Yttrandefriheten och konkurrensen förslag till mediekoncentrationslag m.m. : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Yttrandefriheten

konkurrensen

Förslag till mediekoncentrationslag m.m.

Statens offentligautredningar

1999:30

W

Kulturdepartementet

Yttrandefriheten

och konkurrensen

Förslag till mediekoncentrationslag m. m.

Betänkande

av lxlgiiekoncentrationskommittén

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie

som svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 OO,Fax: 08-587 671 71 E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall på remiss. - svara Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-943-7 Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Genom beslut den 13 november 1997 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag med uppdrag att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Kulturdepartementet statsrådet Marita Ulvskog den 7 januari 1998justitierådet Johan Munck som ordförande i kommittén. Som övriga ledamöter förordnades den 22 januari 1998 förste vice talmannen Anders Björck, riksdagledamoten Agne Hansson, kulturskribenten Göran Hillman, försäljningschefen Karin Johansson, dåvarande riksdagsledamoten Lena Klevenås, dåvarande riksdagsledamoten Frank Lassen, redaktören Ingvar von Malmborg och f.d. riksdagsledamoten, numera utnämnde generalkonsuln Olle Wästberg.

Den 12 februari 1998 förordnades departementssekreteraren Eva Agevik, journalisten Maria-Pia Boêthius, rättschefen i Konkurrensverket Kenny Carlsson, professor emeritus Stig Hadenius, departementssekreteraren Henrik Selin, hovrättsassessom Thomas Stiber Strömgren, medieforskaren Staffan Sundin och hovrättsassessom Gunilla Svahn Lindström som experter i kommittén.

Till sekreterare fr.o.m. den 15 januari 1998 förordnades kammarrättsassessom Madeleine Kanold och till biträdande sekreterare fil.

kand. Marie Lindström. Marie Lindström entledigades fr.0.m den l oktober 1998.

Kommittén har antagit namnet Mediekoncentrationskommittén.

Mediekoncentrationskommittén överlämnar härmed sitt betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen. Till betänkandet är fogade

en reservation och ett särskilt yttrande.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i februari 1999

Johan Munck

Anders Björck Agne Hansson Göran Hillman

Karin Johansson Lena Klevenås Frank Lassen

Ingvar von Malmborg Olle Wästberg

/Madeleine Kanold

Innehåll

Innehåll l 1

18.6 Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen

1996:844 ..4l9 18.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

1996:353 med instruktion för Konkurrensverket ..4l9

Förkortningar

ADSL Asymmetrical Digital Subscriber Line BBC British Broadcasting Corporation bet. betänkande CD-ROM compact disc read only memory CSA Conseil Supérieur de l’Audiovisuel dir. direktiv DR Danmarks Radio

Ds Departementsserien

ECU European Currency Unit EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskapema EU Europeiska Unionen FACKSAM Fackförbundspressens samorganisation FACTU Föreningen Svensk Fackpress FCC Federal Communications Commission FLT Förenade Landsortstidningar AB

GP Göteborgs-Posten

GT Göteborgs-Tidningen GWB Gesetz Wettbewerbsbeschränkungen

gegen IT informationsteknik JK Justitiekanslern KEK Kommission Errnittlung der Konzentration

zur KL Konkurrenslagen KU Konstitutionsutskottet LO Landsorganisationen i Sverige LRF Lantbrukamas Riksförbund MAI Multilateral Agreement on Investment MD Marknadsdomstolen MKU Massmediekoncentrationsutredningen MMC Monopolies and Mergers Commission MTG Modem Times Group NDP Nederlandse Dagbladpers

NO Näringsfrihetsombudsmannen

NOU Norges offentlige utredninger

14 Förkortningar

NRK Norsk rikskringkastning NU Näringsutskottet OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling prop. proposition

Regeringsformen RUAB Radioundersökningar AB SABO Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SAF Svenska arbetsgivareforeningen SBS Scandinavian Broadcasting Systems SDS Sydsvenska Dagbladet SFS Svensk författningssamling

Sveriges Industriforbund SkD Skånska Dagbladet SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio AB SVT Sveriges Television AB TA Trelleborgs Allehanda TCO Tjänstemännens Centralorganisation TF Tryckfrihetsförordningen

Tidningamas Telegrambyrå A

Tidningsutgivama UR Sveriges Utbildningsradio AB VECTU Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening VLT Vestmanlands Läns Tidning YA Ystads Allehanda YGL Yttrandefrihetsgrundlagen

Sammanfattning

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs uppgift har enligt direktiven varit att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Förslaget bör enligt direktiven samlas i en särskild lag. Kommittén skall enligt direktiven också behandla frågan om konkurrenslagstiftningens tillämplighet på det aktuella området.

Som en bakgrund till sina överväganden redovisar kommittén uppgifter om mediestrukturen i Sverige, den pågående tekniska utvecklingen, de konstitutionella förutsättningarna, nuvarande konkurrensreglering och nuvarande bestämmelser av intresse beträffande radio och TV kap. 2-6. Kommittén redogör också för förhållandena i ett antal jämförbara länder samt för utvecklingen inom EU och Europarådet kap. 7-9.

Enligt direktiven har utvecklingen inom delar av mediemarknaden under de senaste åren gått mot en minskande mångfald och en ökande ägarkoncentration. Den redovisning som kommittén lämnar i betänkandet kap. 2 visar att utvecklingen inte har varit så entydig. På dagspressfältet har visserligen flera ägargrupper genom förvärv ökat sina andelar på den totala marknaden. Å andra sidan har rad ägare

en nya etablerat sig dagspress-, radio- och TV-marknadema, samtidigt som

de större dagspresskoncemema lösts Även koncentraen av upp. om tionstendensema inte bör överdrivas är det inte osannolikt att den pågående utvecklingen mot allt större företag med intressen i flera mediebranscher och i flera länder kommer att fortgå och på sikt leda till en ökad ägarkoncentration.

Utvecklingen har blivit föremål för en livlig allmän debatt där åsikterna gått starkt isär. Vissa bedömare har sett positivt på koncentrationsprocessema. De menar att exempelvis utslagningen av svaga tidningar på de lokala dagspressmarknadema har lett till att den kvarvarande tidningen fått resurser att höja den redaktionella kvaliteten samtidigt som den breddat sitt opinionsbildande material för att kunna locka

16 Sammanfattning

olika kategorier av läsare. Ekonomiskt starkare tidningar anses enligt denna uppfattning också ha större möjligheter att stå emot påtryckningar från annonsörer och andra intressegrupper. I den mån likväl tendenser till likriktning har gjort sig gällande beror det- hävdas det på

helt andra faktorer än ägarkoncentration såsom exempelvis den ökade kommersialiseringen av medierna. Andra menar att koncentrationen redan har medfört betänkliga effekter eller att den i varje fall riskerar att göra det, om utvecklingen fortsätter. Ytterligare finns den åsikten företrädd att frågan i grunden är av principiell art och berör grundvalama för demokratin: en maktfördelning är enligt denna uppfattning lika viktig på förevarande område som när det gäller den politiska demokratin.

Lagstiftningsbehovet m.m.

Vad som på detta område kan väcka betänkligheter oavsett hur

man bedömer den hittillsvarande utvecklingen är att det för närvarande är tveksamt om det finns någon möjlighet till åtgärder mot mycket

ens drastiska förändringar skulle kunna innebära allvarliga hot mot

som mångfalden och den praktiska möjligheten att utnyttja yttrandefriheten. Den situationen torde sakna motsvarighet i praktiskt taget alla andra jämförbara länder. På detta område har det allmänna från

ett ansvar vilket man inte utan vidare kan friskriva sig med hänvisning till intresset av marknadens självreglering och den principiella etableringsfriheten. Den svenska folkstyrelsen bygger enligt regeringsformen på fri åsiktsbildning, och statsmakterna har en skyldighet att till att denna

se förblir en realitet.

Detta gäller särskilt som det är tveksamt om man på detta område kan lita till det korrektiv som konkurrenslagens regler företagsför-

om värv innebär. Dessa regler bygger på internationellt vedertagna principer, men det är för svensk del tveksamt lagen kan genombryta

om den etableringsfrihet som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I denna fråga föreligger det för närvarande en synnerligen besvärande oklarhet om rättsläget.

Rättsosäkerheten gäller inte bara frågan huruvida konkurrenslagens regler om företagsförvärv går att tillämpa på det grundlagsskyddade området, en fråga som blev föremål för livlig diskussion exempelvis i samband med Expressens förvärv Göteborgs-Tidningen. Oklarheten

av gäller även i fråga om andra vedertagna principer till skydd för den lojala konkurrensen, nämligen förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av dominerande ställning.

Sammanfattning 17

Dessa principer och motsvarande regler i tidigare konkurrenslagstiftning torde tidigare allmänt ha antagits tillämpliga även på vara medieområdet, diskussionen under tid visar att även detta men senare är i hög grad kontroversiellt. Det rör sig här om principer av numera praktisk betydelse, eftersom mediebranschen är ett dynamiskt och stor centralt område med snabb utveckling teknik och konkurrensen av ny begränsad marknad den svenska i avsaknad av skyddsregler en som utan alltför stora svårigheter skulle kunna kraftigt minskas eller t.o.m. slås inom viss mediesektor, t.ex. kopplingsforbehåll vid ut en genom annonsförsäljning, blockader på distributions- eller tryckeriområdet eller liknande åtgärder. Den s.k. konvergens som präglar utvecklingen på området och bl.a. innebär att gränserna mellan olika tekniska som metoder för informationsöverföring blir allt otydligare talar också för spelregler bör gälla för affársverksamheten oberoende av att samma den teknik den bygger på. som Såvitt har kunnat utrönas föreligger det inte i något enda jämförbart land någon tvekan att de vanliga konkurrensreglema är tillämpliga om på medieområdet, och i många sådana länder finns dessutom särskild lagstiftning till skydd mot företagskoncentrationer på detta område. Kommittén har övervägt frågan behovet av åtgärder på området om skulle kunna tillgodoses frivilliga överenskommelser på ett genom sådant sätt att lagstiftningsåtgärder kan undvikas. Denna tanke har dock inte vunnit någon nämnvärd hos de ledande organisationerna respons och aktörerna på medieområdet, och det är uppenbart att en hel del svårigheter rättslig och praktisk art skulle möta. Frivilliga överensav kommelser kan emellertid fylla funktion från vissa andra synpunken ter. Ett exempel är intresset att tillgodose önskemålet att läsarna av en dagstidning eller tidskrift i större utsträckning än nu genom själva en publikationen skulle kunna få upplysning vilka intressenter som står om bakom ett tidningsföretag, ordning är föreskriven i lag i flera en som länder.

I debatten möter ibland synpunkten att lagstiftningsåtgärder på

man detta känsliga område inte lämpligen bör övervägas på allvar annat än utvecklingen leder till att ett konkret behov av ingripande uppstår. om Om snabba ägar- och maktförändringar, missbruk dominerande av en ställning eller liknande förfaranden leder till hot mot konkurrensen, mångfalden och yttrandefriheten, kan emellertid statsmakterna, allmänheten och konkurrenterna ställas inför fullbordat faktum. Att ändra grundlagen något första förutsättning för att ingripanden - som är en skall kunna göras tar viss tid. Förslag som läggs fram kommer - nu sålunda inte att kunna träda i kraft förrän år 2003. Kommittén har ansett att det möter betänkligheter att lita till en strategi i sin förlängning skulle innebära att ändringar eventuellt som

18 Sammanfattning

skulle behöva genomföras med retroaktiv verkan, något inte heller som i alla lägen är möjligt, Sverige skall respektera grundläggande rättsom principer och de internationella konventioner vi har anslutit som oss till. Det anförda talar för att lagstiftning är nödvändig, på om man en gång vill undanröja nuvarande rättsosäkerhet och hålla viss bereden skap för att möta en utveckling skulle kunna innebära ett allvarligt som hot mot konkurrensen, mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva yttrandefriheten. Härtill kommer att utvecklingen inom EU kan tänkas göra lagstiftning ofrånkomlig. Även Europarådet har i nylien gen antagen rekommendation förordat att medlemsstaterna vidtar lagstiftningsåtgärder i detta syfte i den mån det inte redan har skett. Det osäkra konstitutionella läget innebär lagstiftning måste att en stödjas av en grundlagsändring, eftersom den skulle riskera att annars

strida mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I

andra länder har åtgärder kunnat vidtas utan ändring i grundlag. Att läget är ett annat för svensk del sammanhänger med att vi har inen gående och detaljerad konstitutionell reglering tryck- och yttrandeav friheten som saknar motsvarighet i andra länder. Denna reglering är av oskattbart värde för att garantera det fria ordet, den innebär men samtidigt att ändringar fortlöpande har behövt göras för att anpassa regleringen till olika principer har bedömts så viktiga som vara att jämkningar av de grundläggande bestämmelserna har ansetts ofrånkomliga. På förevarande område är grundlagen svårtolkad och innebörden bestämmelserna osäker. Utan klara linjer för tolkningen kan av respekten för grundlagen på sikt urholkas. Intresset av att respekten för grundlagen vidmakthålls i förening med de befogade önskemål som gör sig gällande från rättssäkerhets-, konkurrens- och yttrandefrihetssynpunkt liksom de internationella aspekterna innebär enligt kommitténs mening sammantagna ett så starkt lagstiftningsbehov att övervägande skäl talar för grundlagsändring en som gör en lagstiftningsinsats på förevarande område möjlig och säkerställer att vanliga principer för lojal affärsverksamhet iakttas även inom mediesektom.

Konkurrenslagen eller särskild lag

Kommittén anser att konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegrän-

Sande samarbete och mot missbruk dominerande ställning utan av problem bör kunna tillämpliga för mediesektom under förutsättning vara att vissa särbestämmelser meddelas. Samtidigt öppning görs i som en

tryckfrihetsförordningen för att säkerställa konkurrenslagens tillämplig-

SOU 1999130 Sammanfattning 19

het bör det således uttryckligen föreskrivas i tryckfrihetsförordningen tillämpning konkurrenslagen stöd för myndighet eller att en av ger allmänt på grund skrifts innehåll hindra tryckning annat organ att av eller utgivning skriften eller dess spridning bland allmänheten och av inte heller inskränker den befogenhet som enligt tryckfrihetsförordningen tillkommer utgivare periodisk skrift. Motsvarande föreav skrifter bör meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen med avseende på radio- och TV-program och tekniska upptagningar. det ytterligare skall säkerställas att konkurrenslagen tilläm- För att med beaktande mediesektoms särart bör enligt kommitténs pas av mening särskild regel tas in i konkurrenslagen att prövningen i en om fall har betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall ske som under beaktande de grundläggande intressena att säkerställa ett av av fritt meningsutbyte, fri och allsidig upplysning och ett fritt konsten närligt skapande. När det gäller koncentrationsfrågoma kommittén övervägande anser skäl tala för konkurrenslagen kompletteras särskild lag på sätt att av en förutsatts i direktiven. En särlagstiftning skulle innebära att som bestämmelserna bättre kan till de speciella förutsättningar som anpassas gäller för mediesektom. De i konkurrenslagen grundläggande begrepdominerande ställning och relevant marknad blir inte fullt adekvata pen det gäller de mest utpräglat opinionsbildande medierna bl.a. efternär konkurrenslagen inte utrymme för samlad bedömning av som ger en ägande och inflytande inom olika medier t.ex. och TV därför press att det i konkurrenslagens mening rör sig om skilda produktmarknader. Möjligheterna med stöd konkurrenslagen pröva lokala eller att av regionala etableringar företag med riksdominans är vidare mycket av begränsade. Det anförda har således lett kommittén till slutsatsen att en särskild lag mediekoncentrationslag bör införas vid sidan av konkur- - en renslagen.

Principerna för reglering en ny

Kommittén avvisar tanken på att utforma lagstiftning det sättet en ny att redan befintliga företagskoncentrationer skall kunna brytas upp. Inte heller bör det införas några särskilda spärrar mot nyetablering eller flermedieägande eller några bestämda gränser för ett medieföretags expansion. Den lagen bör begränsas till att gälla företagsförvärv nya och andra motsvarande koncentrationer. Tillämpningsområdet för särskild lag bör begränsas till de i mest en utpräglad grad opinionsbildande medierna, dagstidningar såväl i pap-

20 Sammanfattning

persutgåva som i elektronisk form, radio och TV. För övriga medier bör konkurrenslagens vanliga regler mot företagskoncentrationer vara tillräckliga. Den tekniska utvecklingen kan dock göra det påkallat att

utvidga tillämpningsområdet för särlagstiftning. I den delen bör

en man dock avvakta de överväganden på grundval Konvergensutredav ningens arbete för närvarande pågår att bl.a. samordna reglerna som om för elektroniska informationstjänster med dem gäller för radio och som TV. De stiftelseägda statliga public service-företagen bör inte omfattas av en ny lagstiftning. Lagen bör i övrigt gälla både för statliga och privata företag och oberoende av om ett företag är svenskt eller utländskt, under förutsättning att det är verksamt på den svenska marknaden. Några nya regler anmälningsskyldighet vid förvärv medieom av företag behöver inte införas. Det bör tillräckligt med de regler vara som

gäller enligt konkurrenslagen och innebär anmälningsskyldighet

som vid företagsförvärv för det fall att de berörda företagen tillsammans har en omsättning som överstiger 4 miljarder kronor och det förvärvade företagets omsättning överstiger ett visst belopp. Lagen bör emellertid när det finns särskilda skäl kunna tillämpas även när någon automatiskt inträdande anmälningsskyldighet inte föreligger. Den bör således i särskilda fall kunna tillämpas även med avseende på lokala koncentratio-

ner. Enligt kommitténs mening bör den prövning enligt lagsom en ny stiftning skall göras vid ett företagsförvärv eller motsvarande annan koncentration ta sin utgångspunkt i frågan förvärvet skapar eller om förstärker ställning kan befaras ägnad hämma en som vara att ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. En sådan lösning säkerställer att lagstiftningen står i överensstämmelse med det allmänna syfte som ligger till grund för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Om lagen skulle enbart detta rekvisit för ett ingripande skulle ange saklig överensstämmelse uppnås med regler gäller i flera främsom mande länder, däribland den lag på området gäller i Norge. nya som Inte desto mindre torde det stå klart att lagen enligt svenska yttrandefrihetstraditioner då skulle bli alltför och svårförutsebar till sin vag tillämpning. Kommittén anser att ytterligare kriterier måste ställas upp för att ett förbud skall få meddelas. Nära till hands ligger då att ställa ytterligare förutsättupp som en

ning att konkurrenslagens förutsättningar för koncentrationsförbud

principiellt sett är uppfyllda. En förutsättning för ingripande skulle alltså vara att koncentrationen skapar eller förstärker dominerande en ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens. Därvid måste dock bort-

Sammanfattning 21

från konkurrenslagens krav på omsättning överstigande 4 miljarses en der kronor, eftersom lagen skulle bli tillämplig endast med annars avseende på de allra största medieföretagen. En sådan lösning innebär principiellt sett att storföretagen inom den del mediesektom i mest utpräglad grad svarar för opinionsbildav som ningen får ett privilegium i konkurrenshänseende. För att en koncentration skall kunna förbjudas räcker det inte, när det gäller andra som branscher, att koncentrationen står i strid med vedertagna konkurrensrättsliga principer. Det fordras dessutom att koncentrationen kan befaägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig uppras vara lysning. Eftersom konkurrenslagen inte erbjuder möjlighet att sammanväga inflytande på olika marknader betydelse för opinionsbildningen av måste alternativ förutsättning för ingripande kunna vara att koncenten rationen skapar eller förstärker ställning innefattar ett väsentligt en som inflytande inom sådana marknader. Detta kan nämligen inte be-

flera

aktas inom konkurrenslagens system annat än i det fallet att en dominerande ställning redan har uppnåtts inom en produktmarknad. Men även ett tredje typfall bör uppmärksammas. Situationen kan tänkas den att svensk koncern har byggt betydande konvara en upp en centration på mediemarknaden, med hänsyn till koncernens tidisom handlande och olika vidtagna inte kan befaras gare arrangemang hämma ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning. Koncernen en eller stora delar därav säljs emellertid till ett annat företagsenare exempelvis utländsk mediekoncem beträffande vilken man inte en närmare prövning har garantier. Förvärvet bör enligt utan samma kommitténs mening i denna situation kunna prövas och detta oberoende det förvärvande företaget tidigare har etablerat sig som ett av om medieföretag eller inte. Det betyder prövning också bör kunna att en ske förvärvet förändrar kontrollen över dominerande ställning om en eller ställning innefattande ett väsentligt flermedieägande. Förvärvet en kan då i sista hand förbjudas även det inte skulle innebära någon om ökad koncentration på den svenska marknaden. Slutligen bör i lagen uttryckligen att prövningen av om föreanges tagsförvärvet kan befaras ägnat att hämma ett fritt meningsutbyte vara och allsidig upplysning skall ske mot bakgrund av koncentrationens en marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande i art, den situationen. Företagens förväntade agerande är naturligtvis ofta nya lättare förutse när det gäller svenska medieföretag vars tidigare att handlande inom det svenska medielandskapet kan tjäna till ledning för bedömningen. Det försteg svenska företag därmed ibland kan få som kan dock inte någon diskriminering utländska företag. ses som av

22 Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser kommittén att lagen bör utformas så att en koncentration skall kunna förbjudas, den om

skapar, förstärker eller förändrar kontrollen över dominerande en ställning, som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen effektiv konkurrens i fråga av en om en sådan verksamhet enligt det föregående har särskild betydelse som för opinionsbildningen dagspress, radio och TV eller ställ- - - en ning som innefattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verksamheter, och i betraktande av koncentrationens art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande kan befaras ägnad att vara hämma ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning. en

Kommitténs förslag innebär att prövningsorganet inte tilläggs behörighet att föreskriva några åtgärder är alternativa till förbud. Alla som omständigheter i samband med förvärvet skall beaktas och därvid även sådana arrangemang som syftar till att bevara självständigheten för de i koncentrationen ingående enheterna. Några förhandlingar i frågor av detta slag på samma sätt som vid tillämpningen konkurrenslagen bör av dock inte förekomma. Sådana produkter och tjänster som omfattas den särskilda lagen av

bör undantas från konkurrenslagens tillämpningsområde.

Frågor om ingripande mot koncentration skall enligt den en nya lagen prövas domstol. Uppgifterna att följa utvecklingen, ta av emot anmälningar eventuellt infordra uppgifter från de berörda företagen och i sista hand svara för prövningen ett ärende skall föras till domav om stol bör enligt den lagen ankomma på Konkurrensverket. En nya nämnd med särskild expertis i bl.a. yttrandefrihetsrättsliga frågor knyts till verket för dessa uppgifter. Kommittén understryker den stora allmänna betydelsen att prövav ningen när det gäller koncentrationsfrågor på medieområdet görs med stor skyndsamhet. Ett utdraget prövningsförfarande kan leda till betydande problem för berörda företag. På tid har också flera senare lagändringar antagits med syfte att avlasta Konkurrensverket rutinärenden och på detta sätt öka förutsättningarna för en skyndsam behandling. De regler som kommittén föreslår när det gäller prövningen på medieområdet bör kunna bidra till snabb handläggning. en

Sammanfattning 23

Särskilt kabel-TV-fiiretagens ställning

om

Kabel-TV-företagen har för närvarande i många fall en monopolliknande ställning. I förening med det starka skydd som yttrandefrihetsgrundlagen trådsändningar medför detta svårigheter när det gäller

ger att tillförsäkra abonnentema tillräckligt inflytande över programutbudet, fråga har uppmärksammats i många sammanhang.

en som Möjligheterna att på frivillighetens väg komma till rätta med dessa problem är delvis beroende den tekniska utvecklingen men ter sig

av osäkra.

Kommittén att det bör övervägas inte ändring bör göras

anser om en i YGL möjliggör lagstiftning med syfte att ge abonnentema infly-

som tande över vilka distribueras i kabelnät. Kommittén före-

program som slår dessutom att det i radio- och TV-lagen införs en bestämmelse som riktar sig mot villkor i anslutningsavtal innebär begränsning av

som rätten att installera eller använda kabel-TV-anläggning eller att

annan installera parabolantenn.

Författningsförslag

I enlighet med det anförda lägger kommittén fram förslag till ändringar

i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt förslag

till mediekoncentrationslag och till ändringar i konkurrenslagen.

en Dessutom föreslås ändringar i radio- och TV-lagen, lagen om marknadsdomstol och instruktionen för Konkurrensverket.

Reservationer och särskilda yttranden

Kommittén är inte enhällig. En reservation har avgetts av ledamöterna Anders Björck, Karin Johansson och Olle Wästberg. I reservationen anförs ett flertal olika argument mot kommitténs förslag: Trots de bekymmer finns inom svenska medier att kvalitetsmediema har

som svårt att hävda sig, att det finns konformism bland journalister och

en medier och betydande ägarkoncentration är det lätt att konstatera

en att den tekniska utvecklingen och politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen har minskat under det senaste decenniet. Kommittén har inte lyckats visa att lagstiftning mediekoncentration är nöd-

en om vändig. Den har inte heller lyckats lägga fram ett förslag som något väsentligt sätt skulle förändra verkligheten och minska mediekoncentrationen. Den föreslagna mediekoncentrationslagen riktar sig enbart mot åtgärder inom dagstidnings- och etermedieområdet och undantar dessutom public service-företagen. Den konflikt föreligger i och

som

24 Sammanfattning

med att Konkurrensverket hävdar att konkurrenslagen är tillämplig på medieområdet bör lösas genom en vanlig rättslig prövning. Att föreskriva att konkurrenslagen skall gälla framför grundlagama inom medieområdet kommer inte att påverka de verkliga problemen inom medieområdet utan enbart att skapa andra. Om grundlagama möj-

ger lighet för Konkurrensverket att öppnar också för

agera man underhandskontakter mellan verket och medierna såsom sker i andra

typer av konkurrensärenden vilket skulle vara mycket olyckligt när

det gäller frågor som berör etablering av medier. Det är väsentligt att râgången mellan fria medier och statsmakten upprätthålls. Förslaget innebär betydande ingrepp i de grundlagar skall garantera tryck-

som och yttrandefriheten. Den grundlagsöppning föreslås är mycket

som vid. Vanliga lagar kan ändras ett enkelt riksdagsbeslut och detta

genom kan i ett annat politiskt klimat missbrukas. Någon ändring

av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör inte ske.

Ett särskilt yttrande har avgetts av experten Kenny Carlsson.

Författningsförslag

1 till om ändring i Förslag lag tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att det i tryckfrihetsförordningen skall införas

paragraf, 1 kap. 11 följande lydelse. en ny av

1kap.11§

Utan hinder denna förordning gäller vad är föreskrivet i lag

av som om förbud mot

sådant samarbete mellan företag har till syfte att hindra,

som begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller ger ett sådant resultat, -

missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning,

sådan sammanslagning, förvärv eller liknande utvidgning av kontroll företag kan befaras hämma ett fritt meningsutbyte och

av som

allsidig upplysning eller på ett sätt är sakligt från allmän en som, som synpunkt, skapar eller förstärker dominerande ställning, vilken vä-

en sentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avse-

av en värd del av det.

Första stycket stöd för myndighet eller annat allmänt organ

ger att på grund skrifts innehåll hindra tryckning eller utgivning av

av skriften eller dess spridning bland allmänheten och inskränker heller den befogenhet som enligt 5 kap. 3 § tillkommer utgivare av periodisk skrifi.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2003.

2 till

Förslag lag om ändring i

yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs att det i yttrandefrihetsgrundlagen skall inforas en ny paragraf, 1 kap. 14 av följande lydelse.

1kap.14§

Utan hinder denna grundlag gäller vad är föreskrivet i lag av som om förbud mot sådant samarbete mellan företag har till syfte hindra, som att begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller ger ett sådant resultat, missbruk från ett eller flera företags sida dominerande av en

ställning,

sådan sammanslagning, förvärv eller liknande

utvidgning av

kontroll företag kan befaras hämma meningsutbyte och av som ett fritt en allsidig upplysning eller som, på ett sätt är skadligt från allmän som synpunkt, skapar eller förstärker dominerande ställning, vilken en väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del det. av Första stycket stöd för myndighet eller allmänt ger annat organ att på grund det kända eller väntade innehållet i radioprogram av ett eller en teknisk upptagning förbjuda eller hindra dess oflentliggérande eller spridning bland allmänheten och inskränker heller den befogenhet som enligt 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § tillkommer den sänder som radioprogram och utgivare radioprogram och tekniska av upptagningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

3 till mediekoncentrationslag

Förslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig verksamhet ekonomisk eller komav består i i mersiell natur som

utgivning av dagstidningar,

sändningar radio- eller televisionsprogram som är riktade till av allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Första stycket gäller inte, verksamheten bedrivs ett företag i om av vilket samtliga aktier eller andelar ägs stiftelse har bildats av av en som och styrelse enligt stiftelseförordnandet skall utses av regestaten vars ringen på förslag de politiska partier är företrädda i riksdagen. av som

2§ Lagen skall tillämpas under beaktande det grundläggande inav säkerställa ett fritt meningsutbyte, fri och allsidig upptresset av att en lysning och ett fritt konstnärligt skapande.

3 § I denna lag förstås med

Dagstidning: En allmän nyhetstidning dagspresskaraktär med re-

av

guljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning som ut-

kommer med normalt minst fem i veckan, nummer Företag och koncentration: Detsamma som i konkurrenslagen

1993:20.

Anmälningsskyldighet

4 § I fråga anmälningsskyldighet beträffande koncentrationer finns om konkurrenslagen 1993:20. Även anmälningsskyldigregler i 37 § om het enligt nämnda lagrum inte föreligger, får Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga part i koncentration att anmäla koncentratioen en något de berörda företagen bedriver verksamhet avses i nen, om av som l § och det är påkallat särskilda skäl. En part och andra medverav kande i koncentration har alltid rätt att frivilligt anmäla koncentraen tionen.

28 Férfattningsférslag

Förbud mot koncentrationer

5 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda en koncentration omfattas anmälningsskyldighet enligt 37 § konsom av kurrenslagen 1993:20 eller 4 § denna lag eller som anmälts frivilligt enligt vad som anges i sistnämnda paragraf. Koncentrationen skall förbjudas, den om skapar, förstärker eller förändrar kontrollen dominerande över en ställning, som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga verksamhet om en som omfattas av l eller ställning innefattar ett väsentligt inen som flytande inom flera sådana verksamheter, och i betraktande av koncentrationens art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande kan befaras ägnad att vara hämma ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning. en Förbud får dock inte meddelas i fråga koncentration har om en som ägt rum genom förvärv på svensk eller utländsk börs, auktoriseen en rad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället f°ar förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

6 § Ett förbud mot en koncentration innebär att rättshandling en som utgör ett led i koncentrationen därefter blir ogiltig.

Mediekoncentrationsnämnden

7 § Frågor som enligt denna lag ankommer på Konkurrensverket prövas inom verket särskild nämnd, Mediekoncentrationsnämnden. I av en nämnden skall ingå personer med särskilda insikter i frågor i som avses 1 och 2 §§. Ledamöter i nämnden och ersättare för dessa utses av regeringen.

Tillämpning av konkurrenslagen 1993:20

8 § I fall som avses i denna lag tillämpas 38-46 §§, 54-56 §§, 57 § första stycket, 58 59 60§ första stycket och 62-69 konkurrenslagen 1993:20 på motsvarande sätt. I stället för vad föresom skrivs i 64 a§ första stycket konkurrenslagen skall dock gälla att, vid huvudförhandling i mål enligt 5§ denna lag, de lagfarna en av

ledamöterna rätten skall ha särskilda insikter i frågor avses i

av som denna lag och den andre ekonomisk expert. Detta gäller även om

vara förhandlingen också mål enligt konkurrenslagen.

avser

Denna lag träder i kraft den 1januari 2003.

4 till om i

Förslag lag ändring konkurrenslagen 1993:20

Härigenom föreskrivs i fråga konkurrenslagen 1993:20 om dels att 7 och 34 a skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 5§ följande en ny av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§I

Har verksamhet skall som prövas enligt denna lag betydelse för utövande rättighet av som avses i 1 kap. 1 4 kap. 1§, 6kap. 1 § eller 13 kap. 1§

tryckfrihetsförordningen eller

1kap.1§, 3kap. 1,2 eller 8§ eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen, skall vid prövningen särskilt beaktas det grundläggande intresset att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

7§ Avtal eller avtalsvillkor Avtal eller avtalsvillkor som som är förbjudna enligt 6§ är ogil- är förbjudna enligt 6§ är ogiltiga. tiga. Detta gäller dock i den mån en tillämpning av avtalet eller avtalsvillkoret enligt 1 kap.

1 I § tryckfrihetsförordningen

eller 1 kap. 14 § yttrandefrihetsgrundlagen får hindras av myndighet eller annat allmänt organ.

‘ Förutvarande 5 § upphävd genom 1994: 1846.

Författningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 a

Stockholms tingsrätt får på talan Konkurrensverket förbjuda en av koncentration omfattas anmälningsskyldighet enligt 37 § eller som av har anmälts frivilligt enligt vad som anges där. som Koncentrationen skall förbjudas, om den skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd av en del av det, och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga en koncentration som har om ägt förvärv har skett på svensk eller utländsk börs, rum genom som en auktoriserad marknadsplats eller någon reglerad marknad en annan eller inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas genom att avyttra det som har förvärvats. I den utsträckning bildandet ett gemensamt företag som utgör en av koncentration enligt 34 § har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag förblir självständiga, skall samordsom ningen bedömas enligt kriterierna i 6 och 8 §§.

Andra stycket gäller inte marknaden för sådana produkter eller tjänster som avses i 1 § mediekoncentrationslagen 0000:000.

Denna lag träder i kraft i fråga 5 § den 1 januari 2000 och i Övrigt om den 1januari 2003.

2Med nuvarande lydelse lydelsen enligt förslag i betänkandet SOU 1998:98. avses

5 till om i

Förslag lag ändring lagen

1970:417 om marknadsdomstol

m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 lagen 1970:417 markom nadsdomstol m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1§3 Marknadsdomstolen hand- Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt lägger mål och ärenden enligt

konkurrenslagen konkurrenslagen

1993:20, 1993:20,

2. marknadsföringslagen marknadsföringslagen

1995:450, 1995:450, lagen 1994:1512 lagen 1994:1512 om om avtalsvillkor i konsumentförhål- avtalsvillkor i konsumentförhållanden, landen, 4. lagen 1984:292 lagen 1984:292 om av- om avtalsvillkor mellan näringsidkare, talsvillkor mellan näringsidkare,

produktsäkerhetslagen produktsäkerhetslagen

1988:1604, 1988:1604, lagen 1994:615 om in- lagen 1994:615 inom gripande mot otillbörligt be- gripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig teende avseende offentlig upp- upp-

handling. handling, samt

mediekoncentrationslagen 0000:000. Bestämmelserna i 14, 15 och Bestämmelserna i 14, 15 och 16-22 §§ tillämpas inte i mål 16-22 tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkur- eller ärenden enligt konkurrenslagen 1993:20 eller mark- renslagen 1993:20 eller marknadsföringslagen 1995:450. I nadsföringslagen 1995:450

mål enligt marknadsföringslagen eller mediekoncentrationslagen

tillämpas inte heller 13a§. I 0000:000. I mål enligt markstället gäller vad föreskri- nadsföringslagen tillämpas inte som vits i dessa lagar. heller 13 a I stället gäller vad som föreskrivits i dessa lagar.

3 Senaste lydelse 1998:649.

F örfattningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§4

Ordföranden, vice ordföran- Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda leda- den och en av de särskilda ledaen av möterna skall jurister och möterna skall jurister och vara vara ha erfarenhet domare. De ha erfarenhet som domare. De som andra särskilda ledamöterna andra särskilda ledamöterna skall ekonomiska experter. skall vara ekonomiska experter. vara Om det i målet skall prövas en fråga i mediekoncentsom avses rationslagen 0000:000 skall dock minst de särskilda en av ledamöterna ha särskilda insikter i sådan verksamhet som avses i nämnda lag.

För vice ordföranden och och de särskilda ledamöterna var en av finns eller flera ersättare. Bestämmelserna vice ordförande och en om särskild ledamot gäller även ersättare.

Denna lag träder i kraft den l januari 2003.

4 Senaste lydelse 1993:22.

2 19-0466Yttrandefriheten

34 F örfattningsförslag SOU 1999 0

6 till om i radio-

Förslag lag ändring och TV-lagen 1996:844

Härigenom föreskrivs att det i radio- och TV-lagen 1996:844 skall införas en ny paragraf, 8 kap. 7 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 7§

Om det i ett avtal anslut-

om ning till en anläggning för trådsändning, varifån T V-pr0gram sänds vidare till allmänheten och sändningarna når fler än tio bostäder, uppställs villkor som innebär begränsning av rätten att installera eller

använda annan anläggning för trådsändning eller andra tekniska hjälpmedel för att ta emot T V-program, är villkoret utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2000 men gäller även avtal som träffats dessförinnan.

Författningsförslag 35

7 till om ändring i Förslag förordning

med

förordningen 1996:353

instruktion för Konkurrensverket

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1996:353 med in-

om struktion för Konkurrensverket

dels att 3 § skall ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas paragraf, 12 och

en ny a närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Konkurrensverket skall full- Konkurrensverket skall fullgöra de uppgifter följer göra de uppgifter som följer av

som av konkurrenslagen 1993:20 och konkurrenslagen 1993:20, lagen 1994:615 ingripande lagen 1994:615 om ingripande

om mot otillbörligt beteende mot otillbörligt beteende avseen-

avseende offentlig upphandling. de offentlig upphandling Konkurrensverket är sådan be- och mediekoncentrationslagen hörig myndighet i 2 § 0000:000. Konkurrensverket

som avses lagen 1994:1845 om tillämp- är sådan behörig myndighet som ning Europeiska gemenska- avses i 2 § lagen 1994:1845

av

konkurrens- och stats- tillämpning av Europeiska pernas om stödsregler. gemenskapernas konkurrens-

och statsstödsregler.

36 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mediekoncentratiønsnämnden

12 a §

I enlighet med 7 § mediekoncentrationslagen 0000:000 prövas frågor som avses i nämnda lag av Mediekoncentrationsnämnden. Generaldirektören får hänskjuta även andra frågor till nämnden.

Mediekoncentrationsnämnden består av generaldirektören, som är ordförande, och högst tio andra ledamöter. Andra ledamöter än ordföranden utses av regeringen för bestämd tid. Nämnden är beslutför när 0rdföranden och minst hälften de

av andra ledamöterna är närvarande.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2003.

Inledning

l Utredningens uppdrag och arbete

l 1

Utredningsuppdraget

. Enligt direktiven skall kommittén lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägaroch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Kommitténs förslag bör samlas särskild lag.

i en

I kommitténs uppdrag ingår att behandla frågan om konkurrenslagens tillämplighet på medieområdet. Uppgiften innefattar att göra en analys dels av hur de förslag kommittén lägger fram förhåller sig till konkurrenslagen, dels det finns behov av att komplettera konkur-

om renslagen vad gäller företagsförvärv inom medieområdet.

Kommittén skall också föreslå lämpliga sanktionsforrner samt hur och vilken myndighet ärenden enligt de föreslagna bestämmelserna

av skall handläggas.

Det ingår i kommitténs uppdrag att pröva behovet av grundlagsändringar.

Direktiven i sin helhet framgår av bilaga

l Utredningsarbetet

Kommittén har i utredningsarbetet haft tillgång till det material som Rådet för mångfald inom massmedierna tog fram dir. 1995: 13. Materialet har efter uppdatering och kompletteringar använts t.ex. i de delar

38 Utredningens uppdrag och arbete

som behandlar mediestrukturen i Sverige och den internationella jamförelsen.

I olika faser utredningsarbetet har kommittén haft kontakter och

av sammanträffanden med företrädare för Tidningsutgivama och för Bonniergruppen, Modern Times Group och Schibsted.

Kommittén har också haft kontakter med Konkurrensverket och det till verket knutna Rådet för konkurrensforskning.

Chefen för Eierskapstilsynet, den norska myndighet inrättades i

som samband med att den medieforvärvskontrollagen antogs i Norge,

nya har besökt kommittén. Sekretariatet har även sammanträffat med foreträdare för konkurrensenheten vid det tyska näringsdepartementet.

I enlighet med direktiven har samråd skett med Utredningen

om folkstyret i Sverige infor 2000-talet dir. 1997:101. Samråd har också skett löpande med Utredningen den framtida kommersiella lokal-

om radion dir. 1997:13 och Konvergensutredningen dir. 1997:95. Uppgifter som ligger till grund för kommitténs redovisning konver-

om gensen mellan telekom, medier och IT har bl.a. hämtats från Konvergensutredningen. Vidare har samråd skett med Utredningen stöd till

om svensk filmproduktion dir. 1998:36.

Under utredningsarbetet har kommittén hållit sig fortlöpande underrättad om pågående arbete inom Europeiska kommissionen med att utarbeta förslag om begränsning ägande och inflytande inom

av massmedierna.

Kommittén har besvarat en remiss över Konkurrenslagsutredningens betänkande Konkurrenslagens regler företagskoncentration SOU

om 1998:98.

Kapitel 2 i betänkandet har författats huvudsakligen experten

av Staffan Sundin.

Bakgrund

2 Mediestrukturen i

Sverige

Föreliggande avsnitt bygger på det delbetänkande Medieföretag i Sverige SOU 1997:92 som Rådet för mångfald inom medierna lämnade sommaren 1997. Tabellmaterialet i betänkandet har uppdaterats och utvecklingen inom mediebranschema har följts fram till januari 1999. För en utförligare genomgång av utvecklingen fram till 1997 hänvisas till SOU 1997:92 och Staffan Sundins artikel "Ãgande i dagspress, privat lokalradio samt icke-licensfinansierad TV" i en rapport från Pressutredningen -94 Ägarkoncentration i dagspress och radio/T V SOU 1994:145.

2.1 Utveckling av ägandet i dagspressen

2.1.1 Ägarförändringar i juli 1997

dagspressen -

februari 1999

Ägarförändringar inom Bonniersfären

Familjen Bonnier omstrukturerade 1998 sitt medieägande genom att det helägda AB Bonnierföretagen helt övertog Tidnings AB Marieberg, i vilket bolag familjen Bonnier tidigare kontrollerade 76 procent av rösterna och 47 procent av kapitalet. Bonnierföretagens och Mariebergs medieverksamhet har förts över till ett nybildat bolag, Bonnier AB, helägt av Bonnierföretagen, som i sin tur är helägt av Albert Bonnier AB, ägs ättlingar till bröderna Tor, Åke och Kaj Bonnier.

som av Antalet delägare i Albert Bonnier AB uppgår till 64, varav 13 omyndiga. Sex delägare har tillsammans med sina barn vardera en andel på över 5 procent, varav den största uppgår till 13 procent.

40 Mediestrukturen i Sverige

I den nya organisationen har Tidnings AB Marieberg blivit ett vilande bolag, medan dess största dotterbolag, AB Dagens Nyheter, AB Kvällstidningen Expressen och Sydsvenska Dagbladet AB, liksom Dagens Industri Holding AB lagts dotterbolag till Bonnier AB.

som

Trots att Bonniers mycket länge kontrollerat både Bonnierföretagen och Marieberg sedan 1837 respektive 1924 har familjens inflytande haft olika karaktär. I Bonnierföretagen och dess föregångare har medlemmar i familjen alltid suttit i den exekutiva ledningen, medan familjen i Marieberg tidigare Dagens Nyheter endast har varit aktiv på styrelsenivå. Sedan 1954 har tre släktgrenar ingått i ägarkretsen för Marieberg mot två i Bonnierföretagen. Vid omstruktureringen har det nya moderbolagets, Albert Bonnier AB, ägarkrets utvidgats med ett

par medlemmar den tredje släktgrenen.

av

Familjen Bonniers formella ägarposition i Mariebergs dagstidningar, Dagens Nyheter, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenska Dagbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, har stärkts

genom förvärvet av Marieberg. I praktiken hade dock familjen i egenskap

av majoritetsägare och med stark representation i styrelserna för både moder- och dotterbolagen redan tidigare mycket stark ägarposition,

en även om den då till skillnad mot nu tvingades ta hänsyn till minoritetsägamas intressen. Tidigare arbetet i Dagens Nyheters och

var Expressens styrelser helt integrerat i Mariebergs koncemstyrelse. I den nya organisationen kommer de två tidningsbolagen att ledas själv-

av ständiga styrelser.

Både före och efter Mariebergsaffáren har det förts diskussioner

om lämpligheten att tidningsföretag är börsnoterade. I det aktuella fallet

av menar vissa bedömare att det kan vara en fördel för tidningarna att kunna arbeta långsiktigt och inte behöva ta hänsyn till aktiemarknadens ofta kortsiktiga krav, andra pekar på risken för att tidningarna inte kommer att vidta nödvändiga förändringar, när ledningen inte längre är utsatt för marknadens granskning.

Sydsvenska Dagbladet, ett dotterbolag till Tidnings AB Marieberg, som tidigare ägde 25 procent av aktierna i Tidnings AB Allehanda Syd, som ger ut Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, förvärvade sommaren 1997 resterande 75 procent Otiliana AB ägt famil-

av av jerna Mörner, Kaemner och Bjömberg. Bonniers hade tidigare

genom Sydsvenska Dagbladet stark ställning på morgontidningsmarknaden

en i Malmö med kranskommuner med hushållstäckning på mellan 44

en och 69 procent och marknadsandel på mellan 50 och 75 procent

en tabell 2.1. Genom köpet av Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda har Bonniers blivit helt dominerande tidningsutgivare i Ystad/Simrishamnsområdet liksom i Trelleborgs kommun. Endast i Trelleborg förekommer reell konkurrenssituation mellan två

en av

Mediestrukturen i Sverige 41

Bonniers tidningar, medan Sydsvenska Dagbladet fungerar främst som komplementtidning i Ystads Allehandas kämområden.

Tabell 2.1. Morgontidningsmarknaden i sydvästra Skåne 1997. Hushållstäckning. Procent. Kommun/ Arbetet SDS SkD TA YA Bonnier Totalt Bonnier

Källa: TS-Boken 1998. Anm: 1 Avser Bonnier AB:s andel den totala morgontidningsmarknaden i

av procent.

Sydsvenska Dagbladet AB, dotterbolag till Bonnier AB, sålde hösten 1998 sitt dotterbolag Kvällsposten AB till systerbolaget AB Kvällstidningen Expressen. Sydsvenska Dagbladet motiverade försäljningen med att bolaget inte rätt ägare utan att Kvällsposten för att kunna

var utvecklas och överleva behövde samarbeta med de andra kvälls-

42 Mediestrukturen i Sverige

tidningarna i koncernen. Efter förvärvet har ett omfattande samarbete inletts mellan Expressen och Kvällsposten se 2.3.1.

Övriga ägarförändringar

Schibsted förvärvade i juli 1998 aktiemajoriteten i Svenska Dagbladet genom att köpa 62 procent av aktierna av en grupp aktieägare

som företräddes Investor och lade samtidigt ett bud på de aktier inte

av som ägs av Stiftelsen Svenska Dagbladet. Schibsteds avsikt är att behålla 51 procent av aktierna och erbjuda andra tidningsföretag att gå in

som minoritetsägare samtidigt som Stiftelsen Svenska Dagbladet behåller sina 19,6 procent aktiekapitalet och kvarstår i sin hittillsvarande

av roll som garant för kontinuiteten i tidningens journalistiska och opinionsbildande inriktning SvD 1998-07-11. Schibsted är Norges största mediekoncem med en omsättning 5,4 miljarder norska kronor. Koncernen som sedan tidigare är hälftenägare i och operationellt ansvarig för Aftonbladet, kom genom köpet att bli de allra största

en av aktörerna den svenska dagspressmarknaden.

Trots att Svenska Dagbladet och Aftonbladet står för vitt skilda politiska linjer har det funnits ett visst samarbete mellan de två tidningarna långt innan de fick huvudägare. De har ett gemensamt

samma tryckeri i Stockholm och driver tillsammans med Göteborgs-Posten textdatabasen Mediearkivet. Något ytterligare samarbete har inte aviserats som följd av Schibsteds köp av Svenska Dagbladet.

Orkla Dagspresse köpte vid årsskiftet 1997/98 49 procent aktier-

av na i Norrländska Socialdemokraten Valrossen AB ägd arbetar-

av av rörelsen i Norrbotten. Partidistriktet behåller kontrollen över ledarsidan och får tre av fem styrelseplatser. Orkla Dagspresse ingår i Orkla ASA, som är en norsk industrikoncem med omsättning på 33 mil-

en jarder kronor, medierna för 8 procent.

varav svarar

Skånska Dagbladet förvärvade 1996 Laholms Tidning och 1998 Norra Skåne. Alla tre tidningarna ägdes tidningsföreningar förank-

av rade i den lokala centerrörelsen. En samordning av tryckningen de

av två förvärvade tidningarna planeras. Norra Skåne har dominerande

en marknadsställning på sin utgivningsort Hässleholm, medan Laholms Tidning, som är Sveriges minsta sexdagarstidning, möter i sitt spridningsområde hård konkurrens från Hallandsposten.

Gefle Dagblads Förvaltnings AB, med Nya Stiftelsen Gefle Dagblad som huvudägare, förvärvade sommaren 1997 Västernorrlands Allehanda av Högerns Förlagsstiftelse. De övriga tidningarna i koncernen, Gefle Dagblad, Ljusnan, Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda, har en liberal profil. Västernorrlands Allehanda behåller sin

Mediestrukturen i Sverige 43

moderata beteckning, har infört två liberala halvsideskrönikor på

men ledarsidan varje vecka. Tryckningen flyttades till Sundsvalls Tidning 1998. Västernorrlands Allehanda konkurrerar inte med någon av de övriga tidningarna i koncernen.

Ljusdals-Posten, ägd familjen Svender, köpte hösten 1997 Häl-

av singe-Kuriren Bo Präntare. Tidningen kommer att fortsätta som

av lokaltidning i Söderhamn med socialdemokratisk ledarsida. En viss redaktionell och administrativ samverkan mellan de två tidningarna planeras. Tidningarna konkurrerar inte med varandra utan har helt skilda utgivningsområden.

Den tidigare minoritetsägaren Modern Times Group förvärvade i maj 1998 aktiemajoriteten i Svenska Finansnyheter AB och uppnådde därigenom 97 procent aktiekapitalet. Bolaget ger ut Finanstidningen,

av

riksspridd affärstidning med en upplaga 10 800 exemplar. en

Herenco AB förvärvade vid årsskiftet 1997/98 Nerikes Allehandas aktiepost i Östgöta Correspondenten och ökade därmed sin ägarandel till 21 procent. Samtidigt sålde Herenco sin andel 8 procent i det bolag ut Hallandsposten till Nerikes Allehanda, som i sin tur

som ger hembjöd posten till de övriga elva delägarna.

Pingströrelsens tidning Dagen kommer våren 1999 att överlåtas till ett nybildat bolag ägs den tidigare ägaren Dagengruppen, det

som av norska tidningsbolaget Vårt Land, Alliansmissionen och Nybygget. Samtidigt kommer endagstidningen Petrus att inkorporeras med Dagen.

En tidning har lagts under perioden, nämligen Östgöten som ut-

ner

edition i Linköping till Folkbladet. Östgöten kom ut med gavs som en sitt sista nummer på nyårsafton 1997.

Fyra tidningar nyhetskaraktär har förändrat sin utgivning.

av Modern Times Group sedan 1995 ut gratistidningen Metro i

som ger Stockholm startade edition i Göteborg. Datatidningen Compu-

1998 en ter Sweden, utgiven det amerikanska datapressförlaget IDG, över-

av gick 1996 till tvådagarsutgivning och 1998 till tredagarsutgivning. Gefle Dagblad och Arbetarbladet övergick 1997 till sjudagarsutgivning.

Kring nyåret 1999 aviserades en rad samarbetsprojekt och/eller olika former ägaröverlâtelser mellan tidningsföretag. Överlägg-

av ningar rapporterades pågå mellan tidningar i Norrbotten, Södermanland, Östergötland, Gotland, Göteborg och Skåne.

Tendenser iförändringar av ägandet

Flera relativt entydiga tendenser kan urskiljas i tidningsaffårema under 1990-talet. Det är genomgående större företag som köpt mindre, sällan fusioner mellan jämnstora tidningar. Ett undantag utgörs av Ljusdals-

44 Mediestrukturen i Sverige

Postens förvärv av den något större Hälsinge-Kuriren. Vidare har det nästan uteslutande varit redan etablerade tidningsföretag som köpt andra tidningsföretag. De nybildade och lokalt förankrade bolag och stiftelser som tagit över A-pressens tidningar är visserligen

nya som ägare, men fortsätter i princip den centrala arbetarrörelsens tidningsverksamhet. Den enda helt tidningsägaren är MTG dock inte

nya som kom på marknaden genom förvärv utan genom start av en gratistidning av nyhetskaraktär för att sedan köpa en affärstidning. .Ett par tidningsägare som haft sin huvudverksamhet utanför medierna, ägargruppen bakom Svenska Dagbladet samt finansmannen Mats Amhög, har lämnat branschen.

Den svenska dagspressen har alltid varit inhemskt ägd, under

men de senaste åren har de norska medieföretagen Schibsted och Orkla etablerat sig som betydande tidningsägare. Tidigare var tidningsägama i stor utsträckning verksamma enbart inom dagspressen, nu har flera flermedieföretag som Schibsted, MTG och Orkla gått in på dagspressmarknaden, samtidigt flera dagspressföretag etablerat sig på andra

som medieområden se 2.7.4.

I nästan alla företag ligger aktiemajoriteten hos en enhetlig grupp, en familj, släkt, organisation eller stiftelse. Den typ av splittrat ägande som är vanligt i den norska dagspressen förekommer knappast alls. Tendensen går tvärtom mot en renodling av ägande, något som Bonniers köp av Marieberg är ett exempel på, liksom tidigare koncentration av ägande inom Herencokoncemen samt Stampen med Göteborgs- Posten. Även i de börsnoterade dagspressutgivama VLT och MTG kontrolleras aktiemajoriteten av en ägargrupp, släkten Pers respektive Jan Stenbeck. De norska börsnoterade Schibsted och Orkla har däremot ett mer spritt ägande. Schibsteds dominerande ägare är Tinius Nagell- Erichsen från den tidigare ägarfamiljen med en ägarandel på 26

procent, den näst största ägaren, Folketrygdefondet når knappt 7 procent. Bland övriga större ägare finns Orkla med 4 procent, medlemmar

ur den tidigare ägarfamiljen samt ett antal utländska och inhemska fonder och försäkringsbolag. De tio största ägarna i Orkla utgörs fonder och

av försäkringsbolag med ägarandelar på 2,5-9,4 procent.

De svenska tidningskedjoma har i de flesta fall byggts regio-

upp nalt, genom att tidningsägare successivt förvärvat närliggande tid-

en ningar. Även i flera de senaste årens tidningsaffarer har det rört sig

av om denna typ av geografisk expansion. Gefle Dagbladskoncemen har genom köpet av Västernorrlands Allehanda tidningar i alla utgivningsområden efter Norrlandskusten från Gästrikland till Ångermanland med undantag för norra Hälsingland. Göteborgs-Postens, Sydsvenska Dagbladets och Ljusdals-Postens förvärv utgör andra exempel på hur tidningsägare flyttat fram sina positioner i närliggande regioner.

Mediestrukturen i Sverige 45

Flera de nationella politiska och fackliga organisationerna var av tidigare starkt engagerade i tidningsutgivning. Arbetarrörelsens centrala har i praktiken dragit sig tillbaka som tidningsägare. LO äger organ visserligen aktiemajoriteten i Aftonbladet, har överlåtit det operamen tionella till Schibsted. Även Högerns Förlagsstiftelse, med ansvaret anknytning till Moderata Samlingspartiet, har avvecklat större delen av sitt tidningsengagemang. Om den planerade försäljningen Gotlands av Allehanda genomförs återstår endast minoritetspost i Norrbottensen Kuriren. Centerpartiet har gått emot decentraliseringstendensen inom den partiägda att samla sitt tidningsägande i två bolag, pressen genom det partiet ägda Centertidningar med tidningar och det lokalt av sex ägda Skånska Dagbladet med tre tidningar. Privata intressenter har de senaste åren i flera fall gått som delägare i socialdemokratiska tidningar. I den största och tredje socialdemokratiska tidningen, Aftonbladet och Norrländska Socialdemokraten, har arbetarrörelsen behållit aktiemajoriteten överlåtit nära hälften men aktierna till medieföretag utan anknytning till rörelsen, Schibsted av respektive Orkla. Hälsinge-Kuriren, vid rekonstruktionen av Asom konkurs såldes till socialdemokratisk tidningsman, har nu pressens en tagits över ett tidningsföretag med borgerlig anknytning. I alla tre av fallen har avtal slutits att tidningarna skall behålla sin socialdemoom kratiska inriktning. Troligen kommer flera de skisserade trenderna att fortsätta av ovan de närmaste åren. Ett ökat utländskt ägande är inte osannolikt, ett par utländska medieföretag har uttalat sitt intresse för den svenska dagspressmarknaden. Likaså kan det förväntas att ägarkoncentrationen på regional nivå kommer att fortsätta. Det kan vidare inte uteslutas att arbetarrörelsen kommer att söka ägarkonstellationer för sina tidnya ningar.

1 Ägarstruktur

Den svenska dagspressen har länge haft mycket stabil ägarstruktur. en De familjer fortfarande utgör viktig ägare har genomsom en grupp gående varit engagerade i sina tidningar under mycket lång tid, som släkten Ridderstad sedan 1842, släkten Bonnier intressen 1888 aktiemajoritet 1924, släkten Pers 1898, familjen Hamrin ca 1910, familjen Hjöme 1926, familjen Sommelius 1920-talet och familjen Bengtsson 1931. Arbetarrörelsen byggde landsomfattande upp en decennierna runt sekelskiftet. Merparten av dagens största tidpress ningsägare har således funnits på marknaden mycket lång tid Tabell en 2.2.

46 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.2. De 20 största ägarna inom flerdagarspress 23/v 1998.

Agare Antal huvud Upplaga Andel av tidningar helår 97 totalupplagan vardagar

Källa: Bearbetning efter TS upplageuppgifler för 1997. Anm: Agande av Aftonbladet uppdelat på LO Media och Schibsted. 2Inkl 50 procent av Bohusläningens och Strömstads Tidnings upplaga.

Rekonstruktionen efter A-pressens konkurs 1992 innebar att antalet tidningsägare ökade genom att koncernens tidningar överfördes till ägare förankrade i den lokala arbetarrörelsen. Ãgarkoncentrationen mätt i marknadsandelar kom på grund denna omstrukturering

av av arbetarrörelsens att minska något mellan 1978 och 1993, medan

press den har ökat något de senaste åren tabell 2.3.

Mediestrukturen i Sverige 47 Tabell 2.3. /fgarkoncentration inom flerdagarspress 23/v.

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998. Anm: 1Om Aftonbladets hela upplaga förs till Schibsted uppgår de två största ägamas andel till 41,6 procent.

Om arbetarrörelsens och centerrörelsens liksom de liberala tidningskonsortiema sammanförs till var sin grupp underlättas jämförelser över tid mellan olika ägargrupper. Av de sexton största ägargrupperna 1998 återfanns alla utom en bland de tjugo största ägarna tjugo år tidi-

tabell 2.4. Två ägare har lämnat branschen, släkten Wahlgren gare och Wallenbergsfären 1992 respektive 1998. Endast en ägare, Schibsted, är helt tidningsägare i Sverige.

ny som

Den största förändringen sedan 1978 är att Schibsted genom förvär-

Aftonbladet och Svenska Dagbladet på kort tid blivit en av lanven av dets största tidningsägare. Bonniers har sedan 1978 ökat sin andel av dagspressmarknaden med procentenheter. Trots flera tidningsför-

sex värv har dock inte ökat sin andel sedan 1994 beroende på

gruppen Expressens upplageförluster. Arbetarrörelsen har förlorat marknadsandelar, främst på grund den partiella försäljningen av Aftonbladet,

av

även landsortstidningar har minskat både i antal och i men gruppens upplaga.

Familjen Hjöme har minskat sin marknadsandel genom försäljningen GT, inte helt kunnat kompenseras förvärvet av

av som genom halva Bohusläningen. Sedan 1978 har några ägargrupper, Gefle Dagblad, Pers, Hamrin och Ander, ökat sina andelar främst genom köp av tidningar. Med undantag för Schibsteds förvärv har inte de relate-

ovan rade transaktionerna under de senaste åren mer än marginellt påverkat styrkeförhållandena på dagspressmarknaden. Koncentrationsgraden inom branschen har varit mycket stabil tabell 2.5.

48 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.4. De 12 största ägargrupperna inom flerdagarspress 23/v 1998.

Agare Antal Upplaga Andel Förändring Förändring

av

huvud- helår 97 totalupp- andel 1978-97 andel 1993-97

Källa: Bearbetning efter TS upplageuppgifter for 1997. Anm: 1Ägande Aftonbladet uppdelat på Arbetarrörelsen 2

av och Schibsted Tidningar ägda av organisationer i arbetarrörelsen och centerrörelsen två liberala

samt av konsortier har sammanforts till var sin oberoende juridiskt ägande. 3 Inkl. 50

grupp av procent av Bohusläningens och Strömstads Tidnings upplaga.

Mediestrukturen i Sverige 49

inom flerdagarspress 23/v. Arbetar-

Tabell 2.5. Ägarkoncentration

rörelsens och centerrörelsens samt de liberala konsortiernas tidningar

sammanförda till var sin grupp.

1978 1993 1997 20,6 26,7 26,6 Den störste ägaren två 40,9 43,9 39,8 De största ägarna fyra 54,7 56,9 56,7 De största ägarna 70,6 73,2 73,0 De åtta största ägarna ägarna 85,2 89,2 89,0 De sexton största

En jämförelse mellan olika ägarformer visar vissa förskjutningar

2.6. De privatägda liksom de stiftelseägda tidningsedan 1978 tabell ökat sin andel något bekostnad de organisationsägda. En arna har av förändringarna är följd omstruktureringen arbetarstor del av en av av framför allt försäljningen halva Aftonbladet till rörelsens press, av och överlåtelser vissa tidningar till stiftelser med anknyt- Schibsteds av arbetarrörelsen. Svenska Dagbladets övergång från stiftelseägd ning till till privatägd tidning är viktig förändring. en annan

Tabell 2.6. Ågarformer inom flerdagarspress 23/v 1978 och 1997.

