförsäljarnäten. av distributionsföretag som är verkatt utnyttja tjänster som kan erbjudas de Bland sådana företag kan nämnas samma inom andra mediesektorer. som är organiserade i Grammofonlevefyra stora fonogramdistributörer år 1976

rantörernas förening (GLF) och som enligt fonogramutredningen

samt Pressbyrån som har ca

svarade för 87 % av fonogramforsäljningen

Bokhandelns distributionsföretag Seelig & C0 till- 16 500 försäljningsställen. en viktig roll i en framtida samhällsstödd mättes av fonogramutredningen Vi år inte beredda att förorda någon av de antydda

fonogramdistribution.

distributionsmodellerna. man väljer, bör biblioteken genom Biblio- Oavsett vilken företagsmodell Vidare kunna köpa videogram direkt från resp. programföretag. tekstjänst inte ställs till återförsäljares och uthyrares är det nödvändigt att programmen

avsnitt 9.3.2.2), så att bredden förfogande var for sig utan endast i paket (se i Sveav videogram som utgår från programbolagen i det samlade utbudet lokalt. också återspeglas i vad som finns tillgängligt riges Radio-koncernen bör ta ställning till de frågor vi ovan har be- Vi anser att statsmakterna avlöses av ett handlat, innan SVT:s planerade ettåriga försöksverksamhet

mera permanent engagemang på videogramområdet.

om övrig kvalitetsdistribution

9.3.3 Överväganden

källan for produktion av är i dag den viktigaste Sveriges Radio-koncernen för kvalitetsvideogram - dvs. program, som inte i första hand är gjorda

eller tittarframgångar utan som har proatt nå största möjliga försäljningsmed kvalitativa och kulturella motiv som grund. ducerats

198 Videogramdisrribunjon

sou l98 l :55

En del av dessa program produceras dock utanför koncernen av fria filmare och producenter. Deras möjligheter att nå allmänheten med sina verk genom etersändning är dock begränsade. De ägnar sig emellertid också åt att göra program för skolan, näringslivet och folkrörelserna. Det är realistiskt att tänka sig att dessa filmare i ökad skulle utsträckning kunna producera direkt lör allmänheten. l videogramform skulle deras filmer kunna distribueras över bibliotek, på videografer och även till hemvideomarknaden. Avsikten med vårt förslag om medieverkstäder är att ge enskilda och organisationer möjligheter att lära sig videomediet och att utveckla de egna uttrycksformerna. Mycket av den produktionen torde, åtminstone i början, sakna intresse för en bredare allmänhet men med tiden kan där utvecklas en kvalitativt acceptabel produktion av dokumentära och kulturellt intressanta program. Givetvis bör dessa program vara åtkomliga för allmänheten. Det är troligt att en del av de individer, grupper och organisationer, som kommer att utnyttja medieverkstädernas resurser, har ett direkt intresse av att deras program når en så vid spridning som möjligt. Utan distributionskanaler blir programproduktion för dem meningslös. För alla dessa producentkategorier kommer den i 9.4 skisserade biblio- - den kommer att ge programmen tillteksdistributionen att vara värdefull gång till en publik. Speciellt värdefull blir videoverksamheten på biblioteken för organisationer och grupper som vill påverka opinionen i olika frågor, om den kombineras med videografer, som medger uppspelning av program För större grupper. Biblioteksdistributionen kan dock inte i väsentlig grad bidra till att finansiera programskapande. De ersättningar som kan påräknas därifrån kommer inte att bli tillräckliga för att täcka särskilt stora produktionskostnader. En delfinansiering måste alltså ske på andra vägar. Det är då ofrånkomligt att snegla mot hemvideomarknaden på samma sätt som SVT har gjort* innehavet av videokassettspelare är ännu för litet För att medge annat än spridning av program som är avpassade efter den breda publikens smak. Man måste förmodligen vänta ytterligare några år innan man på realistiska grunder kan driva projekt, som avser distributionen av kulturellt intressanta men mâlgruppsmässigt smala program. Det finns också skäl att avvakta de första erfarenheterna av biblioteksdistributionen för att utröna allmänhetens intresse av en “alternativ” kvalitetsdistribution. Man måste också beakta den osäkerhet. som råder på den tekniska sidan - ny inspelnings-, lagrings- och överföringsteknik kan på några få år kullkasta prognoser och förväntningar - varför det är vanskligt att utveckla hypotetiska resonemang om framtida distributionsmodeller. I Föregående avsnitt (9.3.2.4) har vi skisserat tre alternativa Företagsformer För distributionen av SVT:s och UR:s program. Särskilt om man väljer den tredje av dessa modeller (nytt företag utanför Sveriges Radio) skulle det vara möjligt att genom särskilt avtal med staten ge det nya bolaget ansvar för övrig distribution av kvalitetsvideogram. I det resonemang som vi fört ovan har vi dock utgått an dettaiiiretagskall som videogram distribuera endast sådana program som har sänts eller är avsedda att sändas i programbolagens ordinarie verksamhet. För fria filmare och videoproducenter är det en fördel om det finns fier uppdragsgivare och programuppköpare än SR. På samma sätt vore det en

Videogramdistribution

om i framtiden kabeldistribution och ökad stimulans för programskaparna - då skulle krävas att det verkligen finns produkbetal-TV-nät utvecklas tionsresurser och kreativitet inom landet. distributör av kvalitetsvideogram är Svenska Film- En annan presumtiv att stimulera produktion av värinstitutet (SFI). SFI har bl. a. som uppgift defull svensk film och har fiera uppgifter gentemot spelfilmsproducenterna SFl spelar samtidigt som man bedriver en egen producerande verksamhet. och experimentell verksamhet på också en roll när det gäller utveckling av verksamheten till att också omfatta filmens område och en utbyggnad har dock ej några utbyggda disvideo vore fullt tänkbar. Filminstitutet

och marknadsföringskanaler riktade mot konsumentmarknaden tributionsfor videoproducenter och ett uppdrag att åtaga sig ett distributionsansvar måste knytas till instiskulle därför kräva att nya resurser och erfarenheter uppbyggnad erfordras. tutet. Sannolikt skulle också en annan organisatorisk av smalfilm och några av dessa En rad företag sysslar med distribution (se även avsnitt 13.2). Exempel är Föreningsfilmo är knutna till folkrörelser och Solfilm som är knutet till lantsom har anknytning till arbetarrörelsen institu- De distribuerar i dag film till organisationer, brukskooperationen. görs programmen tillgängliga tioner och företag men i ökad utsträckning blir alltmer också som videogram. Det är uppenbart att smalfilmsbranschen med videogrammarknaden - såväl på producent- som distribuintegrerad

törssidan. utbudet av smalfilm i ökad grad blir tillgängligt I och med att det befintliga också for allmänheten också som videogram öppnas dessa programarkiv kan därför komma för uppspelning i enskilda hem. Smalfilmsdistributörerna för att få en snabb och enkel att inleda samarbete med videogramdetaljister Liksom smalfilm har distribuerats per kanal till de nya konsumenterna. bli aktuellt för videogram av detta post kan det också i ökad utsträckning

slag. kunna bli en Med en sådan utveckling skulle smalfilmsdistributörerna för producenter av kvalitetsvideogram. Några värdefull distributionslänk

problem uppreser sig dock:

har sina traditionella ämnes- och verksamhetsl. Smalfilmsdistributörerna benägenhet att åtaga sig områden och torde inte ha någon omedelbar också som serviceorgan åt ett större Att fungera nya arbetsområden. antal fria filmare innebär ett ekonomiskt risktagande.

och den blygsamma foretagsstorleken begränsar möj- 2. Företagssplittringen rikstäckning och att ha helligheterna for varje företag att åstadkomma

täckande programutbud. hos en del distributörer förhindrar dem från 3. Den ideella inriktningen att engagera sig i distribution av program med gentemot dem avvikande

värderingar.

skulle dock kunna bemötas om smaliilmsdi- Alla dessa tre invändningar serviceorgan riktat mot hemvideodestributörema bildar ett gemensamt Detta serviceorgan skulle dels kunna bidraga taljisterna och allmänheten. som de traditionellt distill att på hemvideomarknaden sprida de program for marknadsföringen av de fria videotribuerar men också ta ansvaret informativ, dokumentär, kulturell eller opinionsproduktioner av allmänt marknaden. bildande karaktär, som annars skulle ha svårt att leta sig ut på

200 Videogramdisrribution

Företagen själva skulle kunna svara för uppbyggnaden av detta organ men det är uppenbart att någon form av garantier för det ekonomiska risktagandet måste ges. Genom avgifter som belastar videomarknaden (på kas- Setter/skivor eller avspelningsutrustning) skulle ett sådant statligt stöd kunna användas för en för samhället angelägen distributionskanal (se även kap. 15). Självfallet skulle fler folkrörelser än de som i dag bedriver smalfilmsdistribution få möjlighet att ingå i samarbetet. Det är bristen på lämpliga samarbetsformer som har begränsat många folkrörelsers möjligheter på medieområdet. Sveriges Radio är ett aktiebolag som till 60 % ägs av folkrörelserna. Släktskapet mellan det här ovan skisserade distributionsföretaget och det företag för distribution av SVT:s och UT:s program i videogramform, som skisserats i föregående avsnitt, är därför stor. En avvägning bör därför göras om det är nödvändigt och ändamålsenligt med en företagsmässig uppsplittring, när det gäller distribution av videogram, som det ur samhällets är synpunkt angeläget att sprida. Funktionellt skulle det vara möjligt att låta Sveriges Radios, folkrörelsernas, de enskilda videoproducenternas och smalñlmarnas intressen sammanfalla och skapa ett företag som också förvaltar samhällets uppdrag att sörja för att eftersatta gruppers behov av videogramproduktion tillgodoses. Med hänvisning till ovan anförda oklarheter beträffande den framtida utvecklingen på det tekniska området och allmänhetens att ta benägenhet del av videogram av ovan nämnda kategorier har vi avstått från att i detalj utforma ett förslag om distributionsorgan för kvalitetsvideo. Det finns dock skäl att uppmärksamma och stimulera alla seriösa initiativ vad gäller svensk kvalitetsproduktion av videogram. Sambandet med distributionsledet måste då uppmärksammas så att inte angelägna produktionsobjekt förfuskas på grund av att distributionsfrågan inte kunna lösas nöjaktigt. Det är angeläget att överläggningar med folkrörelserna om deras smallilms- och videodistribution tas upp för att finna en organisatorisk lösning så snart de tekniska och marknadsmässiga förutsättningarna klarnat. Denna uppgift skulle kunna läggas på statens kulturråd, som inom ramen för sitt utredningsprojekt om kommunerna, staten och kulturen också skulle kunna initiera en försöksverksamhet med distribution av kvalitetsvideogram. Behovet av ekonomiska tillskott till en folkrörelsestyrd kvalitetsvideodistribution måste också uppmärksammas när man tar ställning till formerna för de fortsatta insatser från statens sida som betingas av utvecklingen på medieområdet.

9.4 Förslag om videogramdistribution från bibliotek

9.4.1 Bakgrund

Som framgått av kapitel 5 och föregående avsnitt 9.3, finns det uttalade behov av distributionskanaler, som går vid sidan av den kommersiella marknaden. Efterfrågan på enskilda videogram skulle kunna påverkas i positiv riktning om samhället tar ansvar för att dessa distribueras på ett effektivt sätt.

Videogramdistribution 201

sou 1981:55

i vårt arbete har varit att om samhället bidrar till en En utgångspunkt så bör det också medverka till att dessa program blir programproduktion lätt tillgängliga. Detta gäller särskilt de svenska TV-programmen (se även avsnitt 9.2) liksom sådan film som producerats med statligt stöd. Möjligheten att distribuera kvalitetsfilm som videogram uppmärksammades i departe- Den svenska filmpolitiken”. Där konstaterades att mentspromemorian biblioteken skulle kunna tillhandahålla ett urval av filmer överförda till

videogram, som på begäran skulle spelas upp

Mot denna bakgrund föreslog vi i februari 1980 en tvåårig försöksverksamhet med distribution av videogram via folkbibliotek och med lokal produktion i videoverkstäder från den l januari 1981 på tre orter i landet. Denna försöksverksamhet har ännu ej kommit till stånd. med den föreslagna försöksverksamheten var: Syftet “Att som ett led i arbetet med att utforma en samlad mediepolitik studera konsekvenserna för samhälle. organisationer och individer av nya former för distribution och produktion av videogram, organiserade med hänsyn till av samhället angivna mål för kultur- och utbildningspolitik?”

Med försöket avsågs att pröva bibliotekens lämplighet som distributionskanal för videogram och att studera hur bibliotekens roll som lokala kulturcentra påverkas om de skulle få detta ansvar. l det distribuerade programutbudet skulle enligt vårt förslag ingå TVfrån Sveriges Radio-koncernen och utländska TV-företag samt program svenska och utländska filmer överförda till videokassett. Detta programutbud skulle vara tillgängligt för såväl enskilda personer som institutioner och sammanslutningar i närsamhället. För att uppnå högsta möjliga grad av tillgänglighet skulle distributionen under försöksperioden ske på tre olika och utlåning samt utsändning över kabel. sätt - visning på biblioteken Förslaget om försöksverksamhet möttes med positivt gensvar från flertalet remissinstanser. Från många håll befarades att den kommersiella satsningen på videogram skulle komma att medföra en marknad präglad av undermåliga Man menade att ett utbud, lätt tillgängligt för allmänheten av program. kvalitativt högtstående program måste säkerställas genom samhällsinsatser. l remissvaren medierna återspeglades debatten om hur de nya elektroniska allt mer griper in i människornas vardag. Detta togs bl. a. av LO som intäkt för att samhället bör formulera en samlad mediepolitik. Likartade tankeframfördes av TCO, Svenska Kommunförbundet och Svenska gångar Filminstitutet. Statskontoret och Riksrevisionsverket förordade att biblioteksforsöken skulle samordnas med försök med andra nya medier, i vilket också Närradiokommittén instämde. ur Sveriges Radios produktion liksom Förslaget om att ett antal program svenska och utländska filmer och program från andra videoproducerande källor skulle hållas tillgängliga för uppspelning på biblioteken accepterades av remissinstanserna. Flertalet ställde sig också positiva till genomgående enbart till hemlån av program, även om några ville ge denna möjlighet organisationer och studiecirklar. Folkbiblioteksutredningen ställde sig tveksam till hemlåneidén och tillstyrkte bara uppspelning av program i speciella ”videohörnor” på biblioteken. l Den svenska ñlmpolitioch Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) ansåg ken (Ds U 1979:5), s. 40. Konstnärliga

202 Videogramdistribution

att en försöksverksamhet skulle kunna ge klarhet om möjligheterna att värja sig mot en framtida kommersiell anstormning av videogram. En koppling, måste dock göras med kulturlivet i stort, ansåg KLYS, så att inte videokonsumtionen blir en rent passiv upplevelse. Liknande tankegångar framfördes av Svenska Teaterförbundet - tekniken kan aldrig ersätta verklig kontakt. En kvalitativt högtstående videogramproduktion behövs dock som motvikt mot ett icke önskvärt utbud och för detta bör stat och kommun ta ansvar. Svenska Kommunförbundet betonade att målet inte får vara att binda svenska folket fler timmar framför TV:n utan att öppna möjligheterna till alternativ - man skall inte vara hänvisad till ett ensidigt utbud. Landstingsförbundet trodde att biblioteksdistributionen måste marknadsföras väl - riktat speciellt mot barn och ungdom. Förslaget om medieverkstäder accepterades allmänt, i vissa fall med entusiasm. LO framhöll att sådana programverkstäder bör ha nära anknytning till folkrörelserna och bildningsverksamheten. Närradiokommittéen förmodade att producerande grupper också vill få tillgång till en bredare publik. Man anknöt till delförslaget om att biblioteken med kabel skulle kunna anknytas till existerande centralantennanläggningar i större bostadsområden. Därmed skulle program kunna distribueras per kabel även till hushåll som saknar egen videouppspelningsapparat. Flera av de övriga remissinstanserna avstyrkte dock denna förlängning av biblioteksvideon. Erfarenheterna under utredningsarbetet har tydligt visat att det finns ett behov av samhällsinsatser ifråga om distribution av rörlig bild, särskilt i videogramform. Mycket talar för att biblioteken här kan spela en viktig roll bland annat därför att det finns få alternativ.

9.4.2 De lokala distributionsresursema

9.4.2.1 Folkbiblioteken i dag

Samhällets biblioteksresurser består i stort sett av folkbibliotek, skolbibliotek och forskningsbibliotek. Antalet folkbibliotekssystem är 404 varav merparten, 279, är kommunala folkbibliotek. lnom systemet ryms också 52 fristående sjukhusbibliotek samt 62 truppförbandsbibliotek Antalet utlåningsenheter (huvudbibliotek, filialer, bokbussar etc.) i den kommunala delen av bibliotekssystemet uppgick 1980 till 2 130 st. Cirka 9000 personer (motsvarande 5 130 årsverken) arbetar vid de kommunala biblioteken som helt finansieras med offentliga medel. 1979 uppgick drifts- och kapitalkostnaden för de kommunala biblioteken till 904 miljoner kr. Folkbiblioteken tar i anspråk omkring en tredjedel av den kommunala kulturbudgeten, men å andra sidan svarar biblioteksverksamheten för endast l Sifferuppgifterna i detta två procent av den samlade kommunala budgeten. Verksamheten är ett avsnitt är i huvudsak kommunalt frivilligt åtagande som inte regleras i lag. Det statliga stödet hämtadeur Svenges utgör endast cirka 3 procent av den totala kostnaden for landets folkbibliotek. officiella statistik Folkbib- Huvuddelen av stödet går till lånecentralerna och länsbiblioteken. I övrigt lioteken 1976 resp. 1979 (SCB U 1977:31 resp. U ges bidrag till bokbussar, arbetsplatsbibliotek, invandrar-, barn- och ung- 1980:15). domslitteratur och viss upprustning.

Videogramdistribution 203

Från 1975 till 1979 ökade bibliotekens bokbestånd med 14 procent, sam- tidigt som utlåningen ökade med 3 procent. Beståndet av AV-medier främst fonogram - ökade samtidigt med 33 procent. Utlåningen av AVmedier ökade samma period med 43 procent. Sjukhusbiblioteken har fått en ökad betydelse. Under samma period som redovisats här ovan ökade beståndet med 26 procent och utlåningen med 51 procent. Samtidigt ökade beståndet AV-medier med 143 procent och utlåningen med 114 procent. Förutom den huvuduppgift folkbiblioteken har på litteraturområdet (böcker, tidskrifter och tidningar) tillhandahåller man AV-medier, bedriver programverksamhet och förmedlar kommunal information. AV-medierna består till största delen av fonogram - skivor och kassetter - varav talböckernas andel ökar snabbast. Dessutom kan nämnas mikroñlm och diabildserier. 1979 fanns totalt endast 542 videogram vid biblioteken. Detta kan jämföras med ett samlat bestånd av ca 45000 diabildserier, 800000 fonogram och 37 miljoner böcker. Visning av rörlig bild är däremot vanlig inom programverksamheten. Film visas för såväl vuxna som barn. Antalet vuxna besökare har dock minskat de senaste åren, medan besöksfrekvensen ifråga om barnfilm ökat. 1979 hade man exempelvis 330000 barnbesök vid bibliotekens filmvisningar. 1 varje län finns ett länsbibliotek. Oftast fungerar en större kommuns huvudbibliotek också som länsbibliotek och är då vanligen länets största bibliotek. Huvudman för ett länsbibliotek är värdkommunens kulturnämnd eller biblioteksstyrelse, som får bidrag från stat och landsting för den regionala verksamheten. Denna omfattar främst

Kompletterande medieforsörjning och referenstjänst. Rådgivning och information.

ClEIElElCl

Utbildning inom bibliotekssektorn. Specialtjänster inom barn- och ungdomsbiblioteksverksamheten. Specialtjänster for särskilda grupper, invandrare och läshandikappade samt för den allmänkulturella verksamheten.

Länsbibliotekens organisation har utretts av Statens kulturråd som i en rapport även noterade att videogramutredningen hari uppdrag att särskilt uppmärksamma folkbibliotekens roll i samband med videogramdistributionen. 1 rapporten forutsattes att denna utredning liksom fonogramutredningen skulle komma att få konsekvenser för folkbiblioteken och då i synnerhet för länsbiblioteken. 1976 fanns nära hälften (46 %) av bibliotekens samtliga AV-medier vid de 24 länsbiblioteken, medan återstoden fördelades på de övriga 252 kommunbiblioteken. Som en påbyggnad på länsbiblioteksorganisationen finns det tre lånecentraler (i Stockholm, Malmö och Umeå) med syfte att ytterligare rationalisera bibliotekens bokinköp och utlåning.

Lånecentralernas huvuduppgifter är att

El av eget bestånd låna ut litteratur och jämförligt material, som inte kan erhållas l från något annat bibliotek till bibliotek och enskilda inom sin region, Regiona/a bjb/fgyeksupp. [j lokalisera litteratur. som inte ingår i lånecentralbibliotekens bestånd, och förmedla g/fm statens kuhurrâds lån från in- och utländska bibliotek, rapport 1978:1,s. 80.

204 Videogramdisrribution

El bistå biblioteken inom sin region med bibliografiska undersökningar och kvalificerat referensarbete, E] bygga upp ett centralt bokbestånd på invandrar- och minoritetsspråk. Fjärrlånesamarbetet har som grundtanke att bokbestånden i landet betraktas som en enhet och att alla medborgare oberoende av bostadsort skall kunna låna den litteratur han eller hon behöver. Det är ett hierarkiskt system i vilket inget led bör överhoppas:

lokalt bibliotek länsbibliotek

E/PPJNT

folkbibliotek med specialsamlingar lånecentralen i respektive region vetenskapliga bibliotek eller specialbibliotek.

Fjärrlåneverksamheten inom folkbibliotekssystemet har fått en ökad betydelse de senaste åren. Från 1975 till 1979 ökade utlåningen via fjärrlån över länsgränserna med cirka 60 procent till 450 000.

9.4.2.2 Övriga kommunala resurser

Skolan är utan tvekan den viktigaste kulturpolitiska resursen när det gäller att nå barn och ungdom. Det nära sambandet mellan målen för utbildningspolitiken och kulturpolitiken innebär enligt kulturrådet att skolan och folkbiblioteken får gemensamma uppgiften* Det finns i dag cirka 4 500 skolenheter i landet. Enligt skolförordningen skall det finnas ett bibliotek i varje enhet. Skolornas bibliotek -eller mediatek som de numera ibland kallas - kan komma att spela en allt viktigare roll även ifråga om förmedlingen av AV-medier till barn och ungdom. AV-centralerna är nära knutna till det kommunala skolsystemet. De spelar dock en central roll för hela den kommunala medieförsörjningen. Flertalet AV-centraler är också läromedelscentraler och har en skolstyrelse som huvudman. Det finns dessutom 14 läns-AV-centraler med Kommunförbundets länsavdelningar som huvudman. En del av de kommunala AVcentralerna har dock ett regionalt verksamhetsområde. Till skillnad från biblioteksorganisationen är dock AV-centralerna sinsemellan mycket olika organiserade och har ofta olika inriktning på verksamheten. Trots sin nära knytning till skolsektorn är det vanligt att en AV-central också betjänar andra lokala institutioner vanligtvis inom social-, fritids- eller kultursektorn. Det är inte heller ovanligt att man betjänar folkbildande institutioner och föreningslivet. Samarbete med landstingen och lokala statliga institutioner (främst högskolor) förekommer också. Många AV-centraler samarbetar med folkbibliotek. Vanligtvis gäller detta utlåning av ljudband, filmer och i viss mån videogram. De kommunala AV-centralerna är landets viktigaste kanal för förmedling av 16 mm -

smalfilm vanligen s. k. undervisningsfilm. Utlåning av video-

gram har fått ökad betydelse och det är framför allt utbildningsradions av landets 108 AV-centraler l Skola och folkbibliotek i program som lånas ut. I vår kartläggning med samverkan (Rapport från film/video verksamhet (1979) framgår det att det etersända TV-utbudet, kulturrådet 1978:2, s. 23). som används inom skolan, i ökad grad spelas in direkt ur etern genom

sou 1981:55 Videogramdistribution

lärarnas försorg. Här har också framkommit att det inom skolan finns en stor efterfrågan på program ur det allmänna TV-utbudet. Det är vår bedömning att AV-centralerna i de flesta fall besitter en värdefull och kunskap Mycket talar for kompetens på ljud- och bildområdet. att AV-centralerna bör kunna få en viktig roll i ett vidgat samarbete på bildmedieområdet inom kommunerna. Ett bättre resursutnyttjande förutses också av statens kulturråd:

Både AV-centraler och folkbibliotek köper och använder AV-medier av olika slag. l framtiden kommer man säkerligen också att producera eget material och förmedla material från andra lokala producenter t. ex. olika skolor, bibliotek, fritidsgårdar och för barnens föreningar. Att göra videoprogram, filmer. stillfilmer o. d. är en möjlighet egen skapande verksamhet.

Genom samråd mellan AV-central och folkbibliotek undviks dubbleringar i inköp och arbete. Kommunen kan t. ex. få ett mycket mer varierat bestånd av diaserier om man gör en ansvarsfördelning. AV-centralernas utlåning av film och videogram kan vara en viktig länk i ett decentraliserat kulturutbud. Kulturrådet så måste påpekar också att ifråga om inköp och egen produktion AV-centralernas urvalsprinciper likaväl som inom skolan och folkbiblioteken i regel kommunen, valt. följa den kulturpolitiska linje som huvudmannen, Inom fritidssektorn finns också utrymme för en bildmediedistribution. Kommunerna driver cirka 1 400 fritidsgårdar och där arrangeras ofta film- Det rör sig mestadels om kommersiell spelfilm, vanligen i 16 visningar. mmzs format, men även videogram förekommer. Sammanfattningsvis konstaterar vi att det i första hand är inom de kommunala kultur-, skol- och fritidssektorerna som det finns resurser som skulle kunna utnyttjas för en lokal distribution av videogram. Särskilt skolan och fritidssektorn kan få stor betydelse för den distribution som riktar sig till barn och ungdom. Antalet möjliga distributionspunkter som anknyter till bibliotekssystemet inom kommunerna skulle kunna bli cirka 4 000 fördelat på följande sätt:

Kommunala folkbiblioteksenheter 2 100 (fristående) 50 Sjukhusbibliotek Större skolbibliotek l 900

Dessa institutioner har en väl etablerad kontaktyta gentemot allmänheten. Tillsammans med AV-centralerna - ca 100 - kan biblioteken också betjäna andra kommunala institutioner - exempelvis fritidsgårdar och daghem. Vi tror också att de kommunala distributionspunkterna kan bli av stor betydelse för folkbildningens och föreningslivets behov på bildmedieområdet.

9.4.2.3 Bibliotekens serviceföretag

l Bibliotekstjänst AB (Btj) i Lund äger Sveriges allmänna biblioteksförening och Kommunförbundet l/6. Företagets viktigaste (SAB) 5/6 av aktierna med ca 2 200 utlåningsställen, omkunder är landets 279 kommunbibliotek 1 Skola ochfolkbibüoreki samt ca 500 företags- och vetenskapliga bibliotek. samvemm (Rappon från kring 4 000 skolbibliotek på ca 200 miljoner kulturrådet 1978:2, s. 65). Företaget har ca 350 anställda och en årlig omsättning

206 Videogramdistribution sou 193 1 ;5 5

kr( 1980). Det statliga inflytandet begränsar sig till representation i företagets styrelse. l en del andra länder har staten i högre grad engagerat sig i denna form av verksamhet. Norsk bibliotekscentral har skattefrihet och restitution av frakten. l Danmark får man statliga bidrag och i Holland är Btjzs motsvarighet helt statlig. Bibliotekstjänst är organiserat i sektioner. Sambindnings- och AV-mediasekriønen, den omsättningsmässigt största, svarar för information om leverans av svenska och utländska böcker. lnformationen har formen av lektörsomdömen som, sammanställda till häften, skickas ut till biblioteken var 14:e dag. Genom sambindningen distribuerades 1980 ca 2,8 miljoner volymer, varav 4200 titlar var vuxenböcker, 1000 barnböcker och 2100 utländsk litteratur. Audiovisuellt material erbjuds på liknande sätt. I Btjzs musikservice pre-

senteras ca 900 fonogram per år. Övriga AV-media är framför allt talböcker,

språkkurser och bildband. Talböckerna utgör från och med 1981 600 titlar per år varav ca 150 läses in hos Btj. Företaget har en egen inläsningsstudio och kopierar sina egna kassetter samt ombesörjer även viss kopiering för Talboks- och Punktskriftbiblioteket. Sambindningen erbjuder också en speciell tidskriftsservice, som omfattar ca 1400 titlar svenska tidskrifter och tidningar, som alltså kan beställas genom Btj. Distriburionen av böcker, fonogram och talböcker sker från Stockholm. Där sker också inbindningen av böckerna. Distributionssektionen handhar ett nyinrett lager på 3 600 m2 omfattande ca 8 000 titlar. Varje vecka distribueras ca 70000 volymer. Karalogsektionen utför den bibliografiska beskrivningen av alla de media, som presenteras samt svarar för inläggning i och vård av den bibliografiska databasen. Färlagssektionen kan bl. a. genom tidnings- och tidskriftsindex och en mängd handböcker och litteratururval inom olika områden ge biblioteken effektiva hjälpmedel i arbetet. Inrednings- och materielsektionen erbjuder detaljerade inredningsförslag och tillhandahåller kompletta biblioteksinredningar samt en rad standardprodukter specifikt anpassade till olika biblioteksfunktioner. Darasystem. Btjzs databaserade registreringsysstem kallas BUMS (Bibliotekstjänsts utlånings- och mediakontrollsystem). BUMS ger för varje volym inte bara bibliografiska data utan även datumuppgifter för accession och lokalisering, sammanlagda antalet utlåningstillfállen, utlåningstillfallen under senaste året samt datum för senaste lån. Antalet bibliografiska poster i databasen var vid 1980 års slut ca 600000. BUMS har dessutom ett låntagarregister, lagrar lån, registrerar återlämningar och reservationer. Datorn kan producera katalogkort, skriva kataloger och även kravkort. På biblioteken kan man avläsa den av datorn producerade mikrolilmkatalogen på särskilda läsapparater, som är tillgängliga för låntagarna. Btj följer med intresse utvecklingen på videogramområdet. Man kommer under den närmaste tiden framför allt att inrikta sig på fördjupade diskussioner med biblioteken för en bedömning av möjligheten till en försöksverksamhet.

sou 1981:55 Videogramdistribution 207

9.4.3 Överväganden och förslag

9.4.3.1 Inledning

Vi har funnit det angeläget att föreslå en programkanal, som innebär att filmer, TV-program och program särskilt producerade for videomediet distribueras genom folkbibliotekssystemet. Denna kanal bör tas i bruk så snart som möjligt for att kunna balansera den växande kommersiella marknaden. Verksamheten bör alltså utformas i samklang med de av samhället antagna målen för kultur- och utbildningspolitiken. Vi är väl medvetna om det numera begränsade ekonomiska utrymmet inom den offentliga sektorn och vad detta kan innebära for de kommunala bibliotekens utveckling. Rapporter om exempelvis kortare öppethållande, minskade bokanslag och minskad utlåning, liksom indragna ñlialer och bokbussar är oroande. Det är angeläget att slå vakt om litteraturens ställning och bibliotekens betydelse. Folkbibliotekssystemet med sina många biblioteksenheter och anställda samt ett eget distributionsforetag är en unik samhällelig tillgång. En sådan betydelsefull kultur- och informationspolitisk resurs anser vi måste tas till vara, när det gäller att garantera medborgarna ett allsidigt programutbud. Andra befintliga samhällsresurser, exempelvis AV-centraler och museer, är i samverkan med biblioteken värdefulla komplement. Vi har ej funnit det realistiskt eller nödvändigt att föreslå en helt ny organisation for just videogramdistribution. De bibliotek, som vill komplettera sin verksamhet med videogram. erbjuds genom vårt forslag en rationell distributionskanal. Vi tror att en väl utformad distributionsmodell kan stärka bibliotekens mediepolitiska roll. Vi tror på ett samspel mellan det tryckta ordet och ljud- och bildmedierna. Såväl svenska som utländska erfarenheter visar att filmer och TV-program kan tjäna som en naturlig introduktion och stimulans till bokläsande. Vi förutser att böcker kommer att bli alltmer beroende av exponering i andra medier, i synnerhet de bildmedier, som kan komma att dominera mediekonsumtionen hos stora befolkningsgrupper. Att här isolera medierna från varandra kan försvaga bibliotekens ställning i det framtida mediesamhället. Samarbetet mellan folkbiblioteken och andra typer av bibliotek - exempelvis forsknings- och skolbibliotek - bör stärkas och utökas inte bara inom landet utan också inom Norden. Ett kultur- och informationsutbyte i videogramform mellan nordiska bibliotek bör bli både tekniskt och ekonomiskt möjligt liksom kultur- och utbildningspolitiskt önskvärt Det är av största vikt att man redan fore introduktionen av det nya mediet på biblioteken uppmärksammar innehållet i den nuvarande utbildningen vid bibliotekshögskolan. Många skäl talar över huvud taget for att bildmedierna ägnas större uppmärksamhet vid utbildning av biblioteksanställda. En basorganisation for de centrala funktionerna i distributionssystemet lvi hamdigareiyttrande måste utformas redan från början. Att så långt som möjligt använda sig överenmedlemsförslagi av en redan befintlig distributionsapparat innebär dock en stor frihet att Nordiska rådet(A563/ k) anpassa utbyggnadstakten till disponibla resurser liksom till lokal efterfrågan

“saütnâll ålf/Tgiskf Två

lokal nivå de

Beslut

framjar

av bildprogram.. på (kommunerna) kulturpo- Eöçggöraspátkårâñgâsâår

litiska decentraliseringsstravandena men gor inte en central samordning obe- allmänheten i de nordiska hÖVIig länderna.

208 Videogramdistribution

Staten måste bland annat garantera ett programflöde, som förutom att ha ett allmänt intresse, också måste rikta sig till tittargrupper vars behov sällan tillgodoses genom dagens massmedieutbud - t. ex. barnen, invandrarna och handikappgrupperna. l det Följande beskriver vi Förslaget mer i detalj. Kostnads- och finansieringsfrågan behandlas i kapitel 15.

9.4.3.2 Lokal distribution och samverkan En grundtanke bakom den modell, som här presenteras, är att man på sikt skall kunna få tag på de distribuerade videogrammen var man än befinner - folkbibliotek. bör redan från sig i landet på närmaste Utbildningsprogram början förmedlas på detta sätt - de kan vara av intresse också för tittare som inte bedriver formaliserade studier, liksom att många allmänna filmer och TV-program kan vara av värde för såväl ungdomsskola som vuxenutbildning. Det finns också en strävan att knyta folkbiblioteken och skolan närmare varandra (se 9.4.2.2). Den decentraliserade högskoleutbildingen har aktualiserat behovet av samverkan också mellan forskningsbiblioteken och folkbiblioteken. Det finns ett stort behov av videogram på sjukhusbiblioteken, både för personalutbildning och för patienterna. Även vid militära förband och fängelser

finns liknande behov. Kommunala, landstingskommunala och statliga in-

tressen kommer alltså att mötas på olika punkter i distributionssystemet. Kommunernas huvudbibliotek bör kunna bli den samlade lokala resurs som övriga bibliotek, institutioner, organisationer och enskilda kan utnyttja. I vår distributionsmodell utgör de kommunala AV-centralerna främst en teknisk resurs, som även fortsättningsvis skall betjäna olika kommunala förvaltningar och andra lokala institutioner efter särskilt avtal. Genom sin organisation, inriktning och spridning har folkbiblioteken större förutsättningar än AV›centralerna att direkt nå den breda allmänheten. Vi anser det dock vara av största vikt att befintliga lokala resurser tas väl till vara. Därför bör man upprätta ett organiserat samarbete mellan folkbiblioteket och AV-centralen på de orter, där denna videogramdistribution kommer att ske. Denna samverkan bör också få stor betydelse i de kommuner där s. k. medieverktsäder upprättas (se vidare kap. ll). Den snabba bildmedieutvecklingen aktualiserar frågan om bibliotekens ansvar på det allmänkulturella området. Det finns redan värdefulla erfarenheter från bibliotek i Sverige och utomlands, som kan ligga till grund för vidare överväganden. En samhällsstödd videogramverksamhet bör dock bedrivas i så nära anslutning till människornas boendemiljö som möjligt. Det är exempelvis ingen självklarhet att en kommunal videograf etableras i anslutning till huvudbiblioteket. Verksamheten kan kanske bättre bedrivas vid ett filialbibliotek i något bostadsområde. Som ett led i en vidgad lokal allmänkulturell verksamhet kan man också tänka sig att mediekaféer upprättas i anslutning till biblioteken. I ett mediekafé skulle barn och vuxna kunna träffas och få tillgång till ett brett urval av ljud- och bildmedier samtidigt som böcker, tidskrifter och tidningar finns lättillgängliga. En sådan verksamhet kan bedrivas i samarbete med olika folkrörelser och föreningslivet.

Videogramdistribution 209

Biblioteken kommer av naturliga skäl att i Forsta hand tillhandahålla videogram som distribuerats centralt till kommunerna. (De programkällor. som kan bli aktuella, behandlas i avsnitt 9.4.3.4.) Det finns emellertid också andra vägar för videogram att nå biblioteken. Lokal film- och videoproduktion, som inte utan vidare kan ingå i ett riksnät, kan med fördel använda lokala bibliotek som ett första led i en vidare distribution. Således kan ett videogram - som även kan vara exempelvis en dokumentär 8 eller 16 mm film Överförd till video - producerat av en lokal grupp, studiecirkel, folkhögskola etc. kunna hållas lätt tillgänglig på bibliotek. Detta kan också bli en viktig kanal fbr en produktion vid en medieverkstad (se kap. ll). Om samhället uppmuntrar lokala grupper att producera program, måste man också medverka till att denna produktion blir lätt tillgänglig for befolkningen inom området. Såväl tekniska/organisatoriska som personella resurser på AV-medieområdet inom kommun och landsting skulle bättre kunna tas till vara genom en samordning. Inte bara mellan bibliotek och AV-centraler utan också teater-, lilm-, musei-, utställnings- och fritidssektorerna är värdefulla samarbetspartners. l ett antal av landets kommuner förekommer ett s. k. fyranämndssamarbete mellan skol-, sociala fritids- och kultur/biblioteksforvaltningarna. Denna typ av samarbete kan också ha ett värde för att utveckla alternativa bildmediekanaler på det lokala planet. Utan lokala initiativ och lokalt intresse kan statliga insatser inte bli meningsfyllda. Vår slutsats är att en videogramdistribution via folkbiblioteken - liksom medieverkstäderna - berör flera olika kommunala förvaltningsområden. Det bör också vara en i första hand kommunal angelägenhet. Statens roll bör vara stödjande och stimulerande.

9.4.3.3 Central organisation Vår modell förutsätter centrala samordningsfunktioner för bibliotekens videogramverksamhet. Det kommer åtminstone i initialskedet att röra sig om en relativt kostnadskrävande verksamhet, som kan tänkas omfatta bl. a. programinköp i Sverige och även utomlands (främst för invandrare), programbedömning, upphovsrättslig klarering, programinformation till biblioteken, katalogisering,

EIDGUDUDEJEIEJD

samordning av internordiskt programutbyte, bulkinköp av maskinvara (videospelare, TV-mottagare, bildskärmar, etc.), bulkinköp av programbärare (kassetter), samordning av kopieringsuppdrag rådgivande verksamhet, upprätthållande av datorstött fjärrlånesamarbete.

Ansvaret för de flesta av dessa funktioner kan, av praktiska och ekonomiska skäl, knappast ligga hos något enskilt bibliotek - inte ens i de större kommunerna.

210 Videogramdistributiøn

På hanteringssidan tillkommer åtskilliga funktioner som av rationella skäl bör centralt samordnas. Det rör sig om

El orderbehandling och fakturering, D lagerhållning, El plockning, packning och emballering l] frakt.

Videogram bör, så långt det är möjligt, hanteras efter samma rutiner som böcker. Vi anser således att det är naturligt att i första hand knyta an till redan befintliga distributionsresurser för biblioteken. Därför bör Bibliotekstjänst (se 9.4.2.3) få en central roll i videogramdistributionen för folkbibliotekens vidkommande. Bibliotekstjänst står bland annat genom sin ägarstruktur biblioteksväsendet organisatoriskt nära. Ett låntagar/konsumentinflytande även i fråga om videogramdistribution underlättas härigenom. Det kommunala delägarskapet i företaget måste också ses som ett värdefullt inslag av samhällsinflytande. Om Bibliotekstjänst får en central roll för en samhällsstödd videogramdistribution bedömer vi det dock som önskvärt med ett statligt delansvar och inflytande över verksam heten. Härigenom bör kunna säkerställas att verksamheten får en målsättning som präglas av samhällets kulturpolitiska strävanden. Det kan noteras att Btj utifrån sin nuvarande målsättning inte är förhindrat att utöka sin serviceverksamhet. Det gäller även gentemot andra avnämare än folkbiblioteken exempelvis forsknings-, fövaltnings- och företagsbiblioteken. På det landstingskommunala området bör det också finnas förutsättningar för samarbete ifråga om bildmedieförsörjningen på sjukhus och andra vårdinrättningar. Ett visst statligt engagemang i företaget skulle befrämja denna servicebreddning och* underlätta en samordning av statliga insatser på bildmedieområdet. Detta kan bland annat innebära en förstärkt importverksamhet i synnerhet av program för invandrare liksom av barnprogram med sina speciella versioneringsproblem. Ett ökat nordiskt samarbete mellan biblioteken skulle kunna bli av betydelse för att stärka kulturgemenskapen. Detta är i första hand en övergripande statlig angelägenhet. Vi föreslår också att Btj får uppgifter i samband med distributionen av TV-program till utlandssvenskarna (se vidare 9.6.5). Om de centrala funktionerna läggs hos Btj kan det finnas skäl att pröva om ett särskilt dotterföretag bör tillskapas.

9.4.3.4 Programkällor

l vårt betänkande Svenska videonär utomlands (Ds U 1978:8) var de svenska TV-programmen den självklara och tunga basen i den skisserade videogramdistributionen. För svenskar utomlands innebar den dessutom enda möjligheten att få del av program från SR-koncernen med dess kultur-, utbildnings-, informations- och underhållningsprogram. När det gäller distributionen inom landet så är det fortfarande program från SR som utgör den bas på vilken ett samhällsstött distributionssystem bör bygga. I detta bör också finnas utrymme för bildprogram, som produceras

sou 1981:55 Videogramdisiribuiion 211

av andra företag eller organisationer eller enskilda såväl inom som utom landet. På detta sätt befrämjas mångfald och kvalitet i utbudet, samtidigt som produktionsinsatser inom landet stimuleras.

Produktioner ur följande programkällor anser vi bör bli tillgängliga för

videogramdistribution via bibliotek:

Sveriges Television AB: Såväl nya program som äldre program. Det finns bl. a. ett stort antal program TV-teater i arkiv. Behovet av barnprogram är stort och eftersom denna publik förnyas ungefär vart femte år kan återanvändningen av dessa program bli mer frekvent än av vuxenprogrammen. Sveriges Utbildningsradio AB: Såväl UR:s egen produktion som program från tidigare TRU och SR/UTB bör finnas med. Även studiepaket. som dessutom innehåller fonogram eller tryckt material_ är av intresse för biblioteken. Svenska Filminstitutet: Såväl äldre som nyare svensk film producerad med statligt stöd (inklusive samproduktioner med SR). Dessutom bör en samverkan med Bio 16-systemet organiseras (se not l. sid. 273). Detta kan innebära samverkan ifråga om inköp och distribution av svensk eller utländsk kvalitetsfilm för visning som film eller videogram. Svenska _lilm- och videoproducenrer: Såväl ideell produktion från fria grupper eller folkrörelser som kommersiell produktion från mindre svenska företg. Öppnandet av denna distributionskanal innebär för dessa producenter ett indirekt samhällsstöd. Särskild uppmärksamhet bör ägnas barnprogram. Statliga och kommunala teaterscener. Dramatiska Teatern har uttryckt intresse för att delta i vår föreslagna försöksverksamhet. Teaterproduktioner kan dock inte överföras till bildmedier utan speciella arrangemang. Statliga myndigheter och affärsdrivande verk kan exempelvis tillhandahålla samhällsinformation och ubildningsprogram. Utländska _/iIm- och TV-järerag. Kvalitetsñlm. dokumentär film samt filmer och TV-program från invandrarnas hemländer prioriteras. Målsättningen bör vara att komplettera det inhemska utbudet. Detta innebär också att man strävar efter att importera program från många olika länder för att motverka ensidigheten i det nuvarande importerade utbudet. Om de nödvändiga avtalen kan träffas och en god samordning av programframtagningsrutinerna åstadkommes så bör det finnas ett rikt urval för biblioteken. Biblioteken tillhandahåller i dag också diaserier och bildband. Stillbilder fyller en viktig funktion och kan ibland ur pedagogisk synpunkt vara överlägsna rörliga bilder - särskilt små barn uppfattar lättare stillbilder. Stillbilder torde också komma att fylla en fortsatt viktig roll i bibliotekens utbud. För att göra tillhandahållandet av diaserier och bildband med ljudkassetter lätthanterligt och mindre kostsamt skulle många kunna överföras till video-

gram. Överföring till videokassetter förekommer redan och man kan även

förutse en framtida lagring av stora mängder stillbilder på videoskivor (se kap. 2 samt bil. 3).

9.4.3.5 Programurval och information

En viktig utgångspunkt i vår modell är att ansvaret for programurvalet ligger hos biblioteken enligt samma mönster som nu gäller för bokurvalet. Av praktiska skäl måste dock ett övergripande ansvar för detta biblioteks-

212 Videogramdistribution sou 1981:55

förankrade urval ligga hos den centrala organisationen och det dit knutna programråd, som vi förutsätter måste bildas. Ett grovt urval bland de möjliga programkällorna måste här göras. Det bör dock vara möjligt för ett bibliotek att skaffa program, som inte ingår i ett centralt erbjudet utbud, även om vi här förutser högre kostnader. Detta kan ske antingen genom särskild beställning hos den centrala organisationen eller genom att biblioteket köper det önskade programmet på den kommersiella marknaden. lnformationsfrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet. Det av oss föreslagna centrala registret av bildprogram (se kap. 13) kommer att underlätta programframtagningen. Bland annat kan datauttag från detta register utgöra grundmaterial för lokalt anpassade videogramkataloger för biblioteken. Kataloger kan informera biblioteken såväl om vilka program som finns tillgängliga i videogramdistributionen som om vilka bildprogram som finns allmänt tillgängliga inom och utom landet (och som vid efterfrågan kan göras tillgängliga på biblioteken). Bibliotekstjänst och biblioteken bör kunna spela en aktiv roll för en kulturpolitiskt motiverad marknadsföring om de får de rätta hjälpmedlen. Sambindningssystemet hos Bibliotekstjänst, som sannolikt icke direkt kan överföras till videogramområdet, är kopplat till en lektörsverksamhet. Då det gäller TV-utbudet är systematiska recensioner inte heller lika nödvändiga. Här kan istället en kort sammanställning av tidningsrecensioner vara mer ändamålsenlig. Det finns dock en hel ,del program, som sällan eller aldrig debatteras eller recenseras - ibland sänds de på udda tider och ibland riktar de sig till avgränsade grupper. Till denna kategori hör bl. a. barnprogram, som ytterst sällan röner någon uppmärksamhet i pressen. Dessa mindre uppmärksammade program kan utgöra ett värdefullt material just på bibliotek. Här kan det alltså behövas en systematisk bevakning, med kommentarer och omdömen. Vi förutsätter att även tidigare sända TV-program blir tillgängliga för videogramdistribution. Det bör bli möjligt att få se t. ex. Hemsöborna” från 60-talet eller Lära för livet” från 70-talet. Också äldre spelfilmer bör göras tillgängliga.

9.4.3.6 Programframtagning och kopiering

Såväl den centrala organisationen, Btj, som de enskilda biblioteken kommer att ha möjligheter att på en kommersiell marknad köpa in programvaran i färdigt skick som uppspelningsbar kassett. Om Sveriges Television (SVT) och utbildningsradion (UR) kommer att erbjuda fárdiginspelade programkassetter på en öppen marknad kan man också förutse att bibliotekssystemet kan göra sina inköp av svenska TV-program antingen på denna marknad eller genom särskilda avtal direkt med programföretagen. Risken är dock att de TV-program, som programföretagen kan komma att erbjuda på en kommersiell marknad, endast i vissa delar tillfredsställer bibliotekens behov. En TV-teaterserie som En dåres försvarstal” (August Strindberg) finner kanske en alltför liten avsättning på en kommersiell marknad men kan däremot bli mycket efterfrågad på biblioteken. Kvalitetsprogram med en s.k. smal karaktär kan finnas tillgängliga på biblioteken under relativt långa

tidsperioder. Krav på lagerhållning, marknadsföring och omsättning i ut-

Videogramdistribution 2 1 3

budet gör att sådana program knappast kan bli tillräckligt lönsamma för en kommersiell distribution. Kulturpolitiska skäl talar för att närmare belysa möjligheterna att ta fram speciellt programmaterial avsett för biblioteksdistribution. Programföretagens TV-program är i originalform inspelade på l- eller 2tums videoband, i vissa fall på videokassetter eller på 16 eller 35 mm film. Vid kopiering till kassetter behövs ett tekniskt tillfredsställande utgångsmaterial - en s. k. master. Givetvis är originalformen att föredra, men en kopia gjord med professionell 1-2 tums videoteknik är helt tillfredsställande. Från detta material kan i princip ett obegränsat antal kassettkopior framställas. Möjligheten att kopiera direkt vid sändningstillfallet via etermottagning eller per kabel finns också. l nuläget (juni 1981) har SVT ingen egen kopieringskapacitet. Däremot har UR med sina speciella uppgifter en mindre anläggning med begränsad kapacitet. l princip finns dock inget som hindrar att programföretagen med sin självständiga ställning bedriver en egen kopieringsverksamhet även med inriktning på uthyrning och försäljning. Med utgångspunkt i nuvarande situation torde dock all kassettkopiering i större upplagor inom överskådlig framtid ske utanför SR-koncernen. Det finns ett 10-tal svenska kopieringsföretag, samtliga privatägda. Det finns också stor kapacitet utomlands, bl. a. i de nordiska grannländerna, som också utnyttjas av svenska producenter. Enligt säkra uppgifter kan man nu inom landet på normal arbetstid årligen kopiera cirka 600000 kassetter spelfilm eller 800000 kassetter l-timmesprogram. Det torde vara rimligt förutsätta att det i Sverige inom kort kommer att finnas en total årlig kopieringskapacitet om cirka 1 miljon kassetter.

9.4.3.7 Utnyttjandet av statliga bildmedieresurser

För framtagningen av programmaterialet finns skäl att söka finna rationella lösningar. Det gäller tillhandahållandet av den master, som används för kopieringen när det sker utanför programforetaget. Samhällsekonomiska och företagsekonomiska skäl talar för att den statliga bildmedieresursen Arkivet _för ljud och bild (ALB) därvid ges en förmedlande roll. ALB inrättades samtidigt med att den nya pliktexemplarslagen trädde i kraft den l januari 1979 (se även kap. 13). Enligt denna lag skall som pliktexemplar till myndigheten levereras: D program som har sänts i riksradio och lokalradio, riks-TV och regional-TV, D svenska och utländska filmer i formaten 16 och 35 mm, som har passerat statens biografbyrå (”filmcensuren“) och visats offentligt på svenska biografer, D fonogram (grammofonskivor och ljudkassetter) och videogram (bildkassetter, bildskivor m. m.) som har framställts och spritts i landet i mer än 50 exemplar, D fonogram och videogram som har framställts i utlandet och importerats i mer än 50 exemplar och som har svensk anknytning. Pliktexemplar av filmerna utgörs av filmkopior, som återlämnas efter det att ALB har gjort en överföring till videokassett. Antalet långfrlmer beräknas till 300-350 per år och härtill kommer kortfilm och reklamfilm av olika slag.

2 l 4 Videogramdisrriburion SOU l98lz55

Radio- och TV-bolagen är enligt radioansvarighetslagen skyldiga att göra, upptagningar av alla program som sänts och bevara dem i sex månader. Dessa s. k. referensupptagningar levereras sedan på videokassett till ALB. Samlingarna av dessa TV-program beräknas växa med ca 5000 timmar årligen och är i dag endast avsedda för forskningsbruk. De stora mängder av arkiverade program, som finns hos TV-företagen, är för närvarande enbart avsedda för den egna verksamheten dvs. i forsta hand etersändning. Kvaliteten på upptagningarna medger inte att ALB:s material kan användas för exempelvis etersända repriser. Detta Förhållande uppmärksammades av riksdagens kulturutskott redan vid behandlingen av den proposition som låg till grund för tillkomsten av ALB. Man uttalade bl. a. följande;

“Utskottet vill i denna fråga framhålla att genom att SR bevarar sitt ljud- och bildmaterial endast i begränsad omfattning kommer arkivet för ljud och bild att bli den enda institution, som har en fullständig uppsättning av sådana upptagningar. Frågan om vilken teknisk standard det bevarade materialet skall ha blir därigenom av stor betydelse. Den typ av videobandkassetter, som SR avser att använda för referensupptagningar. kan inte användas som s. k. masterband för andra ändamål än för forskning och inte heller för senare etersändning. En konsekvens härav kan bli att samhället kan tvingas att inrätta ytterligare ett kostnadskrävande inspelningssystem, t.ex. för tillhandahållande av kopior för ett eventuellt framtida system för markdistribution av TV-program.”

Utskottet anförde vidare att det av kulturpolitiska skäl skulle vara olyckligt om statsmakterna nu låste sig för att använda en bandkvalitet, som i praktiken skulle omöjliggöra ett fullföljande av de beslut som kan komma att bli en följd av det pågående utredningsarbetet på området. Det är således av stor vikt att frågan om kvaliteten på de bevarade inspelningarna övervägs i ett brett kulturpolitiskt perspektiv?”

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets yttrande. Regeringen har därefter givit ALB i uppdrg att ta fram kostnadsberäknade alternativ ifråga om den tekniska standarden på det ljud- och bildmaterial från SR:s programbolag, som skall bevaras hos ALB. Man skall också överväga finansiering av eventuella merkostnader med hänsyn till de nya användningsområden som kan bli aktuella. Tillsammans med SVT har ALB gjort en sammanvägning av olika tekniska för- och nackdelar av de alternativ man utrett. Resultatet pekar entydigt på att man bör välja att ersätta VCR-systemet med långspelande BCN (på l-tums videoband). Förutom att grundmaterialet, som erbjuds forskarna, skulle förbättras avsevärt skulle också väsentliga ekonomiska vinster göras genom att programbolagens egen arkivservice i viss mån skulle kunna avlastas. Arkivbanden skulle då kunna användas även vid reprisering, något som kvaliteten hos hemvideosystemen eller det semiprofessionella U-maticsystemet ej medger. Det skulle också vara möjligt att med utgångspunkt från denna högre bandkvalitet bygga upp en programbank för markdistribution av TV-program. Arkiverade BCN-band skulle kunna utgöra tekniskt fullgoda masterband för videokassettkopiering. Programbanken skulle också *kru 1977/7827, kunna utnyttjas för olika former av samhällsstödd videogramdistribution, s. 15-16. bland annat för bibliotekens räkning. Detta skulle innebära väsentliga för-

Videogramdistribution 215

delar oavsett om kopieringsverksamheten kommer att ombesörjas genom Bibliotekstjänst eller av programbolagen själva. Det är administrativt och tekniskt komplicerat att från originalmaterialet överföra programinnehåll till kopiering utanför programbolagen (se även Svenska videonät utomlands, s. 74 och 117). Vi förutsätter att ett sådant utnyttjande av ALB:s arkivresurser inte får innebära att man kringgår upphovsmännens rättigheter. Vi vill således understryka vikten av att de intentioner som riksdagen uttalat om en fullgod bandkvalitet noga beaktas, när beslut om en ny videoteknik för ALB skall fattas.

9.4.3.8 Programbärare Som tidigare redovisats i detta betänkande finns ett flertal olika videokassettsystem på den svenska marknaden. Dessutom kommer en framtida introduktion av videoskivan och minivideosystem i Sverige att ytterligare komplicera standardiseringsfrågan (se vidare kap. 2). Ekonomiska skäl talar för ett enhetligt tekniskt system för biblioteksdistributionen. Administrativt blir det också betydligt enklare att hantera ett distributionssystem, där bara en typ av kassetter förekommer. Problem kan dock uppstå vid utlåning av videogram för visning utanför biblioteken, eftersom man inte kan utgå från att låntagaren utnyttjar samma system som biblioteken. Införandet av ett enhetligt system för biblioteksdistributionen medverkar troligen till en viss Standardisering inom den offentliga sektorn. En Standardisering inom hela bibliotekssektorn är nödvändig för att underlätta bland annat ett fjärrlånesamarbete inte bara inom landet, utan också inom Norden. Standardiseringen har också betydelse för att underlätta en lokal distribution och samverkan med exempelvis AV-centraler, medieverkstäder och fritidsgårdar. En avstämning med forsknings-, förbands- och sjukhusbiblioteken bör också genomföras. Det är viktigt att det system som väljs har god teknisk kvalitet. Återgivningen av både ljud och bild måste svara mot högt ställda krav, som kan möjliggöra att även musikprogram kan upplevas utan större kvalitetsförluster. Bildvupplösningen (skärpan) bör vidare vara tillfredsställande för att möjliggöra visning av exempelvis TV-teater och spelñlm på storbildsskärm.

9.4.3.9 Visningsformer Vi föreslår tre olika former för visning av videogrammen: 1. Visning på bibliotek (i tittarhörnor med monitorer och på storbildsskärm). 2. Utlåning för uppspelning utanför bibliotekslokaler till a) enskilda låntagare (hemlån), b) institutioner och organisationer. 3. Kabeldistribution från bibliotek till bostadsområden och ev. institutioner. Det vore olyckligt att inledningsvis låsa sig för endast en visningsform. Vi anser att låntagarna skall få tillgång till bibliotekens videogram i de olika former som kan bli tekniskt och juridiskt möjliga.

2 l 6 Videogramdistribution

Det är önskvärt att visningsformerna utformas så att insatser för eftersatta grupper underlättas. Det gäller exempelvis invandrarna och de hörselhandikappade. Barnen intar likaså en central ställning och bör prioriteras. Möjligheten att integrera bokutlåning med visning/utlåning av videogram för att ge bästa möjliga information såväl till barn som föräldrar/vårdnadshavare bör särskilt uppmärksammas.

1 Visning på bibliotek Visning inom bibliotekets lokaler bör bli aktuell i första hand. Denna visning kan ske antingen genom att låntagaren ser på programmet i ett särskilt utrymme utrustat för individuellt bruk (egen bildskärm och hörlurar) eller lör gruppvisning på en större bildskärm. Det sistnämnda alternativet kan exempelvis bli aktuellt för studiecirklar eller lör visning av kvalitetsfilm. En minibio eller s. k. videograf kan ev. förläggas inom bibliotekets lokaler eller i nära anslutning till dessa. Man bör särskilt uppmärksamma möjligheterna att utnyttja lokaler i anslutning till biblioteksfilialerna. En nackdel med visningen på bibliotek är att apparaterna, blir upptagna vid tidpunkter, då många har möjlighet att besöka biblioteket, vars öppethållande endast till viss del sammanfaller med låntagarnas fritid.

2 Utlåning för visning utanför bibliotek Utlåning för visning utanför biblioteket med videotek medför att videogrammen ifråga binds för ett eller flera dygn. Systemet innebär alltså att efterfrågade program måste finnas i flera kopior. Kostnaderna för detta kan i dag bli höga, men man kan på goda grunder räkna med att kostnaderna kommer att sjunka under 80-talet. Problemet med att varje bibliotek har ett begränsat utbud videogram kan på sikt lösas genom nya bokningsrutiner genom den datateknik, som nu införs på biblioteken. Detta kan ge låntagaren möjlighet att förhandsbeställa ett videogram ur ett kommunalt bibliotekssystems totala bestånd i stället för att endast få tillgång till de videogram, som finns på den enskilda biblioteksenheten. Det kommer troligen också att finnas möjlighet att via fjärrlån få fram videogram, som finns i endast några fåtal kopior i landet. Skall videogram på bibliotek utgöra ett någorlunda effektivt alternativ till en i stora delar kvalitativt undermålig massmarknad måste de troligtvis kunna lånas hem. Om man utgår från aktuella prognoser är det troligt att en videospelare finns i vart tionde svenskt hushåll redan 1983. Bibliotekens boksamlingar består dels av böcker som är fria för hemlån, dels av referensexemplar som icke utlånas. Ett liknande system kan tillämpas för videogram. Vissa program, som t. ex. av upphovsrättsliga skäl inte kan lånas hem av enskilda, kan behandlas som referensmaterial och visas på biblioteket eller, om avtalen tillåter, på institutioner, skolor och liknande.

Övriga bör i mån av resurser vara tillgängliga för hemlån.

