Ny lagstiftning om radio och TV : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

lagstiftning

g om 0c4 ‘W Maila

Slutbetcmkande av Radioagsutredningen

rI

Statens offentliga utredningar

WW 1994:105

w Kulturdepartementet

Ny lagstiftning om

radio och TV

Slutbetänkande

av Radiolagsutredningen

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Omslag: Mediets särskilda genomslagskraft Thomas Hägg

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913g13751_3 Stockholm 1994 ISSN 0375250x

Till kulturminister

Birgit Friggebo

Efter regeringens bemyndigande förordnades jag år 1985 som särskild utre-

dare med uppgift att lämna förslag till radiolagstiftning. ny Utredningsarbetet

har bedrivits under benämningen Radiolagsutredningen.

Utredningen har tidigare överlämnat delbetänkanden, sex nämligen Kabelsändningarna och videocensuren Ds U 1985: 12, Försöksverksarnhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor Ds U 1987:2, Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät SOU 1987:63, Vidgad etableringsfrihet för nya medier SOU 1989:7, Lagstiftning för reklam i svensk TV SOU 1990:7, och Lagstiftning satellitsändningar om av TV-program SOU 1992:31. Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Ny lagstiftning om radio och TV SOU 1994: 105.

I utarbetandet av betänkandet har deltagit kanslirådet Lars Marén, Kulturdepartementet, direktören Wolfgang Rüdel, Kabelnämnden, byråchefen Bertil

Wennberg, Justitiekanslern, hovrättsassessom Greger Lindberg, Kulturdepartementet, kanslirådet Björn Rosén, Kulturdepartementet, kammarrätts-

assessorn Per Swahn, Civildepartementet, hovrättsassessom Christina Weihe, Justitiedepartementet, samt som sekreterare, hovrättsassessom Monica Bengtsson.

Vid beskrivningen tekniska förhållanden av har journalisten Göte Andersson medverkat och lämnat underlaget för kap. 4 Vissa uppgifter om . kabel-TV-verksamheten i avsnitt 3.1 bygger på uppgifter som erhållits av Lars Aronsson, LA Communications AB.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1994

Jan Pennlöv

Monica Bengtsson

Innehåll

Förkortningar och förklaringar 1 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

1 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 2 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag

45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till radio- och TV-lag 45 2. Förslag till lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . om koncessionsavgift för radio och TV 63

3. Förslag till lag . . . . . om ändring i lagen 1978:763 med vissa

bestämmelser marknadsföring om av alkoholdrycker 68 4. Förslag till lag . . . . . . . om ändring i lagen 1989:41 TV-avgift. 69 om 5. Förslag till lag . . om ändring i lagen 1991:1559 med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden 70 6. Förslag till lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . om ändring i tobakslagen 1993:581 71 7. Förslag till lag . . . . . . . om ändring i telelagen 1993:597 72

8. Förslag till lag . . . . . . . . . om ändring i lagen 1993:599 om radiokommunikation 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I Inledning och bakgrund

l Inledning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Public service-verksamheten 77 2.1 Hur det hela började . . . . . . . . . . . . . . . . .

77 2.2 Det första avtalet ingås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

79 2.3 Organisationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

81 2.4 Ett . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nytt programbolag TV4 kommer till - - 83 2.5 Verksamheten . . . . . . . . . .

84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sveriges Television SVT 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Sveriges Radio SR 84

Utbildningsradion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UR 85 TV4 AB TV4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Den övriga radio- och TV-verksamheten 87 3.1 . . . . . . . . . Kabel- och satellitsändningar 87 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . 87 Kabelnäten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

88 Kabelkanalema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

90 Lokala kabelsändarföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

91 Satellitsändningari . . . . . . . . . . . . . . . . . . svenska kabelnät 93 TV-kanaleri . . . . . . . . . . . svenska kabelnät-några tabeller 97

Kabel-TV-utbudet . . . . . och priser några tabeller 98 - 3.2 Närradio . . . . . .

3.3 Lokalradio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 105

3.4 Text-TV 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Sändningar för hörselskadade 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Sändningar för synskadade 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den tekniska utvecklingen 1 05 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Sammanfattning och slutsatser 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad innebär förändringen 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Digital bildbehandling 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Moving pictures expert group MPEG 108 . . . . . . . . . . Skarpa och mobila TV-bilder 109 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Överforingssätt 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fyra överforingssätt 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förutsättningar för digitala TV-sändningar 1 10 . . . . . . . . 4.4 Systemutveckling 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Digitala TV-system 1 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Betal-TV-System 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Framtidens TV-mottagare 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Digital-TV i överföringsnäten 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Marknät 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Satellitnät 1 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kabel-TV-nät 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Publika telefoninätet 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Standardisering 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utveckling av standarder 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tillämpning standarder 123 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

YGL och TV-direktivet 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 YGL 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Trådsändningarna 3 kap. 1 § YGL 125 . . . . . . . . . . . . De trådlösa sändningarna 3 kap. 2 § YGL 127 . . . . . . . 5.3 TV-direktivet 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Huvuddragen i direktivet 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De radiorättsliga författningarna 1 3 1 . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Den radiorättsliga terrninologin 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tekniska definitioner 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rundradiosändning 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radioprogram 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 myndighetsorganisationen 139 Den nya . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Radiolagen 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagens tillämpningsområde 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Public service-företagens rättigheter och skyldigheter 141

Myndigheternas rättigheter och skyldigheter 142 . . . . . . . 142 Straff m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

6.5 Kabellagen 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En inledning 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kabellagens tillämpningsområde 144 m.m . . . . . . . . . . . Skyldigheten att vidaresända vissa 146 program . . . . . . . Skyldigheten att tillhandahålla utrymme för lokal en TV-kanal m.m 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Satellitlagen 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Närradiolagen 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vem kan tillstånd 154

Övriga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

förutsättningar för närradio 155 . . . . . . . . . . . . . 6.8 Lokalradiolagen 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9 Lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.10 Radiotidningslagen 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.11 Konccssionsavgiftslagen 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.12 Piratradiolagen 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.13 Radiokommunikationslagen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Programinnehållet 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Opartiskhet och saklighet 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande ordning 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radionämndens praxis 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frivilliga regler 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Genmäle och beriktigande 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande ordning 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radionämndens handläggning 179 m.m . . . . . . . . . . . . . Frivilliga regler 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Demokratibestämmelsen 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Mediets särskilda genomslagskraft 182 . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund m.m. 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radionämndens praxis 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . TV-direktivet 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frivilliga regler 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Privatlivets helgd 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund och gällande ordning 187 . . . . . . . . . . . . . . . Radionämndens praxis 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frivilliga regler 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Mångsidigt programutbud 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund och gällande ordning 189 . . . . . . . . . . . . . . . Folkbildnings- och underhållningsprogram 191 . . . . . . . Minoritetsprogram 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Europeiska program 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svenska och nordiska program 195 . . . . . . . . . . . . . . . Närradions och lokalradions innehåll 196 . . . . . . . . . . . 7.8 Sändning av myndighetsmeddelanden 197 . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 105

7.9 Sändning nämnds fällande beslut 198 av . . . . . . . . . . . . . .

Reklam l 9 9 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Terminologin 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . TV-direktivets definitioner 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radiorättens terminologi 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Marknadsrättens terminologi 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Reklam skall lätt att känna igen 203 vara . . . . . . . . . . . . . . Otillbörligt kommersiellt gynnande 204 . . . . . . . . . . . . Annonser skall signal 206 omges av en . . . . . . . . . . . . . Av annonsen skall det framgå

den sänds 207 i vems intresse . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nyhetsuppläsare m.fl. får inte uppträda i 207 annonser . .

Annonstiden får inte kortare än minut 207 vara en . . . . . . Reklamens innehåll 208 8.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Diskriminerande reklam 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alkohol-, tobaks- och läkemedelsreklam 208 . . . . . . . . . Barnreklam 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åsiktsreklam 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Reklamens omfattning 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reklamens placering 212 8.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sponsring 213 8.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Annonsdiskriminering 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reaktioner 215 8.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.10 Marknadsfdringslagen 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Åtlyds reglerna 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Radionämndens statistik 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En kort bakgrund 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radionämndens statistik 1989-1993 219 . . . . . . . . . . . . 9.2 POPON:s statistik 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En kort bakgrund 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . POPON:s statistik 1988-1990 222 . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag

Utgångspunkter 22 7 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 227 10.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Behov fortsatt utredning 227 10.2 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Villkor för trådsändningar 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vissa gränsdragningsfrågor 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . Yttrandefrihetsskydd för teletjänster 229 . . . . . . . . . . . . Ny sändningsteknik 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Regleringsbehovet 230 10.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . radio- och TV-lag 233 11 En ny . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utgångspunkter 233 11.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 1.2 De radiorättsliga författningarna sammanförs

till två lagar 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radio- och TV-lagens terminologi 234 1 1.3 . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

11.4 Lagens tillämpningsområde 237 11.5 Begränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av lagens tillämpningsområde 240 Trådsändningar . . . . . . . . 240 Satellitsändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av TV-program 241 Satellitsändningar . . . . . . . . . . . . . av ljudradioprogram 242 Ljudradiosändningari . . . . . . . . . . televisionen 243 . . . . . . . . . . . . . 12 Tillstånd och registrering 2 4 5 12.1 Etableringsfrihet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ärhuvudregeln 245 12.2 Tillståndsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 Sändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . frekvens under 1 GHz 245 12.3 . . . . . . . . . . . Undantag från tillståndsplikten 248 Sändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . av sökbar text-TV 248 . . . . . . . . . . . . . . . . Sändningar för syn- och hörselskadade 249 12.4 . . . . . . . . . . Ansvaret för sändningarna 253 12.5 Anmälningsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 12.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vem meddelar tillstånd 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rikstäckande sändningar och sändningar

till utlandet 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Närradio och lokalradio 257 Vidaresändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 Tillfälliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . sändningar 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Synnerliga skäl 259 12.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vem kan få tillstånd 260 12.8 Tillstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . som meddelas av regeringen 261 Tillståndets innebörd . . . . . . . . . . . . . 261 Förbud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . mot kryptering 262 Tillståndstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 Grunderna för tillståndsprövningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

264 12.9 Tillstånd . . . . . . . . . . . . som meddelas av Radio- och TV-verket 267 . . . . . 12. l 0 Vilka sändningar har företräde 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Tillståndsvillkor 27 1 13.1 o o o o o u o o o o o o o o o o o o o o o o o o n Tillstånd skall förenas med villkor 271 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 271 Lagbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

272 Tillståndsvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . och statsbidragsvillkor 272 Vilka tillståndsvillkor . . . . . . . . . skall få ställas 273 . . . . . . . . . . . För vilka sändningar skall tillståndsvillkoren gälla 273

13.2 . . Public service-villkor 274 13.3 Sändningsverksamhetens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . omfattning 275 Sändningsområde . . . . . . . . . . . . . . 275 Sändningstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Antal kanaler 277 13.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Program för syn- och hörselskadade 277 13.5 Sändningsteknik m.m . . . . . . . . . . . och radiosändare 278 Sändningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Radiosändare 279 13.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sändningarnas innehåll m.m 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mediets särskilda genomslagskraft 280 . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 105

Mångsidigt prograrnutbud 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Övriga skyldigheter 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.7 Reklam 284 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.8 Ägandet programföretag 286

av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Villkoren skall godtas den sökande 286 13.9 av . . . . . . . . . . . . .

4 Sändningarnas innehåll 28 9 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 289 14.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Opartiskhet och saklighet 290 14.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Demokratibestämmelsen 291 14.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Privatlivets helgd 292 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Våld och pornografi 293 14.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . TV-direktivets bestämmelse om våld och pornografi 293 . . För vilka sändningsformer skall bestämmelsen gälla 296 . 14.6 Hets folkgrupp 297 mot m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genmäle och beriktigande 298 14.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Myndighetsmeddelanden 302 14.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.9 Otillbörligt gynnande kommersiellt intresse 302 av . . . . . . .

Närradions och lokalradions innehåll 303 14.10 . . . . . . . . . . . . . europeiska 305 14.11 Andel program m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . beteckningar 306 14.12 Programmens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

annonsering 309 1 5 Reklam och annan . . . . . . . . . . . . . . . Utgångspunkter 309 15.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Relationen till marknadsrätten 310 15.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Läkemedelsreklam 313 15.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reklamtillbarn 315 15.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reklammängd i närradion 316 15.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åsiktsreklam 317 15.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reklambegreppet och ett nytt annonsbegrepp 318 15.7 . . . . . . . .

Försäljningsprogram i TV-sändningar 319 15.8 . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 320 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande lagstiftning 320 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kabelnärnndens beslut och kammarrättens dom 322 . . . . överväganden 322 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Annonsidentiñkation 326 15.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.10 Övriga materiella regler om reklam

annonsering 328 och annan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Annonsdiskrirninering 331 15.11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad bör övervakas Granskningsnämnden 331 15.12 som av . . . . .

Reklam för alkohol, tobak och receptbelagda

läkemedel 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Barnreklam 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åsiktsreklarn 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Annonsidentifikation, annonsvolym

och annonsplacering 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppgift annonsören 333 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förbud mot att låta vissa personer eller figurer

uppträda 333 annonser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

Förbud mot att låta någon tillverkar eller säljer som alkoholdrycker m.m. sponsra program 333 Förbud . . . . . . . . . . mot att sponsra nyhetsprogram 333 . . . . . . . . . . Förbud for närradioforeningar och lokala

kabelsändarföretag att sända reklam 334 15. 13 Särskilt . . . . . . . . . . . . om reklam i sökbar text-TV 334

. . . . . . . . . . . . . . 16 Kabelsändningar m.m. 335 16.1 Skyldigheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . att vidaresända marksända TV-program 335

Behovet . . . av en sändningsplikt 335 . . . . . . . . . . . . . . . . Vilka anläggningar bör omfattas av en sändningsplikt 338

Vilka program bör omfattas sändningsplikt av en 339 Sändningspliktens . . . förhållande till vissa överens-

kommelser bostadsmarknaden 340 . . . . . . . . . . . . . . Vem bör sändningsplikten åvila 341

16.2 Skyldigheten . . . . . . . . . . . . . . att bereda plats för lokala

kabelsändarföretag m.m 343 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Tillsyn m.m. 3 4 7 17.1 Granskningsnämndens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . tillsyn 347 17.2 Verkets tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . .

348 17.3 Censurförbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

349 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande ordning 349 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Behövs radiolagens censurbestämmelse 350

. . . . . . . . . 18 Reaktioner 3 5 3 18.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

353 18.2 Uttalanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av nämnd 355 18.3 Offentliggöranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av nämnds fällande beslut 356 . . . . . . . . Trådlösa sändningar 356 Trådsändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

358 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förelägganden vid vite 359 18.4 Reklam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . m.m. en särskild avgift 359 - . . . . . . . . . . . . . . . . Nuvarande reaktioner är ineffektiva 359

. . . . . . . . . . . . En särskild avgift bör i stället införas 361

. . . . . . . . . . . Vem kan drabbas av en avgift 362

18.5 . . . . . . . . . . . . . . . Domstolens prövning av avgiften 363 Utgångspunkter m.m . . . . . . . . . . . . .

363 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad domstolen skall beakta 363 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avgiften skall fastställas till mellan femtusen och

tre miljoner kronor 364 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Preskription m.m . 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.6 Våld och pornografi kan antas barn vite som ses av 366 - . . . Behövs en reaktion 366 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vilken reaktion skall väljas 367

18.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . Annat än sändningarnas kvalitativa innehåll vite 370 - . . . . . 18.8 Utformningen av vitesförelägganden 371 18.9 Återkallelse . . . . . . . . . . . . . . av sändningstillstånd m.m . . . . . . . . . . . . . 372

Utgångspunkter 372 Återkallelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av tillstånd som meddelats regeringen 373 av Återkallelse . av närradio- och lokalradiotillstånd 374

. .

SOU 1994: 105

Återkallelse närradiotillstånd grund av allvarligt av yttrandefrihetsmissbruk 375 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ytterligare förutsättning for återkallelse 376 . . . . . . . . . . Tid under vilket nytt tillstånd inte får meddelas 377 . . . . . Återkallelse förordnande som lokalt av kabelsändarforetag 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Straff 378 18.10 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sändningar utan tillstånd 378 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Piratradiosändningar från öppna havet 380 . . . . . . . . . . Anmälan har inte skett 380 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överklaganden 3 8 1

1 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Vilka beslut skall få överklagas 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . Vitesförelägganden gäller i princip omedelbart 381 19.2 . . . . . . . Instansordningen 382 19.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . avgiftslag 385 2 0 En ny m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En lag koncessionsavgift för radio och TV 385 20.1 ny om . . . . . TV-avgiftslagen ändras 386 20.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . bör ändras 386 20.3 Lagar som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

III Kommentarer

387 2 1 Författningskommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till radio- och TV-lag 387 21.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . till lag koncessionsavgift för radio och TV 437 21.2 Förslaget om . 21.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1978:763 med om vissa bestämmelser om marknadsföring alkoholdrycker 446 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.4 Förslaget till lag ändring i lagen 1989:41 om TV-avgift 447 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag ändring i lagen 1991:1559 med 21.5 om föreskrifter tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden 448 . . . . . . . . . . . . . . till lag ändring i tobakslagen 1993:581 448 21.6 Förslaget om . .

Förslaget till lag ändring i telelagen 1993:597 449 21.7 om . . . .

21.8 Förslaget till lag ändring i lagen 1993:599 om radiokommunikation 449 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV Bilagor

451 Kommittédirektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . EG:s TV-direktiv 89552EEG om gränsöverskridande 2. engelska och i översättning 471 television . . . . . . . . . . . . . . . . och Sveriges Television AB 497 3. Avtal mellan staten . . . . . . . . . . . och Sveriges Radio AB 507 4. Avtal mellan staten . . . . . . . . . . . . . . och Sveriges Utbildningsradio AB 517 5. Avtal mellan staten . . . . . . . och TV4 AB 523 6. Avtal mellan staten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Tillståndsbeslut och tillståndsvillkor för

Sverigefinska Riksförbudet 537 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar och förklaringar

anförd, anfört bet. betänkande Ds Departementsserien EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFTA European Free Trade Association EG Europeiska gemenskapema EU Europeiska unionen GHz Gigahertz Kabellagen Lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten kap. kapitel Koncessionsavgiftslagen Lagen 1992:72 koncessionsavgift om televisionens område Konkurrenslagen Konkurrenslagen 1993:20 KU Konstitutionsutskottet Ljudradio Tråd- eller radiosända ljudprograrn, till skillnad från TV, ibland även själva apparaten. Lokalradiolagen Lokalradiolagen 1993: 120 LU Lagutskottet Marknadsföringslagen Marknadsföringslagen 1975: 1418 NJA Nytt Juridiskt Arkiv I Närradiolagen Närradiolagen 1982:459 PO Allmänhetens Pressombudsman PON Pressens Opinionsnämnd Piratradiolagen Lagen 1966:78 förbud i vissa fall om mot rundradiosändning öppna havet prop. proposition Public service -företag I denna framställning benämningen de företag som sänder med tillstånd regeringen, av f.n. SVT, SR, UR och TV4. Radio Annan term för trådlös sändning. Omfattar även TV. Beroende sammanhanget kan även ljudprogram eller själva se apparaten avses även ljudradio Radiokommunikationslagen Lagen 1993:599 radiokommunikation om Radiolagen Radiolagen 1966:755 Radiotidningslagen Lagen 1981:508 radiotidningar om RF Regeringsformen 1 3

SOU 1994: 105

rskr. riksdagsskrivelse Satellitlagen Lagen 1992: 1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SVT Sveriges Television AB SR Sveriges Radio AB Telelagen Telelagen 1993:597 TF Tryckfrihetsförordningen Tillämpningslagen Lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden Tråd- eller radiosända program, bestående av rörlig bild med eller utan ljud TV4 AB TV-direktivet Rådets direktiv 89552EEG av den 3 oktober 1989 samordning av vissa bestämmelser om fastställts i medlemsstaternas lagar och som andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television TV-konventionen Europarådets konvention om gränsöverskridande television UR Sveriges Utbildningsradio AB YGL Yttrandefrihetsgrundlagen

Sammanfattning

Inledning

Sedan jag i juni 1985 fick uppdraget att göra en översyn den radiorättsliga av lagstiftningen har förutsättningarna ändrats i väsentliga delar. Det tidigare radio- och TV-monopolet är definitivt brutet. Yttrandefriheten i radio och TV skyddas genom en grundlag. De radiotekniska frågorna ny har flyttats ut ur radiolagen och regleras i lag radiokommunikation. Radiolagsen egen om utredningen har medverkat vid dessa förändringar bl.a. genom att avge förslag till lagstiftning for reklam-TV och satellitsändningar. Den översyn som jag har i uppdrag att göra är grunden i av teknisk natur. Det ingår inte i uppdraget att göra politiska avvägningar eller föreslå ändatt ringar i förhållande till vad jag uppfattar som statsmakternas önskemål om vad som skall gälla för viss verksamhet. en Det går emellertid inte att bortse från de stora förändringar har insom träffat under utredningstiden. Den gällande radiolagstiftningen nu är uppbyggd för en monopolsituation, då Sveriges Radio hade på ljudensamrätt radio- och TV-sändningar till allmänheten. När så småningom andra gavs möjlighet att sända skedde det först lagar tillkom, enligt genom att nya vilka noggrant definierade sändningsverksamheter kunde tillåtas. Närradiolagen, radiotidningslagen och 1986 års kabellag är exempel detta. Den lagstiftning som har tillkommit sedan början 1990-talet av har emellertid etableringsfriheten grundprincip. Både 1992 års kabellag som och satellitlagen förutsätter att sändningsverksarnheten får bedrivas och av var en. Lokalradiolagen ställer visserligen krav på tillstånd för få sända, upp att men lagstiftaren räknar med att ett stort antal tillstånd skall lärrmas. Mitt förslag till reformerad radiolagstiftning utgår från att etableringsfrihet numera bör vara det normala även för radion och televisionen. Krav på tillstånd föreslås emellertid för vissa trådlösa sändningar frekvenser under 1 GHz. Skälet för detta tillståndskrav är att det måste finnas möjlighet att styra användningen sändningsfrekvenser av efter massmediepolitiskt betingade önskemål, i varje fall i den del frekvensspektrum av som är särskilt lämpad for radio- och TV-sändningar till allmänheten. Behovet att styra frekvensanvändningen är skälen för villkoren ett av att för radio- och TV-sändningar behöver regleras utöver vad följer allsom av män lagstiftning. Ett annat skäl för regleringsbehovet är radion och teleatt visionen har en särskild genomslagskraft genom att sändningarna når ett stort antal människor samtidigt i deras hem. Genom att radion och televisionen

SOU 1994: 105

skall kunna fungera massmedier i allmänhetens tjänst måste det vidare som finnas möjlighet för staten att ställa krav som sammanhänger med detta uppdrag.

Behov av ytterligare utredning

För närvarande pågår snabb utveckling sändningstekniken för radio och en av TV. Genom digitalteknik kommer ett mycket större antal program än tidigare kunna sändas inom ett givet frekvensutrymme. Ledningar med låg överatt ut föringskapacitet, t.ex. vanliga telefonledningar, kommer att kunna användas befordra TV-program eller ljudradioprogram med hög kvalitet. för att Jag regler bör gälla för innehållet oberoende av genom anser att samma vilken teknisk metod sändningarna befordras till den mottagande. Det är emellertid inte möjligt att förutse alla konsekvenser som en radikalt annorlunda teknik kan komma få för behovet lagstiftning. Jag ger några att av exempel frågor behöver utredas vidare. Det gäller möjligheten att som ställa villkor för trådsändningar, vissa gränsdragningsproblem trådsändningarnas område, yttrandefrihetsskyddet för betalteletjänster samt behovet av lagstiftning i samband med införande sändningsteknik. av ny

Nio lagar blir två

Mitt förslag till lagstiftning innebär att bestämmelserna om radio- och TVsändningar till allmänheten förs till två nya lagar. Huvuddelen av samman reglerna finns i radio- och TV-lagen. Regler koncessionsavgifter samlas i om särskild lag koncessionsavgift för radio och TV. en om De båda föreslagna lagarna ersätter radiolagen 1966:755, närradiolagen 1982:459, lokalradiolagen 1993: 120, lagen 1986:3 om rundradiosändfinländska televisionsprogram, lagen 1981:508 radiotidningar, ning av om 1992: 1356 satellitsändningar televisionsprogram till allmänhelagen om av lagen 1991:2027 kabelsändningar till allmänheten, lagen 1992:72 ten, om koncessionsavgift televisionens område samt lagen 1966:78 om förom bud i vissa fall mot rundradiosändning öppna havet. Vissa ändringar föreslås i lagen 1989:41 om TV-avgift, lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, lagen 1993:599 om radiokommunikation och telelagen 1993:597. Lagen 1993:1367 om förbud mot viss avkodningsutrustning berörs inte av mitt förslag.

Sammanfattning

Lagens tillämpningsområde

Radio- och TV-lagen föreslås gälla verksamhet består i att sätta som samman ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. I lagen finns också bestämmelser vidaresändningar om av program samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.

Tillståndsplikt för sändningar begränsas

När det gäller innehållet i de föreslagna lagarna har jag i huvudsak utgått från nuvarande, av statsmakterna beslutade regler. Principen om etableringsfrihet som huvudregel medför emellertid vissa förändringar när det gäller vilken sändningsverksamhet som skall kräva tillstånd. Jag har redan nämnt att jag föreslår att sändningar frekvenser över l GHz skall få ske utan tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Därmed blir det möjligt att bedriva s.k. mikrovågssändningar ungefär villkor samma som sändningar i kabelnät. Tillstånd enligt radiokommunikationslagen kommer dock att krävas för användningen sändarna. av Jag föreslår också att tillstånd inte skall krävas för att sända sökbar text-TV eller program som är särskilt anpassade för eller hörselskadade, syn- om sändningarna sker från radiosändare som används för andra sändningar med tillstånd. I fråga för och hörselskadade föreslås att sändom program synningar utan tillstånd skall få ske under högst tre timmar dygnet. Något om särskilt tillstånd kommer alltså normalt inte att behövas för att sända radiotidningar, utan det räcker att tidningsföretaget träffar överenskommelse med den som annars använder sändaren. Förslaget är inte avsett att påverka statens stöd till radiotidningama. För sådan sändningsverksamhet föreslås tillståndsfri, dvs., försom vara utom de nu nämnda, även sändningar i kabel och över satellit, föreslås att den som bedriver verksamheten skall vara skyldig att anmäla sig för registrering. Även s.k. satellitentreprenörer föreslås vara anmälningsskyldiga. Syftet med registreringen är att det skall kunna fastställas vem som är ansvarig för verksamheten.

Regeringen och Radio- och TV-verket

tillståndsmyndigheter

Tillstånd för tillståndspliktiga sändningar skall enligt förslaget meddelas antingen av regeringen eller av Radio- och TV-verket. Regeringen föreslås vara tillståndsmyndighet för televisionssändningar samt för ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet.

SOU 1994: 105

Skälet för att regeringen har valts som tillståndsmyndighet är att varje tillståndsärende får stor betydelse, att tillståndsvillkoren behöver utformas individuellt och att det kommer att bli fråga om ett litet antal ärenden. Även i andra fall än de nu angivna skall regeringen kunna meddela tillstånd om det finns synnerliga skäl. Det som åsyftas är fall där tillstånd inte kan meddelas enligt gällande rätt eller då den avsedda sändningsverksamheten inte kan bedrivas inom ramen for de regler som gäller. Radio- och TV-verket föreslås vara tillståndsmyndighet i övriga fall, dvs. för närradio och lokalradio. Radio- och TV-verket föreslås vidare få meddela tillstånd för sändningar under en begränsad tid om högst två veckor. Verket skall också ha hand om registreringen av den registreringspliktiga verksamheten.

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen

Tillståndets innebörd Innebörden av ett tillstånd som meddelats av regeringen är att tillståndshavaren har rätt att sända TV-program i hela landet eller i den del av landet som anges i tillståndet eller rätt att sända ljudradioprogram i hela landet eller till utlandet. Tillståndet ger också tillståndshavaren rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet. Regeringen skall också besluta att ett tillstånd endast skall innebära rätt att vidaresända televisionsprogram som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan har sänts av någon annan. I sådana fall kan regeringen besluta att de regler som annars gäller för sändningamas innehåll inte skall tillämpas. Tillståndstiden för sändningar med tillstånd av regeringen föreslås vara sex år. Regeringen föreslås få förlänga tillståndet i fyra år. Om regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas är tillståndet förlängt oförändrade villkor under ytterligre fyra år, om tillståndshavaren önskar det. Sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd skall inte få vara utformade sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Den föreslagna regeln innebär förbud mot kryptering. Någon motsvarande regel finns inte i dag, men torde vara underförstådd.

Villkor för tillstånd De regler som föreslås gälla för innehållet i alla slags sändningar anges i lagbestämmelser. För de sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd föreslås att regeringen dessutom får ange villkor av olika slag. Tillståndsvillkoren ersätter nuvarande ordning med avtal mellan regeringen och programföre- 18

Sammanfattning

tagen. Den föreslagna lagen innehåller en uppräkning olika villkor för av sändningstillståndet som regeringen skall ställa. Vissa tillståndsvillkoren av innebär att tillståndshavaren åläggs strängare regler eller långtgående former pliktelser än som följer av de allmänna reglerna. Jag återkommer till dessa villkor i samband med att jag redovisar vilka regler jag föreslår för sändningar i allmänhet. För de programföretag som finansieras med TV-avgiftsmedel, dvs. för närvarande Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio kan regeringen ställa ytterligare villkor. Dessa kommer inte att vara anknutna till sändningstillståndet utan till rätten att erhålla statsbidrag.

sändningsverksamhetens omfattning Som nämnts i det föregående skall i sändningstillståndet vad tillståndsanges havaren får göra, t.ex. sända hela landet eller i sända ett visst antal program. Regeringen föreslås emellertid få ställa villkor som avser vad tillståndshavaren skall uppfylla vad gäller sändningsverksamhetens omfattning. Dessa villkor får avse skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet, att sända under viss minsta tid och att samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område.

Program för syn- och hörselskadade

Ett annat villkor gäller skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Detta villkor har en motsvarighet i en avtalsförpliktelse för Sveriges Radio att bereda utrymme för radiotidningar.

Viss sändningsteknik och vissa radiosändare Två av de föreslagna villkoren gäller skyldighet att använda viss sändningsteknik och att använda vissa radiosändare. För närvarande finns inte något som motsvarar ett villkor att använda viss sändningsteknik. Jag har dock bedömt att regeringen bör kunna föreskriva om och när en ny sändningsteknik skall börja användas. För att regeringen skall ha en sådan möjlighet talar bl.a. den stora betydelse frågan har för allmänheten, genom att en ny sändningsteknik kan kräva att befintliga mottagare byts ut. Det är också angeläget att förutsättningarna att använda sändny ningsteknik är sådana att yttrande- och informationsfriheten inte inskränks. Ett villkor om att använda viss radiosändare kan med nuvarande regler ställas om tillståndet endast avser vidaresändning av utländska TV-program, antingen för mottagning i Sverige eller för mottagning i det utländska pro- 19

SOU 1994: 105

grammets hemland. Det föreslagna bemyndigandet har dock en vidare innebörd. Om regeringen ställer som villkor att en viss sändningsteknik skall användas kan regeringen också behöva sätta som villkor att vissa sändare skall användas. Ett sådant villkor kan t.ex. ha innebörden att olika, kanske konkurrerande, programföretag skall använda samma digitala sändare.

Villkoren skall godtas av den sökande Jag föreslår att den sökande skall ges möjlighet att yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena med sändningstillståndet. Ett beslut om sändningstillstånd bör endast få meddelas om den sökande har meddelat att han godtar villkoren. Härigenom bör man kunna räkna med att de villkor som beslutas är skäliga och att tillståndshavaren har möjlighet att uppfylla dem.

Tillstånd att sända lokalradio och närradio

Tillstånd som inte skall meddelas av regeringen meddelas av Radio- och TVverket. Riksdagen har nyligen behandlat reglerna för tillstånd att sända lokalradio. Vid samma tillfälle skedde ganska omfattande ändringar i fråga om närradion, dock inte i vad avser vilka som kan få tillstånd eller det sätt vilket tillstånd meddelas. Jag har inte föreslagit några ändringar i sak av dessa regler.

Regler för innehållet i allmänhet

Min principiella uppfattning är att etiska frågor i samband med progarninnehållet i radio och TV inte bör regleras i lag. I stället bör de företag som är verksamma inom området söka enas om vad som bör gälla i fråga om t.ex. skydd av privatlivets helgd, publicering av genmälen och sändning av program med känsligt innehåll. Det bör också vara dessa företags sak att se till att reglerna efterlevs. Förebilder för en sådan ordning finns t.ex. inom dagspressen. I två fall föreslår jag emellertid lagregler av här angivet slag. Det gäller områden där Sverige enligt EES-avtalet är skyldigt att upprätthålla en viss minirnistandard. För de sändningsverksamheter för vilka det krävs tillstånd av regeringen kan det finnas anledning att ställa mer omfattande krav än för sändningar i allmänhet. Därför föreslår jag att regeringen skall kunna ställa upp villkor som går längre än vad som föreskrivs i de allmänt giltiga lagreglema. Bl.a. bör regeringen kunna föreskriva skyldighet att i programverksamheten respektera den enskildes privatliv.

Sammanfattning

Opartiskhet och saklighet. Demokratiregeln I nuvarande lagstiftning anges kraven opartiskhet och saklighet och den s.k. demokratiregeln i radiolagen. Innebörden är att dessa regler gäller obligatoriskt för alla sändningsverksamheter som får tillstånd av regeringen. Enligt min mening är det inte säkert att statsmakterna i framtiden kommer att anse att krav av detta slag skall ställas all sändningsverksamhet för vilken regeringens tillstånd krävs, dvs. alla trådlösa TV-sändningar och på alla ljudradiosändningar i hela riket eller till utlandet. Jag föreslår därför att dessa regler i stället skall ingå bland de villkor som regeringen får ställa för sändningstillståndet. Regeringen föreslås sålunda få ställa som villkor för ett sändningstillstånd att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen samt att verksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Andel europeiska program m.m. Med hänsyn till vad som föreskrivs i EG:s TV-direktiv föreslås att den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen skall se till att minst hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Skyldigheten föreslås gälla om inte särskilda skäl föranleder annat. Som sändningstid i detta sammanhang räknas den tid då programföretaget sänder program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. Inte heller sändningar av enbart text räknas in i sändningstiden. En motsvarande regel finns i dag i satellitlagen. Förslaget innebär att skyldigheten utsträcks också till marksändande TV-företag. De nuvarande programföretagen torde inte ha några svårigheter att uppfylla kraven. Jag föreslår vidare att TV-sändningar över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen, om inte särskilda skäl föranleder annat, i betydande omfattning skall innehålla program svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän. En motsvarande bestämmelse finns i satellitlagen och i statens avtal med samtliga public service-företag. Bestämmelsens syfte är att värna det svenska språket och den svenska kulturen.

SOU 1994: 105

Ett mångsidigt programutbud Några ytterligare lagregler om programverksamhetens allmänna inriktning föreslås inte. Däremot bör regeringen kunna ställa villkor för sändningstillstånd som meddelas av regeringen, vilka innebär skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud.

Närradiosändningars och lokalradiosändningars innehåll Reglerna för innehållet i närradiosändningar och lokalradiosändningar föreslås vara i stort sett oförändrade. Bestämmelsen det s.k. riksförbudet i närradion föreslås dock få en om utformning. Enligt mitt förslag skall den som har tillstånd att sända annan närradio inte få sända program som inte har framställts särskilt för den egna verksamheten. I enstaka fall skall dock sändningar som är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar förekomma. Den föreslagna formuleringen svarar bättre än den nuvarande mot det som är syftet med bestämmelsen, nämligen att slå vakt om närradions karaktär av föreningsradio och motverka kommersialiseringen av närradion.

Våld och pornografi Det skall inte få förekomma sändningar av televisionsprograrn som innehåller våldsframställningar eller pomografiska bilder under sådan tid och sådant sätt att det finns betydande risk för att barn kan se programmen. Om det är en försvarligt får dock sådana program sändas. Bestämmelsen tar sikte program som sänds okrypterat under sådan tid dygnet att det kan bedömas att barn kan komma att se sändningen. Genom bestämmelsen uppfyller Sverige de krav som ställs i artikel 22 i TV-direktivet. Regeringen föreslås få ställa upp tillståndsvillkor som innebär skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av Det innebär att programföretagen även i andra fall skall iaktta programmen. varsamhet vid sändning av program som kan verka skrämmande eller upprörande på publiken.

Sändningarnas beteckningar Den sänder skall använda en av Radio- och TV-verket godkänd som program beteckning. Denna skall normalt sändas minst en gång i timmen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att lyssnaren skall veta vem den sändande 22

Sammanfattning

Beriktigande

I TV-direktivet finns ett krav att det skall finnas möjlighet till beriktigande, dvs. att felaktiga sakuppgifter korrigeras. Jag föreslår en lagregel av innebörden att uppgifter förekommit i som ett televisionsprogram som inte är reklam skall beriktigas när det är befogat. Regeln föreslås vara tvingande endast i fråga trådlösa sändningar. om Orsaken till att en tvingande regel inte föreslås för kabelsändningar är att yttrandefrihetsgrundlagen inte medger det. Jag föreslår inte någon lagstadgad genmälesrätt, dvs. få bemöta en rätt att åsikter som har framförts i ett Regeringen bör emellertid få ställa program. upp tillståndsvillkor om skyldighet att sända genmälen. I tillståndsvillkor bör också få föreskrivas skyldighet för tillståndshavaren att även iaktta lagens bestämmelser om beriktigande för ljudradion.

Myndighetsmeddelanden

Om en myndighet begär det i nödsituation skall meddelanden är en som av vikt for allmänheten sändas i lokalradion utan särskild ersättning. Bestämmelsen föreslås endast gälla för lokalradion, i avvaktan på att vad som skall gälla for radion och televisionen vid krig och krigsfara ses över av en parlamentarisk kommitté. Regeringen föreslås få ställa upp motsvarande tillståndsvillkor.

Regler för reklam och sponsring

Jag föreslår inte några omfattande sakliga ändringar i bestämmelserna om reklam och sponsring.

Annonsmarkering

Annonser, varmed avses reklam och sändningar inte är reklam och som som sänds uppdrag av någon skall inledas och avslutas med särskild annan, en signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.

Annonser i TV

Inga ändringar föreslås av reglerna för annonsering i televisionen. Annonsema får placeras mellan programmen, i längre i sportsändningar och pauser vissa andra program samt mellan delarna i är program som sammansatta av olika avslutade delar. Restriktionerna i fråga om TV-reklam riktad till barn föreslås vara oförändrade. Sändningstiden för föreslås få uppgå till annonser 23

SOU 1994: 105

högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. I undantagsfall får tiden utökas till tio minuter. Annonser får sändas under högst tio procent av sändningstiden per dygn och tio procent av sändningstiden mellan kl. 18 och 24.

Annonser i ljudradio I fråga om reklam i ljudradio föreslås vissa smärre ändringar. Sändningstiden föreslås få högst åtta minuter per timme utan möjlighet till utökning. vara Regeln högsta sändningstid för annonser föreslås gälla även för närom radion. Inga restriktioner föreslås i fråga hur annonserna får placeras. om

Sponsrade program Reglerna för sponsring av program föreslås vara oförändrade. Sponsorsmeddelande skall lämnas före eller efter programmet. Nyhetsprogram m.m. får inte Företag som har som huvudsaklig verksamhet att tillverka eller sponsras. sälja alkoholdrycker, tobaksvaror eller receptbelagda läkemedel får inte vara sponsorer.

Smygreklam m.m. Reglerna reklam kompletteras av ett förbud att i program som inte är om reklam ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Syftet med regeln är att motverka smygreklam. En motsvarande regel finns i nuvarande lagstiftning.

Regeringen kan ställa strängare villkor För sändningar med tillstånd regeringen kan regeringen ställa upp villkor av bl.a. skall kunna gälla förbud mot att sända reklam, förbud mot att sända som även andra sponsrade än sådana som är förbjudna enligt lagen, förprogram bud mot att sända program som inte är reklam och som sänds uppdrag av någon samt förbud mot att diskriminera annonsörer. Regeringen annan föreslås också kunna ställa villkor att högsta tillåtna sändningstiden för som skall kortare än vad som anges i lagen. annonser vara

Försäljningsprogram i TV Jag har särskilt övervägt vad som bör gälla för s.k. försäljningsprogram, dvs. TV-program där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster. Mitt 24

Sammanfattning

förslag innebär att sådana får program förekomma under högst en timme per dygn, utöver den sändningstid är tillåten för som vanliga annonser. Försäljningsprogram och övriga får dock högst annonser uppta tjugo procent av sändningstiden per dygn. Ingen skillnad bör göras mellan försäljningsprogram i programföretagets egen regi och sådana sänds program som mot vederlag andras uppdrag.

Skyldighet att vidaresända vissa i kabelnät

program

Marksända TV-program

Jag föreslår att skyldighet för innehavare kabelnät av att se till att de marksända TV-programmen utan kostnad för själva mottagningen kan tas emot av de boende i anslutna fastigheter skall gälla om sändningarna kan i tas emot fler än tio bostäder. Skälet till att jag föreslår en sänkning från nuvarande gräns 100 bostäder är att jag bedömer tillgången till de att marksända TVprogrammen är så väsentlig för alla bor i Sverige möjligheten som att att ta emot programmen bör vara garanterad. 100-gränsen är så hög den inatt bjuder till kringgåenden.

För närvarande omfattar nätinnehavarnas skyldighet även ljudradio-

program. Jag bedömer emellertid att det inte finns något behov sådan av en bestämmelse, och föreslår därför att endast TV-program skall omfattas.

Övriga ändringar är teknisk

av natur och innebär inte några större sakliga ändringar. De TV-program omfattas är sådana som som sänds med stöd av tillstånd av regeringen, dock inte sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning. Om det tillståndsvilkoren framgår av att t.ex. boende i glesbygdsområden skall kunna ta från emot programmen satellit, omfattar nätinnehavarens skyldighet även satellitsändningama.

Jag har övervägt om ansvaret för skyldigheten att befordra de marksända TV-programmen skall läggas fastighetsägaren i stället för nätinnehavaren, men föreslår inga ändringar. Jag vill dock betona att nätinnehavaren kan uppfylla sin skyldighet att tillhandahålla de marksända genom programmen tillsammans med andra det sker kostnad för program om utan själva mottagningen. Om en boende önskar vissa filtreras att program bort kan han inte kräva att få del samtliga omfattas av program som av sändningsplikten.

De lokala kabelsändarföretagens sändningar

Inga ändringar föreslås när det gäller nätinnehavares skyldighet tillhandaatt hålla kanalutrymme för de lokala kabelsändarföretagens sändningar. En sådan

skyldighet inträder alltså först när sändningarna når fler än 100 bostäder.

Med hänsyn till att mikrovågssändningar kan komma ersätta kabelnät att föreslås att skyldigheten att tillhandahålla kanalutrymme för lokala kabel- 25

SOU 1994: 105

sändarföretag också skall gälla den som vidaresänder TV-program i mikrovågssändning.

Undantag för centralantennanläggningar

Liksom för närvarande föreslås att skyldighetema att tillhandahålla kanaloch att vidaresända vissa program inte skall gälla för vanliga utrymme centralantennanläggningar, dvs. anläggningar för trådsändning där det endast vidaresänds TV-program från marksändare lägre frekvens än l GHz.

Tillsyn m.m.

Granskningsnämnden för radio och TV skall övervaka efterlevnaden av de gäller för sändningars innehåll. Radio- och TV-verket skall överregler som vaka att övriga regler efterlevs. De är skyldiga att spela in program skall som begäran lämna sådana referensinspelningar till granskningsnämnden eller verket. Jag föreslår också att de bedriver sändningsverksamhet skall vara som skyldiga att lämna olika upplysningar till Radio- och TV-verket.

Återkallelse av tillstånd m.m.

Om den sänder med stöd tillstånd regeringen ett väsentlig sätt som av av har brutit den föreslagna lagen eller mot villkor för sändningstillståndet mot får tillståndet återkallas. Beslut återkallelse föreslås fattas olika sätt beom roende överträdelsens art. Om överträdelsen innebär missbruk av yttrandefriheten skall regeringen anmäla saken till prövning Justitiekanslern JK. Beslut om återkallelse av fattas domstol under medverkan av jury och talan av JK. av Om överträdelsen inte innebär missbruk av yttrandefriheten skall regeringen anmäla saken till Radio- och TV-verket. Verket skall inhämta yttrande från Granskningsnämnden för radio och TV. Om nämnden finner att en väsentlig överträdelse har skett får tillståndet återkallas av Radio- och TVverket. Radio- och TV-verket får också återkalla ett tillstånd av regeringen om tillståndshavaren direkt eller företag i vilket han har ett bestämmande genom inflytande förfogar över än ett sådant tillstånd. mer Jag föreslår inga sakliga förändringar reglerna för återkallelse av tillav stånd att sända närradio eller lokalradio. föreslår Radio- och TV-verket skall återkalla ett förordnande som Jag att lokalt kabelsändarföretag sändningsrätten endast utnyttjats i obetydlig om omfattning. 26

Sammanfattning

Straff mm

Vissa förfaranden föreslås vara straffbelagda. Böter eller fängelse i högst sex månader föreslås för den som sänder utan tillstånd där sådant krävs, program eller för den som sänder till allmänheten från sändare öppna havet utanför nationella territorier. Skyldigheten att anmäla sig för registrering föreslås vara sanktionerad med böter. För brott mot vissa bestämmelser reklam föreslås sanktion om m.m. en ny i fonn av en särskild avgift. Avgiften föreslås kunna fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Den bör dock högst kunna utgöra tio procent av den sändandes årsomsättning. Beslut avgift fattas om av länsrätten på talan av Granskningsnämnden for radio och TV. Jag föreslår att vitesföreläggande skall kunna tillgripas vid brott vissa mot andra av de föreslagna reglerna. Det gäller vid upprepade brott förbudet mot att sända pornografi eller våldsskildringar i TV sådant sätt bam kan att ta del av programmen. I sådant fall föreslås JK kunna förelägga den sändande att inte på nytt sända sådana Ett sådant föreläggande får förenas program. med vite. Även bestämmelserna om närradions och lokalradions innehåll utom de

som gäller reklam m.m., sändningarnas beteckningar, skyldigheten att vidaresända vissa TV-program och att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag samt skyldigheten att lämna vissa uppgifter och inspelningar till Radio- och TV-verket eller Granskningsnämnden för radio och TV föreslås vara vitessanktionerade. Den som sänder program kan åläggas att på lämpligt sätt offentliggöra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV enligt vilket den sändande har brutit mot en tvingande regel beriktigande eller villkor om mot för sändningstillstånd som meddelats regeringen. Ett sådant föreläggande får förav enas med vite.

Överklagandebestämmelser

Avgöranden av domstol om återkallelse sändningstillstånd eller påförande av av avgift föreslås kunna överklagas. Även beslut av Radio- och TV-verket meddelande tillstånd, återom av kallelse av tillstånd och medgivande till överlåtelse tillstånd om av skall få överklagas. Förslagen innebär att även beslut om återkallelse tillstånd meddeav som lats av regeringen blir överklagbart. I likhet med vad som gäller nu föreslås att beslut omfattningen om av sändningsornråde för lokal- och närradion inte skall kunna överklagas. Även beslut av Radio- och TV-verket beteckningar, förordnande om av lokala kabelsändarföretag, återkallelse ett sådant förordnande av samt om 27

SOU 1994: 105

undantag från skyldigheten att vidaresända vissa TV-program eller att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag föreslås få överklagas. De flesta förelägganden har förenats med vite föreslås kunna översom klagas.

Förslaget till koncessionsavgiftslag

förslaget till lag koncessionsavgift för radio och TV samlas de bestäm- I om avgift finns i lagen 1992:72 om koncessionsavgift melser om som nu televisionens område och i lokalradiolagen 1993: 120. Den föreslagna lagen innehåller också bestämmelser förfarandet vid lokalradioauktioner. om föreslår inte några sakliga ändringar i jämförelse med vad som gäller Jag nu.

Summary

Introduction

The prerequisites have changed substantially since June 1985, when I was originally assigned to review legislation the broadcasting field. The former radio and TV monopoly has now been decisively abolished. Freedom of speech on radio and TV protected by constitutional provisions, and new questions of broadcasting technology are no longer covered by the Radio Act but are instead regulated by a special Radio Communications Act. The Radio Legislation Committee has played its part in these changes, for example by proposing legislation for commercial TV and satellite broadcasting. The review which I have been assigned to carry out basically of techa nical nature. My terms of reference do not include political assessments or call for proposals for changes with regard to what may be considered to be the Governments wishes concerning certain activities. not possible to ignore the major changes which have occurred in the course of the preparation of this report, however. Current legislation designed for a monopoly situation in which the former Swedish Broadcasting Corporation had exclusive rights to sound and TV transmissions the to general public. When others were eventually given opportunity an to broadcast, this initially took the form of the introduction of legislation new which permitted carefully defined broadcasting activities. The Community Radio Act, the Radio Periodicals Act and the 1986 Cable Act are all examples of this. However, the legislation introduced after 1990 based on the fundamental principle of freedom to set up operations. Both the Cable Act of 1992 and the Act concerning Satellite Transmissions assume that conduct anyone may broadcasting activities. true that under the Local Radio Act, certain requirements must be met broadcasting licence be granted, but a to Parliament assumes that a considerable number of licences will be issued. My proposals for a reform of broadcasting legislation assume that freedom to set up operations should now also be a normal state of affairs in the radio and TV sphere. However, proposed that a licence should be required for certain wireless transmissions at frequencies below 1 GHz. This because be must possible to control the use of transmission frequencies in accordance with requirements of a mass media policy nature, at rate in of the any areas frequency spectrum which particularly appropriate for radio and TV are broadcasts to the general public. 29

SOU 1994: 105

The need to control frequency utilization one reason why regulation of the conditions for radio and TV broadcasting required, in addition to the provisions contained in general legislation. Another reason for regulation that radio and television have a special impact, since broadcasts simultaneously reach a very large number of people in their own homes. radio and television to function as mass media in the service of the public, are must also be possible for the state to make demands which are in accordance with this requirement.

Need for Further Study

Radio and TV transmission technology undergoing rapid development at the moment. As result of digital technology, will be possible to broadcast a much greater number of within a given frequency band than in a programmes the past. will be possible to utilize wires with low transmission capacity for example ordinary telephone lines for the distribution of TV or high — quality sound radio programmes. I consider that the rules should apply to programme content, irresame spective of the technical method employed for distribution to households. not possible, however, to foresee all the consequences which a radically technology have the need for legislation. Examples of new may on questions which require further study include: the possibility of insisting on compliance with certain conditions for transmission by wire, certain definition problems in connection with transmission by wire, protection of freedom of speech in the of telecom services paid for by the user, and the need case for legislation in connection with the introduction of new transmission technology.

Nine Laws Become Two

My proposals for legislation that the provisions which regulate radio mean and TV broadcasts to the general public should be combined in two new acts. Most of these provisions should be included in a Radio and TV Act. Rules for licence fees should be embodied in special Act concerning Licence Fees a for Radio and TV. These acts replace the Radio Act l966:755, the Community two new Radio Act 1993:120, the Act concerning the Broadcasting of Finnish Television Programmes 198623, the Act concerning Radio Periodicals 1981:508, the Act concerning Satellite Transmission of Television Proto the General Public l992:1356, the Act concerning Cable grammes Transmissions to the General Public l99l:2027, the Act concerning Licence

Summary

Fees in the Television Area 1992:72 and the Act concerning Prohibition of Radio Transmissions the High Seas Certain Cases 1966:78. on Certain changes are proposed in the Act concerning TV Licence Fees 1989241, the Act Containing Regulations in the Area Covered by the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on Freedom of Expression Act l99l:1559, the Act concerning Radio Communications l993:599 and the Telecommunications Act 1993:597. The Act concerning Prohibition of Certain Decoding Equipment 1993: 1367 not affected by my proposals.

