Grannlands-TV i kabelnät betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar 1997:68 Kulturdepartementet

-TV

Grannlands

kabelnät

i

Betänkande av om ökade

Utredningen

norska TV-sändningar i svenska kabelnät

Stockholm 1997

Ä

kg

72%

Öga

50%

l h

Statens offentliga utredningar

WW 1997:68

W

Kulturdepartementet

Grannlands-TV

i kabelnät

Betänkande av Utredningen utökade

om

norska TV-sändningar i svenska kabelnät

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913g20595-3 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Den 11 juli 1996 förordnade chefen för Kulturdepartementet mig att från den 1 augusti 1996 vara särskild utredare i utredningen norska TV-sändningar

om i svenska kabelnät Ku 1996:02 med av regeringen beslutade direktiv Dir. 1996:53.

Samma dag förordnades universitetslektom Lars-Åke Engblom till sekreterare samt politiskt sakkunnige Kjell Lindström och hovrättsassessom Gunilla Svahn Lindström till experter i utredningen.

Lars-Åke Engblom verkade till den december

1 som sekreterare och förordnades därefter som expert i utredningen. Hovrättsassessom Ulf Törnblom har varit anställd som sekreterare från den 1 januari 1997 t.o.m. den 9 april 1997.

Jag slutför nu mitt uppdrag genom att överlämna ett betänkande benämnt Grannlands-TV i kabelnät.

Stockholm i april 1997

Lennart Bodström

Innehåll

Sammanfattning 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppdraget 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Bakgrund 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Kabel-TV i Sverige 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1 Teknik och utveckling 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Anslutna hushåll 22

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Kabelföretagen 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.1 Telia Kabel-TV 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 Kabelvision 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.3 StjämTV 28

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.4 Sweden on line 30

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Sammanfattning och slutsatser 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Kabel-TV i Norden 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3.1 Danmark 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Finland 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Norge 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Sammanfattning 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Norska TV-sändningar i Sverige 45

. . . . . . . . . . . . . . . ..

4.1 Tillgång 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Intresset hos publiken 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Intresset hos kabelbolagen 54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Upphovsrättsorganisationemas bedömning 56

. . . . . . . . . 4.5 Sammanfattning 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Tekniska förutsättningar 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Upphovsrätt 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Gällande rätt 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 COPYSWEDE rättighetsklarering i praktiken 64

- . . . . . . .

7 Kabelbolagens ställning 67

. . . . . . . . . . . . ... . . . . . . . . . . 7.1 Kabeloperatören, konsumenten och programföretaget 67

. . 7.2 Äldre rätt 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Gällande yttrandefrihetsgrundlagen och radio-

rätt -

och TV-lagen 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Konsumentlagstiftning m.m 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1997: 68

8 Överväganden och förslag 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédixektiven 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Valsedel. Abonnentval 1995 för Baarum Kabel-TV

T elnor Avidis kabcl-TV-system 107

. . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Resultat av kanalvalsundcrsökning 1995 för Telenor

Avidis 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Bakgrund och nuläge I kapitel I beskrivs det nordiska samarbetet på televisionens område.

Det har länge funnits ett intresse för ett nordiskt TV-samarbete. Detta intresse har manifesterats i ett antal utredningar och projekt. Få konkreta resultat har uppnåtts. Vissa partiella överenskommelser har dock varit av betydelse. Sålunda förekommer mellan Sverige och Finland ett av länderna subventionerat utbyte av program. I Sverige sänds vissa kabelnät och i marknäti över Stockholm en kanal bestående av finska program. I Finland sänds svenska program i en särskild kanal som bl.a. sänds ut i marknät. Genom agerande av danska och norska regeringar har danska TV-program blivit tillgängliga i norska kabelnät.

I kapitel 2 lämnas en beskrivning av kabel-TV-verksamheten i Sverige.

Över hälften av de svenska hushållen, 54 %, hari dag möjlighet att ta emot TV-program via kabel- eller centralantennanläggningar. Den övervägande delen av dessa har tillgång till ett varierande utbud av svenska och utländska satellitkanaler. I cirka en fjärdedel av kabel-TV-hushållen har man dock valt att begränsa sig till de kanaler som enligt lagen måste finnas i alla nät, SVT1, SVT2, TV4 och den eventuella lokala kanalen de s.k. must carry-kanalema. Priset för de olika tilläggsutbuden varierar beroende på innehåll, omfattning och de olika bolagens koncept. I det följande används uttrycket must carryskyldighet när den som äger eller förfogar över ett kabelnät är skyldig att tillhandahålla en viss programtjänst utan extra kostnad för mottagning och uttrycket must offer när kabelbolaget är skyldig att förmedla viss programtjänst men kan ta ut ersättning för den aktuella programtjänsten.

Marknaden domineras av fyra olika företag, varav ett, Telia Kabel-TV, är större än alla andra tillsammans. Telia Kabel-TV har nästan 1,3 miljoner anslutna hushåll. Det motsvarar en tredjedel av alla svenska bostäder. Övriga större företag är Kabelvision 460 000 hushåll, StjärnTV 217 000 och Sweden on Line 190 000.

De olika företagens totala utbud omfattar mellan 30 och 40 kanaler. Utöver SVT1, SVT2 och TV4 har de svenskspråkiga satellitkanalema TV3, kanal fem, TV6 och Z-TV samt de utländska Eurosport och MTV den största utbredningen. Bara en mycket liten del av Sveriges befolkning har tillgång till TV-program från grannländema. Dansk TV l kan ses av 12 % av svenskar

SOU 1997: 68

na, norska NRK av 5 % och finska kanaler av 6 %, medan mellan 32 och 51 % av befolkningen i grannländema har tillgång till de svenska huvudkanalerna.

Kabel-TV-företagen bestämmer i allt väsentligt över utbudet från främst kommersiella utgångspunkter. Konsumentinflytandet är synnerligen begränsat.

Kabel-TV-marknaden i Sverige synes mättad i den bemärkelsen att utbyggnaden har avstannat. Förhoppningen inom branschen är att den interaktiva sektorn och därmed sammanhängande nya tjänster kan innebära en expansion.

I kapitel 3 behandlas Kabel-TV-verksamheten i Danmark, Norge och Finland.

Kabel-TV-utvecklingen i dessa nordiska grannländer har varit ganska likartad med den i Sverige. Skillnaderna kan delvis härledas till ländernas geografiska läge och struktur. I Finland och Norge är en dryg tredjedel av alla hushåll anslutna till kabel-TV, i mer tättbefolkade Danmark något fler.

Både den danska och norska lagstiftningen har som mål att ge de enskilda konsumenterna en reell möjlighet att påverka programutbudet. Konsumentinflytandet tillgodoses genom olika val- och omröstningsförfaranden.

Företagsstrukturen påminner om den svenska; ett fåtal större företag dominerar marknaden i varje land. Företagens olika marknadsstrategier styr också i hög grad utbudets sammansättning. De företag, som är inriktade på att maximera dekoderutbudet och bygga basutbudet på upphovsrättsfria satellitkanaler har färre och dyrare grannlandskanaler. De företag, som har ett

- bredare, dekoderfiitt fast något dyrare basutbud kan erbjuda ett större utbud av grannlandskanaler till ett mer överkomligt pris. Traditionen är av betydelse for tillhandahållandet av grannlandskanaler. I Danmark har svenska och tyska kanaler kunnat sesi flera decennier via vanliga antenner. I Osloområdet och i gränstraktema mellan Norge och Sverige har en liknande tradition funnits vad gäller Sveriges Televisions båda kanaler. Det har därför varit naturligt att distribuera svenska kanaler i kabelnäten.

I alla tre länderna har utbyggnaden av kabelnät avstannat.

I kapitel 4 redovisas omfattningen av norska TV-sändningar i Sverige, intresset för grannlandsprogram i Norden och av utredningen initierade undersökningar samt görs en bedömning av intresset för grannlandsprogram i Sverige.

Intresset för grannländernas TV-program är relativt stort i Sverige. I Norge är de svenska programmen de populäraste efter de norska. I Danmark är de svenska och tyska de mest sedda efter de danska. Det finns inga belägg för att det skulle finnas en radikal avvikelse när det gäller intresset för grannlandsprogram mellan de skandinaviska länderna. De undersökningar utredningen initierat i Varberg och Nacka motsäger inte detta förhållande. Dessa

Sammanfattning

enkäter visar också att intresset för NRK är större än för en del kanaler som tagits i kabeldistributöremas grundutbud.

Kabel-TV-företagens motstånd mot nordiska grannlandsprogram har främst ekonomiska orsaker. Iden mån norska och danska program finns i de prisbilliga basutbuden är det av traditionella skäl och/eller för att kabel-TV-företagen inte vill lyfta ut de nordiska programmen inför risken att tappa kunder eller drabbas av negativa reaktioner.

I kapitel 5 redovisas tekniska möjligheter för ökade sändningar av norska program i Sverige. Det konstateras att det för närvarande inte finns några tekniska hinder för att förmedla norska prograrntj änster i svenska kabelnät.

I kapitel 6 redogörs för vissa upphovsrättsliga regler som sändningarna i kabelnät aktualiserar och fördelningen av ersättningar. Det noteras att det finns en legal och avtalsmässig ordning som ger möjlighet att klarera rättigheterna för sändningar av norska programtjänsteri svenska kabelnät och att upphovsrätten inte utgör något hinder för tillhandahållande av norska programtjänster i svenska nät.

I kapitel 7 beskrivs en del relevant lagstiftning, såväl äldre som gällande rätt, rörande förhållandet mellan kabelbolag, programföretag och konsument.

Kabelbolagen intar en monopolliknande ställning i förhållande till konsument och programföretag. Under kabelverksamhetens inledande år krävdes tillstånd för att bedriva sändningar i näten. I lagstiftningen fanns en bestämmelse om samråd med abonnentema. Abonnentema hade dock inte något reellt inflytande över t.ex. programutbud. Konsumenter och prograrnföretag hade en svag ställning i förhållande till kabelbolagen.

Genom yttrandefrihetsgrundlagen infördes etableringsfrihet för kabelverksamhet. Tillstånd behövs därför inte längre för att sända program i kabelnät. Friheten att bedriva kabelsändningar kan dock undantagsvis inskränkas. I radio- och TV-lagens finns med stöd av undantaget regler om skyldighet att utan kostnad för mottagningen förmedla vissa prograrntjänster i kabelnät, s.k must carry. De kanaler som omfattas är SVT1 och TV4 samt en kanal för ett s.k. lokalt kabelsändarföretag. Skyddet för etableringsfriheten innebär att YGL kan förhindra en lagreglering av förhållandet mellan kabelbolag och konsument och mellan kabelbolag och programföretag. Den närmare innebörden av etableringsfriheten är emellertid inte helt klar. Skyddets betydelse och utsträckning får bedömas från fall till fall.

Det finns för närvarande ingen konsumentlagstiftning som ger abonnentema möjlighet att kräva inflytande över programutbudet. Konsumentverket har tidigare hos regeringen hemställt om åtgärder med anledning av konsumenternas missnöje med kabelverksamheten.

SOU 1997: 68

Förslag Kapitel 8 innehåller den särskilde utredarens överväganden och förslag.

Utredaren föreslår att den lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad ha med de svenska kanalerna SVT1, SVT2 och TV4 samt en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public service-kanal från vardera Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen, om de så finner lämpligt, ha rätt att ta ut en rimlig tilläggsavgift. Utredningen föreslår vidare att kabel-TV-företagen efter norsk modell skall vara skyldiga att med jämna mellanrum företa undersökningar av abonnentemas programönskningar och att resultaten av dessa undersökningar skall ligga till grund för utfominingen av programutbuden.

Uppdraget

Uppdraget enligt regeringens direktiv Dir 1996:55, bilaga kan sammanfattas på följande sätt.

Utredaren skall bedöma efterfrågan av TV-sändningar från Norge bland svenska kabelbolag och tittare.

Utredaren skall redovisa de tekniska och rättsliga förutsättningarna för utökade norska TV-sändningar i svenska kabelnät.

Utredaren skall uppskatta vilka kostnader som kan uppkomma vid altemativa förslag om utökade norska TV-sändningar föreslå finansiering.

samt Kostnaderna får inte belasta den svenska statsbudgeten eller tas ut genom en höjd TV-avgift.

Utredningsarbetet har skett i kontakt med berörda myndigheter, organisationer och programföretag. Företrädare för de största kabel-TV-företagen och branschföreträdare har intervjuats. En studieresa till Norge har företagits, varvid samtal skett med representanter för norska kabel-TV-företag, Norsk Rikskringkasting och Norges Kulturdepartement.

Utredningen har initierat en enkätundersökning intresset för norska

om TV-program på två svenska orter. Den har genomförts vid Högskolan i Jönköping.

1 Bakgrund

Värdet av den nordiska gemenskapen Det nordiska samarbetet är till stor nytta och glädje för Nordens folk. Det bygger på en historisk, kulturell, geografisk och språklig samhörighet och har en bred folklig förankring. Samhörigheten och samarbetet mellan Nordens folk och länder har skapat gemensamma grundvärderingar och en likartad samhällsutveckling.

Mycket av samarbetet sker på informella vägar, genom täta kontakter mellan människor, organisationer, företag och institutioner. Miljontals människor i Norden besöker årligen något grannland; en femtedel av allt handelsutbyte i Norden sker mellan de nordiska länderna.

Det officiella samarbetet mellan Nordens länder och självstyrande områden i Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och andra gemensamma organ har på många områden lett till resultat och reformer av stor praktisk betydelse för de enskilda människorna i de nordiska länderna, såsom passfriheten, den fria nordiska arbetsmarknaden, det gemensamma socialförsäkringssystemet, den nordiska miljömärkningen och det långt utbyggda samarbetet inom utbildningsområdet.

I internationella sammanhang sker också en nära samverkan mellan Nordens folk och länder, även om de nordiska länderna och de självstyrande områdena valt olika anslutningsforrner till det europeiska samarbetet. Det finns många Samarbetsområden, där Norden utgör en naturlig enhet.

Under senare år har särskilt kultursarnarbetet prioriterats. Ungefär hälften av den nordiska budgeten på cirka 800 miljoner svenska kronor avsätts till kulturellt samarbete i olika former. Denna ökning av resurserna till det nordiska kultursarnarbetet har anmärkningsvärt nog inte omfattat det nordiska TV-utbytet. Inga samnordiska medel har avsatts som bidrag till en utbyggnad av detta.

Televisionens genomslagskraft Likväl är televisionen det medium som de nordiska samarbetsförhoppningarna framför allt knutits till. Det beror på både mediets karaktär och genomslagskraft. En nordisk medborgare seri genomsnitt på TV cirka två timmar om dagen. Som framgår av figur 1:1 och 1:2 ägnar den svenska och norska befolkningen nästan exakt lika lång tid åt mediekonsumtion per dygn, 5 tim-

SOU 1997: 68

mar och 29 minuter i Sverige, 5 timmar och 32 minuter i Norge. Televisionens andel äri Sverige 30 % och i Norge 37 %.

Televisionen är, vare sig man tycker om det eller inte, den största teatern, den inflytelseserikaste nyhetsfönnedlaren förutom att den även är den meste underhållaren i landet. Televisionen har blivit den nationella scenen och det nationella forumet för information och debatt, skriver professor Olle Findahl i Nordisk kontakt 3/1995.

"Å forbedne og utvide avis- og tjemsynsreportasjene fra naboland til naboland er svart viktig, og har dessuten en språklig dimensjon: Vi lazrer å förstå hverandre bedre, underströk Norges statsminister Gro Harlem Brundtland i sitt öppningstal vid konferensen Ny gullalder for nordisk kultur 1991.

I en rapport från Nordiska ministerrådet i juni 1996, Det umistelige, som handlar om den nordiska språkförståelsen i ett bredare perspektiv, framhävs särskilt televisionens roll för språkförståelsen och samhörigheten mellan nordiska länder 47 :

"Siden slutningen af 1950eme er svensk tv blevet set i stadig større dele af Norge, og frem til l980eme var de svenske udsendelser de eneste altemativer til NRK-tv på de norske skzerme. I dag er svensk fjemsyn forlatngst blevet et tilbud til de allerfleste norske seere. Dansk tv er derimod først blevet tilgzengeligt fra slutningen af 1995. Det har medført, at de fleste nordmzeand i dag er langt mere fortrolige med svensk tale, end de var tidligere.

Exemplet ger en antydan om vilken betydelse televisionen kunde ha haft om en ömsesidig utväxling av nationella TV-program tidigt hade skett mellan de nordiska länderna som en kulturpolitisk åtgärd. Nu är, fortsätter rapporten, situationen bedrøveligevis den, at et sådant princip endnu ikke er gennemført, og i mellemtiden er tv-markedet blevet oversvemmet af isaer engelsksprogede underholdningskanaler, som gør publikums interesse for nye tv-tilbud fra nabolandene mindre, end det var ønskeligt."

Det nordiska TV-samarbetet De första tankarna på ett nordiskt TV-samarbete väcktes redan 1955. Ett förslag framfördes i Nordiska rådet om att man gemensamt skulle bygga ut sändarnätet och även gemensamt producera program, eftersom det nya mediet var så kostbart. Till en början var det alltså ekonomiska synergieffekter som eftersträvades i ett nordiskt TV-samarbete.

Nordiska rådet antog 1973 en konkret rekommendation om ett nordiskt TV-samarbete i syfte att stärka kulturgemenskapen och öka språkförståelsen. Detta blev upptakten till ett långvarigt och omfattande utredningsarbete. Den första utredningen, "TV över gränsema", avsåg markdistribuerad TV. När denna presenterades 1974 påpekade en av remissinstansema att det borde tinnas goda förutsättningar för att via en direktsändande satellit överföra radio- 14 och TV-program i Norden. Det ledde till att en särskild statssekreterargrupp

Bakgrund

1975 fick i uppgift att analysera satellitaltemativet tekniskt och programmässigt. Gruppen var klar 1977 och lade då fram rapporten "Nordisk radio och tv via satellit". I denna konstaterades att permanent satellitdistribution av samtliga i Norden existerande sju nationella TV-kanaler och elva radiokanaler

det s.k. totalaltemativet var realistiskt och att kostnaderna for detta var över-

komliga i relation till antalet TV-licensbetalare. Ett alternativ med en gemensam redigerad TV-kanal redovisades också.

Nordiska ministerrådet inledde därefter en Fördjupad studie, den s.k. Nordsat-utredningen för att ingående belysa de kulturpolitiska, prograrnpolitiska, tekniska, juridiska och ekonomiska aspekterna av förslagen. En diger rapport, på 2 000 sidor, förelåg i september 1979 och låg till grund för Nordiska ministerrådets förslag till Nordiska rådet i december 1981 att

om inleda ett nordiskt satellit-TV-samarbete enligt det s.k. totalaltemativet. Samarbetet skulle baseras på ett folkrättsligt bindande avtal mellan de medverkande länderna och kunde t.ex. finansieras ett uttag extra licens

genom av en på 30 svenska kronor per TV-hushåll och år.

Nordsat-förslaget korn dock att hejdas av skilda motiv och intressen inom och över de nordiska ländergränsema. Planerna mötte bl.a. motstånd från kulturarbetarorganisationema. Ett satellitsamarbete ansågs av vissa

som en fara, eftersom ett ökat TV-tittande kunde leda till en minskad kulturkonsumtion eller kulturaktivitet i övrigt. Denna uppfattning hävdas dock inte längre. En annan diskussion gällde hur upphovsrättsersättningama skulle utformas vid sändning av program över hela Norden.

Strax före Nordiska rådets session 1982 trädde Danmark ur det nordiska TV-satellitsamarbetet av främst kostnadsskäl. Efter Danmarks utträde återkallades Ministerrådets förslag till Nordiska rådet Nordsat. De övriga länder-

om na fortsatte dock planeringen om en direktsändande TV-satellit, kallad Tele- X. I november 1985 beslöt Ministerrådet att använda de två tillgängliga TVkanalema i Tele-X och genomföra en treårig försöksperiod med två redigerade sarnnordiska TV-program med skilda profiler, en nyhets- och aktualitetskanal och en kultur- och underhållningskanal. Danmark och Island deltog dock inte i beslutet. Inte heller detta projekt förverkligades. I juni 1987 uttalade sig statsrninistrama i Finland, Norge och Sverige for ett trekanalsaltemativ i Tele-X, där vardera landet skulle disponera en kanal. Danska och isländska program skulle i begränsad omfattning kunna ingå i de andra kanalerna. Även detta förslag stannade planeringsstadiet

Den 3 maj 1988, efter 15 års utredande och förhandlande mellan regeringarna, tvingades Nordiska ministerrådet konstatera att "det inte förelåg förutsättningar för att nå en uppslutning kring ett perrnament utbyte TV-pro-

av gram i Norden via direktsändande satellit". Beslutet från 1985 om den treåriga forsöksverksamheten upphävdes samtidigt.

Tanken levde dock vidare. TV-frågan togs upp på nytt i december 1992, då de nordiska Samarbetsministrarna lanserade idén om en samnordisk

ny-

SOU 1997: 68

hetskanal via satellit. Initiativet följdes upp Nordiska rådets session i Oslo

år uppmanade de nordiska statsministrama de licens- 1993 och i juli samma ñnansierade nordiska TV-bolagen att utarbeta ett förslag om en gemensam nordisk satellitkanal. i

Förslaget med arbetsnamnet "Nordstjäman" förelåg i oktober 1993. Kanalen skulle sända 3-4 000 timmar varje år, innehålla ett brett utbud av nyheter, drama, spelfrlm, dokumentärer och evenemang, finansieras via abonnemangsavgifter 60 kr/månad och gå ihop ekonomiskt om man fick 700 0O abonnenter. Projektet förutsatte att nationella eller nordiska myndigheter bidrog med 100 miljoner kronor/år till översättningskostnader och 550 miljoner till lånegaranti. Statsministrama ansåg vid Nordiska rådets ses-

en sion i Mariehamn i november 1993 att programuppläggningen och distributionsforrnen var intressant, men deklarerade samtidigt att regeringama inte var beredda att skjuta till några medel. Istället uppmanade de TV-bolagen att själva arbeta vidare med projektet. Därmed föll i praktiken även detta försök att få till stånd en sarnnordisk TV-kanal.

Statsministrama också vid ett möte i Reine i juli 1993 de nordiska

gav kulturministrama i uppdrag att utreda möjligheterna att förbättra förutsättningarna för mottagning av grannländemas TV-program och att få till stånd ett utökat samarbete mellan de nationella TV-bolagen. Vid rådssessionen i Mariehamn begärde statsministrama därtill en belysning av de upphovsrättsliga frågorna, liksom möjligheterna att använda medel från den nordiska

av kulturbudgeten för att öka TV-utbytet och TV-samarbetet. En första version

kulturministrarnas rapport Nabolands-TV" förelåg i början av 1994. Den av konstaterade bl.a. att det inte fanns några tekniska hinder för en ökad grannlandsspridning TV-program, men att en sådan utvidgning förmodligen

av skulle kräva offentliga subsidier i en eller annan form. I anslutning till detta bör dock påpekas att sändningarna av svenska och danska program i Norge och svenska och norska program i Danmark inte är subventionerade. I rapporten pekas också på att Nordvisionssamarbetet mellan de licensfrnansierade TV-finansierade TV-bolagen ökat i omfång, bl.a. tack vare bidrag från den nordiska samproduktionsfonden, i sin tur bygger på TV-företagens in-

som täkter från kabeldistribution i grannländema. I den slutliga rapporten menade kulturministrarna att frågan om en utökad spridning av grannlandsprogrammen berodde på det faktiska intresset hos publiken, dvs. vilken marknad som fanns. På denna grund avvisade de i ett brev till Statsministrama den 9 november 1994 att det skulle ställas nordiska medel till förfogande, annat än i helt speciella och avgränsade fall i Nordens utkanter.

Trots alla utredningar och initiativ har alltså varken några samnordiska TVkanaler eller radikalt ökad spridning av grannländemas TV-program kun-

en nat åstadkommas. Däremot var den reklamñnansierade, satellitdistribuerade och privatägda Kinnevik- kanalen TV3 under ett etableringsskede i början av 1990-talet en sarnnordisk kanal med svenska, danska och norska tittare

Bakgrund

målgrupp. Denna kanal har dock kommit att delas upp på som gemensam svensk-, dansk- och norskspråkiga kanaler.

År 1997 sänds enda samnordiskt TV-program regelbundet i alla fem

ett länderna Det är de nordiska tipsbolagens spelprogram Viking-Lotto.

Partiella överenskommelser

De nordiska TV-utredningarna har framför allt varit inriktade på att åstadkomma samnordiska helhetslösningar. När detta har misslyckats har bilaterala överenskommelser initierats. Efter ett sådant initiativ från statsministrarna Palme och Sorsa tillkom under 1980-talet Finlands fjärde TV-kanal, bestående av svenska TV-program hämtade från Kanal 1 och TV överförda med länk i direkt och oförändrad form. På samma sätt komponerades en kanal, bestående av direktöverförda finska program för spridning till svenska kabelnät och i marknätet över Stockholmsområdet. Upphovsrättskostnadema bestrids i detta fall av svenska resp. finska staten. Motivet för detta utbyte är att tillgodose speciella önskemål från både den svenskspråkiga befolkningen i Finland finskspråkiga invandrare i

och den stora gruppen Sverige.

I december 1995 blev det tekniskt möjligt att i norska kabelnät ta emot Danmarks Radios och danska TV 2:s program. Detta skedde efter ett direkt agerande av de norska och danska statsministrama, Gro Harlem Brundtland

Poul Nyrup Rasmussen. Dessa anmodade i mars 1995 kulturdeparteresp. menten i de båda länderna att försöka åstadkomma en bilateral lösning för distribution dansk TV i Norge. Under hösten löstes de tekniska och upp-

av hovsrättsliga problemen och vid månadsskiftet november/december 1995

börja distribueras i norska kabelnät. Distribukunde de danska programmen tionen sker helt kommersiella villkor, inga offentliga medel har ställts till förfogande. Över 100 000 norska kabel-TV-abonnenter har våren 1997 tillgång till de danska programmen.

SOU 1997: 68

Figur 1:1. Mediekonsumtionen i Sverige 1995. Den tid ägnas dt

som mass-

medier fördelade på olika medier %. Källa: Nordicom. Mediebarometern.

Vecko/månadstidning 3 % Böcker 9 % CD/grammofonskiva 6 % Kassettband 4 % Radio 34 %

2% 7%

I Morgontidning

I Video

I Television

ä

Kvällstidning

ä Vecko/månadstidning

30%

HJ Böcker

CD/grammofonskiva

Kassettband

U Radio

I Special-facktidskrift

Bakgrund Figur 1:2. Mediekonsumtionen iN0rge 1995. Den tid som ägnas åt massmedier fördelade på olika medier. Källa: Norsk Mediebarometer 1995.

17:3Fjernsyn

Hjemme-PC I Bøker I Ukeblad ä Avis m Video llII: PIate/kassett/CD ä Tidskrift ä

Radio I Tegneserieblad

2 Kabel-TV i

Sverige

2.1 Teknik och utveckling

Kabel-TV innebär att TV-signaler överförs från en sändare till en mottagare via kabel. Sådana trådbundna sändningar startade redan 1940-talet i USA:s storstäder, där den höga och täta bebyggelsen gjorde att vanliga marksändare inte fullgod bildkvalitet. Istället togs sändningarna emot via en väl place-

gav rad centralantenn och från denna drogs kabel till de enskilda hushållen.

snabb tillväxt av kabel-TV-näten i

Under 1950- och 60-talen skedde en USA. I början av 1970-talet hade tekniken utvecklats såatt man i kabelnäten kunde distribuera ett mycket ston antal kanaler.

Kabelnäten i Europa byggdes ut av delvis andra skäl. De motiverades som regel inte av dåliga mottagningsförhållanden utan av en önskan att ta in fler program än vad som var möjligt med en vanlig antenn. I Europa blev Benelux-länderna först med kabel-TV i stor skala. Där brukades kabelnäten främst för att sprida grannländemas program.