Om avtal kan upprättas med rättsinnehavarna, om standardiseringsfrågan med tiden löses och om biblioteket så önskar bör hemlån bli möjliga. Man kan dock pröva om inte denna utlåningsform, till skillnad mot boklånen, skall finansieras genom avgifter (se vidare 15.22). Ett sådant avgiftssystem

Videogramdistribution 217

också möjligheter att ge rättsinnehavarna ekonomisk gottgörelse erbjuder för videogramutlåning utanför biblioteken. Författare ersätts i dag med statsmedel via ett fondsystem med 33 öre per utlånad tok. Även för de program som inte är tillgängliga för hemlån, “referensexemplar“, skulle någon slags årlig biblioteksersättning kunna utgå.

3 Kabeldistribution från bibliotek

Genom och utlåning av videogram når man däremot visning på bibliotek inte

El personer med obekväm arbetstid eller som på annat sätt har svårt att disponera sin tid, till biblioteket, många handikappade, gamla och sjuka som inte själva kan ta sig människor på vårdinrättningar som saknar videospelare.

ElDElD

grupper som inte brukar gå på bibliotek, människor som av olika skäl inte kan se programmen på biblioteket och som inte har tillgång till apparater på vilka man kan spela upp de kassetter som finns tillgängliga.

Sådana grupper kan emellertid få tillgång till bibliotekens utbud av videogram, om dessa distribueras också över kabel. Hur en verksamhet med kabeldistribution av videoprogram från bibliotek praktiskt skulle kunna utformas kan åskådliggöras genom följande exempel: Ett bibliotek kabelansluts till en eller flera redan existerande centralantennanläggningar. Institutioner och enskilda, som är anslutna till kabelnätet att ur bibliotekets videogramkatalog beställa program, som ges möjlighet de vill ha utsända över nätet. Programmen kan då ses på den vanliga TV:n och i hemmen. Av praktiska skäl kan det vara lämpligt på institutionerna att beställningarna avser en vecka i taget. Det kan gå till så att biblioteket fram till och med onsdagens kväll tar emot beställningar (skriftav program. som önskas under påföljande vecka. ligen eller telefonledes) kan för varje vecka, eventuellt med hjälp av en minidator, Program fördelas inom olika tidsblock. Under torsdagen gör man på biblioteket med av inkom na beställningar upp en programtablå för den kommande anledning veckan. Den mångfaldigas och kan hämtas på biblioteket från och med För att personer, som t. ex. på grund av sjukdom, handikapp eller fredagen. ålder, inte kan besöka biblioteket skall kunna få information om programmen kan tablån skickas hem till dem. Man kan också tänka sig att veckans programtablå vid bestämda tider varje dag visas på skyltar i den TV-kanal, av exempelvis mikrodatorstyrd automasom utnyttjas. Genom användning tik bör även kabelsändning från ett bibliotek kunna ske utanför normal arbetstid och öppethållande. Eftersom man utnyttjar en gemensam kabel kan samtliga program ses i alla de institutioner/hushåll som är anslutna. I framtiden kommer samtidigt fiberkablar med betydligt större kapacitet än nu använda koaxialoptiska kablar för överföring av information. När fiberoptiken blir mera allmänt kommer den bl. a. att kunna användas för att distribuera videotillgänglig selektivt. Biblioteken kan då tänkas få en ännu viktigare roll som program förmedlare av bildprogram. Det kan vara av intresse att pröva bibliotekens möjligheter för att ha beredskap för den framtida utvecklingen.

218 Videogramdistribution

Vid utarbetandet av den här modellen har vi inte räknat med att biblioteken själva skall välja ut program för kabelsändning. Modellen bygger på ett helt mottagarstyrt utbud. Vårt förslag innebär inte heller att biblioteket lämnar ut videokassetter till fristående kabel-TV-företag, som svarar för sändningarna. Uppspelningen av programmen sker på bibliotek efter beställning från allmänheten. Kommunen blir huvudman för verksamheten, eftersom den är huvudman för folkbiblioteken (se lagutkast i bilaga 4). De viktigaste invändningarna mot en kabeldistribution kan sammanfattas på Följande sätt: 1. Videogram är en fysisk företeelse, som man tar i handen, stoppar i en bandspelare och tittar på i en monitor i samma lokal. Distribuerar man Videogrammets innehåll på annat sätt, har man i grunden förändrat Videogrammets karaktär av videogram. 2. Kabeldistribution är kostsamt. Det har stundom sagts att om man av rättviseskäl skulle ansluta hela Sverige till kabelnät, inklusive alla glesbygder, skulle detta kräva enorma investeringar. 3. Kabeldistribution från bibliotek innebär svåra programurvalsfrågor. Vore det inte lika bra och mera effektivt att studera publiksmaken och koppla in två alternativa kanaler med populära program, vilket också vore en form av lokal-TV, anpassad efter upptagningsområdets önskningar?

Mot dessa invändningarna kan följande synpunkter anföras: l. Videogram definieras i Lag om pliktexemplar av skrifter och ljudoch bildupptagningar (SFS 1978:487) som anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektroniska signaler. Giltigheten av denna definition torde varken tekniskt eller juridiskt påverkas av hur sagda anordning rent fysiskt hanteras. Ett Videogram förblir ett Videogram, vare sig det stoppas i en bandspelare kopplad till en monitor placerad i samma rum eller i en bandspelare medelst kabel kopplad till flera monitorer via en eller flera centralantennanläggningar. I ena fallet kan flera åskådare samlas kring en apparat, i det andra kring många. Videogrammets karaktär av Videogram påverkas inte av längden av ledningen mellan videospelaren och monitorerna eller av antalet TVapparater varpå det uppspelade programinnehållet kan ses. 2. Vad rättviseaspekterna beträffar, måste man börja med en försöksverksamhet eller ett pilotprojekt, som skall ge erfarenheter för fortsatt utveckling. Naturligtvis kan man säga att all försöksverksamhet innebär ett mått av orättvisa, eftersom endast ett fåtal områden kan få vara med. l allmänhet brukar man dock inte driva rättvisekravet så långt, eftersom det skulle omöjliggöra varje slag av försöksverksamhet. Om kabel erbjuder en utmärkt och billig distributionskanal i bostadsområden med centralantennanläggningar, men lämpar sig mindre väl för glesbygder, är detta knappast ett skäl att avstå från att nyttja en teknik, där den passar bra. Glesbygd och tätort har genom sina strukturer skilda fördelar och problem. Vill man nå praktiska resultat bör man rimligen pröva vilka lösningar, som bäst svarar mot de givna fötusättningarna. En lokal kabeldistribution kan också ge värdefulla erfarenheter, som kan användas om man senare vill pröva möjligheterna till trådlösa sändningar med mycket kort räckvidd. Man kan utnyttja lågeffektssändare på UHFbandet eller rundstrålande mikrovågssändare på 2 GHz-bandet, som i dag

Videogramdistribulion 219

sou 1981:55

skulle det antagligen bli alltför kostgörs bl. a. i USA. l glesbygdsområdena kabelnät men de skulle kunna ersättas av sådana etersamt att upprätta sändningar. 3. En mycket viktig princip i vårt förslag är att programurvalet sker genom att bibliotekets personligt val, som då man lånar en bok. Man får då förutsätta varierat kunder har ganska olika smak och behov, och möter detta med ett utbud. Om ett mycket stort antal människor kommer att vilja se olika program skulle prioriteringsproblem kunna uppstå. Detta kan lösas genom att man tillämpar turordning. Man låter dessutom varje bibliotek fungera Denna form av mycket lokalt och bara betjäna sitt upptagningsområde. är varken detsamma som lokal-TV eller när-TV. Det behövs biblioteksvideo urvalet sker ju ur ett befintligt bestånd, och själva ingen programredaktion, till ett personligt lånande. Man kan förmoda att småskaligheten bidrager sammansättningen av det programutbud, som distribueras på beställning från biblioteken, kommer att skilja sig från ett programutbud, som är baserat därför att “biblioteksvideon” förpå ett genomsnitt av publiksmaken -just utsätter personligt initiativ. En verksamhet av detta slag torde få betraktas som rundradiosändning, eftersom en av förutsättningarna är att alla som är anslutna till de i försöket använda centralantennanläggningarna kommer att kunna se programmen. i vilken särskilda programregler kan Vi har därför övervägt utsträckning behöva fastställas. från bibliotek bör kommersiell re- Vid kabeldistribution med videogram klam inte vara tillåten. På den punkten bör alltså samma regel gälla som inom SR-koncernen och för de sammanslutningar, som för programbolagen fått tillstånd att delta i försöket med närradio och när-TV. Detta förbud får dock inte tolkas så, att skulle vara förhindrade att efter be-

biblioteken

över kabel distribuera program som innehåller exempelvis konställning om radions och televisionens fortsumentupplysning (jfr prop. 1977/78:91 satta verksamhet m. m. s. 255). Inte heller bör reklambegreppet tolkas så snävt att det blir otillåtet att visa program av allmänt intresse, som producerats av ett visst företag, enbart därför att dess namn och produkter förekommer-i programmet. Enligt radiolagen 6 § (SFS 1966:755) skall programföretagens sändningsrätt

utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion. Programföretag skall i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.”

Inriktningen av programbolagens verksamhet regleras också i avtalen mellan staten och dessa bolag (se avsnitt 9.2). med när- Bestämmelser av detta slag finns inte för försöksverksamheten radio och när-TV. Enligt prop. 1977/78:91 bör man inte kunna ålägga samsom deltar i denna, att tillse att sändningarna uppfyller ramanslutningar, med när-

diolagens krav på opartiskhet. 6§ i lagen om försöksverksamhet

att de ovan citerade beradio (SFS 1978:479) stadgar också uttryckligen stämme.lserna i radiolagen inte skall gälla för närradio och när-TV. för förslaget om kabeldistribution av videogram från bib- Utgångspunkten liotek nämnts, att allmänheten ur det lokala bibliotekets är, som tidigare

220 Videogramdistribution

videotek beställer program för visning över kabel. Programsammansättningen blir därför beroende av två faktorer, nämligen D vilka program som finns i videoteket, El vilka som faktiskt beställs fram för visning av allmänheten. Det blir här naturligt att det programurval, som biblioteken erbjuder, präglas av samma principer som styr bokurvalet. Detta kommer enligt vår mening att befrämja mångsidighet och kvalitet i utbudet. Staten bör inte närmare föreskriva vilken form eller vilket innehåll programutbudet skall ha, utan endast ange vissa yttre villkor för sändningstillstånd, exempelvis reklamförbudet. Det strider emellertid mot själva inriktningen av verksamheten att kräva motsvarande urvalsprinciper i det programutbud, som i praktiken kommer att distribueras. Kabeldistribution ses ju endast som en alternativ visningsform,jämförbar med uppspelning på kassettspelare i bibliotekets tittarhörna och med utlåning av kassett för uppspelning på annan plats. Biblioteket kan inte förutsätta att allmänheten lånar ett representativt urval av de tillgängliga kassetterna - lika litet som att boklånen fördelar sig likformigt över hela bokbeståndet. Kabeldistribution från bibliotek förutsätter att vissa frågor regleras i lag. Vi har därför låtit utarbeta ett utkast till Lag om trådsändning av innehållet i videogram från bibliotek (biblioteksvideo) som är utformat i anslutning till lagen om försöksverksamhet med närradio, bil 4. Denna reglering torde liksom lagen om ansvarigheten i närradiosändningar kunna ges i form av en särskild lag, som kan utformas efter nära förebild av denna. Den huskillnaden torde bli att kommun vudsakliga i stället för sammanslutning kommer att vara huvudman för verksamheten och att några regler om upptagning av de utsända programmen inte torde behövas utan endast bestämmelser om förteckning över sända videogram och regler till säkerställande av att ett exemplar av videogrammet bevaras någonstans under en viss tid för säkerställande av bevisning. Vi har också utarbetat ett utkast till Lag om ansvarighet i trådsändning av innehållet i videogram från bibliotek (biblioteksvideo), bil. 4. Frågan om kabeldistribution av ljud och bild kan enligt vår mening inte längre skjutas på framtiden. Den mycket snabba tekniska utvecklingen på det mikroelektroniska området berör i hög grad bl.a. video- och kabeltekniken. Den kommer att göra lokal kabeldistribution praktiskt och ekonomiskt möjlig även i Sverige. 60 procent av det svenska bostadslxeståndet är redan i dag anslutet till olika typer av centralantennssystem, som i sin tur lätt kan anslutas till sändningar av videosignaler.

9.4.3.10 Vissa upphovsrättsliga aspekter I vårt arbete med att klarlägga vilka slags program, som kan bli tillgängliga för en samhällsstödd videogramdistribution, har vi haft anledning uppmärksamma frågor som har med lagar och avtal om upphovsrätt att göra. Den upphovsrättsliga problematiken behandlas närmare i kapitel 12. Det har visat sig att förutsättningarna för att kunna utnyttja inspelningar av ljud och bild i videogramform skiftar mellan olika programkategorier.

Videogramdistribution 221 sou 1981:55

l arbetet med att söka vilket som kan bli tillgängligt För programutbud, en biblioteksdistribution, har vi haft kontakt med företrädare För såväl upphovsmännens organisationer som Företag och myndigheter, som innehar eller förfogar över upphovsrätt. Det har visat sig att utnyttjandet av program från de svenska radiobolagen aktualiserar särskilda problem (se 9.2). Upphovsrätt till televisionsprogram, producerade av Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, tillkommer enligt upphovsrättslagen dels de olika kategorierna av upphovsmän såväl de fast anställda som de fria“, dels programföretagen. Det är nödvändigt att hitta en form För avtal om leveranser av program, som kan accepteras av såväl upphovsmännen Ett utkast till ett sådant avtal utformades i samband som programbolagen. med vårt Förslag om en Försöksverksamhet. När det gäller spellilm är förhållandena något annorlunda. Det är Föga biograffilm i videogramform kan bli tilltroligt att engelsk och amerikansk gänglig För biblioteksdistribution. Det beror främst på att Flera av filmbolagen är inriktade på kommersiell distribution av videogram genom försäljning eller uthyrning till enskilda. I USA pågår dock några lokalt begränsade Försök med utlåning av spelfilm från bibliotek. Det är angeläget att också söka tillvarata de möjligheter som finns att invandrargrupper program på deras hemspråk inom biblioteksdierbjuda stributionens ram. l viss utsträckning Förekommer redan en distribution av TV-program på videokassett till nâgra invandrargrupper i Sverige. Vi tror att det kommer att finnas stora möjligheter att sluta avtal om en biblioteksdistribution med producenter i åtskilliga andra länder än de som i dag dominerar film-, TV- och videogramutbudet i Sverige. Det torde också såväl vara möjligt att sluta sådana avtal, som gör det möjligt att distribuera äldre som nyare svensk film via biblioteken. I samband med vårt Förslag om en försöksverksamhet redovisade rättighetshavarna sin inställning till de olika visningsformerna. Man sade sig kunna acceptera de visningsformer, som innebär att videogrammenfnns kvar på biblioteket och spelas upp på dess videoapparater, dvs. visning på biblioteket och utsändning från biblioteket via kabel på beställning. Däremot anFördes att det skulle finnas risk For olaga kopiering om kassetter lånas ut från biblioteken. De bedömer dock denna risk vara mindre vid utlåning till studiecirklar och institutioner, bakom vilka det står en organisation, som kan ta ansvar För att ingen kopiering sker. De ställde sig därFör tveksamma till att privatpersoner skulle kunna låna hem kassetter. Risken För olaga kopiering skulle dock enligt upphovsmännens mening kunna minskas om var och en som lånar en kassett på ett bibliotek skriftligen Förbinder sig att se till att innehållet under lånetiden inte spelas över på en annan kassett. En kopiering i strid mot Föreskriften utgör dock inte något brott mot upphovsrättslagstiftningen så länge kopieringen håller sig inom vad som är tillåtet exempelvis när kopieringen sker För enskilt bruk. Däremot kan överträdelse av en sådan föreskrift medFöra skadeståndsansvar vilket torde innebära en tillräckligt avskräckande effekt. enbart finns tillgängliga För hemlån Så länge SR-program på biblioteken utan avgift, eller För en låg avgift, bör en eventuell piratkopiering endast innebära Ifall samma program även kommer att samarginella problem. marknad kan en piratkopiering däremot innebära lubjudas på en kommersiell Företagsekonomiska Förluster För programbolagen.

222 Videogramdistribution

De upphovsrättsliga frågorna har visat sig vara mycket komplicerade även för videogrammens självklara samhälleliga användningsområden. Frågorna har hittills inte kunnat lösas. Detta har Följaktligen hämmat samhällets möjligheter till kulturpolitiska insatser på videogramområdet.

9.5 Behov av kompletterande för bibliotekarier utbildning

Med tanke på det väl utbyggda biblioteksnätet och de befintliga resurserna har även statens kulturråds fonogramutredning funnit det mest lämpligt att bygga ut bibliotekens verksamhet till att i ökad utsträckning omfatta fonogram och i framtiden även videogram Statens kulturråd har också uppmärksammat behovet av en utbildning på området och föreslog i sin fonogramutredning att en påbyggnadsutbildning om 10 poäng skulle erbjudas bibliotekarier. Detta skulle enligt statens kulturråd skapa en kader av medveten fonogramkunnig personal vid biblioteken. Fortbildningskurser inom systemet för återkommande utbildning skulle också kunna anordnas fortlöpande för intresserade yrkesverksamma - bl. a. inom biblioteken? Om biblioteksdistribution av videogram kommer till stånd är det angeläget att de anställda får tillgång till kompletterande utbildning. Vi skall här i korthet redogöra for hur utbildningen av bibliotekarier numera är upplagd: Bibliotekarielinjen är en allmän utbildningslinje, som tillhör sektorn for kultur- och informationsyrken. Linjen omfattar 80 poäng och finns endast vid högskolan i Borås. Utbildningen skall förbereda för yrkesverksamhet inom alla typer av bibliotek och inom angränsande områden av kulturoch informationssektorn. Utbildningens mål är att ge de för bibliotekarieyrket nödvändiga kunskaperna om bibliotekens medier, verksamhetsformer och arbetsredskap, att ge de studerande en djup och omfattande förståelse av bibliotekets roll i samhället, att utveckla de studerandes förmåga till kritisk syn på bibliotekens mål och verksamhetsformer, att ge de studerande förutsättningar att som yrkesverksamma aktivt delta i biblioteksväsendets utveckling, att från en vetenskaplig grund ge kunskaper om de teorier som ligger bakom bibliotekens behandling och förmedling av information i vid bemärkelse.

Antalet utbildningsplatser är 240 per år. För närvarande är det ungefär tre sökande på varje utbildningsplats. Cirka 80 procent av eleverna är kvinnor. Förutom allmän behörighet for högskolestudier krävs för tillträde till linjen: högskoleutbildning(valfri studieinriktning) omfattande minst 80 poäng och/eller två års yrkesverksamhet från yrkesområden vilka har betydelse l F onøgrammen i kulturpo- för bibliotekarie- och angränsande yrken såsom bibliotek, arkiv, museum, liriken Rapport från bokförlag, informationsområdet, sociala och administrativa områden. kulturrådet l979:1,s. 175. Från hösten 1981 gäller en ny utbildningsplan for bibliotekarielinjen? Zaa., s. 157. Linjen är organiserad i fyra terminers kursbundna studier. Från och med tredje terminen erbjuder linjen två studieinriktningar: kultur-information 31 följande beskrivning utgår vi ifrån den av UHÄ (KI) och information-dokumentation (ID). I tredje terminens studier ingår fastställda allmänna tio veckors praktik. utbildningsplanen. Utbildningslinjens uppläggning framgår av följande figur:

Videogramdistribution 223

_

om

?man

958 manen

n.. n N memo..

.Enea

at? e

v :oo

:o:mäm_c_Eu :xøm:_ca=.av._ou :o_»m:ø_c_Eu .wêgotuwsêwm ...o:3_:wm.om_u9: såaaaøam ø.s._8c_cnm.nmäwu

e

oänümnwwüam

EE

mcmxøuoznå .2osEuøx._m› mcmxouozâm

mcwon mcmon

.E9551

mcwoa ?man

5.53 mo

...Eäh

v m m m

u 8

m m_ v. k x_ ?men m m v_ k _ v. ?man

o. o_

ç

n

êwmmøñcømüm.

EE EE

.muåcuobb .co._.=o__o_m .ømscvøba

mcwoa mcmon ocwon mcmoa

...Emctg

?men

xioaoE

memo..

._sEu

...Hawa

?man

EES... N mo v .S235 m . :0285 m mod. v N p

_v_ o_ n

o..

mcmoa

acne..

n

manen

u N_

v. 958

ouøaraucøäbr.

m_

se.:

. _ _ om

umxm::x._:um._o8_._

amxøczxsuos_

:oo

:aäxexgm

.m:o:mE.ou:_

F

så...,

zmaz:m_mxu._.o_._m_m

w o

cozaEoE:xou.:o_äE._o»c_

, , \ \ e . x \ , p \ \ ø z, k \

:o_umE._o.:_L3_:x

e , x I

I all

:um:_:ux_._:_ø_u:»m

I |

:oo

I |

u u 958 I |

x3o=n_n

U. n: om | |

.a:_.s._a_.mia

| |

IIIIIIIIIIIII

.ac_cs._.=._a_uas

:ouwbto

| :m: |

m=_=u__a:.o_ov.

| I

| |

Evan

.o:..oEmøx._

J | E | |

o: m: ul wmm_

a:

I |

I_ _ _ _ _ _ _ _ , 7 .x _ _ . I; _ _ I..

z , \ \ , z x \ x \\

5:93.23

,IIIIL \----4

.såå

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ F m. w .I 9

224 Videogramdistribution sou 1981:55

Kurserna ”Mediakunskap” och ”Biblioteken i samhället (vardera 12 poäng) har särskild relevans for det utökade ansvarsområde för biblioteken, som vi föreslår. Den förstnämnda kursen har bland annat till syfte att ge de studerande en helhetsbild av och grundläggande kunskaper om olika mediers behandling på biblioteket från forvärvsfas till nyttjarfas och att ge kunskap om vissa mediers användning i informationssyfte. Kursen skall bland annat ge elementära kunskaper om massmedier och kännedom om informationsteknik och med denna bakgrund grundläggande kunskaper om och färdighet i användande av de på biblioteken förekommande tekniska hjälpmedlen, samt om AV-mediers användning. Den sistnämnda kursen skall bl. a. ge kunskap om svensk kulturpolitik och kulturverksamhet med särskild betoning av den lokala nivån och bibliotekens roll i kulturlivet. De studerande skall redan från början tränas i att betrakta biblioteken som institutioner ställda i ett samhälleligt sammanhang och med servicefunktioner gentemot individ och samhälle. Infor den nu snabba medieutvecklingen skulle man forutsättningslöst kunna pröva möjligheterna att inom den nuvarande tvååriga bibliotekarieutbildningen finna utrymme for kurser på det audiovisuella området. De två ovan nämnda delkurserna skulle möjligen kunna vidareutvecklas for dessa syften. I anslutning till utbildningen kan man dessutom pröva möjligheterna till pâbyggnadskurser for bibliotekarier ochA/”orrbildningskurser for samtliga kategorier biblioteksanställda. Det är numera vanligt att biblioteksforvaltningen i en kommun sorterar under en kulturnämnd och leds av en kulturchef. Denna kommer sålunda att ansvara for en kulturverksamhet även utanför själva biblioteken. Nästan alltid krävs att en kulturchef har bibliotekarieutbildning. Detta förhållande talar för en viss breddning av utbildningen, i synnerhet på ljud- och bildområdet. Undervisningen på AV-området bör i huvudsak ha två syften nämligen att ge biblioteksanställda praktiska kunskaper i hanteringen av olika AV-media (videospelare. filmprojektorer etc.). att ge de anställda - i forsta hand bibliotekarier - teoretiska kunskaper om ljudoch bildmediernas växande roll i samhället liksom dess relation till och inverkan på bibliotekens arbete på litteraturområdet. Till detta kan fogas att de biblioteksanställda bör få en viktig roll ifråga om information om ljud- och bildmedierna. Detta skulle öka allmänheten/ låntagarnas möjligheter att orientera sig i en växande och alltmer komplicerad medievärld. Man kan exempelvis ge information om existerande programutbud genom utnyttjande av det centrala registret som vi föreslår i kap. 13. Biblioteken bör också kunna förmedla information om de mediekurser, som kan finnas inom respektive kommun. För bibliotekarier bör även tillskapas möjligheter att genom särskild fortbildning bli tillräckligt kvalificerade att fungera som handledare vid medieverkstäder (se kap. ll). Det borde också finnas möjlighet att knyta särskilt utbildad personal till respektive länsbibliotek, som i sin tur kan ansvara for en fortbildning av bilbioteksanställda inom respektive region. Förutom utbildningsverksamhet skulle en sådan AV-konsulent (eller medietekarie) ansvara for AV-verksamheten vid ett länsbibliotek. Denna utbildnings- och utvecklingsfunktion

Videogramdisrriburion 225

skulle också kunna få sin motsvarighet på central nivå, För att bl. a. underlätta AV-insatser med särskild inen samordning av statliga och kommunala riktning på biblioteken.

9.6 Distribution till svenskar utomlands

9.6.1 Inledning

9.6.1.1 Bakgrund l utredningsdirektiven nämns den betydelse videogrammen kan ha För sjömän och utlandssvenskar. De hör till de grupper. vilkas behov särskilt beutvecklas till att bli en omfattande inhöver beaktas om videogrammen formations- och kulturbärare. l ett delbetänkande (Svenska videonär utomlands, Ds U 1978:8), har vi För svenska videonät utomlands analyserat behoven av och Förutsättningarna och framlagt Förslag om en treårig försöksverksamhet. Behovsbeskrivningen i delbetänkandet har uppdaterats i detta kapitel (9.6.2). En redogörelse över inkomna remissvar lämnas i samband med att Förslagen refereras (9.63).

9.6.1.2 Handelsflottans videonät Handelsflottans Välfárdsråd (HVR) - sedermera Handelsflottans Kultur- och fritidsråd (HKF) - administrerar sedan juli 1974 ett videonät för handelsflottan. Det var det Första i sitt slag i världen och omfattade efter ett år bl. a. 225 fartyg. Antalet anslutna fartyg har nu minskat till ungefär hälften av det avbräck i programleveranserna, som förorsakats av upppå grund hovsrättsliga konflikter (se nedan). Videonätet förmedlar till övervägande del program från SR, vilket blev sedan avtal träffats mellan SR och Företagets SlF-klubb. Härutöver möjligt har också krävts avtal melan HKF och KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd). Tack vare dessa avtal har HKF kunnat Det är dock föreskrivet att urvalet välja ur tillgänglig svensk TV-produktion. och således motsvara vad den skall avspegla SR:s normala programutbud svenska TV-publiken erbjuds. Via videonätet har ca 280 timmar programtid till de anslutna fartygen. Verksamheten har närmare per år distribuerats beskrivits i nämnda promemoria (Ds U 1978:8, s. 12-32). På grund av en facklig konflikt mellan SR och SlF avbröts leveranserna av svenska TV-program från maj 1977 och videonätet fick då utnyttjas För andra inköpta produktioner. Genom ett provisoriskt avtal återupptogs dock SR:s leveranser tillfälligt fram till februari 1981. I avvaktan på en aviserad har SR tills vidare garanterat HKF programförhandlingslösning

leveranser (se vidare avsnitt 9.2 och kapitel 12) fr. o. m. 1 mars 1981.

och finansieringen av handelsflottans video- HKF är en statlig myndighet nät sker med offentliga medel. De årliga kostnaderna För videonätet har hittills uppgått till cirka 2 miljoner kronor.

226 Videogramdistribution

9.6.1.3 Videonät i andra länder l Norge svarar staten for programframtagningen inklusive kostnaderna till upphovsmän utanför Norsk Rikskringkasting (NRK). De upphovsrättsliga problemen inom NRK löstes 1977 genom en tidsbegränsad lagstiftning, vari fastslås att NRKzs personal inte kan motsätta sig att programmen används i videogramform for norska handelsllottan och flyttbara oljeplattformar. Lagen gäller till 1984. Videonätet startade 1979 och räknar nu cirka 150 anslutna fartyg, som beräknas öka till 300 under 1982. Programutbudet är cirka 200 timmar per år, som sänds ut direkt till varje anslutet fartyg. [Danmark har de upphovsrättsliga problemen lösts genom att avtal kunnat träffas mellan berörda statliga myndigheter, Danmarks Radio och Copy-Dan. Pony-Dan är en organisation, som har bildats av de olika rättighetsinnehavarna med uppgift att bl. a. i videogramsammanhang avtala om rättigheter för alla upphovsmän. Programurvalet görs av Danmarks Radio, som då har att ta hänsyn till allsidigheten. 200 fartyg är anslutna till videonätet och har tillgång till ett programutbud om cirka 150 timmar per år. Staten svarar for program- och kopieringskostnaderna. l Finland har de upphovsrättsliga problemen ej till fullo lösts. Sjömansservicebyrån (SSB) kan genom avtal med Radioaktörernas förbund mot en symbolisk ersättning sända 4 tim/vecka av TV-program, vari enbart rundradions medarbetare medverkar. Ca 50 fartyg är anslutna till videonätet. som finansieras med offentliga medel via SSB.

Australian Information Service sänder ut en kassett per vecka till ett urval

australiska beskickningar. Kassetten innehåller oftast program av nyhetsoch dokumentär art från Australian Broadcasting Corp. På villkor att programmen endast visas inom beskickningarna är de upphovsrättsliga frågorna ej aktuella for detta videonät. I Japan existerar en rad olika videonät som förmedlar program från det statliga Nippon Hoso Kyokai (NHK) och från en rad kommersiella TV-bolag. Tre statliga organisationer förmedlar program till beskickningar, japanska utlandsskolor och informationscentra. Redareföreningen distribuerar till handelsfartyg och högsjöftskare. Härutöver existerar en rad företag bl. a. i England och Frankrike, som på kommersiella grunder hyr ut filmer och TV-program i videogramform till bl. a. handelsfartyg och oljeborrplattformar liksom till andra platser där kolonier av utländska medborgare samlas - exempelvis stora byggarbetsplatser.

9.6.2 Behov av videonät utomlands 9.6.2.1 Motiv for videonät Det är önskvärt att utlandssvenskarna kontinuerligt kan följa med i den svenska samhälls- och kulturdebatten - bl. a. med tanke på att de har rösträtt i svenska riksdagsval. Televisionen är ett viktigt Samhällsorienterande medium, som också överför värdefulla kulturupplevelser. Tillgång till de svenska TV-programmen kan därför stärka samhörigheten med hemlandet.

SOU 1981 :55 Videogramdisrribution 227

Ilden svenska debatten har vi i stor utsträckning uppmärksammat in-

vandrarnas situation och det är en strävan att underlätta för dem att bevara och utveckla deras kulturarv. På motsvarande sätt bör vi skapa goda förutsättningar för svenskar utomlands att behålla kontakten med sin kultur. 1974:28 om den statliga förklaras l regeringens proposition kulturpolitiken att de kulturpolitiska insatserna skall syfta till att göra de kulturella upplevelserna tillgängliga för alla. Den svenska kulturpolitiken måste alltså också beakta utlandssvenskarnas behov. De ca 2 000 sändningstimmarna svenska TV-program utgör en väsentlig del av det totala kulturutbudet. Det är uppenbart att det är samhället, som måste ta det övergripande ansvaret för att en del av detta förmedlas till utlandssvenskarna. De önskemål, som har uttalats. anger att det är ett representativt urval av det totala TV-utbudet som man vill se förmedlat. Därest fältet i stället skulle lämnas öppet för kommersiella distributionsformer är det inte sannolikt att de kulturpolitiska målen skulle bli de tongivande. För ett samhälleligt engagemang talar också den möjlighet det medger till en kanalisering och samordning av upphovsrättsinnehavarnas intressen.

9.6.2.2 Målgrupper Vi kartlade 1978 behovet av videonät bland svenska institutioner utomlands och fann att intresset var utomordentligt stort. Ett länge uppdämt behov finns framförallt hos UD. SIDA, Försvarsstaben och en del svenska exponoch entreprenadföretag. Antalet utlandssvenskar, som är knutna direkt eller indirekt till svenska institutioner och företag utomlands kan (1981) beräknas till minst 50 000. Då ingår ej svenskar som regelmässigt återvänder till Sverige efter en tids bortavaro - ombordanställda, anställda på oljeplattformar, långtradarchaufforer och flygpersonal. Dessutom tillkommer svenskar som ej kan hänföras till någon institution - t. ex. pensionärer. En god vilja att vara med och bygga upp ett videonät förmärktes hos de flesta tillfrågade. Allmänt förväntade man sig dock att samhället 0rganiserar verksamheten och svarar för programkostnaden. Att SR:s program tillhandahålles sågs av flera som en rättvisefråga och som en kulturpolitisk insats. UD spelar en viktig roll i planerna på ett svenskt videonät utomlands. Dels förfogar man över uppspelningsställen över hela världen - sammanlagt finns ett hundratal beskickningar och konsulat med utsänd personal - och dels har UD en bred kontaktyta mot alla andra svenska institutioner utomlands. Behovet av videokommunikation är också mycket starkt uttalat inom UD. Personalen i utrikesförvaltningen behöver hålla sig informerad om utvecklingen i Sverige och dessutom finns ett speciellt ansvar för medföljande familjer. Inom utrikesförvaltningen ställer man sig också positiv till att även övriga svenskar i utlandet ges tillgång till UD:s videonät. Varje år har flera tiotusental svenskar fortlöpande kontakt med de svenska beskickningarna. SIDA har använt video for utbildning sedan 1969 men har av ekonomiska skäl skrinlagt sina planer på en egen produktion av informationsprogram. Ca 500 anställda utomlands berörs. SIDA-nätet skulle få många kontakt-

228 Videogramdistribution sou 1981:55

med UD:s nät och det skulle också kunna nå andra biståndsorpunkter ganisationer och svensk FN-personal. Det finns starka önskemål om svenska TV-program for militär personal, som är stationerad utomlands - både som information och som förströelse. Det gäller personalen vid de svenska FN-bataljonerna, de officerare som tjänstgör som FN-övervakare och den militära personalen på Sjöfartsverkets isbrytare - i allt ca 2400 anställda. I yttrande över motion 1976/772178 uttalade Försvarsutskottet att FN-förbanden borde jämställas med handelsflottan när det gällertillgång till TV-kassetter. Riksdagen tog dock ej ställning till motionen utan hänvisade till den pågående videogramutredningen. En liknande motion lades även till riksmötet 1979/80 (se vidare 9.6.4). Svenska Kyrkan i Utlandet har ett 80-tal anställda i ett 20-tal länder. Förutom den rent kyrkliga verksamheten fyller den också en kulturell och social funktion med en stor kontaktyta. Sjömanskyrkorna har ca en halv utom miljon svenska besökare årligen och de svenska utlandsförsamlingarna Norden har ca 12 000 fast boende medlemmar. Sjömanskyrkan har samarbetat med HKF med film- och videodistribution till handelsllottan. De svenska missionsorganisationerna arbetar i ett 80-tal länder med ca 4 300 svenskar, som berörs av verksamheten. Svenska missionsrådet anser att det finns ett behov av svenska TV-program till de anställda och deras familjer - någon egen videoverksamhet anser man sig dock ej ha råd med. l 300 barn går i ca 50 svenska utlandsskolor läsåret 1980/81. Dessa skolor kan ej nyttiggöra de resurser, som finns vid de svenska AV-centralerna och behöver en kanal för att nås av ett utbud därifrån liksom av svensk TV-produktion. Inom utlandsvården behandlas över 1 600 svenskar - huvudsakligen reumatiker, och psoriatiker. En videoverksamhet skulle komma att MS-sjuka beröra också ett stort antal anställda och anhöriga till patienter. Antalet anställda vid svenska företag utomlands har ökat starkt de senaste åren och antalet svenskar inklusive familjer kan beräknas till 20 000. Därvid än 6 månader medräknats. Såväl arhar ej anställda med kortare kontrakt betsgivar- som arbetstagarparten ser mycket positivt på möjligheten att skapa ett utbud av TV-program utomlands. Man har ett behov av att bygga upp ett videonät for internutbildning och distansundervisning och därmed erhålles samtidigt en kanal för en distribution av SR:s program. Man framhåller inte minst vikten av att medföljande familjemedlemmar uppmärksammas. Utomlands bedrivs i 29 länder undervisning i svenska språket vid ett par hundra universitet och högskolor med sammanlagt 500 svensklärare. Svenska Institutets försök att ge dessa institutioner tillgång till svenska TV-program har misslyckats p. g. a. de upphovsrättsliga problemen.

9.6.3 Förslaget och remissvaren

9.6.3.1 Inledning Delbetänkandet Svenska videonät utomlands utmynnade i en serie förslag, som skulle förverkligas under en treårig försöksverksamhet från den 1 juli 1979. Förslagen refereras här. 35 remissvar har avgivits och i detta avsnitt görs ett kort sammandrag av de framförda synpunkterna.

Videogramdistribution 229

sou 1981:55

9.6.3.2 Tillhandahållande av program

Förslaget Aktuella för en samhällelig distribution till utlandssvenskar är program från Sveriges Television AB (SVT) och Utbildningsradion (UR) inom Sveriges Radio-koncernen (SR). Vi föreslog ett basutbud om ca 300 timmar årligen att jämföras med SR:s programvolym om ca 4000 timmar per år. Staten skall ta ansvaret för att de svenska TV-programmen från SR kan tillhandahållas för markdistribution utomlands. SR:s åtagande innebär att de upphovsrättsliga frågorna redan vid produktionen i princip skall vara lösta och att program levereras till den instans, som har att svara för programbeställning och kopiering.

Remissvaren en samstämmig uppfattning om att svenska TV- Remissvaren uttryckte for svenskar utomlands och att erfarenheter program bör göras tillgängliga bör skaffas genom den föreslagna försöksverksamheten.

9.6.3.3 Förmedling av program och organisation

Förslaget Det statliga ansvaret för verksamheten föreslogs ligga hos en central funktion - en s. k. programcentral. Programcentralen beställer hos SR ett basutbud om ca 300 timmar per år. Urvalet görs utifrån avtalet mellan staten och SR samt med hänsyn tagen till önskemål från publiken utomlands. Dessutom kan programcenefter särskild beställning från användarna. tralen ta fram program skulle indelas på följande sätt: Programutbudet

System A Aktuella program, ca 50 timmar per år. som sänds till varje uppspelningsställe kontinuerligt. System B Icke tidsbundna program, ca 250 timmar per år, som i en omgång cirkulerar inom ett och samma videonät under längst 3 år. System C Program levererade enligt särskild beställning. System D Interna program som videonätets användare själv producerar eller inköper.

Förutom programurval skulle programcentralen ges en lång rad funktioner:

Upphovsrättslig bevakning, när det ej är löst av t. ex. SR. Samordning av kassettkopiering och bevakning för användarnas räkning av kvalitets- och kostnadsaspekter.

ClElElElEl

Samordning av videonäten så att distributionen förenklas och att vissa nät delvis kan sammanslås med gemensamma visningsställen. Information om programutbudet och kontakt med publiken bl. a. genom en referensgrupp, som föreslås inrättad. Förmedling av investeringsbidrag för att möjliggöra for resurssvaga institutioner att bygga upp videonät. Med tanke på dessa vidare funktioner, som programcentralen kan få, liksom den bidragsgivning och samordning av videonäten som föreslås ingå, av-

230 Videogramdistribution sou 1931 ;5 5

fardade utredningen tanken på att organisatoriskt inordna centralen inom SR-koncernen. Utredningen övervägde närmare två möjligheter för tiden under den treåriga försöksverksamheten. Verksamheten kunde administreras inom videogramutredningens ram eller inom Arkivet för ljud och bild (ALB). För den framtida lösningen, då de samhälleliga åtagandena inom videogramområdet blir mer omfattande, borde en självständig institution övervägas, varvid ansvaret för videonäten i utlandet endast blir en av många arbetsuppgifter. Vi föreslog att till programcentralen knyts en referensgrupp, som aktivt skall påverka programurvalet. l denna bör ingå representanter för användarna, för SR och för upphovsrättsinnehavarna.

Remissvaren

Remissinstanserna förordade genomgående samhälleliga insatser för förmedling av TV-program till videonät utomlands. Åsikterna gick dock isär om var programcentralen organisatoriskt skulle placeras. Alternativet att placera programcentralen inom SR-koncernen biträddes av Sveriges Radio och utbildningsradion, vilka ansåg att tillhandahållandet och framtagandet av program bör utövas av en sammanhållen enhet. Var inom koncernen den nya enheten skulle placeras borde närmare utredas. Statskontoret ville ha en prövning av det alternativ, som innebär att programcentralen förläggs till någon enhet inom SR. Riksrevisionsverket ansåg att de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna närmare bör prövas innan man avfärdar en förläggning till SR. Utlandsdistributionen bör organiseras så att en samordning kan ske med framtida distributionsformer inom landet. SAF framhöll att staten inte bör lägga ett kontrollerande organ mellan SR och marknaden. Svenska Kyrkan i Utlandet (SKUT) hade samma uppfattning att det är onödigt att skapa en ny statlig myndighet. Verksamheten inom programcentralen bör kunna styras genom avtal mellan SR och staten. Svenska Journalist/örbundet påpekade att beslut om program i radio och TV inte skall fattas av statliga organ och föreslog att programcentralens verksamhet uppdelas mellan SR och användarna. Den senare uppfattningen delades av TCO. ALB ansåg att försöksverksamheten mycket väl kan knytas till ALB. HKF konstaterade att man besitter en unik kunskap när det gäller att ta ansvar för en omfattande spridning av videogram och ansåg att programcentralen under försöksverksamheten bör bli förlagd till HKF. KLYS accepterade förslaget om försöksverksamhet men uttryckte en klar uppfattning om att programcentralen ej bör placeras inom SR. Den bör i stället organiseras i form av en privatekonomisk institution, stiftelse eller bolag. I detta instämmer Sveriges F örfattarförbund. Svenska M usikerfcirbundet ansåg med instämmande från LO och Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) att programcentralen ej bör anförtros en institution

med myndighetskaraktär. Svenska Teaterfirbundet framhöll som sin upp-

fattning att programcentralen bör vara ett eget bolag med användarna som huvudmän - även i detta yttrande instämde SAMI.

Videogramdistributiøn 231

att det förhållande att en del av programutbudet blir SIDA påpekade inte får innebära att användarna tvingas bära kostnader för “obligatoriskt” som saknar intresse för målgruppen. Svenska institutet (SI) fann program utomlands bör samordnas med det tveksamt om videogramdistributionen den inom landet. SI ansåg att det inom en snar framtid kan behövas en central funktion för icke-kommersiell spridning av svensk film och video utomlands - denna skulle kunna knytas till Sl, HKF, SR:s utlandsprogram eller till Svenska Filminstitutet. Uppsala domkapitel ansåg att programcentralens verksamhet inte bara får inriktas på SR-program utan också utbudet och organisationer bör tas till vara. Överav program från andra institutioner (ÖB) önskade att basutbudet om 300 timmar program gratis be/älhavaren förfogande i distributionsfárdigt skick ställs till de statliga videonätens En anknytning till ALB ansågs lämplig. på kassett.

9.6.3.4 Distribution över videonät

Förslaget Ett videonät kan utnyttjas av en eller flera användare - i Förslaget för-

en relativt långsam uppbyggnad med ett 20-tal visningsstållen utspåddes under det första året. Ett videonät omfattar alla led från och med kassettkopieringen till hemav kassetter for återanvändning. Användarna inköper kassetter sändningen for det egna videonätet och har det ekonomiska ansvaret för den kopiering programcentralen ombesörjer. En central uppgift för videonätet är att ansvara for distributionen till visningsställena. Användarna måste därvid ta ansvaret för att program ej kommer på avvägar utan används uteslutande på godkända visningsstållen. Visningssituationen skall noggrant definieras i de avtal, som Därvid skall beaktas att målgruppen skall ligga till grund for verksamheten. som är svensktalande eller som har ett väskall vara personer utomlands kulturellt eller utbildningsmässigt intresse av att ta del av svenska sentligt TV-program. Möjlighet måste således beredas personer utanför den videonätsanvändande institutionen att ta del av programutbudet.

Remissvaren

Mot förslaget att bestämt reglera visningsmöjligheterna opponerade sig SAF. är onödig, eftersom det finns En central registrering av visningsställena med ansvar för visningssituationen. Såväl SIDA som lokala tjänstemän Svenska Missionsrådet var angelägna om flexibilitet när det gäller visningsrätten. Denna bör hellre knytas till viss organisation eller visst auditorium En motsatt uppän till en viss plats, anförde den senare organisationen. (med instämmande av fattning redovisades av Svenska Teaterförbundet och visningsställe bör godkännas av den centrala SAMI). Varje videonät organisationen och såväl kopiering som visning måste ske under noggrann bör bara få ske vid svenska institutioner i därför avövervakning. Visning sedda visningsrum. International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) framhöll att dessa videogram kommer att vara mycket begärliga på “pi-

232 Videogramdistribution SOU log | ;5 5

ratmarknaden“ och att det därför är utomordentligt viktigt att en säker cirkulation åstadkoms. KLYS tog upp gränsfallet finlandssvenskarna. De ingår i den definierade målgruppen men för dem passar knappast den anvisade visningsmodellen. Svenska institutet (SI) anknöt till den filmdepåverksamhet SI har utomlands på 37 platser och anser att en samordning mellan dessa, HKF:s distributionscentraler och den nya föreslagna videogramdistributionen bör prövas. En samlad svensk mediecentral skulle kunna ge större resurser när det bl. a. gäller bevakningen mot piratkopiering. Sl vill se ett särskilt videonät byggas upp för de svenska skolorna utomlands och för utländska universitet och högskolor med svenskundervisning. Även SÖ underströk behovet för utlandsskolorna och ansåg att de kan integreras i UD:s videonät. Utbildningsradion ansåg det angeläget att utlandsskolorna får tillgång till ett representativt urval ur UR:s produktion.

9.6.3.5 Upphovsrättsliga frågor

Förslaget Uppbyggnaden av videonät utomlands med distribution av SR:s program är omöjligt om icke de avtalsmässiga problemen löses. Ramavtal måste således upprättas. Därest detta inte är möjligt inom rimlig tidsrymd var det utredningens uppfattning att de upphovsrättsliga reglerna bör klarläggas i lagstiftning (se även 9.6.4).

Remissvaren De organisationer, som företräder upphovsmännen, var eniga i sin bedömning att de avtalsrättsliga frågorna bör lösas i avtal direkt mellan upphovsmannaorganisationerna och användarna. IFPI påtalade att programcentralen ej kan ansvara för eventuellt missbruk som användarna gör sig skyldiga till och bör därför ej heller vara avtalspart. KLYS ansåg att upphovsrätten torde bli en av de mest svårknäckta frågorna inom videogramområdet och kritiserar starkt den redovisning av den upphovsrättsliga situation som lämnas i promemorian. STIM ansåg att om avtal sluts direkt mellan upphovsmännen och användarinstitutionerna kan konsumtionens omfattning och ersättningens storlek bättre bedömas. Upphovsmännen skall kunna vägra fortsatt avtal med sådan avnämare som brutit ett löpande avtal. SJF framhöll att det är av största vikt att upphovsmännen har full kontroll över hur programmen distribueras och används. Användarinstitutionerna bör vara ansvariga inför upphovsmännen. Svenska Musikerförbundet sade sig vara berett att positivt medverka till förhandlingslösningar direkt med användarna. I stort anslöt sig förbundet till KL YS yttrande -liksom Svenska Författaz/örbundet, TCO, LO och SAMI. Upphovsrättsutredningen fanr. i motsats till upphovsmannaorganisationerna att videogramutredningen gjort en rättvisande redovisning av gällande upphovsrättslig lagstiftning. Upphovsrättsutredningen ifrågasatte dock om det är lämpligt att programcerttralen - dvs. staten - för användarnas räkning ikläder sig ansvar gentemot upphovsmännen.

sou 1981:55 Videogramdistribution 233

Sveriges Radio ansåg att innan en lösning uppnåtts ifråga om upphovsrätten i anställningsförhållandet mellan SR och dess personal kan inte något avtal träffas om videogramdistribution till svenskar i utlandet. HKF sade i sitt yttrande att man anser det beklagligt att utredningen inte med större kraft understrukit vikten av att den upphovsrättsliga konflikten vid SR undanröjs. Statskontoret, som ansåg att programcentralen bör förläggas inom SR, ansåg analogt med detta att de upphovsrättsliga villkoren bör läggas fast i ett avtal mellan SR och staten. Ut/andssvenskarnas förening framhöll för sin del att lagstiftningen på upphovsrättens område inte vilar på några en gång för alla givna principer. l likhet med annan lagstiftning kan den anpassas efter praktiska behov. Nämnden för samhällsinformation (NSI) betonade vikten av att bl. a. upphovsrättsliga problem inte får lägga hinder i vägen för att enskilda mottagare skall få en förbättrad samhällsinformation. SAF uppehöll sig vid konflikten vid SR och konstaterar att den i praktiken innebär att upphovsrättsskyddet används till att kollektivt - hindrar samhällets reglera vad som får visas tillgång till videoprogram.

9.6.3.6 Kostnader och finansiering Vi fann att kulturpolitiska motiv och starka rättviseskäl talar mot att programcentralens verksamhet helt eller delvis skulle finansieras via avgifter från användarna. Denna del av kostnaderna skulle således betalas av staten. för kassetter, kopiering och Användarna har själva att bära kostnader distribution liksom för investeringar i avspelningsutrustning. När det gäller de upphovsrättsliga ersättningarna kunde de tänkas finansieras antingen eller alternativt genom anav staten eller genom medel ur radiofonden vändaravgifter. Det är vår uppfattning att vid visningstillfállena inga avgifter bör tas upp - det är därför angeläget att så långt möjligt hålla nere användarnas kostnader. När det gäller en del resurssvaga organisationer föreslogs de få möjligheter att få bidrag för inköp av avspelningsapparatur. Kostnaderna för programcentralen det första försöksåret (l979/ 80) beräknades till 350000 kronor varvid inberäknades tio engångsbidrag om 5 000 för inköp av inspelningsutrustning.

9.6.4 Frâgans fortsatta utveckling

Sedan 1978, då vi lade vårt förslag, har inget framkommit som förändrat vår syn på behovet av att frågan snarast löses. Tvärtom ger den snabba ökade möjligheter att etablera teknikutvecklingen på videogramområdet videonät för svenskar utomlands. Såväl institutioner som enskilda utomlands får i ökad grad ekonomiska förutsättningar att skaffa avspelningssamtidigt som kostnaderna för programbärarna kommer att minsutrustning ka. Av stor betydelse är att de centrala resurserna snarast samordnas främst programframtagningen och kopieringen. Likaså ter det sig naturligt att markdistribution av svenska program såväl inom som utom landet organisatoriskt samordnas. _ till utlandssvenskar togs upp i riksdagen vid Frågan om TV-program 1979/80 års riksmöte. I en motion yrkades att riksdagen till regeringen uttalar

234 Videogramdistribution

behovet av svenska TV-program för utlandssvenskarna liksom att man begär ett regeringsförslag om att frågan om upphovsrätten löses med lagstiftning Med anledning av motionen framhöll kulturutskottet till lagutskottet betydelsen av att utlandssvenskarna har möjlighet att på olika sätt hålla kontakt med hemlandet och följa utvecklingen där. Sett mot den bakgrunden är det viktigt att svenska TV-program blir tillgängliga för utlandssvenskarna i videogramform. Utskottet underströk angelägenheten av att problemet, som motionärerna tagit upp, snarast får en lösning - i första hand avtalsvägen. Man ansåg det dock inte nödvändigt med någon särskild hänvändelse från riksdagen till regeringen i frågan? Lagutskottet anslöt sig till dessa synpunkter. Med hänsyn till de pågående förhandlingarna inom TV-bolaget ansåg utskottet att “det i vart fall f. n. inte är påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida i frågan“.3 Riksdagen avslog motionen. 1 en skrivelse till regeringen hösten 1980 anhöll HKF om att en tidsbegränsad lag skulle införas, som ger HKF rätt att på villkor som regeringen bestämmer utnyttja SR:s program utan upphovsrättsliga hinder. Man skulle här få en lösning, som liknar den lagstiftning, som 1977 möjliggjorde att TV-program kan distribueras till norska handelsilottan (se 9.6.1.3). 1 vårt remissyttrande med anledning av skrivelsen framhöll vi att om ett upphovsrättsligt avtal av generell natur träffas så bör detta även innefatta en distribution till samtliga svenskar utanför landets gränser. Om det skulle visa sig omöligt att uppnå en sådan lösning, tillstyrktes en särslagstiftning. Vi framhöll också att det kunde finnas anledning att skriva in närmare bestämmelser for denna programdistribution utomlands i avtal mellan programföretagen och staten.

9.6.5 Överväganden och förslag

När de upphovsrättsliga förutsättningarna för en markdistribution inom landet har klarlagts blir det naturligt att distributionen av SR-program samordnas med övrig videogramdistribution inom Sverige (Svenska videonät utomlands. Ds U 1978:8, s. 97-98). Den treåriga försöksverksamheten, som vi föreslog skulle inledas den 1 juli 1979. avsågs upphöra i och med att statsmakterna tagit ställning till vårt slutbetänkande. Den organisatoriska lösning, som vi föreslog, var utformad med tanke på att man inte skulle föregripa frågan om hur en framtida programdistribution inom landet skulle utformas. Vi förutsåg att en markdistribution av svenska program utomlands skulle fortsätta efter försöksperiodens slut och att det var angeläget att utlandsdistributionen då skulle samordnas med videogramdistributionen inom landet. 1 avsnitt 9.4 föreslår vi att denna samhällsstödda distribution inom landet skall ske via landets folkbibliotekssystem. Utlandsdistributionen bör i stora delar anslutas till detta system, vilket innebär att uppgifterna för den pro- Motion 1979/802613 av gramcenrral. som vi föreslog för försöksverksamheten, istället läggs hos Helge Hagberg (s) och Bibliotekstjänst respektive användarinstitutionerna. Evert Hedberg (s). Programframtagning, upphovsrättslig bevakning och samordning av ko- ?krv 1980/81:2. piering bör rationellt kunna inordnas i Bibliotekstjänsts centrala uppgifter 3LU 1980/81214. för biblioteksdistributionen (se vidare 9.4.3.3). Programcentralens övriga upp-

Videogramdistribution 235

- av videonät, gifter samordning information/publikkontakt och bidragsfunktion - bör ligga hos respektive användarinstitution. Ingenting hindrar dock att flera användare på eget initiativ samordnar sina behov på detta område. Mycket talar lör att man med relativt enkla medel kan och bör organisera ett nära samarbete mellan de statliga institutioner, som har ett intresse for videogramdistribution utomlands. Det gäller främst UD, SIDA och Försvaret men även svenska institutet, SÖ och HKF. Den sistnämnda myndighetens erfarenheter av organisation av videogramdistribution ut-

omlands skulle då rationellt kunna tas till vara.

Kostnads- och linansieringsfrågan behandlas i kapitel 15.

sou 1981:55

10 och de handikappade

Videogrammen

10.1 För ökad förståelse

är det nödvändigt att med särskilda medel sörja För många i samhället för att de nås av informations- och kulturutbudet. Detta därför att de normala kommunikationskanalerna blockeras av t. ex. språkliga hinder, fysiska eller handikapp. Detta är något som särskilt måste beaktas då man psykiska tar i anspråk ny informationsteknologi, som kan vara en väg att nå de annars svårnådda. Videogrammen öppnar helt nya möjligheter. Vi lever i ett mediesamhälle där information och kulturutbud till stor och växande del når oss via olika medier. Blir vi avskurna från tidningar, oss. radio och TV, blir vi ställda utanför mycket av det som sker omkring Nyhetsforsörjningen blir sämre och informationsspridningen blir ojämn beroende på var man bor och vilka utåtriktade kontakter man har. Kultur- Förmedling men kulturkonutbudet äger rum även utan massmediernas sumtionen skulle ändå starkt minska om inte teater-, film- och musikverk distribueras över radio och TV och om tidningar och tidskrifter inte återger litterära alster och konstreproduktioner och inte engagerar sig i kulturdebatten. Det är lätt att konstatera att vårt system för politisk och kulturell kommunikation människor emellan är beroende av fungerande och heltäckande massmedier. Det skulle vara orimligt att tänka sig att en viss landsända skulle ställas utanför av tidningar och radio/TV-program. Det spridningen vore en diskriminering utan like och ett allvarligt hot mot den regionala jämlikheten. Likafullt är Förhållandet just detta när det gäller vissa grupper i samhället. Oavsett var man bor är man avskuren från väsentliga delar av medieutbudet om man t. ex. är döv, hörsel- eller synskadad eller har ett förståndshandikapp. Ett liknande mediehandikapp har gamla och sjuka som av fysiska orsaker inte orkar läsa text eller vänta in sena TV- och radioprogram. Eftersom informations- och kulturspridningen tekniskt blivit beroende av massmedierna begränsas konsumtionsmöjligheterna till de grupper som är friska eller har alla sinnen i behåll och har tid och möjligheter att ta del av utbudet på massmediernas villkor. Det är tveksamt ens om den genomsnittlige “vanliga människan” till informationsflödet är tekniskt avanfullo kan tillgodogöra sig medieutbudet. cerat, informationsmängden stor och svåröverskådlig, formedlingstempot avancerat. Är det på allvar möjligt att hårt uppskruvat och språkbruket

238 Videogrammen och de handikappade

tillgodogöra sig allt vad som förmedlas genom massmedierna? Det är en viktig fråga och den blir belyst av professor David H. lngvar i en uppsats “Kommunikation och biologi” i Lyssna, titta, lära Moderna kommunikationsteknologer tycks förutsätta att medborgarnas hjärnor alltid fungerar optimalt, konstaterar David lngvar: ”Om man emellertid beaktar det medicinska panoramat även i vårt högt utvecklade samhälle, finner man dock att antalet optimala nervsystem, dvs. antalet individer med optimalt fungerande hjärnor, i själva verket är begränsat. Detta framstår som en mycket viktig faktor att beakta om man vill anpassa och dimensionera våra kommunikationssystem till de biologiska grundförutsättningar som råder och som alltid kommer att råda. Endast genom en sådan anpassning kan det undvikas att grupper av individer utesluts ur kommunikationssamhället.” Trots att det är välbekant att gamla nervsystem inte fungerar lika effektivt som yngre har detta inte nämnvärt beaktats i utformningen av våra dagars kommunikationssystem, påpekar David lngvar. Kommunikationssituationen for barn liksom för gamla är sålunda totalt annorlunda än for den s. k. normalbefolkningen i ZO-SO-årsåldern: den s. k. produktiva åldersgrupp, vilken man tycks ta mest hänsyn till vid utformningen av massmedieteknologin. Detta förefaller vara en av huvudorsakerna till att såväl barn om äldre på många sätt ej berörs av massmediernas budskap. Andra exempel på orsaker till att nervsystemets kapacitet är nedsatt kan enligt David lngvar vara trötthet, psykologisk belastning, alkoholmissbruk, skallskador och sjukdomar i nervsystemet. Detta konstaterande att stora delar av publiken av medicinska skäl inte kan tillgodogöra sig hela massmedieutbudet kan kompletteras med andra orsaker till att informationsflödet går många människor förbi. Skiftande kunskapsnivå, olikartad intressesammansättning, skillnader i social miljö och intellektuell träning gör oss olika som massmediekonsumenter. Det skulle därför vara rimligt att kräva att kriteriet för ett massmedium skall vara att dess budskap verkligen kan tillgodogöras av en bred allmänhet. Speciellt radio, TV och dagstidningar borde som målgrupp ha alla människor. Enskilda program eller artiklar kan ha en selektiv inriktning, men i stort bör inte de stora massmedierna från sin publik utesluta människor på grund av ålder, kunskapsnivå, begåvning, handikapp eller social tillhörighet. När det gäller mängden av information, urval och förståelighet skulle en anpassning till den normalbegåvade“ konsumenten samtidigt vara en hjälp för de direkt handikappade. Ett exempel är TV:s nyhetsprogram ”Barnjournalen, som på ett enkelt sätt redogör för veckans viktigaste händelser - med språk, illustrationer och tempo som anpassats till barnens fattningsförmåga. Detta program, som är textat, ger samtidigt möjlighet till infor- Lyssna, titta, lära. mation för döva och även för gamla, som inte orkar med de vanliga snabba Rapport från ett symposinyhetssändningarna och för lättare förståndshandikappade, som är beroende um om kommunikationsteknologi och per- av enkelt språk och långsamt tempo. Denna typ av program skulle - vuxception. Riksbankens enanpassade - kunna vända sig till en betydligt bredare publik än vad som Jubileumsfond 1977:2. avses med t. ex. Barnjournalen. Att det verkligen är ett allmänintresse att TV-programmen utformas på zUndersökningen refere-

rad i Broadcasting May ett enklare och mer lättfattligt sätt bestyrks av en undersökning, som pub-

19/1980. licerats av Amerikanska Reklamförbundets utbildningsstiftelse? Enligt un-

och de handikappade 239 Videogrammen

missförstår över 90 % av de amerikanska TV-tittarna någon dersökningen del - i allmänhet mellan en fjärdedel och en tredjedel - av det de ser på nyheter, reklaminslag eller offi- TV, detta oavsett om det är underhållning, ciella meddelanden. I Kultur åt alla (SOU 1976:20) konstateras att radion och televisionen i vår tid har ökat människornas kulturella möjligheter, men likafullt ställs många människor utanför. Radions och TV:s spridning gör det angeläget att även handikappade att ta del av programmen - de måste ges möjlighet få ta del i upplevelser, som är gemensamma för alla. har de döva, de synskadade och Speciellt svårt att ta del av TV-program de psykiskt utvecklingsstörda. I Kultur åt alla (kap 6.7) betonas vikten av att SR tar ett ökat ansvar för dessa handikappade grupper och att bl. a. videogramtekniken tas i anspråk for distribution av program anpassade för videogrammen få komdem. De handikappade kan, säger man, genom till ett bredare kulturutbud och på institutioner kan pletterande möjligheter minska känslan av isolering. Man betonar också att videovideogrammen kan få stor betydelse för information och vägledning till hangrammen dikappade barns föräldrar. Videogramutredningen har avlämnat ett delbetänkande (Ds U 1980:9) om de hörselhandikappade och videogrammen, vari bl. a. föreslogs ett ekonomiskt stöd till videogramproduktion i Sveriges Dövas Riksförbunds egen har därefter föreslagit ett till 500000 kr ökat statsbidrag regi. Regeringen till SDR för videogramproduktion under 1981/82. vi särskilt möjligheter för de I det följande behandlar videogrammens Även för andra handikappade kan det i en frampsykiskt utvecklingsstörda. tid vara möjligt att finna tillämpningar av videotekniken. När man talar om handikapp i detta sammanhang bör man se det i vid mening. Man kan således vara handikappad i vissa situationer (t. ex. när det gäller att ta emot information och kulturupplevelser) medan man i övrigt kan fungera tillfredsställande. Genom att avhjälpa detta “mediehandikapp” kan det vara möjligt att lindra också verkningarna av andra fysiska eller mentala handikapp.