Ägarforrn Upplaga Andel Upplaga Andel % % 1978 1997 2 660 600 59 2 634 100 66 Privata ägare Stiftelser 680 300 15 755 200 19

varav

stiftelser

12 500 0

Privata stiftelser

Organisationer 1 150 100 26 599 400 15

varav

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1998.

50 Mediestrukturen iSverige

Landsortstidningama har av tradition haft stark ställning på den en svenska dagspressmarknaden, med ungefär hälften den totala av dagspressupplagan. De lokalt förankrade familjerna alltid spelat som en viktig roll ägare i landsortspressen är fortfarande som en av de stora ägargruppema tabell 2.7 och tabell 2.8. Flera de

av familjeägda företagen har utvecklats till tidningskedjor. En rad familjeägda tid-

ningar har sedan 1950-talet övertagits i regel partipolitiskt och lokalt av förankrade stiftelser. Efter A-presskoncemens

upplösning har stif-

telseformen i flera fall använts för de lokala bolag som övertagit de tidigare A-presstidningama. Till skillnad från många andra länder har den svenska storstadspressen aldrig haft några betydande ägarintressen

i landsortspressen.

Tabell 2.7. Ägargrupper på landsortspressmarknaden

1997. Upplaga och marknadsandel.

6,0 Nya Stiftelsen Gefle Dagblad Gefle Dagblad, Sundsvalls Tidning

118 800 6,0

m fl

3,1 Erik och Asta Sundins stiftelse Norrköpings Tidningar

Kristianstadspress

Övriga ägare

166 000 8,4 Totalt

l 979 000 100,0

Källa: Bearbetning av TS-Boken 1998.

Mediestrukturen i Sverige 51

Olika andel landsortspressens 23 nr/vecka Tabell ägartypers av

upplaga 1997. Procent.

1-2 tidningar 23 tidningar Totalt

Ägartyp

17,7 30,9 48,6 Privatägda familjer landsorten 12, 5 26,0 38, 5 varav i 1,6 4,9 6,5 varav tidningskonsortier storstadspress 6 6 varav utlandsägare 1,0 1,0 varav Stiftelser och organisationer 31,2 20,2 51,4

socialdemokratiska 1 6 12, 6 varav centerpartistiska 0,3 8,0 3 varav 6,0 i 15,9 liberala 9,9 varav moderata 3 2 14, 5 varav 48,9 5l 100,0

Bearbetning uppgifter i Nordicoms Databas över svenska medie- Källa: av

företag. Ägarförändringar 1998 inbegripna. Skånska Dagbladets ägande av Anm: Skåne ingår i kategorin centerpartistiska organisationer i stor- Norra stadspress

Bonnier och familjen Hjöme är starkare på intäkts- än Släkten

upplagemarknaden på grund höga annonsintäkter och hög periodicitet

förhållandet råder för de flesta övriga Tabell 2.9. Det motsatta av Arbetarrörelsen med sina höga andel av lågtäckningstidningar ägarna. är ett exempel på sådan ägargrupp. en resultat kan variera kraftigt år från år. Enligt Tidningsföretagens Presstödsnämndens undersökningar har Bonniersfáren under åren

1995-97 för betydande andel den svenska dagspressens svarat en av totala resultat med 56, 30 respektive 41 procent, mycket tack vare att

med 2,5 totalupplagan varje år stått för Dagens Industri procent av totalresultatet. Arbetarrörelsens tidningar redovisar cirka 20 procent av nettovinst, samtliga tidningar, förvisserligen en mindre men gruppens ha gått med förlust. Av Schibsteds utom tre, skulle utan presstödet redovisade den nyförvärvade Svenska Dagbladet en förlust tidningar 100 miljoner kronor, medan Aftonbladet gick efter presstödet på över Alla de landsortspress redovisade positiva med vinst. större ägarna av resultat, även några dem hade låg nettomarginal. om av

52 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.9. Ekonomiskt resultat för ägargrupper på den svenska dagspressmarknaden 1997. A/Ikr.

Ägare Intäkter Netto- Nettomar-

Netto- Andel Andel

resultat ginal % resultat

av av

fore stöd intäkter resultat

2,9

Schibsted

2,0 6,2 Stiftelse

100 100

Källa: Bearbetning av årsredovisningar 1997 för företag ägda respektive

av ägargrupp samt av Dagspressens ekonomi 1997. Anm 1Pro forma inkl. Svenska Dagbladet. 2

Avser rörelseresultat respektive rörelsemarginal.

Mediestrukmren i Sverige 53

2.2 Dagspressägamas position på

marknaden

i Sverige utgör inte enhetlig nationell marknad

Dagspressmarknaden en

i utsträckning TV-, bok-, skiv-, tidskrifts- och ñlmmarknasamma som utmärkande draget för dagspressen är i stället de lokala dema. Det marknademas centrala ställning. Marknader där de nationella aktörerna

får underordna sig de lokala. Avgränsningama de lokala marknaderna faller sig i regel naturav kan i vissa fall problematiska. TS-Boken använder Aliga men vara regionema grund för sin uppdelning i olika delmarknader. En som ytterligare uppdelning på kommunnivå görs också. Samtliga tidningars upplaga och hushållstäckningstal redovisas på båda nivåerna. I föreliggande undersökning har A-regionnivån använts. I regel ger den god bild marknaderna. Några A-regioner består dock av två en av distinkta dagstidningsmarknader. Det gäller t.ex. Skara/Lidköping och Hudiksvall/Ljusdal, där två lokaltidningar har dominerande ställning en i var sin del av regionen. Täckningstal har länge varit centralt begrepp vid analys tidett av ningarnas styrka på marknaden. Här kommer täckningstalen att användas dels för studera ägargruppemas totala täckning av delmarknaatt dema, dels för undersöka ägargruppemas marknadsandelar på tre att marknader, nämligen för lokala morgontidningar, för kvällstyper av tidningar samt för nationellt spridda morgontidningar.

2.2.1 Ägarnas totala marknadstäckning

Vid marknadsanalyser dagspress utgår i regel från de enskilda av man tidningarnas täckningstal. Här skall i stället ägamivå användas, för att försöka skapa bild i vilken utsträckning ägargrupp lyckas en av en delmarknad. Ett problem med denna typ mätning är de täcka en av hushåll läser två eller flera ägargrupps tidningar. Den som av en vanligaste formen dubbeltäckning är kombinationerna morgontidav

och sexdagarstidning/tredagarstidning. I det förra

ning/kvällstidning

fallet förekommer dubbelläsning framför allt på utgivningsortema. Den andra existerar inom Andergruppen på ett par marknader. typen Bonniers och arbetarrörelsen/Schibsted, har tid- Två ägargrupper, ningar spridda över hela landet tabell 2.10. Bonniers nådde som är 1997 dock inte över 50 procent i hushållstäckning i fler än tre områden, Ystad, Malmö och Stockholm. Genom köpet GT ökade Bonniers sin av i Göteborg från 7 till 18 procent. Arbetarrörelsen dominerade i täckning

54 Mediestrukturen i Sverige

några områden, Piteå, Sollefteå och Kiruna, i över hälften men av regionerna låg täckningen under 20 De övriga

procent. tidningsägama

hade i stor utsträckning koncentrerat sig till landsdel, en där de i regel hade en hög täckning.

Tabell 2.10. Ägargrupper med täckningstal 2 10 procent i tre eller flera A-regioner 1997. Antal A-regioner. Totalt 70 A-regioner.

Ägargrupp 80 70- 60- 50- 40- 30- 20- 10- Summa 79 69 59 49 39 29 19 Släkten Bonnier l 1 1 l 7 56 67 Schibsted inkl. Afton- 7 49 56 bladet Schibsted exkl. Añon- l 1 bladet Arbetarrörelsen inkl. 2 1 1 3 2 10 9 27 55 Aftonbladet Arbetarrörelsen exkl. 2 2 1 5 8 7 25 Aftonbladet

6 Dagblad Stiftelsen Barometern 2 2 l 5 Liberala konsortier 1 2 1 1

5 Familjen Bengtsson l l 2 4 Familjen Hjöme l

2 3 Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1998.

Dagspressens delmarknader

Dagspressen behandlas ofta marknad. Den kan dock delas in i

som en tre typer av marknader, nämligen den lokala morgontidningsmarknaden, kvällstidningsmarknaden samt marknaden för nationellt

spridda morgontidningar.

Mediestrukturen i Sverige 55

Lokaltidningsmarknaden

De lokala morgontidningama sprids på ett stort antal, i regel väl avgränsade marknader. Det kan dock problematiskt att avgöra inom vara vilka områden storstadstidningama bör betraktas som lokaltidningar. I regionerna närmast utgivningsorten kan de nationella morgontidningnämligen fylla funktionen lokaltidning, kanske framför arna även som allt för pendlare. I undersökningen har dessa tidningars utgivning i an-

gränsande utgivningsområden räknats i lokaltidningsmarknaden.

Den typiska svenska lokala tidningsmarknaden domineras av en ägargrupp. I 45 70 A-regioner hade den störste ägaren 1997 en av marknadsandel över 70 procent tabell 2.11. I endast nio regioner fanns jämn konkurrens, endast i de femton en någorlunda varav en av kommunerna nämligen Gävle. En viss konkurrenssituation fanns största i ytterligare tjugotal områden, där den mindre tidningen hade en ett marknadsandel på mellan 20 och 30 procent. Av de större regionerna återfanns endast Stockholm och Malmö/Lund i den sistnämnda kategokommuner, Göteborg, Västerås, Örebro rin. I fyra av landets största och Jönköping, behärskade den största tidningen mer än 90 procent av marknaden, i ytterligare fem mellan 75 och 89 procent.

Luleå, Lycksele, Östersund, Härnösand, Gävle, Karlskoga, Karlshamn, Visby och Motala. I Bollnäs/Söderhamn, Avesta/Hedemora och Skara/Lidköping är konkurrensen jämn A-regionnivå, områdena består av två marknader men med var sin dominerande tidning.

56 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.11. Marknadsandelar på lokaltidningsmarknaden för de större ägargrupperna i svensk dagspress I 99 Antal A-regioner.

Ägargrupp 90- 80- 70- 60-

50- 40- 30- 20- Summa

100 89 79 69 59 49 39 29

5 Liberala konsortier 2 1 1 4 Nya Stiftelsen Gefle 1 1 1 1 1 5 Dagblad Familjen Bengtsson 1 1 1 3 Släkten Bonnier 1 2 3 Erik och Asta Sundins 1 l 2 Stiftelse Eskilstuna-Kurirens 1 1 2 Stiftelse Släkten Ridderstad 1 1 2 Stiftelsen VK-Press 1 1 2 Familjen Svender 2 2

Övriga 3 2 1

2 1 2 2 l 14 SUMMA 18 18 9 12 9 10 8 15 99

Källa: Bearbetning efter TS-boken 1998.

Många regioner domineras helt sin ägargrupp. av var Hamrin och Pers är ensamma utgivare flerdagarstidningar i Jönköpings respekav tive Västmanlands län. Båda har dessutom grupperna en stark ställning i var sin del Västergötland. I Värmland och av angränsande områden dominerar Andergruppen. I tre län i sydöstra Sverige är Stiftelsen

Barometern ledande tidningsutgivare Sydostpress. Nya Stiftel-

genom sen Gefle Dagblad äger ledande tidningar efter Norrlandskusten. I

Dalarna dominerar Bengtsson-gruppen.

Några grupper har ett geografiskt spritt ägande. Centerrörelsen är starka i några områden i södra Sverige och Stockholm. De liberala runt konsortiema dominerar i Halmstad och Närke. Släkten Bonnier når en marknadsandel över 60 procent i Ystad, Stockholm och Malmö. Arbetarrörelsen nådde över 20 procents marknadsandel på 22 delmarknader,

men över 70 procent endast i tre områden, Sollefteå, Piteå och Kiruna. I

Mediestrukturen i Sverige 57

33 regioner ligger den socialdemokratiska pressens andel under 5 pro-

cent Sedan 1978 har antalet marknader där den dominerande ägaren har marknadsandel över 80 procent än fördubblats. Flera möjliga en mer orsaker till den ökade ägarkoncentrationen på de enskilda delmarknaderna kan urskiljas. I några fall beror förändringen på att konkurrerande tidningar lagts i Jönköping, Linköping, Tranås, Växjö ner, som och Borås. Det finns klar tendens mot att tidningarna koncentrerar sig allten på sina kämområden och medvetet drar tillbaka sin olönsamma mer bevakning orter i spridningsområdets periferi. Arbetarrörelsens av byggdes gång med ambitionen att bevaka ett län, som i press en upp regel innefattade flera delmarknader. Många socialdemokratiska tidningar har alltmer börjat att koncentrera sina till utgivningsresurser regionen. Exempel på områden övergivits är Västervik, Nyköping som och Mjölby/Motala. I Skåne har Arbetet under de senaste åren lagt ner flera lokalredaktioner för att i stället satsa mer Malmö-regionen. Även flera större landsortstidningar Nerikes Allehanda, Östgöta som Correspondenten och Upsala Nya Tidning har lämnat vissa perifera områden. Under de senaste åren har dock ett förstatidningar satsat på att par öka sin täckning utanför sitt utgivningsområde, nämligen Östgöta egna Correspondenten i Motala och Ljusnan i Söderhamn.

Konkurrenstidningsorter

Hösten 1998 utkom fler tidning på sjutton orter i Sverige tabell än en 2.12. l stad, Malmö, utgavs tre tidningar, där dock Skånska Dagen bladet hade huvuddelen sin spridning utanför utgivningsområdet. I av de sexton tvåtidningsstäderna fanns socialdemokratiska tidningar i fjorton. På endast plats förutom Stockholm, konkurrerade två boren gerliga tidningar med varandra, nämligen i Skövde där familjen Anders Skaraborgs Läns Allehanda och Hamrins Skövde Nyheter var inbegripna i en hård strid.

58 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.12. Utgivningsort och upplaga 1997 för dagstidningar på konkurrensorter.

Ort Tidning Upplaga Hushållstäck- Relation Förändring av ningutgiv- upplaga % ningsområde % 1997 1997 1978-97 1993-97 1997 Luleå Norrländska Social- 39 500 36 1 -9 1,3 demokraten

blad

Östersund Östersunds-Posten 27 200

43 -12 -9 1,1 Länstidningen Öster- 25 000 40 32

-15 sund

2,5 Tidningen Värmlands Folkblad 25 900 23 -4 -6 Eskilstuna Eskilstuna- 33 100 55 17 -3

3,4 Kuriren Folket 9 800 15 -62 -24

Mediestrukturen i Sverige 59

Hushålls- Förändring Relation Ort Tidning Upplaga av täckning upplaga % utgivningsområde %

Oskarshamns- Tidningen Östra Småland 17 6003 20 4 -9

Göteborg Göteborgs-Posten 261 61 -13 -3 16,0

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1994 samt Pressens Tidning 5/1997. 1 Relation Kvoten törstatidning/andratidning 2 Karlskoga-Kurirens edition i

zjlnm:

Orebro 3 Inkl. Nyheterna.

utgivningsområden, Östersund, Gävle och Visby, är konkur-

I tre rensläget jämnt. I Falun har visserligen Falu-Kuriren och Dala-Demokraten relativt likvärdiga upplagor, den senare har ett större sprid-

men ningsområde där den möter konkurrens från andra tidningar i Bengts-

totalt har än dubbelt så stor upplaga som den son-gruppen, som en mer socialdemokratiska tidningen. I Norrbotten är Norrbottens-Kuriren

än Norrländska Socialdemokraten i utgivningsområdet, medan större

60 Mediestrukturen i Sverige

förhållandet är omvänt för hela spridningsområdet. På några orter, Karlskoga, Karlskrona, Malmö, där relationen mellan tidningarna är mindre än två föreligger reell konkurrenssituation, medan i Örebro

en och Göteborg är styrkeförhållandena så ojämlika att det är svårt att tala om verklig konkurrens. I Eskilstuna har upplagegapet vuxit från 2 800 exemplar 1978 till 23 300 1997, till en viss del beroende på att Folket begränsat sitt spridningsområde. I Göteborg och Malmö har Arbetet Nyheterna förlorat marknadsandelar.

Det finns ingen entydig tendens att de stora tidningarna ökar på de mindres bekostnad. Det mest kända exemplet på andratidnings

en uppgång är Länstidningen Östersund under tiotal år kring 1980

som ett ökade sin marknadsandel från 25 till något över 50 procent, är

men nu något mindre än Östersunds-Posten. I Karlskoga har

Karlskoga-Kuriren

sedan 1993 kraftigt ökat sin upplaga på sin lokala konkurrents bekostnad. I Dalarna har Dala-Demokraten ökat sin marknadsandel både i förhållande till Falu-Kuriren och hela Bengtsson-gruppen. Andratidningarna har noterat mindre andelsökningar även i Kalmar och på Gotland.

I de tre städer, Borås, Jönköping och Växjö, förlorat tidning

som en sedan 1978 har den kvarvarande tidningen endast marginellt ökat eller i ett fall minskat sin upplaga. Lokaltidningamas sammanlagda täckning i de tre regionerna har mellan 1988 och 1997 minskat med 20, 20 respektive 27 procentenheter.

Kvällstidn in gsmarknaden

Under 1990-talet har styrkeförhållandena mellan kvällstidningsägama förändrats väsentligt tabell 2.13. Bonniers har förvärven

genom av Kvällsposten och GT stärkt sin position på marknaden, på grund

men av Expressens tillbakagång har marknadsandelen sjunkit sedan 1993. Schibsted och LO har å andra sidan kraftigt ökat sin andel

och har nu närmare hälften av marknaden.

Mediestruk1ureniSverige 61 Tabell 2.13. Ägargrupper på kvällstidningsmarknaden 1978, 1993 och 1997. Upplaga och marknadsandel.

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998.

1 Inkl 50 Idags upplaga. Anm: procent av

Kvällstidningsmarknaden har haft nedåtgående trend under flera

en decennier och har sedan 1970 förlorat än 30 procent av sin upplaga

mer

2.14. Under de fyra senaste åren har alla förutom Aftonbladet

tabell

lidit kraftiga upplageforluster.

Tabell 14 Kvällstidningarnas upplageutveckling 1978-1997.

Procent.

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998.

Nationellt spridda morgontidningar De nationellt spridda morgontidningarna, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt de regionalt spridda Göteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet och Arbetet Nyheterna allmänt spela viktig roll för

anses en opinionsbildningen i landet stort utrymme for politiskt

genom att ge och kulturellt material. Inte minst i debatten kring ägarkoncentrationen i medierna har dessa tidningars betydelse for det offentliga samtalet framhävts, liksom värdet av att kontrollera dem.

62 Mediestrukturen i Sverige

De fem tidningarna har mellan 1978 och 1997 förlorat tillsammans cirka 100 000 exemplar tabell 2.15 Förlusten motsvarar den under perioden startade Dagens Industris upplaga, tidning dock inte

en som har samma innehållsliga bredd de andra storstadstidningama.

som Ägargruppemas styrkeförhållanden har förändrats sedan 1978. Bonniersfären har stärkt sin position köpet Sydsvenska Dagbla-

genom av det och starten av Dagens Industri och svarar för drygt hälften

nu av gruppens upplaga, medan tidigare Wallenbergsfärens och numera Schibsteds Svenska Dagbladet vuxit av egen kraft. Framför allt Arbetet Nyheterna men även familjen Hjömes Göteborgs-Posten har fått vid-

kännas en tillbakagång.

Tabell 2.15 De nationellt spridda morgontidningarnas totala upplaga 1978 och 1997.

Ägargrupp Upplaga Förändring % Marknadsandel

1978 1997 1978-96 1993-97 1978 1997 Släkten Bonnier 402 5001 572 700 42 -2 37 52 varav Dagens Industri 102 000 22 0 9 Dagens Nyheter 402 500 347 900 -14 -9 3 7 32 Sydsvenska Dag- 1 14 5001 122 800 7 3 10 I 1 bladet

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979, 1994 och 1998. Anm: 1Sydsvenska Dagbladet ägdes 1978 släkten Wahlgren.

av

Även storstadstidningama har viss överspridd upplaga de

om en är dock i första hand lokala tidningar, med växande andel upplagan

en av i utgivningsområdet tabell 2.16 Den enda verkliga riksmorgontidningen är Dagens Industri med bara tredjedel upplagan i Stock-

en av holm och med låg jämn täckning över hela landet. Det finns

en men en genomgående tendens att den överspridda upplagan minskar tabell 2.17. De tre regionala tidningarna har i dag endast en överspridning på cirka 5 procent. De tre tidningarna i Stockholm har ungefär lika stor överspridd upplaga, drygt 60 000 exemplar. Trots att Dagens Nyheter har förlorat en tredjedel av sin upplaga ute i landet har Bonniers kunnat

Mediestrukturen i Sverige 63

öka sin marknadsandel krañigt, främst genom starten av Dagens Industri. Over 90 procent av den överspridda morgonpressen kontrolleras

två medieägare, Bonniers och Schibsted. av

Tabell 2.16. De nationellt spridda morgontidningarnas upplaga i ut-

givningsområdet 11978 och 1997.

1978 1997 Förändring

1978-97 Ägargrupp Upplaga % total Upplaga % total Upplaga %

upplaga upplaga Släkten Bonnier 308 3001 77 439 000 77 130 700 42 varav Dagens Industri 38 000 37 38 000 100 Dagens Nyheter 3 08 300 71 284 400 82 -23 900 -8 Sydsvenska Dagbladet I 02 2002 89 116 600 95 14 400 14

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1998. Anm: 1Med utgivningsområde den A-region, där tidningen ges ut samt

avses angränsande A-regioner 2 Sydsvenska Dagbladet ägdes 1978 av släkten Wahlgren.

64 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.17. De nationellt spridda morgontidningarnas upplaga utan-

för utgivningsområdet 1978 och 1997.

l 978 1997 Förändring Marknads-

1978-97 andel Tidning Upplaga % total Upplaga % total Upplaga % 1978 1997

upplaga upp-

laga Släkten Bonnier 94 2002 23 133 700 23 39 500 42 44 64 varav

det

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1998. Anm: 1Med utgivningsområde den A-region, där tidningen

avses ges ut samt angränsande A-regioner 2 Sydsvenska Dagbladet ägdes 1978 släkten

av Wahlgren.

Bonniersfaren har ökat sin täckning i landsorten i 25 regioner, framför allt i Skåne, och minskat i lika många, främst i Mälardalen. Dagens Nyheter har minskat över hela landet. Svenska Dagbladets täckning har varit relativt oförändrad. Göteborgs-Posten hade 1978 drag

av en regiontidning med en täckning på 13-31 procent i åtta regioner i Västsverige. I genomsnitt har täckningstalen halverats fram till 1997 och

i endast två regioner utanför Göteborg når tidningen täckning över

en 10 procent.

Bakom storstadspressens tillbakagång i landsorten ligger åtminstone for ett par tidningar en medveten strategi att skära den olönsamma

ner landsortsupplagan och i stället satsa sina resurser i och kring utgivningsområdet. I vissa områden har troligen de lokala tidningarnas forbättrade bevakning av in- och utrikesnyheter, kultur, ekonomi etc. tillsammans med det ökade totala medieutbudet minskat behovet

av en storstadstidning.

Mediestrukturen iSverige 65

Storstadspress

I den ovan gjorda genomgången har indelningen lokala morgontidningar, kvällstidningar och nationellt spridda morgontidningar använts. I debatten kring brukar ofta ytterligare kategori åberopas,

pressen en nämligen storstadspress. För fullständighetens skull lämnas en översikt över ägandet i storstadspressen, domineras Bonniers och

som av Schibsted tabell 2.18.

Tabell 18. Ägare i storstadspress 1997.

Ägare Antal Upplaga

Andel av upp-

tidning Exemplar lagan %

Källa: Bearbetning av TS-boken 1998.

2.3 Samverkansfonner inom

dagspressen

2.3.1 Redaktionell samverkan

Inom den svenska pressen har det sedan länge funnits olika former

av samarbete kring redaktionellt material. På det opinionsbildande fältet har byråer med anknytning till de politiska partierna erbjudit tidningarna inom sin sfär material i form av cirkulärledare, krönikor, debattartiklar etc. Den tidningarna kooperativt ägda Tidningamas Tele-

av grambyrå, TT, har sedan 1922 levererat både in- och utländska nyheter. FLT, ägt av borgerliga landsortstidningar, och A-pressen numera Avisa Centralredaktion har producerat featureartiklar och i viss utsträckning även nyhetsmaterial. De in- och utländska bilderna har pressen hämtat från några bildbyråer. Ett visst redaktionellt samarbete har även funnits mellan tidningar som ingått i samma koncern. Under

3 19-0466Yttrandelnneten

66 Mediestruk1ureniSverige

de senaste åren har de olika formerna av redaktionellt samarbete genomgått stora förändringar.

Ägarfördelningen i TT bygger i hög grad styrkeförhållandet mellan tidningarna vid bolagets grundande. Schibstedsfaren är på grund av koncernens tidningsbolags starka ställning 1922 största ägare i TT med 29 procent av aktierna följd av Bonniersfären med 19 procent. De tre storstadstidningsutgivama, Schibsted, Bonniers och Stampen, kontrollerar tillsammans 49,4 procent aktiekapitalet. På grund

av av rösträttsbegränsningar vid bolagsstämman faktiska kontroll

är gruppens lägre.

TT har i många decennier varit den svenska pressens centrala leverantör av in- och utrikesnyheter. Det utländska nyhetsmaterialet produceras i huvudsak av några stora nyhetsbyråer som TT samverkar med, men även av TT:s egna korrespondenter. Skeendet i Sverige bevakas av TT genom huvudredaktionen i Stockholm och lokalredaktioner i Luleå, Sundsvall, Göteborg och Malmö. För nyheter med riksintresse från landsorten är TT även beroende av leveranser från de lokala tidningarna. Landsortspressen har således tre olika relationer till TT

som ägare, kund och leverantör.

Under de senaste åren har TT varit utsatt för en omfattande kritik från många landsortstidningar. Byrån anklagas bl.a. for Stock-

att vara holmscentrerad och alltför inriktad på att tillgodose etermediemas behov. Ett problem för TT är att deras kunder, landsortspress, storstadspress, privat lokalradio och TV, har olika krav som kan vara svåra att tillfredsställa samtidigt. Landsortstidningama är exempelvis irriterade över att de måste lämna sina bästa nyheter till TT, sänds i

som etermediema innan de publiceras i tidningen. Som följd missnöjet

en av har en rad landsortstidningar sagt upp sina kontrakt med TT och prövat andra nyhetsleverantörer. Läget kompliceras att den konkurrerande

av byrån FLT:s ägare kontrollerar 42-43 procent aktierna i TT.

av

En rad större dagstidningsföretag Schibstedgruppen, Bonnier AB, Stampen, VLT, Upsala Nya Tidning, Norrköpings Tidningar, Östgöta Correspondenten och A-pressgruppen tillsammans äger 70

som ca procent av aktierna bildade vid årsskiftet 1998/99 ett nytt bolag, TT Intressenter AB, som i februari 1999 lade ett bud samtliga aktier i nyhetsbyrån. Det uttalade syftet är att få färre ägare strävar åt

som samma håll.

Förenade Landsortstidningar AB FLT ägs av 71 tidningar, vilka enligt ett konsortialavtal skall vara ledande borgerlig landsortstidning. Företagets verksamhet omfattar dels annonsförmedling, dels produktion av redaktionellt material. På det redaktionella fältet låg tyngdpunkten tidigare på framställning featurematerial, under

av men de senaste åren har byrån vidgat sitt verksamhetsfält betydligt. FLT

Mediestrukturen i Sverige 67

levererade tidigare enbart till sina ägare, men har det senaste året tagit

Metro och Dagen i kundkretsen.

Nyhetstjänsten har byggts ut dels genom en ökad bevakning från FLT:s egen redaktion i Stockholm, dels genom ett utbyte av artiklar av riksintresse mellan tidningarna i ägarkretsen. Kunderna erbjuds fardigredigerade in- och utrikessidor, som bygger på FLT:s eget material och AP:s utrikesnyheter. Våren 1996 abonnerade ett femtontal tidningar på tjänsten. I januari 1999 hade 33 tidningar sagt upp sina abonnemang med TT och tog allt sitt icke-lokala material från FLT, 14 tidningar abonnerade enbart på TT, medan övriga använde båda byråerna.

I samarbete med Bertelsmann, en av världens största mediekoncerner, producerar FLT en TV-bilaga, som går ut i ca 800 000 exemplar, dvs. ungefär dubbelt så hög upplaga som Aftonbladets. En börsbilaga ges ut i samarbete med par andra företag, däribland Bonniers Privata Affärer. FLT:s bildbyrå fusionerades 1996 med Svenska Dagbladets bildbyrå Pica till FLT-Pica, som 1999 kommer att slås samman med Schibsteds och Norsk Telegrambyrås NTB Pluss. Den nya bildbyrån kommer att bli Nordens största.

Avisa Centralredaktion som ägs av åtta tidningar i den socialdemokratiska sfáren bedriver en liknande verksamhet som FLT. Kundkretsen utgörs av ett sextiofemtal tidningar, förutom de socialdemokratiska tidningarna och en del endagstidningar även flera stora borgerliga tidningar som Östgöta Correspondenten, Borås Tidning och Helsingborgs Dagblad. Byrån erbjuder sina kunder drygt 70 färdigredigerade sidor

vecka, däribland tolv in- och utrikessidor, tv-bilaga och börssidor. per Våren 1998 abonnerade 13 tidningar, samtliga socialdemokratiska, på in- och utrikessidoma, som bygger på TT-material. Avisa är underleverantör av färdiga sidor till TT.

Under de senaste åren har flera specialinriktade nyhetsbyråer startats. Nyhetsbyrån Direkt, ägd av Bonnier Affársinformation, levererar affarsnyheter elektroniskt direkt till sina företagsabonnenter men också till FLT och enskilda tidningar. Delphi Economics är huvudleverantör till ett antal börs- och ekonomisidor bl.a. Avisas och ger även ut en ekonomibilaga som medföljer vissa landsortstidningar. Tre byråer med partipolitisk anknytning, Liberala Nyhetsbyrån, Svenska Nyhetsbyrån och Pre Cent producerar främst politiskt material för i forsta hand tidningar inom den liberala, moderata respektive centerpartistiska sfaren.

Sedan Mariebergs dotterbolag Pressens Bild förvärvat Reportagebild och som ovan nämnt Pica och FLT:s bildbyrå fusionerats är en stor del av bildfönnedlingen i Sverige koncentrerad till dessa två företag. Pressens Bild säljer bilder dels från koncernens fotografer dels från andra bildbyråer, framför allt AP. Byrån har ett samarbetsavtal med TT

68 Mediestrukturen i Sverige

om dagliga bildleveranser. Pica-FLT förmedlar på motsvarande sätt bilder från egna fotografer och olika samarbetspartners, bl.a. Reuters.

Även på koncemnivå har det redaktionella samarbetet ökat. Flera

av tidningskedjoma, som Herenco, Nya Werrnlands-Tidningen och VLT, har ett omfattande utbyte av artiklar och i viss utsträckning även fårdigredigerade sidor mellan koncernens tidningar. Några koncerner, som Nya Werrnlands-Tidningen, Dalarnas Tidningar samt Sydostpress tillsammans med Borås Tidning, har inrättat speciella redaktioner som producerar material för hela koncernen och i något fall även för extern

försäljning.

Sammanfattningsvis finns det en tydlig tendens mot en uppdelning av produktionen av landsortspressens redaktionella material. En allt större del av det icke lokalt anknutna materialet framställs och redigeras utanför redaktionerna, som alltmer får koncentrera sig på den lokala bevakningen.

Samverkan inom Bonniersfären

Mariebergs Övertagande av Sydsvenska Dagbladet innebar inte någon större samordning med koncernens övriga tidningar. Dagens Nyheter fortsatte sitt mångåriga annonssamarbete med Sydsvenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Expressen och Dagens Nyheter trycker delupplagor på Sydsvenskan Tryck. På det redaktionella fältet finns sedan många år tillbaka ett visst samarbete mellan Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet inom utlandsrapporteringen, något som inte har påverkats nämnvärt av förvärvet. Inte heller Sydsvenska Dagbladets köp av Allehanda-gruppen har hittills medfört några större förändringar. Trelleborgs Allehandas läsare har dock erbjudits att köpa Kvällspostens söndagsutgåva till kraftigt reducerat pris.

Bonniersfárens förvärv av GT skiljer sig på flera punkter från gruppens övriga tidningsköp. Det var inte moderbolaget, Tidnings AB Marieberg, utan dotterbolaget, AB Kvällstidningen Expressen, som initierade och genomförde affären. Tidigt stod det klart att GT skulle integreras i Expressen på både det administrativa och redaktionella planet. Verksamheten sammanfördes i ett bolag.

Något samarbete mellan Kvällsposten och Expressen inleddes inte efter Mariebergs förvärv av Sydsvenska Dagbladet AB, som ägde hälften av Idag och efter separationen hela Kvällsposten. Sedan AB Kvällstidningen Expressen genom en intemtransaktion inom Bonnier AB i december 1998 förvärvat Kvällsposten har en långtgående integrering av koncernens tre kvällstidningars redaktionella material aviserats, något som redan genomförts mellan Expressen och GT. Expres-

Mediestrukturen i Sverige 69

sens redaktion i Stockholm producerar en plattform för alla tre tidningarna i form av in- och utrikes material, bilagor, servicetext, som GT:s och Kvällspostens redaktioner kompletterar med stoff med anknytning till väst- respektive sydsverige. Det förekommer ingen samordning beträffande det opinionsbildande materialet i form av ledare och kulturartiklar, däremot debattartiklar.

Kritiker har menat att det omfattande redaktionella samarbetet mellan de tre tidningarna kommer att utplåna de mindre tidningarnas identitet som sin respektive Iandsändas egen kvällstidning. De nya ägarna har framhållit dels att ett omfattande besparingsprogram är nödvändigt för att de mindre kvällstidningarna skall kunna överleva på sikt, dels att det redaktionella samarbetet ger utrymme för en bättre lokal bevakning. Även andra än ägarna har framhållit GT:s prekära läge, exempelvis skrev de tre fackföreningama i samband med att förvärvet prövades till Konkurrensverket och hävdade att om köpet stoppades kunde det leda till att GT lades ner.

Ur ägarkoncentrationssynpunkt kan Expressens köp av GT tolkas på olika sätt. Å sidan stärkte Bonniers sin ställning på kvällstidnings-

ena marknaden, där familjen numera ut tre av fyra tidningar, å andra

ger sidan försvagades familjen Hjömes tidigare mycket starka position på den lokala dagstidningsmarknaden. Genom förvärvet ökade Bonniers andel av den totala tidningsmarknaden i Göteborg från 8 till 20 procent, samtidigt som Hjömes andel minskade från 78 till 66 procent.

2.3.2 Annonssamverkan

Det finns en lång tradition av annonssamverkan inom den svenska pressen. På nationell nivå finns sex samannonseringspaket tabell 2.19, där tidningar inom de olika kategorierna, kvällstidningar, landsortstidningar och storstadsmorgontidningar, valt att samarbeta över ägargränser och i viss mån över politiska gränser. På regional nivå finns sammanlagt ett fyrtiotal olika samannonseringsaltemativ. Genomgående samarbetar närliggande borgerliga tidningar med varandra oberoende av ägande. Däremot har inte tidningskedjoma någon samverkan mellan sina tidningar i olika delar landet. De socialdemokratiska tidningarna

av har åtta olika regionala kombinationer för sina annonsörer.

70 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.19. De större samannonseringspaketens försäljning 1997. Mkr.

Samannonserings- 1997 Förändring Tidningar paket 1996-97

% Impact 338 10 Samtliga kvällstidningar FLT Riks 253 l Ca 80 borgerliga landsortstidningar

ca

flerdagarstidningar Heta Skåne 49 49 Arbetet Nyheterna, Helsingborgs

Dagblad Källa: Mediatrender 18/ 1998. Anm: lNerikes Allehanda, Norrköpings Tidningar, Nya Wermlands-Tidningen, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning och Östgöta Correspondenten.

Av Bonniers tidningar ingår således Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet i City, kvällstidningama iImpact tillsammans med Aftonbladet och Allehanda-gruppen i FLT medan Dagens Industri säljer på egen hand. Dagens Nyheter och Expressen erbjuder dessutom ett gemensamt paket för nöjesannonser.

2.4 TV-ägare

Under den senaste tioårsperioden har TV-branschen gått igenom stora förändringar inte bara genom att flera nya TV-kanaler startats utan också genom att en rad nya TV-anknutna marknader utvecklats. Tidigare bedrevs så gott som all TV-verksamhet inom två företag. Sveriges Television producerade i egna lokaler de svenskspråkiga programmen, köpte in och översatte utländska förvärvade via den

program, europeiska radio- och TV-unionen EBU sändningsrättigheter för

större evenemang samt överförde programidéer från utlandet till svenska förhållanden. Sveriges Television svarade för utsändningama, medan distributionen sköttes av Televerket.

Under 1990-talet har en rad företag startats specialiserat sig på

som olika typer av tjänster, som program- och reklamproduktion, översättning, dubbning, teknik- och studiouthyming, text-TV, rättighets- och formatförsäljning, annonsforsäljning samt distribution via kabel eller

Mediestrukturen i Sverige 71

satellit. På företagsnivå har de större aktörerna valt olika sätt att organisera verksamheten. Några har vertikal integration med

en kontroll över flera produktionsled. Andra aktörer har koncentrerat sig på ett led.

2.4. 1 Produktionsbolag

Fram till början av 1990-talet producerades så gott som alla svenska TV-program inom Sveriges Television. Med tillkomsten av en rad reklamfinansierade kanaler som TV3, TV4, Kanal 5 och ZTV som alla lade ut huvuddelen sin programproduktion på fristående bolag ska-

av pades en ny marknad.

På grund att aktörerna använder olika redovisningsmått och defi-

av nitioner är det svårt att ge en fullständig bild av tv-produktionsmarknaden. Det står dock helt klart att Sveriges Television fortfarande är den överlägset största svenska TV-producenten. Av den svenska produktio-

utgjorde 1997 91 procent egetproducerat material, 3 procent samnen producerat och 6 procent helt externt producerat. Företaget betalade 126 miljoner kronor till utomstående svenska producenter.

TV4 har valt att producera endast nyheter inkl. morgonprogram, vissa samhällsprogram samt sport i egen regi. För de lokala sändning-

anlitas lokala produktionsbolag. Den övriga svenska produktionen arna köps in från ett tjugotal produktionsbolag till ett beräknat värde 1996 av cirka 300 miljoner kronor. I de lokala produktionsbolagen har TV4 successivt ökat sin ägarandel tabell 2.21, medan företaget inte har

se

några ägarintressen i de övriga produktionsbolagen. Redan innan Bonniersfárens inträde i TV4:s ägarkrets var kanalen en stor kund hos Bonniers två produktionsbolag, Wegelius TV och TV Spartacus. Det finns inga tecken på att kanalens val producenter påverkats ägarföränd-

av av ringarna.

TV3, Kanal TV6 och ZTV köper in huvuddelen av sitt svenska material från externa producenter. Stenbecksfärens kanaler, TV3, TV6 och ZTV anlitar både bolag inom sfären se nedan och helt fristående bolag. TV3:s köp uppskattades 1996 till 180 miljoner kronor. Kanal 5 har inga ägarintressen i produktionsbolag.

När de reklamfinansierade tv-kanalema etablerade sig i slutet av 1980-talet kom rad entreprenörsägda bolag in på den nya produk-

en tionsbolagsmarknaden, i regel specialiserade på olika områden som lokal-tv 2.4.3, drama, frågeprogram, underhållning, sportsänd-

se

ningar, feature etc. Så gott som samtliga av de mest framgångsrika och expansiva företagen förvärvades åren kring 1995 stora nordiska

av medieföretag, samtidigt som ett par icke-nordiska produktionsbolag

72 Mediestrukturen iSverige

startade verksamhet i Sverige tabell 2.20. Branschen har de

egen senaste åren haft lönsamhetsproblem vilket lett till och förväntas leda till ytterligare omstruktureringar.

Tabell 2.20. T V-produktionsbolag i Sverige 1997 Omsättning och resultat i Sverige. Mkr.

Huvudägare Bolag Omsätt- Resultat

ning f skatt

us vision AB

us Wikander Egmont Nordisk Film International AB 24,7 -0,7 Björn Nordstrand TV Kompaniet4 19,8 0,1 m.fl.4 Bo Landin Scandinature AB 17,7 0,8 Familjen Dabrowski Dabrowski TV AB 14,6 2,8

Källa: Respektive företags årsredovisning 1997. Anm 1Uppgiften uppskattad andel på 70 % för tv-produktion bolagets

avser av totala omsättning på 136,7 miljoner kronor med ett resultat före skatt på 9,8 miljoner kronor. 2 Endemol gick hösten 1998 minoritetsägare i Metro-

som nome Film Television, som samtidigt övertog Endemols verksamhet i Sverige och Danmark. 3 Verksamheten omfattar produktion tv-serien Tre

av Kronor. 4 TV-Kompaniet övertogs i december 1998 AB Jarowskij.

av

Störst på den svenska marknaden av de från kanalerna fristående bolagen är det ännu entreprenörsägda Jarowskij. Schibsted framstår som den mest offensiva aktören, sedan företaget först förvärvat den svenska Mutter-gruppen och den danska Metronome och därefter allierat sig med Endemol se nedan. Efter fusionen kommer Schibsted att

de allra största aktörerna marknaden. Stenbecksfáren vara en av

Mediestrukturen i Sverige 73

finns representerad dels MTG:s Strix, dels det börsnoterade

genom MTV, där Kinnevik är största ägare. Sfärens bolag producerar program såväl för de egna kanalerna som för konkurrenterna. ICA-förlaget har breddat sin verksamhet genom att förvärva det mycket lönsamma Team Jelbe, ett produktionsbolag som är specialiserat sportsändningar.

Två de större internationella produktionsbolagen, Endemol och

av Grundy, som tidigare sålt rättigheter till svenska bolag, etablerade 1996

verksamhet i Sverige. Hösten 1998 allierade sig Endemol med egen Schibsteds på den nordiska marknaden genom att köpa en minoritetsandel 35 procent i Metronome Film Television och överlåta sin verksamhet i Sverige och Danmark till detta bolag.

Bonniers är huvudägare i Wegelius TV och hälftenägare i TV Spartacus, som producerar drama. Egmont är ytterligare ett stort nordiskt tv-företag etablerat sig på marknaden genom inköp av ett

som entreprenörslett företag.

Sveriges Televisions kostnader för egen produktion uppgick 1997 till 1 834 miljoner kronor. Den totala marknaden exkl. TV4-fönstema för s.k. fri TV-produktion i Sverige beräknades ha omsatt drygt 600 miljoner kronor 1997. TV 4:s kostnader för egen produktion kan uppskattas till cirka 300 miljoner kronor, de övriga svenska kanalemas egenproduktion är betydligt mindre. Även helt jämförbara uppgifter

om saknas kan Sveriges Televisions andel den totala svenska tv-pro-

av duktionen uppskattas till cirka 65 procent.

Produktionen vissa typer program, som dagliga dramaserier,

av av situationskomedier och underhållningsprogram, tenderar att alltmer samordnas på nordisk bas. Så gott som alla av de större produk-

en tionsbolagen på den svenska marknaden är verksamma i ett eller flera andra nordiska länder. En viss stordriftsfördel uppnås genom att samma koncept spelas in på flera olika språk med inhemska aktörer. Den svenska dramaserien Vita Lögner blir Hvide Løgne på danska och Hvite Løgner" på norska.

De senaste årens tendenser på tv-produktionsområdet tyder att de nordiska public service-företagen även i fortsättningen kommer att

för huvuddelen den inhemska produktionen. De stora nordiska svara av medieföretagen, Bonniers, MTG, Schibsted, Sanoma, Alma Media och Egmont, kommer sannolikt att försöka expandera på tv-marknaden genom att förvärva andra bolag eller alliera sig i olika konstellationer med varandra och/eller med icke-nordiska medieföretag.

74 Mediestrukturen i Sverige

2.4.2 Försäljning av rättigheter

Handel med forrnaträttigheter snabbt växande företeelse inom

är en internationell TV-produktion. Med format avses en originalidé för program med dess samtliga komponenter. Fonnaträttigheten tillkommer det produktionsbolag som offentliggör en originalidé genom produktion av originalprogrammet. Enligt svensk lag har ett format inte ett heltäckande immaterialrättsligt skydd på det sätt som ett verk som skyddas av upphovsrättslagstiftningen. Inom den internationella TV-industrin har emellertid praxis för skydd av format skapats genom en betydande

handel med formaträttigheter mellan produktionsbolag och TV-kanaler.

De flesta underhållningsprogrammen i de svenska kanalerna

av bygger på inköpta fonnat. I regel produceras den sän-

programmen av dande kanalen eller svenska produktionsbolag under överinseende

av av formaträttsinnehavaren.

I takt med att antalet TV-kanaler, både abonnemangs- och reklamfinansierade, vuxit har de nationella public service-bolagen mött en allt hårdare konkurrens om sändningsrättigheter till större sportarrangemang. I Sverige har det uppmärksammats att det av den tyska Kirchgruppen kontrollerade bolaget ISPR förvärvat rättigheterna till Allsvenskan och VM-kvalmatchema i fotboll samt Elitserien i ishockey under fyra år.

Om visionema en digital TV med mängder kanaler förverkli-

om av gas kommer de företag som äger rättigheter till fonnat, sportsändningar, långñlmer eller TV-program att spela en viktig roll på den framtida TV-marknaden. De svenska TV-kanalema och produktionsbolagen försöker visserligen att utveckla har

egna program, men sannolikt inte de resurser som krävs för att på allvar ta upp konkurrensen med de stora utländska mediekoncemema.

Programföretag

Sveriges Television

Sveriges Television AB ägs liksom Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB sedan 1997 av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Stiftelsens styrelse utses av regeringen på förslag de politiska

av partierna i riksdagen. Programbolagen skall vara självständiga gentemot moderstiftelsen och medelstilldelningen sker direkt till programbolagen. Sveriges Televisions styrelseordförande med suppleant utses

av regeringen, medan de övriga ledamöterna ägaren.

utses av

Mediestrukturen i Sverige 75

När en andra TV-kanal startades 1969 organiserade Sveriges Radio TV-verksamheten i två självständiga enheter med ansvar för var sin kanal, skulle tävla med varandra. Ledningen för TV2 överfördes

som 1987 till de 10 distrikten ute i landet, medan Kanal 1 förblev stockholmsbaserad. omorganisation genomfördes 1996. De två med

En ny varandra konkurrerande kanalerna försvann som självständiga enheter. Programverksamheten organiserades i ett antal programenheter och programsättningen koordinerades helt för de två sändningskanalema. Sveriges Television hoppades genom samordningen få bättre möjligheter att möta konkurrensen från de kommersiella kanalerna.

Även inom den organisationen finns ett visst mått inre mång-

nya av fald med självständiga enheter som helt eller delvis bevakar samma område. Det främsta exemplet är organisationen av nyhetsarbetet med två självständiga nyhetsredaktioner, Rapport och Aktuellt. Samhällsprogrammen produceras av självständiga redaktioner i Luleå, Umeå, Stockholm och Malmö. En redaktion i Stockholm svarar för en övergripande kulturbevakning, kompletteras specialinriktade redak-

som av tioner för litteratur i Sundsvall, bildkonst i Malmö, musik i Örebro samt ungdomsmusik i Växjö. Av den totala egna programproduktionen görs 55 procent i de tio distrikten utanför Stockholm.

TV4

I samband med att Nordisk Television AB senare namnändrad till TV4 AB på hösten 1991 fick koncession att bedriva markbunden sändning, förband sig de dåvarande ägarna att inte i någon avgörande grad ändra sina inbördes ägarförhållanden. Efter bolagets introduktion på börsen 1994 kom huvudägama, Investor AB genom ett dotterbolag, Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt, Bokförlaget Natur och Kultur, Föreningsbanken, LRF och Slakteriförbundet att tillsammans inneha 80 procent

aktierna i bolaget tabell 2.21. I TV4:s nuvarande sändningstill-

av se

stånd stipuleras att ägarförhållandena och inflytandet i TV4 får inte i sin helhet påtagligt förändras så ägarkoncentrationen inom medierna ökar.

Den första väsentliga förskjutningen av maktbalansen i ägarkretsen ägde i februari 1997 då Marieberg förvärvade SPP:s hela post och

rum

del Föreningsbankens aktiefonders innehav, inalles 16,7 procent en av

aktiekapitalet. Det finländska medieföretaget Alma Media förvärav vade i oktober 1997 Investors hela aktiepost samt en mindre post, tillsammans 23,4 procent av aktiekapitalet, och blev därigenom TV4:s största enskilda aktieägare. Alma Media bildades formellt 1998 genom

sammanslagning av tidningskoncemen Aamulehti Group och MTV, en

76 Mediestrukturen i Sverige

som sedan 1957 drivit en reklamfinansierad tv-kanal. Bonniersfáren är den största enskilda ägaren i Alma Media med 23 procent, den näst största United Magazines Ltd kontrollerar 13 procent. Bonnier AB:s koncernchef Bengt Braun är vice ordförande i styrelsen.

Tabell 2.21 Ägargrupper inom TV4 AB 1994. och 1998. Procent av aktiekapitalet.

Ãgargrupp Våren 1994 1998-06-30

Källa: Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB. Aktiebok for TV4 AB 1998- 06-30.

Mariebergs och Alma Medias förvärv kritiserades av bl.a. kulturministern för att strida mot den ovan citerade passusen i TV4:s sändningstillstånd att ägarförhållandena i TV4 inte fick förändras så ägarkoncentrationen inom medierna ökade. Ägarförändringen föranledde dock inte någon uppsägning av statens avtal med TV4.

Den nya ägarkonstellationen Alma Media och Marieberg med sammanlagt 40 procent av aktierna använde sin styrka genom att vid en extra bolagsstämma i januari 1998 inte omvälja Stenbecksfärens företrädare i styrelsen, med motiveringen att de ägde TV4:s främsta konkurrent på reklam-tv-marknaden och inte borde ges insyn i kanalens arbete. Vid samma tillfälle ökade de två huvudägama sin egen representation i styrelsen till sex ledamöter av sammanlagt åtta. Till ny styrelseordförande valdes Alma Medias vd Matti Packalén. Under våren har TV4:s vd Christer Forsström ersatts av Aftonbladets förre chefredaktör Thorbjörn Larsson, som tidigare aldrig arbetat inom Bonniersfáren.

Mediestrukturen iSverige 77

Ett motiv för Alma Media att gå in som ägare i TV4 var att stärka banden mellan sin egen kanal MTV och den svenska kanalen, både i form samarbetsavtal och gemensamt agerande vid förvärv av rättig-

av heter. TV4 räknade även med att kunna dra nytta MTV:s långa erfa-

av renhet av tv-sändningar.

De kan diskuteras Alma Media, med tre fjärdedelar aktieka-

om av pitalet i finländska händer, skall betraktas som en del av Bonniersfären, men det står klart att Bonniers tillsammans med sina finländska partners tagit över kontrollen av TV4 och definitivt upphävt den maktbalans mellan olika sfärer som rått i bolaget sedan starten.

I det ursprungliga avtalet med staten åtog sig TV4 att för den regionala nyhetsbevakningen teckna löpande kontrakt med minst 20 produktionsbolag utanför storstadsregionema, det stadgades vidare att händelser och skeenden i olika delar av landet skall speglas i programmen. För att uppfylla sina åtaganden startade TV4 regionala program, s.k. TV4-fönster, som producerades av lokala bolag. Dessa bolag hade i regel lokalt förankrade ägare i olika konstellationer där till exempel fristående TV-producenter, dagspress, det lokala näringslivet och kommunala stiftelser ingick. TV4 har successivt köpt in sig i samtliga fjorton bolag som producerar femton TV-fönster tabell 2.22 och är största ägare i tio dem. I Östersund, Uppsala och

numera av Västerås är den största lokala tidningen största ägare, medan pressen har dragit sig tillbaka som delägare på andra orter, bl.a. i Göteborg och Malmö. De lokala tv-bolagen förefaller att bli alltmer integrerade i TV4 både ägarrnässigt och organisatoriskt.

78 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.22. Huvudägare i lokala T V-stationer med "fönster" i T V4. 1997.

Företag Kanal Huvudägare CBA Lokal TV i Stockholm TV4 Stockholm TV4 AB 65,5, AB TV Uppland AB TV4 Uppland Upsala Nya Tidning 42,3, TV4 32,6 TV4 Öst AB TV4 Öst TV4 60 TVF Lokal TV AB TV4 Jön- Blomqvist Produktion AB 37, TV4 AB

köping/Borås 33,67, TV Sydost AB TV4 Sydost TV4 AB 100 TV SkåneAB TV4 Skåne TV4 AB 100 TV Halland AB TV4 Halland TV4 AB 68,89, TV4 i Göteborg AB TV4 Göteborg TV4 AB 100 TV Fyrstad AB TV Fyrstad Ringside Production AB 90, TV4 AB l0, Kanal Skaraborg AB TV4 Skaraborg TV4 AB 60, LRF 39 TV Värmland i Sverige AB TV4 Värmland TV4 AB 66,64 TV Bergslagen AB TV4 Bergslagen VLT Media AB 49, Lantmännens Tryckeri-

förening 26, TV4 AB 25 TV4 Norr AB TV4 Sundsvall TV4 AB 100 TV4 Norr AB TV4 Botnia TV4 AB 100 Optimal TV i Åre AB TV4 Jämtland Östersunds-PostensTryckeri AB 5l, TV4 AB 49 TV Norrbotten AB TV4 Norrbotten TV4 AB 26,6 Lokala intressenter 73,4 Källa: Nordicoms databas över svenska medieföretag.

De lokala TV-bolagen finansierar sin verksamhet lokal TV-

genom

reklam och i viss utsträckning sponsring. Genomgående har bolagens

resultat varit dåliga tabell 2.23. I flera fall har aktieägarna, i första

hand TV4, fått gå in med tillskott. Stationema i Västerbotten och Öster-

götland gick i konkurs, verksamheten har överförts till andra bolag

men

med TV4 som huvudägare. De lokala bolagen belastade TV4:s resultat

med 75 miljoner kronor 1997 koncessionsavgiftema utgjorde

varav

55 miljoner kronor.

Mediestrukturen i Sverige 79

Tabell 2.23. Omsättning och resultat för lokala T V-stationer med "fönster" i T V4. 1997. Mkr.

Företag Station Om- Res e Netto-

sättning finansnetto marginal

procent

Källa: Mediatrender 12/1998. NORDICOM:s databas över svenska medieföretag.

Stenbecksfärens T V-kanaler

Industriförvaltnings AB Kinnevik under de senaste tio åren byggt

som

omfattande tv-verksamhet omorganiserades 1997 då dotterbolaupp en get MTG Modern Times Group, där större delen koncernens medie-

av verksamhet låg samlad, börsnoterades samtidigt som aktierna delades ut till Kinneviks aktieägare. Moderbolaget behöll vissa medieaktiviteter, bl.a. betal-tv-kanalerna TV1000, TV1000 Cinema, som dock MTG övertog det operationella ansvaret för. Förutom dessa kanaler driver MTG nyåret 1999 i Sverige sina kanaler, de reklamfmansierade

egna TV3 och ZTV samt betal-tv-kanalen TV6. Dessutom är företaget näst största delägare i TV4 tabell 2.20. Slutligen är MTG verksam på

se

tv-marknadema i de övriga nordiska länderna samt i de tre baltiska staterna.

TV3-kanalema i Skandinavien drivs i ett Londonbaserat företag, TV3 Broadcasting Group Ltd, varför det inte finns någon separat redo-

80 Medieslrukturen iSverige

visning för det ekonomiska utfallet i Sverige. Bolaget har under åren 1993-1997 redovisat ett sammanlagt rörelseresultat 622 miljoner kronor och en genomsnittlig rörelsemarginal på 10 procent. TV1000 har under samma period genererat rörelseförluster på 756 miljoner kronor med en genomsnittlig rörelsemarginal på -35 procent. Motsvarande tal för gruppens övriga kanaler är -697 miljoner kronor respektive -247 procent. Sammantaget har således verksamheten gått med mycket stor förlust.

Kanal 5

Scandinavian Broadcasting System SA SBS inträdde 1991 som den tredje större aktören på den svenska reklam-TV-marknaden då företaget förvärvade aktiemajoriteten i Nordic Channel nuvarande Kanal 5. Disneykoncemem, som tidigare största enskilda aktieägare, sålde i

var mars 1998 ut sitt innehav i SBS. Efter försäljningen är ägarspridningen stor i bolaget. Största ägare är grundaren Harry E Sloan och ett par fonder med vardera något över 10 procent aktierna.

av

Scandinavian Broadcasting System bedriver förutom i Sverige TVverksamhet i Norge, Danmark Belgien och Nederländerna. Bolaget driver även radioverksamhet, bl.a. i Sverige se 2.5.2. Den svenska kanalen som efter flera namnbyten TV5 Nordic, Femman går under namnet Kanal 5 är sedan 1995 helägt av SBS. Företaget har säte i Luxemburg, vilket innebär att den svenska radio- och TV-lagstiftningen inte är tillämplig. Bolaget är noterat Nasdaq-börsen i New York.

Canal Plus ’ kanaler

Nethold, som bl.a. drev de nordiska betal-tv-kanalema FilmNet, fusionerades 1996 med det franska betal-tv-bolaget Canal Plus, är den

som främsta aktören på den europiska betal-tv-marknaden med 10 miljoner abonnenter och en omsättning 1997 på 18 miljarder kronor. De största ägarna i företaget är Havas och FilmNets förre huvudägare Richemont.

Canal Plus har efter fusionen gjort stora investeringar i den nordiska verksamheten via sitt dotterbolag Canal+ Television AB. Kanalerna relanserades under nya namn dels den för hela Norden gemensamma Canal+, dels en kanal för varje land, i Sverige Canal+ Gul. Det tidigare utbudet med långfilmer, underhållning och pornografi har kompletterats med en stor satsning på sportsändningar, bl.a. Allsvenskan i fotboll och Elitserien i ishockey. Se även 2.4.4. Canal Plus verksamhet i Sverige har hittills gått med stora förluster. Canal+ Television redovi-

SOU 1999:3 0 Mediestrukturen iSverige 81

sade för årets tre sista kvartal 1997 förlust på 333 miljoner kronor en och en nettomarginal på -92 procent.

TV8

svensk TV-kanal, TV8, startade hösten 1997 sina sändningar. En ny Största ägare med 80 procent aktierna är det familjen Söderberg av av kontrollerade investmentbolaget Ratos, inte tidigare varit engagesom rat inom mediesektom. Till början sände kanalen enbart digitalt, en tecknade hösten 1998 ett samarbetsavtal med ViaSat, som innebär men att kanalen läggs i två ViaSats paket för analoga mottagare. av

Övriga svenskspråkiga kanaler

En rad utländska kanaler har de senaste åren börjat förse sitt programutbud med svensk text eller tal. Det gäller bamkanalema Cartoon Network, TCC Nordic, Fox Kids och Nickelodeon Scandinavia, liksom Discovery Channel, Eurosport Nordic, Hallmark Entertainment, Travel TNT Classic Movies. Ingen kanalerna, förutom Eurosport, når samt av över 1 procent befolkningen genomsnittlig dag. av en

Marknaden

Trots de kommersiella TV-kanalemas intåg på marknaden är Sveriges Television fortfarande det överlägset största TV-företaget med en omsättning 1997 på 3,3 miljarder kronor och andel på cirka 50 procent en den totala omsättningen. Av de kommersiella bolagen hade TV4 av uppskattningsvis dubbelt så hög omsättning på den svenska marknaden Stenbecksfärens kanaler tabell 2.24. som

82 Mediestrukturen iSverige

Tabell 2.24. Företag med rikstäckande T V-sändningar i Sverige 1997. Omsättning och resultat. Mkr.

Sfär Företag Kanal Omsätt- Total Resultat ning i omsätt- ñnans- Sverige ning netto Staten Sveriges Television AB SVT1 3 339 3 339 -138

SVT2 Bonnier TV4 AB TV4 1 864 1 864 136 Alma Media Stenbeck TV3 Broadcasting Group Ltd TV3 7001 1 432 832 3 SBS Kanal 5 AB Kanal 5 366 366 12 Stenbeck TV1000 Sverige AB TV1000 1861 372 -179

TV1000 Cinema Canal Plus Canal+ Television AB Canal+ Canal+ Gul 1801 4 3624 -3334 Stenbeck Z TV AB ZTV 46 46 -69 TV6 Broadcasting AB TV6 11 1l -54 Ratos TV8 AB TV8 -275

Källa: Respektive företags årsredovisning 1997 Modern Times Group samt MTG AB 1995. Anm. 1Uppskattat värde Zlnklusive TV3 i 3 Danmark och Norge Avser resultat efter avskrivningar. 4 Avser 1997 04 1997 12 5Avser 1997 05 - 1997 12 -

Sveriges Television har sedan 1992 minskat sin andel tittarnas tid av från 70 procent till 48 procent. TV4 har under tid fördubblat sin samma andel till 27 procent. Även Kanal 5 har fördubblat sin andel och har närmat sig TV3 som legat stilla kring 9-10 procent. TV6 och ZTV svarade for inte än någon procent vardera den totala tittartiden. mer av Förhållandet mellan kanalerna har varit mycket stabilt sedan 1996. Trots att nämnare hälften de svenska hushållen har tillgång till av utländska kanaler dominerar de svenska kanalerna fortfarande helt bland TV-konsumentema Tabell 2.25. Bland utländska TV-kanaler nådde 1997 endast MTV och de danska DR1 och TV2 Danmark över 1 procent av befolkningen en genomsnittlig dag 2, 1 1 procent. resp. Eurosports publik uppgick till 4,4 procent, däri ingick dess men även skandinaviskspråkiga kanal. I andra medier uppmärksammade kanaler som CNN, BBC Prime och BBC World inte än 0,2, 0,1 och ses av mer

0,1 procent av befolkningen.

1999:30 Mediestrukturen i Sverige 83 SOU

Tabell 2.25. Tittartid i befolkningen mellan 3 och 99 år en genom-

snittlig dag 1992-1998. Andel total tittartid. Procent.

av

Källa: MMS TV-publiken 1997.