Utbyggnaden av kabel-TV-nät i övriga Europa tog fart i början av 1980talet, då satelliter började användas för att sända TV-program till hushållen. I Sverige antogs 1984 en lag som tillät satellitrnottagning via kabelnät. Därefter skedde en mycket omfattande utbyggnad. Grunden för de svenska kabel-TVnäten utgjordes de centralantennsystem, som på 1960- och 70-talen instal-

av lerats i ett stort antal nybyggda flerfamiljshus och så småningom även byggts in i äldre flerfamiljshus. Kabelnätverken består av koaxialkablar med betydligt högre kapacitet bandbredd än det vanliga telenätet. Det förekommer också fiberoptiska kablar.

Av naturliga skäl är kabel-TV koncentrerat lill tätorter med goda förutsättningar att förena många hushåll i ett och samma kabelnät. Kabelnäten har som regel kapacitet för 30-40 kanaler.

För TV-sändning via kabel krävs i Sverige inte tillstånd. Däremot är var och en som förfogar över ett kabelnät skyldig att utan ersättning förmedla de marksända kanalerna SVT1, SVT2 och TV4. Regelverket och kabelbolagens rättsliga ställning beskrivs närmare i kapitel

SOU 1997: 68

2.2 Anslutna hushåll

En officiell sammanställning över hur många som har kabel-TV i Sverige har inte gjorts sedan 1991. Den upprättades då av den tidigare tillståndsmyndigheten inom området, Kabelnämnden, vilken upphörde 1994. I augusti 1991 var l 727 327 hushåll anslutna till kabel- eller satellit-TV. Av dessa kunde 1 577 295 nås av satellitsändningar.

Hösten 1996 var 1 783 000 hushåll 45 % av alla hushåll i landet anslutna till något kabel-TV-nät enligt den basundersökning det branschägda publikundersökningsföretaget MMS/Nielsen utförde i augusti-oktober 1996. Samtidigt var 371 000 hushåll 9 % av alla hushåll i landet anslutna till

en centralantennanläggning for mottagning av mark-TV-kanaler. Totalt var alltså 54 % av landets hushåll anslutna till olika kabel- eller centralantennät. Uppgifterna är insamlade i samband med den årliga uppdatering av svenskarnas innehav av TV-utrustning och TV-kanaler som MMS/Nielsen gör genom personliga intervjuer i cirka 6 000 hushåll.

En uppskattning, byggd på inhämtade uppgifter från kabelföretag och branschorganisationer, visar att cirka 600 000 personer valt sådana anslutningsformer att de bara har tillgång till de svenska huvudkanalema SVT1, SVT2 och TV4. Av dessa erhåller dock cirka 400 000 personer även satellitkanalen TV3 utan tilläggskostnad i ett kabel-TV-företags nät.

14 % av hushållen hade hösten 1996 privat parabol. Samtidigt hade

en 5 % av hushållen tillgång till en samägd parabolantenn. Totalt uppgick antalet hushåll med satellit-TV eller kabel-TV i någon form till 64 % hösten 1996.

Tabell 2:1 är en sammanställning av hela befolkningens mellan 3-99 år innehav av TV-kanaler i bostaden hösten 1996. Som denna visar har utöver

- Kanal TV 2 och TV4 de svenskspråkiga satellitkanalema TV3, Femman,

- TV6 och Z-TV samt de utländska Eurosport och MTV den största utbredningen. Samtliga dessa kanaler ingår också utan tilläggskostnad i det största kabel-TV-företagets, Telia Kabel-TV:s grundutbud. För rätten att sända dessa program behöver Telia Kabel-TV inte betala ersättning. De nordiska grannländernas allmän-TV-kanaler ingår vanligen inte i grundutbudet; två av de fyra största kabel-TV-företagen erbjuder praktiskt taget inga nordiska

grannlandskanaler till sina kunder. Därav följer den låga täckningsprocenten för de danska, finska och norska programmen enligt de utbrutna siffrorna i tabell 2:2. Denna tabell, liksom tabell 2:1 är baserad på MMS/Nielsens basundersökning hösten 1996. Siffrorna avser satellit-TV, kabel-TV och "gränstittande" på grannländemas marksända kanaler. De intervjuade har själva fått uppge vilka kanaler man haft tillgång till.

Kabel-TV i Sverige Tabell 2:1. Innehav av TV-kanaler i bostaden i hela TV-befolkningen 3-99 år. Hösten 1996. Kanal % 1000-tal

SOU 1997: 68

Källa: MMS/Nielsens Basundersökning som genomfördes 19 augusti-ll oktober 1996

Tabell 2:2. De svenska TV-tittarnas tillgång till de nordiska grannländernas TV-kanaler hösten I 996.

Andel av hela Antal

befolkningen 3-99 år Danska program

Finländska program

kanalen Norska program

Källa: MMS/Nielsens basundersökning hösten 1996.

Som jämförelse kan nämnas att de svenska kanalerna Kanal l och TV 2

enligt en sammanställning i Nordisk Medie Nyt 4/1996 kan ses av 46 % av

totalbefolkningen i Norge och av 51 resp. 50 % av danskarna. 32 % av ñn-

Kabel-TV i Sverige

ländarna har tillgång till den redigerade svenska kanalen som har beteckningen TV4 i Finland och som består av direktöverförda program från Kanal 1 och TV Däremot uppger sig bara 6 % den svenska befolkningen

av kunna se den redigerade finska kanalen FTV, eftersom denna enbart i Stor- Stockholm sänds via marknätet- med vidaredistribution till del kabelnät

en samt i övriga landet endast i 24 av Telia Kabel-TV:s nät, mot extra avgift.

Danskarna, finländarna och norrmännen kan alltså i stor utsträckning följa dc svenska TV-programmen, medan en betydligt mindre andel svenskar kan se TV-programmen från de närmaste grannländerna. Med det femte nordiska landet, Island, förekommer inget prograrnutbyte via satellit i vare sig ena eller andra riktningen.

2.3 Kabelföretagen

Det klan största företaget i branschen är Telia Kabel-TV f.d. Svenska Kabel- TV med 1 292 000 anslutna hushåll, vilket motsvarar en marknadsandel

av 57 %. Dämäst följer Kabelvision med 460 000 hushåll 21 %, StjämTV med 217 000 10 %, Sweden on Line 190 000 9 %, medan övriga mindre kabelnät tillsammans når 61 000 hushåll 3 %.

Företagen samverkar i Svenska Kabel-TV-foreningen, intresseförening

en som tillvaratar kabeloperatöremas intressen upphovsrättsliga och andra

ur aspekter och verkar för sammanhållning i gemensamma frågor.

Vad gäller kostnader för verksamheten har inget av kabelbolagen uppgivit vilka kostnader de har för rätten att sända de program som finns i näten.

2 .3 l Telia Kabel-TV

.

Ägare

Telia Kabel-TV som från starten 1983 till 1991 hette Televerket Kabel-TV, och 1992-1996 Svenska Kabel-TV är ett helägt dotterbolag till statligt ägda Telia AB f.d. Televerket. Telia AB har i dag två huvudgrenar: Telia Info- Media och Telecom. Inom Telia InfoMedia Television är Telia Kabel-TV en juridisk enhet med huvudkontor i Göteborg.

Anslutna hushåll Telias kabel-TV-nät omfattade den 31 december 1996 1 292 000 hushåll, vilket motsvarar 33 % av alla hushåll i Sverige. Det är Europas näst största. Abonnentema är spridda över hela landet. I Göteborg, Partille och Mölndal har Telia Kabel-TV sitt största enskilda nät med cirka 200 000 hushåll. Företagets olika nät i Stor-Stockholm omfattar tillsammans cirka 250 O0 abon-

SOU 1997: 68

nenter. Av Telia Kabel-TV:s närmare 1,3 miljoner hushåll är 1,1 miljoner sammankopplade i ett ñberoptiskt nät.

Utbud och marknadsszrategi Telia Kabel-TV har två anslutningsforrner. Dels individuella avtal med cirka 100 000 hushåll. Dels avtal med olika fastighetsägare, till vilka Telia Kabel- TV levererar programinnehållet via ett signalpaket. Telia Kabel-TV tar betalt för en teknisk servicekostnad, cirka 25 kronor i månaden, dvs. 300 kronor om året. I detta pris ingår också Telia Kabel-TV:s grundutbud.

Telia Kabel-TV:s grundutbud består av tio kanaler, fyra fasta kanaler, de s.k. must carry-kanalema SVT1, SVT2, TV4 samt lokalkanalen. Därtill upp till sex rörliga kanaler, som inte är belagda med ytterligare någon programavgift för abonnentema. Vilka de rörliga kanalerna är kan variera från ort till ort, men på de allra flesta håll är dessa under 1997: TV3, kanal fem, TV6, Eurosport International, MTV och Z-TV. För ingen av dessa sex rörliga kanaler betalar Telia Kabel-TV någon upphovsrättsavgift. Om någon TVkanal i grundutbudet tas bort ersätts den en annan så att antalet bibehålls.

av Så skedde på många håll vid årsskiftet 1996/97, då den franska kanalen TV 5 ersattes av TV6.

I de flesta nät distribuerar Telia Kabel-TV ytterligare några okodade kanaler i grundutbudet utan extra kostnad. Dessa kanaler kan bytas ut eller tas bort utan att ersättas med andra kanaler. En av dessa extrakanaler är Telia Kabel- TV:s egen informationskanal, TV9.

På vissa orter distribueras av tradition som det uttrycks i företagets in-

formationsmaterial någon eller några av de nordiska kanalerna i grundutbu-

det eller som extra kanal. Då tillkommer en upphovsrättsavgift som fastighetsägama åtagit sig att inkassera via hyran och som 1997 är 5 kronor och 60 öre per månad för två nordiska kanaler samma pris för en kanal. På dessa orter kan Telia Kabel-TV:s grundutbud därmed bli något dyrare per månad. I Uddevalla, där norsk TV ingår, kostar t.ex. grundutbudet 27 kronor per månad eller 324 kronor per år.

Övriga kanaler är placerade i Telias Kabel-TV:s betal-TV-utbud. För att ta in dessa krävs en särskild dekoder. Telia Kabel-TV säljer ett "baspaket" med fem betal-TV-kanaler där dekodem ingår till en kostnad av 69 kro-

- nor/månad. Den som därmed disponerar en dekoder kan teckna abonnemang på något av Telia Kabel-TV:s övriga betal-TV-paket, "TV-mix eller Euromix" eller prenumerera på något av de ñlmpaket som Telia Kabel-TV också saluför.

I det s.k. baspaketet ingår Finlands TV, den kanal som främst riktar sig till finskspråkiga invandrare se avsnitt 1.4. På några få orter erbjuds också danska och norska kanaler i betal-TV-utbudet. De kostar då väsentligt mer än om de ingår i det ovan beskrivna grundutbudet. Priset är 1997: 39 kronor per

Kabel-TV i Sverige

månad och kanal. Har man inte redan ett baspaket med dekoder tillkommer 69 kronor/månad. Telia Kabel-TV inriktar sig alltmer på att skapa interaktiva, TV-baserade tjänster. Permanent verksamhet eller försök har bl.a. inletts med olika beställ- TV-tjänster, selektiv TV-reklam och Internet via kabel-TV-nätet. Telia Kabel- TV förbereder också övergång från analog till digital teknologi. en snar

Ekonomi

Företaget redovisade för 1995 efter avskrivningar och finansnetto en vinst på 80 miljoner kronor. Räntabiliteten på det sysselsatta kapitalet 21,1 %. var Rörelsens intäkter uppgick till 575 miljoner, kostnaderna till 392 miljoner och avskrivningarna till 119 miljoner. Företaget lämnade ett koncembidrag på 38 miljoner. Resultatet var 12 miljoner bättre än 1994. Detta förklaras i årsredovisningen av lägre avskrivningar att del anläggningar färdigavgenom en skrivits. De totala intäkterna minskade däremot med 10 miljoner från 1994. Minskningen ligger framför allt på betal-TV-sidan; däremot ökade intäkterna inom gmndutbudet. Antalet anställda uppgick till 224.

2.3.2 Kabelvision

Ägare

Kabelvision är sedan oktober 1996 ett helägt dotterbolag till Netcom Systems AB, som ingår i Stenbecksfären. Kabelvision grundades 1986 Seth av Larsson och Bengt Lindholm tillsammans med Formator ett dotterföretag till Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO.

Antal anslutna hushåll

410 000 hushåll är anslutna till Kabelvision. 65 % kundlcretsen utgörs av av SABO-hushåll. SABO är en organisation För kommunägda bostadsföretag.

Utbud och marknadsstrategi

Kabelvisions grundpaket består av SVT1, SVT2, TV3, TV4 och den obligatoriska lokalkanalen. De kunder som bara har detta betalar ingen extra programavgift. TV3 ingåri detta utbud sedan sommaren 1996. Kabelvisions huvudpaket, "pluspaketet", kostar 109 kronor och kräver en dekoder, som Kabelvision tillhandahåller. Bara de har pluspaketet kan som köpa Kabelvisions övriga tilläggspaket. Enligt Kabelvisions ledning sker kundinflytandet det kabel-TV-råd genom som SABO har. I detta ingår de mer intresserade bostadsföretagens VDzar". Nya kanaler testas då och då, bl.a. gjordes med NRK bland 1 000 ett prov 27

SOU 1997: 68

abonnenter, utspridda över hela landet i december 1995. Ingen nordisk grannlandskanal finns dock bland de totalt 30 kanalerna i Kabelvisions grundutbud eller betal-TV-utbud.

Kabelvision förbereder nya tjänster i sina nätverk, bl.a. Intemet-uppkoppling. Företaget arbetar med att bygga samman nätverken i Stockholm till ett integrerat kabel-TV-nätverk förberett för elektroniska tjänster.

Ekonomi Företaget redovisade 1995 en förlust på 170 miljoner kronor, dock var det operativa resultatet plus 67 miljoner kronor. Det har förbättrats successivt sedan 1991, då det minus 41 miljoner kronor. Intäkterna från själva

var kabel-TV-verksarnheten har de facto minskat, från 341 miljoner kronor 1992 till 260 miljoner kronor 1995. Under de senaste åren har företaget investerat 1,8 miljarder. Kabelvision håller på att koncentrera verksamheten till större enheter. Tidigare hade 160 000 hushåll uppdelade på 2 00 nät. Per-

man sonalstyrkan har under perioden 1991-1997 minskat från cirka 500 till cirka 200 personer.

2.3.3 StjärnTV

Ägare

StjärnTV-nätet startade 1986 och ägdes fram till 1995 av Stockholms kom-

Då köptes företaget Singapore Telecom International Svenska AB, mun. av

ingår i koncern moderbolag är Singapore Telcom International som en vars Ltd.

Anslutna hushåll 217 000 hushåll i Stor-Stockholm är anslutna till StjärnTV-nätet. Dessa är koncentrerade till centrala Stockholm. Inom Stockholms kommun är Stjäm- TV det största kabel-TV-företaget räknat i antalet hushåll.

Utbud och marknadsstrategi De allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm byggde upp StjämTV med syfte att erbjuda kabel-TV till de egna hyresgästerna. Sedan 1987 samverkar StjärnTV även med privata fastighetsägare. I dag utgör dessa ungefär hälften av de anslutna hushållen.

När företaget etablerades uttalades att "de som inte ville ha satellit-TV i sina nät skulle slippa". Cirka 95 000 StjämTV:s abonnenter nöjer sig

av också med SVT1, SVT2, TV4 och den obligatoriska lokalkanalen. För denna tjänst utgår enbart tekniska distributionskostnader, inga programkostnader.

K abel-TV i Sverige

Däremot betalar StjämTV:s övriga cirka 120 000 abonnenter varierande belopp för att få tillgång till något några StjämTV:s tre utbud: "Basav utbudet" med 14 kanaler inkl. must carry-kanalema, vilket kostar 109 kronor/månad, "Kompletta Basutbudet med kanaler kostar 59 krosex som nor/månad samt "Intemational" med nio kanaler för 78 honor/månad. Grundutbudet för 109 kronor måste alltid ingå. Man kan alltså inte enbart köpa något av de andra utbuden. Kompletta Basutbudet har cirka 30 000 abonnenter, "International" med främst invandrarkanaler cirka 8 00. Totalt tillhandahåller StjärnTV 30 kanaler, inklusive företagets inforegen mationskanal. Fler har man inte kapacitet att förmedla. Inga nordiska kanaler, förutom den upphovsrättsligt kostnadsfria finska kanalen se 1:4, ingår bland de 30. StjämTV säger sig också göra årliga tittarundersökningar, i vilka antal ett abonnenter utfrågas om tittarvanor och kanalpreferenser. I dessa frekvensoch uppskattningsmätningar ställs också frågan abonnentema önskar ytom terligare någon kanal, dvs. ett öppet svarsalternativ exempliñering. utan Abonnenterna tillfrågas alltså inte direkt är intresserad om man av t.ex. norska eller danska kanaler. Vid dessa undersökningar har, enligt företaget, framkommit önskemål polska, turkiska mlfl. invandrarkanaler, vilka om StjärnTV delvis tillgodosett att placera dessa i det internationella genom programpaketet. Denna tjänst är dock ganska dyr for turkisk invandt.ex. en rare, som dels får betala 72 kronor/månaden för den internationella kanalen plus obligatoriska 109 kronor i månaden för basutbudet, alltså cirka 2 OO kronor om året. Det går, påpekats, inte på enbart som ovan att prenumerera en kanal, även om man bara är intresserad av just denna, måste utan man köpa hela programpaketet. StjärnTV gör också marknadsbedömningar med befolknings- och invandringsstatistiken som grund. De norska och danska hushållen i Stockholm bedöms av företagsledningen mindre viktig kundkrets; många insom en vandrargrupper är större och därför intressantare för StjärnTV. Den nordiska språk- och kulturgemenskapen i detta hänseende mindre beanses vara av tydelse. StjärnTV planerade redan från början för avancerade tjänster i nätverket, främst brand- och inbrottslarm. Därför ansågs det viktigt att varje hushåll hade en individuell kanal och att det fanns returkanal. Nätet fick formen en av en stjärna och blev därmed tidigt ovanligt väl anpassat för framtida interaktiva tjänster.

Ekonomi

Rörelsens intäkter var den 1 januari 1995-den 31 1996 OBS fem kvarmars tal: 298,8 miljoner och kostnaderna för period 177,5 miljoner. samma Rörelseresultat före avskrivning: 121,3 miljoner. Efter avskrivningar på 37,6 miljoner redovisades ett rörelseresultat på 84 miljoner. Av detta lämnades

SOU 1997: 68

59,3 miljoner som koncernbidrag till ägarna. Resultat före skatt: 29,1 miljoner. För kalenderåret 1994 redovisades ett resultat på 52,9 miljoner.

Stjäm-TV har 65 anställda.

2.3.4 Sweden on Line

Ägare

Sweden on Line SOL ägs sedan februari 1997 till 100 % av investmentbolaget Atle, som då övertog Riksbyggens 75 %-iga ägarandel. Företaget har sitt ursprung i Riksbyggen, som 1984 började erbjuda konsulttjänster för kabel-TV-utbyggnad. Ur den verksamheten föddes Sweden on Line 1986. Riksbyggens bostadsrättsföreningar utgör i dag 25-30 % av SOL-näten.

Antal anslutna hushåll SOL har 130 nät/huvudcentraler. Nätens storlek varierar från 35 hushåll till 55 000. Det sistnämnda nätet finns i Malmö, där SOL har sin starkaste position. Cirka 190 000 hushåll är anslutna till SOL:s olika nät.

Utbud och marknadsszrategi Sweden Line företagets motto till "Äg själv bestäm själv. Huvud-

on anger parten av SOL:s kunder är bostadsrättsföreningar, andra föreningar eller företag, vilka äger sina nät och påverkar eller bestämmer innehållet i dessa genom särskilda programråd. SOL fungerar som leverantör av skräddarsydda kanalutbud. SOL uppger att man äger de nät "kunderna inte vill äga.

Det är möjligt för de enskilda hushållen att enbart ansluta sig till basutbudet med SVT1, SVT2, TV4 och den eventuella lokala kanalen. 24 % av abonnentema gör detta, medan 76 % abonnerar på tilläggsutbudet, som består av 15-20 kanaler och som har skiftande sammansättning på de olika orterna.

Genomsnittspriset för tilläggsutbudet är 100 kronor i månaden. För att ta emot tilläggsutbudet behövs ingen dekoder. Norsk TV NRK 1 finns i sammanlagt 28 000 av SOL:s hushåll, dansk TV 1 i 87 000 SOL-hushåll.

Utöver basutbudet och tilläggsutbudet kan SOL-abonnentema också prenumerera på ñlmkanalema FilmNet FilmNet 2 och TV1000 mot en särskild avgift. Filmkanalema hyr i så fall också ut dekodrar.

SOL har i likhet med övriga kabelföretag som ambition att tillföra näten nya program och tjänster, bl.a. Internet.

Ekonomi Företagets intäkter uppgick under 1995 till 140,7 miljoner, varav 110 miljoner utgjorde försäljningsintäkter en ökning från 1994 med cirka 10 miljo- 30 ner.

Kabel-TV i Sverige

Kostnaderna uppgick 1995 till 122,5 miljoner. Rörelseresultatet före avskrivningar var 18,2 miljoner. Efter avskrivningar och finansnetto redovisades ett nollresultat. SOL har 28 anställda.

2.4 Sammanfattning och slutsatser

Över hälften av de svenska hushållen, 54 %, har i dag möjlighet att ta emot TV-program via kabel- eller centralantennanläggningar. Den övervägande delen av dessa har tillgång till ett varierande utbud svenska och utländska av satellitkanaler. I cirka en fjärdedel av kabel-TV-hushållen har dock valt man att begränsa sig till de kanaler som enligt lagen måste finnas i alla nät, SVT1, SVT2, TV4 och den eventuella lokala kanalen. Priset för de olika tilläggsutbuden varierar beroende på innehåll, omfattning och de olika bolagens koncept Marknaden domineras av fyra olika företag, ett, Telia Kabel-TV, är varav större än alla andra tillsammans. Telia Kabel-TV har nästan 1,3 miljoner anslutna hushåll. Det tredjedel alla svenska bostäder. Övriga motsvarar en av större företag är Kabelvision 460 000 hushåll, StjämTV 217 000 och Sweden on Line 190 000. Telia Kabel-TV:s gnindutbud skiljer sig från de övriga företagens genom att minst tio kanaler de fyra obligatoriska och sex satellitkanaler ingår i detta. I övriga företags basutbud finns enbart de fyra obligatoriska SVT1, SVT2, TV4 och lokalkanalen samt i Kabelvisions fall även TV3. För att kunna ta emot Telia Kabel-TV:s och Kabelvisions tilläggsutbud krävs dekodrar, medan StjämTV och Sweden on Line levererar sina tilläggspaket till alla abonnenter som valt att ansluta sig eller anslutits via fastighetsägaren till dessa. De olika företagens totala utbud omfattar mellan 30 och 40 kanaler. Utöver SVT1, SVT2 och TV4 har de svenskspråkiga satellitkanalema TV3, kanal fem, TV6 och Z-TV samt de utländska Eurosport och MTV den största utbredningen. Dessa kanaler ingår vanligen i Telia Kabel-TV:s grundutbud. Det gör däremot inte annat än i gränstraktema de nordiska grannländernas - allmän-TV-kanaler. Två de andra fyra kabel-TV-företagen saknar av stora praktiskt taget nordiska kanaler. Detta gör att bara mycket liten del en av Sveriges befolkning har tillgång till TV-program från grannländema. Dansk TV 1 kan ses av 12 % svenskama, norska NRK 5 % och finska kanaler av av av 6 %, medan mellan 32 och 51 % av befolkningen i grannländerna har tillgång till de svenska huvudkanalema. Konsumentinflytandet över utbudet är synnerligen begränsat. Kabel-TVföretagen bestämmer i allt väsentligt över utbudet från främst kommersiella utgångspunkter.

SOU 1997: 68

broschyr från Svenska Kabel-TV-föreningen från 1995 heter det:

I en "Valfriheten är kabel-TV:s största tillgång. I kabel-TV finns möjligheten att hitta sitt favoritprogram för stunden, sig det är ett enkelt underhållnings-

vare

kulturprogram yppersta klass, en sportsändning, en långfilm program, ett av eller nyhetsmagasin. Allt finns i kabel-TV:s jättelika utbud för den som ger

ett sig tid att söka godbitama".

Som framgått är denna valfrihet när det gäller nordiska program i

ovan praktiken

En slutsats är att kabel-TV-marknaden i Sverige är mättad. Kabel-

annan TV-anslutningen har under de senaste åren minskat. Det framgår också av de olika företagens ekonomiska redovisningar, där intäkterna från själva kabel- TV-verksamheten stagnerat eller t.o.m. i ett fall minskat. Den expansion

par

branschen hoppas på, för att få utdelning på de cirka 10 miljarder i insom vesteringar som enligt Kabel-TV-föreningen gjorts under ett drygt decennium ligger inom den interaktiva sektorn och de nya tjänster kabel-TVforetagen här hoppas kunna erbjuda.

Kabel-TV i Sverige

De fyra största kabel-TV-företagens programutbud och priser.

Mars 1997

Telia Kabel-TV Kabelvision StjämTV Sweden on Line

Gamma:

Inga programkastnaderutgårför grundutbuden.däremotvarierandetekniskaservicekostnader

SVT1, SVT2, TV4, SVT1, SVT2, TV4, SVT1, SVT2, TV4, SVT1, SVT2, TV4, Lokal-TV, TV3, kanal Lokal-TV, TV3 Lokal-TV Lokal-TV fem, TV Z-TV, Eurosport,MTV, TV9 Telias infokanal + ev. andrakanaler,varav dansk/norskTV på vissa orter mot ca5 kr/man i tilläggsavgift

Baspaketet Pluspaketet Basutbudet Kostnad:ca100cr/mån Kostnad:69cr/mån Kostnad:I 09 kr/mdn Kostnad:109kr/mån 15-20kanaler,lokala va- Bio hemma,Travel, TV ZTV, CNN, BBC TV3, kanalfen,TV6, riationer. Ex. från FinlandsTV, Sci Fi, world, Femman, Z-TV, MTV, CNN, Varberg TV3, kanal BBC world Supersport,Cartoon, Eurosport,Hallmark fem, Discovery, TV

MTV, Discovery, TNT, Entertainment,BBC Eurosport,CNN, MTV, TV-mix NBC SuperChannel, World, FinlandsTV BBC world, Z-TV, Kostnad: 75Icr/mån TV 5 fransk NRK, BBC Prime, CNN, BBC Prime, KomplettaBasutbudet CMT, SuperChannel, Discovery, CMT, TNT, Tilläggspaketet Kostnad:59 kr/mån Childrens ChannelTV 5 CartoonEurosport Kostnad:70kr/mån EuropeanBusiness fransk TV Bosnia,RTS Nordic TCC, NBC Super EurosportTravel BBC News,BBC Prime, Beograd Channel Prime, SciFi, MCM DiscoveryChannel,

Intemationel,Childrens Nuzzik, TNT Cartoon

Channel Network Euromix. Kostnad: International: 69 kr/mån TV Mix + Favoritpaketet Kostnad:78kr/mân Euromix 99 kr mån Køstnad52 kr/mdn Horizont rysk, ET Raiuno, BBC Prime Tre valfria kanalerur grekisk, TV Create, TVE spansk, ZDF, TV Tilläggspaketet TRT turkisk, TV 5 5 fransk fransk, TV Polonia,

Maxpaketet DeutscheWelle, TVE Dansk/norsk TV Kostnad219 kr/mån spansk, MBC arabisk 39 kr/kanal/mânad 20 kanaler Vissa orter Filmlgagaler Film r Film Filmkagalgr

Filmnet 1+2 Filmnet 1+2 Filmnet 1+2 Filmnet 1+2 Kotnad: 198kr/mân Hallmark entertainment Kostnad:198kr/man Kostnad: 198kr/man TV1000, TV1000 Kosmad:198/mån TV100, TV100 TV100, TV100 Cinema TV10, TV1000 Cinema. Cinema. Kostnad: 199kr/man Cinema. 199kr/mân Kostnad:199kr/mán Kostnad: 199kr/man

2 l7-06l9

3 Kabel-TV i Norden

Kabel-TV i Danmark, Finland och Norge har utvecklats på ungefär samma sätt som i Sverige. Det har främst varit fråga att ta emot satellitsändningar, om även om den lokala programverksarnheten varit något mer omfattande i de nordiska grannländema. Kabelnäten byggdes ut under tioårsperiod från en början eller mitten av 1980-talet. Idag har en mättnad nåtts. Det femte nordiska landet, Island, har inga kabel-TV-nät och lämnas därhän i nedanstående ländergenomgång. Den kommer att bli mest omfattande vad gäller Norge, eftersom de norska förhållandena är speciellt intressanta med hänsyn till utredningens uppdrag.