10.2 De i massmediesamhället

utvecklingsstörda

10.2.1 Att vara utvecklingsstörd är ett av våra vanligaste handikapp - bland barn Att vara utvecklingsstörd och ungdom är det definitivt det vanligaste. Det är dock en mycket heterogen att leva ett självständigt liv. Det är därför grupp med skiftande möjligheter svårt att behandla dem som grupp - de insatser som behöver göras varierar

i hög grad. “Utvecklingsstörd” har inget med psykisk sjukdom att göra - det är som hämmar intelligens- eller en samlingsbeteckning på en rad tillstånd, Det är främst ett socialt och psykiskt handikapp och förståndsutvecklingen. först i andra hand ett medicinskt. man är beror i hög grad på det samhälle man lever Hur handikappad i och hur stora krav som ställs på medborgarnas intelligens och fattnings-

240 Videogrammen och de handikappade SOU l98lz55

förmåga. Många, som i dag räknas till de utvecklingsstörda, skulle knappast ha ansetts som detta i det svenska bondesamhället på 1800-talet. Det är viktigt att göra klart för sig att de utvecklingsstörda har samma grundläggande behov som de normalbegåvade. De behöver känna trygghet, uppleva gemenskap och utveckla sitt känsloliv som alla andra människor. Det finns heller inga “obildbara” utvecklingsstörda - dock går utvecklingen för de enskilda individerna olika långt och olika fort. Det finns 37 000 personer (knappt 0,5 % av befolkningen), som är lörtecknade vid landets omsorgsstyrelser. Antalet intelligenshandikappade är dock större än så - många skrivs ut från omsorgerna eller förtecknas aldrig, därför att de bedöms klara sig bra utan insatser. Psykologen Gunnar Kylén har definierat de olika nivåerna av utvecklingsstörning enligt nedanstående tabell: De gravt utvecklingsstörda (15 % av hela gruppen) kan lära sig känna igen föremål och personer, men de kan knappast föreställa sig dem i tanken. De förstår inte orden, men kan förknippa 0rd och uttryck med vissa handlingar och situationer. De kan inte tala. De måttligt utvecklingsstörda (50-55 %) kan föreställa sig saker, personer och situationer i tanken. De Förstår orden och kan använda dem För att meddela sig med andra. De har dock svårt med tankeoperationer, vilket skapar besvär med planering och i valsituationer. De kan inte i någon större utsträckning lära sig läsa eller skriva men de kan känna igen ordbilder. De lindrigt utvecklingsstörda (30-35 %) kan göra tankeoperationer som inte är allt för avancerade. De kan därför lära sig läsa, skriva och räkna. Ofta förvärras situationen av att man förutom utvecklingsstörningen har ytterligare handikapp - t. ex. syn- eller hörselskada. Den motoriska utvecklingen är ofta försenad hos utvecklingsstörda barn och hjärnskadan kan medföra problem med att styra och koordinera rörelser. l många fall har personlighetsutvecklingen hämmats av ett långt anstaltsliv - med stereotypa beteenden och osjälvständighet som följd.

10.2.2 Omsorgerna finner nya former

Omsorgslagen (från l juli 1968) ger landstingen skyldighet att sörja för de utvecklingsstördas boende, undervisning och sysselsättning. Den moderna omsorgsverksamheten styrs av två principer- normalisering och integrering. De utvecklingsstörda skall få leva ett så normalt liv som möjligt i gemenskap med andra. Det ideala är att den utvecklingsstörde som barn får bo hos sina föräldrar och gå i skola på hemorten - i dag bor också 65 % av de utvecklingsstörda vuxna har successivt erhållit barnen på det sättet. Alltfler egen bostad under 1970-talet har denna andel sjudubblats. Servicen till de utvecklingsstörda skall alltid finnas men vara avpassad efter behoven. l framtiden kommer allt fler utvecklingsstörda att lämna institutionerna för att bo i mindre enheter- t. ex. grupphem eller egen bostad med anknuten service. Barn behöver leka med jämnåriga kamrater och vuxna utvecklingsstörda får inte vara utlämnade till att umgås enbart med andra utvecklingsstörda. Det kan vara svårt att åstadkomma denna integrering i samhället men för

Videogrammen och de handikappade 241

utvecklingen av förståndsgåvorna är det likafullt viktigt att det sker. Varje utvecklingsstörd måste ges sådana levandsförhållanden, som passar den enskilde individen. l takt med att de utvecklingsstörda ges möjlighet att leva - med ute i samhället måste också nya stödformer byggas upp familjer barn måste således få erforderlig samhällelig service. eget utvecklingsstört Utvecklingen på detta område gårjust nu snabbt och en översyn av omsorgslagen pågår genom omsorgskommittén (S l977zl2). Det viktigaste är emellertid att attityderna till människor med handikapp förändras. Utvecklingsstörda människor måste kunna leva i gemenskap med andra som jämlika medborgare, Detta kräver en förändring av de gängse värderingsnormerna, som hittills överbetonat intelligensen. l ett konkurrenssamhälle ställs de handikappade lätt utanför.

l0.2.3 Videogram för utvecklingsstörda

Videogram får aldrig användas som ersättning for mänsklig gemenskap och som är viktig. Rätt för utvecklingsstörda är det just den sociala träningen använd kan dock anpassade videogram bidraga till en aktivering av den enskilde och till ett samspel med andra. Videogrammet kan öppna svåråtkomliga miljöer och stimulera till tankeverksamhet och kommunikation med andra, som ser programmet. Det kommersiella utbudet av videoprogram liksom TV-program producerade for normalbegåvade har många av de utvecklingsstörda svårt att tillgodogöra sig. För dem kan dessa program ha en isolerande effekt, eftersom de inte helt begriper handlingen. Produceras eller tillrättaläggs program spebehov och erfarenheter kan dock avciellt med tanke på allmänmänskliga sevärda fördelar hämtas ur den nya tekniken. För de lindrigt utvecklingsstörda kan vanliga program i många fall användas om de introduceras, avbryts for förklaring och blir föremål for samtal om innehållet. Videon är således ett hjälpmedel, som kan få stor betydelse när det gäller att stimulera den utvecklingsstörde och tillgodose dennes informationsbehov. Det råder stor brist på läromedel och undervisningsmateriel för utvecklingsstörda. Detta beror inte minst på att materialet måste vara anpassat till olika nivåer, vilket ställer stora krav på flexibilitet. Videotekniken skapar sin formbarhet. För grundsärskolan och trähär möjligheter just genom ningsskolan kan videon också utgöra en pedagogisk resurs genom möjligheterna att spela in egna program. Att skapa kreativa möjligheter for de utvecklingsstörda är av stor pedagogisk betydelse och genom sina enkla tillämpningar kan videon utnyttjas i dessa sammanhang. I undervisningen finns utrymme för såväl orienterande program som protill sinnesträning. De utvecklingsstörda har svårt att gram som stimulerar uttrycka sig i ord, men det betyder ingalunda att de inte har behov av och i det fallet kan att uttrycka sig. De kan behöva ordlösa möjligheter videon sätta fantasin i rörelse. fler vuxna får numera vuxenutbildning, - t. ex. Allt utvecklingsstörda på folkhögskolorna. Där saknar man ibland metodiska erfarenheter av specialiserad undervisning och då kan ett utbud av undervisningshjälpmedel

242 Videogrammen och de handikappade

i videogramform vara till stor hjälp för kursanordnarna (något som kan komma de utvecklingsstörda till del genom en ökad villighet att ta emot utvecklingsstörda elever på integrerade kurser). Vid sidan av rena utbildnings- och träningsprogram är det angeläget att program för kulturupplevelser, förströelse och information görs tillgängliga för utvecklingsstörda. Inriktningen bör då främst vara på grupper, som ,är så gravt handikappade att det normala utbudet till allmänheten ej är tillgängligt. Teater-, film-, konst- och musikprogram för utvecklingsstörda kan tillrättaläggas genom intalade kommentarer och genom att framställningen görs i förenklad form på samma sätt som program för barn måste göras med hänsyn tagen till barnens begränsade ordförråd och trängre referensramar. För vuxna utvecklingsstörda är det viktigt att de inte hänvisas till barnprogram i TV utan att de får ett programutbud som tar hänsyn till att de är vuxna. Angeläget är att utvecklingsstörda också utnyttjas som producenter för kulturprogram och som medverkande. Även dessa grupper har rätt att få agera kulturellt och utgöra en del av kulturlivett Det är viktigt för de handikappade grupperna att kunna identifiera sig med en del av dem som agerar i programmen - bl. a. för att stärka självkänslan. Planer har länge funnits på en aktuell nyhetstidning anpassad för en del utvecklingsstörda och andra förståndshandikappade. Dessa går nämligen miste om mycket av samhällsinformationen och nyhetsilödet. Någon sådan tidning har dock ej kommit till stånd. Tanken kan lätt överföras till videoområdet for att skapa ett lättillgängligt magasinsprogram förslagsvis en gång i månaden - då det ges en resumé över viktigare händelser. Detta som ett komplement till andra informationsvägar - videon ger dock med sina rörliga bilder och lättillgängliga form intryck. som är svåra att förmedla på annat sätt. Videogrammen är likaså en utmärkt informationsväg när det gäller att berätta om de handikappades situation och om samhällets omsorgsverksamhet. Anhöriga, politiker och personal är självklara målgrupper liksom det finns ett informationsbehov i skolor och organisationer.

10.3 överväganden

Videogrammet är ett utmärkt medium då det gäller selektiva målgrupper. Ett och samma inspelade program kan nå såväl en stor publik genom eter- sändning som klart preciserade grupper i särskilda uppspelningslokaler det kan dessutom per post distribueras till enskilda personer eller lånas ut till dem som speciellt efterfrågar programmet. Dess karaktär av att vara både ett ljud- och bildprogram och att kunna spelas upp på valfri tid och plats gör Videogrammet attraktivt och eftersom handhavandet är enkelt föreligger inga tekniska hinder för en vid spridning. Videotekniken kommer förmodligen av egen kraft att vinna insteg hos människor med olika former av handikapp. Man kan redan nu iakttaga att utvecklingsstörda tittar på TV mer än andra grupper och då närmast

och de handikappade 243 Videogrammen

till följd av brist på annan sysselsättning. Det finns dock skäl att förmoda att de inte förstår allt de ser. bör ej i onödan särbehandlas utan hänvisas till det De utvecklingsstörda TV- och videogramutbudet. Däremot är det i högsta grad i övrigt befintliga blir tillgängligt för angeläget att sörja för att detta utbud så långt möjligt kan föreligga även i videogramform och utlånas dem. Dels så att TV-program och enskilda handikappade och till institutioner, handikapporganisationer dels att programmen är begripliga för också denna publik. Tillgängligheten löses om program från SR i enlighet med vårt förslag (kap. 9.4) kan ses

och lånas på biblioteken. kan dock ibland behöva utformas med speciell tanke på svag- Program rikta sig också till allmänheten begåvade men bör då ändå så långt möjligt och for att minska i övrigt. Detta för att klart hävda integrationsprinciperna som finns mellan människor med olika förutsättden gemenskapsklyfta,

ningar. Ett speciellt ansvar för produktion av program, som särskilt tar hänsyn till de handikappades behov bör åvila Utbildningsradion. I proposition 1975/761110 om radio och television i utbildningsväsendet TRU-kommitténs uppfattning att framställning av ljudstöder statsrådet och bildprogram för olika grupper av handikappade är en viktig uppgift TRU-kommittén betonade i sitt betänkande för utbildningsprogramorganet. inom vuxenutbildningen för , (SOU 1975:28) att “ljud- och bildproduktionen utbudet efter

l handikappade främst bör inriktas på att anpassa det ordinarie

att utföra särskild produktion för grupper

i

olika handikappgruppers behov, i samt att informera allmänheten om med särskilda perceptionssvårigheter de handikappades situation”. likställas med För hörselhandikappade bör specialproducerade videogram handikapphjälpmedel, som behövs för att de över huvud taget skall kunna Också för utvecklingsstörda kan detta vara tillgodogöra sig viss information. för träning eller undervisning. Detta fallet och då när det gäller program för pedagogiska hjälpmedel för särbör beaktas vid RPH-sär (Rikscentralen särskilda resurser. Angelåget skolan) i Umeå, som för detta dock erfordrar är att RPH-sär erhåller tillgång till studiolokaler och teknisk utrustning, univilket skulle kunna ske genom att samarbete etableras med SVT eller versitetet. En annan möjlighet är att i Umeå bedriva en medieverkstad

på vilken RPH-sär får repliera. När det gäller framtida produktion av program för de utvecklingsstördas som sker inom behov finns det anledning att jämföra med den verksamhet en etablerad produktion av videogram för hörselhandikap-

SDR. Där finns

pade och Videogramutredningen har (som nämnts på sid 239) föreslagit ett statligt stöd till denna produktion i SDR:s egen regi, vilket har resulterat i ett till 500000 kr ökat statsbidrag för 1981/82. och de erfarenheter, som SDR:s videogramproduktion har pilotkaraktär där vinns, har stort värde för den fonsatta utvecklingen av programpro- Det finns därför skäl att framdeles utduktion för handikappade grupper. nyttja SDR:s förvärvade erfarenheter när det gäller att få till stånd pro-

gramproduktion även for andra handikappade.

Det av Talboks- och Punktskrifts-

statliga stöder till SDR administreras biblioteket (TPB). Till en början är TPB:s insatser av enbart ekonomisk

244 Videogrammen och de handikappade

natur, men där finns ett uttalat intresse av att utveckla sakkunskap och resurser så att man senare skall kunna spela en mer aktiv roll. Enligt vad föredraganden uttalat i 1981 års budgetproposition skall TPB i samråd med SDR lägga fram förslag om en mer organiserad samverkan i fråga om likartade funktioner För framtida statliga insatser på videogramområdet för de handikappades behov finns därför anledning att utnyttja TPB som administrativ och planerande resurs medan det, när det gäller produktion, finns anledning att tillvarata och utveckla de erfarenheter som finns hos RPH-sär, inom SDR och Utbildningsradion. För intern programproduktion inom handikapporganisationer kan mindre videoverkstäder upprättas på särskolor och folkhögskolor eller i studieförbundens eller organisationernas egen regi. Här stimuleras ett kreativt arbete 1Prop.l980/8l:l00, bil. bland de handikappade som själva får planera, producera och agera i program 12. s. B35. tillsammans med vårdpersonal, lärare och anförvanter.

sou 1981:55

11 Medieverkstäder

l flera olika länder har det gjorts försök med att använda videotekniken i samhällsutvecklande eller samhällsforändrande syfte. Det finns exempel på aktiviteter av mycket skiftande slag. Ibland rör det sig om att sätta videoi händerna på folk för att ge dem möjlighet att i 0rd och bild utrustning och hur de vill förändra den. uttrycka hur de själva upplever sin situation l andra fall kan det vara fråga om grupper som förfogar över egen utrustning och mer eller mindre fackmannamässigt använder den for att förändra sammed en viss ideologi. Vissa av de verksamheter som här hället i enlighet avses finansieras helt eller delvis av samhället, några av etablerade organisationer och andra av videoaktivisterna själva. Också distributionskanalerna skiftar - från kabelsystem till postbefordran. Trots denna variationsbredd kan den här typen av videoanvändning avatt använda mediet. Den är inte kommersiell gränsas från andra former till kommersialismen. -i många fall står den tvärtom i klar motsatsställning Det rör sig inte om undervisning i trängre mening. Det är inte heller fråga om en yrkesmässig produktion för TV - ofta kritiserar videoaktivisterna och indoktrinerande. Gemensamt för de TV for att vara manipulerande sätt att utnyttja video som behandlas här är just syftet att använda video som ett medel för människor att kommunicera med varandra i det samhälle där de lever. Därigenom blir videon också ett verktyg för att utveckla samhället i de ordens vidaste betydelse. Utomlands talar man därför ibland om “community video - ett uttryck som närmast skulle översättas med “samhällsvidedK video- I detta kapitel skall först lämnas några exempel på detta slag av utomlands och i Sverige. Därefter görs ett försök att samanvändning, manfatta förväntningarna och resultaten. Slutligen föreslår vi en försöksverksamhet med medieverkstäder i Sverige.

Video i samhällsarbete -

11.1 några exempel

l 1 . 1 . 1 Erfarenheter utomlands

med att använda video Många av de försök som gjorts i industriländerna i samhällsarbete har inspirerats av det kanadensiska programmet Challenge av det kanadensiska filmfor Change. Det lanserades år 1967 på initiativ the National Film Board (NFB), som en försöksverksamhet med institutet,

246 M edieverksräder

syfte att använda film för att stimulera medborgarnas deltagande i den sociala förändringsprocessen. På ett tidigt stadium gjorde man en erfarenhet som kom att sätta djupa spår i sättet att arbeta såväl inom Challenge for Change som i liknande program i andra länder. En ung filmare gjorde en film om fattigdom, “The Things l Cannot Change”. 1 tre veckor levde hon med en fattig familj i Montreal med tio barn och filmade deras dagliga liv. När filmen sändes

i TV blev den en katastrof för familjen. Trots att filmen gjorts med inlevelse

och sympati blev både föräldrar och barn utsatta för hån och löje från grannarnas sida.

Dorothy Todd Hénaut, själv medarbetare i kanadensiska filminstitutet,

gör i en artikel den reflexionen att filmmakare vant sig vid att betrakta film som sitt eget uttryck för hur de uppfattar människor eller händelser. Därför tror de sig behöva absolut kontroll över fotografering och redigering och tänker sällan på att visa dem som de filmar hur de tar sig ut på duken eller i rutan. De är orienterade i riktning mot produkten, inte mot processen, och tänker inte på hur de påverkar dem som filmas eller på publiken. Men det är just dessa ting som måste stå i blickpunkten om man vill använda lilm för att bryta ner kommunikationsbarriärer. Det kräver ett nytt slags filmmakare Challenge for Change-folket lärde sig den läxan och gjorde det till regel att de som filmats skall se filmen först och ha rätt att bestämma om den skall visas för andra och i så fall vad som skall uteslutas. Den principen tillämpades i ett projekt som pågick åren 1967-1969 på Fogo Island i Newfoundland. Fogo representerade i smått de sociala problemen på Newfoundlands landsbygd. Dess invånare levde isolerade från yttervärlden och det rådde sedan länge en livlig rivalitet mellan olika samhällen. Kustlisket hade gått tillbaka, och 60 % av fiskarena hade socialhjälp. Brist på kapital hindrade byggandet av större båtar som skulle ha kunnat nå mera avlägsna och rikare fiskeplatser. Det fanns varken fackföreningar eller kooperativa sammanslutningar. Provinsregeringen började överväga att erbjuda befolkningen att flytta till andra områden. Filmen användes här för att underlätta kommunikation mellan individer och mellan samhällen. “Den ständigt fortgående processen av att göra film, visa den för människorna på platsen, spela in deras reaktioner, vilket i sin tur kan bli material för en ny film, ger människorna i ett samhälle tillfälle att noggrant granska sig själva i syfte att försöka förstå en del av sina problem och hitta lösningar på dem, heter det i en stencilerad historik över Challenge for Change som ställts till vårt förfogande av NFB. Genom att se sig själva och varandra började folket på Fogo Island inse att de hade gemensamma problem, de blev medvetna om sin identitet som Fogo-bor, och de upptäckte att de alla hade intresse av att bevara miljön på Fogo. Slutligen beslöt man med öbornas tillåtelse att visa filmerna för beslutsfattare, politiker och tjänstemän. De gjorde ett djupt intryck. En representant Dorothy Todd Hénaut, för National Film Board sade: “Till slut hade vi fiskare som talade till “Powerful Catalyst i ministrar i kabinettet. Om man tar med sig fiskare till kabinettet, kommer Hopkins m. fl., Video in C ommuniry Development, de inte att tala om sina problem på samma sätt som de gör när de är till- London 1972, s. 17-22. sammans med andra fiskare. Men om man låter regeringsfolket se filmer

M edieverkstäder 247

där fiskare talar med varandra, går budskapet fram?” Efter visningarna spelades åskilliga ministrars kommentarer in för att sedan spelas upp på Fogo. Medan projektet pågick började betydelsefulla förändringar äga rum i Fogo. En kooperativ förening bildades - fem år senare hade den mer än tusen medlemmar. Ett kooperativt varv startades 1968 och sjösatte följande år sina första båtar för högsjöfiske. Kooperationen engagerade sig också i fiskeriindustrin. En ny gymnasieskola som betjänade alla religiösa trosriktningar kom till stånd, något som tidigare inte hade varit möjligt. Vilken utroll spelade nu filmen i denna process? Någon systematisk värdering gjordes inte, men ett par rapportörer pekar på några väsentliga faktorer. De är överens om att det inte var filmen som orsakade förändringarna. åt en önskan om förändring som Men den hjälpte öborna att ge uttryck redan fanns, fast i oartikulerad form. Filmningarna och visningarna öppnade också nya kanaler för kommunikation mellan individer och grupper, “bröt och att missförstå varandra och igenom dåliga vanor att inte kommunicera frigjorde människorna från apati. När filmen gett dem en ny och fräsch bild av sig själva omvärderade de sin egen förmåga och gick till handling. När filmerna visades för politiker och ämbetsmän öppnades slutligen nya kanaler för kommunikation mellan folket på ön och beslutsfattarna.” film. År 1969 började NFB använda video- På Fogo Island användes tekniken. Det första videoprojektet i Challenge for Change-programmet i Drumheller-dalen i provinsen Alberta. Syftet var att genom genomfördes aktionsforskning studera hur ett samhälle påverkas om video införes som ett verktyg i samhällsutvecklingen. Anton V. Karch, som deltog i projektet konstaterade att medan teamet gjorde ett stort antal intervjuer var det hela tiden de som ställde frågorna och fick svar därefter. Pâ så vis insamlades information, fast på intervjuarnas villkor. Teamets roll var filmmycken makarens, inte samhällsarbetarens. Vändpunkten kom när videoteamets ledare ställde sig till den lokala aktionsgruppens förfogande och bytte roll - i fortsättningen skulle gruppens medlemmar sköta apparaturen och hans deras arbete. “Vem som skulle banda, var, uppgift skulle bli att underlätta när och vad som skulle behandlas skulle kommittén bestämma, inte jag.” Liksom på Fogo fick arbetet konkreta resultat på en rad områden. Vilken roll spelade videon i den här utvecklingen? Karch säger sammanfattningsvis att video inte i grunden förändrar ett samhälles utvecklingsprocess, men Citerat av Peter M. den påskyndar den. Videon medverkar i processen att föra människorna Lewis, Video in Non-Forma/ Education, Paris samman och ge den en känsla av enhet och styrka.” (UNESCO) 1977. Nu har mer än tio år gått sedan Challenge for Change startade, men verksamheten fortsätter med både film och video. Budgetåret 1977/78 var 2Referatet i detta stycke fem regionala representanter, s. k. animatörer, anställda. En viktig del av bygger på bewis, aa., s. 62-63. deras arbete går ut på att hjälpa underprivilegierade grupper att producera i det egna audiovisuellt material som sedan visas dels för andra grupper 3 Anton V. Karck, VTR samhället, dels for myndigheter av olika slag som ett led i arbetet med in Drumheller, Alberta i att förändra den egna livssituationen. Tidigare anställdes främst tekniker Hopkins m. fi., a.a., s. 80-81. och filmare som animatörer. Det visade sig emellertid att de gärna lade tonvikten vid programmens tekniska kvalitet. Numera söker man företrä- 4 Anton V. Karch i Hopdesvis människor som sysslar med olika slag av samhällsarbete och ger kins mfl., aa., s. 82.

248 Medieverkstäder

dem utbildning på video. Det har visat sig att de bästa samhällsarbetarna också är de som bäst svarar mot de anspråk som ställs på dem som skall syssla med den här speciella formen av videoarbete. Under årens lopp har dock de stora Förväntningar som i början ställdes på videon dämpats. 1 slutet av sextiotalet väntade man sig att snart sagt var och en skulle bli sin egen filmskapare. Men många av de videoprogram som gjordes blev långtråkiga och ineffektiva. Det visade sig att det inte är tillräckligt att ha tillgång till utrustning. Man måste också ställa resultatet i relation till den tid, den kraft och de pengar som går åt för att uppnå det. Att göra ett videoprogram kan ta en månad, en diabildserie kanske kräver en vecka, och en grupp kan tillsammans göra en uppsättning affischer på en eftermiddag. Ett annat internationellt uppmärksammat projekt i Kanada är Videografen i Montreal. Den startades år 1971 inom ramen for Challenge for Change men fick efter ett och ett halvt år självständig ställning. Dess verksamhet är inriktad på både produktion och distribution av videogram - en kombination av videograf, videotek och videoverkstad. Videografen ligger i Montreals studentkvarter. Under de första åren var här en mycket livlig aktivitet, då både grupper och individer utnyttjade resurserna for att producera program, som sedan kunde ses på videoteatern eller lånas hem från videoteket. Efter en tid blev det emellertid svårare att få de bidrag från det allmänna som var nödvändiga för verksamheten, och vid ett tillfälle såg sig de ansvariga tvungna att temporärt stänga Videografen. Vid ett besök i Montreal i oktober 1978 fann representanter för videogramutredningen att verksamheten åter kommit i gång och höll på att stabiliseras. Videografen var öppen för alla, men man var särskilt angelägen att komma i kontakt med lokala organisationer, aktionsgrupper och fria grupper. Den kontakten ansåg sig dock folket på Videografen ännu inte ha fått i tillräcklig utsträckning. Det har gjorts försök med video i samhällsarbete, som mer eller mindre påminner om de kanadensiska, fast i mindre skala, i flera olika länder, bl. a. Australien (där verksamheten startades av en tidigare medarbetare i Challenge for Change), Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Västtyskland och Österrike. I en del av fallen har videoverksamheten varit kombinerad med lokal kabel-TV. Det finns också exempel på att videotekniken använts för att främja samhällsutvecklingen i vissa u-länder. I dessa sammanhang blev ett videoprojekt i Tanzania under ledning av den kanadensiske filmaren Gerald Belkin en inspirationskälla av ungefär samma slag som Challenge for Change när det gäller industriländerna.

ll.l.2 Svenska erfarenheter

1 Sverige finns det några spridda exempel på att videotekniken på olika sätt använts i samhällsarbete och för att stimulera kommunikationen i närsamhället. Här skall i korthet refereras erfarenheter av den andra TRUkommitténs försök med kabel-TV i Kiruna (Kabelvision Kiruna), videoverkstäderna i Södertälje och Nynäshamn samt den verksamhet som bedrivs av Videobandet.

M edieverkstäder 249 SOU l98lt55

Försöket med Kabe/vision Kiruna bedrevs under två perioder åren 1974 och 1975. Det omfattade under den första perioden ca 1 700 hushåll, under den andra 2 300, men i båda fallen var även biblioteket, en fritidsgård, sjukhuset, fyra skolor och tre daghem anslutna till kabelsystemet. l de ambitiöst formulerade målen ingick bl. a. att:

och produktionsformer, och an- D pröva olika planerings- återkopplingstillsammans med invånare, lokala institutioner och orvändningsformer ganisationer, D uppmärksamma hur kabel-TV kan komplettera existerande medier, D undersöka Förutsättningarna för en aktiv, samhällsbevakande journalisj tik, D pröva olika former av lokalt producerade och/eller förproducerade program for förskolebarn och i vuxenutbildningen, D öka intresset för studier, bl. a. hos nya kategorier deltagare, samt åstadkomma aktiviteter och gemenskap av olika slag, D pröva om kontakten mellan hem, skola och barnstugor kan öka genom olika slags kabel-TV-program, D pröva olika former av lokal information och lokal debatt samt därvid iaktta hur kabel-TV kan utveckla den kommunala demokratin, D pröva möjligheten att i skolarbetet integrera lokalt producerade program och ev. lokalt anpassade centralt producerade program.

Någon prioritering av de olika målen gjordes därför inte, och det betonades att produktionsgruppens bedömningar och omgivningens intresse måste få stor betydelse för innehållet i programmen. Programmen sändes två kvällar varje vecka. Vart och ett av programmen sändes i repris två gånger. Det dominerande innehållet utgjordes under båda försöksperioderna av lokal samhällsinformation. En noggrann utvärdering institutionen vid Umeå universitet. Bland de ergjordes av sociologiska farenheter som noterades under första försöksperioden - och som i stort sett gällde också för den andra - kan nämnas

att 89 % av de intervjuade i en enkät ville att försöket skulle fortsätta, att tittarsiffrorna för programmen normalt låg vid 20-25 % och att ett par program nådde ända upp till 45-50 %, att kabelvisionsprogrammen i stor utsträckning intresserade de lågutbildade, att hade överseende med tekniska brister i programmen om ämpubliken nesområdena engagerade, att kabelvisionen i stor utsträckning tillgodosett ett latent intresse för kommunala frågor, att publiken särskilt uppskattade att kabelvisionen tog upp lokala frågor och att man lät ortsbor medverka i programmen, att de program var mest uppskattade, där publiken genom telefonväkteri fick komma till tals med de styrande inom kommunen, att kabelvisionen under gruvkonflikten vid LKAB visade sig vara ett snabbt och publikfångande nyhetsorgan, att av skolelever resultat försök med program inspelade gav ett positivt och visade hur kabel-TV kan användas i skolarbetet samt som information till föräldrar.

250 Medieverlcstäder

I de diskussioner som föregick den andra försöksperioden betonades vikten av att pröva om kabel-TV kunde fungera som en alternativ television. ett nytt medium. Det ansågs viktigt att pröva om personalen vid kabelvisionen kunde göra program tillsammans med invånarna och om invånarna själva kunde vara med och göra program. För att engagera organisationer och enskilda i verksamheten anordnades två veckoslutskurser i vilka deltog Företrädare för ett 30-tal organisationer av mycket skiftande karaktär och även några enskilda personer. Kursen innehöll praktiska produktionsuppgifter, arbetspass om lagar och avtal och idéinventering. Ett femtiotal olika uppslag till program kom fram. Idéer och förslag från den lokala befolkningen vägde tungt vid valet av ämnen för sändningarna. Flera program producerades också helt eller delvis av Kirunabor. Det mest renodlade exemplet var de program som gjordes av de partier som var representerade i kommunfullmäktige. Personalen på kabelstationen medverkade som kontaktpersoner och hjälpte på begäran till med teknik och manusarbete. Det mesta produktionsarbetet utfördes dock av de lokala partigrupperna. Vid redigeringen fick de teknisk hjälp, men de avgjorde själva helt innehåll och form. Ett program om den lokala fjällräddningen gjordes av en grupp som bildades under en veckoslutskurs. En programtekniker följde deras arbete och gav dem den hjälp de begärde, men produktionen var resultat av gruppens arbete. Ett annat uppmärksammat program handlade om en utvecklingsstörd flicka. Både flickan själv och hennes mor hade stor betydelse för både idé och produktion av programmet. Detta program fick också enligt uppgifter från modern stor betydelse for flickans personliga utveckling och självförtroende genom de nya kontakter hon fick och den förståelse som mötte henne efteråt. Ett annat program av principiellt intresse handlade om gruvarbetarnas pensionsålder. Idén och genomförandet av produktionen kan i stort sett tillskrivas en gruvarbetare, som gjorde en stor del av manusarbetet, filmningen och redigeringen. l sin sammanfattning av den andra försöksperiodens erfarenheter konstaterade TRU-kommittén bl. a. att programmen hade uppskattats av publiken i ungefär lika hög grad som under den första perioden och i väsentligt högre grad än rikskanalernas program. ”Detta är anmärkningsvärt, inte minst med hänsyn till att så många program gjorts av grupper utanför stationen, skrev kommittén och fortsatte:

Det finns anledning att tro att om försöket hade pågått längre tid och gällt ett större område, skulle ännu fler ha utnyttjat möjligheterna att göra egna program. Begränsningarna i försöket har utan tvekan medverkat till att inte fler haft tillfälle eller tyckt att arbetet har varit värt insatsen. Detta är dock inte det enda skälet. Det tar lång tid att få människor att ta aktiv del i TV istället för att bara underhållas eller informeras av den. Att förändra synen på ett medium som funnits under lång tid och vars sätt att fungera många har en fast föreställning om är inte möjligt på några försöksmånader. Några diskussioner om bristande saklighet och ensidig partsmedverkan i program har förekommit, men några allvarliga konflikter beträffande radiolag och programregler har inte uppstått. Men vad skulle hända med en permanent kabel-TV-station med

M edieverkstäder 251

eller intressen att den relativa öppenhet som rått i Kiruna? Kommer vissa grupper ta överhand? Eller kommer det att uppstå naturliga balansförhållanden inför det nya

Kan man ansvar som plötsligt fördelas mellan en kabel-TV-station och allmänheten? och få ett intressant och intresseväckande medium i ett samspel mellan partsinlagor

redaktionell belysning? Det är frågor som återstår att prövaf

den slutsatsen av de båda försöks- Avslutningsvis drog TRU-kommittén som den har använts i Kiruna bör betraktas som perioderna att kabel-TV medium. Kabeltelevisionen är varken en ren utbyggnad ett självständigt av riks-TV. “Den bör i första hand utnyttjas för eller en miniatyrversion sådana uppgifter som riks-TV inte kan utföra: att nå speciella grupper snarare att betona den lokala anknytningen och utifrån ett än en allmän publik, Kabel-TV bör framlokalt perspektiv skapa förståelse för generella problem. för dem som vanligen inte har tillgång till några för allt göras tillgänglig

andra uttrycksmedel. 1975 som en del av Bild- och Ijudverlcsraden i Södertälje startades hösten försöksverksamhet. Verkstaden förlades till den andra TRU-kommitténs med skola, bibliotek, fritidsgård och kyrka i det nyen centrumanläggning En av anledningarna till att verksamheten byggda bostadsområdet Hovsjö. där var stadsdelens nybyggarproblem. 42 % av befolkningen placeradesjust del av invånarna hade allvarliga sociala och var invandrare. En mindre ekonomiska Känslor av passivitet, rotlöshet och främlingskap gjorproblem. var att ge människor tillfälle de sig gällande. Ett av syftena med verkstaden om sin situation men också att stimulera dem att påverka att bli medvetna och förändra den. 1977 övertogs verkstaden av Södertälje kulturförvaltning,

den till kulturhuset Luna i kommunens centrum och våren 1981 flyttades

för att utgöra en resurs för hela Södertälje. för uppspelning och inspelning, stillbilds- Verkstaden har videoapparatur stencil- och skrivmaterial. Denkameror, fotolaboratorium, ljudbandspelare, lånas konstnadsfritt ut till enskilda personer, grupper, föreningar, na teknik studiecirklar, skolor, institutioner m. fl. efter att låntagarna fått undervisning

i teknik och metodik. (kassettspelare med TV- Programmen har bl. a. visats på en “videograf”

apparat) i ett angränsande visningsrum. som ville En av de första produktionerna gjordes av några ungdomar vad som skulle hända om fritidsgården i Hovsjö visa för myndigheterna och de inte skulle ha någonstans att vara annat än stängdes över julen och källarlokaler. Produktionen visades för de ansvariga i trappuppgångar till att beslutet revs upp till förmån för och bidrog med stor sannolikhet

ungdomarna. “om hur det är Ett annat program gjordes av åtta flickor på högstadiet handlar om sex flickor och börjar med att vara ung i Hovsjö”. Programmet väska för att skaffa pengar till alkohol för några scener där de rycker en veckändan. har tjänat som underlag för livliga diskussioner Programmet

i andra högstadieklasser. Ama- Verkstadens resurser används också i en rad andra sammanhang. och diskuterar teknik inför nästa törlag dokumenterar volleybollmatcher match, skolkuratorer övar rollspel inför videokameran, en grupp ledare och 1 barn dokumenterar sin lägervistelse. Program för ljud och bild i som sänds över lokalradion utbildningen (SOU l verkstaden produceras också radioprogram 1975:28), s. 423. i Södertälje.

252 Medieverkstäder SOU l98lz55

Videoverkstaden i Nynäshamn har alltsedan starten drivits av organisationer inom arbetarrörelsen. I Folkets Hus-rörelsens riksplan “100 nya Folkets Hus” fanns bl. a. ett forslag om inrättande av lokala mediecentraler, där man skulle kunna låna och se videogram men också göra egna inspelningar. År 1975 tog planerna mera konkret form i en skrivelse från Folkets Husforeningarnas riksorganisation till LO och socialdemokratiska partiet, där det föreslogs ett projekt med syfte att “klarlägga hur en lokal, facklig eller politisk organisation kan utnyttja videogrammen under en valrörelse”. Försöket föreslogs förlagt till Folkets Hus i Nynäshamn. Det kom också till stånd med anslag från LO, socialdemokratiska partiet och Folkets Husrörelsen. Stödet avsåg ett år med början våren 1976. När denna period löpte ut, minskades L025 och partiets bidrag drastiskt. Verksamheten har dock fortsatt och huvudsakligen finansierats av lokala föreningar och Folkets Hus i Nynäshamn. En stor del av den programproduktion som ägt rum skedde under det första forsöksåret. Efter dess utgång har man sökt fullfölja idéer som då togs upp, men i övrigt har nya förslag av ekonomiska skäl endast i mycket begränsad omfattning kunna förverkligas. I de program som gjorts har åtskilliga ämnesområden tagits upp. Som exempel kan nämnas D flera program om utvecklingsstörda, gjorda av SSU i Sorunda, D ett program om sjukhuset, som bidrog till att aktivera fler av de anställda i det fackliga arbetet, producerat av Nynäshamns socialdemokratiska forening och Kommunalarbetareforbundets avdelning 10, D program om sysselsättning och kollektivtrafik av SSU och ABF, D Humlan - ett program om en ungdomsgård som gjordes av en klass i årskurs 9 på ttf-timmar i skolan, och D ett program om arbetsmiljö, producerat av en avdelning i Statsanställdas förbund. Videon har också använts av studiecirklar som studerat olika samhällsfrågor, t. ex. kvinnans roll, boendemiljön och barnomsorgen. Bortsett från ekonomin har Nynäshamnsforsökets största svårighet varit distributionen. Under valrörelsen 1976 visades program i vanliga TV-apparater, uppställda i valstugor, i entrén till Folkets Hus och på mera tillfälliga lokaler. Antalet tittare vid de visningar som arrangerades var under denna period enligt uppgift i en lägesrapport mindre än 500. Andra program har inte vänt sig till allmänheten utan haft mera avgränsade målgrupper, t. ex. det ovan nämnda programmet om sjukhuset som riktade sig till personalen och sågs av en stor del av dem som det berörde. Program som gjorts i studiecirklar har i ganska stor utsträckning visats i föreningar. Videobandet består av två filmare med anknytning till Filmcentrum, Åke Walldius och Ted Weisberg. De har arbetat med video tillsammans sedan 1974. De har varit engagerade i projekt som alla har det gemensamt att de berör människors situation när krafter som de inte själva råder över driver fram förändringar i betydelsefulla samhälls- och arbetsförhållanden. I ett par fall har de själva gjort filmerna, i andra har de lärt amatörer använda utrustningen och sedan fungerat som tekniker och rådgivare snarare än som producenter.

M edieverkstäder 253

I slutet av oktober 1975 kom meddelandet att Surte glasbruk skulle läggas en arbetarkommitté med uppgift att unner. I protest häremot bildades dersöka nedläggningsbeslutet, ordna en demonstration och uppvakta re- Kommittén kontaktade också Centrum för tvärvetenskap i Gögeringen. och Weisberg gjorde ett videoprogram om händelserna teborg. Walldius “Glasz Bruksvärdet”, vilket kan betecknas som ett komplement till rapporten från Centrum för tvärvetenskap. Filmen innehåller avsnitt om bruket i Surte och dess historia, intervjuer med förträdare för arbetarkommittén, fackföreningen, företagsledningen och de tvärvetenskapliga forskarna. Ett genomgående motiv i filmen är motsättningarna mellan de svar som de intervjuade ger på frågorna om glasets värde som förpackningsmaterial, om orsakerna till nedläggningen och om formerna för samrådet inför beslutet om nedläggningen. Programmet har använts i utbildningen vid LO-skolan på Åkers Runö samt vid universiteten i Umeå och Göteborg. Det har också visats på fackföreningsmöten. År 1976 inleddes ett samarbete med Riksutställningar kring projektet “Arbetare i Dalarna. Det avsåg att engagera människor i studiecirklar där de skulle studera sin situation och dokumentera den utan färdiga läromedel och videofilm. När Stora Kopparberg på olika sätt, bl. a. genom utställningar 1976 meddelade att produktionen vid och Uddeholm i slutet av september Vikmanshyttan skulle skäras ned började Walldius och Weisberg att arbeta för att dosom handledare för några studiecirklar på orten som bestämtsig kumentera det hotade bruket med videokamerans hjälp. Walldius och Weisberg demonstrerade utrustningen, diskuterade innehåll, form och praktiskt tillvägagångssätt med deltagarna och redigerade sedan det inspelade mate- Resultatet blev en videofilm rialet enligt cirkelmedlemmarnas anvisningar. till utställningen “Vikmanshyttan lever”. Den som visades i anslutning innehåller en dokumentation av sista arbetsdagen i den gamla smedjan och av bruket, och arbetet i cirklarna. Walldius och Weisberg har en skildring i fortsättningen samarbetat med Arbetslivscentrum och olika fackliga or- De har vidare engagerat sig i den verksamhet som bedrivs ganisationer. i Filmcentrums videoverkstad i Gamla stan i Stockholm. Förutom de verksamheter som här nämnts har det gjorts flera andra försök med video. Tekniken har prövats i socialt arbete, framför allt på och i kommunal fritidsverksamhet, bl. a. i Stockholm några barnstugor, och Göteborg. Vid vissa folkhögskolor arbetar man med video, och inom trossamfunden finns det några exempel på lokal produktion. 1 Västra Flei Huddinge försöksmingsberg pågår inom ramen för närradiokommitténs verksamhet ett försök med när-TV, där programmen i huvudsak produceras De sänds, liksom i Kiruna-försöket via kabel. på videoband.

11.2 Förväntningar och resultat

Tanken att använda bilden i samhällsarbete är inte ny. Som exempel från kan nämnas det arbete som utfördes i USA av den tiden kring sekelskiftet danskfödde pressfotografen Jacob Riis och sociologen Louis Hine. Riis skildrade de fruktansvärda förhållandena i storstadsslummen i bildreportage för ett par tidningar i New York. Hine dokumenterade med kamerans hiäln

254 M edieverkstäder

immigranternas förhållanden på Ellis 1sland,gruvarbetarnas Ievnadsomständigheter och barnarbetets elände. Syftet med sin verksamhet angav Hine i orden: ”Jag ville visa vad som behöver förändras och de människor som måste respekteras? Det är ovisst när man började använda dokumentärfilmen på liknande sätt. På grund av de höga kostnaderna är det knappast troligt att det skedde förrän efter forsta världskrigets slut. Kort efter den ryska revolutionen började Dziga Vertov och Alexander Medvedkin utnyttja dokumentärfilmen för att sprida den nya ideologin bland massorna. De turnerade med båt och tåg. Medvedkin gjorde också filmer under dessa turnéer. Han brukade inlåta sig i samtal om lokala förhållanden med folket på ålatsen. Ibland resulterade det i en kortfilm, som framkallades och klipptes ombord på tåget, och visades innan han for vidare till nästa station. Den teoretiska bakgrunden till detta sätt att använda filmen utvecklades av Sergei Tretjakov, som hävdade att det är konstnärens uppgift att hjälpa folket skriva sin egen historia, iscensätta sitt eget drama: “Det finns en otalig mängd oskrivna böcker i folkets sinnen. Dessa föcker fastnar inuti människorna på grund av deras oförmåga att föda fram dem.” Både under mellankrigstiden och efterkrigstiden togs filmen i bruk av socialt engagerade människor for att påtala missförhållanden och skapa social och politisk medvetenhet. Det gäller särskilt tjugotalet och det tidigare trettiotalet samt sextiotalet, då händelserna under år 1968 i hög grad fungerade som en utlösande faktor. Vid ungefär samma tid blev den bärbara halvtumsvideon tillgänglig, och några övergick då till att arbeta med den. Det är i detta kultur- och teknikhistoriska perspektiv de aktiviteter som skildrats i föregående avsnitt skall ses. Det brukar hävdas att användningen av video i samhällsarbete kan fylla tre olika funktioner, nämligen att vidga yttrandefriheten, att förbättra den lokala kommunikationen och att skapa ökad medvetenhet om rådande forhållanden. I vilken utsträckning har dessa förväntningar uppfyllts?

1 1.2.1 Vidgaa yttrandefrihet? Det har hävdats att videotekniken ger möjlighet att bredda den demokratiska processen genom att ge röst åt de röstsvaga och “sprida makten över TV-rutan”. Hur stämmer det med de erfarenheter som gjorts? Utan vidare kan konstateras att videotekniken erbjuder ett nytt medium åt människor som vill uttrycka sig i ljud och bilder. Den har vissa fördelar framför filmen, eftersom man utan dröjsmål kan kontrollera vad man spelat in och inte behöver vänta på framkallning. Vidare kan videobanden användas på nytt. Nackdelarna är främst att det är omständligt att redigera ett videoprogram, därför att man inte kan klippa i bandet som i en film, samt att apparaturen fortfarande är dyr och tung. Medieverkstäder, där man kan Cit. av Leonard Henny, and Practice in få lära sig hur man använder videoutrustning, låna den och få hjälp med Theory the Social Use of Photo, redigeringen, kan vidga kretsen av användare. Inom en rätt nära framtid Film and Video, Utrecht torde både billigare och betydligt lättare apparatur finnas på den svenska 1978 (stencil). marknaden. Videotekniken kan också såsom bildmedium som har svårt zCit. av Leonard Henny i ge människor a.a. att uttrycka sig i skrift - eller kanske inte alls kan det - en möjlighet att

M edieverkstäder 255

komma till tals. Det är inte bara i u-länder som människor har svårt att formulera sig i skrift. Flera undersökningar visar att det också gäller svenskar. Även i u-länder som Tanzania och Indien har det visat sig att illiterata människor har kunnat lära sig hantera videoutrustning med gott resultat. Rapporter från videoverkstäder i Australien visar att också underprivilegierade grupper där har använt tekniken. Avgörande för om den nya tekniken verkligen skall bidra till att vidga yttrandefriheten är dock inte bara om det finns tillgång till apparatur och till tekniker och pedagoger som kan lära ut hur den kan användas. Den italienske forskaren Filippo De Sanctis ställer i en Europaråds-rapport om fri video” i Italien frågan om allas yttrandefrihet verkligen har fordjupats och vidgats genom det nya mediet. Han fann i sin studie, att video i stor utsträckning använts på samma sätt som filmen och televisionen: grupper och enskilda aktivister har gjort program for en publik. Visserligen har allmänheten fått komma till tals i dem, men hela tiden på producentens villkor. Så har videogrammen blivit upphovsmannens inlaga, inte folkets. En verklig strävan att göra videon till folkets medium fann han hos vissa vänstergmpper som gick ut med kameran till publiken på en festival eller till strejkande arbetare utanför en fabrik. Man kan dock fråga sig om skillnaden är så stor som De Sanctis vill göra gällande. Det är dock viktigt att lägga på minnet att den som behärskar tekniken i hög grad bidrar till att bestämma hur långt yttrandefriheten kommer att vidgas. Men om man med allmänna medel gör videon tillgänglig for vem som helst - vad händer då? De exempel från olika länder som ovan refererats tillåter inget entydigt svar på den frågan. Erfarenheterna från videoprojekt i fem nybyggarstäder i Parisregionen visar att det där främst var de människor som hade mest fritid som tog mediet i sitt bruk. Om Videografen i Montreal skriver den svenske rapportören Magnus Isacsson:

I stort sett kan man säga att alla möjliga sorters människor utnyttjat videografens resurser. Men inte ”alla” eller vem som helst. Det är inte precis de arbetslösas eller socialfallens medium, inte ens de arbetandesf

I en Europarådsrapport om video som nytt informationsmedium hävdar Anne-Marie Laulan att hittillsvarande erfarenheter visar att video inte har bidragit till att ge ordet till dem som inte har det.” De som i själva verket tar till orda är nämligen de som redan kan ta det, dvs. de halvprofessionella på det audiovisuella området, ansedda medborgare, lärare, ledare och medlemmar i föreningar. Order tillkommer dem som redan har det. De andra vågar inte eller kan inte uttrycka sig och är alltför tyngda Magnus Isacsson, av sitt arbete for att ha tillräckligt med fritid. Inte heller bidrar videon ”Delaktighet eller ny teknik? Vår Lösen till att vidga möjligheterna för grupper och organisationer att komma till 1975:1. tals. Det är nämligen de redan integrerade och strukturerade grupperna som - precis som i de traditionella medierna. Den video 2 Anne-Marie Laulan, La lyckas göra sig hörda Video un nouveau circuir som är tillåten och finansierad av myndigheterna fungerar som säkerhetsdVn/ormarion? s. 17 f. ventil för systemet på platsen. Videogrupperna tjänar, sig själva ovetande, Council of Europe som avledning för de nedtryckta gruppernas latenta aggressivitet, menar CCC/DC (77) 7. Strasmadame Laulan. bourg 1975.

256 M edieverkstäder SOU l98lz55

Förhoppningarna att videotekniken skulle vidga yttrandefriheten har alltså hittills bara delvis infriats. Också inom Challenge for Change kan man märka en tendens till att programmen inte görs av “folket” utan av professionella som agerar som folkets talesman”. Därmed närmar man sig den situation som råder på mediefältet i övrigt. Det behöver dock inte betyda att det inte skett någon vidgning av yttrandefriheten. Videons karaktär av lokalt medium kan naturligtvis ge människor tillfälle att komma till tals som inte har tillgång till riks- eller regionalmedierna. En lyhörd journalist eller filmare kan ge uttryck åt andras besvikelse och förhoppningar, men han fungerar fortfarande som “dörrvakt“. På inget ställe har videoförsöken medfört en bestående förändring av mediestrukturen.

11.2.2 Förbättrad kommunikation? Video är ett kommunikationsmedium. Det kan användas för såväl vertikal som horisontell kommunikation. Att information från myndigheter kan spelas in på videogram och spridas till medborgarna säger sig självt. Det finns också åtskilliga exempel på att videotekniken använts för att framföra medborgares och medlemmars krav till de styrande i samhälle och organisationer. Både möjligheterna och svårigheterna därvidlag har dokumenterats. I utvärderingen av de australiska videoverkstäderna framhålls att deras viktigaste uppgifter är att göra det möjligt för människor att informera myndigheterna om konsekvenserna av olika åtgärder och om sociala behov som inte blir tillgodosedda. Då uppstår den viktiga frågan i vilken grad makthavarna är villiga att lyssna till och beakta folkets krav. Erfarenheterna därav skiftar olika länder emellan. När fiskarnas samtal med varandra på Fogo Island i Kanada spelades upp for ministrarna i Ottawa gjorde det intryck på de högsta beslutsfattarna, och deras bandade kommentarer visades sedan för folket på ön. Den kontakt som därmed upprättades bidrog till verkliga förändringar. I Tanzania är bilden mera komplicerad. De nationella ledarna var villiga att lyssna till folkets röst. Detsamma gällde studenter och lägre tjänstemän. Det var svårare att påverka de lokala makthavarna. I Uttar Pradesh i lndien var situationen likartad: delstatsregeringen var enbart intresserad av att tillvarata Videons möjligheter att förmedla information/tån myndigheterna till folket, medan riksregeringen ville se medierna som kanaler för information i båda riktningarna. I en fransk stad ansåg sig de lokala myndigheterna ha fått bättre kontakt med folket genom videointerventi0nen“, och allmänhetens kritiska vaksamhet synes ha skärpts. De önskemål som framförts om bostadspolitikens framtida utformning i kommunen beaktades dock bara delvis av de styrande i den fortsatta samhällsplaneringen. Den första förutsättningen för att video skall bli ett effektivt medel i kommunikationen mellan medborgare och eliter är att de styrande är öppna för opinionsyttringar från folket - men det är ju en självklar förutsättning för all kommunikation nedifrån och upp i samhället. En annan förutsättning är att video inte används i alltför stor utsträckning. I Tanzania utnyttjades video av ett par-tre byar. Om det hade varit hundra, skulle administrationen antingen ha lamslagits eller också ha vägrat att ta emot budskapen just för att inte lamslås.

Medieverkstäder 257

Video kan vara ett mer hanterligt medium i den interna kommunikationen mellan invånarna å ena sidan och tjäntemän och förtroendevalda i kommuner eller organisationer. Det tar mindre tid att på kommunkontoret se ett band som en grupp miljöaktivister gjort och redigerat än att göra ett studiebesök på platsen - men man går rimligtvis också miste om en mängd nyanser. Lokalavdelningar och studiecirklar kan med fördel dokumentera en del kulturaktiviteter på video och få dem uppmärksammade på distriktseller riksnivå, men försöker tusen studiecirklar föra fram sina synpunkter på videokassett bryter systemet samman. När det talas om videons möjligheter som kommunikationsmedium, avses ofta den horisontella kommunikationen mellan människor, främst i närsamhället. Det finns åtskilliga exempel på att videogrammen med viss framgång använts i det syftet, såväl i försök inom Challenge for Change som i andra sammanhang. Om videotekniken i någon större omfattning skall kunna tjäna det syftet, måste det finnas möjligheter att distribuera programmen. Budskapet bör skrev den australiska videoaktivisten ju nå längre än till de redan omvända”, Jeune Pritchard till videogramutredningens kansli. Det finns olika exempel på hur man löst distributionsfrågorna. Ett sätt är att använda videogrammen som brev. Vi har redan berört det i diskussionen av videons roll i kontakten mellan medborgare och myndigheter. Men det förekommer också att videogrupper på olika platser “skriver” videobrev till varandra. I USA finns det exempel på organiserad brevväxling en gång i månaden av det slaget. Vi har också sett exempel på att grupper visar sina videogram i föreningsloeller andra offentliga lokaler. På sina kaler. på öppna platser och i bibliotek håll finns det videografer, där olika personers och gruppers produktioner finns att se. På en del platser har det upprättats depåer, där videogram från olika håll samlats, katalogiserats och finns att rekvirera. Video Theatre i Halifax, Nova Scotia, är en sådan depå som ger ut en katalog. Vill man ha ett av de program som där finns upptagna är det bara att skicka in ett tomt band, så kommer det tillbaka med det önskade programmet inspelat, utan kostnad. Satellite Video Exchange i Vancouver söker underlätta programutbyte mel- ”Video Exlan grupper i olika länder genom att publicera en internationell change Directory”. Längs de distributionsvägar som här har nämnts når videoaktivisterna en mycket begränsad publik. Genom lokal television via eter eller kabel kan man nå långt fler tittare. l flera av de försök som gjorts både i Sverige och andra länder har man hävdat att sändningsmöjligheter behövs för att man skall kunna nå andra med sitt budskap. Det här har naturligtvis också med yttrandefriheten att göra. Det är till ringa glädje att det finns möjligheter att spela in ett budskap på videoband, om ingen kan se och höra det, därför att det inte finns en distributionskanal som når fram till dem man vill påverka.

258 Medieverkstäder

11.2.3 Ökad medvetenhet?

Det brukar slutligen också hävdas, att videotekniken kan användas För att skapa ökad medvetenhet hos människor, främst om sociala och politiska förhållanden, och därmed ge en utgångspunkt För handling. Även i detta fall kan sägas att det finns erfarenheter som bestyrker att video kan tjäna dessa syften. Detta har sålunda bl. a. varit mycket påtagligt i en del av de Försök som gjorts inom ramen För Challenge for Change. Videons möjligheter att skapa medvetenhet är förknippade med dess karaktär av audiovisuellt medium, dvs. med att den kombinerar ljud och bild. Att se och lyssna till program som skildrar Förhållanden på arbetsplatsen eller i närsamhället kan bidra till en djupare Förståelse. Några program om bostadsbrist och ockupation av tomma hus. som sändes över en lokal TVstation i Swindon i Storbritannien bidrog Förmodligen mer till att sprida kunskap och väcka opinion bland allmänheten än om man hade använt affischer och flygblad För att berätta om bostadssituationen på orten. Man måste emellertid ställa frågan om man inte ibland kan skapa medvetenhet både i den lilla gruppen och hos en vidare allmänhet genom andra medier som kräver mindre insatser i tid och pengar. I London använder stiftelsen Inter-Action bl. a. teater. idrott, småskrifter, affischer och lokaltidningar i sitt samhällsarbete - vid sidan om video. En grupp i Bologna kombinerade marionetteater med att visa ett videoband. En miljögrupp i Australien fann att de nådde längre med sitt budskap genom en broschyr än genom det videoprogram de Först tänkt göra. En del kanadensiska videogrupper har övergått till radio. Det är alltså viktigt att se video just som ett medium bland andra. Just när det gäller att skapa medvetenhet är det dock inte tillräckligt att skildra en situation. Enligt den brasilianske pedagogen Paolo Freire uppstår medvetenhet genom att man tillsammans med andra reflekterar över sin situation. Medierna kan vara ett led i den process som skapar medvetenhet, men de kan inte ensamma åstadkomma den. I ledningen För Challenge for Change framhåller man att arbete i Föreningar och grupper är en viktig Förutsättning För att videoprogrammen skall ha en medvetenhetsskapande effekt. I ett avseende torde videotekniken ha särskilda Förutsättningar För att skapa medvetenhet, och det är när det gäller insikten om hur film och TV fungerar. Den som själv varit med om att göra ett videoprogram vet bättre än andra hur bildens skenbart objektiva karaktär kan utnyttjas För att påverka allmänheten utan att flertalet tittare märker det.

11.3 överväganden och Förslag

11.3.1 Medieverkstäder I tre avseenden har det ställts stora Förväntningar på videotekniken, nämligen att den skulle vara ett medium För vidgad yttrandefrihet, Förbättrad kommunikation och ökad medvetenhet, främst i sociala och politiska frågor. De erfarenheter från olika länder som vi haft tillfälle att ta del av ger vid

M edieverkstäder 259 SOU l98lz55

handen att det inte kan ges något entydligt svar på frågan om dessa föroch väntningar har infriats. De försök som gjorts visar på både möjligheter begränsningar i alla dessa avseenden. I kapitel l hävdar vi bl. a. att den tekniska utvecklingen skapar förut- När sättningar för både storskalighet och småskalighet på medieområdet. har i vårt land uppmärksamheten främst varit fäst det gäller videotekniken på de möjligheter och de risker som det för med sig när den utnyttjas för att sprida ljud- och bildprogram till stora mottagargrupper. Därigenom människans yttrandefrihet och främjas inte komvidgas inte den enskilda munikationen i närsamhället. De flesta av dessa program bidrar inte heller till ökad medvetenhet. Mot den bakgrunden är det angeläget att närmare pröva videogrammens som fåtalsmedium. En försöksverksamhet med lokala mediemöjligheter verkstäder skulle kunna ge värdefulla erfarenheter av videons möjligheter för individer och grupper i närsamhället. som att tjäna som uttrycksmedel ett medel att stimulera den lokala kommunikationen och som ett medium att främja människors medvetenhet både om förhållanden i omgivningen och om filmens och televisionens sätt att fungera. Vi föreslår därför en treårig försöksverksamhet med medieverkstäder på tio orter i landet. Dessa bör väljas så att orter med olika befolkningsstruktur När det gäller huvudmannaskapet kan flera lösningar blir representerade. tänkas. En kommunal förvaltning, en stiftelse eller ett mediekooperativ Vilken Organisationsform som än kan sålunda ansvara för verksamheten. ges en sådan inriktning att den står öppen väljs, måste dock verksamheten och grupper i närsamhället som vill utnyttja dess resurser. för alla individer Som ovan nämnts har lokala videogrupper ofta haft svårt att organisera en tillfredsställande distribution av sina program. Försök med medieverksåväl över städer kan ge anledning att pröva olika former för distribution, som via centralantennanläggningarnas kabelnät. biblioteken De medieverkstäder som vi här föreslår bör i första hand vara inriktade i närsamhället tillfälle att ägna sig åt produktion på att ge befolkningen strikt till av videogram. Man bör dock inte alltför begränsa verksamheten I försöket med allemansradio i Gimo visade det sig att ett enda medium. ville komplettera dessa med många lokala grupper som gjorde radioprogram Det är välkänt att olika medier kan stödja varandra exempelvis flygblad. i en aktion. I verkstäderna bör det och därigenom öka genomslagskraften därför finnas utrustning för framställning av enkla trycksaker, t. ex. genom

elstencilering eller kontors-offset. Verksamheten vid en medieverkstad kommer inte i gång bara genom att man ställer lokaler och apparatur till förfogande. Det behövs också någon människor med det nya mediet, stimulerar dem att använda som aktiverar det för olika syften och visar hur man behandlar den tekniska utrustningen.