Area of Application

proposed that the Radio and TV Act should apply to activities involved in selecting sound radio and television programmes and broadcasting them to the general public, or arranging for such broadcasts. The Act also contains provisions for the relaying of and for certain obligations for programmes satellite contractors.

Limited Broadcasting Licence Requirements

As regards the content of these two acts, I have largely based proposals my on the current regulations determined by the Government. However, the central principle of the right to freely set operations involves certain changes up as regards which broadcasting operations require a licence. I have already mentioned that I propose that broadcasts at frequencies higher than 1 GHz may take place without licence under the Radio and TV a Act. This means that will be possible to conduct microwave transmissions on virtually the terms transmissions the cable network. same as on However, licensing under the Act concerning Radio Communications will be required for the use of transmitters. I also propose that licences should not be required for the transmission of text TV which can be selected by the viewer which or programmes are specially adapted for those with impaired sight hearing transmitter or a employed for other types of licensed broadcasts utilized. As regards programmes for those with impaired sight or hearing, proposed that transmissions may take place without a licence for not than three hours more per day. This means that special licence would normally be required no to transmit radio newspapers since would be sufficient for the newspaper undertaking to reach an agreement with the entity which utilized the transmitter for other purposes. not intended that this proposal should affect government support to radio newspapers. In the case of broadcasting activities which do not call for licence in a accordance with these proposals i.e. in addition to the above transmissions, 31

SOU 1994: 105

also transmissions by cable satellite mentioned above, proposed that or should be responsible for notification for registration purposes. the operator also proposed that satellite contractors should be liable for notification. of registration make possible to determine who re- The purpose to sponsible for operations.

Authorities: the Government and the Radio and

Licensing TV Authority

proposed that the licences for broadcasting subject to licensing requireshall be granted either by the Government or by the Radio and TV ments Authority. proposed that the Government should be the licensing authority for broadcasting and sound radio broadcasting throughout Sweden or television to other countries. The for choosing the Government as a licensing authority that reason licensing issue of considerable importance, that the terms for issuing every need be drawn individual basis and that a limited number a licence to up on an of applications would be involved. exceptional the Government should also be able to grant a licence In cases than those stated above, specifically in cases where a in cases other more be granted under existing law where the broadcasting licence cannot or activity which planned cannot be conducted within the framework of the

existing rules. i.e. for community radio and local radio, proposed In other cases the Radio and TV Authority should be the licensing authority. also that that the Radio and TV Authority should grant licences for proposed for limited period of not than two weeks. The Authority broadcasts a more should also be responsible for the registration of activities which are subject

to a registration requirement.

Broadcasting Licences Granted by the Government

The meaning of licensing

the Government that the licenceholder entitled A licence granted by means transmit TV throughout Sweden or in the area of the country to programmes stated in the licence entitled to transmit sound radio programmes or Sweden other countries. A licence also entitles the licencethroughout or to simultaneously transmit the number of programmes in each area holder to licence. The Government also determine that a licence stated in the may licenceholder relay television programmes which are only to entitle the to 32

Summary

transmitted simultaneously or have been transmitted shortly before by another entity. In such cases the Government decide that the rules which othermay wise apply to the broadcasting content shall not be applied. proposed that the licensing period for transmissions which are licensed by the Government should be six proposed that the years. Government may extend the licensing period for four If the Govemyears. ment has not notifled at least two before the expiry of the licensing years period that the licence will not be renewed, the licence will be renewed the on same terms for a further four years the licenceholder wishes. so Broadcasts which take place under a licence granted by the Government shall not be arranged so that they only be received by limited proportion can a of the public in the transmission area. This rule that coding prohibmeans ited. There no corresponding rule today, but this implied.

Conditions for a licence

The rules which are proposed apply to the content of all types of broadcasts stated in the legislative provisions. In the of broadcasts for which the case Government grants a licence, proposed that, in addition, the Government may introduce conditions of various kinds. The conditions for licence a should replace the current procedure involving an agreement between the Government and the broadcaster. The legislation which proposed contains a list of the various conditions for a broadcasting licence which the Government may apply. Certain licence conditions that strict rules mean more or more far—reaching obligations are imposed on the licenceholder than under the general rules. I will return to these conditions when I present the rules which I propose for broadcasts in general. In the case of broadcasters financed by TV licence fees i.e. currently the Swedish Broadcasting Company, the Swedish Television Company and the Swedish Educational Broadcasting Company, the Government impose may additional conditions. Such conditions will not be attached to the broadcasting licence but will be attached to the right to receive government grant. a

Extent broadcasting activities

As mentioned above, the broadcasting licence shall state what the licenceholder allowed to do, for example transmit throughout Sweden transmit or a certain number of programmes. proposed, however, that the Govemment may impose conditions as regards what the licenceholder fulfil in to terms of the extent of broadcasting activities. These conditions involve may an obligation to broadcast programmes throughout the in certain country or

2 14-097

SOU 1994: 105

parts of the country, minimum broadcasting period and simultaneous a broadcasting of certain minimum number of programmes in each area. a

Programmes for those with impaired sight and hearing Another condition involves an obligation to provide scope for broadcasts which specially adapted for those with impaired sight or hearing. This are condition corresponds to a contractual obligation for Sveriges Radio the Swedish Broadcasting Corporation to make available facilities for radio newspapers.

Specific transmission technology and specific radio transmitters Two of the conditions which are proposed apply to an obligation to employ a specific transmission technology and specific radio transmitters. At present, there nothing which corresponds to a condition to employ a specific transmission technology. I have considered, however, that should be possible for the Government to prescribe and when a new transmission technology should be introduced. For example, the considerable importance this question has for the general public, in view of the fact that new transmission technology require the replacement of existing receivers, may argument in favour of giving the Government such powers. also an important that the prerequisites for employing new transmission technology do not restrict freedom of expression and information. A condition under which certain radio transmitters are to be used can be imposed under the current rules the licence confined to the relaying of foreign TV either for reception in Sweden or for reception in programmes, the from which the foreign emanates. The proposed aucountry programme thorization has additional implications, however. the Government imposes condition that specific transmission technology to be employed, the a a Government also need to stipulate that specific transmitters must be may used. A condition of this nature might, for example, involve the use by different, and perhaps competing, broadcasters of the same digital transmitter.

Conditions must be approved by the applicant I that the applicant should be given an opportunity to comment on the propose conditions which the Government intends to attach to a broadcasting licence. A decision concerning broadcasting licence should not be passed unless the a applicant has stated that he accepts the conditions. This should make possible that the conditions determined are reasonable and that the to assume licenceholder can fulfil them. 34

Summary

Licences for Local Radio and

Community Radio

Licences which are not the responsibility of the Government are to be granted by the Radio and TV Authority. Parliament has recently discussed the rules for licences for local broadcasting. Relatively comprehensive changes were introduced for community radio the time, at same although not as regards potential licenceholders the in which licences or manner are to be granted. I have not proposed any substantive changes in these rules.

General Rules for

Broadcasting Content

In principle, I consider that ethical questions in connection with the content of radio and TV programmes should not be regulated by law. Instead, the companies operating in this area should what should agree on apply as regards, for example, protection of privacy, the publication of replies and the broadcasting of programmes of sensitive a nature. should also be the responsibility of such undertakings to ensure that the rules complied with. Howare ever, in two cases I legislative provisions of propose this nature in areas in which Sweden obliged to maintain certain minimum standards under the EEA Agreement. In the case of broadcasting activities for which a licence granted by the Government required the stipulation of far-reaching more requirements than for broadcasting in general may be called for. I therefore that the propose Government should be able to impose conditions which go further than what prescribed in the general legislative provisions. For example, the Govemment should be able to stipulate that broadcasting activities should respect the private life of the individual.

Impartiality and Objectivity the Democracy — Principle

At present the requirements for impartiality and objectivity and what known as the democracy principle are embodied in the Radio Act. These rules apply on a mandatory basis for all broadcasting activities subject to a Government licence. In my opinion, not certain that the Government will consider that requirements of this kind should be stipulated in the future for all broadcasting activities for which a Government licence required i.e. for all wireless TV transmissions and for all sound radio transmissions throughout the country to other countries. I therefore or propose, instead, that these rules should be included in the conditions for broadcasting licence a which the Government may impose. Thus, proposed that the Government may impose conditions for a broadcasting licence under which the right broadcast to must be exercised impartially and objectively, taking into account the need for far-reaching free- 35

SOU 1994: 105

dom of expression and information to prevail in sound radio and television, and that activities as a whole must be characterized by the fundamental concepts of democratic government and the principle of the equal value of all human beings and of the freedom and dignity of the individual.

Proportion of European Programmes, etc. In view of the stipulations made in the EC TV Directive, proposed that an entity which broadcasts television programmes by satellite or in accordance with a licence issued by the Government shall ensure that at least half of the annual broadcasting time devoted to programmes of European origin and that at least ten per cent of the annual broadcasting time or at least ten per cent of the programme budget shall be devoted to programmes of European origin which have been produced by independent producers. proposed that this obligation shall apply unless there are special reasons to the contrary. Broadcasting time in this context considered to be the time when the broadcasting undertaking transmits programmes with a content other than news, sport, games and advertising. Broadcasts which consist purely of text should not be regarded as broadcasting time. The Act concerning Satellite Transmissions of Television Programmes currently contains a corresponding rule. proposed that this obligation should also be extended to terrestrial TV broadcasters. Existing broadcasters should have no difficulty in meeting these requirements. I also propose that TV broadcasts by satellite or subject to a Government licence should, to a significant extent, contain programmes in the Swedish language, programmes with Swedish performers or works by Swedish originators, unless there are special reasons to the contrary. A corresponding provision contained in the Act concerning Satellite Transmissions of Television Programmes and in the government agreement with all public service undertakings. The purpose of this provision to safeguard the Swedish language and Swedish culture.

Diversity of Programmes My proposals do not include any further legislative provisions regarding the general orientation of broadcasting. On the other hand, the Government should be able to stipulate conditions for broadcasting licences granted by the Government involving an obligation to transmit a diverse range of programmes.

Summary

Content of Community Radio and Local Radio Broadcasts

proposed that the rules for the content of community radio and local radio broadcasts should be virtually unchanged.

However, proposed that the networking prohibition clause for community radio should be amended. I that propose a holder of a community radio licence should not be allowed to broadcast programmes which have been produced for the licenceholders own operations. However, in exceptional cases, broadcasts which of special interest are to members of the licenceholders organization take place. may The above formulation corresponds better than the current wording to the intentions underlying this provision, that to to safeguard the character say of community radio as a radio channel for clubs and associations and to hinder the commercialization of community radio.

Violence and Pornography

Television showing of violence programmes acts or pornographic scenes should not be permitted at times and in a manner which involves a significant risk that children may watch such However, such programmes. programmes may be shown when there justification.

This provision aimed at programmes which transmitted uncoded are at times of the day when may be judged that children such broadcasts may see and there no justification. This provision will enable Sweden to meet the requirements contained in Article 22 of the TV Directive.

proposed that the Government should be able to impose licence conditions involving obligation to take into an account the special impact of sound radio and television programmes regards the topic and form of the as programme, and the time at which broadcast. This that broadcastmeans ers must also exercise caution in other regards the broadcasting of cases as programmes which may disturb frighten the audience. or

Designation of Broadcasts

Broadcasters are to employ designation a programme approved by the Radio and TV Authority. This designation must normally be transmitted at least once per hour. This proposal designed to that the audience should ensure know who broadcasting.

Rectification of Information

The TV Directive requires that there an opportunity for rectification, that

to say that incorrect factual information corrected. 37

SOU 1994: 105

I propose a provision to the effect that information which has occurred in a television programme which not advertising shall be corrected when called for. proposed that this rule should only be mandatory in the case of wireless transmissions. A mandatory rule not proposed in the case of cable transmissions because this not permitted under the Fundamental Law on Freedom of Expression. I do not propose that there should be a right of reply backed by force of law, that to say a right to reply to views expressed in a programme. The Government should, however, be able to impose conditions regarding the obligation to broadcast replies. The licence conditions may also prescribe an obligation on the part of the licenceholder to also apply the provisions of the law on rectiñcation to sound radio.

Official Announcements Announcements which are of importance for the general public are to be broadcast on local radio without special payment a public authority requests this in an emergency situation. Initially, proposed that this provision should only apply to local radio, since a parliamentary committee due to review the position of radio and television in time of war and threat of war. proposed that the Government should be allowed to stipulate corresponding licensing conditions.

Rules for Advertising and Sponsoring

I do not propose any comprehensive substantive amendments to the rules for advertising and sponsoring.

Advertising Designation Advertising, that to say commercial advertising and broadcasts which are not commercial advertising but are commissioned by someone else, must commence and conclude with a special signature designation which clearly distinguishes advertisements from other programmes.

TV Advertising not proposed that there should be any changes in television advertising rules. Advertisements may be located between programmes, in relatively long intervals in sports programmes and certain other programmes and between 38

Summary

sections of programmes which consist of different complete sections. proposed that there should be change in restrictions no as regards TV advertising aimed at children. proposed that the broadcasting time for advertising should be not than eight minutes more per hour between full hours of the clock. In exceptional cases, this time period be extended may to ten minutes. Advertising may be broadcast for not more than ten per cent of the broadcasting time per day and for ten of the broadcasting per cent period between 18.00 hours and 24.00 hours.

Sound Radio Advertising

Certain minor adjustments proposed in the of are case sound radio advertising. proposed that the broadcasting period for advertising should be not more than eight minutes per hour, with possibility of extension. no proposed that the rule for the maximum broadcasting period for advertising should also apply to community radio. No restrictions are proposed as regards the manner in which advertising may be located in relation to programmes.

Sponsored Programmes

proposed that the rules for the sponsoring of programmes should be unchanged. Sponsor announcements to be made before are or after the programme. News programmes, etc. not be sponsored. Companies may whose principal activity the manufacture marketing or of alcoholic beverages, tobacco products or prescription pharmaceuticals may not sponsor programmes.

Hidden Advertising, etc.

The rules for advertising should be supplemented by prohibition a on the promotion of commercial interests in improper in an manner programmes which are not advertising. The of this rule purpose to avoid hidden advertising. There a corresponding rule legislation. current

The Government May Impose More Stringent Conditions

In the case of broadcasting licensed by the Government, the Government may impose more stringent conditions which for example, involve may, a prohibition on commercial advertising, prohibition a of the broadcasting of sponsored programmes other than those which prohibited by law, are a prohibition of the broadcasting of which programmes are not commercial 39

SOU 1994: 105

advertising and which broadcast subject to conditions by someone else are prohibition of discrimination against advertisers. also proposed that and a should be able to stipulate conditions under which the the Government maximum permitted broadcasting time for advertising to be less than that

permitted by law.

Sales Programmes on TV

given special consideration to the question of what should apply in the I have so-called sell TV that to TV programmes in case of programmes, say audience order goods services. I propose that such prowhich the can or for than hour day, in addition to the grammes may not occur more one per broadcasting time allowed for ordinary advertising. Sell TV programmes and advertising however, more than 20 per cent of broadother may not, occupy day. No distinction should be made between sales procasting time per arranged directly by the broadcaster and programmes of this nature grammes broadcast for payment behalf of someone else. on

Certain Programmes Cable

Obligation to Relay on

Networks

Terrestrial TV Programmes

that the obligation for of cable networks to ensure that I propose owners transmitted TV be received free of cost by terrestrially programmes can in properties connected to such networks should apply such householders be received by than ten households. I propose a broadcasts can more limit of 100 households because I consider that reduction from the current terrestrial of such importance for the entire access to TV programmes of Sweden that reception of such programmes should be population guaranteed. The 100 household limit sufficiently high to invite evasion. obligations of of cable networks also include sound At present, the owners I consider, however, that there no need for a provision radio programmes. therefore that this obligation should only apply of this nature, and I propose to TV programmes. changes which proposed of technical nature and do not Other are are a specific modifications. The TV programmes affected are involve any major Government licences, but broadcasts covered by relay broadcast under affected. If, for example, the conditions for licence state that licences are not a of sparsely-populated rural district are to be able to receive the inhabitants a the obligations of the of the network also cover satellite programmes, owner satellite transmissions.

Summary

I have considered the question of whether responsibility for the obligation

to distribute terrestrial TV programmes should be transferred from the owner of the network to the property but I do owner, not propose that any changes should be introduced. I would like to emphasize, however, that the owner of a network can fulfil his obligations by supplying terrestrially transmitted programmes and other programmes this does add the not to cost of reception. a householder wants to have certain programmes filtered out, he cannot insist on reception of all the programmes covered by the transmission obligation.

Broadcasts by Local Cable Broadcasters

No changes are proposed regards the as obligation of an owner of network a to provide channel space for transmissions by local cable broadcasters. An obligation of this kind does not apply until transmissions than cover more 100 households.

In view of the possibility that microwave transmissions may replace cable

networks, proposed that the obligation to provide channel space for local cable broadcasters should also apply to those who relay TV via programmes microwave transmissions.

Exception for Group Antenna Installations

As at present, proposed that the obligation to provide channel space and to relay certain programmes should not apply normal to group antenna installations, that to say facilities for transmission by wire which merely relay terrestrial TV programmes at frequencies below 1 GHz.

Supervision, etc.

The Broadcasting Commission should supervise compliance with the rules which apply for broadcasting content. The Radio and TV Authority should supervise compliance with other rules. Those under an obligation to record

programmes should supply such recordings the Commission on request to or to the Authority. I also propose that broadcasters should be liable to supply various types of information to the Radio and TV Authority.

Revocation of Licences, etc.

If a broadcaster licensed by the Govemment has significantly breached the proposed legislation the conditions for the broadcasting or licence, his licence 41

SOU 1994: 105

proposed that revocation should be implemented in difmay be revoked.

depending the nature of the infringement. ferent ways, on infringement involves abuse of freedom of expression, the Govemthe the for consideration by the Chancellor of Justice ment should report matter concerning revocation then taken by the courts, in J K. A decision submitted by the JK and with the participation of a jury. response to a plea does involve abuse of freedom of expression, the If the infringement not notify the Radio and TV Authority. The Authority should Government should and opinion of the Broadcasting Commission. If the request the comments concludes that significant infringement has occurred, the licence Commission

be revoked by the Radio and TV Authority. may Authority also revoke licence issued by the The Radio and TV may a licenceholder holds than licence, either directly Government the more one

undertakings in which he exercises decisive influence. or via a substantive changes in the rules for the revocation of I do not propose any

broadcast community radio or local radio programmes. licences to Radio and TV Authority should be entitled to revoke a I propose that the local cable broadcaster the right to transmit has only been designation as a

utilized to an insignificant extent.

Penalties, etc.

practices shall be subject to penalties. proposed proposed that certain than six months should be imposed that fine or imprisonment for not more a broadcast without licence where a licence on those who programmes a transmit broadcasts to the general public from required, or for those who high outside national territories. proposed that a transmitters on the seas regards failure observe the obligation to submit fine should be imposed as to

notification for the purposes of registration.

concerning certain provisions regarding advertis- In the case of offences sanction in the form of special fee proposed. proing, etc., a new a possible determine that such fee should be not less posed that should be to a than SEK 3 million. However, such a fee than SEK 5,000 and not more of the broadcasters annual should not represent more than ten per cent

should be taken by county administrative courts turnover. Decisions on fees

plea submitted by the Broadcasting Commission. in response to a should be possible to impose conditional fine in the case I propose that a which proposed. This applies to repeated breach of the other rules of a are the broadcasting of pornography or depictions breaches of the prohibition on that children able to watch such proof violence on TV in such a manner are proposed that the JK should be able to prescribe grammes. In such cases, should broadcast such programmes again, subject to that the broadcaster not

penalty of a conditional fine. 42

Summary

proposed that the provisions regarding the content of community radio and local radio programmes with the exception of the provisions concerning advertising, etc., the designation of transmissions, the obligation to relay certain TV programmes and provide channels to for local cable broadcasters, and the obligation to supply certain information and recordings to the Radio and TV Authority or to the Broadcasting Commission should be subject to conditional fine.

A broadcaster be ordered publish, may to in an appropriate manner, a decision made by the Broadcasting Commission under which the broadcaster

declared to have broken a mandatory rule concerning the rectification or against conditions for a broadcasting licence granted by the Government. An order of this kind may be subject to conditional fine. a

Appeal Provisions

proposed that should be possible to appeal against a decision by a court of law regarding the revocation of broadcasting licence a or the imposition of a fee.

should also be possible to appeal against decision taken by the a Radio and TV Authority regarding the granting of a licence, the revocation of a licence and permission to transfer licence. a These proposals mean that would also be possible to appeal against decisions regarding the revocation of licences granted by the Government.

As at present, proposed that should not be possible appeal against to decisions regarding to the extent of transmission a area for local radio. proposed that should also be possible appeal against to decisions by the Radio and TV Authority regarding station designations, the appointment of local cable broadcasters, the revocation of such appointments and regarding exemption from the obligation to relay certain TV programmes or to provide channels for local cable broadcasters.

proposed that should be possible appeal against to most types of orders involving a conditional fine.

Proposal for a Licence Fee Act

The provisions concerning fees currently embodied in the Act concerning Licence Fees in the Television Area 1992:72 and the Local Radio Act 1993:120 are combined in the proposed Act concerning Licence Fees for Radio and TV, which also contains provisions for procedures for local radio auctions.

I do not propose any substantive changes in comparison with the present situation. 43

Författningsförslag

1 Förslag till radio- och TV-lag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser verksamhet består i om som att sätta samman ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. Vidare finns bestämmelser vidaresändningar om av program samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.

2 § För sändningar genom tråd gäller bestämmelserna i denna lag endast om sändningen når fler än 100 bostäder. Vad föreskrivs i 8 kap. 1 § första som stycket om kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än 10 bostäder. För sändningar genom tråd som inte når fler än 100 bostäder gäller inte andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§.

3 § För sändningar av ljudradioprogram över satellit denna är lag tillämplig om sändningen kan tas emot i Sverige och den bedriver sändningsverksom samheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet.

4 § För sändningar av televisionsprogram över satellit är denna lag tillämplig om sändningen kan i någon tas emot stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige, sändningen till satellit sker från sändare här i landet, eller en sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över. Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.

5 § Andra bestämmelser och villkor än sådana som avser förbud att sända reklam gäller inte for ljud i televisionssändning om ljudet helt överensstämmer med en ljudradiosändning sker med stöd tillstånd enligt denna som av lag eller för vilken den sändande låtit registrera sig.

SOU 1994: 105

2 kap. Tillstånd och registrering

§ För sända ljudradio- eller televisionsprogram enligt denna lag krävs 1 att tillstånd endast sändningarna sker med hjälp av radio frekvens under om 1 gigahertz. Tillstånd krävs inte för sändningar sökbar text-TV som sker från radioav används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt denna sändare som Tillstånd krävs inte heller för sändningar är särskilt anpassade för lag. som eller hörselskadade och äger under högst tre timmar om dygnet syn- som rum radiosändare. från en sådan Bestämmelser tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i om lagen 1993:599 radiokommunikation. om

Tillstånd sända televisionsprogram eller att i hela landet eller till 2 § att utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen. synnerliga skäl kan regeringen meddela tillstånd även i andra Om det finns fall än anges i första stycket. som Tillstånd sända närradio och lokalradio meddelas av Radio- och TVatt och TV-verket får vidare meddela tillstånd att sända ljudradioverket. Radiounder begränsad tid högst två veckor. Verket och televisionsprogram en om sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att får förena ett bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker

med stöd sådant tillstånd. av

bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs 3 § Den som en den för någon räkning bedriver sändningsverktillstånd och som annans satellit eller upplåter satellitkapacitet satellitentreprenör skall samhet över anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.

I anmälan skall anges firma eller motsvarande, nanm, ställföreträdare för juridisk person, postadress och telefonnummer, och uppgift den verksamhet som bedrivs. om

underlätta tillsynen skall Radio- och TV-verket upprätta ett 4 § För att får föras med hjälp automatisk databehandling. Det får register. Registret av innehålla sådana uppgifter i 3 § andra stycket, 6 kap. 10 § endast som avses och 9 kap. 3-6 §§.

3 kap. Sändningar kräver tillstånd av regeringen som

sändningstillstånd meddelas regeringen får förenas med vill- 1 § Ett som av sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt och kor som innebär att vidsträckt yttrandefrihet och infonnationsfrihet skall med beaktande av att en och televisionen att verksamheten som helhet skall råda i ljudradion samt

F örfattningsfärslag

präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen alla om människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2-4 §§.

2 § Villkor för sändningstillstånd får även skyldighet avse att sända program i hela landet eller i viss del landet, av sända under en viss minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal i varje område, program 4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för eller synhörselskadade enligt 2 kap. l § andra stycket andra meningen eller för sändningar som sker med stöd tillstånd regeringen, av av använda en viss sändningsteknik, använda vissa radiosändare, ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens änmen och utformning samt tiden För sändning av programmen, iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i fråga om ljudradion,

sända genmälen, 10. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv, l sända ett mångsidigt programutbud, 12. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten i en nödsituation om en myndighet begär det, och 13. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens tillsyn över sända om program står i överensstämmelse med de villkor som meddelats enligt denna lag.

3 § Villkor för sändningstillstånd får också förbud avse mot att sända reklam eller andra armonser, samt även andra sponsrade program än sådana i 7 kap. 8 § andra som anges stycket och 9 Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor förbud om mot att diskriminera annonsörer.

4 § Ingen kan, vare sig direkt eller företag genom i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd av regeringen. Villkor för sändningstillstånd får innebära ägarförhållandena att och inflytandet i ett företag erhåller tillståndet som inte får förändras mer än i begränsad omfattning.

SOU 1994: 105

tillstånd meddelas regeringen får innebära rätt att endast 5 § Ett som av vidaresända samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av program som I sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och någon annan. ett skall tillämpas sändningar sker med stöd av tillståndet. 7 kap. inte som

tillstånd meddelats regeringen innebär rätt att samtidigt sända 6 § Ett som av det antal i varje område anges i tillståndet. program som sker med stöd ett sådant tillstånd får inte vara utfor- Sändningar som av sådant de endast kan tas emot en begränsad del av allmänmade sätt att av heten i sändningsområdet.

meddelats regeringen gäller i år. Regeringen får 7 § Ett tillstånd som av sex förlänga tillståndet med fyra år gången. förlängs oförändrade villkor under ytterligare fyra år om Ett tillstånd det och regeringen inte senast två år före tillståndstillståndshavaren önskar utgång meddelat tillståndet inte kommer att förlängas eller att regetidens att ringen önskar förändra villkoren. i första och andra stycket gäller inte sådana tillstånd som Bestämmelserna 2 § andra stycket. Sådana tillstånd skall meddelas för viss tid. avses i 2 kap.

regeringen meddelar beslut tillstånd skall den sökande ges 8 § Innan om tillfälle del och yttra sig över de villkor som regeringen avser att att ta av tillståndet. Beslut sändningstillstånd får meddelas endast om förena med om den sökande förklarat att han godtar villkoren.

4 kap. Närradio

närradio lokala ljudradiosändningar för föreningslivet. 1 § Med avses

sammanslutning kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det 2 § Om en som möjligt skall det finnas möjlighet att sända närradioprogram i en är tekniskt en Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett närkommun. radioprogram i kommunen. Sändningsområden för närradio skall ha diameter cirka tio kilometer. en TV-verket får i särskilda fall besluta större sändningsom- Radio- och om storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan råden. Utanför tas emot i hela kommunen.

F örfattningsförslag

3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske. Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid. Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges den sökande som bedöms ha störst intresse få av att sända vid en viss tidpunkt. Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och TV-verket får ompröva beslut fördelning om av sändningstid om det finns särskilda skäl.

4 § Ett tillstånd att sända närradio kan endast till följande juridiska ges personer: Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Församlingar inom Svenska kyrkan. 4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor. sammanslutningar flera tillståndshavare i sändningsområde av ett för gemensamma närradioändamål närradioföreningar. Lokala ideella föreningar i 1 och 2 får som avses meddelas tillstånd att sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändningsområdet i minst ett år före dagen för ansökan tillstånd. Om det finns om särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.

5 § Ett tillstånd att sända närradio får inte till någon har tillstånd ges som att sända lokalradio. Sändningstillståndet gäller inte tillståndshavaren får tillstånd om att sända lokalradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från och med den dag sändningar får ske med stöd av tillstånd att sända lokalradio.

6 § Radio- och TV-verket får besluta att sändningstid inte får utnyttjas en av någon under tid högst månader, annan en av tre om en innehavare av tillstånd att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt denna lag, avstår sändningstid. En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka tillstånd krävs enligt denna lag.

5 kap. Lokalradio

1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga ljudradiosändningar än sådana kräver tillstånd regeringen, får som av som ske endast under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller som är närradio.

SOU 1994: 105

2 § Sändningsområden för lokalradio skall bestämmas med beaktande av

vad är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena skall utforsom så antal tillstånd kan lämnas. Flera tillstånd kan lämnas för mas att ett stort samma sändningsområde. kan, sig direkt eller företag i vilket han på grund av Ingen vare genom andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande, få aktie- eller ensam än ett tillstånd att sända lokalradio. mer

3 § Staten, landsting, kommun eller den som sänder med stöd av tillett en stånd regeringen kan inte, sig direkt eller genom företag i vilket ett av vare sådant grund aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett organ av bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.

4 § Tillstånd får inte ges till

någon som ger ut en dagstidning, någon grund aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har som av bestämmande inflytande över ett företag ut dagstidning eller ett som ger en företag i vilket någon i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande som avses inflytande. Med dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som avses en normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

5 § Ett tillstånd sända lokalradio gäller till utgången av en tillståndsperiod att åtta år. Den första tillståndsperioden skall räknas från och med den om 1 januari 1993. tillståndshavaren begär det före tillståndsperiods slut, skall Radio- Om en vid utgången tillståndsperioden förlänga tillståndet med och TV-verket av tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den ytterligare en sändningsområde efter ändrad indelning enligt 6 § genomgått endast vars sådana förändringar sändningsområdet framstår som väsentligen detatt före den ändrade indelningen. Tillståndet skall dock inte församma som längas, det finns grund for återkallelse tillståndet enligt 10 kap. 4 om av

6 § Vid utgången varje tillståndsperiod får Radio- och TV-verket besluta av förändrad indelning sändningsområden. Om berörd tillståndsom en av en sig viss förändring, får den vidtas endast om ändrade havare motsätter en tekniska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars

framstår som olämplig. Beslut ändrad indelning sändningsområden får inte fattas senare än om av två månader före tillståndsperiodens utgång. TV-verket skall för varje sändningsområde ingår i den nya Radio- och som indelningen två månader före utgången den löpande tillståndsperiosenast av meddela särskilt beslut skall anses som tillståndshavare. den om vem som tillståndshavare, skall tillstånd för sändningsom- Om ingen kan anses som

F brfattning.sfbrslag

rådet kungöras ledigt enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft.

7 § Har Radio- och TV-verket beslutat ändrad indelning om av sändningsområden, får myndigheten medge en tillståndshavare att sända efter tillståndsperiodens slut i avvaktan på att nämndens beslut enligt 6 § tredje stycket vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sändningsområde under viss tid.

8 § Ett tillstånd att sända lokalradio får meddelas först sedan betalning gjorts enligt de närmare bestämmelser förfarandet om som finns i lagen 1995:000 om koncessionsavgift för radio och TV.

9 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio, skall urvalet göras vid en auktion storleken den årliga som avser av avgift som tillståndshavaren skall erlägga till Närmare staten. bestämmelser om förfarandet finns i lagen 1995:00O om koncessionsavgift för radio och TV.

10 § Ett tillstånd får överlåtas till någon Radio- och TV-verket annan om medger det. Sådant medgivande skall lämnas förvärvaren om är behörig att tillstånd. Om verket inte medger överlåtelsen, är den utan verkan enligt denna lag. Bestämmelser om skyldighet för förvärvaren betala koncessionsavgift att finns i lagen 1995 2000 om koncessionsavgift för radio och TV. Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag som belöper på tiden efter beslutet om medgivande. Om ett föreläggande enligt ll kap. 8 § har meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Radio- och TV-verket skall i samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom om det. Sker inte det är föreläggandet inte gällande den innehavaren. mot nye

11 § Beslut om tillstånd enligt 6 § tredje stycket gäller från den dag beslutet vinner laga kraft. Radio- och TV-verket får även i annat beslut tillstånd om att sända lokalradio förordna att beslutet inte skall gälla omedelbart.

12 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla det till Radio- och TV-verket. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälan kommit in till verket eller den senare dag i anmälan. som anges

13 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör tillståndet att gälla.

SOU 1994: 105

14 § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet att gälla tre månader dödsfallet. Har ansökan medgivande till överlåtelse enligt 10 § efter en om kommit in till Radio- och TV-verket innan tillståndet har upphört att gälla

skall den dock alltid prövas.

6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar

Våldsframställningar eller pornograñska bilder får inte sändas i televi- 1 § under sådan tid och sådant sätt att det finns betydande risk för att sionen en barn kan det inte särskilda skäl ändå är försvarligt. se programmen, om av

2 § Uppgifter förekommit i ett televisionsprograrn som inte är reklam som sätt än tråd, skall beriktigas när det är befogat. och som sänts annat genom Även uppgifter förekommit i televisionsprogram som sänts genom som tråd bör beriktigas när det är befogat.

Meddelanden är vikt för allmänheten skall i en nödsituation 3 § som av sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det.

inte är reklam får inte ett otillbörligt sätt gynna kom- 4 § Program som mersiella intressen.

sändningar för vilka gäller villkor opartiskhet får det inte före- 5 § I om meddelanden sänds uppdrag någon annan och som syftar komma som av stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressetill att vinna frågor arbetsmarknaden. Att sådana meddelanden avses i första stycket skall anses som annonsom ser framgår av 7 kap. l

närradio får det endast sändas har framställts särskilt för 6 § I program som verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma sändningar den egna framställts enbart för den verksamheten om de är av särskilt som inte egna intresse för tillståndshavarens medlemmar.

7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast från gemensamt intresse för tillståndshasändningar evenemang av

varna, information, i begränsad omfattning, kommunal verksamhet, om uppgifter och programtider samt andra upplysningar om om program närradioverksamheten orten, och provsändningar framställda juridiska personer som är 4. av program, av få tillstånd sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre behöriga att att månader. 52

F örfattningsförslag

8 § Den som har tillstånd att sända lokalradio skall under minst tredjedel en av sändningstiden varje dygn sända program som framställts särskilt för den egna verksamheten.

9 § Den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd tillav stånd av regeringen skall, det inte finns särskilda skäl däremot, om se till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas europeiskt av program av ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio

procent av programbudgeten avser program av europeiskt har ursprung som framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.

Televisionssändning enligt första stycket och ljudradiosändning sker som med stöd av tillstånd av regeringen skall, det inte finns särskilda skäl därom emot, i betydande omfattning innehålla program svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän.

10 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda sådan en beteckning för sina sändningar som har godkänts Radio- och TV-verket. av Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, detta om inte är möjligt, mellan I sökbar text-TV skall beteckningen programmen. anges löpande.

7 kap. Reklam och annonsering annan

l § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas särskild en signatur som tydligt skiljer från övriga sändningar. Signaturen annonserna skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV skall signa-

turen alltid vara löpande, men behöver endast i bild. anges I fråga om sändningar regeringen lämnar tillstånd till får som regeringen i särskilda fall medge undantag från skyldigheten i första stycket.

Som annonser räknas reklam samt sändningar inte är reklam och som som sänds uppdrag av någon annan.

2 § Av en annons skall det framgå i vems intresse den sänds.

3 § I annonser får det inte uppträda spelar framträdande personer som en roll i program som huvudsakligen handlar nyheter eller nyhetskomom mentarer.

SOU 1994: 105

4 § Reklam i televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamen heten hos bam under 12 år. I reklam i televisionssändning får det inte uppträda personer eller figuen spelar framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig rer som en till barn under 12 år.

5 § Reklam för alkoholdrycker, tobaksvaror och receptbelagda läkemedel får inte sändas.

6 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. I televisionssändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag får sändas under högst tio procent av den annonser tiden. Annonser får i televisionssändning sändas under högst tio procent av en sändningstiden dygn samt under högst tio procent av sändningstiden per mellan klockan 18.00 och 24.00. Utan hinder vad sägs i första och andra styckena får program i en av som televisionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster försäljningsprogram sändas under högst en timme per dygn. Den sammanlagda sändningstiden för försäljningsprogram och övriga annonser får dock uppgå till högst tjugo procent av sändningstiden per dygn.

7 § Annonser skall i televisionssändning sändas mellan programmen. Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds i i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i föreställningar eller evenemang med pauser för pauser program som avser publiken, mellan delar består av avslutade delar och där varje del av program, som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter. som Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

8 § Om ett som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av program någon än den bedriver sändningsverksamheten eller som framannan som ställer audiovisuella verk sponsrat program, skall det lämpligt sätt i början eller slutet programmet anges vem eller vilka bidragsgivama I av sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte signatur det sätt anges i 1 § första stycket och omges av som skall inte räknas in i den annonstid som anges i 6 Ett huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenprogram som tarer får inte sponsras.

Förfartningsförslag

9 § Ett program får inte någon huvudsakliga sponsras av vars verksamhet är tillverkning eller försäljning alkoholdrycker, tobak eller av receptbelagda läkemedel.

10 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam.

11 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för sin programverksamhet. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.

8 kap. Vidaresändningar i kabelnät m.m.

1 § Var och en som äger eller förfogar över annars en anläggning för trådsändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram skall, om sändningarna når fler än tio bostäder, till se att de boende i fastigheter som är anslutna till anläggningen tillfredsställande ett sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana televisionssändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och är avsedda kunna som att tas emot av var och en i området. Om tillståndshavaren för uppfylla att en skyldighet att sända i hela landet eller i del landet, sänder av något sätt som inte kräver regeringens tillstånd, gäller sändningsplikten även dessa sänd-

ningar. Sändningsplikt enligt första stycket omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5

2 § Var och en som äger eller förfogar över anläggning för trådannars en sändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram skall, om sändningarna når fler än 100 bostäder, i varje kommun där han har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla kanal för sändningar en av televisionsprogram från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag lokala kabelsändaxföretag.

3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte vidaresändningama i anläggom ningen endast avser televisionsprogram från sändare på jordytan för lägre frekvens än 1 gigahertz.

4 § Den som vidaresänder televisionsprogram med hjälp radio freav kvens över 1 gigahertz skall i varje kommun där han bedriver sådan verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla kanal för sändningar televisionsen av program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.

SOU 1994: 105

5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall avse högst tre år.

6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldighetema enligt 2 och 4 §§ det finns särskilda skäl till det. om

9 kap. Tillsyn m.m.

1 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand sända står i överensstämmelse med denna lag och de om program villkor kan gälla för sändningarna. Granskningen omfattar dock inte vad som reklam i 7 kap. 3-5 §§. som sägs om Sändningar sker med stöd tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. som av 5 § skall inte granskas av nänmden.

2 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. en av Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden uppenbart inte en som större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden är av eller vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos en nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut innebär den sändande brustit vid tillämpningen denna lag eller de som att av gäller för sändningarna. villkor som Om det vid överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV en kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-

gångsbalken.

3 § Var och sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av en som tillstånd regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur av andel verksamheten utgjorts sådana program som avses i stor av som av 6 kap. 9 § första stycket.

4 § På begäran Radio- och TV-verket skall den sänder televisionsav som över satellit eller med stöd tillstånd av regeringen lämna uppprogram av lysningar äger företaget och vilket sätt verksamheten om vem som finansierats.

F örfattningsförslag

5 § På begäran Radio- och TV-verket av skall en satellitentreprenör lämna

upplysningar är uppdragsgivare om vem som och dennes adress samt hur

sändningen över satellit sker.

6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som har tillstånd att

sända lokalradio eller som fått tillstånd regeringen, av lämna upplysningar om sitt innehav aktier eller andelar i företag av som har sådana tillstånd och om avtal som han har träffat med företag som har sådana tillstånd. På begäran av Radio- och TV-verket skall ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att

någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.

7 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen 1991:1559 med föreskrifter

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har

spelat in ett program, skall på begäran Granskningsnämnden av för radio och TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till

nämnden respektive verket.

10 kap. Återkallelse av tillstånd m.m.

1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller televisionsprogram får återkallas

enligt vad som anges i 2-5 §§.

Beslut om återkallelse tillstånd får av meddelas endast om det framstår som en inte alltför ingripande åtgärd.

2 § Ett tillstånd meddelats regeringen får som av återkallas tillståndsom havaren väsentligt brutit mot denna lag eller mot villkor för tillstånd enligt denna lag.

Ett tillstånd meddelats regeringen får som av också återkallas tillståndsom havaren direkt eller genom företag i vilket han grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över mer

än ett sådant tillstånd. Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.

3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren

inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4

inte utnyttjar rätten att sända närradio under tre på varandra följande

månader, eller

inte betalar avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, och har förelagts att betala den vid påföljd tillståndet att annars kan återkallas.

Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett

program innefattat ett yttrandefrihetsbrott innebär som ett allvarligt missbruk

av yttrandefriheten.

SOU 1994: 105

4 § Ett tillstånd att sända lokalradio får återkallas om inlett lokalradiosändningar inom sex månader efter tillståndshavaren inte tillståndstidens början, inte utnyttjat rätten att sända lokalradio eller tillståndshavaren annars obetydlig omfattning under sammanhängande tid av minst sänt endast i en fyra veckor, tillståndshavaren direkt eller företag i vilket han grund av genom andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande, aktie- eller ensam förfogar än sådant tillstånd, eller över mer ett kommun eller någon har tillstånd som 4. staten, ett landsting, en som direkt eller företag i vilket ett sådant organ meddelats av regeringen, genom eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande på grund av aktie- ensam inflytande, förfogar över tillståndet. i första stycket 3 skall återkallelsen avse det eller de I fall som avses tillstånd har meddelats efter det första tillståndet. som

meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd 5 § Har tillstånd tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 § medgivits trots att eller 5 kap. 2 eller 3 får tillståndet återkallas endast om första stycket tillståndet eller medgivandet påverkats felaktiga eller ofullbeslutet om av ständiga uppgifter från tillståndshavaren.

lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon 6 § Ett förordnande som förekommit eller sådan verksamhet förekommit sändningsverksamhet inte om omfattning under sammanhängande tid av minst tre endast i obetydlig en månader.

och TV-verket beslutar att återkalla ett tillstånd att sända när- 7 § När Radiotid högst ett år inom vilken tillståndsradio får myndigheten bestämma en om havaren inte får erhålla nytt tillstånd. andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds- I fall som avses i 3 § tillstånd inom tid högst ett år, eller om det havaren inte får erhålla nytt en av fem år. Detta gäller även den som hade tillfinns synnerliga skäl, högst om begicks inte har tillstånd att sända närradio vid stånd när yttrandefrihetsbrottet Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden tiden för domen. intill dess domen vinner laga kraft.

11 kap. Straff m.m.

oaktsamhet sänder utan tillstånd 1 § Den uppsåtligen eller av program som lag döms till böter eller fängelse i högst sex där sådant krävs enligt denna

månader.

F brfattning.sf0‘rslag

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från radioanläggning på

öppna havet eller i luftrummet däröver eller som upprättar eller innehar sådan

anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, sändom ningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller om sändningen kar orsaatt radioanvändning i något av dessa länder blir skadligt påverkad. Den som utom landet begått brott som avses i första stycket döms, han om finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §

brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra styckena brottsbalken.

Åtal mot svensk medborgare för brott som rör sändning, vilken inte är avsedd att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radioanvändning blir skadligt påverkad här, eller åtal mot utlänning får även i

annat fall än som i 2 kap. 5 § brottsbalken anges väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.

4 § Egendom som varit föremål för brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat, det inte är uppenbart om oskäligt. Ett föremål som har använts hjälpmedel som vid brott enligt denna lag eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl for det.

5 § Den brutit de bestämmelser som mot och villkor i denna som anges paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller

villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av 3 kap. 3 § första stycket,

förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt 6 kap. 4

bestämmelserna i 7 kap. om annonser 7 och 10 §§, 4. bestämrnelsema andra om annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap. 3 eller

bestämrnelsema om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§. Vid prövning av frågan avgift skall påföras om skall rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. i Avgiften tillfaller staten.

SOU 1994: 105

särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst tre 6 § Den Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändanmiljoner kronor. årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår. des storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter När avgiftens prövning frågan avgift skall påföras samt de inlegat till grund för av om som sändande kan beräknas ha erhållit med anledning av övertäkter som den

trädelsen.

Granskningsnämnden för radio och TV funnit att någon har brutit 7 § När med stöd 3 kap. 2 eller 3 § andra stycket eller mot villkor som beslutats av beriktigande i 6 kap. 2 § första stycket, får nämnden mot bestämmelsen om skall lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut. besluta att den sändande innefatta föreläggande vid vite, får inte innebära att Beslutet, som får ett offentliggörande måste ske i ett program som han sänder.

bestämmelser i denna paragraf får bryter mot de som anges 8 § Den som bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite. föreläggas att följa

Detta gäller bestämmelser om lokalradiosändningars innehåll 6 kap. 6-8 §§, eller närradio- och

2. beteckningar 6 kap. 10 §, skyldighet tillhandahålla kanal för lokala kabelsändningsplikt eller att

sändarföretag 8 kap. 2 och 4 §§, vissa upplysningar till verket 9 kap. 3-6 §§, eller skyldighet att lämna lämna inspelning 9 kap. 7 §, skyldighet att stycket 2 och 5 får meddelas av Gransk- Föreläggande enligt första Föreläggande enligt första stycket 3-5 får ningsnämnden för radio och TV.

Radio- och TV-verket. meddelas av

får i föreläggande förbjuda någon att överträda 9 § Radio- och TV-verket närradion eller låta i sitt ställe utnyttja beslut om sändningstid i att annan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite. sådan

tillfällen sänder sådana våldsframställningar 10 § Om någon vid upprepade televisionen i 6 kap. l § får Justitieeller pornografiska bilder i som avses inte nytt sända sådana program. Föreläggankanslern förelägga honom att

det får förenas med vite.

§ och föreläggande enligt 8 och 10 §§ får riktas mot 11 § Talan enligt 5 sänder över satellit inte har hemvist i satellitentreprenören om den som den sänder över satellit fått till- Sverige. Visar satellitentreprenören att som upplåtelse av satellitentrepregång till sändningsmöjligheten genom av en satellitentreprenören godkänt det, får föreläggnörens uppdragsgivare utan att och talan i stället riktas mot uppdragsgivaren. andet

F 0rfartningsf‘rslag

12 kap. Om handläggningen

l § Ärenden återkallelse om av tillstånd tas Radio- och TV-verket. upp av År det fråga om återkallelse grund missbruk av av yttrandefriheten, skall i stället allmän domstol ta frågan talan Justitiekanslern. upp av

2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas upp först efter anmälan av regeringen.

Är det fråga om återkallelse grund av överträdelse av bestämmelse i denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Granskningsnämnden för radio och TV enligt 9 kap. 1 § skall Radio- och TV-verket in-

hämta yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.

3 § För rättegången i mål där fråga är återkallelse om grund av missbruk av yttrandefriheten tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som

i nämnda bestämmelser rör tilltalad, skall tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning skall frågan återkallelse avse om skall ske.

4 § Länsrätten prövar frågor om särskild avgift på talan av Granskningsnämnden för radio och TV.

För att säkerställa ett anspråk på särskild avgift får rätten besluta om kvarstad. Bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken kvarstad för fordran om skall därvid tillämpas.

Frågan om särskild avgift förfaller den om som talan riktas mot inte delgetts stämningsansökan inom två år från det överträdelsen upphörde. Ett

beslut om avgift upphör gälla att om verkställighet inte har skett inom fem år från det att domen laga kraft. vann

5 § Fråga utdömande vite om av som förelagts av Justitiekanslern enligt 11 kap. 10 § prövas av allmän domstol på talan Justitiekanslern. av Om rättegången i sådant mål gäller vad som sägs i 3 Juryns prövning skall dock avse frågan vitet skall dömas om ut. Fråga om utdömande vite i av annat fall prövas i enlighet med vad i som allmänhet är föreskrivet vite. om

13 kap. Överklagandebestämmelser

m.m.

1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket meddelande om av tillstånd, återkallelse tillstånd och av om medgivande till överlåtelse av ett tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Ett beslut om omfattningen av ett sändningsområde får dock inte överklagas.

SOU 1994: 105

Även följande beslut Radio- och TV-verket får överklagas hos 2 § av

kammarrätten, nämligen beslut om

beteckningar enligt 6 kap. 10 kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 förordnande av lokala återkallelse sådant förordnande enligt 10 kap. 8 samt av ett enligt 8 kap. 6 § undantag från sändningsplikt samt skyldig- 4. beslut om tillhandahålla kanal for lokala kabelsändarforetag. het att

Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV- 3 § Beslut av har förenats med vite enligt ll kap. 7 8 § verket förelägganden som om stycket 1-3 samt 9 § får överklagas hos kammarrätten. första kap. 7 8 § första stycket 2 och 9 § gäller Förelägganden enligt 11

omedelbart, även om de överklagas.

Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och 4 § Andra beslut av TV-verket än de i 1-3 §§ får inte överklagas. som anges

Övergångsbestämmelser

kraft den 1 januari 1996, då lagen 1966:78 om Denna lag träder i fall rundradiosändning öppna havet, radiolagen förbud i vissa mot radiotidningar, närradiolagen 1982:459, 1966:755, lagen 1981:508 om rundradiosändning finländska televisionsprogram, lalagen 1986:3 om av kabelsändningar till allmänheten, lagen l992:72 om 1991:2027 om gen televisionens område, lagen 1992: 1356 om satellitkoncessionsavgift televisionsprogram till allmänheten, och lokalradiolagen sändningar av 1993:120 skall upphöra att gälla. ikraftträdandet gäller de äldre bestämmel- 2. I fråga om sändningar före

serna.

F brfatmingsfbrslag

2 Förslag till

lag om koncessionsavgift för radio

och TV

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser koncessionsavgift

om för sådana ljudradio- och televisionsprogram som sänds med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen 1995:000.

2 § Lagen är tillämplig den har tillstånd som att sända televisionsprogram i hela landet under förutsättning att han har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensam om denna rätt här i landet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter avgift i ärenden om om närradio.

4 § Som sådan sändningsverksamhet grundar skyldighet som att betala koncessionsavgift skall inte räknas provsändningar av televisionsprogram i ringa omfattning eller sändningar av sådana ljudradiooch televisionsprogram som sker under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket radio- och TV-lagen 1995:000.

2 kap. Koncessionsavgift för

televisionssändningar

l § Koncessionsavgiften för televisionssändningar består fast del och

av en en rörlig del och beräknas från och med månaden efter den då sändningsverksamheten påbörjats.

2 § Den fasta delen av koncessionsavgiften

uppgår till 4 167 000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.

Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som

avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1991. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste tusental kronor.

3 § Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i sänder. Den är beroende de intäkter av som utgör vederlag till tillståndshavaren för att han sänder och annonser tas ut med

SOU 1994: 105

20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte l 000 miljoner kronor, 40 intäkterna till den del de överstiger l 000 miljoner men inte - procent av 2 000 miljoner kronor, intäkterna till den del de överstiger 2 O0 miljoner kronor. - 50 procent av I intäkter utgör vederlag för att tillståndshavaren sänder annonser insom räknas intäkter tillförts någon annan, om det framgår av omständigsom heterna att de utgör sådant vederlag till tillståndshavaren. Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder. De i första stycket angivna beloppsgränsema skall justeras ett sätt som motsvarar det sätt anges i 2 § andra stycket i fråga om den fasta delen av som koncessionsavgiften.

4 § Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa det belopp enligt 2 § skall utgå för månad under det följande kalendersom året. Om tillståndshavaren begär det skall Radio- och TV-verket besluta huruvida det under viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att en han är skyldig att betala avgift enligt 2 § för den månaden. I övrigt skall Radio- och TV-verket inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift enligt 2 det inte behövs för verkställighet enligt 4 kap. 3 om Avgift enligt 2 § skall betalas före utgången av den månad som avgiften

avser.