3.1 Danmark

Utbredning En stor del av de danska hushållen kunde redan under 1960- och 70-talen ta emot svensk och/eller tysk TV via speciellt riktade antenner. Kabel-TV-näten och parabolanläggningarna började byggas ut i snabb takt från 1980-talets mitt. Från 1986 har andelen hushåll, som kan ta emot satellit-TV femdubblats, från cirka 10 % till drygt 55 %, vilket i absoluta tal motsvarar cirka 1,3 miljoner hushåll.

Regelverk Tillstånd till kabelsändningar ges bara till post- och teleorganisationer, ideella antennföreningar, kommuner och ägare tlerfamiljsfastigheter. En regel av om förmedlingsplikt finns innebärande att TV-programmen från Danmarks Radio och danska TV 2 måste kunna erbjudas. Om kabelnätet har minst åtta TV-kanaler måste också en lokal TV-kanal ingå förutsatt att en sådan finns i området. Lagen föreskriver formellt att det skall finnas möjlighet till individuella val, men lagen har begränsad effekt, eftersom tekniken inte existerar för att den skall kunna tillämpas fullt ut. För att konsumenterna skall ha ett så stort inflytande möjligt över som programinnehållet finns dock vissa bestämmelser. Enklast är det när kabelnätet ägs av abonnentema själva. Då kan dessa i demokratisk ordning fritt välja vilka program de vill utöver de fömredlingspliktiga kanalerna. När ka-

SOU 1997: 68

abonnentema måste nätägaren tillförsäkra konsumenterna belnätet inte ägs av inflytande över både programval och ändringar i detta. Nätägaren har dock bara plikt att följa abonnentemas önskemål om ändringar i programsammansättningen gång vartannat år. Abonnentema måste då också stå för de en dessa ändringar föranleder. Konsumentinflytandet kan ske via kostnader som föreningar eller valda representanter i bostadsområdena. I regelverket finns även vägledning hur själva omröstningsproceduren skall till, för att en om garantera att de TV-program en majoritet av abonnentema i första hand som vill se, verkligen läggs ut i näten.

Företag

Två kabel-TV-företag dominerar den danska marknaden, Tele Danmark Kabel-TV med cirka 740 000 abonnenter och Stofa med cirka 500 000 abonnenter. Tele Danmark har sin största spridning i Köpenhamnsregionen och Stofa i övriga landet med de största näten i Aarhus, Aalborg och Natstved. Tele Danmark Kabel-TV är del Tele Danmark-koncernen, vars hisen av toria och struktur närmast motsvarar Telia-koncemen i Sverige. Den har sitt i det statsägda danska televerket. Affärsområdet Kabel-TV står för ursprung 2 % drygt 400 miljoner danska kr av Tele Danmark-koncemens omsättning. Stofa ägs sedan 1995 till 94 % den svenska Telia-koncemen, som då av förvärvade aktiemajoriteten ett amerikanskt företag. Övriga delägare är av Dagbladet Politiken, Egmont Gruppen och GN Store Nord.

Utbud

I Köpenhamnsornrådet gäller två huvudaltemativ för Tele Danmark Kabel- TV:s abonnenter: grundutbud, "lille pakken", med 8 kanaler och ett tillett läggsutbud, "store pakken" med 32 kanaler. Svenska och tyska kanaler finns också oftast med i den lille pakken". Stofa-abonnentema kan välja mellan tre programpaket, grundutbud med enbart de danska must carry-kanalema, ett ett tilläggsutbud med bl.a. svenska, tyska och norska program och ett tredje utbud med mest utomnordiska kanaler. Tabell 3:1 visar penetrationen dvs. tillgången till de olika TV-kanalema - uttryckt i hela danska befolkningen alltså även dem som inte har procent av kabel-TV eller enbart parabolantenner. Som synes har svensk TV och tysk TV den starkaste positionen utöver de danska kanalerna. NRK har ungefär spridning de populäraste engelskspråkiga kanalerna. lika stor som

Kabel-TV t Norden

De betal-TV-kanaler som kräver särskild utrustning i form programkort

av och/eller dekodrar kan i Danmark tas emot i sammanlagt cirka 150 000 hushåll. De populäraste betal-TV-kanalema är Filnmet och TV1000.

Tabell 3:1. De mest utbredda tv-kanalerna i Danmark 1995 via kabel, satellit eller marknät.

Källa: Gallup A/S.

Utveckling

Liksom i övriga Norden förbereder sig de danska kabel-TV-företagen för att bredda och utvidga sin verksamhet till nya områden. Försök pågår bl.a. med interaktiv TV, där telefonen mestadels utgör returvägen. Tele Danmark Kabel-TV har deklarerat avsikten att expandera inom hela medieområdet, även på produktionssidan. I linje med detta köpte hösten 1996 fjärde-

man tre delar av den danska Metnonome-koncemens mediedel. Resterande 25 % förvärvades av den norska mediekoncemen Schibsted. Stofa har bl.a. inlett

ett omfattande försök med Intemet-uppkoppling i Naestved. Båda de stora företagen förbereder också en övergång till digital distribution.

SOU 1997: 68

3.2 Finland

Utbredning

Antalet kabel-TV-hushåll uppgick i Finland vid årsskiftet 1995/96 till cirka

36 % alla hushåll. År 1990 670 000 hus- 830 000, vilket motsvarar av var

år har ökningstakten minskat; mellan 1994 och 1995 håll anslutna. På senare tillkom bara 19 000 hushåll.

Regelverk

Kabel-TV-sändningar med än 200 anslutna hushåll kräver tillstånd av re-

mer geringen. Tillståndshavama måste vidaresända alla nationella YLE:s och Mainos TV3:s och upplåta kanal för lokala program. 25 % av det

program en totala programutbudet måste inhemskt. För övrigt finns inga speciella

vara regler vilka TV-program som bör eller skall ingå i kabelnäten. Kabel-

om operatörerna bestämmer helt på hand utbudets sammansättning. Det

egen finns inget stadgat konsumentinflytande.

Företag

Kabel-TV-distiibutionsföretagen i Finland består mestadels av lokala företag, verksamma inom geografiskt avgränsade marknader. Det största företaget är Helsinki Televisio Oy HTV, Sanoma-gruppen med 184 600 abon-

ägt av nenter i Helsingforsområdet, motsvarande 23 % av alla kabel-TV-anslutningar i Finland. Därnäst kommer Telecom Finland Cable TV, helägt av statliga Telecom Finland. Detta företag skiljer sig från de övriga genom att man etablerat sig på 69 orter runtom i landet. Telecom Finland Cable TV har 130 300 abonnenter 16 % marknaden. Därnäst följer Tampereen Tieto-

av verkko i Tammerfors med 60 400 abonnenter och de lokala kabel-TV-

50 100 abonnenter, Åbo 44 600, Vasa distributionsföretagen i Uleåborg, 33 300, Kuopio 26 700.

Den ledande programleverantören inom kabel-TV-området är PTV, som

kabel-TV-bolaget Åbo. PTV förmedlar ägs av Helsinki Media Company och

till 20 kabelnät och hade 1995 638 0O anslutningar 28 % av alla program hushåll i Finland.

Kabel-TV-branschens omsättning uppgick 1995 till 335 miljoner FIM finska mark, betal-TV omsatte 101 miljoner FIM och reklamintäktema i kabel-TV uppgick till 37 miljoner varav 35 miljoner i PTV-programmen.

K abel-TV i Norden

Utbud

Drygt 30 satellitkanaler förmedlas. De spridda "gratiskanalema", mest som ingår i de största företagens grundutbud utöver carry-kanalema är must Eurosport, MTV Europe, franska TV Deutsche Welle TV, vilka sprids till mellan 806 000 och 439 000 hushåll. Avgiftsbelagda programpaket når cirka 28 00 hushåll. De vanligaste kanalerna i dessa paket är CNN International, BBC Prime, RTL Television, 3 sat, Moskvas TV, TNT Cartoon Network, Discovery Channel, Childrens Channel, TVE International och RAI UNO. Betal-TV-kanalen Filmnet har 44 00 prenumeranter. Dessutom finns antal abonnenter på ett Filmnet i satellithushåll.

Utveckling

Förberedelser pågår och försök görs för att använda kabel-TV-näten till andra tjänster. Trañkrninisteriet utgav 1996 rapport beskriver utvecklingsen som möjligheterna, såsom bl.a. dataöverföring, interaktiva tjänster och effektien visering av Intemet-användningen.

3.3 Norge

Utbredning

I Norge publicerar Statens Teleforvaltning detaljerad statistik hur en över många hushåll som har tillgång till kabel-TV. Den 15 maj 1995 fanns 677 186 anslutningar, de flesta i østlandet Oslo-regionen med omnejd 487 000. I Vestlandet Bergen, Stavanger med omnejd hade 90 000 bostäder kabel-TV, i Trøndelag 49 000, i Nord-Norge 33 000 och i Sørlandet 19 000. Statistiken innehåller också förteckning över vilka kanaler en som ingåri samtliga landets kabelnät, små. stora som De knappt 700 000 kabelhushållen motsvarar 36 % hela norska beav folkningen. Utöver dessa är 14 % utrustade med privata parabolantenner och 8 % anslutna till någon centralantennanläggning. Av hela befolkningen har 55 % tillgång till satellit-TV.

Regelverk

Liksom i övriga Norden finns regel förmedlingsplikt för kabeloperaen om törer, innebärande att program från NRK, norska TV 2 och under vissa förutsättningar lokala TV-kanaler måste erbjudas. -

SOU 1997: 68

Kringkastingsloven från 1992 har ett särskilt kapitel om vidaresändningar i kabelnät. Denna gäller nät med minst 25 fastigheter eller 100 hushåll. I denna abonnentema kan fastställa vilka TV-kanaler som skall vidaresändas i sägs att kabelnätet carry-kanalema. Statens medieforvaltnin g kan förutöver must bjuda vidaresändning TV-kanaler sänder reklam i strid med norsk lag, av som sänder med pornografi eller våld i strid med norsk lag eller program program kan skadliga för barn och ungdom, när sändningen sker en tid då som vara barn och ungdom är en dominerande tittargmpp. Kringkastingsloven abonnentema en hög grad av inflytande över proger gramsarnmansättningen. Reglerna och tillämpningen av dessa beskrivs när-

mare i avsnitt 7.5.

Företag

De två största kabel-TV-företagen i Norge är Telenor Avidi med cirka 220 000 abonnenter och J med cirka 160 000. Telenor Avidi ingår i den anco statliga Telenor-koncemen det statliga telefonbolaget och har en spridning över hela landet, från Kristiansand i söder till Kirkenes i nord. Företaget hette tidigare TBK Kabel-TV. Janco etablerades redan för 27 år sedan för att vidaresprida svenska TV-program i Oslo. Företaget är numera finskägt, av Helsinki Media. Janco har alltjämt sitt kundnät koncentrerat till Osloregionen och är där större än Telenor Avidi. Båda företagen har under de senaste åren redovisat överskott. Janco Kabel-TV:s resultat enligt senaste bokslutet 9,3 miljoner finska mark var cirka 15 miljoner svenska kr. Telenor Avidi i ett brev till sina abonuppgav 1993 nedanstående ungefärliga uppgifter om kostnademas fördelning nenter på olika Service och underhåll 68 %, administration 10 %, moms och poster: avgift till Statens teleförvaltning 14 % och programkostnader 8 %.

Utbud

De två ledande företagen har olika marknadsstrategier, som för Jancos del kan sammanfattas: "mest möjligt programmen dekoder och för Telenor av Avidis del: "mest möjlig bredd, något högre pris. De olika koncepten har lett skillnaderi utbudssarnmansättningen, dock inte när det gäller till ganska stora de svenska kanalerna SVT1 och SVT2, som funnits med från första början. Janco har kontrakt med alla sina abonnenter om att tillhandahålla t.o.m. Sveriges Televisions kanaler i sitt basutbud. SVT1 och SVT2 ingår för övrigt i så gott som alla kabelnät. Däremot leder J och Telenor Avidis olika system till markant skilda ancos förutsättningar för tillgängligheten av t.ex. dansk TV. Det är sedan i december 1995 tekniskt möjligt att ta emot Danmarks Radios och danska TV 2:s

Kabel-TV i Norden

program i de norska kabelnäten efter ett direkt agerande av de båda ländernas statsministrar, Gro Harlem Brundtland och Poul Nyrup Rasmussen. Statsministrama anmodade våren 1995 sina kulturdepartement att undersöka möjlighetema till en bilateral lösning för att undanröja de hinder förelåg för

som en distribution av de danska programmen till de norska kabelnäten. Det lyckades; programmen överförs via marksändare från Danmark till Norge och sprids sedan till berörda kabelnät via det statliga distributionsföretaget Telenor.

Distributionen sker helt och hållet på kommersiell grund. Inga offentliga medel utgår. Det är också upp till varje kabel-TV-företag eller kabelnätförening att avgöra om man vill lägga in de danska programmen i utbudet. Det system som Janco tillämpar har lett till att bara någon procent av företagets kunder abonnerar på dansk TV, medan ungefär hälften eller över 100 000

-

av Telenor Avidis hushåll i dag har tillgång till de danska programmen. -

Jancos basutbud består av 13 kanaler, som alla abonnenter får. I detta finns alltså Sveriges SVT1 och SVT2. För Övrigt består basutbudet av gratiskanaler", dvs. kanaler Janco inte behöver betala upphovsrätt för.

som Grundutbudet kostar mellan 200 och 500 kronor år, beroende på

per om abonnentema bor i villa eller hyreshus. Av denna summa går 80 kronor 40 kr/kanal och år till svenska upphovsrättshavaie.

I Jancos tilläggsutbud som kräver en dekoder till en månatlig hyreskost-

nad av 66 kronor finns ett standardpaket med 14 kanaler för 88 kronor i

månaden. I detta ingår bl.a. svensk TV4, som man alltså måste betala extra för. Vill man dessutom ha dansk TV kostar detta 25 kronor i månaden i ett paketpris for Danmarks TV 1 och TV Dekoderhyra tillkommer för dem som för övrigt inte abonnerar på tilläggsbudet. Den som vill titta dansk TV i Janco-systemet får därmed betala 300 kronor år plus eventuell dekoder-

per avgift. Av denna summa utgör 80 kronor upphovsrätten 40 kr kanal och år, 100 kronor 50 kr/kanal en distributionsavgift till Telenor för den tekniska överföringen av signalen från Danmark, medan Janco tar ut 120 kronor för den egna distributionen. Denna konstruktion har lett till att bara ett mycket begränsat antal av Jancos abonnenter cirka 1 300 valt att abonnera på det

- danska programpaketet. Jancos s.k. tilläggsutbud, med bl.a. svensk TV4, har 8 200 abonnenter.

Telenor Avidi har ett annat system. Telenor Avidis cirka 220 000 abonnenter röstar regelbundet fram det basutbud man vill ha. Alla abonnenter ombeds fylla i ett skriftligt frågeschema se bilaga 2. De olika kanalaltemativen är även försedda med prislappar, så att kunderna kan väga in de ekonomiska konsekvenserna av sina ställningstagandenVarje kabelnätsområde som ibland består av några hundra hushåll, ibland tiotusentals

- av ärett "valdistiikt; det är i detta område valet får genomslag. Alla kanaler

som får mer än 50 % av rösterna läggs ut i områdets basutbud. I genomsnitt omfattar basutbudet 17-18 kanaler.

SOU 1997: 68

Individuella kunder betalar 80-90 kronor i månaden för detta basutbud, kollektivt anslutna via bostadsrättsföreningar etc. cirka 60 kronor i månaden. Av månadskostnaden utgör cirka hälften en teknisk avgift, som går till Tele-

Avidi. Prograrnkostnaden inklusive upphovsrättsersättningarna utgör nor ungefär lika mycket 30-40 kr i månaden.

Abonnentema väljer sitt programutbud vartannat år, senaste gången var hösten 1995. Då fanns även dansk TV med som alternativ, trots att de danska

vid det laget ännu inte tillgängliga. 105 000 av Telenor programmen var Avidis 220 00 kunder valde dock redan då dansk TV. Månadspriset i de nät där dansk TV kom att ingå höjdes samtidigt med cirka 5 kronor. Telenor Avidi marknadsförde planmässigt de danska programmen genom att hänvisa till populära serier som Matador, handbollsmatcher m.m.

De svenska SVT1, SVT2, TV4 ingår i dag i nästan alla

programmen Telenor Avidis nät. Cirka 80 % dem som deltog i Telenor Avidis kanalval

av 1995 markerade också de ville och beredda att betala 40 norska kr

att se var

kanal och år för de tre svenska huvudkanalema. De svenska kanalerna per

de särklassigt populäraste bland de erbjudna betal-TV-kanalema. Sportvar kanalen Eurosport kom dämäst med cirka 65 %, nyhetskanalen CNN och Discovery Channel fick vardera 62 %, Childrens Channel 58 %. De svenska

fick särskilt höga siffror i östra Norge, inklusive Osloregionen, programmen medan de brittiska särskilt uppskattade i västra Norge. I

programmen var bilaga 3.2 redovisas det kompletta resultatet av kanalvalet på landsbasis.

De krypterade frlmkanalema, främst TV1000 och Filmnet som kräver dekoder för att kunna tas emot har ungefär lika stor spridning i Norge som i grannländerna. 11 % hade 1995 tillgång till sådana betal-TV-kanaler.

Utveckling Många utvecklingsprojekt pågår. I november 1996 startade t.ex. Telenor Avidi ett försök med höghastighet-Intemet i Oslo, liksom ett försök med tvåvägskommunikation i olika kabelnät.

3.4 Sammanfattning

Kabel-TV-utvecklingen i Danmark, Finland och Norge har varit ganska likartad. Skillnaderna kan delvis härledas till ländernas geografiska läge och struktur. I Finland och Norge är dryg tredjedel av alla hushåll anslutna till

en kabel-TV, i mer tättbefolkade Danmark något fler.

Både den danska och norska lagstiftningen har som mål att ge de enskilda konsumenterna en reell möjlighet att påverka programutbudet. Individuella lösningar är dock tekniskt svåra att åstadkomma, varför man försökt garan-

Kabel-TV i Norden

tera konsumentinflytandet på andra sätt, främst att föreskriva olika

genom omröstningsförfaranden.

Företagsstrukturen påminner om den svenska; ett fåtal större företag dominerar marknaden i varje land. Företagens olika marknadsstrategier styr också i hög grad utbudets sammansättning. De företag, som är inriktade på att maximera dekoderutbudet och bygga basutbudet upphovsrättsfria satellitkanaler som norska J och svenska Telia Kabel-TV har färre och dyra-

anco

re grannlandskanaler. De företag,isom har ett bredare, dekoderfritt fast

något dyrare basutbud som Telenor Avidi och Tele Danmark Kabel-TV kan erbjuda ett större utbud av grannlandskanaler till överkomligt pris.

ett mer Traditionen spelar också in. I Danmark har svenska och tyska kanaler kunnat sesi flera decennier via vanliga antenner. När de danska kabelnäten byggdes ut var det därför naturligt att från början distribuera svenska och tyska kanaler. I Osloområdet och i gränstraktema mellan Norge och Sverige

fanns en liknande tradition vad gäller Sveriges Televisions båda kanaler.

I alla tre länderna, liksom i Sverige, har utbyggnaden avstannat. För den egentliga kabel-TV-verksarnheten är marknaden mättad, företagen hoppas på andra användningsområden för de investeringar i teknologisk infrastruktur som skett.

4 Norska i

TV-sändningar Sverige

4.1 Tillgång

Under första halvåret 1996 hade i genomsnitt 102 267 svenska kabel-TVhushåll möjlighet att se Norsk Rikskringkastings huvudkanal, NRK enligt statistik från upphovsrättsorganisationen COPYSWEDE.

Till detta kommer kommer gräns- och paraboltittandet. Totalt har, som framgår av tabell 2:2, cirka 5 % av den svenska befolkningen möjlighet att se NRK Norska TV 2 kan ses av 3 %. De okodade satellitkanalema, den norska varianten av Kinneviksägda TV kan tas emot i 6 % av de svenska hushållen och amerikanskägda TV Norge i 3 %. NRK:s nya kanal, NRK som inledde sändningarna den 31 augusti 1996, är kodad och kan inte tas emot i Sverige. NRK har förvarnat om att även NRK 1 kan komma att kodas, men i mars 1997 hade detta ännu inte skett.

NRK 1 kan bara tas emot i vissa av Telia Kabel-TV:s och Sweden on Lines kabelnät samt i några mindre lokala nät. Däremot har varken StjämTV:s eller Kabelvisions abonnenter möjlighet att se norsk TV, inte ens i tilläggsutbuden. Den bästa täckningen har NRK 1 i gränslandskapen Värmland och Bohuslän.

Fyra orter, Karlstad, Uddevalla, Vänersborg och Kristinehamn, står tillsammans för cirka hälften av de drygt 100 000 kabel-TV-hushåll har

som tillgång till NRK På dessa platser ingår NRK l i Telia Kabel-TV:s grundutbud till en merkostnad av 5 kronor och 60 öre månad i upphovs-

per rättsavgift. Denna är oftast inbakad i den avgift fastighetsägarna tar ut av hyresgästerna för distributionskostnaden av Telia Kabel-TV:s grundutbud.

Tidigare fanns NRK 1 även i Telias grundutbud i Östersund och i Trollhättan, där 14 000 resp. 12 000 bostäder därmed hade tillgång till NRK Kanalen togs bon enligt Telia i samråd med fastighetsägarna och

- finns nu enbart som tilläggsutbud mot en månadsavgift på 39 kronor och en dekoderhyra på 69 kronor/månad för dem som inte redan abonnerar på Telia Kabel-TV:s tilläggsutbud "Basutbudet" till samma belopp avsnitt 2.3.1.

- se Efter denna omläggning behöll 165 av Telia Kabels-lV:s 14 000 abonnenter i Östersund NRK 1 och i Trollhättan 65 12 000.

av

I SOL:s Sweden Lines tilläggsutbud återfinnslNRK 1 på flertal

on ett platser i södra och västra Sverige. SOL:s tilläggsutbud är, som framgår av avsnitt 2.3.4, upplagt på ett annat sätt än t.ex. Telia Kabel-TVzs. Inga dekodrar behövs, utbudet består av 15-20 kanaler och kostar cirka 100 kronor i månaden. Utbudets sammansättning bestäms ibland av särskilda programråd. Ett flertal av dessa har valt att ta med NRK i sina paket, varför relativt många

SOU 1997: 68

SOL-abonnenter kan norsk TV i Lex. Varberg, Trellborg, Kristianstad och

se Norrköping.

De orter, där än 500 hushåll under 1995 hade tillgång till NRK 1 i

mer Telia Kabel-TV- och SOL-näten framgår av kartan på nästa sida. Siffrorna bygger på intem statistik från de båda företagen.

Norska TV-sändningar i Sverige

Orter, där mer än 500 hushåll har tillgång till NRK 1 Telia Kabel-TVtsi och Sweden on Lines kabelnät.

Karlstad 26.886 Uddevalla 10.771 Vänersborg 7.1 13 Kristinehamn 6.194 Varberg 5.428 Arvika 4.424 Trelleborg 3.797 Kristianstad 3.792 Norrköping 2.945 Åre 1.859 Göteborg 1.084 Kungshamn 1.000 Strömstad 972 Malmö 9 8l Tandådalen 883 Grums 849 Sunne 547

SOU 1997: 68

4.2 Intresset hos publiken

Offentligt uttryckta önskemål

Företrädare för organisationer, myndigheter och företag, liksom många enskilda har i olika sammanhang uttryckt önskemål om en ökad tillgång till norska TV-program i Sverige. En bättre balans i det norsk-svenska TV-utbytet

de punkter som framfördes av den norske statsministern Torbjörn var en av Jagland i samband med sitt besök nyumämnd statsminister i Stockholm i

som november 1996.

Föreningen Norden har på både det centrala och lokala planet agerat vid upprepade tillfällen, bl.a. att ordna en konferens med kabelföretag och

genom TV-bolag i oktober 1995. Vid Föreningen Nordens fullmäktigemöte i Kalmar i juni 1996 deklarerade föreningens ordförande, Thorbjörn Fälldin, att kabeloch satellitföretagen "helt nonchalerat de nordiska ländernas intresse av att se varandras I dag är det inte tekniken som hindrar oss i Sverige att

program följa grannländemas TV-program. Det saknas vilja hos kabel- och satellitkanalerna. Om möjligheterna togs tillvara fullt ut skulle mer än hälften av alla svenska hushåll de norska och danska motsvarigheterna till

nu kunna se SVT1, SVT2 och TV4."

Svensk-norska Föreningen i Stockholm har också varit mycket aktiv i frågan. Föreningen uppmanade 1995 statsministrarna i de båda länderna att ta initiativ till överläggningar mellan NRK och svenska kabel-TV-företag för att öka spridningen av norska TV-program i de svenska kabelnäten. "Inget medel kan vara mer verksamt än möjligheten att se grannlandets TV-program, när det gäller samarbetet mellan Sverige och Norge ett bredare folkligt

att ge underlag", hävdade föreningen i ett uttalande, där man underströk att reciprocitet i TV-utbytet är särskilt angeläget, sedan de båda länderna valt olika alternativ för sitt europeiska ekonomiska samarbete.

Intresset för grannlandsprogram i Norden

Ett mått på det potentiella intresset för grannlandsprogram i Sverige kan vara det faktiska tittandet på svenska program i grannländema. När det gäller Danmark och Norge finns aktuella sifferserier för de senaste åren.

Genomgående är naturligtvis intresset störst för de norska och norskspråkiga i Norge och de danska och danskspråkiga programmen i

programmen Danmark. Mest relevant är därför frågan hur svensk TV hävdar sig i jämförelse med andra utländska program.

Enligt Norsk mediebarometer 1995 i genomsnitt 4 % av den norska be-

ser folkningen varje dag på svensk TV. Som ovan framgått avsnitt 2.2 har 46 % den norska befolkningen tillgång till svenska program. Ungefär var

av tionde norsk tittare med tillgång till svenska TV-kanaler ser alltså dagligen på

Norska TV-sändningar i Sverige

SVT1, SVT2 eller TV4. De svenska programmen står för en tredjedel av det totala tittandet på utländska program i Norge.

Det starka intresset för svensk TV i Norge framgår också av de publikundersökningar de norska kabelföretagen Telenor Avidi och J regelbun-

anco det genomför. De svenska kanalerna är de klart populäraste bland de utländska kanalerna i båda företagens senaste mätningar. Telenor Avidis senaste undersökning refereras i stycke 3:3 och redovisas i bilaga

medan Jancos mätning av vilka "frie" resp. betal-TV-kanaler abonnentema prioriterar framgår av nedanstående diagram. Denna undersökning genomfördes 1995

av Norsk Gallup Institutt A/S.

SOU 1997: 68

Jancp-abonnenternas prioritering av "frie" kanaler .

I TV2 98 NRK 92 TVNorge 88 . TV3 r 84 SV TV2 A 75 | SV TV1 73 . - BBC World 53 Euronews 44 TV+ 42 . NBC Super 39 - TV6 34 -- TV Oslo 27 22 11

50 100

Norska TV-sändningar i Sverige

Janco-abonnenternas prioritering av "BTV" betal-TW-kanaler.

cm 66 I-Ilmnet 59 SkyNews 58 TV1000 Sv.TV4 53

NS RTL

3-SAT TV Bpana SAT1 RaiLho

Pro7 ZETV -- TV Polonia .11 TyrkiskTV s

20 40 60 80

SOU 1997: 68

Enligt danska Gallups TV-undersökning 1995 såg den danska TV-publiken i genomsnitt på svensk TV 30 minuter i veckan 16 minuter på TV4, 7 minuter vardera på Kanal l och TV 2. Det motsvarar knappt 3 % av det totala TV-tittandet. De tre populäraste tyska kanalerna noterades också för sammanlagt 30 minuter i veckan. De svenska programmen stod för 23 % av det totala tittandet på utländska kanaler. Tittartiden och tittarandelen för de svenska har varit ganska konstant under de fyra senaste åren.

programmen

De svenska programmen hävdar sig alltså gott i den internationella konkurrensen i både Danmark och Norge.