Det behövs alltså mediepedagoger. Man får inte utgå ifrån att den personal

som finns på AV-centralerna- och ännu mindre den som finns på biblioteken - har de erforderliga kunskaperna. Troligen får man lov att räkna med inrättas som mediepedagog vid var och att åtminstone en halvtidstjänst en av de föreslagna verkstäderna. till saknas en Vid många av de försök som föregående avsnitt hänvisar seriös utvärdering. Detta gör det svårt att dra säkra slutsatser. Verksamheten

260 M edieverkstäder

vid de här Föreslagna medieverkstäderna bör därför noggrant utvärderas för att försöket skall kunna ge utgångspunkter för ställningstaganden till fortsatt verksamhet. För att forsöksverksamheten skall komma till stånd behövs ekonomiska insatser från det allmännas sida. l kap. 15 ger vi exempel på kostnaderna, som blir beroende av den ambitionsnivå, tekniskt och pedagogiskt, som man har. En medieverkstad som använder trekvartstumsteknik med standardutrustning av märket Sony U-matic torde kräva investeringskostnader på mellan 200000 och 300 000 kr i dagens prisläge. Driftskostnaderna, inklusive ersättning till heltidsanställd mediepedagog, ränta på investerat kapital och fem års avskrivning men exklusive lokalhyra, torde belöpa sig på cirka 200 000 kr. Vi anser att staten bör svara för hälften av kostnaderna. Återstoden kan delas mellan kommuner, landsting och lokala organisationer.

1l.3.2 Utbildning av mediepedagoger

De flesta som nu arbetar med medier av olika slag, video, TV, radio, trycksaker, arbetar som professionella journalister, producenter, redaktörer och är utbildade för detta. Inom andra sektorer inom kulturområdet, musik, teater, bildkonst, finns särskilda yrken för att lära andra - barn och vuxna - att uttrycka sig genom resp. konstformer, exempelvis dramapedagoger, danspedagoger. För dessa finns också särskild yrkesutbildning. En handledare behöver både en professionell producents kunskaper och färdigheter och dessutom pedagogisk utbildning. 1 en medieverkstad arbetar man med bilden och ljudet. Mediepedagogen bör alltså ha ingående kunskaper om hur perception och kognition påverkas via dessa kanaler och vilka förutsättningar den mänskliga organismen har för att ta emot information via olika sinnen. Bildens språk bör ägnas speciell uppmärksamhet. l en värld, där mer och mer information ges via bilder, krävs stora kunskaper om hur man talar med bilder. Denna del av kommunikationen är ofta försummad i utbildningen, men den är många gånger mer betydelsefull än det verbala språket. För att kunna fungera som handledare och hjälpa enskilda och grupper tillrätta, så krävs gedigna insikter i hur samhället fungerar, offentlig förvaltning, folkrörelser etc. Kunskaper om lagstiftning (yttrandefrihet, upphovsrätt) är också nödvändiga. Vi har i kapitel 8.6 redogjort för utbildningsmöjligheter som står till buds för dem som ämnar arbeta pedagogiskt med olika medier. Parallellt med att fler medieverkstäder kommer till stånd, och nya erfarenheter förvärvas bör också nödvändiga utbildningsvägar planeras, exempelvis vid Dramatiska Institutet och vid högskolor och folkhögskolor.

11.3.3 Medieverkstad i kombination med lokalt distributionsnät

Erfarenheter från både Sverige och andra länder visar att en förutsättning för att en verksamhet med lokal skall videogramproduktion bli livaktig och framgångsrik är att man har möjlighet att sända de program man giort

M edieverkstäder 261

mest omtill en större publik, antingen genom etern eller via kabel. Det i vårt land är Kafattande försök som hittills gjorts med lokal kabel-TV åren 1974-75 (se avsnitt 11.l.2). TRU-kommittén, som belvision Kiruna därav vara sådana att det skulle utvärderade försöket, ansåg erfarenheterna området och innehållet mer omfattande vara av värde om ett till tiden, bland annat med erfarenheterna från Kiruna som utförsök genomfördes Den försöksverksamhet med när-TV som för närvarande

gångspunkfÄl

i Huddinge kommun kommer senare att bedrivs i Västra Flemingsberg

redovisas av närradiokommittén. om den kommunala demokratin tog i sitt huvudbetänkande Utredningen roll när det gäller att fördjupa den demokratiska pro- 1975 upp mediernas “att det i ökad utsträckning kommer cessen. Utredningen rekommenderade till försöksverksamhet med utnyttjande av de nya massmedietekni-

stånd kerna som t. ex. kabel-TV och videogram“.2

bör staten ta ansvar för att genomföra ett mera Enligt vår uppfattning försök med olika former för distribution av radio- och videoomfattande i lokala medieverkstäder. Distributionen bör ske program som producerats såväl genom områdets bibliotek som genom TV-sändningar, antingen genom på platsen bör stimuleras att delta i företern eller via kabel. Befolkningen i studieförbundens och om möjsöket genom olika slags utbildningsinsatser regi. Det är vår förhoppning att föligt någon näraliggande folkhögskolas rekomsten av ett lokalt distributionsnät kommer att öka de praktiska möjfri- och ligheterna för medborgarna att göra bruk av sina grundläggande

sou 1975:28, s. 430.

rättigheter “att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar åsikter och känslor” (2 kap., 1 § RF). Liksom övriga 2 Kommunal demokrati samt uttrycka tankar, utvärderas. (SOU 1975:41). försök med medieverkstäder bör detta noggrant

sou 1981:55

12 Videogram och upphovsrätt

12.1 Allmänt

- till största delen Videogram - eller snarare ett videograms innehåll utgör

sådant material, som har skydd enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Innehållet i denna påverkar därför i hög grad olika frågor rörande produktion, i olika former av Videogram. De rättigheter, distribution och utnyttjande bl. a. för innehållet i de avtal, som som lagstiftningen ger, har betydelse måste träffas med rättighetshavarna. Vidare följer att man, om man exem-

anser att vissa typer av utnyttjanden bör regleras lagstiftningsvägen, pelvis kan behöva göra ändringar också i de upphovsrättsliga reglerna. Som utgångspunkt för den upphovsrättsliga bedömningen får läggas den

kretsar allmänt accepterade uppfattningen att vad som hos oss i berörda (kassettband eller bildskiva) rättsligt är att jämupptagits på ett Videogram knutna ställa med filmverk. De rättigheter, som det här gäller, är i princip som upptagits låt vara att de i vissa till de prestationer. på videogrammet, - såsom vid utlåning - lagtekniskt är knutna till videogrammet sammanhang inte någon distinktion i detta självt. Av praktiska skäl görs i det följande videogrammet såsom föhänseende utan framställningen anger generellt

remål för de olika rättigheterna. framförallt i samband med Utredningen har i olika tidigare sammanhang, (Ds U 1978:8), skrivelsen rörande promemorian Svenska videonär utomlands med biblioteksvideo samt delbetänkandet De hörselhanförsöksverksamhet utförligt berört dikappade och videogrammen (Ds U 1980:9) mer eller mindre Det är emellertid angeläget att man i även de upphovsrättsliga frågorna.

samband med utredningens slutbetänkande nu gör en samlad genomgång

först en allmän översikt över det av dessa frågor. l det följande ges därför upphovsrättsliga regelsystemet och videogrammens plats i detta och därefter med påpekanden om önskvärda åtgärder. tas vissa speciella frågor upp

12.2 Det upphovsrättsliga regelsystemet

1 2.2. 1 Upphovsrättslagen

menar man bestämmelserna om författares, kompositörers, Med upphovsrätt och andra rätt att bestämma över utnyttjandet konstnärers upphovsmäns av deras verk. Dessa bestämmelser finns intagna i lagen om upphovsrätt

264 Videogram och upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL; SFS 1960:729). Särskilda bestämmelser om rätt till fotografisk bild finns i den s. k. fotografilagen (se under avsnitt l2.2.2). Upphovsrättslagens huvudsyfte är att ge skydd för och därigenom stimulera det andliga skapandet. Vad som har skydd enligt lagen definieras i enlighet därmed som “litterärt eller konstnärligt verk”. Härmed avses beskrivande eller skönlitterära framställningar, musikaliska verk, konstverk, filmverk och alla andra typer av verk oavsett på vilket sätt de har kommit till uttryck. Vad som är väsentligt är att det rör sig om en andligt skapande verksamhet, som är ett uttryck för upphovsmannens egen personliga utformning av en idé. En sådan uttrycksform är som nämnts filmverk. Någon definition på vad som avses härmed ges inte i lagen men helt allmänt kan ett filmverk sägas vara ett verk av bilder som sammantagna ger intryck av rörelse. Såväl i Sverige som i många andra länder anses det vara utan betydelse på vilket underlag bilderna är anbringade. De kan vara fixerade på celluloidbas men kan också ñnnas inspelade på elektromagnetisk eller elektronisk väg, t. ex. på ett band eller en skiva. l enlighet härmed anses i de flesta länder även Videogram höra hemma inom kategorin filmverk. Som framgår nedan har detta vissa konsekvenser i fråga om det upphovsrättsliga skyddet. Skyddet enligt upphovsrättslagen innehåller två viktiga grundelement. Det ena är rätten att förfoga över verket. ibland kallad den “ekonomiska” delen av upphovsrätten. Det andra elementet utgörs av den s. k. ideella rätten. Den ekonomiska delen av upphovsrätten innefattar som huvudprincip en uteslutande rätt, dvs. en ensamrätt, att bestämma över alla former av lörfogande över verket (2§ URL). Två av de viktigaste formerna i detta hänseende är rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra det tillgängligt för allmänheten t.ex. genom offentligt framförande eller spridning av exemplar till allmänheten. I framställning av exemplar ingår också att verket spelas in på band eller annan anordning från vilken det kan återges eller överförs från en sådan anordning till en annan. Den ideella rätten innefattar en rätt för upphovsmannen att bli angiven på det sätt och i den omfattning som god sed kräver när exemplar framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Vidare har upphovsmannen en rätt att motsätta sig att verket ändras eller används i en form eller i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende (3§ URL). Upphovsrätten tillhör från början alltid den som har skapat verket. Han eller hon kan sedan överlåta eller upplåta upphovsrätten eller del därav till annan. Sålunda kan t. ex. rätten att ge ut ett verk i bokform upplåtas till ett bokförlag eller rätten att ge ut ett verk i videogramform upplåtas till ett videoföretag. Om upphovsmannen är anställd med uppgift att framställa upphovsrättsligt skyddade verk övergår åtminstone i viss omfattning upphovsrätten till arbetsgivaren. l vilken mån rätten övergår beror på olika omständigheter, bl. a. innehållet i anställningsavtalet. I fråga om filmverk finns en specialbestämmelse som berör rättens övergång i vissa hänseenden. I 39 § sägs nämligen att - där inte annat är avtalat - överlåtelse av rätt till av litterärt inspelning eller konstnärligt verk på

och upphovsrätt 265 Videogram

rätt att genom filmen göra verket tillgängligt för allfilm även omfattar eller i TV eller annorledes. Överlåtelsen anses också mänheten på biograf rätt att i filmen i text (textning) eller översätta omfatta återge talade inslag dem till annat språk (dubbing). De nu nämnda reglerna avser att underlätta inte för musikaliska verk. utnyttjandet av filmverk. De gäller emellertid avtal med nöd-

För dessa är alltså särskilda uppföranderättsorganisationerna

vändiga. till är det skyddet inte evigt. l motsats äganderätten upphovsrättsliga livstid och därefter femtio Som huvudregel varar det under upphovsmannens år efter hans död. l vissa fall, bl. a. då ett verk har getts ut anonymt, gäller rätten under femtio år från verkets offentliggörande (43 och 44 §§ URL). ensamrätten inte oinskränkt. Av hänsyn till Den upphovsrättsliga gäller vissa enskilda och allmänna intressen föreskrivs i 2 kap. i lagen vissa ini rätten. Det är sålunda tillåtet att utan upphovsmannens tillskränkningar framställa enstaka av skyddade verk. Vad stånd för enskilt bruk exemplar för enskilt bruk får inte användas för andra ändamål (ll §). som är framställt att citera ur verk (l4 §) och att framföra verk - dock Vidare är det tillåtet inte filmverk - bl. a. i samband med gudstjänst och undervisning (20 §).

När exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk har getts ut får de utgivna tillstånd spridas vidare t. ex. genom vidaexemplaren utan upphovsmannens eller uthyrning (23 §). Man uttrycker det så att uppreförsäljning, utlåning hovsrätten i viss omfattning sägs vara konsumerad. Som har nämnts gäller och musikaliska verk och inte i fråga om exempelvis regeln bara för litterära är att som huvudregel upphovsrätten till filmverk, lilmverk. Konsekvensen torde omfatta också rätten att kontrollera spridning inbegripet videogram, av exemplar till allmänheten. l upphovsrättslagen finns regler inte bara om den egentliga upphovsrätten vissa som står upphovsrätten nära eller liknar utan också om rättigheter om vilka regler finns i denna. Detta är de s. k. närstående rättigheterna 5 kap. URL. är de s. k. utövande konstnärerna. En sådan kategori av rättighetshavare och andra som framför litterära Härmed avses artister, musiker. sångare verk. Sådant framförande får inte utan den utövande konsteller konstnärliga närens samtycke bl. a. sändas ut i radio eller TV eller spelas in på anordning skett får denna inte genom vilken det kan återges. Har sådan inspelning utan sådant samtycke under en tid av 25 år från det år då mångfaldigas upptagningen ägde rum (45§ URL). Den som framställer eller annan ljudinspelning (fonogrammofonskiva har rätt att motsätta av inspelningen under gramframställare) sig eftergörande en tid av 25 år från inspelningsåret (46 §). som sägs i 46§ används i radio- eller TV-utsändning Om en inspelning har fonogramframställaren och den utöunder den nämnda 25-årsperioden vars framförande finns inspelat på upptagningen rätt till vande konstnär

ersättning (47 §). får inte utan sändarföretagets samtycke bl. a. Radio- eller TV-utsändning återutsändas eller genom vilken den kan återges. spelas in på anordning får denna inte utan sådant samtycke föras över till Har inspelning skett annan sådan anordning förrän 25 år har förilutit från utsändningsåret (48 §). URL kan medföra straffansvar och skadeintrång i rättigheterna enligt

266 Videogram och upphovsrätt

ståndsskyldighet. Straff kan utdömas i fall av uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång och kan utgöras av böter eller fängelse i högst sex månader (53 §). Skadeståndsskyldigheten kan omfatta såväl vederlag för utnyttjande som ersättning för andra förluster eller lidande eller annat förfång (54 §). l fall av intrång kan domstol förordna exempelvis att olovligt framställda exemplar skall förstöras eller ändras (55 §).

12.2.2 F otogra/ilagen

Särskilda bestämmelser om skyddet för fotografier finns i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL). Huvudregeln enligt FotoL är att var och en som har framställt en fotografisk bild har ensamrätt att framställa exemplar av denna genom fotografi, tryck, teckning eller liknande förfarande (l § FotoL). FotoL är tillämplig på fotografiska bilder. Härmed avses både fotografier i vanlig mening och exempelvis de enskilda bildrutorna i en film. Som fotografisk bild anses också vad som framställs genom ett med fotografi jämförligt förfarande dvs. exempelvis på bilder som är inspelade på elektronisk väg. Av vad som nu har sagts följer att FotoL är tillämplig på de enskilda bilderna på ett videoband eller en videoskiva. FotoL innehåller också regler om vissa ideella rättigheter. Dessa innefattar regler om angivande av fotografen och om förbud mot kränkande ändring eller användning av fotografi, allt i huvudsaklig likhet med vad som gäller enligt URL (2§ FotoL). Rättigheterna enligt FotoL gäller i huvudfallet under 25 år från det år då bilden framställdes. Om bilden har konstnärligt eller vetenskapligt värde gäller dock samma skyddstid som enligt URL, dvs. under fotografens livstid och 50 år efter hans död (15§ FotoL). I rätten enligt FotoL finns inskränkningar av i huvudsak samma karaktär som enligt URL (5-13 §§ FotoL). Intrång i rätten enligt FotoL kan medföra bl. a. straff och skadeståndsskyldighet enligt samma mönster som enligt URL (16-19 FotoL).

12.3 Reformbehov i om

fråga videogram

Utredningen har i olika sammanhang såväl i tidigare rapporter och skrivelser som på annan plats i detta betänkande lagt fram förslag till olika åtgärder på videogramomrâdet. För genomförandet av dessa åtgärder kan man givetvis behöva använda olika rättsliga styrmedel. Vid utformningen av dessa måste hänsyn tas bl. a. till innehållet i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Denna innehållerhen rad regler som har tillämpning bl. a. på videogram och sätter därigenom bestämda ramar för möjligheterna att i olika hänseenden utnyttja detta medium. Tillkomsten av olika nya medier, exempelvis vållar i vissa videogram, hänseenden vid tillämpningen svårigheter av det upphovsrättsliga regelsystemet. År 1976 tillsattes därför den s. k. upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) för att se över upphovsrättslagstiftningen bl. a. mot bakgrund av

Videøgram och upphovsrätt 267

den tekniska utvecklingen. De förslag, som videogramutredningen lägger fram, måste givetvis ses i belysning av det upphovsrättsliga regelsystemet en ändring eller anpassning av detta. l och kanske i vissa fall föranleda det följande ger videogramutredningen en del synpunkter på Förhållandet

mellan dess förslag och upphovsrätten. Svenska videonät utomlands lade vi fram vissa förslag om l promemorian hur man skulle kunna organisera en distribution bl. a. av Sveriges Radios och andra svenskar ut- TV-program till sjömän i svenska handelsllottan av olika uttalanden under remissbehandlingen vill omlands Med anledning att man givetvis kan diskutera vilken utredningen för sin del framhålla som är den bästa organisationen av videonät av denna typ och att självfallet

upphovsmannaorganisationernas synpunkter

den största hänsyn bör tas till vill för sin del nu endast framhålla att man i denna fråga. Utredningen ser det som mycket angeläget att få en långsiktig lösning på frågan. försöksverksamhet l den rapport som åtföljde vår skrivelse med förslag till med biblioteksvideo tog utredningen översiktligt upp även de upphovsmed en sådan verksamhet. Utredningen uträttsliga frågorna i samband försöksverkarbetade även förslag till de avtal, som kunde behövas för via biblioteken aktualiserar emelsamheten. En distribution av videogram av mera principiell kalertid även en del andra upphovsrättsliga problem raktär. Till dessa återkommer utredningen i det följande. Även i rapporten om videogram till hörselskadade berördes mycket överi sammanhanget. siktligt de upphovsrättsliga frågor som kunde bli aktuella vil det betänkande som vi nu lägger fram finns olika förslag inom deogramområdet. Förslagen tar i stort sikte på hur man bäst skall kunna inom ramen för samhällets kultur- och medieutnyttja denna nya teknik Till en del avser emellertid förslagen mera speciella frågor, bl. a. politik. bäst skall kunna utnyttjas för särskilda grupper i samhur videogrammen barn, handikappade, Utlandssvenskar och invandrare. hället, exempelvis sett att användning av Från upphovsrättslig synpunkt gäller generellt som avses i utredningens förslag, förutsätter videogram för de ändamål, Utredningens arbete och dess förslag har emelavtal med rättighetshavarna. av en mera övergripande kalertid även aktualiserat vissa frågeställningar

raktär. kring distributionen av När det gäller mera principiella rättighetsfrågor videogram vill vi anföra följande. Som bekant får litterära verk i form av exempelvis böcker fritt spridas med musikinspelningar. vidare, säljas, lånas ut etc. Samma är förhållandet får fritt säljas, vidareöverlåtas, lånas Både grammofonskivor och ljudkassetter i avsnitt 2 beror detta ut eller hyras ut. Som framgår av vad som sagts innehåller föreskrifter som gör att spridning av litterära på att 23§ URL från upphovsmannens enoch musikaliska verk i princip är undantagen uttrycka detta så att upphovsrätten samrätt. Man brukar som förut nämnts till viss del är konsumerad i fråga om exemplar som har spritts till all-

mänheten. med exempelvis grammofonskivor eller Videogram företer stora likheter och skäl ljudkassetter. Liksom dessa är de i regel massmarknadsprodukter kan tala för att de i spridningshänseende skulle behandlas på samma sätt. är så emellertid inte fallet. Som Enligt det upphovsrättsliga regelsystemet

268 Videogram och upphovsrätt

förut har nämnts anses videogrammen vara en typ av lilmverk och exemplar av filmverk omfattas inte av 23§ URL och inte heller av någon annan regel som skulle medföra samma effekt. Konsekvensen är enligt URL att den som innehar upphovsrätten till ett filmverk, inbegripet videogram, har en i URL grundad rätt att bestämma över spridningen av lilmverket till allmänheten. Denna regel är självfallet fullt rimlig i fråga om exempelvis spelfilmer och liknande där det är naturligt att rättighetshavaren enligt lag har kontroll över de enskilda exemplaren. När det gäller videogram, som är avsedda for spridning bland allmänheten, är den faktiska situationen annorlunda. Här skulle det i viss mån kunna vara naturligt att helt eller delvis behandla dem på samma sätt som ljudinspelningar, dvs. att låta spridningsrättigheterna “konsumeras” åtminstone i viss omfattning. Här finns olika möjligheter. En sådan möjlighet skulle kunna vara att låta vidareöverlåtelse av videogramexemplar vara fri men låta utlåning och uthyrning stanna under upphovsmannens ensamrätt. Här finns i sin tur olika möjligheter, exempelvis att knyta rätten till uthyrning etc. i forvärvssyfte. Det kan anmärkas att stora delar av det hittillsvarande videogramutbudet har utgjorts av Iågbudgetfilmer, där kostnaderna ofta redan har blivit täckta genom biografvisning och där man har ett mindre intresse av att kontrollera den distribution, som sker i kassettform. Filmbolag, som måste satsa stora pengar i mera högkvalitativa produktioner, har däremot ett mycket stort intresse av att kunna kontrollera uthyrning och andra former for utnyttjande av kassetterna. Hur frågan om konsumtion av upphovsrätten i samband med videogram slutligen skall lösas kan inte anges här, eftersom detta måste avgöras under hänsynstagande till en rad faktorer, som videogramutredningen inte har någon överblick över. Det får emellertid anses önskvärt att man ser över de upphovsrättsliga bestämmelserna om spridning av videogram. Vi har inhämtat att upphovsrättsutredningen i samarbete med de andra nordiska upphovsrättsutredningarna överväger de upphovsrättsliga frågorna i samband med videogram. Vi utgår från att upphovsrättsutredningen då också tar upp den fråga som berörs här. En annan fråga som vi har tagit upp i ett annat sammanhang, nämligen i delbetänkandet om videogram för hörselhandikappade, påkallar också uppmärksamhet från upphovsrättslig synpunkt. Det gäller här frågan om användningen av videogram för att tillgodose olika handikappgruppers behov. Vi utgår från att upphovsrättsutredningen tar upp även dessa frågor vilka enligt videogramutredningens sätt att se har en synnerligen hög angelägenhetsgrad. l fråga om videogram blir även en mängd andra upphovsrättsliga frågor aktuella. Ett problem rör det relativt stora utbudet av olovligt tillverkade videogram, dvs. sådana som framställs och distribueras utan tillstånd av innehavarna av upphovsrätt och andra rättigheter. Denna fråga har tagits upp av upphovsrättsutredningen som i en departementspromemoria (Ds Ju 1981:7 har föreslagit skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång. Vi vill på detta stadium endast framhålla att det enligt vår mening är angeläget att man vidtar kraftfulla åtgärder mot denna s. k. piratverksamhet, när det gäller videogram. En annan fråga, som har aktualitet for både ljud- och bildinspelningar,

och upphovsrätt 269

Videogram

rör rätten att göra inspelningar lör enskilt bruk. l takt med att antalet videotilltar ökar också möjligheterna att i hemmen göra inspelningar bandspelare eller egna kopior av filmer eller videogram. På fonogramav TV-program området synes motsvarande möjligheter till heminspelningar ha påverkat

avsättningen av grammofonskivor och musikkassetter och utkomstmöjligoch artister. Olika möjligheter har övervägts när det heterna för musiker av hemkopieringen och gäller att motverka de negativa konsekvenserna En möjlighet, som då diskuteras, är att lägga en avgift heminspelningen. och/eller oinspelade band. Videogramutredningen på inspelningsapparatur vill i detta sammanhang blott framhålla vikten av att man vid sådana överav vad väganden i Sverige - liksom i övrigt när det gäller avgränsningen som skall vara tillåtet enligt reglerna om enskilt bruk - också beaktar de

särskilda behoven som kan föreligga på videogramområdet. inte minst när Den tekniska utecklingen sker snabbt på medieområdet det gäller videogrammen. De upphovsrättsliga frågorna i samband med nya visat sig vara svårlösta. Samtidigt har media har i många sammanhang de på många punkter en avgörande betydelse lör utvecklingen på området. vill därför peka på vikten av att upphovsrättsut- Videogramutredningen redningen söker att så snart som möjligt finna lösningar på de upphovs-

rättsliga frågorna i samband med olika nya medier, bl. a. videogrammen.

13 och information

Registrering

13.1 Bakgrund

skall vi undersöka om det finns behov av en samlad re- Enligt direktiven bild och om så är fallet föreslå lämpliga former. gistrering av ljud/rörlig kommer att Det förutsätts i direktiven att många bildprogram troligtvis Emellertid förekomförekomma både på smalfilm (16 mm) och videogram. på smalftlmsformat och kommer mer också biograffilm (35 mm) numera Program som produceras för i ökad grad att finnas också på videogram. etersänd television kan komma att distribueras också i form av videogram.

Vi har funnit det angeläget att i detta sammanhang behandla frågan om

en samlad bildmedieregistrering utifrån ett framställnings- och programin-

oberoende av distributionsmetod och programbärarform. nehållsbegrepp Vid utformningen av en registreringsmodell har hänsyn tagits till de behov liksom till de som bland annat uttalats i den s. k. smalfilmsutredningen? utvecklingen på behov som kan förutses genom den snabba elektroniska

bildområdet. A kan överl utredningsuppdraget ingår också frågan om viss information Behovet låtas på det eller de organ, som får ansvaret for registreringen. av effektiv information om program som riktar sig till barn skall särskilt

uppmärksammas. i den mån dessa Vi har också i detta kapitel beaktat arkiveringsfrågorna för registrerings- och informationsfrågorna. Utrednings- 1 har en betydelse Rörlig bild med eller med berörda offentliga institutioner inom arbetet har bedrivits i nära kontakt utan ljud, såsom film och informations- och biblioteksområdet. Samtal har även forts videogram, benämnes arkiv-, film-, offentligägda och privatägda di- fortsättningsvis bildmedimed företrädare för folkrörelseforankrade, um eller bildprogram. Här stributionsforetag. avses dock inte stillbilds-

presentation såsom fotografier, diaserier, tavlor, etc. I ett vidare

13.2 Behov och nuläge

perspektiv måste dock övervägas om stilljilm 13.2.1 En distributionsstruktur för bildmedier (fotografiska bilder ord-

förändrad

nade programmässigt och måste diskuteras i ett sammanhang, som med ljud) skall ingå i Behovet av en samlad registrering bildmediebegreppet. belyser inte bara videogram (kassetter och skivor) utan också de näraliggande Den internationella utvecklingen visar 2 medieformerna film och fonogram. SmaI/ilmsdisrributiøn blir alltmer svåra att dra. promemoria (Ds U hur gränserna mellan olika typer av bildmedier kommer att finnas 1972:9). Även om utrymme for specialiserade företag troligen

272 Registrering och information

även i framtiden så kan man förmoda att exempelvis filmdistributörerna och fonogramdistributörerna vill sälja spelfilmer och musikprogram i videogramform särskilt när videoskivan introduceras i Sverige. l detaljistledet säljs och uthyrs inspelade videogram inte bara i specialbutiker utan också i radioaffärer, bokhandel, fonogram- och fotohandel liksom i pressbyrån och varuhusen. Liksom på litteraturområdet kan en bokklubbsliknande utveckling förutses. Distributionsförhållandena kan också komma att radikalt förändras om exempelvis filmer och TV-program, som produceras med offentliga medel (skattemedel, biograf- eller mottagaravgifter) distribueras även som videogram. (Se avsnitt 9.3) Andra distributionsformer som kabel-TV kan bli en faktor som ökar utbudet av bildprogram. Distributionsstrukturen för bildmedier kan i princip förändras utan att produktionsforhållandena samtidigt förändras. De hittillsvarande behoven av en samlad och heltäckande registrering kommer att kompletteras med nyajtidigare ej förutsedda behov. Registrerings- och katalogiseringsfrågorna ifråga om bildmedia har ytterligare aktualiserats vid inrättandet av arkivet för ljud och bild (ALB) 1979.

l3.2.2 Behovet av smalfilmsregistrering

Till smalfilmsdistributionen hör 16 mm film, videogram av olika typer samt i viss mån super-8-film. Programmaterialet består i huvudsak av undervisnings- och informationsinriktad film, s. k. beställningsfilm, men även korta eller långa spellilmer eller dokumentärer för vuxna eller barn. Ett och samma programmaterial kan förekomma i flera format samtidigt. En biograffilm i 35 mmzs format kan också tillhandahållas av vissa smalfilmsdistributörer. Enligt uppgifter från filmbranschen beräknas att ca 200 smalfilmsdistributörer finns i landet. 26 av dessa bedriver en mer omfattande affársinriktad verksamhet och är sammanslutna i Smalfilmsdistributörernas förening (SDF). Bl. a. finns biograffilms- och pressintressen representerade. En del är offentligt ägda, en del privata och några folkrörelseägda. Bland distributörerna utanför SDF finns statliga verk, företag, föreningar och ambassader. Större delen av smalfilmsdistributionen är inriktad på skolorna - vanligtvis via de kommunala AV-centralerna. Smalfilmsdistributionen är således i hög grad finansierad med offentliga medel vilket också kan ses som ett av flera samhälleliga motiv för att åstadkomma en samlad registrering av film och video. För mindre, och inte så väl etablerade distributörer kan det också vara till hjälp med en samlad registrering när man vill nå ut med sina produktioner. Samtal med intressenter inom film-, fonogram- och bokbranschen liksom företrädare för biblioteksområdet och en del studieförbund har gett vid handen att det finns ett stort behov av en samlad registrering och information på film- och videoområdet. Ett fritt programval förutsätter god information om alla tillgängliga program på marknaden. Det har också visat sig att produktioner av mer internt slag kan röna efterfrågan hos andra organisationer och företag än de som programmen ursprungligen var avsedda för. Önskvärt vore att organisationer och företag

och 273

Registrering information

kunde av varandra och undvika dubbelt arbete och stora köpa program kostnader. Detta skulle möjliggöras med ett centralt register som upptog och video - med referenser till uppallt tillgängligt programmaterial på film hovsmän och distributörer. kartlade år 1979 de cirka 100 kommunala AV- Videogramutredningen som är viktiga länkar i smalfilmsdistributionen. Cirka 600 000 centralema, lilmkopior och 60 000 videokassetter/band lånas årligen ut genom AV-centralerna -framför allt för användning inom skolväsendet, men också social-, fritids- och kultursektorerna berörs av denna verksamhet. 16 mm filmens under de senaste tio åren. situation i Sverige har inte närmare kartlagts Distributionen av 16 mm film har dock ökat samtidigt som videogrammen blivit En företrädare för smalfilmsdistributörerna har beräknat vanligare. att smalfilmen i dag når en lika stor publik som biograffilmen (35 mm) - alltså cirka 23 miljoner åskådare per år. Det finns dock skillnader ifråga om visningssituation, speltid och målgrupp. kunde man klart sortera smalfilmen till undervisnings- och in- Tidigare formationsområdet. definitivt också räknas till Idag måste dock smalftlmen det kulturpolitiska området med tanke på bl. a. den kommersiella uthyrtill ungdomsgårdar och föreningslivet samt filminstitutets ningen av spelfilm framgångsrika Bio lö-verksamhetà talar för att den insriturionsinriktade uthyrningen/ försäljningen av Mycket att följa samma distributionskanaler som videogram i hög grad kommer vad vi har erfarit har den pågående filmbekortfilm och långfilm. Enligt att behandla distributionen av 16 mm film eller redningen inte till uppgift videogram utan arbetar helt med frågan om ett eventuellt nytt avtal mellan staten och organisationer som företräder biograffilmsbranschen. Den senaste konstaterade svagheter i smalfilmsdistrifilmutredningen butionen som sades direkt bero på avsaknaden av tillfredsställande regi- Bristerna i smaltilmsdistributionen sammanfattas i bl. a. följande strering. punkter:

“1.Det finns ett stort antal distributörer, vilka till namn, adress och filmbestånd är okända för det övervägande antalet konsumenter. Den specialisering mot vissa kundkategorier som skett i distributionsledet har medfört en påtaglig isolering. ofull- 2. Katalogmaterialet är dåligt och oenhetligt uppbyggt. Katalogerna innehåller l flera kataloger upptas ständiga uppgifter om innehåll och användningsområde. ett stort antal föråldrade filmer, vilka är praktiskt taget oanvändbara. och målgrupp 3. Låntagare av film som har en klar uppfattning om ämnesområde har trots detta svårt att få tag i lämplig film både ur kataloger och vid muntlig förfrågan. De olika distributörerna har ofta blygsam kännedom om konkurren- ”råd” har för ternas produkter och en naturlig vilja att ”behålla kunden“. Många filmverksamheten fått negativa verkningar.

Bio och 16-projektet startade 1976 i samarbete med Svenska kommunförbundet Målsättningen är att genom distribution av med stöd av utbildningsdepartementet. spelfilm försöka finna nya visningsformer för såväl svensk som utländsk kvalitetsfilm och även försöka nå en ny publik. Bio 16 skiljer sig från gängse spelfilmsdistribution genom att filmer efter nedkopiering också kan visas utanför de vanliga biograferna. Utbudet baseras på en egen import av kvalitetsfilm som genom en spridning på olika språk- och kulturområden avses medverka till en varierad repertoar i landet. Verksamhetsåret 1980/81 deltog 117 kommuner och kulturkommittéer i Bio 16-pro-

jektet.

274 Registrering och information

5. Verklig kännedom om filmernas innehåll finns givetvis inom de fiesta företag - men mera sällan i distributionsledet. Ett stort antal av de i distributionen verksamma har icke sett mer än en ringa del av de filmer som utlånas. 6. Samma film finns hos fiera distributörer, men ofta under olika rubriker och till olika priser. 7. Åtskilliga svenska filmer finner ej distributörer och är dömda att aldrig möta en publik?”

Det hette vidare i kapitel 12:

lnom filmutredningens expertkommittéer och i andra sammanhang har klart konstaterats att dokumentationen beträffande beñntliga och nyutkomna kortfilmer är svag och osystematisk. Visserligen utges närmare 200 000 filmkataloger årligen, men genom att distributörerna ofta har en eller ett par målgrupper blir katalogerna inte jämförbara och ibland vilseledande. För att få en överblick över såväl det kommunala filmbeståndet vid egen AV-central och hos olika distributörer erfordras ett tjugofemtal kataloger. Förhållandet är ohanterligt för såväl konsumenter som distributörer.”

Huvudförslaget i departementspromemorian var att en filmcentral borde inrättas, eftersom den dåvarande distributionsapparaten ansågs vara splittrad och resurser saknades för viktiga funktioner. Den föreslagna filmcentralen skulle förutom rena distributionsfunktioner även få registrera och katalogisera all smalfilm, ge ut kataloger och centralt administrera granskning av barnfilm, undervisningsfilm och fri kortfilm. På sikt ansågs verksamheten kunna utvidgas till att omfatta även andra medier än film, såsom videogram. De flesta remissinstanser, som yttrade sig i frågan, instämde i att katalogmaterialet var oenhetligt och svåröverskådligt. Många remissinstanser avvisade dock förslaget att inrätta en filmcentral med distributiva funktioner. Man betonade starkt betydelsen av att det finns distributionsföretag. som särskilt är inriktade på att förse skilda avnämargrupper med film som är anpassad till de olika gruppernas behov och önskemål. Utbildningsministern konstaterade i prop. 1975:20 att det föreslagna centrala registreringssystemet skulle - om det kunde tillämpas även utanför utbildningsområdet - medföra en väsentlig arbetsbesparing för såväl de filmdistribuerande företagen som för dem som använder film i sin verksamhet. Något förslag i frågan förelades ej riksdagen utan statsrådet begränsade sig till att konstatera att ett dylikt registreringssystem endast kan komma till stånd efter en frivillig överenskommelse mellan berörda företag liksom att det borde gå att finna former, som skulle tillgodose såväl krav på ekonomisk rationalitet i filmhanteringen som på en särskild inriktning av verksamheten.

l3.2.3 Kataloginformationen

En smalfilmsdistributör kan ha många olika typer av programmaterial att erbjuda. Materialet brukar generellt kategoriseras som barnfilmer, kortfilmer, tecknad kortfilm, svensk spelfilm, utländsk spelfilm, undervisnings- och informationsfilm, PR- och företagsfilm. De kataloger distributörerna tillhandahåller skiljer sig ofta mycket från varandra i sin uppläggning. Ämnes- DsU 1972:9, s. 89. indelning, rubriksättning, innehållsbeskrivning och tekniska uppgifter utgår 2 a.a., s. 97. från olika indelningsgrunder och kan således vara mycket olika.

Registrering och information 275

Olika typer av programbärare kan i vissa kataloger få egna avdelningar

eller också är de olika programbärarna sorterade under respektive programtitel. Konsumenten kan ha svårt att orientera sig från katalog till katalog som i vissa fall dessutom regelbundet förnyas eller kompletteras med supplement. Dessutom egna kataloger över sitt bestånd. utger en del AV-centraler En användare måste således söka i en mängd olika kataloger för att kunna film eller Det är i dag fortfarande svårt att få den goda välja videogram. av smalfilmsutbudet som efterlystes av filmutredningen 1971. l överblick på undervisnings- och barnfilmsområdet dag utges dock samlingskataloger av Kommunsamköp och av barnfilmrådet.

13.2.3.1 Kommunernas centrala filmregister

AB byggt upp ett databaserat centralt Sedan 1975 har Kommunsamköp är att erhålla ett enhetligt klassificerings- och registrefilmregister. Syftet som skall kunna av filmutbudet på unringssystem, ge en total överblick Avnämare är i huvudsak AV-centraler och skolor. Syfdervisningsområdet. är också att kunna erbjuda tryckning av såväl filmditet med registret stributörers som AV-centralers kataloger. om respektive film som förs in i registret lämnas av respektive Uppgifter Följande uppgifter lämnas: producent/distributör.

l. Filmens titel. Rubriksättningen anpassas efter filmdistributionens behov men skall om möjligt anknyta till den terminologi, som återfinns inom biblioteksväsende

och undervisning. A 2. Tekniska längd i minuter. färg eller svart/vitt och film- eller videouppgifter; kassettformat. Ursprungsland Distributionsår Språkversion

P°.°°F7*:^PP°

Målgrupp Producent/ filmägare utan värderingar. Maximalt 560 tecken. Innehållsbeskrivning. Sakligt korrekt Rubrikkoder (för sortering under relevant ämnesområde etc.).

intresse i skolorna och på AV-centralerna för Det finns ett klart positivt liksom för katalogen. Önskemål om att registret skall det centrala registret även utanför det traditionella undervisningstäcka alla slags bildprogram filmområdet har uttalats på senare tid. (Jämför resonemanget om det vidgade avsnitt l3.2.4.2.) Dessutom ifrågasätts om inte andra läromedelsbegreppet, utanför också skulle ha intresse av ett ceninstitutioner själva skolområdet Ett är att Kommunsamköp AB inte kan göra tralt filmregister. problem lönsamt. Förlusten ligger för närvarande på registret företagsekonomiskt kronor detta har företaget beslutat att fortsätta cirka 80000 per år. Trots är stor. Man har för avsikt att försöka finna nya fidriften då efterfrågan

nansieringsformer.

276 Registrering och information

13.2.3.2 Barnfilmkataloger

Den information om bildprogram, som ges av filmdistributörerna varierar av naturliga skäl mycket ifråga om kvalitet, omfång och objektivitet. Den enda katalog med i förhållande till producenter/distributörer oberoende innehållsbeskrivningar utges av barnñlmrådet, som ger referat och bedömningar av den barnfilm, som man granskar. Barnfilmrådets katalog, som senast gavs ut 1980, används främst på förskolor, Fritidsgårdar, bibliotek och ungdomsorganisationer. Den innehåller omdömen om hittills cirka 600 av de cirka 2 000 barn- och ungdomsfilmer, som finns på den svenska marknaden. Man behandlar dessutom bildprogram för döva och utvecklingsstörda barn och ungdomar. Svenska filminstitutet, som också distribuerar barn- och ungdomsfilm med en kvalitetsmålsättning, utger en barnfilmkatalog över filmerna. Kommunsamköp utger en särskild katalog över sin egen distribution av film och videogram för och om barn. Någon barnfilmkatalog av allmän karaktär produceras dock ej utifrån Företagets centrala register.

13.2.3.3 Några större katalogsystem De större katalogsystemen finns framför allt på TV-arkivet vid Sveriges Television AB och på Svenska ñlminstitutets arkiv. Till de mindre systemen, vars antal förmodligen uppgår till flera hundra, hör sådana som finns vid statens biografbyrå, ALB, museer och företag liksom i primärkommuner och landsting. Systemen har i första hand en intern inriktning, men det hindrar dock inte att katalogerna kan vara allmänt tillgängliga. Vid TV-arkivet hos Sveriges Television AB fanns 1980 nära 30 miljoner meter 16 mm film katalogiserad. Tillväxten är för närvarande cirka 1,2 miljoner meter per år. 6 500 program finns beständigt arkiverade på videoband medan 20 000 program fortlöpande arkiveras i avvaktan på sändning, avmagnetisering eller beständig arkivering. En omfattande statistikkatalog redovisar alla program som har sänts. Katalogen framställs sedan 1974 genom en dator bl. a. på mikrofiche. Inom några år kommer katalogen att göras tillgänglig via terminal även utanför TV-arkivets lokaler i Stockholm. Den äldre katalogen - material fore 1974 - finns på 750 000 konventionella kort. De nyare katalogerna omfattar bl. a. en alfabetisk katalog på mikrofiche samt nyckelordsförteckningar på papper, ordnade alfabetiskt och systematiskt efter samma system som på svenska bibliotek. Man säger sig nu ha börjat växa ur microfichekatalogen och undersöker nu möjligheterna att övergå till en modernare dataregistrering. 6000 titlar film, mestadels spelfilm av 35 mmzs format, finns upptagna i Svenska filminstitutets arkivregister som uppdateras med hjälp av dator. Samtliga titlar finns på 52 mikrofiche för dagligt bruk. Materialet, som ligger till grund för de s. k. filmfaktasidor som filminstitutet fortlöpande ger ut, finns på databas. Arkivet för ljud och bild (ALB) arbetar för närvarande med ett manuellt katalogsystem som baserar sig bl. a. på det samarbete man har med SR (man abonnerar på tre register på TV-arkivet), biografbyrån och filminstitutet. Till skillnad mot TV-bolagets och filminstitutets kataloger är ALB:s katalog offentlig.

och information 277

Registrering

ALB:s katalog över film och videogram redovisar följande uppgifter:

Originaltitel Produktionbolag Svensk titel Produktionsland Datum för svensk premiär Produktionsâr Svensk premiärbiograf Svensk distributör Regissör Filmens format Manusförfattare Längd i meter efter klipp Litterär förlaga (Författare) Tid i minuter Fotograf (A-foto) Censurbeslut Musik Kortfattad synopsis Producent ALB:s accessionsnummer Rollista (högst 15 namn) Ämnesord

Produktionsuppgifter och rollista tas i första hand från ftlmens/videogrammets for- och eftertexter, medan synopsis i de flesta fall hämtas från biografbyråns censurkort, då ALBzs katalogiserande personal endast i undantagsfall har möjlighet att se igenom hela filmer och videogram. Ett exempel på programinformation utomlands skall till sist nämnas. Föprogramme comretaget National Video Clearinghouse, USA, har en ”Video som 1980 innehöll uppgifter från 450 distributörer från puter data bank” västvärlden med 40 000 program tillgängliga for försäljning eller uthyrning i USA. För varje program upptas 27 olika fakta. Företaget utger även Video Source Book vars andra upplaga (mars 1981) innehöll 34000 titlar på 21 olika språk. Tillgång till databanken får man genom att ringa eller skriva till någon av terminalanläggningarna. NVC har ingen egen programutgivsom förmedlar uppgifter om tillning utan fungerar som ett serviceföretag, gängliga program. Utgivaren betalar ingen avgift for att komma in i registret - i stället tas betalt for utförda sök-tjänster.

13.2.4 Särskilda behov inom utbildningsomrâdet

13.2.4.1 TRU-kommitténs betänkande att registrering av l sitt slutbetänkande ansåg den s. k. TRU-kommittén och information om aktuellt bild- och Ijudmaterial inom utbildnings- och kulturområdena inte behöver kopplas samman med frågan om distribution av materialet. Det kan i stället vara en fördel att ha flera distributörer. l betänkandet konstaterade man att utbudet av bildprogram inom utbildoch informationsaspekter kan ningsområdet med hänsyn till registreringsmaterial för främst a) skolan, b) högskolan och delas upp i tre kategorier; c) vuxenutbildningen och kulturområdet. Möjligheter att utnyttja Kommundet föreslagna utbildningsprogramorganet (numera utsamköp respektive av material i de olika kategorierna diskubildningsradion) för registrering terades. Man menade dock att en central registrering som också understrukits i prop. 1975:20 (se avsnitt 13.22), skulle medföra stora fördelar. Den överblick som det framtida utbildningsprogramorganet skulle få över en stor del av bild/ljudområdet skulle kunna tala för att en sådan funktion knyts skulle dock till stora delar falla utanför antill detta organ. Kulturomrâdet svarsområdet för utbildningsprogramorganet. Kommittén ansåg det angeläget att ge frågan om registrering av rörlig bild en snabb lösning. Detta låg

278 Registrering och information

dock utanför kommitténs uppdrag varför man föreslog att en särskild utredning skulle tillsättas. Följande tre organisatoriska alternativ borde enligt kommittén övervägas:

[j Registrering organiseras efter mottagargrupper. Kommunsamköps verksamhet fortsätter direkt inriktad på Förskola, grundskola och gymnasieskola. Utbildningsprogramorganet svarar för registrering av material for högskolan. En särskild enhet inrättas för registrering av material för vuxenutbildnings- och kulturområdet. E] En särskild enhet för registrering av rörlig bild inrättas inom utbildningsprogramorganet. E] En särskild fristående enhet inrättas. Här kan ev. en sammankoppling göras med det av dataarkiveringskommittén (SOU 1974:94) föreslagna arkiveringssystemet eller med den registrering av läromedel som sker inom statens institut för läromedelsinformation (SlL).

1 prop. 1975/76:l10 om radio och television i utbildningsväsendet instämde statsrådet i kommitténs uppfattning att avnämarna skulle ha stor nytta av en samlad och lättillgänglig information om förekommande och bildljudprogram. Statsrådet fann det också angeläget att frågan om en heltäckande registrering av AV-material prövas vidare. Han ansåg dock att registrering endast bör avse att på ett systematiskt sätt sammanställa vissa data om AV-material, som sedan kan utgöra grund för informationen till dem som använder materialet. Här påpekades att detta var en uppgift för statens institut för läromedelsinformation (SIL) när det gällde ungdomsskolan och vuxenutbildningen. Registrering av AV-material som inte omfattades av S1L:s verksamhet borde enligt föredragandes mening läggas upp på ett sådant sätt att samverkan eller samordning med S1L:s register skulle möjliggöras. Statsrådet ansåg också att man ytterligare borde utreda formerna för registrering av AV-material, vilket eller vilka organ som borde ha ansvaret för denna samt i vilken utsträckning registreringen också borde vara förenad med uppgiften att informera om utbudet. Något förslag med anknytning till registreringsfrågan förelades dock ej riksdagen i denna proposition.

13.2.4.2 Läromedelsregistreringen

Till läromedel hör givetvis bildprogram såsom film och videogram. Det nya vidgade läromedelsbegreppet återfinns i grundskolans nya läroplan; ”Läromedel är sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål.” Detta innebär förmodligen att material med innehåll av mer allmän karaktär - bl. a. på film och videogram - som inte kommer från läromedelsproducenter alltmer kommer att användas inom skolan. Detta förhållande har bland annat observerats av barnomsorgsgrupl Program för ljud och bild i pen, en statlig utredning, som framhåller att man lär och påverkas inte utbildningen (SOU endast av program som benämns utbildningsprogram. Man menar också 1975:28, s. 551). att olika regler för återanvändning av olika slag TV-program leder till ett 2 Läroplan för grundsko- snävt utbildningsbegrepp. Detta innebär i sin tur en låsning som på ett lan (Lgr80), s. 50. minska bredden allvarligt sätt skulle i materialtillgång (se även 13.2.4).3 3 Barn och vuxna (SOU Utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) skriver i sitt slutbetän- 1980:27, s, 237). kande:

Registrering och information 279

På grund av det vidgade läromedelsbegreppet blir det allt svårare att skapa ett läromedelsregister som är heltäckande. Även relativt omfattande Iäromedelsregister måste av praktiska skäl införa avgränsningar. Men varje sådan avgränsning medför risk för att läromedel utanför registret lår liten användning.”

Det blir således allt svårare att bygga upp ett register som är snävt malgruppsinriktat. Information om läromedel ges f. n. av statens institut för läromedelsinformation (SIL), läromedelsproducenter och läromedelsdistributörer. Bildprogram registreras generellt inte, även om SlL:s register från början var avsett också för detta (se föregående avsnitt l3.2.4.l). SlL:s register finansieras i huvudsak genom producentavgifter och till en viss del med statliga medel. Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL) har också ett register över läromedel kopplat till förlagens beställningsrutiner. ULÄ har på olika sätt undersökt effekterna av information från dessa register och har konstaterat att utnyttjandet varit lågt. De viktigaste källorna vid valet av läromedel är dels provexemplar av nya läromedel, dels muntlig information från lärare och förlagens representanter. ULÄ ansåg att det inte är rationellt med flera läromedelsregister, som i stor utsträckning innehåller samma läromedel men arbetar oberoende av varandra. ULÄ föreslog därför att det skapas en enhetligt register för specialproducerade läromedel som kan ge service åt konsumenter, distributörer för detta och producenter. ULÄ föreslog att FSL:s register bildar grunden register och att SlL:s register avvecklas. Till registret bör knytas en referensgrupp med representanter för staten, kommunerna och producenterna. Liksom hittills varit fallet så avses inte heller det nya Iäromedelsregistret innefatta bildmedier.

13.2.4.3 Programinformation för skolan

Samtidigt som andelen studerande på gymnasieskolans yrkesinriktade linjer växer (numera 65 % av samtliga elever) har användningen av videogram ökat i skolan. Skolöverstyrelsen har undersökt behovet bl. a. inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Många lärare har påtalat att det är svårt att hitta lämpliga videogram. Orsaken är bl. a. att det saknas en samlad information önskemål om de program som finns. Man har också framfört om förteckningar över videogram, som är lämpliga i undervisningen. Det har visat sig att skolorna inte heller har råd att för undervisningsmoment inom speciella yrkesområden köpa videogram, som inte finns att En bättre registrering och information om bildlåna på AV-centralerna. program skulle underlätta såväl den enskilda skolans som SÖ:s arbete med att finna lämpliga s. k. lågfrekventa filmer och videogram för undervisningen ifråga. l den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har ämnet bild getts en ökad betydelse. l målbeskrivningen av ämnet sägs bland annat att eleverna skall utveckla sin förmåga att självständigt skapa bilder, att kommunicera med bilder och att tolka och kritiskt granska olika typer av bilder. Det sägs också att eleverna skall bli medvetna om bilden som språk och vänja 1 Lämmedm [sko/an bildspråket för att värna och förverkliga yttrandefriheten. (sou 1980:15,s. 76). sig att använda

280 Registrering och information

Av läroplanen framgår att eleverna skall arbeta med ljud/rörlig bild på samtliga tre stadier. Som tidigare nämnts kommer film och videogram att få en ökad betydelse som hjälpmedel i undervisningen genom bl. a. det vidgade läromedelsbegreppet. Det är troligt att bildens ökade betydelse som ämne kommer att öka kraven från såväl lärare som elever på en samlad programinformation av hög kvalitet.

l 3 . 2 . 5 A rkiveringsfrâgorna

Dataarkiveringskommittén (DAK) föreslog i betänkandet Bevara ljud och bild (SOU 1976:68) inrättandet av en central institution för arkivering av ljudoch bildupptagningar för forsknings- och utbildningsändamål. DAK konstaterade att filmdistributionen är splittrad på så många enheter att det är svårt att få tillgång till många ñlmer. Det saknas dessutom en central registrering och katalogisering av ñlmbeståndet. DAK ansåg att det Föreslagna arkivet skulle kunna fylla en viktig uppgift här. DAK ansåg att katalogiseringen av arkivinstitutionens eget material borde bli omfattande för att underlätta forskningen och begränsa behovet av insatser från arkivpersonalens sida. En arkivinstitution med omfattande forskarservice kräver en noggrann och mångfacetterad katalogisering av materialet. DAK uppställde följande krav på sökingångar till ett sådant arkiv.

Namnkatalog (helst uppdelad på upphovsmän och artister) Titelkatalog (inkl. hänvisning från översatta titlar i originaltitlar m. m.)

-§E*N:-'

Systematisk katalog (eventuellt kombinerad med nyckelord) Produktionsnummer- och accessionskatalog . Kronologisk katalog (datumkatalog, främst för radio- och TV-sändningarna).

Sveriges Radios (SR) kataloger, och framför allt programkatalogerna, fyller dessa krav varför DAK ansåg att den del av materialet, som kommer från SR kan katalogiseras i samarbete med SR. Dessa kataloger behöver dock kompletteras med det övriga materialet. Från SR hade man inhämtat att företaget mot ersättning var berett att i dator samköra uppgifterna i SR:s kataloger med de kataloguppgifter som kommer från arkivet och att tillhandahålla kompletta databaserade kataloger över arkivets material. Arkivet skulle sedan kunna abonnera på dessa kataloger. I remissomgången i anslutning till DAK:s betänkande ansåg SR bland annat att man i planeringen för mediearkivets utrustning borde räkna med dataterminalsystemens utveckling och att det på längre sikt är troligt att institutionen behöver sådana. SÖ ansåg att det föreslagna arkivet borde kunna fylla en viktig uppgift i samband med registreringen och katalogiseringen av s. k. lågfrekvent film. 1974 års radioutredning framhöll, att det med hänsyn till svårigheterna att få veta vem eller vilka som är rättighetshavare vore av stort värde om arkivinstitutionen också förvarade aktuella uppgifter över sådana. I skrivelse till utbildningsministern (juni 1976) betonade massmedieforskningsutredningen det angelägna i att få till stånd ett massmediearkiv. Man berörde här också frågan om det till arkivet kunde knytas någon form av

och 281

Registrering information

eller registrering av mediernas innehåll. Detta skulle enligt katalogisering och massmedieforskutredningen ha stor betydelse såväl for massmedierna ningen som för andra organ som sysslar med massmediefrågor. att den nya arkivinstitutionen skulle 1 sin proposition föreslog regeringen få ställning som statlig myndighet och benämnas arkivet för ljud och bild Statsrådet konstaterade bl. a. att registrerings- och gallringsuppgifter (ALB). delar av institutionens verksamhet. Han kommer att utgöra betydelsefulla fastslog också:

“Det bör vara en uppgift för arkivinstitutionen att efter hand pröva om uppläggningen ställer. av katalogiseringsverksamheten någorlunda svarar mot de krav som utnyttjarna bud- Behovet av mer kostnadskrävande registersystem får sedan prövas i de årliga Det bör också ankomma på institutionen att undersöka förutsättgetprövningarna. av katalogiseringen med andra ningarna för och angelägenheten av en samordning särskild registrering av rättighetsregistrerande och bevarande organ. Förslaget om bör likaså prövas av den havare, som framfördes i radioutredningens remissyttrande, nya arkivinstitutionen mot bakgrund av en bedömning av behovet av en sådan re-

gistrering?

13.2.6 Några andra behovsomrâden

Vi har erfarit att det finns intresse för en central registrering av bildprogram

inom folkbildnings- och föreningslivet. Tillgång till kataloger och programskulle t. ex. vara en tillgång i studieförbundens arbete med information att sammanställa studiematerial. och informationsverksamhet finns behov av en sam- För intern utbildning lad och lättillgänglig programinformation. Kännedom om ett programutbud

även av internt skulle kunna leda till att avtal slag inom en organisation kan träffas om användning av detta material även inom en annan organisation. Ett särskilt intresse för detta har uttryckts inom landstingsområdet där man såväl centralt vid landstingsförbundets lTV-grupp som ute på sjukhusen och vid enskilda landstings AV-centraler försöker finna program för

användning inom sjukvårdsutbildningen. Inom museisektorn önskar man tillgång till ett centralt register för att

finna program lämpliga för visning i samband med utställningsverksamhet. skulle kunna innebära ett väsentligt bättre Centrala informationsinsatser resurser hos exempelvis Riksresursutnyttjande av redan i dag befintliga Nordiska Museet och utbildningsradion. Centralt och regionalt utställningar, samarbete mellan museiinstitutioner i hela landet skulle också kunna främav registreringsmetoder för jas. Behovet av samarbete ifråga om utveckling bör i detta sammanhang uppmärksammas. Detta gäller föremålssamlingarna också den sektorsindelning som föreslagits för den statliga museisektorn

(se vidare avsnitt 132.72). föreslår bl. a. i sitt slutbetänkande om föräldraut- Barnomsorgsgruppen för utbildningsradion till produktion av förbildning förbättrade möjligheter liksom att kunskap om massmediepåverkan skall äldrainriktade program och skolan. Barn- l ingå i utbildningen av all personal inom barnomsorgen Prop. 1977/7897 om delar uppfattningen om att det finns behov av en samlad pliktexemplar till bibliotek omsorgsgruppen inte minst med tanke på föräldra- och arkiv, s. 104. registrering av ljud- och bildprogram,

282 Registrering och information

grupperna. Man uttrycker som sin förhoppning att lösningar på videogramområdet skall leda till en bred tillgång till bildmaterial producerat av samtliga företag inom SR-koncernen. Man vill utnyttja folkbibliotek och AV-centraler och pekar man på en önskad ”möjlighet till serviceinformation om vilka filmer, bildmaterial och videokassetter som finns totalt, deras innehåll och användbarhet?

l3.2.7 Behov inom närliggande kulturomrâden

13.2.7.1 Fonogramområdet

Videogrammen intresserar i hög grad numera också fonogramdistributörerna. Detta beror inte endast på videogrammens tekniska släktskap med fonogrammen utan också på den internationella musikindustrins ökande intresse och engagemang i videomediet. Det är därför nödvändigt att man när man diskuterar en samlad registrering av bildmedierna också följer utvecklingen på fonogramområdet. I sin slutrapport påpekade fonogramutredningen att det idag i praktiken är omöjligt att få reda på vilka fonogram som finns tillgängliga i den svenska handeln. Informationen är spridd på en rad olika kataloger och reklamblad, som sammanställs efter olika principer av olika fonogrambolag. En samlad katalog över fonogram tillgängliga i Sverige skulle enligt utredningen väsentligt öka möjligheterna för mottagarna att få information om fonogram. En sådan katalog skulle också underlätta detaljhandelns arbete. Med hänsyn till några fonogrambolags dominerande ställning är det viktigt att ett i förhållande till olika branschintressen fristående organ får huvudansvaret för en svensk katalog. Därför föreslås arkivet för ljud och bild (ALB) få i uppdrag att utforma en katalog över tillgängliga (lagerhållna) fonogram. Katalogens bas bör utgöras av information om samtliga fonogram som omfattas av lagen om pliktexemplar av fonogram. Uppgifter om andra fonogram skulle kunna tas in i katalogen mot en avgift från det bolag, som utgivit fonogrammet?