Valet TV-kanaler varierar kraftigt mellan olika åldersgrupper.

av Sveriges Television har sina trognaste tittare bland de äldsta ålders-

medan företaget har svårt att attrahera yngre tittare, som gruppema, föredrar de reklamñnansierade kanalerna tabell 2.26. Filmkanalema utgör ett alternativ framför allt bland ungdomen.

Tabell 2.26. Tittare 9-79 år genomsnittlig dag 1997. Procent.

en

Totalt Ålder

9-14 15-24 25-44 45-64 65-79

sierad svensk TV

kanal Källa: Nordicom-Sveriges Mediebarometer 1997.

84 Mediestrulduren i Sverige

Bland de reklamñnansierade kanalerna har TV4 ett betydande forsteg framför sina konkurrenter att kanalen når hela befolkningen

genom tabell 2.27. De övriga kanalemas penetration har ökat endast långsamt de senaste åren. Någon nämnvärd utbyggnad kabelnäten äger

av inte längre rum, utan satellit-TV-kanalema är hänvisade till parabolkunderna för sin tillväxt. Bland de enskilda kanalerna når TV3 och kanal 5 ungefär hälften av hushållen.

Tabell 2.27 Tillgång till T V-kanaler och satellit-TV i TV-hushåll vecka 1 1999. Procent.

Andel

Källa: MMS Websida 1999-01-17.

2.4.4 Distribution

Analoga marknätet

Det statliga bolaget Teracom AB äger det svenska marknätet, be-

som står av 54 storstationer och drygt 630 mindre stationer. Tre rikstäckande kanaler sänds via marknätet: SVT1, SVT2 och TV4. SVT2 sänder

dessutom regionala över nio områden. TV4 hyr ut del

program en av sitt sändningsnät till de lokala produktionsbolag sänder iTV4-

som fönstren.

Teracoms utsändningstjänster i det analoga marknätet skall enligt

ägaren bedrivas med skälig lönsamhet. Bolaget driver verksam-

annan het med anknytning till radio- och tv-området, satellit-, telekom-,

som multimedia- samt entreprenadtjänster. Denna verksamhet bedrivs

som på marknadsmässiga villkor beräknades 1997 för cirka

svara 38 procent

av företagets omsättning.

1999:30 Mediestrukturen i Sverige 85 SOU

Satellitdistribution

dominerar på den nordiska satellitmarknaden. De flesta Två operatörer de svenska satellitsända kanalerna, MTG:s TV3, TV6, ZTV och av TV1000 Kanal 5 och TV8 använder Nordiska Satellitaktiebolagets samt Sirius-satelliter. Nordiska Satellitaktiebolaget NSAB ägs de två av statliga bolagen Teracom och Svenska Rymdbolaget vardera 37,5 procent Tele Danmark 25. Canal Plus använder det norska statsamt liga Telenors satelliter för sina nordiska kanaler. Flera andra satellitriktar sändningar mot Sverige, dock utan att nå något större operatörer antal tittare. På marknaden för dekodrar och parabolkort intar MTG:s ViaSat en dominerande ställning med enligt uppgift 900 000 sålda kort i egen Norden. Telenor och Canal Plus gemensamt ägda Canal Digital Det av konkurrerar på marknaden se vidare 2.4.4.

Kabel-T V

På kabel-TV-området är Telia den dominerande aktören med ungefär hälften marknaden 2.28. Stenbecksfären är representerad på

av tabell

marknaden det Netcom Systems ägda Kabelvision. Stjämgenom av har sin verksamhet koncentrerad till Stockholmsregionen där före- TV marknadsandel uppgår till 60 procent. Bolaget ägdes under ett tagets år Singapore Television förvärvades våren 1998 av par av men Scandinavian Equity Partners, ett investmentbolag i Wallenbergsfären. Det fjärde kabel-tv-operatören, Sweden On Line, ägs av Investstörre mentbolaget Atle. aktörerna pâ kabel-TV-omrâdet är det endast Stenbeck- Av numera har direkta intressen på sändningssidan. Telia har dock visat sfären som ambitioner sina kunder kompletteringar på innehållssidan, bl.a. att ge tjänsten Bio hemma. Wallenbergsfärens köp Stjäm-TV kort efter av avvecklat sitt i TV4 på grund bristande att Investor engagemang av mediekompetens kan tyckas märkligt, ledningen betraktar branmen schen inte ett medie- utan ett teknikområde. som som

86 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.28 De större kabelnätföretagen 1999.

Antal abonnenter.

Företag Abonnenter

Källa: Kabel-TV-föreningens webbsida 1999-03-01.

Digitala sändningar

Introduktionen av digital-tv förväntas leda till genomgripande förändringar på tv-marknaden de närmaste åren. Både utbudet och användningsområdena beräknas öka kraftigt. Med den digitala tekniken nya kan man sända till tio kanaler på det utrymme kanal kräver med upp en det nuvarande analoga systemet. Det kommer vidare bli möjligt att rikta sändningarna till små geografiska områden. Den digitala tekniken kan även användas till interaktiva tjänster. Det har rått delade meningar hur snabbt och i vilken utsträckom ning den digitala tekniken kommer att slå igenom. Aven aktörerna på tv-marknaden har gjort olika bedömningar, vissa gör stora investeringar i den nya tekniken, medan andra håller sig avvaktande. De digitala sändningarna kan liksom de analoga nå konsumenterna via marknätet, kabelnät eller paraboler. Aktörema på de analoga sändningsmarknadema håller för närvarande på att positionera sig för den nya situationen. Riksdagen beslöt i november 1997 att komplettera det befintliga analoga marknätet med digital teknik. I första etapp kommer Stocken holm, Mälardalen, Östergötland, Göteborgs- Östersunds- och Sundsvallsregionema samt södra och sydöstra Skåne att täckas de digitala av sändningarna kring årsskiftet 1998/99. Hela landet beräknas täckt i vara slutet av år 2000. Efter ett ansökningsförfarande regeringen i juni elva bolag tillgav stånd att sända i det digitala marknätet: Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, TV4 AB, TV3 AB, Kanal 5 AB, Canal + Television AB, TV8 AB, Kunskaps-TV AB, Cell Internet Commerce Development AB, TV-Linköping Länkomedia AB samt Landskrona Vision AB. Bolagen kommer att disponera tolv kanaler för sändningarna som beräknas starta l april 1999.

Mediestrukturen i Sverige 87

bolag, Senda AB, bildades 1998 för att administrera sänd- Ett nytt ningarna i det digitala marknätet med Teracom, Sveriges Television, Sveriges Utbildningsradio och TV4 ägare. Sedan de övriga komsom mersiellt finansierade tillståndsinnehavama riktat kritik mot att konkurrenten TV4 ingick i ägarkretsen har detta bolag överlåtit sina aktier till de övriga delägarna. Sett ett företagsperspektiv återfinns samtliga aktörer på den ur svenska nationella tv-marknaden bland tillståndsinnehavama. Flera av Stenbecksfärens kanaler, TV6, ZTV och TV1000, har dock inte tilldelats sändningsutrymme. Det marksända digitala nätet kommer dock i sin inledningsfas erbjuda de kanaler i dag svarar för över 90 prosom den totala tv-konsumtionen i landet. cent av Bland kabeloperatörema har i första hand Telia Infomedia Television gjort stora investeringar i digital teknik. Av bolagets 1,3 miljoner kunder har 1,1 miljoner möjlighet att ta in digitala sändningar. Utbudet består för närvarande cirka 50 kanaler samt pay-per-view-tjänst för av beställning filmer. Dessutom erbjuds Internet och spel. Kunderna av kan välja mellan paket med många kanaler eller att prenumerera på en

enskild kanal. jhelt skilda be-

De två aktörerna på parabolkortmarknaden har gjort

dömningar det framtida genomslaget för digital tv. Det marknadsav ledade ViaSat i MTG-koncemen att marknaden ännu inte är menar for de digitala kanalerna och fortsätter därför att koncentrera sig mogen på den analoga marknaden. Canal Digital, ägd Telenor och Canal av Plus, gör däremot mycket stora satsningar på att sälja abonnemang för olika kombinationer digitala kanaler. av En fråga sannolikt kommer att bli avgörande för den framtida som utvecklingen för den digitala televisionen är i vilken utsträckning konsumenterna är beredda att köpa den mottagarutrustning som krävs. Erfarenheterna från de senaste tio åren tyder på att betydande del av en befolkningen är obenägen att betala för kanaler utöver dem som tillhandahålls i mark- och kabelnät. Efter tio års marknadsföring köper endast åtta procent Telias tilläggstillbud. Inte än femtedel av mer en hushållen har parabolantenn. Betal-tv-kanalema har inte kunnat nå fler än 300 000 hushåll. En slutsats detta är att den digitala av resonemang televisionen f°ar sitt genombrott först då stor befolkning kan ta del av en den utan några större kostnader. Det snabba genombrottet för färg-tv och video visar å andra sidan på hög benägenhet för att betala för ny en teknik.

88 Mediestrukturen iSverige

2.4.5 Vertikal

integration

Ovanstående genomgång visar att det finns dussintal aktörer ett större den svenska TV-marknaden. Några har valt att koncentrera sig på ett produktionsled, påfallande många har intressen i flera led. men

Stenbecksfären

Den ägargrupp som mätt i antal företag har den mest omfattande vertikala integrationen är Stenbecksfáren, med mediebolaget MTG samt en viss medieverksamhet i Kinnevik och Netcom Systems Tablå 2.1. Jan Stenbeck kontrollerar via direkt och indirekt ägande röstmajoriteten i alla tre bolagen. Övriga större ägare utgörs familjerna Klingspor och av von Horn, samt ett antal utländska och svenska institutionella placerare tabell 2.29. Jan Stenbeck verkar aktivt i företagen i egenskap av arbetande styrelseordförande.

Tabell 2.29 Ägare i Modern Times Group MTG AB 1998-06-30.

Ägare Andel Andel av av röster % kapital % Stenbecksfären 56,1 19,3 varav

Källa: Aktiebok for Modern Times Group MTG AB 1998-06-30.

Mediestrukturen i Sverige 89

Stenbecksfáren har under tioårsperiod byggt upp en stor mängd en företag täcker så alla områden inom TV-branschen. Försom gott som de TV-kanaler, produktions- och distributionsbolag som behandutom finns inom MTG ytterligare flera TV-anknutna bolag. SDIlats ovan är Europas största företag när det gäller översättning och redigruppen gering undertexter för film, video och TV med verksamhet i sju länav der. Även på home shopping-marknaden är MTG störst i Europa med nätverk företag säljer i ett tjugotal länder. Kanalemas tekett av som niska produktion är samlat i ett speciellt bolag MTG Broadcast Centre.

Övriga aktörer

Av de större aktörerna har staten fortfarande väl utbyggd vertikal en integration Tablå 2.1, dock med betydligt färre företag än Stenbecksfären. Sveriges Television producerar i stor utsträckning själva sina svenska Företaget har också en stor teknisk produkprogram. tionsapparat, även hyrs ut till konkurrerande kanaler. Genom Terasom äger staten det marksända nätet. Den tredje statliga aktören, Telia, com har visat tydliga ambitioner att komplettera sin distributionsverksamhet med någon form TV-produktion. De tre statliga företagen har inte av samordnat sin strategi och verksamhet, utan tvärtom i flera fall kommit i intressekonflikter med varandra. Ett tydligt exempel är företagens agerande på den digitala tv-marknaden där Teracom gör stora investeringar i det digitala marknätet, medan Telia satsar på kabelnätet. TV4 har till skillnad från sina huvudkonkurrenter valt en relativt låg grad vertikal integration. Merparten programmen köps in från av av fristående produktionsbolag. Kanalen själv för produktion av svarar samhällsprogram för reklamförsäljning. Även nyheter och vissa samt Scandinavian Broadcasting Systems Kanal 5 sänder nästan enbart inköpta Canal Plus har byggt upp en försäljningsorganisation program. kring sina TV-kanaler, också marknadsför kanaler från andra som utländska bolag.

2.4.6 Tendenser

Under hela 1990-talet har det funnits tydlig tendens att stora aktörer en ökat sitt ägande på TV-marknaden på små entreprenörers bekostnad. En rad stora svenska företag Kinnevik/MTG, Marieberg, Bonniersom företagen, Investor, Telia och senast Ratos har etablerat sig som nu ägare till olika TV-aktiviteter. Men även flera utländska multinationella medieföretag har kommit in på den svenska TV-marknaden. De två

90 Mediestrukturen i Sverige

nordiska mediekoncemema Schibsted och Egmont liksom MTG

ser och Bonniers Norden som sin hemmamarknad, varför det har varit naturligt för dem att förvärva svenska TV-företag. Den stora franska TV-koncemen Canal Plus’ etablering i Sverige utgör del dess

en av strategi att verka över hela Europa.

Under det senaste året har dock flera starka aktörer lämnat den svenska tv-marknaden. Wallenbergsfáren för några år sedan dekla-

som rerade sin avsikt att satsa på medier har helt avvecklat sina medieintressen med undantag för Stjäm-TV. Det stora mediekonglomeratet Disney har dragit sig Scandinavian Broadcasting System, medan Endemol

ur allierat sig med Schibsted i sitt försök att etablera sig på den svenska marknaden.

I utlandet finns det gott exempel på marknader där konkurre-

om rande företag gått i olika former samarbete. En liknande utveck-

av ling kan väntas i Sverige där de nuvarande aktörerna kommer att skapa olika typer av allianser med varandra och/eller med aktörer, troli-

nya gen utländska medieföretag eller telekombolag.

Koncentrationen mätt i antal företag på TV-marknaden har under de senaste åren knappast ökat. Däremot är de enskilda aktörerna starkare som företag betraktade. MTG:s konkurrenter på TV-produktionsmarknaden är inte längre Annie Wegelius, Ingemar Olsson eller Adam Alsing utan Bonniers. Schibsted och Egmont. Konkurrensen har således kunnat upprätthållas till priset att de stora mediekoncer-

men av nerna blivit än starkare.

Mediestrukturen iSverige 91

m

H m H a.

w

H

E

92 Mediestrukturen i Sverige

2.5 Radioägare

2.5.1 Public service-radio

Sveriges Radio AB tidigare AB Radiotjänst ägdes från starten 1925 av olika intressentgrupper i det svenska samhället, från 1966 folkrö-

av relsema 60 procent, näringslivet 20 och pressen 20. Aktieägama utsåg fem styrelseledamöter, staten lika många samt styrelseordföranden. Sveriges Radio AB omorganiserades 1978 till en koncern med fyra programbolag/dotterbolag. Radioverksamheten delades på två

upp bolag, Sveriges Riksradio AB och Sverige Lokalradio AB

Riksdagen beslöt 1992 att Sveriges Radio-koncemen skulle ombildas till tre självständiga aktiebolag, varvid de två radiobolagen sammanfördes till ett nybildat bolag Sveriges Radio AB. Ägandet den

av tidigare koncernen övertogs 1994 av tre nybildade stiftelser, en för vardera bolaget. Stiftelsema styrelser hade identisk sammansättning och utsågs av regeringen på förslag av de politiska partierna i riksdagen.

De tre stiftelsema sammanfördes 1997 till en stiftelse, Förvaltningstiftelsen för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB, med en styrelse som liksom tidigare utses av regeringen. Därmed har i princip den gamla modellen med ett ägarsamband mellan programbolagen återinförts. Programbolagen skall vara självständiga gentemot moderstiftelsen och medelstilldelningen sker som tidigare direkt till programbolagen. Sveriges Radios styrelseordförande utses av regeringen, medan de övriga ledamöterna utses av ägaren.

De tre kanalerna i Riksradion hade sin bestämda karaktär, Pl

var var talkanal, P2 blandade konstmusik med utbildnings- och minoritetsprogram och P3 spelade lätt musik. Lokalradion sände till en början i s.k. fönster i P3, men byggde 1987-89 ut verksamheten med sändningar i 24 egna lokala kanaler. Vid sammanslagningen av bolagen 1993 behöll P1 och P2 sin inriktning, medan P3:s och P4:s utbud av lätt musik åldersdifferentierades. P3 inriktar sig på ungdomen, med

en profil där musiken kompletteras med ett omfattande utbud av nyheter samt kultur- och samhällsprogram. P4 sänder i huvudsak lokala program med ett musikval som skall attrahera äldre lyssnare. När den kommersiella lokalradion startade se nedan kom den med sitt musikutbud att framför allt konkurrera med P3 lyssnarna.

om

Mediestrukturen i Sverige 93

2.5 Privat lokalradio

Når den privata lokalradion introducerades 1993 var regeringens principiella utgångspunkt "att så långt det är tekniskt möjligt skapa förutsättningar för fri radio." Liksom på andra delar av massmedieområ-

en det skulle det vara "de olika aktörernas sak att, utan en långtgående myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall läggas upp."

De regler som sattes upp uppgavs vara helt betingade av den begränsade tillgången på sändningsfrekvenser. Regelverket skulle utformas "så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas." För att väsentligt öka antalet självständiga röster infördes regeln att en person, fysisk eller juridisk, inte får inneha mer än ett tillstånd. Ytterligare

begränsning är att tillstånd inte får ges till "den som ger ut dagstiden ning eller den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande." Enda kravet på innehållet är att tillståndsinnehavaren under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn sänder "program har framställts särskilt för den egna verksamheten

som Sändningstillstånden fördelades genom ett auktionsförfarande.

Trots begränsningarna för person att äga mer än ett tillstånd

en utkristalliserades under den privata lokalradions första verksamhetsår 1993/94 fem SRU/Rix, SRAB/City, SDR/Z, Annonsbola-

grupper, get/Radio/Megapol samt NRJ/Energy-gruppen, som byggde upp olika typer av nätverk med annons- och/eller programsamverkan. Under de följande åren skedde en rad försäljningar och omgrupperingar mellan de ledande aktörerna vilket resulterade i struktur som sedan 1996

en endast genomgått marginella förändringar.

Så gott som samtliga stationer ingår numera i olika nätverk uppbyggda dels på ägarsamband, dels samordnad programverksamhet och/eller reklamförsäljning. Fyra grupperingar, NRJ/Energy, Bonnier/Megapol, MTG/Rix samt Fria Media har verksamhet över stora delar landet, medan ett par företag har koncentrerat sig på storstä-

av dema.

Det franska radioföretaget NRJ S.A. har byggt upp ett nät som omfattar 21 stationer. Företaget är börsnoterat, men styrelseordföranden Jean-Paul Baudecroux innehar aktiemajoriteten. Förutom i Sverige dri-

NRJ radioverksamhet i Frankrike, Tyskland, Belgien, Schweiz, ver Österrike, Norge och Finland. Målsättningen är att hålla samma format i alla länder, så att lyssnaren skall hitta sin Energy-station var hon än befinner sig i Europa.

2Prop. 1992/93:70,

s. 3Prop. 1992/93:70, 15 och 26.

s.

94 Mediestrukturen i Sverige

NRJ äger tillsammans med sina partners, franska bolag och

ett par ett par personer i den svenska företagsledningen, tjugo av stationema, i ett fall hyrs tillståndet. Den svenska verksamheten samordnas iNRJ

:s dotterbolag RBS Broadcasting AB, som leds i nära kontakt med koncemledningen i Frankrike. Stationema förses med program som produceras av RF Franchise Sverige AB. Det helägda NRJ Media för

svarar

den nationella annonsförsäljningen.

Rix-nätet som består 25 stationer bildades att två nätverk,

av genom kontrollerade av Stenbecksfären respektive lokala dagstidningsföretag, slogs samman. MTG kontrollerar direkt tolv stationema spelar i

av men praktiken en nyckelroll i nätverket att även äga de bolag

genom som producerar och för den nationella annonsförsäljningen

program svarar se 5.2.2. I Stockholm och Göteborg driver MTG två stationer under namnet Hit Power Radio. I Sundsvall driver ett tidningsägt bolag

en station, Gold, som står utanför programsamarbetet i Rix-nätet

Bonnier AB kontrollerar de tretton stationer ingår iMegapols

som nätverk. I de flesta radiobolagen delas ägandet lika mellan Bonnierföretagen och ledande chefer i koncernen. Den gotländska stationen i nätet intar en särställning genom att lokala intressenter, bl.a. Gotlands Tidningar, innehar aktiemajoriteten. I Stockholm driver Bonniers även Radio Vinyl, står helt utanför programsamarbetet iMegapolnätet.

som Samtliga kanaler ingår i Radiobokningens annonsnätverk.

Fria Media-gruppen, som kontrolleras Stiftelsen Fria Media i

av Jönköping, är majoritetsägare eller hälftenägare i tolv stationer. Gruppen övertog 1997 tillsammans med Östgöta Correspondenten det bolag som driver två stationer i Norrköping. I Linköping, Växjö, Kalmar, Blekinge och Helsingborg är de stora lokala tidningarna delägare. Samtliga stationer i Fria Media-sfáren ingår i Radiobokningens nätverk för nationell reklamförsäljning. I några fall erbjuder stationema lokala annonspaket tillsammans med de tidningar är delägare. Något

som programsamarbete för hela gruppen förekommer inte, däremot samverkar närbelägna stationer. Samtliga stationer hämtar sina riksnyheter från TT. I flera fall har stationema lokal nyhetsbevakning.

egen

Scandinavian Broadcasting System SBS äger och driver City-stationema i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Klassiska Hits i Stockholm. Aktiemajoriteten i den sistnämnda stationen förvärvades hösten 1998 The Daily Mail Group. Gruppens säljer reklam

av genom annonsnätverket City

Det multinationella medieföretaget CLT-Ufu med Bertelsmann

som hälftenägare äger och driver två stationer i Stockholm, Lugna Favoriter och Wow. Ett av Rubert Murdoch kontrollerat bolag övertog våren 1998 den frekvens, Classic FM, dittills under olika ägare varit

som en

Mediestrukturen i Sverige 95

kanal for klassisk musik. Stationen bytte efter ägarskiftet namn till Sky Radio och gick över till ett format med populärmusik.

Endast station saknar anknytning till nätverken och de stora

en medieföretagen nämligen Radio Lappland i Arjeplog, som ägs och drivs Tom McAlevey.

av

Sammanfattningsvis ingår så gott som alla stationer i något annonsnätverk tabell 2.30. Ett sextiotal stationer hämtar huvuddelen

sina från tre Stockholmsbaserade bolag tabell 2.31. Kraav program vet på att minst tredjedel sändningstiden dygn sända egen-

en av per producerade tillgodoses att individuellt programme-

program genom rade CD-växlare för sändningarna under natten. Ett knappt tju-

svarar gotal stationers program görs utanför huvudstaden.

Tabell 2.3 Annonsnätverk 1998. Stationer.

tidningsforetag Totalt 27 28 2 l 4 2 82

96 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.31 Programnätverk 1998. Stationer.

Programnät Megapol Rix Energy Egenproducerade program

Ägare Stock- Övriga Totalt

holm Sverige

En jämförelse kan göras mellan tidningskedjor och lokalradionätverk. Inom tidningskoncemer förekommer i regel ett visst redaktionellt samarbete mellan självständiga tidningar i form utbyte material

av av eller i några fall centralt producerat material. Basen utgörs dock alltid av lokalt producerat material. Radionätverken utgår däremot från ett centralt producerat riksprogram som kan blandas upp med lokala inslag.

2.5.3 Marknaden

Räknat i omsättning dominerar Sveriges Radio fortfarande den svenska radiomarknaden tabell 5.3. Företagets omsättning 1997 på 1,9 miljarder kronor var drygt fyra gånger så stor som de kommersiella radiobolagens totala omsättning

Under uppbyggnadsskedet har den privata lokalradioverksamheten gått med betydande förluster, där branschen de första åren redovisade nettomarginaler över -100 procent. En betydande kostnadspost utgörs av de årliga avgifterna till staten för tillstånden som uppgår till cirka 120 miljoner kronor. De tre moderbolagen för den svenska radioverksamheten i Bonnier-, Stenbeck- och NRJ-sfárema förbättrade sina resultat 1997 även om verksamheten fortfarande går med stora förluster tabell 2.32. Det enda nätverk som redovisade vinst Fria Media.

var

4 En fullständig redovisning för varje radiobolags omsättning och resultat är mycket svår att göra på grund av att bolagen i stor utsträckning mottagit eller gett aktieägartillskott eller koncembidrag.

Mediestrukturen i Sverige 97 Tabell 2.32 Intäkter och resultat för några centrala radioföretag 1997. 114kr.

Källa: Respektive företags årsredovisning 1997. Anm: 1 Avser MTG Modem Times Group AB:s intäkter for affärsområdet radio. 2 Avser rörelseresultat. 3 Avser perioden 1996 07 1997 12.

-

Tabell 33 Daglig räckvidd på radiomarknaden 1995-1998

Hösten Hösten Hösten Hösten

1995 1996 1997 1998

Sveriges Radios kanaler

Nätverk

Källa: Rapport 4/98 Ruab. Anm: Räckvidd i % under ett dygn i Sverige. Målgrupp 7-79 år. Lyssnande lyssnat minst 5 min på en station.

4 19-0466Yttrandefriheten

98 Mediestrukturen i Sverige

Enligt RUAB:s undersökning lyssnade 81 procent av den svenska befolkningen på radio en genomsnittlig dag hösten 1998 tabell 2.33. Sveriges Radio nådde 57 procent och den privata lokalradion 32 procent. Bland programnätverk Rix framgångsrikast med räckvidd

var en på 9 procent. Variationema var emellertid mycket stora både beträffande åldersgrupper och regioner. Rix nådde exempelvis endast 4 procent i Stockholm mot 28 procent i Östersund. I den yngsta 9-

gruppen, 19 år lyssnade än hälften på NRJ/Energy i många områden. Av

mer pensionärerna lyssnade 79 procent på Sveriges Radio, men bara 1 procent på den privata lokalradion.

2.5.4 i privat lokalradio

Utvecklingstendenser

Den svenska privata lokalradion historia är kort, drygt sex år. Först det senaste året förefaller marknaden ha stabiliserats, efter mycket turbulens i form av ägarskiften, fonnatförändringar och nätverksombildningar. Även det är för tidigt dra några definitiva slutsatser

om att om den privata lokalradions framtid, så går det att visa på några klara tendenser i utvecklingen vad gäller ägarstruktur och formatinriktning

När de första tillstånden auktionerades ut hösten 1993 fanns det förväntningar om att många av de entusiaster som arbetat med närradion skulle bli drivande i de stationema. De flesta av de potentiella

nya radioentreprenörema konkurrerades dock ut redan vid auktionerna av penningstarka medtävlare. Några kom dock att engagera sig i lokalradion, där de blev ledare för lokala stationer samtidigt som de var delägare eller i några fall huvudägare. Så gott som alla av dessa entreprenörer har nu lämnat verksamheten, antingen på grund av att stationen sålts eller har inlemmats i något nätverks bestämda

att programmen format. Lokala entreprenörer finns bara kvar på ett par platser.

De svenska aktörerna på radiomarknaden utgörs i övrigt nästan uteslutande etablerade medieföretag. Ett undantag utgör Fria Media

av

visserligen har ett tidningsutgivare, i trettio som ursprung som men som år var passiv minoritetsägare i en tidningskoncem innan stiftelsen snabbt blev en av de ledande radioägama.

Både Bonniersfären och Stenbecksfären har bedömt det som viktigt att med och utveckla den branschen. Även båda koncer-

vara nya om nema hade erfarenhet av underhållning från populärpress respektive TV visade det sig svårt för dem att möta konkurrensen från utländska företag med erfarenheter från andra kommersiella radiomarknader. Varken Bonniers eller Stenbeck har dock sökt allianser med de utländska aktörerna utan har valt att samarbeta med svenska medieföretag.

Mediestrukturen i Sverige 99

Tidningsföretagen hade ursprungligen två motiv för att gå in på den nyöppnade radiomarknaden, dels få tillgång till ytterligare ett lokalt reklamforum, dels kunna använda sin publicistiska erfarenhet till att utveckla ett nytt massmedium. Eftersom den kommersiella lokalradion snabbt utvecklade sig till renodlad musikradio fick dock inte tid-

en ningarna i någon större utsträckning användning för sin journalistiska kompetens. I några kanaler har det dock byggts upp samarbete med en lokal tidning för lokala nyhetssändningar. På annonssidan

som svarar förekommer på en del platser samverkan i form av gemensamma erbjudanden till annonsörerna.

Det kanske mest frapperande är de utländska medieföretagens expansion på radiomarknaden, framför allt i storstäderna. NRJ är specialiserad på radioverksamhet och har sannolikt inga planer på att på andra svenska mediemarknader. Scandinavian Broadcasting System

sin satsning på Radio City i de tre storstäderna som en del av sin ser strategi att etablera sig på etermediemarknadema i de mindre europeiska länderna. Både CLT och Sky tillhör de största medieföretagen i Europa och det är inte osannolikt att investeringarna i ett stationer i

par Stockholm kan komma att följas av flera satsningar på den svenska mediemarknaden.

De utländska företagen har kunnat använda sina erfarenheter från marknadsföring och forrnatbestämning av radiokanaler på andra marknader. NRJ bygger exempelvis sitt väl utprövade koncept på sofistikerade lyssnarundersökningar och vetenskapligt musikval. Även övriga nätverk har valt att alltmer arbeta med mycket väl definierade format. Från skivbranschen har det hörts klagomål mot den kommersiella lokalradion för att den inte spelar ny och oetablerad musik. Skivproducentema tvingas därför att alltmer förlita sig på P3 i Sveriges Radio när de vill lansera nya artister.

2.6 television- och

Dagspress-,

radiobranscherna sammanfattning

-

2.6.1 Dagspress

Den upplagesynpunkt viktigaste typen av dagspress är de lokalt

ur spridda morgontidningama. Sedan 1960-talet har det på denna marknaden pågått där tidningsföretag köper in andra tidningsföre-

en process tag. Tidningskedjor har bildats både på lokal och nationell nivå. I det förra fallet har ägaren i regel varit familj, i det organisa-

en senare en tion. Under 1990-talet har de största morgontidningsutgivama förändrat

100 Mediestrukturen i Sverige SOL 1999:30

sina styrkeförhållanden. Marieberg och Stampen har stärkt sina positioner förvärv i Malmö och Ystad respektive Bohuslän. Inom

genom centerrörelsen har partiets tidningskoncem tagit tidigare lokalt

över en ägd tidning. I Stockholm och Göteborg har en ny gratisutdelad tidning startats, medan i Linköping har arbetarrörelsens tidning lagts ner. Genom att A-presskoncemens tidningar överförts till den lokala arbetarrörelsen har det totala antalet tidningsägare ökat under l990-talet.

Den svenska morgontidningsmarknaden består ett stort antal

av delmarknader med hävd distinkta gränser. Marknadsledama befáste

av i regel sin position redan i början av seklet. På grund av tidningsnedläggningar och begränsning av spridningsområden har konkurrensen försvunnit på många lokala morgontidningsmarknader. I merparten av de 70 A-regionema har den största tidningen marknadsandel på över

en 70 procent, i endast nio områden föreligger en jämn konkurrenssituation. På de kvarvarande konkurrensortema har förstatidningama sedan 1978 i ungefär lika många fall ökat sin marknadsandel som de har minskat. Det finns således ingen entydig tendens i utvecklingen av tidningarnas relativa styrka. Nästan samtliga morgontidningar har de senaste åren förlorat både i upplaga och hushållstäckning.

Tidningamas ställning på sina respektive marknader återspeglas även i deras ekonomiska läge. Förstatidningama som får merparten av annonsintäktema uppvisar i regel goda ekonomiska resultat och hög Soliditet, medan många andratidningar har ett svårt, i några fall kritiskt, ekonomiskt läge trots presstöd. Under senare år har även flera förstatidningar uppvisat otillfredsställande resultat.

Det har sedan länge funnits ett väl utvecklat nät av annonssamarbete inom dagspress, i första hand mellan geografiskt närliggande tidningar. Denna struktur har endast marginellt förändrats under l990-talet. Däremot har det redaktionella samarbetet både ökat i omfattning och förändrat karaktär. På nationell nivå har FLT och Avisa Centralredaktion byggt ut sin verksamhet och erbjuder sina tidningar bl.a. färdigredigerade sidor. Arbetarrörelsens tidningar har därför mer av gemensamt material i dag än någonsin under den tid de ingick i samma koncern. På regional nivå har flera tidningskedjor börjat samordna delar av det redaktionella materialet. Teknisk samproduktion förekommer i några fall, främst mellan tidningar i samma koncern.

Kvällstidningsmarknaden har sedan 1950-talet varit nationell eller regional där Aftonbladet och Expressen har haft en relativt jämn spridning över hela landet med undantag för Skåne och Göteborg, där Kvällsposten respektive GT dominerat. Bonniersfáren har stärkt sin ägarposition på marknaden genom att förvärva Kvällsposten och GT. Schibsted sitt köpeavtal med LO övertagit ledningen över

har genom hela Aftonbladet med undantag för de opinionsbildande avdelningarna.

Mediestrukturen iSverige 101

Kvällspressen har alltsedan i början av 1970-talet haft en negativ upplageutveckling, en tendens som förstärkts under de senaste åren. Endast Aftonbladet har ökat sin upplaga och därigenom kraftigt stärkt sin marknadsposition. Trots förvärven av Kvällsposten och GT har Bonniersfären sedan 1990 endast marginellt ökat sin andel av kvällstidningsmarknaden. Som en följd av upplagenedgången har kvällstidningarna med undantag för Aftonbladet redovisat förlustresultat 1995- 1997.

Samtliga kvällstidningar har sedan slutet av 1980-talet ett gemensamt annonspaket. Expressen har efter förvärvet byggt ett omfat-

upp tande redaktionellt samarbete med GT och har aviserat en liknande samverkan med Kvällsposten.

De storstadsmorgontidningar som sprids utanför spridningsområdet och där fungerar som fördjupande komplement till de lokala tidningarna utgör en upplagemässigt liten men ur opinionsbildningssynpunkt viktig marknad. Bonniersfaren äger sedan startat Dagens Industri

man och köpt Sydsvenska Dagbladet hälften av de sex tidningar som utgör denna marknad. Fyra tidningarna har sedan 1970-talet kraftigt

av minskat sin överspridda upplaga, medan Svenska Dagbladet behållit sin. Upplageförlustema har i stort kunnat uppvägas av tillkomsten av Dagens Industri.

Dagens Industri har under en rad år redovisat mycket goda ekonomiska resultat, medan de övriga tidningarna i gruppen tvingats till att vidta olika omstruktureringsåtgärder för att klara ekonomin. Både Svenska Dagbladet och Arbetet Nyheterna har trots presstöd haft betydande ekonomiska problem.

På den totala dagspressmarknaden har Bonniersfåren sedan 1978 ökat sin marknadsandel från 21 till 27 procent, en ökning som dämpats genom Expressens upplagenedgång. Arbetarrörelsen har minskat sin andel främst genom försäljningen av Aftonbladet men också på grund av nedläggningar. Schibsted har snabbt blivit en av de ledande aktörerna på dagspressmarknaden. Flera av de regionala tidningskedjoma med en marknadsandel på mellan tre och fem procent har ökat sin andel något genom förvärv. Några familjer har sålt sina företag.

Ägarstrukturen har således sedan lång tid tillbaka präglats av en relativt stor stabilitet. De flesta av de större ägargruppema har kontrollerat sina huvudtidningar i många decennier. Det är inte osannolikt att ägarkoncentrationen kommer att stärkas genom ytterligare fusioner, men det är också möjligt att stora nordiska medieföretag kommer att följa Schibsted och Orkla på den svenska dagspressmarknaden. Däremot förefaller det inte troligt att företag utanför tidningsbranschen etablerar sig i någon större utsträckning.

102 Mediestrukturen i Sverige

Även positionerna på marknaden är sedan mycket lång tid tillbaka fixerade. På de allra flesta lokala morgontidningsmarknadema dominerar en tidning. I många fall har en ägare en mycket stark position på flera geografiskt angränsande marknader, exempelvis så ägs samtliga flerdagarstidningar i Jönköpings och Västmanlands län sin av var familj. En reell konkurrenssituation föreligger endast på marknaderna för kvällspress och nationellt spridda morgontidningar samt på ett tiotal lokala morgontidningsmarknader. Till skillnad från många de andra av flertidningsägama möter Bonniers konkurrens på de flesta av sina marknader, i tre fall av tidningar som är beroende presstöd. av

Även det kommer ske förskjutningar i konkurrensläget finns

om att inga tecken som tyder på att de dominerande tidningarnas position på de enskilda tidningsmarknadema kommer att hotas. Däremot kan delar av de traditionella tidningarnas funktioner nyhetsförmedlare och som reklambärare övertas andra medier radio, television, Internet, av som

gratistidningar, annonsblad etc. Många tidningsföretag håller på att

förbereda sig för den nya situationen att etablera sig på dessa genom nya mediemarknader.

2.6.2 Television

Den svenska televisionsbranschen har genomgått mycket genomgrien pande förändring de senaste tio åren. Det tidigare monolitiska systemet med ett producerande och sändande företag distributör, både samt en med statlig anknytning, har ersatts med struktur med många en ny kanaler som köper program från fristående producenter och distrisom bueras på flera olika sätt av konkurrerande företag. Det statligt stiftelseägda Sveriges Television producerar fortfarande den absolut största delen sina svenska medan de övriga av program, kanalerna i stor utsträckning köper sina fristående bolag. program av Samtliga större entreprenörsägda produktionsbolag har, med ett undantag, sedan 1995 förvärvats några få stora nordiska medieföreav tag, MTG, Bonniers, Schibsted och Egmont samt ICA-koncemen. TV4 har successivt köpt sig i de lokala bolag producerar "TV4-fönstsom ren. Dessutom har ett stort utländskt produktionsbolag, Grundy, etablerat sig i Sverige. Konkurrensen på marknaden har således hårdnat samtidigt som de enskilda aktörerna på kort tid fått starkare ägare. Sveriges Television ägs av en statlig stiftelse. Den största kommersiella kanalen, TV4, kontrolleras Bonniers dels direkt, dels av genom delägda Alma Media. De övriga sverigeinriktade kanalerna ägs av MTG, franska Canal Plus och amerikanska Scandinavian Broadcasting System. Även på detta område har konkurrensen skärpts genom att

Mediestrukturen iSverige 103

kapitalstarka aktörer trätt marknaden. De kommersiella kanalerna ökade under 1990-talets första år sin andel av tittartiden på Sveriges Televisions bekostnad. Under de senaste åren har förändringarna varit små. SVT är fortfarande överlägset störst av företagen med nästan hälften av tv-tittandet.

På distributionssidan har, vid sidan av de statliga Teracom, Nordiska Satellitaktiebolaget och Telia, flera företag etablerat sig på satellit- och kabelmarknaden, i första hand bolag i Stenbecksfären och Canal Plussfåren.

Staten har sedan gammalt haft vertikal integration. Bland de nya

en aktörerna har Stenbecksfären en bred verksamhet inom alla produktionsled, medan TV4 och SBS i stor utsträckning koncentrerat sina resurser till utsändning av reklamfinansierade program.

Sammanfattningsvis har avregleringen på TV-området kraftigt ökat antalet aktörer, som i stor utsträckning består av antingen svenska företag verksamma inom andra medier eller utländska TV-bolag. Det totala programutbudet har blivit mångfalt större, antalet fristående programproducenter har ökat och ytterligare en nyhetsredaktion har startats.

Televisionen står de närmaste åren inför stora tekniska förändringar. Digitala sändningar i marknätet, kabelnätet och per satellit, Internet, beställ-TV och interaktiva tjänster är några nya former som introduceras. Hur denna utveckling kommer att påverka ägarstrukturen inom branschen är mycket svårt att förutspå. Det är möjligt att nya kapitalstarka och kompetenta aktörer från närliggande branscher som data, underhållning och kommunikation kommer att etablera sig på den svenska marknaden och ytterligare skärpa konkurrensen. Det är sannolikt att fler utländska medieföretag kommer in, men möjligen också inhemska eller utländska aktörer utan medieanknytning. Företagen kan satsa på att bygga upp en egen vertikal integration, men det är mer troligt att allianser bildas mellan företag på olika steg i produktionskedjan. Program kan bli en bristvara, vilket förstärker produktionsbolagens roll i det framtida TV-samhället. Kontrollen av olika distributionsformer är ett annat område som kan bli mycket betydelsefullt.

2.6.3 Radio

Situationen på den svenska radiomarknaden förändrades i grunden 1993/94 då Sveriges Radio på alla större orter fick konkurrens av kommersiella radiostationer. För att tillgodose lagstiftningens krav på självständiga lokalt förankrade radiostationer skapade de stora aktörerna på den nya marknaden en mängd bolag, varför ägarstrukturen är

104 Mediestrukturen i Sverige

något komplicerad. Det står dock klart att utvecklingen har gått mot skapandet av tre programnät, kontrollerade MTG/landsortspress,

av Bonniers respektive NRJ samt ett nät med begränsat programsamarbete och med en ledande ägare, Fria Media. I storstäderna har dessutom några utländska bolag, Scandinavian Broadcasting System, CLT och Sky etablerat sig. De lokala entreprenörerna har i nästan helt trängts undan av de stora bolagen. Riksannonsmarknaden behärskas tre

av annonsnätverk med Bonniers/Fria Media, MTG och NRJ som huvudägare.

Marknaden har ännu inte stabiliserat sig, men Sveriges Radio når ungefär dubbelt så många lyssnare dag den privata lokalradion.

per som Bland nätverken är NRJ starkast med en mycket lyssnarprofil. Hit-

ung tills har den kommersiella lokalradion gått med stora ekonomiska förluster. Till sitt innehåll har den privata radion alltmer koncentrerat sig på en mycket fast formaterad musikradio inriktad på bestämda målgrupper.

Genom tillkomsten av den kommersiella lokalradion har utbudet för de flesta av konsumenterna ökat med två, i några områden med fyrafem och i ett med tio kanaler. Ägarna har inte blivit så många och så lokalt förankrade regeringen förväntade sig vid reformen. Sveriges

som Radio har dock fått konkurrens av några stora medieföretag. På många platser har de lokala tidningsföretagen gått ägare i den privata

som radion.

2.7 F

lermedieägande

2.7.1 Svenska mediemarknaden

Medieägama i Sverige har i regel koncentrerat sin verksamhet till

en mediebransch. Redan vid sekelskiftet började dock två sinsemellan mycket olika aktörer att sig i flera olika typer medier.

engagera av Bonniers kompletterade sin bokutgivning med tidskrifter och dagspress och nådde en stark ställning på alla tre marknaderna, position

en som familjen sedan dess i stora drag behållit. Även arbetarrörelsen hade ambitioner att bygga upp en egen bred medieverksamhet och startade både dagspress, bokutgivning, filmproduktion och tidskrifter. Först under 1990-talet började fler företag att på allvar engagera sig i flera medier. Många svenska dagspressföretag har gått på de eter-

nya mediemarknadema, men även flera utländska medieföretag har kommit m.

Mediestrukturen i Sverige 105

Mätning av medieföretags totala omsättning kan vara mycket problematisk ur metodsynpunkt. Hur skall mediebranschen avgränsas Hur skall kontrollposter i minoritetsägda företag behandlas Hur skall ägarsfärer avgränsas Det kan vara svårt att göra beräkningar på nationell nivå på grund att de stora medieföretagen inte särredovisar sin

av verksamhet i mindre länder. I tabell 2.34 har alternativa beräkningar använts i ett försök att möta problem av denna typ.

Bonniersfären är de två stora ägarna den svenska medie-

en av marknaden med en omsättning på över 8,5 miljarder kronor, om det i praktiken kontrollerade TV4 inkluderas är sfären definitivt störst med drygt 10 miljarder kronor. Gruppen har genom att införliva Marieberg samlat alla sina medieaktiviteter i ett bolag, Bonnier AB, med den uttalade målsättningen att nå synergieffekter genom att samordna verksamheten i koncernens alla medieföretag.

Om de statligt ägda bolagen med verksamhet medieområdet räknas sfär är denna i storleksklass Bonniers

som en grupp samma som på den svenska mediemarknaden tabell 2.34. Det bör dock obser-

att de fyra bolagen, Sveriges Television, Telia, Teracom och veras, NSA visserligen har en gemensam ägare men att de inte samordnat sin verksamhet och strategi utan tvärtom i flera fall kommit i motsatsställning till varandra. Vidare utgörs än två tredjedelar av Telias

mer medieomsättning reklamförsäljning i kataloger, som visserligen kon-

av kurrerar med Bonniers Affärsinformation, men som befinner sig i mediemarknadens periferi.

Stenbecksfärens medieverksamhet har vuxit snabbt, men har hittills redovisat mycket stora förluster. Efter Schibsteds köp av Svenska Dagbladet är bolaget de största aktörerna i Sverige, inklusive Afton-

en av bladets hela omsättning betydligt större än Stenbeck. Arbetarrörelsen har successivt avvecklat sin medieverksamhet och efter försäljningen

Aftonbladet har ägarinflytande endast i ett femtontal landsav man ortstidningar samt i fackförbundspressen.

106 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.34. Ägarsfärer på den svenska mediemarknaden. Medieomsättning i Sverige och totalt samt total omsättning 1997. Mkr.

Ãgarsfárer Medieomsätt- Total Andel av ning omsätt- medieomning sättning i Sverige % Sverige Totalt Bonniersfâren 8 540‘ 12 735 13 783 67 AB Bonnierföretagen 4 196 8 391 9 439 50 varav

Källa: Årsredovisningar för respektive företag 1997. Anm: l helt exakt värde. 2 Uppskattat värde. SVT:s och SR:s avgifter till Teracom är elirninerade. Det av statliga bolag majoritetsägda Nordiska Satellit AB NSAB med en total omsättning på 1 120 miljoner kronor ingår på grund av att uppgifter saknas för den medieanknutna verksamhetens storlek i Sverige.

Trots turbulensen på många av mediemarknadema har förändringarna på ägamivå varit relativt måttliga under de senaste elva åren tabell 2.35. Bara ett fåtal ägargrupper har försvunnit, för många ägare

Mediestrukturen i Sverige 107

har förändringen i omsättning varit relativt obetydlig. Tillväxten har framför allt hänfört sig till TV-företag Stenbecksfaren, TV4, Canal Plus och Disney. De företag som specialiserat sig på tryckta medier visar med något undantag små ökningar eller tillbakagång. Det är frapperande att Bonniers tillväxt till en så stor del ligger i utlandet tabell 2.36. I Sverige motsvarar förvärvet av Sydsvenska Dagbladetsfárens totala tillväxt. Om det minoritetsägda TV4 räknas uppgår tillväxten till 35 procent. Bonniers expansionsmöjligheter de närmaste åren kommer sannolikt begränsas att måste minska skuldbördan

av gruppen från köpet av Marieberg. Något anmärkningsvärt är även den tidigare Sveriges Radio-koncemens tillväxt under perioden.

108 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.35. Ågargruppers medieomsättning i Sverige 1986 och 1996. Mkr.

Ägargrupp Omsättning Förändring i

omsättning

1986 1997 1986-97 fasta

priser procent

5403 Bonniersfären 4 760 8 11 inkl TV4 4 760 10 3863 35 Statliga sfären

SR, SVT, L/R1 2 393 5 521 43 varav

Källa: Årsredovisningar för respektive företag. Dagspressrapport 1987:2.

Anm: 1 Företagens ägdes 1986 folkrörelsema, och näringslivet,

av pressen medan verksamheten stod under statsmaktemas kontroll 2 Av omsättningen

1997 härrör 72 % från annonsförsäljning främst Gula sidorna. 3 helt

ca exakt värde. 4 Aftonbladet.

Inkl 50 % av

Mediestrukturen iSverige 109

Under 1990-talet har många världens största medieföretag vuxit

av kraftigt fusioner, förvärv och nyetableringar. Den svenska

genom mediemarknaden har hittills berörts endast i begränsad grad av denna expansionsvåg. Bland de största medieägama i Sverige återfinns visserligen några utländska bolag, det är bara det holländska Wolters

men Kluwer som tillhör de stora aktörerna på den europeiska mediemarknaden Tabell 2.36. Flera världens största mediekoncemer har dock

av de senaste året gjort investeringar i Sverige. De stora amerikanska filmproducentema har exempelvis tagit över distributionen av sina filmer på den svenska marknaden. Några utländska koncerner har gått på radiomarknaden. Ytterligare ett exempel utöver de i tabell 2.36 är den tyska Kirchgmppen hösten 1996 förvärvade TV-rättighetema för

som fotboll och ishockey på den svenska marknaden för fyra år. Hittills har storföretagens investeringar i Sverige varit mycket marginella, men de visar att den svenska marknaden börjat bli intressant även för de ledande medieföretagen.

1 10 Mediestrukturen iSverige

Tabell 2.36 Mediegrupper verksamma i både Sverige och utlandet 199 Miljarder kronor.

Företag Total Medie- Omsättning

Andel av

omsättning omsätt- i Sverige medie-

System Källa: Årsredovisningar för respektive företag. European Audiovisual Observatory, 1998 Statistical Yearbook bearbetning. The Media Map of Western Europe 1998 CIT Publications Limited. Anm: De olika källorna använder olika avgränsningar for medieverksamhet, varfor uppgifterna inte är helt jämförbara 1Bertelsmann startade ett TV-magasin i augusti 1997. 2 Inkl Svenska Dagbladets och Aftonbladets omsättning.

Mediestrukturen i Sverige 1 1 1

Det bör uppmärksammas att medieföretag som företag betraktade är små. Det största företagets, General Motors, omsättning på 178 miljarder dollar kan jämföras med det största medieföretagets, Time Warner, på 25 miljarder dollar. Styrkeförhållandena är liknande för svenska företag, där Ericsson omsätter ungefär 14 gånger mer än Bonniersfären. I Sverige har således både utländska medieföretag och inhemska icke medie-anknutna företag potential att snabbt in och bli betydande

en medieaktörer. Investor aviserade i mitten av 1990-talet sin avsikt att expandera på mediemarknaden, ändrade efter ett par år strategi

men och avvecklade sina medieintressen.

2.7.2 Nordiska mediemarknaden

Redan 1879 gjordes den första nordiska etableringen på den svenska mediemarknaden, då Carl Aller startade en svensk utgåva av sin danska Veckotidning Illustreret Familie Journal. Familjen Aller har alltsedan dess verkat populärpressutgivare i Sverige. Det andra danska

som veckotidningsförlaget Egmont gick in på den svenska marknaden 1927 när Hemmets Journal förvärvades. Av de svenska medieföretagen har Bonniers sedan 1960-talet successivt byggt upp en omfattande verksamhet på en rad områden i de nordiska länderna.

Dessa företag med nordisk inriktning utgjorde dock undantag på marknader mycket nationellt inriktade. Under 1990-talet har

som var dock situationen förändrats i grunden då nästan alla större nordiska medieföretag gått in i grannländema tabell 2.37 och tablå 2.2.

l 12 Mediestrukturen i Sverige

Tabell 2.3 Medieföretag med verksamhet i två eller nordiska län-

fler

der. 1997. A/Ikr.

Källa: Respektive företags årsredovisning 1997

.

Bonnierforetagen AB och Tidnings AB Marieberg kommer att fusioneras 1999. 2 Två självständiga bolag, Sanoma Oy och Helsinki Media Oy, som kontrolleras av familjen Erkko Sanoma, Helsinki Media och WSOY kommer att fusioneras i maj 1999, preliminärt namn: Sanoma-WSOY Oy.. Rautakirja Oy, ledande tidskrifts- och bokdistributör och ägare Finlands största biograf-

av kedja kommer att ingå dotterbolag. Se tabell 2.38.

som 3Förutom Modern Times Group, är medieintressena i Kinnevik TV1000 and Airtime och Netcom Kabelvision inkluderade. Samtliga bolag kontrolleras av Jan Stenbeck. 4 Avser 1996/97. 5Aamulehti and MTV fusionerades i april 1998 till Ahna Media.

Se tabell 2.38. 6 Uppgifterna avser endast Danmark, Norge och Sverige. 7Uppgiftema endast Danmark, Finland, Norge och Sverige.

avser

Två utvecklingsmönster kan urskiljas för företagens expansion utanför hemmamarknaden tablå 2.2. Företag varit etablerade

som mogna marknader, t.ex. Bonniers, Schibsted och Egmont, har i

en första fas etablerat sig på sina kämområden i grannländema.I andra

en fas har de även utvecklat verksamhet inom mediefált de

nya nordiska marknaderna.

1999:30 Mediestrukturen i Sverige 113 SOU

Tablå 2.2. De nordiska medieföretagens etablering i de nordiska länderna 1998.

Danmark Finland Norge Sverige Dagspress Bonniers Sanoma Bonniers Bonniers Orkla Bonniers /Alma Orkla Orkla Media Sanoma Schibsted Schibsted Stenbeck

Television Stenbeck Bonniers /Alma Egmont Alma Media SBS Media Stenbeck Bonniers Stenbeck Schibsted Egmont Sanoma SBS Stenbeck Egmont SBS Radio SBS SBS Aller Bonniers Bonniers /Alma Stenbeck Stenbeck Media SBS Tidskrifter Aller Aller Aller Aller Bonniers Bonniers Bonniers Bonniers Egmont Egmont Egmont Stenbeck Sanoma Sanoma Schibsted Böcker Bonniers Bonniers Bonniers Bonniers Egmont Egmont Egmont Egmont Sanoma Stenbeck Schibsted Film/tv- Egmont Egmont Bonniers Bonniers produktion och Stenbeck Sanoma Egmont Egmont distribution Schibsted Schibsted Stenbeck Stenbeck Schibsted Schibsted Affarsinfor- Bonniers Bonniers Bonniers Bonniers mation Wolters Wolters Wolters Wolters Kluwer Kluwer Kluwer Kluwer Multimedia Schibsted Bonniers Schibsted

Helt medieföretag MTG och SBS som gått in i nya typer av nya som medier har genomgående etablerat sig parallellt i flera länder. TV3 har exempelvis sedan starten arbetat på skandinavisk basis, medan SBS i alla de nordiska länderna. Även Bonniers har i förvärvat företag en sin verksamhet arbetat på nordisk bas, nämligen vid utgivningen del av

1 14 Mediestrukturen i Sverige

av vissa specialtidningar, som har plattform kompen gemensam som letteras med visst nationellt material för respektive nationell utgåva. Den nordiska inriktningen tar sig också uttryck i att flera företag organiserat sig i nordiska divisioner inte särredovisar den nationella som verksamheten. I dag har Bonniers, Schibsted, MTG och SBS omfattande verken samhet i hela Norden, de betraktar sin hemmamarknad. som som Egmont är det mest europeiskt inriktade de nordiska företagen med i av första hand utgivning olika former bamunderhållning hela av av över Europa. Styrkeförhållandet mellan de stora nordiska medieföretagen har de senaste åren förändrats på ett markant sätt dels ett genom par stora fusioner i Finland, dels Schibsteds snabba expansion tabell 2.38. Den nya Sanoma-koncemen kommer efter fusioner 1999 med tidskriftsför-

laget Helsinki Media, bokförlaget WSOY och distributionsföretaget

Rautakirja få en ställning i Finland väl kan mätas med Bonniers i som Sverige beträffande både bredd och styrka. Sanomagruppen kommer att få en solid ekonomisk grund, enligt ledningen bl.a. skall användas som för utländsk expansion. Den andra stora finländska mediekoncernen en Alma Media, med Bonniers största ägare, har hittills gått in i som svenska TV4 och kommer sannolikt att etablera sig på fler nordiska marknader.

Tabell 2.38 Större nordiska medieföretags medieomsättning och resultat 1997 pro forma inklusive fusioner 1998-1999 Miljoner kronor.

Företag Omsättning Resultat f skatt

Källa: Respektive företags årsredovisning 1997. Anm 1I omsättning

och resultat ingår viss icke medierelaterad verksamhet.

Mediestrukturen i Sverige 115

Parallellt med etableringen i Norden har flera företag gått in de

marknader öppnat sig i Baltikum. Bonniers startade tidigt en nya som systertidning till Dagens Industri i Estland, sedan följts av utgåvor

som

Lettland, Litauen, Ryssland, Polen och Österrike. Gruppen har föri

i Norden även intressen i dagstidningar i Estland, Lettland och utom Polen. Bonniers har länge koncentrerat sina utlandsinvesteringar till tryckta medier med insteg i den finska tv-kanalen MTV och den

men litauiska LNK har vidgat sina utlandsintressen till eter-

gruppen mediema. De nordiska medieföretagen har totalt sett mycket stark

en ställning i de baltiska staterna. Sju de tio största dagstidningama i

av Estland är exempelvis i nordisk ägo.

Utanför Norden och östersjöländema inskränker sig Bonniers verksamhet till specialtidningsutgivning i Frankrike, Spanien och Tyskland, affärsinformation i Storbritannien, Italien, Tyskland, Tjeckien och Ungern samt bokförlagsgrupp i Tyskland. Bonniers har samman-

en taget vuxit mycket snabbare utomlands än i Sverige tabell 2.39 jämför

även tabell 2.35.

Stenbecksfären har etablerat sig med tv-kanaler i alla de tre baltiska staterna. De två divisioner i MTG bedriver tv-shopförsäljning

som respektive textning tv-program har omfattande utländsk verk-

av en samhet med dotterbolag i en lång rad länder i Europa.

Tabell 2.39. Svenska företags medieomsättning i utlandet 1986 och

1997. Mkr.

varav Stenbecksfären totalt 3 631 Ny

utlandet l 704 varav Anm: 1 helt exakt värde 2 Omsättningen i utländska medieföretag, där sfären ägde 20-50 % uppgick 1997 till 5 042 Mkr.

Förutom de företag redan har omfattande verksamhet i Nor-

som en den och östersjöländema har även Sanoma och Orkla deklarerat sina avsikter expandera till grannländema. Båda företagen är finansiellt

att starka och har förutsättningar att snabbt bli ledande aktörer även utanför sina hemländer.

1 16 Mediestrukturen i Sverige

Sammanfattningsvis tyder alla tendenser på att konkurrensen på den svenska mediemarknaden kommer att öka företag i genom att grannländerna i allt större utsträckning söker sig till geografiska marknanya der.

2.7.3 Svenska

flermediefdreta/g

Av flermedieägama kan ingen mäta sig med Bonniers i fråga bredd om tablå 2.4. Tyngdpunkten ligger på tryckta medier med relativt jämn en fördelning mellan dagspress, böcker och tidskrifter diagram 2.1. På den svenska marknaden väger dagspress tyngre med ungefär hälften av omsättningen. Den snabbaste expansionen har skett på affársinformationsområdet.

Diagram 2.1 Bonniersfärens omsättning i olika mediebranscher 1997. Procent.

Böcker 18%

Dagspress 42%

Tidskrifter 17%

Affársinfo Övrig Film, radio, TV 10% 12% 1%

Källa: Bearbetning årsredovisningarna för Tidnings AB Marieberg och av AB Bonnierföretagen 1997.

Bonniersfärens ställning på den svenska mediemarknaden kan beskrivas på olika sätt. Ett är att beräkna sfärens marknadsandelar diagram 2.2. På rad delmarknader är Bonniers den aktören, en störste det gäller bokklubbar, allmänlitteratur, biografbesök, dagspress, affársinformation och Specialtidningar. Pâ andra områden hyr- och som köpvideo, TV-produktion, reklam-TV, filmproduktion, kommersiell lokalradio, populärpress och multimedia hör sfären till de ledande företagen. Bonniers bredd och styrka på den totala mediemarknaden i ett land har få motsvarigheter ute i världen.

Mediestrukturen i Sverige 117

Diagram 2.2 Marknadsandelar för Bonniersfären 1997/98. Procent.

Dagspress totalt Morgonpress Kvällspress .12., . Populärpress J i.

Radio Biografbesök Allmänlitteratur 70 Närmaste konkurrent I Bonniersfären

Källa: Bearbetning uppgifter i årsredovisningar för berörda företag. av Anm: Beräknad andel.

l 18 Mediestrukturen i Sverige

En annan bild visar Bonniersfären företagsgrupp till som en som stor del har sin verksamhet samlad på de stagnerande eller krympande marknaderna för tryckta medier. Dagspressen i allmänhet och kvällspressen i synnerhet har under nittiotalet fått vidkännas accelererande

upplageförluster. Kvällstidningama har förlorat femtedel en av upplagan och hela nedgången ligger hos de tre kvällsavisor Bonniers som numera äger. Barn och ungdom har minskat sin läsning både böcker av och serietidningar. På det området har Bonniers givit och senare upp överlåtit sin utgivning till Egmont. De flesta tidskrifter typer av redovisar fallande upplagor samtidigt TV tagit allt större del som en av märkesreklamkakan. Bonniers inträde i TV4 kan den

mot bakgrunden

ses som ett försök att återta förlorade annonsintäkter.

En tredje bild av Bonniersfáren visar på rad fält en grupp som en blivit utsatt för allt hårdare konkurrens. Gruppens

en tre kvällstidningar

brottas alla med problem samtidigt den enda konkurrenten Aftonsom bladet i Schibsted fått kapitalstark och mediekunnig en ägare. Dagens Nyheter möter och svårbemästrad konkurrens på Stockholmsen ny marknaden i form av Stenbecks gratistidning Metro. På bokmarknaden har KF genom olika fusioner skapat stark konkurrent inom allmänen litteraturen samtidigt Liber, med ett Europas

som av större förlagshus,

Wolters Kluwer, ägare fortsätter att behärska läromedelsmarksom naden. Platsen främsta veckotidningsförlag tvingades Bonniers redan som på 1980-talet lämna till Allers. På specialtidningsområdet har Bonniers de senaste året mött motstånd från flera utländska förlag franska som Hachette, amerikanska datatidningsförlaget IDG finska Helsinki samt Media. På radiosidan är Bonniers nätverk Mix Megapol inbegripet i en hård och kostsam strid med MTG och flera utländska radiobolag. Bonniers har de senaste åren på allvar etablerat sig TV-producent, som men får även på det området kämpa mot rad en stora medieföretags produk-

tionsbolag. SF Bio är visserligen Sveriges största biografagare, är

men för sin verksamhet i stor utsträckning i händerna på de ameristora

kanska filmbolagen.

På motsvarande sätt kan helt olika bilder Stenbecksfären målas av

upp. På den ett företag med mycket vittomspännande

ena ser man en TV-verksamhet. Sfären äger två de fyra svenska reklamfmansierade av TV-kanalerna och är därutöver näst störste enskilde ägaren i den tredje, äger tre av fem betal-TV-kanaler, är huvudägare i de två största produktionsbolagen, kontrollerar stor del parabolkortmarknaden, en av äger TV-shop, översättningsbolag etc. diagram 2.3. På andra mediemarknader driver sfären det största radionätverket, gratistid-

en daglig ning, en affärstidning, ett par tidskrifter, ett bokförlag samt

ett par

1999:30 Mediestrukmren i Sverige 119 SOU

intemetföretag. Allt detta enbart på den svenska mediemarknaden, därtill kommer ungefär lika stor omsättning i utlandet.