5 § Tillståndshavaren skall senast den 15 februari varje år lämna Radio- och TV-verket de uppgifter behövs för att fastställa den rörliga delen av som koncessionsavgiften för televisionssändning för föregående år. Om sådana uppgifter inte lämnas eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får Radiooch TV-verket förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten. Radio- och TV-verket meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till vilket den rörliga delen koncessionsavgiften uppgår för föregående år. Om av tillståndshavaren inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt första stycket första meningen, meddelar Radio- och TV-verket beslut snarast möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Den rörliga delen koncessionsavgiften skall betalas senast den 31 mars av Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avgiften senast under mars om månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart Radio- och TV-verket meddelat beslut om avgiften.

6 § Ränta skall betalas koncessionsavgift för televisionssändning från förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 § räntelagen 1975:635. Om Radio- och TV-verket har fattat beslut om den rörliga delen av koncessionsavgiften efter utgången månad, skall ränta ändå betalas från av mars den 31 mars. Radio— och TV-verket beslutar om ränta.

F 0rfattning.sfbrslag

7 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för televisionssändning överstiger vad tillståndshavaren skall betala enligt 2 § eller eller enligt beslut av Radio- och TV-verket eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till honom. Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, gällde vid som utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum.

8 § Radio- och TV-verket skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyldigheten att betala koncessionsavgift för televisionssändning eller ränta, om tillståndshavaren begär det eller det finns andra skäl. Ett omprövningsbeslut som är till tillstândshavarens nackdel får inte meddelas efter utgången av det tredje året efter det då det ursprungliga beslutet meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall meddelas efter utgången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades. Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats domstol, får av Radio- och TV-verket inte ompröva den fråga domstolens beslut som avser.

9 § Revision för kontroll av att koncessionsavgift för televisionssändning har erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall utföras av Riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut revision fattas efter framom ställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 7-15 §§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den myndighet som skall utföra revisionen.

3 kap. Koncessionsavgift för lokalradiosändningar

l § Koncessionsavgiften för lokalradiosändningar uppgår till minst 20 000 kronor per år minimiavgiften. När tillstånd att sända lokalradio meddelas efter budgivning vid auktion, skall koncessionsavgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften. Avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det avgiften som avser och konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal kronor.

2 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio skall Radio- och TV-verket bereda dem tillfälle att fore viss dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller flera ansökningar, skall verket kalla sökandena till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag för anmälan om deltagande i auktionen. Om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avvisning av en ansökan, får auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit laga kraft.

3 l4-0979

SOU 1994: 105

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom en två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som motsvarar minimiavgiften. Sker ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.

3 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det högsta belopp sökandena är villiga att betala i årsavgift. som Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet genast betala tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften. Radio- och TV-verket kan dock begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för betalningen, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet. Om betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.

4 § I ett beslut om lokalradiotillstånd skall Radio- och TV-verket ange den årliga koncessionsavgift som tillståndshavaren skall betala samt det belopp skall betalas vid varje i 5 § angiven förfallodag under det första kalensom deråret. Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa det skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret. belopp som

5 § Skyldighet att betala koncessionsavgift gäller från och med den dag då sändningar får bedrivas med stöd av lokalradiotillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas dessförinnan framgår av 2 och 3 §§. Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 2 eller 3 §§, betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari, april, juli och oktober månad.

6 § Den får medgivande av Radio- och TV-verket att sända lokalradio som efter tillståndsperiodens slut enligt vad som närmare framgår av 5 kap. 7 § radio- och TV-lagen skall betala en koncessionsavgift som motsvarar vad han skulle ha betalat om tillståndet förlängts.

7 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd att sända lokalradio gäller skyldigheten att betala koncessionsavgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats. Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon annan övertagit tillståndet.

F btfattning.sjf0rslag

8 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för lokalradiosändning överstiger vad tillståndshavaren enligt beslut Radio- och TV-verket eller av domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till honom. Avgift som betalas enligt 2 eller 3 §§ skall dock inte återbetalas.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

l § Betalning skall ske till Radio- och TV-verket.

2 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela anstånd med betalning koncessionsavgift och av ränta. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala avgift och ränta for en viss period.

3 § Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16-17 §§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Dröjsmålsavgift på fordran enligt första stycket skall inte utgå i fråga om koncessionsavgift för televisionssändning.

4 § Radio- och TV-verkets beslut om koncessionsavgift för televisionssändning enligt 2 kap. 5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 § samt verkets beslut om koncessionsavgift för lokalradiosändning får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Radio- och TV-verket får inte överklagas.

Överklagande beslut enligt denna lag inverkar inte skyldigheten

av att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen 1992:72 om koncessionsavgift televisionens område skall upphöra att gälla.

SOU 1994: 105

3 Förslag till lag ändring i lagen 1978:763 med vissa

om

bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1978:763 med vissa bestämmelser marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse. om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdxyck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol. som Vid marknadsföring av alkohol- Att reklam för alkoholdrycker inte dryck får inte användas kommersiell får sändas i ljudradio- eller telei ljudradio- eller televisions- visionsprogram framgår av radioannons Detta gäller även för så- och TV-lagen 1995:000. program. dana televisionssändningar som omfattas av lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprotill allmänheten och som kan gram tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES -avtalet. Vid marknadsföring spritdryck, vin eller starköl får användas komav mersiell i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsannons förordningen är tillämplig och med avseende ordningen för dess som utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock i fråga om tillhandahålls endast forsäljningsställe för sådan dryck. skrift som

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

68 lSenaste lydelse 1992:1359.

F örfattningsfärslag

4 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:41 om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 8 och 22 §§ lagen 1989:41 TV-avgift skall om ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som blir innehavare av TV-mottagare och är avgiftsskyldig en som för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget. Yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln TV-m0tav tagare skall av överlåtaren respektive uthyraren anmälas till bolaget inom den tid regeringen bestämmer. som Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsskyldighetenf2r innehavet av TV-mottagaren. Den som förvärvar eller hyr en TV-mottagare av någon enligt andra stycket eller den som företräder honom är skyldig att på begäran lämna överlåtaren eller upplåtaren de uppgifter som denne behöver för att fullgöra sin anmälningsskyldighet.

22 § Den som bryter mot 8 § döms till Till böter döms den som böter. underlåter fullgöra att sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket, uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter i en anmälan i som avses 8 § andra stycket, eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter vid fullgörande av den uppgiftsskyldighet som avses i 8 § tredje stycket. Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller inte om gärningen är belagd med strafi‘ brottsbalken. i

Denna lag träderi kraft den l januari 1996. 69

SOU 1994: 105

5 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1559 med

föreskrifter tryckfrihetsförordningens och

områden

yttrandefrihetsgrundlagens

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 lagen 1991: 1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje Den som sänder spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som program i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall avses bevaras i minst sex månader från sändningen. Den som här i landet för någon räkning bedriver sändningsannans verksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet skall också ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock inte någon annan skall göra detta om enligt första stycket. Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad vidaresändning radioprogram genom trådnät. av

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

F örfattningsförslag

6 Förslag till lag om ändring i tobakslagen 1993:581

Härigenom föreskrivs att 12 § tobakslagen 1993:581 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En näringsidkare som marknads- En näringsidkare som marknadsför tobaksvara till konsumenter får för tobaksvara till konsumenter får

inte använda kommersiella annon- inte använda kommersiella annonser i periodisk skrift eller i i periodisk skrift annan ser eller i annan därmed jämförbar skrift vilken därmed jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämp- tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Inte heller får vid sådan mark- lig. Att reklam för tobaksvaror inte

nadsföring användas kommersiella får sändas i ljudradio- eller teleannonser i ljudradio- eller televi- visionsprogram framgår av radiosionsprogram. Detta gäller även såoch TV-lagen 1995:000. dana televisionssändningar som omfattas av lagen 1992:1356 om satellitsändningar televisionsproav gram till allmänheten och kan som tas emot endast i något annat land

som är bundet av avtalet Euroom peiska ekonomiska samarbetsområdet EES -avtalet.

Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter något annat sätt än som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller marknadsföring inte får annan vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.

Denna lag träder i kraft den januari l 1996.

1Senaste lydelse 1994:98. 71

SOU 1994: 105

7 Förslag till lag om ändring i telelagen 1993:597

Härigenom föreskrivs följande.

Förbud mot censuringripanden § Myndigheter och andra allmänna får inte i förväg granska eller 29 a organ förhandsgranskning telemeddelande och heller förbjuda föreskriva av förmedling telemeddelanden grund deras innehåll, såvida inte annat av av följer av lag.

Denna lag träder i kraft den l januari 1996.

F c7rfattning.sfb‘rslag

8 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:599

om

radiokommunikation

Härigenom föreskrivs följande.

Förbud mot censuringripanden

17 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning radiokommunikation av och heller förbjuda radiokommunikation på grund av dess innehåll, såvida inte annat följer av lag.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1996.

INLEDNING OCH BAKGRUND

l

Inledning

Den nu gällande radiolagen är från år 1966 och avspeglar den situation och uppfattning om massmedier då rådde. Lagen styrde som en monopolverksamhet som bedrevs av Sveriges Radio AB. Reklam eller sponsring fick inte förekomma. Sedan dess har det skett omfattande förändringar. Det har fört med sig att radiolagen ändrats och en mängd radiorättsliga författningar tillkommit. Vidare har utvecklingen inneburit att ljudradio- och TV-monopolet såväl rättsligt som tekniskt sett är avskaffat. Etableringsfrihet är huvudregeln. numera Reklam och sponsring förekommer i såväl ljudradio TV. Sådan som verksamhet regleras numera i bl.a. radiolagen. Yttrandefrihetsgrundlagen YGL, började som att tillämpas år 1992, innebär ett nytt och vidgat skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och TV. Förändringarna har varit beroende den snabba tekniska utvecklingen av där nya distributionsfonner har tillkommit sändningar som t.ex. över satellit och genom kabel. Svenska medieföretag har fått internationell konkurstor rens. Stora investeringar i t.ex. satellitverksamhet har inte bara lett till massdistribution utan även till internationellt samarbete. Detta samarbete mellan stater, t.ex. inom ramen för EU och Europarådet, har likriktat regelsystemen och i hög grad påverkat den nationella lagstiftningen. Utvecklingen har lett till en starkt ökad möjlighet för den mottagande allmänheten att välja mellan olika medier och kanaler. Möjligheten att spela in och bevara program har vidgats. Teknik av i stort sett slag den används för distribution samma som som av ljudradio- och TV-program används i allt större utsträckning numera även i andra syften, och en mängd mediefonner finns i gränslandet mellan massmedier och kommunikation av annat slag. Möjlighet för den mottagande att påverka innehållet i det som sänds interaktivitet finns hos vissa medier. nu Som kommer att framgå kap. 4 är fortsatt snabb teknisk av en utveckling att förvänta i fråga möjligheterna till distribution bl.a. ljudradio om av och TV. Även inom dagspressen har stora förändringar skett. Antalet tidningar har

minskat och på många orter finns ett faktiskt monopol. Samtidigt har pressens distributionskostnader ökat. Etableringsfriheten, den snabba tekniska utvecklingen samt den ökade intemationaliseringen har naturligtvis också medfört ekonomiska att stora intressen är involverade i medieverksamheten. Vad som nu beskrivits har medfört förutsättningarna sammantaget att har ändrats i väsentliga delar sedan radiolagen tillkom men även sedan jag fick mitt utredningsuppdrag år 1985. 75

2 Public service-verksamheten

2.1 Hur det hela

började

De första reguljära ljudradiosändningama till allmänheten inleddes år 1920 i USA och 1923 i Storbritannien. Erfarenheter av dessa båda länders vitt skilda system kom att påverka utvecklingen i Sverige. I USA släpptes etermedierna fria. Det betydde att dessa medier, som finansierades med hjälp av reklamintäkter, i princip stod helt utanför statens kontroll. Storbritannien valde att skapa ett monopol verksamhet finansievars rades genom licensintäkter. Verksamheten reglerades genom ett avtal mellan British Broadcasting Co Ltd BBC, bestod som av en sammanslutning radiotillverkare, och brittiska Post Office. BBC:s förste chef John Reith utvecklade tanken om verksamhetens public service-karaktär på ungefär följ ande sättl:

Den skall skyddas från kommersiella påtryckningar Hela landet skall nås dess sändningar av Den skall organiseras som ett monopol Programmen skall ha hög kvalitet

I Sverige ägde de första försöken att sända rundradio 1922. rum Vid samma tid inkom till Kungl. Majzt ett dussintal ansökningar om tillstånd att bedriva rundradioverksamhet. Tillstånd krävdes nämligen enligt 1907 års lag om utförande och nyttjande elektrisk anläggning för telegraav fering eller telefonering utan tråd. Telegrafstyrelsens yttrande inhämtades i enlighet med denna lag. I dess första yttranden användes termen rundradio genomgående. Tidigare hade språkbruket varit vacklande. Begreppen trådlös, rundgnist, broadcasting, radiofon och rundradio hade alla använts Styrelsens yttrande som lämnades i februari 1923 kom att bli avgörande för rundradions fortsatta utveckling. Dessförinnan hade varken regeringen eller riksdagen uttryckt några särskilda önskemål om hur verksamheten skulle anordnas. I yttrandet, som skrevs månad efter det avtal ingåtts en att mellan Post Office och BBC, uttalar Telegrafstyrelsen sitt stöd för det engelska systemet medan det amerikanska beskrivs som ett virrvarr. Telegrafstyrelsen fann

lMcDonnell, James; Public Service Broadcasting, 1991, s. Jfr Hultén, Olof; Rundradions organisering i Sverige 1922-1924, Statsvetenskaplig Tidskrift 1989:2, 121. s.

SOU 1994: 105

vidare rundradion kulturfaktor största betydelse och att den att var en av skulle kunna bli mycket gott botemedel mot tråkigheten landsbygden. ett Spridandet upplysningar i form föredrag kunde, enligt styrelsen, knapav av åstadkommas effektivare. Men inte verksamheten sköts gediget, past om det, kan missaktning uppstå, varefter rörelsen riskerar att självdö. På varnas myndigheter ankommer det därför att tillse, att rörelsens utövande statens lägges i sådana händer, att de nödiga garantiema för ett dylikt handhavande

densamma äro till ñnnandes3. av Styrelsen diskuterade också hur verksamheten skulle kunna organiseras i

Sverige. Styrelsen trodde inte annonsñnansiering eftersom sådan var möj-

endast i de allra största städerna. Dessutom framhölls det att en konkurlig med dessa intäkter inte tilltalande. Telegrafstyrelsen kom rens pressen om var fram till det nödvändigt att finansiera verksamheten genom årliga att var

bidrag från dem innehade radiomottagare4. Styrelsen ansåg att eftersom

som avgiftsplikten kräver medverkan staten i någon form: av

- kunde det ligga nära till hands att staten, som ombesörjer all - - anses telegraf- och telefonsamfardsel, skulle omhändertaga även rundradioannan rörelsen i landet. Då emellertid verksamheten åtminstone till en början komså uteslutande underhållning av förströelsekaraktär, mer att gott som avse det åtminstone så länge rörelsen nått fastare former icke vara synes - lämpligt densamma omhänderhaves staten. Givet är dock att staten icke att av helt underlåta utöva kontrollerande myndighet detta område. För kan att en detta ändamål det böra förutsättas, att avsändningsstationema skola synes i ägo och att det eller de företag, som skola ombesörja vara statens underhållningsprogrammen, få staten förhyra dessa stationer . av - - -

Telegrafstyrelsen ansåg att sändarstationema skulle vara i statens ägo av

ekonomiska, politiska och sociala skäl. Det var lättare att utnyttja sändarna

reservstationer dessa i statlig ägo. Vidare fanns det även risk för som om var ensidigt politiskt utnyttjande så blev fallet. Beträffande de sociala om

skälen anförde styrelsen följande5:

angår de sociala skälen för avsändningsstationemas behåll- Vad slutligen må framhållas, den kontroll över programmens innehåll ane i statens ägo, att kvalitet i övrigt kan visa sig önskvärd, lättare och mera effektivt kan och som utövas, när staten äger sändarstationema. Då man vidare kan emotse att utvecklingen området kommer att mot det nya kommunikationsmedlets användande i undervisningens och folkupplysningens tjänst, lärer det vara klokt redan från början giva staten sådan ställning till verksamheten, att att en övergång till rundradions användning för sådana ändamål underlättas. en Detta kan givetvis ske bäst därigenom, att sändarstationema tillhöra staten.

3Fotnot s. 125

4Fotnot s. 126

5Fotnot 127. s.

Public service-verksamheten

En av dem som sökt koncession Tidningamas var Telegrambyrå TT. IT som var den svenska pressens kooperativa nyhetsbyrå hade en mycket stark ställning i förhållande till staten. Staten behövde nämligen IT för att spridning på sina budskapö. Dess VD Gustaf Reuterswärd var orolig för att rund-

radion skulle komma att parasitera pressen och hade också i början av år 1923 uppvaktat kommunikationsministem i denna fråga7.

Kungl. Maj:t anslöt sig till Telegrafstyrelsens yttrande och anförde att garantier borde erhållas för opartiskhet och saklighet vid urvalet av utsända

nyhetsmeddelanden, varjämte det vikt var av att tillse, att samarbete skedde

med pressen sådant sätt, att illojal konkurrens en med dess nyhetsfönnedling undveksg.

Redan i inledningsskedet blev alltså rundradions nyhetsfönnedling en central punkt, där statens och pressens intressen möttes. Staten ville ha garantier för att nyhetsfönnedlingen sköttes opartiskt och sakligt medan TT var

angelägen om att dess verksamhet skyddades från konkurrens.

Tiden fram till att det första avtalet ingås utmärks av att förespråkama för en helt fri etablering, i linje med utvecklingen i USA, relativt få. Erfarenvar heterna från första världskriget, då de stridande parterna genom kontroll av vissa svenska nyhetsmedier ingrep i opinionsbildningen, kan ha satt sina spår9.

2.2 Det första avtalet

ingås

Kungl. Majzt gav Telegrafstyrelsen i uppdrag förhandla att med det eller de företag som var villiga att ta hand om programverksamheten. Frågan om verksamheten skulle överlämnas till eller flera bolag ett lämnades således öppen.

Telegrafstyrelsen ansåg att det inte lämpligt var att anförtro verksamheten flera företag bl.a. av det skälet att det skulle bli svårt att fördela licensavgif-

tema rättvist mellan flera företag.

De två huvudintressentema, TT antal pressen samt ett stort svenska tidningar och radioindustrin AEG och Svenska Radioaktiebolaget, bildade under inverkan av statsrådet Lübeck aktiebolaget Radiotjänst.

Ett avtal träffades mellan Radiotjänst och Telestyrelsen år 1924. Avtalet

innehöll public service-villkor liknande dem som i viss mån fortfarande gäller

för denna typ av verksamhet.

6Fotn0t 131. s. 7Jfr Elgemyr, Göran; Skall rundradion få parasitera eller ej Tala pressen till och tala med, 1984, s. 19-57. 3Fotnot 128 s. 9Fotnot s. 125, med där angivna hänvisningar. 1°Fotnot 127. s.

SOU 1994: 105

Redan det första avtalet från år 1924 innehåller krav att programmen skall växlande art, skänka god förströelse, vara ägnade att vidmaktvara av hålla allmänhetens intresse för rundradio, hållas en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt präglade av vederhäftighet, saklighet och vara opartiskhet. Vidare skall verksamheten bedrivas så att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. TT gavs i avtalet ensamrätt till nyhetssändningar. Avtalet innehåller även förbud mot reklam m.m. samt krav enskilds rätt kränks och att myndighetsmeddelanden skall sändas att utan särskild ersättning. Telegrafstyrelsen befarade att verksamheten skulle självdö om den inte sköttes gediget. Detta kan ha motiverat villkoret om att allmänhetens intresse för rundradio bör vidmakthållas. Folkbildningsmålet framgått in i det första avtalet. Dessa fråskrevs som låg i tiden. Den första statliga utredningen om folkbildningsarbetet blev gor färdig år 1923. Presskonsortiets koncessionsansökan innehöll även en förklaring avsikten att skapa kulturell institution i folkbildningsom att var en och folkuppfostrans tjänst utan att därför förbise det förströelsearbetets

givetvis också har sin plats i rundradioprogrammcn Det

moment, som anmärkas folkbildningsprogram relativt billiga att produkan vidare att var begränsade programutbudet kom föredrag därför redan från cera. Trots det sändningsstarten att få mycket framträdande plats. en års radioutredning, där bl.a. Gustaf Reuterswärd ingick, fastslogs I 1933 rundradions primära uppgift är att skänka god underhållning och dock att förströelse 12. så gäller kravet på opartiskhet och saklighet synes detta främst ha till- Vad med tanke på nyhetsförmedlingen. Staten ville ha garantier för att kommit nyhetsformedlingen sköttes opartiskt och sakligt medan IT var angelägen om dess verksamhet skyddades från konkurrens. TT gavs i avtalet ensamrätt att att sända nyhetsprogram. ställning kom inte bara spegla sig i avtalets innehåll utan TT:s starka att radiochef. Aktiebolaget Radiotjänsts första verkställande direkäven i valet av nämligen IT:s VD Gustaf Reuterswärd. Vidare tillföll två tredjedelar tör blev av aktiekapitalet pressen. endast nyhetssändning. Denna förlagd till kvälls- Det förekom länge en var 15 minuter lång, för att så litet möjligt konkurrera med tid och endast som efter sju års verksamhet fick Radiotjänst tillstånd att pressens intressen. Först nyheter så tidigt vid l9-tiden. Nyhetssändningar på dagtid vidaresända som introducerades inte förrän år 1935. Enligt kontraktet mellan Radiotjänst och telegrambyrån både redigera och läsa radionyhetema. Nyhets- IT skulle upp

Elgemyr, Etermediema folkbildare. Pressens årbog 1986, Göran; som s. 110. IZSOU 1935:10 s. 15. 80

Public service-verksamheten

tjänsten låg alltså helt och hållet utanför Radiotjänsts verksamhet. I stället var programtablån främst uppbyggd föredrag, gudstjänster, av teater, upplåsningar och musik. Sändningstiden upptogs till cirka 35 procent av musik. Först i 1966 års avtal försvann bestämmelsen om att Sveriges Radio i första hand skulle använda TT för sina nyhetskommunikéer. Staten ägde sändarstationema och hade även, Telegrafstyrelsen, genom hand om licensmedlen och avtalen, TT skötte nyheterna och Radiotjänst den övriga programverksamheten. Programverksamheten kom således att väsentligen stå under statens och inflytande. pressens Jag redogör för de fortsatta avtalens innehåll i kap. 7 och 8 om prograrninnehållet. De nu gällande avtalen finns bifogade i bilagoma 3-5.

Organisationen

Aktiebolaget Radiotjänst bildades år 1924 av pressen och radioindustrin. Överenskommelsen innebar att pressen tecknade 60 procent och radioindustrin återstående 40 procent aktiekapitalet. av Av styrelsens ledamöter skulle pressen utse tre, radioindustrin två och Kungl. Maj:t två, däribland styrelsens ordförande. Den ursprungliga ägarsammansättningen kom bestå till år att 1957, då startsignalen gavs till utbyggnaden hela landet omfattande av ett TV-nät. I samband med denna förändring beslutade man att ägandet till Sveriges Radio AB, som bolaget korn att heta fr.o.m. detta år, skulle breddas. Den nya ägaren, folkrörelserna, och ñck vardera 40 pressen procent och näringslivet återstoden av aktiestocken. Antalet ordinarie styrelseledamöter utökades från sju till elva. Av dessa utsåg Kungl. Maj:t ordföranden samt fem ytterligare ledamöter medan aktieägarna utsåg återstående ledamöter. Pressens inflytande minskade ytterligare år 1967 då dess innehav reducerades till 20 procent medan folkrörelsernas innehav ökade till 60 procent. Kommunikationsminister Olof Palme motiverade förändringen följande sätt prop. 1966:136 s. 127:

Pressen har gjort en mycket värdefull insats vid radioföretagets start och utveckling. Emellertid har principiella betänkligheter anförts mot ett allt för starkt pressinflytande i Sveriges Radio. Erfarenheter från andra länder har därvid åberopats. Man har vidare påpekat risker för intressekollisioner vid behandling av olika frågor inom radioföretaget. Pressen, radion och televisionen bör vara självständiga och konkurrerande medier som utvecklas vart och ett efter sin särart. Det är viktigt för fri och demokratisk opinionsbildning en att de olika medierna bevakar varandra och att det förekommer ömsesidig kritik och en stimulans.

SOU 1994: 105

Som tidigare nämts utgick dessutom bestämmelsen om att Sveriges Radio i hand skulle använda TT för sina nyhetskommunikéer fr.o.m. 1966 års första avtal. År 1977 beslutades successiv utbyggnad av lokalradiosändningar om en med länsvis täckning. Verksamheten samlades i Sveriges Lokalradio AB, ett särskilt dotterbolag till Sveriges Radio AB. År 1978 resulterade ett mångårigt utredningsarbete om utbildningsverkradio och TV TRU-kommittén i beslut ett nytt bolag, samhet genom om Utbildningsradio AB. Detta bolag tog över TRU-komrnitténs pro- Sveriges jektverksamhet delar Sveriges Radios skattefinansierade utbildsamt av ningsprogramverksamhet. Utbildningsradion blev ett dotterbolag till Sveriges

Radio AB. år föreslogs i proposition långtgående omorganisa- Samma en annan en Sveriges Radio AB. Beslutet innebar att verksamheten organiserades i tion av koncern med moderbolag Sveriges Radio AB och fyra programen ett bolagdotterbolag Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Ytterligare ett dotterbolag år 1989 då Radiotjänst i Kiruna AB fick hand om avgiftsuppbörden. tillkom Koncemmodellen modifierades år 1986. Moderbolaget erhöll förstärkta styrbefogenheter vissa områden. En rad avregleringar infördes. Sveriges Radio-koncemen fick exempelvis ansvaret för distriktsindelningen. På andra moderbolag ocheller programbolag initiera utredningar om förområden fick ansågs påkallade. Sveriges Televisions kanalstruktur modifieändringar som riktning distriktsbaserad kanal Sverigekanalen, TV 2 och en rades i mot en kanal baserad resurserna i Stockholm Kanal l. Riksdagen beslutade år 1992 att koncernen skulle ombildas till tre självständiga aktiebolag. De programföretagen Sveriges Television AB, tre Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB skulle därvid gemen- Radiotjänst i Kiruna AB. Antalet ledamöter i programföretagens samt äga styrelser minskades den 1 januari 1993 från femton till nio personer. samband med den senaste bolagsombildningen förklarade ägarna att det I skulle komma bildas några ägargrupper från press och näringsliv. inte att

förklaring utreddes ägandet SOU 1993: 17. Ägan-

Med anledning av denna kom bli såsom föreslogs i proposition 199293:236. det att 1 januari 1994 ägs de tre aktiebolagen var sin stiftelse. De Fr.o.m. den av stiftelsernas angelägenheter handhas tre styrelser med samma ledamötre av Varje styrelse består ordförande och tio övriga ledamöter som utses ter. av en förslag de politiska partierna i riksdagen. Styrelsernas av regeringen av mandatperioder relateras till riksdagens så att ordföranden och hälften av ledamöterna utses viss tid efter ordinarie riksdagsval. propositionen är stiftelsernas syfte att främja självständigheten hos Enligt i den omfattning och det sätt som riksdagen och regeringen bolag som,

Public service-verksamheten

bestämt, här i landet bedriver rundradiosändningar av radio- och televisionsprogram i allmänhetens tjänst. Stiftelsema tillgodoser detta syfte att genom äga och förvalta aktier i bolagen samt utöva de befogenheter förknipsom är pade med detta a. prop. s. 13 f..

2.4 Ett nytt

programbolag TV4 kommer till

- -

När TV4 AB, dåvarande Nordisk Television AB TV4, inledde sina sändningar den 1 december 1991 hade detta föregåtts av ett omfattande utrednings- och beredningsarbete. Frågan om reklamñnansiering svensk marksänd television av behandlades under år 1989 av särskild utredare. Utredaren bedrev sitt arbete en under benämningen TV-utredningen. I september överlämnades betänkandet TVpolitiken SOU 1989:73. Jag fick tilläggsdircktiv att föreslå den lagstiftning kunde bli aktuell som med anledning av TV-utredningens arbete. Detta resulterade i delbetänkandet Lagstiftning för reklam i svensk TV SOU 1990:7. Vidare har inom Utbildningsdepartementet utretts vissa frågor om sponsring vilket resulterade i rapporten Sponsring Sveriges Radios m.m. av program Ds 1989:65. Bl.a. mot bakgrund av dessa utredningar fattades riksdagsbeslut om att tillåta reklamfinansierad marksänd TV enligt förslag i propositionen Om radio och TV-frågor prop. 199091:149, bet. 199091:KU39, rskr. 1990912370, SFS 1991:1066. Valet föll på Nordisk Television AB. Nordisk Television hade då sedan i september 1990 sänt program över den svenska Tele-X-satelliten.

På samma sätt för de övriga här redovisade programföretagen

som regleras TV4:s verksamhet dels genom radiolagen, dels avtal med I genom staten. stort sett gäller samma grundläggande villkor för de övriga som programbolagen, utom såvitt de villkor har med reklamñnansieringen avser som att göra. TV4:s avtal är dessutom långt detaljerat än de övriga mer programbolagens. TV4 har, och skall enligt avtalet med staten ha, följande sju huvudägare;

AB Patricia, Försäkringsbolaget SPP Ömsesidigt, Investment AB Agro,

Lantbrukarnas Ekonomi AB, Slakteriförbundet Ekonomisk förening, Bokförlaget Natur Kultur samt Industriförvaltnings AB Kinnevik. Om några väsentliga förändringar av ägargruppen sker får säga avtalet. staten upp Genom nyemission har 20 procent av företagets aktier sålts till allmänheten.

Investment AB Agro numera Föreningsbanken har sålt sina aktier.

TV4:s avtal finns i bilaga

SOU 1994: 105

2.5 Verksamheten

Sveriges Television SVT De första TV-sändningama inleddes år 1956. Den andra TV-kanalen TV 2 - inledde sina sändningar år 1969. Den nuvarande verksamheten bygger 1987 års kanalreform. SVT sänder i två TV-kanaler, Kanal 1 och TV Kanal l är en stockholmsbaserad TV-kanal. Kanalen är inriktad drarnaprograrn, program för barn i förskoleåldem, dokumentärfilmer, program för minoriteter och folkbildningsprogram i samarbete med UR. huvudsakligen baserad utanför Stockholm. Kanalen är inriktad TV 2 är fakta-, samhälls-, ñktions-, ungdoms- och kulturprogram.

Sveriges Radio SR

Fram till mitten 1950-talet fanns det bara en radiokanal. Radiokanalema P2 av och P3 inrättades år 1955 respektive 1962. De lokala radiosändningama började att successivt byggas ut år 1977. Enligt SR:s avtal med staten skall SR sända i fyra rikstäckande kanaler, kanal även skall ha regional täckning. SR skall också sända till varav en utlandet. För närvarande sänder SR i fyra kanaler, P1-P4, över hela landet. Stockholm har dessutom två ytterligare kanaler. Pl och P3 har sändningsinnehåll i hela landet. Det finns 25 lokala samma P4-kanaler i landet. I Stockholm har P4-kanalen delats upp två kanaler - P4 Radio Stockholm och Huvudstadsradion. I Stockholm finns dessutom Stockholm International sänder flera olika språk. Kanalerna har som följande sändningsinnehåll. P1 innehåller nyheter, information, debatt, bildning, kultur, vetenskap och livsåskådningsfrågor. I P1 ingår också dokumentärredaktionen och radioteatern. P2 innehåller huvudsakligen klassisk musik. Radiosymfonikerna och Radiokören är hemmahöriga här. Kanalen innehåller vidare sändningar minoritetsspråk. P3 innehåller musik, nyheter, samhällsprogram, kultur, underhållning, barn- och ungdomsprogram. Kanalen riktar sig till en ung publik sänder som dygnet runt. P4-kanalerna riktar sig till publik och innehåller musik, lokala en vuxen nyheter och aktualiteter. Vissa samsänds i de olika P4-kanalerna. program Radio Sweden producerar utlandssändningar vilka sänds över kortvåg, mellanvåg eller över satellit.

Public service-verksamheten

Utbildningsradion UR Utbildningsradion UR kom till år 1978. UR sänder främst utbildningsprogram i SVT:s och SR:s kanaler. UR har också särskilda avtal med SVT och SR om disponering av dessa företags sändningstider.

TV4 AB TV4 Av TV4:s inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB framgår följande. TV4:s sändningstid är tämligen jämnt fördelad mellan svenska och utländska program. Mer än hälften de samlade för de svenska av resurserna programmen används till nyheter och underhållning. TV4 sänder i genomsnitt 12,5 timmar per dag utom under lågsäsong, då sändningstiden reduceras till cirka 7 timmar. Sedan hösten 1992 samarbetar TV4 med fristående lokal-TVbolag. Hittills har avtal skrivits med 14 bolag detta sätt fått sändsom ningsmöjlighet i TV4. Samarbetet innebär att de lokala TV-stationema producerar program som sänds mellan kl. 17.30 och 18.25 på vardagarna. Dessa program skall ha en lokal prägel.

3 Den

övriga radio- och TV-verksamheten

3.1 Kabel- och

satellitsändningar

Bakgrund

Kabel-TV-sändningar till bostäder etablerades i Sverige för första gången inom ramen för en försöksverksamhet åren 1984 och 1985. Verksamheten reglerades i lagen 1984:115 om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Trådsändningar av radioprogram tagits emot från satelliter i fast som trafik fick bedrivas endast med regeringens tillstånd. I regel rörde det sig om vidaresändning av ett fåtal satellitkanaler såsom Sky Channel, TV 5 och Music Box. På några orter gjordes även försök med egensändningar lokala av program som formellt bedrevs inom ramen för Sveriges Televisions tillstånd till radiosändningar enligt radiolagen. Det därför Sveriges Television var som beslöt om sändningsrätt för de lokala kabelsändarföretagen. Den lagstiftning som avlöste den provisoriska regleringen trädde i kraft den 1 januari 1986 och omfattade lagen 1985:677 om lokala kabelsändningar, lagen 1985:1057 om ansvarighet för lokala kabelsändningar samt lagen 1985:1061 om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar. Samtliga dessa lagar var i kraft t.0.m. utgången år 1991. av Lagen om lokala kabelsändningar behandlade vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik satellitsändningar och egensändningar andra sändningar än vidaresändningar i kabelnät nådde fler än 100 bosom städer. För rätt att bedriva vidaresändning satellitprogram i sådana nät eller av för upplåtelse av kanaler i kabelnätet till andra för egensändningar beviljades tillstånd av en för hela landet kabelnämnd. gemensam Lagen ersattes av den nu gällande lagen 1991:2027 kabelsändningar om till allmänheten kabellagen. Förändringen föranleddes först och främst av bestämmelsen i yttrandefrihetsgrundlagen om etableringsfrihet för trådsändningar. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår nämligen att varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram genom tråd. Även den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen bidrog väsentligen till tillkomsten av kabellagen. Vad först gäller den tekniska utvecklingen gick denna från användning av satelliter i fast trafik mot en alltmer utökad användning direktsändande av satelliter vilkas sändningar kan tas emot av allmänheten direkt från satelliten med hjälp av förhållandevis små antenner. Direktsändande satelliter omfattades, i motsats till satelliter i fast trafik, inte den tidigare lagens tillståndsav krav. Anledningen till detta är att sådana satelliter antogs bli förbehållna nationella rundradioföretags sändningar. 87

SOU 1994: 105

Efter det att den första s.k. medeleffektsatelliten, ASTRA l A, hade tagits i bruk för vidaresändning bl.a. den svenskspråkiga programkanalen TV av fann Kabelnämnden genom beslut i februari 1989 att denna satellit var att betrakta en direktsändande satellit och inte som en satellit i fast trafik i som kabellagens mening. Sändningar från denna satellit fick således vidaresändas i svenska kabelnät utan krav tillstånd enligt denna lag. Antalet programvidaresändes från ASTRA-satelliten till svenska kabelnät växte kanaler som under åren 1989-90 till knappt tio. Nätinnehavare som begränsade sitt programutbud till ASTRA-kanaler kunde sålunda bedriva hela sin verksamhet utan att beröras kabellagens tillståndskrav, av andra bestämmelser i kabelav lagen eller avgiftsskyldighet enligt lagen 1985: 1061 om avgifter i ärenav den om lokala kabelsändningar. Som konsekvens denna utveckling uppstod i fråga om lagreglering av av satellitsändningar ett helt nytt läge. I stort sett samtliga programkanaler som vid utgången år 1990 vidaresändes i svenska kabelnät sändes från någon av de direktsändande satellitema. Det fordrades sålunda inte längre några tillav stånd till satellitsändningar enligt 4 § kabellagen. Den som svarade för vidaresändning programkanaler från de tillståndsfria satellitema behövde av inte heller betala någon avgift till Kabelnärnnden. Vad gäller den massmediepolitiska utvecklingen ledde denna till att det tredje marknätet öppnades för reklamñnansierade sändningar. Denna utveckling ledde sammantaget till tillkomsten av den nuvarande kabellagen. Enligt denna lag får kabelsändningar bedrivas utan krav tillstånd. Vissa med tillståndstvånget Sammanhörande bestämmelser avskaffades likaså. Innehavet kabelnät är dock fortfarande förenat med vissa skyldigav heter 6 §. Dessa skyldigheter tar sikte att se till att de boende kan ta emot vissa markbundna sändningar samt att tillhandahålla en kanal för sändningar från lokala kabelsändaxföretag i kommun. Det är numera tillåtet att sända en reklam och sponsrade program i en egensändning. Kabellagens bestämmelser reklam och sponsring överensstämmer i stort med vad som enligt om radiolagen gäller för trådlös TV. Lokala kabelsändarföretag får emellertid inte sända reklam. Jag redogör utförligare for kabellagens innehåll i avsnitt 6.5.

Kabelnäten

kabel-TV i Sverige till nuvarande omfattning har i stort sett Utbyggnaden av skett under den sexårsperiod då 1985 års kabellagstiftning var i kraft. Den statistik finns att tillgå baseras de tillståndsansökningar hos Kabelsom nämnden gjordes under dessa år. Det betyder att statistiken endast omsom fattar kabelnät med fler än 100 anslutna bostäder I början av år 1986 då - Kabelnämnden började sin verksamhet fanns endast cirka 100 000 bostäder - 88

Den övriga radio- och TV-verksamheten

knutna till de cirka 40 kabelnät som tillkommit inom för den dittills ramen bedrivna försöksverksamheten. Vid utgången av år 1991 beräknades antalet bostäder anslutna till sådana nät tidigare ansågs tillståndspliktiga som till cirka 1,7 miljoner, vilket motsvarade cirka 45 procent av samtliga hushåll i Sverige. Den 1 juli 1991 hade Kabelnämnden 462 kabelnät registrerade, vilket var den sista tidpunkten då nätinnehavamas rapporteringar kan anses vara tillförlitliga. Därefter har rapporteringen blivit alltför ofullständig för att kunna ligga till grund för några säkra bedömningar av kabel-TV-utveck-

lingen.

Marknadsandelarna den l juli 1991 mellan olika kategorier av nätinnehavare, beräknade efter antalet anslutna bostäder med satellitsändningar, 64 var

procent för Televerket numera Svenska Kabel-TV AB, 27

procent för privata kabel-TV-bolag varav 16 procentenheter för Kabelvision KB och 4 procentenheter för AB Sweden On Line, 8 procent för allmännyttiga bostadsbolag bl.a. StjämTVnätet i Stockholm drygt 1 för bostadsprocent rättsföreningar och samfälligheter och mindre 1 än procent för privata fastighetsägare. Denna statistik omfattar således inte färre nät med än 101 anslutna bostäder.

På uppdrag av mig har experten Lars Aronsson i början år 1993 kartlagt av kabel-TV marknaden. Den statistik som Lars Aronsson redovisar i sin rapport har inhämtats från de fyra största nätinnehavama men omfattar även övriga

smånät. Nätinnehavama anger följande siffror för antalet anslutna hushåll i slutet av 1992.

Anslutna Abonnerar satellitkanaler

Sv. Kabel-TV l 170 000 1 080 000

Av rapporten framgår att dessa bolag, främst KabelVision, administrerar över 3 000 nät med färre än 101 bostäder anslutna. Vidare framgår att det utanför de stora företagen finns minst 4 000 huvudcentraler där de allra flesta omfattar färre än 101 hushåll. Medelstorleken har sjunkit i takt med teknikutvecklingen, där starkare satellitsignaler, mindre antenner och billigare huvudcentralutrustning medfört sänkta kostnader. För perioden 1994-96 kommer, enligt rapporten, de mindre näten att öka snabbt i antal och kan förväntas passera nivån 10 000 huvudcentraler vid periodens utgång. Storleken det enskilda nätet sjunker nämligen hela tiden, 89

SOU 1994: 105

för närvarande är 15-30 hushåll en vanlig storlek för nya nät. Trots detta kan få satellit-TV i mindre anläggning för 1-2 000 kronorhushåll. Att man en ansluta villahushåll till ett större kabel-TV-nät StjämTVnätet, Svenska ett Kabel-TV kostar vanligen 3-4 000 kronorhushåll. Enligt rapporten innebär detta, sammanfattningsvis, att stora kabelnät fonväxa långsamt medan de riktigt små näten ökar relativt snabbt. Totalt sätter att har kabel-TV-marknaden under den senaste tiden endast ökat obetydligt. sett Branschorganisationen Svenska Kabel-TV-Föreningen uppger antalet abonhos sina 78 medlemsföretag vid utgången av år 1993 till 1,8 miljoner nenter hushåll.

Kabelkanalerna

Eftersom ingen registreringsplikt, licens eller motsvarande, föreligger när det gäller kommersiella kabelsändningar saknas precisa uppgifter om denna mer verksamhet. uppskattningar Kabelnämnden, den hittillsvarande tillsynsmyndighe- De kan göra bygger tidningsuppgifter samt informella kontakter med de ten, nätinnehavarna, Svenska Kabel-TV AB, StjämTVnätet, Kabelfyra stora Vision KB och Sweden On Line. I juni 1994 distribuerades ett 30-tal kanaler med kommersiella egensändningar i form vanliga med rörliga bilder i kabelnäten. Ytterligare av program mellan 30 och 50 egensändningar beräknas förekomma i lokala kabelnät i rullande text-TV-inforrnation, s.k. kabeltextsändningar. form av Tre de kommersiella kabelkanalema intar en särställning genom att de av sänds antal orter, har långa sändningstider samt en professionell ett stort programutfomming och liknar sålunda satellitsända TV-kanaler. Dessa är för närvarande TV 21 Spelkanalen, Z-TV och TV 6TV G. Några ytterligare kanaler tills nyligen också hörde till denna grupp har numera upphört som egensändningar, nämligen Cable Jukebox, FilmMax och TV-Shop. som har helt upphört med sin verksamhet, FilmMax tillhandahålls Cable Jukebox satellitkanal och TV-Shop har övergått till att sända före numera enbart som och efter ordinarie prograrnblock i satellitsända kanaler. TV 21 startade i 1993 med Göteborgs Lokal-TV AB som huvudman mars 24-timmars spel- och underhållningskanal. Utöver vanliga undersom en hållnings- och magasinprogram är kanalen i huvudsak inriktad på att sända spel och tävlingar, vanligtvis i form interaktiva grafiska dataspel där lek, av tittaren kan delta mot avgift genom Telias O71-nummer. Sedan våren 1994 drivs kanalen TV 21 Spelkanalen AB som till helt av nyligen ägdes GE Programutveckling AB i sin tur ägs till 30 procent av som Scandinavian Broadcasting System S.A. SBS i Luxemburg. Sedan maj av SBS självt majoritetsägare 75 procent till TV 21 Spelkanalen AB. 1994 är

Den övriga radio- och TV-verksamheten

Kanalen når över l miljon hushåll i Stjäm-TV-nätet i Stockholm och i kabelnät tillhörande Svenska Kabel-TV AB ett 20-tal större orter. Z-TV startade sina reguljära sändningar i maj 1992. Kanalen är en reklamfmansierad ungdomskanal med ungefär samma spridning TV 21. Bakom som programföretaget Z-TV AB står Industriförvaltnings AB Kinnevik via sitt dotterbolag Medvik AB. Sändningstiden är cirka 8 timmar per dygn med debatt-, prat- och musikprogram, långñlmer och serier, allt på svenska eller med svenska undertexter. Sändningen under övriga tider av dygnet av dataproducerade privatannonser i en programslinga, s.k. Gula TV:n, pågick som under en tid i kanalen, har nu övertagits Kinneviks kabelkanal TV av nya 6T V G. TV 6lV G startade sina sändningar i april 1994. Verksamheten bedrivs av Stuvik AB, också det ett företag inom Kinnevikkoncemen. TV 6T V G marknadsförs som två kanaler, ligger i tidsföljd TV-kanalmen samma plats, TV G under fyra timmar eftermiddagen och TV 6 mellan fyra och fem timmar från kl. 18.00. TV G är en renodlad s.k. homeshopping-kanal med förevisning av produkter tittaren omedelbart kan beställa telesom per fon. Kanalen liknar TV Shop, produkterna hänförs dock till skilda företag utanför programföretaget. TV 6 är en reklamfinansierad kanal som uppges vända sig främst till kvinnor med i huvudsak amerikanska långñlmer, serier och pratprogram, allt med svenska undertexter. TV 61 V G torde redan ha nu nått en spridning i nivå med TV 21 och Z-TV. Förhandlingar distribution om genom ytterligare kabelbolag pågår.

Lokala kabelsändarföretag

Lokala TV-sändningar av icke-kommersiell karaktär kan etableras av sammanslutningar, juridiska personer, bildats just för att öppna kabelnäten som en ort oftast en kommun för olika intressen och meningsriktningar. Formen kan vara ideella föreningar, stiftelser eller aktiebolag. Kabelnärrmdens förordnande dessa lokala kabelsändarföretag innebär av att varje innehavare av kabelnät som når fler än 100 bostäder inom området är skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla kanal i sitt nät för det förordnade en företagets sändningar den s.k. lokalkanalen eller gratiskanalen. Förordnade lokalkanaler fanns i juni 1994 29 orter i Sverige med sammanlagt cirka 1 miljon anslutna bostäder. Det motsvarar ungefär hälften de av kabelanslutna bostäderna och cirka en fjärdedel av det totala antalet bostäder i landet.

SOU 1994: 105

Lokala TV-stationer 1994 med förordnande från Kabelnämnden

Namn Kommun Räckvidd bostäder

Stockholms län Järfälla Lokal-TV Järfälla 18 000 Kanal BoTVid Botkyrka 26 000 Sollentuna Lokal-TV Sollentuna 15 000 Öppna Kanalen Stockholms Stad 274 000 Nacka Lokal-TV Nacka 6 000 SAM-TV Sigtuna 8 000 Uppsala län TV Uppsala Uppsala 41 000 Södermanland Eskilstuna Television Eskilstuna 26 000 Östergötland Norrköpings Lokal-TV Norrköping 30 000 TV Motala Motala 7 000 Jönköpings län TV Värnamo Värnamo 3 000 Malmöhus län TV Malmö Malmö 105 000 Helsingborg Vision Helsingborg 42 O00 Göteborgs Kållevisionen Göteborg 155 000 och Bohus län Uddevalla Lokal-TV Uddevalla 10 000 Älvsborgs län Åmåls Lokal-TV Åmål 2 200 Alingsås Lokal-TV Alingsås 5 000 Skaraborgs län Skövde Lokal-TV Skövde 9 000 Värmlands län Karlstad Lokal-TV Karlstad 17 000 Örebro län Örebro Lokal-TV Örebro 35 000 Västmanland Lokal-TV Västerås Västerås 45 000 Gävleborgs län Gävle Lokal-TV Gävle 25 000 Sandviken Telev. Sandviken 10 600 Västernorrland När-TV Sundsvall Sundsvall och Timrå Timrå 23 000 Jämtlands län TV-Berg Berg 500 Västerbotten Umeå Lokal-TV Umeå 19 000 Active Television Skellefteå ll 500 Norrbottens län Piteå Lokal-TV Piteå 10 500 Räckvidd antal bostäder Summa: 979 300

Sändningsverksamheten vad gäller omfattning och inriktning varierar mycket mellan kanalerna. Egenproducerade program med rörliga bilder sänds mellan l och 20 timmar vecka plus repriser. Därtill kommer rullande per kabeltext. Bland dem medverkar finns bostadsbolag och hyresgästföreningar. som Målsättningen är skapa samhörighet och göra de egna bostadsområdena att attraktiva. Kommunala förvaltningar gör program om trañk, byggplaner, 92

Den övriga radio- och TV-verksamheten

biblioteksverksamhet och liknande. TV-utsändningar från kommunfullmäktiges debatter är vanligt förekommande. För nyhetsbevakningen etableras lokalt ofta samarbete med pressen. Myndigheter och institutioner, t.ex. polisen och arbetsförmedlingen, deltar på många orter med informationsprogram. egna Bland de kyrkliga församlingarna är det Svenska Kyrkan och Pingstkyrkan som är mest engagerade. Engagemanget från näringslivets sida gäller framför allt medieföretag av olika slag. Fackliga organisationer medverkar i Helsingborg, Västerås och Sandviken. Samarbete med skola och barnomsorg är etablerat i Gävle, Skövde, Stockholm och Botkyrka. Studieförbund och folkhögskolor samarbetar ofta med TV-stationema om utbildning. På universitetsortema slutligen utnyttjas lokalkanalerna för forskningsinfonnation. De förordnade sändarföretagen skall enligt bestämmelserna sträva efter vidaste möjligaste yttrandefrihet och informationsfrihet. Även när de på tar sig en mer aktiv roll än att enbart samordna programönskemål skall de värna om allsidigheten i programverksamheten och verka för att så många intressen som möjligt tillgodoses.