Utförda undersökningar Det material står till buds för att bedöma efterfrågan av norska TV-pro-

som gram i Sverige är mycket begränsat. Det hänger delvis samman med att norska TV-program är så lite spridda i Sverige. Tittandet på norska TV-program kommer sällan med i de undersökningar som görs av svenskarnas TV-vanor, eftersom underlaget är så litet. Därför har utredningen initierat två enkätundersökningar. Dessa har under oktober-november 1996 genomförts vid Högskolan för lärarutbildning och kommunikation i Jönköping inom ramen för C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap. Tittandet på

en satellitprogram har undersökts, dels i Varberg i Sweden on Lines kabelnät, dels i Nacka i radhusområdet Rörskäret. Båda dessa orter ligger så långt från Norge att något speciellt intresse för norska program knappast kan förväntas.

Undersökningen genomfördes genom telefonintervjuer i Varberg och ge-

brevenkät i Nacka. Urvalet i Varberg bestod av 200 slumpvis valda nom en abonnenter bland Varberg Kabel-AB:s abonnenter. Urvalet gjordes av Varbergs Kabel-AB så att hyresgäster i olika boendefonner hos kommunala bostadsbolag, privata fastighetsägare, HSB, Riksbyggen, villaägare blev proportionellt representerade. Av de 200 abonnentema nåddes 160 under undersökningsveckoma. Till de boende i radhusområdet i Nacka utlärnnades 99 brevenkäter. Av dessa kom 53 ifyllda i retur.

I enkätema ombads de svarande bl.a. att uppge vilka TV-kanaler de sett på under den senaste veckan och vilka de betraktade som de viktigaste kanalerna. Ungefär en femtedel 19 % av de svarande i både Varberg och Nacka uppgav att de sett på NRK under senaste veckan. De populäraste kanalerna

de svenskspråkiga TV3, kanal fem, TV6 samt några av de engelskspråvar kiga kanalerna som Eurosport, MTV, Discovery, CNN och BBC. NRK:s

hamnade i mellanskiktet i Varberg på 10:e plats av 19 kanaler och program på 13:e plats 17 i Rörskäret som framgår av tabellerna 4:1 och 4:2.

av

I Varberg ställdes några följdfrågor till dem som svarade att de tittat på NRK:s program. Svaren visar att det framför allt är sportprogrammen som

Norska TV-sândningar i Sverige

intresserar, därnäst fakta/dokumentäxprogram, nyheter och underhållning. De som tittar på NRK är genomsnittligt något äldre än urvalet i övrigt.

En slutsats som kan dras av Varbergs- och Nackaenkätema är att det finns ett relativt stort intresse för norska program även på orter inte har någon

som direkt anknytning till Norge.

Tabell 4:1. Tittandet på kabel-TV-program i Sweden on Lines nät i Varberg.

Källa: Rundgren, Henrik., "Varför så mycket svensk TV i Norge och så lite norsk i Sverige", C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan för lärarutbildning och kommunikation, Jönköping 1996.

SOU 1997: 68

Tabell 4:2. Tittandet på kabel-TV-program iRörs/cärets radhusomrâde,

Nacka.

Källa: Se tabell 4:1.

4.3 Intresset hos kabelbolagen

Bara två av de fyra största kabelföretagen, Telia Kabel-TV och Sweden on Line, tillhandahåller idag någon av de norska allmän-TV-kanalema NRK 1 eller norska TV 2 i sina nät. I Telia Kabel-TV:s fall finns NRK i cirka 70 000 av företagets totalt 1,3 miljoner hushåll. I Sweden on Lines olika nät finns NRK 1 i cirka 25 000 hushåll av totalt 180 000.

Antalet kabelhushåll med norsk TV har de senaste åren minskat. Det beror

att Telia Kabel-TV tagit bort NRK 1 från basutbudet och ersatt den norska kanalen med andra kanaler, för vilka kabelföretagen inte behövt erlägga upphovsrättsersättning. Så har skett i Östersund och Trollhättan, där det

sammanlagda antalet hushåll med tillgång till NRK:s program därmed reducerats med sammanlagt 26 000 abonnenter, motsvarande en fjärdedel av Telia Kabel- TV:s abonnenter i hela landet med NRK-anslutning.

Kabelföretagens ljumma intresse för de norska programmen har främst ekonomiska skäl. Varje kanalplats är av kommersiell betydelse, hävdar företagen. En kanal som betingar en upphovsrättskostnad sesdärför ofta som en

Norska TV-sändningar i Sverige

belastning. Det har exempelvis från Sweden Line framhållits att det på on grund av upphovsrättsersättningens storlek inte går att tjäna på norsk pengar TV till skillnad från andra kanaler, där förmånligare avtal förhandlats fram. Det största Sweden on Line-nätet finns i Malmö. Där ingår inte det norska programmet, däremot i närbelägna Trelleborg och Kristianstad. Malmönätet enligt samme företrädare, fullt. Att lägga in norsk TV i Malmönätet skulle medföra en marginell kostnad, det inte finnas någon efterfrågan. men anses Kabelvision och StjärnTV har inga norska alls. Båda företagen program uppger att de regelbundet gör marknadsundersökningar, där de försöker utröna intresset för grannlandsprogram. StjämTV gör årliga frekvens- och uppskattningsmätningar i sin kundkrets och frågar därvid abonnentema önom skar ytterligare någon kanal. Dessa undersökningar visar, enligt stjämTVzs ledning, inte på något intresse för norsk TV. Däremot har framkommit önskemål om speciella invandrarkanaler polska, turkiska m.fl. kanaler. som Kabelvision har det senaste året gjort ett försök, där tagit bon man en spansk kanal och istället lagt in NRK. Det föranledde dock ingen permanent ändring i programtablån. Kabelvision lät i december 1995 företaget Marknadsindikator göra en undersökning, enligt vilken 70 % de tillfrågade av ansåg att grannlandskanaler "inte behöver finnas med i utbudet", 22-23 % att grannlandskanaler "bör finnas med" och 7-8 % att grannlandskanaler "måste finnas med". Frågan som ställdes gällde alltså "grannlandskanaler, dvs. man mätte inte intresset for specifika norska eller danska kanaler. Samtliga företrädare för kabelföretagen hänvisar till den kommande digitala utvecklingen. Telia Kabel-TV menar att avkastningskraven på de enskilda kanalerna kommer att vara lägre i det digitala systemet. Detta bl.a. ökat utger rymme för nordiska kanaler. Enligt StjämTV medför den begränsade frekvenstillgången i StjärnTV:s fall 30 kanaler inte har plats för norsk att man TV i dagens utbud. Företrädarna för kabelbolagen anser också att upphovsrättskostnaden är för hög för nordiska kanaler; det har dessutom en konstruktion, som försvårar för kabelföretagen att föra in nordiska program i sina basutbud. Sammanfattningsvis finns bland de fyra största kabelbolagen mycket ett litet intresse för norska program och nordiska grannlandsprogram. I den mån norska och danska program förekommer i basutbuden och därmed får - en stor spridning till en låg kostnad gäller det områden, där intresset för de nordiska programmen är så starkt att företagen inte kan negligera detta förhållande. Motståndet har främst ekonomiska orsaker. Kabelföretagen de anser att kan inte göra någon ekonomisk vinst på de norska kanalerna måste utan tvärtom betala en upphovsrättsavgift, som de dessutom alldeles för anser vara hög. Vidare anser de, med stöd av egna undersökningar, att intresset för norska program är för lågt utom i gränstraktema. Det frekvensutrymme i som dag finns vill företagen använda till vad de anser som mer lönsam verksam-

SOU 1997: 68

het, samtidigt man hänvisar till att frekvensbristen försvinner när den

som digitala tekniken genomförs.

4.4 Upphovsrättsorganisationemas bedömning

De allra flesta organisationer, som företräder upphovsrättshavare till TV-program samverkar i Sverige i den ideella föreningen COPYSWEDE. Motsvarande föreningar finns i de andra nordiska länderna, NORWACO i Norge, COPY-DAN i Danmark och KOPIOSTO i Finland.

COPYSWEDE har träffat avtal med Svenska Kabel-TV-Föreningen om vidaresändningar i näten och ett nordiskt ömsesidighetsavtal finns sedan 1989 om utväxling av inkasserade ersättningar från sändningar i näten upphovsrätten och rättighetsklareringen beskrivs närmare i kapitel 6. Efter hand har ytterligare kanaler anslutits till COPYSWEDE:s kabel-TV-avtal. Under 1995 licensierades 19 olika kanaler.

Priset för vidaresändning i kabelnäten av upp till två utländska kanaler är för närvarande 5:60 kronor per hushåll och månad. För varje tillkommande kanal är priset 1:40 kronor per hushåll och månad.

Hälften av COPYSWEDE:s inkassering i Sverige kommer från kombinationen med två danska TV-kanaler. Därnäst följer i volym NRK. Förhållandet återspeglar spridningen av de danska och norska programmen i Sverige enligt avsnitten 2.2 och 4.2.

Den största intemordiska kanalen COPYSWEDE licensierar är tyska RTL. De allra flesta utländska kanaler reglerar sina program- och eventuella upphovsrättskostnader direkt med.de svenska kabel-tv-företagen.

I COPYSWEDE:s styrelseberättelse för 1995 beskrivs konkurrens- och därmed indirekt efterfrågesituationen inom branschen på följande sätt:

"Allt fler kanaler konkurrerar om att få plats i kabeloperatöremas grundutbud medan utrymmet i näten är begränsat. Kanalemas attraktivitet hos publiken och kostnaden för kabeloperatören blir avgörande för hur utbudet till konsumenterna skall sättas samman. Vissa rättighetshavare pressar nu ner sina tariffer för att komma med i grundutbudet och på så sätt hålla kvar sina volymer."

Svenska Kabel-TV-föreningen har, mot denna bakgrund och med detta argument, begärt att COPYSWEDE och dess samarbetspartners skall justera sina tariffer. I COPYSWEDE:s styrelseberättelse 1995 heter det vidare: "Företrädare för operatörerna har hävdat att konstruktionen med en lägsta tariff for upp till två kanaler jämsides med de svenska kanalerna utgör en alltför hög tröskelkostnad. Utrymmet i de svenska kabelnäten, framför allt i dess grundutbud och generella tilläggsutbud, är starkt begränsat. Tillsammans hotar dessa två faktorer att äventyra spridningen av de kanaler som 56 COPYSWEDE representerar.

Norska TV-sändningar i Sverige

COPYSWEDE ger alltså en ganska pessimistisk bild vad gäller efterfrågan på de kanaler, dvs. i första hand de nordiska, man representerar. Trots kritiken mot tariffen har dock inte Svenska Kabel-TV-föreningen sagt upp det nuvarande avtalet. Det gäller till den 30 juni 1997.

Enligt COPYSWEDE:s uppfattning saknas inte intresse bland kabel-TVföretagen att t.ex. underlätta försök med fler grannlandskanaler och eventuella särlösningar. En avgörande faktor är dock prisfrågan.

4.5 Sammanfattning

Trots att inga större undersökningar eller försök gjorts för att utröna intresset för norska tv-program i Sverige kan vissa slutsatser dras ovanstående

av redogörelse:

Intresset för grannländemas tv-program är relativt stort i Sverige. I Norge är de svenska programmen de populäraste efter de norska, i Danmark är de svenska och tyska de mest sedda efter de danska. Visserligen finns i både Norge och Danmark en stark tradition av "overspill- och grannlandstittande, men inga belägg finns för att det skulle vara en radikal awikelse när det gäller intresset för grannlandsprogram mellan de skandinaviska länderna.

De undersökningar utredningen initierat i Varberg och Nacka motsäger inte detta förhållande. Dessa enkäter visar också att intresset för NRK är större än för en del kanaler som tagits in i kabeldistiibutöremas grundutbud.

Kabel-TV-företagens motstånd mot nordiska grannlandsprogram har främst ekonomiska orsaker. I den mån norska och danska program finns i de prisbilliga basutbuden är det av traditionella skäl och/eller för att kabel-TVföretagen inte vill lyfta ut de nordiska programmen inför risken att tappa kunder eller drabbas av negativa reaktioner. De nordiska kanalerna har också fått ökad konkurrens av utländska kanaler på tariffsidan.

Detta förhållande har också uppmärksammats upphovsrättshavamas

av samorganisation, COPYSWEDE, som befarar att kabel-TV-företagen fortsätter att avlägsna nordiska kanaler ur basutbuden, också bedömer

men som att öppningar finns för olika försökssändningar med grannlandskanaler i Sverige.

5 Tekniska

förutsättningar

Det finns för närvarande inga tekniska hinder for att förmedla norska programtjänster i svenska kabelnät.

Norska sändningar i svenska kabelnät Det finns olika vägar att tekniskt förmedla norska sändningar till svenska hushåll, genom användande av satellit, marknät och kabelnät, med analog eller digital teknik. De olika teknikerna kan kombineras.

Mottagning av norska marksändningar kan bara äga rum i gränstraktema. Emellertid sänds NRK 1 och 2 samt norsk TV 2 även från satellit. Signalerna kan mottagas i hela Sverige med parabolantenn. Programtjänstema kan således, rent tekniskt sett, vidaresändas i kabelnäten på sätt andra

samma som utländska program som distribueras via satellit.

Sändningama skulle också kunna förmedlas till kabeloperatörerna med kabel. En sådan metod skulle dock vara dyrbarare och sannolikt medföra ett visst behov av regleringar. Att även andra tekniska varianter kan tänkas illustreras av hur danska sändningar förmedlas till norska kabelanslutna hushåll. sändningarna överförs från Danmark till Norge via marksändare, skickas från Norge upp till satellit och kan sedan tas ned av kabeloperatörerna för vidaresändning till hushållen. Samma metod skulle kunna användas för att till kabelnät i Sverige distribuera norska program.

Norska sändningar direkt till hushållen Signalerna från samtliga norska programtjänster som sänds via satellit kan mottagas direkt av svenska hushåll med egen parabolantenn. Den faktiska tillgängligheten är dock varierande.

Norska TV 2 är kodad varför tittarna måste använda dekoder och skaffa s.k. smart card för att mot avgift få tillgång till Sådana kort

programmen. säljs i Sverige.

NRK l är okodad men en kodning förbereds. Sändningama avses att bli tillgängliga i Sverige enbart genom digital teknik. Den digitala tekniken innebär tekniskt inte något hinder för de fyra stora kabelföretagen. NRK har dock träffat ett avtal med Telenor som ger ensamrätt att avkoda signalerna. Den er-

SOU 1997: 68

sättning Telenor kan kräva för avkodning ökar kostnaderna. För de små som näten inte har den utrustning krävs kan den digitala tekniken däresom som innebära svårigheter i form höga anskaffningskostnader. mot av sändningarna NRK 1kommer i princip att vara tillgängliga för svenska av hushåll med parabolantenn. Tillgängligheten förutsätter dock innehav av egen dekoder kan behandla den digitala satellitsignalen och erläggande av en sotn avgift cards. Dekodrar för digitala sändningar betingar för närgenom smart varande ett pris av 6 000-7 000 kronor. NRK 2 är kodad och inte tillgänglig i Sverige. Smart cards tillavses vara handahålls därför inte i landet. Teoretiskt skulle naturligtvis marknät kunna användas för sändningar av till svenska hushåll. Det torde dock i praktiken inte finnas norska program tillräckligt frekvensutrymme i nuvarande analoga teknik. I en framtid när digital teknik används för marksändningar kommer utrymmet för marksända kanaler öka eftersom flera programtjänster kan förmedlas via samma signal. I att utredningen Från massmedia till multimedia SOU 1996:25 som föreslagit verka för digitaliserade marknät har uppskattats en ökning av markstaten att sända programtjänster från nuvarande tre till först åtta och senare till tjugofyra programtjänster. I den proposition i ärendet därefter överlämnats till som riksdagen prop. 1996/97:67 har föreslagits att sändningar med digital teknik stegvis skall inledas. De första sändningarna på vissa utvalda orter skall kunna komma igång under slutet 1997. Verksamheten skall fortlöpande av utvärderas. Även beträffande kabelnäten väntas digitalisering som kommer att inneen bära en mångdubbling av möjligt antal programtjänster. I framtiden kommer det också teoretiskt finnas möjlighet att sända programtjänster telenätet, även telenätet i praktiken sannolikt snarare genom om kommer att användas för interaktiva tjänster än förmedling av traditionell enkelriktad massmedia. Sammantaget kan konstateras det inte finns några egentliga tekniska att hinder för förmedla norska programtjänster till svenska hushåll genom att kabelnät eller andra distributionsformer. Frågan om förmedling av norska programtjänster i svenska kabelnät är således beroende av andra faktorer än tekniska.

6 Upphovsrätt

Det finns en legal och avtalsmässig ordning som ger möjlighet att klarera rättigheterna för sändningar av norska programtjänster i svenska kabelnät. Upphovsrätten utgör inget hinder för tillhandahållande av ett flertal norska programtjänster i svenska nät.

6.1 Gällande rätt

Upphovsrätten utgör ett system av ensamrätter som tillkommer upphovsmannen till ett verk. Rättigheterna är både av ekonomiskt slag, som exempelvis rätten att mângfaldiga, och av mer ideell natur, exempelvis rätten till

som respekt för verket vilket innefattar ett skydd mot att verket förändras. Det upphovsrättsliga skyddet omfattar inte bara de traditionella konstnärliga och litterära områdena utan även en mångfald av det moderna samhällets skapande verksamhet, som exempelvis datorprogram, och s.k. närstående rättigheter. Till de närstående rättigheterna räknas bl.a. rättigheter som tillkommer fonogramframställare, filmproducenter och radio- och TV-företag.

Upphovsrätten regleras nationellt främst genom lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Av särskilt intresse i detta sammanhang är skyddet för de utövande konstnäremas rättigheter 1 kap., skyddet för radio- och TV-företags sändningar 48 § samt den speciella reglering som gäller för vidaresändning i kabelnät 26 f och 26 i §§ och förhandlingar därom 52 a § .

De program som sänds i television är normalt upphovsrättsligt skyddade verk. Upphovsmannen kan fritt överlåta den ekonomiska delen av sin rätt. Rätten, exempelvis att sända verket, har följaktligen reglerats någon

genom form av avtal mellan upphovsman och programföretag. Det kan t.ex. ett

vara avtal som grundas i ett anställningsförhållande hos programföretaget eller ett avtal mellan programföretaget och en fristående programmakare om en enstaka sändning.

Även radio- och TV-företaget har ett upphovrättsligt skydd för sina utsändningar. Skyddet avser själva utsändningen, de programbärande

m.a.o. signalerna och inte själva programmet. Skyddet omfattar tre olika förfaranden, bl.a. finns ett skydd mot återutsändning. TV-företagets samtycke är ett krav för återutsändning. Denna rättighet kan således bli föremål för upplåtelse.

6l

SOU 1997: 68

De legala konstruktionema för skydd av upphovsrätten och reglering av ersättning för radio- och TV-sändningar varierar något beroende på spridningsättet.

I kabelnäten skillnad mellan s.k. egensändningar, sändningar

gör man

kabeloperatören själv eller något programföretag framställer för sändning som i kabelnäten, och s.k. vidaresändningar, samtidig och oförändrad sändning

även förmedlas annan teknik, exempelvis i marknät av program som genom eller via satellit.

För egensändningar finns inget behov av särreglering. Programföretaget eller kabeloperatören har träffat avtal med upphovsmännen eller deras representanter beträffande upplåtelse av rättigheter just for spridning i kabelnätet.

Med vidaresändning i kabelnätet av programtjänster som förmedlas via andra distributionssätt följer vissa komplikationer. Genom vidaresändning utnyttjas ett TV-företags programsignaler och görs de upphovsrättsligt skyddade verken tillgängliga för krets av mottagare. Vid vidaresändning i

en ny kabelnät är det således i princip fråga om ett nytt offentligt framförande som är underkastat upphovsrätten. Rättighetshavama skulle enligt upphovsrättens gmndprinciper därför personligen samtycka och personligen ersättas för nyttjandet. Det är dock i praktiken närmast omöjligt för kabeloperatören att skaffa individuella tillstånd från den stora mängd rättighetshavare som finns bakom det vidaresända programutbudet.

Två olika lösningar finns på detta dilemma. Antingen så sker en klarering

rättigheterna på kollektiv väg eller så regleras rätten till vidaresändning i av kabelnät redan mellan upphovsmannen och radio- och TV-företaget, varefter företaget träffar avtal med kabeloperatören.

Metoden med klarering rättigheterna på kollektiv väg utgår vanligen

av från nationell lagstiftning. Utformningen av de kollektiva lösningarna va-

en rierar något mellan olika länder. Principiellt brukar man skilja mellan s.k. tvångslicens och avtalslicens. Systemet som bygger på tvångslicenser skall emellertid avvecklas till följd av ett EG-direktiv av den 27 september 1993 rörande harmonisering av nationella upphovsrättslagar EEG 93/89.

Normala inslag i de kollektiva ordningama är att rättighetshavarnas samtycke visserligen inte behövs för vidaresändning men att rättighetshavama är berättigade till ersättning, samt att organisationer företräder rättighetshavama vid avtal, inkassering och fördelning av ersättningama.

För svensk del gäller enligt de ovan angivna bestämmelserna i upphovsrättslagen avtalslicensordning. En grundförutsättning för ordningen är att

en ett avtal verksutnyttjande visst sätt ingåtts med en organisation som fö-

om reträder ett flertal svenska upphovsmän på området. Ett sådant avtal har träffats mellan Svenska Kabel-TV-föreningen, som organiserar kabeloperatörema, och COPYSWEDE som representerar upphovsmännen via deras organisationer. Därigenom föreligger en avtalslicens som berättigar kabeloperatörema att i kabelnät samtidigt och oförändrat vidaresända verk som ingår i en

Upphovsrätt

trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning utan att behöva inhämta ett samtycke från de olika upphovsmännen. Avtalslicensen innebär vidare att även verk av aktuellt slag av svenska eller utländska upphovsmän inte före-

som träds av organisationen kan utnyttjas utan individuellt samtycke.

När ett verk utnyttjas med stöd av avtalslicens skall detta ske enligt de villkor, exempelvis beträffande ersättning, som angivits i avtalet. Upphovsmän som står utanför organisationen är vad beträffar fördelning av ersättning och förmåner som bekostats av ersättningen likställda med de organiserade

upphovsmännen. Organisationen, dvs. COPYSWEDE, har således att ombesörja fördelning av ersättning till samtliga rättighetshavare verk utnyttjas med

vars stöd av avtalslicensen. Endast de avtalsslutande organisationerna har rätt att rikta krav om ersättning mot den använder ett verk med stöd

som av avtalslicens.

Den upphovsman som står utanför organisationen har alltid rätt att, inom tre år från utnyttjande av verket, kräva en individuell ersättning för nyttjandet. Kravet ersättning får dock endast riktas mot den representerande

organisationen.

Systemet innebär således att den nyttjare som träffar avtal med en representativ organisation kan vara säker på att han förvärvat de rättigheter han behöver och inte senare kommer att utsättas för några separata krav. Till detta bidrager också den förhandlingsordning som skall tillämpas, innebärande att krav på ersättning skall forhandlas samtidigt med upphovsmännens avtalsslutande organisationer och de TV-företag sändningar vidaresänts efter

vars samtycke.

Till system för kollektiv rättighetsklarering hör oftast reglering den

en av situation som uppstår om de avtalsslutande parterna inte kan komma överens, vanligen innebärande någon form tvångsmedel. I Sverige tidigare

av som saknat sådana regler för denna form av avtalslicens har den 1 juni 1995 i upphovsrättslagen införts en förhandlingsskyldighet för rättighetshavama. Om skyldigheten inte iakttas kan skadestånd följa enligt 52 § upphovs-

a rättslagen. Samtidigt har lagen 1990:612 om medling i vissa upphovsrättstvister gjorts tillämplig.

Rättigheten till kabelspridning kan som noterats emellertid redan ha reglerats i ett tidigare skede mellan upphovsmännen

- och det sändande programföretaget. Denna modell för att klarera rättigheter har blivit allt vanligare och är nu i praktiken den mest betydelsefulla. Avtalslicensordningen gäller därför inte verk för vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen. Detta är exempelvis fallet för de programföretag där Sverige ingår i det primära spridningsområdet, såsom TV3, kanal fem, TV1000 och Filmnet. Den franska kanalen TV 5 som syftar till en vidsträckt spridning utgör ytterligare ett exempel där kabelspridningen är direkt klarerade

mellan företag och upphovsman.

SOU 1997: 68

Rätten till vidaresändning får i denna situation regleras direkt med radioeller TV-företaget eller dess representant som ibland kan vara samma organiockså tillvaratar programupphovsmäns intressen. Detsamma gälsation som ler alltid beträffande det skydd mot återutsändnin g som 48 § upphovsrättslagen radio- och TV-företag. IGaneringen av de rättigheter som tillkommer ger eller innehas det ursprungligen sändande radio- eller TV-företaget kan av alltså inte ske kollektiv väg. Att lagstifta kollektiv klarering av sådana om inte längre möjligt efter det nämnda EG-direktivet, 93/83 EEG. rättigheter är En följd ordningen med direkt reglering mellan programföretag och av en upphovsmän är således att kabeloperatörema kan lösa samtliga rättigheter med det TV-töretag sändningar önskar vidaresända i kabelnätet vars man

6.2 COPYSWEDE- rättighetsklarering i praktiken

Avtal användning programtjänster eller verk där många kategorier av om av rättigheter ingår kräver samverkan mellan rättighetshavarna. COPYSWEDE för sådan samverkan. COPYSWEDE är ideell förening beståär ett organ en ende rad medlemsorganisationer företräder olika typer av rättigav en som hetsinnehavare. Bland medlemsorganisationema finns bla. Sveriges Artisters och Musikers intresseorganisation SAMI, Svenska Tonsättares Internationella musikbyrå STIM, Sveriges Författarförbund och Svenska Journa-

listförbundet. Enkilda upphovsmän och utövande konstnärer har genom personliga fullmakter eller på annat sätt givit medlemsorganisationema uppdrag att förvalta deras upphovsrätt. När det gäller vidareutnyttjande i nya media, som exempelvis kabel-TV, har medlemsorganisationema i sin tur vidarebefordrat uppdraget träffa avtal och fördela ersättning till COPYSWEDE. att COPYSWEDE träffar sedan licensavtal med den som vill utnyttja det skyddade materialet. . COPYSWEDE har också erhållit uppdrag att företräda en rad olika radiooch TV-företag, bland dessa huvuddelen de nordiska programföretagen, av engelska BBC och del italienska och tyska televisionsföretag. Därigenom en kan upplåtelsema bli heltäckande. Mellan COPYSWEDE och Svenska Kabel-TV-föreningen har ett avtal om rättighetsupplåtelser träffats innebär att kabeloperatörema i näten kan visom daresända vissa radio- och TV-kanaler. Dessutom har COPYSWEDE träffat avtal rörande sådana rättigheter med ett större antal kabeloperatörer separata inte är medlemmar i Svenska Kabel-TV-föreningen. som COPYSWEDE företräder medlemsorganisationema även på ett antal andra avtalsområden. Det övergripande målet COPYSWEDE:s verksamhet är att se till att

for

64 rättighetshavarna får ersättning för nyttjande i media av deras verk och presta-

Upphovsrätt

tioner och att denna ersättning fördelas individuellt till rättighetshavama, så långt detta är möjligt. Fördelningen sker antingen COPYSWEDE eller av av medlemsorganisationema. Fördelningen sker efteri förväg bestämda modeller. Vad gäller exempelvis nyttjandet av nordiska kanaler i kabelnät gäller att det först sker fördelning en mellan radio- och TV-företagen 35,5 %, ñlmproducenterna 29 % och COPYSWEDE 35,5 %. Därefter fördelar COPYSWEDE eller dess medlemsorganisationer den andel som tillkommer de företrädda rättighetshavama. Detta sker efter ett individuellt fördelningsystem bygger ett antal besom stämda principer. Ersättningama utbetalas gång året till rättighetsen om havama. En väsentlig del av COPYSWEDE:s verksamhet är att överföra rättighetsersättningar till utländska upphovsmän och fördela ersättning till svenska upphovsmän för utländskt nyttjande av deras rättigheter. COPYSWEDE och medlemsorganisationer som STIM och SAMI har sina motsvarigheter i andra länder. Organisationerna i olika länder har träffat avtal med varandra om ömsesidiga tjänster. Avtalen bygger på att ersättningar inkasseras av upphovsrättsorganisationen i det land där nyttjandet sker för sedan överföras till att motsvarande organisation i rättighetshavarnas land sedan gör fördelsom ningen till individerna. Sedan 1989 har det funnits ett nordiskt ömsesidighetsavtal om utväxling inkasserade ersättningar för kabel-TV-sändningar. av Upphovsmännens ersättning för nyttjande ett norskt programföretags av sändningar svenska kabelnät överförs således, direkt COPYSWEDE eller av via någon av medlemsorganisationerna, till den norska motsvarigheten NORWACO eller till dess medlemsorganisationer. På sätt överförs samma ersättningar för svenska sändningar i norska kabelnät för en individuell fördelning i Sverige.