1 sitt remissvar på fonogramutredningens rapport sade sig ALB for sin

del inte ha något emot att engagera sig i det föreslagna projektet. Förutsättningen är dock att ALB:s nuvarande resurser inte skulle behöva tagas i anspråk utan att en förstärkning kommer till stånd. ALB föreslog att fnansieringsform, ansvarsförhållanden vid produktion av en lagerkatalog samt katalogiseringssystem görs till föremål för en särskild utredning. 1 sammanhanget menade ALB att det också här ligger nära till hands att i nära samråd med videogramutredningen utreda förutsättningarna för en registrering av olika typer av videogram. Informationsteknologiutredningen menade i sitt remissvar att man vid 1 Barn och vuxna (SOU utarbetandet av en fonogramkatalog bör beakta att dess innehåll kan hållas 1980:27), s. 237, 240-241. tillgängligt för utnyttjande i teledata. ALB:s uppgift torde på så sätt kunna 2Fonogrammen i förbilligas. Konsumentverket tillstyrkte att en dylik marknadsöversikt produceras. kuliurpølitiken (Kulturrådets rapport 1979:1) Den borde distribueras bl.a. till bibliotek och till den kommunala kons. 154-155. sumentverksamheten.

och information 283

sou 1981:55 Registrering

Svenska kommunförbundet ställde sig positivt till Förslaget men föreslog att utnyttja de uppgifter om fonogram att man undersöker möjligheterna bibliografiska databas. Man ansåg det som finns samlade i Bibliotekstjänsts att katalogen görs lättillgänglig for bibliotek och fonogramhandel viktigt for barn- och ungoch därmed alla som har ansvar för inköp av fonogram domsverksamhet. Bibliotekstjänst menade att det förefaller ogenomtänkt

hos ALB då det redan finns att bygga upp en databas med kataloguppgifter en omfattande databas hos Bibliotekstjänst med mer än 12 000 alfabetiska

fonogram. Bakom denna bibliouppslag, som hänför sig till musikbärande utvecklingsarbete och man menar att grafiska databas ligger ett mångårigt det borde vara av nationalekonomiskt intresse att detta arbete utnyttjas

av andra avnämare än biblioteken. såväl bibliotekens Bibliotekstjänst föreslog en modell som kan tillgodose och allmänhetens behov av information om fonogram. som detaljhandelns Denna modell ansåg man borde vara användbar också när det gäller video-

grammen. har ännu ej tagit ställning till kulturrådets rapport. Regeringen

l3.2.7.2 Det fotodokumentära området

nödvändigheten av en väl

Kulturrådet framhåller i en preliminär rapport*

registrering av museisamlingar. En registrering sägs vara en fungerande för att övriga verksamheter vid museerna skall grundläggande förutsättning

kunna bedrivas. Flertalet museer saknar idag ändamålsenliga register. Man har bl. a. iaktsaknas inom olika samtagit brister t. ex. att enhetliga registreringssystem

Rapporten betonar att ett innehållsrikt register inte fyller sin lingsområden. om inte informationen kan utvinnas på ett enkelt sätt. Datateknik uppgift kan här bli ett värdefullt hjälpmedel och försök med detta har redan påbörjats

på museiområdet. avancerat registrerings- Stiftelsen Kulturarvetz påbörjade hösten 1980 ett som utnyttjar såväl datateknik som videooch dokumentationsprojekt, for teknisk- och vetenskaplig informationsförsörjskivteknik. Delegationen med 350 000 kronor till projektet, främst avsett för ning (DFl) har bidragit teknisk utrustning, programmering och datamaskintid. vid Kulturarvet omfattar hittills cirka 50000 Föremålsdokumentationen Dessa skall registreras och överföras i form beskrivningar och fotografier. inmatning och uppbyggnad av text och bild dels genom en decentraliserad av en databas och dels genom inmatning och återsökning på videoskiva. “Museer behövergoda blir mycket snabb - endast ett par sekunder registerg preliminär Bildsökningen på skivspelaren stora mängd bilder, som skivan in- rapport från kulturrådets - trots kompaktheten och den mycket 50m

finns registrerad på afbélsgrylpp Ulrçdér

nehåller. Detta är möjligt genom att dokumentationen en dator hos Medi-

och styrs av en central dator. Databasen läggs upp på |,°g5”*;'g'§ä ingar 3:3 26“5°5am'

cindata i Göteborg. Terminalanvändning gör databasens innehåll tillgängligt men på sikt 2 Kullurarvet uppräti hela landet. Museerna är tänkta som de främsta användarna, lades i Falu s°m

och utbildningsanstalter, kunna 1970 fi”

torde även andra institutioner, som bibliotek central for vård av musei- . ans ma 513 l _ _ föremål. 45 personer är _ __ ar dels att klassificera bil- anställda och huvudman Museernas problem med fotodokumentationen av originalfoton är Samhällsföretag. förslitning der for att göra dessa sökbara, dels att förhindra

284 och

Registrering information

eller kopior vid sökning respektive Det ovan visning. nämnda projektet med decentraliserad informationslagring kan ses som ett konstruktivt försök att finna en samordnad lösning på dessa problem. På stillbildsområdet bör i övrigt uppmärksammas att de svenska museerna förfogar över uppskattningsvis 10 miljoner fotografiska bilder. Dessa fungerar som bilddokument över samhällets utveckling och utgör en kompletterande dokumentation av museernas föremålssamlingar. Det har på senare tid krävts ett klart ansvarstagande för de fotografiska samlingarna vid museerna. För vissa uppgifter behövs särskilda gemensamma insatser som exempelvis en utveckling av metoder för vård, förvaring och registrering. I en förstudiek som kulturrådet låtit genomföra föreslås bl. a. att ett sekretariat för dessa funktioner upprättas. Sekretariatet skulle bla. få följande centrala och rådgivande uppgifter:

E] Vara samarbetsorgan för fotografisamlande institutioner och i det sektorsövergripande registreringsarbetet företräda bildarkiven, som inte i annan ordning deltar i detta arbete Upprätta register över svenska fotografiska bildsamlingar. som helst årligen publiceras i reviderad form. Tillhandahålla kontinuerligt reviderade register över de centrala bildarkivens och

DUUU

länsbildarkivens samlingar Upprätta centralregister över kulturhistorisk film Tillhandahålla aktuell information om foto- och lilmdokumentära projekt

sekretariatet skulle även ombesörja en bildservice med ett bilddistributionsnät för museerna och hålla register och bildinformation för alltillgängliga mänheten. Behovet av en mer lätthanterlig stillbildsregistrering kom mer förmodligen att uppstå även hos Sveriges Television AB. Dess TV-arkiv förfogade 1980 över mer än 7 miljoner fotografier varav många är kulturhistoriskt värdefulla. Stora stillbildsarkiv finns dessutom vid de större dagstidningarna.

13.3 överväganden och

förslag

13.3.l Inledning

De önskemål om en central registrering av bildprogram, som uttrycktes i filmutredningens PM (Ds U 1972:9) och i remissomgången för tio år sedan, är minst lika aktuella i dag. Medieutvecklingen har inneburit att videogrammen har blivit allt vanligare. De kan också förutses få en framträdande roll i det framtida medieutbudet. har traditionella medier Samtidigt såsom 16 mm film inte minskat i betydelse som programbärare utan används i stället i nya distributions- och visningsformer. Utvecklingen har också gjort att gränserna mellan dessa “smalmedier” och centrala massmedier som biograffilmen och etertelevisionen blivit alltmer diffusa. De rörliga bilderna i kombination med ljud finner således sina kanaler till mottagarna via ett flertal olika programbärare. 1Vem ska rädda bilden? Behovet av en samlad registrering har sedan länge funnits framför allt Rapport från kulturrådet inom institutionell verksamhet såsom utbildningsområdet, den offentliga 1980:3. kultur- och fritidsverksamheten och inom föreningslivet. Också enskilda

och 285

Registrering information

i framtiden komma att efterfråga information på bildkonsumenter torde

medieområdet. i våra förslag är behoven av att bygga upp re- En viktig utgångspunkt

av det programmaterial som nu i snabb takt samlas hos arkivet gistreringen Vi ser det som angeläget att skapa en registreför ljud och bild (ALB). nämnda behov och ALB:s omedelbara ringsresurs som sammanför tidigare

och växande behov av en effektiv dataregistrering. olika som var Datateknikens utveckling möjliggör registreringssystem,

och ekonomiskt sett otänkbara för tio år sedan. Det är nu möjligt tekniskt vägen för bl. a. avnämaratt bygga upp en databas, som i sin tur öppnar avancerade sökmöjligheter via termiorienterad katalogisering och mycket

nal. har vi konstaterat att det finns ett stort behov Under vårt utredningsarbete med heltäckande funktion. Detta av ett centralt register för bildprogram som finns i landet, och bör omfatta alla slag av bildmedier, tillgängliga

tänkbara användare inom både offentlig och privat sektor. betjäna samtliga som en samhällelig servicefunktion. Detta Ett centralt register bör upprättas fördelar. Vi är också övertorde ge såväl företags- som samhällsekonomiska kulturpolitisk insats på bildmedietygade om att härmed görs en väsentlig

området.

13.3.2 Användarna

under en inledande period får ett Vi räknar med att ett centralt register användare. Däremot kommer dessa instirelativt litet antal institutionella

att använda relativt ofta och mycket (= hög frekvens). tutioner registret denna användning att utgöra förutsättningen för upp- Samtidigt kommer

byggnaden av registret. användare. Det programmaterial som levereras ALB bör bli en primär och katalogiseras inom ramen för den centrala in till ALB kan registreras med detta förutsätter vi att det är av intresse registreringen. I samband for forskare - som ju är ALB:s avnämare - att genom det centrala registret

hos ALB eller erhålla information om programmaterial vare sig det finns alltså för forskare att hänvisningsmöjligheter öppnar vägar ej. Registrets material som faller utanför pliktexemplarslagen eller som producerats finna Ett centralt blir också användbart i ALB:s före inrättandet av ALB. register

med att bl. a. rädda äldre ljud- och bildmaterial. eget arbete är inriktad på utbildningens behov En stor del av smalfilmsdistributionen önskemålen om en central reoch det är också här som de mest uttalade Kommunsamköps nuvagistrering finns. Inom utbildningssektorn utgör

rande frlmregister en värdefull tillgång(se v13.2.3.1). Vi anser det ändamålsen-

att verksamheten med detta filmregister efter vederbörliga ligt och möjligt med det centrala registret. Vårt förhandlingar överförs till och integreras med forslag skapar förutsättningar för detta. Frågan om en samlingskatalog därhän. Vårt forslag försvårar inte undervisningsfilm lämnar vi tills vidare

eller andra filmdistributörer att utge speciför vare sig Kommunsamköp

alkataloger. kommer att utnyttja ett centralt Vi tror att många smalfilmsdistributörer Främst bör möjligheterna till att ur registrets register för många syften.

286 Registrering och information

databas framställa specialkataloger kunna vara till stor nytta särskilt för ämnesorienterade och målgruppsinriktade distributörer. För specialinriktade distributörer kan en central registrering vara en viktig förutsättning for att nå ut till mottagarna. Det kompakta formatet på kassetter och den låga framställningskostnaden for skivor kan medföra ett engagemang av mediedistributörer som tidigare ej befattat sig med bildmedier. Hit hör exempelvis fonogrambranschen liksom den riksomfattande distributionen av press (Pressbyrån) och böcker (Seelig & C0). Genom informella kontakter har vi erfarit att det redan i dag finns ett uttalat intresse för en central med registrering något slag av produktinformation. Ett redan från början attraktivt utformat registreringssystem torde kunna finna stor användning hos medieinstitutioner som Svenska ñlminstitutet, Sveriges Television AB och Sveriges utbildningsradio AB. Det bör på sikt finnas möjligheter att överföra vissa informationsfunktioner av allmänt intresse till det centrala registret. Närmast till hands ligger här katalogiseringen i samband med ALB:s av film arkivering och TV-program. Också allmän› hetens behov av information om redan sända program är en tänkbar funktion för ett centralt register. De hittills nämnda institutionerna kan ses som såväl input- som outputanvändare - de lägger in sin egen information och tar ut vad de behöver ur den gemensamma informationsbanken. Dessa användare blir förmodligen också högfrekventa nyttjare, vilket innebär att de använder en eller registret flera gånger varje arbetsdag. Härutöver tror vi att ett mycket stort antal lågfrekventa användare kommer att utnyttja registret. Dessa kommer att ñnnas över hela landet. Genom uppkoppling via telefon eller det nordiska datanätet kan också institutioner i de nordiska grannländerna nyttja registret. bör kunna få an- Registret vändning på statliga institutioner, som ansvarar för olika ftlmområden. som exempelvis statens biografbyrå, statens och barnñlmgranskningsnämnd ñlmrådet. I olika har behovet sammanhang av ett register över rättighetsinnehavare diskuterats liksom förslag att registrera för film även ansvariga utanför SR:s ansvarsområde? Sådana register skulle med fördel kunna integreras med detta centrala register. Vi förutser en relativt omfattande användning på utbildningsområdet. På högskoleområdet finns då den naturliga anknytningen till ALB:s forskarservice men en allmän användning på högskolornas läromedelscentraler och bibliotek kan också förutses. Såväl grundskola och gymnasieskola som förskola kan förmodas nyttja registret via AV-centraler och folk- eller skolbibliotek. lProp. 1977/78:97 om Det kan nämnas att det i dag vid landets högskolebibliotek finns mer åtgärder för att bevara än 200 terminaler lämpliga för sökning i detta register. Praktiskt taget alla skrifter och ljud- och större företagsbibliotek har egna terminaler medan ännu få folkbibliotek bildupptagningar, s. 104, med anledning av ett har tillgång till terminal. Lämpliga terminaler för lågfrekventa användare remissyttrande från 1974 kostar ca 8 000 kr. års radioutredning. Frågan om biblioteken skall spela en ökad roll för att förmedla information 2 till kommuninnevånarna står för närvarande Filmen - censur och under debatt. Vårt utredningsansvar (SOU 1969: 14), arbete har dock tydligt visat att folkbiblioteken är lokala kulturinstitutioner, s. 134. som har breda kontaktytor mot allmänheten. Vi tror att den samlade över-

och information 287

Registrering

bäst kan förmedlas till blicken av programutbudet på bildmedieområdet konsumenten via det lokala biblioteket. Mindre skolor och den enskilde andra institutioner med begränsade resurser bör ges tillgång till programvia terminaler och/eller AV-centralerna. informationen på biblioteken videogram via bibliotek (se kap. Även om vårt förslag att distribuera

informarionsrollen vara betydelsefull

9) skulle avvisas så bör den ovan nämnda Vi bedömer det också som mindre troligt att för bibliotekens verksamhet.

kommer att belasta bibliotekens personalresurser denna nya servicefunktion

i någon nämnvärd grad. Det är givetvis svårt att redan i dag uppskatta hur många användare att få. Vi förutsätter dock att flertalet av ett centralt register kan komma nivå redan inledningsvis binder de ovan nämnda användarna på central bör man utforma ett attraktivt sig för en anslutning till systemet. Samtidigt Utifrån främst dessa förutsättningar har vi system för perifer användning. användare med terminalanslutning till uppskattat att antalet institutionella Här bör databasen kan bli ett par hundra under den första tioårsperioden. minst 100 AV-centraler i landet som man då bl. a. notera att det finns förmedlar bildprogram liksom det förutom alla skol- och sjukhusbibliotek

i kommunerna. I vår uppskattning totalt finns cirka 2 000 biblioteksenheter att varje Iänsbibliotek och de större AV-cenhar vi dock endast förutsatt Skulle alla medelstora och stora bibliotek tralerna får en terminalanslutning. AV-centraler komma att ansluta sig så kan antalet anslutningar liksom Anslutningstakten kan mångfaldigas under den inledande tioårsperioden. att de datatekniska kostnaderna fortsätter att sjunka.

komma ökaAgm

bör man också notera de möjligheter som ett even-

I detta sammanhang

En teledataanvändare tuellt införande av teledata kan erbjuda i framtiden. på sin arbetsplats eller kan med hjälp av en telefon och en teledataterminal i sitt hem komma att få direkt tillgång till det centrala registrets databas.

antalet användare mycket stort men omöjligt l så fall blir det potentiella

att beräkna redan i dag_

Mycket talar for att registret redan från början bör kunna få en utformning flertalet och konsumenters behov och även som tillfredsställer producenter

den efterfrågan som kan förutses. det som främst avgör Enligt vår mening är dock inte antalet användare Antalet högfrekventa användar-inom ett centralt register skall upprättas. relativt litet, men vid bedömningen av registrets stitutioner blir visserligen berörs av betydelse måste man ta hänsyn till det antal åskådare/ tittare som

det programmaterial som tas fram.

l3.3.3 Förbättrad programinformation

bör kunna få stor betydelse för Ett centralt register i form av en databas Producenten eller distributören för redan

en förbättrad programinformation.

som finns exempelvis i nuvarande katalog. från början in den information så kan man i efterhand förbättra denna Om informationen är ofullständig kan censurnoteringar och inmatningar. Exempelvis genom kompletterande om barnfilm eller ytterligare klassificeringsdetaljer

granskningsutlåtanden

med nyckelord används för att finna påföras. Genom att ett söksystem (se vidare 13.3.5) kan man uppnå en mycket stor flexi-

programinformation

288 Registrering och information

bilitet i informationsuttaget. Man kan exempelvis snabbt ta fram information om allt programmaterial som finns inom ett ämnesområde eller om en producent, regissör, aktör, författare etc. Informationen kan överföras till skrivare eller ordbehandlingsmaskin vid ansluten terminal varvid man automatiskt kan erhålla snabbt utskrivna förteckningar. Informationsuttaget kan också direkt överföras till mikrofiche, till en datasatt specialkatalog eller annan tryckt skrift. Systemet kommer förmodligen att bidra till att en mer enhetlig klassificering av film och video åstadkommes på relativt kort tid. Det bör förmodligen också underlätta för mindre distributörer liksom för ideella organisationer att ge ut egna film- och videokataloger. Större organisationer exempelvis företag och statliga myndigheter - kan genom detta centrala register framställa specialorienterade kataloger för användning exempelvis i personalutbildningen och försäljningsorganisationen. Registret ger inte bara förbättrad information vid enstaka söktillfállen utan också helt nya sökmöjligheter genom direkt tillgång till databasen via terminal eller_ telefon. Vi tror att de nya möjligheter, som ett centralt databaserat register erbjuder, blir en stimulerande faktor för dem som arbetar med bildmedierna. Man kan se registret som en slags knutpunkt för kommunikation mellan producent och mottagare från idé till visning. En förbättrad programinformation av detta slag bör också bidra till att kanaler öppnas för de film- och videoproduktioner som hittills har varit okända för en större publik. Detta bör främja yttrandefriheten.

13.3.4 Registreringens omfattning och innehåll

13.3.4.1 Omfattning

Utredningsarbetet har visat att en central registrering bör vara så fullständig som möjligt. Detta är också en konsekvens av att vi ser det som nödvändigt med en mångfald olika användare (se 13.3.1) som skall finna registret tillräckligt attraktivt för att bl.a. bidraga till dess finansiering (l5.2.3). Vi kan räkna med en utveckling som innebär att en programproduktion i ökad grad kommer att finnas på ett ökat antal olika programbärare liksom att någon programbärare med tiden kommer att överges helt till förmån för andra. Exempelvis kan en introduktion av videoskivan få påtagliga effekter under 80-talet. Ett program kan förekomma i flera skilda medieformer. För att belysa detta ges här några exempel:

D Ett TV-program från utbildningsradion kan förutom i sin sändningsform dvs. 1 eller 2 tums videoband förekomma på videokassett eller l6 mm film. D En utländsk spelfilm kan förutom i biografformatet 35 mm också distribueras g i form av videokassett, videoskiva eller l6 mm film. D Undervisnings- och informationsfilm liksom barnfilm ligger oftast på 16 mm film och/eller videokassett men kan också förekomma på 8 mm. D Pornogralisk film liksom tecknad film förekommer vanligen på 8 mm film (superåtta) men är numera även vanlig på videokassett. D Produktion av ideell och icke-kommersiell art förekommer på framför allt videokassett och 16 mm film men även 8 mm film. För att möjliggöra kommersiell visning förekommer ibland dessa produktioner även på 35 mm film (typ: Ett anständigt liv, Tältprojektet).

och 289

Registrering information

Videokassetter Förekommer i dag även i helt professionella sammanhang används dock kassetterna hittills inom exempelvis TV-företag. För sändning TV-stationer Spetsbergen) eller av kabelmestadels av mindre (typ Gibraltar, Genom är det tänkbart TV-företag. sin höga kvalitet på både bild och ljud kommer att kunna användas i professionella sammanatt även videoskivor Kassettekniken kan också förväntas hang exempelvis vid TV-sändningar. framtida biograflilmsdistributionen. Mediakonverbli användbar för den till en annan tering dvs. överföring av program från en typ av programbärare

blir också alltmer vanlig. innebär att en förenklad teknik kan an- Den elektroniska utvecklingen kommer såväl enskilda som vändas i professionella sammanhang. Samtidigt att kunna använda sig av mer avancerad men nu relativt prisinstitutioner teknik för sin produktion, distribution eller konsumtion. billig att dra två viktiga slutsatser av Det finns enligt vår mening anledning

den snabba utvecklingen:

a. Genom teknikens utveckling blir gränserna mellan olika typer av programbärare omöjliga att upprätthålla i framtiden. Detta gäller inte på film- och TV-området endast på videogramområdet utan även i ett större medieperspektiv. b. Den tekniska utvecklingen bidrar samtidigt till att olika användningsområden blir alltmer svåra att avgränsa från varandra. Programbärare av hög teknisk standard att men med förenklat handhavande och lägre kostnader kommer förmodligen

användas av såväl amatörer som professionella.

har vi valt Med anledning av detta perspektiv på bildmedieutvecklingen som är heltäckande inte bara ifråga om att föreslå en central registrering, också om Samtidigt har användningsområden utan ifråga programbärare. att föreslå som avvi inte funnit det lämpligt något slag av kompromiss,

gränsar registrets innehåll i någon väsentlig del. Även en mindre begränsning betydelse. Detta kan i sin tur kan i vissa fall kraftigt begränsa registrets att intresset för att använda registret blir otillräckligt. få till följd bör således inte bli avgränsad till viss eller vissa program- Registreringen bärare utan skall all produktion av bildprogram. l registret anges i gälla vilka medieformer produktion finns tillgänglig. respektive bilder som blir aktuella för registrering De program i form av rörliga

kommer i första hand att finnas på

[j fotografisk film; 8, 16, 35 och 70 mm format videoskivor. E] videogram; magnetisk tape på öppna spolar(l / 2-2 tum) och i kassetter,

för alla bildprogram som gjorts tillgängliga för Vi föreslår anmälningsplikt Detta försäljning, uthyrning eller allmänheten. kan ske exempelvis genom eller genom att programinnehållet gjorts tillgängligt genom att visas utlåning för allmänheten (offentlig visning, TV-sändning). bör möjligheter finnas Utöver den obligatoriska anmälningsskyldigheten att till registret anmäla andra bildproduktioner. frivilligt anmälan till registret redovisas närmare och Förslaget om en obligatorisk motiveras i avsnittet om finansiering (l5.2.3). Inför och drift (inledningsskedet) bör diskuteras registrets uppbyggnad anmälan skall som produhuruvida en obligatorisk gälla programmaterial marknaden efter ett visst årtal. Detta cerats eller lanserats på den svenska

290 Registrering och

information

hindrar i sig inte att producenter/distributörer liksom registerhållaren själv kan välja att i mån av resurser också mata in uppgifter om äldre programmaterial. Samtliga bildprogram som redan finns katalogiserade på skilda håll bör dock föras in vid registrets uppbyggnad. Rena amatörproduktioner gjorda för hemmabruk eller inom undervisningen kommer således ej att omfattas av registreringen. Däremot bör exempelvis program som gjorts i mediverkstäder kunna erbjudas frivillig registrering. Detta bör också gälla all produktion avsedd för internt bruk inom företag och organisationer.

13.3.4.2 Informationsinnehåll

Varje post i databasen bör motsvara den programtitel (Originaltitel), som finns på respektive lilm och/eller videogram. Förutom titeln bör som sökbegrepp också användas sådana uppgifter som exempelvis är brukliga i ALB:s katalog över film och videogram (se l3.2.3.3). Ett utnyttjande av ett s. k. fritextsökningssystem i enlighet med vårt förslag (se l3.3.5.3) möjliggör detta samtidigt som man överhuvud taget ges vidsträckta sökmöjligheter som vore otänkbara vid användning av manuella kortregister. Omfattningen av den informationsmängd, som kan läggas in i varje post kan komma att variera kraftigt. Det kan vara rationellt att inledningsvis använda sig av den information, som redan finns i olika kataloger- framför allt då innehållsbeskrivningar. Denna information är mer eller mindre preciserad och skiljer sig ofta från titel till titel. Även om denna ursprungliga information läggs in i databasen vid första inmatningstillfállet så kan en post senare kompletteras eller ändras. Målet bör vara att så omfattande och detaljerade programbeskrivningar som möjligt läggs in i databasen. Det torde bli alltför resurskrävande att låta registerhållaren granska allt programmaterial och beskriva innehåll. Det kan förutses att i första hand upphovsmannens eller distributörens beskrivning kommer att användas. Det är lämpligt att det i varje post klart redovisas vem som gjort programbeskrivningen för att på detta sätt ge en registeranvändare ökade möjligheter till en rättvis bedömning av den givna programinformationen. I sammanhanget bör man uppmärksamma behovet av att skydda upplevelsen i ñctionprogram när programbeskrivningar utformas. Detta innebär exempelvis att intrig och överraskningsmoment inte avslöjas för programanvändaren (tittaren) i förväg. En bedömning av kapacitetsbehovet i databasen måste göras och vi förutsätter att varje post kommer att innehålla en fastställd inforoptimal mationsmängd om förslagsvis 1 000 tecken/post. Under en inledande tioårsperiod kan dock den genomsnittliga teckenmängden komma att ligga på uppskattningsvis 400-500 tecken/post. Eftersom införandet av det centrala registret är ett viktigt led i arbetet med att förbättra informationen om bildprogram i landet så bör redan från början det s. k. fritextutrymmet vara väl tilltaget i varje post. En beräkning av den årliga inmatningen i databasen görs i samband med ett resonemang kring den kapacitet som krävs av databasen (se vidare avsnitt 13.3.5.4).

och information 291

Registrering

l3.3.5 Datateknisk tillämpning

l3.3.5.l Inledning

Som tidigare nämnts har datateknikens utveckling nu möjliggjort uppbygg-

och informationssystem som för tio år sedan hade nad av ett registreringsatt tänka eller ekonomiskt. Med här Föreslagen varit omöjligt sig praktiskt av datatekniken en nödvändig förutsättambitionsnivå blir ett utnyttjande

ning. kan förefalla komplicerad. Det är dock inte vår avsikt Registreringsfrågan skall utformas och inte heller att här föreslå hur ett datasystem i detalj Vi kommer dock att närmare redogöra vilken typ av system som skall väljas. som vi anser möjliga att tillämpa. för de principlösningar, tillsammans med Vi föreslår att den av oss föreslagna registerhållaren andra såsom t. ex. Statskontoret, ges i uppdrag att göra tillämpliga organ, ett informationssystem. Inledningsvis bör en huvudstudie och att föreslå en testdatabas hos registerhållaren. Vi tror att man också kunna inrätta härmed bör undersökas hur mycket effektivare det i längden det i samband av bildprogram i stället blir med ett datasystem som renodlas för registrering datasystem, som också för att bli enbart en del i ett större och sofistikerat

används för administrativa uppgifter. som moderna terminalsystemen er- Genom de långtgående möjligheter bjuder blir också den fysiska placeringen av själva databasen av underordnad

betydelse.

13.3.5.2 Databaser

samling data som En databas kan för våra ändmål sägas vara en ordnad som används för sökning och ändgörs tillgänglig för sökning. De program mycket komplexa. Det finns två huvudgrupper ring i en databas. är vanligen av programsystem - dels sådana som mycket effektivt kan ändra databasens

innehåll och dels sådana med utommen som har begränsade sökmöjligheter kanske på varje ord i posten och därtill på ordens ordentliga sökmöjligheter, som kallas fritextsystem, är besvärligare synonymer. Dessa senare system, nattliga körningar. Vårt förslag att uppdatera, oftast görs detta i periodiska med funktion som ininnebär att en s. k. fritextdatabas en långtgående

formationsbank inrättas. olika databaser som användes av Det finns redan idag i Sverige många m. fl. LIBRIS som användes av forskningsbiblioteken företag, myndigheter Folkbibliotekens BUMS-system är dock beskrives längre fram (l3.3.5.5). kan nämnas svenska ofännu ej en sökbar databas. I övrigt några andra

fentliga databaser:

Information och rapporter om miljövårdsprojekt SERIX IRRD Vägar, trafik, trafiksäkerhet

RÃTTSDATA Rättsväsendets informationssystem (RI)

KO Konsumentombudsmannens databas

kan användas i Rl-systemet kan nämnas Som exempel på hur en databas införs fortlöpande uppgifter om svensk följande. Hos statsrådsberedningen (SFS)i ett dataregister. Detta används sedan för att trycka författningssamling

292 Registrering och information

sou 193155

kvartalsoch årsregister samt register över gällande författningar. Ett annat exempel gäller första delen av kommittéberättelsen. Personal i justitiedepartementet antecknar kommittéernas direktiv, m. m. i sammansättning ett dataregister. Detta görs löpande via terminal i departementet. Kommittéberättelsen sätts automatiskt via detta register. Man kan givetvis också söka via terminaler utanför departementet. Sedan 1971 pågår ett utvecklingsarbete som beräknas leda till att ett fritextsökningssystem lör riksdagen kan tas i bruk om ett par år. Man skall via terminal kunna ta fram central text från sex olika av ärenden: typer propositioner, förslag/redogörelser, motioner, utskottsskrivelser, interpellationer och frågor. Tänkta användare är riksdagens upplysningstjänst, kammarkansli. parti- och utskottskanslier samt biblioteket.

13.3.5.3 Systemkrav

Vi Föreslår således att man skall använda ett fritextsökningssystem. Detta bör i viss mån begränsa de klassificeringsproblem som för närvarande finns på bildområdet. En mångfald av nyckelord och sökbegrepp kan ge vittomfattande sökmöjligheter i det centrala registrets databas. [MDOC är det fritextsökningssystem som för närvarande mest utnyttjas i statlig verksamhet där också system som ISIS, Golem och 3RIP används. Några krav man kan ställa på datasystemet är att

sökdialogen skall vara utpräglat användarinriktad fri textsökning (se nedan)

DDEJEI

klarspråk (svenska bör så långt som möjligt vara arbetsspråk) flera olika slag av sökbegrepp; signifikanta och näraliggande ord. synonyma begrepp och “trunkering (dvs. det är tillräckligt att ange önskad del av ett 0rd) El kort söktid (några sekunder) oberoende av informationsmängden i databasen och sökningen av detsamma El direkt åtkomst genom terminalanslutning (on-line) för svar på bildskärm; överfbrbart till skrivare l] olika bearbetningsmöjligheter som direktansluter registrering eller lokal registrering för senare överföring till och uppdatering av databasen möjlighet till statistiska bearbetningar möjlighet till lokal beståndsregistrering

EJEJDD

avgiftsregistrering av abonnenter på uttag av data möjlighet till utskrifter lör produktion av tryck och mikroliche (s. k. COM) för katalogutgivning och liknande hos såväl registerhållaren som andra användare.

Eventuellt måste man inledningsvis föra in skilda dataregister (exempelvis Kommunsamköps register se l3.2.3.l) - som i sina ursprungliga katalogiseringsutföranden kommer att skilja sig från varandra - i databasen. En registerkonvertering bör ske steg för steg. Alla register som förs in i databasen bör dock anpassas för fritextsökning. I databasen bör finnas en innehållsförteckning som i klartext beskriver

vilka dataregister som ingår hur aktuella dessa register är

EIDEIDEI

vilka förkortningar som används hur man söker i respektive register (instruktion) hänvisningar till ansvariga för databas resp. register (namn, adress och telefonnummer/tid).

och information 293

sou 1981:55 Registrering

i ett fritextsökningssystem kan utföras mycket Direkt sökning (on-line) att man från en terminal står i direktkontakt med snabbt. Detta innebär så att man på terminalen skriver de en dator. En sådan sökning går till i form och nyckelord som är relevanta för den kommandon av sökbegrepp man har. Termerna kan kopplas samman med hjälp av s. k. frågeställning logiska operatorer - exempelvis (+). Ett exempel kan vara att nyckelorden MARX av datorn kan komma att redovisas i alltför BRÖDER respektive order däremot tillsammans; BRÖDER + MARX många poster. Kopplas = Bröderna Marx, så bör inte redovisningen av posterna bli ohanterlig.

till blir vån förslag möjlig från samtliga Direktåtkomst registret enligt - och eventuellt också i de nordiska grannländerna - som ställen i landet till databasen. Decentraliseringsaspekten kan vara viktig terminalanslutes (anställdas förståelse och konbl. a. ur ekonomisk och arbetsmiljösynpunkt datorer troll av datornyttjandet). Utvecklingen går nu snabbt mot allt mindre Databasen kommer att användas av inoch mer decentraliserade system. med vitt skilda ambitionsnivåer och krav, från högfrekvent daglig stitutioner till enstaka uttag av information. användning av centraliserad och decentraliserad databe- En kombinerad användning kan därför bli tänkbar. Eventuella fördelar med s. k. distribuerad handling l samband med detta bör också för- och databehandling bör undersökas. egen maskinvara kunna benackdelar med att registerhållaren disponerar

lysas. Användarna blir mycket beroende av att systemet fungerar väl. l synnerhet för ett register där deltagandet är baserat är en god tillgänglighet viktig av systemet. Det bör undersökas om det är förpå deltagarnas egen nytta etablerad och att systemet drivs vid en delaktigt att använda programvara datacentral med erfarenhet av kvalificerade on-line-system. anledning att närmare pröva förutsätt- Det bör i ett senare skede finnas datatekniska möjligheter som nu ningarna för att genom de avancerade knyta samman offenterbjudes. exempelvis med en kommunikationsdator, inom relaterade områden. liga databaser

l3.3.5.4 Kapacitetskrav

Vi räknar med att uppbyggnaden av databasen måste ske under en längre

10 år förefaller vara en rimlig tid. Den moderna datatekniken period varvid att redan från början mata in alla uppgifter om gör det teoretiskt möjligt som finns i landet. Vi förutsätter dock att hela beståndet av bildprogram måste bestämmas också av de personella resurser, som uppbyggnadstakten till för de manuella arbetsmoment som särskilt inkan ställas förfogande matningen kommer att kräva. För att beräkna vilka krav som kan ställas på databasens kapacitet (liksom

vi ifrån en modell där en del av databasens senare personalbehov) utgår tillväxt består av på den svenska marknaden nytillkommande programmaterial (nytt bestånd) och den andra delen av äldre material (tidigare bestånd).

I modellen är den teoretiska relationen mellan de bägge delarna 70:30. Man

om andelen av äldre material bör ökas. I denna modell kan givetvis diskutera i TV en tung del av det nytillkommande beståndet utgör nyhetsprogram

294 Registrering och information

samtidigt som dessa inte representeras i det tidigare beståndet, där ñlm och videogram på smalñlmsområdet dominerar. Varje inslag i nyhetsprogrammen beräknas behöva i genomsnitt 175 tecken/post och övriga TV-program 500 tecken/post. [enlighet med vårt tidigare övervägande (13.4.4.2) får övrigt programmaterial l 000 tecken/post till Förfogande.

Under inledningsperioden beräknas den årliga inmutningen uppgå till 9,6 Mb enligt nedanstående tabell (l Mb (megabyte) = l miljon tecken)

Nyn beslând TV -program Inslag i nyhetsprogram l20()0 poster 2,1 Mb Ovriga program 7000 poster 3.5 Mb Biografñlm 16-70 mm 500 poster 0,5 Mb Videogram & övrig film 8-16 mm” 600 poster 0,6 Mb

20100 poster 6,7 Mb Tidigare bestånd TV-program (ej nyhetsprogram) 1000 poster 0,5 Mb Videogram och film 2400 poster 2,4 Mb

3400 poster 2,9 Mb

Ti/Iviix/ /oralr per är

23 500 poster 9,6 Mb

“ Program som samtidigt inte Förekommer i form av TV-program eller biografñlm.

Efter den första tioårsperioden skulle sålunda den inmatade teckenmängden i databasen kunna uppgå till cirka 100 miljoner och antalet poster (= programtitlar) i runt tal 230 000. Detta kan jämföras med den litteraturorienterade databasen LIBRIS III som redan i slutet av 1982 beräknas omfatta 700 miljoner tecken i 1 miljon poster.

13.3.5.5 Sambandet med bibliotekssystemen

lnom biblioteksväsendet finns i dag två olika administrativa datasystem; BUMS för folkbiblioteken och LIBRIS 1II för forskningsbiblioteken. De båda systemen är sinsemellan ännu icke kompatibla och tjänar delvis olika syften. Däremot strävar man numera mot att åstadkomma en samordning så långt det är möjligt. En målsättning är införandet av gemensamma katalogregler 1982 och inmatning i textsökningssystem. Möjligheten att också använda samma terminal för sökning i båda systemen diskuteras. De ökade krav som den decentraliserade högskoleundervisningen nu ställer på folkbiblioteken har framhävt samordningsbehovet på registreringsområdet. Fjärrlånesamarbetet kommer bland annat att beröras i hög grad. De båda systemen har olika inriktningar. LIBRIS är ett on-line system för decentraliserad kataloginmatning och av material vid de lokalisering vetenskapliga biblioteken. Lokaliseringsfunktionen förutsätter att titel eller Behovet av hjälpregister gör att det totala minnes- upphovsman är känd. behovet ökar med cirka BUMS är ett centraliserat system där Bibliotekstjänst katalogiserar för 50 % till 150 Mb. folkbiblioteken. Huvudvikten för BUMS ligger på smidiga utlåningsrutiner.

och information 295

sou 1981:55 Registrering

BUMS motiveras främst med rationallseringsargument medan LIBRIS dessutom är avsett att höja kvaliteten på bibliotekens service. Klassificeringen av den litteraturinformation som läggs in i de olika databaserna sker efter resp. folkbiblioteken. Det llera olika regler, som används vid forskningss. k. SAB-systemet, som används vid folkbiblioteken, används i hög grad

också av forskningsbiblioteken. var 1980 ett 30-tal kommuners folkbibliotek anslutna, Till BUMS-systemet vilket tyder på en relativt långsam utbyggnadstakt. är nu anslutna till LIBRIS. Enbart Samtliga 2l större högskolebibliotek universitetsbibliotek används i dag ett 30-tal terminaler för vid Linköpings att stå i förbindelse med databasen. LIBRIS är öppet även för användare utanför högskoleområdet. Bland annat är biblioteken vid riksdagen och statistiska centralbyrån anslutna. Även om vi anser att det är viktigt att biblioteken i framtiden får anslutning till det föreslagna centrala bildmediaregistret så har vi dock funnit det mindre att här helt eller delvis föreslå en integrering med vare sig BUMSlämpligt skiljer sig nämligen mycket från eller LIBRIS-systemet. Programmaterialet litteraturen. Vi anser också att genom att redan från början välja ett helt ges möjligheter till att använda fritextsökning (se l3.3.5.3). nytt system Däremot bör ett så nära samband med de bibilioteksorienterade systemen som möjligt sökas. En metod kan vara att samma terminal på ett bibliotek för sökning i samtliga databaser. En samordning med exempelvis utnyttjas för teknisk och vetenskaplig informationsförsörjning (DFI), delegationens arbete kan också övervägas.

l3.3.6 Organisaiion och tidsplan

Infor inrättandet av ALB framhöll statsrådet att institutionen efter hand behoven av en mer kostnadskrävande registrering. ALB skulle undersöka skulle också undersöka om en samordning av katalogiseringen med andra och bevarande organ behövdes och kunde ske registrerande levereras nu fortlöpande in till ALB i enlighet med plikt- Programmaterial exemplarslagen. Bland annat får ALB cirka 5 000 videokassetter per år med

TV-program. vid ALB sker i dag manuellt (se l3.2.3.3) vilket bör All katalogisering Behovet av en effektiv registrering och kataloses som ett provisorium. som för dess avnämare allt mer gisering blir för såväl ALB:s interna behov aktuellt. Förutom att man behöver ett effektivt register för bildprogram så har man ett liknande behov för den stora mängd fonogram (ljudkassetter och grammofonskivor) som ALB också bevarar. Fonogramfrågorna ligger utanför vårt utredningsområde, men här bör dock nämnas att visserligen så att även om ett register för bildprogram planeras så bör det utformas ett eventuellt fonogramregister kan knytas till det. Detta gäller också den att ALB skulle ta ansvar för katalog, som fonogramutredningen föreslog (se l3.2.7.1). Utredningen anser att eftersom ALB i alla fall skall registrera sitt bestånd av bildprogram (liksom fonogram) så bör detta register utgöra kärnan i det centrala - eller nationalregister - som framtida mer omfattande register särskilt ekonomiska, skäl talar för detta. Pr0p. 1977/78:97. vi här föreslår. Rationella,

296 Registrering och information

Vid placeringen av det centrala registret har vi diskuterat möjligheten att knyta detta till ett redan befintligt organ med mer eller mindre utvecklade registreringsresurser. Som tidigare nämnts så finner vi det mindre lämpligt att knyta registret till de institutioner, som ansvarar för de litteraturorienterade systemen BUMS resp. LIBRIS Ill (se l3.3.5.5). Vi har också övervägt vilka möjligheter det finns att registret i den form vi föreslår till knyts Svenska filminstitutet, SR-koncernen, Kommunsamköp eller annan organisation med verksamhet inom medieområdet. Vi har dock funnit det mindre lämpligt att registret knyts till en organisation som har en egen verksamhet med produktion och/eller distribution av bildprogram. Vi har funnit det naturligt att det centrala registret bör knytas till ALB, som ur de flesta synpunkter har många Fördelar framför andra redan befintliga institutioner. ALB är också en institution under Av uppbyggnad. avgörande betydelse är också institutionens ställning som offentligt organ varvid alla användare garanteras möjlighet att få tillgång till den registrerade informationen. Arbetet med att utforma en organisation för det centrala bör registret göras i samarbete med statens kulturråd som har ett ansvar för näraliggande medieområden. ALB har personal, som besitter värdefulla kunskaper ifråga om registrering och katalogisering av ljud- och bildprogram. Vi förutsätter att man vid uppbyggnad och drift av det föreslagna registret kan tillgodogöra sig denna personalresurs. Detta gäller också den administrativa sidan. Om den centrala registreringen av bildprogram i den form vi föreslår knyts till ALB räknar vi dock med att ALB under den inledande tioårsperioden kommer att behöva tillföras 3 årsarbetstagare utöver sin nuvarande personalstat om 22 årsarbetstagare. Vi har här ej tagit ställning till ett eventuellt tillkommande personalbehov vid en fonogramkatalogisering i enlighet med kulturrådets förslag. Om det föreslagna registret inordnas i ALB:s organisation så bör andra tillkommande intressenters insyn och inflytande på verksamheten diskuteras. Man kan exempelvis överväga huruvida kommuner och landsting skall bli representerade liksom hur programägarnas kanaler till organisationens beslutande funktioner skall utformas. Det är vår förhoppning att riksdagen verksamhetsåret 1981/82 fattar beslut i enlighet med våra förslag och att ALB får uppdrag och medel för att fr. o. m. den l juli 1982 påbörja uppbyggnad och drift av ett centralt register för ljud/bildprogram. En inledande uppbyggnadsperiod, inklusive projektår, omfattande 10 år föreslås. Vi förutsätter dock att databasen skall kunna tas i bruk redan efter ett år från det att ALB påbörjat sitt uppdrag. För att inte i onödan belasta de redan i dag begränsade personella resurserna hos ALB så finner vi det angeläget att samtliga de av oss föreslagna tjänsterna (se nästa avsnitt) tillsätts den l juli 1982 eller snarast möjligt därefter.

och information 297

Registrering

133.7 Ekonomi

l3.3.7.1 Kostnader for registerhållaren

av kostnaden för den centrala re- Vi har beräknat att cirka två tredjedelar

kommer att utgöra personalkostnader och resten datakostnader. gistreringen Vi räknar med att ALB Detta gäller främst den inledande tioårsperioden.

behöver tillföras 3 årsarbeten varav en tjänst bör utgöras av en handläggare har arbetsuppgifter av uppsökande och samordsom förutom driftsledning för de två andra tjänsterna är i huvudsak nande karaktär. Arbetsuppgifterna

av operativ art. under de in- En viktig uppgift för den registreringsansvariga personalen bearbetning, eventuell konledande åren kommer att vara att ombesörja från utomstående register till den vertering och överföring av information

centrala databasen. Vi räknar dock med att detta arbete också kan utföras instii nära samråd med och med hjälp av personal på de samverkande förutsättes ombesörja en betydande del tutionerna (se l3.3.2) som också

av inmutningen (exempelvis av TV-program). hos ALB varav en avses betjäna Från början bör det finnas två terminaler etc.) och bör placeras tillgängligt som främst uttagsverksamheten (frågor l samband med terminalutformningen bör man service till utomstående. (DALK) lagförslag som inne-

uppmärksamma datalagstiftningskommitténs

en myndighets bildskärmsterbär rätt för allmänheten att själv använda minaler för att ta fram ADB-upptagen offentlig handling ifrån att ALB åtminstone I vår beräkningsmodell (se bilaga 5) har vi utgått en utomstående servicebyrå för datainledningsvis kommer att utnyttja här således inte att hålla egen maskinvara eller en driften. Man kommer På längre sikt är det dock troligt att utvecklingen egen driftsorganisation. med minidatorer kommer att leda ifråga om distribuerad databehandling datakraft minimeras eller till och med till att beroendet av utomstående

upphör. kommer att hålla sig tämligen kon- Den av oss beräknade årskostnaden förmodligen ökar samtidigt som behovet stant trots att personalkostnaderna växer. Genom den fortsatta snabba dataav datalagringsutrymme stadigt bör datakostnaderna kunna bli konstanta och kanske tekniska utvecklingen

även minska. under den första tioårsperioden för Vi beräknar att den årliga kostnaden det centrala blir cirka 610 000 kronor i 1980 års priser. Initialkostregistret 800000 kronor. Här är medräknat förutom naden (år 1) beräknas till cirka programarbete, inköp och personalkostnader alla datakostnader, planering, av maskinvara samt drift. Eventuella kostnader för tryckproinstallation har inte medräknats. Fiduktion såsom kortkataloger och registerutdrag av det centrala registret behandlas i kap. 15. nansieringen

13.3.7.2 Kostnader for övriga användare

har vi räknat med att de flesta användare kommer Under inledningsperioden indirekt, dvs. via förfrågan skriftligt eller att utnyttja det centrala registret iOjfenlüghempnncipenach Detta kan ske direkt vid personligt besök eller Apmsou 1980-gu_ muntligt till registerhållaren. och liknande institutioner s. 11-12. 78-88. per telefon. Man kan också tänka sig att bibliotek

298 Registrering och information

sou 198155

som är terminalanslutna genom fast eller uppkopplad förbindelse - kan förmedla önskad information. Vi uppskattar årskostnaden for att utnyttja den centrala databasen via till cirka 12 000 kronor. Här har vi utgått från en uppskattning egen terminal om 3000 transaktioner ä 1,50 kronor per år varav l krona utgör avgift till ALB. I denna årskostnad ingår också införskaffande och drift av utrustning, men ej någon specifik personalkostnad.

13.3.7.3 De samhällsekonomiska fördelarna

Det måste ses som angeläget ur såväl ekonomisk som kulturpolitisk synpunkt att såväl Filminstitutet som SR-koncernen tillsammans med andra centrala institutioner som ALB och Kommunsamköp både medverkari uppbyggnaden av registret och ansluter sig till detta. Mycket dubbelarbete, som redan i dag utförs på registrerings- och katalogiseringssidan bör kunna minskas och på sikt helt upphöra. Vi har tidigare redovisat de skilda behov, som uttalats för ett centralt bildregister. talar för att ett sådant register kommer att ge såväl Mycket samhälls- som Företagsekonomiska fördelar, som dock är mycket svåra att uppskatta. Effekterna kommer förmodligen inte att bli tydligt märkbara förrän vid den inledande slut. tioårsperiodens För att få en viss vägledning bör man dock kunna dra en del paralleller med de litteraturorienterade systemen (se även l3.3.5.5). Forskningsbibliotekens system kan sägas ha kommit igång som en administrativ hjälp först nu sedan LIBRIS III infördes. Enligt en uppgift beräknas detta system ge en nettovinst för samhället (högskoleområdet) om cirka 10 miljoner kronor verksamhetsåret 1980/81. Denna uppskattning är gjord efter riksdagsrevisorernas beräkningsmodell som dock ifrågasätts på en del håll. LIBRIS III, som är en av världens mest avancerade bibliografiska databaser, omfattar dock en betydligt större mängd information än det av oss föreslagna registret kommer att innehålla inom en överskådlig framtid. För LIBRIS III räknar man med att en fördubbling av antalet gjorda transaktioner också fördubblar vinsten. Folkbibliotekens databas BUMS består av fyra register: bibliografiskt, bestånds-, transaktions- och låntagarregister. BUMS torde medföra stora besparingar for kommunerna i synnerhet på det bibliografiska området, när detta system är mer utbyggt. En boktitel kan exempelvis katalogiseras för samtliga kommuner där titeln förekommer vid ett enda tillfälle vilket tar 30-60 minuter. Katalogiseringen av en enda titel kan annars innebära en samlad arbetsinsats om en hel vecka om detta ombesörjes manuellt i 100 kommuner. BUMS innebär också att information om samtliga titlar i en kommun blir tillgänglig for landets övriga anslutna kommuner. Den föreslagna centrala kommer

bildmedieregistreringen att ge en mängd

möjligheter, som inte är vare sig tekniskt eller ekonomiskt tänkbara vid manuella rutiner. Förutom effektivitet registreringens kan här nämnas dataprodukter som nyförvärvslistor, grund- respektive tillväxtskataloger och statistik samt cirkulationskontroll. Vi räknar med att registret, kanske i högre grad än för de litteraturorienterade systemen, kommer att innebära en lättillgänglig service for såväl

och 299

Registrering information

sou 1981:55

kommer registret att vara ett adinstitutioner som allmänhet. Samtidigt ministrativt stöd lör såväl ALB som andra institutioner, som på olika sätt

arbetar med bildmedier. med all sannolikhet att fortsätta att växa i Ljud/bildområdet kommer introduceras och blir allmänt accepterade. och med att nya bildmedieformer Vi finner det fördelaktigt att så snart som möjligt bygga upp den centrala i viss mån måste ske stegvis. Jämfört med de databasen även om detta databas kunna komma i full anlitteraturorienterade systemen bör denna av ett för samtliga användning betydligt snabbare genom användningen Detta torde, särskilt på sikt, invändare exklusivt och gemensamt system. ur ekonomisk synpunkt både lör samhället nebära en fördelaktig utveckling

och För de berörda institutionerna.

sou 1981:55

av medieutvecklingen

14 Uppföljning

14.1 Inledning

av Enligt våra direktiv bör vi pröva om det behövs en fortsatt bevakning

även efter det att vårt utredningsarbete utvecklingen på videogramområdet, av den bild av är slutfört. Svaret på den frågan måste ges mot bakgrund

situationen som vi tecknar i detta betänkande.

är att antalet videospelare ökar raskt, Framträdande drag i den bilden avlöser varandra, och som nya produkter med korta mellanrum samtidigt att antalet program som finns att köpa eller hyra befinner sig i snabb tillväxt.

också i fortsättningen Mycket talar för att utvecklingen på dessa områden för samhället att uppkommer att gå fort. Det kan därför finnas anledning konsekvenserna därav. märksamt följa denna utveckling och analysera

framhållit att vad som sker på Vi har emellertid i flera sammanhang

endast är ett led i framväxten av ett nytt mediesamhälle videogramområdet för lagring och överföring av både bilder och annan inmed nya villkor en distributionsform för ljud- och bildformation. l dag är videogrammen med andra spridningssätt. såsom teprogram, som förekommer parallellt Därtill kommer att videotekniken levision, film och teaterföreställningar. och bildprogram. Försätt att producera ljuderbjuder nya och enklare konsekvenser för både behovet av får därför ändringar på detta område sektorer. och förutsättningarna för kulturpolitiska åtgärder också inom andra

kan inte heller ses skild från framväxten av nya kom- Denna utveckling användning av samunikationsformer som text-TV och teledata. Framtida

och av lokala TV-sändare kan på ett genomgripande tellit- och kabelteknik Den sätt komma att påverka förhållandena på hela ljud- och bildområdet. kan tillämpas tekniska utvecklingen kan också föra dithän att videotekniken

arbetar med tryckta medier som tidningar på områden där man traditionellt

och böcker. att endast behandla frågan Mot denna bakgrund förefaller det otillräckligt

Vi har om en fortsatt uppföljning av utvecklingen på videogramområdet.

behov av att skaffa överblick över takten därför valt att diskutera samhällets framväxt för att därigenom kunoch tendenserna i det nya mediesamhällets

na ange riktningen i en samlad mediepolitik.

302 Uppjöljning av medieurvecklingen sou 193155

14.2 Behovet av

uppföljning

Den tekniska har medfört utvecklingen att gränserna mellan olika medier håller på att raderas ut. Film var ursprungligen både en konstform och ett sätt att spela in och distribuera rörliga bilder. Produktion och distribution skedde på samma medium. I dag sprids filmverk givetvis fortfarande som film i olika format, men de kan också sändas i etern eller distribueras som videogram. Hur inspelningen skett har ingen avgörande betydelse för de sätt varpå ett verk sprids. Ett televisionsprogram kan göras tillgängligt som ñlm eller som videogram. Ett verk som ursprungligen producerats på magnetband kan sändas i etern eller spelas över på filmremsa. Det är uppenbart att dessa Förhållanden förändrar förutsättningarna både för filmbranschens verksamhet och för Sveriges Radios ställning. Det finns flera andra exempel på hur tekniska innovationer leder till integration av olika medieområden. Text-TV kan ta över vissa uppgifter från press, ljudradio och television, såsom förmedling av nyheter, börsnoteringar och valutakurser. Läro- och uppslagsböcker kan komma att kompletteras med eller ersättas av videoskivor. teledata eller en kombination därav. Den tekniska utvecklingen för därmed till helt nya kombinationer av medier, samtidigt som den skapar förutsättningar för ökad tillgänglighet till både gamla och nya medier. Vår utredning genomförs i ett skede av snabba tekniska innovationer och intensiv produktutveckling. Därmed skapas ständigt nya möjligheter till ytterligare kombinationer, vilket i sin tur ger utgångspunkt för ännu snabbare i framtiden.

förändringar Mycket talar - som också sägs i inled-

ningskapitlet i detta

betänkande e for att vi befinner oss i början av den brantaste fasen av utvecklingen på medieområdet.

Tekniska innovationer blir dock verkningsfulla först då de utnyttjas. I vårt land kan man notera en stark benägenhet att ta nya medier i bruk. Televisionen slog igenom på mycket kort tid. Beståndet av

färg-TV ökade

snabbare här än i något annat land. l dag är Sverige ett av de videotätaste länderna i världen, och de prognoser som refereras i avsnitt 2.8 talar om fortsatt snabb tillväxt. Trots att text-TV ännu bara är en försöksverksamhet, fanns det 35000 text-TV-mottagare i landet i april 1981 och man väntar att antalet skall stiga till ca 100 000 vid årsskiftet 1981/82. [vilken omfattning prognoserna besannas och de nya medierna verkligen tas i allmänt bruk är naturligtvis i dag svårt att bedöma. Det blir beroende av flera faktorer, varibland den ekonomiska utvecklingen är en av de viktigaste. När ny medieteknik introduceras i Sverige, medför det att vårt beroende av utländsk produktion ökar. Visserligen tillverkas TV-mottagare i landet, men utan import av komponenter vore den produktionen omöjlig. 90 % av de videokassettspelare som nu säljs är tillverkade i Japan. På programområdet råder en liknande situation. Det svenska TV-bolaget köper ungefär hälften av de program som sänds i etern från utlandet. På videogrammarknaden är beroendet av andra länder ännu starkare accentuerat; de program som finns på konsumentmarknaden är med ytterst få undantag producerade utomlands. Det är också företrädesvis i andra länder som utvecklingsarbetet när det gäller både teknik och användningssätt för de nya medierna bedrivs. Härvidlag skiljer sig Sveriges situation inte nämnvän från flertalet andra europeiska länders.

av medieurvecklingen 303

Uppföljning

med att det skapas nya Förutsättningar för att rent fysiskt dis- Parallellt och videoskivor ökar också tribuera bild- och ljudprogram på videokassetter och kabelteknik. möjligheterna att sprida sådana program genom satellitstora områden och sam- Med geostationära satelliter kan man täcka mycket antal program. Liknande konsekvenser tidigt sända ett nära nog obegränsat får den optiska ñbertekniken. som gör det möjligt att ersätta konventionella dessa kan en praktiskt taget kabelnät av koppar med sådana av glasfiber. l telefonsignaler och datamängobegränsad mängd av TV- och radioprogram, i princip der överföras till varje anslutet hushåll. Dessutom blir förbindelsen information både från och till den enskilde tvåvägs, dvs. man kan överföra stora informationsbanker, som innehåller abonnenten. Om man upprättar m. m., kan varje abonnent ta del av videoprogram och ljudupptagningar distribution behöver äga rum. det program han vill, utan att någon fysisk berört detta i kapitel l. Vi har tidigare lnom vissa områden har samhället skapat organ som har ett övergripande söka förutse den och framlägga förslag ansvar för att följa utvecklingen, om hur man bör möta den. På miljövårdens område har naturvårdsverket Ett övergripande ansvar för kulturområdet har lagts på en sådan uppgift.

statens kulturråd. mediesektorn t. ex. genom stöd lnom gör staten insatser av olika slag, och tidskrifter och till filmproduktion. Sveriges Radios verktill tidningar mellan staten å ena sidan och samhet regleras genom radiolagen och avtal och programbolagen å den andra. Något organ med ett samlat moderbolagen ansvar för de mediepolitiska insatserna finns dock inte.

Olika mediers funktion och användning i samhället styrs i hög grad av av teknikens utveckling och förändring. Det har gällt vid introduktionen televisionen och nu senast tryckpressen och i modern tid av radion, filmen, kan förändra förutsättningarna för mediepolivideogrammen. Ny teknik och den kan också innebära utmaningar mot yttrandefriheten. tiken, Som vi redan framhållit i kapitel 1 är det angeläget att samhället förbereder sätt möta den snabba och tidvis dramatiska sig för att på ett konstruktivt Det förutsätter att man kan följa och förutse utvecklingen på medieområdet. och inte bara i efterhand tvingas att konstatera att den ägt utvecklingen rum.

14.3 Nuvarande bevakning av medieområdet

Mediernas användning och funktion styrs alltså i hög grad av den tekniska och uppfinningar utvecklingen. Tidigare gjordes ofta tekniska landvinningar konstruerades sålunda av fristående forskare. Ursprunget till grammofonen av G. Marconi. Men allt av T. A. Edison. Radiotekniken började utvecklas efter som tekniken blivit mer komplicerad krävs det större resurser för att intensivt vidareutveckla den. Detta sker därför numera i stora företag, som de senaste innovationerna. l och med bevakar varandra för att utnyttja av nya produkter, ställs att mycket stora summor läggs ned på utvecklingen för att täcka utvecklingskostdet krav på att de snabbt skall exploateras att finansiera arbetet på nästa naderna och ge vinst, som delvis används för

produkt.

304 Uppföljning av medieutvecklingen

Det tekniska utvecklingsarbetet på medieteknologins område sker väsentligen utanför Sveriges gränser. På videoteknikens område har Japan en dominerande ställning, men viktiga insatser görs också i andra länder, t. ex. USA, Nederländerna och Frankrike. Om det svenska samhället skall kunna hålla beredskap inför kommande förändringar är det nödvändigt att på ett samlat sätt kunna studera utbudet av ny teknik från de företag som är verksamma på området. Den bevakning som i dag sker från samhällets sida är emellertid splittrad på flera olika organ som följer utvecklingen på skilda områden, t.ex. televerket, styrelsen för teknisk utveckling, rymdbolaget, de olika institutionerna vid de tekniska högskolorna och Sveriges Radio. Riksbankens jubileumsfond och forskningsrådsnämnden har genom seminarier och publikationer gjort ansatser att föra ut frågor som rör människans situation i kommunikationssamhället till debatt. Från tid till annan tillsätts också statliga utredningar på medieområdet. I vissa fall tillkommer de direkt for att behandla frågor som rör ny medieteknologi, såsom informationsteknologiutredningen. närradiokommittén, utredningen om reklam i videogram och vår egen utredning. I andra fall påverkas ett utredningsuppdrag på det rättsliga eller kulturpolitiska området av tekniska förändringar. Det gäller exemelvis massmediekoncentrationsutredningen, radiorättsutredningen, uppslagsverkskommittén och upphovsrättsutredningen. Samordningen utredningarna emellan sker genom att de i sina direktiv åläggs att samråda med varandra. En institutionaliserad samordning förekommer såvitt vi har oss bekant inte. annat än i den meningen att personer förordnas som experter i flera utredningar och därigenom får vissa sambandsfunktioner. 1 skrivelse till utbildningsministern föreslog vi den 5 juli 1979 att en gemensam samordningsgrupp med representation från flera utredningar skulle tillsättas för att leda en försöksverksamhet med nya medier.