Satellitsändningar i svenska kabelnät

TV-utbudet i hushåll som är anslutna till större kabelnät utgörs i allt övervägande del av vidaresändning av utländska satellitkanaler. I juni 1994 vidaresändes totalt cirka 35 TV-kanaler från satellit i svenska kabelnät. Tekniskt sett kan för närvarande cirka 80 satellit-TV-kanaler inom tas emot landet, i vart fall i södra Sverige. Av dessa är det emellertid enbart cirka 35 för vilka det har tecknats upphovsrättsliga avtal för vidaresändning i svenska kabelnät. Ett modernt kabelnät är i regel utrustat för distribution av cirka 30 TVkanaler. Härav används cirka 10 kanaler för dels de marksända rikstäckande kanalerna Kanal TV 2 och TV4 som omfattas kabellagens sändningsav plikt, dels varierande i olika delar landet- grannlandskanalema såsom - av Finlands TV, danska TV l och TV 2 eller norska NRK och TV och dels en eller flera av de Överregionalt spridda kabelkanalema Z-TV, TV 21 eller TV 6IV G. Vidare förekommer ett antal lokal-TV orter genom ett förordnat kabelsändarföretag ocheller ett kommersiellt programföretag. Slutligen ingår i de flesta kabelnät en inforrnationskanal med huvudsakligen text-TV-sändningar. Därutöver finns det i ett genomsnittligt kabelnät sålunda plats för cirka 20 av de 35 upphovsrättsligt tillåtna satellitkanalema. Ibland kan två eller flera programkanaler dela TV-kanalplats, t.ex. TNTCartoon, där Cartoon en sänder tecknade serier under dagtid från kl. 8.00 till kl. 20.00, medan TNT

SOU 1994: 105

sänder klassiska långfilmer under kvällen och natten. På så sätt kan något fler än 20 satellitkanaler ingå i ett kabelbolags utbud. I det svenska kabel-TV-utbudet som helhet ingår för närvarande sex svenskspråkiga respektive helt Svensktextade kanaler, minst tretton engelskspråkiga och cirka tio från andra språkområden. Av de kanaler riktar sig till svensk publik är två reklamñnansex som en sierade allmänna underhållningskanaler, TV 3 Sverige och Femman, och fyra abonnentfinansierade s.k. högpriskanaler prerniumkanaler med framför allt långfilmer även TV-miniserier samt idrotts- och musikevenemang, men nämligen FilmNet Plus, Filmnet the Complete Movie Channel, TV 1000 och

FilmMax. TV 3 reklamfinansierad programkanal med huvudinriktning är en allmän underhållning. Kanalen förekommer i tre versioner, TV 3 Danmark, TV 3 Norge och TV 3 Sverige, och sänds krypterat för att begränsa mottagupphovsrättsliga skäl till Skandinavien. Marknadsföringen till husningen av håll med privatparaboler sköts Kinnevik-bolaget Viasat. TV 3 distribueras av i samtliga svenska kabelnät som en s.k. gratiskanal i basutbudet. Som programbolag för TV 3 det brittiska bolaget TV 3 Broaduppges casting Ltd. med säte i London. TV 3 ägs till 91 procent av Industriförvaltnings Kinnevik AB och till 9 procent av Invik Co AB. Större delen sändningarna i TV 3 Sverige länkas upp till satelliten av ASTRA 1A från satellitstation nära London. Vissa egenproducerade proen länkas emellertid i Sverige Sveriges Utbildningsradio AB i gram upp genom Stockholm. Dessa är ofta producerade av svenska produktionsbolag program formellt är oberoende programbolaget, men tillhör Kinnevikkonsom av bl.a. Strix Television AB, MTV AB Kungälv, Kanon Television cemen, AB, Moderna Tider Förlags AB samt postorderföretaget TV-Shop Sverige AB. Reklamförsäljningen till kanalen liksom till kabelkanalen Z-TV sköts av svenskt bolag Airtime AB som till 55 procent ägs av Kinnevikett annat koncemen. För marknadsföring och kundkontakter har TV 3 ett svenskt dotterbolag TV 3 AB med säte i Stockholm. Den brittiska tillsynsmyndigheten Independent Television Commission ITC meddelade i maj 1994 att den hade utfärdat en licens till TV 3:s programföretag TV 3 Broadcasting Limited vilket innebär att den brittiska staten införstådd med att TV 3 Sverige faller under brittisk jurisdiktion. är Femman tidigare TV 5 Nordic är reklamfinansierad programkanal en inriktning allmän underhållning. med en Bakom kanalen stod tills nyligen det svenska bolaget Startskottet 34582 med i Stockholm. Bolaget ändrade i juni 1994 namn till Broadcast AB säte Sverige Femman AB Femman AB. Det svenska bolaget ägs till 75 procent ett medieföretag i Luxenburg, av Scandinavian Broadcasting System S.A. SBS och till 25 procent av Sanna Holding AB. SBS är börsnoterat i New York och ägs av den amerikanske 94

Den övriga radio- och TV-verksamheten

mediemannen Harry Sloan med partners. I slutet år 1993 såldes 16 av procent av aktierna i SBS till det amerikanska TV-bolaget ABC med rätten att totalt nå en ägarandel av 25 procent. ABC har tidigare köpt in sig som delägare i TVkanalerna Eurosport och det tyska RTL 2 äger produktionsbolag samt i Spanien, Frankrike och Tyskland. SBS är majoritetsägare utöver i Femman AB även i andra skandinaviska medieföretag, bl.a. den svenska kabelkanalen TV 21 Spelkanalen AB, satellitkanalen TV Norge, de danska lokal-TV-stationema Kanal 2 i Köpenhamn och TV Fynboen samt är delägare i GE Programutveckling i Göteborg som i sin tur är ägare till programmet Bingolotto och lokal-TV-stationen Kanal Göteborg. Frågan om vilket bolag är satellitprogramföretag som i satellitlagens respektive TV-direktivets mening prövas för närvarande både de svenska av och luxemburgska radio- och TV-myndighetema. SBS har nyligen ansökt om en koncession enligt Luxemburgs medielagstiftning och sig anser vara satellitprogramföretag för Femman enligt den svenska satellitlagen. Det svenska bolaget Femman AB har i sin bolagsordning skrivit in ett förbud för bolaget mot att idka verksamhet satellitprogramföretag som enligt satellitlagen. Filmnet utgörs av två premiumkanaler FilmNet Plus och FilmNet the Complete Movie Channel, som marknadsförs tillsammans till paketpris ett av för närvarande 179 kronormånad. FilmNet-kanalema kan abonneras av hushåll med parabolmottagning DTH samt i alla större kabelnät. Bakom FilmNet-kanalema står det svenska bolaget FilmNet Television AB med säte i Stockholm. Det svenska bolaget är helägt dotterbolag till FilmNet International Holdings BV med säte i Holland. Moderbolaget ägs numera till 45 procent av det schweiziska bolaget Compagnie Financiêre Richemont AG som säljer tobaks- och lyxvaror och ägs av den sydafrikanska familjen Butler, till 45 procent av den sydafrikanska ñlmkanalen M-Net och till 10 procent av det luxemburgska medieföretaget Compagnie Luxembourgoise de Télédiffusion CLT. Inom FilmNet-koncernen har bildats särskilt ett bolag, MultiChoice, för marknadsföring betal-TV, av med dotterbolag i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Holland och Belgien. MultiChoice Sverige AB har hand om försäljning, distribution, abonnemangshantering och kundservice för dels FilmNets två egna kanaler och dels andra betalkanaler såsom BBC World Service Television, CNN, Discovery, the Childrens Channel, MTV och Eurosport Nordic. TV 1000 tillhandahåller två premiumkanaler, TV 1000 och Film- Max. TV 1000 och FilmMax marknadsförs till hushåll med privatparaboler genom ett särskilt Kinnevik-bolag, Viasat. Priserna månad varierar beper roende på betalningsperiod: 184-199 kronor för båda kanalerna, 164-179 kronor för enbart TV 1000 och 82—89kronor för enbart FilmMax. I kabelnät marknadsförs TV 1000 alla större kabelbolag till pris inom av ett nämnda 95

4 14-0979

SOU 1994: 105

marknadsförs emellertid enbart inom nät tillhörande intervaller. FilmMax

Kabel-TV AB Kabelvision KB där FilmMax ingår i det Svenska samt

utökade basutbudet kostar 100 kronormånad. som

och FilmMax står det svenska bolaget TV 1000 Sverige Bakom TV 1000

april 1994 meddelade emellertid den brittiska AB med säte i Stockholm. I

Independent Television Commission ITC att den har tillståndsmyndigheten

det brittiska bolaget TV 1000 London Limited. Inneutfärdat en licens till

gäller eventuellt brittiskt ansvar enligt TVdenna licens vad ett börden av

1000 Sverige AB har i vart fall i juni 1994 anmält sig direktivet är oklar. TV

registrering satellitprogramföretag enligt satellithos Kabelnämnden för som

lagen.

TV 1000 Sverige AB och dess brittiska dotterbolag Det svenska bolaget

Industriförvaltnings Kinnevik AB, 31,25 procent av ägs till 62,5 procent av

mediebolaget Time WarnerHBO och 6,25 procent av den det amerikanska

franska filmkanalen Canal Plus.

engelskspråkiga kanalerna det svenska kabel-TV-utbudet är Av de

CNN International, internationell version av den två rena nyhetskanaler: en

nyhetskanalen CNN Cable News Network och den engelska amerikanska

övervägande aktualitetsinriktade är också BBC World Service Sky News.

amerikanska Worldnet har US Information Television Europe och den som

NBC Super Channel är allmän underhållnings- Service som huvudman. en

nyheter, musik, sport, film och nöjesprogram. kanal med en blandning av

inriktad populärvetenskap inom natur, kultur, histo- Discovery Channel är

Childrens Channel och Cartoon riktar sig till barn och ungria och geografi.

i internationell och nordisk version dom. Eurosport, som förekommer en en

med svenska och andra skandinaviska den senare med ett antal program

sportkanal. MTV Music Television Europe och kommentatorer, är en ren

Television musikkanaler. TNT Turner Net- CMT Country Music är rena

sig helt åt klassiska Hollywoodfilmer. Flera av de work Television ägnar

i del sitt programutbud svenska underengelskspråkiga kanalerna har en av

Children s Channel, Discovery Channel och TNT. texter, t.ex.

språkområden vidaresänds endast enstaka kanaler, med Från andra

varifrån sedan slutet 1993 tre satellitkanaler undantag från Tyskland av

nämligen Deutsche Welle statligt finanvidaresänds i svenska kabelnät, - en

magasinprogram tyska, engelska och sierad utlandskanal med nyhets- och

privata underhållningskanaler RTL spanska samt Tysklands två största för närvarande företrädda språkområdena är Television och Sat De övriga

TV E Intemacional, italienska Rai Uno, grekiska franska TV 5, spanska

kroatiska, turkiska TRT International, arabiska ET l, ryska Moskva 1,

Television Center och japanska J STV. MBC Middle East kabelbolag tillgängliga kanalutbudet växlar snabbt Det för svenska

ägandeförhållanden i bakomliggande företag, upphovsändrade grund av

programföretagens snabbt växlande marknadsberättsliga avtalsvillkor eller

Den övriga radio- och TV-verksamheten

dömningar. Även kabelbolagens utbud av kanaler och abonnemangsvillkor till hushållen styrs av rent affärsmässiga kalkyler.

TV-kanaler i svenska kabelnät några tabeller - Här följer nu några tabeller de TV-kanaler i svenska kabelnät fanns om som i juni 1994. Det bör anmärkas att förhållandena förändras så snabbt att uppgifterna möjligen inte i alla detaljer längre stämmer med vad som anges i texten .

Programkanalen delar transponder med: svenska I huvudsak utländska heltäckande svensk program, men text. sv Vissa program med svenskt ljud. sv Vissa med svenk program text. 4 Längre tidpå helger, dessutom tillkommer alla dagar TV-shoppmg. I huvudsak markdistribuerad, satellit i enstaka kabelnät. per

Satellitkanaler Språk Timmar

3 Sat tyska 17 BBC World Service Television Europe engelska 24 Cartoon Network TNT engelska sv 14 Childrens Channel engelska sv 1 1 CMT Country Music Television Europe engelska 24 CNN Cable News Network International engelska 24 Discovery Channel CMT engelska sv 8 DW Deutsche Welle Worldnet tyskaengspa 17 ET l grekiska 10 Euronews tyengsp/fr/it 20 Eurosport International engelska 18 Eurosport Nordic engelskasv 18 FEMMAN f.d. TV 5 Nordic svenska 8 FilmMax svenska 24 FilmNet Plus svenska 24 FilmNet The Complete Movie Channel svenska 24 Horizont Moskva 1 ryska 16 JSTV Japan Satellite Television japanska 1 l MBC Middle East Broadcast Center arabiska 8 MTV Music Television Europe engelska 24 NBC Super Channel engelska 20 NRK Norsk Rikskringkasting norska 9 Rai Due italienska 24 Rai Uno italienska 24 RTL Television tyska 24 Sat 1 tyska 19 Sky News engelska 24 TNT Cartoon Network engelska sv 10 TRT International Avrasya turkiska 8 TV Croatia kroatiska 7 97

SOU 1994: 105

Satellitkanaler Språk Timmar

TV 1000 svenska 24 TV 3 Sverige svenska 10 TV 4 Nordisk Television svenska 12 TV 5 franska 24 TVE Intemacional spanska 20 Worldnet DW Deutsche Welle engelska 7

Total sändningstid normalt dygn 610 timmar per

Marksända kanaler Språk Timmar

SVT Kanal l svenska 15 SVT TV 2 svenska 12 TV4 AB svenska 12 F I V Finlands TV Stockholm + 24 orter finska sv 9 Danmarks Radio, TV 1 endast i Sydsverige danska 9 Dansk TV 2 endast i Sydsverige danska 8 Total sändningstid dygn 65 timmar per

Egensändningar i kabelnät Språk Timmar

TV 6 Svenska Kabel-TV, Stjäm-TV-nät svenska 5+ TV-shop TV 21 Svenska Kabel-TV, Stjärn-TV-nät svenska 24 S-TV Svenska Kabel-TV, Stjäm-TV-nät svenska 9+text Lokalkanalen 29 orter med svenska 1-5+text kabelsändarföretag Kommersiell lokal-TV 50-tal orter svenska l-3+text

Informationskanaler med enbart kabeltext svenska text Total sändningstid dygn ca 70 timmar per

Total sändningstid dygn i alla kanaler cirka 750 timmar per

Kabel-TV-utbudet och priser några tabeller — Samma reservation anfördes i det närmast föregående avsnittet kan även som anföras såvitt de uppgifter kabel-TV-utbudet och priser från i juni avser om kommer redovisa. Även här sker alltså snabba för- 1994 som jag nu att ändringar.

kabelbolagens utbud i Stockholm De stora -Svenska Kabel-TV AB Sv KTV

-AB Stjärn-TV-nätet StjämTV

-Kabelvision KB KabVis Sweden On Line SOL

Den övriga radio- och TV-verksamheten

Prograrnkanal delar transponder med angiven kanal Must Ingår i must carry-utbudet tillgänglig för alla resp. Bas Ingår i basutbudet

Pay 1 Betal-TV-kanal som säljs separat Pay X Ingår i betal-TV-paket X kanaler om BasPay X Medföljer kanal i basutbudbetal-TV-paket annan

Satellitkanaler Sv KTV StjärnTV KabVis SOL

3 Sat - —— — — BBC World Service Television Europe Pay 10 Pay 6 Pay 10 Pay 16 Cartoon Network TNT Pay 10 Pay 6 Pay 10 - Childrens Channel Pay 10 Bas Pay 10 Pay 16 CMT Country Music Television Europe Pay 10 Pay 6 Pay 10 - CNN Cable News Network International Pay 10 Bas Bas Bas Discovery Channel CMT Pay 10 Pay 6 Pay 10 Pay 16

Euronews - - - - Eurosport International Bas Pay 10 - Pay 16 Eurosport Nordic Pay 10 Bas - - FEMMAN f.d. TV 5 Nordic Bas Bas Pay 10 Pay 16 FilmMax Pay 12 Pay 10 - - FilmNet Plus Pay 2 Pay 2 Pay 2 Pay 12

FilmNet The Complete Movie Channel Pay 2 Pay 2 Pay 2 Pay 12

Horizont Moskva l Pay 8 Pay 16 - - JSTV Japan Satellite Television - - — — MBC Middle East Broadcast Center Pay 8 - - Pay 16 MTV Music Television Europe Bas Bas Bas Pay 16 NBC Super Channel Bas Bas - Pay 16 NRK Norsk Rikskringkasting Pay 1 Pay 10 — - Rai Due - - - - Rai Uno Pay 3 — - — RTL Television Pay 3 — — — Sat 1 Pay 3 - - - Sky News Pay 10 Bas Pay 10 Pay 16 TNT Cartoon Network Pay 10 Pay 6 Pay 10 - TRT International Avrasya Pay 8 Pay 16 - —

TV 1000 Pay 12 Pay 1 Pay 1 Pay 1 TV 3 Sverige Bas Bas Bas Pay 16 TV4 AB - - - - TV 5 Bas Pay 8 Bas Pay 16 TVE Intemacional Pay 10 Pay 8 Bas Pay 16 Worldnet DW Deutsche Welle Pay 8 Bas - Pay 16

SOU 1994: 105

Marksända kanaler Sv KTV StjämTV KabVis SOL

SVT Kanal l Must Must Must Must SVT TV 2 Must Must Must Must TV4 AB Must Must Must Must Fl V Finlands TV Stockholm +24 orter Bas Bas Must Must Danmarks Radio, TV 1 endast i Sydsverige olika Must - - Dansk TV 2 endast i Sydsverige olika Must - ~

Egensiindningar Sv KTV StjämTV KabVis SOL

TV Shop - - - - TV 6 Bas Pay 6 - - TV 21 Bas Bas - - Z-TV Bas Bas - - Lokalkanalen 24 orter Must Must Must Must Kommersiell lokal-TV SO-tal orter Bas - - - Informationskanaler Bas Bas Must Must

Priser

Kabel-TV-bolagUtbud Beteckning i Kostnad per tabellen månad

Svenska Kabel-TV Anslutningsavgift - Basutbudet Bas 30 Dekoder entréavgift engångsavgift 595 Dekoderhyra 69 TV Mix 10 kanaler Pay 10 D+69 EuroMix 3 kanaler Pay 3 D+59 FilmNet entréavgift engångsavgift 250 FilmNet 2 kanaler Pay 2 D+179 TV 1000 entréavgift engångsavgift 250 TV 1000 1 kanal Pay 1 D+169 FilmMax l kanal Pay 1 D+69 FilmMax + TV 1000 2 kanaler Pay 2 D+189 Grannlandskanaler per kanal Pay 1 D+30

Månadskostnad för hela utbudet 595 kr inkl. dekoderhyra, utan entréavgifter, utan grannlandskanaler

Den övriga radio- och TV-verksamheten

Kabel-TV-bolagUtbud Beteckning i Kostnad per tabellen månad 2. Stjärn-TV-nätet Anslutningsavgift Basutbud - Bas 102 from 17:109 Kompletta basutbudet 6 kanaler Pay 6 41 from 17: 59 Internationella utbudet 8 kanaler Pay 8 78 Entréavgift till första filmkanal vid abonnemang kortare än 12 månader engångsavgift 250 - FilmNet 2 kanaler Pay 2 179 TV 1000 l kanal Pay 1 169

Månadskostnad för hela utbudet 569 kr from 17: 594 utan entréavgift

Kabel-TV-bolagUtbud Beteckning i Kostnad per tabellen månad 3. Kabelvision Entréavgift dekoder engångsavgift 245 Basutbud Bas 99 Utökat basutbud Pay 10 100 Entréavgift FilmNet 250 FilmNet 2 kanaler Pay 2 179 TV 1000 Pay 1 169

Månadskostnad för hela utbudet 547 kr utan entréavgift

Sweden On Line Betal-TV-utbud Pay 16 91 Entréavgift FilmNet 250 FilmNet 1 eller 2 kanaler Pay l2 179 Entréavgift TV 1000 250 TV 1000 Pay l 169

Månadskostnad för hela utbudet 439 kr utan entréavgifter

SOU 1994: 105

3.2 Närradio

Tanken bakom närradion är att den skall vara en åsiktsradio ideell grund. Det är därför bara vissa ideella organisationer och församlingar m.fl. som kan få tillstånd att sända över ett visst begränsat område. Försöksverksamheten med närradiosändningar startade i april 1979 och den 1 januari 1986 blev verksamheten permanent. Verksamheten omfattade år 1993 cirka 155 sändningsområden. Närmare 1 600 organisationer deltar. Verksamheten regleras främst i närradiolagen 1982:459. I samband med att den lokalradiolagen tillkom blev det tillåtet att sända reklam m.m. i nya närradion.

3.3 Lokalradio

Den l april 1993 trädde lokalradiolagen 1993:120 i kraft. Lagen gör det möjligt att etablera privata reklamñnansierade lokalradiostationer. Varken staten, kommuner och landsting eller företag inom dagspress eller som bedriver public service-verksamhet kan tillstånd. Inte heller kan någon få mer lokalradiotillstånd. Ett villkor för att sändningar skall få ske är att än ett sökanden är beredd att betala årlig avgift för det tilldelade sändningstillen ståndet. Om det finns två eller fler sökande arrangeras en offentlig auktion, vilket har varit fallet med alla hittills utdelade tillstånd. För dessa har tillståndsinnehavama åtagit sig att betala årsavgifter mellan 50 000 kronor och 3 050 000 kronor. Alla tillstånd gäller till utgången av år 2000. I april 1994 fanns det lokalradiostationer 24 orter. I Stockholm har tio tillstånd delats ut, i Göteborg fem och i de övriga orterna vardera två tillstånd.

3.4 Text-TV

En del TV-signalens överföringsmöjligheter kan användas för att sända av särskild textinfonnation, text-TV. Text-TV har i huvudsak två användningsområden. Det är programtextning, t.ex. när skådespelarnas repliker i utena ländska filmer textas eller det sänds annan textinformation som komplement till vad sägs i vanliga TV-program. Textningen kan också vara en som serviceåtgärd för TV-tittare med nedsatt hörsel. Den andra text-TV innebär att TV-företaget, vid sidan de typen av av vanliga TV-programmen sänder separata textade informationssidor som fyller hela TV-rutan. Sidorna är samlade i grupper efter ämnesområden, t.ex. utrikesnyheter, inrikesnyheter, sport, väder osv. TV-tittaren har en valmöjlighet när det gäller ta del sådan information. Det är numera även möjligt för att av TV-tittaren att med hjälp sin knapptelefon annonsera eller att spela olika av

Den övriga radio- och TV-verksamheten

typer av spel i text-TV. I samtliga fall kan sändningen tas emot av flera samtidigt. För att sända de textade sidorna används som regel outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. I andra fall kan hel kanal en eller delar av en sådan tas i anspråk. Det sänds hämtas från dator och som en förmedlas genom radio- eller trådsändning. Textsändning av detta slag går till så att ett visst antal sidor sänds cykliskt. När den sista sidan har sänts, upprepas alltså sändningen av den första sidan. Informationssidorna är numrerade och TV-tittaren kan välja önskad sida. För att kunna ta emot text-TV av detta slag krävs särskilt utrustad en mottagare och en dekoder. Vidare krävs knappsats för sidval Det en m.m. nu beskrivna slaget av text-TV betecknas sökbar text-TV prop. 19909l:l49 som s. 125. I takt med att gamla TV-apparater bytts ut mot har också antalet nya personer med tillgång till text-TV ökat. I oktober 1992 hade 60 procent av svenska folket tillgång till text-TV, vilket innebär att under de senaste tio åren 200 000 hushåll årligen har skaffat sig text-TV. En genomsnittlig dag under år 1992 tittade 32 procent av text-TV-innehavarna text-TV. Den vanligaste typen av sökt information var under år 1990 programsidan dagens TVom program. Av andelen tittare sökte 40 procent denna tjänst medan 17 procent sökte inrikesrubriker och inrikesnyheter.

Sändningar för hörselskadade

Sändningar för hörselskadade bedrivs huvudsakligen inom ramen för public service-företagens åtaganden enligt avtalen. Sveriges Dövas Riksförbund SDR erhåller statsbidrag för produktion videogram av för döva. För budgetåret 199494 har 17,5 miljoner kronor anslagits till verksamheten. Av anslagsframställan för budgetåret 199394-199596 framgår följande. En stor del av SDR:s visas bl.a. inom för TV 2:s program ramen nyhetssändningar teckenspråk Nyhetstecken. Fr.o.m. 1993 sänds mars programmet under fem minuter varje vardag. SDR producerar också magasin-, barn-, ungdoms-, kultur- och infonnationsprogram. Andra distributionsmöjligheter finns emellertid också. Hela programproduktionen distribueras t.ex. via videokassetter till dövföreningar, dövskolor, bibliotek m.fl. Det gemensamma tittandet hos dövföreningar är dock i avtagande. Den korta aktualitetstiden för vissa medför vidare utlåningssystemet program att inte alltid fyller sitt syfte. Under budgetåret 199495 räknar SDR med att större delen av dess videoproduktion kommer att nå döva SVT:s sändningar. genom För närvarande får SDR inte någon ersättning från SVT for dessa program. Av de döva utnyttjar 70 procent kontinuerligt prograrntextningen och 95 procent det veckonyhetsprogram då sändes SVT prop. 1991922140 som av s. 57. Av SDR:s anslagsframställan framgår vidare att döva ungdomar tittar på TV minst fem timmar per dag. 103

SOU 1994: 105

3.6 Sändningar för synskadade

Sändningar för synskadade bedrivs främst inom ramen för lagen 1981:508 om radiotidningar. Verksamheten kräver tillstånd. Tillstånd att sända radiotidning ges till ägaden nyhetstidning som skall sändas. Det krävs dock att nyhetstidren av ningen kommer ut med minst ett nummer i veckan och att den i princip har en upplaga tvåtusen exemplar utgivningstillfälle för att tillstånd skall om per kunna ges. Begreppet radiotidning täcker dels inlästa, radiosända versioner, dels radiosända texter enligt RATSRAPS-metoden. Den förstnämnda metoden innebär vanligen att två radiotidningar sänds fem nätter i veckan i kodad form över Pl-frekvenserna under vardera 90 minuter. Kassettbandet, normalt har en maximal kapacitet 90 minuter, som aktiveras signal varvid den aktuella radiotidningen spelas in. Det är av en även tekniskt möjligt att använda 110 minuters band. RATSRAPS-metoden innebär i korthet att allt textmaterial i Den senare sätteridatom endast vissa bilder m.m. utelämnas med hjälp av datorer och FM- eller TV-sändare överförs till mottagaren genom etern. Hos mottagaen erfordras läsutrustning består av en mottagare och en dator. ren en som Texten kan då återges antingen i form av syntetiskt tal RATS eller i form av punktskrift RAPS. Så hela tidningens innehåll kan överföras på gott som väsentligt kortare tid än inlästa talutgåvor. Genom denna teknik kan motbl.a. bestämma vilken artikel han vill ta del av och få datorn att boktagaren vissa ord i denna. RATSRAPS-metoden har ännu inte fått särskilt stavera spridning. Dagens Nyheter, Gefle Dagblad, Göteborg-Posten samt stor Helsingborgs Dagblad använder sig dock av RATS-metoden. Det kan nämnas att SR medgett att Pl-nätet tills vidare används för radiotidningar mellan kl. 02.00 och 05.00 enligt yttrande daterat den 17 oktober 1989 ställt till Taltidningsnämnden. Bolaget är enligt avtalet med regeringen skyldigt att lämna utrymme för radiotidningar 7 §. Det är även möjligt att sända radiotidningar via telenätet. Denna verksamhet omfattas dock inte radiotidningslagen. Lagen omfattar inte heller postav distribution kassettidningar. Trots benämningen radio kan sådana tidav ningar även sändas tråd. Sändningarna omfattas då i stället av lagen genom 1991:2027 kabelsändningar till allmänheten. om Enligt uppgift från Taltidningsnämnden fanns det i juli 1993 sammanlagt 7 566 abonnenter fördelade 65 tidningar. Av dessa abonnenter prenumererade 6 568 på radiotidningar, 830 kassettidningar och 168 tidningar enligt RATS-metoden. Ett årligt statligt stöd över 100 miljoner kronor utgår för verksamhet sker inom för förordningen 1988:582 om statligt stöd till radiosom ramen och kassettidningar samt föreskrifterna KRFS 1988: 15 om statlig ersättning 104 för utgivning av vissa taltidningar.

4 Den

tekniska utvecklingen

Sammanfattning och slutsatser

Sannolikt kommer ett genombrott för digitaltekniken inom TV-området under andra halvan av 90-talet. USA och Europa siktar att föra in digital TVteknik med början 1994-1996. Det är fullt sannolikt att den tekniken slår nya igenom mycket snabbt de områden där fördelar och möjligheter är störst. Först kommer digitaltekniken via satellit- och kabel-TV-nät. Marknätet kommer senare med digitaltekniken, bl.a. Även grund av frekvensbrist. i telefoninätet kommer digitala TV-sändningar att etableras.

Vad innebär förändringen

0 I dag är den signal överförs från TV-bolaget som till tittaren analog. Analog överföring utnyttjar elektriska signaler som varierar kontinuerligt i förhållande till förändringar i bildinnehållet. Vid signalöverföringen utnytt-

jas i Sverige en standard som heter Phase Alternate Line PAL.

° Den nya digitaltekniken innebär bildinnehållet återges att i fonn av siffror i ett talsystem, nollor och ettor. Bilderna kodas och överförs i digital form till TV-tittaren.

Digitala överföringsstandarder som skall ersätta PAL är nu under utveckling.

Den grundläggande förklaringen till det kommande genombrottet är ekonomisk. TV-bolag och nätoperatörer stora möjligheter sänka distribuser att tionskostnaden TV-kanal och per att distribuera fler TV-kanaler till hushållen. När digitala överföringssystem används det är möjligt att komprimera signalen mycket kraftigt. Tack vare komprimeringstekniken är det till exempel möjligt att sända åtta gånger fler TV-kanaler via en befintlig satellit. De investeringar som behövs hos den sändande är marginella i förhållande till den väldiga kapacitetsökningen. Detta innebär att sändningskostnaden per TVkanal sjunker dramatiskt. Även via andra distributionsnät är det möjligt att kraftigt sänka distributionskostnaden TV-kanal. per Hur stora besparingar det kan kan bli fråga om varierar dock för olika nät. För satellitdistribution kan besparingarna kanske bli 90 procent jämfört med dagens kostnader, för marknät kanske 50 procent.

Alla inser att besparingspotentialen finns. Hur stora besparingar det kan bli beror på flera faktorer, därför går det ännu bara att göra skattningar. grova

SOU 1994: 105

Komprimeringen den digitala signalen görs med hjälp av mycket komav plicerade bildkodningsmetoder. Det är den snabba utvecklingen av alltmer avancerade integrerade kretsar lett till att dessa nya bildkodningsmetoder som kan användas vid TV-distribution. Nya bildkodningsmetoder har utvecknu lats på senare år. Världen över görs nu beräkningar av alla slag, hur stora besparingar är möjliga, vilka TV-tjänster kan erbjudas och så vidare. Det är uppenbart nya vi befinner i första fasen stor förändring och att det är svårt att nu oss av en överblicka konsekvenserna det kommande teknikskiftet. Att det komatt av är klart. Det hänt är att de första stegen i processen tagits och att mer som nu alltfler börjar bli medvetna om detta. Några saker står dock klara:

För TV-bolagen blir konsekvensen sikt ett stort prisras vid distribu- ° tionen. TV-bolagen kan välja att sänka sina sändningskostnader eller att utöka sitt utbud med flera kanaler. Trenden är att TV-utbudet utökas och

konkurrensen mellan TV-bolagen tilltar.

Ökad konkurrens mellan olika distributionsnät. Både tittare och TV-bolag ° kunna välja mellan flera nationella distributionsnät. Just nu ser kommer att det ut TV-satelliterna får större roll än tidigare. En satellit kan som om en sända 160 TV-kanaler till små hemparaboler i Europa. Marknät och kabel- TV-nät får ökad konkurrens. TV-tjänster kommer även via telefoninätet.

Sändningskapaciteten för TV kommer att öka kraftigt. Tittarna kommer inom några år erbjudas många fler TV-kanaler. Framför allt blir det fler att avgiftsfinansierade kanaler, betal-TV i olika former. Med de nya digitala distributionssystemen blir det möjligt sälja TV kanal, per program eller per minut. Kommersiella prograinbolag kommer att leta efter smala nischper grupper och sälja TV-tjänster just till dem.

För kunna digitalt utsända behöver den enskilde tittaatt ta emot program TV-apparat kan ta emot digitala signaler, eller en tillsats till sin ren en som Världen över diskuteras övergångstider 10 till 20 år, gamla mottagare. nu innan den analoga tekniken har ersatts. Tanken är att ge TV-hushållen lång tid

sig att byta till nya TV-mottagare. både programbolag och nätoperatörer kan övergångsperioden bli pro- För blemfylld. När sändningar måste ske parallellt med både digital och analog så ökar i många fall kostnaderna. Skiftet till teknik kräver så stora teknik, ny investeringar företag saknar tillräckliga resurser kan problem att att som hävda sig. Att digital-TV kommer inom några få år i Europa blev helt uppenbart i 1993 då Luxemburgs satellitbolag Société Européenne des Satellites början av med digitala TV-sändningar 1995. Även SES redovisade planer att börja

Den tekniska utvecklingen

satellitnätoperatören Eutelsat, ägt Västeuropas telebolag, vill snabbt börja av med digitala sändningar. Arbetet med att utforma europeiska standarder för digital TV har bedrivits med stor kraft. Den 10 september 1993 skrev 80 institutioner från 12 länder på ett Memorandum of Understanding MoU digitala TVsom anger att sändningar via satellit och kabel skall kunna starta år 1995. Intressentema bildar en särskild organisation, Digital Video Broadcasting DVB. DVB skall utarbeta förslag till standarder och bereda vägen för kommersiell lansering av digitaltekniken. DVB samlar många intressenter; ministerier, nätoperatörer, leverantörsföretag samt privata och publika TV-bolag. Sveriges Television, TERACOM

Svensk Rundradio AB, Telia AB och utvecklingsbolaget HD-DIVINE AB

har gått in i DVB. EU:s ministerråd fattade i juni 1994 beslut Gemenskapens politik i om fråga om digitala TV-sändningar. I resolutionen framhålls betydelsen av gemensamma standarder som möjliggör utveckling tjänster. Det är av nya viktigt att tekniken för kryptering och avkodning tillåter öppen och rättvis konkurrens, att konsumenternas intressen skyddas och piratverksamhet motverkas. I första hand bör en harmonisk utveckling främjas frivilliga genom överenskommelser mellan marknadsaktörema. Om sådana överenskommelser inte kommer till stånd, eller det behövs för att skydda fri konkurrens, om konsumentskydd eller andra viktiga allmänna intressen, bör reglerande åtgärder kunna tillgripas. Ministerrådet välkomnar Kommissionens avsikt att underlätta standardiseringsarbetet, främja frekvensplanering samt att föra en dialog med USA och Japan för att uppnå världsomspännande lösningar.

4.2 Digital

bildbehandling

Bakgrund

Den nya digitala kompressionstekniken och de fördelar den kan år huvudge förklaringen till det snabba genombrottet för digital TV. Vid själva överföringen av TV-signalen, från programföretaget till TV-tittaren, är det möjligt att minska den överförda informationsmängden med över 90 procent tack vare den nya teknik som nu är väg. Detta innebär att kostnaderna för överatt föra en vanlig standard-TV-kanal kommer att kunna sänkas dramatiskt när den nya tekniken helt slagit igenom. Hur stora besparingar det kan kan bli fråga varierar dock för olika nät, om understryker experterna. För satellitdistribution kan besparingarna kanske bli 90 procent jämfört med dagens kostnader, för marknät kanske 50 procent.

SOU 1994: 105

Digital kompressionsteknik ger möjlighet att sända många fler TV-kanaler via befintliga överföringsnät. Extrakostnadema är marginella i förhållande till den väldiga kapacitetsökningen. Därför är de möjliga besparingarna stora. För att uppnå dessa besparingar är det nödvändigt att både den som sänder den digitala signalen och den som tar emot den digitala signalen har rätt utrustning. Sändare och mottagare måste vara digitala. Vid massproduktion, med en världsmarknad som köpare, så kommer de nya digitala produkterna bland annat sändare och TV-mottagare heller inte att bli dyrare än dagens produkter som baseras den äldre analoga tekniken. Vissa bedömare menar till och med att de nya digitala produkterna borde kunna bli billigare än dagens analoga produkter. Förutsättningen för detta är att det finns en eller flera standarder för den digitala TV-tekniken så en massmarknad kan skapas för de nya produkterna. Det väsentliga är att skapa förutsättningar för massproduktion av de integrerade kretsar som behövs för de nya produkterna. Sett ur köparens synvinkel är det allra bäst om hela världen är enig om en enda standard. Då kan massproduktion och lägsta möjliga kostnad nås. Andra möjliga alternativ är att geografiska regioner, Nordamerika, Europa eller Östasien skapar stora som standarder. Om enskilda mindre länder väljer att skapa helt egna stanegna darder blir styckekostnaden mycket hög för de nya produkterna i dessa länder.

Övergången till digitaltekniken kommer dock att bli lång, sannolikt 10-15

år, eftersom dagens analoga utrustning måste bytas ut, det gäller både för överföringssystem och mottagare hos hushållen. Under övergångstiden används både analog och digital teknik. Det är först efter övergången till den digitala tekniken som de stora besparingarna blir möjliga. Under övergångstiden, när sändningar måste ske parallellt med både digital och analog teknik, ökar i många fall kostnaderna. Skiftet till ny teknik kräver så stora investeringar att företag som saknar tillräckliga resurser kan få problem att hävda sig. Konsekvensen kan bli minskade marknadsandelar eller till och med utslagning.

Moving pictures expert group MPEG Sedan början av 80-talet har det funnits stora förhoppningar om vad den digitala kompressionstekniken kan År 1986 kom viktigt genombrott. ge. ett En svenska experter lyckades överföra en TV-kanal med studiogrupp standardkvalitet med datahastigheten 34 miljoner databitar per sekund 34 Mbits. Tidigare krävdes 70 till 140 Mbits. I mitten av 80-talet startade arbetet i Moving Pictures Expert Group MPEG fick uppdraget att utarbeta en global standard för hur rörlig som bild, ljud och data skall överföras med digitalteknik. MPEG har bildats av två

Den tekniska utvecklingen

internationella standardiseringsorganisationer: International Organization for Standardization ISO och International Electrotechnical Commission IEC. Det är MPEG:s uppgift att ta fram standarder för själva komprimeringstekniken. När MPEG startade sitt arbete var det uppenbart att rörliga digitala bilder får många olika tillämpningar i framtiden, TV-distribution av traditionellt slag är bara en av dessa. Därför ingår det i MPEG:s uppdrag utveckla standaratt der även för tillämpningar i persondatorer. Framtidens persondatorer kommer att kunna ta fram rörlig bild bildskärmen, bildskärm samma som även an-

vänds för ordbehandling. När flera olika medier som text, stillbild och rörlig

bild kan användas tillsammans kallas detta multimedia. Produkter som baseras MPEG:s standarder kommer i framtiden att finnas bland annat i TV-bolagens distributionssystem, TV-apparater, videoapparater, dekodrar, CD-spelare och persondatorer.

Skarpa och mobila TV-bilder

Med digital teknik blir det möjligt att välja vilken kvalitet TV-bilden skall som ha hos tittarna och även vilka andra förutsättningar som skall gälla vid mottagningen, t.ex. om mobil mottagning skall möjlig. vara I en europeisk systemstudie, utförts föregångare som av en till DVB, har följande fyra alternativ lyfts fram:

- HDTV skarp-TV för bildkvaliteten. Bildformatet är 16:9. Den digitala

signalen ryms inom kanal med bandbredden 8 MHz. en 0 EDTV Enhanced Definition Television. Bilden beräknas motsvara studiostandard. Portabel mottagning är möjlig. Portabel mottagning innebär att tittaren bara behöver sprötantenn sin TV-apparat vid en mottagningen. Den digitala signalen ryms inom kanal med bandbredden 8 en MHz.

v SDTV Standard Definition Television. Bilden beräknas motsvara dagens PAL-standard. Bildformatet är 16:9. Fyra SDTV-kanaler inom ryms en kanal med bandbredden 7 eller 8 MHz.

0 LDTV Limited Definition Television. Bilden beräknas videomotsvara kvalitet. Tre LDTV-kanaler i kanal med bandbredden 7 eller 8 ryms en MHz om programmen skall kunna fordon i rörelse. tas emot av

Om de digitala överföringssystemen är flexibla kan programbolagen välja att sända en HDTV-kanal eller fyra SDTV-kanaler via 8 MHz-kanal. Detta en ger teoretiska möjligheter att låta bildkvaliteten för enskilda variera, program beroende programtyp. För fotboll behöver bilden bättre för nyhevara än ter. TV-mottagaren skall känna vilken signal tas av som emot.

SOU 1994: 105

Portabel och mobil mottagning beräknas bara vara möjlig vid sändningar marknätet fördel just vid sådana sändningar. via marknätet. Detta ger en

4.3 Överföringssätt

Fyra överföringssätt Vid TV-distribution till allmänheten kommer fyra överföringssätt att användas. Här behandlas enbart det sista ledet i de fyra överföringssätten, det led när signalen når fram till de mottagare som finns hos allmänheten. Marksändningar. TV-signalen sänds via tilldelade radiofrekvenser. Sän- ° dama är markbaserade. Hushållen fångar upp signalen med en egen villaantenn eller via en gemensam centralantenn. Satellitsändningar. TV-signalen sänds via tilldelade radiofrekvenser. Sän- ° darna är placerade i satelliter och sänder direkt till hushållen. Hushållen har en egen antenn hemparabol for mottagning. Kabel-TV-nät. Varje kabel-TV-nät har en huvudcentral och TV-signalen sänds från huvudcentral via kabel till de anslutna hushållen. Huvudcentralen hämtar TV-signaler från marknät, satellitnät och det allmärma telenätet. Det förekommer även att programmen sänds ut ursprungligt från kabelnätshuvudcentral. Det allmänna telefoninätet. TV-signalen sänds i princip från telefonstatio- via abonnentledningen till telefonabonnentema. Rent tekniskt går det nen att använda den befintliga abonnentledningen av koppar för TV-distribution.

Förutsättningar för digitala TV-sändningar Förutsättningarna varierar vid införande av digital teknik i de fyra överföringssätten.

Digital teknik imarknätet För att kunna introducera digital TV allmänt i Europa, dvs. skifta från analog till digital teknik vid terrestra TV-sändningar, måste Europa sannolikt genomföra frekvensplaneringskonferens och besluta om en plan för överen ny gången till digital teknik. Normalt inkallas en sådan konferens inom Internationella Teleunionen ITU. I dag är Sverige och övriga länder i Europa från 1961 den så kallade Stockholmsplanen. Denna plan bundna av en plan

Den tekniska utvecklingen

anger frekvensband och frekvenstilldelning för tenestra sändningar och baseras analog teknik. Europa saknar i dag en strategi för övergång till digitala sändningar i marknätet. Svenska intressenter HD DIVINE AB förordar att Europa genomför en frekvensplaneringskonferens 1997-1998 i syfte bereda väg for digitala att sändningar i marknätet i Europa. Post- och telestyrelsen har inte tagit ställning till detta förslag. Att ta ställning är svårt när Europa ännu inte gjort systemval anger Telestyrelsen.

Övergångsproblem i marlmätet

En central fråga är hur själva övergången till digital teknik i marknätet skall klaras. Det är ännu oklart och i vilken omfattning det inom för om ramen den befintliga frekvensplanen går att sända parallellt med digital och analog teknik vid övergången till digitaltekniken. HD DIVINE AB och Teracom Svensk Rundradio AB hävdar att det är möjligt. Post- och telestyrelsen har ännu inte tagit ställning. I Europa som helhet är frågan ännu inte klarlagd.

Satelliter och digital teknik

Det finns planer hos satellitoperatörer i Europa Luxemburgs SES och teleförvaltningarnas Eutelsat att använda frekvenser i frekvensbandet 11,7 till 12,5 GHz för digitala sändningar. Dessa frekvenser är i dag till stora delar outnyttjade. sändningarna skall riktas direkt till hushåll med egen satellitrnottagare. Det finns få hinder mot att över till digital teknik vid satellitsändningar. SES har aviserat start digitala sändningar direkt till hushållen, av möjligen redan 1995.

Telefoninät och kabel-TV-nät

Kabel-TV-näten har goda förutsättningar att föra digital teknik. Den befintliga infrastrukturen installerade kabelsystem tillåter digital teknik införs att som höjer distributionskapaciteten till flera hundra TV-kanaler. För kabel-TVnäten är det en kommersiell fråga i vilken omfattning och hur snabbt den digitala tekniken skall föras in. I Europa väntar kabel-TV-bolagen standaratt der och produkter skall bli färdiga. I USA har man kommit längre, där finns färdiga installationsplaneri de stora kabel-TV-bolagen. För telefoninäten har det först blivit tekniskt möjligt sända senare att TV via den befintliga koppartråden till abonnentema. Det är väsentlig fören ändring som är tekniskt möjlig tack den digitala kompressionstekvare nya niken. Sedan 80-talets början har telebolagen planerat för att byta befintliga

lll

SOU 1994: 105

abonnentledningar av koppar mot fiberledningar. Med abonnentledningar av fiber kan många TV-kanaler distribueras. Tack vare den nya kompressionstekniken kan befintliga abonnentledningar av koppar konkurrera med fiber vid TV-överföring.

4.4 Systemutveckling

Bakgrund Att byta från dagens analoga till framtidens digitala TV-system kostar oerhörda belopp, många tusen miljarder kronor, i hela världen. För Sveriges del har Sveriges Television beräknat kostnaden till 70 miljarder kronor. Intresset är också stort för den standardiseringsprocess som pågår. De nya systemstandarder som väljs kommer sedan att leva vidare i många decennier. Drygt 800 miljoner TV-apparater och cirka 400 miljoner videoapparater i hela världen kommer att bytas ut. De nät som används vid TV-överföringen måste bytas ut, kompletteras eller byggas om. Standarder för digitala TV-system är nu under utveckling. Omfattande systemstudier har genomförts. Och flera leverantörer har tagit fram prototypsystem som visar att den nya tekniken fungerar. Det är systembyggama som visar vad som är tekniskt möjligt med digitaltekniken. De standarder som antas baseras att det finns fungerande prototypsystem som verkligen kan erbjuda vad standardema anger. Systembyggama står inför många problem. De skall ta hänsyn till behoven hos många intressenter. Samordning behövs vid systemval för mark-, satellit-, kabel-TV- och telefoninät. En självklar fråga är tittarnas nytta av standard för den digitala TV-signal som når TV-hushållen. Annars gemensam tvingas TV-tittaren i sämsta fall ha flera TV-mottagare för att kunna ta emot flera digitala TV-kanaler.

Digitala TV-system System för digital TV-överföring kan delas upp fyra huvudornråden; källkodning för video, ljud och data, kontroll av abonnentens signaltillgång på engelska conditional access-CA, multiplexering samt modulation och kanalkodning.

Vad betyder begreppen Källkodning. Vid källkodningen kodas video och ljud till nollor och ettor, vilka därefter komprimeras. Datainforrnation består redan av nollor och

Den tekniska utvecklingen

ettor. För en enskild TV-kanal skapas därmed flera bitströmmar, som var och en består av nollor och ettor.

Kontroll av abonnentens signaltillgång. De enskilda bitströmmama för bild, ljud och data kan därefter förvrängas på engelska scramblas så att det enskilda TV-hushållet behöver återställa signalen för att kunna se TV-kanalen. För att återställa signalen behövs särskild utrustning. Därmed kan prograrnbolaget bestämma vilka hushåll som får vilka signaler.

Detta kallas engelska conditional CA. Med CA-system access är det möjligt för programbolagen att erbjuda avgiftsñnansierade tjänster många av slag.

3. Multiplexering. Vid multiplexeringen förs flera bitströmmar samman till en enda bitström. Det kan innebära bitströmmar för att video, ljud och data för en enda TV-kanal packas i enda bitström. Det kan också samman en innebära att bitströmmar för flera olika TV-kanaler packas i samman en enda bitström. 4. Modulation och kanalkodning. Vid modulationen omformas bitströmmen till en fysisk signal som sedan sänds via kabel eller radio.

Betal-TV-System

Betal-TV-systemen förtjänar särskild uppmärksamhet. Många av de nya digitala TV-tjänstema kommer att betalas med avgifter. I dag är det minoritet en av TV-hushållen som har betal-TV-tjänster. I framtiden beräknas andelen öka kraftigt och därmed ökar intresset för ett tekniskt system gör det möjligt som att enkelt erbjuda betal-TV-tjänster till alla TV-tittare. Här de vikpresenteras tigaste betal-TV-tjänster som skall kunna erbjudas med framtida CA-system:

° Abonnemang. Tittare köper programkanal för en en given tid. Till exempel en månad. Den enklaste tjänst. typen av

- Pay-per-view. Tittare köper bara för den tid hanhon tittar. program som Den tjänst som kallas video demand faller inom denna kategori. on

Det finns flera olika alternativ for Pay-per-view:

° Pre-booked pay-per-view programme. Tittaren köper förhandsper bokade program, eller serie förhandsbokade en program.

° Impulse pay-per-view programme. Varje prissatt. per program är Tittaren kan köpa enskilda program impuls. Varje tittare har i förväg givits

en kredit genom avtal med programbolaget. När tittaren ser programmen dras belopp från krediten och tittaren faktureras i efterhand.

° Impulse pay-per-view minut. Fungerar punkten per som ovan men prissättningen är tidsbaserad. Samma minuttaxa tillämpas for alla program.

SOU 1994: 105

Systemet kan utformas så att program görs tillgängligt enbart för en defini- erad grupp användare i hela landet. kan kopplas till mogenhetsnivå hos tittaren. Program ° Varje program avsett för äldre skall inte visas för yngre. - Blockera signal. Blockeringen innebär till exempel att en fotbollsmatch sänds ut i hela landet utom just i den stad där fotbollsmatchen spelas.

EU har, nämnts i det föregående, visat stort intresse för att Europa får som gemensam CA-standard. Vad man fruktar är att företag kommer att anen vända kontrollen av CA-system för att hindra konkurrens.

Framtidens TV-mottagare Den digitala tekniken ställer nya krav framtidens TV-mottagare.

TV-mottagaren måste klara att ta emot de digitala signalerna. De måste 0 kan bearbeta den inkommande signalen demoinnehålla utrustning som dulerar, demultiplexerar, återställer förvrängd signal, dekomprimerar och omvandlar den digitala signalen till analog. Denna utrustning måste kunna hantera de standardsignaler som inkommer. Framtidens TV-apparat är en kraftfull dator med avancerad programvara. - Den skall kunna hantera hundratals TV-kanaler och en rad tilläggstjänster, till exempel att hämta fram statistik om det nyhetsinslag som just visas, och andra interaktiva TV-tjänster.

Prototypsystem för framtidens TV-mottagare är nu under utveckling. De marknadsförs under benämningen multimedia just for att markera att de klarar så mycket mer än traditionella TV-mottagare. I samarbete med SICS Swedish Institute of Computer Science har Sveriges Television tagit fram ett demonstrationssystem IDUN som visades i januari 1993. Sveriges Television lyfter bland annat fram följande nya TV-tjänster. Alla åtkomliga med fjärrkontrollen:

En elektronisk tidning en blandning av stillbilder, video, text och ljud

i princip skall motsvara t.ex. Dagens Nyheter eller Svenska Dagsom bladet. De olika delarna är länkade så att de bildar en helhet. Denna elektroniska tidning motsvarar text-TV men innehåller även bilder och ljud. En resumé pågående Denna kan täcka hela programmet, till - av program. exempel alla mål i en fotbollsmatch. Hur meka med bil Hur beskära rosor Tittaren kan i hemmet beställa fram önskad information.

Den tekniska utvecklingen

° Rena utbildningsprogram, till exempel i språk. 0 Interaktiva multimediaprogram laddas mottagarens hårddisk. Dessa ner innehåller text, video och ljud.

I USA visade dataföretaget Microsoft och systernleverantören General Instrument framtidens TV-apparat vid en uppmärksammad demonstration i Las Vegas i april 1993. I USA var de först att visa detta offentligt. I upp princip är det samma typ av system som SVT och SICS visat i Sverige. Tittarens fjärrkontroll fungerar precis ett pekdon en mus. Microsoft som valde att visa följande exempel.

- Titta en baseballmatch, kontrollera själv ställningen mellan lagen, beställ biljetter och titta statistik om enskilda spelare, allt med fjärrkontrollen. - Se musikvideo och skaffa samtidigt information om artistens fan-club, köp konsertbiljetter och CD. - Beställ senaste börskursen i det bolag Du är intresserad av. Den tekniska grundbulten för allt det nya är att den digitala signalen följer en standard. Därmed kan den programvara som finns i TV-mottagaren bearbeta den inkommande infonnationen i signalen. Många amerikanska och europeiska experter menar att varje TV-apparat i framtiden kommer att ha en grundprogramvara ett operativsystemprogram som används för att styra själva TV:n. Grundprogramvaran ett basutbud ger av tjänster tittaren, det som tittaren redan i dag får sin TV. Därtill kan av varje TV-tittare själv köpa och installera tilläggsprograrnvara och får då ytterligare tjänster. TV-mottagaren kan även byggas ut med extra processorkraft och klarar då att hantera mer avancerade programvaror.

Digital-TV i överföringsnäten

Marknät

Marknätet är i dag det viktigaste distributionsnätet för TV. Marknätet har störst räckvidd av alla nät. I Europa borträknat före detta Sovjetunionen finns cirka 175 miljoner TV-hushåll. Dessa hushåll får signal från marknätet. Bara cirka 45 miljoner av dessa har satellit-TV i dag. Förändringar för marknätet är därför av särskilt stor betydelse. För marknäten finns i dag befintliga frekvensplaner som anger hur ston frekvensutrymme bandbredd analog TV-kanal får ta. Det gäller är en som 7 eller 8 MHz. Europa har valt 7 och 8 MHz. I de digitala TV-system som nu är under utveckling planerar man att eller flera digitala TV-kanaler skall en rymmas inom bandbredden 7 eller 8 MHz.