Norska sändningars tillgänglighet

Det finns således en upphovsrättslig ordning för reglering vidarespridning av av norska sändningar svenska kabelnät. Som framgått i tidigare kapitel är ett flertal av de norska programföretagens sändningar därtill tillgängliga i den bemärkelsen att det finns möjlighet för kabeloperatörema träffa avtal att om förmedling. De nödvändiga avtalen rättigheterna kan klareras med om COPYSWEDE som företräder de norska programföretagen och rättighetshavarna. Upphovsrätten så den föreligger utgör således inget hinder för förmednu ling av norska sändningari svenska kabelnät.

3 I7-O6l9

7 Kabelbolagens ställning

7.1 Kabeloperatören, konsumenten och

programföretaget

Kabelbolagen intar en monopolliknande ställning mot konsument och

programföretag.

Kabel-TV-verksamheten förutsätter avtal mellan flera olika parter.

Vad först gäller nätinnehavet kan formellt en skillnad göras mellan nätägande och operatörsskap. Denna distinktion är dock mindre betydelsefull eftersom tre av de fyra dominerande kabelföretagen själva eller dot-

- genom terbolag är både ägare och operatör samt att lagstiftningen behandlar lika

den som "äger eller annars förfogar över en anläggning för trådsändning 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen. Det fjärde kabelföretaget Sweden on

- Line är ibland enbart operatör och låter de anslutna själva äga nätet eller

delar därav.

Själva byggandet av ett kabelnät kräver att nätägaren träffar avtal med berörda markägare. Därefter måste en överenskommelse nås med fastighetsägaren om installation av erforderligt nät inom fastigheten, s.k. fastighetsnät. Genom överenskommelsen mellan en fastighetsägare och en viss kabeloperatör etableras ett avtalsförhållande som är svårt att ändra eftersom det regelmässigt löper på mellan 5-15 år och dessutom föranleder en rad tekniska installationer som måste ändras vid byte kabeloperatör. Eftersom rollerna

av som nätägare och operatör normalt inte är åtskilda innebär fastighetsägarens beslut även indirekt ett val av programleverantör och programutbud för de boendes räkning.

De boende kan, t.ex. genom bostadsrättsförening, ha partsinflytande över innehållet i avtal med kabeloperatören. Den som är hyresgäst saknar dock sådant inflytande och möjligheten att påverka utövas främst intresse-

genom organ som hyresgästforening eller liknande.

Kabeloperatören träffar sedan avtal med det enskilda hushållet om leverans av vissa program utöver must carry-kanalema SVT1 och 2 samt TV4,

som skall tillhandahållas utan extra kostnad.

SOU 1997: 68

Förhållandet kabeloperatör konsument

- När väl ett avtalsförhållande är etablerat mellan kabeloperatör och fastighetsägare har konsumenten i realiteten ingen möjlighet att seandra program än de

tillhandahålls operatören. De satellitsändningar som i dag är den med som av kabelsändningar främsta konkurrerande distributionsformen vid sidan av

marksändningar är vanligen inte tillgängliga för en hyresgäst eller bostads-

rättsinnehavare eftersom han praktiska eller andra skäl är förhindrad att

av använda parabolantenn. Möjligheterna att ens sikt, när fastighetsägaren skall omförhandla avtalet, byta till annan operatör är små. Ofta finns inte ens praktisk möjlighet att ansluta fastighetsnätet till annan kabeloperatörs nät eftersom det bara finns ett kabelföretag som har byggt nät på orten.

I realiteten utövar kabeloperatören ett monopol på distribution av TVsändningar till de boende. Kort kan konstateras att konsumenten därtill eller

till följd detta avtalsmässigt har mycket svag ställning gentemot kabel-

av - en operatören vad gäller exempelvis möjligheten att påverka programutbudet eller att göra ett individuellt val bland de programtjänster som finns i kabelnätet.

Genom att avtalet anslutning är träffat mellan kabelföretag och fastig-

om hetsägare, eller bostadsrättsförening, saknar dessutom den enskilde konsumenten möjlighet att ställa krav som rör kabelföretagens tekniska förpliktelser, trots att utövandet av den tekniska driften berör denne.

Förhållandet kabeloperatör programföretag

- Även programföretag har ställning i förhållande till kabelföretagen.

en svag

speciellt intresse, dels villkoren för distribution i näten och Två frågor är av dels kabelföretagens program eller programliknande verksamhet.

egna

Ett programföretag kan visserligen välja att distribuera sina program på

sätt än kabelnätet. Majoriteten av befolkningen får dock sitt annat genom programutbud kabeloperatörs försorg och kan inte nås via andra

genom en distributionsvägar. Respektive kabelföretag har således en monopolliknande ställning även gentemot programföretagen.

Kabelföretagen förmedlar sändningar från olika programföretag och bedri-

för närvarande ingen egen programverksamhet. I dag är förhållandet melver lan de egentliga programföretagen och kabeloperatörema på det sättet renodlat. Denna situation kommer sannolikt inte att bestå. I en nära framtid när kabelnäten digitaliseras kan förvänta sig att operatörerna kommer att tai

man anspråk del nätutrymmet för egen programverksamhet eller programlik-

en av nande verksamhet. Försöksverksamhet med s.k. video on demand och andra tjänster förekommer och inom Telia, vars kabel-TV-bolag är dominerade, synes en egen programverksamhet planeras för distribution i nätet.

Kabelbolagens ställning

Vidare förekommer redan sedan tidigare ägargemenskap mellan vissa programföretag och ett av kabelföretagen. Sådan s.k. vertikal intregration kan leda till att det "egna" progratnföretaget konkurrensmässiga fördelar och ges på andra sätt gynnas framför fristående programföretag. Vid tillfällen ett par har Konkurrensverket handlagt anmälningar rörande sådan påstådd diskrirni-

nenng.

7.2 Äldre rätt

Under kabelverksamhetens inledande år krävdes tillstånd för att bedriva sändningar i näten. I lagstiftningen fanns en bestämmelse samråd om med abonnentema. Vid tillämpningen lagen medförde emellertid inte av detta att abonnentema fick något reellt inflytande över t.ex. programutbud. Konsumenter och programföretag hade ställning i en svag förhållande till kabelbolagen redan i denna äldre lagstifning. Skillnaden är i praktiken liten mot vad i dag gäller enligt radio- och TV-lagen. som

Den tidiga kabellagstiftningen

Kabel-TV-sändningar till bostäder etablerades i Sverige försöksverksom en samhet under 1984 och 1985. Vidaresändningar mottagits av program som från satellit fick bara ske med regeringens tillstånd enligt lag. Det rörde sig om ett fåtal prograrntjänster. Egensändningar i nät ägde på några orter rum inom ramen för Sveriges Televisions tillstånd. Den provisoriska regleringen avlöstes den 1 januari 1986 lagen av 1985:677 lokala kabelsändningar viss följdlagstiftning. Denna om samt lagstiftning kom att gälla till utgången år 1991. Den l januari 1992 trädde av yttrandefrihetsgrundlagen YGL i kraft och samtidigt med denna regleen ny ring av kabelsändningar -lagen 1991:2027 kabelsändningar till allmänom heten. Den tidiga kabellagstiftningen gällde till utgången år 1991 innebar som av tillståndsplikt för bedrivande sändningar i kabelnät. Rätten bygga och av att etablera kabelverksamhet emellertid fri. En statlig myndighet, var Kabelnänmden, inrättades och fick till uppgift att pröva tillståndsansökningar och utöva tillsyn över verksamheten. Systemet med tillståndsprövning motiverades bl.a. med det möjligatt gav heter att skapa bättre förutsättningar för utövande yttrandefrihet och inforav mationsfrihet. Koncessionsystemet ansågs bl.a. kunna säkerställa att egensändningar kunde komma till stånd, att deltagande blev möjligt för alla som

4 l7-06l9

SOU 1997: 68

ville sända samt skapa garantier för att egensändningar skulle nå ut till alla som var anslutna till kabelnätet prop. 1984/85: 199 s. 24-25.

Lagen om lokala kabelsändningar behandlade vidaresändning av programtjänster från satelliter i fast trafik och egensändningar i kabelnät som nådde fler än 100 bostäder. Tillstånd till vidaresändning från satelliter i fast trafik kunde ges till ägaren eller den som förfogade över ett nät nätinnehavaren eller till lokala kabelsändarföretag. För vidaresändning från direktsändande satelliter behövdes dock inget tillstånd.

Tillstånd till egensändningar kunde bara ges till lokala kabelsändarföretag som utsågs av Kabelnämnden. Med lokalt kabelsändarföretag avses en svensk juridisk person som bildats for att bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsrikmingar inom tillståndsområdet. Egensändningarna skulle vara av lokal karaktär och programtjänster med innehåll som blandade satellit och lokala sändningar tilläts inte. Nätinnehavama, dvs. kabelforetagen, kunde inte själva få tillstånd att bedriva egensändningar. De kunde således inte bedriva egen programverksamhet.

Båda kategorierna av tillståndshavare kunde erhålla tillstånd att till annan upplåta utrymme i näten för egensändnin gar.

För den nätinnehavare som hade erhållit tillstånd till vidaresändning och upplåtelse av kanaler gällde en s.k. must carry-skyldighet omfattande for-

medlingsplikt av de programtjänster som sändes med tillstånd av regeringen samt sändningar från det av Kabelnämnden förordnade lokala kabelsändarföretaget.

Tillståndstiden var tre år. Därefter skedde en omprövning. Tillstånden till egensändningar kunde återkallas om sändningarnas innehåll hade överskridit de regler som gällde rörande pornografi, våldsskildringar och rashets samt reklam och sponsring. Vidaresändning av viss satellitsänd programtjänst kunde förbjudas för en tid av högst ett år om programtjänstens innehåll stod i strid med den svenska lagstiftningen rörande de nämnda företeelserna. Återkallelse tillstånd kunde också förekomma påföljd vid överträdelse

av som av vissa andra regler i lagen.

Med tillståndet följde skyldighet att betala avgift.

Konsumentintresset Till tillståndsgivningen och förnyandet av tillstånd som löpt ut- var knutet

ett krav på information till och samråd med de boende. I lagen formulerades kravet som att sökanden i god tid skulle ha berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten 10 §. Innebörden av kravet kommenterades i förarbetena prop. 1984/85:199 s. 35-37. Det uttalades emellertid aldrig att samrådet skulle innebära ett reellt inflytande över programutbudet. Det överlåts till Kabel- 70 nämnden att avgöra när samrådskravet var uppfyllt.

Kabelbolagens ställning

Om Kabelnämndens prövning av kravet samråd har följande inhämtats:

Informationen fick ske genom tidningsnotis om kabelnätets byggande och installation eller genom broschyr som delades ut till hushållen. Kontakten

samrådef ansågs uppfyllt efter möte med Hyresgästföreningen. Något in-

flytande över eller ens inhärntande av åsikter om prograrnutbudet krävdes inte och normalt förekom det inte heller. På enstaka större orter fanns dock frivilliga försök från en kabeloperatörs sida att tillsammans med de anslutna hushållen samverka om programutbudet. Sådana "programråd" fanns bl.a. i Göteborg och lever ännu kvar på några orter i landet, bl.a. i Uddevalla. Det förekom att ansökningar bordlades på grund av bristande information/samråd men bara en gång meddelades avslag av detta skäl.

Myndighetens uppfattning var att regeln om samråd inte gällde programutbudet. sammansättningen av programutbudet var en fråga som reglerades genom avtalet mellan fastighetsägaren och nätinnehavaren. Sedermera skrev dock Kabelnämnden till Konsumentombudsmannen, i en skrivelse av den 15 juni 1991, att lagstiftarens syfte måste ha varit att beslut rörande programutbudet skulle fattas i en fortlöpande dialog med abonnentema. Ett syfte som nämnden menade hade förfelats. Skrivelsen tillkom eftersom nämnden funnit anledning att peka på missförhållanden i marknadsföring och avtalsvillkor hos kabelbolagen.

Ett liknande krav på information till kommunerna accepterades som verkställt genom att ansökningar till Kabelnämnden remitterades till berörd kommun innan beslut fattades. Kommunerna hade emellertid ingen vetorätt till-

stånd beviljades även mot kommunernas vilja.

Ett i dag förekommande missförstånd är att det dåvarande tillståndssystemet borgade för ett konsumentskydd. Så var som framgått inte fallet. Det fanns ingen möjlighet att förbinda tillståndet med villkor om konsumentinflytande. Det är överhuvudtaget något missvisande att beteckna de generella krav som ställdes i lagstiftningen som villkor. Det fanns nämligen ingen förutsättning för Kabelnämnden att styra kabeloperatöremas förpliktelser genom olika villkor. Den möjlighet att ställa individuella villkor som ofta följer med ett koncessionssystem vilket 3 kap. l-4 §§ iden nuvarande radio- och TV-lagen exemplifierar, förelåg inte utom vad beträffar sändningsområdenas storlek.

Programföretagets intresse Samspelet mellan olika funktioner och roller diskuterades ingående i det betänkande som Massmediakommittén SOU 1984:65 lämnade, och som låg till grund för den ovan nämnda propositionen angående den tidiga kabellagstifmingen. Bl.a. tog kommittén upp frågan om tillgång till nätet, pekade risken för distributionstekniska monopol som skulle till nackdel för

vara yttrandefriheten och resonerade kring ett eventuellt särskiljande av olika funktioner SOU 1984:65 s. 263-273. Kommittén förordade ett tillstånds-

SOU 1997: 68

system. Kommitténs farhågor fick ytterligare genomslag i lagstiftningen genom skyldigheten att upplåta ett begränsat sändningsutrymme för lokala kabelsändarföretag och förbudet för nätinnehavama att bedriva egensändningar. Emellertid ansågs att operatörsfunktionen kunde ligga hos nätägama och att dessa, med undantag för must carry-kanalema, skulle råda över vilka prograrnföretag som fick tillträde till näten. Detta gav nätägama en legalt stark ställning gentemot programföretagen redan från början.

Sammantaget kan sägas att styrkeförhållandena mellan kabeloperatör, konsument och prograrnföretag i den tidiga lagstiftningen inte skilde sig så mycket från vad som råder enligt den nuvarande. Då som nu garanterade lagstiftningen att de rikstäckande marksända kanalerna förmedlades i kabelnäten och att ett utrymme gavs för en lokal programtjänst som alla med behov av och önskan om fritt tillträde till nätet fick samsas om.

Ändrade förhållanden lagstiftning

- ny Det tidiga lagstiftningen ersattes från den 1januari 1992 av lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten. Den stora förändringen var att koncessionssystemet för kabelsändningar avskaffades och att en rad bestämmelser som hade sin grund i tillståndssystemet togs bort, bl.a. bestämmelserna om begränsning av sändningsområdena, om förbud mot blandning av satellit och egensändningar och förbud mot vidaresändning av satellitsändningar. Vidare fanns inte längre något hinder för kabelföretagen att bedriva egen programverksamhet.

Ändringarna var betingade såväl av den massmediapolitiska verkligheten som den tekniska utvecklingen.

Ett friare förhållningssätt till radio- och televisionsverksarnhet gjorde sig gällande och ett mål blev att närma regleringen till vad som gäller för tryckta skrifter. Ett väsentligt steg i denna utveckling var antagandet av den nya yttrandefrihetsgrundlagen, rörande skydd för yttrandefrihet i radio, television, filmer m.m. I yttrandefrihetsgrundlagen föreskrevs rätt för var och en att i tråd sända radioprogram till allmänheten. Genom YGL infördes således etableringsfrihet för sändnin i kabel.

Dessutom hade tillståndssystemet genom den tekniska utvecklingen satts ur spel vad gäller vidaresändningar av satellitsändningar. Den tekniska utvecklingen hade gått från användning av satelliter i fast trafik mot en alltmer ökad användning av direktsändande satelliter, vilkas sändningar kan tas emot direkt av allmänheten med hjälp av en liten parabolantenn. Direktsändande satelliter omfattades till skillnad från satelliter fast trafik inte av den tidigare lagens tillståndskrav. Anledningen till detta var att sådana satelliter hade antagits bli förbehållna nationella rundradioföretags sändningar, företag vilkas verksamhet kunde förväntas vara tillfredsställande reglerad av resp. land. 72 Kabelnämnden fann i ett avgörande den 1 februari 1989 att en ny typ av sa-

Kabelbolagens ställning

telliter med medeleffekt var att betrakta som direktsändande. Den första av dessa som benämndes ASTRA l A bar bl.a. sändningar av TV3. Sändningarna från denna satellit fick därför vidaresändas i kabelnät utan krav på tillstånd. Antalet programtjänster som sändes från direktsändande satelliter växte snabbt under de kommande åren och nätinnehavare som begränsade sitt utbud till sådana programtjänster kunde bedriva sin verksamhet vid sidan av kabellagen.

Samtidigt ledde den mediepolitiska utvecklingen till tillkomsten av reklamñnansierade sändningar i marknätet genom sändningstillståndet för TV4 AB.

Från och med den l december 1996 har lagen 1991:2027 upphört att gälla. Dess bestämmelser har istället inarbetats i den nya radio- och TV-lagen, med endast smärre förändringar.

7.3 Gällande rätt- yttrandefrihetsgrundlagen och radio-

och TV-lagen

Genom yttrandefrihetsgmndlagen YGL infördes etableringsfrihet för kabelverksamhet. Tillstånd behövs därför inte for att sända program i kabelnät. Friheten att bedriva kabelsändningar kan dock undantagsvis inskränkas. I radio- och TV-lagen finns regler om skyldighet att förmedla vissa programtjänster i kabelnät. Utrymmet för att inskränka etableringsfriheten anges av YGL och dess förarbeten. Den närmare innebörden av etableringsfriheten är inte helt klar. Skyddet är så utformat att YGL kan förhindra en lagreglering av förhållandet mellan kabelbolag och konsument och mellan kabelbolag och prograrnföretag. Skyddets betydelse och utsträckning får bedömas från fall till fall.

YGL och etableringsfrihet för kabelsändningar Yttrandefrihetsgrundlagens syfte är att skydda medborgarnas rätt att fritt yttra sig i olika former av sändningar eller framställningar i ljud och bild.

De grundläggande bestämmelserna återfinns i lagens första kapitel. Enligt 1 kap. 1 § första stycket YGL är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsälcrad rätt att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt i ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

SOU 1997: 68

Vidare har man försökt genomföra en princip om etableringsfrihet efter mönster från tryckfrihetsförordningen 4 kap. 1 § TF utan hänsynstagande till mediernas olika karaktär och omfattning.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd till allmänheten och enligt l kap. 3 § tredje stycket får inte förbud meddelas mot anläggande av kabelnät. Med radioprogram avses både ljudradio och television. Frihet att bedriva kabelsändningar kan undantagsvis inskränkas. Enligt andra stycket hindrar denna frihet inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Av betydelse blir därför vilken innebörd man vid envar tid lägger i begreppet allsidig upplysning. Inte heller finns något hinder för lagstiftning om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pomograñska bilder eller hets mot folkgrupp.

Det är notabelt att kabelsändningar och eterbuma sändningar behandlas olika. Rätten att sända radioprogram på annat sätt än tråd får enligt

genom 3 kap. 2 § första stycket YGL regleras genom lag som innehåller föreskifter om tillstånd och villkor för att sända. Den skillnad som främst motiverar att tillståndsgivning skall kunna äga rum i det senare fallet består i att frekvensutrymmet i etern är en begränsad resurs som måste fördelas i enlighet med internationella åtaganden och på ett sätt som bäst gagnar yttrandefrihet och informationsfriheten. Beträffande kabelsändningar är den principiella ståndpunkten således att det inte rör sig om en begränsad resurs, åtminstone inte i den bemärkelsen att en tillståndsgivning är erforderlig.

Av de undantagssituationer där reglering av friheten att bedriva kabelsändningar ändå är möjlig är skyldigheten att ge utrymme för vissa program med hänsyn till allmänhetens allsidiga upplysning den för utredningen intressanta undantaget för lagstiftning rörande programutbud som inriktas våldsframställningar m.m. kommer inte att beskrivas närmare.

Undantaget avser enligt lagens förarbeten prop. l990/91:64 att möjliggöra lagstiftning om plikt att i kabelnät förmedla sändningar som äger rum med tillstånd av regeringen och avsätta utrymme för s.k. lokala kabelsändarföretag, s.k. must carry-skyldighet. Sådan skyldighet har som ovan noterats gällt sedan den första kabellagens tillkomst och bestämmelserna härom återfinns numera i 8 kap. 1 och 2 §§ i den nya radio- och TV-lag som trädde i kraft den 1 december 1996.

Radio- och TV-lagen Enligt 8 kap. l § radio- och TV-lagen skall var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät där TV-program sänds vidare till allmänheten, om 74 sändningarna når fler än 10 bostäder, se till att de anslutna hushållen kan ta

Kabelbolagens ställning

emot sådana sändningar som sker med tillstånd av regeringen och som är avsedda att kunna tas emot i området. sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Vissa sändningar som sker med tillstånd av regeringen är uttryckligen undantagna från förmedlingsplikt. °

Vad gäller sändningar av lokala kabelsändarforetag enligt 2 § i samma kapitel är nätinnehavaren som distribuerar sändningar till fler än 100 bostäder i kommun skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla utrymme för sändningar

en från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda lokala kabelsändarforetag. Även de förordnade företagen är flera gäller förmedlingsskyldigheten lik-

om som tidigare enbart en kanal.

Denna must carry-skyldighet och bestämmelserna kring lokala kabelsändarforetag är i stort sett det enda som kvarstår av den relativt omfattande reglering som tidigare gällde för bedrivande av sändningar i kabelnät. Genom radio- och TV-lagens tillkomst infördes dock en registreringsplikt enligt 2 kap. 3 § för den som bedriver icke tillståndspliktig verksamhet, bl.a. gäller registeringskyldigheten for den som bedriver sändningar i kabelnät. Avsikten är att underlätta tillsyn över sändningarna.

I den mån en sändning som sker i kabelnät faller under radio- och TVlagen enligt bestämmelserna i lagens första kapitel gäller vissa regler om reklam och annan annonsering samt sändningarnas innehåll bl.a. rörande sändningar av våld och pornografi.

Om inskränkningar i etableringsfriheten I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen behandlas ingående den skyldighet att upplåta sändningsutrymme i kabelnäten som enligt 3 kap. l § andra stycket kan meddelas genom lag prop. 1990/91:64 s. 83-89.

Det huvudsakliga skälet for att ge möjlighet att inskränka etableringsfriheten är detsamma som föranledde det tidiga koncessionssystemet, nämligen farhågoma om att nätinnehavarnas relativa distributionsmonopol kan få negativa verkningar för yttrandefriheten. Även lagstiftaren olika skäl

om av avvisar ett tillståndssystem bör även i fortsättningen kunna föreskrivas plikt

förmedla vissa sändningar. Å andra sidan denna möjlighet om att anses att av flera skäl bör vara begränsad. Till dessa hör att kabelnäten har bekostats av privata ägare i syfte att upplåtas mot betalning och att den som har medel att bekosta en sändningsverksamhet i praktiken torde kunna få tillgång till nätet. Vidare kan nätägama inte förpliktas att öka nätens kapacitet, ett behov som skulle kunna följa av en obegränsad förmedlingsplikt. Dessutom strider en skyldighet att ingå avtal, som kan följa av en utvidgad skyldighet att upplåta utrymme, den civilrättsliga principen avtalsfrihet. Även

mot om om en kontraheringsplikt en skyldighet att ingå avtal -inte är helt utesluten finns

stora lagtekniska svårigheter. 75

SOU 1997: 68

De behov som skall tillgodoses genom lag med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket är för närvarande tillträde till visst utrymme i nätet för de som inte kan betala och vidarebefordring av Sveriges Radio-koncemens sändningar nu Sveriges Television och TV4 AB. I detta överensstämmer således grundlagens motiv med den gällande radjo- och TV-lagen. I motiven talas dock även om att "en längre gående upplåtelseskyldighet är tänkbar" s. 88. I specialmotiveringen s. 115 till lagmmmet vidgas denna möjlighet än mer genom att det noteras att sådan upplåtelseskyldighet "kan föreskrivas". Därtill konstateras i specialmotiveringen utan att det överhuvudtaget tidigare har

kommenterats att undantaget länmar "ett visst utrymme för lagstiftning som

syftar till ett inflytande för mottagarkollektivet över valet av program som distribueras i ett trådnät utöver dem som nätägama kan vara skyldig att bereda plats för. Bestämmelsen sägs medge föreskrifter som ålägger nätinnehavaren att efterhöra" mottagarkretsens önskemål.

Till denna bakgrundsbild skall också föras Lagrådets resonemang om undantagets formulering och omfattning s. 208-209. l det lagtextförslag som remitterades till Lagrådet hade undantagspunkten en mer generell formulering. Lagrådet kritiserade detta förhållande och menade att detta kunde "ge ett felaktigt intryck genom att den är avfattad som en generell fullmakt att i lag föreskriva skyldighet för nätinnehavarna att ge utrymme för vissa program". Lagrådet fann det angeläget att regeln formulerades så att "det positiva syftet"

att garantera yttrande- och informationsfrihetema mot möjliga negativa mo- nopoleffekter av etableringsfrihet bättre framgick. Detta skulle kunna ske

genom att fönnedlingsplikt skulle kunna förekomma i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning.

Lagrådet ansåg vidare att regeln borde begränsas till att avse de vanliga rikstäckande programmen och att även beträffande dessa förrnedlingsskyldigheten borde begränsas till vad som kan tillgodose kravet allsidig upplysning.

Departementschefen replikerade Lagrådet s. 218 med att även i framtiden en fönnedlingsplikt borde kunna gälla för olika kategoriers användning

av kabelnät för lokala sändningar.

Förrnedlingsplikten har efter grundlagens tillkomst fått den väntade tilllämpningen, i form av formedlingsplikt för de rikstäckande program och en lokal kanal, i bägge fallen utan extra kosmadför mottagningen. Genom radiooch TV-lagens ilcraftträde har en viss begränsning ägt rum eftersom de rikstäckande ljudradioprogrammen inte längre behöver distribueras i näten. Motiveringen för att dessa program skall förmedlas synes vara oförändrade efter grundlagens tillkomst prop. 1991/92:53 37 och prop. 1995/96:16O s. 124-127. För de rikstäckande programmen har noterats att marksänd television i princip skall kunnas tas emot av alla i det område som sändningarna riktas till och för de lokala kabelsändarföretagen att visst utrymme för lokala

Kabelbolagens ställning

sändningar till gynnande av yttrandefriheten bör vara tillgängligt för resurssvaga grupper.

Det bör också påpekas att det vid sidan av yttrandefrihetsgrundlagen finns andra faktorer skall beaktasvid lagstiftning om förmedlingsplikt. En

som sådan är upphovsrätten och dess effekter. Den nuvarande skyldigheten att utan kostnad förmedla de rikstäckande marksända televisionsprogrammen har sålunda ansetts förutsätta att kabelföretagen inte behöver ersätta upphovsmännen för nyttjandet jfr SOU 1994/95: 105 s. 148 med hänvisningar.