14.4 Uppgifter att lösa

På vägen in i det nya mediesamhället ter det sig mot bakgrund av det resonemang som ovan förts angeläget att samhället finner adekvata former for att följa utvecklingen, framför allt på de elektroniska mediernas område. Bland uppgifter som behöver lösas kan följande nämnas. Kontinuerlig uppföljning. - Den bevakning av medieområdet som samhället har i dag är inte bara splittrad på flera olika instanser utan också tidsmässigt ojämn, så att olika delfrågor studeras vid skilda tidpunkter. Därigenom blir det svårt att få samlad överblick av ett område, där olika led i utvecklingen på ett ibland oväntat sätt griper in i varandra. Det förekommer också att åtgärder från samhällets sida föranleds av inträffade händelser, snarare än

av en långsiktig och förutseende planering. Sådana åtgärder visar sig ofta

vara adekvata. Bristande kunskap om utvecklingens riktning och hastighet kan emellertid medföra att de inte blir det. Så kan det till exempel hända att en åtgärd får annat resultat än det avsedda, därför att man felbedömt konsekvenserna på grund av otillräcklig insikt om de tekniska eller sociala sammanhangen. Det kan också förekomma att man underlåter att vidta

av medieutvecklingen 305 Uppjöljning

vilken riktning utvecklingen kommer åtgärder därför att man inte förutser att ta, eller att vidtagna åtgärder blir verkningslösa därför att utvecklingen följer andra vägar än man väntat sig. Genom en kontinuerlig uppföljning av både den tekniska utvecklingen och av forskningen om dess konsekvenser

kan samhället på ett bättre sätt än nu förbereda sig för den nya medieverklighet som håller på att ta form. - Eftersom förändringarna på Information till myndigheter och allmänhet. medieområdet både kommer att påverka samhället i stort och gripa in i människornas situation behöver kunskaper därom göras tillde enskilda och för den breda allmänheten. Myndiggängliga både för myndigheterna heter av olika slag behöver information bland annat för att kunna lägga fram väl underbyggda förslag till mediepolitiska åtgärder - och medborgarna

behöver den för att kunna bedöma och ta ställning till dessa förslag. En är därför nödvändig. Vidare bred och på fakta grundad opinionsbildning och enskilda har är det väsentligt att myndigheter, företag, organisationer om produktutvecklingen för att kunna göra kloka val vid god kännedom som behövs inköp av apparatur av olika slag. En stor del av det material om framtiden är sekretessbelagt för att göra väl underbyggda prognoser av kommersiella skäl. Det har sålunda föreav de tillverkande företagen fastän tillkommit att ett nytt videokassettsystem börjat marknadsföras, verkaren redan vid lanseringen beslutat att inom några år lägga ner fafast naturligtvis utan brikationen därav till förmån för ett mera avanceratär otillfredsställande att de presumptiva köparna kände till det. Förhållandet av korrekt och full- - men säkert inte unikt. Det bestyrker önskvärdheten information till både offentliga och enskilda köpare av medieutständig rustning. som behövs både för opinionsbildning och konsument- Den information kurser, seminarier och publikaupplysning kan lämpligen spridas genom bör möjligheterna att samverka tioner av olika slag. Där det är lämpligt med studieförbunden och andra organisationer tillvaratas. Utredningar, försök och utveckling. - De utredningar som under de senaste

åren varit verksamma på medieområdet har lagt ned mycken tid och mycket material som berör de sektorer arbete på att samla in och systematisera har det varit nödvändigt som uppdragen gällt. lnom varje utredningskansli att finna och arbeta upp informationskanaler. Även om det förekommit en omfattande utväxling av promemorior och ett informellt utbyte av uppslag och idéer, har det med nuvarande kommittéorganisation visat sig svårt att undvika dubbelarbete. Det är möjligt att det inom samtliga utredningskanslier funnits information som varit av värde för ett eller flera av de dem till del, därför att det inte funnits veandra men som inte kommit instrumen: för informationsutbytet. Troligen skulle utredningsdertagna arbetet åtminstone i vissa delar ha kunnat slutföras snabbare - och därmed till lägre kostnader för staten - om det funnits ett organ som haft till uppgift samla in och tillhandahålla material att för samhällets räkning kontinuerligt om medieutvecklingen. behov av sådana tjänster bortfaller inte i och med Utredningsväsendets att de nuvarande kommittéerna slutför sina uppdrag. Man torde nämligen kunna förutse att statsmakterna önskar en ny radioutredning som underlag verksamhet efter det att nuvarande för beslut om radions och televisionens

306 Uppföljning av medieutvecklingen

radioavtal löper ut år 1986. Vidare torde den snabba medieutvecklingen också i fortsättningen aktualisera behovet av nya utredningar. Ett statligt organ för uppföljning av vad som händer på medieområdet skulle därvid antingen kunna genomföra utredningar eller tillhandahålla sakupplysningar åt kommittéer och därmed minska behovet av särskild utredningspersonal. Därigenom bör man också kunna undvika att det arbete som utförs i en kommitté på ett onaturligt sätt avgränsas från det som sker i utredningar med närliggande verksamhetsområden. Ett sådant organ skulle också kunna tillvarata och på lämpligt sätt insamlat faktamaterial utnyttja som är av allmänt intresse men som nu inte redovisas i kommittéernas betänkanden, därför att det inte är relevant med till hänsyn de anvisningar som ges i respektive direktiv. Inom ramen för en kontinuerlig uppföljning av medieutvecklingen skulle också kunna ingå att genomföra visst och forsknings- utvecklingsarbete om mediernas användning och om deras effekter på samhället och den enskilde. I skrivelse till utbildningsministern av den 5 juli 1979 framhöll vi det vara angeläget att skaffa erfarenheter av hur olika nya medier kan samverka med och komplettera varandra. I avsnitt 11.33 i detta betänkande föreslår vi ett samordnat försök med biblioteksdistribution av videogram, produktion i medieverkstäder, lokala televisionssändningar och allmän medieutbildning. Under vån arbete har vi på olika sätt uppmärksammat frågan om videogrammens möjligheter när det gäller handikappade. Även i fortsättningen är det angeläget att utveckla metoder för anpassning av såväl gammal som ny teknik för handikappade, något som inte alltid är kommersiellt motiverat för privata företag. Vad som har nämnts är endast exempel på viktiga utvecklingsprojekt inom medieområdet. Tillämpning av mediepolitiska riktlinjer. - Från olika håll har betonats att det är önskvärt att riktlinjer formuleras för en samlad mediepolitik. Vi berör denna fråga i kapitel 3. Om statsmakterna fastställer sådana riktlinjer torde det vara önskvärt att någon instans får i uppdrag att i anslutning till en kontinuerlig uppföljning av utvecklingen formulera förslag om hur de skall tillämpas.

14.5 Förslag

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser vi det önskvärt att samhället skapar ett organ som har till uppgift att följa och informera om utvecklingen på medieområdet, inom av regeringen angivna ramar göra utredningar, initiera forsknings- och utvecklingsarbete samt formulera förslag om tillämpning av de riktlinjer för samhällets insatser på medieområdet som statsmakterna kan komma att fastställa. Det ligger emellertid utanför vån uppdrag att föreslå hur ett sådant organ skall vara sammansatt och hur det skall arbeta. Därför har vi inte heller kunnat bedöma hur stor personal som kan erfordras. I våra överväganden har vi dock utgått från att storleken på dess kansli närmast bör vara jämförbart med ett kommittékansli. Hithörande frågor bör enligt vår uppfattning i fortsättningen närmare beredas inom regeringskansliet.

av medieutvecklingen 307 Uppföljning

Den snabba utveckling på medieområdet, som vi upprepade gånger har

att beslut snarast tas om formerna för uppföljningen påtalat, gör det önskvärt kan det ske i samband med regeringskansliets behandling därav. Lämpligen betänkanden samt av förslag som av vårt och övriga medieutredningars kan komma att aktualiseras av den ñlmpolitiska beredningen.

..

1xi{|1x

sou 1981:55

15 Kostnader och finansiering

15.1 Kostnadsberäkningar

15.1.1 Kostnadsmodell för biblioteksdistribution

(9.4) skisserat en modell för videogram- Vi har i ett Föregående avsnitt distribution vid folkbiblioteken. Det är av flera skäl svårt att framlägga Dels visar teknikkostnaderna på några preciserade kostnadsberäkningar. område en tendens att sjunka relativt snabbt. Däremot mikroelektronikens kommer att öka. Det påverkar

kan man utgå från att personalkostnaderna

är det i dag inte möjligt att både produktion och distribution. Slutligen videogramverksamhet kommer att förutse vilken omfattning bibliotekens

få. vi därför några räkneexempel, som kan ligga l det följande presenterar om kostnaderna för de olika visningsformerna. till grund för en diskussion Priserna är baserade på kostnadsläget i mars 1981 och är beräknade exklusive

mervärdeskatt. vi i vår modell från att enbart program från

För enkelhetens skull utgår

AB (SVT), Sveriges utbildningsradio AB (UR) och Svens- Sveriges Television distribueras. Det är dock. som vi tidigare har framhållit, ka Filminstitutet som hindrar att också program från många andra företag, såväl ingenting via biblioteken. Ett effektivt distrisvenska som utländska, distribueras attraktivt programutbud bör kunna butionssystem och ett för låntagarna som gör kopieringsupplagorna tillleda till att systemet får en omfattning

stora för att åstadkomma en god ekonomi. räckligt visas i första hand på bibliotek eller Modellen innebär att videogrammen får lånas hem (=visningsform 1 och 2 i avsnitt 9.4.3.9). I andra hand di-

för denna tredje visningsstribueras programmen per kabel. Kostnaderna de förstnämnda visningsformernas utform, som dock blir helt avhängiga ekonomi och kapacitet, beräknas separat längre fram. formning, deltar I vårt ena räkneexempel har vi utgått från att 100 biblioteksenheter och förses med visningsutrustning. Det årliga i videogramverksamheten till 185 titlar (150 timmar TV-program och programutbudet har beräknats För 35 spelfilmer), som görs i 100 kopior vardera (en per biblioteksenhet). biblioteksdistribution av att belysa kostnaderna vid en mer omfattande där förutsättningarna är videogram har vi gjort ett andra räkneexempel, har fördubblats till att 300 biblioteksenheter deltar och att programutbudet bibliotek har fler än en 370 titlar, som görs i 500 kopior vardera (en del Kassettema förutsätts i båda kopia av vissa särskilt efterfrågade program).

exemplen vara i bruk i tre år.

310 Kostnader och finansiering

Kostnaderna kan delas upp i centrala och lokala. De centrala kostnaderna inkluderar kostnader för masterband, upphovsrätt, kopiering, kassetter, distribution, katalogisering och administration Dessa kostnader beräknas till ca l mkr enligt det första alternativet och ca 4,7 mkr enligt det andra. Det verkliga utfallet kommer i hög grad att påverkas av den tekniska utvecklingen och resultatet av förhandlingarna mellan Sveriges Radio och

upphovsmännen. Den andra delen i kostnadsmodellen utgörs av de lokala kostnaderna (visningskostnader), som omfattar främst utrustning, drift och personalkostnader. En basutrustning for ett bibliotek förutses omfatta och videospelare TV-mottagare samt viss inredning, tomkassetter och hörlurar. Med en avskrivning på tre år beräknar vi här en årlig kostnad på ca 3550 kr per bibliotek i första alternativet, 3370 kr i andra alternativet? l de lokala kostnaderna ingår vidare kostnaderna för lokal administration som här inkluderar hantering. bokföring och information samt tekniskt underhåll - ca 25 000-30000 sammanlagt kr per bibliotek och år. Några lokalkostnader har ej beräknats utan i räkneexemplet förutsätts att befintliga utrymmen kan utnyttjas. De lokala årskostnaderna i vårt räkneexempel blir ca 2,9 mkr i första alternativet och ca l0 mkr i andra alternativet. De totala årskostnaderna kan sammanfattas på följande sätt (tkr):

Alternativ l Alternativ 2

l85 program/år 370 program/år l00 bibliotek 300 bibliotek l00 kopior/pgm 500 kopior/pgm

Centrala kostnader (= program- och distributionskostnader) 960 4 654 Lokala kostnader 2 855 l0 010 Vid beräkning av ersätt- Summa 3 815 14 664 ningen till upphovsmän- Kostnad per bibliotek 38 49 nen har vi utgått ifrån den hittills enda kända modellen på området nämligen Den genomsnittliga ärskostnaden är beräknad för en treårsperiod. Utlicenskostnaden för visning inom handelsllot- gifterna för första verksamhetsåret blir således totalt ca 5,7 mkr for forsta tan. Handelsllottans alternativet (57 000 kr per bibliotek) eller drygt 24 mkr för andra alternativet kultur- och fritidsråd (80000 kr per bibliotek). ersätter upphovsmännen Den genomsnittliga årskostnaden per programkassett blir för det forsta utanför SR-koncernen alternativet i vårt räkneexempel 206 kr, varav 52 kr är centrala och 154 med 800 kr per visningsställe (fartyg) och år. Detta kr lokala kostnader. För det andra alternativet blir kostnaden per kassett system, som har varit i betydligt lägre; 79 kr varav 25 kr är centrala och 54 lokala kostnader. bruk sedan 1974, anses ha Detta är en teoretisk modell. Blir verksamhetens omfattning mindre än fungerat bra genom att det vad som förutses i dessa exempel, blir kostnaderna per programkassett giär enkelt att administrera och kontrollera. vetvis högre. Får å andra sidan verksamheten större omfattning (=fler bibliotek, större upplaga kopior, mindre licenskostnadsandel per kopia etc.), 2En beräkning av livs- blir kostnaderna lägre. Man bör också observera att varje anslutet bibliotek längd och underhåll av kontinuerligt kommer att bygga upp en programbank, vari videogrammen videoapparatur gjordes december 1979 inom kan få en livslängd på flera år, utöver de tre år vi förutsätter i vårt räk- Sveriges Television AB. neexempel.

Kostnader och finansiering 311

är ännu svårare att beräkna. En an- Kostnaderna för købe/distributionen och ett centralantennssystem består av en koslutning mellan ett bibliotek Antalet hushåll inom respektive cenaxialkabel och en signalförstärkare. för anslutning mellan biblioteket tralantennsystem påverkar inte kostnaden stora avstånd mellan biblioteket och respektive system och systemet. Alltför i form av dyrbara kabellängder och extra medför däremot ökade kostnader Vi förutsätter dock att man till att börja med endast ansignalförstärkare. till biblioteket. Grundkostnaden för varsluter näraliggande bostadsområden kan beräknas till i genomsnitt ca 80000 je anslutet centralantennsområde av betydelse som tillkommer under kr. Detta är också den enda kostnaden förutsättning att befintliga kablar kan användas. med Om exempelvis ett bibliotek ansluts till fyra centralantennsystem ca 240000 kr. sammanlagt 1000 hushåll, blir investeringskostnaden blir den genomsnittliga Med tio års avskrivning på denna typ av utrustning årskostnaden inklusive uppskattad driftskostnad på 10000 kr ca 34000 kr

för detta bibliotek eller 34 kr per anslutet hushåll.

15.1 .2 Kostnader för övriga förslag

Registrering och information

för att bygga upp ett centralt 1 kap. 13 har vi föreslagit att staten tar ansvaret för film. videogram och TVdatabaserat register och informationssystem och bild (ALB) program. Detta register föreslås upprättas hos arkivet för ljud och få en stegvis uppbyggnad. Första årets kostnad är beräknad till ca 800 000 kr. Därefter beräknas de årliga kostnaderna i 1980 års priser bli ca 610 000

Dessa kostnader är centrala, dvs. kostkr under den första tioårsperioden. Årskostnaden för övriga användare att nader för registerhållaren (=ALB). databasen har uppskattats till ca 12 000 kr. Kostvia egen terminal utnyttja naderna redovisas närmare i avsnitt 13.3.7 samt i bilaga 5.

M edieverkstäder

i teknisk vid en videoverkstad beror Kostnaden för investering utrustning man har. För de flesta ändamål torde det vara på vilken ambitionsnivå använda trekvartstumsteknik med stantillräckligt att i en medieverkstad dardspelare av typ Sony U-matic. Detta system har goda redigeringsmöj- Kostnaden för en fullständig utrustning av detta slag i en medieligheter. kan beräknas till mellan 200000 och 300000 kr, bl. a. beroende verkstad

på antalet inspelningsutrustningar. finns att välja ett mindre kostnadskrävande system, men man Möjlighet Kvaliteten försämras också. förlorar då möjligheten till enkel redigering. medger knappast att program, som gjorts med De prisbilligare systemen inom en relativt dem, etersänds. Av kap. 2 framgår dock att situationen nära framtid kan komma att förändras. utrustning, ökar Ställer man mer professionella krav på videoverkstadens kostnaderna med de siffror, som nämndes inledningsvis. kraftigt jämfört med högre prestanda, s. k. U- Väljer man sålunda trekvartstumsutrustning ökar investeringskostnaden med ca 50 %. För rent profesmatic Hi-band,

312 Kostnader och

finansiering

sionella ändamål används numera ofta entumsteknik. Vi har inte gjort någon fullständig kalkyl över vad det skulle kosta att förse en medieverkstad med utrustning av detta slag, men kan nämna att enbart en spelare for entums videoband kostar omkring 300000 kr. Lönen till en heltidsanställd mediepedagog kan beräknas till ca 100 000 kr. inkl. sociala kostnader. Vid 10 % ränta på investerat och fem kapital års avskrivning av en investering om 300000 kr skulle driftskostnaderna belöpa sig på ca 200000 kr, exklusive Iokalhyra. Av redogörelsen i kap. ll framgår att erfarenheterna i Sverige av medieverkstäder hittills är mycket begränsade. Innan samhället tar initiativ till att mer allmänt upprätta sådana bör ytterligare erfarenheter forvärvas av möjligheterna att genom lokala medieverkstäder stimulera kommunikationen i närsamhället och att ge lokala amatörer och professionella bildkonstnärer möjlighet att använda video som uttrycksmedel. Detta skulle kunna ske genom en treårig försöksverksamhet, som sedan utvärderas. Om försöksverksamheten bedrivs på tio orter skulle de sammanlagda investeringskostnaderna uppgå till mellan två och tre miljoner kronor enligt vårt första alternativ. Driftskostnaderna skulle uppgå till ca två miljoner kr per år.

Distribution till svenskar utomlands

I kap. 9 redovisas det förslag om distribution av TV-program till svenskar utomlands(Ds U 1978:8), som vi lade fram 1978. Denna försöksverksamhet med en programcentral för förmedling av svenska TV-program till använ-_ darinstitutioner med utlandsverksamhet beräknades kosta ca 350 000 kr för det första försöksåret. Försöksverksamheten kom aldrig till stånd och vi föreslår nu att utlandsdistributionen i stora delar bör anslutas till den föreslagna biblioteksdistributionen (se 9.6.5). Bibliotekstjänst bör rationellt kunna fullgöra de flesta av den tidigare föreslagna programcentralens uppgifter. Förslagen blir därmed direkt avhängiga varandra. och kostnaderna för en distribution av videogram utomlands kan endast grovt uppskattas. Beräkningen av de centrala kostnaderna för biblioteksdistributionen, som redovisats i avsnitt 15.l.l bör dock kunna användas även här, varvid varje användare, dvs. institution i kombination med visningsställen utomlands, betraktas som en biblioteksenhet. En förutsättning är att varje ansluten användare tar del av samma totalutbud, som erbjuds biblioteken, och får program i en eller flera kopior för samma pris som ett_ bibliotek. Transportkostnaden för utrikes befordran tillkommer. Om videogrammen cirkulerar mellan olika visningsställen utomlands skulle den användande institutionen i Sverige fungera på ungefár samma sätt som ett bibliotek. Ett räkneexempel: En större institution abonnerar på tio kopior av varje program för visning på 30 platser runt om i världen. Centrala kostnader 550 kr per program (10 x 55 kr) i det första alternativet eller 250 kr (10 x 25 kr) i det andra alternativet. I full skala (= hela programutbudet) motsvarar alltså detta 10 biblioteksenheters behov, som kostar ca 570 000. alternativt 800000 kr första året. Till detta skall läggas “lokala” kostnader - såsom viss administration hos användarinstitutionen, fraktkostnader och

Kostnader och finansiering 313

Man kan dock förutsätta att visningsutvisningsutrustning på 30 ställen. i form av videospelare och TV-mottagare kommer att finnas på rustning många utlandsstationer - exempelvis ambassader, byggarbetsplatser och ol-

jeplattformar. kan beräknas kosta ca 4 000 kr/år(tre års avskrivning Visningsutrustningar inkl. service).

15.2 Finansieringsformer

l5.2.1 Förutsättning för statliga insatser

för stat och kommuner, blir Av föregående avsnitt framgår att kostnaderna främst biblioteksdistributionen, medieverkberoende av den takt i vilken städerna och det databaserade informationssystemet byggs ut. Beträffande biblioteksdistributionen och medieverkstäderna blir kommunernas villighet for utbyggnadstakten och att engagera sig i dessa verksamheter avgörande deras ambitionsnivå för kostnaderna. l nuvarande trängda ekonomiska läge för att verksamheterna skall behövs sannolikt statliga stimulansåtgärder komma till stånd. Enligt tilläggsdirektiv får vi inte föreslå kostnadskrävande kan redovisa hur de kan finansieras. Vi reformer. om vi inte samtidigt att finansiera såväl komdiskuterar därför i det följande olika möjligheter munernas som statens kostnader för de forslag, som vi lägger fram.

15.22 Finansiering av biblioteksdistributionen

Bibliotekens Detta bör även i fortsättningen gälla för tjänster är avgiftsfria. nämligen att den verksamhet. som är bibliotekens primära ansvarsområde, och anordna vissa arrangemang såsom exemtillhandahålla tryckta skrifter När det däremot gäller bibliotekens ansvar pelvis föredrag och sagostunder. och informationsområden kan man, om inte skattefmanfor nya kulturatt avgiftsftnansiera sådan siering kan komma till stånd, pröva möjligheterna verksamhet. skulle videogramverksamheten kunna bli Under vissa förutsättningar Med ett dygnspris om 20 kr räcker självftnansierande genom uthyrning. den i vårt det med att en programkassett hyrs ut ll gånger per år för att räkneexempels första alternativ skall betala sin andel av årskostnaderna, är gjord som enligt beräkning på s. 310 uppgår till 206 kr. (Beräkningen för tillkommande lokala redovisningsrutiner.) utan hänsyn till kostnader I andra alternativet räcker det med att kassetten med samma dygnspris täcka ett biblioteks totala kostnader för hyrs ut fyra gånger per år. För att behövs det i första alternativet ca 2 000 uthyrningar videogramdistributionen I andra alternativet krävs per år om man behåller ovan nämnda dygnspris. omkring 2 500 uthyrningar per år. Samtidigt erbjuds ett större programutbud. Ovanstående beräkning är givetvis teoretisk. Stora variationer i prissätt-

lösningar kan medföra varierande visningsning och skilda upphovsrättsliga blir kanske inte tillgängliga för hemlån, utan former. Vissa programkassetter eller på beställning “sändas” hem per kabel. får endast visas på biblioteket med låntagaravgift kan inte tillämpas på kabeldistributionen, Systemet

314 Kostnader och

finansiering

eftersom ett utsänt videogram når alla anslutna hushåll samtidigt på en gemensam kanal. Här kan man pröva till möjligheterna en årlig anslutningsavgift för varje centralantennssystem. Enligt vår mening kan man således pröva möjligheterna att avgiftsfinansiera en utlåning, kanske också kabeldistribution av videogram från biblioteken. Däremot bör visning av videogram på biblioteket ske utan avgift. Som framgår av räkneexemplet i föregående avsnitt är det önskvärt att ett relativt stort antal biblioteksenheter redan från början ingår i distributionssystemet. Om endast ett fåtal bibliotek från blir det deltager början, inte möjligt att upprätta ett effektivt distributionssystem som håller framför allt de centrala kostnaderna nivå. på en rimlig Uppbyggnaden av biblioteksdistributionen kan i nuvarande samhällsekonomiska läge bli alltför betungande för flertalet kommuner. Kulturpolitiska skäl talar för att staten tar ansvaret for uppbyggnaden - dvs. av systemet kostnaderna for forsta verksamhetsåret (investering och drift) mot att respektive kommun åtar sig den fortsatta driften under ett visst antal år därefter. (Den totala kostnaden för första verksamhetsåret som angavs i vårt räkneexempel var 57000 respektive 80000 kr per bibliotek.) Det statliga bidraget skulle, liksom när det gäller Lex. statliga bidrag för bokbussar, kunna administreras av statens kulturråd. De fonderade avgiftsmedel, som vi föreslår i avsnitt 152.5, bör finansiera denna verksamhet.

152.3 Finansiering av den centrala

registreringen

Det centrala registrets uppbyggnad bör finansieras av staten och som en i första hand kulturoch utbildningspolitisk angelägenhet belasta nionde huvudtiteln. Eftersom även driften av registret i huvudsak bör ses som en nationell angelägenhet så bör staten ta huvuddelen av det finansiella ansvaret. Däremot bör man pröva olika former för att delfinansiera driften med ett uttag av avgifter från användarna. Denna avgift bör i så fall läggas vid uttaget av information exempelvis så att terminalanslutna institutionella användare betalar förslagsvis l krona till per transaktion (fråga) registerhållaren. Detta kan enkelt ske genom bearbetning i databasen. Det är på detta stadium for tidigt att beräkna intäkterna. Beloppet torde dock inte överstiga en tiondel av den totala kostnaden för registerhållaren. Detta gäller den inledande upp-

byggnadsperioden. Man kan dock

senare pröva om avgiftsuttaget kan stå för en större andel av totalfmansieringen. För att den centrala skall registreringen bli tillräckligt attraktiv for användarna relativt snabbt och få en hög användningsgrad (se l3.3.2) så föreslår vi att anmälan av bildprogram till registret blir utan kostnad vid såväl obligatorisk som frivillig anmälan (se även l3.3.4.l). En obligatorisk anmälan är enligt vår mening motiverad så länge den är kostnadsfri. En avgiftsbelagd 0b- Iigatorisk anmälan skulle innebära en icke acceptabel form av avgiftstvång. Det kan vara tveksamt att avgiftsbelägga de mot allmänheten riktade tjänsterna. Information om bildprogram bör exempelvis förmedlas utan kostnad via folkbiblioteken. I anslutning till denna om att DFI fråga erinras (Delegationen for teknisk och vetenskaplig

informationsförsörjning) på re-

geringens uppdrag nu utreder förutsättningarna för avgiftsbeläggning av in-

Kostnader och finansiering 315

formationsservice. Utgångspunkten för denna utredning är att avgiftsbeläggning bör hållas på en för användarna rimlig nivå, utan att begränsa i samhället. Särskilt bör beaktas att enskildas tillinformationsförmedlingen inte skall försvåras Även om informationsutlämgång till information nandet från det centrala registret måste ses som i första hand ett serviceåtagande så måste ALB här också ta hänsyn till offentlighetsprincipen. Det är enligt DALK:s (Datalagstiftningskommittén) mening rimligt att utgå från självkostnaden vid en avgiftsberäkning men hänsyn måste tas till offentlighetsprincipen. DALK föreslår också att behovet av detta hänsynstagande skall tas in i den av DALK föreslagna lagen om handlingsoffentlighet och ADB? av olika former för delfinansiering av driften bör också Vid en prövning undersökas om högfrekventa användare (se 13.3.2. l) och större samhällsägda institutioner kan bidraga till driften genom fasta årliga avgifter. Vi utgår dock från att finansieringen i första hand kan ske genom den fondering av avgiftsmedel. som vi föreslår längre fram (15.25).

l5.2.4 Finansiering av övriga förslag

Medieverkstäder

För att försöksverksamheten med medieverkstäder skall kunna klaras ekodelas upp mellan olika finansiärer. Vi anser nomiskt måste kostnaderna att staten genom de avgifter på videoutrustning, som vi nedan föreslår. av kostnaderna. Återstoden kan delas mellan kombör svara för hälften muner, landsting och lokala organisationer. Hur denna senare fördelning skall ske måste berörda parter träffa överenskommelse om i varje särskilt

fall. J

Distribution till svenskar utomlands

Upprättandet av en biblioteksdistribution blir ett samhälleligt åtagande, där Även institutioner med verkstaten åtar sig ansvaret för uppbyggnadsskedet. rimliga kostnader samhet utomlands bör genom detta system för relativt Det behov få tillgång till ett brett utbud av en svensk programproduktion. den av oss tidigare föreslagna programcentralen kan med som motiverade detta sägas i stort ha tillfredsställts. videonät utomlands” finns det Såsom framgick av vårt förslag ”Svenska skäl som talar för att svenskar utomlands skall kunna ta del av det svenska TV-utbudet. l forsta hand kan vi tänka oss ett särskilt stöd, som innebär

av programframtagningskostnaderna hos Sveriges Radio. Denna

finansiering till ca 25 % av de centrala kostnaderna för biblioteksdel kan uppskattas i videogramform. Detta skulle innebära att distributionen av TV-program en subvention om första alskulle utgå med ca 50 kr per programkassett ternativet i vårt räkneexempel för biblioteksdistributionen gäller. Subvenl Denna kostnad bör Prop. l977/78:l 14 samt tionen skulle bli ca 20 kr med det andra alternativet. UbU 1978/7912. belasta radiofonden. i videonät ut- ?sou 1980:31, s. 13. Vidare kommer olika statliga myndigheters engagemang bl. a. kan motiveras 91-92. omlands att innebära ett statligt stöd som anslagsmässigt

316 Kostnader och finansiering

utifrån strikt kulturpolitiska motiv. Berörda statliga myndigheter är nämligen av regeringen ålagda att i sin verksamhet i tillämpliga delar beakta de kulturpolitiska målen Här kommer således ett särskilt ansvar gentemot svenskar utomlands att åvila framför allt UD, SIDA, försvaret och HKF. av Finansieringen videoverksamheten bör kunna rymmas inom budgetramarna för respektive myndighet som annars får begära särskilda anslag ur statsbudgeten. Det bör dock övervägas om staten bör bidra till inforskaffande av videoutrustning för de institutioner, som har ett stort intresse av att få ta del av programdistributionen, men som inte har de ekonomiska förutsättningarna. Det rör sig främst om institutioner av ideellt slag, som kan tänkas utnyttja exempelvis UD:s videonät. Hit hör bl. a. missions- och biståndsstationer samt utlandsskolorna. Vi föreslår att staten ger engångsbidrag för videoutrustning till sådana organisationer på högst 10000 kr per visningsplats. Bidragen bör administreras av statens kulturråd i samverkan med främst UD och skolöverstyrelsen. Kostnaderna bör belasta de fonderade avgiftsmedel, som vi längre fram föreslår skall införas.

l5.2.5

Finansieringen av de statliga insatserna

I princip anser vi att de förslag, som vi lägger fram, bör finansieras genom anslag i statsbudgeten for kultur- och utbildningsändamål. Videogrammen och andra nya medier kommer att spela en central kultur- och utbildningspolitisk roll under 80-talet. Videogrammen kommer att påverka och förändra filmens och televisionens roll i samhället, och insatser på videogramområdet får därför inte ses som isolerade från kultur- och medieområdet i övrigt. Vissa möjligheter finns att uppnå en självfinansieringsgrad för biblioteksdistributionen, men detta torde inte vara möjligt under uppbyggnadsperioden. lntäktsmöjligheter i form av användaravgifter finns även for driften av det centrala registret för ljud/bildprogram och en del av kostnaderna for distribution av TV-program till svenskar utomlands bör kunna belasta radiofonden. I stort gäller dock att finna helt nya finansieringskällor. Avgifter på videospelare, oinspelade kassetter eller programbärande videogram kan vara en sådan ftnansieringsmöjlighet. Utbildningsministern förklarade i ett anförande i början av juni 1981 att det finns starka skäl att införa en särskild avgift på tomkassetter för inspelning av bild och ljud. inkomsterna av en sådan skulle enligt utbildningsministern kunna användas bl. a. för att skapa arbetstillfällen för musiker och artister, for att sprida kultur till nya grupper, för att finansiera stöd till kvalitetsproduktion av fonogram och för att ersätta upphovsmän for inkomstbortfall genom privatkopiering. Enligt vad vi inhämtat diskuterar den filmpolitiska beredningen att lägga avgifter på inspelade videogram som ett medel i den framtida filmpolitiken. En sådan avgift skulle kunna ersätta det inkomstbortfall genom minskade Skrivelse från regeringen biografavgifter som vållas av den ökade uthyrningen och försäljningen av 31 maj 1974 (SFS spelfilmer på videogram. 1974:450). I Norge tar man sedan länge ut en särskild avgift vid försäljning av radio-

Kostnader och finansiering 317

är 17,5 % på grossistpriset (före mervärdeskatt) och TV-apparater. Avgiften finansiera Norsk Rikskringkasting (NRK). och används för att delvis att en “saaravgift på utstyr for Den norska regeringen har nu föreslagit införs fr. 0. m. 1 januari 1982 opptak eller gjengivelse av lyd eller bilder”

och en avgift på ljud- och videokassetter något senare. Man föreslår samma

procentuella avgift på utrustning, som gäller för avgiften till NRK (17,5 %). Utifrån inkomsterna av de nya avgifterna sägs vara osäkra att beräkna. på inspelningsutrustning uppskattar den förväntade försäljningsutvecklingen 1982 till minst 25 miljoner Nkr. Om man dessutom man dock inkomsterna räknar man med en ytterligare tar ut en avgift om 3 Nkr per oinspelad kassett inkomst på 18-21 miljoner Nkr årligen.

inkomsterna skall enligt propositionen användas för att öka statens insats

på bl. a. följande områden:

och utövande konstnärer. D Stöd till norska rättighetshavare och distribution av norska fonogram och videogram. D Stöd till produktion en rimlig balans mellan D Stöd till åtgärder, som bidrar till att tillförsäkra och konstnärernas möjligheter att direkt kunna teknisk kulturdistribution

möta publiken

allt de närmaste åren som kraft- Som framgår av våra förslag är det framför fulla stimulansåtgärder från statens sida behövs. ifråga om biblioteksdiför att verksamheten kan stributionen är det staten som bör ta ansvaret på respektive bibliotek. komma igång genom att stå för initialkostnaden av medieverkstäderna ser vi också som mycket En relativt snabb utbyggnad liksom att den centrala registreringen kommer igång utan dröjsmål, önskvärd eftersom behoven sedan länge finns. allt de första verksamhetsåren som behovet av Det är således framför insatser ekonomiska insatser från statens sida blir som störst. iden mån dessa skatterna kan erforderliga medel inte kan finansieras genom de ordinarie Snabbast möjliga averhållas genom att införa en avgift på videoinköp. på försäljning av giftsinfiöde åstadkommer man troligen genom avgifter videoutrustning, främst videospelare. På längre sikt kan däremot avgifter innebära en säkrare intäktskälla för att finansiera på försäljning av videogram eller fortlöpande statliga insatser. En avgift på uthyrning mer långtgående av utrustning, är emellertid svår att av videogram, liksom på uthyrning beräkna och blir dessutom svårare att administrera. är således att föredra, men vi kan En särskild avgift på videoutrustning också tänka oss en kombination som innebär avgift på såväl utrustning som videogram. Avgiftsuttaget bör enklast kunna läggas i grossistlimpor- När man bestämmer avgiftens storlek bör hänstörledet före mervärdeskatt. i de nordiska grannländerna exempelvis syn tas till liknande avvägningar den tidigare nämnda norska säravgiften. spridningen av videospelare i kap. 2 har vi försökt beräkna den framtida åren 1982-85 årligen i Sverige. Enligt den lägre prognosen skulle det under dubbelt säljas 150000 videospelare i landet, enligt den högre prognosen en sådan apparatavgift skulle ge under vissa förså många. Hur mycket tabell, vilken skall ses som ett räkneutsättningar anges i nedanstående För den procentuella avgiftsmodellen räknar vi med ett genomexempel. intäktssummorna är an- Iodemngsprøpøsition n, snittligt försäljningspris på 4 000 kr i grossistledet. och är avrundade. 740980-81). givna i miljoner kronor

318 Kostnader och

finansiering

Årlig Försäljning Procentuell avgift Fast avgift Antal enheter 5 % 10 % 17.5 96 500 kr 600 kr 150000 30 60 105 75 90

Ett avgiftsuttag på videogram bör inte motverka strävandena att uppnå högsta möjliga tekniska kvalitet, exempelvis införandet av metallband. Avbör dessutom giftsuttaget vara så enkelt som möjligt att administrera. Dessa skäl talar för en fast inllationsskyddad avgift per videogram i stället för en procentuell avgift på försäljningsvärdet. Enligt branschuppgifter såldes 1980 ca 850000 videokassetter i Sverige. 1981 räknar man med en försäljning av 1,5 miljoner kassetter och 1982

ca 2,2 miljoner. tre fjärdedelar

Omkring av dessa kassetter har en speltid om minst 2,5 tim. Avgiften torde således kunna göras oberoende av speltiden på respektive kassett. Vid en årlig försäljning på 2 miljoner videogram skulle, med en avgift om 10 kronor per videogram, inkomsterna för staten bli ca 20 mkr. En fördel med fasta avgifter på såväl videospelare som videogram är att avgiftsintäkterna värdesäkras gentemot framtida prissänkningar på marknaden. Eftersom det finns olika ändamål på det kulturpolitiska området för vilka en finansiering genom avgifter övervägs, kan det möjligen vara lämpligt Uppgifter från Svenska att samordna alla dessa avgifter i en fond, som används för att täcka an- Magnetband Institutet i tidskriften RATEKO nr 3 gelägna ändamål på ljud- och bildområdet vid sidan av radions och te- 1981. levisionens verksamhet.

sou 1981:55

Reservation

Anders avseende avsnitten 3.2 ”Mål for Av ledamoten Björck

3.3 “Några viktiga begrepp” och 3.4 ”Videogramvideopolitiken”,

i mediesamhället, samt kap. 15, ”Kostnader och

mens uppgifter

finansiering”

1. Avsnitten 3.2, 3.3 och 3.4

i utredningsbetänkandet finns en strävan att gapa På alltför många avsnitt vån över för mycket, att söka finna ett Columbi ägg som skall förskona land från det elände som den moderna tiden fort med sig och där särskilt

videon tillsammans med annan ny teknik bidragit till dagens samhällsi samhället ställs vid skampålen och problem. Företeelse efter företeelse Eftersom problemanalysen emellertid sällan går på djugisslas obarmhärtigt. till lösningar oftast luftiga pet utan mera svävar i det blå blir förslagen och mera välmenande än konkreta och realistiska. är komplicerade år det Eftersom snusförnuft inte hjälper när problemen Detta har dock inte förskräckt lätt att hamna vid sidan av det väsentliga. När det gäller Chronskougsartade formuleringar bjuutredningens majoritet. en varning der avsnitten 3.2, 3.3 och 3.4 på ett urval som borde utgöra

för framtida utredningar. till 3.2.1 anger tonen: “Gemensamt for de ansatser Redan inledningsorden övergripande mål för som under det senaste årtiondet gjorts att formulera och mediepolitiska områdena har varit samhällets strävanden på de kultursamhällssektorer inte kan ses isolerade från varandra insikten att skilda måste stå i samklang och att de mål som ställs upp for de olika områdena med målen för samhällsarbetet i stort. inte är att betrakta som allmänna fraser för de Om denna målsättning tankarna till ett totalitärt samhälle där alla kuggar effektivt griper in i varkreativitet och impulser utifrån andra också på kulturområdet. Nyheter. Rädslan för att någon skall bryta sig ur samhällets lyser med sin frånvaro. att målen for ramar for kulturpolitiken skymtar igenom. Vidare förutsätts 1974 års kulsamhällsarbetet i stort är något som är helt okontroversiellt. beslut vidare till rättesnöre för hur all kulturpolitik turpolitiska upphöjs skall bedrivas och vad kulturskaparna har att rätta sig efter.

medger utredningsmajoriteten att det “ligger en risk i alltför Visserligen kulturpolitiska mål och alltför preciserade kulturbegrepp”. preciserade Dessvärre fylls sida efter sida av skrivningar som går direkt emot detta

kloka konstaterande.

320 Reservation

Helt nöjd är utredningen dock inte med 1974 års kulturpolitiska mål. Där saknas något trots målens allmänna förträfflighet. De måste kompletteras med “det övergripande målet om samhällets ansvar och stödja strukturer och verksamheter som breddar och fördjupar demokratin”. Vad detta egentligen innebär definieras inte, men vackert låter det. Dagens massmediasamhälle är uppenbarligen enligt utredningen undermåligt. Vi får veta att “Kommunikation som den fungerar är ojämlik”. En liten grupp har makten över informationen och bestämmer “vad som skall produceras och konsumeras”. Att medborgarna i Sverige fortfarande har en fri vilja och att det finns något som heter efterfrågan känner man uppenbarligen inte till. Att de medier som har den kanske största genomslagskraften, television och radio, drivs av monopolföretag sedan länge fortigs pietetsfullt. Annars hade den logiska följden blivit att göra rent hus med radio/TV-monopolet. Men något måste ske och utredningen har lösningen: “Samhällets insatser på medieområdet bör därför syfta till att skapa modeller och strukturen” som leder till en bättre tingens ordning. Människor trängtar efter “aktivitet och gemenskap slår utredningen fast. Hur klara dessa behov? Jo, det ordnar sig om “samhällets insatser utformas så att videogrammen kan medverka till en aktiv kommunikation mellan grupper och enskilda och ge fler människor stimulans och möjlighet att delta i åsiktsutbyte och andra aktiviteter. Samhället ordnar med andra ord allt. Särskilt skumt är det med kommersiella intressen. Dem har utredningen ett “gott” öga till. Det är ingen hejd på vilket elände de kan ställa till med. Det räcker därför inte att tycka illa om dem. Nej, vi har alla ett ansvar att “genom olika metoder motverka en massdistribution av videogram med ett torftigt och undermåligt innehåll. Vad som är torftigt och undermåligt undviker utredningen forsiktigtvis att definiera. Kanske skulle vi då åläggas att bekämpa vissa delar av utredningens eget betänkande. Att bredda och fördjupa demokratin framstår för utredningen som en övergripande målsättning för allt handlande på kulturområdet. Tanken är vacker men det kan ifrågasättas om den leder till ett annat viktigt mål, nämligen kvalitet i kulturutbudet. Det är viktigare att många sjunger och spelar dåligt än att någon sjunger och spelar bra, är uppenbarligen utredningens filosofi. Det sistnämnda är nämligen mindre demokratiskt. Det kan dock ändå, vilket utredningen inte vill kännas vid, ha en positiv effekt på de människor som faktiskt tillgodogör sig kultur passivt. Det är dock fler människor som läser än skriver böcker, fler som går på teatern än som uppträder som amatörskådespelare och fler som lyssnar på musik än musicerar själva. l sin strävan att utveckla egenaktivitet i medieverkstäder etc. glömmer utredningen bort dessa självklara fakta och resultatet blir välmenande men orealistiskt. Det hade varit bättre att mera genomgripande behandla det utbud som konsumeras av de allra flesta människor och framlägga konkreta förslag till hur standarden härvidlag skall förbättras. Det är viktigt att yttrandefriheten inte inskränks utan att starka skäl föreligger. Utredningen skriver också vackert om yttrandefriheten men riktar sitt intresse framför allt åt faran för att utlandsstyrda koncerner kan påverka vår situation.

Reservation 321

Det väsentliga tycks inte vara vad som transnationella företag kan komma att producera och distribuera utan just det faktum att de är transnationella. och samhällsliv har Detta är ett starkt Förenklat synsätt. Svenskt kulturhistoriskt sett alltid rönt starkt inflytande utifrån. Många av de kulturyttsom genuint svenska har sina rötter i kulringar som vi idag betraktar utifrån. Vi måste erkänna att ett svenskt kulturliv utan impulser turimport Mot denna bakgrund framstår de många från utlandet skulle vara fattigt.

produktion och distribution som olyckliga också efter-

angreppen på utländsk som de är svepande och onyanserade. Självfallet finns det all anledning att lyfta fram en svensk produktion i första ledet. Detta bör emellertid ske med stimulansoch distribution mot det utländska utbudet. åtgärder och inte genom förbud eller restriktioner Kommersialismen ägnas ett betydande utrymme. Dess negativa verkär kommersialism inget entydigt begrepp. Nu ningar lyfts fram. Självfallet undviks att behandla det faktum att den alldeles övervägande sorgfälligt majoriteten av svenska folket får del av sitt kulturutbud genom ett s. k. massmarknadsutbud. Förslag till hur detta skall kunna förkommersiellt öka chanserna att ge en tillfredsställande kvalité på bättras skulle kunnat en större del av kulturkonsumtionen i landet. att “eftersom människors inl kvalitetsavsnittet konstaterar utredningen tressen, smak, erfarenheter och utbildning är så olika finns det rikt skiftande om vad som ger behållning”. Man måste då begripa att den uppfattningar videoutbud via kommunala videoverkstäder typ av egenhändigt producerat sätter sitt hopp till inte löser alla problem, eller ens mer som utredningen utbudet kan än en begränsad del av dem. Tanken på att det kommersiella stötas bort ur verkligheten vittnar om bristande realism - något för övrigt inte ovanligt inom svensk kulturpolitik. 1 sin iver att sikta mot stjärnorna hamnar utredningen inte i närmsta trädtopp utan ofta platt på marken. Vi står inför en kraftigt ökad användning av videogramtekniken enligt Vi måste avdramatisera videon som medium och tillgängliga prognoser. på den eller överdriva farhågorna. vare sig ställa for stora förhoppningar Videon är bara en del av dagens och morgondagens massmediasamhälle. Den löser icke de problem som finns på massmedia- och kulturområdet.

Den kan rätt använd hjälpa till en del. Den debatt som förekommer om våld och video har varit ytlig och i missvisande. Det våld som finns runt omkring oss beror vissa fall direkt inte på videon och förmedlas jämfört med andra medier högst obetydligt av den. Istället för att angripa det onda vid roten är det alltid bekvämare att attackera en lätt identifierbar företeelse och kräva åtgärder mot den. framtida konkurrent. 1 bästa fall kan man också bli av med en besvärlig l vilken utsträckning våldet i videon kommer att ha negativa verkningar för den händelse vet vi idag för lite om. En beredskap måste självfallet finnas videovåldet skulle leda till konsekvenser som kan få allvarliga och bestående

verkningar. Det är då viktigt att inte införa regler som hotar yttrandefriheten i stort. Skyddsreglerna får inte sträcka sig längre än det syfte de är avsedda för. med Skall ingreppen gå längre än att skydda barn och uppnå parallellitet filmen vid offentlig föreställning är det viktigt att garantier ges för att ineller konstnärliga framställgreppen inte skadar vare sig yttrandefriheten

322 Reservation

ningar. Videon får här inte komma i sämre läge än andra medier. lngrepp i yttrandefriheten bör så långt möjligt alltid förankras i grundlag. Tryckfrihetslagstiftningen kan tjäna som vägledning om ingripanden bedöms som nödvändiga på videogramområdet. Att generellt formulera “Mål och riktlinjer för samhällets insatser på videogramområdet låter sig mot den här skisserade bakgrunden icke göras utan risk för att fastna i truismer och utpräglat regleringstänkande. De konkreta åtgärder som videogramutredningen föreslår på olika avsnitt bör i sig tjäna som ett program för samhällets insatser på videogramområdet. Att låta de konkreta förslagen följas av ett försök till “ideologisk” påbyggnad kan som i förevarande fall bara sluta i plattityder, allmänna för- och emot-resonemang, välvilja och tro på samhället istället för människorna. Därför borde avsnitten 3.2-3.4 ha utgått -ur betänkandet. De tjänar inget vettigt syfte.

2. Kapitel 15 Utredningens majoritet anser att huvuddelen av dess förslag skall finansieras genom bl. a. en avgift på kassetterna dvs. mjukvaran, och genom en skatt på videospelarna, dvs. hårdvaran. Jag kan icke ansluta mig till utredningens skrivningar i kapitlet l5. Någon kostnadsberäkning av utredningens förslag som är hållbar har inte kunnat presenteras. I alltför hög grad rör det sig om gissningar. Det har varit en strävan i modern svensk skattepolitik att avveckla punktskatter av olika slag. Skatt på videospelare skulle innebära en ny punktskatt. En sådan skatt motiveras av utredningen inte av statsfinansiella skäl utan av att den skulle bidraga till att finansiera en del av utredningens förslag. Nu tänker sig utredningen emellertid att vissa förslag skall finansieras av användaravgifter. I andra fall förutsätts att finansiering kan ske genom de kulturanslag som finns. Frågan är då hur återstoden skall betalas. Eftersom vi inte vet vad kostnaderna “för återstoden” egentligen är bör stor försiktighet iakttagas när det gäller att införa nya skatter. En apparatskatt har en rad nackdelar. När en sådan kan komma att införas har redan hun-

dratusentals svenskar skaffat sig en videoutrustning. Ökningstakten i an-

skaffningen kan beräknas bli lägre än vad som är fallet för närvarande. För att uppnå önskvärda inkomster via en apparatskatt måste denna då sättas relativt högt. Det är rimligare att finansiera utredningens förslag genom en avgift på kassetterna. Sådana tankegångar finns på fonogramområdet. Skulle statsmakterna stanna för en sådan lösning på fonogramsidan bör en parallellitet eftersträvas vad gäller videon. Avgiften på kassetterna bör inte sättas högre än att de täcker vad samhällets insatser på videogramområdet kan beräknas till. Att därutöver införa en beskattning av videotekniken av rent fiskala skäl måste bestämt avvisas.

« 323 sou 1981:55

Särskilda yttranden

l. Av ledamöterna Lennart Bladh och Margareta Inge/stam beträffanvideovåldet (4.3) och behovet av samhällsde videotekniken (42), ansvar för den lokala medieförsörjningen (9)

Videotekniken

videoteknikens utveckling. Men det som med lngen kan i dag förutsäga säkerhet kan sägas är att utvecklingen går oerhört snabbt och att “allting

är möjligt”. Här skall endast ges två exempel möjliga för videoskivtekniken. kan t. ex. börja försöka introducera VLP-spelaren, (se s. 40 som Philips ut av den kompakta kassettspelartekniken. Eller efter något år konkurreras kan Matsushita, med hjälp av Thorn och EMI hårdlansera den billigare och snabbt dominera mark-

VHD-skivan, som “den nya grammofonskivan

av VHS-systemet). Om t. ex. VHD-skivan

naden jfr marknadsföringen för både bild och ljud kommer utveckblir det nya massmarknadsmediet riktning mot de mål som vi tidigare formulerat lingen att gå i rakt motsatt (se s. 73 fl) i de skrivelser som kommit till utredningen är över- Huvudbudskapet utvecklingen - i stället för tygelsen att människan ska styra den tekniska kan fatta ett beslut. tvärtom. Man begär ett rådrum, tills dess riksdagen försvarar rätten att Vi behöver inte välja nu, men det krävs att vi aktivt

välja senare. denna uppfattning: människans Med all säkerhet delar de flesta människor är viktigare än teknikens. Därför måste vi skapa och samhällets utveckling som beredskap inför framtiden. Krav på rådrum fram såväl handlingsfrihet beslut om videotekniken kan fattas i riksdagen, till dess att ett demokratiskt är härvid endast en logisk följd. lätt med för- Ordet “styrning” inger dock många olust och förknippas Förmodligen beror detta myndarmentalitet, byråkrati, krångel och ofrihet. på att många så sällan går till grunden i frågan om vad styrning gäller. och medieteknik) har också De senaste årens debatt (om bl. a. kärnkraft principer och mål visat att vi är ovana och osäkra när det gäller metoder, för en sådan styrning. kan ske i olika former och på olika nivåer och stadier i ut- Styrning är den symtombekämpande. Man vecklingen. Den kanske hittills vanligaste områden där missriktar in sig på detaljer och på de synliga delarna och på förhållanden redan har uppträtt. Styrning av denna art är ofta förenad med

3.24 Särskilda yttranden

negativa mål: förbud mot det skadliga, bekämpande av det förråande, tillbakaträngande av det ohälsosamma. Denna slags styrning får lätt en prägel av förmyndarmentalitet och övervakning. En andra form är s. k. “tekniska fix. Den innebär att man söker byta ut viss teknik, vars egenskaper man inte gillar mot en annan och bättre. De grundläggande egenskaperna hos det system som byggts upp lämnas dock orörda. Den tredje och mest genomgripande formen är “en strategisk teknikstyrning. För denna måste man ställa mera grundläggande frågor: Vilken roll ska vi låta en viss “familj” av tekniska möjligheter. t. ex. elektroniska medier, ha i vårt framtida samhälle! Hur påverkar olika lösningar och mönster vår ”livsmiljö” Vilka drag och tendenser i dagens utveckling skall stödjas och vilka ska motverkas i framtiden? Videogramutredningens situation påminner om den trafikpolitiska utredningens. Under perioden 1953-61, då denna arbetade, fördubblades den svenska fordonsparken från 400000 till 1.6 miljoner fordon. När riksdagen 1963 skulle ta ställning till tralikpolitiken i dess helhet hade den privata massbilismen redan kört över kollektivtrafiken. Vad som återstod var s. k. tekniska fix och att bekämpa symtomen. Den strategiska frågan om Sveriges trañksystem var i praktiken redan avgjord för lång tid framåt. För att inte något liknande också ska komma att gälla för videoområdet krävs enligt vår mening en mer långsiktig strategisk teknikstyrning. Ett exempel på en tidigare strategisk styrning på medieområdet är t. ex. inrättandet av Radiotjänst och senare Sveriges Radio. Det är uppenbart denna strategiska teknikstyrning som Gunnar Hambrwus, Ingenjörsvetenskapsakademin, avser i ett inlägg om vetenskapsmannens och ingenjörens inställning till tekniken:

Jag hyser fruktan för människan och hennes destruktiva tendens att missbruka vad som kunde vara eller var avsett som nyttobringande. Vetenskap och teknik har i sig själva inget moraliskt element, de kan användas till gott eller ont. de är redskap som satts i våra händer för att vi skall använda dem så gott vi kan och förstår. Det är i sanning en stor tragedi att vårt framåtskridande inom vetenskapen inte balanseras av en motsvarande utveckling av en etisk förmåga och ett värdesystem - några skulle kalla det religion - varmed vi kunde göra ett klokt val bland alla möjligheter som den moderna tekniken erbjuder.” Vi uppfattar kärnan i Videogramutredningens uppdrag att just förbereda ”ett klokt val bland alla möjligheter”. Det är detta som vi starkare än majoriteten vill markera och utveckla i detta yttrande. I kapitlet om mål och riktlinjer har utredningen tagit ställning för och slagit fast, att de kulturpolitiska målen också bör gälla for videogramområdet. Videogrampolitiken bör därför ses som ett av flera instrument för att skapa ett samhälle som präglas av jämlikhet och som ger människor möjligheter till ett rikare liv (prop. 1974:28). En naturlig följdfråga blir: vilka politiska beslut behöver fattas för att den nya tekniken inte skall bli ett hinder utan ett hjälpmedel för detta? Enligt direktiven till videogramutredningen bör vi belysa “möjligheterna att åstadkomma en önskvärd teknisk standardisering. Konsekvenserna från Riksbankens Jubileumsfond, IVA, Attityder till konsumentsynpunkt av olika tekniska system bör analyseras ingående”. tekniken, RJ 1978:6. (Dir. 1977:53). Sådana bedömningar skall, enligt direktiven, också ligga till

Särskilda 325

yttranden

sou 1981:55

och kulturomav apparatur inom utbildningsgrund lör beslut om inköp och enskilda konrådet. Utredningen skall alltså bevaka både institutioners

sumenters intressen. marknadsföring riktas lör närvarande in på Den elektroniska industrins

att såväl institutioner som enskilda hushåll bör ha llera system, dvs. video- Vi kan inte kassettspelare och skivspelare (och även nya musikskivspelare).

i dag se fördelarna med detta. bäst motsvarar institutioners En bättre lösning är att söka det system som behov och rekommendera detta som ett prioch enskilda konsumenters och standard som institutioner eller hushåll bör välja som första märsystem” med att ha samma system är uppenbara: eller enda system. Fördelarna från bibliotek till studiecirklar i hemman bör t. ex. kunna låna videogram

men. talar för att “primärsystemet” bör vara ett kas- Vi anser att flera motiv

settsystem. Videokassettsystemet gör det möjligt att spela in från SR:s TV-kanaler:

oberoende av SR:s sändningstider (detta är speciellt D Det gör människor arbetstider, mänlör skiftarbetande människor med oregelbundna viktigt är det en nödvändighet. niskor på institutioner etc.). För biblioteken av “kanalkrockar“. Man kan spela in TV D Det gör människor oberoende tillgång till SR:s samlade l då man ser på TV 2 och ger därigenom

utbud. mellan antal program som, enligt avtalet D Det ger alltså tillgång till ett stort staten och Sveriges Radio, produceras med hänsyn till vissa grundkrav

etc. Särskilt viktigt är attstyra barnens i fråga om könsroller, diskriminering

tittande till denna typ av program. till ett mycket stort antal programtimmar “gratis” Det ger tillgång licensmedel) genom TV l och TV 2 varje vecka. (betalda genom blir också mera ekonomiskt. Samma kassett kan åter- D Kassettsystemet enligt uppgifter för vissa system ett par tusen brukas för nya program;

gånger.

gör det också möjligt att producera egna program: Videokassettsystemet

som man i dag använder D Människor kan börja använda videotekniken

och på fritiden (en del talar om “instamatic-videon”). foto, i familjen kan också göra program för en bredare användning, D Barn och vuxna etc. och i framtiden kanske lör lokal-TV. i föreningsliv, SIA-skolan

av detta, som ofta iörbises, är att de flesta människor En viktig bieffekt mer kritiska och medvetna “titsom själva producerat program blir mycket

tare”. bör inte vara ett skivsystem. Några motiv: “Primärsystemet”

medger inte produktion av egna program. D Videoskivsystemet från SR:s TV-sändningar. Det D Videoskivsystemet medger inte inspelning och därmed gör ägaren beroende av att köpa (eller ev. hyra) program marknaden (törbunden till det utbud som finns på den kommersiella i USA). Valfriheten minskar. modligen över 90 % producerat

326 Särskilda yttranden sou 1981:55

l] Eftersom de flesta människor ser ett program bara en gång (undantag gäller exempelvis barnen) är det privatekonomiskt olönsamt att satsa på ett system där marknadsföringen med stor säkerhet kommer att riktas in på att människor skall köpa och äga programmen. El Den kanske viktigaste anledningen för den enskilde såväl som för samhället att idag inte satsa på videoskivsystemet är dock att det med stor sannolikhet är ett interimsystem. Den tekniska redogörelsen (i kap. 2) visar att nya system - t. ex. kompaktkassettsystemen - (“minivideo“) väntar i kulisserna. Enligt en del bedömare kommer kanske inte Philips därför att våga sig på att introducera sin videoskivspelare i ett så litet språkområde som Sverige. Det måste finnas ett mycket stort antal spelare på marknaden, för att en skivutgivning skall löna sig. Att inte satsa på videoskivan som primärmedium innebär naturligtvis inte att man kan ha användning för den för vetenskapliga ändamål, viss dokumentation och arkivering, exempelvis på museer.

Denna analysen av för- och nackdelarna med de olika tekniska systemen har gjorts ur den enskilda konsumentens perspektiv. Den bör kompletteras med en mer övergripande kommentar. Elektronikindustrin har hittills investerat ca 5 miljarder kronor i videoskivtekniken. Som framgår av kap. 14 är industrin inte heller främmande för att hårdexploatera ett system, trots att den vet att det är ett interimsystem som snabbt kommer att bytas ut av andra. Den kan, med andra ord, relativt, förpassas till elektronikkyrkogården (se bild). Det ligger helt följdriktigt i dess intresse att snabbt lansera en billig spelare och en mycket billig skiva - en engångsartikel, som kan säljas ungefär som veckopress och serietidningar. Eftersom skivan (tills vidare i motsats till kassetten) massproduceras för mycket lågt pris är detta tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Om det blir verklighet kom-

Følø: J. Aske Dam Videokyrkøgârdi Tokyo. Japan, l 981.