SOU 1994: 105

Vid den systemutveckling som startat går det att se en klar skiljelinje i en stor fråga. Det handlar om nyttan och möjligheterna med modulationssystemet COFDM Coded Orthogonal Frequency Division Multiplexing och singelfrekvensnät på engelska Single Frequency Networks-SFN. I Europa är intresset stort för COFDM och SFN medan USA hittills varit mindre intresserade. Om det visar sig att COFDM och SFN fungerar enligt de europeiska förhoppningama kan detta få stor betydelse. Det kan då innebära att sändningskapaciteten i marknätet ökar dramatiskt, till uppskattningsvis 100 standard- TV-kanaler i ett land som Storbritannien. Det kan jämföras med fem nationella TV-kanaler med analog teknik. De systemutvecklingsprojekt som nu pågår i Europa siktar att visa att visionen kan realiseras. Det målet har till exempel utvecklingsbolaget HD DIVlNE AB. COFDM innebär att den digitala signalen sprids ut över en mängd bärvågor flera hundra inom ett frekvensutrymme som t.ex. har bandbredden 8 MHz. För varje enskild bärvåg används sedan någon modulationsmetod vid dataöverföringen. De allvarligaste stömingama, till exempel från analoga PAL-sändare, stör då bara ut en mindre del av dessa bärvågor. De återstående överför tillräckligt med information for att bilden skall kunna återställas efter överföringen. Reflexer, som ger upphov till spökbilder i ett analogt system, kan rentav bidra till bättre mottagningsforhållanden med COFDM, anger förespråkama. I USA förordar systemleverantörema flera olika alternativ som alla innebär att den digitala signalen sänds via en enda bärvåg med bandbredden 6 MHz. I Europa är det särskilt förhoppningen att kunna etablera singelfrekvensnät som stimulerar intresset. Ett singelfrekvensnät fungerar så att samma TVkanal sänds samma frekvens från alla sändare samtidigt, i ett land eller en region. Sändningen är synkroniserad. Fördelen med detta är att antalet TVkanaler som kan sändas via marknätet kan öka dramatiskt. Med analog teknik måste närbelägna sändare utnyttja olika frekvenser, annars uppstår stör-

ningar. Detta innebär att med analog teknik måste många olika frekvenser

användas for att kunna ge nationell täckning en enda TV-kanal. Med SFN skall det räcka med en enda 8 MHz-kanal i hela landet för att klara nationell täckning, om allt fungerar enligt förväntan. Teoretiskt höjs kapaciteten till flera hundra standard-TV-kanaler i länder som Storbritannien eller Sverige. Den slutliga bedömningen av COFDM och singelfrekvensnäten görs när Europa väljer standard för marknätet.

Den tekniska utvecklingen

Sändningar via marknätet i Sverige

Sverige har byggt tre landstäckande marknät nät för analoga TV-sändningar. Det finns frekvensutrymme att bygga ut ytterligare minst fjärde landstäckett ande terrestert distributionsnät. Enligt utredningsbetänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar SOU 1994:34 kan man genom omplanering få plats med två nya sändarnät, av vilka det ena når närmare 98 befolkningen procent av medan det andra kan få minst 85 procent befolkningstäckning. Teracom räknar med att det går att skapa digitala sändningssystem som bland annat kan erbjuda singelfrekvensnät. Det är ett sådant HDsystem som DIVINE nu utvecklar. Det stora problemet vid övergång till digitala sändningar är övergångstiden. Under denna måste både digitala och analoga sändningar ske samtidigt. Och dessa parallella sändningar måste med största sannolikhet genomföras inom ramen för befintliga radiofrekvenser, avdelade för TV-distribution via marknätet. Teracom har genomfört frekvensplaneringsstudier om möjligheterna att genomföra parallella sändningar med digital och analog teknik så kallad simulcast i Sverige. Förutsättningen är att analoga sändningar pågår i fyra nationella nät, vart och ett har 98 procents befolkningstäckning. Och den övre delen av UHF-bandet utnyttjas inte kanalerna 61 till 68. Teracoms slutsats är att det borde vara möjligt att sända minst digital en kanal med 98 procents befolkningstäckning. Dessutom torde ytterligare ett antal digitala TV-stationer med begränmer sad täckning kunna inrymmas. Om två eller flera digitala TV-kanaler med rikstäckning skall kunna sändas beror det om UHF-kanalema 61 till 68 kan användas. Teracom menar att med dessa förutsättningar kan minst fyra rikstäckande digitala standard-TV-kanaler inrymmas inom för den befintliga freramen kvensplanen. Utöver detta finns utrymme för ytterligare tolv kanaler som var och en har varierande befolkningstäckning. Teracom anger att nära sändaren beräknas de digitala TV-kanalema kunna tas emot med så kallad sprötantenn, är placerad TV-mottagaren. Detta som kallas portabel mottagning. Teracom anger även att täckningsområdet för portabel mottagning kan utökas kraftigt. Om endast en digital TV-kanal sänds UHF-kanal kan per en bättre oömhet erhållas. Det innebär bättre möjligheter till portabel mottagning inom sändarens täckningsområde. Enligt Teracoms bedömning kommer de digitala TV-systemen att kunna användas i olika driftsmoder. Det innebär att sändningarna kan omkonfigureras under löpande drift. Om systemet omkonñgureras så att färre databitar används för bildinformation och fler för felskydd så blir det nödvändigt att

ll7

SOU 1994: 105

reducera antalet TV-kanaler men i gengäld förbättras mottagningsförutsättningarna för de kanaler som sänds. I stället för fyra standard-TV-kanaler, kan till exempel två eller en TV-kanal sändas med oöm signal. Ju mer oöm signal, desto större täckningsområde for portabel mottagning. För programbolag som sänder via marknätet finns naturligtvis uppenbara fördelar med portabel mottagning. Det ger konkurrensfördelar gentemot prograrnbolag som använder andra distributionsformer som saknar dessa fördelar. Det finns också de som tvivlar att det skall bli möjligt att etablera portabel mottagning i stor skala, att det är en konkurrenskraftig lösning. En av dessa är Svenska Kabel-TV AB som säger att möjligheterna med portabel mottagning först måste bevisas. Även det teoretiskt är möjligt så finns om andra störningar som försvårar portabel mottagning, menar Svenska Kabel- TV AB. Ett första kommer med de standarder som nu är under utvecksvar ling i Europa.

Satellitnät Satellitbolagen i Europa och USA provar nu de nya digitala transmissionssystemen for att gränsen går for den nya tekniken, hur många kanaler kan se var översändas och med vilken bildkvalitet. Kapaciteten per transponder är en nyckelfråga. TV-bolagen är intresserade av att kunna sända fler TV-kanaler till låg kostnad. Eutelsats TV-satelliter Eutelsat II-serien har 16 transpondrar per satellit, bandbredden per transponder är i de flesta fall 36 MHz. Eutelsat sänder i normalfallet en analog TV-kanal per transponder i dag. Signalen kan tas emot med hemparabol inom täckningsområdet. Det är multiplexeringstekniken som gör kapacitetsökningen möjlig. Så här går det till: Först går den analoga TV-signalen genom digitalomvandlig. Flera digitala TV-kanaler packas därefter samman i en enda bitström och länkas upp till transpondem. Via samma transponder kan därmed många TV-kanaler översändas till hemparabolen. Signalen kan tas emot med en hemparabol i storleken 60 till 80 centimeter i ett täckningsområde där satellitens sändningseffekt EIRP är minst 49 dBW. Brittiska studier anger att en enda av SES satelliter, de är utrustade med 18 transpondrar, kan sända 144 SDTV-kanaler eller cirka 500 LDTV-kanaler. Signalerna kan tas emot med hemparabol inom satellitens ordinarie täckningsornråde. SES redovisade i början av 1993 sin plan att börja med digitala sändningar 1995. Efter detta utspel har Europa nu svängt och enat sig om en tidsplan som ligger i linje med vad SES efterlyst.

Den tekniska utvecklingen

SES siktar utan tvekan på att bli Europas ledande satellit-TV-bolag. SES planerar ha sex stycken TV-satelliter i drift år 1996, med drygt 100 transpondrar och därmed teoretisk kapacitet att sända över 500 digitala standard- TV-kanaler. De sex satellitema placeras i banposition 19,2 grader öst. Teleförvaltningarnas satellitbolag Eutelsat planerar snabbt börja att med digitala TV-sändningar. 1994 skall digitala sändningar till kabel-TV-näten starta. År 1996 skall sändningar till hemparaboler Även Eutelsat starta. planerar bygga upp kapacitet för att sända fiera hundra digitala TV-kanaler. Eftersom SES har placerat sina satelliter i en enda banposition blir det tekniskt möjligt att ta emot flera hundra TV-kanaler med en enda hemparabol för huvuddelen av Europas TV-hushåll. Eutelsat planerar erbjuda det samma.

Kabel-TV-nät

De amerikanska kabel-TV-bolagen går i spetsen när det gäller digital-TV i kabelnäten. De stora kabelbolagen har redan valt och leverantörer. system I Europa planerar de tunga kabel-TV-bolagen föra in digital-TV. Tele-Communications, Inc TCI, USA:s största kabelbolag med cirka nio miljoner abonnenter, har beslutat starta digital-TV-sändningar första halvåret 1994. Även Time Warner Entertainment, USA:s andra kabel-TV-bolag med cirka sju miljoner abonnenter, har beslutat föra in digitaltekniken. Sju amerikanska kabelföretag har gjort systemval av utrustning för digitala kabel-TV-sändningar. TCI och andra kabelbolag har skrivit sex en avsiktsförklaring, ett så kallat letter of intent, med innebörden att de kommer att beställa 1,8 miljoner abonnentdekodrar för digital-TV. TCI för svarar ensam en miljon av dessa. Denna avsiktsförklaring är startskottet för digital-TV i de amerikanska kabel-TV-näten. Varje abonnent måste nämligen med utrustas en sådan digital abonnentdekoder. För kabel-TV-bolagen handlar det stora om investeringar, inköp för cirka fem miljarder kronor. I dag är kapaciteten i TCI:s kabel-TV-nät i normalfallet 50 till 70 TVkanaler. Vid uppgraderingen höjs kapaciteten till 108 TV-kanaler. I 70 av kanalerna sänds analoga signaler. I de kvarvarande TV-kanalema sänds digitala signaler och i varje sådan kanal tio stycken digitala TV-kanaler i princip håller som videokvalitet eller fem stycken kanaler klarar vanlig standard-TVsom kvalitet. TCI planerar att sända digitala signaler i sex till tio kanaler, det vill säga maximalt 60 till 100 digitala TV-kanaler. Först på sikt, när alla hushåll kan ta emot digitala signaler, kan kabelbolagen avsluta de analoga sändningarna.

SOU 1994: 105

Med digital teknik är, teoretiskt sett, den maximala kapaciteten cirka 500 standard TV-kanaler i ett kabelnät som disponerar frekvensutrymme för 108 analoga TV-kanaler. I Sverige räknar Svenska Kabel-TV AB med att sändningar med digitalteknik skall börja i kabelnäten år 1996 och att övergången skall vara avslutad omkring år 2006. Svenska Kabel-TV AB ägt av Telia AB, beräknar att nätinvesteringama i digitaltekniken får uppgå till drygt l 000 kronor per anslutet hushåll. Därtill kommer kostnaden för digital dekoder som beräknas uppgå till cirka 1 500 kronor per enhet.

Publika telefoninätet De traditionella teleoperatörema är mycket intresserade av att erbjuda video till sina abonnenter. För att tekniskt klara detta måste telenäten byggas om. De två viktigaste förändringarna är att abonnentledningen, den ledning som går från telefonstationen till abonnenten, måste större kapacitet. Även de lokala televäxlama måste få högre kapacitet. Att överföra video kräver mer utrymme än vanlig telefoni. Det finns flera alternativ när kapaciteten i abonnentledningten skall höjas. Ett alternativ är att den befintliga abonnentledningen av koppar används och ett digitalt system för TV-överföring installeras. Ett system kallat Asymmetrical Digital Subscriber Line ADSL klarar detta. System är under utveckling. USA har beslutat anta standard för ADSL. Med ADSL kan bara några få TV-kanaler överföras via kopparledningen. Ett annat alternativ är att byta ut hela den befintliga kopparledningen mot optisk fiber. Då kan kapaciteten i abonnentledningen höjas kraftigt och en telefoniabonnentema kan erbjudas ett brett utbud av teletjänster telefoni, datakommunikation och bildkommunikation. Denna tjänst kallas Broadband Integrated Services Digital Network B-ISDN. En tredje möjlighet är att byta ut huvuddelen av abonnentledningen av koppar mot ñberledning, men den sista sträckan, med några hundra meter fram till abonnentens telefonjack, behålls koppartråden. Med en sådan lösning beräknas det bli möjligt att överföra ett stort TV-utbud till tittarna. Fördelen med detta tredje alternativ är att det blir billigare än att byta ut hela den befintliga kopparledningen mot ñberledning. En generation av växlar som klarar videoöverföring kallas ATM-växlar ny Asynchronous Transfer Mode. Dessa växlar klarar att överföra teletjänster baseras på höga datahastigheter, det innebär att ATM-växlar klarar översom föring av telefoni, datakommunikation och video. På lång sikt skall vanliga telefoniabonnenter via ATM-baserade nät kunna erbjudas ett brett utbud av teletjänster telefoni, datakommunikation och bildkommunikation. 120

Den tekniska utvecklingen

Företagen är viktig kund för dessa tjänster. en Under andra halvan 90av talet introduceras sannolikt ATM-nät som kan användas även för hushållens bildkommunikation. Men det sannolikt år tar ett antal innan ATM-nät kan få bred spridning. Tidigare planerade de stora nätoperatörema upphandla ATM-växlar i mitten av 90-talet. Men efter det dataindustrin att beslutat att välja ATM som standard i lokala datanät beslöt, under våren 1993, 11 nätoperatörer i Europa att upphandla ATM-växlar under 1993 och att provtrafik mellan växlarna skall starta sommaren 1994. I Sverige har Telia AB beslutat modernisera sitt publika telefoninät så att det i slutet av 90-talet rent tekniskt blir möjligt att börja erbjuda interaktiva TV-tjänster. Ofta används video demand on som övergripande uttryck för de nya interaktiva TV-tjänstema. Video demand innebär on att abonnenten kan beställa hem önskad video med några knapptryckningar. Telia kommer att inleda begränsade försök med video on demand under hösten 1994.

Standardisering

Utveckling standarder av

Beslut om digitala TV-standarder väntas de närmaste åren. De utarbetas i internationella och regionala standardiseringsorganisationer. På det globala planet står Moving Pictures Expert Group MPEG och Internationella Teleunionen ITU i centrum. MPEG svarar för att ta fram standard for den digitala signal som sändaren skall sända och som mottagaren skall motta. MPEG har tidigare beskrivits. ITU har två organisationer huvudsakligen för som svarar standardisering av överforingssystemen, system för överföring av den digitala informationen, från sändare till mottagare. ITU-R tidigare CCIR Comité Consultatif International - des Radiocommunication svarar for Standardisering vid TV-distribution via marknät och satelliter. ITU-T tidigare CCITT Comité consultatif international - télégraphique et téléphonique svarar för Standardisering för publika telenät och kabel-TV-nät. I november 1991 togs beslut Standardisering digital om av system av ITU- R. En tidsplan antogs. För den länder tilldelat grupp som varje TV-kanal 6 MHz i sina nationella frekvensplaner för marknätet skall förslag till digital standard vara klar 1995. Knappt hälften av världens 800 miljoner TV-apparater finns i länder som valt bandbredden 6 MHz i sina frekvensplaner. De viktigaste länderna är USA, Japan och Kanada.

SOU 1994: 105

ITU-R beslöt även att för övriga länder i världen, de som valt 7 och 8 MHz i sina frekvensplanen skall förslag till standard vara klart före 1998. vid denna tidpunkt Europas linje. Detta var Inom ITU-T pågår arbete för att ta fram digitala standarder för TV-tjänster i det publika telenätet och kabel-TV-nät. Flera preliminära rekommendationer för digital-TV i bredbandsnät har tagits fram. Det gäller bland annat distribution TV och HDTV samt mulav timediatj änster. Flera dessa tjänster är interaktiva. Målet är att rekommenav dationer för dessa tjänster skall vara klara år 1996. Produkter brukar i normalfallet kunna färdiga något år senare. vara

Europa

I Europa står tre standardiseringsorganisationer i centrum när det gäller standarder för telekommunikationer och informationsteknologi. European Telecommunications Standards Institute ETSI, Comité Européen de Normalisation CEN och Comité Européen de Normalisation Electroteqnique CENELEC. Standarder från dessa organisationer kommer att ersätta nationella standarder eller branschstandarder olika slag i framtiden. EG av utpekat dessa organisationer officiella standardiseringsorgan i har tre som Europa. det gäller standard för digital TV är samarbetet mellan ETSI och När European Broadcasting Union EBU central betydelse. ETSI har ett samav arbetsavtal med European Broadcasting Union EBU när det gäller att utveckla standarder for radio och TV-distribution. ETSI och EBU har bildat Joint Technical Committee JTC för detta samarbete. C for standardisering för marknät och satelliter. För kabel-TV har JT svarar både JT C och CENELEC ansvar. for standardiseringen för det publika telefoninätet. ETSI ansvarar En central roll i standardiseringsprocessen kommer sannolikt organisa- Digital Video Broadcasting DVB att ha. Europa har bildat DVB just i tionen utveckla digitala TV-standarder och stimulera ett snabbt insyfte att snabbt förande den digitala TV-tekniken. DVB bildades den 10 september av nya preliminär europeisk standard ETS för digitala TV-sändningar via 1993. En satellit- och kabelnät var klar i slutet av år 1993.

Nordamerika

skapade Federal Communications Commission FCC år 1987 ett råd- I USA givande skall forslag till ett nytt TV-system för USA:s marknät. organ som ge kallas Advanced Television Service. Det rådgivan- Det nya TV-systemet

Den tekniska utvecklingen

de gruppen heter Advisory Committe Advanced Television on Service ACATS. Enligt den ursprungliga planen skulle ACATS lägga förslag så att FCC kunde göra sitt slutliga val för marknätet av system första halvåret 1993. Förseningar har gjort att FCC väntas besluta det TV-systemet för om nya marknätet i slutet av år 1994 eller under år 1995. FCC spelar en central roll vid val standard digitalt av av TV-system i Nordamerika men FCC är inget standardiseringsorgan. FCC spelar sin roll i kraft av sin roll federal myndighet med för hur som ansvar radiofrekvensema används. Det val FCC gör av system för marknätet blir sedan amerikansk standard. I denna process deltar Society of Motion Picture Television Engineers SMPTE och American National Standards Institute ANSI, det nationella amerikanska standardiseringsorganet. Enligt svenska bedömare är det sannolikt att Nordamerika kommer föratt söka få andra länder som har den analoga amerikanska TV-standarden NTSC att välja den amerikanska digital-TV-standarden. nya Knappt hälften av världens cirka 800 miljoner TV-apparater finns i länder valt NTSC. som

Tillämpning av standarder

Europa

EU planerar spela en mycket viktig roll vid införandet digitaltekniken i av Europa. EU:s högsta beslutande organ, ministerrådet, enades i juni 1993 om en handlingsplan syftar till att införa avancerade som televisionstjänster i Europa. Enligt handlingsplanen skall övergång till bredbildsfonnat främen jas. Detta skall ske genom ekonomiskt stöd till programproducenter och TVföretag som sänder i bredbildsfonnat oberoende program av om sändningarna har högupplösningsstandard 1250 linjer eller normalstandard 625 linjer. Vid samma tillfälle beslöt ministerrådet direktivet 9238EG att om antagande av standarder för satellitsändningar, skall revideras. EG-komissionen lade i november 1993 fram ett förslag till direktiv, helt ersätter det tidigasom re direktivet. Det nya direktivet skall gälla för TV-sändningar i bredbildsfonnat, oberoende av om de sänds via satellit, kabel eller i marksändningar. För TVtjänster i normalstandard som tillämpar inte helt digital en teknik skall antingen tillämpas sändningssystemet D2-MAC eller ett analogt system är som förenligt med de nuvarande sändningssystemen PAL eller SECAM. För HDTV-tjänster som inte är helt digitala skall sändningssystemet HD-MAC användas. Helt digitala tjänster, oberoende av om de är i bredbildsfonnat eller

SOU 1994: 105

normalbredd, skall använda ett sändningssystem som har standardiserats av ett europeiskt standardiseringsorgan. I direktivförslaget föreskrivs också att alla nya TV-mottagare som har större bildruta än 17 tum skall vara försedda med ett standardiserat anslutningsdon gör att de kan anslutas till alla slag av avkodare marknaden. som Kabeldistributörer tar emot TV-program i bredbildsformat föreslås vara som skyldiga att vidaresända programmen i detta format. Beslut direktivet väntas tidigast under hösten 1994. om

5 YGL och TV-direktivet

5.1 Inledning

Jag har i mitt förra betänkande Lagstiftning om satellitsändningar TV-proav gram SOU 1992:31 redogjort för den internationella radiorätten s. 33 ff., grundlagarna s. 51 ff. samt för de europeiska överenskommelsema på TVornrådet s. 113 ff.. Jag kommer därför endast här att ge en översiktlig beskrivning av YGL och TV-direktivet.

5.2 YGL

Allmänt

Yttrandefrihetsgmndlagen YGL började gälla den 1januari 1992. Den innebär att ett nytt konstitutionellt skydd for yttrandefriheten i ljudradio, television, ñlmer, videogram och ljudupptagningar har kommit till. Vidare m.m. har vissa mindre ändringar i tryckfrihetsförordningen TF och regeringsformen RF skett.

Den nya grundlagen bygger på grundsatser samma som TF. Det innebär bl.a. att principerna censurförbud och etableringsfrihet om blivit gällande över hela det moderna massmedieområdet. Endast i fråga om användningen av radiofrekvensspektrum har en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. Vidare kan även i fortsättningen förhandsgranskning ske

av filmer och videogram skall visas offentligt. som I övrigt har de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering särskild rättegångsordning samt med tillgång till jury fått sin motsvarighet i YGL.

YGL medger i större utsträckning än TF att det meddelas närmare föreskrifter i lag. Jag kommer här att redogöra för två bestämmelser i YGL som är av stor betydelse beträffande möjligheten att i lag meddela föreskrifter om trådsändningar och trådlösa sändningar.

Trådsändningarna 3 kap. 1 § YGL

Enligt 3 kap. 1 § första stycket tillförsäkras varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Detta innebär att det inte längre får ställas något krav tillstånd för sända att program till allmänheten genom tråd. I andra stycket föreskrivs följande: 125

SOU 1994: 105

Den frihet följer första stycket hindrar inte att det i lag meddelas som av föreskrifter i fråga skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa om i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse program tillgång till allsidig upplysning eller ingripanden mot fortsatt sändning av om utbud inriktas våldsframställningar, pomografiska bilder eller av ett som hets mot folkgrupp.

Genom andra stycket öppnas möjlighet att i lag meddela föreskrifter en kan sägas innebära inskränkning av etableringsfriheten. som en För det första är det möjligt att lag förplikta en nätägare att förmedla genom sändningar. Det är också möjligt att lagstifta en sådan kostnadsfri vissa om kanal skall finnas enligt gällande regler se vidare prop. l99091:64 som nu s. 115. det andra det tillåtet att meddela lagföreskrifter om ingripanden mot För är sändning utbud inriktas våld, pornografi eller hets mot fortsatt av ett som folkgrupp. Såväl vitesförelägganden sändningsförbud bör kunna anses som tillåtliga enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen ingripanden bygger Yttrandefrihetsutredningens om betänkandet Värna yttrandefriheten SOU 1983:70 och den då förslag i gällande regleringen i 11 och 12 lagen om ansvarighet för lokala kabel-

En bestämmelse motsvarande innehåll finns nu i 16 § kabelsändningar. av Yttrandefrihetsutredningen förordade i sitt grundlagsförslag en undanlagen. tagsregel för trådsändningar skulle medge föreskrifter med syfte att som ingripanden fortsatt sändning ett utbud som är ensidigt möjliggöra mot av våldsframställningar och pomografiska skildringar. Enligt inriktat utredningen avsikten motverka etablerandet av porr- och våldskanaler. var att framhöll med den valda metoden kunde ingripanden riktas Utredningen att programdistributörer ett dokumenterat sätt har renodlat endast mot som utbud för exploatering våldet eller pomograñn SOU 1983:70 s. sina en av 113 f.. I lagen 1985: 1057 ansvarighet för lokala kabelsändningar infördes en om liknade den Yttrandefrihetsutredningen hade förordat. Bebestämmelse som emellertid de fall då ingripanden får ske med hjälp av såväl stämmelsen anger upprepade tillfällen med de Yttrandefrihetsutredningen föreorden som av ensidigt inriktad på. Detta ordval har behållits och framgår nu av slagna kabellagen framgår bl.a. att domstol talan av Justitie- 16 § kabellagen. Av får meddela den bedriver sändningsverksamhet förbud mot kanslern som egensändning det i sådan sändning vid upprepade tillfällen har sänts om innehållit våldsskildringar, pomograñska bilder eller hets mot program som folkgrupp eller utbudet varit ensidigt inriktat våldsskildringar. om bestämmelsen i lagen ansvarighet för lokala kabel- Den ursprungliga om till efter förslag Massmediekommittén i betänkandet sändningar kom ett av och kabel SOU 1984:65. Kommittén anförde följande s. 298: Via satellit

YGL och TV-direktivet

Vid en bedömning av kanaler med inriktade på våldsframställprogram ningar samt pomografiska skildringar måste man enligt vår mening ta hänsyn till såväl omfattningen karaktären av som inslagen. Vi delar yttrandefrihetsutredningens uppfattning att kanaler fått som en ensidig inriktning på framställningar av nämnt slag skall kunna förbjudas. Samtidigt vill understryka att det på motsvarande sätt finns anledning ingripa att mot kanaler där vålds- och porrprogram inte är lika dominerande men har en avsevärt grövre karaktär. Även ensidig inriktning utan en diskuterade prograrninslag bör alltså vidarespridning av kanaler kunna förbjudas.

Av denna anledning tillkom orden upprepade tillfällen. Kommittén före-

slog att inte heller kanaler vid upprepade tillfällen som innehållit inslag med hets mot folkgrupp borde vidarespridas.

Vid behandlingen av förslaget hävdade Lagrådet att syftet med bestämmelsen var att förhindra den skada som kan uppstå sändningar om av samma slag får fortsätta. Ingripanden med anledning av överträdelser vid upprepade till-

fallen borde enligt Lagrådet även ske med beaktande av äldre överträdelser som prövats tidigare i samma slag förfarande bet. 198586:KU7. av Bil. 2 s. 42. Konstitutionsutskottet anslöt sig till kommitténs och Lagrådets förslag samt anförde att det krävdes att en betydande del av sändningarna innehöll skildringar av nämnt slag för att kanalen skulle anses som ensidigt inriktad bet. 198586:KU7 s. 13.

Förarbetena till YGL och nuvarande kabellag hänvisar väsentligen till vad

som tidigare gällt enligt kabelansvarighetslagen prop. 199091:64 115 s. samt prop. 199192:53 s. 42 ff.

Av vad som nu sagts får följa att med - fortsatt anses sändning av ett - utbud som inriktas på våldsfrarnställningar, pomograñska bilder eller hets mot folkgrupp. menas såväl upprepade sändningar sådana av program som t.ex. renodlade vålds- eller pomograñkanaler.

Ingripandemöjlighetema mot trådsändningama begränsas av föreskriften i 3 kap. 3 § som bl.a. hänvisar till RF:s proportionalitetsprincip.

Jag kommer att i mina överväganden diskutera bestämmelse en av motsvarande innehåll som i 16 § kabellagen, avsnitt 14.5. se

De trådlösa sändningarna 3 kap. 2 § YGL

I 3 kap. 2 § första stycket YGL föreskrivs att rätten att sända ljudradio- och

televisionsprogram till allmänheten annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter tillstånd och villkor för om att sända. Härav har bl.a. ansetts följa att staten även framöver får träffa avtal med public service-företagen prop. 199091:64 116. s.

Lagrådet hade synpunkter

bestämmelsens utformning och anförde bl.a. a. prop. s. 209 f.:

5 140979

SOU 1994: 105

Enligt lagrådets mening kan man i och för sig tänka sig en något längre konkretisering i grundlagen de principer skall tillämpas vid frekvensav som fördelningen. Så skulle här kunna skrivas in grunder vilka tilldelning av frekvens för rundradio exklusivt skall få vägras såsom att ingen frekvens är grundad anledning finns att anta att den sökta frekvensen inte ledig eller att kommer utnyttjas sökanden. Vidare skulle man kunna lägga fast en ram att av villkor, med vilka frekvenstilldelning eller sändningstillstånd skall för de kunna förenas, exempelvis i fråga sändarstyrka, sändningstid och utnyttom jandegrad. På detta sätt skulle i grundlagen redan från början utrymmet för allmänna lämplighetsöverväganden i fördelningsförfarandet snävas in.

Lagrådet utgick från i den aviserade lagstiftningen om frekvensatt man fördelningen dessa frågor. Lagrådet föreslog att det i 3 kap. 2 § tills tog upp vidare skulle att Rätten att sända radioprogram annat sätt än genom anges tråd får regleras lag innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor genom som sända grunderna för tillståndsgivningen. Varken regeringen eller för att samt riksdagen följde Lagrådets förslag i den delen. Frekvensrättsutredningen SOU 1991:107 s. 150 ansåg inte att den föreregleringen, grund den nära anknytningen till rent tekniska slagna av förhållanden, lämpad in i grundlag. Inte heller i den efterföljande var att tas propositionen prop. l99293:200 lämnades något sådant förslag. Vid lagrådsföredragningen upplystes Lagrådet att överväganden skedde inom om regeringskansliet. Med beaktande härav avstod Lagrådet från att göra något

uttalande i frågan a. prop. s. 392. behandla frågan i mina allmänna överväganden, avsnitt Jag kommer att 12.8 under rubriken Grundema för tillståndsprövningen.

5.3 TV-direktivet

Allmänt

Sverige har, undertecknandet EES-avtalet som började att tillämpas genom av

den l januari 1994, åtagit sig att följa EG:s TV-direktiv 89552EEG om

samordning vissa bestämmelser fastställts i medlemsstaternas lagar av som författningar utförandet sändningsverksamhet för television. och andra om av TV-direktivet reglerar TV-sändningar avsedda för allmänheten. Även ko-

sändningar, betal-TV-kanaler, omfattas av detta regelverk. Ljuddade som radiosändningar berörs däremot inte. TV-direktivet reglerar Sveriges förhållande till såväl EU- som EFTA- Schweiz. Däremot åläggs inte länderna några förpliktelser i länder utom sådana sändningar är avsedda att tas emot enbart i länder fråga om som utanför EU eller EFTA. Direktivets ansvarsregler utgår i första hand från att det land där programskall till sändningarna är i enlighet med direktivets bolaget har sitt säte se att I andra hand, programbolaget inte är baserat i ett EU-land, bestämmelser. om 128

YGL och TV-direktivet

ansvarar det EU-land genom EES-avtalet även EFTA-land som upplåtit frekvens, upplänk eller satellitkapacitet. Direktivet innebär en rapporteringsskyldighet till EG-kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att implementera direktivets regelverk i den nationella lagstiftningen och utvecklingen när det gäller om t.ex. kvotbestämmelserna. Direktivet innebär vidare ett åtagande att sträva efter enhetlig tolkning en av EG:s regelverk. I EU:s medlemsländer har de nationella domstolarna skyldighet att inhämta och rätta sig efter tolkningsbesked s.k. preliminary ruling från EG-domstolen i frågor av principiell natur. För närvarande pågår en översyn TV-direktivet. av

Huvuddragen i direktivet

I TV-direktivets inledning att dess uppgift är anges att medge och säkerställa övergången från nationella marknader till en gemensam produktions- och distributionsmarknad för TV. Enligt den grönbok Com [84] 300 som föregick direktivet det förutom att skapa var en gemensam marknad for denna viktiga gren av ekonomin också viktigt att underlätta TV-sändningar över gränserna för att utnyttja deras integrerande effekter. Detta skall uppnås genom en harmonisering av lagstiftningen i medlemsländerna TV-ornrådet. I direktivet framhålls också 1950 års Europarådskonvention mänskliga om rättigheter som central och särskilt dess artikel 10 om yttrande- och informationsfrihet. Vidare nämns samtidigt de regler som medger att stater får besluta om vissa inskränkningar i yttrandefriheten, främst enligt artikel 10.2 i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. I direktivets inledning också direktivet anges att gäller för alla medlemsstater och att en TV-sändning därför är laglig och får tas emot i alla medlemsländer om den är laglig i det land den utgår från. Denna hänvisning understryker syftet att TV-program inte skall nationsgränser. stoppas av Direktivet medger dock undantagsvis under vissa förutsättningar att ett mottagarland tillfälligt hindrar vidaresändning TV-sändning den innebär av en om allvarligt och upprepat brott mot vissa delar regelverket. av När det gäller sändningarnas innehåll kan bestämmelserna delas in i tre grupper, med sinsemellan olika karaktär, syftar till som att främja, reglera, respektive förbjuda vissa typer av program. Den första gruppen avspeglar ett direktivets huvudsyften, av nämligen att främja distribution och produktion europeiska av program. Dessa regler har utformats som bestämmelser programandelar om för europeiska program. Direktivet har också regler att viss andel programutbudet om en av skall vara framställt av fristående producenter. Den andra är regleringen av reklamens utfomrning, omfattning och inplacering. 129

SOU 1994: 105

Den tredje är förbud mot vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar kan framkalla hat på grundval av ras, kön, religion som och nationalitet. I direktivet kopplas restriktioner mot pornografi och våldsskildringar till behovet att skydda bam och unga. Dessutom finns vissa ordningsregler och bestämmelser om rapportering och uppföljning. För reglerna andel europeiska program och proom från fristående producenter finns för direktivets efterlevnad rapportegram ringsplikt till EG. Vidare föreskrivs att programbolag skall kunna vara lätta att identifiera och det måste finnas infonnation om vad som är reklamprogram att och sponsrade program. det möjligt för individer och juridiska personer att få rättelse För att göra deras och goda rykte skadats genom felaktiga påståenden, finns om namn också regler om beriktigande.

6 De

radiorättsliga författningarna

Inledning

Radiolagen 1966:755 är den grundläggande författningen för ljudradio- och TV-verksamheten i vårt land. Vid tillkomsten gällde lagen endast för ett programföretag, nämligen Sveriges Radio AB. I takt med att monopolet avvecklades tillkom nya författningar. Dessa författningar utgår från radiolagens tillämpningsområde och terminologi. Dessa författningar är:

Lagen 1981:508 om radiotidningar, - När-radiolagen 1982:459, - - Lagen 1986:3 om rundradiosändning finländska televisionsprogram, av Lagen 1991:2027 om kabelsändningar till alhnänheten, - Lagen 1992:1356 om satellitsändningar televisionsprogram till all- - av mänheten och Lokalradiolagen 1993: 120. -

Dessa författningar reglerar, liksom radiolagen, huvudsakligen ljudradio- och TV-verksamheten till allmänheten. Två författningar inte har detta innehåll som men som riktar sig till i huvudsak samma adressat, nämligen den som sänder eller har tillstånd att sända, är:

Lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning - öppna havet och Lagen 1992:72 om koncessionsavgift televisionens område. -

I radiolagen finns även vissa bestämmelser TV-avgift, dvs. avgift för om innehav av TV-mottagare. Bestämmelser av detta innehåll finns armars i lagen l989:41 om TV-avgift. Genom en ändring SFS 1993:603 innehåller radiolagen inte längre några bestämmelser om innehav och användning radiosändare av och mottagare. Tekniska radiorättsliga bestämmelser av bl.a. detta innehåll återfinns i stället i lagen 1993:599 radiokommunikation och telelagen om 1993:597.

Slutligen finns lagen 1993:1367 förbud beträffande

om viss avkodningsutrustning. Samtliga radiorättsliga författningar är underordnade YGL. Grundlagen och EG:s TV-direktiv har i hög grad påverkat de radiorättsliga författningarnas innehåll. TV-direktivet har även medverkat till satellitlagens tillkomst.

SOU 1994: 105

Behovet att reglera den sändningsverksamhet som sker trådlöst har av särskilt motiverats utifrån tekniska skäl. Tillgången på radiofrekvenser är nämligen begränsad och radiovågornas utbredningsegenskaper gör att ett internationellt samarbete mellan världens stater är nödvändigt. Naturligtvis har den nuvarande regleringen även motiverats utifrån massmediepolitiska överväganden.

6.2 Den radiorättsliga terminologin

Inledning

Radiolagen, lagen kabelsändningar till allmänheten, lagen om satellitom sändningar televisionsprogram till allmänheten, lagen om radiokommuav nikation och telelagen inleds uppräkning definitioner. De övriga här av en aktuella radiorättsliga forfattningarna är delvis uppbyggda kring denna terminologi. Begreppen och definitionerna anknyter till vad som finns angivet i den internationella telekonventionen och radioreglementet. Jag har i mitt förra betänkande redogjort för innehållet i bl.a. konventionen och reglementet SOU 1992:31 33 ff.. Jag kommer här att redogöra för den tekniska ters. minologin och begreppen rundradiosändning och radioprogram. De sistnämnda två begreppen är stor betydelse eftersom de bestämmer vilka av sändningar skall omfattas de radiorättsliga författningarnas krav som av tillstånd m.m.

Tekniska definitioner

Radiolagens första paragraf innehåller definitioner av de tekniska begreppen radiosändning, trådsändning, sändare och mottagare. Radiosändning definieras ljud, bild eller annat meddelande som sänds som med hjälp elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 av gigahertz GHz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. Denna bestämning motsvarar närmast radioreglementets begrepp telecommunication och radiocommunication. Enligt radiolagens definition skall gälla ljud, bild eller meddelande för att det skall vara fråga sändningen annat radiosändning. Enligt motivuttalanden prop. 1966:149 s. 35 avses om en alla former meddelanden. Även radarsändning, fjärrmanövrering, fjärrav skrift och liknande överföring tecken, signaler eller skrift är alltså radioav sändning enligt motiven. Frekvensangivelsen motsvarar radiofrekvensspektvilket utgörs radiovågor med frekvenser som är lägre än 3 000 GHz. rum av Frekvenser däröver motsvarar synligt ljus. Enligt radiolagen definieras trådsändning ljud, ljus eller annat meddesom lande sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid som 132

De radiorâttsligaförfattninganta

särskild anordnad ledare. Vanliga telefonsamtal är alltså form tråden av sändning. Av anförd proposition s. 36 framgår att man i avsaknad tillav en räckligt avgränsad definition trådsändning i stället avvisade av vissa orimliga tolkningar av detta begrepp. Bestämmelserna trådsändning om skulle t.ex. inte vara tillämpliga överföringen tal, sång av eller musik från en mikrofon till högtalare vid konsert, folkmöte eller en dylikt trots att dessa forfaranden i och för sig innefattas i definitionen.

Jag har i delbetänkandet Kabelsändningama och videocensuren Ds U 1985:12 konstaterat att gällande rätt innebär det inte fråga att är om trådsändning när videospelaren finns i själva visningslokalen. Om däremot uppspelning sker från videospelare är placerad någon en som annanstans och som kanske försörjer flera visningslokaler, måste det röra sig trådanses om sändning i radiolagens mening. Mellan vad som klart är uppspelning och vad som klart är trådsändning får emellertid man räkna med en viss gråzon s. 55 ff..

En sändare är antingen en anordning for radiosändning radiosändare eller en anordning för trådsändning trådsändare. Begreppet radiosändare finns inte definierat i radioreglementet. Det begrepp där som torde ligga närmast är

station. I 1946 års lag radioanläggningar utnyttjades om m.m. i stället begreppet radioanläggning, vilket kunde avse antingen endast sändare eller en kombination av sändare och mottagare. Detta begrepp finns inte i nuvarande radiolag. I denna togs begreppen sändare och mottagare för upp att undvika det eventuella missforståndet att det endast trådlös sändare och var mottagare som skulle omfattas av regleringen när det gällde rätten att sända radioprogram i rundradiosändning.

En mottagare definieras anordning för mottagning som en av radiosändning eller trådsändning.

I samband med att bestämmelserna tillstånd för innehav och om användning av radiosändare i omarbetat skick fördes m.m. över till en ny lag om radiokommunikation förlorade dessa tekniska begrepp och definitioner mycket av sin betydelse i de övriga radiorättsliga författningarna. Liknande definitioner återfinns i stället i lagen radiokommunikation nu om och i telelagen.

Lagen om radiokommunikation innehåller endast bestämmelser om radiomediet medan telelagen även innehåller bestämmelser om trådsändningar. Det är främst den förstnänmda lagen är intresse som av i detta sammanhang. De begrepp i lagen om radiokommunikation som närmast motsvaras av begreppet radiosändning är radiovågor, radiokommunikation och radiobestärrming. Radiolagens begrepp sändare och mottagare motsvaras av begreppet radioanläggning.

SOU 1994: 105

Radiovågor definieras som elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 GHz utbreder sig utan särskilt anordnad ledare. Denna definition som stämmer helt överens med den definition som är intagen i radioreglementet. Vidare definieras radiokommunikation som överföring, utsändning eller mottagning tecken, signaler, skrift, bilder, ljud eller meddelanden av av varje slag med hjälp radiovågor. Även denna definition bygger av radioreglementets begreppsbestämningar. Enligt specialmotiveringen prop. 1992932200 317 är uppräkningen endast en exemplifiering av olika sätt s. befordra meddelanden. Det avgörande torde enligt motiven i stället vara att överföringen, sändningen eller mottagningen innehåller något medom delande. Med motivering att radiolagens begrepp radiosändning även innefattar radarsändning och sådan knappast kan anses vara bärare av någon information infördes begreppet radiobestämning. Radiobestämning definieras som hastighet eller andra kännetecken hos ett föremål med bestämning av position, ledning radiovågomas utbredningsegenskaper. Definitionen av detta beav stämmer i huvudsak överens med radioreglementets begrepp radiogrepp determination. Lagen radiokommunikation innehåller slutligen en definition av radioom anläggning anordning avsedd för radiokommunikation eller radiobesom en stämning sändning radiovågor radiosändare eller mottagning av genom av radiovågor radiomottagare. Enligt motiven s. 318 klar-läggs, genom dessa definitioner, plastsvetsar, mikrovågsugnar och andra apparater för antre att vändning radiofrekvent energi till uppvärmningsändamål m.m. inte skall av radiosändare. Enligt motiven torde det vidare också stå klart att anses som elektriska apparater till följd sin funktion har den bieffekten att de som av alstrar radiofrekventa signaler, kan störa radiokommunikation och radiosom bestämning, inte heller är att radioanläggningar. Slutligen klargörs anse som radioanläggning antingen kan bestå av en radiosändare eller en radioatt en eller också utgöras anordning som inrymmer båda dessa mottagare av en delar.

Rundradiosändning

Med rundradiosändning radiosändning som är avsedd att tas emot avses direkt allmänheten, sändningen inte är avsedd endast för en sluten av om krets, medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat vars slag än gemensamt intresse att lyssna eller se sändningen. ett Begreppet rundradio har funnits lika länge som ljudradiomediet. Radiolagens definition, är från tiden för radiolagens tillkomst, anknyter i stora som drag till definitionen broadcasting-service i radioreglementet. Definitioav omfattade fram till år 1986 även trådsändningar. Detta medförde avsenen

De radiorattsligafbrfat1ningama

värda tillämpningssvårigheter. Tolkningen av orden avsedd, direkt, allmänheten och sluten krets bidrog till dessa svårigheter.

Innebörden i ordet avsedd preciseras inte i förarbetena till lagen SOU

1965:46 och prop. l966:l49. I stället diskuteras ingående ordet ägnad vilket var det uttryck utredaren använde i sitt som förslag radiosändning som är ägnad att mottagas direkt större allmänhet. Någon av en förklaring till att ordet ägnad i propositionen kom bli utbytt att mot ordet avsedd finns inte. Utredarens kring ordet ägnad resonemang kan sammanfattas i att en sändning är ägnad att mottas av allmänheten, allmänheten med allmänt om tillgänglig mottagarutrustning kan sändningen. motta Utredaren fäster alltså inte någon vikt vid avsikten med sändningen utan i stället vid möjligheten att motta sändningen.

Utredaren gav följande exempel varför ordet ägnad var bättre än avsedd s. 26:

Om någon sänder frekvens inom vanligt en ett rundradioband, ehuru en sällan utnyttjad frekvens och ovanlig tid, är sändningen en ändå ägnad att mottas av en större allmänhet, även detta inte direkt varit avsikten. om I andra fall förekommer att sändningar på frekvenser utanför rundradiobanden av en tillfällighet kan mottas sådana de inte av som är avsedda för. I dessa fall är sändningarna inte ägnade att mottas av en större allmänhet.

Radiorättsutredningen SOU 1981:19 70 f. riktade kritik s. mot utredarens resonemang. Utredningen befarade att även sändningar över t.ex. polisradio skulle innefattas i begreppet eftersom dessa kan avlyssnas med

utrustning som finns tillgänglig för allmänheten. Under förutsättning att sändningsinnehållet är radioprogram skulle därför dessa sändningar fordra rege-

ringens tillstånd. Utredningen föreslog att avsedd skulle tolkas enligt normalt språkbruk vilket innebar att sändning en är avsedd för allmänheten endast om den sändande har avsikt nå allmänheten att med sitt budskap. Den sändandes avsikt skulle då tolkas med hjälp av främst valet frekvens och av sändareffekt samt innehållet i sändning. av en Regeringen synes ha använt sig denna sistnämnda av tolkning i det nedan refererade beslutet om tillstånd att sända filmljud via FM-bandet vid en drivein-bio.

Beträffande uttrycket direkt uttalade departementschefen att det fick anses innebära att sändningen överförs från sändaren till mottagaren utan att passera

en mellanliggande sändare prop. 1966: 149 s. 36. Utredaren trodde att detta

moment torde få större principiell än praktisk betydelse SOU 1965:46 s. 27. På senare år har emellertid begreppet fått stor betydelse för bedömningen av satellitsändningama. En sändning från en jordstation till en satellit upplänkningen sker inte direkt till allmänheten och betraktas följaktligen inte som

en rundradiosändning enligt radiolagen. Först då radiosignalerna lämnat satelliten för att sändas tillbaka till jorden nedlänkningen kan sändningen

SOU 1994: 105

avsedd direkt allmänheten. Den omfattas då av lagens vara att tas emot av rundradiobegrepp. Signaler från kommunikationssatelliter och vissa medeleffektsatelliter dock inte avsedda att tas emot direkt av allmänheten anses som redogörelsen i mitt betänkande SOU 1992:31 46 ff..

se senaste s.

Orden allmänheten och sluten krets överensstämmer inte helt med allmänt språkbruk. Detta framgår att begreppet allmänhet här till skillnad mot av förhållandet i lagstiftning -i vissa fall kan utgöras av en krets personer annan är i egentlig bemärkelse sluten. som anförd proposition s. 31 och 37 sades innebörden av begreppet all- I mänhet förhållandevis klar det hade i olika sammanhang tolkats så att vara krets gång liten och sluten inte räknades till allen av personer som var en mänheten. I propositionen anfördes dock vidare att om man avgränsade mottagarkretsen enbart till begreppet allmänheten kunde rundradiosändning föreligga även i fall där det skulle föra for långt att upprätthålla de i komma att radiolagen föreskrivna inskränkningama. Det gällde sändningar till grupper ansågs ha berättigade krav radioprogram utan att behöva söka konsom exempel bl.a. patienter sjukhus, publiken på en cession. Som angavs sportanläggning, verksamma på viss arbetsplats, kunderna i ett personer varuhus och resenärer båtar. Enligt departementschefens mening borde i dessa fall kunna tala en sluten krets, eftersom de personer som man om utgjorde från andra avgränsad uppstått genom att ingick i den en grupp som medlemmarna befann sig i likartad situation eller hade ett påtagligt gemenen intresse. Gruppen kunde emellertid så stor att man av den anledsamt vara ningen måste hänföra den till allmänheten. det andra ledet i definitionen rundradiosändning, om sänd- Genom av inte avsedd endast för sluten krets, medlemmar är förenade ningen är en vars påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att genom en på eller sändningen, gjordes alltså programverksamheten tillåten lyssna se bland sådana även när de enligt vedertagen uppfattning var att anse grupper, som en allmänhet. Radiorättsutredningen föreslog att uttrycket sluten krets skulle utgå och allmänheten skulle tolkas i överensstämmelse med normalt språkbruk att motsvarande begrepps huvudsakliga betydelse i bl.a. den förvaltningsoch rättsliga och upphovsrättsliga lagstiftningen SOU 1981:19 s. 77. Rundradiosändningsbegreppet har medfört tolkningssvårigheter, så t.ex. i Skönstaholmsmålet NJA 1976 95. Anledningen till dessa svårigdet s.k. s. har till del berott att trådsändningama ingick i definitionen av heter stor Detta inte längre fallet. Trådsändningarna regleras nu i rundradiosändning. är

kabelsändningar till allmänheten se avsnitt 6.5. Lagen omfattar

lagen om sådana sändningar når fler än 100 bostäder. Någon prövning av endast som allmänheten och sluten krets behöver således inte längre ske.

De radiorättsligaförfattnmgama

Rundradiosändningsbegreppet omfattar endast trådlösa sändningar numera dvs. radiosändningar. Regeringen har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till om radiosändningar riktar sig till tävlingspublik, som mässbesökare, lägerdeltagare m.fl. utgjort rundradiosändningar eller Regeringen ha fäst synes stort avseende vid möjligheterna att ta emot sändningarna utanför det aktuella området. Är det tekniskt möjligt att nå invånarna i ett angränsande samhälle anses det som om sändningen är avsedd för allmänheten oavsett om detta faktiskt varit avsikten. Sändningen betraktas då som en rundradiosändning.

Regeringen har emellertid även bedömt avsikten utifrån innehållet i sändningen. Ansökan gällde tillstånd till radiosändning via FM-bandet av filmljud

vid en utomhusbiograf i Malmö. Av ansökningen framgick att avsikten var att sändningen endast skulle kunna tas emot inom biografområdet de åskådare av som från sina bilar följde filmen. Det framgick emellertid utredningen av att utsändningen inte med säkerhet kunde avgränsas så att allmänheten, beståen-

de av angränsande flerfamiljsbebyggelse, kunde nås. Regeringen ansåg att sändningarna endast fick anses vara avsedda för den publik befann sig som biografen eftersom sändningsinnehâllet endast utgjordes av ljudet till den

film som för tillfället visades på utomhusbiografen. Regeringsbeslut den 14 maj 1992, Dnr Ku922306Me.

Radioprogram

Med radioprogram radiosändnings eller trådsändnings avses en en innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Som exempel enkla meddelanden nämnde departementschefen Fröken Ur och Fröken Väder. Om meddelandet kommenteras, redigeras, inramas av musik, reklam eller annat innehåll utom uppgift om vem som lämnar meddelandena och deras källa är detta, enligt departementschefen, att betrakta som ett radioprogram prop. 1966:149 37. s. Även undantaget för enkla meddelanden torde ha tillkommit med tanke på

trådsändningarna.

Regeringen har under senare år avgjort två ärenden där frågan vad som skall anses som sändningsinnehåll varit aktuell.