Diagram 2.3 Stenbecksfärens omsättning i olika mediebranscher 1997. Procent.

Reklam TV-Shop 2% 12% Radio 2% Tidningar 6%

TV-distribution 13% TV Övrigt 63% 2%

Källa: Bearbetning årsredovisning för Modern Times Group AB, Industriav förvaltnings AB Kinnevik och Netcom Systems AB 1997.

En bild visar företagsgrupp med stora ekonomiska annan en problem under följd år redovisat betydande förluster som en av diagram 2.4, dock kunnat täckas tillskott från andra verksom genom samheter inom sfáren. Även Stenbecksfáren har de senaste åren fått allt starkare konkurrenter, sedan flera stora medieföretag gått in möta på den svenska tv-marknaden.

120 Mediestrukturen i Sverige

Diagram 2.4 Omsättning och resultat för Bonnier-

efter finansnetto

sfärens och Stenbecksfärens medieverksamheter 1993 -1997. Mkr.

12000 -

8000 8000 -

- 400A

0 0

-4000 -400 - -

-8000 -800 --

I Bonnier oms Stenbeck -I- Bonnier Stenbeck oms res -I- res

Anm: Kabelvision som under perioden varit majoritetsägt Stenbecksfáren av medräknat. Resultatet 1993-96 resultat efter finansnetto, 1997 resultat avser efier avskrivningar. Källor: Årsredovisningar för Industriförvaltnings AB Kinnevik, AB Bonnier-

företagen och Tidnings AB Marieberg 1993-1997 samt Modem Times Group

MTG AB 1997.

Ett tredje företag med ambitioner att bli ett flermedieföretag Telia är som 1996 samlade sina infonnationstjänster i ett nytt affärsområde,

Infomedia Services. Tyngdpunkten ligger på olika former informaav tionssökning, via såväl de traditionella tryckta katalogema olika som elektroniska kanaler tabell 2.40. Infomedia Services ingår även den kabel-TV-distribution Telia byggt under tiotal år och som upp ett som

Mediestrukturen i Sverige 121

har 1,3 miljoner anslutna hushåll i Sverige. En stor satsning gjordes på att bygga mängd intemetjänster kring portalen Passagen. Som-

upp en

1998 överfördes verksamheten i Telias intemetbolag, Telia maren Infomedia Interactive AB till Schibstedägda Scandinavia Online, samtidigt Telia och Telenor gick delägare med 40 respektive 20

som som procent. De två bolagen omsatte 1997 tillsammans 50 miljoner kronor och redovisade förluster på 224 miljoner kronor. Telia driver även

verksamhet i Norden och östersjöområdet, bl.a. katalogutgivning,

kabel-tv och internettjänster.

Tabell 2.40. Omsättning och resultat för Telia AB och dess medierelaterade dotterbolag 1997. Mkr.

Bolag Omsättning Resultat f skatt Telia AB 46 444,0 4 031,0 Medierelaterad verksamhet

Källa: Årsredovisningar for respektive företag 1997. Anm: ‘ Företagets nettomarginal 1995 och 1996 uppgick till 28 respektive 29 procent.

Vissa affärsområdets tjänster utgjorde en vidareutveckling av

av Telias traditionella verksamhetsområden. På vissa av dessa områden, exempelvis katalogutgivning, har Telia sedan länge mött en viss konkurrens från affärsinformationsföretag. Telia och informationsföretagen har också i allt större utsträckning mötts på de nya marknaderna för elektronisk informationssökning.

Telia Infomedia formulerar sin målsättning som: Affársområdet skapar primärt inte eget innehåll utan paketerar andras information till tjänster för definierade målgrupper. Paketeringen sker ofta i partnerskap med innehållsleverantören. Telias årsredovisning 1997. En omfattande kritik har dock riktats mot Telia for att olika sätt ha påverkat utformningen innehållet i den information som företaget

av distribuerar.

Frågor diskuterats är exempelvis Telias policy för val av kana-

som ler i sitt kabel-tv-nät, de skrinlagda planerna på en betal-tv-kanal i

nu

122 Mediestrukturen iSverige

samarbete med Sveriges Television, bolagets förvärv och vidareförsäljning av sändningsrättigheter för idrottsevenemang samt satsningen på intemetportalen Passagen. Telias lansering ett eget system för digital av tv-mottagning via kabel liksom dess inträde på annonsmarknader nya är andra områden där företagets verksamhet satts i fråga. Vissa kritiker

har hävdat att medieverksamhet i statlig regi bör förbehållas de företag, SVT, SR och UR, har ett speciellt uppdrag från statsmakterna. som Företrädare för Telia tillbakavisar dock kritiken och hävdar att för att företaget på sikt skall överleva måste det utveckla verksamheten och

söka sig på nya områden. Av de övriga flermedieägama har Schibsteds kort tid gått på

område efter område, även koncernens verksamhet omsättningsom mässigt liksom i hemlandet är koncentrerad till dagspress. De flesta av de övriga ägargruppema har tydlig tyngdpunkt i delbransch, en en som kompletterats med mindre engagemang på andra fält.

2.7.4 nivå

Flerrnedieägande på regional

Avregleringen av radion och televisionen har skapat möjligheter för en horisontell integration på de lokala mediemarknadema. En rad tidningsföretag har de senaste åren engagerat sig i de lokala radio- och TVnya kanalema tablå 2.3. I många län har den dominerande tidnumera ningen i den största staden även intressen i de lokala etermediema. Speciellt stark ställning har VLT-koncemen, i Västmanland dels som äger samtliga flerdagarstidningar, dels är störste delägare i både en radiokanal och TV-kanal. Några de mest lönsamma tidningskonen av cemema, Nya Wermlands-Tidningen, Herenco och Norrköpings Tidningar, har dock valt att inte investera i de medierna. nya På grund lagstiftningen är tidningsföretagen formellt inte majoav ritetsägare i radiokanalema, men i regel är de den störste ägaren och i flera fall den drivande parten. I de lokala produktionsbolag driver som TV-fönstren intar TV 4 i egenskap delägare och uppdragsgivare av en central ställning och tidningarna förefaller relativt passiva vara ägare. Flera motiv kan ligga bakom tidningsföretagens inträde på etermediemarknaden. Många tidningar såg inledningsvis den privata lokal-

radion som en möjlighet att utnyttja sitt journalistiska kunnande i en ny form. Utvecklingen mot renodlade musikkanaler har dock i regel

inskränkt de lokala tidningarnas medverkan till leverans lokala av nyheter. Tidningsföretagen har också haft intresse att få del och av av kontroll över två kanaler för reklam. I många fall har tidningarna nya utnyttjat sitt ägarintresse till att bygga samannonseringspaket upp nya

Mediestrukturen i Sverige 123

för den lokala marknaden i radio och TV. Kontrollen över mepress, dierna används även till ömsesidig marknadsföring. Inflytande på reklammarknaden förefaller i dag viktigare for tidningsföretagen vara än möjligheten att påverka det redaktionella innehållet.

Tablå 2.3. Horisontell integration på lokal nivå. innehav 10 procent.

Län Ãgargrupp Huvudbolag Press TV Radio Norrbotten Stiftelsen Norrbottens- Norrbottens- TV 4 Norrbotten Rix 105,6Luleå Norrbottenspress Kuriren Kuriren Västerbotten Stiftelsen NorraVäster- NorraVästerbotten Rix,92,4Skellefteå Skelleftepress botten Västerbotten StiftelsenVK- Västerbottens- Västerbottens- Rix 104,2Umeå Press Kuriren Kuriren Jämtland Centerpartiet Östersunds- Östersunds-Posten TV 4Jämtland Posten Stiñelsen Örnsköldsviks Örnsköldsviks Rix 104,8Örnsköldsvik Väster- Nya norrland GefleDagblad Allehanda Allehanda Väster- Nya Stiñelsen Sundsvalls SundsvallsTidning Rix 106,6Sundsvall norrland Gefle Dagblad Tidning Västernorrlands Allehanda Gävleborg Centerpartiet Hudiksvalls- Hudiksvalls- Rix 105,5Hudiksvall Tidningen Tidningen Gävleborg Nya Stiftelsen GefleDagblad Gefle Dagblad Rix 104,9Gävle GefleDagblad Västmanland SläktenPers VLT Vestmanlands TV4Bergslagen Radio106,1 Västerås LänsTidning, Bärgslagsbladet/ ArbogaTidning, SalaAllehanda, Fagersta-Posten AvestaTidning Uppsala Axel Johanssons UpsalaNya UpsalaNya TVUppland City 106,5 stiftelser Tidning Tidning Örebro Liberala Nerikes NerikesAllehanda Rix 106,3Örebro Tidningar AB Allehanda Bergslagposten Stockholm JanStenbeck MTG Metro, RadioRix 101,9 Finanstidningen Stockholm,Power106 Stockholm SläktenBonnier BonnierAB DagensNyheter TV Stockholm Mix Megapol 104,3, TV4 Expressen RadioVinyl

124 Mediestrukturen iSverige

Län Ägargrupp Huvudbolag Press TV Radio Gotland Arbetarrörelsen Gotlands GotlandsTidningar Mix Megapol,Gotland

och centerrörel- Tidningar

senpåGotland Östergötland Släkten Östgöta Östgöta Gold 105,Norrköping

Ridderstad Correspon- Correspondenten RadioMatch Norr-

denten köping

Radio Match Linköping

l

FamiljenHjöme Stampen Göteborgs-Posten Göteborg2 Västra Rix 105,9 Götaland

StiftelsenTore G BoråsTidning Rix 107,l Borås Wärenstam BoråsTidning Ulricehamns

Tidning

Halland Centerpartiet Hallands HallandsNyheter TV4Halland

Nyheter Halland Liberal Hallandsposten Hallandsposten Rix 104,2Halmstad

Dagspresslnvest Rix 106,5 Varberg Kronoberg Stiñelsen Smålandsposten Smålandsposten RadioHit FM 105,8

Barometern Växjö Kalmar Stiñelsen Barometern Barometern FM CityKalmar 105,4

Barometern Blekinge Stiñelsen BlekingeLäns Blekinge Läns RadioHit FM 104,7

Barometern Tidning Tidning Karlskrona Skåne Familjen Helsingborgs Helsingborgs RadioStella

Sommelius Dagblad Dagblad Helsingborg Källa: Bearbetning av företagens årsredovisningar. Anm: Kursiv stil ägarandel 10-49 procent. 1 Östgöta Correspondenten är delägare i Norrköpings Radio Co, som producerar programmen i de tre kanalerna 2 Även delägare i Rixstationema i Borås och Varberg.

2.7.5 Flermedieägandets effekter på mediernas

innehåll

Frågan om vilka effekter ägarkoncentration inom eller flera

samma typer av medier får för innehållet i de enskilda medierna har varit föremål fir mycket diskussion. Inledningsvis kan det konstateras att en ägare nästan alltid har en möjlighet att indirekt påverka sina mediers innehåll genom sin makt att tillsätta de ledande befattningshavama.

Mediestrukturen i Sverige 125

Ägaren sitter dessutom i regel i styrelsen, där allokativa beslut tas om exempelvis företagets policy, strategi, investeringar, resursfördelning etc, beslut indirekt påverkar mediernas innehåll. En ägare som är

som representerad i många olika medieföretags styrelser kan därigenom sammantaget utöva ett betydande inflytande på en mediemarknad, även

makten över varje enskilt företag är liten. Bonniers påverkar exemom pelvis från styrelseposition tillsättningen av chefer för ungefär hälften av de centrala opinionsbildande redaktionerna i landet och likaså redaktionsledningarna för hälften av de nationellt verkande nyhetsredaktionerna. På regional nivå har familjerna Pers och Hamrin ett ägarinflytande över en mycket stor del av redaktionerna i Västmanlands respektive Jönköpings län. De ägare som även deltar i den exekutiva ledningen har givetvis ett mycket större inflytande än de som endast verkar på styrelsenivå.

I vissa fall kan ägandet användas till att samordna det redaktionella arbetet. Ett exempel är den redaktionella samverkan som finns inom flera regionala tidningskedjor och numera även inom Bonniers kvällstidningsgrupp. I regel berörs dock inte det lokala materialet och eftersom dubbelläsningen är ringa påverkas inte mångfalden för de enskilda läsarna. De berörda företagen brukar hävda att det gemensamma materialet gör det möjligt för de enskilda tidningarna att förbättra den lokala bevakningen. Redaktioner kan även samverka utan ägarsamband, ett exempel är Avisa Centralredaktions och FLT:s leverans av färdigredigerade sidor. Programnätverken inomden kommersiella lokalradion är andra exempel på syndikering, ofta men inte alltid med ägarsamband.

I andra fall kan ägarna ha som policy att deras olika medier skall verka oberoende varandra. Inom Bonniersfárens dagspress har det

av funnits en lång tradition av att låta redaktionerna arbeta självständigt,

policy fortfarande följs inom gruppens morgontidningar. Likaså en som har sfärens affärstidningar, Specialtidningar, bokförlag och bokklubbar konkurrerat med varandra på det redaktionella planet, medan de för att nå stordriftsfördelar samverkat på andra områden som administration, marknadsföring och distribution. Under de senaste åren har dock koncemledningen alltmer betonat samarbete mellan olika enheter inom

Även inom Stenbecksfären förekommer konkurrens mellan gruppen.

koncernens TV- och produktionsbolag.

126 Mediestrukturen iSverige

u a. ä . u . . n

.

. u ä E M u

h

. m . E .

Mediestrukturen iSverige 127

.. ... a. m U

m

c vv

a.

m

3 I u ... m

128 Mediestrukturen i Sverige

2.8 Sammanfattning

Medieägarstrukturen i Sverige har under 1990-talet genomgått stora förändringar. Både på den nationella och lokala nivån har antalet flermedieägare ökat. Ett antal stora icke-nordiska bolag har successivt etablerat sig på några delmarknader. De stora nordiska medieföretagen har deklarerat att de Norden sin hemmamarknad och börjat

ser som expandera i grannländema. Det finns tecken på att företag från andra branscher försöker slå sig in på framför allt på de nya typerna av mediemarknader. Sammanfattningsvis har antalet medieaktörer på den nationella nivån inte förändrats markant, men däremot har de stora företagen ökat i antal.

På de lokala mediemarknadema dominerar sedan länge ett antal ofta regionalt förankrade tidningsägare, numera med intressen även i kommersiella lokalradiostationer och i några fall även i lokala TVbolag. Det totala antalet ägare på de lokala marknaderna har dock ökat. Arbetarrörelsens har övertagits av lokalt förankrade ägare. TV4

press är aktiv ägare i de lokala produktionsbolagen. NRJ, MTG, Bonniers och Fria Media är huvudägare i ett stort antal radiostationer.

De lokala morgontidningsföretagen har genomgående behållit sina ledande positioner, däremot har det skett vissa förskjutningar inom kvällspressen. Public serviceföretagen inom radio och TV har fått vidkännas en allt intensivare konkurrens men behåller sin dominans på marknaden. På flera andra delmarknader har konkurrensen har skärpts

att starka aktörer kommit in. genom nya

Stora svenska medieägare, som Bonniers och Jan Stenbeck, har de senaste åren utsatts för en allt hårdare konkurrens på sina respektive huvudmarknader. Bonniers möter Schibsted på både kvälls- och morgontidningsmarknaden och dessutom MTG den lokala morgontidningsmarknaden, Wolters Kluwer på bok- och tidskriftsmarknadema, Allers och Egmont på populärpressfältet, Schibsted även TV-produktions- och biografmarknaden etc. På TV-området utmanas Stenbeck

rad starka aktörer som Canal Plus, Bonniers, Schibsted, Pearson, av en Egmont etc.

Några utvecklingstendenser kan sammanfattningsvis skönjas, De enskilda aktörerna kommer troligen att bli större. I första hand kommer de nordiska flermedieägama att fortsätta sin expansion. De icke-nordiska medieföretagen har en stor potential att snabbt bli ledande aktörer på flera svenska delmarknader. Antalet aktörer kan komma att minska

fusioner. Å andra sidan kan aktörer etablera sig främst på genom nya IT-området.

3 inom

Konvergensen

mediemarknaden

3 Bakgrund

Den tekniska utvecklingen medför att traditionellt olika och urskiljbara tjänstetyper, såsom telekommunikations-, IT-, radio- och TV-tjänster kan integreras och förmedlas genom infrastrukturer som tidigare varit

eller mindre tekniskt avgränsade för viss typ av tjänst. mer en

En grundläggande förutsättning har varit utvecklingen den digi-

av tala tekniken gjort det möjligt att hantera och kommunicera olika

som typer information på sätt oavsett form text, ljud eller bild.

av samma Det är t.ex. möjligt att sända TV- och radiotjänster över telenäten, tillhandahålla teletjänster och interaktiva datatjänster över kabel-TV-nät och att via etern sända och ta emot dataprogram och datafiler, t.ex. i form videospel "multimedia data broadcasting". Samtidigt har

av kapaciteten och effektiviteten i distributionssystemen för förmedling av dessa tjänster ökat både genom tekniker att förbättra existerande nät och tekniker för kodning och kompression av informationen.

genom Det innebär att större informationsmängder kan kommuniceras

senare med mindre krav på utrymme än tidigare.

En viktig förutsättning är att Internet fungerar som en starkt

annan pådrivande och sammanbindande kraft. Genom "World Wide Web" WWW har lyckats skapa ett gemensamt grafiskt gränssnitt för att

man kommunicera text, ljud och bild, som kan användas för såväl "traditionella" telefoni-, data-, TV- och radiotjänster, som kombinatio-

därav. Spridningen av Intemetprotokollet anses också ha drivit på ner utvecklingen. Intemetprotokollet är ett kommunikationsprotokoll, dvs. ett slags uppsättning regler för kommunikation mellan olika enheter t.ex. i ett telekommunikationsnät som reglerar felövervakning, sekvenskontroll, adressering, kryptering Ju fler nättekniker och

m.m. tjänster kan utnyttja protokoll desto större möjligheter till

som samma konvergens.

5 19-0466Yttrandefriheten

130 Konvergensen inom mediemarknaden

3.2 Vad är

konvergens

Den beskrivna utvecklingen gör att gränserna mellan de tidigare relativt klart avgränsade IT-, telekommunikations- och mediesektorema blir allt mer otydliga. Detta brukar också beskrivas att dessa sektosom rer konvergerar sammansmälter. Begreppet konvergens kan definieras på olika sätt. I EU:s grönbok om konvergens telekommunikation, av media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen anges att konvergens är möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma typ tjänster eller sammanförandet olika utrustav av ningar för konsumentbruk t.ex. telefon, TV och persondator. Konvergens som fenomen kan beskrivas olika sätt beroende vilket perspektiv som diskuteras, och graden komplexitet varierar. av Gemensam utgångspunkt är de förutsättningar den tekniska utsom vecklingen medför och kort beskrivits Även det är teknisom ovan. om ken som är drivkraften finns det andra faktorer har betydelse för som

konvergensen, såsom marknadsutvecklingen, förändringar i bransch-

strukturen, regleringar och andra politiska beslut. Konvergensens effekter kan diskuteras utifrån fyra olika perspektiv; nätverkskonvergens, tjänstekonvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens.

Nätverkskonvergens

Med nätverkskonvergens det förhållandet att olika och tidigare avses skilda infrastrukturer för distribution information i olika former kan av integreras och bära "varandras" tjänster. Det handlar t.ex. om sammankoppling av olika typer fasta och mobila nät, teletjänster förav om medlade genom kabel-TV-nät och datatjänster tillhandahålls via som infrastrukturer traditionellt använts för radio och TV. som

Ijdnstekonvergens

Tjänstekonvergens omfattar sammansmältningen olika typer av av medier och tjänster. Dels innebär det att information tidigare varit som förbunden med ett visst medium även kan tillhandahållas via andra nu medier t.ex. böcker som CD och dagstidningar och tidskrifter som elektroniska tjänster över www, dels att traditionellt separerade tjänster integreras och kombineras medium t.ex. olika genom samma infonnationstjänster såsom tilläggstjänster till traditionell telefoni,

Konvergensen inom mediemarknaden 131

bildtelefoni, text-TV, digitala uppslagsverk som kombinerar text, ljud och bild, m.m..

Apparatkonvergens

Med apparatkonvergens avses sammansmältningen mellan olika mottagarapparater används för att få tillgång till olika typer av tjänster,

som t.ex. telefoner och radioapparater även kommunicerar text och

som rörliga bilder, TV-apparater kan användas som "datorer" och dato-

som

kan användas för att ta emot. TV-tjänster. Utvecklingen ser ut rer som att gå mot separation själva presentationsdelen skärmen i appa-

en av raterna från den informationsbehandlande delen, den s.k. centralenheten. Detta skulle kunna innebära centralenhet som understödjer all

en typ informationshantering såväl inom hushållet i hushållets

av som kontakter med omvärlden, och genom hushållets eget nätverk dist-

som ribuerar informationen till presentationsenheter efter individuella önskemål och behov inom hushållet. Det kan handla om hantering av såväl telefoni, datakommunikation, radio och TV, den egna använd-

som ningen hemdatom och stereon, hanteringen av elförbrukning, etc.

av

Marknadskonvergens

Såväl nätverkskonvergens tjänste- och apparatkonvergens kan be-

som skrivas direkta effekter den tekniska utvecklingen vad gäller att

som av hantera och kommunicera information. Marknadskonvergens kan däremot beskrivas följdeffekt den konvergens sker vad

som en av som gäller nätverk, tjänster och apparater. Inom tryckta medier har det funnits stark tradition vertikal integration. Exempelvis har dagspress-

en av företag nästan alltid själva svarat för inte bara den redaktionella framställningen utan även för teknisk produktion och distribution. Den vertikala integration tidigare vanlig bland bok- och tidskriftsforlag

som var har dock de senaste decennierna nästan helt försvunnit. Inom etermediema har det traditionellt varit olika företag som skött programproduktion, distribution och tillverkning av mottagarutrustning. Motsvarande förhållanden har i princip gällt även inom telekommunikationsoch lT-området. Det finns tendens till att företagen verkar

numera en inom flera led. Medier, IT och telekommunikationer har utgjort olika marknader, med sina aktörer. Konvergensutvecklingen på

var och en dessa områden gör det emellertid både möjligt, intressant och i viss utsträckning även nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom viss sektor att på olika sätt engagera sig i en eller flera angrän-

en

132 Konvergensen inom mediemarknaden

sande sektorer. Det kan t.ex. handla teleföretag att om som genom producera eller tillhandahålla eller förmedla innehållstjänster rör sig på mediemarknaden, medieföretag som investerar i infrastruktur som tillåter interaktivitet med möjlighet att tillhandahålla olika former av kommunikationstjänster integrerat med det traditionella utbudet av t.ex. radio och TV, samt IT-företag som agerar på tele- och mediemarknadema genom att erbjuda kommunikationsutrustning och -tillämpningar samt producera innehållstjänster. Det är framför allt marknadskonvergensen och dess konsekvenser för yttrandefriheten, mångfalden och konkurrensen berör komsom mitténs uppdrag.

Marknadsutvecklingen

Att nya tekniker leder till förändringar inom sektor innebär i och för en sig inte konvergens, utan det är om tekniken blir allmänt använd som den kan påverka konvergensutvecklingen. Mellan marknadsutvecklingen, strukturförändringama och konvergensutvecklingen råder således ett samspel. Marknadsutvecklingen inom de konvergerande sektorerna präglas för närvarande framför allt de möjligheter den digitala tekniken, av som avregleringen av telekommunikationssektom och Internet erbjuder. Företagen erbjuder både fler och mer utvecklade konventionella tjänster men också nya tjänster och användningsområden och de försöker expandera sina verksamheter till geografiska marknader. Konvernya gensutvecklingen innebär att de expanderar över de traditionella sektorsgränsema. Till detta kommer att företag etableras och växer fristående nya upp från de traditionella sektorerna och tillhandahåller olika typer mulav timedietjänster.

Strukturförändringar

Marknadsutvecklingen och konvergensprocessen leder till strukturförändringar. När företag utvidgar sina verksamheter inom sektor eller en rör sig över sektorsgränsema sker detta som redan har framgått inte sällan genom förvärv, sammanslagningar och joint-ventures beträffande joint-venture se avsnitt 5.5. Mest uppmärksammade är kanske de koncentrationer går på tvärs över IT-, telekommunikasom tions- och mediesektorema.

Konvergensen inom mediemarknaden 133

Såväl marknadsutvecklingen som den snabba tekniska utvecklingen, med de kommersiella risker följer, har påskyndat strukturföränd-

som ringarna. Informations- och kommunikationsindustrin svarade, enligt uppgifter i EU:s grönbok, för hela 15 procent totalvärdet av de

av världsomspännande fusioner och förvärv som genomfördes under 1996.

Genom horisontella fusioner och allianser, dvs. mellan aktörer inom ett och samma led, söker man dela risker och kostnader och komplettera varandras kompetens. Det kan fråga om att dela höga kostna-

vara der för teknik i sin tur leder till tjänster, vars efterfrågan är

ny som nya osäker. Ett annat motiv bakom koncentrationema kan vara att skaffa större marknadsandelar för att uppnå stordriftsfördelar. I grönboken uttalas att avregleringen och konkurrensen tillsammans med digitaliseringen och en stor ökning av nätkapaciteten både inom radio och TV och telekommunikationsnäten överföringen och tillhandahållandet

ger

tjänster varuprägel. Därav följer att det blir en verksamhet med av en låga marginaler och stora volymer. Företagen har därför anledning att öka volymen antingen horisontell koncentration eller genom att

genom söka sig till nya geografiska marknader. Internationalisering kan också i sig vara ett motiv för allianser.

De vertikala alliansema och fusionema mellan aktörer i olika led

-

kan syfta till att integrera olika typer av tjänster och expandera till -

lönsamma led. Även vid dessa koncentrationer utgör t.ex. tillmer gången till nya kunskaper och osäkerhet om efterfrågan bakomliggande motiv.

Särskilt de vertikala sammanslagningama anses vara en reaktion konvergensfenomenet eftersom få aktörer har tillräckliga kunskaper eller för att klara av att omfatta alla led när sektorerna konver-

resurser gerar.

3.3 Konsekvenser av konvergensen

3.3.1 Konsekvenserna för konkurrensen

Konvergensen kan i sig gynna konkurrensen genom att nya alternativa metoder skapas för att tillhandahålla tjänster och varor. Ett exempel är fast telefoni har fått konkurrens både mobiltelefoni och

som numera av telefoni via Internet. Förhållandet att företag ger sig in på varandras områden kan också öka konkurrensen.

Som tidigare nämnts leder bl.a. konvergensen till företagsförvärv, fusioner eller sammanslutningar i allianser. I viss utsträckning är dessa strukturförändringar nödvändiga för företagens överlevnad, såväl

134 Konvergensen inom mediemarknaden

nationellt som på den europeiska och internationella marknaden. Allianser och fusioner kan främja den tekniska utvecklingen genom kostnadseffektivisering. Utgifter för forskning och teknisk utveckling

kan vara svåra att klara för andra än mycket starka marknadsaktörer. av Användare tjänsterna kan erhålla fördelar omstruktureringar av av marknaden genom att de erbjuds globala och integrerade tjänster. nya Risken finns emellertid att företagens strävan att stärka och utvidga sina marknadspositioner och att utvecklingen mot färre större en men

företag kan leda till skadliga konkurrensbegränsningar i framtiden.

3.3.2 De konsekvenserna

rättsliga

Gemensamt för de rättsliga frågeställningar följer den tekniska som av utvecklingen är teknikens förmåga att dels skapa förutsättningar för nya genomförande av olika aktiviteter samt dels att förändra den miljö inom vilken dessa aktiviteter äger Gränser mellan olika aktivirum. typer av teter och företeelser blir otydliga samtidigt allt går snabbare och som geografiska avstånd förlorar sin betydelse. Den rättsliga effekten märks när dessa förändringar leder till att begrepp, kriterier och indelnings-

grunder, som gällande rätt bygger på, förlorar sin relevans och lagstiftningen därmed sin förmåga att uppfylla sina ändamål. Konvergensen mellan IT-, telekommunikations- och mediesektorema fungerar här

som ett tydligt exempel på teknikens effekter i dessa avseenden. Den ger vidare exempel på att den tekniska utvecklingen inte endast ger upphov till enskilda rättsliga problemställningar utan även har en förmåga att rubba grundläggande strukturer i rättssystemet. Detta visar sig genom att det från ett rättsligt perspektiv blir allt svårare skilja att mellan de tidigare klart avgränsade marknaderna. En och tjänst samma kan t.ex. omfattas olika, eventuellt flera, regelverk beroende på vilav ket medium eller vilken kommunikationskanal används för dess som förmedling till mottagaren eller på vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten. Ett ofta använt exempel för att illustrera detta är skillnaden mellan video-on-demand och video-on-demand beställvideo. near Video-on-demand innebär att kunden beställer ett visst film program och att det sedan sänds direkt till kunden via Internet. Near video-ondemand bygger på att kunden beställer ett detta inte program men att sänds omedelbart utan med vissa korta tidsintervall till alla beställt, som kunden kan nästan bestämma när han vill Många se programmet. användare uppfattar inga större skillnader mellan dessa två tjänster men förhållandet att video-on-demand kräver aktiv handling från en användaren och är riktad till gången tjänsten inte en person gör att anses riktad till allmänheten och därför inte omfattas radio- och TVav

Konvergensen inom mediemarknaden 135

lagen. Enligt l kap. 1 § andra stycket radio- och TV-lagen anses nämligen sändning riktad till allmänheten endast den samtidigt

en om och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den.

Den beskrivna problembilden skall mot bakgrund att regel-

ses av verken för sektorerna är utformade med olika utgångspunkter och bakomliggande motiv. Mediemarknaden styrs medielagstiftningen och

av bakomliggande demokratiska och kulturpolitiska målsättningar. Staten har t.ex. tagit på sig ett särskilt "public service"-ansvar radio- och TV-områdena. Eftersom medierna är riktade till allmänheten finns en innehållsreglering saknar motsvarighet i de andra sektorerna. IT-

som marknaden är tämligen oreglerad, utifrån närings- och konsumentpolitiska incitament styrs den dock av den generella marknadsrättsliga lagstiftningen. Telekommunikationsmarknaden präglas av att den relativt nyligen har avreglerats i syfte att få till stånd en fungerande konkurrens för uppfyllandet särskilda telepolitiska målsättningar inom ramen för

av telelagstiftningen.

Till detta kommer att den tekniska utvecklingen även medför nya typer tjänster och företeelser och möjligheter för att bedriva

av nya tele- och medieverksamhet är svåra att ett ändamålsenligt sätt

som inordna under gällande regelsystem.

Ett för kommittén centralt problemområde gäller tillämpningen av de internationellt vedertagna principerna för den lojala konkurrensen

för svensk del har kommit till uttryck i konkurrenslagen. Dessa som principer är fullt ut tillämpliga på exempelvis IT-marknaden och telekommunikationsområdet, i Sverige föreligger en grundläggande

men osäkerhet i vad mån de angivna principerna kan tillämpas i fråga

om

de medier skyddas tryckfrihetsförordningen och yttrandeom som av frihetsgrundlagen. I takt med fortlöpande sammansmältning sker

att en på mediemarknaden blir denna osäkerhet alltmer besvärande. Kommittén återkommer till detta i det följande.

3.3.3 Effekter konvergensen för

av

mediemarknaden

Under hela 1900-talet har nya kanaler utvecklats för att sprida information, opinionsbildning och underhållning till en masspublik, en utveckling har varit följd dels tekniska former för överföring

som en av nya

text, bild och ljud t.ex. film, radio och TV dels att de befintliga av teknikerna fyllts med former innehåll veckopress, tabloidpress.

nya av Kombinationen olika typer teknik har även inneburit att ett och

av av

136 Konvergensen inom mediemarknaden

samma budskap kan nå en konsument på flera olika sätt. Ett exempel på denna typ av tjänstekonvergens är att en spelfilm som tidigare endast visades på biografer, nu även kan ses via marksänd TV, kabel-TV Bio Hemma, satellit-TV betal-TV-kanaler, kassett köp- eller hyrvideo och i en framtid även via telenätet i persondator. En text tidigare

som endast kunde läsas i en tryckt tidning kan nå konsumenten även via

nu Internet eller text-TV. En följd av denna utveckling är att mediekonsumtionen har blivit alltmer fragmentariserad, något för

som medieföretagen tagit sig uttryck i att de för att nå samma publik

som tidigare måste använda sig av alltfler kanaler.

Den ovan skisserade utvecklingen mot en ökad konvergens mellan olika typer av teknik på medieområdet kommer att ställa de etablerade medieföretagen inför stora utmaningar att dels anpassa sitt utbud till de nya förutsättningarna, dels möta konkurrens från aktörer

nya som kommer på verksamhetsfält som gränsar till traditionella medieområden.

Den nya marknaden för olika typer av tjänster på Internet är ett exempel på medieaktöremas verklighet. Under 1999 beräknas vart

nya fjärde hushåll i Sverige ha tillgång till Internet i hemmet, arbets-

om platsen inkluderas kommer en majoritet befolkningen kunna

av använda nätet. Så gott som alla större medieföretag finns representerade i någon form på Internet. Några nöjer sig med att informera om företaget, men de flesta utnyttjar dessutom nätet kanal för delar sitt

som av medieutbud. Många dagstidningar lägger exempelvis ut avsnitt

ur dagens tidning, tidigare ofta i ren textform, men numera allt mer i

en redigerad nätutgåva. De mest avancerade tidningarna erbjuder nätanvändama ytterligare rad tjänster recensionsarkiv, recept,

en som eftertextannonser etc.

Olika former har prövats för att finansiera de medieanknutna tjänsterna på Internet, som avgifter och annonser. Företag och institutioner har varit beredda att betala för en kvalificerad informationssökning, medan det stora utbudet av kostnadsfria tjänster på nätet gjort det svårt för leverantörerna att ta betalt för sin övriga verksamhet, såvida de inte vänt sig till kunder med mycket uttalade Specialintressen

som pomografi.

Hittills har inte reklamförsäljning på Internet generat några större intäkter. De totala annonsintäktema i Sverige nätet uppgick 1997 till inte mer än 0,4 procent de totala reklaminvesteringama. För 1998

av beräknas annonsintäktema ha mer än fördubblats till ca 165 miljoner kronor. Ett annat mått är att intemetreklamen 1997 motsvarade Ömsköldsviks Allehandas annonsintäkter och 1998 kom i

upp samma storlek som Nerikes Allehanda.

Konvergensen inom mediemarknaden 137

Företrädare för dagspressen dock att betydande del av de

menar en eftertext- och platsannonser som i dag finns i dagstidningama i framtiden kan komma att återfinnas i databaser på Internet. Dagspressföretagen försöker genom att lägga ut vissa av sina annonser på nätet positionera sig på denna nya annonsmarknad. Oron är dock stor inom dags-

för att aktörer kommer in på marknaden när de tidigare pressen nya etableringshindren raserats. Eftertextannonsema svarar i dag för cirka en fjärdedel av morgontidningamas totala intäkter varför även en mindre minskning av volymen kan ge betydande ekonomiska effekter.

De portaler byggs på Internet fyller en likartad funktion

som upp som en tidning, nämligen att erbjuda en miljö som attraherar både läsare och annonsörer. Många tidningar har försökt att locka sina läsare genom att lansera lokala portaler. Medieföretagen hoppas även att deras mycket starka varumärken skall dem betydande konkurrensfördelar

ge framför nya okända aktörer. Det kan dock kan konstateras att helt nya

Alta Vista, Yahoo, Torget, Passagen och Bokus.com, på namn, som mycket kort tid fått ett mycket stort genomslag bland Intemetanvändama. På det internationella planet har en rad av de mest anlitade portalema under kort tid förvärvats stora medie-

en av och/eller telckommunikationsföretag.

Det är möjligt att medieföretagens trumfkort i den nya konkurrenssituationen i stället kommer att bli deras kunskaper i att presentera information och underhållning liksom deras tillgång till arkiv och rättigheter. Flermedieföretag Egmont eller Bonniers kan exempelvis

som producera multimedieprodukter för barn med hjälp av sina filmbolag, bamboksförlag och serietidningar och marknadsföra dem genom en rad olika kanaler, både sina egna bok-, film- och skivklubbar och genom bokhandel, kiosker, leksakshandel etc.

Meningarna är delade om vilka effekter den tekniska utvecklingen mot konvergens mellan olika medier och digitalisering av produktion och distribution kommer att få för mediekonsumtionen och medieföretagen. En fråga är hur och i vilken utsträckning de potentiella mediekanalema kommer att utnyttjas. Vissa bedömare tror exempelvis att konsumenterna kommer välja vissa typer av radio- och TV-program och lagra dem på hemdatoms hårddisk och välja att se dem när det pas-

något skulle innebära att den nuvarande formen av TV-kanaler sar, som kommer att förlora kraftigt i betydelse. Andra bedömare menar att konsumenterna på sina arbeten kommer att vara aktiva instrumentella informationssökare, medan de på fritiden liksom tidigare vill ha ett paketerat innehåll i form dagstidningar och radio- och TV-kanaler.

av

Konvergensen mellan olika typer av teknik innebär även att företag från varandra närliggande fält kommer att mötas på de nya mediemarknadema, å sidan traditionella medieföretag och å andra sidan bland

ena

138 Konvergensen inom mediemarknaden

annat telekommunikations- och dataföretag. I Sverige utgör Telia och Posten exempel på denna nya typ av medieaktörer: Telia är ett utmärkt exempel på konvergensen mellan telekom och medier se även 2.7.3. Från att ha varit ett rent telekommunikationsföretag, tidigare i

som princip bara tillhandahöll infrastruktur för telekommunikation har företaget etablerat sig inom kabel-TV och på innehållssidan. Tillsam-

med fusionspartnem Telenor och medieföretaget Schibsted äger mans Telia företaget Scandinavian Online AB. Scandinavia Online driver marknads- och kommunikationsplatsen Passagen och håller att bygga upp en interaktiv digital TV-tjänst som skall sändas via Internet. Företaget kommer därmed att konkurrera med andra företag som erbjuder liknande tjänster via marknätet, t.ex. Cell.

På internationell nivå utgör Microsoft ett exempel på ett företag som försökt att vidga sitt verksamhetsfält. En av medieaktö-

annan ny grupp

är de många nystartade s.k. intemetföretagen, av vilka en del sperer cialiserat sig på tjänster gränsar till medieområdet, exempelvis

som produktion av websidor.

Det ekonomiska utbytet av den intemetrelaterade medieverksamheten har hittills varit synnerligt magert. De företag i Sverige som satsat mest, Schibsted, Bonniers, Telia och Posten, har alla gjort stora förluster och de tre förstnämnda har aviserat omfattande förändringar av verksamheten.

Företagsstrukturen inom de nya medierna kommer sannolikt att genomgå stora förändringar och följa det vanliga utvecklingsmönstret för nya marknader. Många av de nya entreprenörsägda företagen kom-

att slås ut, andra kommer att etablera sig inom någon nisch, medan mer några kanske växer och blir betydande aktörer. De mest framgångsrika kommer med stor säkerhet att köpas upp av de etablerade och kapitalstarka storföretagen. Vidare är det troligt att företag från olika branscher kommer att alliera sig med varandra i olika projekt, där de ickemedieanknutna aktörerna bidrar med kapital och hårdvaror och medieföretagen med kunskaper den centrala mjukvaran. Ett exempel är

om det nämnda Scandinavia On Line, där Schibsted ingår i olika

ovan ägarkonstellationer i de skandinaviska länderna med Telia, Telenor och Egmont.

Ur ett aktörsperspektiv finns en avgörande skillnad mellan de nya digitala TV-kanalema och Internet. De stora aktörerna, medie- och telekombolagen har i stor utsträckning varit pådrivande bakom tillkomsten av de digitala kanalerna. Internet har däremot i första hand utvecklats underifrån utan kommersiella intressen, varför storföretagen har tvingats att i efterhand slå sig in i den nya kanalen. Internet har också blivit ett torg för oerhörd mängd information inte kontrolleras

en som eller distribueras av de stora medieföretagen.

Konvergensen inom mediemarknaden 139

I debatten framförs ibland farhågor för att de traditionella medierna kommer att nästan helt konkurreras ut av de nya mediefonnema. Dagens snabba omvandlingsprocess är dock inte på något sätt unik i mediehistorien. Den kan jämföras med situationen på 1920-talet då det svenska medielandskapet genomgick en omfattande förvandling med tillkomsten av radion och ljudfilmen, den snabba tillväxten av vecko-

de första tabloidliknande tidningarna etc. Även då målades det pressen, upp hotbilder om hur boken och dagstidningen skulle dö ut, framtiden tillhörde de nya medierna. Både de traditionella medierna och de etablerade medieföretagen överlevde dock. Dagspressen och bokutgivningen klarade sig att framhäva sina speciella kvaliteter, de

genom större medieföretagen genom att engagera sig i nya medier och samtidigt utveckla sina gamla verksamheter.

3.4 EU:s initiativ

3.4.1 Kommissionens grönbok om konvergensen

mellan telekommunikation, massmedier och

informationsteknik

De konsekvenser, både positiva och negativa, som konvergensen medför har uppmärksammats av EU. Som tidigare nämnts har kommissionen gett ut en grönbok om konvergensen. I grönboken, som publicerades år 1997, beskrivs konvergensen mellan telekommunikations-, medie-, och IT-sektorema och dess betydelse för de berörda sektorerna. En utgångspunkt är att konvergensen är en avgörande drivkraft för dessa sektorers utveckling och över huvudtaget för informationssamhällets utformning. Grönboken tar därför också upp vilka befintliga hinder och potentiella hinder som finns för konvergensen. Som exempel på befintliga hinder anges för höga priser på telekommunikationstjänster, brist på innehåll, fragmentering av EU-marknaden på grund av ökat antal TV-kanaler samt bristande immaterialrättsligt skydd. Bland potentiella hinder nämns t.ex. osäkerhet om lagstiftningen, flera reglerande organ och regelsystem samt skillnader avseende marknadstilllträde och licensiering. Vidare behandlas vilka konsekvenser konvergensen kan komma att få för lagstiftningen, främst på telekommunikations- och medieområdet.

Syftet med grönboken är att tjäna som underlag för en diskussion om hur lagstiftningen bör utformas för att främja utvecklingen av nya tjänster och marknader, och om vilka åtgärder som behöver vidtas på EG-nivå i detta avseende. Kommissionen presenterar följande fem

140 Konvergensen inom mediemarknaden

grundläggande principer anser bör beaktas vid utformningen

som man av ny reglering:

Regleringen bör inte vara mer långtgående än nödvändigt. -

Användarnas behov bör beaktas. -

Reglerna bör tydliga och förutsägbara så att företagen vågar - vara

investera. Myndigheterna bör säkerställa att alla kan delta i informationssam-

-

hället. Lagstiftama bör vara oberoende och effektiva.

-

För att möta de problem eller luckor som konvergensen mellan telekommunikations-, medie- och IT-sektorema kan medföra, redovisar Kommissionen tre alternativa tillvägagångssätt:

Alternativ att bygga vidare på nuvarande regelstrukturer. Detta

alternativ innebär att nuvarande lagstiftning behålls och utvecklas i

behov.

mån av

Alternativ 2: att utveckla separata regler för verksamheter, vid

nya

sidan regleringen tele- och mediesektorema. Detta alternativ

av av

innebär i princip att ett nytt regelverk skapas för de nya konver-

genstjänstema.

Alternativ 3. att gradvis införa regleringsmodell som omfattar

en ny

alla typer befintliga och nya tjänster. Detta alternativ är det mest

av

långtgående, innebär inte att ett helt nytt system utarbetas, utan

men

att befintliga bestämmelser till förutsättningar.

snarare anpassas nya

I grönboken poängteras att konkurrensreglema kommer att ha en mycket viktig roll för att hantera konsekvenserna av konvergensen. Det framhålls att kommissionen även i fortsättningen kommer att gynna fusioner och allianser främjar tekniska framsteg och marknads-

som tillträde för nya aktörer. Däremot kommer kommissionen inte att tillåta koncentrationer innebär att marknader stängs, som skapar domi-

som nerande ställningar eller som ger parterna möjlighet att stoppa nya aktörer.

Grönboken har varit föremål för offentligt samråd fram till slutet av april 1998, vilket innebär att det har varit möjligt för vem som helst att lämna synpunkter till Kommissionen under denna tid. I Sverige sändes grönboken ut på remiss till ett hundratal intressenter. Bland annat mot bakgrund de remissvar inkommit har den svenska regeringen

av som lämnat sina synpunkter på grönboken till Kommissionen. I juli 1998

Konvergensen inom mediemarknaden 141

utfärdade Kommissionen en rapport på grundval av de yttranden som inkommit. De alternativ till utveckling av lagstiftningen som Kommissionen presenterade i grönboken fick stor uppmärksamhet. Det första alternativet att bygga vidare på nuvarande strukturer fick störst stöd, både bland medlemsstaterna och andra berörda parter. I rapporten tar Kommissionen även upp tre områden tillträde till nätm.m, främjande

europeiskt innehåll och säkerställande av en väl avvägd reglering av till vidare samråd och ställer ytterligare frågor i anslutning till dem. I slutet februari 1999 förväntas Kommissionen komma med ett hand-

av lingsdokument innehåller förslag till hur det fortsatta arbetet med

som konvergensfrågoma skall bedrivas.

3.4.2 EU-reglering

I grönboken hänvisas till att EU inom ramen för olika gemenskapsinitiativ redan har behandlat vissa frågor rör hinder för den

som tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen t.ex. när det gäller immatrialrättsligt skydd, medieägande, elektronisk handel och digitala signaturer. Inom EU finns en omfattande reglering som är av intresse i detta sammanhang. Som exempel kan pekas på direktivet 89/552/EG TV utan gränser samordning vissa bestämmelser fast-

om av som ställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet

sändningsverksamhet för television, som införlivats i svensk lagav stiftning genom bl.a. radio- och TV-lagen. Ett reviderat direktiv med i stort sett samma regler antogs av Europaparlamentet och Ministerrådet i juni 1997. Ett annat initiativ är kabeltelevisionsdirektivet 95/51EG. Vidare finns det ett direktiv 95/47/EG tillämpning av standarder för

om sändning av televisionssignaler.

Vad gäller telekommunikationsverksamheten har ett flertal rättsakter beslutats inom för den pågående liberaliserings- och har-

ramen moniseringsprocessen som här kan förbigås.

EU:s generella konkurrensregler redovisas i avsnitt 5.7 och 5.8. Det kan dock redan här nämnas att EU har uppmärksammat att telekommunikationssektom kan behöva en specifik reglering för att trygga konkurrensen i vissa avseenden. Ett exempel på sådan reglering är det

en föreslagna direktivet om säkerställandet av rättslig åtskillnad mellan kabel-TV-nät och telenät 98/C 71 /05. Enligt förslaget får inte kabel- TV-nät och telenät ägas av samma juridiska enhet. Syftet med denna reglering är att säkerställa att en teleoperatör som har en stark ställning inte överför intäkter från en lönsam televerksamhet till en nystartad kabelverksamhet s.k. korssubventionering.

genom

142 Konvergensen inom mediemarknaden

3.5 Utrednings- och

lagstiftningsarbete

3 .5. 1

Konvergensutredningen

Även i Sverige har det vidtagits åtgärder för de konsekvenatt se över ser som följer av konvergensen. Regeringen bemyndigade den 3 juli 1997 chefen för Kulturdepartementet att tillkalla särskild utredare en för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningama för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska inforrnationstjänster och ta tillvara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster dir. 1997:95. Utredaren skall också bedöma om det behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Utredaren skall lämna förslag till hur det fortsatta arbetet i dessa frågor bör bedrivas. Till grund för utredarens bedömningar skall ligga beskrivning en av hur de elektroniska informationstjänstema utvecklas analys i samt en av vilken mån nuvarande lagstiftning för ljudradio, television, övriga radiokommunikationer och televerksamhet är tillämplig på olika elektroniska informationstjänster samt hur lagstiftningen påverkar utfonnningen, användningen och distributionen av elektroniska informationstjänster. Den särskilda utredaren har antagit benämningen Konvergensutredningen. Konvergensutredningen, som kommittén har samrått med och varifrån kommittén har hämtat stor del de uppgifter redoen av som visats ovan, kommer att lämna ett principbetänkande ungefär samtidigt som kommittén lämnar föreliggande betänkande.

3.5.2 behov informations- och

Utredningen om av

kommunikationsteknisk infrastruktur

Av intresse är också ett annat utredningsarbete för vilket chefen för

kommunikationsdepartementet enligt regeringens bemyndigande den

23 juli 1998 tillkallat en särskild utredare dir. 1998:61. Denne har till uppdrag att utreda tillgången till avancerad infonnations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt perspektiv. Utredaren skall kartlägga den befintliga infrastrukturen, och bl.a. lägga särskild vikt kommunernas pågående infrastrukturutbyggnad. Med kartläggningen som grund skall en analys göras av de tekniska utveck-

Konvergensen inom mediemarknaden 143

lingstendensema och de behov därvid kan väntas uppstå. Utredasom skall presentera förslag till hur staten i samverkan med näringsliv ren och teleoperatörer skall kunna uppnå god regional och social täckning avancerad infonnations- och kommunikationsteknisk infrastrukav en Enligt uppgift från utredningen kommer ett betänkande att lämnas i tur. juni 1999.

3.6 Kommitténs

synpunkter

Konvergensutvecklingen är pågår men som inte

en process som något sätt har nått slutpunkt. Mycket tyder att utvecklingen mot en konvergens fortsätter. I vilken omfattning verksamheterna förändsom och i vilken takt detta kommer att ske är emellertid svårt att ha en ras bestämd uppfattning om. Som framgår redan vad konstaterats i kapitel 2 är det av som uppenbart att den pågående tekniska utvecklingen mot en ökad nätverks-, tjänste-, och apparatkonvergens på medieområdet har stor betydelse även för de frågor anförtrotts åt kommittén. Utvecklingen som förändrar inte enbart grundförutsättningar för många av de bakomliggande motiv gällande rätt är utformad mot bakgrund av, utan som gör det även nödvändigt att utvärdera behovet ytterligare lagstiftning av säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald samt för för att att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Såväl arbetet inom EU det utredningsarbete som för närvarande som bedrivs i Sverige syftar bl.a. till att underlag för samlad syn på ge en hur regelsystemet bör utformat för att möta den pågående utveckvara lingen. En central fråga är i vad mån den tekniska utvecklingen skall återspeglas i radio- och TV-lagstiftningen, det kan inte uteslutas men att ändringar kan behöva göras även i exempelvis yttrandefrihetsgrundlagen. Inom för det begränsade uppdrag anförtrotts kommitramen som tén kan givetvis inte dessa frågor få en slutgiltig lösning, något som också skulle falla utanför kommitténs uppdrag. Frågorna är beroende inte bara den fortsatta tekniska utvecklingen utan också av statsav maktemas generella ställningstaganden till hur konvergensen skall avspegla sig i olika slags regleringar betydelse i sammanhanget. av Kommittén har emellertid strävat efter att utforma de förslag som läggs fram i det följande på sådant anpassning skall kunna göras till sätt att en sådana ställningstaganden. Som sina huvuduppgifter har komen av mittén att åstadkomma ordning innebär att de för utvecklingen en som mycket viktiga principerna för den lojala konkurrensen även i Sverige

144 Konvergensen inom mediemarknaden

skall kunna tillämpas på ett enhetligt sätt oberoende av den rent tekniska lösning som man väljer for att sprida information och opinionsbildning, så att irrationella effekter av regelsystemet undviks. I övrigt får kommittén hänvisa till det betänkande som samtidigt härmed läggs fram Konvergensutredningen.

av

När det gäller marknadskonvergensen står det alldeles klart att denna liksom olika frågor om vertikal integration påkallar stor uppmärksamhet vid kommitténs fortsatta överväganden. Man kan inte bortse från att utvecklingen samtidigt den stärker de stora före-

som tagens ställning i vissa avseenden gör marknaden mera sårbar och ökar risken för olika slags missbruk dominerande ställning. Även till

av denna fråga återkommer kommittén.

Gällande rätt

4 Den konstitutionella bakgrunden

4.1 Yttrandefriheten i regeringsformen RF

I 1 kap. 1 § andra stycket RF förklaras den fria åsiktsbildningen vara en grundvalama för den svenska folkstyrelsen. De s.k. opinionsfriav heterna, dvs. yttrande- och tryckfriheten, infonnationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten det allmänna tillförsäkras skydd i 2 kap. 1 § RF. Skyddet gentemot torde i huvudsak motiverat dess stora betydelse för den fria vara av åsiktsbildningen. Yttrandefriheten beskrivs i regeringsformen frihet att i tal, som en skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten åtnjuter inte absolut skydd får enligt 2 kap. l2§ RF begränsas vanlig lag om detta utan genom tillgodoser ändamål är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. ett som Begränsningen f°ar aldrig gå utöver vad är nödvändigt med hänsyn som till ändamålet och inte heller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte såsom en av på grund politisk, religiös, kulturell eller annan sådan göras enbart av åskådning. Utöver dessa allmänna inskränkningar möjligheterna att begränsa av yttrandefriheten gäller enligt 2 kap. 12 § första stycket och 13 § första stycket RF att begränsningar är tillåtna för att tillgodose vissa kvalificerade intressen. Yttrandefriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I

övrigt får enligt paragrafen begränsningar yttrandefriheten ske

av särskilt viktiga skäl föranleder det. endast om

146 Den konstitutionella bakgrunden

Vid bedömandet av vilka begränsningar får ske med stöd som av bestämmelserna i 2 kap. 13 § första stycket RF skall enligt paragrafens andra stycke särskilt beaktas vikten vidast möjliga yttrandefrihet och av informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och

kulturella angelägenheter.

Paragrafens tredje stycke anger att föreskrifter reglerar sättet som att sprida eller ta emot yttranden utan avseende på yttrandets innehåll inte skall begränsning yttrandefriheten. anses som en av Yttrandefriheten har vidare liksom rad andra grundlagsskyddade en friheter ett särskilt skydd bestämmelserna i 2 kap. 12§ tredje genom stycket RF. Förslag till lag begränsar någon dessa fri- eller rätsom av tigheter, eller ändring eller upphävande sådan lag, skall vila i om av tolv månader ett vilandeyrkande framställts lägst tio riksdagsom av

ledamöter och lagförslaget inte godtas med fem sjättedelsmajoritet

en eller förkastas riksdagen. av

4.2 Yttrandefriheten i

Europakonventionen

Den europeiska konventionen skydd för de mänskliga rättigheterna om och de grundläggande frihetema Europakonventionen, med de änd-

ringar och tillägg gjorts tilläggsprotokollen, gäller lag i

som genom som Sverige sedan den 1 januari 1995. Enligt 2 kap. 23 § RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund

av Europakonventionen. Europakonventionen innehåller inte någon särreglering tryckfriav heten utan behandlar den del yttrandefriheten. Artikel 10 i som en av Europakonventionen reglerar skyddet för yttrandefriheten. Enligt första

punkten i artikel 10 skall och äga rätt till yttrandefrihet. Denna var en rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet och sprida uppgifter att ta emot och tankar utan inblandning offentliga myndigheter och oberoende av av territoriella gränser. Av intresse för medieområdet är det sägs att uttryckligen att artikeln inte hindrar stat att kräva tillstånd för radio-, en televisions- eller biografföretag. Särbestämmelsen kan intrycket ge att staterna har en nästan obegränsad frihet på detta område. Europadomstolen har emellertid gett uttryck för att begränsningar i programföre-

tags sändningsrätt också skall bedömas med tillämpning villkoren i av punkt 2 se Ehrenkronas artikel i Kamovs lagsamling vid 55 till lag not 1994:1219 den europeiska konventionen angående skydd för de om mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema. Det anges i andra punkten i artikeln att eftersom utövandet de av nämnda frihetema medför och skyldigheter kan de underkastas ansvar fonnföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder. Men

Den konstitutionella bakgrunden 147

dessa måste dels angivna i lag, dels nödvändiga i ett demovara vara kratiskt samhälle med hänsyn till vissa syften. Yttrandefriheten får enligt andra punkten artikel 10 begränsas med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral av eller för goda och rykte eller rättigheter, för att förhindra annans namn att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

4.3 Tryckfrihetsförordningen TF

Inledning och lagens uppbyggnad

Den del yttrandefriheten utgörs av tryckfriheten har varit skydav som dad länge i Sverige. Den har under årens lopp utvecklats till, i jämförelse med andra länder, ett unikt detaljerat gmndlagsskydd. Den nu gällande tryckfrihetsförordningen 1949:105 trädde i kraft 1 januari 1950. Förordningen har ändrats ett flertal gånger sedan dess. I förarbetena till TF SOU 1947:60 s. 39 kommenterade 1944 års tryckfrihetssakkunniga kapitelindelningen. Där angavs att i det första kapitlet tas de grundläggande stadgandena för tryckfriheten och dess innehåll I andra-sjätte kapitlen behandlas särskilda rättigheter som upp. ingår i eller anknyter till tryckfriheten, nämligen rätten att få ut allmänna handlingar, anonymitetsrätten samt rätten att framställa, utgiva och sprida tryckta skrifter jämte vad som har samband med dessa rättigheter. Bestämmelser meddelas i sjunde och åttonde kapitlet om tryckfrihetsbrott och ansvarighet för sådana brott, i nionde och tionde kapitlen tillsyn, åtal och beslag och i elfte kapitlet om enskilt om anspråk. Processuella regler finns i tolfte kapitlet. Trettonde kapitlet innehåller bestämmelser skrifter tryckts utom riket och det om som avslutande fjortonde kapitlet innehåller vissa allmänna bestämmelser.

Begreppet tryclgfiihet

Vad skall förstås med tryckfrihet uttalas i principstadgandet i som 1 kap. 1 § TF. Stadgandet utgör utgångspunkten för att bestämma vad är TF:s tillämpningsområde. Paragrafens första stycke är direkt som överfört från 86§ i 1809 års regeringsform och lades till först SFS 1974:155 i samband med införandet den regeringsformen. Med av nya tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndigheter eller annat allmänt i förväg lagda hinder, utgiva organ

148 Den konstitutionella bakgrunden

skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given bevara allmänt lugn, att utan att återhålla allmän upplysning. " Av l kap. l § andra stycket TF framgår tryckfriheten inte bara att handlar rätten att yttra sina tankar och åsikter i tryckt skrift om utan också om att ha rätt att offentliggöra allmänna handlingar meddela samt uppgifter och underrättelser vad helst, dvs. rätt sprida om som en att upplysningar om sakförhållanden. Håkan Strömberg pekar på att rättigheten utgiva skrifter i att l kap. l § första stycket TF är definition vad tryckfriheten består en vag av Han menar att tryckfriheten i första och andra styckena principstadav gandet främst framstår frihet for upphovsmännen till tryckta som en framställningar Tryckfrihet, 1995 13 ff.. s.

Begreppet utgiva

För Strömberg synes begreppet utgiva skrifter i 1 kap. 1 § TF innefatta hela den procedur varigenom tryckt skrift kommer till. Detta torde en väl bero på att första stycket, innehåller sammanfattning som en av tryckfrihetsrättsliga rättigheter, har överförts från den tidigare regeringsformen utan vidare bearbetning. Strömberg framhåller att ordet utgiva och avledningar ordet av används i olika betydelser i lagtexten och hänvisar till i att det används en annan betydelse i l kap. 6 § TF än i principstadgandet. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § reglerar när en tryckt skrift skall falla inom TF:s anses tillämpningsområde, nämligen när den är utgiven. Enligt bestämmelsen är den utgiven då den blivit utlämnad till försäljning eller för spridning

på annat sätt i Sverige. Som framgår lkap. 2§ andra stycket i av bestämmelsen förbud mot hindrande åtgärder, och kommentaren om av i förarbetena kapitelindelningen, gör åtskillnad om man annars i TF:s bestämmelser mellan rätten framställa, utgiva att och sprida. Bestämmelser utgivning periodisk skrift finns i 5 kap. TF. Enligt om av 5 kap. 2 § skall för periodisk skrift finnas utgivare och denne skall en enligt 5 kap. 3 § första stycket utses dess ägare. I 5 kap. 3 § andra av stycket kan utläsas att utgivare periodiska skrifter har befogenhet av att öva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll. Av ansvarighetsregeln i 8 kap. 6§ fjärde stycket TF avseende ickeperiodiska tidskrifter framgår att med utgivare den avses som utan att vara författare tillhandahåller den för tryckning och Med

utgivning. att

tillhandahålla förstås självständig medverkan till skriften en att blir tryckt eller utgiven. Rätten att utgiva kan i varje fall ansvarighetsur

Den konstitutionella bakgrunden 149

förstås fritt bestämma dels över innehållet i synpunkt som en rätt att skriften, dels när innehållet skall offentliggöras dvs. utlämnas för

spridning.