Särskilda yttranden 327

sou 1981:55

att vara ändå mer tillgängligt, billigt och påmer ett massmarknadsutbud det då inte är nödvändigt med ett hyrsystem trängande än i dag. Eftersom att lämna tillbaka kassetten) kommer det med all säkerhet (dvs. ett tvång och videoklubbar vid sidan att bli vanligt med olika typer av prenumeration

av t. ex. kioskforsäljning. har i kap. 5 om Makten över marknaden (med hjälp av Utredningen inom kom- MacBride-kommissionens rapport) visat på maktkoncentrationen munikationsindustrin. Ett mindre antal mäktiga företag behärskar såväl prohar duktion som distribution. Detta gäller framför allt då en massmarknad i Sverige. De fem etablerats. Ett belysande exempel är fonogrammarknaden största multinationella koncernernas andelar av den svenska försäljningen

var år 1977 69,5 %. 1 Danmark var motsvarande siffra 96,7 %. av LP-skivor som säljs i Sverige har utformats i något Cirka 80 % av de fonogramutgåvor

annat land* i Sverige är organiserade i Gram- De fyra största distributionsforetagen GLF. GLF-företagen och Marianne Distrimofonleverantörernas förening,

bution, som distribuerar främst fonogram med dans- och svensktoppsmusik När Rikskonserters försökssvarar tillsammans för 96 % av försäljningen? att verksamhet med fonogram pågick åren 1965-73 vägrade GLF-företagen av dessa program. Också andra små bolag har ta hand om distributionen Statens kulturråd skriver haft svårigheter att få sina program distribuerade?

i fonogramutredningen:

som möjligt Den makt som koncentrationen ger utnyttjas för att sälja så långa serier av ett litet antal utgåvor inom en begränsad repertoar. 1 stället för att sprida markför nadsföringsresursema någorlunda jämnt över hela sortimentet görs punktinsatser vissa utgåvor. som marknadsförs aktivt genom alla kanaler och som säljs aktivt av

de resande försäljarna. till följd att de- Strävan att sälja många exemplar av vissa utgåvor har också haft att själva taljhandelns struktur förändrats så att de enskilda mottagarnas möjligheter l Fonogrammen i kulturpohar kraftigt ökat under 1970- , _ välja fonogram begränsats. Antalet försäljningsställen .. . . .. . . Imken. Rapport från . . till rackforsaljning. Detta ger Kulturrådet 1979:1, s_ 49 talet, men samtidigt har fackhandeln allt mer övergått de stora distributionsbolagen ökade möjligheter att begränsa och styra detaljhandelns och 149.

sortiment.” Za. a.,s. 78. för video- Det distributionsnät som nu finns med ca 1 500 detaljhandlare 3 171 . a. a., S. vid en eventuell massmarknad med all säkerhet skivor (s. 178) kommer för fonogram. 4 a. a.. s. 78. att kraftigt utökas. År 1976 fanns t. ex. 6 500 försäljningsställen

Kulturen - den får väl plats pa en kassett?

328 Särskilda yttranden

Pressbyrån, som också har planer på videogramdistribution, har ca 16500 försäljningsställen. Försäljning och uthyrning kan alltså snabbt mångdubbleras. Näringsfrihetsombudsmannen har under 70-talet vid ett flertal tillfällen påtalat den monopolartade situationen både vad gäller Försäljning av fonogram och detaljförsäljning av trycksaker via Pressbyrån. Det kan knappast råda någon tvekan om att den skisserade utvecklingen kan komma att innebära ödesdigra konsekvenser för vår kulturmiljö, framför allt för många barn och ungdomar. [vårt samhälle finns ännu inga inbyggda exploateringsskydd. Att även andra medieformer, t. ex. kabel-TV och direktsändande satelliter kan komma att medföra en ökad konsumtion av TV och en ökad konsumtion av underhållningsvåld kan inte åberopas som skäl för att inte söka styra den medieform som videogramutredningen haft det direkta uppdraget att utreda. l yttrandefrihetsutredningens debattbetänkande framhålls att det allmänna inte genom åtgärder av ekonomisk art bör vare sig gynna eller missgynna vissa slag av yttranden i syfte att ge den offentliga debatten en viss inriktning. Liksom flera remissinstanser ansluter vi oss till denna uppfattning. Vi anser däremot icke att den kan användas för att hindra samhället att med olika åtgärder t. ex. information och upplysning, provisoriskt söka hålla tillbaka exempelvis videoskivtekniken. På vilket sätt skulle detta “gynna eller missgynna vissa slag av yttranden i syfte att ge den offentliga debatten en viss inriktning““? Det finns inte så vitt vi kan förstå, några som helst hinder för att dessa ”yttranden” kan spridas till den offentliga sektorn via exempelvis kassett-tekniken, press eller tidskrifter. Dock uppstår naturligtvis problem då olika mål kommer i konflikt med

varandra. Yttrandefrihetsutredningen bör i sitt slutbetänkande

noga överväga dessa principiella problem. Så står t. ex. kravet att människan ska styra tekniken enligt humanistiska och sociala värderingar i en tämligen problematisk relation till kraven på informationsfrihet och etableringsfrihet. Detta dilemma kan inte deklameras bort. I varje konkret fall måste man noggrant bedöma yttrandefrihetens olika dimensioner i relation till de tekniska, ekonomiska och kulturella villkoren. Det är alltså villkor liknande dem som ovan beskrivits som med säkerhet kommer att gälla för ett massmarknadsutbud för videoskivan. Vi anser i likhet med MacBride-kommissionen (se s. 122) att denna infrastruktur och koncentration är ett hot mot friheten avjesurser och demokratin i kommunikationssystemet. Vi anser att handlingsfrihet, rådrum, och en bred aktiv diskussion bör ligga till grund för demokratiska beslut om etablering av varje ny viktig teknik. l likhet med MacBride-kommissionen anser vi att det behövs normer och regler för de transnationella företagens verksamheter inom kommunikationsområdet. Då videoskivtekniken och andra medieformer debatterats har ett problem för många varit att skilja mellan olika åtgärder med avsikt att ”hindra” och motverka en icke önskvärd utveckling och förbud genom statlig lag-

sou 1979:49. stiftning.

sou l981:55 Särskilda yttranden 329

Vi pläderar inte för någon förbudslinje men anser att en kombination av olika åtgärder bör kunna vidtagas fram till dess riksdagen fattar beslut om villkor för produktion och distribution på videogramområdet. l. Flera organisationer, institutioner etc., exempelvis de som i remissvaren till justitiedepartementet uttalat sig skarpt mot videovåldet (LO, Hem och Skola, ett flertal ungdomsorganisationer, Kommunförbundet, SÖ, Statens Ungdomsråd) kräver “rådrum“, och demokratiska beslut före en etablering av videoskivtekniken. 2. lndustridepartementet bör undersöka möjligheten att i första hand förhandlingsvägen söka få till stånd en frivillig fördröjning av videoskivtekniken. Förhandlingar bör föras med såväl tillverkare (t. ex. Philips, Matsushita) som distributörer (t. ex. Sveriges Radioleverantörers Riksförbund). 3. Konsumentverket får i uppdrag att upplysa allmänheten om olika videotekniker, deras fördelar och nackdelar, t. ex. om risken att skivtekniken blir en kortvarig interimteknik. 4. Sveriges Radio överför sina program på kassetter i avvaktan på att frågorna om alternativa primärsystem“ klarnar. 5. Se vidare s. 305 om en statlig kommitté för upplysningsverksamhet. Då kommunikationstekniken debatteras har kulturpolitik och industripolitik ofta kommit i konflikt. Det är viktigt att denna motsatsställning bryts. Om samhället tar över initiativet på medieområdet och i god tid tar ansvar för strategisk teknikstyrning skapas bättre förutsättningar för att en dialog och ett positivt samspel mellan kulturpolitik och industripolitik kan komma till stånd. l nuvarande läge av den tekniska utvecklingen är det omöjligt att föreslå ett visst kassettsystem som “primärsystem” och standard. Vi har endast här visat på kassettsystemens fördelar framför skivsystemen. Det som i dag synes kunna bli det bästa alternativet är något av de nya kompaktkassettsystemen som förväntas redan inom några få år. Uppdraget till videogramutredningen att “belysa möjligheterna att åstadkomma en önskvärd teknisk standard” bör därför snarast överlåtas till annan instans. I detta uppdrag bör också ingå att undersöka möjligheterna till ett nordiskt samarbete omkring dessa frågor. Försäljningen av videokassetter och spelare kommer under 80-talet att öka kraftigt. Enligt prognoser till minst l miljard kronor per år under perioden 1982-85. Det bör därför vara naturligt att då en standard utreds också undersöka förutsättningarna för att i Sverige och övriga Norden garantera licenstillverkning av denna teknik, eller vissa komponenter av den.

Underhâllningsvâlder

I likhet med utredningens majoritet anser vi att samma regler bör gälla för offentlig visning av videogram som för offentlig visning av film, att biografförordningens regler bör kunna tas till utgångspunkt också för de krav som kan ställas på filmer och videogram som sprids för enskilt bruk, samt till principen med en ansvarig utgivare.

330 Särskilda yttranden

Dessutom vill vi anföra följande: Under de senaste åren har det blivit alltmer tydligt hur våld och destruktivitet ökar. Vi möter det såväl i vår närmiljö i vandalisering och vardagsvåld som i rapporter om krig och militär upprustning i världen. Vi ser och upplever hur det svenska samhället genomgår en tydlig brutalisering. Mord, dråp och misshandel har fördubblats under 70-talet (enligt Brottsförebyggande rådet). Det växande våldet har blivit ett stort och allvarligt samhällsproblem. Olika faktorer - både individuella och strukturella - samverkar med varandra och bidrar till en miljö, där våld och aggressivitet blir allt vanligare uttrycksmedel. Det har i llera tiotal år debatterats om i vilken grad denna nedbrytande process förstärks av underhållningsvåldet i film, TV och video. Det finns nu ett stort antal undersökningar som innehåller entydiga fakta om underhållningsvåldets olika skadliga effekter. För llera år sedan lanserade några forskare den s. k. katharsisteorin om underhållningsvåldet. Man hävdade t. ex. att barn skulle kunna befrias från vissa inre spänningar och bli mindre aggressiva genom att se våldsinslag i TV eller på ñlm. Under en tid rådde oenighet bland forskare om detta, men den forskning som på senare år presenterats ger sådana entydiga resultat att den absoluta majoriteten forskare bestämt avvisar katharsisteorin. I stället påvisar forskningsresultaten olika destruktiva effekter på barn och ungdom. Med utgångspunkt från dessa forskningsresultat skriver exempelvis svenska läkarsällskapet i en remiss på lagförslaget om våld i videogram: Man har studerat grupper av barn och ungdomar, där man samvetsgrant strävat att eliminera alla andra skillnader mellan barnen såsom socioekonomisk standard, skolbetyg etc. Man har låtit dem titta på aggressiva respektive icke aggressiva program och jämfört deras beteende och attityder efteråt. Liknande undersökningar har gjorts med intervjuer och frågeformulär och det har också gjorts ett flertal longitudinella undersökningar sträckande sig över ett tiotal år. Det rör sig om ett imponerande antal mycket omsorgsfullt genomförda undersökningar och resultaten pekar alla i samma riktning: Barn, som ser mycket våldsprogram i TV, har ett mer aggressivt beteende både direkt efteråt och i uppföljningar tio år senare. Sambanden mellan aggressivitet och faktiskt våldsprogramstittande är klart säkerställda och positiva.

Kommunikationsforskare anser det dessutom “klart belagt att våldsframställningar på lilm och i TV kan vålla icke önskvärda förändringar hos tittare av alla åldrar, även om dessa effekter är mest påtagliga hos barn. Effekterna kan vid sidan av enkla övertaganden av exponerade beteenden bestå både av skräck- och ångestupplevelser och ökad aggression, och - vilket är att betrakta som än värre - en successiv nedbrytning av individens negativa reaktioner mot våld och våldsverkare. Eftersom underhållningsvåld och s. k. konstnärligt väl motiverat våld lika väl som realistiska våldsframställningar synes ha dessa effekter, och eftersom visst verkligt våld mäste visas om vi skall ge en sann bild av vår tillvaro, är det desto viktigare att man så långt detta är möjligt söka motarbeta våldsskildringar som endast tillkommit i kommersiellt underhållningssyftef” Yttrande över Våldet i videogram. m. m. från Det är de barn som lider brist på mänsklig kommunikation och social ge- Stockholms Universitet, menskap som tittar mest på TV, som tittar mer på underhållningsvåld och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden. påverkas mest.

l i 331

Särskilda yttranden

sou 1981:55

Det är genom underhållningsvåldet som barnet kan

D få näring för aggressiva känslor D lära sig att våld är ett legitimt sätt att lösa konflikter(tillvänjningseffekten) D lära sig olika våldsmetoder (imitationseffekten) D lära sig att acceptera mer och mer våld i sin omgivning (avtrubbningseffekten) våld också där det inte finns reell anledning till D lära sig att förvänta det D lära sig att ställa krav på händelser, “action, som inte omgivningen tillfredsställer. Det ligger också nära till hands för barnet att kombinera dessa lärdomar med indoktrineringen till ett förakt för svaghet och ett växande behov att identifiera sig med makten. Det finns med stor säkerhet ett starkt samband mellan det strukturella våldet och underhållningsvåldet. Ett barn som blir förtryckt söker ersättning för sin brist på makt i underhållningsvåldet. Då barnet blir vuxet duger kanske inte den ersättningen längre. Den vuxne kräver reell makt och utövar den i de olika former - fysiska eller psykiska - som finns att tillgå. Det strukturella våldet, underhållningsvåldet och det individuella våldet kan varandra i samhällets våldsspiral. Våld foder våld. påverka och förstärka Från den forskning som hittills gjorts kan man inte dra slutsatsen att direkt påverkar brottsfrekvensen i samhället. Men vad underhållningsvåldet forskningsresultaten visar är att underhållningsvåldet bidrar till den ökande, aggressiviteten och brutaliseringen. hur andra orsaksfaktorer med- Samtidigt är det också viktigt att framhålla verkar i denna process. Viktigt är också att ständigt påminna om hur våldspåverkan från TV och andra massmedier samspelar med människans övriga livsmiljö. Om de förstärks eller försvagas beror på människans kunskaper, erfarenheter. värderingar och övriga resurser. Våldsutbudet på film och video, präglas också i ökad grad av ett innehåll som förstärker rasism, könsfördomar och människoförakt. Deckare, västerns, förmedlar nästan genomgående en nedvärrysare, skräckftlmer derande och forödmjukande bild av kvinnan. lnte sällan innehåller videofilmerna också smygpropaganda för alkohol och droger. Detta utbud är helt i strid med våra demokratiska grundläggande värderingar så som de bl. a. uttrycksi 1980 års mål och riktlinjer för grundskolan: vi vill att skolan ”ska fostra eleverna till insikter om att ingen människa får utsättas för förtryck” och “grundlägga en vilja att söka fredliga lösningar av konflikter”. Det är alltså numera klart bekräftat att underhållningsvåldet

D har psykiska skadeverkningar främst på barn och ungdom D att det medverkar till en ökad aggressivitet och brutalitet i samhället D att det bidrar till en moralisk utarmning och en underminering av demokratin Samtidigt vet vi att det sker en ständig upptrappning av underhållningsvåldet - det gäller både innehåll och omfattning. Utbudet blir alltmer omänskligt

332 Särskilda yttranden sou 1981:55

och sadistiskt och även alltmer pornografiskt. ”Ett dårhus i fyra våningar, var kommentarerna om senaste videomässan i Cannes. Det sprider sig också till områden där det tidigare varit mer sällsynt. Filmrecensenter uppger att våldet blir allt vanligare i kvalitetsñlm. “Filmen som speglar sin tid är sjuk av våld”, skriver en fransk kritiker(DN 81-05-29). Uppköpare på Sveriges Radio berättar att det blir allt svårare att finna långñlmer och TV-serier som överensstämmer med avtalet med staten. Parallellt med denna upptrappning av Våldsutbudet sker en upptrappning i argumentationen. Våldsutbudet i de båda TV-kanalerna ger alibi for videodistributörerna: “Att oroa sig för att barn skulle ta skada är skenheligt när man vet vilka program barn har tillgång till på vanlig TV (Nils Treving då på Esselte Video, i tidningen Resumé). Kassettutbudet ger i sin tur argument för starkare brygderi TV-kanalerna. Att våldet redan finns i tusentals upplagor på kassett ger också alibi for att släppa fram det i miljontals upplagor på skiva. Möjligheten att den planerade väst-tyska satelliten kommer till stånd med ett kraftigt våldsutbud (enligt en dansk undersökning visades under en vecka 208 mord i de tre västtyska TV-kanalerna) ger många anledning att tveka om åtgärder mot videovåldet. Den likaledes planerade luxemburgska satelliten lämnar redan underlag for nästa upptrappning i argumentationen: “Den nationella västtyska satelliten kan inte vara så farlig jämfört med den kommersiella luxemburgska. En av utgångspunkterna i det lagförslag om våldet i videogram som lades fram vid nyåret 1981 var uppfattningen att ”det är sedan länge allmänt accepterat att våld får återges i ord och bild också i framställningar som endast har till syfte att bereda underhållning” (Ds Ju 1980:14). Den som utgår från en sådan inställning, att underhållningsvåldet är allmänt accepterat, och anpassar sitt accepterande efter Våldsutbudet medverkar därmed till avhumaniseringen och brutaliseringen av samhället. Det finns också en stor risk att, som många gör, se problemet med videovåldet snarast som en lagteknisk fråga. Man skjuter över ansvaret for att motverka Våldsutbudet på centrala myndigheter och politiker och forsummar därmed andra möjliga åtgärder. Ett system med förhandsgranskning och censur är en tänkbar lösning for att hindra spridningen av det grövre underhållningsvåldet i ñlm och videogram, men ger inte skydd mot våldet via exempelvis utländska satelliter.

Så vanligt som våld är. måste det snart betraktas som normalt.

Särskilda yttranden 333

sou 193155

Därför är det redan nu nödvändigt att söka sådana lösningar som fördelar och kommun som organisationer och enansvaret på såväl stat, landsting skilda. Om folkrörelser, föreningar, grupper och enskilda börjar att ta ett aktivt öppnar sig möjligheter att driva underansvar för den lokala kulturmiljön tillbaka. Ett system med efterhandsgranskning kan utformas hållningsvåldet till ett sådant fördelat ansvar och till en offensiv så att det ger möjligheter opinionsbildning. råder förbud mot försäljning och Enligt den nu gällande lagstiftningen till barn under 15 år av filmer och videogram med inslag av uthyrning som totalvåld (lagen trädde i kraft 1 juli 1981). Det s. k. extremvåldet, förbjuds för biografvisning, kan fortfarande spridas i videogramform. vilket också förutsågs av Denna lag är i det närmaste verkningslös, flera av remissinstanserna, däribland justitiekanslern, åklagarmyndigheten, hovrätten samt Rikspolisstyrelsen. Det är i dag fullt legalt för var och en är förbjudet som fyllt 15 att till yngre personer “langa” eller visa material som En eventuell kommande lag (i enlighet med förför yrkesmässig spridning. slaget på s. 114) sätter dock gränser för extremvåldet, En växande opinion kräver ett mer effektivt skydd för barnen. Exempelvis sociala Centralnämnden, turist- och i Hagfors kommun har Skolstyrelsen, och kulturnämnden antagit ett gemensamt uttalande som fritidsnämnden kulturutskott och justitiedepartementet. Man skriver sänts till riksdagens bl. a.:

“Det finns i vårt samhälle en bred enighet om att mediaprodukter som förhärligar våld. förråar sexualiteten. propagerar för rasdiskriminering inte har något existens är att samhället berättigande och inte kan kräva skydd av våra grundlagar. Självklart måste skydda sig mot det som motverkar grundläggande mänskliga rättigheter.

Liknande uppfattningar har framförts av organisationer, grupper och enskilda till Utbildningsdepartementet, kulturuti ett mycket stort antal skrivelser skottet och videogramutredningen. Olika alternativ för ett mer effektivt skydd har diskuterats, exempelvis av barnförbjudet våld även möjligheten att förbjuda försäljning/uthyrning till den vuxna allmänheten (ej offentlig visning). Detta är i dag otänkbart för många. att lägga fram ett lagförslag. Men Det är inte vår utrednings uppdrag vill i likhet med alla de läkarförbund (Svenska läkaresällskapet, Svenska

v_i

barnläkareförenignen, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri) som yttrat sig i frågan hävda barnens rätt till ett mer verkningsfullt skydd mot underhållningsvâldet. Det är en av yttrandefrihetsredningens viktigaste uppgifter att utreda detta. En ny lag kommer tidigast att träda i kraft år 1986. Den lag som nu gäller är i det närmaste verkningslös. Ett stort ansvar läggs i dag på föräldrarna, som dock - i likhet med de flesta andra - har ringa kunskaper om underhållningsvåldet och dess verkningar. Mot det utbud som med allt hårdare försäljningsmetoder och utan märkbar protest från samhället erbjuds förälder inte uppbjuda särskilt stor auktoritet. Det barnen kan en enskild finns därför ett stort behov av åtgärder för information och opinionsbildning. Då motsvarande behov konstaterades för problemet med alkohol och droen arbetsgrupp (kommittén för opinionsbildning mot drogger, tillsattes

334 Särskilda yttranden

kulturen) som under det senaste året bedrivit en kampanj mot langning. (Kommittén fick ett ökat anslag för 1980/81 till 8 miljoner kronor.) Vi anser att dessa frågor bör följas upp och att en arbetsgrupp bör tillsättas snarast med representanter från berörda oranisationer och institutioner (exempelvis Hem och Skola, ungdomsorganisationer, Statens Ungdomsråd). Uppdraget bör vara att i samverkan med bl.a. skola och studieförbund ansvara för olika former av opinionsbildning och utbildning om medievåldet och dess skadeverkningar. Arbetet bör pågå fortlöpande med anslag motsvarande dem som nu utgår till kommittén for opinionsbildning mot drogkulturen. Även om ett effektivt skydd för barnen mot videovåldet kan åstadkommas lagstiftningsvägen bör upplysningsverksamheten fortsätta. En kontinuerlig finansiering bör kunna ske med hjälp av den beskattning, alternativt avgiftsbeläggning, som föreslås i kapitel 15.

Lokal mediejörsödning

1 kapitlet om mål och riktlinjer för samhällets insatser på videogramområdet skriver utredningen att samhällets ansvar för att motverka kommersialismens negativa verkningar bl. a. bör innebära “en skyldighet att motverka massdistirbution av videogram med ett torftigt och undermåligt innehåll. Utredningen fortsätter. “En alternativ produktion och distribution som baseras på enskildas och gruppers behov är nödvändig för att hindra att privata vinstintressen sätter sin prägel på videogramområdet. - “Samhället bör ta vara på folkrörelsernas möjlighet att utveckla de lokala medierna.” Ett stort antal försäljnings- och uthyrningsställen är inte i sig någon garanti för mångfald och kvalitet i utbudet. Om videogrammen endast distibueras genom den typ av videobutiker som etablerats under de senaste åren, är det sannolikt att det lättare underhållningsutbudet tränger ut andra program. Då ett stort utbud av program erbjuds för hemvideo“ kan detta leda till att besöksfrekvensen på biograferna minskar. Biografer på mindre orter kan komma att försvinna. Den franska filmutredningen skriver om “den kollektiva marknadens sårbarhet. 1 kapitlet om makten över marknaden konstaterar utredningen att förekomsten av en distributionsapparat i nationella händer endast delvis förändrar bilden”. Frågan är i vilken grad det förslag vi lagt fram med distribution av videogram genom biblioteken kan ”motverka negativa effekter av kommersialism och företagskoncentration. (Dr 1977:53.) 1 vilken grad kommer ”biblioteksvideo” med ett par hundra kvalitetsprogram att bli ett alternativ till det utbud som nu sprids genom videobutiker, bensinstationer och kiosker? Vi anser att en kabeldistribution av videogram via bibliotek bör noga prövas och utvärderas i ett par kommuner innan något beslut fattas om genomförande i landet i övrigt. Utredningen har konstaterat att “hittills gjorda undersökningar har påvisat att de kulturpolitiska åtgärderna i alltför liten utsträckning gynnat de re- Törneman, H. Aktivitesurssvaga, de utbildningsmässigt och kulturellt eftersatta grupperna”. En ter på fritiden, refererad i undersökning om stockholmarnas fritids- och kulturvanor visar exempelvis Video pa gott och om. En debattbokfrânförfattarjör- att 30 % av befolkningen står för 77 % av alla aktivitetstillfállen 57 % bundet, Liber förlag. av befolkningen (mellan 16 och 74 år) besökte inte något bibliotek 1976.

Särskilda yttranden 335

sou 1981:55

23 % av svenska folket (mellan 16 och 74 år) läste inte en bok under samma år. l avsnittet om målen for videogrampolitiken skriver utredningen att valfrihet också betyder frihet och möjlighet att välja kvalitet och att åtgärder måste vidtagas för att motverka konformismen (Se s. 91). Distributionen av videogram genom utyrning, Försäljning eller visning med den lokala medieförsörjningen i stort. Bokbör ses i sammanhang handeln i den ökande konkurrensen med bokklubbar. Det har svårigheter

finns bara ett fåtal fackhandlare for fonogram - i stället säljs grammofon-

skivor och kassetter. i likhet med videogrammen, i radiohandeln eller på mindre som speceributiker och bensinstationer. Probleförsäljningsställen men med distribution av kvalitetsñlm i landsorten har länge påtalats och och affischer är helt otillfredsställande utantillgången till bra reproduktioner för storstadsområdena. Även lösnummerförsäljningen av kulturtidskrifter är bristfällig. I direktiven till videogramutredoch organisationstidningar av en effektiv distriutionsapparat för olika kulningen påpekas behovet För att en distributionsapparat skall bli “effektiv” räcker turprodukter. det inte med enbart insatser på central nivå. l direktiven erinras också om det då (1977) nya bokhandelsstödet. För kulturmediedistributionen generellt och särskilt for videogrammen, så är de etablerade kanalerna som just beskrivits otillräckliga för att svara upp mot direktivens krav på en ”effektiv distributionsapparat”. l remissen på utredningen om stödet till bokhandeln skrev Statens Kulturråd:

Bokförsörjningen i en kommun kan främjas på två vägar: genom att möjligheter skapas för kommuninvånarna dels att låna böcker, dels att köpa böcker. Det finns när det ingen avgörande principiell skillnad mellan dessa båda distributionsformer gäller ett kommunalt engagemang i bokförsörjningen.” l fonogramutredningen konstaterar Kulturrådet:

“Såväl produktion som distribution av fonogram bör i framtiden ske under större offentlig insyn och ökad demokratisk förvaltning. För att fonogrammen skall kunna få den roll som skisserats i föregående avsnitt i det framtida samhället måste samhället på olika nivåer ta ansvar for fonogramverksamhet av olika typer. Detta ansvar bör planeras in som en del av ett ökat samhällsansvar för alla medier. Det bör i så stor utsträckning som möjligt läggas lokalt. En samordning av distributionen av olika medier bör äga rum. Detta kräver statliga insatser, men också att primärkommuner och landsting satsar mer på olika former av mediedistribution. Kommunalt stöd bör ges till verksamheter med olika typer

Det som är bra kan inte vara bra eftersom det inte gär anfa se del.

336 Särskilda yttranden

av medieförmedling, t. ex. mediebutiker eller mediekaféer med fonogram, videogram, böcker och tidskrifter?”

Det finns idag en rad behov som varken det privata näringslivet eller den offentliga sektorn kan eller vill tillgodose. Detta måste angripas med andra medel. l verksamhet med medieförmedling bör folkrörelserna kunna spela en betydelsefull roll. Det finns också viktiga erfarenheter att ta till vara från exempelvis bokkafeer och Folkets Hus-hörnor. Inom Kommundepartementet pågår ett utredningsarbete som syftar till att belysa folkrörelsernas arbetsvillkor i dagens samhälle. En delrapport behandlar vilka kooperativa möjligheter som föreningslivet kan ha i framtiden. Man skriver:

Det kooperativa alternativet innebär att medborgare själva äger och driver verksamheten som de har nytta av. Kooperationen bygger på öppenhet, frivillighet, demokrati och aktivt deltagande av medlemmarna. Medlemskapet är tillgängligt för alla som vill och kan dra nytta av kooperativa föreningars tjänster utan några religiösa, politiska, sociala eller etniska inskränkningar.” l rapporten beskrivs hur kooperativa lösningar, delvis av nytt slag, håller på att få ökad aktualitet inom olika delar av samhällsekonomin. Bokkaféer och skolkooperativ med kafeteria nämns som exempel. Statsmakterna förbereder nu, bl. a. med anledning av den statliga kooperationsutredningen, förändringar i lagar och regelsystem, som skall uppmuntra och underlätta sådana initiativ. Människors aktivitet och sociala engagemang kan därigenom tas till vara och ges ett samhällsekonomiskt värde (“den vita ekonomin“). Svensken ägnar i genomsnitt 5 timmar och 15 minuter per dag åt olika massmedier. En betydande del av denna tid består i TV-tittande, vilket gradvis ökat sedan l950-talet. Parallellt med den ändrade tidsanvändningen går en förskjutning mot livsstilar präglade av isolering och privatisering. Den marknadsföring av video som nu sker inriktas till allra största delen på privat konsumtion, och bidrar därför till att stärka de nämnda tendenserna. Vi anser att denna utveckling bör brytas. Därför är det nödvändigt att med olika medel stärka gemenskapen i närmiljön. l kapitlet om tekniken (s. 49 fi) beskrivs olika möjligheter att visa videogram för större och mindre grupper. Mediekaféerna kan kompletteras med ett nät av kvartersvideografer, kooperativa skolvideografer etc. Videogrammen kan då också bli mer lätttillgängliga i studiecirkelarbete, i SIA-skolan, i andra gemensamma aktiviteter. Det kommer förmodligen också bli naturligt att kombinera denna typ av verksamhet med lokal produktion i medieverkstäder. Visning och försäljning och andra förmedlingsformer kan decentraliseras genom ombud på arbetsplatser, i bostadsområden och på skolor. Positiva erfarenheter finns av försäljning av Bok för alla och utlåning av böcker 1 F onogrammen i kulturpo- I försöksverksamheten på arbetsplatser. med videograf i Hovsjö, Södertälje Iiriken, Rapport från hörde filmer som tog upp allvarliga men vardagliga problem, som Om sju Kulturrådet 1979:1. flickor och Family Life, till de mest visade. Framför allt skulle aktiva och 2 Kommundepartemen- medvetna insatser i SIA-skolan kunna bidra till att ändra efterfrågemönstret. tet, Referensgruppen för l detta arbete bör Sveriges Radios program kunna spela en viktig roll. folkrörelsefrågor. I morgon [cooperation - e!! folkrörel- Ett gemensamt ansvar för den lokala distributionen ger också bättre försealternaliv, maj 1981. utsättningar att motverka spridningen av massmedievåld och pornografi

sou 1981:55 Särskilda yttranden 337

på det lokala planet. l den debatt som fördes med anledning av att några konsumentföreningar vägrat sälja Lektyr och FIB/Aktuellt yttrade Tidningsutgivareföreningens ordförande: “Tidningsutgivarföreningen motsätter sig alla försök till politisk censur från återförsäljarnas sida och kommer att fortsätta med det. Men detta är en fråga om återförsäljarnas integritet som Tidningsutgivarföreningen måste respektera, De ska inte tvingas exponera tidningar med porrnograftskt eller våldsförhärligande innehåll. om de är principiella motståndare till detta. Lokala mediedistributörer, exempelvis organiserade i olika kooperativa former, kan alltså räkna med att Tidningsutgivarföreningen inte skall försvåra deras ansträngningar att tränga tillbaka våld och pornografi. Vi utgår från att andra produktions- och distributionsföretag skall inta en liknande principiell hållning. För att garantera yttrandefrihet och informationsfrihet är det angeläget att flera folkrörelser - både nya och gamla - samarbetar. Olika former av samhällsstöd bör utgå. Som en sammanfattning vill vi slå fast att samhällets olika åtgärder på videogramområdet måste kompletteras av, och samverka med, ett lokalt ansvar, som förankrats i folkrörelsearbete och föreningsliv. En sådan kombination för att distributionen inte kommer att ger bättre förutsättningar präglas av lönsamhetsprinciper utan av kulturpolitiska mål och människors behov.

2. Av Margareta Ingelstam beträffande barnen och videogrammen Barnens villkor i den framtida mediemiljön är en absolut avgörande fråga. Det kan tyckas som om videogramutredningen har tagit detta frâgekomplex, som också utpekas som centralt i direktiven, på stort allvar. Sa är det tyvärr inte. Betydande resurser har visserligen lagts ned pâ en sammanställning av forskningsresultat, som resulterat i en intressant rapport. Kapitel 6. Film och TV i barnens värld, är en sammanfattning av rapporten. Den är dock ofullständig och delvis missvisande. _ Utredningen har inte heller dragit nâgra slutsatser av betydelse av det underlag som trots allt förelegat. Den har reducerat det demokratiska ansvaret att styra och leda utvecklingen till ett antal justeringar i marginalen. Jag bär givetvis själv en del av ansvaret för øtillräckligheten. Men jag vill ändå uppfordra er som läser betänkandet till mer genomgripande förslag än de som vi har åstadkommit. För barnens skull.

Barn - en grupp med särskilda behov

Enligt direktiven bör utredningen särskilt ”uppmärksamma att det finns grupper, vilkas behov särskilt behöver beaktas om vi får en omfattande videogramproduktion. I kulturutskottets betänkande nämns barnen”. Andra sådana grupper är sjömän, utlandssvenskar, handikappade och invandrare. Dessa gruppers behov av särskilda insatser har vi behandlat i speciella kapitel.

338 Särskilda yttranden

När det gäller barnen finns i stället ett kapitel om Film och TV i barnens värld. Underlaget är en sammanställning av forskningsresultat och kommentarer till dessa som gjorts av Kerstin ElmhornÅ Något försök till en mer inträngande belysning av videogrammen och barnen och konsekvenser för framtiden har inte gjorts. Barnens behov av särskilda insatser har därför inte heller beaktats. Det är omöjligt att här - på några få sidor - återge de resultat, erfarenheter och teorier från forskning och praktik som borde ha behandlats. Det finns t. ex. inte någon redovisning om effekterna av överkonsumtion, av TV: barns koncentrationssvårigheter, ögonmotoriska svagheter och om neuropsykologiska störningar. Det avsnitt i föreliggande betänkande som enligt rubriken skulle handla om konstaterade negativa TV-effekter och TVs passivisering är utformat som ett försvarstal för TV som aktiverande medium (se s. 143 f). Ingenting sägs exempelvis om de negativa effekterna av att barn vänjer sig vid att hålla till godo med sådant som de inte förstår. Denna effekt av TV-tittande är enligt professor Gunnar Berefeldt en av de allvarligaste.

En sådan vana (att låta sig nöja med ofullständigt bearbetad information, med halvbegripligheter) kan komma att passivisera ens sätt att förhålla sig även till andra informationskanaler, där ett aktivt ingripande (exempelvis genom frågor. omtagning, minskat tempo. precisering, detaljgranskning osv. varit möjligt. Observera att en sådan avtrubbning hårdast drabbar de redan missgynnade. understimulerade barnen.” Också en överkonsumtion av information kan försvaga nervsystemet och motverka barnets grundläggande behov av aktivitet och utveckling. Lars Gyllensten gör skillnad mellan olika slag av sinnesflöde - det passiva bruset och den aktivt uppmärksammade, uppsökta och bearbetade informationen. Han skriver:

För att ett inflöde av data eller sinnesstimuli skall förvandlas från brus till information fordras en aktivitet hos den som tar emot inflödet. lnflödet skall uppmärksammas och integreras i personens hjärna och idévärld. Ofta kräver detta inte bara uppmärksamhet utan även en formligen uppsökande och utväljande verksamhet. med andra ord en tämligen komplicerad egenaktivitet och en medveten och målinriktad motivation.3 Barn som storkonsumerar TV kommer sannolikt att vänja sig av med att ens försöka förvandla “sinnesstimuli” till information. Ur avsnittet om passivisering i Kerstin Elmhorns rapport har till betänkandet gjorts ett utdrag (s. 143 f). Från detta har uteslutits följande fortsättning:

“Personligen hyser jag oro för en annan mekanism, en mekanism som är något besläktad med den ofta åberopade avtrubbningselfekten men mer komplicerad än denna. Genom TV:s nyhets- och dokumentärprogram kommer vi alla - och i viss mån även barnen - i kontakt med många och stora problem, med mycket individuell

sou 1981:16.

och kollektiv nöd, som det står helt klart att vi inte kan göra något åt varken som 2DN 1979-06-30. enskilda personer eller som nation. Vad får detta för följder? En tänkbar konsekvens är att de mänskliga och sociala problemen i den egna 3Lars Gyllensten, Injbromgivningen verkar så obetydliga och futtiga att de inte uppfordrar till handling. rnation. skeninformatiøn och brus, Människan i De stora problemen i tredje världen och i diktaturländerna ligger utom räckhåll. Att framtidens kommunika- ständigt ha dem i rutan utan att kunna göra något åt dom kan ge upphov till en tiønssamhälle. DsJu känsla av maktlöshet. Det är tveksamt om en sådan maktlöshet är mentalt hälsosam 1973:23. och om det kan komma något konstruktivt ut av den. Kanske är maktlösheten pas-

Särskilda yttranden 339

siviserande. Det vet vi mycket litet om. Vietnamkriget och terrorn i Chile aktiverade många - tack vare eller trots alla TV«reportage - men vi vet inte hur många som bara lamslagits av sin förtvivlan. Många människor säger att de är trötta på politik - men kanske talas det mer än någon gång tidigare på arbetsplatserna om TV-förmedlade problem och förtryck i andra länder - en förutsättning för den s. k. världsopinionen, som även om den inte förmår mycket ändå åstadkommer mera gott än ingenting. Eller är kanske en självbevarande privatisering på gång därför att vi inte kan göra något åt öknens utbredande i Afrika, rovdriften på de svarta i Sydafrikas gruvor, ldi Amins skräckvälde, barnprostitutionen i Indien. kurdernas utrotning, förföljelsen av öststaternas oliktänkande, massvälten i Kampuchea, havets nersmutsning? Har vi utvecklat ett försvar mot dessa provokationer som gör oss oemottagliga mot eller kraftlösa även inför barnmisshandel, ungdomsalkoholism, heroindöden på Stockholms offentliga toaletter, de handikappades utestängning från arbetsmarknaden och farliga industriutsläpp utanför den egna hemorten? Dessa frågeställningar är alltför viktiga för att behandlas som om man kände till svaren. De som går ut och påstår att det enbart förhåller sig på något av de sätt som här har skisserars i frågande form må ha de bästa avsikter. Men de bör inte bli tagna på allvar eftersom det bara rör sig om visserligen allvarliga men dock spekulationer och inte om fakta. Det vore bättre att formulera de angelägna frågorna just som frågor och bygga upp ett intresse för att få dessa sakligt besvarade. Det rör sig om viktigare saker än att småbarn bankar på mulliga bo-bo-dockor efter en filmvisning - helt enkelt om de djupare effekterna av vårt nuvarande informationstryck. Om att väga dessa effekter mot värdet av själva informationen. Denna anses visserligen ha ett humanistiskt egenvärde även om den inte leder till något agerande. Men om informationsöverflödet leder till cynism och kraftlöshet, hur skall vi då förhålla oss till medvetandegörande information? Denna fråga kan inte utvecklas vidare i detta sammanhang men den är värd att väcka som en motvikt till det ytliga och demagogiska sätt varpå man i allmänhet handskas med begrepp som passivisering och information.

lnte heller har något försök till sammanfattning gjorts av det oerhört viktiga avsnitt i rapporten som berör barns rätt och behov att fantisera Om detta grundläggande mänskliga behov inte tillfredsställs hämmas barnet i sin utveckling. Säkert har ingen skrivit om detta tydligare och mer uppfordrande än Bruno Bettelheim:

För att en berättelse skall lyckas hålla barnens uppmärksamhet vid liv måste den roa och väcka nyfikenhet. Men för att berika livet måste den kunna egga deras fantasi. hjälpa dem att utveckla sitt förstånd och att reda ut sina känslor, den måste svara mot deras fruktan och förväntningar, ge fullt erkännande åt deras svårigheter och på samma gång ge en vink om lösningar på problem som de är ansatta av. Den måste. kort sagt, samtidigt kunna knyta an till alla sidor av barnets personlighet - och detta utan att någonsin förringa utan tvärtom helhjärtat gå med på att barnet befinner sig i ett svårt predikament. medan den under tiden stärker tilliten till den egna förmågan och till framtiden... ”Barn i tidigare generationer, då vuxna älskade sagor och förstod vikten av dem. drabbades bara av pedanternas ringaktning for sagan. Många barn i vår tid är utsatta för något betydligt värre - de berövas möjligheten att alls lära känna sagorna. De flesta barn nu för tiden möter dem bara i en banaliserad och urvattnad form som ingenting säger om deras djupare innebörd - versioner som dem vi ser på film eller

sou l98l:61,s. 219-223

i TV visar hur sagorna förvanskas till tom underhållning. är citat ur Bruno Bettelhe- Detta är, i förbigående sagt. anledningen till att illustrerade barnböcker, så uppims Sagansförtrollade skattade av nutidens föräldrar och barn, inte tjänar barnens viktigaste behov. ll- värld. Almquist och lustrationer distraherar mera än de hjälper. Forskningar i illustrerade Iäseböckers effekt Wiksell, Uppsala 1979.

340 Särskilda yttranden

visar att bilderna inte gynnar utan avleder inlärningen, emedan de drar barnens fantasi från den egna upplevelsen av det som berättas. Den berättelse som illustreras berövas en hel del av den individuella innebörd den skulle bibringa barnet, om det fick tillämpa bara sina egna visuella associationer på berättelsen och inte illustratörens. . Det omedvetna utgör det förråd av råmaterial på vilket jaget bygger upp personligheten. l denna mening utgör våra fantasier de naturliga resurser som förser oss med råmaterial, formar det och gör det till nytta för jagets personlighetsbygge. Om vi berövas dessa naturliga resurser förblir vårt liv begränsat. Utan de fantasier som ger oss hopp, har vi inte kraft att möta motgångarna i livet. Barndomen är den ålder då dessa fantasier behöver få näring. .

Denna sammanfattning som gjorts på tre sidor om underhållningsvåldets påverkan, i forskningsrapporten på ungefär 100 sidor. är inte rättvisande. l rapporten finns inte belägg för påståendet: När det gäller t. ex. effekterna av underhållningsvåld finns det stora möjligheter för var och en att finna uttalanden som stöder den egna uppfattningen, var denna än befinner sig på skalan mellan öppet motstånd mot att något alls skulle vara klarlagt av TV-våldets effekter och en engagerad tro på TV-våldets skadliga verkningar”. Detta citat får läsaren att anta att forskare fortfarande är oense om underhållningsvåldets effekter. BI. a. kan detta förleda människor att tro att t. ex. den omtvistade katharsisteorin är accepterad. Detta är den enda seriösa teori som veterligen använts i Sverige för att försöka påvisa positiva effekter av underhållningsvåldet. Om denna skriver Kerstin Elmhorn i sin kommentar: “För de flesta av filmbranschens företrädare och den stora allmänheten har det ännu inte gått upp att den ställföreträdande katharsisteorin som bygger på ställföreträdande utlevelse i fantasin med hjälp av film och TV är hopplöst överspelad. Den bör inte hållas vid liv genom hopblandning med egen äkta direktutlevelse - särskilt som även denna enligt Konecni, har dubiösa bieffekter. Det är ganska anmärkningsvärt att dessa laboratoriemässiga uppretningar av försökspersoner med efterföljande verbala laboratorietest under många år togs och fortfarande tas som intäkt för att människor blir snälla och avslappade av att se våldslilmer på TV och bio. En sådan tolkning tyder på mycket starka motiv hos uttolkarna Kapitlet borde dessutom ha innehållit beskrivningar - om än kortfattade - av de effekter som vid sidan om aggressionsförseningar finns vetenskapligt belagda och anses väl så allvarliga (imitation, tillvänjning, avtrubbning etc.). I det föregående har givits några få exempel på viktiga resultat och teorier som borde ha tagits med i en behandling av TVs påverkan på barn. Uppdraget till videogramutredningen innefattar också uppgifter att göra bedömningar och draga slutsatser av dessa. I den avslutande kommentaren konstaterar utredningens majoritet att det behövs en mycket omfattande forskning om våra barn ska klara av framtidens informations- och kommunikationssamhälle. Logiken i detta är svår att förstå. Inte ens de tydliga och omfattande forskningsresultat som redan finns har använts som underlag för förslag till åtgärder i syfte att beakta barnens behov. Svepande formuleringar om behovet av utbildning kan inte sägas beakta dessa. Frågan kvarstår: Vad är det som behövs “om våra barn ska klara av framtidens informations- och kommunikationssam-

sou 1981:61, s. 399. hälle”?

Särskilda yttranden 341

flera internationella kommunikationsforskare har vi i Sverige ett Enligt av de bästa TV-systemen i världen. Det fungerar i allmänhetens tjänst” och har haft och har en rad positiva effekter. Trots detta börjar allt fler - t.ex. forskare på Sveriges Radios publikläkare, lärare - bli allt mer medvetna om de undersökningar, psykologer, negativa effekterna. Man börjar spåra samband mellan många barns höga TV-konsumtion (8 % - dvs. ca 50 000 barn ser TV fem timmar per dag) och psykiska hälsa. Därför önskar och deras kommunikationsfärdigheter man bl. a. ett minskat TV-utbud, minskat tittande och strängare restriktioner for underhållningsvåldet - dess innehåll och omfattning. visar hur ut- Flera kapitel (t. ex. kapitel 1, 5, 9) i det här betänkandet i oerhört snabb takt går i rakt motsatt riktning. De som vill vecklingen är ett tillfälligt fenomen tar på basera en politik på att videoexplosionen ansvar. Sverige har på mycket kort tid blivit ett av världens sig ett tungt länder. “Det är ett enormt Vari består videotätaste sug” säger försäljarna. då tomrummet där detta sug uppstår? Varför är just Sverige så mottagligt

för den här utvecklingen?

och medier, 1970-76 D Vi har vant oss vid att lägga ner stora pengar på elektronik förökade fonogramområdets ekonomi med 106 %. Första kvartalet 1981 sjönk av varor från radio-Tv-handeln säljningen av mat med 5 % medan försäljningen ökade med 9 % (DN 81-05-26). och i viss utsträck- D Film, serietidningar, veckopress, herrtidningar, kiosklitteratur som inte tillgodoses ning TV själv har skapat ett behov av underhållningsvåld genom TV1 och TV2. barn till ensamstående D Antalet hushåll med ensamstående och antalet hushåll med föräldrar ökar. 22 96 av barnfamiljerna är nu enföräldersfamiljer. Omkring hälften håller av alla äktenskap upplöses på lång sikt. Detta bidrar till att ensamheten på att bli ett av vårt lands största politiska problem. stör- D Den psykiska hälsan bland barn och ungdom är dålig. Allvarliga psykiska oharmoniska barnen som är i ningar bland barn blir allt vanligare. Det är de riskzonen för att bli storkonsumenter av TV och storkonsumenter av underhållanvänder TV på samma ningsvåld. Det finns undersökningar som visar att barn sätt och i samma syfte som vuxna använder alkohol och andra droger. 7 96 av 3-8-åringarnas familjer har köpt video (mot 5 96 i hela befolkningen). Ungefär en ljärdedel använder den för barnens räkning varje dag. Under D Det svenska klimatet med långa mörka vintrar påverkar TV-konsumtionen. arvintertid tittar 9-14-åringarna 21 timmar i veckan (det är mer än en halv betsvecka). kultur- och fritids- D Då samhället, som nu, minskar satsningar på gemensamma som återstår. aktiviteter kommer TV och video att bli ett av de få alternativ (Se t, ex. undersökning av bostadsområdet Rosengårdl)

Då video blir alltmer ökar barnens tittande. Storkonsumenterna tillgängligt som tittar på TV fem timmar och mer per dag blir ller. Många barn tittar mer på underhållningsvåld som mer på utländska underhållningsprogram, är mer brutalt och mer destruktivt än idag. Det innehåller också mer rasism,

mer fascism och mer könsfördomar. av mänsk- Denna process är redan igång. Det pågår en gradvis nedbrytning -fantisera och kommunicera. liga resurser. Av förmågan att tänka och känna Av förmågan till inlevelse. Effekterna märks kanske inte förrän om 10-50

år.

342 Särskilda yttranden

Det är sant att en enig riksdag har uttalat att det “knappast (är) önskvärt att TV-konsumtionen ökar totalt sett.2 Likaså har ett enigt kulturutskott konstaterat att det numera är oomtvistat att underhållningsvåld har skadeverkningar, främst på barn och ungdom? Avståndet från 0rd till handling är ännu stort. Detta gäller också videogramutredningen. Vi skriver i våra mål och riktlinjer att “det är främst barn och ungdomars behov och konsekvenserna för deras livsvillkor som bör vara avgörande för samhällets ställningstaganden och åtgärder på videogramområdet. Barnen bör få tillgång till medier som stimulerar deras individuella och sociala utveckling. De har rätt till skydd mot skadlig påverkan av våldet i videogram” (s. 117). l förslagen till åtgärder kan det inte sägas att utredningen beaktat detta. Visserligen föreslås en allmän medieutbildning. men detta gjorde också TRU-kommittén för sex år sedan. Vi har också lagt andra positiva förslag - som kommer att gagna de redan gynnade i samhället (se s. 334). En nedbrytande process har börjat. Gradvis och till synes obevekligt tränger kommunikationstekniken in i våra barns livsmiljö. Samtidigt försvagas vår förmåga att urskilja vilket hot detta utgör mot våra liv och deras framtid. Medan videon växer krymper människan. För varje år minskar handlingsfriheten.

Konsten att koka en

groda

l Refererad i Ingegerd Rydin Fakta om bam i En amerikansk professor påstår att han kan koka en levande groda i en Sverige. Akademilittera- kastrull (Uf. r utan lock utan att den hoppar ur. Han lägger grodan i kallt vatten, sedan höjer han temperaturen bara en grad i timmen. Eftersom värmen zProp. l977/78:91 går upp så sakta vet inte grodan riktigt när det är dags att skrika och hoppa ur kastrullen. Grodan säger hela tiden till sig själv: Visst är det ganska 3Kulturutskottets yttrande över proposition varmt, men egentligen är det väl inte så stor skillnad från hur det var 1980/8l:l76. 1980/81184. nyss. Ja, så tänker grodan - tills det är för sent.

l Videogramutredningens direktiv

Bilaga

l Bakgrund

1.1 Videogrammens utveckling och användning

är ett samlingsbegrepp för ljud- och bildprogram som har spelats Videogram kan in på band eller skiva och som med hjälp av en särskild apparatur Sedan det första videokassettsystemet demonstrerades visas i en TV-apparat. har har ett omfattande utvecklingsarbete pågått och många olika system och kommersiellt. Efterhand har inspelningsmetoder prövats, både tekniskt och standardiserats. Allt billigare och lätthanteroch apparatur forenklats har introducerats på marknaden. Program kan nu spelas ligare produkter Den mest avancerade tekniken medger in både på kassett och på bildskiva. såväl avspelning av färdiga program som inspelning av etersända program.

Det finns nu också en lättmanövrerad inspelningsapparatur som gör det

tekniskt möjligt för praktiskt taget vem som helst att spela in program. med att apparattekniken utvecklas ökar produktionen av program Samtidigt for videokassetter och bildskivor. Redan nu används videogram på olika områden. lnom t. ex. utbildnings-

sektorn har videogrammen stor användning. Det gäller framför allt inspel-

av sändningstiderna ningar av etersänt material, som gör brukaren oberoende till avbrott och repetitioner. som är motiverade av peoch ger möjlighet hänsyn. Utbildningsprogram framställs också i videogramform dagogiska utan att etersändas. Det gäller t. ex. program for teknisk högskoleutbildning,

lärarutbildning och utbildning på vårdområdet. direkt för videogram kommer till använd- Program som har producerats informations- och forsäljningsverksamhet. Videoning också i företagens en produkt eller grammen lämpar sig väl när det gäller att demonstrera De kan också användas for reklam. att presentera ett varusortiment. Videogramtekniken har också utnyttjats for att ge svenskar utanför landets att ta del av Sveriges Radios programutbud. Till svenska gränser möjlighet har träffats mellan handelsfartyg sker sålunda - sedan överenskommelse Handelsflottans kultur- och fritidsråd och upphovsmännens organistioner, Radio - regelbunden distribution av TV-program. Sveriges

344 Bilaga 1

1.2 Tidigare urredningar om videogram

Videogramfrågan har i olika sammanhang behandlats i statlig utredningsoch försöksverksamhet. Redan år 1970 bildades Svenska TV-kassert AB av staten, Svenska kommunförbundet och Kooperativa Förbundet. Bolagets uppgifter skulle främst vara att bevaka utvecklingen på videoområdet. Verksamheten är numera avvecklad. lnom ramen för sitt uppdrag som sakkunnig i utbildningsdepartementet redovisade Harry Schein år 1972 i boken Inför en ny mediapo/itik det då aktuella läget i fråga om bl. a. utvecklingen av kabel-TV och videogram. En inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U 1972:9) SmaIfi/msdistributiøn presenterade år 1972 ett förslag i syfte att Förbättra distributionen av smalfilm. De distributionskanaler som i dag används för smalñlm kan i framtiden komma i fråga också för videogram, varför förslagen har intresse i detta sammanhang. Departementspromemorians förslag har inte lett till några beslut. Vissa delar av förslaget har emellertid förverkligats genom att Kommunsamköp. som tillkommit på Svenska kommunförbundets initiativ, har startat distribution av film och videogram och lagt upp ett datorbaserat system för registrering och katalogisering av smalfilm även utanför utbildningsområdet. Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television i utbildningen, TRU II, hade i uppdrag att beakta nya distributionsformer för ljud- och bildprogram, särskilt videogram. l betänkandet (SOU 1975:28) Program för ljud och bila i utbildningen presenterades resultaten av försöksverksamhet med videoteknik och dessutom belystes utvecklingen utomlands. Det bevakningsarbete som har utförts inom kommittén redovisas utförligt i debattboken Vad ska vi göra med videogrammen? (1976). TRU-ll tog i sitt betänkande också upp frågan om distribution av ljudoch bildprogram. Kommittén ansåg det angeläget med insatser för att avnämarna lättare skall kunna skaffa sig information om dels vilka ljud- och bildprogram som finns att tillgå, dels var ett önskat program finns tillgängligt. Därför förordade kommittén att frågan om ett centralt registreringssystem närmare utreds. l prop. 1975/762110 om radio och television i utbildningsväsendet (s. 122) har min företrädare anslutit sig till kommitténs uppfattning. Riksdagen hade inga erinringar på denna punkt (UbU l976/77:8, rskr 1976/77:46). ljuni 1974 tillsattes utredningen (Ju 1974: 14) om rek/am i videogram med uppgift att undersöka olika möjligheter att förbjuda reklam i videogram eller att begränsa reklaminslagen kraftigt. Ett sådant förbud skulle enligt direktiven främst vara motiverat från konsumentsynpunkt. Samtidigt med utredningen om reklam i videogram tillsattes massmediekoncenrrarionsurredningen (Ju 1974:13) vars arbete också kan komma att få betydelse för utvecklingen på videogramområdet. Utredningen har fått till uppgift att undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning som kan förebygga icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Även radioutredningen (U 1974:08) har fått i uppdrag att diskutera videogramfrågan. I direktiven uppmärksammas utredningen på att en stor del av televisionens programutbud i framtiden bör kunna göras tillgängligt också i videogramform. Utredningen har fått i uppdrag att pröva olika möjligheter

Bilaga 1 345

ramen lösa de upphovsrättsliga och att inom för nu gällande lagstiftning ekonomiska problem som aktualiseras i samband därmed. Utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt har fått i uppdrag att göra en Syftet härmed är bl. a. att översyn av gällande upphovsrättslig lagstiftning. till den tekniska och samhälleliga utveckbättre anpassa denna lagstiftning Målet bör därvid vara att utforma lagstiftningen så att den i den lingen. kan på ett ändamålsenligt sätt. I utredpraktiska tillämpningen fungera direktiv att det på vissa områden föreligger ett behov ningens sägs vidare få till stånd Detta gäller. anges det, särskilt av att snabbt nya lagregler. bl. a. sådan inspelning av TV-progam som sker för undervisningsverksamhet. 1 denna del skall de sakkunniga bedriva utredningsarbetet skyndsamt. DAK, överlämnade i november 1974 betän- Dataarkiveringskommittén, och bild. 1 betänkandet föreslås bl. a. kandet (SOU 1974:94) Bevara ljud att till offentlig arkivinstitution avlämna en ny lag som innebär skyldighet och bildupptagningar som görs tillgängliga för allarkivexemplar av ljudmänheten i form av fonogram, spelfilm och videogram. Lagen kan ses som en motsvarighet till lagen om skyldighet att avlämna biblioteksexemplar av tryckta skrifter. Kommittén förordar att arkiveringen av ljud- och bildtill en central arkivinstitution, antingen befintlig eller upptagningar förläggs Kommitténs har remissbehandlats och bereds f. n. i utnybildad. förslag bildningsdepartementet. 1 sitt betänkande (SOU 1976:68) Moderna arkivmedier, behandlar DAK vård och tillhandahållande av bl. a. frågor som rör beständighet, förvaring, videogram. Chefen forjustitiedepartementet avser att inom kort begära bemyndigande att tillsätta en utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

1.3 Behovet av en särskild videogramutredning

Under den tid som utvecklingen av videogrammen har pågått har det förts en debatt om hur omfattande den framtida användningen av videogrammen kan komma att bli och hur kan komma att se ut. Det programutbudet för ett massmarknadsutbud av videofinns i dag tekniska förutsättningar men det är osäkert om det också kommer att finnas kommersiella gram. för en sådan utveckling. Detta beror i första hand på hur förutsättningar intresserade de enskilda konsumenterna kommer att vara av denna typ

av ljud- och bildprogram. att videogrammen nya möjligheter för kultur- Det är uppenbart erbjuder De kan betyda mycket för arbetet på t. ex. och folkbildningsverksamheten. bibliotek och museer. De kan göra det lättare att visa kvalitetsfilm i relativt små grupper och i lokaler som inte kräver en speciellt dyrbar utrustning. kan också komma till användning i den kommunala in- Videogrammen formationsverksamheten. Inom folkbildningsarbetet kan videogrammen och stimulera debatt. l takt med att inspelningsappaskapa engagemang raturen förenklas ges också möjligheter till nya aktivitets- och uttrycksformer

i studiearbete och opinionsbildning. emellertid också en risk för att videogrammen - i likhet med Det finns annan ny massmedieteknik - .på sikt kan få från kulturpolitisk synpunkt icke önskvärda konsekvenser. Detta kan bli fallet t. ex. om videogrammen

346 Bilaga 1

utvecklas till en massmarknadsvara där programmen utformas utan andra ambitioner än de kommersiella. Någon precisering av de krav som kan ställas på stat och kommun med hänsyn till den framtida videogramutvecklingen har ännu inte gjorts. Riksdagen har (rskr 1976/77:45) uttalat sig för en särskild utredning om videogram vid sin behandling av två motioner till 1975/76 års riksdag (mot. 1975/762412 och 1975/762083). l kulturutskottets yttrande (KrU 1976/77:20) framhåller utskottet att det behövs en utredning “med uppgift att följa och studera utvecklingen på videogramområdet samt att föreslå sådana åtgärder från samhällets sida som kan behöva vidtagas för att möta och påverka denna utveckling i syfte att slå vakt om yttrandefriheten, den politiska demokratin och de kulturpolitiska strävandena”. Utskottet framhåller att det kan finnas anledning att på videogramom rådet säkerställa en kvalitativt högtstående produktion och att motverka kommersialismens negativa verkningar. Vidare betonas att en decentralisering av videogramproduktionen bör eftersträvas och att det är viktigt att barnens behov blir tillgodosedda. Enligt utskottets mening är det angeläget att särskilt överväga hur barn påverkas av videogrammen. Det är i dag svårt att förutse hur videogrammen kan komma att utvecklas i framtiden. Det gäller såväl den tekniska som de framtida utvecklingen användningsområdena för videogram. Eftersom videogrammen har möjligheter att bli en faktor med stor inverkan på vårt kulturliv är det angeläget att staten har en god bevakning av utvecklingen och en beredskap inför de krav och problem som ett intensivare och mera systematiskt utnyttjande kan leda till. Det är möjligt att ett rikhaltigt utbud av kvalitativt högtstående videogram kommer att produceras utan statliga stödåtgärder, så som väsentligen har skett i fråga om grammofonskivor. Men utvecklingen kan också ta en annan väg så att schablonmässiga underhållningsprogram dominerar marknaden. Det är svårt att uttala sig om vilken av dessa vägar som utvecklingen kan komma att följa. Klart är dock att staten har ett ansvar för att främja mångfald och kvalitet inom kulturområdet även när det gäller nya tekniker som videogrammen. Det är därför angeläget att det nu görs en samlad prövning från bl. a. denna utgångspunkt beträffande statens insatser på videogramområdet. Denna uppgift bör anförtros en särskild kommitté.