I det första ärendet ansökte Hemglass AB om tillstånd att sända koder som skulle ge impulser till särskilda mottagare som var placerade hos företagets kunder. Dessa impulser skulle sätta i gång summer då spelade den en som melodi vilken uppmärksammar kunden att glassbil kommit. Regeringen en ansåg inte att detta att betrakta sändning radioprogram. var som av Regeringsbeslut den 3 april 1986, Dnr 188684

Det andra ärendet gällde ansökan från Göteborgs Hamn AB att sända

bilder från segeltävlingen Tall Ships Race till torget i Östra Nordstan. Bilder-

SOU 1994: 105

radarekon från målgången till havs. Dessa sändningar na skulle utgöras av skulle med hjälp radiolänkar överföras till bildskärmar torget. Regeav ringen ansåg inte att ärendet avsåg sändning av radioprogram. Regerings-

beslut den 22 maj 1986, Dnr 121486. Frågan hur skiljer från ett annat fick ökad betydelse i man ett program samband med att televisionen öppnades för reklamflnansierade sändningar. Bestämmelser och sponsrade meddelanden i princip endast om att annonser mellan respektive fore och efter dessa aktualiserade fick sättas in programmen tolkningen av programbegreppet. I motiven prop. 1990912149 107 framgår att utgångspunkten bör vara s. hur programföretaget väljer att presentera sitt programutbud. Vad programföretaget ett bör således också normalt kunna bepresenterar som program traktas Ett sådant synsätt stod enligt departementschefen i som ett program. samklang med allmänt språkbruk med ett program får anses förstå god som avgränsad del sändningstiden, vilken presenteras under en särskild en av rubrik och behandlar ett ett visst sätt sammanhållet tema. Departementschefen nämnde exempel att det i allmänhet inte torde finnas anledning att som uppfatta enstaka artistfrarnträdande eller enstaka kortfilm eller intervju i ett en ett program med skilda inslag som ett separat program. Radionämnden har med hänvisning till detta motivuttalande avgjort föl-

jande ärende där programbegreppet varit aktuellt SB 9493. flertal sponsorsmeddelanden i i programtablå- SVT sände ett program som OS Barcelona eller motsvarande. Av prograrntablåema erna rubricerats som framgick vidare underrubriker t.ex. boxning, friidrott med cirkatider för de

i underrubrikema. Uppgifterna om tider och de eveevenemang som angavs vid de olika tillfällena justerades härefter nemang som skulle presenteras tablåer och muntliga uppgifter i de aktuella sändningarna. SVT yttrade genom OS inte betrakta ett evenemangprogram utan som en sarnlingsatt var att som rubrik för antal olika SVT ansåg därför att sponsorsmeddeett evenemang. landen kunde placeras i anslutning till övergångar mellan de rubricerade evedäremot inte i början eller i slutet OS-sändningama. Radionemangen, av nämnden motiverade sin motsatta ståndpunkt följande sätt:

bedömningen de aktuella sändningarna skall anses bestå av flera För att talar programföretaget valde att presentera de i OS-sändolika program att ingående under olika rubriker. För att sändningarna ningarna evenemangen bestå skilda krävs emellertid också, som framskall anses av program de innehåller särskilt avgränsade delar vilka behandlar ett på gått ovan, att sammanhållet Nämnden konstaterar i detta sammanhang att visst sätt tema. programföretaget vad gäller t.ex. sändningen den 26 juli valde att presentera simning och cykel under skilda rubriker. Dessa evenemang kom emellertid att pararellt under timmars tid, varvid växlingar skedde mellan de sändas ett par olika tävlingsplatsema och studio. Vidare konstaterar nämnden att programinte hade i de tryckta prograrntablåema korn att ingå punkter som annonserats

De radior§ttsligaf0rfattningama

i sändningarna medan annonserade programpunkter utgick och att tidsangivelsen för olika förändrades löpande evenemang under sändningarnas gång. Dessutom kom åtskilliga evenemang i anslutning till vilka det förekom sponsorsmeddelandcn att icke förannonserade studiokommentarer, omges av intervjuer, reportage Mot denna bakgrund kan m.m. nämnden inte finna att programföretagets rubriksättning innebar att evenemangen utgör skilda program i avtalets mening. Enligt nämndens mening får i stället anses att varje sammanhängande OSsändning utgjorde ett program.

Radionämnden har fört likartade resonemang i SB 9593, 17293 och 21693.

I ett av Kabelnämnden fattat beslut bedömdes Z-TV AB:s sändningar av textsidor innehållande privata i annonser en s.k. slinga, Gula TV:n. Gula TV:n sänds efter de vanliga programmen natten och tills de igen startar eftermiddagen. Annonserna sätts in i bildslingor och efter en serie annonser visas en översikt med de bud på respektive objekt. som avgetts I sändningarna visades bl.a. återkommande skyltar upplyste företaget som om att Comviq betalade för annonserna under vissa förutsättningar. Kabelnärrmden uttalade bl.a. följande i sitt beslut:

Sponsringsmeddelande skall normalt sändas i början och i slutet av programmet. Eftersom Gula TV:n sänds i form programslinga av en som upprepas oförändrad under mycket lång tid varje dygn, torde det motiverat vara att sända sponsringsmeddelanden under programmets gång exempelvis kan sponsringsmeddelande, förutom då Gula TV:n börjar och slutar, sändas mellan varje omgång av slingan. Beslut den 21 oktober, Dnr 7493

6.3 Den

nya myndighetsorganisationen

Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionänmden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall ersättas två myndigheter. De av nya nya myndigheterna benämns Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV.

Den nya myndighetsorganisationen skall träda i kraft den 1 juli 1994 prop. 199394:l60, bet. 199394:KU37, rskr. 276.

Radio— och TV-verket organiseras ett enrådighetsverk och som ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten inte är regeringens eller någon som annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering och

avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden regler av som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar sanktioner vid bristande efterlevnad om av sådana regler och vid uteblivna avgifter.

Granskningsnämnden för radio och TV skall ha domare en som ordförande och får till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden regler för sändningav arnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sänd-

SOU 1994: 105

ningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt att besluta sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana om regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha tillsynen.

6.4 Radiolagen

Lagens tillämpningsområde

Radiolagen 1966:755 är den grundläggande författningen för radio- och TV-verksamheten i vårt land. Lagen gäller dels för sändningar som sänds tillstånd och dels för andra tillståndspliktiga sändmed stöd av regeringens ningar. Lagen gäller emellertid endast delvis för den senare typen av sändningar. I övrigt gäller närradio- och lokalradiolagen 6, 7 och 17-18 §§ radiolagen gäller inte och lagen radiotidningar samt lagen om rundradiosändom finländska televisionsprogram 6-18 §§ radiolagen gäller inte. Bening av stämmelsen förbud mot i 19 § gäller även för trådsändom censur m.m. ningar. Lagen innehåller den terminologi är gemensam för de flesta radiosom

rättsliga författningarna se avsnitt 6.2. Två av dessa begrepp, radioprogram

och rundradiosändning, återfinns i 5 § som reglerar tillståndsplikten. Enligt bestämmelsen krävs det tillstånd regeringen för rätt att här i landet sända av radioprogram i rundradiosändning. Fyra programföretag har för närvarande sändningstillstånd enligt radiolagen. Dessa är Sveriges Television AB SVT, Sveriges Radio AB SR, Sveriges Utbildningsradio AB UR samt TV4 AB TV4. Tillstånd kan även till ett utländskt programföretag. Regeringen får då ges besluta större delen radiolagens bestämmelser inte skall gälla för sådan att av programverksamhet under förutsättning av att sändningen huvudsakligen skall emot i stat, skall sändas från en viss angiven sändare här i tas annan helt överensstämmer med samtidig laglig rundradiosändning i landet samt en den andra 23 §. Bestämmelsen tillkom för att möjliggöra för danska staten TV2 att sända sina till Danmark från sändare i Sverige. Några sändprogram ningar med stöd denna bestämmelse har ännu inte kommit till stånd. av Tillståndskravet i 5 § gäller både vid ursprunglig rundradiosändning och då rundradiosändningen är vidaresändning, dvs. en samtidig och ofören ändrad återutsändning av en annan sändning. Jag har redan förklarat innebörden begreppen rundradiosändning och av

radioprogram se avsnitt 6.2. Uttrycket rätt att här i landet sända visar att

radiolagen endast reglerar sådan verksamhet med sändning av radio- och TVsker från sändare i landet se prop. 198586:109 s. 35. Detta program som nedlänkningen från direktsändande satellit till allmänheten inte betyder att en bestämmelsen. Sändningar från rymden sker nämligen inte från omfattas av

De radiorättsligaförfattninganta

sändare här i landet. Vad gäller själva upplänkningen från en jordstation till en satellit är denna inte är avsedd att tas direkt allmänheten. emot av Radiolagen omfattar således inte sändningar till eller från satelliter.

Public service-företagens rättigheter och skyldigheter

Av 5 § framgår att tillstånd for viss tid och varje innehavare tillstånd ges att av programföretag ensam avgör vad skall förekomma i sändning som som företaget anordnar med stöd tillståndet. av Härvid skall programföretaget iaktta bestämmelserna i 6 och 7 §§ samt 17 § andra stycket. I fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8-15 §§. Dessa bestämmelser innehåller vissa inskränkningar i prograrnföretagets ensamrätt. Programföretagens grundläggande förpliktelser uttrycks kraven genom opartiskhet och saklighet och den s.k. demokratibestämmelsen genom i 6 Kravet på opartiskhet och saklighet gäller enbart för sådana företag som sänder med stöd av regeringens tillstånd. Detta har bl.a. medfört att dessa företag har sagts vara i allmänhetens tjänst eller de public att är serviceföretag. Utmärkande för dessa företag är vidare att regeringen genom avtal kan ställa upp villkor för programverksamheten. Vilka dessa villkor är framgår av 7 Jag kommer att i kap. 7 och 8 närmare redogöra för bestämmelserna om programinnehållet. Regeringens avtal med respektive programbolag finns i bilaga 3-6. Vad gäller själva avtalskonstmktionen har denna, framgår kap. som av funnits i princip lika länge ljudradiomediet. Dessa avtal varken försom är fattningar eller avtal i vanlig civilrättslig mening. I stället får de betraktas som

det allmännas direktiv för verksamheten se Lagrådets och Konstitutions-

utskottets yttrande i prop. 199091:149 324 och bet. 199091:KU2l s. s. 12. Lagrådet har ställt sig kritiskt till avtalskonstruktionen. Bland annat framhöll Lagrådet att yttrandefrihetsbegränsningar avtal, genom vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd i RF prop. 199091:149 325. Sedan dess s. har YGL trätt i kraft som gör det möjligt att såväl lag avtal medgenom som dela föreskrifter eller villkor för programinnehållet se kap. 5. Programföretagens ensamrätt inskränks även föreskrifterna genom i 17 § andra stycket, om skyldighet att redogöra för den övervakande nämndens fällande beslut, samt föreskrifterna i 8-15 §§. Jag kommer om annonser att igenom samtliga dessa bestämmelser i kap. 7 och

SOU 1994: 105

Myndigheternas rättigheter och skyldigheter

Radionämnden övervakar granskning i efterhand att bestämmelserna genom och avtalsvillkoren efterlevs. Nämnden får med anledning av denna granskning begära in referensinspelningar 18 § samt begära in uppgifter om hur andel varit av europeiskt ursprung 7 a och stor av programmen som 17 §§. Denna bestämmelse tillkom i syfte att uppfylla TV-direktivet a senare

se kap. 7. Nämnden får förelägga programföretaget att följa dessa senare

två bestämmelser samt de flesta bestämmelser och villkor som rör annonser vid vite 17 a §. Radionämnden eller någon annan myndighet får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning radio- eller trådsändningars innehåll. Inte av heller får sådan sändning förbjudas grund av dess innehåll 19 §. Det en s.k. censurförbudet finns även i YGL 1 kap. 3 §. Radiolagens bestämmelse gäller för trådsändningar och samtliga sändningar som omfattas av radiolagen, dvs. även för sändningar enligt bl.a. närradio- och lokalradiolagen. Bestämmelsen omfattar även meddelanden mellan enskilda och har därigenom vidare tillämpningsområde än censurbestämmelsen i YGL som endast omett fattar sändningar till allmänheten. Utöver denna skillnad i tillämpningsområdet har det även ansetts att radiolagens censur-förbud utgör hinder mot

vitesförelägganden beträffande otillbörlig reklam se prop. 1990912149 s.

59. Bestämmelsen innehåller därför i femte stycket en hänvisning till marknadsföringslagen, lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobakslagen och produktsäkerhetslagen. Vidare har bestämmelsen utgöra hinder mot vitesförelägganden som innebär förbud ansetts

mot fortsatt intrång i upphovsrätt i immaterialrättslig lagstiftning se prop.

199394: 122 46 f.. Enligt radiolagen får Radionämnden numera förelägga s. programföretag vid vite att följa bestämmelserna bl.a. förbuden mot barnom och åsiktsreklam 17 a §. Fr.0.m. den 1 juli 1994 träder den myndighetsorganisationen i kraft nya avsnitt 6.3. Granskningen sändningamas innehåll övertas då av

se av

Granskningsnämnden för radio och TV medan Radio och TV-verket skall övervaka bestämmelsen redovisning andel program av europeiskt att om av följs. Myndigheterna får begära in visst material med anledning av ursprung denna granskning.

Straff m.m.

Enligt radiolagen kan den sänder radioprogram utan tillstånd dömas till som eller fängelse i högst år. En sändare använts hjälpmedel vid böter ett som som sådant brott kan då förklaras förverkad 21 §. Bestämmelsen gäller för all ett tillståndspliktig ljudradio- och TV-verksamhet, dvs. även för den som sänder

De radiorättsligaförfattninganla

utan t.ex. erforderligt närradio- eller lokalradiotillstånd. Straffbestämmelserna har sällan kommit till användning. Bestämmelser om straff har funnits i samtliga tidigare lagar radioområdet. De första upptog dock endast böter påföljd. Fängelsestraff som föreskrevs först i den lagstiftning som infördes år 1939. Den nuvarande straffskalan i radiolagen bestämdes med hänvisning till att fängelse var stadgat i den föregående lagen och till bestämmelsen i 4 § lagen 1964:163 om införande av brottsbalken. Enligt detta lagrum föreskrivs att om det för brott är stadgat fängelse utan angivande längsta tid får fängelse inte ådömas av längre tid än ett år prop. 1966:37 23 och 1966:149 40. Radios. prop. s. lagen omfattade då även sådana tekniska bestämmelser framgår som nu av lagen om radiokommunikation. Såväl den som t.ex. använt radiosändare utan tillstånd som den sänt radioprogram erforderligt tillstånd som utan kunde då dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Straffvärdet för dessa två typer av brott ansågs således lika högt. Maximistraffet för användning vara av radiosändare utan tillstånd har sänkts till fängelse i högst månader nu sex 18 § lagen om radiokommunikation . Något artskilda från de övriga, redovisade, bestämmelserna nu är bestämmelsen i 20 § om anmälan om överlåtelse TV-mottagare. I paragrafen av anges bl.a. att yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning TV-mottagare av skall anmälas till Radiotjänst i Kiruna AB. Bestämmelsen är bötessanktionerad i 22 Bestämmelser skyldighet att erlägga avgift för innehav om av TVmottagare m.m. finns annars i lagen 1989246 TV—avgift. om

Kabellagen

En inledning

Den nuvarande lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten kabellagen ersatte lagen 1985:677 lokala kabelsändningar. om Förändringen föranleddes först och främst av bestämmelsen i YGL etableringsom frihet för trådsändningar. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår nämligen att varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram i tråd. Även den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen bidrog väsentligen till tillkomsten av den nuvarande kabellagen Den reglering som en gång avsetts tillämplig vidaresändning vara av satellitsändning har förlorat sin betydelse. Såsom tidigare beskrivits avsnitt 3.1 har dessa satellitsändningar fått karaktär rundradiosändning och därav med fallit utanför tillståndssystemet och kabellagens övriga regler för trådsändningar. Vad gäller den massmediepolitiska utvecklingen ledde denna till att att det tredje marknätet öppnades för reklamfinansierade sändningar.

SOU 1994: 105

Kabellagens bestämmelser om reklam och sponsring överensstämmer i stort med vad som enligt radiolagen gäller för trådlös TV. I samband med att förslaget till den nuvarande kabellagen lades fram underströk föredraganden att detta endast syftade till en temporär lösning till dess beslut i fattats med anledning av ett förslag av Radiolagsutredningen Ds 1991:42 s. 23, prop. 199192:53 s. 16.

Kabellagens tillämpningsområde m.m.

Kabellagen inleds med följande bestämmelse:

l denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten når fler än 100 bostäder kabelsändningar. Vidare finns föresom skrifter skyldigheter för innehavare av kabelnät där sådana sändningar beom drivs. Lagen gäller dock inte sändning som helt överensstämmer med en en sådan sändning i 5 § radiolagen 1966:755 och som sänds samtisom avses digt med denna.

Jag har förklarat innebörden av begreppen trådsändning, radioprogram och allmänheten i avsnitt 6.2. Som framgår av den redogörelsen har allmänhetsbegreppet varit förenat med tolkningssvårigheter, i synnerhet på trådsändningsområdet. Dessa svårigheter har till stor del lösts genom angivelsen fler än I 00 bostäder. Av minimiangivelscn följer nämligen att någon prövning av allmänhetsbegreppet inte behöver ske. I förarbetema prop. 198586: 109 s. 35-36 anges vad som närmare avses med bostad. Med bostäder vad i vanligt språkbruk betecknas som avses som sådana, dvs. främst lägenheter, villor och fritidsbostäder. I begreppet inbegrips också lägenheter i s.k. servicehus och liknande inrättningar, där människor bor varaktigt, väsentligen självständiga sätt som i andra samma bostadslägenheter. En tillfällig möblerad bostad som någon i yrkesmässig verksamhet har tillhandahållit den boende bör i allmänhet anses falla utanför begreppet även det rör sig fritt belägen stuga eller en stuga i en om om en stugby eller liknande. Om det däremot rör sig om en sådan tillfällig bostad, den boende disponerar grund av t.ex. äganderätt eller vanlig hyressom rätt, bör det röra sig bostad. Detta torde också gälla vid olika anses om en andelsägande, då varje användare bara kan nyttja huset eller lägenformer av heten under begränsad tid i taget. Även studentbostäder omfattas av been greppet eftersom den hyr studentrum i allmänhet är bosatt där. Däremot som räknas inte exempelvis sjukhus, kriminalvårdsanstalter eller hotellrum som bostäder. Trådnät inte går till bostäder eller omfattar 100 bostäder eller som som färre faller utanför regleringen. En bostad nås av en sändning om sändningen kan i bostaden och har tillgång till erforderlig tas emot av var en som mottagarutrustning. Det saknas således betydelse huruvida den som bor i

De radiorättsligaförfattningarrxa

lägenheten utnyttjar mottagningsmöjlighetema eller inte. Det saknar också betydelse om signalen är kodad eller på annat sätt förvrängd. Så den snart som sänder i ett visst nät har avhänt sig möjligheten att i sändningsögonblicket påverka en sändning tas emot i ansluten bostad eller inte, får en

sändningen anses nå bostaden se 198586: 109 36.

prop. s. Bestämmelser om sådana skyldigheter i paragrafens andra som anges mening återfinns i 6 Hänvisningen i tredje meningen till 5 § radiolagen innebär bl.a. att programföretag med tillstånd enligt radiolagen undantas från lagens tillämpningsområde om företaget sänder samtidigt i samma program tråd och i etern, oavsett om trådsändningen är vidaresändning etersänden av ningen eller om trådsändningen är egensändning. Lagen är däremot tillen lämplig om programföretaget sänder i tråd utan att samtidigt sända i rundradio. Enligt l kap. 6 § första stycket YGL är grundlagen tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Enligt förarbetena bör det inte krävas att trådsändningar alltid skall ha utgivare eftersom många trådnät är mycket en små och deras betydelse som medium for nyhetsformedling och opinionsbildning är begränsad. I tredje stycket paragraf medges därför vanlig samma att lag undantar trådsändningar som inte är avsedda för någon större allmänhet från grundlagens tillämpningsområde. Sådant undantag får dock inte gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§ meddelarskydd och censurförbud

om se

prop. 199091:64 s. 110. Kabellagens 4 § innehåller ett sådant undantag. Detta lyder:

Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för sådana egensändningar i tråd av radioprogram som når högst 100 bostäder. Reglerna i l kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även för sådana sändningar. Kabellagens 2 § innehåller en uppräkning definitioner. I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen 1966:755. Vidare förstås med kabelnät: anläggning för kabelsändningar, kanal: det genom frekvensangivelse eller därmed jämförligt annat sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät behövs för sändning radiosom av program, vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning sändning, av en egensändning. sändning av annat slag än vidaresändning, annonstid: sändningstid som inleds och avslutas särskild signatur av en som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

Begreppet kabelnät är här av särskilt intresse. Ett kabelnät för TV-distribution kan bestå av flera olika delar. Dessa delar utgörs antenn, huvudav central, stamnät, spridningsnät samt fastighetsnät. stamnätet och det efter-

SOU 1994: 105

följande spridningsnätet brukar med ett gemensamt namn kallas för basnät.

Överföringen kan ske konventionellt sätt via koaxialkabel men överföring

med hjälp mikrovågslänk, vilken är trådlös, och optisk fiber är också av möjlig. Enligt vad som framgår av förarbetema synes användningen av trådlös teknik inte påverka bedömningen huruvida ett eller flera nät föreligger l98485:199 s. 32. Kabeloperatören äger vanligen hela nätet fram till anslutna fastighetsnät. Det förekommer också att kabeloperatören hyr hela eller delar av basnät samt huvudcentral. Fastighetsnäten ägs normalt av fastighetsägaren och hyrs ut till kabeloperatören för en viss tidsperiod. Begreppet kabelnät är av intresse eftersom ägandet eller förfogandet över detta är förenat med vissa skyldigheter enligt vad som närmare framgår av framställningen nedan. Enligt förarbetema gäller dessa skyldigheter nätet som helhet prop. 198485:199 s. 31. Varken begreppet kabelnät eller vem som skall anses som dess ägare eller förfogare har närmare angetts i förarbetema. Enligt den tidigare lagen om lokala kabelsändningar kunde dessa begrepp bestämmas med hjälp av uppgifterna i tillståndsansökan. Detta är inte längre möjligt. Trots detta synes inte tillämpningen främst 6 § vara förenad med några större svårigheter såvitt av avser dessa begrepp.

Skyldigheten att vidaresända vissa program

Gällande bestämmelser För närvarande finns en skyldighet för kabeloperatörer att se till att alla som bor i anslutna fastigheter kan ta emot de marksända TV-kanalerna. Denna s.k. sändningsplikt eller must carry-skyldighet framgår av 6 § första stycket 1 kabellagen. Bestämmelsen har i sin helhet följande lydelse: Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar annat slag än vidaresändning från sändare jordytan, är av skyldig att se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen 1966:755 och är avsedda att tas emot i området, och som kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller kabelnärnnden utsedda företag lokala kabelsändarföretag. flera av Om det finns särskilda skäl, får kabelnänmden medge undantag från skyldighetema enligt första stycket. Liksom övriga bestämmelser i kabellagen gäller 6 § endast om kabelnätet når fler än 100 bostäder. 146

De radi0ra11sligafoIfat1ningarna

Stöd för bestämmelsens båda punkter står att finna i YGL. Av 3 kap. 1 § andra stycket framgår bl.a. att etableringsfriheten för trådsändningar enligt första stycket inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter i fråga skylom dighet för nätinnehavare att utrymme för vissa i den utsträckning ge program det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Före den 1 januari 1992 reglerades skyldigheten att tillgodose mottagning av marksända program i 21 § lagen 1985:677 lokala kabelsändningar. om Enligt denna skulle tillståndshavaren till att de boende kunde radiose ta emot program som sändes med stöd av 5 § första stycket radiolagen och som vid tillståndsperiodens början var avsedda att tas emot inom tillståndsområdet. Om skyldighet att tillgodose mottagning ytterligare radioprogram kunde av komma i fråga vid omprövning tillståndet, skulle sökanden alltid förav vara behållen rätt att själv förfoga över minst två kanaler i kabelnätet. Regeln motiverades i propositionen radio- och TV-sändningar i om kabelnät prop. 198485: 199 s. 38 f.. Där sägs bl.a. följande:

Om antalet TV-kanaler som kan tas emot ökar, genom att satellitprogram kan tas emot kan det uppkomma konkurrens utrymmet i kabelnäten. en om Även de ortsnät anläggs har kapacitet om som nu att samtidigt överföra 20 programkanaler eller mer, har många fastighetsnät, i varje fall inledningsvis, inte högre kapacitet än 5-6 kanaler. Om flera kanaler befordras i ortsnätet kan endast ett urval föras fram till abonnentema i fastighetsnät med låg kapacitet. En grundläggande förutsättning vid detta urval bör enligt min mening att vara var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta in de rundradioprogram som sänds från marksändare och som är avsedda att tas emot orten med normal antennutrustning. En förpliktelse att se till att den möjligheten finns även när nya kanaler kommer till bör enligt min mening ingå i lagen. I likhet med kommittén jag att det inte obligatoriskt bör krävas anser att programmen befordras i kabelnätet om mottagningen kan ordnas annat sätt, t.ex. genom att en äldre centralantennanläggning utnyttjas. I lagen bör omfattningen av tillståndshavarens förpliktelse hänvisning anges genom en till 5 § första stycket radiolagen. Det innebär f.n. två TV-kanaler och tre radiokanaler I framtiden kan antalet kanaler komma att utökas. Detta skulle då leda till en ökning av antalet program som tillståndhavaren måste till att se abonnenten kan ta emot. Det är emellertid inte rimligt att tillkomsten av nya program skall leda till att tillståndshavaren helt förlorar möjligheten att använda nätet för satellitsändningar eller upplåtelse för egensändningar. En begränsning av skyldigheten bör därför införas i enlighet med vad jag förordat.

Den nuvarande bestämmelsen infördes efter förslag i prop. 199192:53 med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar Föredraganden m.m. motiverade s. 37 f. i huvudsak sitt förslag med att det inte utgjorde någon förändring av det gällande rättsläget samt att alla kabeldistributrörer faktiskt såg till att de boende fick del av de då aktuella marksända TV-programrnen, nämligen Sveriges Televisions båda kanaler.

SOU 1994: 105

Med anledning av rernisskritik mot att skyldigheten inte bara skall gälla for Sveriges Radio-koncemens program utan också för program i den marksända reklam-TV-kanal som det då var aktuellt att införa, anförde föredraganden följande:

Ansvaret för att de samlade TV-sändningama över marknätet skall fungera i allmänhetens tjänst kommer att vara delat mellan Sveriges Television och

reklam-TV-företaget se prop. 199091: 149 sid. 42. Det företag som be-

driver reklamfinansierade sändningar med stöd av 5 § första stycket radiolagen kommer sålunda att ikläda sig omfattande skyldigheter i fråga om bl.a. prograrnutbudets sammansättning och utbyggnaden av sändningarna. De - - resonemang som förts vid tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen om etersändningar sker med stöd av radiolagen får därför uppenbart anses som ha full relevans för den planerade marksända reklarnkanalen. Den kan inte i detta sammanhang särbehandlas. Det är förvisso sant att sändningarna från Sveriges Television i dag vidaresänds i alla trådnät. Man kan emellertid enligt min mening inte vara säker att även en ny TV-kanal skulle vidaresändas om nätinnehavama inte var skyldiga att göra det.

Riksdagsbehandlingen medförde den ändringen i förhållande till regeringens förslag att orden utan kostnad för själva mottagningen sköts in i 6 § första stycket 1 i den föreslagna lagen. Konsitutionsutskottet motiverade ändringen följande sätt bet. 199192:KU19 s. 12:

Den föreslagna bestämmelsen är ett uttryck för den s.k. must carryprincipen. För att principen skall vara uppfylld krävs att de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall kunna ta del av rundradiosändning från svenska programföretag utan särskilda kostnader för själva mottagningen. En annan sak är att de boende enligt avtal eller annan grund kan skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för kabelvara nätet. Som framgår av det föregående kan emellertid inte heller - - fullgörandet av skyldigheten att tillgodose mottagningen av vissa rundradiosändningar förenas med villkor om betalning. Utskottet anser att detta bör komma till uttryck i paragrafen - - -. I propositionen berördes frågan om de problem av upphovsrättslig art som nätinnehavare kan ställas inför de vidaresänder i enlighet med lagförslaom get. Föredraganden konstaterade att de upphovsrättsliga organisationerna dittills hade avstått från att kräva ersättning för vidaresändning av ifrågavarande slag och att detta förhållande har utgjort den praktiska grunden för gällande ordning. Föredraganden hänvisade till vad som anfördes i mitt delbetänkande Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor Ds U 1987:2 154 I detta delbetänkande uttalas bl.a. att kabellagens must s. carry-regel torde förpliktiga tillståndshavare att vidaresända Sveriges en Radioprogrammen endast i den utsträckning har får göra detta utan att betala särskild ersättning härför.

De radiorättsligaförfattninganza

Vissa rättsfall och överenskommelser

När kabelnäten byggdes ut under hälften 1980-talet senare av förekom diskussioner om det berättigade i att ansluta även boende ointressesom var rade av ett utökat TV-utbud till kabelnäten samt skulle bära om vem som kostnaden för en kabelanslutning. Frågor med anknytning till villkoren för kabel-TV-anslutning i olika upplåtelsefonner för bostäder har prövats Högsta domstolen i två olika domar av år 1989. lett mål om hyresrätt konstaterade Högsta domstolen

se NJA 1989 s. 74

att vägran att betala en i förhandlingar mellan fastighetsägaren och hyresgästföreningen överenskommen hyreshöjning grund installation kabelnät av av inte är av ringa betydelse och att hyresgästens hyresrätt därför skulle vara förverkad.

I ett mål om en samfällighetsförening se NJA 1989 291 ansåg Högsta

s. domstolen att ett beslut av föreningsstämman att installera kabel-TV inte kunde anses strida mot föreningens ändamål eller främmande för ändavara mål som föreningen skall tillgodose. Det har också träffats överenskommelser mellan parterna hyresmarknaden om principer för fördelning av kostnader för kabel-TV-anslutning. År 1986 utfärdade de allmännyttiga bostadsföretagens organisation SABO

och Hyresgästemas Riksförbund en gemensam rekommendation riktlinjer om vid installation och utnyttjade av kabelnät för etennediedistribution. Riktlinjerna innebär bl.a. att kostnaderna för fastighetsnätet och därtill hörande teknisk utrustning, för åtgärder för mottagning och separering olika signaler av samt för ett visst basutbud skall belasta hyreskalkylen. Kostnader för program m.m. enligt individuella val skall debiteras den enskilde hyresgästen. Den hyresgäst som vill ta del annat än Sveriges Radios reguljära sändav ningar, de nordiska grannländemas reguljära sändningar samt lokalkanal bör ges denna möjlighet i särskilt avtal, i vilket även effekten på hyran bör regleras. Den hyresgäst som så önskar bör kunna övriga sändningar bortfiltrerade utan kostnad. j Motsvarande riktlinjer för den privata hyresmarknaden utfärdades år 1987 efter överenskommelse mellan Sveriges Fastighetsägareförbund och Hyresgästernas Riksförbund. Enligt riktlinjerna skall kostnaderna för ombyggnad av fastighetsnätet och övrig teknisk utrustning täckas bruksvärdeshyran. av För lägenhet som utrustats för att möjliggöra mottagning satellitkabel-TV av efter indviduellt val är fastighetsägaren berättigad att ta ut ett tillägg till hyran. En hyresgäst som vill kunna se program utöver basutbudet Sveriges Radios sändningar samt lokalkanal skall erlägga särskild programavgift skall som täcka kostnaderna för parabolantenn eller anslutning till basnät samt eventuella kostnader for programmen.

SOU 1994: 105

Enligt de båda rekommendationerna kan åtminstone en del av kostnaden för att en fastighet ansluts till kabelnät tas ut i form av hyra av samtliga hyresgäster. Vidare förefaller det som om en lägenhet som utrustats för att kunna ta emot annat än vanliga marksändningar skall belastas med högre hyra än lägenheter där denna möjlighet inte föreligger. Rena programavgifter skall belasta de enskilda hushållen enligt individuellt avtal. I själva verket ingår emellertid i regel mindre andel programavgifter även i den lägsta nivån av en abonnemangsavgift, de s.k. gratisutbudet, som tas ut via hyran eller motsvarande avgift.

Kritik mot sändningsplikten Skyldigheten att befordra vissa marksända program har kritiserats, framför allt från kabelföretagen. Det är framför allt det förhållandet att antalet must carry-program kan öka genom politiska beslut och att kabelforetagen inte alltid anser att de kan kompensera sig för kostnaderna, som har föranlett kritiken. I samband med att TV4 inledde sina marksändningar den l december 1991 började programmet att omfattas av must carry-skyldigheten. Genom den nya kabellagen som trädde i kraft en månad senare inträdde must carry-skyldigheten omedelbart och inte först efter utgången av pågående tillståndsperiod enligt den tidigare lagen. TV4 hade emellertid redan tidigare sänts ut över satellit. Programmen vidaresändes i många kabelnät, ofta mot särskild betalning. I och med att TV4:s fick must carry-status kunde de företag program som tidigare hade tagit betalt av hushållen för programmen inte längre göra det. De kabelföretag som inte hade sänt ut programmen till sina abonnenter blev skyldiga att börja med det. Ett särskilt problem skapades av de tidigare redovisade överenskommelenligt vilka de hushåll som inte ville ta del av annat än marksända prosema gram skulle få satellitprogrammen bortñltrerade utan kostnad. För att även TV4:s sändningar skulle kunna förmedlas också till dessa hushåll krävdes i vissa kabelnät att programmen flyttades om i kanalsystemet för att inte befintliga filter skulle behöva bytas ut.

Skyldigheten att tillhandahålla utrymme for en lokal TV-kanal m.m. Av 6 § följer även skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för egensändningar från lokala kabelsändarföretag.

De radiorättsligaförfatlningama

Var och en som äger eller förfogar annars över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare jordytan, är skyldig att- - kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar televisionsprogram av från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag lokala kabelsändarföretag. Om det finns särskilda skäl, får kabelnärnnden medge undantag från skyldighetema enligt första stycket.

Skyldigheten fanns redan i lagen om lokala kabelsändningar. Skälet till att denna reglering fördes över till den nuvarande kabellagen angavs vara YGL:s bestämmelse om att sådan reglering bör kunna finnas en prop. l99l92:53 s. 39.

I propositionen med grundlagsförslaget prop. 199091:64 s. 86 anförs bl.a. följande:

Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla kanal för lokala en egensändningar föreligger knappast heller någon anledning att inte behålla en möjlighet att genom vanlig lagstiftning upprätthålla den ordning som råder nu. Denna skyldighet fyller en betydelsefull uppgift för öppna tillgång att en till trådmediet för mindre resursstarka aktörer. Även här bör regler kunna ges i vanlig lag. Över huvud taget är det angeläget att uppmärksam risken vara att nätinnehavaren får ett monopol utesluter andra från inflytande som över programsättningen. Det starkaste motivet för att det allmänna inflytande ge ett över rätten att etablera verksamhet för trådsändning kan sägas ligga i detta. Där ett trådnät redan har etablerats minskar sannolikheten för att ännu ett skall byggas. Nätinnehavaren får lätt ett faktiskt monopol på trådsändningskapaciteten inom ett visst område. Även kravet tillstånd om tas bort, är det dock inte uteslutet att genom lag ålägga nätägama förpliktelser lämna att utrymme för vissa sändningar av det slag som redan i dag åvilar dem enligt lagen om lokala kabelsändningar.

I 3 kap. l § andra stycket YGL återfinns också bestämmelse en som medger att en skyldighet ifrågavarande slag läggs av nu nätinnehavaren. Enligt förarbetena till den nuvarande kabellagen ansågs det inte som rimligt

att omvärdera de i grundlagsärendet framförda motiven. Det noterades vidare att näten är så anlagda att lokala distributioner kan göras prop. l99192:53 s. 46.

Kabelnärrmden har i ett principbeslut den 6 1992 tolkat bestämmelsen mars så att det lokala kabelsändarföretaget skall disponera en hel kanal. Kanalblandning mellan ett nämnden förordnat av lokalt kabelsändarföretag och kommersiella intressen godtas således inte. Om sändningarna ändå blandas anses det lokala kabelsändarföretaget svara för allt sänds i lokalkanalen. som De lokala kabelsändarföretagens sändningar har fått relativt begränsad

omfattning. Av Kabelnämden förordnade lokala kabelsändarföretag finns

29 orter se avsnitt 3.1. Sändningstiden rörliga bilder i allmänhet av är be-

SOU 1994: 105

gränsad till några timmar om dagen. Under övrig tid sänds text. Den begränsade användningen har tillskrivits det förhållandet att de lokala kabelsändarföretagen varken haft finansiella möjligheter att ansluta sig till näten eller att fylla sina programtablåer med intresseväckande program bl.a. Lars Aronsi för utredningen. Som framgår 9 § kabellagen får sådana son en rapport av företag inte finansiera sina sändningar med reklam. Nätägarna är visserligen ålagda att distribuera signalen men det lokala kabelsändarforetaget får själv bära kostnaden för att distribuera signalen till respektive kabelnäts inmatningspunkt. Detta kan bli dyrbart, inte minst om det finns flera nät i och kommun och om det är stora avstånd en samma mellan näten och lokal-TV-studion. Kabelnämnden kan enligt andra stycket medge undantag från dessa skyldigheter. Enligt förarbetena kan undantagsregeln t.ex. tillämpas om en ny kanal tillkommer eller i förhållande till innehavare av nät med få kanaler eller mindre omfattning prop. 199192:53 56. Kabelnämnden har vid ett fåav s. tal tillfällen medgett dispens under viss tid i avvaktan att nätinnehavaren gjort det tekniskt möjligt att uppfylla sina skyldigheter enligt denna bestämmelse. Vad med lokalt kabelsändarforetag i 7 som närmare avses m.m. anges Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person bildats för bedriva lokala kabelsändningar och kan antas låta som har att som olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och infonnationsfrihet. Kabelnärrmdens förordnande lokala kabelsändarforetag enligt 6 § första av stycket 2 skall avse högst tre år.

Bestämmelsen i andra stycket påminnelse till det lokala kabelsändarär en syftet bakom sådana företags rättigheter. Ett lokalt kabelsändarföretaget om företag bör således för att uppfylla detta syfte ge tid i kanalen till ekonomiskt aktörer. Bestämmelsen skall däremot inte läsas som en föreskrift om svaga tillåtet enligt YGL prop. 199192: 53 programmens innehåll. Det vore inte s. 56.

6.6 Satellitlagen

Som framgått avsnitt 3.1 och 6.4 faller satellitsändningarna väsentligen av utanför den radiorättsliga regleringen. Sverige har åtagit sig att införliva TVdirektivet med svensk rätt. Detta direktiv omfattar bl.a. satellitsändningar till allmänheten. april 1992 lade jag fram delbetänkandet Lagstiftning om satellitsänd- I TV-program SOU 1992:31. Lagförslaget utformades med hänsyn ningar av till bl.a. TV-direktivet. Förslaget har med några smärre förändringar lett till

De radiorc1ttsligafi2'rfartningama

lagstiftning prop. 199293:75, bet. 199293:KU12, rskr. 199293:117. Lagen 1992: 1356 om satellitsändninger televisionsprogram av till allmänheten satellitlagen trädde i kraft den 1 januari 1994, dvs. samtidigt med EESavtalet SFS 1993:1646. Jag kommer att här endast översiktligt att igenom lagens innehåll. I övrigt hänvisas till ovan anförda förarbeten.

Lagen är tillämplig sändningar TV-program av över satellit till allmänheten i något land som är bundet EES-avtalet 2 §. För av att lagen skall vara tillämplig måste även de förutsättningar räknas som upp i 2 och 3 §§ vara uppfyllda.

Av 2 § framgår att satellitprogramföretaget, dvs. den som sätter samman och svarar helt eller delvis för ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning, skall ha sitt hemvist i Sverige. Av punkt 2 och 3 framgår de ytterligare alternativa förutsättningarna att sändningen till satellit sker från sändare här i landet eller sändningen från en att satellit sker med användning av satellitkapacitet svensk fysisk eller juridisk som en person förfogar över. Dessa senare två punkter tillämpas dock inte om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i annat land inom EES. Bestämmelsen överensstämmer väsentligen med motsvarande bestämmelse i TV-direktivet. Av 3 § framgår att lagen inte gäller för en sådan sändning över satellit som helt överensstämmer med en samtidig sändning sker med stöd tillsom av stånd enligt radiolagen eller lagen om rundradiosändning finländska teleav visionsprogram. Anledningen till denna bestämmelse är att en och samma sändning inte skall omfattas av än lag. Lagen gäller inte heller mer en för en sändning av sökbar text-TV.

Det ställs inte upp något krav tillstånd för att bedriva satellitverksamhet. Däremot skall satellitprogramföretag och satellitentreprenör, dvs. den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar televisionsprogram av över satellit eller som upplåter satellitkapacitet, skyldig vara att anmäla sig för registrering samt att lämna vissa uppgifter. Anledningen till detta är att Sverige, för att uppfylla sina förpliktelser enligt TV-direktivet, måste veta vilka som bedriver sändningar för vilka Sverige är ansvarigt land. Kabelnänmden utövar tillsynen över satellitlagen följs. att Enligt den nya myndighetsorganisationen skall, fr.o.m. den 1 juli 1994, Granskningsnämnden för radio och TV övervaka bestämmelserna om sändningarnas innehåll medan Radio- och TV-verket skall för bestämmelserna ansvara att om registrering och de övriga bestämmelser inte faller inom nämndens som ansvars-

område efterlevs se avsnitt 6.3.

Verket skall således övervaka att registrering sker och att redovisning av andel program av europeiskt likaså sker 5-9 ursprung §§. Verket får i vissa fall förelägga vite. Granskningsnämnden skall övervaka bestämmelserna att om mediets särskilda genomslagskraft, beriktigande och demokratibestämmelsen efterlevs 12 §. Nämnden får endast vitesförelägga programföretaget

SOU 1994: 105

på lämpligt sätt offentliggöra nämndens fallande beslut avseende berikatt tigande 28 §. Det finns inte några sanktioner i övrigt vad gäller dessa bestämmelser. Nämnden får däremot förelägga programföretaget att följa bestämmelserna beteckningar och reklam m.m. vid vite. Myndigheterna om får begära in granskningsmaterial för fullgörande av sin uppgift. inte låter registrera sig kan dömas till till böter. Den som Jag kommer närmare redogöra för satellitlagens bestämmelser om att programinnehållet i kap. 7 och

6.7 Närradiolagen

Vem kan få tillstånd

Reglerna för närradioverksamhet finns i närradiolagen 1982:459. Närradiolagen syftar till bereda plats för lokal åsiktsradio. Det är därför endast att en vissa sammanslutningar kan få tillstånd att bedriva rundradiosändsom ningar med begränsad räckvidd 1 §. Jag har redogjort för begreppet rundradiosändning i avsnitt 6.2. Vad som med sammanslutningar och begränsad räckvidd framgår närmare menas 4 och 6 a §§ närradiolagen. av Enligt 4 § kan endast vissa lokala ideella föreningar punkt 1-2 samt församlingar inom svenska kyrkan punkt 3, Studentkårer punkt 4 och närradioföreningar punkt 5 få tillstånd att sända nänadio. Skälet till att just organisationslivet har getts privilegiet att använda radiomediet är att det har väsentligt att föreningarna såsom företrädare för olika intressen och ansetts meningsriktningar skall möjlighet att uttrycka sina uppfattningar och ges sina budskap till medlemmar, sympatisörer, meningsmotståndare och sprida den stora allmänheten. Kravet sammanslutningarna skall juridiska personer och, vad att vara gäller punkterna 1 och ha bedrivit verksamhet under minst ett år, syftar till tillfälliga kommer i fråga för sändningstillstånd. Om att förebygga att grupper särskilda skäl föreligger kan undantag från ettårsregeln göras för t.ex. föreningar bildats inför folkomröstningskampanj prop. 198182: 127 som en s. 14. De två första punkterna uppställer även kravet att föreningarna skall ideella. Föreningar är uppbyggda annat sätt men som ägnar sig vara som ideell verksamhet faller således utanför. Detta betyder att t.ex. samma typ av kooperativa ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, stiftelser, kyrksamfälligheter och kommuner inte kan erhålla tillstånd att sända närradio liga denna lag prop. 1981821127 13, 1984851145 s. 22 ff.. Vad enligt s. prop. gäller folketsparkföreningar, folketshusföreningar, bygdegårdsfördäremot

De radiorattsligafb‘rfatmingama

eningar och liknande föreningar torde de i allmänhet falla in under lagens tillämpningsområde jfr rättsfallen RÅ 1955 not 15 och 16. Enligt punkt 5 kan även närradioföreningar erhålla tillstånd. Närradioföreningar är frivilliga sammanslutningar av flera tillståndshavare. Det är således frivilligt att såväl bilda att tillhöra sådan förening. som en Det är inte heller något som hindrar att det finns flera närradioföreningar i ett och samma sändningsområde. Närradioföreningamas verksamhet består dels av att samordna gemensamma tekniska och administrativa ting och dels av att sända visst programutbud. Det är ofta närradioföreningen orten tecknar som avtal om utnyttjandet av närradiosändaren eller om användningen av skyddad musik. Föreningarna har även som uppgift att få de enskilda tillståndshavama att komma överens om t.ex. sändningstidsscheman. Närradioföreningama har sedan år 1982 en riksorganisation, Sveriges Närradioförbund. Förbundet har antagit etiska regler för närradioverksamheten och har tillsatt etisk en nämnd för att övervaka efterlevnaden reglerna. av Samtliga dessa föreningar har emellertid inte rätt att sända närradio. Av 3 § följer att tillstånd inte får till sammanslutning ges en som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen. Sker det omvända, dvs. förvärvar den som redan har ett närradiotillstånd därefter lokalradiotillstånd ett upphör närradiotillståndet att gälla. Skälet till bestämmelsen är att ett närradiotillstånd inte skall kunna användas för att bedriva kommersiella sändningar utan samband med tillståndshavarens föreningsverksmhet. Av 5 § framgår den ytterligare förutsättningen att tillstånd endast får meddelas om sammanslutningen har anmält har vem som utsetts till utgivare.

Övriga förutsättningar för närradio

Enligt 6 § skall en sändningsmöjlighet finnas i kommunen om minst en sammanslutning så önskar och det dessutom är tekniskt möjligt. om Om det finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändningsmöjligheter för närradio i kommunen. Bestämmelsen trädde i kraft först den 1 april 1994. Med ordet sändningsmöjlighet avses möjligheten att sända utbud när-radioprogram, ett av oberoende av om sändningen sker med användning av endast en sändare eller om programmet sänds ut samtidigt över flera slavsändare. Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl, i kommuner Lex. med stor folkmängd eller i kommuner med flera tätorter. förarbetena I har en ökad restriktivitet i tilldelning sändningsmöjligheter av ansetts nödvändig för att hindra att närradion blir andra form en av kommersiell radio prop. 199293:70 s. 36, 57. Av 6 a § framgår att med begränsad räckvidd avses att sändningarna kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd fem kilometer. av Vidare fram-

SOU 1994: 105

Närradionärnnden i särskilda fall får medge sändare med större räckgår att vidd. Ett sådant medgivande bör lämnas endast om en majoritet av de berörda

sändningsberättigade sammanslutningama önskar det. Utanför storstads-

områdena bör det, enligt bestämmelsen, eftersträvas att sändningarna kan tas

emot i hela kommunen. medge längre räckvidd har utnyttjats sådant sätt att så Möjligheten att alla närradiosändarna för närvarande har förlängd räckvidd, huvudgott som har kommuntäckning eller i det närmaste kommuntäckning. Även där delen frekvenstekniskt möjligt kan förhöjning av räckvidden visa sig det är en mycket kostsarn. Det kan nödvändigt att utnyttja slavsändare för att t.ex. vara nå vissa delar kommunen. Närradionämnden bör därför medge en viss av förhöjd räckvidd endast majoriteten de sändningsberättigade föreningom av önskar det prop. 199293270 s. 37. arna Enligt bestämmelsens andra stycke bör de sändare som är avsedda för när-

radio endast få användas for sådana sändningar. Det innebär att sändaren inte

får användas för lokalradio väl för s.k. underbärvågstjänster, t.ex. t.ex. men personsökning prop. 199293:70 57. I anförd proposition s. 33 f. s. motiverades den delen bestämmelsen enligt följande: av

Enligt regeringens mening är det angeläget att föreningslivet även i fortsättmöjlighet föra fram sina åsikter och meningar i radion. ningen garanteras att möjlighet bör inte kunna inskränkas att föreningarna tvingas Denna genom med kommersiella krafter sändningstiden. Närradion bör därkonkurrera om i fortsättningen endast tillgänglig för det lokala ideella förför även vara eningslivet. --- Förutsättningarna för närradion bör därför vara sådana att det inte skall lockande för den önskar driva kommersiella radiosändningar att vara som utnyttja närradion för sina syften. Han bör i stället söka sig till den försöka föreslagna lokalradion.

Bestämmelsen har aktualiserats i samband med en konflikt mellan Närå den sidan och Taltidningsnämnden samt närradioförradionämnden ena Borgholm, Katrineholm och Kristianstad å den andra. Konflikten eningarna i sändning taltidning över närradiosändare. Närradionämnden har bl.a. i rör av

det inte är förenligt med närradiolagen att

yttrande den 3 mars 1993 funnit att sända radiotidning inom för närradions sändningsmöjligheter som är ramen förbehållna närradions tillståndshavare. Taltidningsnärrmden och berörda när-

radioföreningar har inte delat denna uppfattning. närvarande gäller närradiotillstånd, i motsats till övriga sändningstill- För vidare. Beslut sändningstid är däremot begränsat till längst ett stånd, tills om Detta har motiverats att närradiotillstånd år 8 § andra stycket. system av sändningsberättigade har rätt att dela viss tid. innebär att de lokalt förhandla fram ett nytt sändningstidsschema kan tidsför- Genom att till aktuella behov. Enligt den praxis utvecklats vid delningen anpassas som sändningstider föregås i normala fall nämndens beslut av en befördelning av

De radiorättsligaförfattninganza

redning inom närradioföreningen orten. Denna inleds med att samtliga tillståndshavare ger in förslag sändningstider om för det kommande schemaåret till närradioföreningen. Det är endast vid de tillfällen då tillståndshavama inte enats om schemaförslaget nämnden har anledning som att ta upp ärendet till avgörande.

Vid en tidstvist har nämnden att förtur den förening ge som bedöms ha störst intresse av att få sända vid viss tidpunkt. Av förarbetena framgår att de närmare riktlinjerna för tidsfördelningen får utvecklas genom nämndens praxis. När det gäller att bedöma vilka omständigheter som kan berättiga till förtur ges några allmänna exempel. En sammanslutning som har lång sändningstid eller tid vid andra attraktiva tidpunkter än den omtvistade bör stå till-

baka för en förening inte har sådana tider. Enbart som det förhållandet att en sammanslutning tidigare sänt under viss tid bör inte ge förtur till samma tid. Närradionämnden har i sin avvägning av de skilda föreningarnas intressen haft som utgångspunkt den samlade sändningstid som respektive förening har haft. Vidare har hänsyn tagits till om tiderna är attraktiva eller inte hurusamt vida en förening gör gällande att viss tid är en av alldeles speciellt intresse för dess lyssnarkrets. Slutligen kan närradioföreningens forslag ha stor betydelse

för nämndens avgörande i vissa fall. Nämndens praxis bygger att nämn-

den aldrig i sin avvägning av två föreningars intressen hänsyn till innetar hållet i en förenings sändningsverksamhet

se Närradionärnnden informerar,

nr 1992-12-23.

Sedan närradioverksamhetens start har det varit förbjudet att sända kommersiell reklam i närradion. Det har ansetts att närradion inte kan fungera som åsiktsradio och språkrör för olika opinioner om den också skall uppfylla de krav som ställs radio reklammedium. som N ärradion har emellertid genom den senaste lagändringen 1993:122 öppnats för

sändningar av reklam se

kap. 8.

Närradiotillstånd kan återkallas nämnden av om de omständigheter som anges i 13 § är uppfyllda, dvs. tillståndshavaren om inte längre är behörig, om utgivare saknas, om sändningar inte har skett under tre månader eller om avgift inte erläggs. Även domstol kan återkalla närradiotillstånd om ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott 16 §.