Kabelbolagens rättsliga ställning

Innebörden av etableringsfriheten är central för en analys av kabelbolagens rättsliga ställning. Relevanta frågor är hur och i vilken utsträckning bolagen skyddas av YGL, i vad skyddet består, hur starkt skyddet är samt mot vem det gäller.

Uppenbart är att dessa frågeställningar inte kan besvaras med absolut säkerhet eftersom det finns en diskrepans mellan de olika rättskällorna. En viss motsägelsefullhet råder sålunda, dels mellan å ena sidan den etableringsfrihet som beskrivs i lagtext, i motivens allmänna formuleringar samt av Lagrådet och å andra sidan de regleringsmöjligheter som anges i specialmotiveringen. Också mellan hur undantaget formulerats i lagtext och hur det verkligen tilllämpats i radio- och TV-lagen finns en motsats. Till osäkerheten bidrar också att begreppet etableringsfrihet överhuvudtaget inte förekommer i YGL eller TF och inte heller definieras i annan nationell lagstiftning, trots att det flitigt använts i förarbetena till YGL.

Vad först gäller hur och i vilken utsträckning YGL skyddar kabelbolagen har kabelverksamhet traditionellt ansetts gälla två separata frågor. I lagstiftningsärenden har en uppdelning gjorts mellan att etablera kabelnät och bedriva sändningsverksamhet i näten Massmediekommittén gjorde dock som noterats försök att identifiera och analysera flera olika funktioner. Såväl rätten att anlägga nät som att bedriva sändningsverksamhet skyddas av yttrandefrihetsgmndlagen. Beträffande sändningsverksamheten har dock inte gjorts någon skillnad mellan att i näten bedriva egen programverksamhet och att blott distribuera andras I praktiken täcker formuleringen sända

program. radioprogram genom tråd" därmed två olika verksamheter, bedrivna av företag med ofta skilda eller motstående intressen. De stora kabelföretagen bedriver för närvarande ingen egentlig programverksamhet de är inriktade att

äga näten för att i dem distribuera andras programverksamhet. Annan än kabelföretagen svarar således för det som är centralt for yttrandefriheten att ut-

trycka tankar och åsikter och lämna uppgifter. Emellertid omfattar rätten att sända i kabelnät etableringsfriheten genom sin formulering även kabel-

- bolagens verksamhet i den del denna utpräglad teknisk överföring,

utgör en så länge det handlar om överföring av innehåll som kan betecknas som pro- 77

SOU 1997: 68

i dag så gott som allt som sänds i näten, jfr beträffande programbegram greppet, 1990/91:64 108 . Detta är också avsikten, vilket motsatsvis

prop. s. klart framgår undantaget förmedlingsplikt vars mål är nätinnehavaren i

av om egenskap distributör. Även det kabelforetag inte bedriver någon som

av som helst egen programverksamhet utan bara distribuerar andras program har genom yttrandefrihetsgrundlagen ett skydd mot regleringar.

Skyddet kabelföretagen åtnjuter YGL består som redan framgått av

genom flera komponenter. Skydd for byggande av nät, för distribution av egna och andras och mot ingrepp mot verksamhet med anledning av innehållet

program ide sända programmen med undantag för ett utbud som inriktas på våld, pornografi och hets mot folkgrupp. Grundlagen garanterar kabelbolagen kontroll över programutbud och programsammansättning i näten, med den begränsning ligger i 3 kap. 1 § andra stycket YGL. Detta framgår mot-

som satsvis formuleringen undantaget, vid en jämförelse med den regle-

av av ringsmöjlighet enligt 3 kap. 2 § YGL föreligger för eterburna mark-

som sändningar samt mot bakgrund av synen på kabelnäten som en obegränsad

och avsikten att så långt som möjligt till radio- och TV-ornrådet resurs överföra vad som gäller för tryckt skrift enligt TF.

Skyddet är formulerat mot ingrepp i form av lagstiftning eller åtgärder från det allmänna. Skyddet kan emellertid också träda in gentemot annan befintlig lagstiftning vars tillämpning skulle inkräkta på de rättigheter som den över-

Skyddets innebörd och utsträckning får undersökas ordnade grundlagen ger. från fall till fall.

Hur starkt skyddet eller med andra ord kabelbolagens rättsliga ställning är mäts naturligen främst mot möjligheten att genom regleringar beskära denna. Skyddet måste generellt starkt. Etableringsfriheten har betonats

anses som och understrukits huvudregel. Lagtexten har givits en utformning an-

som passad till detta och undantaget har formulerats restriktivt. Vidare har Lagrådet haft mycket restriktiv på förmedlingspliktens innehåll. De

en syn anmärkta formuleringama i specialmotiveringen kan dock ses som grund för

vidare reglering av förmedlingsplikten än vad som i dag förekommer enligt en radio- och TV-lagen.

En annan fråga är mot vem skyddet gäller. Yttrandefrihetsgmndlagens uttalade syfte är att skydda den enskildes rätt gentemot det allmänna. Som belysts tidigare i detta kapitel rör dock kabelbolagens verksamhet abonnenter och programföretag med ibland motstående önskemål av yttrandefrihetlig karaktär.

Kabelbolagens ställning

7.4 Konsumentlagstiftning m.m.

Det finns för närvarande ingen konsumentlagstiftning som ger abonnentema möjlighet att kräva inflytande över programutbudet. Konsumentlagstifming inom området förekommer dock i andra länder, bl.a. i Norge. Konsumentverket har tidigare hos regeringen hemställt om åtgärder med anledning av konsumenternas missnöje med kabelverksamheten.

Gällande rätt Den nuvarande konsumentlagstiftningen innehåller inga regler som kan garantera att abonnentema får inflytande över programutbudet i kabelnäten. De institutioner som är satta att bevaka konsumenternas intresse, Konsumentverket och Konsumentombudsmannen KO, har heller ingen möjlighet att påverka utbud eller prissättning. Däremot kan Konsumentverket agera om avtalsvillkor eller marknadsföringsåtgärder anses som oskäliga eller otillbörliga, primärt genom att bedriva förhandlingar med berörda kabeloperatörer och ytterst genom att KO väcker talan i Marknadsdomstolen och där yrkar sanktioner. Den lagstiftning som därvid främst aktualiseras är lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden 1971:112 och marknadföringslagen 1975:1418.

Konsumentverkets åtgärder

Under början av 1990-talet kunde Konsumentverket utifrån såväl konsumentförfrågningar som kontakter med tillsynsmyndigheten Kabelnämnden iakttaga att det förelåg problem kabel-TV-området. Konsumentverket genomförde en utredning och tog därefter kontakt med kabelbolagen för diskussioner om avtalsvillkor och marknadsföring. Till en början var resultatet av förhandlingarna klent. Sedan KO fört flera ärenden till Marknadsdomstolen tog dock förhandlingarna fart och ledde till av Konsumentverket önskade förändringar i avtalsvillkor m.m. från 1993. Detta har dock inte hindrat forsatta klagomål från konsumenterna. Ärenden rörande kabel-TV har dominerat verkets ärendestatistik. Nya och gamla frågor där konsumenter och kabelbolag har motstående intressen har aktualiserats, däribland bestämmanderätten över programutbudet och formerna för installation och anslutning. Med anledning av det stora missnöjet från konsumenternas sida och verkets begränsade möjligheter att göra något problemen inom området tillskrev verket regeringen i december 1993 och hemställde om åt-

SOU 1997: 68

gärder. Konsumentverket föreslog att möjligheterna till offentlig tillsyn över kabelmarknaden registreringsplikt med tillhörande villkor utreddes.

och en

bakgrund för denna begäran noterades bl.a. kabel-TV-företagens Som en monopolställning, abonnentens ställning, de komplicerade partsför-

svaga hållandena, de många klagomålen, verkets bristfälliga möjligheter att ingripa, avsaknaden regler om teknisk standard och avregleringen av tillstånds-

av plikten som försvarade kontroll över branschen.

Några lagstiftnings- eller utredningsåtgärder har inte förekommit. Konsumentaspektema har mycket litet kommenterats i förarbetena till den nya radio- och TV-lagen SOU 1994:105, prop. 1995/96:160.

Den norska modellen

Lagstifning konsumentinflytande finns i Norge och Danmark men inte i

om Finland. I korthet gäller enligt 4:4 kringkastningsloven följande i Norge: Abonnentema bestämmer vilka program som skall vidaresändas i kabelnät i tillägg till must carry-kanalema norsk rikstäckande television samt de lokal- TV-kanaler för vilka tillstånd beviljats. Valet sker utifrån nätinnehavarnas presentation tillgängliga program och villkor för mottagning och förmed-

av ling dessa pris m.m.. Samtliga tillgängliga program skall presenteras,

av också licensbelagda sändningar. I praktiken hålls de mest dyrbara som filmkanaler utanför. Grundprincipen är att abonnentvalet omfattar hela nätets ka-

det i praktiken tillåts undantag från detta. Abonnentkollektivet pacitet även om kan i princip när helt begära ändringar i programutbudet men valen sker

som vartannat år. Ökade kostnader för utbudet till följd av valet faller åter på abonnenten. Uppgradering av nätet som nätinnehavare påstått orsakats av abonnentvalet har dock inte tillåtits belasta abonnenten. Både konsumenter och nätinnehavare har rätt att överklaga beslut/val om programsammansättning. Klagomålen har oftast förlikts Statens medieförvaltning som är klag-

av organ. Parterna är vid straffansvar skyldiga att rätta sig efter förelägganden och beslut av Statens medieförvaltning.

Lagstiftningen har utretts. I NOU 1995:8 Kringkastingssendinger i ka-

belnett har den gällande ordningen utvärderats och ett förslag till ändrad lag-

stiftning givits eftersom utredarna bl.a. funnit att de förhållanden som låg till grund för abonnentvalmodellen har ändrats, att flertalet av programforetagen

kräver ersättning för vidaresändning i kabelnät, att de gällande reglerna har nu visat sig svåra att följa i praktiken beroende på skillnader mellan näten

vara samt att programtjänstema har blivit fler och förändrats mot mer specialiserade prograrntjänster. Utredarna har abonnentvalmodellen, med i

menat att val med vissa mellanrum exempelvis vartannat år, inte medger tillräcklig anpassningsmöjlighet till de nya förhållandena och kommit till slutsatsen att abonnentvalmodellen är för komplicerad och för odynamisk.

Kabelbolagens ställning

Utredningen har värderat andra alternativa modeller för beslut vilka om program som skall sändas i kabelnäten. Utredningens majoritet har föreslagit att det fortsatt ändå skall finnas en lagregler-ing på området även i fortsom sättningen skall bygga på abonnentval. I kabelnäten skall ñnnas ett grundutbud som är tillgängligt utan teknisk tilläggsutrustning. Grundutbudet skall avspegla konsumenternas önskningar, nätinnehavarna skall men ytterst avgöra vilka skall sändas och abonnentinflytandet skall inte program som omfatta hela nätets kapacitet. Denne skall dock lägga betydande vikt vid abonnentundersökningar vad gäller kostnadsnivå och vilka program som skall ingå i grundutbudet. Nätinnehavarna skall vidare lägga vikt vid att grundutbudet samlat ger ett varierat programutbud. Vissa tvingande rninikrav på avtal mellan nätinnehavare och abonnent föreslås. Utredningens förslag har emellertid inte lett till lagstiftning och den nuvarande regleringen väntas bestå.

Konkurrenslagstiftning

Eftersom Rådet för mångfald inom massmedierna Ku 1995:01 i beett tänkande under våren 1997 förväntas redogöra för förhållandet mellan konkurrenslagen och grundlagama, däribland yttrandefrihetsgrundlagen, lämnar utredningen denna aspekt sidan.

8 och

överväganden förslag

Utredningen föreslår att den lag ålägger företagen i sina nät som nu att utan kostnad distribuera de svenska kanalerna SVT1, SVT2 och TV4 samt en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public service-kanal från vardera Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen, om de så ñnner lämpligt, ha rätt att ta ut en rimlig tilläggsavgift. Utredningen föreslår vidare kabelatt TV-företagen efter norsk modell skall skyldiga med jämna vara att mellanrum företa undersökningar av abonnentemas programönslcningar och att resultaten av dessa undersökningar skall ligga till grund för utformningen av programutbuden.

Denna utrednings huvuduppgift är enligt direktiven att "redovisa förutsättningarna för utökade norska TV-sändningar i svenska kabelnät". Från Kulturdepartementets sida har under utredningsarbetets gång meddelats i att uppgiften inte ingår att framlägga lagförslag. Om lagstiftningsåtgärder skulle visa sig behövliga och önskvärda, kommer förslag härtill att utarbetas i annan ordning. Jag kommer således inte att närmare gå in på lagtekniska frågor. Däremot kommer jag att i den utsträckning som kan erforderlig vad vara ange som bör vara huvudinnehållet i lagstiftning kan behövas. som

Frågan norska måste i större om program ses ett sammanhang

Redan i ett inledande skede utredningsarbetet visade det sig frågan av att om norska program inte kan fristående från de frågeställningar ses som är förbundna med kabel-TV-sändningar överhuvudtaget. Två huvudproblem kommer att i det följande behandlas. Det är skillnaden mellan Sverige och ena jämförbara länder när det gäller förekomsten grannlandsprogram i kabelav TV. Det andra är frånvaron konsumentinflytande på programutbuden. av Det är en vanlig föreställning att tekniska eller upphovsrättsliga problem skulle göra det svårt att lägga in de norska TV-programmen i de svenska kabelnäten. Såsom visats i kapitlen 5 och 6 förhåller det sig inte så. Redan den omständigheten att man i de flesta med Sverige jämförbara länder visar grannlandsprogram i kabelnäten borde i och för sig leda till slutsatsen det att är annat än teknik och upphovsrättsliga förhållanden medfört Sverige som att i fråga om tillgång till grannlandsprogram intar särställning. I fråga en om

SOU 1997: 68

tekniskt kunnande och teknologiska befinner sig Sverige på i stort resurser nivå andra europeiska länder. Den upphovsrättsliga lagstiftsett samma som ningen i Sverige ansluter sig till internationella konventioner och överensi de delar det här är fråga väl till lagstiftningen i övriga nordiska stämmer om länder. utredningen avlagt hos Norsk Rikskringkasting NRK har Vid besök som företagets ledning klargjort NRK gärna att dess sändningar också visas att ser i Sverige givetvis erläggande överenskommen betalning. Betalmot av ningsfrågan är löst att upphovsrättshavare i Norge och Sverige bildat genom organisationerna COPYSWEDE och NORVACO.

Grannlands-TV i andra länder

Till jämförelse med förhållandena i Sverige kan följande exempel från några europeiska länder förtjäna att anföras:

I Norge kan huvuddelen TV-tittama via kabel sedansk och svensk TV. av I Danmark kan än hälften TV-tittama svensk, norsk och tysk mer av se TV. l Belgien har TV-tittama tillgång till holländsk, fransk och tysk TV samt program från Luxemburg. I Schweiz finns tillgång till flera tyska kanaler samt kanaler från Frankrike, Italien och Österrike. I Österrike kan i kabel-TV bl.a. kanaler frånTyskland, Schweiz man se och Ungern. I Tyskland Bonn kan bl.a. två belgiska kanaler, en fransk-tysk man se blandad kanal med kulturprogram ARTE samt en österrikisk kanal.

De här återgivna exemplen bör jämföras med Sverige, där enbart 5-12 % hushållen har tillgång till norska och danska program. Bland jämförbara av länder har Sverige det torftigaste utbudet grannlandskanaler. När det gäller av omvärldsorientering och kontakt med nordiska kulturströmningar ökar efter hand tiden går klyftan mellan å sidan Sverige och å andra sidan som ena Norge och Danmark. Det bör observeras att man i de senare länderna genom grannlandsprogrammen har tillgång till flera public service-kanaler, medan huvudddelen i svensk kabel-TV förutom de svenskspråkiga av programmen utgörs underhållnings- och sportprogram. Såsom förhållandena utvecklat av sig Sverige på väg utöver de svenska programmen få en nästan totalt är nu att angliñerad TV-kultur. Det är situation liknar den som råder på filmen som området: massiv amerikansk dominans underhållning och våld med en av europeisk film, inklusive nordisk. undanträngande av Möjligheten svensk TV, möjlighet som också i hög grad utnyttjas, att se en har i övriga skandinaviska länder bidragit till en omfattande kunskap om svenskt kulturliv på olika områden. Förhållandet är särskilt påtagligt när det

Övervägandenoch förslag

gäller litteratur. En norsk och en svensk bokhandel skiljer sig starkt i fråga om att saluföra böcker från grannlandet. Det förefaller rimligt att utgå från att om den svenska publiken genom TV får en kunskap om Norge som närmar sig den som man i detta land har Sverige borde detta verka stimulerande om på viljan och förmågan att följa med vad händer i olika delar norskt som av kulturliv. Det norska språket är det främmande språk ligger svenskan närmast. som Det kan förstås av alla svenskar som ser på TV oberoende vilka kunskaper av de i övrigt besitter. Särskilt ett stort antal äldre människor har inte i skolan eller senare varit i tillfälle att lära sig främmande språk. Det danska skriftspråket är så likt svenskan att varje svensk kan läsa det även skillnaderna i om uttal kan medföra att det tar någon tid innan alla TV-tittare blivit förtrogna med danskan. Med tillgång till TV-program från Danmark bör förståelsen detta av lands språk snabbt kunna vidgas hos stora delar av det svenska folket. Yngre personer, som gått i skolan under de senaste årtiondena har fått språkmer undervisning än äldre generationer och bör därigenom ha större förutsättningar att följa engelskspråkiga Det står likväl klart även inom program. att dessa yngre åldersgrupper är det endast begränsad del har så goda en som språkkunskaper att de obehindrat kan följa engelskspråkiga Dessa program. är visserligen ofta textade, men det är givet att det ligger fördel i en stor att kunna följa program på originalspråket. Om norska och danska i program större utsträckning blir tillgängliga för TV-publiken och därmed den nordiska språkförståelsen ökar, minskar också behovet att i svenska lägga program textremsor när danskt och norskt tal förekommer. Det ligger alltså ett demokratiskt moment inneslutet i önskan att större utrymme i kabel-TV skall beredas för nordiska program som alla TV-tittare kan förstå. Vid kontakterna mellan utredningen och kabel-TV-bolagen sade sig företrädaren för ett av företagen hålla för troligt att det föreligger generationsen klyfta när det gäller TV-tittande. De äldre vill ha de nordiska kanalerna, de yngre vill ha program som t.ex. Z-TV samt sport och underhållning. Även om det förhåller sig så, bör också den äldre delen befolkningen få sina av intressen tillgodosedda. Mer än tredjedel Sveriges innevånare är 50 år en av eller äldre. I regeringens proposition digitala TV-sändningar om l996/97:67 betonas att pensionärer är "storkonsumenter" TV. av Sverige har obestridlig nytta av att svenska TV-program kan i praktiskt ses taget alla norska hem som har kabel-TV. Verkningarna gör sig gällande på många plan. I det föregående har nämnts hur svensk kultur i olika former är områden, där den norska befolkningens kunskaper vida överstiger vad man i Sverige känner till om levande norsk kultur. Detsamma gäller också områden som politik och ekonomi. De ekonomiska fördelarna för Sverige av att man i Norge blivit förtrogen med svenska förhållanden i olika avseenden kan naturligtvis inte exakt mätas. Här må endast nämnas vad det intresse för Sverige som TV skapat och vidmakthåller betyder för svensk turistnäring.

S 1741619

SOU 1997: 68

På sätt Sverige har stor nytta av norska folkets genom TV samma som skapade kunskap vårt land skulle det också för norsk kultur, politik och om ekonomi värde svenskarnas kunskaper om sitt näraliggande vara av stort om grannland kunde öka. Det rimligtvis därför som Norges förre statsminisvar Gro Harlem Brundtland frågan i samband med invigningen av ter tog upp Norges Hus i Stockholm i maj 1996. Hennes efterträdare statsminister Torbjörn Jagland berörde ämnet då han i november samma år avlade sitt första besök i Sverige efter sitt ämbetstillträde. Man kan ställa frågan det är det norska eller det svenska folket som om skulle ha störst och glädje att de norska TV-sändningama blev tillnytta av gängliga i Sverige. Möjligen skulle den omständigheten att norska politiker sig starkast kunna tyda på att det är angelägnast för Norge att få engagerat sina TV-program visade på svenska TV-skärmar. En sådan tolkning kan å andra sidan uppfattas uttryck för svensk självtillräcklighet innebärande som det är naturligt i Norge håller sig underrättad om svensk kultur, att att man politik och ekonomi att behov motsvarande kännedom om norska men av förhållanden inte föreligger i Sverige.

Kritik mot kabel-TV-branschen

Kabel-TV-branschen i Sverige är utsatt för kritik från olika håll. Denna kritik under år tilltagit i styrka går allmänt ut på att konsumenterna på som senare kabelföretagens faktiska monopolställning inte kan få genomslag för grund av sina önskningar. Mera speciellt har Svensk-norska föreningen i Stockholm klagat över frånvaron norska program, medan Föreningen Norden i av Sverige nordiska TV-kanaler bör ingå i kabel-TV-företagens utbud i anser att omfattning svenska är tillgängliga i Norge och samma som program Danmark. Hyresgästemas Riksförbund har i skrivelse till Konkurrensverket påtalat abonnentemas bristande inflytande över sammansätmin gen av de prode betalar för. Enligt förbundet har dess aktivitet i frågan rönt ett gram som starkt gensvar hos medlemmarna. Både i norsk och svensk har frånvaron i Sverige av norska TVpress sändningar föranlett kritiska kommentarer. Därutöver har i en rad tidningar allmänt kritiserats kabel-TV-företagens omstuvningar i programutmera buden. Särskilt har vänt sig mot företagens behandling av den franska man kanalen TV I den mån den finns kvar hos en del företag måste abonnenerlägga särskild avgift, vilket ansetts anmärkningsvärt, eftersom terna en kanalen Frankrike kulturpolitiska skäl är tillgänglig för kabel-TVav av bolagen utan kostnad. Även myndigheter har uppmärksammat förhållandena inom kabel-TVbranschen. Såväl Konkurrensverket Konsumentverket har tagit upp fråsom Den myndigheten har i skrivelse till regeringen den 15 degan. senare en cember 1993 framhållit kabelmarknaden i Sverige är helt oreglerad till 86 att

Övervägandenoch förslag

skillnad från vad som är fallet i de nordiska grannländema i Storsamt britannien och USA. Verket föreslog därför tillsättande av en utredning om möjligheterna till offentlig tillsyn över kabelmarknaden och registreen ringsplikt för kabelnät. Liksom norska politiker har även svenska regeringsrepresentanter uttalat sig om angelägenheten att norska TV-program blir tillgängliga för svensk av TV-publik. Frågan togs upp av statsminister Ingvar Carlsson, när han 1995 besvarade en skrivelse från Svensk-norska föreningen. Han förklarade där att han inhämtat att den norska regeringen inte hade något invända iniatt mot tiativ från svensk sida för att få till stånd vidaresändningar norsk TV i av svenska kabel-TV-nät. Statsministern meddelade han den att uppmanat svenska kulturministern att ta initiativ till utredning för utreda frågan en att ytterligare exempelvis frågor rör upphovsrätt Han hoppades - som m.m. att han "med dessa besked klargjort den svenska regeringens inställning till frågan om överföring norsk TV till svenska kabelnät". av I direktiven till den av statsministern initierade utredningen underströk kulturminister Marita Ulvskog att det är kulturellt värde för allmänheav stort ten i Sverige att få bättre kunskap kultur, politik, ekonomi, allmänna levom nadsförhållanden och tänkesätt i grannländema. Ett bra åstadkomma sätt att detta var enligt kulturministern allmänheten möjlighet del att ge att ta av grannländemas TV-sändningar. Kulturministem återkom till frågan i en interpellationsdebatt i januari i år. Hon framhöll de kabelbolagen i att stora praktiken har en monopolliknande ställning i de olika områden där de verkar. Kulturministem uteslöt inte utan framhöll tvärtom sannolikt som att en "juristutredning skulle komma att närmare på vad lagstiftning för konse en sumentinflytande skulle kunna innebära.

Kabel-TV-företagens synpunkter

Under utredningsarbetet har i enlighet med direktiven de fyra största kabel- TV-bolagen beretts tillfälle att framföra sina synpunkter. Vad företagen därvid uppgivit om sin verksamhet redovisas i kapitel Här skall endast några allmänna iakttagelser nämnas. Ett genomgående argument i bolagens framställningar är den ersättning att som skall betalas till de norska upphovsrättshavarna är för hög. Den är emellertid av ungefär samma storlek den de norska och danska kabelsom som TV-företagen betalar till de svenska upphovsrättshavama. Den ersättning som programföretagen får för låta kabel-TV-bolag vidaatt resända programmen varierar. En reklamfinansierad kanal får i del fall en ingen ersättning alls eller måste ibland t.o.m. betala för att komma med i kabelbolagets utbud. De svenska kabel-TV-bolagen är återhållsamma med uppgifter om vad de betalar för Det har dock framkommit, programmen. att Telia Kabel-TV inte betalar någon ersättning till de programbolag, som ingår i

SOU 1997: 68

grundutbudet med undantag för att extra avgift om 5:60 kronor tas ut på de en få där nordiska kanaler distribueras. Telia Kabel-TV är så stort att ett orter, reklamfmansierat programbolag hänsyn till sina anonsörer måste vara med av i Telia Kabel-TV. I annat fall skulle annonsörerna överge kanalen. Mindre kabel-TV-företag kan däremot betala för Telia Kabel-TV får program som gratis. StjärnTV, är lokaliserattill Stockholmsområdet har aldrig betalat som något till COPYSWEDE, är den organisation som bl.a. företräder de som nordiska upphovsrättshavarna. Följaktligen har TV-publiken i Stockholm, bolagets huvudområde, aldrig varit i tillfälle att via kabel se ett enda som är direktsänt norskt eller danskt program. Hur mycket kabel-TV-företagen betalar för de program som vidaresänds framgår inte de uppgifter lämnats till utredningen. Det kan emellertid av som det ledande norska företaget "TBK Kabel-TV" 1993 till sina nämnas att abonnenter nedanstående ungefärliga uppgifter om kostnadernas föruppgav delning olika poster.

Procent

I avsaknad andra uppgifter bör kunna antaga att kostnadsbilden är

av man liknande i Sverige. I varje fall torde programkostnadema inte utgöra en större andel i Sverige, eftersom i Norge betalar för de svenska kanalerna.

man Kabelbolagen har uppfattningen att de bör få de norska programmen gratis. Ibland de till och med tillkänna att de vill ha ersättning. Det svensk-finska

ger exemplet beskrivs i kapitel 1 åberopas emellanåt, men det har tillkommit

som

särskilda skäl, nämligen finsktalande risk för isolering i Sverige av personers

de inte förstår svenska, önskan hos den svensktalande befolkningen om resp. i Finland upprätthålla kulturkontakter med Sverige. Att ge statlig sub-

att vention kabelbolagen inte behöver betala något för vidare-

som gör att sändning nordiska är inte förenligt med utredningens direktiv,

av program

uttryckligen säger att staten inte får vidkännas några kostnader. Desssom

i behov subventioner. Åtminstone utom är inte kabel-TV-bolagen av ett par av dem gör till följd sin monopolställning goda affärer. Telia Kabel-TV

av redovisade 1995 vinst 42 miljoner kronor efter att ha lämnat ett kon-

en cernbidrag till Telia på 38 miljoner kronor. StjämTV hade senaste räkenskapsåret vinst på 6 miljoner kronor efter att ha lämnat ett koncernbidrag

en på 59 miljoner kronor till Singapore Telecom.