Utredningsuppdraget

2.1 Urgângspunkrer

Vid bedömningen av vilka insatser som staten bör göra på videogramområdet bör kommittén ta till utgångspunkt de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen har fattat beslut om (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248). Särskild vikt måste läggas vid åtgärder för att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas. Kommittén bör överväga vilka risker det finns för att produktionen av i en framtid koncentreras videogram till ett fåtal företag. Kommittén bör

Bilaga 1 347

också analysera vilka konsekvenserna blir från yttrandefrihetssynpunkt om blir dominerad av kommersiella intressen. Om utvideogramproduktionen redningen anser att åtgärder behöver vidtagas for att motverka negativa effekter av kommersialism och företagskoncentration bör i första hand stimulansåtgärder tillgripas. Kommittén bör således pröva om det finns anledning och möjligheter att stödja kvalitetsproduktionen av videogram och öka mångfalden av produkter. Folkrörelsernas och organisationernas intresse av att utnyttja det nya mediet bör därvid beaktas, liksom kulturarbetarnas intresse av att använda videogram som uttrycksform. Kommittén bör uppmärksamma att det finns grupper, vilkas behov särskilt behöver beaktas om vi får en omfattande videogramproduktion. l kulturutskottets betänkande nämns barnen. Jag har tidigare nämnt den_ betydelse som videogrammen kan ha för sjömän och utlandssvenskar. Handikapputredningen har i sitt betänkande (SOU 1976:20) Kultur åt alla tagit upp skall kunna användas av frågan om hur Sveriges Radios programmaterial olika handikappgrupper i form av videogram. Möjligheterna till ett mera allmänt utnyttjande av videogrammen påverkas av de komplicerade upphovsrättsliga reglerna på detta område. Dessa frågor bör självfallet lösas med utgångspunkt i de direktiv som gäller för den nu arbetande utredningen om upphovsrätt. Kommittén bör samråda med den utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag som chefen för justitiedepartementet planerar att tillsätta inom kort. Jag vill i detta sammanhang också erinra om riksdagens uttalanden i videogramfrågan, vilka jag tidigare berört.

2.2 Kartläggning av videogramurvecklingen

Utredningsarbetet bör inledas med en kartläggning av såväl den svenska som den internationella utvecklingen på videogramområdet. En sådan kartläggning är nödvändig for den diskussion som kommittén skall föra om statens insatser. Den kan dessutom vara av värde för den allmänna debatten i mediefrågorna. Kartläggningen bör omfatta den tekniska utvecklingen på videogramområdet. Den är nödvändig för dels bedömning av videogrammens användbarhet, dels beslut om inköp av videoapparatur under de närmaste åren inom utbildnings- och kulturområdet. Kartläggningen bör också belysa möjligheterna att åstadkomma en önskvärd teknisk standardisering. Konsekvenserna från konsumentsynpunkt av olika tekniska system bör analyseras ingående. Kartläggningsarbetet bör också belysa hur produktionen av videoprogram utvecklas. Det är inte endast programmens karaktär och kvalitet som är av intresse utan också vem som svarar för produktionen. Det är av betydelse för de principiella bedömningarna att kunna ge en bild av eventuella koncentrationstendenser på marknaden och samarbetsformer mellan videoföretag och andra massmedieföretag. Den kartläggning av utvecklingen på videogramområdet som kommittén skall svara för kan behöva följas av en bevakning av utvecklingen även efter det att det här aktuella utredningsarbetet är slutfört. Kommittén bör därför pröva om och i så fall hur detta bör ske.

348 Bilaga 1

2.3 Distribution av videogram Om videogrammen kommer att slå igenom som en massmarknadsvara kommer de program som främst är avsedda för enskilt bruk sannolikt att distribueras och saluföras på samma sätt som böcker eller grammofonskivor. Det är viktigt att det finns en effektiv distributionsapparat for olika kulturprodukter. Distributionsfrågorna har också på senare tid blivit uppmärksammade i kulturpolitiken. Jag vill erinra om att regeringen nyligen har lagt fram förslag för riksdagen om bokhandelsstöd (prop. l976/77:8l) och att statens kulturråd utreder bl.a. distribution av fonogram. När det gäller videogram som skall lånas eller köpas in för gruppvisningar är det naturligt att utnyttja samma kanaler som används för distribution av smalfilm. Många ljud- och bildprogram kommer troligtvis att förekomma på både smalfilm och videogram. Den nuvarande distributionen av smalfilm - och därmed också videogram - sker via ett stort antal fristående distributörer. Någon samordning dem emellan finns inte. Därför är det t. ex. mycket svårt att få en allsidig information om vilka filmer och program som finns tillgängliga. Kommittén bör undersöka om det finns behov av en samlad registrering av ljud- och bildprogram och om så är fallet föreslå formerna for denna samt vilket eller vilka organ som bör ha ansvaret för uppgiften. Kommittén bör också pröva om det är ändamålsenligt att överlåta också andra uppgifter - t. ex. viss information eller vissa moment i katalogframställningen - på det eller de organ som får hand om registreringen. Vidare bör kommittén lägga fram forslag om hur verksamheten skulle kunna finansieras. Diskussionen om vilka uppgifter som lämpligen bör anförtros centrala organ bör föras i nära kontakt med Svenska kommunförbundet, Svenska lilminstitutet, statens kulturråd, barnlilmrådet, folkrörelserna, distributionsföretagen och Sveriges Radio. Därvid bör behovet av effektiv information om program som riktar sig till barn särskilt uppmärksammas. Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den fortsatta beredningen av frågan om arkivering av ljud- och bildmaterial i samband med behandlingen av DAK:s betänkande Bevara ljud och bild. En effektiv distributionsapparat är otänkbar utan organ som är verksamma också lokalt och regionalt. Biblioteken och de lokala och regionala AVcentralerna spelar här den viktigaste rollen. Dessa institutioners arbete styrs inte av statliga regler eller statlig bidragsgivning. Det är närmast en uppgift för de lokala och regionala organen på kulturområdet att bestämma hur denna del av videogramdistributionen skall skötas. Kommittén måste emellertid vid utarbetandet av sina förslag beträffande den centrala organisationen beakta behovet av ett samspel med lokala och regionala institutioner. Det bör också vara möjligt for kommittén att studera vilken roll biblioteken kan spela i videogramdistributionen. Ett sådant studium har betydelse för kommunernas utveckling av biblioteksverksamheten.

Bilaga 1 349

2.4 Televisionen och videogrammen

Produktionen av svenska program som framställs enbart för videogram kommer under de närmaste åren sannolikt inte att få någon större omfattning. Däremot har en användning av Sveriges Radios program också i videoomedelbar aktualitet. De tillkommande kostnaderna för kopior, gramform till medverkande och produktionspersonal bör kunna distribution, ersättning bli relativt låga, när det gäller program som redan har sänts i etern. Ett filmer, teaterpjäser, konserter, barnstort antal av de utbildningsprogram, som har producerats för television kan program och underhållningsprogram utan större tekniska utnyttjas i form av videogram. Om TVsvårigheter kan tillföras videomarknaden får man redan från början ett programmen

konkurrenskraftigt utbud av videogram som har god kvalitet.

Det finns också som jag redan har berört ett från många håll uttalat intresse för ett friare utnyttjande av Sveriges Radios programmaterial. Inom Sveriges Radio pågår sedan en tid ett utredningsarbete i syfte att klargöra företagets roll för den nya situation som har uppstått. För att TV-programmen skall kunna marknadsföras som videogram fordras särskilda överenskommelser med dem som har upphovsrätt till programmen. Direktiven till radioutredningen faster, som jag tidigare redovisat, uppmärksamheten programutbud i framtiden på att en stor del av televisionens i videogramform. Utredningen har därför haft bör kunna göras tillgängligt i uppdrag att pröva olika möjligheter att inom ramen för nu gällande laglösa de upphovsrättsliga och ekonomiska problem som följer av stiftning att producerade program distribueras i nya former. kommer radioutredningen, som avser att lämna Enligt vad jag inhämtat sitt betänkande i vår. att redovisa de olika avtal rörande upphovsrätten till TV-program som nu föreligger samt problem som finns då det gäller för videogramproduktion och -distribution. Av att utnyttja programmen framgår att avtalsförhandlingar måste inledas med ett stort redovisningen antal upphovsrättsinnehavare för att möjliggöra distribution av programmen i nya former inom ramen för nu gällande lagstiftning. Videogramfrågan berörs också av utredningen om upphovsrätt. Som jag tidigare har nämnt är ett av motiven för den översyn av lagstiftningen skall göra en strävan efter att förenkla förhandlings- och som utredningen Det gäller här komplicerade uppgörelser bl. a. på grund ersättningsformerna. av det i regel stora antalet upphovsmän vid TV-produktioner. om upphovsrätt bör komma att underlätta ut- Arbetet inom utredningen av TV-program för distribution som videogram. De problem som nyttjandet och andra medverkandes rättigheter i samuppstår rörande upphovsmäns band med videogramproduktion ankommer det i första hand på denna utbör dock eftersträva ett nära samarbete med redning att lösa. Kommittén utredningen om upphovsrätt. För att undvika onödigt dröjsmål bör det vara möjligt för Sveriges Radio att söka få till stånd överläggningar med upphovsmannaorganisationerna beträffande rättigheterna innan utredningsarbetet beträffande videogramfrågorna är avslutat. Det är min förhoppning att Sveriges Radio - med hänsyn kan få för den framtida uttill den betydelse som förhandlingsresultatet - sådana förhandlingar i nära kontakt med utredningvecklingen genomför arna om upphovsrätt respektive videogram.

350 Bilaga 1 SOU l98lz55

Det är emellertid inte bara de upphovsrättsliga problemen som ur Sveriges Radios synvinkel gör videogramfrågan komplicerad. Det blir också fråga om principiella avvägningar när det gäller att bestämma om programmen undantagslöst skall kunna distribueras som videogram, till vilket pris programmen skall saluföras och hur marknadsföring och distribution skall ske. Beslut i dessa avseenden kan inte fattas enbart utifrån Företagsekonomiska synpunkter. Man måste också ta i vid mening kulturpolitiska och utbildningspolitiska hänsyn. De principiella frågor som aktualiseras när videogramtekniken används i en större skala bör därför tas upp till debatt också utanför programföretaget. Det är därför naturligt att kommittén diskuterar Sveriges Radios roll på videogramområdet. Jag vill erinra om att radioutredningen i sitt yttrande till kulturutskottet över motioner i videogramfrågan har uttryckt stor tveksamhet inför tanken att Sveriges Radio själv skulle använda de etersända programmen för att producera och distribuera videogram i större skala i kommersiellt syfte. Företaget skulle därigenom med speciella konkurrensmässiga förutsättningar utvidga sin verksamhet till ett nytt medieomrâde. Detta skulle enligt utredningen innebära problem för den ordinarie programverksamhetens integritet. Utredningen anser att mycket talar för att ett organ vid sidan av Sveriges Radio får hand om distribution i kommersiellt syfte av videogram och fonogram. Med hänsyn till den delvis internationella karaktär som videogrammarknaden har diskuterar man sedan någon tid inom ramen för olika internationella organisationer skilda rättighetsfrågor i anknytning till videogram. Syftet härmed är bl. a. att om möjligt nå fram till en enhetlig internationell framför uppfattning allt i sådana frågor som har betydelse för distribution och användning av videogram. Kommittén bör därför noga följa den internationella diskussionen på detta område.

sou 1981:55

2 sekretariat, experter, skrivelser Bilaga och studieresor

1 Sekretariat och experter

S ekretariat

sekreterare (fr. o. m. 1977-04-27) Farsta Svärd, Stig, studiesekreterare, studieinstruktör, bitr. sekreterare (fr. 0. m. 1977-11-01) Hallenberg, Ingemar, lngarö Hederström, Christer, byrådirektör, expert (fr. 0. m. 1977-10-06) Uppsala ñl. lic. bitr. sekreterare (fr. o. m. 1977-11-16 t. o. m. Lindencrona Birgitta, 1980-03-31) Stockholm Magnus, redaktör, bitr. sekreterare (fr. o. m. 1980-04-01) Jön- Nordangård, köping Kumla Östman. Bertil, universitetslektor, expert (fr. o. m. 1979-01-29)

Inom sekretariatet har vidare tjänstgjort:

Holmer, Christina, kontorist (fr. 0. m. 1980-01-14) Kista Svensson, kontorist (fr. o. m. 1980-05-01) Stockholm Agneta, Victorin, Britta, kontorist (fr. o. m. 1977-09-05 t. o. m. 1979-12-31)

Stockholm

i utredningens sammanträden

Experter som regelbundet deltagit

Bergman, Lars, direktör(tr. o. m. 1977-06-13 t. 0. m. 1978-10-06) Djursholm Marie, jur. kand. (fr. o. m. 1978-05-16) Halmstad Böttiger, til. lic. (fr. o. m. 1980-03-01) Stockholm Lindencrona, Birgitta, hovrättsassessor (fr. o. m. 1978-09-01) Stockholm Holmstrand, Ingrid, hovrättsassessor (fr. o. m. 1977-06-03) Stockholm Olsson, Agne Henry,

Övriga experter

Allerstrand, Sven, byrådirektör (fr. o. m. 1980-06-13) Täby (fr. o. m. 1978-03-13) Kimstad Arlinger, Stig, docent, (fr. o. m. 1978-10-16) Solna Bergold, Jan Olov, utredningssekreterare Bolander, Lars, socialchef (fr. o. m. 1979-05-01) Norrköping (fr. o. m. 1980-06-01) Farsta Edwall, Börje, ombudsman studiekonsulent (fr. o. m. 1978-03-13) Leksand Edwall, Ingvar,

352 Bilaga 2

Eklindh, Kenneth, skolkonsulent (fr.o. m. 1978-03-13) Stockholm Elmhorn, Kerstin, avdelningsdirektör (fr. 0. m. 1977-09-15 t. o. m. 1980-01-31) Stockholm Fransson, Arne, rektor (fr. o. m. 1978-03-13) Hägersten Gustavsson, Sture, redaktör (fr. o. m. 1978-03-13) Tyresö Hellsten, Bertil, redaktör (fr. o. m. 1980-09-01) Vallentuna Hjort, Jan, avdelningsdirektör (fr. o. m. 1980-03-24) Stockholm Jacobson, Brita, apotekare (fr. o. m. 1978-07-01) Karlskrona Liljeros, Kerstin, lll. kand., med. kand. (fr. o. m. 1977-09-15 t.o. m. 1978-08-18) Stockholm Lundström, Beata, informationssekretrare (fr. o. m. 1978-02-15) Stockholm Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare (fr. o. m. 1979-04-10) Stockholm Nordstrand, Jon Erik, förste bibliotekarie (fr. o. m. 1980-06-13) Linköping Pettersson, Rune, lil. dr. (fr. o. m. 1981-03-01) Stockholm Preisler, Gunilla, doktorand (fr. o. m. 1978-03-13) Bjärred Svanberg, Lars, redaktör (fr. o. m. 1977-06-03) Stockholm Söderlind, Olof, förbundsdirektör (fr. o. m. 1978-03-13) Lidingö Wahlström, Victor, ombudsman (fr. o. m. 1979-04-10) Bromma

2 Skrivelser

Remissyttranden

Den 27 september 1977 angående radioutredningens betänkande Radio och TV 1978-1985 (SOU 1977:19). Den 20 juni 1978 angående skrivelse från Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och Föreningen Folkets Hus upa Nynäshamn om anslag till lokal videoverkstad i Nynäshamn. Den 26 september 1978 angáende barnkulturgruppens rapport Barnen och kulturen. Den 14 augusti 1979 angående medlemsförslag i nordiska rådet A 522/k om nordiskt samarbete angående produktion och distribution av videokassetter. Den 21 september 1979 angående promemorian Den svenska ñlmpolitiken (Ds U 1979:5). Den 8 oktober 1979 angående Nordisk Ministerråd/Sekretariatet for nordisk kulturelt samarbejdes betänkande Nordisk barnekulturrapport (NU A 1978:10). Den 25 oktober 1979 angående kulturrådets rapport Fonogrammen i kulturpolitiken (1979:l). Den 13 november 1979 angående medlemslörslag i nordiska rådet om nordiskt samarbete inom videogramområdet samt inom tillämpningen av den nya informationsteknologin, A 563/k. Den 14 januari 1980 angående yttrandefrihetsutredningens betänkande Grundlagsskyddad yttrandefrihet (SOU 1979:49). Den 14 april 1980 angående betänkandet, Nordisk radio och television via satellit (NU A 1979:4).

Bilaga 2 353

Den 4 februari 1981 angående uppslagsverkskommitténs betänkande, Mot bättre vetande, (SOU 1980:26). Den 4 februari 1981 angående läromedelsmarknadsutredningens betänkande, Läromedlen i skolan (SOU:15) Den 5 februari 1981 angående promemorian rörande Våldet i videogram m. m. (Ds Ju 1980:14). Den 11 mars 1981 angående massmediekoncentrationsutredningens betänkande, Massmediekoncentration (SOU 1980:28): Den 6 maj 1981 angående ansökan om statsbidrag till filmvisning i nya former från dels VIDEO-NU kulturforening, dels Sveriges ñlm- och videoamatörer.

Viktigare inkommande skrivelser

Frikyrkliga Gymnasiströre/sen, Frälsningsarméns Seout/örbund. Frälsningsarméns Ungdom, Jugoslaviska Riksförbundet i Sverige, Svenska Frisksportförbundet, Svenska Missionsforbundets Ungdom/SMU, Sveriges Elevers Centralorganisation: Uppmaning om utredning om möjligheterna för Sverige att helt avstå från videoskivspelartekniken. Kulturrådet: Förslag rörande bildkonstnärernas behov. Organisationer och enskilda: 50 skrivelser om våldet i videogrammen. SCAND-VIDEO AB, Borås: Gemensamt branschuttalande från konferens i januari 1981 om “Videofilmen i centrum. Svenska Finlands FoIktingsful/mäktige: Skrivelse om fmlandssvenskarna som språklig minoritet. Uttalande från ungdomsorganisationernas mediakonferens i maj 1981. Skrivelse om videogramutredningens arbete. Sveriges Författarjörbund: Sveriges Radio-koncernens SIF-klubb: Skrivelse om upphovsrättsavtal avseende tillsvidareanställda upphovsmän. Utlandssvenskarnas Förslag till undersökning om möjligheter att förening: till svenska kolonier i utlandet skicka program från Sveriges Radio i kassett.

3 Studieresor

Utredningen besökte 1977 videoverkstäderna i Nynäshamn och Södertälje och 1979 Sveriges Dövas Riksförbunds videostudio i Leksand. l april 1979 besökte utredningen Nederländerna för att studera videouvecklingen där. För utredningens räkning har ledamöter, sekreterare och/eller experter gjort studiebesök i Storbritannien 1977 och 1979, Frankrike 1978 och 1980, Danmark 1978 och 1980, Wien 1978 (symposium anordnat av European Centre of Social Welfare Research and Training) och 1980 (symposium anordnat av Unesco), USA och Canada 1978, Liege 1978 (seminarium anordnat av Europarådet), Berlin 1979 (Funkausstellung), Utrecht 1980 (seminarium anordnat av European Centre for Social Welfare Research and Training) samt Finland 1980 (seminarium anordnat av Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige). Därutöver har representanter för utredningen medverkat i ett flertal konferenser på olika platser i Sverige.

3 för

Bilaga Speciella användningsområden

videoskivan

l Videoskivans marknader

Man kan urskilja för videoskivan. Den ena är två avgränsade marknader en massmarknad med främst underhållning för konsumenter och där konkurrerar skivan med inspelade videokassetter. Skivans främsta fördel är att den blir billigare än kassetten. Likaså kan skivspelaren bli billigare än kassettspelaren. Skivan är också lättare än ett band och ger högre kvalitet. Egenskaper som stillbildvisning och enkel möjlighet att snabbt nå varje önskad del av programmet finns hos vissa skivsystem, men har sannolikt mindre värde på denna marknad. De tre videoskivsystemen, det optiska och de båda kapacitiva, har därmed ungefär samma fördelar på konsumentmarknaden. Den andra marknaden för skivsystemen är den institutionella, t. ex. inom och industri. Där är andra egenskaper värdefulla - främst skivans utbildning unika egenskap att vara ett medium som kan kombinera uttrycksmöjlligheter från film, stillbilder, böcker, ljudupptagningar m. m.

2 Programtyper på videoskiva

Den mest näraliggande programtypen på videoskiva är vanliga “filmprogram” av den typ som också kan distribueras på film eller videokassett. Programmen består av ett antal bilder som visas i följd. Ett sådant program brukar kallas linjärt. Alla vanliga filmer, TV-program m. m. hänför sig till den kategorin. Redan skivan är mindre här bjuder skivan ett antal fördelar framför alternativen: och den är billigare i framoch i regel oömmare än film och videokassett åtminstone när det det gäller stora upplagor. Ekonomiska erfaställning, renheter från den begränsade produktion, som hittills gjorts, visar att kostnaden för distribution på skiva och band blir lika stora för en upplaga nåmellan 100 och 1000 exemplar. Över den storleken blir skivan gonstans billigare. Program, som inte är avsedda att ses rätt igenom i en följd, kan kallas Sådana kan ha stillbilder blandade i innehållet eller icke linjära program. också kan avsnitten vara fristående så att de kan ses i godtycklig ordning. Videoskivans främsta företräden ligger i dess förmåga till icke linjära pro-

356 Bilaga 3

gram. För underhållningsbruk utnyttjar man därmed inte hela dess potentiella kapacitet. Icke linjära medier är inte något nytt. Ett vanligt uppslagsverk i bokform är ett exempel på ett sådant. Man läser inte ett uppslagsverk linjärt från pärm till pärm, utan bara de delar och i den ordning som är av intresse. Det unika med skivan ligger i möjligheten att kombinera olika presentationssätt till en helt ny medieform. På skivan kan man aktivt blanda rörliga bilder, ljud, stillbilder och text. Skivan kan dessutom innehålla information om hur olika delar av den skall länkas samman och ge en sammanhållen information i något ämne. Ännu större möjligheter att effektivisera åtkomsten får man om man ansluter en extern dator för styrning av skivan. Skivans inneåll kan komma från flera källor. Rörliga avsnitt kan komma från filmer, videoband, datorer m. m. Stillbilder kan komma från fotografier, mikroftlm, overheadbilder, boksidor, tidningar, datorutskrifter m. m.

3 De olika skivsystemens användbarhet

RCA:s kapacitiva skiva arbetar med spår, som styr avkännaren mekaniskt. För att ge stillbild eller återgivning med avvikande hastighet (t. ex. för sökning i programmet) måste avkännaren “halka” över från ett spår till nästa. Det för med sig högt slitage. Det kapacitiva VHD-systemet ger mindre slitageproblem tack vare att styrningen av avkännaren inte sker mekaniskt. Avkännaren vilar med mycket större yta mot skivan och den behöver heller inte bryta sig ut från några spår, eftersom skivytan är helt plan. Ändå får man ett visst slitage, eftersom avkänningen inte är kontaktlös. Livslängden for en skiva anges till 10000 timmar eller lika många spelningar. Detta är förmodligen ett högst teoretiskt värde, men det enda som står till buds. Vid återgivning av stillbild står avkännaren stilla på samma bildspår medan skivan roterar. Man får alltså slitage på just det avsnitt man studerar. Om man återger samma stillbild under ll minuter har man uppnått 10000 spelningar på det aktuella avsnittet, och skivan skulle därmed börja visa slitskador. Den optiska skivan har ingen av dessa begränsningar, och den kan därmed reservationslöst anses lämpad för icke linjära program. Följande resonemang om videoskivan bygger därför på den optiska tekniken.

4 Alternativ till skivan

Stillbilder kan återges från såväl ñlm som videoband, men inte lika enkelt som från videoskivan. Främst tar det mycket längre tid att få fram en viss bild. Filmen är långsammast, medan videobandet är något snabbare - snabbast är dock skivan. Väntetiden för att få fram en godtycklig bild från skivan är högst 5 sekunder. På film kan man i princip betrakta en stillbild hur länge som helst. Filmmaterialet är dock inte lika arkivbeständigt som videoskivan förmodas vara.

Bilaga 3 357

Videoband tillåter inte obegränsad återgivning av stillbild - slitaget på bandet blir för högt. De vanliga videokassettspelarna begränsar automatiskt stillbildåtergivning till 5-10 minuter för att slitaget inte skall bli störande. Det finns tekniska lösningar för att åstadkomma obegränsad återgivningstid också för videokassetten, samtidigt som man då också minskar den effektiva söktiden. Om man för över en bild i ett elektroniskt minne behöver bandet blott återge stillbilden under mycket kort tid, och det kan därefter frigöras medan bilden kvarstår. Om användaren samtidigt “beställer” en ny bild från någon annan del av bandet kan bandspelaren söka upp den medan användaren betraktar föregående bild från minnet. Ett sådant system är realiserbart men blir dyrare och klumpigare än ett skivsystem. Bildkvaliteten blir väsentligt högre hos ett skivsystem än hos något av de kassettbandsystem vi har i dag. Detta är speciellt viktigt om man vill återge text, som är den mest kritiska typ av bild, som kan hanteras i TV- Om textens små detaljer inte återges tillräckligt tydligt måste man systemet. dela upp textmängden i mindre delar med sämre överblick och större utrymmesbehov som följd. På skivan finns två individuella ljudkanaler. Vissa videokassettspelare arbetar också med två ljudkanaler för stereoljud, men separationen mellan kanalerna är i regel tämligen dålig. Ljudet läcker över från den ena kanalen till den andra och man kan därför inte ha helt olika information på dem. Skivans båda ljudkanaler är bättre isolerade från varandra och tillåter t. ex. olika språk eller kommentarer på skilda kunskapsmässiga nivåer.

5 Sök- och styrmetoder

Den enklaste Sökning efter bilder och avsnitt på skivan kan ske på flera sätt. metoden kommer till användning i den spelare som sålts av Magnavision i USA. Man kan i den snabbspela skivan så att dess innehåll snabbt bläddrar När man funnit det avsnitt man är intresserad av förbi på bildskärmen. manuellt. En mer avancerad metod används i den stoppar man sökningen konsumentspelare Pioneer marknadsfört. På den kan man adressera en given bild med ett S-siffrigt nummer, och spelaren söker själv upp rätt avsnitt och återger det. Praktiskt kan skivan utföras så att första bilden innehåller med adresser till varje avsnitt. Avsnitten kan bestå en innehållsförteckning av stillbilder eller rörliga bilder. Hänvisningar kan ges i slutet av varje avsnitt så att användaren kan välja vad han vill fortsätta att ta del av. På så sätt Det kan också kan skivan själv initiera ett antal vägar genom programmet. innehåll. Frågorna kan vara försedda med ett antal ingå frågor i skivans svarsalternativ, och för varje alternativ kan ges en adress, som användaren slår in. Beroende på svaret kan programmet på skivan då ange att det var eller rätt och gå vidare, eller att det var fel och t. ex. repetera avsnittet gå till en grundligare förklaring än den som getts tidigare. På så sätt kan man bygga upp ett interaktivt system. Användaren tar del av programmets utformning och styrs ändå av intentionerna bakom programmet. Skivans innerspår (de första spåren) är reserverade för annat ändamål än Där kan man lägga datainformation för olika ändamål. bilduppteckning.

358 Bilaga 3

För att utnyttja informationen måste spelaren vara utrustad med en datorenhet. 1 sin enklaste form kan man utnyttja den till att t. ex. ge textinformation om skivans innehåll, antingen på en separat textskärm eller blandat i den vanliga TV-bilden från skivan. När skivan börjar spelas förs informationen över från den till datorns minne, och finns därefter tillgänglig så länge skivan används. I skivans innerspår ryms l 024 byte, eller ungefär lika många tecken. I praktiken har denna möjlighet bara utnyttjats i institutionella spelare. l textutrymmet på skivan kan man också lägga annat innehåll. Man kan t. ex. lägga in ett litet datorprogram, som kan överföras till spelarens dator. Det datorprogrammet kan sedan styra spelningen. Man kan t. ex. i början av skivan låta användaren välja mellan ett antal alternativ, och datorprogrammet tar sedan hand om i vilken ordning skivans olika avsnitt skall presenteras. Styrprogrammet kan också få skivan att återge delar av innehållet i slow motion eller som stillbild under förutbestämd tid. Frågor som ingår i programmet kan besvaras i klartext på ett tangentbord i stället för med koder och siffror. Om användaren svarar med ett ord kan datorn jämföra det med de svarsalternativ som finns i dess minne, tolka det och styra skivan vidare utifrån de alternativ som finns inprogrammerade. Styrprogrammets storlek är dock begränsat av den ringa informationsmängd, 1 024 byte, som ryms i skivans innerspår. lnformationsmängden kan ökas genom att man lägger ytterligare data i själva videosignalen, på ungefär samma sätt som i text-TV (bildnumren finns redan inlagda på det viset). Om man vill bygga ut systemet ytterligare kan man ansluta en yttre dator och förse den med program från t. ex. ett skivminne Man kan då t. ex. tillåta fler och mer komplicerade svarsalternativ vid frågor i programmen. Samtidigt, som datorn styr skivans återgivning, kan den också ta över en del uppgifter från den. Att lagra text på videoskiva innebär ett ganska dåligt utnyttjande av dess kapacitet. Text kan lagras mera effektivt i digital form i ett dataminne. Den text, som skall förekomma i ett skivprogram, kan därför i stället lagras i datorprogrammet och presenteras på de ställen i programmet där den behövs. Texten kan antingen blandas i de vanliga bilderna från skivan eller återges på en separat bildskärm. Datorn kan också bidra med diagram och liknande, som då kan förändras på ett sätt som är omöjligt för skivans bilder. Om en dator ingår i systemet kan man också utnyttja bildskärmen (vare sig man använder en gemensam eller två separata) som “tangentbord” eller organ för återmatning av information. Skärmen förses i sådana fall med ett elektriskt ledande, genomskinligt skikt, som gör kontakt när man tar på det. Om en fråga t. ex. består i att ange vilket av ett antal föremål som skall väljas, kan användaren vidröra skärmen på den plats där föremålet visas, och på så sätt ge en signal som tolkas av datorn. Man kan också visa en bild av knappsatsen på en räknedosa och få hela anläggningen att fungera som en sådan genom att användaren trycker på knapparna. Det går också att bygga ut den tekniken så att skärmen visar ett vanligt tangentbord, som man kan skriva svar på. Man behöver därmed inte något yttre tangentbord. Datorn och skivan kan tillsammans bygga upp ett adaptivt tangentbord, som i varje situation är anpassat till uppgiften. Till varje skiva kan man ha flera olika styrprogram. På så sätt kan en

Bilaga 3 359

och samma skiva användas för olika ändamål, t. ex. for utbildning på olika nivåer. När skivspe|aren återger stillbild får man inget ljud från skivan. Om sådant är önskvärt kan man använda en kassettspelare. som startas vid stillbildoch synkroniseras med skivisning. Kassettspelaren kan styras automatiskt van så att den alltid startar med rätt ljud vid varje bild, även om man följd. Sökningen till ett visst avsnitt komspelar skivans avsnitt i godtycklig måste mer dock att ta ganska lång tid i ett sådant system, eftersom bandet spolas till rätt avsnitt.

6 Produktionskostnader

Kostnaden for ett videogram består grovt av två delar: Dels kostnaden för dels kostnaden for programmet. För den produktion man reproduktionen, nu har i USA av optiska videoskivor räknar man med en engångskostnad (master-kostnad) av S 1 500-2000 samt $ 10-20 per skiva. Det innebär att den tekniska framställningskostnaden for själva skivan 15 for upplagor ligger runt $ 35 for en upplaga om 100 ex., vilket sjunker till $ större än 10 000. Man har hittills haft stora produktionsproblem med produktionsutfall, som åtminstone tidvis varit blott 35-40 %. Nu anser man sig ha övervunnit de värsta barnsjukdomarna, och ny tillverkningsteknik har också introducerats, bl. a. av 3M och Pioneer. Produktionsutfall på ca 80 96 skall enligt uppgift ha uppnåtts av Pioneer i Japan. Philips har byggt en skivfabrik i Blackthorn, England, som främst skall förse Storbritannien med skivor. Där anger man produktionskostnaden till E 3,50 per skiva vid upplagor större än l 000. Summan motsvarar ungefär $ 8 och innebär en av kostnaden med 33 % jämfört med billigaste alternativ i den sänkning amerikanska produktionen. Om man skall utnyttja skivan till fullo med stillbilder, datorstyrning osv., blir emellertid betydande. Produktionen av enklast programkostnaderna möjliga utbildningsprogram kan kosta från $ 5 000 och uppåt. Ett mycket avancerat program kan komma att kosta upp till $ 700 000 eller mer. Uppåt är det av naturliga skäl svårt att sätta någon gräns. I den höga programkostnaden ingår då datorprogram och stillbilder. i de skisserade kostnaderna kan vi räkna ut mellan Med utgångspunkt i USA ligger för skivproduktion vid vilka ungefärliga gränser kostnaderna olika upplagor. Det bör då observeras att priserna bygger på den mycket begränsade skivproduktion, som hittills genomförts.

tion, Distribution and Utilization Costs for

ciates, Nov. 1979.

360 Bilaga 3

1 Sverige har Philips angett några uppskattningar av framtida produktionskostnader. Grundkostnaden for ett 30-minutersprogram (en skivsida) anges till 10000 kr, och kostnaden per skiva därutöver 40 kr. Med den utgångspunkten kan vi konstruera en tabell med priser som kan komma att gälla i Sverige.

Upplaga Kostnad per skiva. teknisk framställning (kr)

1 10040

7 Spelare för olika ändamål

Det är emellertid inte bara programkostnaderna som blir höga när man skall utnyttja skivteknikens fördelar. De spelare, som måste användas, blir också dyrare i takt med att man inför datorstyrning och liknande i allt högre grad. Den optiska skivspelaren kostar ca $ 750 i konsumentmodell, och det priset llerfaldigas för institutionella modeller med fler möjligheter Discovision erbjuder i USA en institutionell spelare till ett pris av ungefär $ 2 000-3 000. Konsumentspelaren från Magnavox ger möjlighet till stillbild, slow motion fram- och baklänges, snabb återgivning framlänges. stereofoniskt ljud och Snabbsökning fram- och baklänges. Pioneer har marknadsfört en spelare med ungefär samma pris men som dessutom inkluderar automatisk sökning efter ett givet bildnummer. De institutionella allt från konsumentvarispelarna skiljer sig framför anterna genom en inbyggd mikrodator, som kan styra programmet. Dessutom kan de samarbeta med en yttre dator så att man bygga upp avancerade system av olika slag.

8 Program for konsumenter

De ursprungliga planerna för videoskivan var att göra den till ett nytt massmedium. Innehållet i de programkataloger, som finns över videoskivor i USA, visar att utbudet till övervägande delen består av tidigare producerade spelfilmer. På längre sikt kommer säkert specialgjorda program för skivan. Det kan dels vara breda“ av samma karaktär program som spelfilmer eller TVprogram, dels sådana som är for ”smala” att sändas i TV eller visas på biograf. Den senare typen av program kan spridas även på videokassett, och i ännu mindre upplagor än på skiva.

SOU l98lz55 Bilaga 3 361

såväl underhållning som Programtyperna av båda slagen kan innehålla informations- och utbildningsprogram. Gemensamt är att de riktar sig till Massmarknaden kan dels vara ekonomiskt lönen stor konsumentmarknad. till massframställning av sam som sådan, dels kan den skapa möjlighet för utbildning och professionellt bruk tekniken så att även skivprogram kan tas fram till rimliga priser.

9 Några skivprojekt i USA

för individuell och interaktiv in- Den första videoskiva, som producerades “The Developement of Living Things, som gjorlärning, ingick i projektet des av Wicat Inc. på uppdrag av McGraw-Hill. Skivan är tänkt att kunna användas på en vanlig konsumentspelare, Den innehåller 2,5 minuter rörliga bilder i en introduktion, 26,5 minuter sekvenser av rörliga bilder, 600 stilltar upp plats motsvarande 20 sekunder, samt 40 bilder, som tillsammans sekunder startinstruktioner. Varje stillbild är försedd med ett automatiskt stoppmärke. Spelaren stannar därför och återger stillbild, när den kommer dit. Stillbilderna återger text, mikroskopbilder etc. Dessutom innehåller de frågor diagram, fotografier, om innehållet man sett, svar på frågorna, sammanfattningar och innehållsangivelser så att man kan orientera sig på skivan. För ännu mer effektiv användning av skivan ämnar Wicat bygga ut systemet med en mikrodator och separat bildskärm, med alternativ möjlighet i den ordinarie bildskärmen. Datorn skall framför att lägga in datortexten materialet. Man allt användas till att ge en mer flexibel styrning genom får då också möjlighet att låta skivans användare ge svar på frågorna direkt till datorn, som därefter styr skivan efter hans kunskapsnivå. i Utah, har arbetat med ett projekt för Brigham Young University, och undervisning i spanska språket. Man arbetar med videoskivspelare dator. Till grund för skivan har man haft en mexikansk långfilm på 90 minuter. Den har redigerats ned till en längd av 26 minuter, som tillsammans med 138 stillbilder har överförts till skivan. Stillbilderna överbryggar de Till detta kommer 45 minuter av filmens bortklippta delarna i handlingen. dialog på kassettband, som styrs automatiskt av skivan så att varje stillbild beledsagas av rätt ljudavsnitt. Både skivan och kassetten har två ljudkanaler: På ena kanalen återges originalljudet på spanska, och på den andra en översatt engelsk dialog. Användaren kan när som helst avbryta skivan med en stoppknapp. En skärm, som kopplas till datorn, visar då en lista över möjligheter att välja mellan. Eleven kan välja repetition med ljudet på spanska eller engelska, att få information om filmens estetiska, kulturella eller historiska aspekter, att få en ordlista på skärmen eller en utskrift av den spanska dialogen. kan användaren svara på frågor, som ger honom möjlighet att Dessutom bedöma hur mycket av dialogen han uppfattat korrekt osv. Det ges 23 svarsmöjligheter varje gång skivan stoppas.

362 Bilaga 3

10 Tänkbara programtyper

Ännu är skivtekniken tämligen oprövad. Antalet genomförda skivproduktioner utöver enkla linjära program är inte så stort. l vårt land förbereder f. n. Kulturarvet i Falun ett praktiskt försök i vilket videoskivan ingår som en väsentlig beståndsdel. Kulturarvet är en institution, som arbetar med vård och dokumentation av kulturhistoriskt material, i huvudsak ägt av hembygdsforeningarna i Kopparbergs län. Man avser att bygga upp e:t datorstyrt arkivsystem för foremålsfotografier. Systemet skall bestå av ett antal videoskivspelare och en central styrdator, som placeras i Göteborg. Varje användare når datorn genom telefonnätet. och datorn styr skivspelaren till önskad bild. l lörsökets forsta fas skall man lägga in några hundra stillbilder på en lörsöksskiva, som Philips framställer. Den skivan beräknas vara klar under hösten 1981. lnom något år räknar man med att ta fram en egen skiva, som fylls med mellan 70000 och 90000 bilder, i färg och svartvitt. Fördelen med arkivering på skiva är att man dels kan ha flera uppsättningar av bildarkivet till ringa kostnad, dels att man undviker slitage av bildkopiorna samt att man med datorns hjälp får ett utomordentligt effektivt söksystem för bilderna. Eftersom videoskivspelare ännu praktiskt taget inte finns i landet finns ej heller så många praktiska projekt. Däremot finns det många tänkbara användningsområden där skivtekniken ger avsevärda fördelar. Man har länge diskuterat utgivning av ett nytt, stort svenskt uppslagsverk. Genom att ge ut det på videoskiva skulle man kunna skära ned distributionskostnaderna drastiskt. En skivsida rymmer 45 000 stillbilder. En TVbild motsvarar dock inte helt en sida i en bok. TV-bilden rymmer mindre information om den skall göras lättläst. En grov uppskattning ger vid handen att en sida i ett uppslagsverk med lin text skulle motsvara ungefär 6 TVbilder. En stor nationalencyklopedi på 30 band om vardera l 000 sidor skulle därmed rymmas på 2 skivor (fyra sidor) med en sammanlagd teknisk produktionskostnad om ett par hundra kronor. Den låga “tryckkostnaden medför att man relativt enkelt och billigt kan byta ut och komplettera lörâldrade uppgifter på ett helt annat sätt än vad som är möjligt i konventionella uppslagsböcker. Kostnaden att producera verket för distribution på skiva kan däremot bli högre än motsvarande för bokproduktion, eftersom man måste använda en delvis annorlunda teknik. Om man dessutom vill utnyttja alla de specialfunktioner videoskivan är mäktig skulle produktionskostnaderra höjas ytterligare, samtidigt som verket skulle bli värdefullare och mera .ätthanterligt. Ett uppslagsverk på videoskiva skulle kunna innehålla rörliga bilder, blandade med textsidor. Man skulle kunna söka ett ord direkt från ett tangentbord och inte behöva “bläddra” fram önskad sida. Vidare skulle man kunna ha automatiska hänvisningar i texten. Hänvisningarna skulle dessutcm kunna göras selektiva för vissa ämnesområden så att skivan i sig innehåller “studieplaner” inom olika ämnen. Med en yttre dator kan den användningen ökas. Genom att förse den yttre datorn med olika styrprogram kan skivan fungera vid programmerade studier, och om man byter datorprogrxm kan man använda skivan inom många olika ämnesområden.

Bilaga 3 363

Det är idag omöjligt att framställa ett ornitologiskt lexikon där man dels visar text om fåglar, dels visar hur de flyger och rör sig samt dessutom Det enda realistiska alternativet till viåterger deras läten på ljudspåret. vore någon form av dataminne, där deoskivan for en sådan applikation motsvarande information lagrades som datatecken. När det gäller att enbart än en videoskiva. Bilder lagra text kan ett sådant minne bli mer ekonomiskt skiva. med gråtoner och i färg, liksom ljud. blir däremot enklare att lagra på Uppspelningsapparaturen för en videoskiva är dessutom billigare än en dator med tillräcklig kapacitet. Biltillverkarna skulle kunna använda videoskivan som en kombination av verkstadshandbok, med rörliga bilder. och reservdelskatalog. Dessa exempel visar på nya former av Iäro- och lagringsmedel. och troligt och industri kan dra den största nyttan av är att man inom utbildning skivan som en kombination av AV-hjälpmedel, programmerad undervisning och läro-, hand- och uppslagsbok.

sou 1981:55

4 Bilaga Lagutkast

till om av innehållet i

1 Utkast lag trådsändning

videogram från bibliotek

av innehållet i videogram från bibliotek får äga rum 1§ Trådsändning i lokalt begränsade rundradiosändningar (biblioteksvideo). l denna lag förstås med videogram anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektroniska signaler, rrâdsändning och rundradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

Biblioteksvideo får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den 2§ myndighet som regeringen bestämmer.

3§ Tillstånd att sända biblioteksvideo får ges till kommun.

Tillstånd att sända biblioteksvideo får inte meddelas innan sökanden 4§ har anmält vem som har utsetts till programutgivare enligt lagen (1981: ) om ansvarighet vid sändning av biblioteksvideo. Tillstånd till sändning av biblioteksvideo får meddelas endast om sösom kanden visar att ägaren eller brukaren av den centralantennanläggning, har förpliktat sig att upplåta anskall brukas För sändningen, skriftligen till sådan sändningsverksamhet som sker med stöd av denna läggningen skall meddelas under villkor att den angivna förpliktelsen lag. Tillstånd gäller. Tillstånd skall förenas med de villkor som krävs lör sändningen. Vill- 5§ koren kan avse från vilket eller vilka bibliotek sändningarna skall ske, plasom skall användas, hur många ceringen av det eller de centralantennsystem och vilka kanaler som skall utnyttjas.

För biblioteksvideo gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755). 6§ reklam i bib- 7§ Kommunen får inte mot vederlag medge kommersiell lioteksvideo. Kommunen får inte heller sända reklam som avser egen kom- \ mersiell verksamhet.

Tillstånd att sända biblioteksvideo får återkallas om 8§ l. den kommun som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 4§ andra stycket eller 5§ eller

366 Bilaga 4

2. program sänds trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivare enligt lagen (1981: )0m ansvarighet vid sändnirg av biblioteksvideo finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare eller ersättare inte har gjorts. 9§ Den som bryter mot villkor som avses i 5§ döms till böter.

2 Utkast till lag om ansvarlighet vid av

trådsändning

innehållet i videogram från bibliotek (biblioteksvideo)

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i televisionsprogram som sänds rned stöd av lagen (1981: ) om trådsändning av innehållet i videogram från bibliotek (biblioteksvideo). Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § forsta, tredje och fjärde styckena samt 8-9a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på televisionsprogram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om radioprogram, programforetag och radioansvarighetslagen i stället avse program som anges i forsta stycket, kommun som har tillstånd att sända biblioteksvideo samt denna lag. l frågor som inte behandlas i de angivna foreskrifterna i radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i annan författning. 2 § Kommun. som avser att sända biblioteksvideo, skall for programverksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgivarens vilja. Programutgivaren skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte vara i konkurstillstånd. Upphör den som är utsedd till programutgivare att vara behörig eller upphör hans uppdrag, skall kommun omedelbart utse en ny programutgivare. Kommunen skall till regeringen eller den myndighet, som prövar frågor om tillstånd att sända biblioteksvideo, anmäla vem som är programutgivare.

3§ Kommunen får utse en person såsom tillfällig ersättare att tjänstgöra i stället for programutgivaren under viss angiven tid. Kommunen skall till regeringen eller den myndighet som leder verksamheten anmäla vem som är ersättare och for vilken tid han har utsetts. l övrigt gäller föreskifterna i 2§ forsta och andra styckena i fråga om ersättare. 4§ Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig for yttrandefrihetsbrott i televisionsprogram som sänds av kommunen. Den som är anmäld som ersättare för programutgivare är dock ansvarig for program som sänds under tid for vilken han är utsedd. Är den som är anmäld som programutgivare eller ersättare inte behörig eller har uppdraget som programutgivare eller ersättare upphört. vilar det ansvar for yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller ersättaren skulle ha burit i stället på den som är ställföreträdare for kommunen. Ansvar for yttrandefrihetsbrott i televisionsprogram eller för medverkan till sådant brott får inte ådömas annan än den som är ansvarig enligt första eller andra stycket.

Bilaga 4 367

i televisionsprogram svarar 5§ För skada på grund av yttrnadefrihetsbrott

den som enligt 4§ är ansvarig för brottet.

ersätta skadan. Kommunen är skyldig att jämte den för brottet ansvarige

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas annan än den som är ansvarig

för skadan enligt första eller andra stycket.

i televisionsprogram skall 6§ Den som enligt 4 § är ansvarig för innehållet sänanses ha haft kännedom om innehållet att ha medgett att programmet

des.

att förteckning förs över videogram som Kommunen skall ombesörja 7§ att ett exemplar sänds i televisionsprogram enligt denna lag och säkerställa Rätt att hos av videogrammet bevaras minst sex månader från sändningen. få utskrift av vad den som bevarar videogrammet taga del av detta och

i videogrammet har som yttrats

l. justitiekanslern, mot honom har begåtts 2. enskild_ om han anser att yttrandefrihetsbrott

i programmet eller att han har lidit skada på grund av yttrandefrihetsbrott

och det ej är uppenbart att han inte berörs av programmet i programmet

vara målsägande. på sådant sätt at han kan

eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra skyl- 8§ Den som uppsåtligen över utsända videogram eller enligt 7§ att ombesörja förteckning dighet eller att tillhandahålla videoatt säkerställa att ett exemplar av detta bevaras skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. grammet är justitiekanslern l mål om ansvar för brott som avses i första stycket

åklagare.

i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens

Följdändring område för brott mot tystnadsplikt.

första stycket 3 tryckfrihets- 1§ Den som på sätt som avses i 7 kap. 3§ åsidosätter tystnadsplikt får fällas till ansvar därför förordningen uppsåtligen endast om fråga är om tystnadsplikt som

l. föreskrives i 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighets-

i försöksverksamhet med närradio lagen, l § lagen (1978:480) om ansvarighet av innehåller i videoeller i 1 § lagen (1981: )0m ansvarig/ter vid trâdsändning

gram från bibliotek (biblioteksvideø). för envar. 2. avser sådant . . . . . som ej är tillgängligt

Bilaga 5 Centralt register för bildprogram

-

Kostnadsberäkning

Beräkning av registerhållarens årliga kostnader i 1980 års priser.

Personalkostnader

(inkl. LKP, lönerna beräknade på högsta lönegrad.) 130000 kr l tjänst Fl0-15 (handläggare) 2 tjänster F2»5 (operatörer) 200000 kr 330 000 kr

Darakøsmader

a) Planering och utrustning (lnitialkostnader)

(avskrives 300000 kr 30000 kr

Programutveckling på l0 år) Inköp 2 terminaler (modem, bildskärmar. knappsatser och skrivare) 26000 kr Anslutningsavgift till servicebyrå (inkl. instruktion) 4000 kr Televerket 5600 kr Anslutningsavgifter (avskrives på 5 år) 35600 kr 7100 kr Engångskostnad

b) Drift Datalagring: (inkl. lältnamn och index) årsgenomsnitt efter t.ex. år l (10 Mb) 32 600 kr ack. kostn. år 5 (50 Mb) 130000 kr perioden = 144000 k år 10 (100 Mb) 259000 kr 10

Uppdatering: 23 500 poster/år á 1,50 kr 35 300 kr Systemutnyttjande: 100000 transaktioner/år á 43 öre 43000 kr Linjekostnad för 2 terminaler 5000 kr servicebyrån (forts.)

370 Bilaga 5

Utgifter för uttag För tryckproduktion (kataloger, kort, listutskrifter mikroñches etc.) 1000 kr

Driftkostnad hos servicebyrån 228 300 kr efter 20 % rabatt = 182 600 kr Kostnad till Televerket (linjer och modem, etc.) 10400 kr Olörutsedda utgifter 50000 kr

Summa årskostnad (avrundat) = 610000 kr l beräkningen ovan har ej tagits hänsyn till eventuella avgiftsinräkter och i förekommande fall ej heller mervärdeskatt.

sou 1981:55 ,

6 Teknisk ordlista

Bilaga

beteckna motsatsen till digital. En analog analog används inom elektroniken for att är analoga med, varierar i takt med, bandspelare arbetar t. ex. med spänningar som det ljud man vill uppteckna. bandbredd hos en elektronisk utrustning anger inom hur stort frekvensområde 20 kHz, och en utrustningen arbetar. En ljudbandspelare kan ha bandbredden

videobandspelare 5 MHz. och marknadsför. Beta namn på det videokassettsystem som Sony utvecklat fler bildelement bilden byggs bildelemenr den minsta del som kan återges i en bild. Ju den. upp av. desto detaljrikare och skarpare uppfattas bildrör i en TV-mottagare består av ett lufttomt glasrör. l dess bakre del finns en främre delen av röret är utformad som en anordning som avger elektronstrålar. Den skärm. När elektronerna når skärmens baksida lyser den upp. Genom att styra

strålarna över skärmen kan man bygga upp en bild. dvs. datorsystem som arbetar bit, Blnary digiT, minsta enheten i ett binärt datorsystem. bit kan vara antingen en med 2 som bas. Alla digitala datorer arbetar internt så. En etta eller en nolla. arbetar genom att dölja brusreducering i bandspelare eller andra liknande signalsystem det brus som alltid uppstår. så att örat inte uppfattar det. 8 bit. De flesta små datorer organiserar sitt byte (uttal: bajt) datorterm som anger datailöde i grupper om 8, dvs. i byte. mot det normala. En TV-bild delbild är en ofullständig TV-bild med halva antalet linjer for att minska flimret. består av två delbilder. Uppdelningen i två delbilder görs att man visar två Bildfrekvensen i det europeiska TV-systemet är 25 Hz. Genom till 50 Hz. och det delbilder på varje fullständig bild höjs llimmerfrekvensen

uppfattas mindre störande av ögat. arbetar t. ex. med sifferfoljder som digital beskriven med siffror. En digital bandspelare beskriver ögonblicksvärdena på de ljud man vill uppteckna. CCD, Charge Coupled Device. elektronisk krets, bestående av en integrerad

halvledarkrets. som omvandlar en optisk bild till TV-signaler. videoskiva. Arbetar med kapacitiv CED, Capacitive Electronic Disc, namn på RCA:s kallas Selecta Vision. avkänning och styrning i spår. Systemet som tillverkas av Funai. CVC, Compact Video Casserte. namn på videokassettsystem större än en kompaktkassett for ljud Säljs också av Canon. Kassetten är obetydligt och rymmer en halv timmes program. leder ljus. På ljuset kan en mängd information _fiberoptik tunna fibrer av glas som moduleras så att ljuset bär informationen genom fibern. Överföringskapaciteten delar av de kopparkabelnät kan bli oerhörd. På sikt kan glasfibrer ersätta stora

vi har i dag. att bygga transistorer, haIv/edare en speciell grupp grundämnen som är lämpade Halvledare är även en sammanfattande integrerade kretsar och liknande av.

benämning på dessa komponenter.

372 Bilaga 6

halvledarminne ett digitalt minne som byggs upp av halvledarkomponenter. helical scan spiralavsökning eller Metod att snedspåravsökning. förlägga inspelningsspåren på ett videoband. Bandet läggs snett runt en roterande trumma. På trumman finns ett magnethuvud som skriver ett diagonalt spår över bandet. Genom att bandet dras runt trumman får man flera spår, tätt efter varandra. Varje spår innehåller en delbild. integrerad krets en uppsättning halvledarkomponenter som framställts ur ett och

samma kiselstycke. På ett kiselstycke med en yta av någon mmz kan man rymma

tiotusentals transistorfunktioner. Komplicerade elektroniska kretsar kan därmed göras mycket små. kamerarär elektronisk komponent, bestående av ett lufttomt glasrör med diverse elektroder, som omvandlar en optisk bild till TV-signaler. kapacitans elektrisk storhet som anger förmåga att lagra elektrisk laddning. katodstrâlerör vanligaste komponent lör återgivning av TV-bilder. Se bildrör. kompatibilitet utbytbarhet. Två videokassettspelare sägs vara kompatibla om man kan spela in ett program på den ena och med fullgott resultat spela upp det på den andra. Kompatibiliteten förutsätter dels mekanisk utbytbarhet, kassetten skall mekaniskt ha samma mått etc., dels elektrisk, det magnetiska mönstret skall tolkas på i detalj samma sätt. laser artiñciell ljuskälla som utmärks av att ljusvågorna består av en enda frekvens och att alla vågor ligger i fas, dvs. kommer i exakt samma takt. laser disc namn på den optiska videoskivan. L VR, Longitudinal Video Recording. ett sätt lagra videosignaler på band som parallella spår över bandets bredd. Bl. a. BASF och Toshiba har arbetat med sådana system på iörsöksstadiet. MDR. Magnetic DiscRecorder, ett systern för inspelning av video på magnetiska skivor. Omtalat i mitten av 1970-talet. men sattes aldrig i produktion. nipkowskiva system för avsökning av optiska bilder för omvandling till TV-signaler. Bestod av en rund skiva med hål som ordnats utefter en spirallinje genom vilka bilden avsöktes. Användes i TV-teknikens barndom och gav mycket grova bilder. NTSC. National Television System Committe. namn på det organ som utvecklade USA:s fárg-TV-system. Numera namn på själva systemet. optisk ledare se ñberoptik. PAL, Phase Alternation Line, namn på det lärg-TV-system som används i stora delar av Västeuropa och bl. a. i vårt land. SECAM, Sequential Cøleur a Memoir. namn på det farg-TV-system som bl. a. används i Frankrike och Östeuropa. skrivhastighet hos ett videobandsystem är hastigheten mellan band och magnethuvud. Genom att magnethuvudet sitter på en roterande trumma i de flesta bandsystem blir skrivhastigheten mångfalt högre än bandhastigheten. snedspâravsökning och spira/spâravsäkning se helical scan. SVR, Super Video Recorder. Grundigs namn på sin variant av Philips VCR med 4 timmars speltid. TeD, bildat av Telefunken och Decca. namn på ett mekaniskt videoskivsystem som utvecklades av AEG-Telefunken och Decca och som såldes i ringa omfattning i mitten på 1970-talet. transversell uppteckning och tvärspâruppteckning används i professionella 2 tums videobandspelare. Magnethuvudena sitter på en trumma som roterar vinkelrätt mot bandets kant och skriver spår som står likt pinnarna i en kam på bandet. U-matic namn på ett halvprofessionellt videokassettsystem som utvecklats av Sony. Kassetten rymmer l timmes program med högre kvalitet än hemvideosystemen.

Bilaga 6 373

som såldes fram VC R, Video Casselle Recorder, namn på Philips videokassettsystem variant. VCR till 1980. Gav en timmes speltid; tre timmar i en lángspelande betecknar också videokassettspelare över huvud taget i utomeuropeiskt språkbruk. Tre timmars speltid. V/R LP, långspelande variant av Philips VCR-system. av J VC. dotterföretag VHD, Video High Density Disc, videoskivsystem som utvecklats och spårlös i Matsushitakoncernen. Systemet arbetar med kapacitiv avkänning

styrning. och europeiska VHS, Video Home System, videokassettsystem som ett flertal japanska i hela världen. Kassetten tillverkare ställt sig bakom. Dominerar f. n. marknaden

rymmer 4 timmars program. i dag. Av vidikonen linns vidikon typ av kamerarör som används i flertalet TV-kameror Saticon etc. ett flertal utföranden som av tillverkarna benämns Plumbicon, Vision) VLP, Video Long Play, namn på den optiska videoskivan. (Laser videoband etc. video. lat. jag ser, grundordet i uttryck som videospelare, videørrumma roterande läste för magnetiska videohuvuden i videobandspelare. Se

skrivhastighet. som tog över efter VCR. V2000 namn på Philips och Grundigs videokassettsystem

Kassetten ger två gånger 4 timmars speltid.

Mått

sekund. Hz (Henz) enhet för frekvens. En Hz är en svängning per kHz ett tusen Hz.

MHz en miljon Hz.

GHz en miljard Hz. um mikrometer, en miljondels meter. eller tusendels millimeter.

Mbit miljoner bit. Gbit miljarder bit.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

HS 90: Hâlsorisker. S. . HS 90: Ohälsa och vårdutnyttiande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. . Ny arbetstidslag. A. . Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Översyn av sjölagen 1. Ju. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. . Datateknik i processindustrin. I. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. . Närradio. U. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A. . Minskattobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete lll. H. . Siukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specielmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. . Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd ll. B. . Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexpon. H. . Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. . De internationella investeringarnas effekter. I. . Löntagarna och kapiteltillväxten. Slutrapport. E. 45. lflya medier - text-TV, teledata. U. . Andringar i förveltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. . Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. l. 55. Video-. U.

ll KUNGl

ggg-Län

Statens 1981

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet lndustridepartementet Översynav siölagan1. [B] Data-och elektronikkommitten.1. Datatekniki Verkstadsindu- Grundlagsfrågor.[15] strin. [10] 2. Datatekniki processindustrin.[11] Direktinvesteringskomrnittén. 1.Effekterav investeringarutom- Avtalsvillkormellannäringsidkare.[31] lands.[33] 2. Deinternationellainvesteringarnaseffekter.[43] Ändringari förvaltningslagen.[46] Telubaffären.[48] Kooparativaföretag.[54]

Socialdepartementet Kommundepartementet Hâlso-ochsjukvårdinför90-talet.1.Hälsorisker.[1]2.Ohälsaoch Översynav lagenom församlingsstyrelse.[6] vårdutnyttjande.[2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt Reformeratkyrkomöte,kyrklig lagstiftningm. m. [14] perspektiv.[3] 4. utgångspunkteroch riktlinjer för det fortsatta Omprövningav samvetsklausulen.[20] arbetet.[4] Begravningsverksamhaten. [36] Lagom vård av missbrukarei vissafall. [7] 1969års psalmkommitte.1. Densvenskapsalmboken.Band 1. Minskattobaksbruk.[18] [49] 2. Den svenskapsalmboken.Band2. [50] 3. Den svenska 4. Sjukersättningsfrågor.[22] psalmboken.Band3. [51]4. Densvenskapsalmboken.Band Socialförsäkringens datorer.[24] [52] Bradaghemför småbarn.[25] Stockholmskommunalastyrelse.[53] Ornsorgskommittén.1.Omsorgerorn vissahandikappade.[26] 2. Omsorgerom vissa handikappade.Sammanfattning.lagförslag,specialmotiveringar.[27] Fluori kariesförebyggandesyfte. [32] Siukresor.[35]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflygetunder 1980-talet.[12]

Ekonomidepartementet Löntagarnaoch kapitaltillvâxten.Slutrapport.[44]

Budgetdepartementet Företagsobeståndll. [37]

Utbildningsdepartementet Enhetligthuvudmannaskapför högskolan.[9] Närradio.[13] Film ochTV i barnensvärld. [16] Översynav radiolagen.[19] Tekniskahjälpmedelför handikappade.[23] Utredningenom forskningensoch forskarutbildningenssituation. 1. Forskningensframtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde.[30] Friståendeskolorför skolpliktigaelever.[34] Nya medier- text-TV.teledata.[45] Video. [55]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Detcentralamyndighetsansvaret.[28]

Handelsdepartementet Internationelltpatentsamarbetelll. [21] Svenskkrigsmaterielexport.[39] Prisregleringskommittén. 1, Prisregleringmot inflation?[40] 2. Prisregleringmot inflation?Bilagor1-6.(4113.Prisragleringmot inflation?Bilagor7-12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag.[5] Industrinsdatorisering.[17] Om hetsmot folkgrupp.[38]

Bostadsdepartementet Hyresgästinflytandepå målningoch tapetsaring.[47]

Anm. Siffrornainom klamrnerbetecknarutredningarnasnummer,i den kronologiskaförteckningen.

?3

am .

lLiberFörlag

ISBN 91-3a-0e345-x iAillmäma Förlaget ISSN 0375-250X