Nänadionämndens uppgifter kommer att fr.o.m den 1juli 1994 att övertas av Granskningsnämnden för radio och TV Radiosamt och TV-verket. Granskningsnämnden kommer då övervaka efterlevnaden att av bestämmelserna om programinnehållet medan verket meddelar närradiotillstånd och övervakar att de övriga bestämmelserna efterlevs. Nämnden får förelägga tillståndshavaren vid vite att följa bestämmelserna om sändningamas innehåll. Verket får vitesförelägga den bryter beslut som mot om sändningstid eller som låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sam-

SOU 1994: 105

manslutningen att följa bestämmelsen. Verket får även återkalla sändnings-

tillstånd. Bestämmelserna i 7 och 17-18 §§ radiolagen gäller inte för sändningar enligt närradiolagen. Den s.k. censurbestärnmelsen i 19 § samt straffbestämmelsen i 21 § radiolagen omfattar dock närradiosändningar.

6.8 Lokalradiolagen

Lagen föregicks delbetänkandet Tekniskt utrymme för reklamfinanav sierad radio SOU 1991:108 samt departementspromemorian Regler och villkor för privatradio Ds 1992:22. Efter riksdagsbeslut våren 1993 trädde lokalradiolagen i kraft den l april 1993 prop. 199293:70, bet. den nya 199293:KUl5, rskr. 199293:l68. Jag kommer här endast översiktligt igenom lagens innehåll. I övrigt att hänvisas till ovan angivna förarbeten. Lagen innehåller föreskrifter lokala rundradiosändningar av radioproom i ljudradio lokalradio. Den gäller inte för sådana sändningar som gram bedrivs med stöd radiolagen eller närradiolagen 1 §. av Styrelsen för lokalradiotillstånd meddelar tillstånd för lokalradio. Ett tillstånd innebär rätt bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god att hörbarhet inom sändningsområde anges i tillståndet 4 §. Ingen kan ett som få tillstånd och detta tillstånd kan endast omfatta ett sändningsommer än ett råde 5 §. Vidare framgår vilka varken direkt eller indirekt kan få tillsom stånd 6 och 7 §§. Dessa är staten, landsting, kommun, programföretag med tillstånd enligt radiolagen eller någon ut dagstidning. Varje tillsom ger en ståndsperiod skall åtta år och denna tid skall förlängas med ytterligare en vara tillståndsperiod såvida inte det finns grund för återkallelse 8 §. Under vissa omständigheter får sändningar ske efter tillståndsperiodens slut 10 §. 5 och 9 §§ framgår bl.a. vad Styrelsen för lokalradiotillstånd skall Av sändningsområdenas omfattning och förändrad beakta när den bestämmer en indelning av dessa. lagen framgår vidare det finns flera sökande till ett tillstånd skall Av att om tillståndet ske vid offentlig auktion. Tillståndet går till den fördelningen av en beredd betala det högsta beloppet i årsavgift 12-13 §§. som är att finns bestämmelser ansökan tillstånd, meddelande av till- Vidare om om stånd, avgift, överlåtelse tillstånd, sändningarnas innehåll, reklam och av sponsring, sanktioner betalning avgift samt överklagande m.m. m.m., av gäller sanktioner framgår det 28-31 §§ att Styrelsen för lokal- Vad av radiotillstånd får återkalla tillstånd att sända lokalradio om tillståndshavaren ett sändningsrätten i tillräckligt hög omfattning, om det inte finns inte utnyttjat 28 §. Återkallelse någon utgivare eller den sändande inte är behörig om

De radiorattsligaf‘0‘rfattningarna

grund av att ett dagstidningsfdretag direkt eller indirekt förvärvat ett tillstånd får emellertid inte ske. Den nya myndighetsorganisationen innebär för lokalradions del att Radiooch TV-verket meddelar tillstånd och beslutar m.m. om återkallelse av sådant tillstånd. Granskningsnämnden skall enbart granska sändningamas innehåll och förelägga tillståndshavaren vid vite följa bestämmelserna. att Myndigheterna får vid äventyr av vite begära in visst granskningsmaterial. Jag kommer att närmare redogöra för lokalradiolagens bestämmelser om sändningamas innehåll i kap. 7 och Bestämmelserna i 7 och 17-18 §§ radiolagen gäller inte för sändningar enligt lokalradiolagen. Den s.k. censurbestämmelsen i 19 § samt straftbestärnmelsen i 21 § radiolagen omfattar dock lokalradiosändningar.

6.9 Lagen

om rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Lagen 1986:3 rundradiosändning finländska om av televisionsprogram tillkom efter förslag i prop. 198586:54. En utgångspunkt för förslagen var en överenskommelse år 1985 mellan statsministrama i Sverige och Finland om att söka få till stånd sändningar finländsk TV-kanal från av en radiosändare i storstockholmsområdet. I dag sänds en finländsk programkanal trådlöst över storstockholmsområdet samt i kabel i 24 kommuner utanför detta område. I Finland sänds en redigerad svensk programkanal ut över fyra marksändare i sydöstra Finland. Samarbetet bygger en ömsesidighetsprincip där de båda länderna svarar för jämförbara kostnadsåtaganden. Regeringen har meddelat tillstånd for Sverigefinska Riksförbundet att intill utgången år 1995 bedriva vidaresändningar av enligt lagen. Enligt särskild en överenskommelse med Svenska Kabel-TV AB överförs sändningarna till kabelnäten. För denna överföring krävs inte något särskilt tillstånd. Enligt lagen får regeringen för tiden intill utgången av år 1995 medge rätt till rundradiosändning av televisionsprogram från radiosändare i radio- eller trådsändning från Finland 1 § första stycket. Regeringen har meddelat sådant tillstånd till Sverigefinska Riksförbundet. Begreppen rundradiosändning, radio- och trådsändning används i betydelse samma som i radiolagen 1 § andra stycket, se även avsnitt 6.2. sändningen skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts Finland med stöd i tillstånd från Finlands av regering 2 §. Ett sändningstillstånd får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd, programverksamhetens omfattning samt förbud mot eller föreskrifter kommersiell om

6 14-0979

SOU 1994: 105

Beslut innehållande de gällande villkoren finns bifogade i reklam 4 §. nu

bilaga har självfallet möjlighet att inte alls ställa upp några villkor Regeringen villkor endast tar i anspråk en del av det utrymme som eller att ange som bemyndigandet. lämnas av tillståndshavaren bryter mot villkor avser förbud mot eller före- Om som reklam, får sändningstillståndet återkallas 5 §. skrifter om i 6-18 §§ radiolagen gäller inte för dessa typer av sänd- Bestämmelserna betyder den s.k. censurbestämmelsen i 19 § samt ningar. Detta att t.ex. straffbestämmelsen i 21 § radiolagen även omfattar dessa sändningar.

6.10 Radiotidningslagen

1981:508 radiotidningar tillkom ursprungligen efter ett delbe- Lagen om 1980: 12 Radiosända dagstidningar samt prop. 198081:166, tänkande Ds U 363. Lagen har därefter genomgått tre större förändringar vilka KU24, rskr. propositionema 1985862109, 199091:149 samt 199192:53. framgår av lagen konstaterades att taltidningen är ett radioprogram Vid tillkomsten av direkt allmänheten. Gruppen synskadade ansågs såleavsedd att tas emot av någon i rättslig mening sluten krets utan måste räknas till alldes inte som betydde i sin att radiolagen ansågs vara tillämplig mänheten. Detta tur tillät då, bortsett från närradiosändningar och sändningarna. Radiolagen vidaresändningar över centralantenner, endast de programföretag som regeradioprogram i rundradiosändning. De enda föreringen bestämmer att sända medgivande de fyra programbolagen i Sveriges tag som fått sådant var Radiokoncemen prop. 198081:166 s. 5 f.. radiotidningen radioprogram avsett för synskadade Enligt l § skall vara ett innehålla vissa dagstidningar eller sammanställningar och får endast typer av av sådana tidningar. används i den inledande bestämmelsen med- Begreppet radioprogram som skulle kunna omfatta både trådlösa sändningar och sändningar som för att den 6.2. Av den följande bestämmelsen framgår dock

sker genom tråd se avsnitt

sänds i rundradiosändning, dvs. trådlöst, kräver att endast radiotidningar som Bestämmelsen hänvisar i övriga fall till tillstånd Taltidningsnämnden. av Det även möjligt att sända radiotidningar via

kabellagen se avsnitt 6.5. är

verksamhet omfattas dock inte lagen. Lagen omfattar inte telenätet. Denna av heller postdistribution kassettidningar. av sända radiotidning kan endast ges till ägaren av den nyhets- Tillstånd att en skall förlagan till versionen. Det krävs vidare att förlagan tidning som vara i veckan och, såvida inte särskilda skäl kommer ut med minst ett nummer under det året har haft genomsnittlig upplaga om föranleder annat, senaste en tvåtusen exemplar utgivningstillfalle 3 §. minst per

De radior£1ttsligafbrfattningama

Vissa krav på innehållet i radiotidningen ställs i lagen. Radiotidningen

skall i princip endast återge texten i förlagan och annonsmaterialet får endast sändas om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat m.m. 4 §. Tillståndet får förenas med villkor, dock endast villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren 5 §. Dessa bestämmelser hindrar således inte tillståndshavaren att, som nu sker, koda radiotidningssändningarna. Såvitt reklamen avser är detta t.0.m. ett krav för att sändning skall få ske.

Av lagen framgår vidare att tillståndet kan återkallas Taltidningsnämnav den om tillståndshavaren bryter lagen eller villkoren. mot Den som bryter mot villkoren kan dömas till böter.

Bestämmelserna i 6-18 radiolagen gäller inte för dessa typer av sändningar. Detta betyder att t.ex. den s.k. censurbestämmelsen i 19 § samt straffbestämmelsen i 21 § radiolagen omfattar dessa även sändningar.

6.1 1

Koncessionsavgiftslagen

Lagen 1992:72 om koncessionsavgift på televisionens område koncessionsavgiftslagen kom till sedan beslut fattats om att öppna det tredje marknätet för reklamfinansierade sändningar

se prop. 199091:l49, bet.

199091:KU39, rskr. 19909l:370 199192:78, samt prop. 199192:KU2l, rskr. 199192:114.

Lagen kan endast gälla för ett reklamfmansierat programföretag i sänder. För närvarande gäller lagen för TV4. Om regeringen meddelar ytterligare ett tillstånd att bedriva reklamfinansierade sändningar över hela landet upphör lagen att gälla.

Vad som nu sagts går att utläsa lagens inledande ur bestämmelse. Enligt bestämmelsen skall ett programbolag enligt 5 § radiolagen har som tillstånd att i hela landet sända TV-program i rundradiosändning betala koncessionsavgift till staten under förutsättning företaget har att rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är ensam om den rätten här i landet.

Lagen innehåller bestämmelser beräkning avgift, fastställande om av och betalning av avgift, återbetalning, omprövning och överklagande samt m.m. om verkställighet.

I korthet kan nämnas att koncessionsavgiften består av en fast och en rörlig del 2 §. Den fasta avgiften utgör 4 167 000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamheten har bedrivits 3 §. Den rörliga delen av

avgiften tas ut med en viss procent annonsintäktema av 4 §. Enligt den nya myndighetsorganisationen ansvarar Radio- och TV-verket

för avgiftshanteringen enligt lagen se avsnitt 6.3.

SOU 1994: 105

6.12 Piratradiolagen

På våren 1961 började ett med radiosändare utrustat fartyg att illegalt sända

reklamfinansierade radioprogram från position utanför Stockholms skären gård. sändningarna, gick under benämningen Radio Nord, bestod som huvudsakligen musik. Dessa sändningar kunde avlyssnas i stora delar av av och södra Sverige. Förutom Radio Nord hade också två illegala mellersta fartygssändare placerats i Öresund, Radio Mercur och Radio Syd, vilkas

kunde avlyssnas i delar Skåne. Efter samråd mellan regeringsändningar av Finland, Norge och Sverige och efter rekommendation från arna i Danmark, rådet genomfördes i samtliga de berörda nordiska länderna särskild Nordiska lagstiftning för verksamheten från dessa piratsändare. För att stoppa riksdagen lagen 1962:278 med förbud i vissa fall mot Sveriges del antog havet Till följd därav upphörde i viss mån rundradiosändning öppna m.m.

denna piratradioverksamhet. År träffades det inom Europarådet överenskommelse till förhind- 1965 en rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier. I rande av Sverige och bl.a. de nämnda nordiska länderna anslöt sig samband med att nu överenskommelse 1962 års lag lagen l966:78 om förtill denna ersattes av fall rundradiosändning på öppna havet piratradiolagen. bud i vissa mot Denna lag föregicks propositionen 1966:37. av strafflag, inleds med följande bestämmelse Piratradiolagen, som är en

1 §-

utför rundradiosändning från radioanläggning öppna havet Den som dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om eller i luftrummet däröver eller kan mottagas i Sverige, Danmark, sändningen är avsedd att mottagas eller i land, är anslutet till den europeiska Finland eller Norge annat som till förhindrande rundradiosändningar från stationer överenskommelsen av territorier, eller sändningen orsakar menlig störning för utanför nationella om radiotrañk i något av dessa länder. innehar radioanläggning för sådan rundradio- Den som upprättar eller i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett sändning som avses år.

vidare detaljerade medverkans- och förverkandebestäm- Lagen innehåller §§ bestämmelse tillämpligheten av svensk lag melser 2 och 3 samt en om

m.m. 5 §. i allt väsentligt med innehållet i den europeiska Lagen överensstämmer överenskommelsen innehåller dock inte några konkreta överenskommelsen. artikel 2 talar endast att nödvändiga åtgärder sanktionsbestärmnelser. Dess om lagöverträdelsema. Av anförd proposition framgår skall vidtas för att beivra ansåg lagstiftningen inte skulle bli effektiv att departementschefen att annars

s. 24.

De radiorättsligaförfattningama

Radiokommunikationslagen

Lagen 1993:599 om radiokommunikation

radiokommunikationslagen till-

kom efter förslag i betänkandet Lag om radiokommunikation, SOU m.m. 1991:107 samt propositionen Telelag och en Förändrad verksarnhetsform för Televerket, m.m. prop. 199293:200. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Därmed upphävdes bestämmelserna i radiolagen om innehav och användning av radiosändare och mottagare.

Jag kommer att här endast översiktligt igenom lagens innehåll. I övrigt hänvisas till ovan anförda förarbeten.

Förutom bestämmelser innehav och användning om av radioanläggningar innehåller lagen även bestämmelser användning om av radiovågor för kommunikation, m.m. 1 § första stycket. Vad som avses med bl.a. radiovågor och radioanläggning framgår 2 §

av se avsnitt 6.2.

Utgångspunkten för regleringen är att staten har det övergripande ansvaret

för frekvensanvändningen. Tillgången

på radiofrekvenser är nämligen be-

gränsad och radiovågomas utbredningsegenskaper gör att ett internationellt samarbete mellan världens stater är nödvändigt.

Bestämmelserna i lagen syftar till att främja ett effektivt nyttjande möjav ligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor. Vid tillämpningen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt 1 § andra och tredje stycket.

Regleringen bygger ett tillståndsförfarande. Det krävs tillstånd för att här i landet eller svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands får inneha eller

använda en radiosändare. Det krävs även tillstånd för att få inneha en radiosändare som är ofullständig eller byggsats en för tillverkning radiosändare. av Detsamma gäller den som för in sådana radiosändare till Sverige. Överlåtelse

eller upplåtelse radiosändare skall av som huvudregel få ske endast till den som har tillstånd 3 §.

Kravet på tillstånd gäller dock inte för försvarsmakten 6 § och inte heller

statliga myndigheters innehav av radiosändare 7 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter undantag om från tillståndsplikten i vissa fall 8 §.

Av lagen framgår efter vilka grunder som tillstånd skall meddelas. Den

grundläggande inriktningen bör enligt förarbetena vara att var och en som anser sig ha behov radio skall beviljas tillstånd av till sådan användning, dvs. presumtionen vid prövning ansökan skall av en vara att sökanden skall få tillstånd. Myndigheten skall ha rätt att lämna en ansökan utan bifall endast om det i det särskilda fallet brister i någon i lagen upptagen förutsättning för till-

stånd prop. 199293:200 193. s. Som grund för tillståndsprövningen gäller tillstånd skall att meddelas om de förutsättningar som anges i 9 § första stycket är uppfylla.

SOU 1994: 105

radiosändaren kommer att användas på ett sådant sätt Det kan antas att tillåten radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riskerar att bli att annan skadligt påverkad, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så beskaffad radiosändaren, hänseende den uppfyller rimliga krav på en effektiv frekvensi tekniskt att och möjligheten att verka i den miljö som den är avsedd för, användning användningen inte kommer att hindra sådan radiokomdet kan antas att munikation är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen, som radioanvändningen inte kommer att tai anspråk frekvensutrymme som upprätthålla rimlig beredskap för utveckling av befintliga behövs för att en radioanvändningar, och och nya användningen inte kommer att inkräkta på det fredet kan antas att behövs för Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt kvensutrymme som 1994:307, vilken träder i kraft den l juli 1994. SFS

sökanden eller någon annan som sökanden Tillstånd som förutsätter att fått medgivande enligt lag, får meddelas utför sändningsuppdrag annan sådant medgivande föreligger 9 § andra stycket. Bestämendast endast om sikte sådan rundradioverksamhet som regleras i radiolagen, närmelsen tar lagen taltidningar, lagen mndradiosändradiolagen, lokalradiolagen, om om televisionsprogram samt telelagen. Medgivandet kan även ning av finländska bestämmande tillståndsvillkor och tillståndstid samt vara av betydelse för av återkallelse tillstånd eller ändring tillståndsvillkor 11-13 §§. beslut om av av skall gälla bestämd radioanvändning. Det skall dess- Tillståndsbeslutet en villkor skall gälla för radioanvändningen. Villkoren utom innefatta de som i enlighet med de bedömningsgrunder som gäller för prövskall bestämmas tillståndsansökningar. Tillståndet får, i den mån det behövs, bl.a. ningen av angående frekvens, antennens eller radiosändarens beförenas med villkor skall belägen och skyldighet att dela freskaffenhet, var antennen vara

kvensutrymme 11 §. bestämmelser återkallelse tillstånd och ändring av till- Vidare finns om av och 14 §§, avgift för myndighetsverksamheten 15 §, ståndsvillkor 13 16 och 17 §§, straff överklagande 18 och åtgärder mot störningar m.m., användning radiosändare i krig m.m. 20 §. 19 §§ samt om av straffbestämmelsema ansåg bl.a. Riksåklagaren under remiss- Vad gäller sänkning straffskalan borde övervägas. Enligt Riksbehandlingen att en av i så fall röra sig sänkning från den föreslagna åklagaren borde det om en bestämmelsen i radiolagen, där det stadgas böter straffskalan som motsvarade år, till böter eller fängelse i högst månader prop. eller fängelse i högst ett sex ff.. Straffmaximun sänktes också i enlighet med Riks- 199293:200 s. 246

åklagarens förslag.

7 Programinnehållet

7.1 Inledning

Jag kommer att i detta kapitel behandla bestämmelserna om programinnehållet. Bestämmelserna reklam, otillbörligt

om gynnande av kommersiellt

intresse samt åsiktsreklam m.m. behandlas dock i kap. Bestämmelser om prograrninnehåll finns i samtliga radiorättsliga lagar, i statens avtal med public service-företagen i närradions frivilliga samt etiska regler. Radioutgivareföreningen har gett föreslag till etiska ut regler för lokalradion. Det är ännu for tidigt att yttra sig hur dessa om senare regler mottagits bland tillståndsinnehavarna. Motsvarande regler for innehållet i vissa tidningar finns i Etiska regler för press, radio och TV. Bakom reglerna står huvudorganisationer. pressens SVT, SR och UR har beslutat att reglerna skall gälla i den utsträckning som de kan tillämpas med hänsyn till radiolagen och avtalen. Reglerna har i juni 1994 ändrats något. Största utrymmet kommer att ägnas public service-företagens skyldigheter enligt radiolagen och avtalen. För att underlätta framställningen kommer jag att använda mig samlingsbeteckningen public av service-företag for SVT, SR, UR och TV4. Någon definition detta oklara begrepp åsyftas av inte härmed. Public service-företagen har regeringens tillstånd för här i landet att sända program i enlighet med 5 § radiolagen. Detta tillstånd är dock förenat med vissa villkor som något beskär företagens rätt att självständigt bestämma över programinnehållet andra stycket. Kraven samt de villkor som regeringen kan ställa framgår av 6 och 7 §§ samt 17 § andra stycket radiolagen. I fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall vidare bestämmelserna

i 8-15 §§ iakttas se kap. 8.

I 6 § finns kraven på opartiskhet, saklighet och den s.k. demokratibestämmelsen inskriven avsnitt 7.2 och 7.4. I 7 § bemyndigas regeringen att träffa avtal med programföretagen. I ett sådant avtal får det bestämmas om skyldighet för programföretaget att bl.a.:

sända genmälen och beriktiganden avsnitt 7.3, i programverksamheten respektera den enskildes privatliv avsnitt 7.6, sända ett mångsidigt programutbud avsnitt 7.7,

ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning tiden för sändning samt av programmen avsnitt 7.5,

SOU 1994: 105

myndighet sända meddelanden till allmänheten avsnitt 5. begäran av 7.8, och att beslut RadionämndenGranskningsnänmden avsnitt 7.9. 6. sända vissa av

Avtalen med public service-företagen innehåller dessa krav programverksamheten. Kraven återfinns emellertid även i annan verksamhet. Närradio- och lokalradiolagen innehåller bestämmelser om minsta andelen programinnehåll särskilt skall ha framställts för den egna verksamheten. som Lokalradiolagen innehåller dessutom bestämmelse om myndighetsmeden lokalradiolagen uttalade regeringen att det inte delanden. Inför tillkomsten av vid sidan lagstiftningen om yttrandefrifanns något behov av att staten, av regler gällde etiska frågor. I stället borde man kunna hetsbrott, satte upp som lokalradioföretagen sätt som har skett inom bl.a. räkna med att - samma tidningsornrådet kom överens etiska normer och om former gemensamt om upprätthålla de överenskomna prop. 199293:70 s. 27. för att normerna innehåller sanktionsbestämmelse till sitt sakliga inne- Kabellagen en som demokratibestämmelsen och bestämmelsen om mediets särhåll motsvarar skilda genomslagskraft. återfinns demokratibestämmelsen samt bestämmelser om be- I satellitlagen särskilda genomslagskraft, mångsidigt programutbud riktigande, mediets offentliggöra KabelnämndensGranskningsnänmdens samt om skyldighet att fallande beslut angående beriktigande. samtliga angivna krav programverksamheten osanktione- I princip är nu såvida i den fortsatta framställningen. Noteras bör att om rade, annat anges service-företaget i väsentlig mån bryter mot 6 § radiolagen eller mot public avtalet kan efter utredning skiljemän, säga upp avtalet. staten, av

7.2 Opartiskhet och saklighet

Bakgrund

service-företagens skyldighet att utöva sin sändningsrätt opartiskt och Public sakligt har funnits sedan år 1924. förhandlingar fördes året dessförinnan om hur det nya I samband med att anordnas anförde departementschefen att garantier mediet, rundradion, skulle erhållas för opartiskhet och saklighet vid urvalet av utsända nyhetsborde det vikt att tillse, att samarbete skedde med meddelanden, varjämte var av illojal konkurrens med dess nyhetsförmedling pressen sådant sätt, att en undveks Post- och inrikes tidningar den 4 juli 1923. vilket ingicks år 1924 mellan Radiotjänst och Telegraf- I det första avtalet, dessa två krav, samt kravet vederhäftighet, att omfatta styrelsen, kom dock samtliga rundradioprogram.

Programinnehållet

Statens och pressens oro för missbruk respektive konkurrens Radiosamt tjänsts osäkerhet inför mediets fortsatta framtid torde bl.a. ha lett till att programinnehållet under lång tid präglades försiktighet. av Som exempel kan nämnas att programrådet Radionämndens föregångare år 1925 uttalade att rådet inte hade någonting utrikeskrönikor emot att sändes, under förutsättning att dessa höll sig till det sakliga och rent var fullt objektiva. Däremot ansåg programrådet att:

någon utsändning av inrikespolitiska krönikor icke bör - - - äga rum, åtminstone icke för närvarande, enär det, huru sakligt de än läggas, torde vara han när omöjligt att utforma dem sådant sätt, de icke att ge anledning till meningskonflikter rörande deras innehåll, i synnerhet när det gäller angelägenheter av särskilt ömtålig politisk innebörd och rundradion måste stå utanför och över alla politiska meningsstrider.

Redan efter några år intog programrådet dock en något mer generös hållning till kontroversiella ämnen se vidare SOU 1935: 10 49 f.. s. Ett genombrott ägde rum år 1956 då den s.k. vetorätten avskaffades. Denna interna praxis innebar att om en part i ett kontroversiell program av karaktär vägrade sin medverkan så måste detta i opartiskhetens namn ställas in. Lydelsen modifierades något i 1959 års avtal. Enligt avtalet skulle bolaget vid programmens utformning sakligt, opartiskt och i lämplig form meddela upplysningar om nuets händelser etc. Avtalsbestämmelsema opartiskhet och saklighet lagfästes i om samband med radiolagens tillkomst 1966 och i anslutning därtill togs kraven genmäle och beriktigande in i avtalet. Genmäle och beriktigande kan i korthet sägas innebära att ett partiskt uttalande skall få bemötas genmäle och att en felaktig uppgift skall rättas beriktigande. Departementschefen motiverade lagregleringen med Sveriges Radios monopolställning. Han anförde att det, när det gällde företag skulle ett som verka i samhällets och allmänhetens tjänst, var nödvändigt att företaget intog en oavhängig hållning till olika åsiktsyttringar och smakriktningar. Han anförde vidare att en allsidig belysning de skiftande företeelsema i samhället av var en väsentlig uppgift för rundradioverksamheten och att överenskommelsen mellan staten och Sveriges Radio uttryck för detta bl.a. gav genom kravet på opartiskhet och saklighet i upplysningar om nuets händelser och orientering om viktigare kultur- och samhällsfrågor. Dessa krav således, som enligt departementschefen, innehöll den grundläggande skyldigheten för företaget borde regleras i samma ordning dess grundläggande rättighet, dvs. som rätten att självständigt bestämma vilka skulle sändas. Dock program som måste, enligt departementschefen, reglerna tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skulle råda i radion prop. 1966:149 s. 29.

SOU 1994: 105

Kraven opartiskhet och saklighet behandlades också i 1978 års lagstiftningsärende. Anledningen till detta att varje programföretag skulle få var sändningsrätt med tillhörande krav opartiskhet, saklighet och en egen balans prop. 197778:91 228. Skyldigheten för ett programföretag att bes. det skall råda vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i ljudakta att en radion och televisionen fördes då över från avtalen in i lagtexten. För TV4 gäller dessa krav opartiskhet och saklighet samma sätt som för de övriga public service-företagen. Detta motiverades med att begränsningar i fråga sändningsmöjligheter gör det angeläget att olika meningsom riktningar kommer till tals i TV-kanal prop. 199091 : 149 s. 74. en ny Satellitlagen innehåller inte någon bestämmelse om opartiskhet eller sak- I propositionen anfördes att antalet sändningsmöjligheter över satellit lighet. det med hänsyn till de olika programtjänstemas karaktär är stort och att filmkanaler, underhållningskanaler och olika specialiserade kanaler i vissa — sig främmande ha sådan bestämmelse prop. 199293:75 s. fall kan te att en 26. Vad gäller lokalradion föreslogs inte några krav opartiskhet och saklighet med motiveringen att regelverket i sin helhet syftar till att motverka monopolsituationer såvitt nyhetsfönnedling och opinionsbildning prop. avser 199293:70 s. 27.

Gällande ordning

service-företagen skall utöva sin sändningsrätt opartiskt och sakligt. Public skall beaktas vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet Därvid att en skall råda i Dessa regler gäller dock inte för vad som sänds under etern. annonstid i televisionen eller och liknande meddelanden i sökbar annonser text-TV 6 § första och fjärde stycket radiolagen. Vad gäller undantaget för annonser ansågs det ligga i sakens natur att sådana inte kunde opartiska i förhållande till de varor som marknadsvara konkurrerande företag. Osakliga annonser skulle vidare tas om fördes av hand marknadsföringsrätten prop. 199091:149 s. 84. Enligt proposiav borde reklamfinansierat programföretag även ha rätt att sända tionen ett i sökbar text-TV s. 125. annonser m.m. Kravet opartiskhet tar enligt Radionärnndens praxis sikte främst

följ ande företeelser:

Kritik mot en klart utpekad part Ensidig behandlig ämne eller händelse av Värderande uttalande programledare eller liknande medverkande i en av kontroversiell fråga Reklambetonat gynnande ett visst företag eller produkt se dock 4. av närmast följ ande avsnitt

Programinnehållet

Saklighetskravet innebär att uppgifter och påståenden skall vara sanna. Till kravet på saklighet hör även skyldigheten kontrollera sakuppgifternas att vederhäftighet före offentliggörandet. Denna bestämmelse finns inskriven i avtalen med SVT, SR och UR. I dessa avtal finns dessutom ett relevanskrav inskrivet. Enligt detta skall ämnesval och framställning ta sikte vad är som väsentligt.

Radiolagens hänvisning till yttrande- och informationsfriheten

innebär att denna frihet bör vara så vidsträckt kravet opartiskhet och saklighet som medger prop. 197778:91 s. 229. Radionämnden har uppfattat denna föreskrift som en tolkningsregel varsamhet vid om granskningen. TV-konventionens artikel 7 föreskriver prograrnföretaget att skall se till att nyhetsprogram återger fakta och händelser rättvisande och främjar den fria åsiktsbildningen. Några motsvarande bestämmelser finns inte i TV-direktivet.

Radionämndens praxis

Radionämnden fr.o.m. den l juli 1994 Granskningsnämnden for radio och TV övervakar i efterhand att radiolagens krav opartiskhet och saklighet följs. Nämnden övervakar vidare att SVT, SR och UR följer avtalsbestämmelsen om att sakuppgifter skall, före sändning, kontrolleras så noggrant som omständigheterna medger samt att ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt. Varje företag är ensamt ansvarigt för att programverksamheten uppfyller dessa krav. Vad gäller SVT skall var och de båda TV-kanalerna i en av princip jämställas med självständiga programföretag

se prop. 197778:91

s. 228 f.. Vid prövning av frågan om opartiskhet förekommit kan enligt nämnden ett annat program eller prograrninslag beaktas balansering det framstår om som naturligt för publiken. Exempelvis kan hänsyn till andra tas program eller programinslag i den löpande nyhetsförmedlingen eller i en programserie eller till program eller inslag, till vilket programföretaget hänvisar i samband med

sändningen se a. prop. s. 228 f..

Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik bör han enligt nämndens praxis som regel ges möjlighet att försvara sig i samma program. Det kan ske i den formen att den angripne själv medverkar i eller programmet att en kommentar från honom redovisas. Vägrar han att medverka får han stå som regel sitt kast, eftersom vägran inte hindrar sändning Prograrnföreav programmet. taget skall dock om möjligt sörja för att den kritiserade partens synpunkter redovisas i prograrmnet. Kritik annat slag än den berörda kan balanav nu seras genom andra program. Med ensidig behandling av ett visst ämne eller viss händelse en avser nämnden att endast den ena partens version eller synpunkter eller presenteras

SOU 1994: 105

i fall klart dominerar i ett Frågan om balansering är enligt vart program. nämnden särskilt aktuell när det gäller sådana ensidiga program. Om programföretaget inte kan allsidig spegling av förhållandena ge en grund svårigheterna att komma programstoff, i t.ex. ett slutet samhälle, av skall detta klart framgå programmet eller programpresentationen. På av sätt skall företaget även i övrigt det skildrar ett ämne från en spesamma om ciell utångspunkt låta detta framgå av programmet eller programpresentationen a. prop. s. 229. Att programledare och andra liknande medverkande, som ger intryck av att knutna till programföretaget, inte får göra värderande uttalanden i konvara troversiella frågor hänger med att publiken kan uppfatta dem som samman företrädare för programföretaget. Företaget får grund av opartiskhetskravet inte driva några opinioner. Sådana uttalanden kan inte balanseras. egna Följande ärende illustrerar vad som nu sagts. I samband med att TV4 redogjorde för ett fällande beslut i en s.k. pliktsändning deklarerade programföretaget sina kritiska synpunkter lagstift- TV-reklam. Radionämnden ansåg att TV4 ett otillåtet sätt hade ningen om utnyttjat mediet för att driva sina krav en förändrad lagstiftning. Inslaget stred därigenom mot kravet opartiskhet. Genom det sätt vilket kommenkopplad till redogörelsen för nämndens beslut ansåg nämnden taren var programföretaget hade åsidosatt skyldigheten i avtalet att lämpligt vidare att sätt redogöra för nämndens beslut SB 39692. Kravet opartiskhet innebär enligt nämndens praxis även att ett programföretag bör försiktigt med inslag kan uppfattas som ett otillbörligt vara som gynnande visst företag eller viss produkt i förhållande till konkurav ett en rerande företag eller produkter. Sådana förfaranden omfattas numera av bestämmelsen otillbörligt gynnande kommersiellt intresse i 6 § andra om av stycket radiolagen se kap. 8. Det kan dock finnas fall då bestämmelserna komplettera varandra ett public service-företag sänder försäljkan t.ex. om ningsprogram inte är att otillbörliga men som likväl måste som anse som anses strida mot opartiskhetskravet. Sakligherskravet innebär i första hand att sakuppgifter skall vara sanna. Bagatellartade felaktigheter lämnas dock opåtalade av nämnden. Enligt nämnden aktualiseras saklighetskravet också när det gäller missvisande faktapresentationer. Det blir då fråga att göra relevansbedömningar. En sådan om bedömning kan gälla relevanta uppgifter inte tagits med eller, vilket är att uppgifter lämnats inte varit relevanta. Vid sin bedömning ovanligare, att som nämnden hänsyn till i vilket sammanhang de felaktiga uppgifterna kan ta lämnats SB 19793. faktafel skall enligt avtalen beriktigas när det är påkallat se avsnitt Rena Om beriktigande görs antingen efter påpekande från publiken eller 7.3. självt uppmärksammat felet- brukar nämnden i de flesta fall sedan företaget något uttalande vad gäller överträdelse saklighetskravet. Däremot inte göra av

Programinnehâllet

kan faktafel inte balanseras genom att rätt uppgift- utan att formen ges av ett beriktigande förekommer i ett I fråga - annat program. om ofullständigheter kan dock en sådan komplettering godtas även den inte utformats om som ett beriktigande. Enligt avtalen med SVT, SR och UR skall företaget före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Om programföretaget uppfyllt sin skyldighet i detta häneende men uppgifterna senare ändå visar sig felaktiga, kan programföretaget vara inte anses ha brutit mot kravet saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid beriktigas när detta är påkallat. Bedömningen i ärende kan därför ett bli den att nämnden finner att beriktigande borde ha sänts brott trots att mot saklighetskravet inte föreligger. Det finns också exempel nämnden har att fällt programforetag för bristande saklighetskontroll när det gäller uppseendeväckande uppgifter, som varit felaktiga, trots kompletteringar eller beriktiatt ganden senare har sänts. Noteras bör att programbolagen inte är skyldiga att informera nämnden om hur saklighetskontrollen skett. Anledningen till detta är YGL:s bestämmelser om anonymitetsskydd för meddelare m.fl. Vid tillämpningen av kraven opartiskhet och saklighet skall, enligt samma lagrum, hänsyn tas till att vidsträckt yttrandefrihet och informaen tionsfrihet skall råda i radio och TV. Radionämnden har uppfattat denna bestämmelse som en tolkningsregel varsamhet i granskningsverksamheten. om Nämnden har i åtskilliga fall friat där kritik framförts framstått program som som uttryck för personliga erfarenheter och åsikter. Mer påtagliga brister i opartiskhet och saklighet accepteras dock inte närrmden. av Vägledande för tillämpningen tolkningsregeln är de uttalanden av som föredraganden gjorde i anförd proposition. Han konstaterade bl.a. att yttran- A defriheten innebär en frihet för den enskilde att uttrycka personliga åsikter och uppfattningar. Enligt hans mening borde dock kraven opartiskhet och saklighet ställas lägre än eljest endast i fråga personliga åsikter och uttalanom den som framförs av debattdeltagare, intervjuade och andra liknande medverkande s. 229. Det bör noteras att statsrådet endast uppehåller sig vid s.k. inbjudna medverkande. Uttalanden programledare, av reportrar m.fl. skall enligt nämnden inte ges någon generös bedömning i dessa utan fall gäller kraven på opartiskhet och saklighet i princip fullt ut. Nämnden kan dock även beträffande dessa medverkande beakta den valda programforrnen. Radionämnden har således i flera beslut uttalat programledare måste att ges visst utrymme för värderande uttalanden inom för personligt ironiserande, ramen satiriserande eller recenserande program, förutsatt att denna programkaraktär kan antas stå klar för lyssnarna eller tittarna.

SOU 1994: 105

Frivilliga regler

Pressen och närradion har vissa etiska regler som anknyter till saklighetskravet. Pressens etiska regler lyder:

Ge korrekta nyheter Massmediemas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsformedling. Var kritisk mot nyhetskälloma. Kontrollera sakuppgifter så noggrant omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge som läsarenmottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten. 4. Slå vakt den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och om grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas ett missvisande sätt.

med bilder Var varsam 11. Vad i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även bildmaterial. som Undvik bilder kan kränka och såra. som 12. Bildmontage, retuschering elektronisk väg eller bildtext får utformas så det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning att till bilden den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även om vid arkivering.

Hör båda sidor 13. Sträva efter att kritiseras i faktaredovisande material ge personer, som tillfälle bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters att ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld. 14. Tänk på att misstänkt för brott, i lagens mening alltid en person, betrakas oskyldig fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången som om av en skildrad rättssak bör redovisas.

Närradions etiska regler hänvisar till pressens, såvitt avser sändningar av nyhetskaraktär. I övrigt innehåller reglerna bl.a. de krav som framgår ovan under rubriken Ge korrekta nyheter.

7.3 Genmäle och beriktigande

Inledning

Sverige har skillnaden mellan beriktigande och genmäle beskrivits på föl- I jande sätt prop. 197778:91 s. 144:

Programinnehållet

Beriktigande avser fakta, sakuppgifter och anknyter till - radiolagens krav på saklighet; Genmäle avser angrepp mot åsikter eller och anknyter - person till radiolagens krav på opartiskhet.

Anmärkas bör dock att en sådan skiljelinje inte alltid kan dras. Många gånger kan vara svårt att avgöra vad är beriktigande som respektive genmäle. Dessa åtgärder är vidare inte alltid knutna till opartiskhets- och saklighetskraven eftersom sådana krav endast gäller för public service-företagen. Inte heller är det enligt Radionänmdens praxis möjligt dessa två institut att genom komma till rätta med samtliga överträdelser mot opaitiskhets- och saklighetskravet avsnitt 7.2. En annan skillnad mellan dessa båda institut kan sägas ligga i att genmälet oftast måste utformas och framföras av den berörde själv medan beriktigandet utformas och framförsinförs av utgivaren. En konsekvens denna av senare skillnad innebär att reglering genmälesrätten i lag skulle stå i strid en av med utgivarens grundlagsskyddade rätt att bestämma över innehållet ensam i skriften eller programmet. Argumenten för och emot en lagregleiing av dessa remedier har i stort varit samma för såväl press radio och TV. Jag kommer redovisa dessa som att argument som de kommit till uttryck i skilda betänkanden och propositioner.

Bakgrund

Frågan om genmälesrätt diskuterades i det år 1912 framlagda betänkandet med förslag till tryckfrihetsordning. Någon sådan bestämmelse upptogs inte vilket motiverades med att det av såväl principiella praktiska skäl inte som kunde komma i fråga att lagfasta genmälesrätt i vidsträcktare omfattning en än som en rätt till beriktigande av faktiska uppgifter Betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, afgifvet den 20 december 1912, 159 ff.. s. Rent principiellt ansåg kommittén att det inte fanns något intresse av att rättsligt skydda den personliga ömtåligheten för kritiska omdömen och reflexioner. Kommitténs praktiska skäl avseende såväl genmälen beriktigansom den baserades på de tillämpningssvårigheter institutet vållat i Frankrike, Tyskland och Norge. Kommittén påpekade lagreglering ömtålig att en var en och grannlaga sak som lätt kunde framkalla ett rakt motsatt resultat än det avsedda. Bl.a. kunde en sådan genmälesrätt oftare åberopas till stöd för vägran fin för yrkande genmälets införande. Vidare hindrade, enligt kommittén, ett sådant rättsskydd inte tidningsredaktionen från att vidhålla den egna framställningens riktighet i kommentar. Man ansåg i stället starka skäl en att talade för att överlämna utvecklingen till omhändertagande andra goda av makter än rättsordningens.

SOU 1994: 105

Snart därefter, år 1916, inrättade pressen en egen hedersdomstol, Pressens Opinionsnämnd PON. De första pressetiska reglerna antogs av Publicistklubben år 1923. Genmälesinstitutet diskuterades även i betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet SOU 1935:8. Kommittén avstyrkte en lagreglering eftersom en sådan inte skulle få någon större betydelse för bekämpandet statsfientliga företeelser. Kommittén ansåg det tveksamt om av rätten därtill verkligen skulle utnyttjas bl.a. med hänsyn till risken för tidsutdräkt och polemik s. 142. 1944 års tryckfrihetssakkunniga anslöt sig i betänkandet med förslag till tryckfrihetsförordning SOU 1947:60 i stort till sina företrädares slutny satser. De sakkunniga fann inte skäl att införa någon genmälesrätt efter utländsk förebild. De påpekade att ett sådant system vållat stora tillämpningssvårigheter utomlands och att det knappast utgjort något effektivt system mot kränkande uppgifter och oriktiga framställningar. Därtill torde det, enligt de sakkunniga, vanligt och räknas som god publicistisk sed att tidningar vara och tidskrifter i vidsträckt omfattning inför bemötanden och rättelser s. 215. Däremot fann de sakkunniga att det var angeläget att oriktiga uppgifter rättades i behövlig omfattning. På de sakkunnigas förslag infördes därför föreskriften i l kap. 4 § andra stycket TF, som anger att en vidtagen rättelse skall beaktas vid bestämmande påföljd för brott avseende missbruk av tryckfriav heten. Bestämmelsen har huvudsakligen betydelse vid brotten förtal och förolämpning. Departementschefen anslöt sig till de sakkunnigas synpunkter och förslag. Han ansåg att de två lagstiftningsaltemativ som stod till buds var olämpliga. Antingen måste, enligt departementschefen, genmälesrätten göras så vidsträckt att den berörs uppgifterna äger beriktiga dessa, så snart han som av själv finner dem felaktiga, eller också måste det anförtros domstol att efter bevisning pröva, vilka uppgifter som är sanningsenliga. Han anmärkte att utgivarens möjlighet att ställa sin auktoritet bakom ett beriktigande inte egen befrämjades det förra alternativet. Vad gällde det senare alternativet ansåg av departementschefen att domstolsförfarandet skulle förbehållas de fall då fråga tryckfrihetsbrott. Han anförde att det i stället borde vara en uppgift för var om PON att främja god publicistisk sed prop. 1948:230 s. 114. Inte heller i betänkandet Radions juridiska ansvar SOU 1962:27 föreslogs att regeln beriktigande skulle få lags form. Detta motiverades av om tillämpningssvårigheter, Sveriges Radios publiceringsregler samt risken för rätten till beriktigande skulle missbrukas till förtäckt reklam. Utredningsatt ansåg inte heller att det fanns något stöd för ett verkligt behov av mannen sådana regler s. 89. De publiceringsregler som avsågs var dels Publicistklubbens pressetiska regler samt dels Sveriges Radios interna bestämmelser. De innehöll båda etiska regler bl.a. genmäle och beriktigande. om

Programinnehållet

Frågan aktualiserades återigen i betänkandet angående förslag till radioansvarighetslag SOU 1965:58. Utredningen ansåg frågan måste att avgöras på grundval av om det fanns något behov sådana av regler eller, med andra ord, om avsaknaden sådana regler medfört Sveriges av att Radio underlåtit att tillgodose berättigade anspråk beriktigande s. 78. Utredningen ansåg inte att det material Sveriges Radio ställt till dess förfogande bringade full klarhet i denna fråga. Radionänmden hade då endast till uppgift att granska programverksamhetens allmänna riktlinjer och någon enhetlig praxis i nu angivna frågor fanns alltså inte. Utredningen ifrågasatte därför om inte Radionämnden skulle omorganiseras, vilket tidigare föreslagits i SOU 1965: 20 s. 230, så att den både till sammansättning och till funktion fick karaktär opinionsnämnd. av en Vissa skäl kunde, enligt utredningen, också anföras för en gemensam opinionsnämnd för pressen och radio. Utredningen räknade då med att, opinionsnämnd om en av nyss beskrivet slag inrättades, det för radions del lika väl som för pressens skulle visa sig överflödigt att i lag stadga rätt till beriktigande s. 79. en Avtalsbestämmelsema om opartiskhet och saklighet lagfästes i 1966 års radiolag. I samband därmed togs bestämmelserna genmäle och beriktiom gande in i avtalen. Radionämnden fick bl.a. till uppgift att övervaka kraven opartiskhet och saklighet och att pröva frågor beriktigande om och genmäle prop. 1966:149. Frågan om lagreglering rätten till genmäle och beriktigande av fick snart ny aktualitet. I motioner vid 1967 års riksdag kritik särskilt restes mot den sensationsjoumalistik som prisger enskilds privatförhållanden. Motionärerna ifrågasatte om PON tillräcklig eller samhället hade var om behov av ett kompletterade med sammansättning och organ annan annat arbetssätt. Konstitutionsutskottet framhöll 1967:54 i sitt utlåtande över motionerna att det med hänsyn till tryckfrihetens grundläggande principer måste i första hand ankomma på pressen själv att vidta erforderliga åtgärder för hålla att joumalistiken på önskvärd kvalitativ nivå. Vad som förekommit i riksdagen kan inom ha uppfattats pressen som ett allvarligt hot mot tryckfriheten och samma år, 1967, tillsatte Svenska Tidningsutgivareföreningen TU sanktionskommittén. Den nuvarande ordningen med bl.a. Allmänhetens Pressombudman PO tillkom år 1969. Massmedieutredningen tog också frågan lagfäst rätt till genmäle upp om en i sitt betänkande Massmediegrundlag SOU 1975:49. När det gällde radio och TV föreslog utredningen att programföretagen i grundlagen genom en intagen särskild bestämmelse därom skulle åläggas att utöva sin rätt att sända på ett sakligt och opartiskt sätt. Därav skulle enligt utredningen anses följa att tillfälle skulle beredas till beriktiganden och även genmälen. Vidare hänvisade utredningen till att det i avtal mellan regeringen och prograrnföretagen alltjämt skulle tas in bestämmelser genmäle och beriktiganden. om

SOU 1994: 105

Utredningen konstaterade att en direkt reglering i grundlagen av genmälesrätten, i dess vidsträckta bemärkelse, innefattade så stora lagtekniska och organisatoriska svårigheter att frågan i vart fall tills vidare skulle överlämnas självsanerande verksamhet. Vad särskilt gällde problemen med till pressens sådan lagreglering rätten till beriktigande var den första frågan som inen av ställde sig enligt betänkandet att det skulle uppstå svåra gränsdragningsproblem. En lagreglering endast beriktigande, som innefattade t.ex. att en särav skild nämnd hade hand klagomål över vägrat beriktigande, skulle enligt om utredningens majoritet inte fylla något egentligt behov om det fortfarande var överlämnat självsanering att ha hand om frågor om genmäle. pressens Vidare pekade utredningen att handläggningen inom det självsanerande verksamheten möjliggjorde ett betydligt snabbare ingripande än ett förfarande myndighet. Majoriteten utredningen en ledamot reserverade via t.ex. en av sig och menade att bestämmelser om beriktigande skulle införas fann att beoch beriktigande inte skulle föras in i grundlagen. stämmelser om genmäle Däremot ansåg utredningen att det i den föreslagna nya grundlagen skulle tas in bestämmelser motsvarande 1 kap. 4 § andra stycket och 7 kap. 6 § andra stycket TF. Genom dessa regler skulle grundlagen, enligt utredningen, anses uttryck den allmänna grundsatsen att rättelse skall ske då det kan anses ge befogat a. bet. s. 159-160. Radioutredningen föreslog i sin tur att Radionämnden skulle få ta ställning till ett programföretag hade följt vad som föreskrevs i avtalen med regeom beriktigande och genmäle och det i dessa skulle föras in allringen om att en bestämmelse skyldighet att publicera Radionämndens fällande beslut. män om Utredningen kom i likhet med Massmedieutredningens majoritet fram till att rätten till beriktigande och genmäle inte borde regleras i lag SOU 1977: 19 s. 222. hur genmälen och beriktiganden skall handläggas etc. Bestämmelser om bestämmelsen att programföretag skall publicera Radionänmdens samt om fällande beslut tillkom därför i 1979 års avtal. I anslutning till arbetet med utvidgad grundlag anslöt sig departeen ny mentschefen väsentligen till vad som redan framförts, bl.a. vid TF:s tillkomst se 198687: 151 42 ff.. Hans överväganden kan sägas sammanfatta prop. s. de överväganden som fram till dess hade gjorts. Han konstaterade att det inte fanns något behov av en lagreglerad genmäles- och beriktiganderätt i fråga radio- och TV-program från programom företagen inom Sveriges Radio eftersom det här redan fanns tillräckliga garantier för saklighet och opartiskhet i form av regler om genmäle och beriktigande m.m. Vad vidare gäller andra medier än de nu nämnda anförde departementschefen det till förmån för bestämmelser om en skyldighet i första hand för att offentliggöra genmälen och beriktiganden kunde åberopas att pressen att skyddet förtal och ärekränkning inte var tillräckligt för att förmot annan

Programinnehållet

hindra publicitetsskador. Han anförde vidare även myndigheter, företag att och organisationer kunde ha befogade anspråk på bemöta att angrepp och rätta felaktiga uppgifter.

Skäl mot en sådan lagstiftning ansåg departementschefen den inte vara att gick väl ihop med principen om utgivarens Antingen fick ensamansvar. man göra avkall denna princip och låta den enskilde själv för sitt ansvara inlägg, något som enligt departementschefen inte särskilt lämpligt, eller var också fick utgivaren ha bestämmanderätt även i fråga inlägget. Enligt om departementschefen begränsade detta senare alternativ starkt värdet att lagav fästa rätten till genmäle eller beriktigande.

Ytterligare skäl mot en lagreglering ansågs de lagtekniska och organivara satoriska svårigheter detta skulle innebära. Att överföra de etiska bestämmel-

serna till lag låter sig knappast göras utan att samtidigt införa bestämmelser

om att ett utomstående organ skall avgöra när anspråk genmäle beresp. riktigande är befogat. Någon annan lösning än att anordna domstolsförett farande för prövning av tvister är inte tänkbar. Den skulle i så fall innebära ett krångligt och tidsödande förfarande och i många fall förta effekten för den

förfördelade därför att lång tid hinner förflyta från det felaktig eller att en missvisande uppgift publiceras till tidpunkten för införande av genmäle eller beriktigande.

Svårighetema skulle, enligt departementschefen, sannolikt inte lika vara stora om enbart beriktiganderätten lagreglerades. Det tillades dock svåratt lösta tvister även i dessa fall kunde uppstå eftersom det många gånger kunde

vara svårt att skilja mellan sakuppgifter och värderingar.

Departementschefen tog slutligen det svårbedömda upp argumentet att en lagstadgad skyldighet att publicera skulle få en negativ inverkan pressens självsanerande verksamhet.

Dessa för- och nackdelar, jämte en hänvisning till att efterlevnaden de av pressetiska reglerna fungerat väl, medförde enligt departementschefen att det

inte fanns tillräckliga motiv for att frångå den uppfattning rådde vid TF:s som tillkomst och som också massmedie- och yttrandefrihetsutredningen delat,

nämligen att frågan om genmäle och beriktigande bäst lämpade sig för pressens självsanerande verksamhet. Frågan om grundlagsändring har fått förnyad aktualitet den kritik genom Lagrådet framfört mot bestämmelsen i satellitlagen att Kabelnämnden inte om får ålägga programföretag att offentliggöra dess fallande beslut beriktiom gande i ett program som företaget sänder. Jag återkommer till dessa frågor i

nästa avsnitt.