Kostnadsaspekten är alltså den helt avgörande, när kabel-TV-bolagen inte vill sända norska TV-program. Det är sällan bolagens företrädare gör gällande

Övervägandenoch förslag

att de norska programmen skulle ha låg kvalitet. Det kanske också svårt vore med tanke på vad abonnentema bjuds i stället. Som argument för att inte ha med norsk TV i tilläggsutbud särens mot skild avgift anför kabelbolagen ofta att det inte finns något intresse hos den svenska publiken. Telia Kabel-TV säger sig ha gjort undersökningar och funnit att intresset är större för italiensk TV RAI än för norsk. StjärnTV menar att det är störire behov av kroatiska eller turkiska än för program norska. Bolaget har hos Stockholms statistiska kontor förhört sig om olika invandrargruppers storlek och funnit att det i Stockholm finns fler familjer med jugoslavisk bakgrund än med norsk. Det är emellertid inte primärt för personer med norskt ursprung som tillgång till norsk TV kan angelägen, vara utan det är de svenska tittarna bör få tillfälle att lära känna grannlandets som politik, kultur, idrott m.m. Utomnordiska intressen skulle för övrigt gruppers tillgodoses bättre, om kabelföretagen gjorde det möjligt för invandrarna få att program på det egna språket utan att samtidigt till höga kostnader tvingas betala för en rad program språk som de saknar kunskap Ett av kabelbolagen har ett programpaket med beteckningen Intemationaf som inrymmer nio kanaler olika icke-nordiska språk. Paketet innehåller förutom franska och tyska även på ryska, turkiska, program program spanska, grekiska, arabiska, polska och kroatiska. En abonnent som vill ha kontakt med ett visst språkområde tvingas således köpa ett paket innesom håller program på åtta andra språk abonnenten oftast saknar kunskap i som och således inte har behov av. När kritik riktas mot kabel-TV-bolagen för deras ovilja att i sina utbud ta med en viss kanal, t.ex. en norsk, är det inte ovanligt att företrädare för bolagen svarar med att hänvisa till trängsel i kabelnäten. Denna trängsel säges bero på att programbolagen kräver att deras kanaler säljs i paket till egna abonnentema. Det skulle alltså vara programbolagen och inte kabel-TVbolagen som i större eller mindre utsträckning bestämde sammansättningen av de paket som erbjuds kunderna. Flera programbolag förnekar det i varje att fall numera förhåller sig så. Ett skäl till de utländska programbolagen inte att försöker att ställa krav på att bestämma vilka kanaler de skall sändas tillsammans med är enligt uppgift att man i länder med konkurrenslagstiftning en som fungerar på kabel-TV-området inte tillåts att resa sådana krav och då även avstår från att göra det i Sverige. Under överläggningarna med det företag tillhandahåller programpakesom tet "Intemational" har frågan väckts inte ett norskt skulle kunna om program ingå i paketet. Företaget har därvid hänvisat till den upphovsrättskostnad som i så fall måste erläggas. Om eller vilken ersättning som måste utges till de olika programföretag som ingår i det internationella paketet har inte meddelats. Att tvånget att betala upphovsrättsersättning är huvudskälet för kabel-TVbolagen att inte tillhandahålla norska är ställt varje tvivel. program utom

SOU 1997: 68

Argumentet återkommer ständigt i bolagens uttalanden. Därutöver hävdas ofta, det inte finns något intresse för grannländemas TV-program. Ibland att förklarar företagna undersökningar, som dock inte närmare reman att egna dovisas, ger stöd for uppfattningen. Mot påståendet att det i Sverige är ett ringa intresse för grannländemas TVtalar flera omständigheter. Företag som saluför parabolantenner program hänvisar ofta i sin reklam till möjligheten att se nordiska TV-program. Det skulle knappast göra trodde att de tilltänkta kunderna vore oinman om man tresserade grannländernas TV-program. Att intresset för de norska proav skulle lågt hos TV-publiken motsägs också av det faktum att grammen vara i de speciella TV-tidningama liksom i dagspressens TV-bilagor i regel man redogör för de norska och danska programtablåema. Det norska kabel-TV-företaget J efterhör regelbundet vilka TV-kanaler anco dess abonnenter är intresserade Därvid visar det sig att Sveriges av. Televisions är de i särklass mest efterfrågade av utländska kanaler. program Av de intervjuade önskar 70-80 % att de båda svenska programmen skall finnas med i kabel-TV-företagens utbud, medan de svenska kabel-TVföretagen säger sig knappast alls ha funnit något intresse för nordiska pro- De nordiska folken är varandra så lika i konsumtionsvanor, folkbildgram. ning och kultursyn, att det är osannolikt att de just i fråga om val av TV-proskulle uppvisa diametral olikhet. Att tillgång till grannlands-TV gram en skulle högsta prioritet det folket och lågprioriteras av det andra ges av ena vad i övrigt känner till likheter i de nordiska ländernas strider mot man om kulturliv. Det enda skulle i någon mån kunna bidra till att förklara skillsom naderna i vad de norska och svenska kabel-TV-företagen uppger om publikpreferenser skulle i så fall att medan de norska TV-tittarna sedan länge vara blivit förtrogna med svensk television, har den svenska publiken i stort sett undanhållits möjligheten att norsk TV. Vid en bedömning av vilka underse sökningar publikintresse skall fästa störst avseende vid, måste om som man de norska försteg. De är öppet redovisade, de är utförda av företag, som ges är fristående från kabel-TV-företag, och de beskriver intresseinrikmingen hos TV-tittare självsyn kunnat bilda sig en uppfattning om grannsom genom landsprogrammens innehåll och värde. I Osloområdet och i större delen Östlandet grundlades intresset för av svensk TV i och med att kabel-TV-företag startade sin verksamhet.

Affärsidén just att vidaresända svenska program, som var de enda utländvar tillgängliga i Norge, innan satellitöverföring tillkom. På ska program som var så sätt blev den norska publiken bekant med svensk television, uppskattade dess och det för självklart att de skulle finnas kvar i basutbuden, program tog när kabel-TV-företagen satellitsändningar blev i stånd att förmedla ett genom ökat antal Större delen den svenska TV-publiken har däremot program. av aldrig varit i tillfälle att bilda sig uppfattning om norska och danska proen Där kunnat göra det genom overspill av marksända grannlandsgram. man

Övervägandenoch förslag

program i stort sett i Skåne beträffande Danmarks Radio och i svensk-norska gränstrakter beträffande NRK, lcrävde man att programmen skulle kvar, vara när kabel-TV-näten tillkom. Att 70-80 % av de norska TV-tittarna uttalat sig för att svensk TV bör ingå i kabelsällskapens grundutbud betyder inte så andel dagligen att en stor ser svensk TV. Vid en i Norge företagen undersökning visade det sig vid att undersökningstillfället viss kväll 4 % dem såg på TV följde en av som svenska program. En stor majoritet vill alltså ha tillgång till svensk TV och är beredd att betala härför utan att därför dagligen utnyttja möjligheten att se svenska program. De inhemska har dominerande ställning. I programmen en Sverige beräknas mer än 75 % den tid ägnas TV-tittande falla på av som programmen SVT1, SVT2 och TV4. Det är mot den bakgrunden skall man se intresset hos abonnentema för norsk TV i de två undersökningar som utredningen initierat och som redovisas i kapitel I det föregående har nämnts att kabel-TV-företagen inte vidaresänder norska program med motiveringen i så fall måste betala upphovsrättsatt man kostnader. Det finns exempel på att gått längre än så och inte endast man krävt att få tillgång till de norska kanalerna gratis även krav utan rest på särskilda bidrag för att förmedla programmen.

Möjligheten av nordiska lösningar

I och för sig skulle naturligtvis kostnadsfrågan när det gäller nordiska TVbolags kabelsända program kunna lösas nordiskt samarbete. Förslag genom till olika former av TV-samarbete mellan de nordiska länderna har diskuterats i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet under flera årtionden, således långt innan sändning i kabel introducerades. Såsom visats i kapitel 1 har dessa diskussioner inte vant framgångsrika och även om en del detaljstudier rörande nordiskt TV-samarbete alltjämt förekommer, är erfarenheterna av tidigare utredningsverksamhet på området så att det inte skulle ogynnsamma vara försvarligt att avstå från att söka uppnå lösningar i varje land för sig. Det förhållandet underströks särskilt av statsminister Gro Harlem Brundtland, när hon 1995 kommenterade de norska kabel-TV-bolagens beslut att utöver de svenska TV-programmen även vidaresända danska En samlad program. nordisk lösning fick, enligt statsministerns uppfattning, för närvarande anses omöjlig att genomföra. Det därför nödvändigt söka sig fram med delvar att lösningar land för land. Svårighetema att finna gemensamma nordiska lösningar har också visat sig i andra sammanhang. De nordiska statsministrarna, representerande regeringar med olika partifárg, har vid ett par tillfällen uttryckt önskemål om att göra grannländemas TV-program tillgängliga i de nordiska länderna. Frågan har behandlats av de i huvudsak med licensmedel statsñnansierade nationella TV-bolagen, som till statsministrama anmält att skattebetalarna inte har råd".

SOU 1997: 68

Om på sarnnordiskt plan skulle ha löst frågan om kostnader för man ett borde det ha skett i samband med att Sverige och grannlandsprogram, senast Finland inträdde i EU. Då ströks rad utgifter från den nordiska budgeten, en samtidigt det bestämdes härigenom frigjorda medel i stor utsträckning som att skulle användas för kulturella ändamål. Lösningen med statsbidrag för att göra grannlandsprograrn tillgängliga står till buds. Överenskommelse träffades därom av de nordiska kulinte längre turministrama vid deras möte hösten 1996. Det inskärps för övrigt i denna utrednings direktiv. Därtill kommer behoven att begära stöd av de naatt av tionella TV-bolagen bortfallit i Danmark och Norge, sedan man i dessa länder användning kabelnäten fått tillgång till grannländemas TV-progenom av Sverige de skandinaviska länderna olika skäl blivit ensamt gram. När av av stående kvar med mycket begränsad tillgång till grannlands-TV måste lösningen sökas inom landet i stället för på det nordiska planet. hushållen har tillgång till TV-program via kabel. En majoritet av nu Särskilt gäller detta i tätortemas flerbostadshus, där man av praktiska skäl inte för varje hushåll. Den har parabolantenn kan själv kan ha en antenn som en välja mellan olika tillgängliga TV-kanaler. Denna möjlighet kan komma att försvinna eller i varje fall få minskad betydelse i den mån TV-bolagen kodar sina sändningar och därmed gör dem omöjliga att se för TV-innehavare som saknar s.k. dekoder med därtill hörande kort. När det gäller norsk-svenska förbindelser på TV-området kan nämnas att Sveriges Television redan kodar sändningar därmed inte går att följa för den som i Norge har sina som parabolantenn. De svenska sändningarna är således tillgängliga endast för kabel-TV. På sätt pågår förberedelser för att koda de dem som har samma norska sändningarna, sedan inte kommer att vara möjliga att följa i som Sverige vid användning parabolantenn. Det har sitt intresse att konstatera av de licensñnansierade TV-bolagen i både Norge och Sverige vidtagit eller att förbereder åtgärder för göra det allt svårare för innehavare av paraatt bolantenner att segrannlandsprogrammen. Det är lätt finna exempel hur politiker uttalat sig om värdet av noratt disk gemenskap. På många områden har också resultat vunnits, när det gällt minska gränshinder olika slag. Genom beslut av parlament och regeatt av ringar har det varit möjligt införa passfrihet, gemensam nordisk arbetsatt marknad, examensgiltighet, konvention socialförsäkringar, borttagande om restriktioner för större delenav varuhandeln för att endast nämna några av exempel. Fysiska eller immateriella gränshinder finns emellertid kvar på en och då ofta följd bristande samarbetsförmåga en nivå del områden är en av ligger under parlament och regeringar. Förvaltningar avstår från att utsom samarbetsmöjligheter erbjuder sig. Problemet berördes av utrinyttja som keshandelsminister Anita Gradin i anförande vid Nordiska rådets session ett 1990. Det finns, menade hon, redan förslag till lösningar på många gränsproblem. "Men det gäller förverkliga dem. Det kräver inte bara god vilja att

överväganden och förslag

hos regeringarna utan också överger traditionella bestämmelser och

att man synsätt i förvaltningar ned till lägsta nivå". Förhållandena på TV-området i Norden passar in i detta mönster. De nationella TV-bolagen med public

service-uppgifter är visserligen inga förvaltningar, men de är praktiskt taget helt statsñnansierade med licensmedel. Det har inte gjort dem lyhörda för

mer signaler som utgått från statsmakternas företrädare. Det nordiska samarbete som nu förekommer TV-området består av dels ett antal samproduktioner och dels av att vissa program- och nyhetsinslag inspelade i länderna

ett av också distribueras till de övriga. Denna bytesverksamhet inom det s.k. Nordvisionssamarbetet kan inte ersätta TV-tittamas fria val av nordiska program.

Yttrandefrihetsgrundlagen

Kabel-TV-branschen etablerades i Sverige 1986, då staten tillät privatägda kabelsystem och satellitsändningar. När den första kabellagen från 1986 ersattes av lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten, försvann kravet på koncession som förutsättning för att i vinstsyfte driva kabel-TVverksamhet. Det skedde i samband med antagandet av yttrandefrihetsgrundlagen och dess foljdlagstiftning.

Yttrandefrihetsgrundlagen tillkom efter årtionden utredningsarbete.

av Sedan länge hade man eftersträvat att omforma tryckfrihetsförordningen såatt den inte endast skulle vara tillämplig på tryckta skrifter utan även skulle kunna garantera ytttrandefrihet inom ljud och bild och andra konstarter. När detta av olika skäl inte kunde förverkligas, inriktades arbetet på att i sär-

en skild grundlag bygga upp ett regelsystem, sånära möjligt anslöt sig

som som till tryckfrihetsförordningens innehåll.

I tryckfrihetsförordningens inledande formuleringar fastslås att den allmänna tryckfriheten tillkommit för "säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning". Det heter vidare i kap. 4 § Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person." I yttrandefrihetsgrundlagen används en nästan likalydande formulering, när det gäller

att ange lagens syfte. "Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål säkra

att ett fritt meningsutbyte, en fn och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande." Kap. 3 § 1 första stycket har följande lydelse: Varje svensk medborgare och varje svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram genom tråd. Genom den sistnämnda bestämmelsen garanteras etableringsfrihet för den som vill sända TV-program i kabel. Före yttrandefrihetsgrundlagens ikraftträdande fordrades, såsom förut nämnts, tillstånd för att bedriva trådsändningar för allmänheten.

Yttrandefrihetsgmndlagen har principiell utgångspunkt att etablerin

som gsfrihet skall råda inom ljudradio, television, film, videogram och ljudupptagningar. Den begränsade tillgången på sändningsutrymme i luften gör dock att 93

SOU 1997: 68

etableringsfriheten inte kan tillämpas på trådlösa radio- och TV-sändningar. För sådana sändningar fordras därför särskilt tillstånd. I fråga om marksänd television har tillstånd givits åt tre rikstäckande kanaler SVT1, SVT2 och TV4. När det gäller sändningar i trådnät är det däremot kabel-TV-företaget

ensamt bestämmer vad skall sändas. Av formuleringama i yttrandesom som frihetsgrundlagen framgår att kabelföretaget skall ha rätt att ensamt bestämma innehållet på sätt tryckeriägare utan inblandning från myndig-

samma som en heter eller enskilda själv avgör vilka tryckta skrifter företaget skall framställa. En helt avgörande skillnad ligger emellertid däri, att medan det finns cirka 2 000 tryckerier i landet, kan det tekniska skäl endast finnas ett ytterligt

av begränsat antal kabel-TV-företag. Som framgår av kapitel 2 finns i Sverige fyra kabel-TV-företag i förvärvssyfte vänder sig till allmänheten. De

som behärskar cirka 95 % kabel-TV-marknaden. Ett av företagen har en mark-

av nadsandel ligger nära 60 %. Av tekniska skäl förekommer ingen egentlig

som konkurrens mellan de kommersiella kabel-TV-företagen. Varje företag har inom de geografiska områden där de verkar ett monopol eller åtminstone en monopolliknande ställning. Det föreligger endast ytlig likhet med förhållandena på marknaden för tryckta skrifter. Den som vill publicera något har ett stort antal tryckerier att välja mellan. För den som vill ta del av tryckta skrifter gäller att antalet förlag, tryckerier och distributionskanaler kan räknas i tusental. Läsaren har nästan obegränsade valmöjligheter.

Att lagstiftningen på kabel-TV-området så troget ansluter sig till det regel-

gäller för tryckta skrifter trots de stora skillnader som föreligger system som mellan dessa medier är huvudorsak till de problem som efter hand blivit alltmer uppmärksammade.

Det kan inte påstås att riskerna för monopol på kabel-TV-området förbisågs, då förslaget till yttrandefrihetsgrundlagen utarbetades. I propositionen 1990/91:64 föregick lagens antagande framhölls att det var angeläget

som

uppmärksam risken att kabelföretaget "får ett monopol som utesluatt vara ter andra från inflytande över programsättningen. Det starkaste motivet för att

det allmänna ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för trådge sändning kan sägas ligga i detta. Där ett trådnät redan har etablerats minskar sannolikheten för att ännu ett skall byggas. Nätinnehavaren får lätt ett faktiskt monopol på trådsändningskapaciteten inom ett visst område. Frågan blir om de risker för monopol ändå kan finnas skall motivera att ett koncessions-

som system för trådsändningar upprätthålls."

Bedömningen av den frågan underlättades enligt propositionen om man betraktade olika nätinnehavare för sig. Det föredragande statsrådet utvecklade tankegången på följande sätt:

"Det nu befintliga allmänna telenätet upprätthålls av staten genom televerket. En betydande del av den utbyggnad av trådsändningskapaciteten som kan väntas torde också komma att genomföras av televerket.

överväganden och förslag

I den mån televerket upplåter sändningsutrymme i trådnäten kan det allmänna krav på saklighet och opartiskhet enligt l kap. 9 § RF vilar på alla som som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen vara vägledande. Det bör vidare vara möjligt att utforma grundlagen så att den lämnar utrymme för föreskrifter i lag närmare reglerar förutsättningarna för tillträde till som televerkets trådnät. Denna möjlighet bör kunna begagnas på ett sätt som gör det omöjligt att hävda att det allmänna missbrukar sin ställning nätinnesom havare." Sedan detta uttalande gjordes har Televerket omvandlats till ett aktiebolag, Telia, och detta står i sin tur som ägare till rad aktiebolag vilka kabelen av TV-företaget är ett. Vid utredningens kontakter med företaget har detta aldrig gjort gällande att det till ledning för sin verksamhet skulle ha iaktta att regeringsforrnens föreskrifter om statliga myndigheters skyldigheter. Det kan nämnas att när Telias dåvarande koncemordförande samtidigt som var ordförande i Föreningen Norden förhörde sig om möjligheten att ge plats för norsk TV i dotterbolagets kabelnät fick han beskedet att någon förändring inte kunde påräknas. Utredningen har i enlighet med sina direktiv varit i kontakt med de fyra dominerande kabel-TV-företagen för att klarlägga deras intresse för att lägga in de norska åtminstone i tilläggsutbuden. Ingenting programmen har därvid framkommit som tyder på att Telia Kabel-TV skulle benäget vara att uppträda på annat sätt än övriga Företag inom branschen. Sådana aspekter som vämande av nordisk identitet på medieområdet eller kulturella hänmer syn i övrigt kunde man allmänt känna sympati för de måste likväl stå tillmen baka för de krav på lönsamhet som ett bolag alltid måste ställa Detta upp. klargjordes också mycket tydligt vid en konferens ordnades hösten 1995 som med medverkan från Föreningen Norden, Svensk-norska föreningen, Sveriges Television, Norsk Rikskringkasting samt i Stockholmsområdet verksamma kabel-TV-företag. Det i propositionen till yttrandefrihetsgrundlagen 1990/91:64 framförda antagandet det statsägda kabel-TV-företagets att dominerande ställning skulle motverka monopoltendenser får inte stöd i de iakttagelser, som utredningen kunnat göra. I den mån Telia Kabel-TV:s storlek haft någon betydelse har det närmast varit att företaget ibland kunnat få tillgång till produktionsbolagens program på villkor än vad gynnsammare som varit möjligt för mindre kabel-TV-företag. I propositionen med förslag till yttrandefrihetsgrundlag framhölls också att det i varje fall från praktisk mediepolitisk synpunkt" inte var tillfredsställande att sebort från risken För faktisk monopolisering med hänvisning en till att det råder frihet att etablera konkurrerande trådnät. Det föredragande statsrådet tog även upp frågan om en föreskrift med skyldighet för innehavare kabelav nät att upplåta utrymme den begär det för säkerställa tillgång till som att trådnäten för alla. "Behovet av att säkra allas tillgång till trådnäten kan inte förnekas." En föreskrift detta innehåll sades också undanröja invändav en ning mot tanken på etableringsfrihet för trådsändningar. Samtidigt framhölls

SOU 1997: 68

sådan skyldighet för kabelbolagen inte kunde vara utan begränsningar. att en Den bör inte kunna innebära förpliktelse att öka sändningskapaciteten, om

en denna inte räcker till. Den bör inte heller innebära att alla slags nät måste

trafik från utomstående. Det är fullt tänkbart att trådnät utveckkunna rymma las t.ex. för ett företags interna bruk. Syftet med upplåtelseskyldigheten skulle att säkerställa att trådmediet blir tillgängligt för alla på ett sätt som

vara så långt möjligt gör det likvärdigt med tryckta skrifter som massmedium."

Det förda resonemanget sades tala för att förpliktelsema för en

ovan

vidarebefordra Sveriges Radio-koncemens sändningar och trådinnehavare att

kostnadsfritt upplåta sändningsutrymme till andra borde föreskrivas geatt

lag. "Även längre gående upplåtelseskyldighet är tänkbar." nom en

I propositionen betonades slutligen att koncessionssystemet är den lösning

i allmänhet valts i andra med Sverige jämförbara länder. För Sveriges del som avvisades emellertid detta alternativ med hänvisning till att det var angeläget från principiell synpunkt att i grundlag slå fast att det står var och en

en ny fritt hänvända sig till allmänheten med sändningar genom tråd".

att

Kabel-TV-företagens monopolliknande ställning

Den fråga det med några års erfarenhet ligger nära till hands att

som numera ställa det verkligen står "var och en" fritt att hänvända sig till allmän-

är om heten med sändningar tråd eller det vuxit fram fyra monopolistiska

genom om företag, ensidigt bestämmer vilka som skall få framföras i ka-

som program belnät och lika ensidigt bestämmer vilka program som abonnentema skall få ta del av.

Med monopol i ekonomiskt språkbruk marknadsform, som kän-

avses en netecknas det på marknad endast finns en säljare samt att det inte

av att en finns några näraliggande substitut till monopolföretagets produkt. Denna definition är tillämplig på kabel-TV-företagen, där vart och ett inom sitt avgrän-

sade verksamhetsområde saknar konkurrens.

När i den proposition låg till grund för yttrandefrihetsgrundlagen

man som uttalade eller refererade farhågor för att monopol kunde uppstå på kabel-TVområdet, diskuterades främst tänkbara svårigheter för programföretag att komma med i kabelnäten. Oron inte obefogad. Det har blivit allt vanligare

var

programföretag hävdar kabel-TV-bolagens monopolställning hindrar att att dem att nå fram till TV-publiken. Monopolställningen är emellertid väl så framträdande i förhållande till TV-tittama. Dessa måste, om de överhuvudtaget vill ha kabel-TV, acceptera den sammansättning av basutbud och tillläggsutbud kabel-TV-företaget ensidigt bestämmer. Utredningen, vars

som primära uppgift redovisa förutsättningarna för utökade norska sänd-

är att ningari svenska kabelnät, måste konstatera att TV-tittamas situation präglas

nästan total maktlöshet i fråga möjlighet att påverka kabel-TV-bolagens av om utbud. Utredningen är inte ensam om denna iakttagelse.

överväganden och förslag

I mars 1992 uttalade sig Konsumentverkets generaldirektör frånvaron om av konsumentinflytande på kabel-TV-området. Problemet för kunderna är att de är helt i händerna på företaget, sedan de väl fått kabel-TV inkopplad Enda chansen att slippa problemet är att säga avtalet. Följande år vände sig upp Konsumentverket till Kulturdepartementet med skrivelse i vilken poängteen rades att kabel-TV-företagen hade en monopolliknande ställning gentemot kunderna. Verket framhöll att klagomål kabel-TV-företagen så vanliga var att ärenden av detta slag dominerade verkets ärendestatistik. Konsumentverket avslutade sin framställning med att föreslå tillsättande av en utredning om möjligheterna till offentlig tillsyn över kabelmarknaden och registreringsplikt för kabelnät. Konkurrensverket har i skrivelse i år riktad till kabel-TV-bolagen berett en dessa tillfälle att yttra sig över en inkommen anmälan bristen på konom sumentinflytande. Enligt verkets uppfattning har kabel-TV-operatörerna en stark ställning gentemot konsumenterna. Konkurrens kunderna mellan om kabelnätsoperatörema förekommer i princip endast vid ett upphandlingstillfälle. Försök från kabel-TV-operatörer att etablera sig i ett område där en kabeloperatör redan är etablerad kan inte sägas förekomma i praktiken. Sammanfattningsvis konstaterar Konkurrensverket att den befintliga kabeloperatören åtnjuter betydande marknadsmakt eftersom kunderna inom det befintliga området inte har någon alternativ operatör att vända sig till. Också i det ovan citerade interpellationssvaret, kulturministern som avgav i riksdagen i januari i år, talades kabel-TV-företagens monopolliknande om ställning i de områden där de verkar. "De boende har bara att välja mellan att acceptera det utbud av TV-kanaler som kabelföretaget erbjuder eller avstå." De kritiska synpunkter som här redovisats förtjänar att noga beaktas. För att man skall kunna tala om en fri marknad krävs att den slutlige konsumenten har ett fritt val mellan olika produkter, varvid konsumentens egen uppfattning om varors eller tjänsters kvaliteter och priser blir avgörande för ett eventuellt förvärv. Det är inte acceptabelt att konsumentintresset på kabel- TV-otnrådet i så utpräglad grad skjutits i bakgrunden till förmån för nätägares och i någon mån hyresvärdars intressen. Nätägare och hyresvärdar har givits rätten att utan inflytande från hyresgästerna bestämma vilka TV-program utöver de marksända kanalerna dessa skall trots att det är hyresgästerna se, som betalar sändningarna i kabel-TV. Det är tveksamt det går att finna något om annat område, där ett så ojämlikt förhållande råder mellan å sidan disena en tributör av olika tjänster och å andra sidan konsumenterna tjänster. av samma Detta framstår som så mycket betänkligt, när det i föreliggande fall mer som är fråga om medborgarnas lättbegripliga önskemål att själva få göra ett val mellan olika inforrnationsvägar och kulturyttringar. Att stärka konsumenternas inflytande detta område är enligt min mening statsmakett ansvar som ter och myndigheter inte bör undandra sig. Även med nuvarande om man teknik inte kan ge TV-tittama fullständig frihet i val bör det av program,

SOU 1997: 68

också i Sverige möjligt att liksom man gjort i Danmark och Norge införa

vara regler innebär att kabel-TV-företagen till ledning för sin verksamhet har

som att inhämta abonnentemas önskemål. Särskilt från Norge kan man hämta exempel på hur kräver av kabel-TV-bolagen att regelbundet låta sina

man abonnenter ta ställning till vilka de vill ha. Vid dessa undersökningar

program bör kostnaderna för olika Som förutsättning för ett fritt kon-

program anges. sumtionsval gäller här som på andra områden att den som skall träffa ett val måste ha möjlighet till samtidig bedömning av produktens beskaffenhet

en och pris. Sådana programvalsundersökningar bör göras av organisationer

fristående från kabel-TV-bolagen. i eller företag som är

Den kritik mot nuvarande förhållanden på kabel-TV-marknaden som här redovisats riktas ofta mot de företag är verksamma på området. Denna

som kritik är emellertid till inte obetydlig del felriktad. Vad företagen gör är endast att tillvarata de möjligheter gällande lagstiftning och dess tillämpning ger

som dem. Kabel-TV-företagen är aktiebolag med ansvar uteslutande inför sina ägare till vilka de har att inleverera den vinst som uppstår i verksamheten. Såsom framgått kapitel 2 fullgör åtrninone ett par av företagen denna

av uppgift med betydande framgång. Att deras monopolställning bidragit härtill torde uppenbart, företagen är inte ansvariga för att den uppkommit.

vara men I själva verket det inte förenligt med aktiebolagslagen att ett bolag åtar

anses sig förpliktelser är främmande för det i lagen förutsätta vinstsyftet i annat

som fall än då detta medges i bolagsordningen eller samtliga aktieägare är ense. Brister i hänsynstagande till kulturella aspekter eller till värnande av nordisk gemenskap och identitet bör således inte utan vidare ledatill kritik av kabel- TV-företagen. Dessa är inte uppbyggda för att tillgodose sådana syften. Ser

exempelvis på Telia Kabel-TV:s styrelse visar det sig att av de tio man ledamöterna är åtta anställda i Telia medan de två återstående är tidningsekonomer. I Singapore finns StjärnTV:s ägare av vilken det är svårt att begära

för nordiskt kulturutbyte. Ansvaret för att ett monopol existerar engagemang åvilar mindre den drar fördel av det än den som möjliggjort att det

som uppkommit eller kan fortbestå.