Tryclqrihetens syfte

Tryckfrihetens syfte i l kap. l § andra stycket vara säkerstälanges lande meningsutbyte och allsidig upplysning. De tryckfriav ett fritt en hetssakkunniga uttalade SOU 1947:60 120 att tryckfriheten i första s. har till uppgift att säkerställa fri nyhetsfönnedling och en rummet en obeskuren politisk debatt och att i nära samband därmed står dess bety-

delse vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en ur en mera allmän upplysning. Som missbruk tryckfriheten upptas sådana yttav randen eller meddelanden är menliga för staten eller samhällslivet som kränker den enskilde medborgaren. eller som förarbetena till TF uttrycktes att tryckfrihetens syfte skall kopplas I till dess betydelse grundval för ett fritt samhällsskick SOU som 1947:60 46 och till möjligheten att kritisera och kontrollera de organ s. styr och förvaltar landet prop. 1948:230 s. 83. som

tillämpningsområde

TF :s

Principstadgandet sammanfattningsvis uttryck för att tryckfriheten ger med alla dess beståndsdelar är medborgerlig rättighet som ger den en skydd obehindrat offentliggöra och andras yttranden i enskilde att egna tryckta medier. Utlänningar omfattas inte principstadgandet. Men enligt 14 kap. av 5 § TF utlänningar likställda med svensk medborgare om inte annat är följer TF eller annan lag. av Vad TF:s territoriella tillämpningsområde har förtydligats som är ändring i 1 kap. 6 § SFS 1998:1438 så att det nu framgår att genom en TF tillämpas på tryckta skrifter har getts ut i Sverige. Enligt som huvudregeln i 13 kap. 1 § gäller TF:s regler i princip för skrifter som

tryckts utomlands utges här. Särbestämmelser finns i 13 kap. men som 2-6 §§. Tryckfriheten skyddar inte alla former yttranden i tryckta skrifter. av Vad skall missbruk tryckfriheten beror på trycksom anses vara av frihetens innebörd och syfte. Den utövar tryckfriheten har enligt som 1 kap. 1 § andra stycket skyldighet att hålla sig inom de ramar som en till skydd för enskildas rätt och allmän säkerhet. TF sätter upp Tekniken i TF är att det i själva grundlagen anges vissa tillåtna inskränkningar i tryckfriheten, t.ex. i bestämmelserna vad som är om

150 Den konstitutionella bakgrunden

tryckfrihetsbrott i 7 kap, men också i andra bestämmelser och ordningsföreskrifter. Vad som skall tillhöra tryckfrihetens område utgör förstås gränsett

dragningsproblem. De tryckfrihetssakkunniga uttalade SOU 1947:60

s. 120 att TF inte har tagit sin uppgift att i alla avseenden reglera som användningen av tryckta skrifter och att användningen i den enskilda näringsverksamhetens tjänst inte krävde grundlagsskydd. I TF finns bestämmelser uttryckligen begränsar tillämpningsområdet. som Undantaget for upphovsrättslig lagstiftning i lkap. 8§ TF infördes redan 1876. Motiven ger ett visst stöd för att i tveksamma fall bestämma TF:s

tillämpningsområde utifrån förordningens syfte. Gmndlagsmotiven

hänvisar härvid till 1 kap. l § prop. 1948:230 s.172. Detta kan som tidigare nämnts sammanfattas så att tryckfrihetens syfte säkerär att ställa ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning. Med stöd en av en sådan syftestolkning vilseledande och andra oredliga förfaranden anses på det ekonomiska området falla utanför TF, liksom förfalskningar och olovliga användanden kännetecken, varumärken Som har av m.m. påpekats i olika sammanhang t.ex. Axbergers artikel i Kamovs lag-

se

samling vid not 24 till TF är gränsdragningen långtifrån alltid enkel. Särskilt problematisk har den visat sig på reklamens eller markvara nadsrättens område. När det t.ex. gäller tillämpningen marknadsav

föringslagstiftningen har den principen utvecklats att från tillämpnings-

området undantas framställningar har ett kommersiellt syfte och som som samtidigt har rent kommersiella förhållanden till föremål NJA

se

1975 s. 589 och NJA 1977 751. Reklam generellt inte s. anses sett falla utanför TF :s tillämpningsområde vilket framgår även l kap. 9 § av TF. Bestämmelsen hade varit överflödig i TF kommersiella om annonser för marknadsföring alkohol och tobak hade fallit helt och hållet av utanför TF. Förbudet i 1 kap. 2§ andra stycket TF mot att hindra tryckning, utgivning och spridning andra hinder än uttrycklig och avser censur gäller enbart åtgärder grundar sig på skriftens innehåll. I förarbesom tena SOU 1947:60 s. 210 och 1948:230 110 nämndes prop. s. som exempel på förbjudna hinder att polismyndighet hindrar personalen tillträde till ett tryckeri med anledning att därifrån skrift av ges ut en av visst politiskt innehåll och att myndigheterna vid pappersransonering tar politiska hänsyn. Det uttalades att i begreppet hinder ligger viss en kvalifrkation, åtgärden måste ha menlig påverkan. Generella hinder som inte beror på det förväntade innehållet t.ex. skatt på dagstidningar, pappersransonering, förbud mot att sälja skrifter på allmän plats och afñscheringsförbud omfattas således inte bestämmelsen. av

Den konstitutionella bakgrunden 151

I flera sammanhang jfr. SOU 1980:28 92 har det hävdats att s. faktiska inskränkningar i möjligheterna att utöva rättigheterna i TF som endast följer indirekt lagstiftning med annat syfte kan godtas, i varje av fall så länge inskränkningen inte betydande. Leder den till att är mer rättigheterna i praktiken blir illusoriska är den under inga förhållanden förenlig med TF:s bestämmelser. Räckvidden skyddet för tryckfriav heten bestäms ytterst tryckfrihetens syfte. av

grundsatser TF :s

Tryckfriheten konkretiseras i vissa grundsatser i TF som sätter gränser för vilka inskränkningar kan göras i tryckfriheten. Dessa grundsom kan översiktligt beskrivas på följande sätt jfr. Wennberg m.fl. satser

Yttrandefrihetsgrundlagen, En kommentar, s.13.

Förbud och andra hindrande åtgärder; ett undantagslöst - mot censur förbud för myndigheterna att ställa villkor förhandsgranskning om för framställning eller att förbjuda tryckning, och ett förbud mot att på grund skrifts innehåll, åtgärder inte har stödi TF av genom som hindra tryckning, utgivning eller spridning tryckta skrifter 1 kap. av 2 §.

Exklusivitet; dels till följd statusen grundlag, dels på grund - av som missbruk tryckfriheten inte får leda till straff, skadeav att ett av stånd, beslag eller konfiskation i någon ordning eller i några annan andra fall än TF bestämmer 1 kap. 3 §.

Etableringsfiihet; frihet att starta och driva tryckeriverksamhet och och sprida tryckta skrifter 1 kap. 1 första stycket, 4 kap l § att ge ut och 6 kap. 1 §.

Ensamansvar; endast kan straffas för innehållet i en tryckt - en person skrift, i första hand författaren när det gäller böcker och utgivaren när det gäller tidningar eller andra periodiska skrifter 8 kap., straffrihet för andra medverkande t.ex. meddelare av uppgifter, se

nedan.

Källskydd; rätt för dem lämnar eller skaffar uppgifter eller läm- - som andra bidrag för publicering i tryckta skrifter att vara anonyma, nar tystnadsplikt för journalister m.fl. beträffande vem som är författare, har lämnat skrift för tryckning och utgivning och vem som vem som har lämnat uppgifter för publicering samt förbud för myndigheter

152 Den konstitutionella bakgrunden

och andra allmänna att efterforska författare och uppgiftslämorgan nare 3 kap. 1-4 §§.

Meddelarfrihet; frihet att meddela uppgifter och underrättelser i vil- ket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift 1 kap. l § tredje stycket.

- Anskaflarfrihet; rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande 1 kap. l § fjärde stycket.

- Brottskatalog; en uttömmande uppräkning i grundlagen vilka av gärningar som kan göras straffbara tryckfrihetsbrott och gärsom ningama är endast straffbara de dessutom är straffbara enligt om vanlig lag, s.k. dubbel täckning 7 kap. 4 och 5 §§.

Särskild rättegångsordning med jury 12 kap. 1 §joch2 §. -

Det är grundsatsen etableringsfrihet haristörst intresse för om som kommitténs överväganden förslag till lagstiftning i detta betänkande om och den behandlas därför närmare i avsnitt 4.6.

4.4 YGL

Yttrandefrihetsgrundlagen

Inledning

Frågan om grundlagsskydd för yttranden i andra medier än tryckta skrifter utreddes i omgångar med början 1970. Först den 1 januari 1992 trädde YGL i kraft. Genom den har i princip de grundsatser gäller som för yttrandefriheten i tryckta skrifter omsatts till gälla även att nyare massmedier. Det kan påpekas att när yttrandefriheten utövas i medier som inte omfattas grundlagsskyddet i YGL eller när lagstiftning av om inskränkningar i YGL finns gäller de mera allmänna reglerna i RF och Europakonventionen.

Begreppet yttrandeflihet

Liksom i TF finns ett principstadgande i YGL och i detta anges ramarna för grundlagens syfte och tillämpningsområde. Med yttrandefrihet i YGL förstås enligt 1 kap. 1 § YGL första stycket varje att svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkras i ljudrätt att

Den konstitutionella bakgrunden 153

radio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

YGL:s syfte

Av 1 kap. 1 § andra stycket YGL framgår att grundlagens syfte är att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. YGL värnar inget annat sägs yttrandefrihe-

om ten och det fria informationsflödet mot angrepp från det allmänna precis som TF. I specialmotiveringen prop. 1990/91:64 s. 107 anges att av bestämmelsen följer inte någon rätt att använda medier som disponeras av andra. Skyddet kan i vissa hänseenden anses gälla även mot åtgärder som vidtas av andra enskilda jfr. Värna yttrandefriheten, SOU 1983:70 s. 154-156. I princip reglerar grundlagarna emellertid inte förhållandet mellan enskilda utan endast förhållandet mellan enskilda och det allmänna.

Tillämpningsområde

De medier som är föremål för yttrandefrihetsgrundlagens reglering kan indelas i två olika slag. De är huvudsakligen bundna till teknisk apparatur så att innehållet kan fixeras. Den som skall vara ansvarig måste ha möjlighet att kontrollera innehållet och innehållet måste kunna dokumenteras. För det första slaget används ordet radioprogram som en gemensam beteckning på olika typer av sändningar som sker med hjälp

elektromagnetiska vågor i ljudradio och TV. Även innehållet i vissa av andra överföringar till allmänheten som telefax och videotext innefattas. Sändningama kan förmedlas genom tråd kabel eller utan tråd, s.k. sändning genom etern. För det andra slaget används sedan den i januari 1999 den sammanfattande termen tekniska upptagningar prop. 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden-bampomograñfrågan m.m.. Med detta avses upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Genom ändringen upphörde i allt väsentligt särbehandlingen av ljudupptagningar. Alla tekniska upptagningar omfattas nu med få undantag av de regler som före den 1 januari 1999 gällde för filmer, dvs. upptagningar av rörliga bilder.

154 Den konstitutionella bakgrunden

YGL skyddar användningen av dessa medier för att var och en skall kunna yttra sig. Tillämpningsområdet är avgränsat till att omfatta spridning till allmänheten. Enligt Wennberg m.fl. Yttrandefrihetsgrundlagen, En presentation, 18 är begränsningen avsedd att verka på s. samma sätt som den i TF använda termen utgivning, dvs. som en utgångspunkt för det allmännas möjligheter att ingripa mot straffbara publiceringar. För att ett radioprogram skall åtnjuta skydd enligt YGL krävs enligt 1 kap. 6 § första stycket lag att sändningen är riktad till allmänsamma heten och avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel. I förarbetena till YGL prop. 1990/91:64 110 framhölls att grundlagens huvuds. regel om radioprogram alltså inte gäller interaktiva medier eller användning av högtalaranläggningar på estrader eller idrottsarenor etc. Med kravet att sändningen skall vara riktad till allmänheten menas att sändningen skall riktas till vem som helst som önskar ta emot den utan särskild begäran från mottagaren. Sändningar sker från som en databas förutsätter att mottagaren själv tar kontakt med sändaren, de är vad man brukar kalla interaktiva. Sådana sändningar omfattas inte av paragrafen. Från principen att interaktiva sändningar faller utanför det grundlagsskyddade området har ett undantag gjorts i 1 kap. 9 § YGL. Undantaget innebär att YGL:s regler om radioprogram skall gälla när en redaktion för en tryckt periodisk tidskrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ett register med ur upptagningar för automatisk databehandling, dock endast om mottagaren inte kan ändra innehållet i registret. För att YGL skall vara tillämplig på tekniska upptagningar krävs det att de sprids till allmänheten iSverige genom att spelas säljas eller upp, tillhandahållas på annat sätt. Tekniska upptagningar framställs som utomlands jämställs enligt 10 kap. 1 § i princip med inhemska de om lämnas ut för spridning i Sverige. Vanlig lag är däremot tillämplig för tekniska upptagningar som visserligen framställs i Sverige, men som ges ut eller sprids endast utomlands. På motsvarande sätt som för TF finns det gränsdragningsproblem vid tillämpningen av YGL. Som exempel kan nämnas att i samband med YGL:s tillkomst behandlades frågan regleringen reklam i om av radio och TV. I propositionen prop. 1990/91:64 91 ff. uttalades att s. den kommersiella reklamen visserligen åtnjuter ett tryck- och yttrandefrihetsrättsligt skydd, men att detta är mera begränsat än det gäller som för andra yttranden, och att denna ståndpunkt är förenlig med Europakonventionens skydd. Argumenteringen i propositionen för och emot att YGL skulle innehålla ett uttryckligt medgivande till att regler om

Den konstitutionella bakgrunden 155

förbud mot och villkor för reklam i radio och TV i lag eller avtal

ges speglar synsättet att YGL:s tillämpningsområde precis TF:s måste

som bestämmas dess syfte. I 1 kap. 12 § andra stycket YGL infördes ett

av medgivande till lagstiftning förbud mot kommersiell reklam i

om radioprogram och om reklamens villkor, trots att sådan lagstiftning an-

tillåten när det gäller tryckta skrifter utan särskilt medgivande setts vara i TF. I paragrafens första stycke sägs att vad som gäller enligt l kap. 8 och 9 TF beträffande möjligheten att meddela föreskrifter i lagi fråga t.ex. upphovsmans rättigheter och vissa kommersiella annon-

om

utan hinder grundlagen skall gälla även för radioprogram och ser av tekniska upptagningar.

Utlänningar är enligt 11 kap. 1 § tredje stycket YGL likställda med svenska medborgare, inte annat följer av lag.

om

YGLss grundsatser

TF har varit förebild för YGL och lagen bygger samma grundläggande principer TF. Med hänsyn till att YGL innefattar olika slags

som medier och har sina särdrag har regelverket blivit mer

som var en komplicerat än i TF och ett antal avvikelser i förhållanden till TF gäller. De tryckfrihetsrättsliga grundsatsemas tillämpning i YGL kan beskrivas översiktligt på följande sätt: jfr. Wennberg m.fl. s. 14 ft

Förbud och andra hindrande åtgärder; principiellt för- - mot censur

bud mot censur men med möjlighet att i vanlig lag föreskriva om

förhandsgranskning rörliga bilder i tekniska upptagningar t.ex.

av

filmer skall visas offentligt och förbud mot att utan stöd i

som

grundlagen, på grund av det kända eller väntade innehållet, i ett

radioprogram eller teknisk upptagning förbjuda eller hindra dess

en

offentliggörande eller spridning 1 kap. 3 §.

Exklusivitet; dels till följd statusen som grundlag, dels grund - av

att ett missbruk yttrandefriheten inte får leda till straff, skade-

av av

stånd, beslag eller konfiskation i någon annan ordning elleri några

andra fall än YGL bestämmer 1 kap. 4 §.

Etableringsfrihet; principiell etableringsfrihet för sändningar av -

radioprogram genom tråd 3 kap. 1 § första stycket. Däremot är

etableringsfriheten inte absolut för sådana sändningar av radio-

sker på annat sätt än genom tråd. Friheten får

program som emellertid inte inskränkas annat än genom lag eller andra föreskrifter utan att det finns stöd i YGL 3 kap. 2 §. Frihet att framställa

156 Den konstitutionella bakgrunden

och sprida tekniska upptagningar, dock med den inskränkning i spridningsrätten som förhandsgranskningen av rörliga bilder i tekniska upptagningar innebär 3 kap. 8 §.

Ensamansvar; i princip kan endast en person straffas för innehållet i — en av grundlagen skyddad framställning, utgivare skall utses for radioprogram och tekniska upptagningar, utgivaren är ansvarig om sådan finns, annars den som är skyldig att utse utgivare, dvs. den som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen 6 kap..

Meddelarfiihet; frihet att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för att offentliggöra dem i radioprogram och tekniska upptagningar 1 kap. 2 §.

Anskaflarfrihet; rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för uppgiftslämnande enligt ovan eller för att offentliggöra dem i radioprogram eller tekniska upptagningar l kap. 3 §.

Källskydd; rätt för dem lämnar eller skaffar uppgifter för - som offentliggörande i radioprogram eller teknisk upptagning och för dem som har framträtt i en sådan framställning att vara anonyma, tystnadsplikt för journalister m.fl. beträffande vem som är upphovsman till framställningen, vem som lämnat den för offentliggörande, framträtt i den och vem som har lämnat uppgifter för offentliggörande samt förbud för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska upphovsmän, uppgiftslämnare, den som har framträtt eller som har tillhandahållit en framställning för offentliggörandei radioprogram eller teknisk upptagning 1 kap. 1-4 §§.

Skydd för individuell mottagning; förbud för myndigheter att på grund det väntade innehållet i radioprogram och tekniska upp-

av tagningar utan stöd i YGL förbjuda eller hindra innehav av de tekniska hjälpmedel som behövs för att ta emot radioprogram, eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar l kap. 3 § tredje stycket.

Skydd för rätten att anlägga trådnät; utan stöd i YGL får inte anläg- gande av trådnät för sändningar av radioprogram förbjudas grund av det väntade innehållet 1 kap. 3 § tredje stycket.

Den konstitutionella bakgrunden 157

Skydd för vidaresändning av utländska skydd i vissa - program;

avseenden mot åtgärder som avser att utestänga information som

sprids från andra länder om vidaresändningen sker samtidigt som

den tas emot för vidaresändning och utan att ändring görs i innehållet 1 kap. 7 §.

Skydd för programföretagens redaktionella självständighet; skydd

-

för den som sänder radioprogram, i betydelsen den skall utse

som

utgivare, att självständigt avgöra innehållet. Skyddet riktar sig i

första hand mot det allmänna men kan också användas mot andra t.ex. annonsörer 3 kap. 4 §.

Brottskatalogen; en uttömmande uppräkning i grundlagen av vilka

-

gärningar som kan göras straffbara yttrandefrihetsbrott och

som

gämingama är endast straffbara om de dessutom är straffbara enligt

vanlig lag, s.k. dubbel täckning 5 kap. l § med hänvisning till

7 kap. 4 och 5 TF.

Särskild rättegångsordning med jury 9 kap. 1 § med hänvisning till -

12 kap. TF

Sammanfattningsvis kan sägas att källskyddet, ensamansvaret, meddelarfriheten, anskaffarfriheten, brottskatalogen och rättegångsordningen i princip är desamma i TF. Beträffande censurförbudet och

som etableringsfriheten föreligger vissa principiella avvikelser. I 1 kap. 1 § andra stycket och 2 § YGL klargörs tydligare än i TF att rättigheterna i grundlagen inte kan begränsas. Innebörden etableringsfriheten i

av YGL och TF behandlas i avsnitt 4.6.

4.5 och

Medieutvecklingen grundlagsskyddet

4.5.1 Mediekommitténs förslag

Redan i förarbetena till YGL prop. 1990/91:64 uttalades att medieutvecklingen kan komma att ge anledning till bestämmelser. Nya

nya fysiska bärare av information har tillkommit och tillkommer alltjämt. De blir tillgängliga och användbara för i stort sett alla. Samtidigt skapas nya medel för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor.

Mediekommittén Ju 1994: 13 hade bl.a. i uppdrag att överväga frågan om grundlagsskydd för nya medier. Kommittén gjorde i betänkan-

158 Den konstitutionella bakgrunden

det Grundlagsskydd för nya medier SOU 1997:49 bedömningen att nya fysiska databärare med endast text och/eller stillbilder t.ex. CD- ROM-skivor inte omfattades av vare sig TF eller YGL. Kommittén fann också att det beträffande fysiska databärare med andra kombinationer av text, stillbilder, rörliga bilder och ljud än text och stillbilder inte klart framgick av YGL om de omfattades av denna eller inte men att det inte var osannolikt att så fallet.

var

När det gäller nya fysiska databärare föreslog kommittén att termen tekniska upptagningar skulle införas i YGL ett samlingsbegrepp

som för filmer, videogram, andra upptagningar av rörliga bilder, ljudupptagningar, upptagningar enbart text och/eller stillbilder och upptag-

av ningar med en annan kombination av text, stillbilder, rörliga bilder och ljud än text och stillbilder. Kommittén definierade termen

som upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

I betänkandet gjordes en genomgång av om ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor, dvs. elektronisk post och elektroniska anslagstavlor, inforrnationsbaser, telefax, text-TV, digital-TV, digital radio och betalteletjänster olika slag faller in under tillämp-

av ningsområdet för huvudregeln om radioprogram i lkap. 6§ YGL, databasregeln i 1 kap. 9§ samma grundlag eller bilageregeln i 1 kap. 7 § TF.

Kommittén föreslog en utvidgning av databasregeln i lkap. 9§ YGL till att omfatta också andra typer av företag eller fysiska personer som driver databasverksamhet, under förutsättning att de ansökt om och fått utgivningsbevis för verksamheten. Det föreslagna grundlagsskyddet skulle således vara frivilligt.

Mediekommittén berörde även frågan om en teknikoberoende grundlag.

4.5.2 Ändringar i grundlagsskyddet för

de nya

medierna

Som redan tidigare har nämnts trädde vissa ändringar i YGL i kraft den l januari 1999 SFS 1998:1439. Benämningen tekniska upptagningar har införts, i enlighet med mediekommitténs förslag. Detta innebär att bland nya fysiska databärare t.ex. CD-ROM-skivor och datordisketter med endast text eller stillbilder, med endast rörliga bilder eller med blandat innehåll nu omfattas av YGL:s tillämpningsområde. Det har också slagits fast att dator- och videospel kommer att utgöra tekniska upptagningar. I motiven anförs bl.a. prop. 1997/98:43 s. 108 f. att de tryckfrihetsrättsliga principerna kan på samma sätt som på traditionella

Den konstitutionella bakgrunden 159

filmer och ljudupptagningar tillämpas på optiskt och magnetiskt avläsbara lagringsmedier och de kan på samma sätt infogas iTF :s och YGL:s regelsystem. Några hållbara argument mot en utvidgning av tillämpningsområdet ansågs inte ha framkommit.

Ändringen innebär en minskad teknikbundenhet i grundlagen eftersom i praktiken alla fysiska databärare, med något undantag, omfattas av ett lagtekniskt begrepp.

Vidare har presumtionsregel införts klargör YGL:s tillämp-

en som lighet på tekniska upptagningar.

Beträffande Internet konstateras i propositionen prop. 1997/98:43 s. 106 att det i och för sig skulle kunna tyckas vara ett helt nytt medium med hänsyn till möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och till Internets användningsområde. Det anförs att Internet emellertid knappast har funnit sina former på ett sådant sätt att det kan ses som ett medium i sig och så att det finns anledning att överväga särskilda enhetliga regler för yttrandefriheten på nätet. Det hänvisas i propositionen också till att de internationella aspekterna är väsentliga och problematiska.

Det kan tilläggas att genom lagändringen har det klarlagts att den s.k. databasregeln avser traditionella massmedieföretag samt att tillhandahållandet enligt bestämmelsen skall ske på särskild begäran. Däremot ansåg regeringen inte tiden mogen för en utvidgning av regelns tillämpningsområde.

4.5.3 Utredningar om en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten

Frågan om lämpligheten av en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten har tidigare behandlats Massmedieutredningen i

av betänkandet Massmediegrundlag SOU 1975:49 och Yttrandefrihetsutredningen i betänkandet Värna yttrandefriheten SOU 1983:70. Ingen av utredningarna fann det lämpligt att föreslå reglering omfat-

en som tade alla offentliga yttranden, oavsett framställningsforrn, även om Yttrandefrihetsutredningen ville gå något längre än Massmedieutredningen i detta avseende. Den principiella bedömningen delades senare av regeringen och Lagrådet i de lagstiftningsarbeten som följde.

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté dir. 1999:8 som bl.a. skall närmare analysera behovet av och förutsättningarna för mer teknikoberoende grundlagsreglering

en av yttrandefriheten. En utgångspunkt när det gäller grundlagsskyddet är att det är väsentligt att yttranden i olika medier inte omfattas av olika bestämmelser endast på den grunden att de formella avgränsningama

160 Den konstitutionella bakgrunden

för bestämmelsemas tillämplighet är förlegade och i otakt med den tekniska utvecklingen.

I direktiven pekas på att utvecklingen har medfört vissa avgränsningsproblem såväl TF:s YGL:s område och att det finns anled-

som ning att närmare analysera behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering yttrandefriheten än den som

av gäller för närvarande. Det framhålls att det tryckta ordet har särställ-

en ning i den fria opinionsbildningen och samhällsdebatten. Den nuvarande uppdelningen två grundlagar bör därför bestå och TF bör även i fortsättningen den grundlag skydd för yttranden i form

vara som ger

det tryckta ordet. av

YGL:s tillämplighet på kommunikation med hjälp av elektro-

ny magnetiska vågor, dvs. på infonnationsöverföringar som sker på annat sätt än att fysiska databärare transporteras mellan avsändare och

genom mottagare skall utredas.

Kommittén skall föreslå de grundlagsändringar och andra lagändringar den finner motiverade och redovisa sitt uppdrag senast den

som 31 december 2000.

4.6 Särskilt om etableringsfriheten

Av det förut anförda framgår att TF och YGL i viss utsträckning

etableringsrätt på de skyddade områdena. Även i Romgaranterar en fördragets andra kapitel finns bestämmelser etableringsrätt. I artikel

om 52 stadgas att etableringsfriheten skall innefatta rätt att starta och utöva verksamhet egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag,

som särskilt de definieras i artikel 58 andra stycket, på de villkor

bolag som

gäller i etableringslandets lagstiftning för de egna medborgarna, som

inte annat följer bestämmelserna i kapitlet om kapital. I EU-rätom av ten utgör etableringsfriheten närmast ett skydd mot diskriminerande behandling.

Vad skall föremål för etableringsfrihet i TF är inte

som anses vara helt tydligt uttryckt trots att begreppet anses utgöra en av de viktiga tryckfrihetsrättsliga grundsatsema. Det vanlig uppfattning att

är en bestämmelserna i 1 kap. l § första stycket, 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 § TF

uttryck för principen om etableringsfrihet i TF. ger

En ståndpunkt är att endast de två sistnämnda bestämmel-

annan

uttrycker principen etableringsfrihet. Stöd för denna finns i serna om förarbetena till 1987 års ändring TF prop. 1986/872151 s. 64. Med

av hänvisning till 4 kap. l § och 6 kap. l § TF konstateras att TF garante-

varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätten att framrar ställa och sprida tryckta skrifter och att det i fråga om det tryckta ordet

Den konstitutionella bakgrunden 161

med andra 0rd råder etableringsfrihet jfr. även Grundlagsskyddad yttrandefrihet SOU 1979:49 s. 61. Enligt Håkan Strömberg Tryckfrihetsrätt, Lund 1995, 36 framgår rätten att ge ut tidningar

s. och tidskrifter endast indirekt i TF genom att utgivningsbevis inte kan vägras på andra grunder än dem framgår av 5 kap. 4-7 §§. TF, och

som förläggarverksamhet regleras inte alls i TF. Strömberg anser att etableringsfriheten är positivt fastslagen i TF endast beträffande rätten att framställa skrifter och att sprida tryckta skrifter. Att etableringsfriheten är preciserad och verksamhetsinriktad i dessa hänseenden framgår direkt av bestämmelserna.

Enligt 4 kap. 1 § TF har varje svensk medborgare eller svensk juridisk person rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster. Med hänsyn till bestämmelsen i 1 kap. 5 § andra stycket gäller etableringsfriheten även skrifter som mångfaldigats på något de räknas i paragrafens första stycke.

av sätt som upp

På motsvarande sätt gäller enligt 6 kap. 1 § TF rätt att saluhålla,

en försända eller på annat sätt sprida tryckta skrifter. I andra paragrafen i

kapitel dock vissa möjligheter lag göra undantag samma ges att genom från spridningsrätten. Utan hinder av vad som sägs i TF gäller nämligen vad i lag är stadgat för det fall att någon på visst sätt sprider pomografiska bilder, eller tryckta skrifter sitt innehåll kan verka

som genom förråande eller medför allvarlig fara för de ungas sedliga fost-

annars ran.

Etableringsfriheten i TF kan förstås i ljuset av de historiska förhållandena. Enligt 1752 års boktryckerireglemente skulle alla boktryckare

sammanslutna i boktryckarsocietet. Som regel medgav inte vara en reglementet boktryckerier inrättades. För att få tillstånd krävdes

att nya att det gick att visa att den tilltänkta verksamheten kunde drivas utan att de redan etablerade förfördelades. Dessa skulle dessutom yttra sig över ansökan tillstånd. Genom att boktryckeri och bokhandel frigjordes

om från privilegie- och skråväsendet kunde realiserandet av tryckfriheten underlättas. de sista kvarlevorna från epoken då boktryckning

En av kontrollerades kan sägas ha försvunnit i och med att skyldigheten att till länsstyrelsen anmäla inrättandet ett boktryckeri avskaffades vid

av 1976 års partiella ändring i TF.

Till skillnad från i bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 § där rätten att bedriva verksamhet uttryckligen tillkommer såväl varje svensk medborgare som varje svensk juridisk person, tillkommer rätten att utge skrifter enligt lydelsen i principstadgandet endast varje svensk medborgare. I förslaget till tryckfrihetsförordning SOU 1947:60

232 uttalade de tryckfrihetssakkunniga att den allmänna rätt att utan s. några den offentliga makten i förväg lagda hinder utgiva tryckta

av skrifter, den dåvarande regeringsformen tillförsäkrade varje

som

6 19-0466Yttrandefriheten

162 Den konstitutionella bakgrunden

svensk medborgare, innebär att det för utgivningen inte får krävas tillstånd av myndighet eller ställas upp andra villkor som begränsar utgivningsrätten, vare sig i allmänhet eller för vissa medborgare.

Med etableringsfrihet i TF måste säkerligen därför förstås rätten att fritt bedriva all verksamhet för att sprida åsikter och information i tryckta skrifter, dvs. även rätt att utge skrifter. Även grundlagstex-

om ten här bara talar om svensk medborgare, måste principen förutsättas ta sikte även svenska juridiska personer. Yttrandefrihetsutredningen SOU 1979:49 s. 61 uttalade att innebörden av principen om etableringsfrihet är att var och en skall ha rätt att komma till tals inför allmänheten och att driva verksamhet vars ändamål är att offentliggöra egna och andras tankar.

Etableringsfriheten är klarare uttryckt i YGL än i TF det

även om finns betydande inskränkningar i den i YGL. Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända ljudradio- och televisionsprogram genom tråd enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL och att flamställa och sprida tekniska upptagningar enligt 3 kap.8 § YGL.

I 3 kap. YGL görs en åtskillnad mellan sändningar genom tråd respektive på annat sätt. En principiell etableringsfrihet för och

var en att sända radioprogram finns endast i fråga om trådsändningar kabel. Etableringsfriheten för trådsändningar gäller såväl inhemska sändningar vidaresändningar utländska sändningar, satellitförmed-

som av lade såväl som markbundna enligt förarbetena till YGL prop. 1990/91 :64 s. 89. Det görs ingen skillnad mellan att sända i betydelsen bedriva egen programverksamhet och att distribuera andras program jfr. Grannlands-TV i kabelnät SOU 1997:68 s. 77 etableringsfriheten gäller båda typerna av sändningar.

Sändningar genom tråd ägnades en ingående behandling i den allmänna motiveringen till YGL prop. 1990/91:64 83-89. Å sidan

s. ena poängterades risken för att nätinnehavare får ett faktiskt monopol som utesluter andra från inflytande över programsättningen. Denna risk ansågs vara det starkaste motivet för att ge det allmänna ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för trådsändning. Vidare pekades på att koncessionssystemet var den lösning som i allmänhet valts i andra med Sverige jämförbara länder. Å andra sidan framhölls att gränserna för trådsändningskapaciteten främst hur stark efterfrågan på

sätts av tjänsterna är och att tillgången till kabelnätet är beroende av möjligheten att finansiera alla led i sändningsverksamheten och att det är den eventuella bristen på resurser som i första hand är flaskhalsen. Sådan resursbrist förutsågs endast gälla de lokala sändningarna. Behovet av att säkra allas tillgång till kabelnäten kunde emellertid inte förnekas. Även de praktiska skillnaderna mellan olika lösningar inte allt-

om var

Den konstitutionella bakgrunden 163

för betydelsefulla ansågs dock principen om etableringsfrihet för trådsändningar ha stort värde.

Det bör framhållas att etableringsfriheten för trådsändningar inte avser att garantera var och en tillgång till befintliga kabelnät. Det följer, om inte på annat sätt, så i varje fall motsatsvis av bestämmelsen i 3 kap. l § andra stycket YGL som öppnar möjlighet att göra inskränkningar i etableringsfriheten. Bestämmelsen innebär att det i lag kan ges föreskrifter om dels nätinnehavarens skyldighet att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning, dels om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pomograflska bilder eller hets mot folkgrupp.

Efter påpekande från Lagrådet se prop. 1990/91:64 s. 208 grundlagsskyddades kabelverksamhet även genom rätten att etablera trådnät i 1 kap. 3 §YGL.

Beträffande sändningar av radio- och TV-program på annat sätt än genom tråd råder ingen grundlagsskyddad etableringsfrihet, tillståndsprövning förutsätts fortfarande. Av 3 kap. 2 § första stycket YGL framgår att rätten till sådana sändningar får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Sedan 1 december 1996 reglerar radio- och TV-lagen radio- och TV-sändningar till allmänheten se avsnitt 6.2.

I förarbetena till YGL prop. 1990/91 :64 79 motiverades kravet

s.

tillstånd för sändningar på annat sätt än genom tråd i första hand med de fysikaliska begränsningarna, att radiofrekvensutrymmet är en begränsad resurs som måste fördelas i enlighet med internationella åtaganden osv. Vidare uttalades i fråga om trådsändningama att gränserna för vad som är genomförbart bestäms av ekonomiska och praktiska realiteter snarare än naturliga hinder. Vidare pekades på att politiska

av ställningstaganden om att den centrala radio- och TV-verksamheten bör handhas av public service-företag och att ett tillståndssystem för lokala kabelsändningar bättre förutsättningar för vid yttrandefrihet

ger en också spelat en roll för framväxten av ett tillståndssystem.

Det finns dock en uttalad målsättning i 3 kap. 2§ andra stycket YGL att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrande- och informationsfrihet.

Vid lagstiftning om begränsningar i sändningsrätten enligt 3 kap. 1 och 2 YGL gäller enligt 3 kap. 3§ YGL vad som föreskrivs om begränsningar i grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andrafemte styckena och 13 § RF se avsnitt 4.1.

Etableringsfriheten i YGL gäller, som tidigare nämnts, enligt 3 kap. 8 § även beträffande rätten att driva verksamhet med att framställa och

164 Den konstitutionella bakgrunden

sprida tekniska upptagningar liksom i 4 kap. l § och 6 kap 1 § TF, dock med begränsningen att det for rätt att offentligt förevisa film, en ett videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan krävas granskning och godkännande i enlighet med lkap. 3§ andra stycket. Enligt 3 kap. 11 och 12 gäller det föreskrivs i som vanlig lag t.ex. om vissa brott i samband med spridning filmer, viav deogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder visst av slag och om att förebygga spridning teknisk upptagning genom av kartor, ritningar återger Sverige helt eller delvis och innem.m. som håller upplysningar av betydelse för rikets försvar. Det går inte att ställa krav på tillstånd för de medier är skydsom dade av etableringsfriheten i TF och YGL. Möjligheten att driva verksamheten får i princip inte begränsas villkor inte har stöd i av som respektive grundlag. Etableringsfriheten är därmed ett viktigt led i realiserandet den enskilde medborgarens rätt att yttra sig, i såväl tryckta av skrifter som de i YGL skyddade medierna. Etableringsfriheten i TF bör dock inte förstås så att den utesluter att tryckningen, utgivningen och spridningen kan underkastad vara samma rättsregler som gäller jämförbar verksamhet i näringslivet i annan övrigt. Detta torde följa bl.a. av 14 kap. 5§ första stycket TF. Att näringsrättsliga bestämmelser t.ex. finnaregistrering och bokfösom ringsskyldighet i och för sig inte behöver innebära inskränkning i en etableringsfriheten framgår av uttalanden i förarbetena till TF prop. 1948:230 s. 149. Detsamma torde gälla YGL. Etableringsfriheten i TF och YGL står emellertid över bestämmelserna om näringsförbud, både förbud mot näringsverksamhet under konkurs och näringsförbud efter särskild prövning, vilket förtydligats i bestämmelserna i 6 kap. l § konkurslagen respektive 3 § lagen 1986:436 näringsförbud. om

Hur konkurrenslagen och en mediekoncentrationslag förhåller sig

till etableringsfriheten kommer att behandlas i avsnitt 5.9 5.11. resp.

4.7 Allmänt om

näringsfriheten

Rätten att etablera näringsverksamhet i Sverige har traditioner sedan 1800-talet och gällande lagstiftning utgår från att det i princip skall råda full frihet för svenska medborgare att här i landet driva näring. Näringsfriheten begränsas emellertid i betydande mån med hänsyn till de många allmänna och enskilda intressen gör sig gällande från som t.ex. säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och ordningssynpunkt eller för att tillgodose krav på särskilda kvalifikationer ställs för som upp många yrken.

Den konstitutionella bakgrunden 165

Genom grundlagsändring 1994:1468 har som en ny fri- och

en rättighet införts ett skydd för näringsfriheten i regeringsforrnen. Enligt den nya bestämmelsen i 2 kap. 20 § får begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast införas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Under den första riksdagsbehandlingen framhöll konstitutionsutskottet att det är grundläggande betydelse för det moderna

av samhället att enskilda så långt möjligt skall garanteras närings- och yrkesfrihet.

4.8 Gemenskapsrätten och grundlagarna

Genom medlemskapet i EU har Sverige en skyldighet att låta gemenskapsrätten ha principiellt företräde även framför nationella grundlagar. En föreskrift i grundlag som garanterar en viss rättighet torde således inte kunna åberopas gentemot en EG-rättsakt som begränsar rättigheten.

EG-domstolen har ensam befogenhet att slutligt tolka gemenskapsrättens innebörd. Domstolen tar hänsyn till innehållet i medlemsländernas nationella rätt vid tolkningen, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter. I sin praxis främjar domstolen uttryckligen en fortgående integration och har i denna roll lagt fast principer som stärker gemenskapema men också utvecklat och upprätthållit allmänna principer som

gränser för institutionemas och medlemsstaternas handlande. Av ger särskild betydelse från konstitutionell synpunkt är principen om gemenskapsreglers direkta effekt och principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt.

Enligt artikel 189 i Romfördraget skall rådet och kommissionen i enlighet med fördragets bestämmelser besluta om förordningar, utfärda direktiv, fatta beslut, ge rekommendationer och avge yttranden. En förordning skall ha generell tillämpning, är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i medlemsstaterna. Ett direktiv är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men överlämnar åt medlemsstaterna att välja form och metod för detta. Beslut är bindande för dem som de riktar sig till. Däremot är rekommendationer och yttranden inte bindande.

Grundlagsutredningen inför EG uppmärksammade i betänkandet EG och våra grundlagar SOU 1993:14 gränsdragningsfrågor mellan rättsakterna och konstaterade att i vissa fall motsvarar inte den rättsakt

valts dess innehåll, t.ex. kan ett direktiv så detaljrikt att det i som vara praktiken lämnar få valmöjligheter till de nationella myndigheterna i fråga om genomförandet. Utredningen pekade på att EG-domstolen i ett

166 Den konstitutionella bakgrunden

antal fall har valt att bortse från hur rättsakten betecknas och i stället sett till dess innehåll.

Den svenska synen på grundlagamas olika karaktär i förhållande till EU framgår av förarbetena till den ändring i lO kap. 5§ RF som genomfördes SFS 1994:1375 i samband med anslutningen till EU. Som ett villkor för riksdagens överlåtelser av beslutanderätt till EU:s organ har införts krav på att gemenskapema har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som i regeringsformen och i Europa-

ges konventionen. Villkoret omfattar inte de rättighetsregler som finns i TF och YGL. Under remissbehandlingen föreslogs att även dessa skulle omfattas. I konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU 21 yttrades att i fråga grundläggande rättsinstitut i dessa grundlagar, såsom

om offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet för uppgiftslämnare och ansvarighetssystemet kunde inte den lydelsen i

nya 10 kap. 5 § RF öppna möjlighet att överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar dessa principer utan samtidig ändring av grundlagen.

5 Nuvarande

konkurrensreglering

5.1 om den svenska

Inledning konkurrenslagen

Bakgrund

Den l juli 1993 trädde konkurrenslag i kraft. Konkurrenslagen

en ny bygger i huvudsak på generella förbud, förbudsprincipen, och är utformad efter förebild från EG:s konkurrensregler. I förarbetena har uttalats prop. 1992/93:56 s.2l att EG—domstolens praxis skall få betydelse för den svenska rättstillämpningen. Det har emellertid påpekats att det speciella draget i EG-rätten med integrationstanken inte spelar en så framträdande roll i nationella rättsordningar och att tilllämpningen måste anpassas efter de särskilda förhållandena i Sverige.

Lagens syfte

Lagens huvudsyfte är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens. Enligt propositionen prop. 1992/93:56 s. 4 spelar konkurrensförhållandena avgörande roll för dynamik och tillväxt inom den

en svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre användning av samhällets och stärker det svenska näringslivets förmåga att

resurser långsiktigt hävda sig på internationella marknader. En ökad konkurrens

vidare vara till fördel för konsumenterna genom att priserna presanges sas och utbudet breddas.

Lagens skyddsintressen

I första hand lagen att skydda samhällsekonomin och näringslivet

avser generellt. Vidare skyddas konsumentintressena, främst genom prisbildningseffekten. Lagen även skydd mot missbruk av marknads-

anses ge makt och konkurrensbegränsande samverkan som hämmar andra företags etablerings- och konkurrensfrihet. Genom att konkurrerande före-

168 Nuvarande konkurrensreglering

tag och avtalsparter har rätt till skadestånd när lagens förbud överträds skyddas den enskilde näringsutövaren direkt.

Lagens uppbyggnad

För att uppnå sitt syfte ställer konkurrenslagen upp dels ett principiellt förbud i 6§ mot samarbete mellan företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på marknaden eller som ger detta resultat, dels ett absolut förbud i 19 § mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning. Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete kan vissa undantag göras. Förutom dessa grundläggande materiella bestämmelser finns också särskilda regler för kontroll av företagsförvärv.

Lagens tillämpningsområde

Beträffande KL:s geografiska räckvidd krävs det att ett avtal eller en åtgärd har effekt på den svenska marknaden för att lagen skall vara tillämplig. Den s.k. effektprincipen innebär alltså att det saknar betydelse om de inblandade företagen har säte utomlands eller har utländska ägare.

Sett ur KL:s synvinkel är lagen tillämplig på alla företag i hela näringslivet och i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Det finns således inga undantag angivna i KL. Själva företagsbegreppet utgör emellertid en begränsning av tillämpningsområdet se nästa avsnitt.

Av lagen framgår uttryckligen att den inte skall tillämpas på avtal inom arbetslivet. När det gäller förhållandet mellan KL och särregleringar uttalades i förarbetena till KL prop. 1992/93:56 s. 70 att när riksdagen efter avvägning mellan olika allmänna intressen genom lag beslutat om offentliga regleringar som medför konkurrenshämmande verkningar kan situationen uppkomma att KL inte alls skall tillämpas. Företagen kan vara rättsligt förpliktade att handla på ett viss sätt. Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor som inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd eflekt av lagstiftning eller en ofldnkomlig följd av denna kan således inte angripas med stöd av KL.

Nuvarande konkurrensreglering 169

Definition av begreppet företag

Enligt 3§ första stycket avses med företag i lagen en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del verksamheten innebär myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag. Likställda med företag är enligt andra stycket också sammanslutningar av företag.

5.2 Kontroll av företagsförvärv

5.2.1 Nuvarande bestämmelser

Begreppet företagsförvärv

Enligt 4 § KL avses med företagsförvärv förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en rörelse samt fusion. Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår i sin helhet, ett partiellt förvärv, skall anses som företagsförvärv bara om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörelsen. Med bestämmande inflytande enligt förarbetena prop. 1992/93:56 s. 67 möjlighet att

anses utöva ett avgörande inflytande på företagets beslut.

Eflekter av företagskoncentration

I propositionen prop. 1992/93:56 uttalades att företagsförvärv i vissa fall kan leda till en marknadsdominans som sätter konkurrensen ur spel och därmed i sin tur motverkar utvecklingskraften inom respektive bransch. I sådana fall kortsiktiga företagsekonomiska be-

kan de mer dömningama av fördelar i form av lägre kostnader och förbättrad lönsamhet ställas mot de långsiktigt samhällsekonomiska nettoförlustema av en väsentligt försämrad konkurrens. Ett förvärv som innebär en vertikal integration kan leda till negativa konsekvenser för konkurrensen. Det kan ske exempelvis när ett företag integrerar bakåt genom att förvärva en leverantör med kontroll över viktiga råvaror, tillverkningsprocesser, know-how eller immaterialrättsliga tillgångar. Negativa konsekvenser för konkurrensen kan också uppkomma genom vertikala förvärv i senare led, t.ex. genom förvärv av viktiga distributionskanaler. Förvärv innebär en horisontell integration är enligt

som propositionen allvarligast från konkurrenssynpunkt. Sådana sammanslagningar emellertid oftast också möjlighet till kostnadsbe-

ger en sparingar främst genom att man kan slå samman tillverkningsenheter

170 Nuvarande konkurrensreglering

till större anläggningar. Genom att man kan tillverka de produkter

som man tidigare konkurrerar med i längre serier kan sänka styck-

man kostnadema. Mot detta står samhällsekonomiska nettoförluster samt möjligheter att ta ut överpriser på grund av marknadsmakt.

Anmälan om företagsförvärv

Konkurrenslagen innehåller särskilda regler kontroll företagsför-

om av värv. Dessa regler omfattar företagsförvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning överstiger 4 miljarder kr. Ett

som ingripande skall kunna ske om förvärvet får antas leda till påtagliga

mer effekter i ett långsiktigt perspektiv. Förvärven skall anmälas till Konkurrensverket för prövning. Anmälan enligt 37§ skall göras av någon som är part i avtalet. Om anmälan inte görs kan Konkurrensverket förelägga ett företag vid vite att fullgöra anmälningsskyldigheten. Däremot finns ingen sanktionsmöjlighet. Genom lagändring

en den 1 juli 1997 se SFS 1997:221 avskaffades i princip skyldigheten att anmäla förvärv där det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kr.

En bestämmelse infördes emellertid om att Konkurrensverket skall kunna ålägga en part i ett förvärvsavtal, trots att förvärvsobjektets omsättning understiger den aktuella gränsen, att anmäla förvärvet till verket när detta är påkallat särskilda skäl. Enligt förarbetena till de

av ändrade reglerna för anmälan företagsförvärv enligt KL prop.

av 1996/97:82 s. 10 är bestämmelsen betingad att undantagsvis kan

av situationer med s.k. successiva förvärv förekomma. Ett redan starkt företag kan ha som strategi att undan för undan köpa mindre kon-

upp kurrenter eller även utan sådan strategi rent faktiskt göra sådana för-

en värv vid olika tillfallen. På mera koncentrerade marknader, med marknadsdominans för ett eller flera företag tillsammans eller med fåtalskonkurrens, kan detta i vissa fall fâ särskilt negativa effekter från allmän synpunkt. Varje sådant förvärv kan visserligen

i sig vara av mindre betydelse, sett uteslutande synvinkeln att det förvärvade

ur företaget har liten omsättning. Förvärv detta slag utsläcker dock

av konkurrenter som kan ha en potential för tillväxt skulle ha kunnat

som höja konkurrenstrycket i ett kortare eller längre perspektiv. Om marknaden är så koncentrerad att det vid sidan om företaget med marknadsdominans, eller i ett läge med duopol eller liknande endast finns små konkurrenter, kan ett visst förvärv ett litet företag

av vara

starkt negativt ur konkurrenssynpunkt.

En part har numera alltid rätt att frivilligt anmäla förvärv till Konkurrensverket.

Nuvarande konkurrensreglering 171

Nivån på kontrollen omsättningen

-

Med årsomsättning avses i förvärvsanmälan företagens totala omsättning i hela världen. Om förvärvaren ingår i företag har

en grupp som gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt skall man till omsättningen i hela företagsgruppen. Däremot torde

se det bara vara det sålda företagets omsättning som skall räknas med vid ett förvärv. Vid partiella förvärv där det säljande företaget har ett bestämmande inflytande gemensamt med det förvärvande bör

man enligt Carlsson m.fl. Konkurrenslagen, Göteborg 1995 räkna även det säljande företagets omsättning.

Hur statligt stöd skall behandlas i detta sammanhang är inte uttömmande reglerat. Konkurrensverket har i ett ärende Samhall Erress dnr 524/94 uttalat att detta får avgöras från fall till beroende på stödet

om är hänförligt till eller kan anses ha ett direkt samband med försäljningen av varor eller tjänster. Såsom presstödet är utformat torde det klart

vara att stödet skall räknas med.

I fråga om nivån på förvärvskontrollen uttalades i propositionen prop.l992/93:56 s. 40 att man bör se kontrollen av företagsförvärv som en undantagsåtgärd och att bara vissa större förvärv bör kunna bli föremål för samhällets prövning över huvud taget. Ingripande förutsätts ske när sådana förvärv får antas leda till mer påtagliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Det avgörande för prövningen bör

vara om ett förvärv leder till ett väsentligt minskat konkurrenstryck eller

om konkurrensen sätts ur spel.

Varför tröskeln för anmälningsskyldigheten bestämdes till 4 miljarder kr framgår inte av propositionen på annat sätt än att det

anges vara en rimlig avvägning. Konkurrenskommittén föreslog i sitt betänkande SOU 1991:59 Del 2 s. 194 Konkurrens för ökad välfärd att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, konkurrensmyndigheten i särskild föreskrift skulle fastställa vilka förvärv för olika branscher

som borde omfattas av anmälningsskyldighet. Som tumregel att

angavs förvärv som innebar att det bildades koncern med årsomsättning

en en på över en miljard kr dåvarande penningvärde normalt borde omfattas av skyldigheten. Förvärv som omfattade mindre än 25 procent

av marknaden borde enligt kommittén inte anmälningsskyldiga.

vara

Bemitz Den nya konkurrenslagen, Juristförlaget 1993, 45 påpe-

s. kar att på marknader där totalomsättningen inte uppgår till denna godtyckligt satta gräns ger konkurrenslagen möjlighet att skapa monopol utan någon föregående granskning. Bemitz att lokala medie-

anger monopol skulle kunna vara ett exempel.

172 Nuvarande konkurrensreglering

Förutsättningar för förbud mot företagsförvärv

Enligt 34 § KL skall ett företagsförvärv förbjudas, om

det omfattas av anmälningsskyldigheten enligt 37 § och det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen

av

en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det och

b detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på

svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller

någon annan reglerad marknad eller genom inrop exekutiv

auktion. I sådana fall får förvärvaren i stället åläggas att avyttra det

som har förvärvats.

Dominerande ställning och relevant marknad

Begreppet dominerande ställning ger förvärvskontrollen en grundläggande avgränsning och begränsar dess räckvidd. Begreppet har samma innebörd som i 19 § KL och anknyter till den tolkning som görs i EUrätten. Precis som vid tillämpningen av 19 § är det konkurrensen på den i varje enskilt fall relevanta marknaden som skall bedömas. Vid

en sådan avgränsning bestämmer man dels produktmarknaden, dels den geografiska marknaden. I vissa fall kan tidsfaktorer behöva beaktas t.ex. säsongsvariationer. Avgörande vid bedömningen produktmark-

av naden är produkternas inbördes utbytbarhet med hänsyn till egenskaper, pris, användning, konsumenters uppfattning, potentiell konkurrens, faktiska substitutionsmöjligheter m.m. Enligt EG-praxis måste produkterna vara utbytbara i mer än begränsad omfattning för att ingå i samma produktmarknad Coyet m.fl. Konkurrensrätten inom EU och EES En handbok, Fritzes; Göteborg 1994 339.

s.

Till skillnad från vad som gäller enligt 19 § skall den relevanta geografiska marknaden i bestämmelsen om förvärvskontroll hela den

vara svenska marknaden eller en avsevärd del av den. En avsevärd del kan enligt förarbetena prop. 1992/932156 s. 98 exempelvis vara ett landskap eller ett län. Den geografiska utbredningen kan mindre

vara om den relevanta marknaden omfattar en betydelsefull del av befolkningen såsom storstadsregionema.

Det förhållandet att den geografiska marknaden skall vara hela landet eller en stor del av det innebär inte se Carlsson m.fl. Konkurrenslagen s. 440 att marknader utanför Sverige inte skall beaktas. I ekonomiskt hänseende kan den relevanta geografiska marknaden i

Nuvarande konkurrensreglering 173

många fall betydligt större än Sverige och i sådana fall kan den

vara marknadsandel förvärvaren efter förvärvet har i Sverige ha mindre

som betydelse.

Begreppet dominerande ställning finns i art 86 iRomfördraget se avsnitt 5.7. En dominerande ställning har EG-domstolen beskrivits

av

stark ekonomisk ställning hos ett företag som gör det möjligt som en för företaget att hindra att effektiv konkurrens upprätthålls på en relevant marknad att medge företaget att i avsevärd utsträckning

genom

oberoende sina konkurrenter och kunder och i sista hand agera av konsumenterna mål 85/76 Hoffman-La Roche, Europeiska kom-

nr missionen.

En dominerande ställning grundas i regel på ett flertal omständigheter tagna för sig inte nödvändigtvis behöver avgörande.

som var vara Företagets marknadsandel den relevanta marknaden är särskilt

av viktig. Men även andra faktorer har betydelse.

Enligt praxis i EG-rätten tyder marknadsandel understigande

en 30 procent inte på dominerande ställning annat än under excep-

en tionella omständigheter och i ljuset av andra faktorer. Vid marknadsandelar mellan 30 och 40 procent torde inte dominans i regel föreligga annat än det finns andra faktorer som har betydelse, t.ex.

om finansiell styrka, inträdeshinder, immaterialrättigheter, teknologi och

kunskapsmässig överlägsenhet, konkurrentemas storlek och annan styrka. Procenttal över 40 procent ger tydliga tecken på dominans. En marknadsandel 50 procent har i ett fall ansetts skapa en presumtion

om för att företaget har en marknadsdominerande ställning. Överstiger marknadsandelen 65 procent är presumtionen nästan omöjlig att kasta omkull, särskilt konkurrenterna är relativt små eller av mindre

om betydelse.

Konkurrensverkets praxis betraflande relevant marknad ifråga om massmediesektorn

Ett exempel Konkurrensverkets praxis beträffande vad som ansågs

ur

relevant marknad vid ett förvärvsärende är granskningen av vara Tidnings AB Mariebergs förvärv av köpoptioner i Sydsvenska Dagbladet AB dnr 86/92. I SDS-koncemen ingick morgontidningen Sydsvenska Dagbladet och kvällstidningen iDag. iDag ägdes till 50 procent SDS och till 50 procent Tidnings AB Stampen som ger ut

av av Göteborgs-Posten. Marieberg numera Bonnier AB ger ut morgontidningen Dagens Nyheter och kvällstidningen Expressen se avsnitt 2.1.1. Ärendet behandlades och beslut fattades under tiden då den tidigare konkurrenslagen i kraft.

var

174 Nuvarande konkurrensreglering

Konkurrensverkets bedömning att morgon- och kvällstidningar utgjorde separata produktmarknader den kritiska punkten för

var s.a.s. ärendets utgång, att Mariebergs förvärv inte medförde sådan skadlig verkan som avsågs i 2 § iden dåvarande konkurrenslagen. Verket motiverade sin bedömning med att kvällstidningama strävar efter att vara komplement till andra medier. De har en större andel material av underhållningskaraktär och genom att de nästan uteslutande säljs i lösnum-

mer andra distributionskanaler än morgontidningar. Konkurrens-

verket fann att eftersom morgontidningar huvudsakligen har en regional eller lokal förankring blir den relevanta geografiska marknaden det område där dessa har sin huvudsakliga försäljning. Verket gjorde bedömningen att den relevanta marknaden för Sydsvenska Dagbladet var sydvästra Skåne med Malmö och Lund. I den större geografiska regionen Skåne hade tidningen på många platser relativt små marknadsandelar. Av denna anledning borde inte i första hand Skåne ses som relevant marknad. Sydsvenskans marknadsandel på den relevanta marknaden uppgick till drygt 50 procent. I den relevanta marknaden för Sydsvenskan hade DN endast en liten andel. Genom förvärvet ökade den sammanlagda marknadsandelen med l-1,5 procent.

Konkurrensverket ansåg att av de tre kvällstidningama kunde endast två, Aftonbladet och Expressen, sägas ha riksspridning. Både Aftonbladet och Expressen ger ut särskilda editioner för södra och västra Sverige. iDag hade däremot sin huvudsakliga spridning inom Skåne och Västsverige med Göteborg. Konkurrensverket bedömde att den relevanta marknaden för i Dag var Skåne och Västsverige med Göteborg, men inte hela landet. IDags marknadsandel på den relevanta marknaden uppgick till 69 procent.

På den relevanta marknaden för iDag hade Expressen endast en mindre marknadsandel om 18 procent.

Vid sin bedömning av effekterna på de relevanta marknaderna beaktade Konkurrensverket att antalet tidningar skulle kvarstå oförändrat och SDS-tidningama genom förvärven skulle få en stark ägare och att den fortsatta verksamheten kunde tryggas. Vad gäller kvällstidningsmarknaden innebar förvärvet att Mariebergs inflytande begränsades till 50 procent och den andre hälftenägaren kvarstod med en oberoende och stark ställning.

Nuvarande konkurrensreglering 175

Bedömningen av ett förvärvs påverkan på konkurrensen genom konkurrenstest

Ett förvärv måste leda till eller förstärka en dominerande ställning på den svenska marknaden för att ett företagsförvärv skall kunna förbjudas. Det räcker emellertid inte som grund för ingripande. En ytterligare förutsättning är att förvärvet påverkar konkurrensen så negativt att det är fråga om ett väsentligt hämmande av konkurrensen. Detta bedöms i ett konkurrenstest.

Konkurrenstestet är en sammanvägd bedömning av flera olika omständigheter griper in i varandra för att uppskatta om konkur-

som renstrycket efter förvärvet är tillräckligt högt för att upprätthålla en effektiv konkurrens. Enligt förarbetena prop. 1992/93:56 42 och 99

s. har ett konkurrenstest stora förtjänster eftersom prövningen inriktas på faktorer som det i nutid går att föra en rimlig bevisning om och som samlat underlag för bedömningen av om ett visst företagsförvärv

ger väsentligt hämmar förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens.

I konkurrenstestet ingår det enligt förarbetena att bedöma:

den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag inom- och 0

utomlands,

marknadsstrukturen,

de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och

finansiella styrka,

leverantörers och konsumenters valmöjligheter och deras tillgång till 0

leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för marknadsinträde och marknads-

utvecklingen på de aktuella varorna och tjänstema,

avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt

utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande. På marknader med duopol, oligopol eller annan väsentlig koncentra-

tion är faran stor att företagen skall kunna samordnat och den

agera marknadsmakt som företagen utövar tillsammans måste i sådana fall bedömas. Det betonas också i förarbetena att när det gäller ett förstärkande av en redan dominerande ställning kan även ett förvärv av en mindre aktör påverka konkurrensen på ett mycket negativt sätt. I ett sådant läge bör särskilt beaktas det fristående mindre företaget på

om sikt skulle kunna utvecklas för att komma att bidra till en bättre situation på marknaden. Delvis flyter konkurrenstestet ihop med dominansprövningen.

176 Nuvarande konkurrensreglering

Skadlighetfidn allmän synpunkt

Även ett väsentligt hämmande konkurrensen normalt torde

om av sammanfalla med skadlighet från allmän synpunkt gick det enligt förarbetena prop. 1992/93:56 s. 42 inte att ha ett system där varje företagsförvärv skall förbjudas om det vid en konkurrenstest skulle visa sig att konkurrensen genom förvärvet kommer att hämmas väsentligt. Anledningen är att i det enskilda fallet kan det finnas omständigheter vid ett förvärv har positiv effekt från samhällsekonomisk

som synpunkt. Ett förvärv kan utgöra ett led i en strukturrationalisering som är nödvändig för att ett företag skall kunna stärka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Vid prövningen bör man inte bara utgå från den aktuella marknadssituationen utan också väga sådana förväntade framtida förändringar av marknadsbilden. Motiveringama i förarbetena präglades således i stor utsträckning av två motstridiga strävanden, dels att motverka koncentration, dels att se till att svenska företag blir tillräckligt konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

Även andra allmänna intressen ansågs ha sådan styrka att

en man måste väga dem mot det samhällsekonomiska intresset av en effektiv konkurrens när man prövar ett företagsförvärv. Det gäller framför allt intresset av att skydda liv, hälsa och säkerhet. Nationella säkerhets- och försörjningsintressen nämndes som exempel på att rent konkurrensrättsliga aspekter kunde få vika.

Prövningen ett företagsförvärv bör inte bara avse förvärvets ome-

av delbara effekter på konkurrensen utan utgå från en helhetsbedömning där konkurrensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt viktig art. I prövningen ligger att endast långsiktiga verkningar skall beaktas och att de direkt eller indirekt skall beröra en bred grupp av befolkningen. Det uttalades att exempelvis sysselsättningseffekter inte skall ha någon betydelse. Vidare hänvisades till att i både Tyskland och Storbritannien spelar också andra än rena konkurrensfaktorer en roll vid bedömningen av ett företagsförvärv.

Ett exempel ur Konkurrensverkets praxis

Konkurrensverkets beslut angående Expressens köp av GT dnr 655/97 belyser relativt ingående hur bedömningen av kriterierna vid förvärvsprövningen görs.

Expressen hävdade i sin anmälan att morgon- och kvällstidningar bör bedömas tillhöra samma produktmarknad och åberopade att kostnaden för en kvällstidning är i stort densamma som för en morgon-

Nuvarande konlcurrensreglering 177

tidning, att utgivningsfrekvensen är tät för båda tidningskategoriema, att innehållet är likartat och att tidningarna är tillgängliga för konsumenterna i stort sett samtidigt. För denna ståndpunkt talade enligt Konkurrensverket i och för sig också att båda i ökad omfattning ger ut specialbilagor avseende TV-program och att det från flera håll hade förts fram att försäljningen av GT skulle innebära en ökad konkurrens på dagstidningsmarknaden i Göteborgsområdet, vilket antydde att GT i viss mån konkurrerade med GP. Konkurrensverket hänvisade emellertid till att kvällstidningar skiljer sig från morgontidningar i flera avseenden. Morgontidningar har vanligen en mer djupgående och omfattande analys nyheterna och presenterar väsentligt fler interna-

av tionella nyheter och ekonominyheter. Kvällstidningama har en större andel sportnyheter och underhållningsmaterial. Kvällstidningar säljs nästan uteslutande som lösnummer medan morgontidningar huvudsakligen säljs abonnemang. Lösnummerförsäljning är dyrare.

genom Morgontidningama har större hushållstäckning än kvällstidningama och tidningarnas läsarprofiler är olika.