I det föregående har beskrivits hur norska kabel-TV-företag redan vid sin start började vidaresända svenska TV-program. Snart nog framfördes i olika medier och i andra sammanhang önskemål att också danska program skulle distribueras i kabelnäten. Från kabel-TV-företagen restes allehanda invändningar, framför allt gick ut på att man inte ville betala upphovsrättskost-

som nader. Det först när landets statsminister personligen engagerade sig för

var saken de norska kabel-TV-företagen övergav sin tidigare negativa in-

som ställning och infogade de danska programmen i sina utbud. I Sverige är läget ett annat. Som förut framhållits har önskningar om norska program som framförts av politiker, organisationer och enskilda inte föranlett kabel-TV-företagen att ändra sin inställning.

överväganden och förslag

Det är svårt att i efterhand bedöma hur man vid tillkomsten yttrandeav frihetsgrundlagen gjorde avvägning mellan å sidan abonnentemas en ena intresse av att få inflytande över vilka de betalar för att och å program se andra sidan nätägarnas intresse att eller eventuellt tillsammans av ensamma med hyresvärdar få bestämma vilka program som skulle vara tillgängliga för abonnentema. Följden av den utfornming lagstiftningen fick, blev emelsom lertid vare sig det var avsiktligt eller inte att konsumenterna såsom visats i - kapitel i stort sett ställdes utan inflytande över programsarnmansättningen. Därför finns anledning att överväga att lagstiftningsvägen stärka TV-tittamas möjligheter att själva välja vad de skall Det bör också påpekas erfarense. att heterna i Sverige av kabel-TV inte stora när yttrandefrihetsgrundlagen var utarbetades. Utläggande av kabelnät började vid mitten 1980-talet, och den av mera omfattande utbredningen skedde vid årtiondets slut. Det är därför begripligt att det var svårt att förutse vad yttrandefrihetsgrundlagen skulle få för konsekvenser kabel Yttrandefrihetsgrundlagen är ett omfattande nytt lagverk komplicerat ett rättsområde. Det är därför knappast förvånande erfarenheterna dess om av tillämpning leder till korrigeringar i dess utformning på enstaka punkter. Yttrandefrihetsgrundlagen är knappast någon slutpunkt. Såväl regeringen som riksdagen markerade i anslutning till att grundlagen antogs att vissa frågor kunde komma att tas upp nytt.

"Allmänhetens intresse av allsidig upplysning"

När det gäller tolkningen av yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser är en helt avgörande fråga vilket innehåll man skall lägga in i uttrycket "allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Innebörden är inte närmare definierad i grundlagens förarbeten, i den lag i samband men som antogs med yttrandefrihetsgrundlagens tillkomst föreskrevs skyldighet att sända de tre marksända svenska kanalerna s.k. lokalkanal. Även detta för samt en om cirka tio år sedan ansågs tillgodose kravet på allsidighet, är det inte orimligt att i ljuset av en senare tids erfarenheter begreppet allsidighet vidare ge en innebörd. Utvecklingen på medieområdet går snabbt. I dag har Norge och Danmark liksom ett stort antal andra med Sverige jämförliga europeiska länder grannländemas kanaler med i sina kabel-TV-utbud. Det var bl.a. just önskan att sprida grannländemas ledde till den tidiga utbyggnaprogram som den av kabelnät i Beneluxländema. Man har i dessa och rad andra en europeiska länder via kabel-TV skapat möjlighet att få klart bättre omvärldsen kunskap än vad som erbjuds i Sverige. I så alla länder har detta gott som resultat uppnåtts på frivillighetens väg. I vån land kan detdelvis på grund av den för Sverige speciella lagstiftningen bli nödvändigt att välja en annan väg för att få ett TV-utbud kan medverka till medborgarna den kunskap som att ge

SOU 1997: 68

den närmaste omvärlden, man i många andra länder, t.ex. Norge och om som Danmark, finner naturlig och angelägen.

Det förhållandet att yttrandefriheten i Sverige garanteras genom en särskild grundlag anförs ibland skäl till att kabel-TV-marknaden bör lämnas helt

som oreglerad till skillnad från vad är vanligt i andra länder. Det kan därför

som

skäl erinra att grundlagsfäst yttrandefrihet inte är något speciellt vara att om en för Sverige. Av skrift utgiven Rådet för mångfald inom massmedierna

en av 1997:2 framgår att yttrandefrihetens princip är inskriven i de flesta västeuropeiska länders författningar. Ett undantag utgör Storbritannien som sak-

skriven författning. Där är i stället tryckfriheten och andra yttringar av yttnar randefriheten "negativt" garanterade. Allt inte är förbjudet i lag eller

som

rättspraxis har och rätt att göra. Att yttrandefriheten är konstigenom var en tutionellt garanterad har i de västeuropeiska länderna inte ansetts förhindra en lagstiftning på kabel-TV-området ofta just åsyftar att tillgodose krav på

som yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Både i Danmark och Norge, dvs. länder med vilka det ligger nära till hands att göra jämförelser, är det en främmande tanke att konsumentintlytande på kabel-TV-området skulle innebära en inskränkning av yttrandefriheten.

När det gäller frågan eventuell reglering av kabel-TV-verksamheten

om

skilja mellan åiena sidan drivs i vinstsyfte och där vänbör man nät som man der sig till allmänheten och å andra sidan kabelnät som tillkommit genom att ett antal hushåll, t.ex. i förening radhus eller villor eller i en bostads-

en av rättsforening anskaffat anläggning för satellitmottagning. I det senare fallet

en blir det föreningsangelägenhet att avgöra vad som skall sändas i det egna

en kabelnätet och där behövs självfallet inga utifrån givna bestämmelser till konsumenternas skydd.

Tidigare i detta betänkande har en redogörelse lämnats för begreppen must

och must offer. Det förra begreppet innebär att nätägaren åläggs att carry tillhandahålla vissa kanaler utan att abonnentema behöver erlägga särskild avgift för tjänsten. Dessa kanaler ingår alltså i kabel-TV-bolagets basutbud. Det begreppet innebär att nätägaren är skyldig att tillhandahålla vissa

senare kanaler antingen i basutbudet eller mot särskild avgift i tilläggsutbud.

Den digitala utvecklingen

Under innevarande höst kommer sändningar av digital marksänd TV att starta på begränsat antal orter. Avsikten är att eventuell övergång till ny teknik

ett en for marksänd TV skall ske i flera steg med möjlighet för statsmakterna att successivt ta ställning till och vilket sätt verksamheten skall fortsätta.

om En grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala marksändningama bedöms ha ekonomisk bärkraft. Även det i regeringens

om proposition talas eventuell utbyggnad, är det en allmän uppfattning att

om en den digitala tekniken kommer att ersätta den nu använda analoga. Däremot är

överväganden och förslag

meningarna delade i frågan om i vilken takt detta kommer att ske. En del bedömare menar att införandet av det nya systemet bör kunna ske så snabbt att redan efter tio år en majoritet av hushållen skall ha utrustning för att kunna ta emot de digitala TV-signalema. Andra hävdar att det kommer att dröja längre.

Med nya dislributionsvägar kan situationen på kabel-TV-otnrådet komma att förändras. Klart är emellertid att de nu aktuella problemen som sammanhänger med upphovsrättslig ersättning inte försvinner därför att man får en ny telcnik. Av det skälet vore det olyckligt, om ett framtida planerat införande av digital TV skulle tas till intäkt för att avstå från att vidta sådana åtgärder som åtminstone under den närmaste tioårsperioden kan göra det möjligt för den svenska TV-publiken att om såönskas ta del av grannländernas TV-program.

Förslag Mot bakgrund vad anförts i föregående kapitel jag mig inte

av som ett anser böra föreslå att en norsk public service-kanal obligatoriskt skall ingå i de kommersiella kabel-TV-företagens pnogramutbud. Must carry-principen bör tillämpas restriktivt, och det vanligaste synes vara att man i olika länder i huvudsak inskränker sig till att föreskriva att de nationella public service-kanalema obligatoriskt skall ingå i kabel-TV-företagens programutbud. Såsom också nämnts i den föregående framställningen finns dock undantag. Ett sådant är att man i Nederländerna ålagt kabel-TV-fönetagen att vidaresända en belgisk public service-kanal.

Samma restriktivitet är långt ifrån självklar, när det gäller must offer-principen. Vid dess tillämpning åläggs visserligen kabel-TV-företaget att erbjuda TV-tittama att abonnera en viss kanal, men distributören har rätt att vid ett eventuellt abonnemang ta ut en skälig avgift. Därför anser jag att yttrandefrihetsgiundlagens bestämmelser inte lägger hinder i vägen för att av kabel-TVföretagen kräva att de enligt must offer-principen gör ett norskt public service-program tillgängligt för sina abonnenter. Vad som här föreslagits i fråga om åtgärder för att göra det norsk-svenska TV-utbytet mindre ensidigt bör också tillämpas gentemot dansk TV. Även här råder omotiverad dispro-

en portion. Dansk TV visas huvudsakligen endast i de delar av Skåne, där TVinnehavarna med egna antenner kunde ta emot danska sändningar redan innan svenska sändningar börjat. För dem som blivit vana att sedansk TV framstod det som naturligt att danska sändningar skulle ingå i kabel-TV-företagens programutbud.

När TV-frågor diskuteras inom EU är det en utbredd uppfattning att inslaget av europeiska program bör ökas. En del länder vill för detta ändamål tillgripa en långtgående reglering. Den måttliga styrning från samhällets sida som det skulle innebära att tillämpa must offer-principen på här föreslaget sätt ligger väl i linje med den allmänna inställning som råder inom EU. På ett internationellt plan uppfattar man de nordiska länderna stående varandra

som 101

SOU 1997: 68

speciellt nära. Denna inställning grundar sig på iakttagelsen av de särskilda regler för nordbor som gäller i fråga om bl.a. socialpolitik, arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik, dvs. de för länderna mest kostnadskrävande områdena. Att åtgärder vidtas för att markera nordisk gemenskap även på kulturområdet ter sig naturligt, speciellt som ett nordiskt kulturavtal existerar. Vad särskilt gäller TV-området har, såsom i det föregående beskrivits, flera årtionden av utredningar om samarbetsmöjligheter varit resultatlösa. När ansträngningarna att ingå allnordiska överenskommelser inte krönts med framgång, framstår det som naturligt att söka lösningar land för land. Det är för övrigt vad som skett genom det på statsministrarna Palmes och Sorsas initiativ ingångna avtalet mellan Finland och Sverige om statsbidrag till TVsändningar.

När det gäller konsumenternas inflytande över det prograrnutbud som de betalar för ligger det närmast till hands att använda sig av de metoder som tilllämpas i Norge och som beskrivits i kapitlen 3 och Av särskild betydelse är att undersökningar abonnentemas önskemål genomförs på ett objektivt

av sätt av företag eller organisationer som är fristående från kabel-TV-företagen. Inte minst viktigt är att det för de tillfrågade klargörs vilka kanaler som är möjliga att tillhandahålla samt kostnaden för olika alternativ. Resultaten av sådana undersökningar bör bekantgöras för företagens abonnenter.

Kabel-TV-företagen i Sverige har med gällande lagstiftning en friare ställning än vad som är vanligt i andra länder. Det har medfört fördelar, men efter några års erfarenheter kan också vissa nackdelar iakttas. I denna utredning har med utgångspunkt från önskan att göra norsk TV tillgänglig i Sverige två brister särskilt uppmärksammats. Den ena är kabel-TV-företagens obenägenhet att sina kunder tillhandahålla public service-kanaler från grannländema. I det avseendet skiljer sig situationen i Sverige ofördelaktigt från vad som gäller i jämförliga europeiska länder. Den andra bristen är abonnentemas nästan obefintliga inflytande programutbudet. Även efter

ett genomförande av de förslag som ovan redovisats kommer svenska företag inom kabel-TV-branschen att ha en friare ställning än vad deras motsvarigheter i allmänhet har i andra länder. Om man inte ställer upp vissa grundläggande villkor som förut berörts bör man räkna med att Sverige under överskådlig tid förblir ett land som har ett väsentligt sämre kulturellt och omvärldsorienterat TV-landskap än andra jämförliga länder. Möjligheterna att då få med grannlands-TV med bl.a. norska program torde vara små eller obefintliga. För kabel-TV-företagens del skulle införandet av en viss reglering innebära en frihetsinskränkning. De skulle mista något av sin starka ställning gentemot såväl programföretag som abonnenter. För konsumenterna skulle däremot möjligheterna öka att fritt välja vad de vill se. Det är svårt att se att detta skulle stå i strid med de syften som legat bakom såväl tryckfrihetsförordningens somyttrandefrihetsgrundlagens tillkomst, nämligen medborgarnas rätt att fritt ta del av fakta och åsikter i vad ämne som helst.

Förkortningar

COPY-DAN Organisation som tillvaratar bl.a. danska upphovs-

mäns rättigheter COPYSWEDE Den svenska motsvarigheten till COPY-DAN Ds Departementsserien KO Konsumentombudsmannen KOPIOSTO Den finska motsvarigheten till COPY-DAN NORWACO Den norska motsvarigheten till COPY-DAN NRK Norsk Rikskringkasting NOU Norges offentlige utredninger RF Regeringsformen SABO Sveriges Allmännyttiga Bostadsforetag SOL Sweden on line ett kabelföretag

- SOU Statens Offentliga Utredningar Teracom TERACOM Svensk Rundradio AB statligt företag

som förvaltar nätet för marksändningar av radio och

TW

Tryckfrihetsforordningen YGL Yttrandefrihetsgmndlagen

Bilaga

Kommittédirektiv

Utökade norska i svenska Dir.

TV-sändningar

kabelnät 1996:53

Beslut vid regeringssammanträde den 27 juni 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall bedöma hur stor efterfrågan är på norska TVsändningar bland svenska kabelbolag och TV-tittare samt redovisa förutsättningarna för utökade sådana sändningar i svenska kabelnät.

Värdet av internordiska TV-sändningar

Det är av stort kulturellt värde för allmänheten i Sverige att få bättre kunskap om kultur, politik, ekonomi, allmänna levnadsförhållanden och tankesätt i grannländema. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att ge allmänheten möjlighet att ta del av grannländemas TV-sändningar.

I Sverige kan redan TV-sändningar från Danmark, Norge och Finland ses dels i gränsornråden genom direktmottagning från respektive lands marksändare, dels i vissa kabelnät. Vidare sänds en redigerad finländsk programkanal i vissa svenska kommuner. Isländska sändningar kan däremot inte sesi Sverige.

Svenska TV-sändningar kan sesi Danmark, Norge och Finland dels i områden som gränsar till Sverige genom direktmottagning från svenska marksändare, dels i vissa kabelnät. I Finland sänds även en redigerad svensk programkanal över sydöstra Finland. På Island kan svenska sändningar inte ses.

Planer på ett nordiskt TV-utbyte har under många år diskuterats inom ramen för Nordiska rådet. Efter flera utredningar och projekt, bl.a. Nordsatoch Tele-X-projekten, konstaterades att de ursprungliga planerna på ett allmänt utbyte av TV-kanaler inte var möjliga att genomföra. En bidragande orsak till att ett sådant utbyte inte genomfördes var svårigheter att lösa de finansiella frågorna.

Nu skall en särskild utredare undersöka möjligheten atti ökad utsträckning göra det möjligt att visa norska TV-sändningar i Sverige.

SOU 1997: 68

Uppdraget

Utredaren skall bedöma efterfrågan av TV-sändningar från Norge bland svenska kabelbolag och TV-tittare. Utredaren bör därvid undersöka möjligheten att under en försöksperiod få till stånd sändningar i några lämpliga kabel-TV-nät för att få bättre underlag för en bedömning av efterfrågan hos TV-tittama

Utredaren skall också redovisa de tekniska och rättsliga förutsättningarna for utökade norska TV-sändningar i svenska kabelnät.

Det finns många olika slag av upphovsrätter till ett TV-program och de ägs av bl.a. manusförfattare, kompositörer, Översättare, musiker och skådespelare. Om någon vill utnyttja programmet krävs det att dessa rättighetshavare och det berörda programföretaget medger det. Ersättning till rättighetshavarna sker efter mottagarlandets lagstiftning. I de nordiska ländernas lagstiftning har det införts möjlighet till att sluta kollektiva avtal som underlättar for den som vill få ett tillstånd att sända vidare program från ett annat land i det egna landets kabelnät.

Utredaren skall vidare uppskatta vilka kostnader som kan uppkomma vid några olika alternativa förslag om utökade norska TV-sändningar samt föreslå finansiering. Kostnaderna får inte belasta den svenska statsbudgeten eller tas ut genom en höjd TV-avgift.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall i arbetet beakta utvecklingen av ny digital teknik och även ha kontakt med berörda myndigheter, organisationer och programföretag.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23 och om redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna dir. 1994:124.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av november 1996.

Kulturdepartementet

Bilaga 2

Valsedel. Abonnentval 1995 för Bzerum Kabel- T F. 1 1% .atv / n 0 S b w S S m .

2 2 M H w 4 . 2 N N S m a u

Z m

8 8

.

m.. m z

S D D D D U E i B S .

D D D D D D D B

SOU 1997: 68

2 2 w

3 u

+ m 2 S g S 2 2 a

. Q

v

m s E K

8 8 8 a

D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D

D D D D D D D D D D B D D D D D D D D D D D D D

Bilaga

Resultat av kanalvalsundersökning 1995 för

Telenor Avidi

5. Resultater på Iandsbasis

Kanalvalg 95 omfattet 194.824av Telenor Avidis kunder. 1 kundei denne sammenhengerå betrakte som 1husstand.Sier at det i snitt bor2,3 husstandsmedlemmerinnenhverhusstandharKanalvalg 95 berørthele 448.095nordmenn. Totalt mottok 52.787stemmesedlersomigjen representerte89.735stemmer.Detteutgjøren svarprosentpå 46% hvilket Telenor Avidi anser somtilfredsstillende. Valget viser klareregionaleforskjeller:

L l Nord-Norge kundenei på kanaler stemmer storgrad tematiske

l Midt-Norge ønsker kundeneen storog bred grunnpakke.Hele20 kanaler ble valgt inn i grunnpakkeni Trondheim.

På østlandet er manmestinteresserti nabolandskanalerog spesieltde svenske kanalene.

..

L

På Vestlandet har man enklardragningmotengelskspråkligekanaler.

Fripakken venstrevises hvilken oppslutningkanalenei fripakkenfikk på FranskTV5 Iandsbasisi Kanalvalg 95. W serat DeutscheWelle EuroNews denforetruknekanaletter er EuroNews de nordiske. TV6 TV+ TV3 TVNorge 0.00lo 25.00°A 50.00A 750094 100,00k

Nordiske kanaler venstreser landsgjennomsnittetfor de nordiske kanalene.Deterverdt merkeå segden SvenskTV4 80.4A sterke posisjonen SvenskTV4.

SvenskTV2 78.0%

SvenskTV1 78.8A 1680096 000v. 2500v. 5000v. 75007.

SOU 1997: 68

Spesialtilbudet Spesialtilbudetñkk bred

oppslutningved Kanalvalg 95 på samme måtesomfor Kanalvalg 93. Konseptet med tilbyå en pakkeavtematiskakanaler i et spesialtiibudsynes å treffe markedets behovgodt. SpesTiIb

0.00b 25OOSG 50.009b 75.00$

Musikkanaler Fidligerevar MTV

dominerendesom musikkanal.Nå erdet CountryMusic kommetandre og veddettevaiget MCM utkonkurrertenykommerenZTV MTV. Hovedgrunnentifdette at ZTVble

er VM prefererti spesialpakkenslik atden ñkk drahjelpfra de andre kanaleneisamme ZTV s V pakke.MTV vil miste en penetrasjonpå oppi mot 100.000kunder. Mrv 50.60 75.60 100.50 0.00SG 25,00SG A 9G QG

Sportskanaier Eurosporterfremdeles

dendominerendesportskanalenog ingen kanalkanforeløpigkonkurreremotdenne europeiskegiganten. selv omEurosport DSF 51 v. inngikki spesialtilbudetfinnesdet i dag ingenreellkonkurrent kanalenpå sportssiden.

Eurosport 64.8la

0.0; 75,60 1001.30 5G 25.00AG 50,00$G $G ü

CNN holderfortsattstand Nyhetskanaler -

de andrenyhetskanalene.CNNvaren av EB" kanaleneispesialtilbudetog har herfått goddrahjelp. skyNews NBCSuper Channel sec wonø

CNN szo ° 75.60 1001.30 0.00A 25.00A 50.00SG SG 5G

KUNG-L. BlBL.

1997 425A 2 9

STOCKHOlM

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegfor steg.U. 32. Följdlagstiñningtill miljöbalken. M. . - Inkomstskattelag,del l-III. Fi. 33.Att läraöver gränser.EnstudieavOECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinforrnation. M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför 35. Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.av Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrågor.K. 37. Etttekniskt forskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratin i backspegeln.Femtioåravförändring 38.Myndigheteller marknad. sexförvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsfonner.Fi. Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet lnfonnationsteknik.Ju. Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpalssning statsförvaltningensav 41. Statenoch trossamfunden

struktur. Fi. Rättsligreglering 10.Ansvaretfor valutapolitiken.Fi. Grundlag ll. Skatter,miljö och sysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund - 12.IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch LagomSvenskakyrkan. Ku. slutsatserfrån enhearinganordnadav 42. Statenochtrossamfunden IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapport1/97.K. 43. Statenoch trossamfunden 13.Regionpolitik for hela Sverige.N. Denkulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomen 14.IT i kulturenstjänst.Ku. ochde kyrkliga arkiven.Ku. 15.Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenochtrossamfunden och problematik. Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. 16.Att utveckla industriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden 17.Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering.Ku. +Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden Granskningavgranskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden 19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku. 20. Konkurrenslagen1993-1996.N. 48.Arbetsgivarpolitik i staten. 21.Växai lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Förkompetensoch resultat.Fi. unga6-16 år. U. 49. Grundlagsskyddfor nyamedier.Ju. 22. Aktiebolagetskapital. Ju. 50. Alternativa utvecklingsvägarför EU:s 23. Digital dem0kr@ti.Ett seminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo. demokratioch delaktighetden8 november1996 5 Bristeriomsorg . anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötandeaväldre.S. kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av - 24. Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53.Avskaffareklamskatten Fi. - 25. Svenskmat- EU-fat. Jo. 54. Ministem och makten. 26. EUzsjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi. forsörjningen.Jo. 55. Statenoch trossamfunden. Sammanfattningamaav 27. Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku. 28. I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56. Folketsområdgivareoch beslutsfattare. vårt offentligaetos.Fi. + Bilaga ochl Ju. 29. Bampomograñfrågan. 57. l medborgarnastjänst. lnnehavskriminaliseringm.m.Ju. Ensamladförvaltningspolitikför staten.Fi. 30.Europaoch staten.Europeiseringensbetydelsefor 58. Personaluthyrning.A. svenskstatsforvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensforvaltningsforrn.Ku. 31. Kristallkulan -tretton rösteromframtiden. 60. Betal-TV inom SverigesTelevision.Ku. lT-kommissionensrapport3/97.K.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

61. Att växabland betongochkojor.

Ettdelbetänkandeombarnsoch ungdomars

uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån

Storstadskommittén. 62. Rosorav betong.

Enantologitill delbetänkandetAtt växabland

betongochkojor frånStorstadskommittén. 63.Sverigeinförepokskiftet.

IT-kommissionensrapport5/97.K. 64.Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd

+ Bilagedel.A 65.Polisensregister.Ju. 66.Statsskuldspolitiken.Fi. 67.Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. 68.Grannlands-TVi kabelnät.Ku.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam-

Fastighetsdataregister.3 hetsanpassning statsförvaltningensstruktur. 9av

Ansvaretför valutapolitiken. 10 Aktiebolagetskapital. 22 Bampomograñfrågan. Skatter,miljö och sysselsättning.11

lnnehavskriminalisering 29 Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt m.m. och problematik. 15 Integritet Offentlighet lnfonnationsteknik.39 Grundlagsskyddför medier. 49 Skatter,tjänsteroch sysselsättning. nya Folket rådgivareochbeslutsfattare. + Bilagor. 17 som Granskningavgranskning. + Bilaga och1 2.56 Denstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark.18 Polisensregister.65 Kontroll Reavinst Värdepapper.27

Utrikesdepartementet 1demokratinstjänst. Statstjänstemannensroll och

Återkallelse vårt offentligaetos.28 avuppehållstillstånd.67 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor

Socialdepartementet svenskstatsforvaltning.30

Att läraövergränser.EnstudieavOECD:sförvaltnings- Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.8 politiska samarbete.33 Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24- Bekämpande penningtvätt.36av Brister i omsorg Myndighet eller marknad. enfrågaombemötande äldre. 51av Statsförvaltningensolika verksamhetsforrner.38 Omsorgmedkunskapoch inlevelse Arbetsgivarpolitik i staten. enfrågaombemötande äldre. 52av - Förkompetensoch resultat.48 Att växablandbetongoch kojor. Avskaffa reklamskatten 53 Ett delbetänkandeombarnsoch ungdomars Ministem och makten. uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån Hur fungerarministerstyrei praktiken 54 Storstadskommittén.61 I medborgarnastjänst. Rosoravbetong. En samladförvaltningspolitik för staten.57 En antologitill delbetänkandetAtt växabland Statsskuldspolitiken.66 betongochkojor från Storstadskommittén.62

Utbildningsdepartementet Kommunikationsdepartementet

Dennyagymnasieskolan stegfor steg.1 Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrågor.6 - Växa i lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch lT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch slutsatserfrån unga6-16 år. 21 enhearinganordnadavIT-kommissionenden Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.37 18december.IT-kommissionensrapport1/97.12

Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, Jordbruksdepartementet

demokratioch delaktighetden 8 november1996 Svenskmat- EU-fat. 25 anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedelskommissionenoch Kommunikationsforskningsförsörjningen.26 beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Alternativa utvecklingsvägarfor EU:s Kristallkulan trettonrösteromframtiden. A gemensammajordbrukspolitik.50 IT-kommissionensrapport3/97. 31

Ny kurs itrañkpolitiken + bilagor, 35

Arbetsmarknadsdepartementet

Sverigeinför epokskiftet. lT-kommissionens 5/97. 63 Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför rapport arbetshandikappade.5

Finansdepartementet Personaluthyrning.58

Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd lnkomstskattelag,del1-111.2 + Bilagedel.64 Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring sex

forvaltningsområden.7

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet IT i kulturenstjänst.14 Statenochtrossamfunden Rättsligreglering

Grundlag -

Lag omtrossamfund -

Lag omSvenskakyrkan. 41 - Statenochtrossamfunden Begravningsverksamheten.42 Statenochtrossamfunden Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch dekyrkliga arkiven.43 Statenochtrossamfunden Svenskakyrkanspersonal.44 Statenochtrossamfunden Stöd,skatterochfinansiering.45 Statenochtrossamfunden Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Statenochtrossamfunden Denkyrkliga egendomen.47 Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav förslagenfrån destatligautredningarna.55 SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsforrn.59 Betal-TV inomSverigesTelevision. 60 Grannlands-TVi kabelnät.68

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik for helaSverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-1996.20

In rikesdepartementet Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Ungaoch arbete.40

Miljödepartementet Förbättradmiljöinfomiation. 4 Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Övervakningavmiljön. 34