Sammantaget fann Konkurrensverket att morgon- och kvällstidningar såvitt läsarna tidningar skall anses utgöra två

avser av separata produktmarknader och att vid prövningen förvärvet skulle

av den relevanta produktmarknaden avgränsas till kvällstidningarnas läsarmarknad.

Expressen gjorde gällande att den relevanta produktmarknaden för annonsering utgörs av marknaden för mediereklam omfattande dags-

veckopress, TV, fackpress, utomhusreklam och radio. Konkurpress, rensverket konstaterade att annonsörerna ofta använder flera medier för att mera slagkraftigt få ut sitt budskap och att medierna till inte oväsentlig del får betraktas komplement till varandra och att dagstid-

som ningamas relativa betydelse som annonsorgan minskat medan TV och radio reklaminvesteringama. Enligt Konkurrensverket

ökat sin andel av skulle annonsöremas rörlighet vid val av annonsmedium kunna tala för att annonsmarknaden kan omfatta fler medier än dagspress. Konkurrensverket ansåg dock att mycket talar för att även annonsmarknaden kan indelas i marknaden för annonsering i morgon- respektive kvällstidningar beroende på tidningskategoriemas olikheter avseende försäljningssätt, läsarprofiler, köptrohet, andel annonsutrymme och annonstyper. Platsannonser, privatannonser och imageskapande annonser införs till större del i morgon- än kvällstidningar. Morgontidningama når snabbare fler läsare och har huvudsakligen regional eller lokal spridning. För vissa typer av annonser är olika medier utbytbara. Annonser nöjen finns i både morgon- och kvällstidningar. Vid

om annonsering för märkesvaror och för spel med rikstäckande spridning kan kvällstidningar och TV alternativ. Konkurrensverket hän-

vara

178 Nuvarande konkurrensreglering

visade till att verket godkänt avsnitt 5.3 annonssamarbetet Impact

se

samma dag. Konkurrensverket fann utredningen visade det att att föreligger utbytbarhet mellan kvällstidningar och andra annonsmedier i viss omfattning. Men ansåg dock prövningen förvärvet att av skulle utgå från den snävast tänkbara relevanta produktmarknaden, nämligen

annonsering i kvällstidningar.

Vid beräkningen marknadsandelar utgick Konkurrensverket av som relevant geografisk marknad för läsarmarknaden från i första hand hela landet och i andra hand GT:s totala spridningsområde som omfattade Hallands län, Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, södra delen Örebro län och Värmlands

av län. En beräkning

gjordes även för ett snävare geografiskt område omfattande bl.a. tätortema Varberg, Göteborg, Alingsås, Uddevalla, Trollhättan, Vänersborg, Borås och Lidköping. Inom detta snävare område säljs drygt 90 procent av GT:s vardagsupplaga.

Av beslutet kan utläsas att Expressens marknadsandel kvällstidav ningsmarknaden i hela landet uppgår till drygt 40 Kvällsprocent, om postens marknadsandel medräknas uppgår Mariebergskoncemens samlade marknadsandel till 50 procent. Genom förvärvet GT ökar ca av andelen till närmare 60 procent. Mariebergskoncemens marknadsandel på drygt 20 procent hela den svenska dagstidningsmarknaden av påverkas endast obetydligt förvärvet. Inom GT:s spridningsområde komav

mer Mariebergskoncemens marknadsandel kvällstidningsmarknaden

av att öka med 32 procent till ca 65 procent och hela dagstidningsmarkav naden med fem procent till ca 12 procent. Inom det snävare geografiska området ökar motsvarande marknadsandelar med 45 till 70 procent procent respektive med 10 procent till 15 procent. På annonsmarknaden utgör Mariebergskoncemens marknadsandel

av annonsering i kvällspress 53 procent före förvärvet och 64 ca ca procent efter förvärvet. När det gäller marknadsandelen för annonser avseende hela den svenska dagspressen medför förvärvet ökning en av marknadsandelen med endast procent till 36 Det finns en ca procent. inte en lika detaljerad regional statistik för

annonsförsäljningen som för

läsarmarknaden. Konkurrensverket ansåg med produktmarknaden att

avgränsad till kvällspressens annonsförsäljning kan det tid-

antas att ningarnas marknadsandelar på annonsmarknaden är i någorlunda

samma storleksordning som på läsarmarknaden. Verket konstaterade att genom förvärvet får Mariebergskoncemen ungefärlig marknadsen andel om 65 procent i GT:s totala spridningsområde och om 70 procent i det snävare avgränsade området.

Vid dominansprövningen på läsarmarknaden bedömde Konkurrensverket att Expressen sitt förvärv inte uppnår genom en sådan ställning att tidningen kan agera oberoende konkurrenter och konsuav

Nuvarande konkurrensreglering 179

menter, detta oavsett den relevanta läsarmarknaden avgränsas på om snävast tänkbara sätt eller vidare avgränsning. Till grund för ges en bedömningen lades således även andra faktorer än Mariebergskoncermarknadsandelar på de relevanta marknaderna. Konkurrensverket nens pekade bl.a. på att förvärvet innebär att den dominerande ställning som GT och GP har dagstidningsmarknaden inom GT:s huvudsakliga

spridningsområde bryts genom förvärvet. Den ende kvällstidningskon-

kurrenten, Aftonbladet, har för närvarande något starkare ställning en än Expressen i landet helhet. Både Expressen och Aftonbladet som mediekoncemer med finansiell styrka. Även förvärvet ingår i större om geografiskt i första hand berör GT:s spridningsområde sker konkurmellan Expressen och Aftonbladet framför allt på riksplanet. rensen Verket fann att Expressens möjligheter att påverka konkurrensen på nationell nivå att stärka sin ställning i Göteborgsområdet får genom begränsade. Verket ansåg att även om den relevanta anses vara

marknaden avgränsas snävast möjligt till kvällstidningsmarknaden

möter kvällstidningarna viss konkurrens från andra medier såsom en morgontidningar, radio, TV och Internet. Dessa har ofta ägare med

finansiell styrka. Beträffande annonsmarknaden fann Konkurrensverket att oavsett hur den relevanta produktmarknaden annonsering i kvällstidningar avgränsas geografiskt kan inte Expressen agera oberoende av konkurrenter och kunder. En sådan dominerande ställning som ensam i KL skapas enligt verket därför inte förvärvet på avses genom marknaden för annonsering i kvällstidningar. Konkurrensverket konstaterade att det är enbart den relevanta produktmarknaden skulle om avgränsas till annonsering i kvällstidningar det enligt praxis skulle som föreligga presumtion att Mariebergskoncemen genom förvärvet en skulle kunna stärka eller uppnå dominerande ställning i landet som en helhet eller inom GT:s spridningsområde. Koncernens marknadsandel beräknas uppgå till 60-75 procent beroende på hur den geografiska marknaden avgränsas. Vid sidan Impactsamarbetet blir Aftonbladet av Mariebergskoncemens ende konkurrent även på annonsmarknaden avseende kvällstidningar. Under de senaste tio åren har emellertid såväl

kvälls- morgontidningamas betydelse annonsorgan minskat

som som medan andra mediers betydelse har ökat. Vissa typer av annonser förekommer i såväl kvällstidningar. Kvällstidningama morgon- som möter icke oväsentlig konkurrens från andra medier. Förutom en rikstäckande har GT regionala annonser som vänder sig annonser enbart till kunder i tidningens spridningsområde och i detta avseende konkurrerar GT inte med de rikstäckande kvällstidningarna utan med GP, andra lokaltidningar och till viss del även andra snarare

medier.

Konkurrensverket tog i beslutet även frågan risken för upp om oligopolistisk dominans, dvs. att ett fåtal företag har

tillsammans en

sådan ställning att de kan förväntas utnyttja denna ställning på samma sätt som i det fall då ett företag har dominerande ställning. ensam en Verket konstaterade följande. Före förvärvet fanns tre aktörer, Aftonbladet, Expressen och GT; åtminstone två ingår i finansiellt varav starka koncerner. Efter förvärvet kommer Aftonbladets och Expressens marknadsandelar 35 respektive 65 procent inom GT:s spridvara ca ningsområde. Tidningarna hade år 1996 i stort sett lika stora upplagor i landet som helhet. Med endast två stora företag på dessutom en stagnerande marknad ökar risken för ett medvetet parallellt beteende. I samma riktning talade transparensen avseende lösnummerpris, annonspris och upplageutveckling. Å andra sidan konstaterade verket följande; Tidningarnas upplageutveckling har varit olika sedan år 1985 vilket tyder på att tidningarna konkurrerar på läsannarknaden. På de officiella annonsprisema lämnas individuella rabatter och tidningarna har därför inte full insyn i prissättningen. Annonskundema är många och har högst varierande förhandlingsstyrka och möjlighet att välja andra

reklammedier än kvällstidningar. Tidningsläsamas förhandlingsstyrka

ligger i att de kan avstå från att köpa priset är för högt eller om tidningens innehåll och redaktionella kvalitet inte förväntmotsvarar ningarna. Upplagestorleken påverkar även värdet annonsmedium. som På såväl läsannarknaden annonsmarknaden finns såväl potentiell som som viss faktisk konkurrens från morgontidningar och andra medier. På kvällstidningarnas annonsmarknad varierar konkurrensen för olika typer Även etableringshindren för av annonser. om att starta en ny kvällstidning får anses vara mycket höga uppvägs dessa den faktiska av och potentiella konkurrensen kvällstidningama möter från som morgontidningar och andra medier. Konkurrensverket fann vid sammantagen bedömning en att förhållandena på de aktuella marknaderna efter förvärvet inte är sådana att de skulle göra det möjligt med oligopolistisk dominans för en Expressen och Aftonbladet.

Ett förbuds verkningar

Av 35 § KL framgår att ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet därefter blir ogiltigt, dvs. förbudet får civilrättsliga verkningar. Vad händer när ett förbjudet förvärv redan har genomförts som behandlades i förarbetena till den tidigare konkurrenslagen prop. 198l/82:165 s. 234 267 558 Lagrådet framhöll då ingreppens långtgående konsekvenser och de problem kan uppkomma vid som

Nuvarande konkurrensreglering 181

återgång ett förvärv, särskilt när förvärvet skett på annat sätt än

av

aktieköp. Lagrådet pekade på att de rättsprinciper som gäller vid genom uppgörelse mellan parterna och med tredje man delvis är oklara och att frågorna inte närmare hade analyserats i motiven till lagförslaget. Lagrådet menade att liksom i andra återgångsfall man bör kunna hämta viss ledning bestämmelserna klander i 5 kap. jordabalken och

av om

återvinning i konkurslagen. Dock betonades att situationens speom ciella drag, att återgången grundades på ogiltighet som ibland kunde

en konstateras först efter förvärvets fullbordande och som kunde vara svår att förutse, kunde motivera särbedömning. Lagrådet ansåg det ange-

en läget att förbudsmöjligheten utnyttjades med särskild försiktighet i sådana fall där ett förvärv redan hade börjat genomföras.

Minsta möjliga ingripande genom åläggande

Risker med ett företagsförvärv skall enligt 36 § KL, om det är tillräckligt, i första hand undanröjas åläggande försäljning av ett

genom om företag, rörelse eller del rörelse eller genom något annat konkur-

en av rensfrämjande åläggande mindre ingripande slag än förbud.

av Avsikten är att negativa effekter med förvärvet skall undanröjas på det minst ingripande sättet. Ett åläggande kan avse försäljning av såväl en rörelse eller ett företag existerade inom koncernen redan vid

som tidpunkten för förvärvet del den förvärvade rörelsen eller det

som en av förvärvade företaget.

Frivilliga åtaganden

Det förekommer att företag gör frivilliga åtaganden i samband med företagsförvärv. Vanligtvis delar in dessa åtaganden i tre olika

man typer. Strukturella åtaganden är form t.ex. kan innebära att för-

en som värvsparten upphör med samarbete med ett annat företag den aktuella marknaden eller säljer del sin rörelse. En annan form av

en av åtagande är att det förvärvande företaget skall begränsa sitt ägande och inflytande i det förvärvade företaget. En tredje form av åtaganden är de

syftar till att motverka att utomstående företag diskrimineras. som

Det frivilliga åtagandet har försetts med en sanktionsmöjlighet, det kan förenas med vite. Enligt 57 § andra stycket kan Stockholms tingsrätt på yrkande Konkurrensverket förelägga vite för överträdelser av

av ett frivilligt åtagande som ett företag gör.

182 Nuvarande konkurrensreglering SOU

1999:30

Vissa processuella bestämmelser

Konkurrensverket får senast 30 dagar från det förvärv anmäldes att ett besluta särskild undersökning. Så skedde vid Expressens om t.ex. anmälan om förvärv GT. Fristen är densamma i Ministerrådets av som

förordning om kontroll företagskoncentrationer avsnitt 5.8.

av se

Under denna tid får inte företagen vidta åtgärder för fullfölja föratt värvet. Beslutar verket särskild undersökning måste talan om om förvärvet väckas hos Stockholms tingsrätt inom 3 månader. Det finns möjlighet att meddela förbud i väntan på slutlig prövning det är om motiverat av ett allmänt intresse väger än den olägenhet som tyngre som förbudet medför. Tingsrätten skall enligt huvudregeln meddela beslut i ett förvärvsärende inom månader. Överklagas tingsrättens sex dom skall Marknadsdomstolen avgöra målet inom månader. tre Om Konkurrensverket inte på frivillig väg får tillgång till det material som behövs vid verkets utredningar kan verket självt ålägga eller

ett företag

annan vid vite att ta fram materialet. Beslut åläggande kan om överklagas. Talan utdömande vite förs vid tingsrätt. om av Mål angående frågor företagsförvärv handläggs enligt den för om indispositiva tvistemål stadgade ordningen i rättegångsbalken såväl i tingsrätten i Marknadsdomstolen. Numera gäller särskilda regler som för rättens sammansättning i konkurrensrättsliga mål.

Antal förvärvsärenden

För att ge en uppfattning omfattningen tillämpningen 34 och om av av 37 KL kan nämnas att Konkurrensverket lämnat uppgifter SOU

se

1997:20 s. 128 f. att under tiden 1 juli 1993-30 juni 1996 om anmäldes 659 och avslutades 628 företagsförvärv enligt 37 § KL. Därav avsåg 58 anmälda förvärv branschområdet post-tele-medier. I endast tre fall efter KL:s tillkomst har Konkurrensverket väckt talan förbud enligt 34 § KL, i åtskilliga fall har berörda företag om men frivilligt åtagit sig konkurrensfrämjande åtgärder efter förhandling med Konkurrensverket. Prövning till följd anmälan

av om företagsförvärv

av medieföretag har gjorts i ett antal ärenden.

Konkurrenslagsutredningens förslag

Konkurrenslagsutredningen fick genom tilläggsdirektiv 1997:38 i

uppdrag att göra en översyn KL:s regler prövning företagsav om av förvärv.

Nuvarande konkurrensreglering 183

I betänkandet Konkurrenslagens regler om företagskoncentration SOU 1998:98 redovisas skäl för och emot de nuvarande förvärvsreglerna. Utredningens slutsats är att regler kontroll av företags-

om koncentrationer också i fortsättningen skall ingå i KL.

Utredningen att begreppet företagsförvärv visserligen är

anser förhållandevis klart avgränsat och väl belyst i Konkurrensverkets praxis

att det inte omfattar koncentrationsåtgärder av annat slag än men förvärv samt att det fångar förvärv är ointressanta från

som kontrollsynpunkt. Utredningen föreslår därför att förvärvsreglerna an-

till gemenskapsrättens motsvarande bestämmelser och att passas begreppet koncentration istället läggs till grund för prövningen. För detta talar bl.a. att marknadsmakt och skadliga effekter kan skapas

andra koncentrationsåtgärder än äganderättsövergâng. Utredningenom

pekar på att såvitt är känt har inte tillämpningen av kongen centrationsbegreppet skapat några allvarligare tillämpningsproblem inom gemenskapsrätten och att konkurrenslagstiftningen i övrigt är konstruerad med gemenskapsrätten som förebild. Utredningen föreslår att definition koncentration införs i 34 § KL. Enligt förslaget skall

en av paragrafen ha följande lydelse.

En koncentration enligt denna lag föreligger om

två eller flera självständiga företag slås samman, eller .

eller flera som redan kontrollerar minst ett företag, eller

en personer,

.

ett eller flera företag förvärv av värdepapper eller tillgångar,

genom

avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll över

genom ett eller flera företag eller delar därav.

Bildandet ett gemensamt företag som varaktig basis fyller en

av självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en koncentration enligt första stycket 2.

Utredningen föreslår ingen ändring avseende avgränsningen av kontrollområdet utan att nuvarande konstruktion med tröskel-

anser värde i form generell omsättningsgräns skall behållas. Utred-

av en ningen föreslår emellertid att anmälningsskyldigheten till viss del inskränks och att förfarandet förenklas. En koncentration skall enligt förslaget anmälas de berörda företagen tillsammans har en omsätt-

om ning föregående räkenskapsår överstiger fyra miljarder kronor och

som minst de berörda företagen driver verksamhet inom landet och i

två av denna verksamhet har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger 200 miljoner kronor för vart och ett av företagen.

Utredningen att det föreligger behov informell

anser av en mer ordning vid Konkurrensverkets förberedande handläggning av ärenden

företagskoncentrationer. Utredningen föreslår att det bör överlämom

till Konkurrensverket att överväga den närmare utformningen och nas

tillämpningen sådan ordning. En förenklad handläggningsordning av en kräver enligt utredningens mening ett utökat sekretesskydd. Utredningen föreslår att sekretesskyddet för de uppgifter företagen som lämnar till Konkurrensverket innan formell anmälan enligt 37 § KL en sker, görs absolut fram till den tidpunkt när anmälan lämnas till verket. Därefter bör sekretess gälla i omfattning enligt samma som nuvarande ordning.

5.3 Förbjudna konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsande samarbete

Enligt 6 § KL är avtal mellan företag förbjudna de har till om syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller de ett sådant resultat. Med avtal jämställs i om ger 3 § tredje stycket samordnande förfaranden och beslut av en sammanslutning av företag. Paragrafen innehåller i andra stycket uppräkning en av konkurrensbegränsningar som inte är tillåtna. Uppräkningen är inte uttömmande utan skall exempel. ses som Vad som är konkurrensbegränsande samarbete enligt 6§ avgörs i det enskilda fallet. Bestämmelsen innehåller tre olika kriterier för att förbudet skall vara tillämpligt. Det första är avtalskriteriet. Ibland kan

redan ett avtals syfte avgörande. Konkurrensbegränsningskriteriet

vara kräver att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande har konkurrensbegränsande syfte eller verkningar. I sista hand förutsätter konkurrensbegränsningskriteriet ett s.k. konkurrenstest dvs. närmare prövning en av avtalets påverkan på konkurrensen på den relevanta marknaden. En utgångspunkt kan därvid att i effektiv konkurrenssituation antavara en let säljare inte är för litet, de utbjudna produkterna inte för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering. Den relevanta marknaden avgränsas precis som vid förvärvskontroll att bestämmer genom man produktmarknaden och den geografiska marknaden. Det tredje kriteriet är att konkurrensbegränsningen måste ha märkbara eflekter, vilket innebär att de måste ha ekonomiska verkningar av någon betydelse. I praktiken betyder det i första hand att storleken på de samarbetande företagen och marknadsandelen har betydelse för

bedömningen.

Dessutom gäller effektprincipen, vilken innebär att konkurrensbegränsningen måste ha en viss påverkan på den svenska marknaden. Även förbudet är heltäckande för alla former om av konkurrensbegränsande samarbete är det enligt förarbetena prop. 1992/93:56

Nuvarande konkurrensreglering 185

s. 19 givet att det finns vissa typer av samarbete som i särskilt hög grad är negativa för konkurrensen, exempelvis avtal om priser, produktions- och utbudsbegränsningar av olika slag samt uppdelning av marknader.

Undantag från förbudet konkurrensbegränsande samarbete

om Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete skall enligt 8§ kunna medges undantag i enskilda fall av Konkurrensverket. 17 § ger också möjlighet till undantag för avtal uppfyller förut-

grupper av som sättningarna for enskilda undantag. Föreskrifter om sådana gruppundantag skall beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Konkurrensverkets praxis betraflande relevant marknad ifråga om annonssamarbete

Ett exempel i Konkurrensverkets praxis från massmedieomrâdet på vad som ansetts vara relevant produktmarknad i ett ärende om annonssamarbete är ärendet Dagens Nyheter m.fl, Konkurrensverket dnr 1470/93. I ärendet beviljades icke-ingripandebesked for ett annonssamarbete mellan Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet med hänsyn till att tidningarna inte var att anse som konkurrenter i fråga om annonstjänsterna. Konkurrensverket fann att eftersom de berörda tidningarna har sin huvudsakliga spridning inom olika geografiska områden och ingen har en marknadsandel över en procent inom de övrigas respektive spridningsområde är de, sett från annonsöremas synpunkt, inte att anse som substituerbara produkter eftersom målgruppen for annonsbudskapet styr placeringen av annonserna.

F örbudet mot missbruk dominerande ställning

av Förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 19 § KL riktar sig mot åtgärder som företag med dominerande marknadsställning vidtar mot andra företag eller mot konsumenter på den marknaden. Till skillnad från 6§ handlar denna bestämmelse om ett företags eller

en företagsgrupps ensidiga agerande. Att ha en dominerande marknadsställning är inte i sig förbjudet. Vad som förbjuds är missbruk av denna ställning i den meningen att ställningen utnyttjas på ett sätt som skadar konkurrensen. Förbudet omfattar varje slag av missbruk av den

186 Nuvarande konkurrensreglering

dominerande ställningen. Uppräkningen i lagtexten utgör exempel på missbruk och är således inte uttömmande. Som missbruk enligt anses punkt l att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga avtalsvillkor. Därmed t.ex. avses över- och underprissättning. Som missbruk enligt punkt 2 att anses begränsa produktionen, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, s.k. exklusivbestämmelser. I punkt 3 tas olika former av diskriminering såsom att tillämpa olika villkor för upp, likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel. Den sista punkten rör kopplingsförbehåll, dvs. att ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andre parten åtar sig ytterligare förpliktelser varken till sin natur eller enligt som handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Beträffande avgränsningen vad är relevant marknad och av som bedömningen av om ett företag har en dominerande ställning hänvisas till vad som redovisats i det föregående avsnitt 5.2.1 och till

se

exemplen nedan.

Konkurrensverkets praxis avseende 6 och 19 §§ KL betraflande tidskrifts- och tidningsdistribution, annonssamarbete och programpaketering

Tidsam

Ett exempel i Konkurrensverkets praxis är ett ärende slutligen som avsåg ansökan om icke-ingripandebesked Tidsam AB Tidsam av beträffande Tidsams kriterier för antagande distributionsav nya uppdrag dnr 766/94. Konkurrensverket förklarade i sitt beslut att kriterierna inte omfattades förbudet i 19 § KL och att det inte fanns av anledning att ingripa. Tidsam är dotterbolag i koncern med Tidsam Intressenter AB en som moderbolag. Moderbolaget ägs nu till 42,5 procent bolag inav gående i Bonnier AB, till 28,5 procent Allersfaren, till 14,5 procent av av Egmont och till 14,5 procent Förlags AB Albinsson Sjöberg. av Tidsam startade sin verksamhet 1992 med avsikt att åstadkomma en högeffektiv distribution i första hand ägarförlagens tidskrifter. av Konkurrensverket bedömde att den relevanta produktmarknaden omfattar distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning och att den relevanta geografiska marknaden är Sverige. På marknaden finns främst två aktörer. Tidsam har marknadsandel 85 procent och en om ca konkurrenten SM Distribution har i princip den återstående delen. Tidsam har dominerande ställning på den relevanta marknaden. en

Nuvarande konkurrensreglering 187

Tidsam beräknade sitt faktiska kapacitetsutnyttjande till 93,3 procent i november 1994 och under 1995 till 98 procent. SM Distribution att bolagets kapacitetsutnyttjandet låg kring 50 procent.

uppgav

Tidsams kriterier för att åta sig distributionsuppdrag i en situation då ledig kapacitet uppkommer som bara är tillräcklig för en titel är att lämna ägarförlagen företräde till distributionen. Vid nästa lediga kapacitetsutrymme skall förlag som inte är ägare ges företräde.

Konkurrensverket konstaterade att kriterierna utgår från grundförutsättningen att distributionskapaciteten är begränsad och att Tidsam inte kan åta sig alla uppdrag. Konkurrensverket bedömde att detta i och för sig var en naturlig utgångspunkt även för ett företag med en så stark marknadsställning Tidsam och att det torde saknas förutsättningar

som för att tvinga Tidsam att bygga ut sin kapacitet.

Enligt Konkurrensverket skall ett företags ägare kunna ha fördelar av företagets verksamhet och det är naturligt att ägarna har intresse av att få företräde till företagets tjänster. Men man bör enligt verkets mening kunna ställa vissa krav på ett företag iTidsams ställning när ledig distributionskapacitet uppkommer. Distributionsuppdragen bör fördelas på marknaden efter kriterier som har en rimlig grad av objektivitet, förutsägbarhet och tydlighet.

Att Tidsam vid ledig kapacitet i första hand tillgodoser sina ägares distributionsbehov kan enligt verket innebära att ett förlag som inte är ägare tillfällig negativt särbehandlas till förmån för ägarförlagen. Detta kan gälla titlar som konkurrerar med titlar utgivna av ägarförlagen. Distribution genom SM Distribution är då alternativet. Det finns dock vissa skillnader i distributionstjänstens innehåll. Tidsams återförsäljamät är dubbelt så SM Distributions. Tidsam distribuerar

stort som två gånger i veckan. SM Distribution distribuerar var fjortonde dag med möjlighet till snabbdistribution till särskild betalning. Konkurrensverket konstaterade att kraven på spridning och utgivningsfrekvens varierar mellan olika slag av tidningar, beroende utgivarens ambitioner och produktens utformning med hänsyn till avsedda köparkategorier. Konkurrensverket ansåg att det inte kunde uteslutas att distribution genom SM Distribution för vissa tidningar under en begränsad tidsperiod inte var ett-likvärdigt alternativ tillTidsam, vilket eventuellt kunde få begränsade negativa effekter för berörda tidningar och för konkurrensen. Konkurrensverket fann emellertid att Tidsams förfarande inte är den karaktären att det bör bedömas som

av diskriminering och anses utgöra missbruk av dominerande ställning eftersom utjämning torde ske med tiden. Inte heller inträdesavgiften för nya kunder fann verket vara att anse som missbruk. Konkurrensverket uttalade att verket uppfattat att kriterierna för utgivningsdag och titelbyte m.m. skulle tillämpas på ett sådant sätt attTidsam endast tog

188 Nuvarande konkurrensreglering

hänsyn till de distributionstekniska krav som systemet innebär i fråga om såväl begränsningar som möjligheter.

Konkurrensverket fann på de redovisade skälen att de anmälda kriterierna för fördelning av distributionsuppdrag har en sådan rimlig grad av objektivitet, förutsägbarhet och tydlighet att de inte i sig utgör missbruk enligt 19 § KL och biföll ansökan icke-ingripandebesked.

om

I två separata ärenden som dock har samband med Tidsams ansökan har Epix Förlags AB 797/94 respektive Moto Press AB och Media Press SN AB dnr 837/94 gjort gällande att Tidsam AB överträder KL genom att vägra att åta sig distributionen av vissa tidskrifter och yrkat att Konkurrensverket skall ålägga Tidsam att upphöra med överträdelsen. Mot bakgrund av de nya kriterierna och Konkurrensverkets beslut att de inte omfattas av något förhuden i KL fann Konkurrensverket

av inte skäl att vidta någon åtgärd i dessa ärenden. Det kan i detta sammanhang nämnas att Epix Förlags AB därefter själv förde talan vid Stockholms tingsrätt mot Tidsam AB om att bolaget skulle upphöra med överträdelse av förbudet i 19 § KL. Tingsrätten biföll inte bolagets talan Dom 97-10-10, mål T8-620-95 och Epix Förlags AB har

nr överklagat till Svea hovrätt.

Storstockholms Lokaltrafik SL

Ärendet dnr 1020/96 gällde prövning frågan SL:s vägran

av om att medverka till att distribuera Dagens Nyheters planerade gratistidning utgjorde konkurrensbegränsning i strid med 6 § och missbruk domi-

av nerande ställning enligt 19 § KL. Konkurrensverket fann att SL:s vägran varken stred mot 6 eller 19 § KL.

Dagens Nyheter hade vänt sig till SL för att få tillgång till distribution inom kollektivtrañkomrâdena och nå kundkrets tid-

samma som ningen Metro. SL:s inställning var att man för närvarande inte ville medverka till distribution av ytterligare en tidning.

Konkurrensverket hänvisade till att som allmän princip gäller att ett dominerande företag måste påvisa en objektiv rättfärdig grund för att vägra leverans till en etablerad kund. DN har inte tidigare varit kund hos SL vad avser distribution och kan därmed inte hävda att SL gjort sig skyldig till någon leveransavstängning. Konkurrensverket konstaterade vidare att ett företag med dominerande ställning inte får diskriminera till förmån för sina aktiviteter på viss marknad

egna en men att SL:s vägran inte innebär ett sådant förfarande. Konkurrensverket fann att SL:s vägran inte utgör missbruk enligt 19 § KL och att det därför inte fanns anledning att fastställa den relevanta marknaden och huruvida SL har en dominerande ställning på denna.

Nuvarande konkurrensreglering 189

Konkurrensverket uttalade också att det i ärendet inte framkommit något som tyder på att SL tillsammans med Metro skulle ha avtalat om att DN eller andra inte skulle få distribuera gratistidningar inom kollektivtrafiknätet. Någon konkurrensbegränsning i strid med 6 eller 19 förelåg enligt Konkurrensverket därför inte i detta avseende.

Impact

Konkurrensverket fattade i november 1997 beslut om en ansökan om icke-ingripandebesked av Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällsposten avseende annonssamarbete dnr 1842/93. Konkurrensverket fann att tidningarnas annonssamarbete Impact för märkesvaruannonsering på riksnivå inte omfattades av något av förbuden i 6 eller 19 KL.

Bakgrunden är att kvällstidningama har träffat ett avtal om annonssamarbete i syfte att gemensamt profilera, sälja och marknadsföra sig som ett av de viktigaste huvudmediema mot ca 500 märkesvaruannonsörer som annonserar riksnivå. Dessa annonsörer är stora företag med resurser att kunna välja mellan olika reklammedier oberoende av prisskillnader. Samarbetet innebär att det räcker att en märkesvaruannonsör sluter ett enda avtal för att få sina annonser införda i alla kvällstidningar under en och samma tidsperiod. Ett annonspaket är odelbart och priset sätts efter en särskild prislista som bestäms huvudsakligen med hänsyn till prisnivån hos konkurrerande medier såsom TV, direktreklam, veckopress samt regional och rikstäckande dagspress. Priset blir lägre än om avtal slutits med var och en av tidningarna. Annonsintäktema och kostnaderna för samarbetet fördelas efter en fördelningsnyckel som bygger på varje tidnings andel läsare av det sammanlagda antalet läsare som tidningarna har. Försäljningen av annonspakten Impact uppgick år 1996 till 300 miljoner kr, vilket skall jämföras med att de totala annonsintäktema för kvällstidningama uppgick till över 600 miljoner kr.

Konkurrensverket bedömde att den relevanta produktmarknaden är märkesvaruannonsering och grundade denna bedömning på att de annonsörer som samarbetet riktar sig mot använder sig av flera olika medier. Det föreligger vissa skillnader mellan dessa olika medier med avseende på främst kostnader, också målgrupp och vissa andra

men egenskaper. Verket ansåg att det synes råda utbytbarhet mellan medier-

i vissa fall under förutsättning att annonsöremas reklambudget na medger detta. I andra fall utgör de komplement till varandra. För många annonsörer utgör dock inte reklam-TV ett realistiskt alternativ. Den relevanta geografiska marknaden är hela Sverige på grund av att samarbetet inte avser regional eller lokal annonsering. Verket fann att

190 Nuvarande konkurrensreglering

inget de medverkande företagen ensamt kan erbjuda den

av annonstjänst samarbetet avser eftersom ingen av tidningarna har

som den täckning annonsörerna vill ha. Även de riksspridda

som om kvällstidningama Aftonbladet och Expressen vardera når drygt en miljon läsare dag har de inte tillräckligt hög täckning i jämförelse

per med TV4 i genomsnitt når 3,5 miljoner tittare varje dag.

som ca Kvällstidningama har samarbetet skapat speciell produkt vid

genom en sidan respektive tidnings annonsförsäljning och annonssam-

av egen arbetet är nödvändig förutsättning för att kunna delta i konkurrensen

en

märkesvaruannonsering på riksnivå. Andra tidningar som inte kan om erbjuda rikstäckande annonsering bör inte anses som konkurrenter på den relevanta marknaden. Konkurrensverket pekade att priset för annonstjänster utanför annonssamarbetet påverkas helt andra fakto-

av

än de styr prissättningen. Konkurrensverket ansåg att fördelrer som ningen inkomster torde leda till ett än hårdare konkurrenstryck på

av läsannarknaden. Konkurrensverket, som konstaterade att avtalskriteriet i 6 § är uppfyllt, bedömde att avtalet annonssamarbetet Impact inte

om kunde konkurrensbegränsande i den mening som avses i 6 § KL

anses och att ingenting framkommit talade för att samarbetet omfattades

som av förbudet i 19 § KL.

Pressens Morgontjänst

Tidnings AB Metro gjorde i klagomål den 10 oktober 1996 gällande dels att det förelåg otillåten samverkan mellan tidningsföretagen AB Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet AB Co inom för den

ramen

Pressens Morgontjänst KB bedrivna distributionsverksamheten, dels av att AB Dagens Nyheter/Pressens Morgontjänst KB missbrukade en dominerande ställning på marknaden genom att inte åta sig distribution av tidningen Metro.

Bakgrunden var att Pressens Morgontjänst, som ägs till 80 procent

Dagens Nyheter och till 20 procent av Svenska Dagbladet och som av distribuerar dessa tidningar samt Finanstidningen, Dagens Industri och Dagen till abonnenter i Storstockholmsområdet, hade avböjt att distribuera tidningen Metro, som huvudsakligen enligt avtal med SL distribueras gratis till läsare i Stockholm via tidningsställ i buss- och tunnelbanestationer.

Konkurrensverket konstaterade i beslut den 8 januari 1999 dnr 1044/96 bl.a. att det syntes ostridigt att AB Dagens Nyheter som majoritetsägare hade rätt att utse majoriteten av Pressens Morgontjänsts styrelse och dess företagsledning och härigenom även hade ett ensamt bestämmande inflytande över företagets verksamhet. AB Dagens Nyhe-

Nuvarande konkurrensreglering 191

ter och Pressens Morgontjänst fick därför ingå i ekonoanses samma miska enhet. Det förhållandet att Dagens Nyheter i den Pressens Morgontjänst av bedrivna verksamheten och i enlighet med de ipresstödsförordningen anvisade fonnerna hade avtalat och utförde distribution Svenska om av Dagbladet medförde enligt Konkurrensverket inte att samarbetet som sådant mellan dem i sig utgjorde ett samarbete stod i strid mot 6 § som KL. Vad Metro anfört i detta avseende föranledde därför inte någon åtgärd med stöd KL. av När det gällde frågan missbruk dominerande ställning fann om av Konkurrensverket att den relevanta marknaden borde bestämmas till marknaden för distribution av morgontidningar utbäming inom genom Stockholmsregionen. Pressens Morgontjänst hade en faktisk monopolställning på denna marknad och följaktligen dominerande ställning. en Konkurrensverket anmärkte i sitt beslut att det i EG:s rättspraxis inte ansetts utgöra missbruk av en dominerande ställning när ett tidningsföretag, som kontrollerar betydande del dagstidningsmarknaden i en av en medlemsstat och som driver det enda rikstäckande systemet som finns i den staten för utbäming dagstidningar, vägrar att mot rimlig av ersättning låta en utgivare av en konkurrerande dagstidning få tillgång till detta system. Mål C-7/97 Oscar Bronner GmbH Co. KG, dom den 26 november 1998. För att missbruk av en dominerande ställning skall kunna anses föreligga borde enligt Konkurrensverket därför visas att det föreligger ekonomiska, rättsliga eller tekniska hinder sådan beskaffenhet att de av omöjliggör, eller i vart fall uppställer orimliga hinder, för utgivare en av en morgontidning som så önskar att inrätta, självt eller i ~ - samarbete med andra utgivare, ett eget system för distribution sådana av tidningar. Konkurrensverket anmärkte att tidningen Metro etablerad var en morgontidning med över 600 000 läsare och att ägarbolaget, som är dotterbolag inom en större koncern, har en omsättning uppgår till som ca 200 miljoner kr under 1998. Vidare anmärktes att ägarbolaget redan hade tillgång till fungerande och effektiv distributionskanal i Stocken holmsområdet och att tidningen även etablerats på andra platser, såväl inom som utom landet. Slutsatsen för Konkurrensverket blev därför att Metro hade stark en ekonomisk och finansiell ställning och inte kunde sakna ekonoanses miska resurser att etablera ett system för utbäming tidningen. Några av lagliga eller tekniska hinder kunde inte heller anses föreligga. Enbart det förhållandet att företaget grund tidningens nuvarande eller av beräknade abonnerade upplaga inte ansåg sig i stånd att vara ensam eller tillsammans med andra inrätta och driva ett eget system för

192 Nuvarande konkurrensreglering

tidningsutbäming på rimliga ekonomiska villkor kunde inte anses medföra att Dagens Nyheter AB eller Pressens Morgontjänst gjort sig skyldigt till missbruk dominerande ställning sätt som har gjorts

av gällande.

Slutligen anmärkte Konkurrensverket att det finns andra sätt att distribuera morgontidningar, t.ex. genom lösnummerförsäljning, postbefordran och övriga former distributionsverksamhet, och att sådana

av former redan i viss utsträckning används vid distribution av morgontidningar på andra platser, dessa distributionssätt i vissa fall

även om kan utgöra mindre fordelaktig form av tidningsdistribution.

anses en

Konkurrensverket fann mot bakgrund det anförda att inte heller

av skäl till ingripande med stöd av 19 § KL förelåg.

Konkurrensverkets beslut innehåller dessutom uttalanden av intresse for belysning verkets på förhållandet mellan TF och KL. Kom-

av syn mittén återkommer till detta i det följande.

Kabel-TV-företagen

Ett ärende rör del massmediesektom prövades av

som en annan av Konkurrensverket i december 1997. Saken gällde kabel-TV-bolagens marknadsställning dnr 17/97. Ärendet initierades anmälan

genom en

tidningen Vår Bostads chefredaktör Östen Johansson. Johansson har av gjort gällande att kabelföretagen har monopol i respektive bostadsområde och att de missbrukar sina monopol genom att hindra TV-tittarna från att se de program som de vill se och genom att tvinga dem att betala för TV-kanaler de inte vill ha. Han har även gjort gällande

som att styckpriset for programkanalema skulle bli betydligt lägre om det gick att teckna abonnemang styckvis i stället for paketvis.

Konkurrensverket gjorde bedömningen att kabel-TV-bolagens paketering TV-kanaler till hushållen inte strider mot konkurrenslagen.

av

Huvudfrågan i Konkurrensverkets prövning kabel-TV-bola-

var om

programpaketering till hushåll kan utgöra ett oskäligt affärsvillkor gens i den mening i 19 § KL. Konkurrensverket fann att den rele-

som avses vanta produktmarknaden är distribution av satellitsända programkanaler i kabelnät och att samtliga hushåll inom en och samma fastighet normalt har tillgång till endast ett bolags utbud varför de områden som motsvaras av respektive kabel-TV-bolags distributionsområde utgör relevanta geografiska marknader. Vid bedömningen av om företagen har en dominerande ställning konstaterades att när ett avtal tecknas med ett kabel-TV-bolag är hushållen i fastigheten hänvisade till det bolag avtal slutits med och det utbud som det

som aktuella bolaget erbjuder. Oftast blir bolaget ensam distributör på den relevanta marknaden. Enligt Konkurrensverket kan samtliga kabel-TV-

Nuvarande konkurrensreglering 193

bolag distribuerar programkanaler till hushållen därför sägas ha en

som dominerande ställning på den relevanta marknaden. Beträffande frågan

bolagen missbrukat denna ställning ansåg verket att det inte fanns om anledning att ifrågasätta bolagens uppgifter att det vid upphand-

om lingen av kabel-TV-tjänster råder full konkurrens. Det konstaterades att det förhållandet att bolagen distribuerar programkanalema paketvis utgör del av deras affärsidé och kan uppfattas vara normalt handels-

en bruk i branschen. Verket bedömde att konkurrensen vid upphandlingstillfället är ett incitament för bolagen att ta hänsyn till fastighetsägarens och indirekt hushållens efterfrågan och att detta skulle kunna tala för att programpaketering inte skulle vara ett villkor som bolagen i kraft av en dominerande ställning tvingar på hushållen. Att kräva av bolagen att de med den analoga tekniken skall erbjuda hushållen att abonnera kanaler styckvis skulle enligt verket inte vara en bra väg eftersom utredningen i ärendet inte motsäger bolagens ståndpunkt att det skulle leda till kostnadsökningar och högre abonnemangsavgifter för hushållen. Konkurrensverket påpekade att när digitaliseringen kabel-

av näten är fullt genomförd och de nuvarande kapacitetsbegränsningama är borta, finns det enligt verkets uppfattning större skäl att ställa krav kabel-TV-bolagen att varje abonnent skall ha möjlighet att påverka sitt eget programutbud.

Konkurrensverkets slutsats blev att kabel-TV-bolagens paketering programkanaler till hushållen för närvarande mer beror på tekniska

av och kostnadsmässiga faktorer än att bolagen utnyttjar de möjligheter

följer den dominerande ställningen till att uppnå handelsvinster som av

de inte skulle ha uppnått det hade funnits en normal och som om tillräckligt effektiv konkurrens. Konkurrensverket bedömde att det vid sådant förhållande inte går att slå fast att bolagens paketering utgör missbruk dominerande ställning enligt 19 § KL.

av en

Konkurrensverket konstaterade att utredningen i ärendet inte gav stöd för att det finns sådan samordning mellan kabel-TV-bolagen

en

att bara erbjuda hushållen paketering av programkanaler som skulle om kunna omfattas förbudet i 6 § KL. Konkurrensverket påpekade dock

av att det utredningen framgick att flera programbolag hade önskemål

av

att ingå i paket vid distributionen till hushåll och att det finns om mycket som talar för att ett avtal eller samordnat förfarande mellan ett programbolag och ett kabel-TV-bolag om att bara distribuera programkanaler i paket är konkurrensbegränsande i den mening som avses i 6 § KL att denna fråga inte har varit föremål för verkets prövning i

men ärendet.

7 19-0466Yttrandefriheten

194 Nuvarande konkurrensreglering

Sanktioner vid överträdelse förbuden av En överträdelse av förhuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag eller missbruk av dominerande ställning skall kunna medföra skadeståndsskyldighet och konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels ålägganden vid vite att upphöra med pågående överen trädelse, dels åläggande att betala konkurrensskadeavgift för redan en begången överträdelse. Avgiften skall kunna uppgå till högst 5 miljoner kr eller till ett högre belopp, dock inte överstigande tio procent föreav tagets omsättning föregående kalenderår.

Icke-ingripandebesked

Som framgått av exemplen i Konkurrensverkets praxis finns det i KL en möjlighet att hos Konkurrensverket ansöka ett icke-ingripandeom besked. Det innebär att Konkurrensverket prövar och förklarar huruvida ett avtal eller ett förfarande omfattas något förbuden i 6 eller av av 19 § enligt de uppgifter är tillgängliga för verket. Ett ickesom ingripandebesked enligt 20§ innebär att Konkurrensverket inte kan vidta åtgärder mot företaget.

Avtal och förfaranden prövats Konkurrensverket som av Konkurrenslagsutredningen redovisade i betänkandet Konkurrenslagen 1993-1996 SOU 1997:20 87-95 och 110-114 sammanställning s. en av uppgifter om olika avtal och förfaranden som har prövats i sak enligt 6 och 19 och avslutats av Konkurrensverket under perioden 1 juli 1993-den 30 juni 1996. Den fördelning har gjorts efter branschsom områden följer Konkurrensverkets system. Medier sammanförs med post och tele i denna fördelning. Sammanställningen nedan visar att det är fråga om relativt begränsad praxis inom branschområdet posten tele-medier. Prövning har skett enligt:

6 § andra stycket 1 KL i 25 ärenden. 6 § andra stycket 2 KL i 5 ärenden. 6 § andra stycket 3 KL i 1 ärende. 6 § andra stycket 4 KL i O ärende. 6 § KL i övrigt 4 ärenden. 19 § andra stycket 1 KL 2 ärenden. 19 § andra stycket 2 KL 0 ärende.

Nuvarande konkurrensreglering 195

0 19 § andra stycket 3 KL 2 ärenden. 0 19 § andra stycket 4 KL 0 ärende.

19 § KL i övrigt 2 ärenden.

5.4 av

Uppbrytning företagskoncentrationer

Det bör påpekas att KL lika lite som EG:s konkurrenslagstiftning

- inte ger möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer. Frågan om att införa en möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer har emellertid varit föremål för bedömning vid några tillfällen. Konkurrensutredningen konstaterade i betänkandet SOU 1978:9 Ny konkurrensbegränsningslag att när dominerande ställning medförde

en skadlig verkan det under speciella omständigheter var otillräckligt att gripa in endast mot sådan verkan. Sådana omständigheter förelåg t.ex. i de fall det kunde antas att marknadsdominansen också i fortsättningen kom att innebära skadlig inverkan i en eller annan form och att ett strukturellt ingrepp behövdes för att komma tillrätta med detta förhållande. Utgångspunkten att i lämplig utsträckning söka återställa

var förutsättningarna för en fungerande konkurrens. Därvid borde det komma i fråga enligt utredningen med upplösning av ett dominerande företag i flera enheter kunde konkurrera med varandra.

som Utredningsförslaget föranledde emellertid inte någon lagstiftning. I propositionen till 1982 års konkurrenslag prop. 1981/822165 s. 82 uttalades att remisskritiken mot förslaget tungt vägande och att det

var därför inte kunde förordnas att den föreslagna bestämmelsen infördes.

Även Konkurrenskommitténs förslag i betänkandet SOU 1991:59 Del 2 202 Konkurrens för ökad välfärd, låg till grund för den

s. som nya konkurrenslagstiftningen, innehöll en möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer för det fall detta var den enda framkomliga vägen att åstadkomma effektiv konkurrens. Uppbrytningen skulle

en ske genom ett åläggande för företaget i fråga att avyttra en viss del av rörelsen. Regeringen framhöll i propositionen prop. 1992/93:56 s. 45 att det visserligen även i fortsättningen kommer att finnas marknader som i stor utsträckning är avskärmade från konkurrens, och att det i och för sig kunde anföras skäl för att det skulle finnas en möjlighet att bryta upp mycket starka företagskoncentrationer sådana marknader. En så ingripande åtgärd skulle i så fall få reserveras för rena undantagsfall. Med hänsyn emellertid till de stora konsekvenser uppbrytning har

en för berörda företag och till de svårigheter av rättslig och annan art som är förenade med en sådan åtgärd ansåg regeringen att en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer inte borde införas.

196 Nuvarande konkurrensreglering

Konkurrenslagsutredningen har på nytt behandlat frågan i sitt betänkande SOU 1997:20 s. 143-148. Utredningen konstaterar att det inte finns några erfarenheter från tillämpningen KL talar för att fråav som gan om uppbrytning av företag bör bedömas annorlunda än skett i som tidigare lagstiftningsärenden och det inte motiverat att föreslå anser en bestämmelse som ger möjlighet att bryta företagskoncentrationer. upp För tydlighetens skull bör nämnas att det skulle kunna tänkas inträffa att Konkurrensverket får kännedom ett företagsförvärv om avseende ett företag med en omsättning understigande 100 miljoner kr först efter det att förvärvet har fullbordats och att verket då finner sådana omständigheter föreligga att förvärvet bör anmälas. Om förvärvet därefter förbjuds domstol, kan beslutet sägas innebära att av den redan genomförda företagskoncentrationen bryts Lagen måste upp. emellertid för ett sådant fall att förstå på det sättet att beslutet vara om anmälningsskyldighet får tillbakaverkande kraft så till vida att förvärvet inte blir fullt genomförbart förrän prövningen har verkställts. Någon

uppbrytning i egentlig mening

blir det således inte fråga om.

Beträffande Massmediekoncentrationsutredningens MKU förslag

att bryta upp företags- eller ägarstrukturen avsnitt 9.1. se

5.5 Joint ventures

En samarbetsfonn som har och kanske kommer att få än större betydelse i framtiden för medieområdet är joint ventures. Vad som avses med ett joint venture är inte helt entydigt. Begreppet används för många olika företeelser. Det förekommer inte i KL eller förarbetena till lagen. En svensk synonym skulle kunna samriskföretag. Normalt vara avses med joint venture att två eller flera företag driver viss en gemensam verksamhet SOU 1998:98 197 ff.. Ibland har joint venture

se s.

beskrivits som en hybrid mellan ett samarbetsavtal och ett samgående jfr. Gahnström-Norelid, Företagsförvärv i Sverige, En handbok för praktiker, 1996, 143 I saken ligger att kontrollen verksamheten s. av förutsätts ske gemensamt. Verksamheten kan bedrivas i juridisk en egen person men det är ingen förutsättning, det räcker att det är fråga om en separat affärsenhet för att begreppet skall tillämpligt. Carlsson vara m.fl. Konkurrenslagen 59 belyser olika exempel på joint ventures s. och synes då ta KL:s synsätt att ett förvärv kännetecknas ägan- - av en

derättsövergång mellan rättssubjekt SOU 1978:8 341

se s. - som utgångspunkt för resonemangen. Om ett joint venture bildas att genom två eller flera företag tillsammans förvärvar ett befintligt företag utgör förvärven av andelar i det förvärvade företaget företagsförvärv i kon-

Nuvarande kønkurrensreglering 197

kurrenslagens mening. Om den verksamheten byggs upp

gemensamma

att ett nytt bolag bildas utgör inte bildandet i sig att ägarna gör genom något företagsförvärv. Tillskjuter ägarna hela eller delar sina rörelser

av till ett nybildat bolag gör bolaget ett företagsförvärv iKL:s mening. Tillskjuter de endast kapital så har inget företagsförvärv skett.

Syftet med ett joint venture kan t.ex. att sprida finansiella

vara risker, att få stordriftsfördelar eller att skaffa sig ett eftertraktat teknologiskt kunnande. Beroende på syftet, kan effekterna konkurrensen utfalla olika.

Tidigare skiljde EG-rätten, eller närmare bestämt Ministerrådets förordning kontroll företagskoncentrationer se avsnitt 5.8, på

om av koncentrativa respektive kooperativa joint ventures. I förordningen innebar det förstnämnda bildandet ett gemensamt företag som var-

av aktigt fyller autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som

en inte medför samordning konkurrensbeteendet mellan bildarna

en av inbördes eller mellan dessa och det gemensamma företaget. Ett kooperativt joint venture innebar bildandet av ett gemensamt företag

har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos som självständiga företag. Koncentrativa joint ventures skulle bedömas enligt förordningen och kooperativa enligt artiklarna i Romfördraget. Kommissionen har även gett ut ett särskilt tillkännagivande, i samband med förordningen trädde i kraft, för att förtydliga hur skall

att man kunna göra åtskillnad mellan kooperativa och koncentrativa joint ventures. Tillkännagivandet har reviderats år 1994 OJ C 385, 31.12.1994. Den l 1998 gjordes emellertid ändringar i förord-

mars ningen bl.a. avseende behandlingen av joint ventures.

Carlsson m.fl. pekar på att det i KL inte finns några bestämmelser motsvarande de i förordningen och att det inte heller förarbetena går

av att dra slutsatser att skall göra åtskillnad mellan koncentrativa

om man och kooperativa joint ventures. Författamas bedömning är att såsom 4 § KL är formulerad det inte finns utrymme för någon annan tolkning än att varje förvärv förvärvaren ett bestämmande inflytande över

som ger

företag utgör ett företagsförvärv iKL:s mening. Såväl koncentrativa ett

kooperativa joint ventures kan således innefatta företagsförvärv i som KL:s mening.

Konkurrensverket har intagit samma ståndpunkt i sin praxis. Konkurrensverkets ståndpunkt i fråga behandlingen av joint ventures är

om emellertid omdiskuterad.

Konkurrenslagsutredningen har uppmärksammat frågeställningen i sina betänkanden. Utredningen säger att med den föreslagna ändringen kommer skillnaderna mellan EG-rätten och de svenska reglerna att försvinna SOU 1998:98 s. 244.

198 Nuvarande konkurrensreglering

5.6 Förhållandet mellan bestämmelserna om

förvärvskontroll i 34 § och de

förbjudna konkurrensbegränsningama i 6 och

19 Frågan på joint ventures aktualiserar i sin tur frågan om hur

om synen förhållandet är mellan förvärvskontrollbestämmelserna och bestämmelserna mot konkurrensbegränsning i 6 och 19 KL. Det framgår inte av KL eller förarbetena till lagen om 34 § är exklusivt tillämplig företagsförvärv eller om ett förvärv även kan prövas enligt 6 och 19 §§.

Carlsson m.fl. Konkurrenslagen 60 och 63 anser att om en

s. gemensamt bedriven verksamhet inte innebär ett företagsförvärv i lagens mening kan tillåtligheten verksamheten prövas mot bestäm-

av melserna i 6 § KL om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. De anser vidare att det vore oacceptabelt om konkurrensbegränsande samarbete skulle kunna undandras prövning enligt 6 och 19 KL enbart genom att det bedrivs i form av ett joint venture som innefattar företagsförvärv i KL:s mening.

Konkurrensverket har tagit upp frågeställningen, bl.a. i ärendet Kinnevik/TV4, Konkurrensverket dnr. 1864-65/93. Ärendet gällde ett konsortialavtal mellan Kinnevik och Nordisk Television AB. Konsortialavtalet reglerade företagens ägande i annonsförsäljningsföretaget Airtime AB. Kinneviks ståndpunkt sammanfattningsvis att Airtime

var AB skulle ett joint venture och klassas ett företagsför-

anses som som värv. Enligt Kinnevik kunde konsortialavtalet därför inte prövas enligt 6 § KL. Konkurrensverket ansåg att det förhållandet att ett företagsförvärv som sådant inte kan prövas inte hindrar Konkurrensverket från an ingripa mot konkurrensbegränsningar i avtal som har ingåtts i samband med förvärvet och att detta gällde oberoende av om det vara fråga om ett joint venture eller inte.

5.7 i

Konkurrensreglerna Romfördraget

De grundläggande konkurrensreglerna

De grundläggande konkurrensregler i Romfördraget som är tillämpliga

företag finns i artiklarna 85 och 86. I artikel 85.1 förbjuds alla avtal mellan företag, beslut företagssammanslutningar och samordnade

av förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida kon-

Nuvarande konkurrensreglering 199

kurrensen inom den gemensamma marknaden. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt artikel 85.1 är ogiltiga enligt artikel 85.2.

Undantag från förbudet kan enligt artikel 85.3 ges för avtal, beslut eller samordnade förfaranden om de bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt

av varor eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppnås. Förutsättningarna är att de inte ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att nå dessa mål och inte ger företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna.

Undantag antingen ett särskilt beslut av kommissionen

ges genom eller genom generella undantag för vissa typer av avtal genom gruppundantagsförordningar. Gruppundantag finns för åtskilliga avtalstyper, som endast i mindre utsträckning ansetts ha betydelse från konkurrensbegränsningssynpunkt Bemitz, Den konkurrenslagen, andra upp-

nya lagan, s. 14.

Artikel 86 förbjuder missbruk dominerande ställning på den

av en gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Till skillnad från artikel 85, som avser förhållanden mellan två eller flera företag, rör artikel 86 vanligen ensidiga förfaranden. Artikel 86 innehåller ingen definition av det viktiga begreppet dominerande ställning.

Förhållandet mellan de förbjudna konkurrensbegränsningarna i KL och artiklarna 85 och 86

6 och 19 §§ KL är utformade med artiklarna 85 och 86 som förebilder vilket bl.a. innebär att de bygger på förbudsprincipen, dvs. uppfattningen att konkurrensbegränsningar är skadliga i sig och kräver generella förbud.

Artiklarna 85 och 86 i Romfördraget tillämpas på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemstatema. Detta s.k. samhandelsrekvisit finns inte i 6 och 19 §§ KL, som i stället bedömer effekterna på den svenska marknaden. För att EG-reglema skall vara tillämpliga krävs det enligt praxis att de dessutom har en märkbar effekt på handeln eller konkurrensen.

I princip kan både KL:s regler och artiklarna 85 och 85 bli tillämpliga på ett avtal eller ett förfarande vilket kan leda till konflikter. Av EG-domstolens praxis kan utläsas att parallella förfaranden kan vara möjliga men i händelse av konflikt mellan gemenskapsrätten och nationell rätt får den senare ge vika. Inget hindrar dock att t.ex. ett förfarande blir föremål för dubbla förbud.

200 Nuvarande konkurrensreglering

Artiklarna 85 och 86 ingår som en del i medlemsstaternas rätt och kan därför i vissa situationer åberopas och tillämpas av de nationella domstolarna.

5.8 Ministerrådets om kontroll

förordning av företagskoncentrationer

Bakgrund

Kommissionen redogjorde redan 1966 i en promemoria för sin på

syn hur artiklarna 85 och 86 skulle tillämpas företagskoncentrationer. Enligt kommissionen var artikel 85 inte tillämplig på företagskoncentrationer som innebar en varaktig förändring av egendomsförhållandena och strukturen i de berörda företagen. Gränsen mellan

en koncentration och en kartell ansågs dock flytande. Vidare ansåg kommissionen att artikel 86 var tillämplig på företagskoncentrationer.

EG-domstolen har i ett antal avgöranden bekräftat kommissionens inställning beträffande artikel 86 men i ett fall Philip Morris 1987 öppnat dörrarna för tolkningen att artikel 85.1 kan tillämpas på företagskoncentrationer.

.

Den osäkerhet som rådde om tillämpningen artikel 85

av företagskoncentrationer ledde fram till ministerrådets förordning

om kontroll av företagsförvärv 4064/89 som trädde i kraft den 21

september 1990.

Förordningen har i vissa delar ändrats genom rådets förordning nr 1310/97. Ãndringsförordningen trädde i kraft den 1 mars 1998.

Definition av begreppet koncentration

En koncentration skall, med vissa undantag, anses föreligga

om

två eller flera tidigare självständiga företag slås eller

samman,

en eller flera redan kontrollerar minst ett företag, eller

personer, som

ett eller flera företag antingen genom förvärv värdepapper eller

av

tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får

kontroll helt eller delvis över ett eller flera företag.

Bildandet av ett gemensamt företag som varaktig basis fyller

en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en koncentration enligt 2.

Nuvarande konkurrensreglering 201

Kontrollbegreppet

Begreppet kontroll, dvs. att ha ett bestämmande inflytande, är av avgörande betydelse för förordningens definition koncentration i de fall

av det inte är fråga fusion. I förordningens mening kan kontroll

om en förvärvas eller företag inte bara till följd av ägande- eller

av personer nyttjanderätt till ett företags tillgångar utan också grund av rättigheter eller avtal ett bestämmande inflytande på samman-

som ger sättningen företagets och dess röstning eller beslut. Kontrollen

av organ kan förvärvas direkt eller indirekt och den kan utövas av flera

gemensamt.

Gemenskapsdimensionen avgränsar tillämpningsområdet

Företagskoncentrationtörordningen är tillämplig alla koncentra-

tioner med gemenskapsdimension. En koncentration har gemenskapsdimension den sammanlagda omsättningen i hela världen för

om samtliga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ECU ca 45 miljarder kr och den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två de berörda företagen överstiger

av 250 miljoner ECU 2,25 miljarder kr. En ytterligare förutsättning är att inget de berörda företagen uppnår än två tredjedelar av sin

av mer sammanlagda omsättning inom gemenskapen helhet inom en och

som samma medlemsstat.

Genom ändringen förordningen skall koncentrationer som inte

av når till de redovisade tröskelvärdena ändå har en

upp ovan men som påtaglig inverkan i flera medlemsstater också anses ha gemenskapsdimension. Syftet är att garantera ett system med en enda kontroll, s.k. one-stop shop. Dessa tilläggskriterier för gemenskapsdimension är

den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga berörda att företag överstiger 2 500 miljoner ECU, att den sammanlagda omsättningen för samtliga berörda företag i och minst tre

var en av medlemsstater överstiger 100 miljoner ECU och att den totala omsättningen för vart och ett minst två de berörda företagen i

av av dessa tre medlemsstater överstiger 25 miljoner ECU samt att den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen för vart och ett av minst två de berörda företagen överstiger 100 miljoner ECU. En

av ytterligare förutsättning är även här att inget av de berörda företagen uppnår än två tredjedelar sin sammanlagda omsättning inom

mer av gemenskapen i en och samma medlemsstat.

202 Nuvarande konkurrensreglering

F örhandsanmälan

Har en koncentration gemenskapsdimension måste den anmälas till kommissionen senast vecka efter avtalets ingående eller offent-

en liggörandet av budet om Övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande.

Bedömning koncentrationer

av Kommissionens prövning går ut på att bedöma om koncentrationen är förenlig eller inte med den gemensamma marknaden. Vid den bedömningen skall hänsyn tas till behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av sådana faktorer som redan redogjorts för i samband med konkurrenstest enligt 34 § KL, se avsnitt 5.2.1.

En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden. Det är alltså koncentrationens påverkan på konkurrensen och inte själva koncentrationsökningen i sig som är avgörande vid bedömningen.

Ett beslut om sådan förenlighet kan förenas med villkor och ålägganden.

Om en koncentration bedöms vara oförenlig med den gemensamma marknaden och den redan har genomförts kan kommissionen kräva att de sammanförda företagen delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att

återupprätta förutsättningarna för effektiv konkurrens vidtas.

en

Kommissionens bedömning av vissa koncentrationer i konvergensfall

Atlas

Ett exempel på en horisontell allians är Atlas, ett joint venture mellan France Télécom och Deutsche Telekom som syftar till att erbjuda stora kunder bl.a. nätverkstjänster och satellittjänster. Både France Télécom och Deutsche Telekom har mycket starka marknadspositioner med marknadsandelar på 70 procent i sina respektive länder. Vid tidpunkten för kommissionens beslut, 1996, hade de dessutom kontroll över infrastrukturen, dvs. telenäten i Tyskland respektive Frankrike. Kommissionen gav klartecken med det villkoret att parterna, dvs. i praktiken staterna i egenskap av ägare, gjorde ett åtagande att meddela licenser

Nuvarande konkurrensreglering 203

till operatörer som uppfyller ett antal tekniska villkor. Kommissionen tillät även att samma parter etablerade Global One, allians mellan

en Atlas och Sprint en amerikansk operatör. Syftet med Global

One var att erbjuda Atlas-tjänstema och ytterligare tjänster utanför den europeiska marknaden.

Bertelsmann/Taurus/Deutsche Telekom

Ett exempel på en vertikal allians som inte fick Kommissionens godkännande var den heltyska MSG Media Service, ett joint venture mellan tre företag; Bertelsmann AG, Taurus och Deutsche Bundespost Telekom. Dessa tre aktörer, var och med mycket stark ställning

en en på sin respektive produktmarknad, planerade att genom det gemensamt ägda MSG Media Service bedriva teknisk och administrativ service för digital-TV-operatörer. Enligt kommissionens åsikt skulle genomförandet av MSG Media Service ge upphov till marknadsdominans eller i vart fall stärka sådan dominans på de tre marknader där ägarna var aktiva, nämligen betal-TV-marknaden, kabel-TV-marknaden och slutligen marknaden för administrativ och teknisk service för betal-TVoperatörer där MSG Media Service självt skulle vara verksamt.

Nordic Satellite Distribution

En vertikal allians med nordiska intressen var det av kommissionen förbjudna samarbetet inom ramen för NSD, Nordic Satellite Distribution. Skälen för kommissionens ställningstagande bär stora likheter med dem som avgjorde utgången i fallet MSG Media Service. NSD skulle ha överfört TV-program sända över satellit till kabel-TV-operatörer och även direkt till hushåll med egna parabolantenner. Kommissionen vägrade att godkänna NSD, till stor del på grundav de föreslagna ägarnas starka positioner på sina respektive marknader. Ägargruppen utgjordes av Telenor, Tele Danmark och Kinnevik. Av intresse för kommissionens bedömning var aktörernas verksamhet inom kabel- TV-, betal-TV- och, för Kinneviks del, satellit-TV-området. Enligt kommissionens uppfattning hade NSD medfört otillåten vertikal

en koncentration av ägarnas aktiviteter där Kinneviks verksamhet inom mediabranschen skulle ha integrerats med Telenors och Tele Danmarks tillhandahållande av den nödvändiga infrastrukturen för de planerade sändningarna.

204 Nuvarande konkurrensreglering

Bertelsmann/ Kirsch/Premiere och Deutsche Telek0m/Betaresearch

Andra exempel uppmärksammade koncentrationer inom medieområdet som prövats kommissionen är dels det planerade av samgåendet mellan de tyska betal-TV-kanalema Premiere och DF1 IP98/477. Koncentrationen bygger på att CLT-UFA och Kirch gemensamt tar kontrollen över Premiere och BetaDigital, förser som Premiere med teknik för s.k. d-box dekodrar. Avsikten med det planerade samgåendet är att utveckla Premiere till digital en gemensam betal-TV-kanal och marknadsföringsplattform för CLT-UFA och Kirch. Dels den planerade koncentration går ut på att CLT-UFA, som Kirch och Deutsche Telekom gemensamt förvärvar kontrollen över BetaResearch. Deutsche Telekom skulle därigenom kunna bygga en teknisk plattform för digtial distribution av betal-TV-program i sina kabelnät och använda den av Kirch framtagna s.k. Betaaccesstekniken och d-box dekodrama. Avsikten med det planerande samgåendet att var tillförsäkra Deutsche Telekom tillgång till Betatekniken. Kommissionen bedömde i maj år 1998 båda koncentrationema vara oförenliga med den gemensamma marknaden. Enligt kommissionens mening skulle ett samgående mellan Premiere och DF1 påverka marknaderna för betal-TV och tekniska tjänster för betal-TV i Tyskland eftersom Premiere och DF1 för närvarande är de enda aktörerna. Genom samgåendet skulle Premiere få en monopolsituation på marknaden för betal-TV i det tyskspråkiga området. Genom att kunna kombinera tillgången till viktiga programrättigheter som tillhör CLT-UFA Bertelsmann och Kirch med Premieres kundbas skulle företaget kunna bestämma villkoren för andra aktörer vill på betal-TV-marknaden. När det gäller marknaden som för tekniska tjänster för betal-TV skulle Betadigital uppnå varaktig en dominerande ställning avseende satellitsektom. När det gäller CLT-UFA:s, Kirchs och Deutsche Telekoms gemensamma kontroll av BetaResearch ansåg kommissionen att det skulle ha en effekt särskilt på marknaderna för tekniska tjänster för betal-TV och kabelnät i Tyskland. Efter samgåendet skulle Deutsche Telekom i princip permanent vara den enda leverantören tekniska tjänster för betalav TV i kabelnäten och företaget skulle förstärka sin redan dominerande ställning på kabelmarknaden, till nackdel för de privata operatörerna. Om dessa kunde erbjuda tekniska tjänster för betal-TV i sina egna kabelnät skulle de ändå vara beroende att få licens för Betateknik av från BetaResearch. Deutsche Telekom skulle således licensgenom politiken få inflytande över vem som skall få tillträde till marknaden.

Nuvarande konkurrensreglering 205

Förhållandet mellan förordningen och artiklarna 85 och 86

Ett syfte med företagskoncentrationsförordningen var att se till att

bedömningen koncentrationer i största möjlig utsträckning görs i

av enlighet med förordningen och inte enligt artiklarna 85 och 86.

Av artikel 22.1 framgår att endast förordningen är tillämplig på koncentrationer såsom de definieras i förordningen, dvs. oavsett om de ligger under eller över tröskelvärdena. Av artikel 22.1 framgår numera uttryckligen att andra förordningar gäller artiklarna 85 och 86 i

- som fördraget 17, EEG 1017/68, EEG nr 4056/86 och EEG nr

- nr nr 3975/87 inte är tillämpliga, utom på företag som inte har

gemensamma

gemenskapsdimension som har till syfte eller resultat att samen men ordna självständiga företags konkurrensbeteende.

Genom ändringen i förordningen har tillagts att i den utsträckning bildandet ett gemensamt företag utgör koncentration har till

av som en syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga skall samordningen bedömas enligt kriterierna i artiklarna 85.1 och 85.3 i fördraget. Vid denna bedömning skall emellertid vissa faktorer i förordningen artikel 2 punkt 4

som anges andra stycket särskilt beaktas.

Principiellt förbud att tillämpa nationella konkurrenslagstiftningar

Om koncentration har gemenskapsdimension är kommissionen i

en princip behörig att fatta beslut enligt förordningen. Medlems-

ensam staterna skall inte tillämpa sina nationella konkurrenslagstiftningar annat än undantagsvis. I speciella fall kan enligt artikel 9

A kommissionen hänskjuta anmäld koncentration till medlemsstaterna

en när koncentrationen leda till stor skada på konkurrensen inom en

anses medlemsstat. När medlemsstat har fått reda på en anmäld kon-

en centration kan den inom tre veckor underrätta kommissionen om att en koncentration hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle

som hämmas på marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla tecken

en på avgränsade marknad, eller koncentration påverkar kon-

en att en kurrensen på marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla

en kännetecken på avgränsad marknad och inte utgör någon

en som väsentlig del den gemensamma marknaden. Om kommissionen

av

att sådan avgränsad marknad och ett sådant hot föreligger skall anser en kommissionen antingen själv behandla fallet eller hänskjuta hela eller delar ärendet till medlemsstatens berörda myndigheter för att denna

av stats nationella konkurrenslagstiftningen skall tillämpas. Fattar

206 Nuvarande konkurrensreglering

kommissionen över huvud taget inget beslut inom en viss fristtid skall kommissionen anses ha hänskjutit fallet.

Enligt artikel 21.3 kan medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen, såsom allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler, än dem förordningen gäller och

som som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser. En medlemsstat kan t.ex. för att skydda mediernas mångfald ingripa mot koncentration parallellt med kommissionens

en handläggning av koncentrationen.

Tillämpning av förordningen på koncentrationer som saknar gemenskapsdimension

Trots att en koncentration inte har gemenskapsdimension kan kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på gemensam begäran av flera medlemsstater, om den konstaterar att koncentration skapar

en eller förstärker en dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens eller de berörda medlemsstatemas territorier påtagligt hämmas kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstaterna, fatta beslut angående koncentrationen.

5.9 Konkurrenslagstiftningens tillämplighet

på mediesektom

Allmänt frågeställningen

om KL:s tillämplighet och räckvidd på medieområdet är föremål för delade uppfattningar. I olika sammanhang har vitt skilda infallsvinklar och ståndpunkter kommit till uttryck allt från att KL:s bestämmelser över

huvud taget inte kan tillämpas på detta område till att KL är tillämplig i sin helhet.

Den principiella frågeställningen är huruvida tillämpningen kon-

av kurrensrättsliga regler kommer i konflikt med den grundlagsskyddade friheten att framställa, ut och sprida tryckta skrifter eller att sända

ge radioprogram eller framställa och sprida filmer och ljudupptagningar, dvs. etableringsfriheten eller någon annan av de yttrandefrihetsrättsliga grundsatser som TF och YGL bygger på.

Nuvarande konkurrensreglering 207

Tidigare ställningstaganden tillämpligheten förvärvsreglerna i om av KL på massmediesektorn

Uttalandena i förarbetena till TF tidningsbranschen och konkurrensom förhållandena är inte omfattande. Av specialmotiveringen till 1 kap. 1 § TF prop. 1948:230 s. 108 kan utläsas att dåvarande Svenska joumalistföreningen i sitt remissyttrande hade pekat på i andra länder att man förde debatt om huruvida tryckfrihetsgarantiema under moderna förhållanden verkligen tillräckliga för att säkerställa motsvarande TF:s var syfte. Det uttalades att monopolism, förtrustning och kommersialisering av tidningsvärlden i andra länder ansågs göra såväl den enskildes möjligheter att framföra sina meningar illusorisk föreställningen som om allmän och objektiv upplysning mindre välgenom pressen som grundad. Slutsatsen i specialmotiveringen att monopolisering var en av det fria ordet knappast genomförbar och att monopolistiska tenvar denser skulle motarbetas. Det framgår vidare att frågeställningen inte ansågs ha aktualitet för svenska förhållanden vid tidpunkten för TF:s tillkomst. När skall bedöma betydelsen dessa uttalanden måste man av beaktas att det vid denna tid över huvud taget inte fanns några lagregler om förvärvskontroll. I förarbetena till YGL fördes i utsträckning än i TF diskussioannan ner om vad grundlagens skydd kan åstadkomma, dvs. att de reella möjlighetema för och att ta medierna i bruk måste beaktas. I var en propositionen till YGL prop.1990/91:64 30 och 86 uttalades därvid s. att detta visar sig i fråga medier där det finns praktiska hinder mot om etableringsfrihet eller särskild risk för monopol. Vidare påpekades att de praktiska och ekonomiska möjligheterna att sprida yttranden genom massmedier inte garanteras grundlagsskyddet. En viss disgenom kussion om i vad mån etableringsfriheten i praktiken skulle kunna leda till monopol t.ex. vad avsåg nätinnehav fördes också. Några ut- - -tryckliga bedömningar konkurrenslagens tillämplighet i dessa hänom seenden gjordes emellertid inte. Frågan om massmediesektoms förhållande till konkurrenslagstiftningen togs i viss mån i förarbetena till den tidigare gällande konupp kurrenslagen 1982:729. Även i den lagen fanns särskilda bestämmelser om företagsförvärv. Dessa dock försiktigare utformade än var bestämmelserna i KL. I första hand skulle den konkurrensbegränsning som uppstått genom att en näringsidkare på grund ett företagsav förvärv fått dominerande ställning på marknaden, söka förhindras av marknadsdomstolen genom förhandlingar. I andra hand kunde domstolen förhindra förvärvet förhandling misslyckats eller andra om en om åtgärder, förbud att tillämpa eller åläggande att ändra ett visst som

konkurrensbegränsande förfarande, inte tillräckliga. Ärenden

var om

208 Nuvarande konkurrensreglering

företagsförvärv anmäldes NO så han fann anledning av som snart att undersöka ett företagsförvärv skulle besluta särskilt det och om - om han fann att det behövdes göra anmälan till marknadsdomstolen. - en Ansökan kunde i stället göras sammanslutning konsumenter, av en av löntagare eller näringsidkare berörd. Ett

som var företagsförvärv blev

ogiltigt om regeringen fastställde ett beslut detta marknadsom av domstolen. Ett förbud eller åläggande fick förenas med vite.

I det betänkande konkurrensutredningen Ny konkurrensbeav gränsningslag SOU 1978:9 låg till grund för 1982 års som konkurrenslag hänvisades s. 352 till att frågan särskilda regler för om kontroll företagskoncentration inom massmedieområdet av prövades av

Massmediekoncentrationsutredningen MKU. Konkurrensutredningen

ansåg att om en specialreglering för kontroll förvärv inom av massmediebranschen skapades kunde det bli nödvändigt undanta dessa att

förvärv från den företagsförvärvsprövning

som utredningen själv föreslog. Enligt utredningen borde denna reglering då beakta de

intressen utredningens förslag närmast sikte på, som tog när inte opinionsbildningsskäl tar överhanden. Om sådan reglering inte blev en av kunde det enligt Konkurrensutredningen förändra

vara lämpligt att

det utredningen föreslagna prövningsförfarandet så av att det inte ankom på regeringen att bedöma opinionsbildningsaspekten vid dessa

förvärv.

MKU ansåg SOU 1980:28 65f. att den TF skyddade etables. av ringsfriheten inte helt utan begränsning. Förutom viss själv var av TF stadgad begränsning följer del faktiska inskränkningar i denna frihet en därav att även rörelse för tryckning, utgivning eller spridning av skrifter är underkastade lagstiftning gäller för näringssamma somverksamhet i allmänhet. MKU hänvisade till vad i försom uttalats arbetena till TF, att inskränkning det slaget skall en av senare frånkännas giltighet i den mån den strider bestämmelserna i mot TF. Faktiska inskränkningar i möjligheterna att utöva dessa rättigheter vilka endast följer indirekt i och för sig vällovlig med

av annan lagstiftning

annat syfte godtas däremot, så länge inskränkningen inte betyär mer dande. Blir trycknings-, utgivnings- och spridningsrätten i praktiken

illusorisk kan inskränkningama under inga förhållande förenas med TF:s bestämmelser och anda. MKU framhöll det dock föreföll att osäkert var gränsen skulle dras.

Frågan togs därefter i den proposition följde på Konkurupp som rensutredningens förslag prop. 198l/82:l65 98 f.. Där framhölls s. att det föreslagna prövningssystemet borde omfatta alla förvärv med avseende på företag driver verksamhet inom landet och den som att prövning som sker förvärv enligt lagstiftning fick ske vid av annan sidan den aktuella kontrollen. Att detta teoretiskt kunde av nu innebära

1999:30 Nuvarande konkurrensreglering 209 SOU

prövningen visst företagsförvärv kunde komma att ske enligt att av ett två skilda regelsystem utgjorde enligt departementschefens uppfattning

ingen nackdel. Vidare nämndes att förvärv företag inom massav medieområdet skulle prövas enligt konkurrenslagen, med utgångspunkt

i dess syfte och skyddsintressen. När det gällde förhållandet mellan TF och andra regelsystem hänvisades i propositionen till MKU:s betänkan-

de SOU 1980:28. Några kommentarer till MKU:s bedömning lämna-

des emellertid inte. Vid tillkomsten den gällande KL gjordes inga uttalanden som av nu kan tjäna till ledning. En motion i ämnet avslogs utan någon egentlig

motivering.

Vissa uttalanden om rättsläget

I den Pressutredningen -94 utgivna rapporten Ägarkoncentration i av dagspress och radio/TV fem promemorior och diskussionsinlägg — SOU 1994:145 203 hänvisades det till att det förarbetena till s. av konkurrenslagstiftningen och MKU:s betänkande framgår att av avsikten konkurrenslagstiftningen i vissa avseenden skulle var att kunna tillämpas på massmedieföretag eftersom det är fråga om en näringslivslagstiftning med generella syften och skyddsintressen. egna ifrågasattes emellertid det nyssnämnda uttalandet i I rapporten om propositionen till den tidigare konkurrenslagen prop. 1981/82:l65 99 kunde tolkas så att ansåg att ett förvärv av ett tidningss. man företag skulle kunna förhindras tillämpning av konkurrensgenom lagstiftningens regler förvärvsförbud. Vidare hänvisades till vad om sägs i förarbetena till TF att det är endast om svensk medborgares som eller svensk juridisk rätt att framställa tryckalster inte inskränks persons gällande näringsrättsliga bestämmelser har giltighet i fråga om som tryckerirörelse. I rapporten uttalades att dock kunde tänka sig att man andra åtgärder än förbud skulle kunna vidtas enligt KL i syfte att för-

hindra konkurrensbegränsningar på tidningsområdet.

Konkurrenslagsutredningen har helt kort berört frågan om KL:s förhållande till tryck- och yttrandefriheten i sitt betänkande SOU 1997:20

200 f.. Utredningen uttalade att det är delvis oklart vilka åtgärder s. enligt KL är förenliga med TF och YGL och att problem avseende som KL:s räckvidd är delvis rättstillämpningsfrågor utredningen inte som kan uttala någon mening Utredningen ansåg att om problemen om. hänvisas till rättstillämpningen kan de bli helt eller delvis olösta under

många år framåt och att den rådande rättsosäkerheten i hög grad är otillfredsställande med hänsyn till mediefrågomas speciella betydelse

och den snabba utvecklingen området.

2 10 Nuvarande konkurrensreglering

Ställningstaganden av Konkurrensverket avseende tidningsmarknaden

Konkurrensverket har i flera fall prövat förhandsanmälda förvärv av tidningsföretag i sak, dock utan att finna det nödvändigt att vidta några åtgärder. Några uppmärksammade fall är Mariebergs förvärv Sydav svenska Dagbladet, Schibsteds förvärv Aftonbladet och Expressens av förvärv av GT. I beslutet avseende Expressens förvärv GT Konkurrensav angav verket mycket kortfattat att verket funnit att TF inte hindrar en prövning enligt KL i förevarande fall. I ett pressmeddelande 27, 14

nr

november 1997 som lämnades i samband med beslutet Konkurangav rensverket att förvärvsprövningen inte är något inskränker den som tryckfrihetsrättsskyddade etableringsrätten och att det därtill kan konstateras att det inte har diskuterats eller gjorts några inskränkningar i KL:s räckvidd sig i lagrådsgranskningen eller vid riksdagsvare

behandlingen.

I en artikel i tidskriften Konkurrens 5.96 författad nummer av Kenny Carlsson, numera rättschef i Konkurrensverket, och jur stud Johan Holgersson, redogörs närmare för vad möjligen kan som anses vara Konkurrensverkets principiella inställning i frågan. Synpunkterna går ut på att det finns starka argument för att TF bestämmelser :s om etableringsfrihet inte utgör något hinder för att tillämpa KL:s förvärvsprövningsregler på tidningsmarknaden att det däremot kan men ifrågasättas om KL är ett tillräckligt effektivt verktyg för att skydda mot ägarkoncentrationer som hotar den fria opinionsbildningen och det fria ordet. Det framhålls i artikeln att det är bara TF och dess förarbeten som utgör en auktoritativ rättskälla när man skall avgöra vad är tillåtet som inom ramen för TF:s tillämpningsområde. Författarna hänvisar till att vid TF :s tillkomst berördes frågan i förarbetena prop. 1948:230 108 s. mot bakgrund av en hotbild med monopolism, ägarkoncentration och kommersialisering. Lagstiftama drog slutsatsen att en monopolisering av det fria ordet knappast var genomförbart i ett demokratiskt samhälle och att tendenser i sådan riktning skulle märkas måste de om en motarbetas. Enligt artikelförfattama ordalydelsen i TF inte någon avgörande ger vägledning för hur det aktuella problemet skall lösas och det mesta talar för att man inte kan dra några långtgående slutsatser det korta mer av principuttalande som gjordes i förarbetena. De att tolkning där anser en man ser till lagens ändamål är möjlig att tillämpa. En tillämpning KL av genom ett förbud mot ett företagsförvärv säkerställer att flera ges tillfälle att göra sina röster hörda förvärvet genomförs, vilket än om enligt artikelförfattama torde ligga helt i linje med TF:s ändamål. De

1999:30 Nuvarande konkurrensreglering 211 SOU

att det inte handlar inskränkning av de grundlagsskyddade menar om en rättigheterna utan om en komplettering. snarare Ståndpunkten att KL varken är tillämplig eller ett lämpligt instruvid bedömningen tidningsförvärv därför att speciella hänsyn ment av måste till den opinionsbildande verksamheten bemöter artikeltas författarna med att även det i och för sig bör tas sådan hänsyn torde om det saknas anledning att beakta något skydd för den opinionsbildande verksamheten vid bedömningen stora ägarkoncentrationer. Artikelav författarna framhåller för att kravet på yttrandefrihet inom medieatt området skall kunna uppfyllas fordras ett tillräckligt antal fristående medieföretag och ökad koncentration torde motverka detta. De att en att KL kan användas för att förbjuda medieanser att genom koncentrationer kan hävda att hänsyn tas till den opinionsbildande man verksamheten. Även prövningen enligt KL huvudsakligen sker utifrån näringsom rättsliga kriterier torde det enligt artikelförfattama vara så att vid sådana stora förvärv omfattas KL:s förvärvsprövningsregler är som av det ekonomiska syften, och inte opinionsbildande som styr företagens ageranden. Rimligtvis bör då också prövningen i huvudsak ske utifrån

näringsrättsliga kriterier. KL:s förvärvsprövningsregler tar inte bara

hänsyn till ekonomiska aspekter. Förvärvsprövningen avser en helhetsbedömning där konkurrensfaktorer ställs mot andra viktiga allmänna intressen. Artikelförfattama att även skyddet det fria ordet anser om av inte uttryckligen nämns i förarbetena till KL faktor som skall som en beaktas vid skälighetsprövningen är det inte orimligt att hävda att detta intresse sådan dignitet att det bör kunna vägas vid prövningen. är av Etablering och förvärv behöver inte nödvändigtvis betyda samma sak. Artikelförfattama att enligt normalt språkbruk avses med menar ordet etablera, att inrätta, anlägga, grunda eller börja egen rörelse. Det kan hävdas, de, att etablering är form nyskapande, vilket anser en av väsentligen skiljer sig från förvärv. Tryckfriheten utgör rättighet för en varje medborgare att, med de inskränkningar som TF ställer upp, starta och de skrifter han önskar han vill inom landet. Att köpa ge ut som var företag är helt annan sak. Artikelförfattama anser att rätten att upp en fritt skrifter inte hindras att rätten för ett etablerat tidningsge ut av företag köpa ett annat tidningsföretag är begränsad i de fall köpet att leder till skadliga effekter på konkurrensen. När det gäller förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk dominerande ställning 6 och 19 §§ KL har Konkurav - rensverket handlagt flera ärenden avseende massmediesektom. Som exempel kan nämnas reklamförsäljningen i TV3 och TV4 genom det

reklamförsäljningsföretaget Airtime, Tidsam-ärendet och

gemensamma ärendet angående kabel-TV-bolagens programpaketering. I regel har

212 Nuvarande konkurrensreglering

berörda företag inte gjort några invändningar mot Konkurrensverkets handläggning med hänvisning till bestämmelserna i TF och YGL. Sådana invändningar gjordes dock i ärendet angående Pressens Morgontjänsts vägran att distribuera tidningen Metro se avsnitt 5.3. Detta föranledde Konkurrensverket att utförligt redovisa sin på syn frågan. I nära anslutning till de uttalanden enligt det förut anförda som gjordes av MKU framhöll Konkurrensverket att uttalanden i förarbeten och rättspraxis syntes ge stöd för uppfattningen att det i allmänhet bara är mer eller mindre direkt åsyftade inskränkningar i själva trycknings-, utgivnings- eller spridningsrätten sådan strida mot som som anses stadgandena i TF. Faktiska inskränkningar i möjligheterna att utöva dessa rättigheter vilka endast indirekt följer av annan lagstiftning med annat syfte godtas däremot. I varje fall torde så fallet så länge vara inskränkningen inte kan betydande slag. Skulle anses vara av mer en sådan inskränkning leda till att trycknings-, utgivnings- eller spridningsrätten i praktiken blir illusorisk, torde dock inskränkningen inte under några förhållanden kunna förenas med syftet med och innebörden av den grundlagsskyddade tryckfriheten. Konkurrensverkets prövning avsåg i detta ärende frågan det om påtalade förfarandet distributionsvägran kunde strida mot 6 - - anses eller 19§ KL. Verket konstaterade att prövningen därvid innefattade bl.a. det fanns skäl för det fall ett missbruk dominerande ställom - av ning skulle anses föreligga att meddela ett åläggande distribu- - om tionsskyldighet tidningen Metro. Enligt verket kunde ett sådant av åläggande inte i sig anses medföra en sådan inskränkning i själva spridningsrätten som sådan att åläggandet kunde strida mot anses stadgandena eller grunderna för TF. Verket framhöll dock att, för det fall ett sådant åläggande skulle medföra sådan påverkan på rätten att en sprida en tryckt skrift att denna rätt skulle bli eller mindre mer illusorisk, något åläggande givetvis inte skulle kunna meddelas. Av det anförda fann Konkurrensverket följa att TF inte utgjorde hinder för tillämpning av bestämmelserna i KL på i klagomålet påtalade förfaranden.

Rättsutlåtande av jur dr Hans-Gunnar Axberger

I Expressens förvärvsanmälan gjorde för första gången ett företag invändningen att en förvärvsprövning enligt KL inte är förenlig med TF:s regler. Som grund för sin inställning Expressen att förväruppgav vet berör ägandet och utgivningen av tryckta skrifter och att utgivningsrätten är grundlagsfäst genom 1 kap. 1 § TF. Som stöd för sin inställning åberopades ett rättsutlåtande jur dr Hans-Gunnar Axberger. av

Nuvarande konkurrensreglering 213

Detta utlåtande har sedermera i delvis utvidgat och bearbetat skick återgetts artikel i Juridisk Tidskrift 1998-99 nr 1 s 3 ff..

som en

Sammanfattningsvis gör Axberger följande bedömning. TF:s regler innebär myndighet inte kan förbjuda någon att förvärva ett tid-

att en ningsföretag eller att ställa villkor för förvärvet. Det saknas stöd i TF för att myndighet skall kunna ta frågor om förvärv av tid-

en upp ningsföretag till prövning. Formellt sett finns det inget hinder att ta upp frågan reellt sett finns inget att pröva. Ingen är skyldig att anmäla

men till myndighet att han att förvärva en periodisk tidskrift i annan

avser mån än vad direkt framgår TF. En myndighet torde vara

som av oförhindrad att pröva ett förvärv har anmälts frivilligt för prövning

som och torde kunna lämna synpunkter. Däremot kan myndigheten inte förbjuda förvärvet eller ställa villkor för det. Det uppstår en normkonflikt mellan TF och KL myndighet eller domstol överväger

om en att ställa villkor eller att förbjuda ett förvärv. I egenskap av grundlag utesluter TF att KL tillämpas.

I utlåtandet kommenterar Axberger argumentationen i artikeln i Konkurrens. Han hävdar att det inte är riktigt att säga att lagtexten och förarbetena inte någon vägledning i frågan om KL:s tillämplighet

ger på TF:s område. Förarbetena till TF på ett generellt plan uttryck för

ger tanken att monopolisering det fria ordet bäst motarbetas av den

en av frihet TF garanterar. Lagstiftaren utgick närmast från att pro-

som blemen med ägarkoncentration inte skulle kunna uppkomma för

m.m. svensk del. Lagen och förarbetena enligt Axberger uttryck för upp-

ger fattningen reglering mot ägarkoncentration är obehövlig.

att en

Axberger framhåller att den tryckfrihet som lagstiftaren vill garantera självfallet syftar bl.a. till publicistisk mångfald. Men detta innebär inte att varje tolkning TF som kan sägas befrämja mång-

av falden är förenlig med TF. Det beror att TF inte bara innefattar ett mål utan också anvisar väg till målet. Att skydda mångfalden genom

en etableringskontroll är motsatt väg mot den som TF anvisar.

I Axbergers utlåtande berörs inte alls reklamföräljningsmarknaden eller radio- och TV-området och inte heller KL:s förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk mot dominerande ställning. Tidningsutgivama har emellertid vid diskussioner med kommittén med hänvisning till Axbergers utlåtande hävdat att KL inte i något avseende kan tillämpas på det område som täcks av TF.

214 Nuvarande konkurrensreglering

Kommitténs synpunkter

Några grundläggande frågor

Till en början bör nämnas att det i den allmänna debatten på detta område ibland har hävdats att förvärvskontroll inte omfattas av tryckfrihetsförordningens regler om etableringsfrihet utan att det endast skulle nyetablering företag faller inom tryckfrihetsvara av som förordningens skydd. Resonemanget måste då utgå från att den TF av garanterade rätten att ge ut, trycka och sprida skrifter är tillgodosedd genom den redan etablerade verksamheten. Mot ett sådant synsätt står dock de uttryckliga formuleringama i tryckfrihetsförordningens aktuella bestämmelser. Varje svensk medborgare har enligt l kap. 1 § rätt att utge skrifter utan i förväg lagda hinder. Bestämmelsen gör inte undantag för redan etablerade företag. På motsvarande sätt föreskrivs i 4 kap. 1 § TF att rätt tryckpress att genom framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk och i 6 kap. 1 § stadgas rätt när det person, samma gäller att tillsaluhålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter. Det kan hävdas att rätten till nyetablering torde ligga närmare tryckfrihetens verkliga kärna, det knappast möjligt att men synes ge förordningen den tolkningen att företagsförvärv i och för sig faller utanför det skyddade området. Rätten att utge skrifter gäller för enskilda medborgare och frågan kan med hänsyn härtill ställas principerna utan vidare är tillämpliga om på aktiebolag och andra juridiska Det är dock svårt att på personer. allvar hävda något annat. Om enskild svensk medborgare åtnjuter en etableringsfrihet måste detta rimligen också gälla flera medborgare i förening, och det kan då inte gärna ha någon betydelse från gmndlagssynpunkt om dessa har slutit sig i ett konsortium, samman en

ekonomisk förening eller ett aktiebolag.

Som exempel på överväganden som gjorts på ett helt annat område än det är aktuellt kan nämnas reglerna angående näringsförbud som nu under konkurs. I förarbetena till dessa regler prop. 1979/80:83 s. 184 ff. konstaterade Lagrådet att sådana förbud kan träffa verksamhet som är skyddad enligt RF eller TF. Lagrådet uttalade att de restriktioner det var fråga inte sådana består i att den enskilde om var som verksamhetsutövaren måste iaktta vissa föreskrifter när han gör bruk av sina fri- och rättigheter utan att fråga var om direkta i förväg meddelade förbud som måste innebära hinder att åtnjuta själva fri- och anses rättigheten. Detta ledde till särskilda regler- i 6 kap. 1 § konnumera kurslagen om att förbudet inte gäller den grundlagsskyddade närings- verksamheten.

Nuvarande konkurrensreglering 215

Förhållandet mellan marknadsrätten och grundlagsregleringen av yttrandefriheten är emellertid särskilt svårbedömt. Tanken på att i grundlag precisera rättsläget i detta avseende har framförts i flera sammanhang har avvisats, varvid det främsta skälet torde ha varit

men farhågor för att marknadsrättens utveckling skulle hindras se t.ex.

l986/87:15l 49 De problem har anknytning till KL:s prop. s. som tillämplighet på medieområdet utgör ett exempel på de gränsdragningssvårigheter som den grundläggande oklarheten för med sig.

Till skillnad från Axberger men i likhet med Konkurrenslagsutredningen vill kommittén för sin del framhålla att det här inte fråga om att bedöma vad brukar kallas normkonflikt, dvs. ett problem som

som en vållas att två eller flera lagverk har ett oförenligt innehåll. Det är

av självklart att grundlagama gäller framför KL. Frågan är i stället i vilken innebörd grundlagama skall ha i förhållande till marknads-

anses en rättslig reglering det slag som KL representerar eller, med andra 0rd,

av hur långt KL kan tillämpas utan att göra intrång på det grundlagsskyddade området.

Konsekvenser av olika synsätt

Intar exempelvis Axberger den ståndpunkten att koncentra-

man som tionsreglema i KL inte alls är tillämpliga beträffande verksamhet som består i utgivning tryckta skrifter uppkommer flera följdfrågor. En

av del dessa har endast sparsamt berörts i den diskussion som har

av förekommit på området.

Till början kan konstateras att den angivna ståndpunkten måste

en innebära att princip skall gälla i fråga om kabel-TV-sändningar,

samma eftersom sändningar tråd har principiella grundlags-

genom samma skydd tryckta skrifter 3 kap. 1 § YGL. De speciella regler om

som s.k. must-carry-skyldighet gäller for kabel-TV-företagen syftar

som visserligen till att garantera yttrande- och inforrnationsfrihetema mot möjliga negativa monopoleffekter som etableringsfriheten kan ge upphov till. Dessa regler emellertid inte någon öppning för att tillämpa

ger konkurrenslagstiftningen och att det skulle gå att komma till rätta med nätinnehavares monopol med hjälp av den lagstiftningen har över huvud taget inte berörts i förarbetena. Något undantag eller en öppning för att tillämpa förbud enligt KL finns inte annars i YGL. Har man uppfattningen att koncentrationsreglema inte kan tillämpas på TF:s område, torde detta innebära att dessa regler inte heller kan tillämpas så att de inte inskränker de rättigheter skyddas av YGL.

som

När det gäller rätten att sända radio- och T V-program på annat sätt än tråd medger YGL visserligen inskränkningar, men bara

genom

216 Nuvarande konkurrensreglering

genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända 3 kap. 2 §. Det är uppenbart att KL inte är någon lag det av slaget. Slutsatsen torde bli att radio- och TV-sändningar skulle vara generellt undantagna från koncentrationsregleringen. Den argumentation som har förts till förmån för att koncentrationsreglerna inte får tillämpas har främst tagit sina utgångspunkter i intresset att skydda den publicistiska verksamheten. Men hur skall man utifrån denna ståndpunkt ställa sig till medieföretagens verksamhet annonsmarknaden Utan grundlagstöd låt med stöd vissa - vara av motivuttalanden har i rättspraxis vid tillämpningen marknads- - av föringslagstiftningen utvecklats den principen att framställningar som har ett kommersiellt syfte och samtidigt har rent kommersiella förhållanden till föremål normalt skall anses undantagna från TF:s tillämpningsområde se t.ex. rättsfallen NJA 1975 589 och 1977 751. s. s. Antar man att verksamhet som består i försäljning reklamav utrymme omfattas av koncentrationsreglema medan motsatsen är fallet med avseende på den publicistiska verksamheten, blir tanken att medierna skulle vara undantagna från KLzs ifrågavarande regler något av en chimär. Ett av de beslut av Konkurrensverket blivit föremål som för den livligaste kritiken beslutet att inleda fördjupad under- — en sökning med anledning Expressens förvärv GT skulle alltjämt av av ha varit invändningsfritt med tanke på förvärvets konsekvenser för reklammarknaden. Medierna skulle immuna för ingripanden bara i vara den mån de inte ägnar sig åt reklamförsäljning. De ansvariga myndigheterna skulle i så fall kunna motverka konkurrensskadliga monopolbildningar på en omväg. Anser TF och YGL hindra ingripanden man enligt koncentrationsreglema såvitt gäller själva medieverksamheten, är det därför tänkbart att konsekvensen bör att dessa regler inte heller vara skulle få tillämpas beträffande reklamförsäljning, i den mån den sker genom eller i samband med medieverksamhet och har betydelse för denna. Denna uppfattning har också hävdats i praktiken från branschens sida. Man skulle alltså få räkna med en uppdelning reklamförav säljningsmarknaden i två delar med något flytande gränser, den ena underkastad de vanliga koncentrationsreglema och den andra immun mot sådana regler. En annan tänkbar slutsats är att försäljning av annonsutrymme helt och hållet faller utanför KL:s område försåvitt det är fråga om annonser i tryckt form eller i radio eller TV och att detsamma även gäller framställning för sådana ändamål. av annonser Andra frågor som i ganska ringa utsträckning har belysts i debatten gäller hur utifrån den grundläggande uppfattningen att koncentraman, tionsreglema inte får tillämpas beträffande verksamhet består i som utgivning av tryckta skrifter, skall se på sådana aktiviteter som

Nuvarande konkurrensreglering 217

tryckning och distribution tryckta skrifter. Etableringsfriheten för

av sådana verksamheter är enligt TF lika stark och t.o.m. tydligare uttryckt i grundlagen än etableringsfriheten för själva utgivningen. Det är därför knappast möjligt att hävda att tryckning och distribution skulle behandlas på annat sätt än själva utgivningsverksamheten. Och detsamma skulle YGL:s område gälla beträffande framställning och spridning

exempelvis filmer, grammofonskivor och andra tekniska upptagav ningar, där skyddet är lika starkt.

Den fråga därnäst inställer sig är i vad mån KL:s övriga regler

som är tillämpliga i fråga om mediesektom. KL förbjuder konkurrensbegränsande samarbete och missbruk dominerande ställning. På

av senare tid har exempelvis i Konkurrensverkets ärende rörande Pres-

-

Morgontjänsts distribution hävdats att inte heller regler av detta sens slag får tillämpas.

Har uppfattningen att koncentrationsreglema är utslagna av

man grundlagsreglema, är detta också en naturlig slutsats. Här är det visserligen fråga förbud i utpräglad grad än när det gäller kon-

om som mer centrationsreglema riktar sig mot redan vidtagna förfaranden från näringsidkamas sida. Förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk dominerande ställning är emellertid till sin karaktär

av huvudsakligen framåtsyftande, och det är osäkert om de principer som har utvecklats vid marknadsföringslagstiftningens tillämpning kan åberopas till stöd för att dessa förbud skall få tillämpas inom mediesektom. Det är också från saklig synpunkt svårt att finna något rationellt hållbart motiv för att med grundlagsregleringen som utgångspunkt göra skillnad mellan de olika bestämmelserna i KL. Utgör koncentrationsreglema ett otillåtet intrång i den fria etableringsrätten på medieområdet synes det i viss mån godtyckligt att hävda ett annat betraktelsesätt när det gäller förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning.

Det är alltså mycket talar för att den mest följdriktiga inställ-

som ningen är att antingen KL helt och hållet slås ut av grundlagsreglema på medieområdet eller också i sin helhet kan tillämpas på detta område. Som förut har framgått har bl.a. Tidningsutgivama gett uttryck för den förstnämnda uppfattningen medan Konkurrensverket tillhör dem som ansluter sig till den meningen. Frågan har ett betydande princi-

senare piellt och praktiskt intresse, eftersom det här gäller ett mycket stort och viktigt område under snabb utveckling som eventuellt skulle vara helt undantaget från de vanliga principerna för den lojala konkurrensen. I synnerhet är det anmärkningsvärt, om missbruk av dominerande ställning inte kan motverkas sig när det gäller tryckning eller distribu-

vare tion skrifter, reklamförsäljning eller kabel-TV. Radio- och TV-bran-

av schen liksom film- och musikindustribranschen torde också i sin helhet

2 l 8 Nuvarande konkurrensreglering

med den angivna utgångspunkten vara undantagna från de spelregler som gäller för näringslivet i övrigt. Varken skapandet eller förstärkandet av en konkurrensskadlig dominans eller missbruk av en sådan dominans skulle kunna motverkas på nu angivna områden.

En så långtgående tolkning av grundlagsregleringen får otvivelaktigt konsekvenser som framstår som äventyrliga inte bara från konkurrenssynpunkter utan också för intresset av den praktiska möjligheten att utnyttja yttrandefriheten. Den är oförenlig bl.a. med uttalanden i

som olika sammanhang har gjorts av Konstitutionsutskottet, låt vara att dessa inte har gjorts i form av grundlagsmotiv och således inte kan läggas till grund för grundlagstolkningen se t.ex.l996/97:KUl s. 36 och 1997/98:KUl s. 30. Kommittén kan emellertid för sin del inte göra gällande att den uppfattning som bl.a. Tidningsutgivama har ställt sig bakom är oriktig ingen kan med säkerhet veta vad gäller.

- som

Men det är inte alls självklart att grundlagama måste läsas detta sätt. Kommittén vill hänvisa till att den rådande gränsdragningen mellan TF och marknadsföringslagstiftningen har utvecklats utan egentligt stöd i grundlag. Det kan även på det område som nu diskuteras finnas utrymme för ett synsätt som tar sin utgångspunkt iTF:s och YGL:s syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och som innebär att de spelregler som enligt KL gäller för näringslivet i allmänhet faller utanför det område som skyddas av grundlagama. I många andra avseenden har det nämligen ansetts att mediebranschen är underkastad de regler som generellt gäller för näringsverksamhet även om dessa indirekt leder till vissa inskränkningar, för såvitt sådana inskränkningar inte är mera betydande. Det är också tänkbart att det finns utrymme för resonemang som innebär nyanseringar på sådant sätt att vissa ingripanden enligt KL men inte alla skulle vara tillåtna och att det avgörande skulle vara vilken betydelse ingripandet i det särskilda fallet kan få för yttrandefriheten eller att KL skulle ha endast civilrättslig betydelse för exempelvis giltigheten av träffade avtal men inte kunna få några offentligrättsliga konsekvenser. Det är också tänkbart att en domstol skulle saken så att konkurrenslagens förbud mot

se skadliga koncentrationer slås ut av TF och YGL men inte nämnda lags regler i övrigt.

Annonsvägran

I en särskilt omdiskuterad fråga får det numera anses att klarhet har vunnits i fråga om gränsdragningen, nämligen när det gäller vägran att införa en annons i tryckt skrift. Genom Marknadsdomstolens avgörande den 25 november 1998 i det s.k. Dagen-målet Dnr A 30/98 har

Nuvarande konkurrensreglering 219

det slagits fast att en ansvarig utgivare inte med stöd av KL:s förbud mot missbruk av dominerande ställning kan tvingas att införa

en annons i tryckt skrift. Detta avgörande gällde emellertid specifik

en fråga om hur KL förhåller sig till den uttryckliga regleringen i TF av utgivarens befogenheter, och utgången i målet får i själva verket

anses vara ganska uppenbar. Avgörandet kan inte ge underlag för en säker slutsats i fråga om rättsläget i övrigt. I de domstolsavgöranden i

som övrigt föreligger har de i det föregående diskuterade frågorna inte ställts på sin spets sådant sätt att det kan bidra till diskussionen.

Slutsats

Kommitténs slutsats måste alltså bli att det inte kan uteslutas att KL helt och hållet är utslagen TF och YGL på det grundlagsskyddade

av medieområdet men att frågan är svårbedömd och att det finns utrymme för olika uppfattningar. Liksom Konkurrenslagsutredningen måste kommittén konstatera att osäkerheten gäller hela medieområdet. Osäkerheten kan skingras genom en serie domstolsavgöranden eller genom ett förtydligande av grundlagen. Däremot kan som kommittén ser saken inte ändringar i KL eller annars i vanlig lag klarlägga rättsläget, om inte dessa utformas på sådant sätt att det grundlagsskyddade medieområdet i sin helhet undantas från KL:s tillämpningsområde.

Från de angivna synpunktema anser kommittén också att det saknas fog för kritik mot Konkurrensverket för att verket i ett osäkert rättsläge har försökt åstadkomma prejudikat. Det är ett allmänt intresse av betydande vikt att rättsläget på detta område klarläggs. Om de förslag

som kommittén lägger fram i det följande genomförs, kommer det osäkra rättsläget att kvarstå under en övergångsperiod flera år. Kommittén anser det för sin del angeläget att ansträngningama att åstadkomma

en serie vägledande avgöranden fortsätter.

l O F

öretagskoncentrationsförordningens tillämplighet på mediesektom

Att företagskoncentrationsförordningen, liksom konkurrensreglema i Romfördraget, är avsedd att tillämpas även på koncentrationer rör

som medier råder det ingen tvekan om. Det framgår tydligt, bl.a. av undantagsbestämmelsen i artikel 21.3 i förordningen medlems-

som ger staterna behörighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen, såsom mediernas mångfald, än de omfattas

som av förordningen.

220 Nuvarande konkurrensreglering

På motsvarande sätt för tillämpligheten av KL kan det dis-

som kuteras tillämpningen företagskoncentrationsförordningen kom-

om av

i konflikt med de svenska grundlagama. Om man anser att TF och mer YGL hindrar tillämpningen KL ligger det nära till hands att hävda

av att det på motsvarande sätt kan uppkomma en kollision mellan EU:s regelverk och grundlagama. Utgången av en sådan kollision är inte helt säker jfr. avsnitt 4.8. Frågan är dock för svensk del väsentligen teoretisk med hänsyn till att tillämpningsområdet för förordningen begränsas av de höga omsättningströsklama.

5.11 mediekoncentrationslagstiñnings

En ny

förhållande TF YGL

till och

Hur på KLzs tillämplighet mediesektom har betydelse även

man ser för frågan hur lagstiftning har till ändamål att skydda mångfal-

en som den i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och

som

fri och allsidig upplysning förhåller sig till TF och YGL. en

Tidigare ställningstaganden

Massmediekoncentrationsutredningen MKU, föreslog att det

som skulle införas möjligheter för samhället att ingripa mot fusioner och andra företagsförvärv på massmedieområdet se i övriga delar avsnitt 10.1 framhöll att bestämmelser motverkande massmediekon-

om av centration inte stämmer överens med TF i den mån ingripandena avser massmedieverksamhet på tryckta skrifters område. Enligt utredningen förutsatte TF nämligen i princip en obegränsad etableringsfrihet på detta område. Utredningen bedömde emellertid behovet av en lagstiftning med syfte att motverka koncentration på massmedieområdet

sådan betydelse att man inte borde tveka att jämka TF:s vara av bestämmelser.

MKU framhöll att den föreslagna lagstiftningen stred mot bestämmelserna etableringfrihet i TF. Dessa hade dock inte utformats med

om tanke på de olägenheter för långt gående koncentration kan

som en medföra. Enligt utredningen låg den föreslagna lagstiftningens syfte

att främja reell yttrande- och tryckfrihet- väl i linje med de prin-

en ciper på vilka TF grundar sig. Lagstiftningen stred enligt utredningen därför inte mot TF:s anda, emellertid krävde den en ny undantagsföreskrift i TF.

Nuvarande konkurrensreglering 221

Utredningen föreslog paragraf i TF 1 kap. 10 § med för-

en ny en hållandevis utförligt utformad bestämmelse för att möjliggöra införandet i vanlig lag av de förbud och de villkor som utredningen tänkte sig. Paragrafen hade följande lydelse:

Utan hinder av denna förordning får vidare i lag med ändamål att motverka sådan företags- och ägarkoncentration på massmedieområdet som är önskvärd från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt befogenhet ges domstol att ingripa med föreskrifter eller förbud i fråga om förvärv av företag eller av inflytande över företag på detta område eller med föreskrifter för fysisk eller juridisk med dominerande

person ställning massmedieområdet. Föreskrift får avse även avhändelse av företag eller av inflytande över företag.

Lagstadgande som anges i första stycket får dock inte strida mot bestämmelserna i 2 § andra stycket.

Den sista meningen avsåg det förhållandet att tryckning, utgivning och spridning inte fick hindras på grund av skriftens innehåll utan stöd i TF.

MKU uttalade att det var tydligt att de utredningen föreslagna be-

av stämmelserna om förbud eller föreskrifter i fråga om förvärv av företag stred mot den i TF lagfásta etableringsfriheten. Det av utredningen föreslagna förvärvsförbudet sades komma att rikta sig mot möjligheterna att fritt utvidga verksamhet av ifrågavarande slag och vissa föreskrifter exempelvis åläggande att sälja en massmedierörelse eller

aktier mot möjligheterna att över huvud taget driva verksamheten.

- Det framhölls att meningen med MKU:s förslag till lagstiftning bl.a. var att motverka att någon genom förvärv av tidningsföretag skulle komma att förfoga över alltför omfattande tidningsutgivning.

en

Remissinstansernas inställning avseende förslagets förenlighet med TF

Remissinstansema gjorde i stor utsträckning samma bedömning som utredningen, att TF behövde ändras. Endast en remissinstans ansåg ändringen i TF onödig. Naringsfiihetsombudsmannen framhöll nämligen att det föreföll egendomligt att undantag från TF skulle behöva göras för att kunna meddela föreskrifter som syftar till att främja mångfald. Det måste enligt honom snarare föreligga harmoni mellan en lagstiftning som vill hindra koncentration och en grundlag som vill bevaka rätten till fri åsiktsbildning.

LO höll med om att den föreslagna undantagsbestämmelsen i TF krävdes men hade ingen erinran däremot.

Justitiekanslern JK fann att genomförandet av en lagstiftning om motverkande av ägarkoncentration kräver ingrepp i den i nuvarande TF

222 Nuvarande konkurrensreglering

lagfasta fria etableringsrätten såvitt gäller tidningar, böcker m.m. Denna frihet utgjorde enligt JK en av grundstenama i tryckfrihetsrätten. Det kunde ifrågasättas inte modifikationer i etableringsfriheten

om innebär att de hävdvunna utgångspunktema för svensk tryckfrihetsrätt överges. JK framhöll också att det vidsträckta skyddet för tryckfriheten ibland kan få till följd betydande olägenheter för andra motstående beaktansvärda intressen, men en obehindrad rätt att utge tryckta skrifter har ansetts ett så starkt intresse att det fått överväga. Liknande

vara uttalanden gjordes av Sveriges Advokatsamfund, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Föreningen Svensk Fackpress, Sveriges Författarförbund, Svenska Veckopressens Tidningsutgivareforening, Svenska Bokförläggareföreningen och Svenska Teaterförbundet.

6 och radio-

Etablering ägande enligt och TV-lagstiftningen

1 Inledning

För sändningar av radio- och TV-program genom tråd råder princien piell etableringsfrihet, vilket framgår 3 kap. 1 § första stycket av yttrandefrihetsgrundlagen YGL. Krav på tillstånd får alltså inte ställas. Enligt paragrafs andra stycke får friheten emellertid samma begränsas föreskrifter i lag bl.a. för att för vissa genom ge utrymme program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Bestämmelser sådan om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät, s.k. must carryskyldighet finns i radio- och TV-lagen.

Sändningar av radio- och TV-program på annat sätt än tråd genom får enligt 3 kap. 2 § YGL regleras lag innehåller föreskrifgenom som ter om tillstånd och villkor for att sända. Bestämmelser tillståndsom plikt, som alltså innebär etableringsbegränsning, finns i vissa lagar en inom radio- och TV-området. Därutöver finns del andra bestämmelen ser som innebär begränsningar i medieägandet.

6.2 Radio- och

TV-lagen

Bakgrund

När radio- och TV-lagen trädde i kraft den i december 1996 den ersatte sju författningar radio och TV, nämligen radiolagen 1966:755, om närradiolagen 1982:459, lagen 1991:2027 kabelsändningar till om allmänheten, lagen 1992:1356 satellitsändningar televisionsom av program till allmänheten, lagen 1981:508 radiotidningar, lagen om

1986:3 om rundradiosändning finländska televisionsprogram samt

av lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.

224 Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstzfiwingen

Tidigare fanns bestämmelser om ägarkoncentration endasti lokalradiolagen 1993:120 och i statens avtal med TV4 AB. Radio- och TV-lagen innehåller nu vissa bestämmelser om ägarkoncentration.

Lagens tillämpningsområde

Bestämmelserna om tillämpningsområdet finns i 1 kap. radio- och TVlagen. En grundläggande bestämmelse i 1 kap. 1 § första stycket är att lagen gäller sändningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Nyligen 1998:1713 har vissa ändringar gjorts i lagen bl.a. med anledning av det nya TV-direktivet 97/36/EG. Den som sänder TVprogram och är etablerad i Sverige enligt definitionen i artikel 2.3 i TVdirektivet eller använder sig frekvens som är upplåten i Sve-

som av en rige eller en satellitupplänk som är belägen i Sverige faller under svensk jurisdiktion. Detta gäller inte någon annan EES-stat skall

om ansvara för sändningen enligt motsvarande kriterier. Kan jurisdiktionsfrågan inte avgöras med tidigare nämnda kriterier bedöms frågan med hjälp av bestämmelsen om etablering i artikel 52 i EG-fördraget. En bestämmelse för att hindra kringgående av lagstiftningen har också införts. Den innebär att radio- och TV-lagen gäller även den som sänder TV-program och, efter att ha varit etablerad i Sverige, etablerar sig i en annan EES-stat i syfte att kringgå den svenska lagstiftningen när verksamheten huvudsakligen riktar sig till Sverige. Bestämmelserna finns i 1 kap. 2

Enligt 1 kap. 3 § gäller lagen for sändningar genom tråd endast om sändaren når fler än 100 bostäder med det undantaget att vad som föreskrivs om kabeloperatörs must carry-skyldighet gäller för sändningar som når fler än tio bostäder.

Lagen gäller enligt 1 kap. 4§ för sådana sändningar av radioprogram över satellit som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet.

Bestämmelser om tillstånd och villkor för tillstånd

För att sända radio- eller TV-program med hjälp av radiovågor frekvens under 3 gigahertz krävs i princip tillstånd enligt 2 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen.

Etablering och ägande enligt radio- och TV-liagstijiningen225

Av 2 kap. 2 § framgår att det är regeringen som meddelar tillstånd att sända dels TV-program, dels ljudradioprogram rikstäckande eller till utlandet.

I 3 kap. l-4 anges att regeringen får ställa vissa villkor avseende hur sändningsrätten skall utövas och om programinnehållet.

Sändningstillstånd får enligt 3 kap. l § radio- och TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas sakligt och opartiskt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Det för mångfalden viktiga kravet opartiskhet torde innebära att olika åsiktsriktningar skall få komma till tals och balanseras ett rättvist sätt. Att påståenden i programmen skall vara korrekta följer av kravet på saklighet.

Sändningstillståndet får därutöver förenas med villkor som anges i 3 kap. 2-4 §§. Enligt propositionen 1995/96:160 s. 82 skall de regler som skall gälla för innehållet framgå av radio- och TV-lagen. Villkor

rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd skall huvudsakligen som framgå direkt av bestämmelser i lagen. De aktuella paragrafema innehåller uttömmande uppräkningar av olika slags villkor som regeringen får ställa.

Enligt 3 kap. 3 § får villkor för sändningstillstånd också avse förbud mot att sända reklam eller andra annonser, och även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra stycket, 9 § och 10 § andra stycket. Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att diskriminera annonsörer.

I 3 kap. 4 § i dess tidigare lydelse fanns i första stycket en bestämmelse om att ingen kunde få mer än ett tillstånd av regeringen,

sig direkt eller genom företag där han eller hon på grund av aktievare eller andelsinnehav eller avtal ensam hade ett bestämmande inflytande. Bestämmelsen var utformad med förebild i 5 § lokalradiolagen se avsnitt 5.3 nedan. Bestämmelsen togs bort genom lagen 1998:1713 om ändringar i radio- och TV-lagen 1996:844 den l februari i år, i samband med införandet av digitala marksändningar. Av propositionen prop. l997/98:184 framgår att skälen för detta dels är att genom den digitala tekniken kan överföringskapaciteten ökas och därmed också antalet tillstånd ökas väsentligt. Dels att i propositionen om digi-

man tala TV-sändningar prop. 1996/97:67 förutsatte att de företag som sänder analogt via marknätet skall få tillfälle att medverka i de digitala sändningarna. I den förstnämnda propositionen framhåller regeringen för övrigt att borttagandet av förbudet mot att ge programföretag fler än ett tillstånd inte påverkar regeringens ambition att motverka sådan ägarkoncentration i massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

8 19-0466Yttrandefriheten

226 Etablering och ägande enligt radio- och TV-Iagstiflningen

I 3 kap. 4 § kvarstår således numera endast begränsningen att villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i begränsad omfattning. Som exempel kan nämnas att ett av villkoren i TV4:s sändningstillstånd är att ägarförhållandena och inflytandet i bolaget inte i sin helhet får påtagligt förändras så att ägarkoncentrationen inom medierna ökar. Villkoret uppmärksammades i samband med att först Bonniers och sedan Alma Media förvärvade aktier i TV4. Ett annat villkor i sändningstillståndet är att TV4 i sin bolagsordning skall föreskriva att ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna.

11 kap. 2 § innehåller bestämmelser om att regeringen får återkalla tillstånd om tillståndshavaren brutit mot de villkor förenats med

som tillståndet.

Tillstånd att sända närradio meddelas enligt 4 kap. 3 § radio- och TV-lagen av Radio- och TV-verket. Vem som kan få tillstånd är föremål för behÖrighetsbegränsningar. Endast lokala ideella föreningar

som har bildats för att sända program i närradion eller som bedriver annan verksamhet inom sändningsområdet, församlingar och kyrkliga samfalligheter inom Svenska kyrkan, obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor och sammanslutningar

av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för närradio-

gemensamma ändamål s.k. närradioföreningar kan enligt 4 kap. 4§ få tillstånd att sända närradio. Tillståndet får återkallas enligt 11 kap. 3 § 1 lag

samma om behörighetskraven inte längre uppfylls.

Det finns i radio- och TV-lagen begränsning i möjligheten att

en kombinera ägande inom radiosektom. Ett tillstånd att sända närradio får enligt 4 kap. 6§ inte ges till någon som har tillstånd att sända lokalradio eller digital ljudradio. Närradiotillståndet upphör att gälla den dag sändningar får ske med stöd av annat tillstånd.

Must carry-skyldigheten

Genom en ändring i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen 1998:1713 har skyldigheten för innehavare av kabelnät att till att marksända TV-

se program kan tas emot i anslutna fastigheter utökats till högst tre samtidigt sända program från de tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel och högst ett program som sänds av en annan tillståndshavare. Vidare har införts bl.a. en ny bestämmelse

om att sändningsskyldigheten endast gäller sändningar för vilka sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter. Även denna

Etablering och ägande enligt radio- och TV—Iagstiflnt‘ngen 227

ändring beror på införandet digitala TV-sändningar i marknätet

av prop. 1997/98:184 s. 57 ff..

6.3 Lokalradiolagen

Lokalradiolagen innehåller bestämmelser som syftar till att motverka ägarkoncentration och som begränsar etableringsfriheten. Tillstånd att sända lokalradio meddelas Radio- och TV-verket. Den redan

av som har ett lokalradiotillstånd kan inte få ytterligare ett tillstånd enligt 5 § lokalradiolagen 1993:120. Enligt 6§ lag kan inte staten,

samma landsting, kommuner eller den som fått tillstånd av regeringen enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen 1996:844 erhålla tillstånd till lokalradiosändningar. Skälet för att de tre förstnämnda kategorierna uteslöts var enligt förarbetena prop. 16 att lokalradion inte

s. skulle fungera som språkrör för myndigheterna och för den sistnämnda kategorin att mångfalden bör främjas.

Bestämmelsen i lokalradiolagen som hindrar ägande i flera medier, dvs. det som ibland kallas korsvist ägande eller multimediabegränsning är mycket omdiskuterad. Lokalradiotillstånd får enligt 7 §inte meddelas till någon som ger ut en dagstidning eller till den har ett

som bestämmande inflytande i ett företag ut dagstidning eller till

som ger en företag i vilken någon de nämnda har ett bestämmande inflytande.

av Bestämmelsen motiverades med att de nya möjligheterna att sända privat lokalradio borde utnyttjas på ett sådant sätt att möjligheterna till mångfald tas till vara. Om dagstidningsföretag skulle kunna erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle dessa företag kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera prop. 1992/93:70 s. 17.

Flera remissinstanser ifrågasatte om begränsningen för dagstidningsföretagen var förenlig med tryckfrihetsförordningen och YGL. Frågan diskuterades i motiven prop. 1992/93:70 17 ff.. Med

s. hänvisning till 3 kap. 2 och 3 YGL påpekades att regeringen i lagrådsremissen hade gjort bedömningen att intresset att motverka

av dominans över nyhetsfönnedling och opinionsbildning är ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13-§ regeringsformen RF och att förslaget inte överskred de gränser för lagstiftaren ställs i

som upp 2 kap. 12§ andra stycket RF. Regeringen hade anfört i remissen att eftersom de föreslagna reglerna inte hindrade någon, inte heller

en radiostation, från att starta en tidning torde förslaget förenligt med

vara TF. Vidare hänvisades till lagrådets yttrande prop. 1992/93:70 s. 164 ff..

228 Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstiftningen

Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att den föreslagna begränsningen hade gjorts just med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte att utrymmet att sända Iokalradio skall utnyttjas så att dominans över nyhetsfbrmedling och opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till mångfald tas till Mot bakgrund vara. av det begränsade utrymmet för lokalradiosändningar ansåg lagrådet begränsningen ligga väl i linje med grundlagsbestämmelsema i 3 kap. 2 § andra stycket YGL och 2 kap. 13 § andra stycket RF vidaste om möjliga yttrandefrihet och inforrnationsfrihet. Begränsningen kunde i enlighet med 2 kap. 12 § RF inte heller utgöra ett hot mot den fria anses åsiktsbildningen. Lagrådet godtog regeringens uppfattning att begränsningen föranledd ett sådant viktigt skäl i 2 kap. 13 § var av som avses RF. Lagrådet gjorde bedömningen att begränsningen även i övrigt var förenlig med YGL och påpekade att bedömningen i princip också gällde de föreslagna begränsningarna i 5 och 6 §§. När det sedan gällde frågan om begränsningen är förenlig med TF konstaterade lagrådet att beträffande etableringsrätten för tidningar är endast sådana begränsningar framgår förordningen tillämpliga. som av Lagrådet fann liksom regeringen att begränsningen inte hindrar någon, inte heller en radiostation, från att starta tidning. Lagrådet tog emelen lertid upp en annan sida av saken, nämligen det förhållandet att ett om dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända Iokalradio skall betraktas som en begränsning etableringsfriheten. Lagrådet ansåg att av det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än tidningsutgivning inte kunde ses som en begränsning etableringsfriheten under förutsättning att åtgärden av inte framstår riktad just mot denna frihet. Lagrådet konstaterade som att eftersom man gjort bedömningen att begränsningen får föranses vara anledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrandefriheten och informationsfriheten kan begränsningen inte strida mot TF. anses Återkallelse tillstånd kan enligt 28 § andra stycket ske av om någon tillståndshavare under tillståndstiden direkt eller indirekt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Återkallelse kan också ske någon sakom som nar behörighet enligt 6 § direkt eller indirekt förfogar över ett tillstånd. Om Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstånd eller medgett att ett tillstånd överlåts trots behörighetsbrist får tillståndet återkallas bara om beslutet har påverkats felaktiga eller ofullständiga uppgifter från av tillståndshavaren. Vidare får återkallelse endast det med betrakom tande av skälen för åtgärden inte framstår alltför ingripande. Det som skall påpekas att ett meddelat tillstånd inte kan, vid behörigsom annan hetsbrist, återkallas på den grunden att ett tidningsföretag direkt eller indirekt har förvärvat tillståndet. Konstitutionsutskottet bet. 1992/93:KU15 s. 21 anförde i samband med lagens tillkomst bl.a. att

Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstiflningen 229

möjlighet att återkalla tillstånd att sända för de fall behörighetsen av brist som avses i 7 § lokalradiolagen kan ses som en åtgärd som riktar sig mot tidningsföretagens etableringsfrihet. Utskottet ansåg att möjligheten därmed kommer i konflikt med de principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om etableringsrätten för tidningar.

6.4 om lokal- och närradio

Utredningar

6.4.1 Lokal- och närradiokommittén

Lokal- och närradiokommittén hade i uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala radiosåndningar som skulle förbättra möjligheten att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga lokal-

om radions mångfald och lokala förankring. I fråga om närradion skulle ändringarna innebära att närradion på ett bättre sätt blir en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring.

Kommittén föreslog i sitt betänkande Den lokala radion SOU 1996:176 nya regler för att bryta ägarkoncentrationen inom lokalradion. Förslaget innebar att auktionerna av tillstånd skulle ersättas med ett urvalsförfarande som i en konkurrenssituation vilade på huvudkriteriema ägarförhållanden, finansiering och programverksamhetens inriktning. Fördelningen avsåg syfta till mångfald i det totala medieutbudet inom sändningsområdet och ett spritt ägande. En nämnd knuten till Radio- och TV-verket föreslogs ha hand om tillståndsgivningen.

Kommittén ansåg att de nuvarande generella reglerna om ägande skulle behållas, vilket vid tillståndsgivningen innebär att myndigheten först skall pröva om sökanden överhuvudtaget är behörig att få tillstånd. Därefter skall ägarförhållandena beaktas som en omständighet av betydelse för urvalet. Enligt förslaget fick tillstånden inte överlåtas och ägarförändringar under tillståndsperioden fick bara ske i begränsad omfattning. Kommittén konstaterade att den nuvarande rätten att överlåta ett tillstånd inte är förenlig med en tillståndsgivning där ägarbilden är ett urvalskriterium. På motsvarande sätt såg man på överlåtelser av aktier eller andelar eller träffande av avtal som förändrar ägarbilden eller ägarinflytandet. På grund av ett stort praktiskt behov av att kunna genomföra ägarförändringar skulle sådana kunna göras i begränsad omfattning och myndigheten pröva om ändringarna kan godkännas. Vid denna prövning skulle myndigheten motverka att otillåtet ägande enligt de generella reglerna uppstod på indirekt väg. Bedömningen av tillåtligheten skulle vara restriktiv nog att motverka att en sökande-

230 Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstiftningen

som bulvan eller för egen vinning skaffade sig tillstånd i syfte att föra

över ägandet till någon annan.

Lokal- och närradiokommitténs förslag, i den del som rör lokalradion, fick en omfattande remisskritik. Förslaget genomfördes inte utan en ny utredning tillsattes.

6.4.2 Utredningen den framtida kommersiella

om

lokalradion

En särskild utredare har haft i uppdrag att lägga fram förslag de

om framtida villkoren för den kommersiella lokalradion. I direktiven

anges dir. 1997:13 att förslagen skall utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet; att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediemas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utgångspunkten är att sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsförfarande.

Utredningen som den 15 februari 1999 lämnade betänkandet Den framtida kommersiella radion SOU 1999:14 föreslår att bestämmelserna om lokalradio inordnas i radio- och TV-lagen och att i huvudsak samma reglering skall vara tillämplig för sändningar oavsett om analog eller digital utsändningsteknik används. Radio- och TV-verket skall enligt förslaget meddela tillstånd för kommersiella lokalradioutsändningar.

I korthet innebär utredningens förlag att den nuvarande regleringen där tillstånd auktioneras ut till högstbjudande ersättas med ett urvalsförfarande. Ett grundläggande krav vid tillståndsgivningen föreslås

vara att sökanden har finansiella och tekniska förutsättningar att bedriva verksamheten varaktigt, med god kapacitet och kvalitet i utsändningen. I de fall samtliga sökande inte kan utrymme i sändningsområdet

ges skall ett urval ske. Utredningen anser att det bör det finnas utrymme för åtminstone tre, i undantagsfall två tillstånd i varje sändningsområde. Urvalet skall inledningsvis baseras på kriterierna ägarförhållande och den mängd eget material sökanden förklarar sig beredd att sända. Utredningen framhåller att ett ägande medför att antalet aktörer

som marknaden ökar och en hög andel program unika för programföretaget eftersträvas För det fall antalet sökande fortfarande överstiger det tillgängliga utrymmet skall sändningamas format beaktas.

När det gäller ägarförhållanden säger utredningen att tillståndsmyndigheten skall sträva efter att det blir många aktörer på den lokala marknaden. Endast de medier som har det aktuella sändningsområdet som täcknings- eller upptagningsområde skall omfattas av bedömningen. Ägarförhållandena i radio och TV samt dagstidningar, såväl i

Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstiftningen 231 ‘

pappersutgåva i elektronisk form skall beaktas. Utredningens för-

som slag innebär dels att det blir möjligt för en tillståndshavare att ha mer än ett tillstånd, dels att begränsningen för tidningar att få lokalradiotillstånd försvinner. Stat, landsting och kommun föreslås inte heller i fortsättningen kunna få tillstånd. Vidare innebär förslaget är att den sökande redan har tillstånd att sända radio eller TV i det aktuella

som sändningsområdet får stå tillbaka för annan sökande som saknar sådant tillstånd. Ger sökande dagstidning täcker sändningsområdet

ut en som får denne stå tillbaka för annan sökande som saknar ägarintresse i media i sändningsområdet.

För att öka den inre mångfalden föreslår utredningen att den mängd eget material sökande förklarar sig beredd att sända dagstid skall

en tillmätas betydelse. Med eget material avses sändningar som är unika för lokalradiostationen. Ett visst mått redaktionell bearbetning krävs

av och därmed avser utredningen ett visst mått av självständigt arbete och att det skapas håller viss journalistisk kvalitet. Material som

som en enbart bygger på manuell eller datoriserad sortering kan inte anses uppfylla kravet. Urvalskriteriet kompletterar en bestämmelse om att alla tillståndshavare skall sända minst tre timmar eget material dagligen mellan kl. 06.00-21.00.

Även kriteriet sändningamas fonnat syftar enligt utredningen till

om att öka den inre mångfalden. Mångfalden skall beaktas i första hand till utbudet i sändningsområdets lokalradio och i andra hand i förhållande till utbudet i övrig massmedia i området. Utredningen framhåller att myndighetens uppgift är att se till att det finns mångfald i etern, dvs. ge utrymme för olika format programverksamhet, inte att värdera de

av angivna formaten i sig.

De regler som föreslås gälla för innehållet i alla lokalradiosändningar skall anges i lagbestämmelser. Utredningen föreslår att Radiooch TV-verket dessutom rätt att ställa villkor olika slag. Först

ges av när sökanden meddelat att denne godtar villkoren i tillståndet bör verket utfärda ett beslut om sändningstillstånd.

De tillstånden skall löpa i fyra år med rätt till förlängning vid

nya högst två tillfällen Tillståndshavaren föreslås ha rätt att få tillståndet förlängt under förutsättning att det inte finns grund för att återkalla tillståndet. I de fall mångfalden minskat påtagligt i sändningsområdet på grund av att tillståndshavaren inte följt villkor om sändningamas format riskerar denne att inte få tillståndet förlängt. Detsamma gäller om det är nödvändigt tekniska skäl eller att användningen radiofrekvenser

av av ändrats internationella överenskommelser. Även i de fall till-

genom en ståndshavare disponerar över mer än ett tillstånd i sändningsområdet utan att Radio- och TV-verket gett sitt medgivande därtill föreslås att verket skall ha möjlighet att inte förlänga ett tillstånd.

232 Etablering och ägande enligt radio- och TV-Iagstzfiningen

Tillstånd skall kunna överlåtas. Radio- och TV-verket skall lämna sitt medgivande till överlåtelse om förvärvaren är behörig och inte redan har tillstånd att sända lokalradio i sändningsområdet. Föreligger särskilda skäl kan överlåtelse tillåtas trots att förvärvaren redan har tillstånd i sändningsområdet. De villkor som kan gälla beträffande mängden eget material och sändningarnas format skall gälla även för förvärvaren.

Avgiften för de nya tillstånden föreslås bestå av en fast avgift om 40 000 kr och rörlig del baserat på intäkter av annonser och spons-

en ring. Avgiften skall utgå med 10 procent på belopp överstigande 400 000 kr.

Utredningen föreslår att de nuvarande tillstånden för analoga sändningar förlängs med åtta år till utgången av år 2008. Avgifterna som fastställdes då tillstånden auktionerades ut föreslås gälla även under den kommande tillståndsperioden. Avgiften för de tillståndshavare som f°ar konkurrens av nya analoga sändningar i sändningsområdet föreslås bli justerad.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1januari 2001.

Intemationell jämförelse

7 EU

l Bakgrund

Europaparlamentet har länge krävt initiativ för att begränsa de stora medieföretagens dominans och expansion.

I december 1992 kommissionen med anledning av dessa krav ut

gav

s.k. grönbok mångfald och mediekoncentration. En grönbok en om -

är enligt EU:s terminologi ett dokument från komeng. green papers missionen fungerar diskussionsunderlag i samband med att

som som riktlinjer utarbetas för EU:s politik på ett visst område och som inte innehåller förslag kan användas för att bereda mark för kom-

men som mande förslag. Grönboken innehöll analys av vissa grundfrågor och

en

relativt utförlig översikt över lagstiftning ägande av medier i de en om då tolv EG-statema. Kommissionen pekade på att medlemsstaternas olika regler för ägande massmedier kunde hindra den inre markna-

av dens utveckling och att gemenskapen hade tre olika handlingsaltemativ:

att inte vidta någon åtgärd,

att genomföra åtgärder i främsta rummet skulle beröra insyn

som

och marknadsövervakning,

att åstadkomma reglering genom förordning eller

en gemensam

direktiv för att samordna de nationella bestämmelserna om medie-

ägande.

Grönboken följdes flera samråd med medlemsstater, berörda

av organisationer och företag. Olika uppfattningar bland medlemsstaterna och inom kommissionen och ett starkt motstånd från betydande delar

de stora medieföretagen fördröjde frågans behandling. Till detta av kommer att frågan mångfald och ägande massmedier i traditio-

om av

234 EU

nell bemärkelse, dvs. radio och TV, hade aktualiserats inom EU

press, samtidigt med två andra stora frågor tidigare i viss utsträckning

som diskuterades samtidigt mediekoncentrationen. Den ena av dessa

som

gällde de europeiska film- och TV-programproduktionsföretagens pro-

blem att konkurrera med den amerikanska underhållningsbranschen. Även i detta ämne kommissionen ut grönbok våren 1994. Detta

gav en dokument pläderar för ökat utrymme for strukturrationaliseringar, sammanslagningar etc. inklusive foretagsuppköp över hela EU och kan så till vida sägas ha varit delvis positivt till ökad koncentration av ägande och marknader. Den andra frågan rörde utbyggnaden av datanätverk s.k. "digitala huvudleder" där inriktningen också var att

— undanröja nationella begränsningar. En grupp industrimän under kommissionären Martin Bangemanns ordförandeskap, i den s.k. Ban-

gav gemannrapporten inte bara uttryck för uppfattningen att lagstiftningama mot mediekoncentration måste och harmoniseras till ett

anpassas framtida multimediasamhälle utan bl.a. att de stora kommunikationsföretagen borde ha friare spelrum i den kommande strukturomvandlingen och även beredas möjlighet att gå in på angränsande områden.

7.2 Vissa direktivutkast

Ett första utkast till ett direktiv mångfald i medierna vilket utarbe-

om tats inom EU-kommissionen blev känt 1996. Vid åtminstone

sommaren två tillfällen har reviderade utkast utarbetats. Utkasten har inte lett till resultat och är offentliggjorda. Någon detaljerad redovisning av utkastens innehåll kan därför inte komma i fråga i detta sammanhang. Eftersom kommissionens arbete på området väckt betydande uppmärksamhet, blev emellertid det huvudsakliga innehållet i utkasten allmänt känt artiklar i svenska och utländska medier. Kommittén har

genom ansett sig oforhindrad att i dessa delar beröra det hittills bedrivna arbe-

tet.

Allmänt känt är sålunda att utkasten byggde på tanken att medlemsländema skulle samordna regler för begränsningar av ägande och inflytande över medieföretag, så att lika behandling for alla företag inom EU uppnås. Detta innebar att medlemsländerna inte skulle kunna införa andra regler inom det område direktivet avsågs täcka. Syftet

som

att den inre marknaden skulle fungera bättre utan att störas av olika var regler för medieägande i olika medlemsstater. Det allmänna ändamålet med projektet således att ta bort hinder i mediesektom i den inre

var marknaden beror på olikheter i de nationella regler om medie-

som ägande att skydda mångfalden. Mer specifikt syftade pro-

som avser jektet också till att främja tillväxt inom mediesektom genom att skapa

EU 235

förutsättningar för nya mediatjänster, investeringar i medieföretag och deras utveckling i den inre marknaden samt att säkerställa oberoende och självständighet mellan mediekontrollörer genom att upprätta effektiva gränser för mediekoncentration.

Känt är vidare att direktivutkasten omfattade de traditionella massmedierna, radio- och TV-tjänster och dagstidningar. Utgångspunkten var att införa trösklar som begränsar medieföretagens marknadsandelar. Enligt utkasten skulle en av trösklama begränsa ägandet i radio- och TV-sektom, dvs. den riktar sig mot mediekoncentration i sektor.

resp. Den andra skulle begränsa koncentration som avsåg ägande i mer än en mediesektor, dvs. flermedieägande. De två huvudbestämmelsema innebar något förenklat uttryckt att: l den som kontrollerar en eller flera TV- radioprogramtjänster

resp.

inte får etablera, ges förnyat tillstånd för, eller förvärva kontroll

över en programtjänst kanal om den samlade publikandel som

därigenom omfattas av aktörens kontroll i det berörda området den

relevanta marknaden uppgår till minst 30 procent. 2 den som kontrollerar ett eller flera medier inte får etablera, ges för-

nyat tillstånd för eller förvärva kontroll över en ny programtjänst

inom radio eller TV eller förvärva kontroll över ett existerande

dagstidningsföretag om han redan kontrollerar ett medium av en

annan typ och han därigenom kontrollerar än 10 procent av den

mer

totala mediekonsumtionen. Andelen skall beräknas som en summa

av en tredjedel av marknadsandelen inom respektive radio, TV och

press. Undantag från huvudbestämmelsema skulle få göras för

lokala företag som riskerar att upphöra om inte ett förvärv tillåts -

eller ett tillstånd förnyas kontrollören inte redan kontrollerar ett

om nätverk av lokala medier i hela eller större delen av landet public serviceföretag, dvs. företag som i sina stadgar har en effektiv

—

garanti för oberoende och mångfald, inte har vinstorienterad

en pro-

gramverksamhet och är tillgängliga för alla.

7.3 Det fortsatta arbetet

Det är känt att arbetet inom kommissionen att nå enighet om ettdirektivutkast möttes av stora svårigheter. Kritik mot arbetets inriktning anfördes både inom och utom kommissionen.

En mer allmänt hållen kritik gick ut på att effekten av en reglering över huvud taget och i synnerhet ett regelverk den utkasten

av typ som

236 EU

uttryck för diskutabel. Å andra sidan har det också ifrågasätts gav var

inte reglering efter de angivna linjerna i vissa fall skulle förvärra om en mediesituationen genom att omöjliggöra befintliga nationella regler om ägarspridning. Kritik har också riktats mot att direktivprojektet fick för stor ekonomisk accent, vilket inte ansågs svara mot förväntningarna om

kultur- och mediepolitisk ambition. När det gäller huvudbeen mer stämmelsema fanns det synpunkter att de föreslagna tröskelvärdena för begränsning ägande i radio och TV för låga likaväl som att de

av var

för höga. Beträffande begränsningen flennedieägande har det var av hävdats att traditionella tidningsföretag missgynnas av förslaget efter-

10 procent är en alltför låg gräns för företag som verkar i olika som medier. En reglering enligt utkasten har påståtts hämma utvecklingen

starka Europabaserade företag och diskriminera företag som redan av visat sig framgångsrika inom traditionella medier. Till detta kan läggas att tillförlitligheten mätningar publikandelar är generellt ifråga-

av av satt.

Arbetet på ett direktiv bedrevs till början under ledning av den

en italienske kommissionären Monti, men under medverkan av den tyske kommissionären Bangemann lades ett kompromissförslag fram som bl.a. innehöll s.k. flexibilitetsklausul. Denna klausul var ett slags

en övergångsbestämmelse till en början var avsedd att gälla i 10 år.

som Den innebar att undantag skulle få göras för ett företag som endast överskrider de förut nämnda trösklama i ett enda land, och där det finns regler säkrar mångfalden på annat sätt. Härmed avsåg man att till-

som mötesgå de medlemsstater historiska skäl eller till följd av libe-

som av ralisering ägarrestriktionema har aktörer med mycket höga publik-

av andelar samt möjlighet att ta större hänsyn till den speciella

att ge marknadstmkturen i vissa länder, framför allt, men inte enbart de mindre länderna. I dessa fall skulle undantag beviljas efter anmälan till kommissionen.

Inte heller detta ledde emellertid till enighet, och ytterligare ett kompromissförslag diskuterades som skilde sig från det tidigare bl.a. på det sättet att tidsbegränsningen iflexibilitetsklausulen hade tagits bort. Även tanken att i stället för direktiv meddela inte rättsligt bindande

en rekommendation var föremål för diskussion. Hösten 1997 stod det dock klart att arbetet på att åstadkomma ett resultat på grundval av de utarbetade utkasten inte skulle kunna drivas vidare

EU 237

7.4 Nuläge

Kommittén har i enlighet med sina direktiv hållit sig fortlöpande underrättad om frågans fortsatta behandling inom kommissionen. Av de upplysningar därvid erhållits kan slutas att något fortsatt arbete

som efter de linjer som präglade de tidigare direktivutkasten inte är aktuellt. Däremot har själva frågan inte avskrivits, och de allmänna utgångspunkterna för ett arbete på området anses fortfarande gälla. Något nytt utkast är emellertid inte känt och inte ens en tidsplan för ett fortsatt arbete på området har kunnat meddelas. Av allt att döma ligger arbetet

och kommittén vågar inte ha någon uppfattning om och i så fall nere, när det kommer att återupptas. Med hänsyn till det stora motstånd som de tidigare försöken mötte måste sannolikt arbetet göras om från grunden, och man torde ha anledning att vänta sig att ett eventuellt nytt försök inte kommer att ha tillnärmelsevis lika ingripande verkningar för marknaden som de kasserade utkasten skulle ha fått.

I

i

8 Europarådet

8.1 Europarådets arbete med mångfald och

mediekoncentration

Sedan 1990 har frågan om mångfald och mediekoncentration bevakats kontinuerligt av särskilda organ inom Europarådet. Först tillsattes en arbetsgrupp. Den ersattes expertkommitté år 1996 och numera

av en finns det en specialistgrupp som till utgången av år 2000 kommer att undersöka de kommunikations- och inforrnationsteknikemas- och

nya tjänstemas betydelse för mångfalden i medierna i olika avseenden.

Expertkommittén och dess föregångare har utarbetat definitioner och har gjort analyser, utredningar, Översikter m.m. se avsnitt 9.1. Europarådet har sedan några år tillbaka ett system för rapportering och marknadsövervakning genom bl.a. ett nät av nationella korrespondenter i varje medlemsland. De redovisar förändringar i lagstiftning rörande ägarförhållanden och struktur för massmedierna.

Inom Europarådet har mediekoncentrationsfrågan haft hög prioritet trots att det funnits politiska motsättningar både om mediekoncentrationsproblemet som sådant och om sätten att lösa problemet. Vissa länder har varit inriktade på att försöka åstadkomma internationellt

mer bindande regler om massmedieägande. Andra har mer betonat betydelsen av erfarenhetsutbyte, analyser och marknadsövervakning.

Följande delproblem har särskilt utpekats inom Europarådet: relationerna mellan mindre länders och större länders TV-system

°

och regler, särskilt i de fall man har samma språk på båda sidor om

gränsen F rankrike-Belgien, Tyskland-Schweiz-Österrike etc., 0 kringgående av nationella ägarbegränsningsregler genom utlands-

etablering,

- vertikal koncentration mellan programbolag, programproducenter,

marknadsföringsföretag etc,

handel med exklusiva rättigheter inom underhållning och nyheter -

samt sportevenemang,

240 Europarådet

privata radiostationers roll inom opinionsbildning och debatt "kva- -

litetsradio" och inte bara för underhållning och musikdistribution, ° reklamfrågor: marknadsföring av medieprodukter mellan olika före-

tag inom samma ägargrupp. Till dessa kan läggas en särskild aspekt som ansetts vara viktig för

mindre länder och speciellt de nya eller blivande marknadsekonomiema i Mellan- och Östeuropa, nämligen frågan om hur man skall kunna behålla sina massmedier i nationell ägo utan att äventyra en europeisk integrationsprocess som förutsätter fria kapitalrörelser.

8.2 Europarådets riktlinjer

Arbetet inom Europarådet har inte resulterat i att några bindande överenskommelser har träffats utan i att riktlinjer har antagits. Europarådets riktlinjer är alltså inte förpliktande för medlemsstaterna utan sna-

förslag till åtgärder som medlemsstaterna bör vidta. rare

Ministerkommitténs rekommendation om åtgärder för att fiiimja insyn i medierna

Europarådets ministerkommitté antog den 22 november 1994 en rekommendation till medlemsstaterna om åtgärder för att främja insyn och öppenhet transparens i medieägandet Recommendation no R 9413. Riktlinjerna är uppdelade i tre kategorier; allmänna bestämmelser för insyn i media, speciella åtgärder som kan garantera insyn i radio- och TV-sektom resp. i pressektom. Till den första kategorin hör riktlinjer om allmänhetens insyn i ägarförhållanden m.m. inom medierna och om utbyte av information mellan ansvariga organ i medlemsstaterna om internationella transaktioner av betydelse för mediestrukturen. Den andra kategorin innehåller riktlinjer dels för vilka typer av information de har ansvar för beslut om och uppföljning av

organ som sändningstillstånd bör kräva in av programföretagen när sändningstillstånd meddelas eller när förändringar inträffar. Dels för vilka beslutsbefogenheter m.m. sådana organ bör utrustas med. Den särskilda riktlinjen om öppenhet i pressektom är föranledd av att det, i motsats till radio- och TV-sektom, inte finns något tillståndssystem att knyta upp en reglering om insyn till. Den behandlar vilka olika sorters information om medieföretagen som kan vara föremål för insyn och öppenhet.

Europarådet 241

Ministerkommitténs rekommendation åtgärder för att främja om mångfald i medierna

Europarådets ministerkommitté antog nyligen, den 19 januari 1999, en rekommendation till medlemsstaterna åtgärder för att främja mångom fald i mediema No R 991. Till själva rekom-

Recommendation

mendationen är fogade bilaga och förklarande promemoria en en nedan kallad rekommendationen. I rekommendationen betonas bl.a. betydelsen av att den enskilde har tillgång till medieinnehåll präglas mångfald, särskilt när det ett som av gäller information, och att förekomsten ett stort antal självständiga av och oberoende mediekanaler nationell, regional och lokal nivå allmänt sett leder till högre grad mångfald och demokrati. Det erinen av att politisk och kulturell variation såväl när det gäller typ av ras om medier själva medieinnehållet är avgörande betydelse för som av mångfalden i medierna. Det framhålls att medlemsstaterna bör främja politisk och kulturell mångfald att utveckla mediepolitiken i genom enlighet med artikel 10 i Europakonventionen och med respekt för principen oberoende medier. I rekommendationen konstateras att om tendensen enbart fokusera på de traditionella medierna är en att potentiell brist i existerande lagstiftningar mot mediekoncentration i Europa. Det konstateras vidare att antalet företag med en dominerande ställning och utvecklingen mediekoncentrationer kan komma att öka av på grund konvergensen mellan medie-, telekommunikations- och ITav sektorerna. Rekommendationen utmynnar i att ministerkommittén rekommenderar medlemsländerna dels vissa åtgärder, dels att regelbundet utvärdera hur effektiva befintliga åtgärder är för att främja mångfalden och motverka koncentrationsmekanismer, och att undersöka behovet av ändringar mot bakgrund den ekonomiska och tekniska utvecklingen av på mediefáltet. Åtgärderna inte bara reglering av ägandet, utan gäller även avser kommunikationstekniker- och tjänster, medieinnehåll, redaktionellt nya oberoende, public service, stödåtgärder för media och forskning om mediekoncentration och mångfald. Dessa åtgärder redovisas emellertid

inte här. När det gäller reglering ägandet inom radio, TV och press av rekommenderar Europarådet medlemsstaterna att överväga att införa lagstiftning för att förhindra och motverka koncentrationer som kan skada mångfalden i medierna på såväl nationell regional och lokal som nivå. Medlemsstaterna rekommenderas också att undersöka möjligheten bestämma trösklar i lagstiftning eller vid tillståndsgivning att eller liknande för att begränsa medieaktörs inflytande i en eller - en

242 Europarådet

flera mediesektorer. Det hänvisas till att sådana trösklar kan t.ex. bygga på maximal tittarandel eller kommersiella medieföretags omsättning eller kapitalandel. Det bör påpekas att rekommendationen inte säger något om vilken nivå trösklama skall bestämmas. Däremot uttalas att om trösklar införs bör mediemarknadens storlek och nivån på tillgängliga resurser på marknaden särskilt beaktas.

Nationella har till uppgift att meddela sändningstillstånd

organ som bör i sitt arbete fästa särskild uppmärksamhet vid att främja mångfalden i medierna.

Medlemsstaterna bör överväga att skapa särskilda mediemyndigheter med makt att ingripa mot sammanslagningar och andra koncentrationer som hotar mångfalden i medierna eller förstärka de redan existerande mandat på området. Om inte sådana lösningar

organens

anses lämpliga bör de allmänna konkurrensmyndighetema ta särskild

hänsyn till mångfalden i medierna när de bedömer koncentrationer inom mediesektom.

Vidare rekommenderas att medlemsstaterna bör överväga att vidta särskilda åtgärder mot vertikal integration i mediesektom. Det är framför allt åtgärder for det fall att ett enskilt företag har kontroll över radiooch TV-sektom och näraliggande aktiviteter, och detta hot mot

utgör ett mångfalden i medierna,

som avses.

9 och reformsträvanden i

Lagstiftning

andra länder

1 Inledning

Vad inkluderas i lagstiftning om mediekoncentration

Lagstiftning mediekoncentration kan innefatta flera olika typer av

om bestämmelser. Det kan fråga om bestämmelser i särskild lagstift-

vara ning riktar sig endast mot koncentration som uppkommer genom

som förvärv. Det kan också gälla bestämmelser i radio- och TV-lagstiftningen tillståndstvång och villkor för att bedriva radio- eller TV-

om sändningar framför allt gäller nyetablering, men också begräns-

som ningar ingriper mot koncentration som uppkommer på grund av

som tillväxt.

I Europarådets rapporter om olika nationella lagstiftningar inom medieområdet delar medlemsländemas bestämmelser i olika

man kategorier. Av störst intresse i detta sammanhang är begränsningar av rätten att kombinera ägande i samma mediesektor, begränsningar av rätten att kombinera ägande i olika mediesektorer, begränsningar av inflytande mellan reklam- och mediesektorema, begränsningar av samarbetsavtal mellan medierna och kontroll företagsförvärv och

av andra överlåtelser inom medierna.

Inom EU, t.ex. i kommissionens grönbok om mångfald och mediekoncentration på den marknaden avsnitt 7.1, skiljer

gemensamma se

fyra olika typer bestämmelser som begränsar medieägandet. man av För de två första används beteckningama monomedia- och multimediabegränsningar inom EU begreppet multimedia har senare främst kommit att betyda datorbaserade medieprogram som innefattar ljud, bild, text, m.m.. I detta betänkande används istället begreppen enmedie- och flermedieägande se kap. 2.

Begränsningarna för ägande i ett medium kan utformade som

vara förbud att samtidigt inneha flera tillstånd för radio- eller TV-sändningar, att ha ägarandelar i andra medieföretag i samma bransch, eller att överskrida en viss upplagenivå eller publikandel.

244 Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder

Begränsningama för flermedieägande kan utformade t.ex. vara som förbud mot att ha sändningstillstånd för radio eller TV eller ägarandelar i programföretag när sökandens upplagenivâ överskrider viss gräns. en Även begränsningar eller förbud ha

mot att sändningstillstånd eller

ägarandelar i både radio och TV förekommer. Den tredje typen sätter gränser för högsta ägar- eller röstandel i medieföretag eller förhindrar på annat sätt att ett bestämmande inflytande uppnås i syfte att späda ut inflytandet. Den fjärde typen bestämmelser är begränsningar med ett slags av diskriminerande karaktär, exempel kan nämnas bestämmelser som som utesluter offentliga politiska partier, vinstdrivande organisatioorgan, ner från att ägare medier för att förhindra problem med redakvara av tionellt oberoende och likriktad information. Begreppet korsägande används i flera betydelser, ibland synonymt med tidigare nämnda beteckningar. Med korsägande kan dels när avses en och samma ägare har intressen i flera olika mediebranscher flermedieägande, dels när medieföretag har ägarintressen hos varandra, dels när det finns ägarintressen mellan medieföretag och företag i andra sektorer näringslivet. av Ett antal olika beteckningar används för i princip likartade förhållanden rör mediekoncentration. som Förhållandet mellan begreppen ägar- och mediekoncentration har behandlats i ett arbetsdokument från Rådet för mångfald inom massmedierna 1995:1 Vad är mediekoncentration I rapporten presenteras och diskuteras bl.a. vissa begrepp förekommer i litteraturen och som debatten om mediekoncentration.

Mediekoncentrationslagstifining som en del i ett större sammanhang

För att kunna dra slutsatser jämförelser mellan olika länders lagstiftav ningar och andra sätt att lösa frågor mångfald och ägarkoncentraom tion behövs information om t.ex. mediestrukturen, koncentrationsutvecklingen, konstitutionellt skydd för tryck- och yttrandefriheten och om staten vidtagit åtgärder på medieområdet. Det sistnämnda kan gälla t.ex. statligt ägande och subsidier. Rådet för mångfald inom massmedierna gav i 1997 ut mars en rapport Arbetsdokument från Rådet för mångfald inom massmedierna 1997:2 om mediekoncentration i utlandet. Rapporten översiktger en lig bild av mediestrukturen, koncentrationsutvecklingen och lagstiftningen om koncentration ägande i ett eller flera medier i 19 länder. av Även lagstiftning på berör ägande och inflytande som annat sätt i medierna eller som skyddar yttrandefriheten och konkurrensen tas i upp

Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder 245

Vidare redogörs för frivilliga överenskommelser, stödsystem rapporten. och övervakningen inom medieområdet.

Urvalet m. m.

Framställningen i detta kapitel i huvudsak lagstiftning medieavser om koncentration. Konkurrenslagstiftningen, i första hand förvärvskontrollen, och dess tillämplighet på medieområdet berörs liksom det konstitutionella skyddet för tryck- och yttrandefriheten. För en utförligare beskrivning förvärvskontrollen i lands konkurrenslagav resp. stiftning hänvisas till Konkurrenslagsutredningens betänkande Konkurrenslagens regler företagskoncentration SOU 1998:98 s. 143-178. om För bakgrundsinforrnation ländernas mediestruktur, koncentraom tionsutveckling hänvisas till den tidigare nämnda rapporten från m.m. Mångfaldsrådet. När det gäller urvalet länder har dels några av de nordiska länav derna tagits med, dels Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och USA beroende på att dessa länder nyligen har ändrat eller är väg att ändra sina lagstiftningar inom medieområdet. Dessutom finns Nederländerna med på grund att det där finns frivillig överenskomav en melse inom pressen. Det måste framhållas att tillgängligheten till och aktualiteten i materialet skiljer sig mellan de olika länderna. Endast avseende ett land, Tyskland, hänvisas till systematiskt försök till värdering av ett mer effektiviteten i de bestämmelser relativt nyligen införts där. som

9.2 Norden

9.2. 1 Danmark

Konstitutionellt skydd för yttrandefriheten

Enligt huvudbestämmelsen för yttrandefriheten i 77 § i den danska grundlagen är och berättigad att i tryck, skrift och tal offentligvar en sina tankar, dock under domstolarnas Begreppen tryck och göra ansvar. skrift tolkas vidsträckt. Grundlagen skyddar såväl de traditionella medierna medier t.ex. text-TV och databaser är tillsom nya som som gängliga över telenätet. Även föreläsningar, föredrag, sång och yttringar förmedlas teknisk utrustning såsom skivor och kassom genom

settband har grundlagsskydd.

i

246 Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder sou 1999:30

l

Grundlagsskyddet gäller i första hand yttrandefriheten i formell l mening. Censur och andra former förhandsgranskning kan inte infö- l av ras. Förbudet mot censur anses inte omfatta film- och teatercensur. Censurförbudet anses förutsätta att och skall ha rätt att utge var en dagstidningar, Veckotidningar och andra tidskrifter eller böcker, dvs. etableringsfrihet, och att fri konkurrens skall råda. I princip skyddas radio- och TV-sändningar grundlagen sätt tryckta av samma som medier. Men genom lagen om radio- och TV-verksamhet har etableringsfriheten för radio och TV inskränkts och därmed råder inte heller någon fri konkurrens. Motivet för detta undantag är att det finns tekniska hinder för att ha fler än några få landstäckande kanaler. Det har påpekats rapport av Knud Aage Fröbert till Medieutvalget om Medieudvikling och Informationsret bil. l till betaenkning 1320 att nr detta inte förklarar de begränsade möjligheterna att bedriva t.ex. lokal radio- och TV-verksamhet. I takt med att informationstekniken tar bort de tekniska hindren måste grundlagens krav på etableringsfrihet respekteras. Vidare har det framförts att sådana argument att TV som har större genomslagskraft än tryckta medier och därför är farligare inte står sig mot grundlagsskyddet. I rapporten ifrågasätts t.ex. den om danska radio- och TV-lagens detaljerade bestämmelser möjligheten om att bedriva lokal radio och TV verkligen är grundlagsenliga. Inskränkningar i yttrandefriheten kan ske vanlig lag eller genom genom rättstillämpningen. Ansvaret för yttranden i massmedier regleras i en särskild lag, Medieansvarsloven. Ett visst skydd för yttrandefriheten i materiellt avseende finns i andra grundlagsbestämmelser, av vilka det framgår att det demokratiska statsskicket förutsätter att medborgarna kan informera sig politiska beslut och att massmedierna om har rätt att informera, kommentera och kritisera dessa beslut.

Konkurrenslagstiftningen

Danmark antog en ny konkurrenslag i juni 1997 och den trädde i kraft den 1 januari 1998. Lagens syfte är att främja effektiv samhällelig en resursanvändning genom effektiv konkurrens. Liksom EG:s konkurrensregler och den svenska konkurrenslagen bygger den danska nya

konkurrenslagen på förbudsprincipen och inte tidigare på miss-

som bruksprincipen. Lagen innehåller bestämmelser förbud mot vissa om konkurrensbegränsande avtal och mot missbruk dominerande av en ställning. Däremot innehåller den ingen regelrätt förvärvskontroll. Fusioner, förvärv etc. skall dock anmälas till Konkurrensstyrelsen, dvs. konkurrensmyndighetens sekretariat, såvida det inte gäller åtgärder mellan mor- och dotterbolag eller mellan dotterbolag i koncern. samma

Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder 247

Det ankommer på näringsministem, efter att ha inhämtat yttrande från konkurrensmyndigheten, att utfärda närmare bestämmelser om hur anmälningsskyldigheten skall utövas. Konkurrenslagen är tillämplig på alla näringsverksamheter, således även på medieområdet.

Inställningen till lagstiftning mediekoncentration

om

Danmark saknar särskild lagstiftning mot mediekoncentration. För

finns det inga bestämmelser alls rör villkor för etablering pressen som eller mediekoncentration. Lagstiftningen för de elektroniska medierna har haft huvudsyfte att säkra mångfalden i förhållande till det

som samlade medieutbudet på nationell, regional och lokal nivå genom en stark public service-reglering för radio och TV. Överhuvudtaget har den offentliga debatten mediekoncentration inte varit särskilt inten-

om siv i Danmark bortsett från frågan nätverk inom lokalradion.

om

En statlig kommitté kallad Medieutvalget har gjort ett antal utredningar medieutvecklingen i Danmark. Medieudvalget lämnade i

om juni 1996 ett slutbetänkande Betaenkning nr. 1320 som handlar om mediernas roll i demokratin, de tryckta medierna och de nya elektroniska medierna. Betänkandet innehåller ett särskilt kapitel om ägarkoncentration inga förslag till lagstiftning mot koncentration.

men

Den danska inställningen såsom den kommit till uttryck i ett svar

från kultunninisteriet till EU-kommissionen angående eventuella EUinitiativ på området Betaenkning 1320 s. 112 f. har hittills varit

nr att det inte är meningsfullt att lagstifta bestämmelser mot medie-

om koncentration för liten marknad Danmark, vilken är dominerad

en som av starka nationella public service-kanaler.

Bestämmelser villkor för etablering och ägande i ett medium

om

Enligt den danska lagen radio- och TV-verksamhet från 1992 och

om därtill hörande förordningar krävs det tillstånd för att bedriva lokala radio- och TV-sändningar via kabel eller satellit. Tillståndshavaren måste ha radio- och TV-verksamhet som sitt enda syfte. Majoriteten av styrelseledamötema skall bosatta inom det område som tillståndet

vara

vilket medverkar till att lokalradion behålls under dansk kontroll. avser,

En person kan inte vara styrelsemedlem i mer än ett programföretag

eller programansvarig för mer än en lokalradiostation. Programmen skall ha lokal förankring. Till skillnad från vad som gäller i andra länder tillmäts de sökandes ekonomiska förhållandena inte någon större vikt vid fördelningen av tillstånd i Danmark.

248 Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder

I princip råder förbud mot nätverk inom radion. Bara i särskilda fall får program sändas samtidigt. Inköpssamarbete är tillåtet. I praktiken råder ett omfattande nätverkssamarbete. Det finns framskridna planer att tillåta nätverk för nyhetsprogram. Det krävs tillstånd för sändningar i större kabelnät. Tillstånd ges bara till lokala myndigheter, regionala telefonföretag, hyresägare av hus och icke-vinstdrivande organisationer eller antennföreningar.

Bestämmelser om ägande iflera medier och ägande mellan medier och andra branscher

Kommersiella företag, med undantag för tidningar, får inte ha ett bestämmande inflytande i lokala radio- och TV-företag. Tidningar får endast ha ett sådant inflytande, radio- eller TV-stationen fyller om en funktion för bred lokal debatt. Ägande i flera medier är alltså möjligt en

under denna förutsättning.

9.2.2 Finland

Konstitutionellt skydd för yttrandefiiheten

Det konstitutionella skyddet för yttrandefriheten regleras främst 10 § av första stycket i den finska regeringsfonnen. Var och har yttrandeen frihet. Till denna hör rätten att framföra, sprida och ta emot uppgifter, åsikter och andra meddelanden utan att hinder läggs i förväg. Bestämmelsen förbjuder censur men hindrar inte att det finns föreskrifter om att film får granskas i förväg. Alla kommunikations- och uttrycksformer samt all information, alla åsikter och övriga meddelanden oavsett innehåll omfattas. Yttrandefriheten gäller även radio- och kabelsändningsverksamhet. I princip råder det förbud mot att göra yttrandefriheten tillståndspliktig. Skyddet för yttrandefriheten hindrar emellertid inte ett tillståndssystem ifall systemets nödvändighet kan motiveras på ett sätt som är acceptabelt yttrandefrihetssynpunkt. Mer detaljerad ur reglering av tidigare nämnda rättigheter skall ske vanlig lag. genom Massmediemas rättigheter och skyldigheter regleras i flera olika lagar. Tryckta skrifter regleras i tryckfrihetslagen. Etableringsfrihet gäller i princip för alla medborgare, företag och organisationer beträffande tryckta medier. Radiosändningar regleras i radioansvarighetslagen. Yttrandefrihetskommissionen lämnade i sitt slutbetänkande 199713 ett förslag till en ny lag yttrandefrihet i masskommunikation om som skall gälla alla massmedier oavsett upptagnings-, utgivnings- eller dist-

Lagstiftning och reformstréivanden i andra länder 249

ributionsteknik och ersätta tryckfrihetslagen, radioansvarighetslagen och vissa bestämmelser i kabelsändningslagen.

Konkurrenslagstifiningen

Lagen konkurrensbegränsningar trädde i kraft den lseptember

om 1992. Den har i vissa avseenden ändrats bl.a. i fråga om det sakliga tillämpningsområdet. Lagen innehåller dels bestämmelser om konkurrensbegränsande samarbete och missbruk dominerande ställning

av

bygger på förbudsprincipen, dels en generalklausul om ingripande som mot konkurrensbegränsningar bygger på missbruksprincipen.

som

Genom nyligen gjord ändring, som trädde i kraft den 1 oktober

en 1998 Nr 303/1998, har lagen kompletterats med bestämmelser om

se

tillsyn över företagsförvärv. Med företagsförvärv förstås förvärv av bestämmanderätt i 1 kap. 3 § lagen om aktiebolag

som avses 734/ 1978 eller förvärv motsvarande faktisk bestämmanderätt, för-

av värv näringsidkares hela eller delar rörelse, fusion och

av en av en grundande av ett sådant samföretag som varaktigt sköter samtliga uppgifter ankommer ett självständigt företag. Bestämmelserna

som tillämpas på företagsförvärv där den sammanlagda omsättningen för parterna överskrider 2 miljarder mark och minst två av parterna har en omsättning överstiger 150 miljoner mark. Till omsättningen skall

som räknas omsättningen hos alla sammanslutningar omfattas av

som

bestämmande inflytande. Konkurrensrådet kan på framställning samma

konkurrensverket förbjuda eller förordna om hävande av ett föreav tagsförvärv eller ställa upp villkor för fullföljandet av ett förvärv som resulterar i uppkomst eller förstärkning av sådan dominerande ställning på marknaden på ett märkbart sätt hindrar konkurrensen på den

som finländska marknaden eller på avsevärd del av den. Om hindrandet

en

konkurrensen kan undvikas genom att villkor ställs för genomföranav

förvärvet skall konkurrensmyndigheten i första hand förhandla det av och förordna om sådana villkor.

Anmälan företagsförvärv skall ske inom en vecka från för-

om värvstidspunkten och myndigheten skall omedelbart pröva anmälan. Konkurrensmyndigheten har månad på sig att bestämma om fortsatt

en utredning.

Lagen konkurrensbegränsningar är tillämplig på mediesektom.

om

250 Lagstiftning och reformstriivanden i andra länder

Inställningen till lagstiftning mediekoncentration

om

Inte heller Finland har någon särskild lagstiftning om ägarkoncentration inom medieområdet. Inställningen från finskt håll har hittills varit att

vill undvika att lagstifta om mediekoncentration. man

Bestämmelser etablering och ägande inom radio och TV

om

I den lagen televisions- och radioverksamhet som trädde i kraft

nya om den 1januari 1999 i lagen efter vilka kriterier tillstånd till

anges numera radio- och TV-verksamhet beviljas. Förut var tillståndsgivningen en

fråga om politisk lämplighetsbedömning.

Tillstånd krävs för radio- och TV-verksamhet med hjälp av radiovågor utbreder sig fritt. Enligt den nya lagen skall statsrådet vid

som fördelningen tillstånd sträva efter att främja yttrandefriheten och

av göra programutbudet mera mångsidigt.

Tillstånd kan beviljas fysisk eller sammanslutning eller

en person stiftelse är solvent och har uppenbar förmåga att utöva sådan

som en regelbunden verksamhet tillståndet Några särskilda

som avser. bestämmelser om begränsningar av ägande finns inte men i förarbetena RP 34/1998 rd 32 att vid fördelningen av tillstånd skall upp-

s. anges märksamhet fästas på att kommunikationen inte koncentreras på ett sätt som är ägnat att äventyra yttrandefriheten.

Ett tillstånd får inte överlåtas. Om den faktiska bestämmanderätten i förhållande till tillståndshavaren förändras skall detta räknas som en överlåtelse och då upphör tillståndet att gälla En tillståndshavare som får kännedom förändring, genom vilken någon aktieägares andel

om en

tillståndshavarens röstetal eller aktiekapital uppnår, överskrider eller av underskrider 1/10, 1/5, 1/3, 1/2 och 2/3 av tillståndshavarens röstetal eller aktiekapital skall omedelbart anmäla detta till ministeriet. Motsvarande bestämmelse gäller den som äger minst 20 procent av tillståndshavarens aktiekapital eller röstetal.

Kabel-TV-sändningar och sändningar via satellit kräver inte längre tillstånd, verksamheterna är anmälningspliktiga. S.k. must carry-

men skyldighet gäller företag som äger eller innehar ett nät som huvudsakligen är avsett för distribution radio- och TV-sändningar. Företaget

av är skyldigt att utan ersättning distribuera sändningar som är avsedda att mottas i hela landet och görs den som har beviljats tillstånd

som av en för radio- och TV-verksamhet statsrådet samt Rundradion Abzs

av sändningar.

Lagstifining och reformstrcivanden iandra låzder 251

Åtgärder mot ägarkoncentration iflera medier

Det finns inga bestämmelser rör ägande flera medier i Finland.

som av Regeringen har tidigare försökt hindra sådan ägarkoncentration

genom att vara restriktiva med att ge tillstånd för radio- och TV-sändningar till tidningsföretag eller företag inom telekommunikationssektom. Endast ett färre antal av de större regionala tidningarna har fått tillstånd. Stora tidningsföretag äger dock aktier i många av de större lokalradiostationema.

9.2.3 Norge

Konstitutionellt skydd för yttrandefriheten

Den norska grundlagen som antogs år 1814 saknar generella bestämmelser till skydd för yttrandefrihetens olika dimensioner. Ett uttryckligt grundlagsskydd finns för tryckfriheten i 100§ första meningen. Bestämmelsen omfattar yttranden i tryckt skrift inte t.ex. teater, film

men och radio och TV. Bestämmelsen innebära att förhandscensur

anses av tryckta skrifter är förbjudet. Skyddet även inkludera rätten att

anses distribuera tryckta skrifter.

I paragrafens andra mening ges tryckfriheten ytterligare skydd mot begränsningar i den straffrättsliga lagstiftningen. Ingen får straffas för innehållet i en skrift denne har låtit trycka eller ut såvida denne

som ge inte uppsåtligen och uppenbarligen, antingen själv har begått eller har uppmuntrat andra till att begå lagbrott, ringaktat religionen, sedligheten eller de konstitutionella maktema, gjort motstånd mot myndigheternas befallningar eller framfört falska eller ärekränkande beskyllningar mot någon.

I 100 § tredje meningen slås även rätten att yttra sig fast. Bestämmelsen anses omfatta alla slag yttranden och begränsar sig inte till

av tryckta medier. Grundlagen torde ge skydd mot åsiktskontroll även för andra medier än tryckta skrifter.

År 1996 tillsattes yttrandefrihetskommission med uppdrag

en att göra en översyn av skyddet för yttrandefriheten. Kommissionen skall överväga en utvidgning av grundlagsskyddet till att gälla andra medier än tryckta skrifter. Kommissionen skall klar med sitt uppdrag

vara under 1999.

252 Lagstiftning och reformstrcivanden i andra länder

Konkurrenslagstiflningen och annan nciringslagstifining

Norge har tre olika lagar med bestämmelser om ägarkontroll: konkurrenslagen från 1993, koncessionslagen från 1974 och lagen om förvärv av näringsverksamhet från 1994.

Konkurrenslagens syfte är att se till att samhällets resurser används effektivt genom en aktiv konkurrens. Lagen bygger på såväl förbudsprincipen som missbruksprincipen. Den innehåller ett antal bestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete i olika avseenden. Lagen ger också konkurrensmyndigheten möjlighet att ingripa mot villkor, avtal och handlingar som har till syfte, effekt eller är ägnade att begränsa konkurrensen i strid mot lagens syfte. Det kan t.ex. vara fråga om åtgärder som upprätthåller eller förstärker en dominerande ställning på en marknad med hjälp av konkurrensbegränsande metoder.

Vidare finns bestämmelser för kontroll företagsförvärv. Kon-

av kurrensmyndigheten kan med stöd av lagen ingripa mot förvärv som leder till eller förstärker väsentlig konkurrensbegränsning i strid mot

en lagens syfte. Med företagsförvärv avses sammanslagningar, förvärv av aktier eller andelar i ett företag och förvärv delar ett företag.

av av Lagens tillämpningsområde gäller i princip alla villkor, avtal eller åtgärder som utgör företagsförvärv i lagens mening och som har eller är avsedda att ha effekt i landet. Ingripande mot ett förvärv kan ske genom förbud eller åläggande eller genom att förvärvet godkänns på vissa villkor. I första hand skall myndigheten söka nå en överenskommelse med parterna om att söka vidta åtgärder i syfte att minska förvärvets negativa effekter på konkurrensen.

Det finns ingen obligatorisk anmälningsskyldighet men en möjlighet att förhandsanmäla förvärv. Senast tre månader från tidpunkten från anmälan skall myndigheten besluta om förvärvet skall lämnas utan åtgärd eller om en närmare undersökning skall ske. Om förvärvet inte anmäls kan konkurrensmyndigheten enligt huvudregeln ingripa inom sex månader från det att förvärvet genomfördes.

Konkurrenslagen är tillämplig på medieföretag. Även lagen förvärv näringsverksamhet kan tillämplig

om av vara

vid förvärv av ägarandelar i dagspressen eller radio och TV beroende på omständigheterna och särskilt verksamhetens omfattning. Om förvärvet kan förväntas få negativa effekter för företaget, branschen eller samhället i övrigt kan tillstånd nekas.

Lagstiftning och reformstrcivanden i andra länder 253

Bestämmelser om etablering och ägande

Verksamhet som gäller radio- och TV-sändningar regleras av radiooch TV-lagen från 1992 och av föreskrifterna till radio- och TV-lagen som antogs i februari 1997.

Alla andra än Norsk rikskringkastning NRK som vill bedriva radio- och TV-sändningar eller lokala radio- och TV-sändningar måste ha tillstånd för verksamheten. Ett sändningstillstånd kan förenas med villkor.

Kabel-TV-verksamhet kräver i princip tillstånd. Kravet tillstånd gäller emellertid endast sändningar i kabelnät omfattar än 25

som mer byggnader och/eller 100 hushåll. Samtidig och oförändrad vidaresändning av lagliga kabelsändningar kräver inte heller tillstånd. Must carryskyldighet gäller enligt huvudregeln för NRK:s och TV2:s sändningar samt för marksänd lokal-TV i tillstândsområdet.

Även satellitsändningar kräver tillstånd. Vid bedömningen

av en tillståndsansökan skall det läggas vikt vid sökandens ekonomiska förutsättningar för driften och för att genomföra projektet i enlighet med ansökan.

Bestämmelser om ägande finns inte i själva radio- och TV-lagen utan dels i föreskrifterna till lagen, dels som villkor i sändningstillstånden. Beträffande ägandeförhållandena gäller enligt föreskrifterna 7 kap. ll § att ingen får kontrollera lokalradio- eller lokal-TV-sändningar som täcker mer än en tredjedel av den potentiella totala marknaden för lokala sändningar, i förhållande till den befolkningen.

vuxna

Tidningsägare, mediaföretag, privatpersoner och affärsmän kan numera få tillstånd för lokala sändningar. Kommuner, kommunala myndigheter och kabeloperatörer är dock fortfarande hindrade från att få egna tillstånd och de får högst äga 49 procent av aktierna eller en ägarandel som högst representerar 49 procent av rösterna i ett lokalt radio- eller TV-företag.

Ingen får ha ägarandel i mer än ett sändningstillstånd för lokalradio eller lokal-TV inom ett och samma område.

Om det bara finns en frekvens i ett sändningsområde får sändningstillståndet inte annat än i särskilda fall ges till en tidning med monopolställning och en sådan tidning får heller inte äga än 49 procent i det

mer lokala programföretaget. Tidningar får inte inneha samtliga sändningstillstånd i ett område där det finns flera sändningstillstånd.

Bestämmelserna är tillämpliga även andra associationer än norska aktiebolag.

Det finns konsolideringsbestämmelser närmare reglerar vilka

som ägarandelar som skall medräknas vid beräkningen av en aktörs samlade

254 Lagstiftning och reformstrdvanden i andra länder

ägarintresse. Statens Medieforvaltning avgör hur beräkningen av ägarandelar skall ske vid tillämpningen av bestämmelserna.

Ett tillstånd för lokal radio eller TV kan överlåtas efter godkännande

Statens Medieforvaltning. Detsamma gäller överlåtelse av mer än en av tredjedel ägarandelen i ett tillstånd. Vid överlåtelse av mer än en

av

tiondel finns en anmälningsskyldighet.

För nationella programföretag P4 och TV2 finns villkor i sänd-

som ningstillstånden om att ingen ensam eller grupp av aktörer kan äga mer

tredjedel av företaget. än en

Lagen kontroll förvärv i dagspressen och radio/TV

om av

I Norge antogs i juni 1997 lag om tillsyn över förvärv i dagspressen

en och i radio och TV. I propositionen se prp 1996-97 nr 30 anges att syftet med förslaget är att främja yttrandefriheten, de reella yttrandemöjligheterna och ett allsidigt medieutbud genom en lagstiftning som

möjlighet att ingripa mot oönskad grad ägarkoncentration i ger en av massmedierna.

I propositionen framhålls att även om det finns en tendens till ägarkoncentration i de etablerade massmedierna i Norge så visar Eierskapsutvalgets utredning NOU 1995:3 att den ännu inte har haft skadliga effekter för yttrandefriheten och de reella yttrandemöjligheterna. Den lagen presenteras därför som en form av bered-

nya skapslagstiftning i propositionen. Lagen har trätt i kraft den 1januari 1999.

Det framgår propositionen att regeringen inte ser någon konflikt

av mellan grundlagsskyddet för yttrandefriheten, som sägs avse den for-

mella yttrandefriheten, och bestämmelser om ägarkoncentration som

således inte beröra den sidan yttrandefriheten. Ägarkoncentra-

anses av tionen kan enligt propositionen däremot verka begränsande på de tillgängliga kanalerna för yttranden och därigenom begränsa de reella yttrandemöjlighetema, och i förlängningen det demokratiska meningsutbytet.

Den lagen har karaktär av fullmaktslag och inte ett detaljerat

nya regelverk. myndighet, Eierskapstilsynet, skall ha tillsynen över

En ny lagen och marknads- och ägarförhållandena i dagspressen samt radio och TV. Myndigheten får möjlighet att i varje enskilt fall ingripa mot förvärv ägarandelar leder till ägarkoncentration i strid mot

av som lagens syfte. Begreppet förvärv av ägarandelar är definierat direkt i lagen. Det framgår t.ex. att teckning ägarandelar och att förvärv av

av tillgångar som innebär att en verksamhet helt eller delvis tas över om-

fattas av lagens tillämpningsområde.

Lagstiftning och reformstrdvanden i andra länder 255

Eierskapstilsynet har under hösten 1998 utarbetat riktlinjer för ingripande enligt den s.k. eierskapsloven i syfte att säkra likabehandling

och förutsägbarhet.

Lagens tillämpningsområde i sak är avgränsat till dagspressen och radio och TV med motiveringen att dessa än så länge utgör de viktigaste opinionsbildande medierna. Lagen är alltså inte tillämplig på nya medier såsom elektroniska tidningar och andra Internettjänster. Det framgår dock att regeringen kan bestämma att lagen skall tillämpas andra medier och att Kulturdepartementet kommer att följa utvecklingen och eventuellt återkomma till frågan. Lagen är enligt förarbetena tillämplig inte bara på företag utesom slutande sysslar med tidningsutgivning eller radio- och TV-verksamhet utan även på företag som bedriver sådana verksamheter avgränsom en sad del i den totala verksamheten eller har ägarinflytande över tidsom nings- eller programföretag. Ägarinflytande i lagens betydelse innefattar utöver indirekt ägande t.ex. även uttryckliga eller underförstådda avtal. Det krävs alltså inte att ett företag har en ägarkontroll som uppgår till mer än 50 procent aktierna eller rösterna i ett företag driver av som dagstidningar eller radio- och TV-verksamhet. Däremot kommer, enligt riktlinjerna, lagen inte att tillämpas på andra företag än medieföretag som kan tänkas utöva sådan kontroll t.ex. över distributionsnät, en tryckerier, satelliter och kabelnät står i strid med lagens ändamål. som För sådana förvärv kommer bara konkurrenslagen eller den allmänna förvärvslagen att vara tillämplig. Geografiskt är eierskapsloven tillämplig på förvärv ägarandelar av som gäller eller är avsedda att gälla verksamhet i Norge. Enligt riktlinjerna betyder det att också förvärv ägarandelar görs utav som av ländska företag kan falla in under lagen de medför kontroll över om tidnings- och programföretag i Norge. Det påpekas att tvångsförsäljningar svårligen kommer att låta sig genomföras mot utländska företag och att ingripande vid sådana tillfällen kan riktas mot norska rättssubjekt. Lagen kan inte användas för att ingripa i de fall någon har staren kare ägarställning än vad som om är önskvärt beroende på medieföretagets egen tillväxt, nedläggning andra medieföretag eller förhållanav den som inte har med ägarförändringar att göra. Enligt motiven bör

lagen inte heller tillämpas på nyetableringar. I riktlinjerna klargörs att

detta även gäller nyetableringar kommer till stånd på grund att som av två aktörer går samman, så länge det är fråga verklig nyetableom en ring. Avgränsningen av lagens tillämpningsområde innebär att den inte kan användas för ingripande mot förvärv innebär s.k. vertikal som integration. Motivet för detta är att erfarenheterna i Norge visar att den

256 Lagstiftning och reformstrdvanden i andra länder

sorts problem följer vertikal integration är mest negativa när det

som av förvärvande företaget har dominerande ställning. Sådana situationer

en kan enligt propositionen hanteras effektivt konkurrensmyndig-

av heterna enligt konkurrenslagens regler. Vad i övrigt gäller konkurrenslagens möjligheter att förbjuda förvärv framstår betänkliga

som som med hänsyn till de reella yttrandemöjlighetema eller mångfalden i medieutbudet uttalas i förarbetena att konkurrenslagen sannolikt inte kan tillämpas på ett stort antal förvärv. Detta hänger i första hand ihop med att det i konkurrenslagen ställs krav på att det aktuella förvärvet skall medföra eller förstärka konkurrensbegränsning. Vidare bedöms

en konkurrenslagen inte fånga förvärv innebär ägarmässig

upp som en integration mellan olika medier. Slutsatsen är att det är tillfälligheter

avgör myndighetsutövning med stöd av konkurrenslagen tar som om hänsyn till de reella yttrandemöjlighetema och ett allsidigt medieutbud i tillräcklig utsträckning. Inte heller det skydd koncessionslagen

som eller lagen förvärv näringsverksamheter anses vara tillräck-

om av ger ligt, på grund att lagarnas syfte inte är att skydda yttrandefriheten.

av

Föreskrifterna till radio- och TV-lagen lägger inte hinder i vägen för att göra ett ingripande enligt lagen mot ett förvärv som i och för sig ligger inom för vad är tillåtet enligt föreskrifterna.

ramarna som

I lagen finns inga absoluta gränser för ägande i medierna. Eierskapstilsynet skall för varje enskilt förvärv självständigt bedöma om förutsättningar att ingripa med stöd lagen föreligger. Lagen och för-

av arbetena innehåller dock vissa utgångspunkter för hur denna bedömning skall göras för olika typer förvärv för att öka lagens förutsäg-

av barhet.

För att ingripande skall ske krävs att två förutsättningar är uppfyllda samtidigt. Den förutsättningen är att förvärvaren har eller får en

ena betydande ägarställning nationellt, regionalt eller lokalt. Bedömningen

vad är betydande ägarställning kommer att variera beroende av som en på vilken nivå analysen görs. En betydande ägarställning anses för dagspressens del för handen när en aktör på egen hand eller till-

vara

med andra kontrollerar än tredjedel den nationella sammans mer en av dagstidningsupplagan. Tröskelvärdet motiveras bl.a. med att den säkrar att det på ett nationellt plan alltid finns minst tre ägargrupper i dags-

Förutsättningen för ingripande också uppfylld när pressen. anses vara ett förvärv medför att någon kontrollerar mer än 10 procent av

som dagstidningsupplagan blir delägare i ett företag som ingår i en annan ägargrupp kontrollerar 10 procent av dagstidningsupplagan. För

som förvärv medför ägande inom företag mellan aktörer anses

som samma

än lO procent dagstidningsupplagan innebära betydande mer av en ägarställning. I propositionen påpekas att förvärv som innebär korsägande detta slag behandlas strängare än andra förvärv. När fråga är

av