SOU 1994: 105

Gällande ordning

beriktigande återfinns, via hänvisning i radiolagen, i Regler om genmäle och public service-företagens avtal med staten. I satellitlagen finns en rätt till beriktigande inskriven. Även frivilliga etiska regler finns. Public service-företagen skall enligt respektive avtal beriktiga felaktig sakuppgift när detta är påkallat och bereda den har befogat anspråk på att som bemöta ett påstående tillfälle till genmäle. Begäran därom skall behandlas skyndsamt. Bifalls begäran beriktigande, skall detta sändas så snart det om kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang. Bifalls begäran om genmäle, skall ett genmäle sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser. samma Avtalen innehåller även närmare bestämmelser om handläggningen av begäran om genmäle eller beriktigande. Av avtalen framgår vidare att det åligger programbolaget att i program lämpligt sätt redogöra för beslut av Radionämnden fr.o.m. den 1 juli 1994 Granskningsnämnden för radio och TV enligt vilket företaget har överträtt bestämmelserna i radiolagen eller i avtalet. Om nämndens beslut avser att programbolaget har avslagit begäran om beriktigande, skall bolaget dessen utom redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa. Satellitlagen innehåller enbart ett krav att beriktigande skall ske då det är befogat. Enligt lagen får KabelnämndenGranskningsnärnnden, ålägga programföretaget att lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggörandet måste ske i ett program som företaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite. 14 § första stycket och 29 § satellitlagen. beriktigande har fram till satellitlagens Bestämmelserna om genmäle och tillkomst reglerats genom avtal och pressens självsanerande verksamhet. Anledningen har bl.a. varit TF:s och YGL:s bestämmelser om att den ansvarige utgivaren bestämmer över vad som skall förekomma i skriften eller ensam programmen. Sedan dess har Sverige, undertecknandet av EES-avtalet, åtagit sig genom följa TV-direktivets bestämmelser i förhållande till EG- och EFTAatt ländema. Artikel 23 i direktivet föreskriver att varje land skall se till att alla fysiska och juridiska oberoende nationalitet eller vistelseort, skall ha rätt personer, av till beriktigande eller liknande åtgärd. De tidsmässiga och andra villkoren skall sådana att denna rätt kan utövas effektivt. Direktivet kräver också vara att det skall möjligt att underkasta tvister rättslig prövning. vara Regeringen konstaterade att Sveriges markbundna televisionssändningar uppfyllde direktivets krav, särskilt reglerna kompletteras av bestämmelsom ärekränkning i YGL och brottsbalken samt, när det gäller juridiska ser om

Programinnehållet

personer, av regler om otillbörlig marknadsföring vid misskreditering från andra näringsidkares sida prop. 199293:75 30. s. Även vad gällde satellitsändningar av TV-program hänvisade regeringen till bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadforing. Regeringen anförde vidare att det av god publicistisk sed följer tillatt ett rättaläggande skall publiceras så att det har den åsyftade effekten. Denna lösning kritiserades av Lagrådet ansåg att det är i TV-direktivets som mera anda att publiceringen sker i ett TV-program företaget som sänder. Lagrådet ifrågasatte därför om inte YGL borde ändras. Föredragande departementschefen hänvisade till Radiolagsutredningen och anförde att den utredningen torde anledning att återkomma till reglerna beriktigande i sitt arbete med om en ny radiolag a. prop. s. 32. Vid riksdagsbehandlingen avstyrkte konstitutionsutskottet motionsyrkanden grundlagsändning i syfte medge tvingande om att lagstiftning om genmäle med hänvisning till Radiolagsutredningen arbete. Riksdagen följde i denna del utskottets förslag 199293:KUl2, rskr. 117. Konstitutionsutskottet har nyligen i anslutning till en motion i vilken det yrkades att förutsättningarna för en förstärkt och utvidgad genmälesrätt bör utredas nytt, åter hänvisat till Radiolagsutredningens arbete och detta att inte bör föregripas med några uttalanden från riksdagens sida i den fråga som motionärerna väckt 199394:KU2. Riksdagens avslog sedan motionen prot. 199394:11. Jag kommer att ta ställning till dessa frågor i mina överväganden. I Justitiedepartementets studie Skyddet för enskilda privatliv personers Ds 1994:51 finns en genomgång utländsk rätt vad gäller bl.a. instituten av genmäle och beriktigande.

Radionämndens handläggning m.m.

Public service-företagens åtaganden enligt avtalen skiljer sig något såvitt avser handläggningen av genmälen och beriktiganden. SVT, SR och UR skall enbart underrätta Radionämnden när en skriftlig begäran om genmäle eller beriktigande avslagits. Programföretagen skall i dessa fall dessutom lämna information till den berörde förutsättningarna om för att hos Radionämnden anmäla företagets beslut eller handläggning. TV4 skall enligt avtalen genast underrätta Radionämnden när en skriftlig anmälan framställts om beriktigande eller genmäle. Har programbolaget redan fattat ett beslut med anledning sådan begäran skall även denna tillställas av en Radionämnden genast. För samtliga programbolag gäller underrättelse- och infonnationsskyldigheten dock endast om en skriftlig begäran kommit till programbolaget inom sex månader efter sändningen av det aktuella programmet. Begäran måste dessutom ha framställts av någon som saken rör.

SOU 1994: 105

Nämndens prövning i underrättelsefallen kan endast avse frågan om programföretagens beslut och handläggning av begäran är förenlig med avtalets föreskrifter. Nämnden prövar inte om meddelat bifallsbeslut var befogat. Om den framställt begäran om genmäle motsätter sig att nämnden prövar som ärendet skall nämnden enligt sin instruktion respektera det. Genmäle och beriktigande är remedier mot partiskhet och osaklighet. Som jag redogjort för under avsnitt 7.2 betyder detta emellertid inte att genmäle och beriktigande skall ske varje gång opartiskhets- och saklighetskravet åsidosatts. Programföretagen kan t.o.m. vara skyldiga att sända partiska prodetta är till förmån för de demokratiska värdema se avsnitt 7.4. gram om

Frivilliga regler Pressens etiska regler genmäle och beriktigande lyder som följer: om Var generös med bemötanden Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att den kan uppmärksammas dem som har fått del av de av ursprungliga uppgifterna. Observera att genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. För närradion gäller motsvarande regler som framgår under punkten

7.4 Demokratibestämmelsen Public service-företagen samt satellitprogramföretagen skall iaktta den s.k. demokratibestämmelsen. Bestämmelsen finns inskriven i radiolagen och i satellitlagen. Den föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet 6 § tredje stycket radiolagen och 14 § första stycket satellitlagen. Orden det demokratiska statsskickets grundidéer avser beteckningen bygger fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt en statsform som fria och hemliga val. Uttrycket alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet de sidor av demokratibegreppet avser anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av som rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan könen prop. 197778:91 s. 230.

Programinnehållet

Demokratibestämmelsen kom till 1967 års avtal mellan Sveriges genom Radio-företagen och staten och då föreskrevs bolaget skall i att programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdema. Bestämmelsen modifierades och fördes in i radiolagen år 1978. Den föreskrev då att ett företag i programverksamheten skall hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen alla om människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I lagstiftningsärendet beskrev departementschefen bestämmelsen som en modifiering kravet opartiskav het eftersom Sveriges Radio var skyldigt att partiskt till förmån för de vara grundläggande demokratiska värdena. Han påpekade dock att stadgandet inte varit avsett att hindra Sveriges Radio från att skildra odemokratiska förhållanden och företeelser eller från att återge odemokratiska meningsyttringar i radio och TV. Emellertid har, enligt departementschefen, bestämmelsen ansetts innebära en skyldighet för Sveriges Radio att markera avståndstagande ett från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden prop. 197778:91 230. s. Demokratibestämmelsen fick sin nuvarande utformning år 1991. Anledningen till att bestämmelsens lydelse ändrades den oenighet då rådde var som mellan Radionämnden och Sveriges Television om hur bestämmelsen skulle tolkas. Oenigheten rörde två konkreta fall. Radionärnnden ansåg Sveriges att Television brutit mot demokratibestämmelsen att dels sända genom ett sportevenemang där det fanns deltagare som framträtt i Sydafrika och också som fanns med på den av FN upprättade svarta listan och dels otillräckligt bevaka en kvinnokonferens. Departementschefen anslöt sig till Sveriges Televisions tolkning av demokratibestämmelsen. Han ansåg det självklar och viktig princip som en att ett programbolag i förhållande till staten borde ha full rätt bevaka händelser att som det bland TV-tittama fanns ett stort intresse för. Endast i fall extrema borde man enligt honom ha anledning att säga att det med hänsyn till demokratibestärmnelsen olämpligt att prograrnföretag bevakade var ett en viss händelse. Departementschefen anförde vidare att demokratibestämmelsen varken på det ena eller andra sättet skulle beskära det redaktionella oberoendet och utrymmet för en självständig nyhetsbevakning prop. 199091 149 135 ff.. : s. .Resultatet blev att programverksamheten som helhet skall präglas av ovan angivna värderingar. Radionämndens möjlighet att ingripa mot enskilda program med hjälp av demokratibestämmelsen beskars därmed. Nämnden kan i stället ingripa mot program som är uppenbart kränkande mot ettdera könet eller mot människor med viss hudfärg, nationalitet eller religion med hjälp av bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft

se avsnitt 7.5.

Kabellagen innehåller en sanktionsbestännnelse innebörd delvis vars överensstämmer med demokratibestämmelsen och bestämmelsen mediets särom skilda genomslagskraft. Sanktionsbestämmelsen att förbud anger mot egensändning kan meddelas om en sådan sändning vid upprepade tillfällen inne-

SOU 1994: 105

hållit våldsskildringar, pornografiska bilder eller om det i sändningen har uttryckts hets mot folkgrupp 16 § kabellagen.

7.5 Mediets särskilda genomslagskraft

Bakgrund m.m.

Public service-företagen och satellitprogramföretagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft såvitt avser programmens ämnen, utfonnning samt tiden för sändning av dessa. Bestämmelserna finns i respektive avtal samt i satellitlagen. Som jag anfört i avsnittet innan innehåller kabellagen en sanktionsbestäminnebörd delvis överensstämmer med demokratibestämmelsen och melse vars särskilda genomslagskraft. Sanktionsbestämmelbestämmelsen om mediets att förbud mot egensändning kan meddelas om en sådan sändning sen anger vid upprepade tillfällen innehållit våldsskildringar, pornograñska bilder eller det i sändningen har uttryckts hets mot folkgrupp 16 § kabellagen. om Vad gäller den i avtalen och satellitlagen angivna bestämmelsen innebär den i korthet att programbolagen skall vara varsamma med skildringar som kan verka upprörande eller skrämmande för delar av publiken. Vid programläggningen skall särskild hänsyn tas till minderårigas tittarvanor. När det blev aktuellt att införa TV i Sverige uppmärksammades dess inverkan på bl.a barn. Televisionsutredningen förutsatte att televisionen i första hand blev ett hemmens instrument vilket ställde särskilda fordringar verksamheten. Utredningen tog bl.a. upp de minderårigas tittarvanor i andra länder SOU 1954:32 s. 52 ff. Bestämmelsen kom till genom 1959 års avtal. Enligt avtalet skulle programverksamheten bedrivas under beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i landets kultur- och samhällsliv. I 1960 års radioutredning SOU 1965:29 betonades att radion och i synnerhet televisionen hade betydande inverkan sin publik. Utredningen en uttalade sig om prograrninnehållet följande sätt s. 183: Om Sveriges Radio sålunda inte kan ställa sig i de minoriteters tjänst, vilkas är strängare eller personligt krävande än de stora flertanormer mera lets, bör företaget likväl olika sätt klart ta ställning mot vad som måste ett oförsvarligt socialt beteende. Berusning och andra former av anses som ansvarslös alkoholkonsumtion får inte framställas som något komiskt eller positivt; promiskuitet eller någon hänsynslös sexualuppfattning får inte annan lanseras ett fängslande evangelium; råhet, lymmelaktighet och andra som former stillöshet får inte skildras som naturliga eller välmotiverade av grov ungdomsreaktioner Dessa bestämda krav kan i enskilda fall behöva osv. mildras, då konstnärligt högklassig skildring i dramatisk form eller t.ex. en aktivt samhällsprogram kräver det. I gengäld bör de desto starkare tillämett i underhållningsprogram och liknande sammanhang, och givetvis i alla pas

Programinnehållet

för bam och ungdom direkt avsedda program. Kraven på stil och hyfsning, ett om man så vill gott socialt beteende, bör rent allmänt hävdas vid utformningen av programmen. Den goda smaken blir f.ö. ofta det bästa rättesnöret, då frågan gäller vad som skall och inte skall sändas. Det finns mycket i det samhälle radio som och TV skall spegla, eller i de filmer, pjäser och andra produkter som står till dessa mediers förfogande, som bör bort helt enkelt därför det rensas att är dumt, tarvligt, Vulgärt eller motbjudande. Även ett mycket enkelt och elementärt plan kan eterrnediema bidraga till hyfsning, god ton och goda seder människor emellan. Här torde i vart fall inverkan på barn och ungdom vara påtaglig: om drumlighet, fräckhet, framfusighet och egoism framställs som roande eller rent av berömvärt tufft har anledning detta man att antaga, att synsätt anammas av en stor del av den ungdomliga publiken.

Departementschefen kommenterade inte utredningens åsikter hänvisautan de i stället till att det var en uppgift för Radionämnden granska att programverksamheten prop. 1966: 149 s. 30 I 1967 års avtal kom lydelsen att modifieras ytterligare. Enligt detta skulle programverksamheten bedrivas med beaktande ljudradions och televisioav nens centrala ställning i samhället. Av detta följde, enligt avtalet, bland annat skyldighet för bolaget att i lämplig form upplysa händelser och om nuets orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor stimulera till debatt samt kring sådana frågor. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse i de senaste public service-

avtalen samt i satellitlagen se 1990912149 141-142.

prop. s.

Radionämndens praxis

Den nu gällande innebörden kravet kommer bl.a. till av uttryck i följande förarbeten; prop. 197778:91 s. 194-196, 198586:99 28-29, prop. s. prop. 199091:l49 s. 141-142 samt i Radionärnndens praxis. Med uttrycket ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft avses att medierna vänder sig till hemmen och till stor allmän publik, där en alla åldrar är företrädda, samt att kan påverka programmen lyssnare och tittare starkt. Det är därför naturligt att de ansvariga för sändningarna iakttar varsamhet med program som har sådan karaktär att kan förstå delar man att av publiken kommer att uppröras eller skrämmas prop. 1990912149 142. s. Bestämmelsen innehåller vidare tre bedömningsgrunder, nämligen att hänsyn skall tas till mediets genomslagskraft när det gäller programmens ämnen, utformning samt tiden för sändning programmen. Program kan av som verka skrämmande eller upprörande kan exempelvis:

innehålla våldsskildringar prop. 1990913149 142-143 - s. - innehålla sexuella skildringar a. prop.

spegla bruket av alkohol eller narkotika ett felaktigt sätt a. prop. -

SOU 1994: 105

uppenbart kränka ettdera könet a. prop. uppenbart kränka människor med viss hudfárg, nationalitet eller religion a. prop. uppenbart kränka människor med olika former av handikapp och sjuk- domar SB 29892 till brott eller att spegla sådana handlingar ett felaktigt sätt - uppmana SB 255I89, SB3790 och SB 9293 innehålla svordomar prop. l97778:91 s. 195-196 och bet. 198586 - KrU:21 19 samt Radionämndens beslut i prot. 218:6, SB 38280 och s. SB 18992.

Enligt förarbetena får inte kravet varsamhet drivas så långt att programföretagen sviker sin uppgift att meddela nyheter och stimulera till debatt. Det är rimligt att bedömningen våldsinslag är mindre restriktiv då det inte t.ex. av rör sig ett underhållsprogram utan om nyhetsfönnedling eller samhällsom bevakning. Även vid av det senare slaget bör dock programbolagen program ta hänsyn till sändningstiden och till att publiken bör förberedas vad som kommer prop. 199091:l49 s. 142. Enligt Radionämndens praxis är kravet återhållsamhet strängare när det gäller inslag sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten för sändning beaksom tar nämnden vid sin bedömning i vilken mån tittarna förvarnats om förekommande vålds- eller Hänsyn bör enligt förarbetena också tas till de sexscener. risker följer att flera skildrar våld sänds nära inpå som av program som

varandra se även bet. 197778 KrU:24 s. 47 samt bet. 198586 KrU:21 s.

17. Av betydelse för bedömningen är vidare avtalsbestärnmelsema där public service-företagen åläggs allsidig information i sarnhälls- och kulturfråatt ge att stimulera till debatt i viktigare frågor samt att bevaka och granska gor, händelser och utveckling kulturlivets olika områden. Till detta hör att t.ex. sexuella avvikelser måste kunna skildras och belysas i programverksamheten SB 48388. I samband med att demokratibestämmelsen ändrades till att gälla för

programverksamheten i dess helhet se avsnitt 7.4 utvidgades bestämmelsen

mediets särskilda genomslagskraft till att även omfatta program som t.ex. om är uppenbart kränkande mot ettdera könet eller mot människor med viss hudfárg, nationalitet eller religion. Det kan noteras att Radionämndens prövning om programmen varit skrämmande eller upprörande även gäller program i radion. Nämnden fann i P 3 stred mot bestämmelsen, dock inte i så allt.ex. att ett program om sex varlig grad att brott ansågs föreligga SB 14592. Förutom våld, pornografi och hets mot folkgrupp kan även uppmaningar till brott verka upprörande publiken. Följande ärende hos Radionämnden illustrerar detta. En fredag under julhandeln 1992 sändes i Morgonpasset i P3 ett inslag om butikssnatteri. Programledaren sade att hon ville tala om snattandet som lust

Programinnehållet

och hon inbjöd lyssnarna att ringa till programmet: Alla Snattare, ring hit och berätta om ert bästa kap Vilken är den snattningen snyggaste har gjort. Tre lyssnare medverkade i programmet. I sitt beslut fann Radionärrmden att programledarens uttalanden visserligen inte utgjorde någon direkt uppmaning till brott, men att hon sitt ordval genom och det sätt på vilket hon uppmanade lyssnarna berätta snatteribrott att om de begått, visade en övcrslätande och närmast positiv attityd gentemot detta slags brott. Nämnden ansåg också att denna attityd förstärktes de frågor hon av ställde till några av de uppringande. Radionämnden fann denna bakgrund mot att inslaget om snatteri stred mot betydelsen ljudradions av centrala ställning i radions avtal med staten SB 9293. Vad gäller bruket av svordomar hänvisade föredraganden till Sveriges Radios uppfattning att svordomar bör undvikas i andra sammanhang än där konstnärliga krav eller äkthetsvärde motiverar dem och att särskild restriktivitet skall iakttas när det gäller för barn. Han utgick från program att denna uppfattning även skulle komma att delas de prograrnföretagen av nya prop. 197778:24 s. 195-196. I den senaste propositionen nämnde föredraganden dock inte svordomar som exempel prograrninnehåll skulle kunna ha som en upprörande eller skrämmande inverkan delar publiken prop. av 199091:149 s. 143. Radionämnden har vid tre tillfällen prövat Magnus Brasses svordomsvisa med olika resultat prot. 218:6, SB 38280 samt SB 18992. I ärendet från 1992 förekom visan i ett inslag som sändes strax före Barnradion. Radionämnden konstaterade inledningsvis att visan innehöll olika svordomar, tillmälen och andra kraftuttryck staplade varandra kontrast till som ett genomarbetat musikaliskt arrangemang med stämsång. Syftet med denna kontrast var, enligt nämnden, att komisk effekt och kunde ge en ses som ett sätt att driva med att det alltjämt inte allmänt accepterat använda var att svordomar. Mot denna bakgrund ansåg nämnden att visan knappast kunde tas till intäkt för att bruket svordomar godtagbart. Nämnden uttalande vidare av var att visan, förutom svordomar, i stor utsträckning innehöll förhållandevis oskyldiga uttryck och tillmälen som inte särskilt förnedrande eller syftade var på människor av annan härkomst och liknande. Mot bakgrund syftet med av visan och karaktären av uttrycken i denna ansåg inte Radionämnden inatt slaget stred mot bestämmelsen mediets centrala ställning. om

SOU 1994: 105

TV-direktivet

TV-direktivets artikel 22 återfinns under rubriken Skydd av minderåriga. Artikeln lyder:

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TVsändningar från TV-programföretag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraprogram som liska utvecklingen hos minderåriga, särskilt program som innehåller pomografi eller meningslöst våld. Denna bestämmelse skall utsträckas till att gälla andra kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska program som utvecklingen hos minderåriga, utom då det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller tekniska åtgärder, att de minderåriga inom sändgenom ningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar. Medlemsstaterna skall också säkerställa att sändningar inte innehåller något hat, grundat ras, kön, religion eller nationalitet. som uppammar Endast första stycket tar således särskilt sikte skyddet av minderåriga. Det kan här noteras att det finns olika uppfattningar om huruvida första stycket innehåller ett absolut förbud mot sändningar av våld och pornografi eller sådana sändningar får förekomma under förutsättning av att de sänds om nattetid eller är kodade. Jag återkommer till denna fråga i mina överväganden. Av satellitlagens förarbeten framgår att radiolagens demokratibestämrnelse, avtalsbestämmelsema mediets särskilda genomslagskraft samt bestämom melserna i YGL och brottsbalken hets mot folkgrupp, barnpornografiom brott och olaga våldsskildring ansågs tillgodose de allmänna krav som ställs enligt artikel 22 såvitt avsåg marksändningarna prop. programmen 199293:75 26. Av denna anledning infördes demokratibestämmelsen och s. särskilda genomslagskraft även för satellitsändbestämmelsen om mediets ningarna. Direktivet är ytterst restriktivt när det gäller möjligheter att hindra vidarespridning Direktivet medger dock att vidaresändning av ett av program. tillfälligt stoppas vid överträdelser av artikel 22. Sverige har inte program gjort bruk möjligheten att hindra vidarespridning av utländska program. av

Frivilliga regler

Pressens etiska regler innehåller under rubriken Respektera den personliga integriteten regel att berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, en om politisk tillhörighet eller religiös åskådning inte skall framhävas om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande se även avsnitt 7.6. Reglerna innehåller vidare, under rubriken Var varsam med bilder, en punkt om att vad sägs i reglerna även gäller bildmaterial. som Närradions etiska programregler innehåller en uppmaning att inte sända kan uppfattas hot eller förakt för folkgrupp eller andra program som som

Programinnehâllet

grupper av personer med anspelning på hudfärg, etniskt ras, ursprung, trosbekännelse eller kön.

7.6 Privatlivets helgd

Bakgrund och gällande ordning

Public service-företagens avtal med staten innehåller krav den enskildes att privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annaLKravet fanns med redan i det första radioavtalet som träffades år 1924. Enligt lydelsen av detta avtal Radiotjänst ansvarigt var för att enskilds rätt kränktes. Redan dessförinnan hade dock pressen sökt skydda den enskilda integriteten genom att år 1916 inrätta Pressens

Opinionsnämnd.

I propositionen om ändringar i TF 198687:15l m.m. diskuterades en lagreglering av skyddet för privatlivets fred. Bakgrunden till detta var ett betänkande från år 1980 av Integritetsskyddskommittén. I betänkandet, Privatlivets fred SOU 1980:8, redovisades tre olika lösningar till hur ett utökat skydd för den enskildes privatliv skulle kunna genomföras.

Ett förslag innebar att det i TF och i brottsbalken in straffbestämtogs en melse om brott mot privatlivets fred. Därmed skulle gärningen vara straffbar även om den begicks genom massmedia och det skulle finnas även möjlighet att få skadestånd. En av ledamöterna i kommittén förordade ordning inneen bärande att det skulle finnas möjlighet till en att få skadestånd vid ett intrång i privatlivet även om intrånget inte straffbart. En var tredje linje, slutligen, förordnade att den nuvarande ordningen skulle stå fast, dvs. att frågan bäst löstes av massmedierna själva genom den självsanerande verksamheten. Betänkandet överlämnades till Yttrandefrihetsutredningen, som ansåg att man även i dessa frågor skulle lita den självsanerande verksamheten och till motsvarande regler radio- och TV-ornrådet. I propositionen framhölls

att en stor majoritet bland remissinstansema var av samma uppfattning och att det var otänkbart att inskränka den grundlagsskyddade tryckfriheten och yttrandefriheten utan att det fanns någon allmän uppslutning mera bakom detta. Dåvarande departementscheften anförde att han givetvis även i fortsätt-

ningen avsåg att vara observant på hur massmedierna utnyttjade sin frihet detta område prop. 198687: 151 s. 44 och 321. Konstitutionsutskottet fann

med anledning av en motion att det då inte påkallat några var med åtgärder från statsmaktemas sida i syfte att undvika publicitetsskador för m.m. enskilda, men att det angeläget regeringen var att noggrant följer utvecklingen och att den, om det visar sig erforderligt, återkommer med förslag och åtgärder bet. 198788:KU36.

SOU 1994: 105

Inom Justitiedepartementet har det nyligen upprättats en studie i ämnet, Skyddet för enskilda privatliv Ds 1994:5 l. Studien utmynnar inte personers i något konkret förslag. I studien finns bl.a. ett avsnitt om utländsk rätt.

Radionämndens praxis

Avtalsföreskriften privatlivets helgd är avsedd att ge ett integritetsskydd. om Nämnden har vid flera tillfällen uttalat att ansvaret för en sändning alltid åvilar programföretagen, oavsett vilka medgivanden som kan föreligga se SB 31685 och SB 27986. Nämndens praxis innebär emellertid att t.ex. prograrnföretaget normalt får ha iakttagit denna skyldighet om det föreanses medgivande till sändning från berörda medverkande. Särskilda omligger ett ständigheter kan dock medföra att ett sådant medgivande inte är tillräckligt, den medverkande eller kan antas ha lämnat medgivande i t.ex. om är ung påverkat tillstånd. Avtalsföreskriften skyldigheten att granska myndigheter, organisaom och företag har inflytande på beslut som rör medborgarna etc. tioner som medför dock undantag från integritetsskyddet kan gälla för avsnitt 7.7 att offentliga Allmänintresset kan då motivera att visst intrång s.k. personer. sker. Allmänintresset kan även göra sig gällande vad gäller program eller inslag handlar brott eller påståenden brott. Ett intrång i privatlivet kan som om om då i vissa fall vara tillåtet. I detta sammanhang kan nämnas att Radionämnden konstaterat att varken eller avtalen innehåller något förbud mot att uttnyttja dold kamera rádiolagen och mikrofon SB 5592.

Frivilliga regler

etiska regler består först och främst av regler till skydd för den en- Pressens skilde. Reglerna är bl.a. följande innehåll: av

Respektera den personliga integriteten Överväg publicitet kan kränka privatlivets helgd. Avstå från noga som publicitet inte uppenbart allmänintresse kräver offentlig belyssådan om ett ning. försiktighet vid publicering självmord och självmordsför- Iaktta stor av till anhöriga och vad sagts privatlivets helgd. sök särskilt av hänsyn ovan om Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva publicering och bild med hänsyn tagen till offren och deras noga av namn anhöriga. inte berörda kön, nationalitet, yrke, politisk 10. Framhäv personers ras, religiös åskådning det saknar betydelse i sammanhanget tillhörighet eller om och är missaktande.

Programinnehållet

Var varsam med bilder

Se avsnitt 7.2 under rubriken Frivilliga regler.

Hör båda sidor

Se avsnitt 7.2 under rubriken Frivilliga regler.

Var försiktig med namn

15. Överväg konsekvenserna

noga av en narrmpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges. Detta gäller bl.a. till offentliga myndigheter anmälda, för brott misstänkta eller dömda personer. 16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör identifiering möjlig. en 17. Observera att hela ansvaret for och bildpublicering namn- faller den som återger materialet.

Även vad gäller offentliggörande i pressen får t.ex. politiker finna sig i en behandling som om det gällde vanlig privatperson en skulle ha inneburit brott mot publicitetsreglema. Politikerna ha denna synes accepterat ordning; det är sällsynt med PO-anmälningar från politiker riksplanet POPON:s årsberättelse 1991 s. 17. PO och PON får inte pröva anmälningar som enbart gäller hur en journalist arbetat. Sådana klagomål skall i stället rikta sig till Svenska Jounalistförbundets Yrkesetiska Nämnd. När en publicering bedöms kan det bakornlig-

gande tillvägagångssättet däremot vägas in i den pressetiska bedömningen.

Närradions etiska regler föreskriver organisationerna att dels skall avstå från att sända uppgifter som kan kränka privatlivets helgd samt dels redigera intervjuer ett sådant sätt att den intervjuade inte misskrediteras.

Mångsidigt programutbud

Bakgrund och gällande ordning

I det första avtalet från 1924 uttrycktes dåvarande Radiotjänsts förpliktelser följande sätt:

Rundradioprogrammen, vilka skola växlande vara av art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå, och vara präglade vederhäftighet, saklighet av och opartiskhet. Rundradion skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas.

I de nu gällande avtalen med public service-företagen är dessa krav mångsidighet i programutbudet långt detaljerade. Såvitt mer avser avtalen

SOU 1994: 105

med TV4 och UR är denna mångsidighet något annorlunda exemplifierad jämfört med vad gäller för de övriga två programbolagen. som SVT, SR och UR åtar sig i avtalen att sända ett mångsidigt programutbud god kvalitet. Programutbudet skall vidare utformas så att det genom tillav gänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov hos landets befolkning. Även mindre intressen skall i och intressen gruppers görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet Utöver vad nämnts har SVT och SR ett att se programmen. som nu folkbildnings- och UR ett utbildningsansvar. TV4 har detaljerad bestämmelse. Den innehåller dock inte kravet en mer mindre intressen skall tillgodoses. I stället framgår av avatt även gruppers sändningar skall innehålla såväl nyhetsprogram och informatalet att TV4:s tionsprogram underhållningsprogram och TV-dramatik. Möjligheten att som det kan bli ytterligare kanal för opinionsbildning skall vidare tas till vara en bl.a. att slå vakt den fria åsiktsbildningen. Slutligen bör programgenom om kunskaper och upplevelser, förmedla kunskaper och skänka god men ge underhållning. de riktlinjerna för SVT, SR och UR uttalade föredraganden att I senaste med mångsidigt programutbud att programmen bör ge kunskaper ett avses upplevelser förmedla erfarenheter och erbjuda god underhållning. och samt Ett mångsidigt programutbud får konsekvens att vissa program kommer som uppskattas andel befolkningen, medan andra program intresatt av en stor av färre prop. l99192:140 s. 55. serar Uttrycket kvalitet skall tolkas i vid bemärkelse. En central del av begreppet ansåg radioutredningen SOU 1977: 19 programkvaliteten, dvs. verkets, vara manuskriptets och prestationens kvalitet. Föredraganden betonade i de riktlinjerna för SVT, SR och UR att kvalitetsaspekten bör uppmärksenaste ytterligare mot bakgrund den konkurrenssituation som är att sammas av Föredraganden betonade även att kravet på kvalitet inte tar sikte att vänta. Radionämnden skall göra renodlade smak- eller moralbedömningar. Radionämndens granskning med utgångspunkt från kravet hög av programmen därför inte enskilda eller delar ett programutbud. kvalitet bör avse program av liksom hittills möjligt för nämnden att eget initiativ övervaka Det bör vara programföretags utbud i sin helhet uppfyller kravet hög kvalitet att ett prop. l99192:140 s. 55. Uttrycket tillgänglighet innefattar såväl begriplighet i vid mening som den planeringen för olika eftersatta medan mångsidighet tidsmässiga grupper krav ämnesmässigt bred täckning och att olika infallsvinklar prövas avser SOU 1977:19. mindre intressen i görlig mån skall tillgodoses kan närmast Att gruppers önskemål även mycket smala program skall sändas. ses som ett om att

Prøgraminnehållet

Innehållet i SVT:s och SR:s bestämmelse konkretiseras ytterligare genom

en bestämmelse som att åtagandet anger om mångsidighet innebär skyldighet att bl.a.:

meddela nyheter samt kommentera eller på annat sätt belysa händelser och skeenden och därvid den allsidiga information ge som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor,

stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor,

granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar,

4. tillvarata och utveckla televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse,

engagemang och förströelse,

främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksfonner,

bevaka och granska händelser och utveckling kulturlivets olika områden samt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter,

i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap,

ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter samt

ta särskild hänsyn till olika funktionshindrade. grupper av

I UR:s avtal finns med undantag - av punkterna 8 och 9 inga motsva- rande föreskrifter. TV4:s avtal innehåller endast de fyra första punkterna.

Några särskilda skyldigheter i fråga om t.ex. språkliga och etniska minoriteter har inte ålagts TV4. Statsrådet ansåg inte detta realistiskt prop. 199091 149 :

s. 158.

Radionänmdens övervakning av dessa exempel åtaganden sker bl.a.

genom kvantitetsgranskningar, dvs. utbudet varit tillräckligt.

om Nämnden har i olika sammanhang uttalat att programföretagen måste ha frihet stor att bedöma olika händelsers nyhetsvärde och avgöra vilka nyheter som skall

meddelas. Utebliven eller otillräcklig bevakning när det gäller stora och viktiga frågor kan dock föranleda kritik från nänmden.

Folkbildnings- och underhållningsprogram

Av det första avtalet mellan Telegrafstyrelsen och Radiotjänst år 1924 framgår

att programmen skall skänka god förströelse Rundradion samt att skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas.

Folkbildningskravet utgick i 1959 års avtal mellan staten och Sveriges Radio. Detta kan möjligen ha föranletts att folkrörelsema år 1957 av blev del-

7 H-0979

SOU 1994: 105

ägare i Sveriges Radio genom att få 40 procent av aktierna. Trots folkrörelökade representation i styrelsen och bolagsstämman återinfördes semas folkbildningsansvaret i avtalet år 1986. Statsrådet motiverade detta med att sedan Utbildningsradions start tendensen alltmer blivit den att de övriga prograrnbolagen inte ansett sig ha något folkbildningsansvar prop. 198586:99 62. Statsrådet definierade folkbildningsprogram som allmänbildande och s. kunskapsberikande medan utbildningsprogram primärt syftade till systematisk inlärning. SVT föreslog att kravet god underhållning skulle utgå ur avtalen efterdet enligt företaget principiellt betänkligt att Radionämnden i vissa som var fall skulle spela rollen smakdomare. Föredraganden ansåg att kravet som innefattades i kravet på mångsidigt programutbud se prop. 199192: 140 s. 53-54. Föreskriften om god underhållning finns inte med i de avtal som började att gälla år 1993. Statsrådet ansåg att det knappast var realistiskt att ålägga ett reklamfinansierat TV-företag ett folkbildningsansvar. Däremot borde sändningarna innehålla såväl nyhetsprogram och informativa program som underhållningsprop. 199091:149 158. Krav detta innehåll finns också i program s. av TV4-avtalet.

Minoritetsprogram

Enligt avtalen med SVT, SR och UR ankommer det programbolagen att självständigt för samordning program för och om funktionshindansvara av rade samt på invandrar- och minoritetsspråk. De tre programbolagen kan alltså lösa det framtida samarbetet genom överenskommelser mellan sig. Eventuella överenskommelser i fråga ansvarsfördelningen skall tillställas om RadionämndenGranskningsnämnden. De samlade resurser som programföretagen använder för minoritetsprogrammen skall minst oförändrade i vara jämförelse med tidigare enligt vad närmare framgår av avtalen. Det ansom sågs inte realistiskt att kräva motsvarande förpliktelse för TV4 prop. en 199091:149 s. 158. Tidigare det moderbolaget Sveriges Radio AB som fastställde de närvar anvisningarna för den minoritetsprogramverksamhet som skulle gälla mare för de dåvarande dotterbolagen. Dessa anvisningar påverkades i sin tur av de riktlinjer kom till uttryck i bl.a. propositioner. som

Vad gällde för och handikappade uttalade statsrådet att det

program om programföretagens att uppmärksamma och självfallet ligger inom ansvar handikappades situation. Kravet ökad tillgänglighet avsåg, enbelysa bl.a. textning med tanke döva. se vidare prop. 198586:99 ligt honom, s. 45—47. Vad därefter gäller invandrar- och minoritetsspråk har deparprogram proposition, föreslagit vissa riktlinjer för hur modertementschefen, i samma

Programinnehållet

bolagets anvisningar kan se ut. Enligt statsrådet kunde inte nyinflyttade grupper automatiskt påräkna service det egna språket. Vidare borde vederbörlig hänsyn tas till att de olika behov kunde förändras gruppernas med tiden. För etablerade grupper var det, enligt departementschefen, viktigare med program som syftade till att bevara den kulturella och etniska identiteten än information och upplysningar det svenska samhället s. 43-44. om Bland de språkliga minoritetema intar den samiska och den finska befolkningen en särställning. Vad gäller den samiska befolkningen har regering och riksdag i olika sammanhang uttryckt att det finns särskilda skäl motiverar som programservice på samiska i större utsträckning än vad som motiveras av samemas antal t.ex. prop. 197778:91 197. Det har vidare uttalats den finsks. att språkiga gruppens rätt till programservice måste ha anses en delvis annan karaktär än övriga invandrargruppers med hänsyn till såväl de historiska banden mellan Sverige och Finland som gruppens storlek prop. 198586:99 s. 44. Dessa uttalanden har upprepats i de riktlinjerna prop. senaste l99192:140 s. 58. Radionämnden prövar anmälningar med utgångspunkt från bl.a. dessa uttalanden och de överenskommelser som gäller mellan programbolagen. Nämnden har, före det nu gällande avtalet med tillhörande interna överenskommelser, t.ex. funnit att de olika dotterbolagen varit skyldiga att sända program estniska, samiska, polska och för den assyrisksyrianska befolkningsgruppen.

Europeiska program

Enligt satellitlagen skall, om inte särskilda skäl föranleder något annat, mer än hälften av en programtjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt ursprung och minst tio procent den årliga sändningstiden eller minst av tio procent av programbudgeten europeiskt avse program av ursprung som framställts av självständiga producenter. Som sändningstid tid då avses program av annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar, och teletext annonser sänds 13 § första stycket. Av bestämmelsens andra stycke framgår att varje programtjänst i betydande omfattning skall innehålla svenska språket, program program med svenska artister eller verk av svenska upphovsman. Även dessa krav gäller såvida inte särskilda skäl föranleder något annat. Undantaget särskilda skäl tar sikte TV-kanaler med specialinriktning. Andelen inhemskt innehåll och ursprung, varom talas i andra stycket, räknas in i andelen europeiska program prop. 199293:75 51 f.. s. I radiolagen sägs att varje programbolag årligen skall redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts sådana i 13 § av program som avses första stycket satellitlagen 7 a §. Enligt depaxtementscheften uppfyller SVT

SOU 1994: 105

t.ex. med god marginal kravet att 50 procent skall vara av europeiskt ura. prop. s. 28. Vidare noterades att public service-företagen redan sprung enligt sina avtal är skyldiga att sända svenska verk a. prop. 52. Någon skyldighet att sända sådana program togs därför inte in i radiolagen. Satellitlagens bestämmelse om europeiskt ursprung kom till med anledning TV-direktivets regler. Bestämmelserna återfinns i direktivets artikel 4-7. av Medlemsländerna skall där så är möjligt och lämpligt sätt se till att programföretagen sänder minst 50 procent europeiska program, sedan nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam och teletext-tjänster frånräknats. Regeln medger viss flexibilitet, Lex. för specialiserade kanaler, där kravet kan vara svårt att förena med kanalens karaktär. I sådana fall kan i stället en kompletterande regel tillämpas, säger att andelen europeiska program inte får som understiga den nivå som man hade år 1988. Denna regel överensstämmer med TV-konventionens 10. l. Vad sedan gäller bestämmelserna andel program från fristående produom skall medlemsländerna, enligt direktivets artikel lämpligt sätt se center till att programbolagen, där så är möjligt, reserverar 10 procent av sändningstiden för europeiska program av fristående producenter. I tiden räknas inte in se ovan. För möjliggöra satsningar nyheter, sportevenemang m.m att dyrare produktioner, sändningstimmar, finns också en möjlighet som ger att i stället för 10 procent av programtiden avsätta 10 procent av programbudgeten för europeiska program av fristående producenter. Av dessa proskallen rimlig andel nyare produktion, vilket innebär att de inte bör gram vara mer än fem år gamla. vara I TV-konventionen finns inte någon motsvarande regel för fristående produktion. I såväl regeln andel europeisk produktion som regeln om andel frilansom produktion finns också formulering om att hänsyn får tas till ett programen bolags särskilda ansvar att förse publiken med information, utbildning, kultur och underhållning. I direktivets artikel 9 sägs att reglerna om kvoter för europeiska program och för frilansproduktion inte gäller för lokala programföretag som inte ingår i nationella nätverk. Både direktivet artikel 7 och konventionen artikel 9 har en bestämmelse programbolagen inte får sända film tidigare än två år efter biografpreom att miären inte annat överenskommits mellan rättighetshavarna och programom bolaget. I konventionen artikel 9 finns också en uppmaning till signatärerna att pröva vilka åtgärder kan vidtas för att undvika att allmänhetens rätt till som information urholkas ett TV-företags exklusiva rättighet till sändning genom eller vidaresändning händelse av stort allmänt intresse. av en Vad gäller beräkningen andelen europeiska program och andelen proav från fristående producenter skall tiden för nyheter, sport, tävlingar och gram

Programinnehâllet

annonser räknas bort. Enligt specialmotiveringen i anförd proposition avsågs

enklare arrangemang lyckohjul som och liknande. Mer genomarbetade produktioner frågesporter och

som underhållningsprogram

borde räknas in i underlaget för beräkningen av andelen europeiska program prop. 199293:75

s. 52.

Enligt TV-direktivet skall varje land lämna uppgift om hur programföre-

tagen följer bestämmelsema. Enligt radiolagen och satellitlagen skall sådana

uppgifter om europeiskt ursprung redovisas till Radionämnden respektive Kabelnämnden och fr.o.m. den 1juli 1994 till Radio- och TV-verket.

Svenska och nordiska program

Public service-företagen skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program på svenska språket. Enligt avtalet med TV4 skall detta utbud utgöra minst

hälften av programutbudet.

Enligt dessa avtal och satellitlagen skall det också förekomma sändningar

med svenska artister och verk av svenska upphovsman i betydande omfattning. I satellitlagen gäller bestämmelsen såvida inte särskilda skäl föranleder

något annat. Enligt förarbetena avser undantaget TV-kanaler med specialinriktning 199293:75 51 f.. s. Avtalsbestämmelsen tillkom ursprungligen Sveriges Radios initiativ inför 1986 års avtal. Sveriges Radio framhöll att kraven kommer öka att en svensk programproduktion, i syfte att bevara den nationella kulturens särart och kvalitet, i ett skede där utbudet av utländskt och internationellt programmaterial till den svenska publiken kommer att öka kraftigt. Föredraganden

ansåg i likhet med Sveriges Radio att den nationella kulturen i radio och TV måste främjas. Han var dock inte beredd att förorda någon typ av kvotering utan det borde ankomma moderbolaget att följa utvecklingen och vidta att åtgärder i samband med medelsfördelningen, om t.ex. det svenska inslaget i musikutbudet skulle minska prop. 198586:99 s. 35 f.. TV4:s åtaganden har ytterligare specificerats för tiden efter det att en uppbyggnadsperiod två år förflutit. Bl.a. om skall en viss minimitid avsättas för nyheter samt nordiska barnprogram och nordisk TV-dramatik. Utöver dessa

program skall företaget under viss minimitid en sända program som antingen producerats företagets beställning av fristående produktionsbolag, egenproducerats eller består vissa av nyare svenska kort- eller långfilmer. Statsrådet motiverade avtalets preciserade utformning med att ett reklam-TV-före-

tag annars kan se det rationellt byta som att t.ex. ut dyrbara svenska program mot billigare importerade eller dra på att ner program som främst intresserar köpsvaga inte har så grupper som stort intresse för annonsörerna prop. 199091:149 s. 159.

SOU 1994: 105

TV-direktivet och TV-konventionen innehåller vissa bestämmelser om aneuropeiska TV-prograrn se föregående avsnitt. Denna andel innefattar delen även nationella program. artikel 8 länder språkpolitiska skäl finner TV-direktivets anger att som av nödvändigt kan fastställa striktare och detaljerade regler för vissa eller det mer under sin jurisdiktion. Denna paragraf har främst tillalla programbolag förtydliga små länder och små språkområden inte skall kommit för att att sig för kvotreglema skulle innebära ett hinder för en aktiv behöva oroa att språk- och kulturpolitik prop. 199293:75 s. 8. Satellitlagen innehåller bestämmelse om att varje programtjänst som är en skall, inte särskilda skäl föranleder något avsedd att tas emot i landet om betydande omfattning innehålla svenska språket, program annat, i program artister eller verk svenska upphovsmän 13 § andra stycket. med svenska av departementschefen torde satellitlagens bestämmelse till stora delar Enligt minst 50 procent europeiska program se föresammanfalla med regeln om ha stöd i direktivets artikel 8 Avsikten med begående avsnitt samt även . diskriminera utländska upphovsman utan att värna den stämmelsen är inte att svenska kulturen prop. 199293:75 s. 29.

Niirradions och lokalradions innehåll

och lokalradiolagen finns det vissa bestämmelser om minsta an- I närradioskall framställd särskilt for den egna verksamheten. delen program som vara innehåller bestämmelse att sammanslutningens pro- Närradiolagen en om får, i begränsad omfattning, innehålla material som gramutbud inte annat än enbart för den verksamheten ll § första stycket närinte har framställts egna radiolagen. till närradiolagen se 1981822127 s. 10 och 22 f. Av förarbetena prop. bestämmelsen är att garantera programverksamhetens framgår att syftet med Därmed förstås sändningar produceras lokalt och vilkas lokala karaktär. som till sändningsornrådet. Som framgår av bestämmelinnehåll har anknytning förbudet centralproducerat material inte kategoriskt. sens ordalag är mot innehålla sådant material i begränsad omfattsändningarna får nämligen situationer när det får ske är då det for en lokal förening ning. Exempel valrörelse eller folkrörelsejubileum finns en särskild anledning grund av bl.a. programmaterial producerat riksorganisation. Förbudets syfte att återge av en systematiskt och regelbundet utnyttjande av centralt proär att förebygga ett naturlig anknytning till det område som täcks av närducerade program utan den revideringen närradiolagstiftningen radiosändningarna. Vid senaste av bestämmelsen bör behållas i oförprop. 199293:70 s. 36 har det ansetts att Därvid har ytterligare skäl för att återutsändningar av ändrat skick. som inte skall tillåtna anförts risken att närradion centralproducerat material vara

Programinnehållet

utvecklas till en andra form kommersiell av radio. Det har i motiven i flera sammanhang betonats att sådan utveckling måste en motverkas. Bland Närradionämndens avgöranden kan nämnas ett beslut 1993-09-13 § 82, vari nämnden funnit att regelbundna återutsändningar av centralt producerade nyheter från TT, en minut varje hel ocheller halvtimme, stod i strid mot 11

Enligt lokalradiolagen skall minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn utgöras av program som har framställts särskilt för den egna verksamheten 22 § lokalradiolagen. Innebörden av bestämmelsen är att den som svarar för verksamheten skall ha haft möjlighet att ställning till ta om de enskilda inslagen i programmet skall sändas. Deparementschefen avsåg här, förutom har ställts program som samman av programbolaget självt, enstaka

reportage o.d. som erbjöds företaget av utomstående. Däremot avsågs inte

program som sänts till radioföretaget t.ex. satellit och genom som vidaresänds omedelbart eller med obetydlig tidsförskjutning. Departementschefen

påpekade slutligen att detta inte heller fallet var om t.ex. flera radioföretag regelbundet sände ut ett inspelat program, särskilt inte det skedde om som ett led i ett fast samarbete och om programmet annonserats i förväg med samma benämning hos de olika företagen prop. 199293:70 27. s. Närradionämnden respektive Radionämnden, fr.o.m. den 1 juli 1994 Granskningsnämnden för radio och TV, kan förelägga tillståndsinnehavaren

att följa bestämmelsen vid äventyr av vite. Kammarrätten har underkänt Närradionämndens vitesförelägganden - vilka endast hänvisat till 11 § första stycket med motiveringen att föreläggandet - varit alltför omfattande och oprecist. Jag återkommer till dessa avgöranden i mina överväganden.

7.8 Sändning

av myndighetsmeddelanden

SVT och SR har i avtal åtagit sig att, begäran av statlig respektive statlig och kommunal myndighet, sända meddelanden som är av vikt för allmänheten. Dessa företag skall enligt avtalen se till att meddelandet lämplig ges en utformning och att det inte genom sin omfattning eller annat sätt inverkar

menligt programverksamheten. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för UR.

Bestämmelsen har funnits sedan public service-företagens föregångare slöt

det första avtalet med Telegrafstyrelsen 1925.

TV4 skall enligt avtalet sända sådana meddelanden begäran statlig av myndighet endast i nödsituationer. Detta skall då ske utan särskild ersättning.

Det ansågs nämligen inte lika självklart att motsvarande en bestämmelse skulle gälla för reklamfmansierad programverksamhet. Anledningen var att myndigheterna i stället borde kunna utnyttja möjligheten att köpa reklamtid av företaget. Departementschefen ansåg i reklam-TV-ärendet att det i speciella situationer, t.ex. i samband med större olyckor, kunde finnas behov av att

SOU 1994: 105

nå allmänheten alla TV-kanaler. Han räknade dock med att snabbt genom sändningar endast skulle få begränsad omfattning prop. 199091:149 sådana s. 156 Lokalradiolagens bestämmelse överensstämmer med den som gäller för innehavaren lokalradiotillstånd mot bestämmelsen kan dock TV4. Bryter av nämnden förelägga honom vid äventyr av vite att följa den. motsvarande bestämmelser finns varken i närradiolagen, kabellagen Några eller i satellitlagen.

7.9 Sändning nämnds fallande beslut

av

enligt radiolagen och avtalen skyldiga att, Public service-företagen är redogöra för RadionämndensGranskningsnämndens fallande lämpligt sätt, programbolaget avslagit begäran om berikbeslut. Om beslutet avser att en redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa. tigande, skall bolaget bestämmelse kom till 1979 års avtal. Dessförinnan torde Denna genom ha lämnat kommunikéer rörande fällande beslut och andra Radionämnden beslut till bl.a. TT prop. 197778:91 s. 218. Det kan nämnas att viktiga princip årligen ut översikt dess beslut under titeln Radionänmden i ger en av

bestämmelse infördes i avtalet var att man ville Anledningen till att denna säkerställa nämndens verksamhet blev känd hos en bred allytterligare att nämnden i ökad utsträckning bidrog till debatten om radions mänhet och att televisionens programverksamhet prop. 197778:91 s. 218 f.. Bestämoch gälla för TV4 prop. 199091: 149 s. 157. melsen korn även att har i under avsnitt 7.2 refererat ärende prövat frågan om Radionämnden ett pliksändning skett lämpligt sätt. Satellitprogramföretagen är endast skyldiga att, lämpligt sätt, offentligsåvitt beriktigande. Föreläggandet får göra nämndens fällande beslut avser offentliggörande måste ske i ett program som företaget dock inte innebära att Föreläggandet får förenas med vite. Jag har redosänder 27 § satellitlagen. gjort för denna bestämmelse i avsnitt 7.3. etiska regler skall utlåtanden dess etiska nämnd i sin Enligt Närradions av dröjsmål, korrekt återgivas i sändning så attraktiv lyssnarhelhet och utan tid som möjligt. motsvarande etiska regler. Enligt dessa skall PO och PON:s Pressen har den tidningen publiceras utan dröjsmål. Dessa klandrande uttalanden om egna vilken bl.a. innehåller de beslut som inte publiger ut en årsberättelse organ cerats nu angivet sätt.

8 Reklam m.m.

8.1 Inledning

Möjligheten att sända reklam i TV öppnades den l juli 1991 prop. 199091:149, bet. l99091:KU39, rskr. 199091:370, SFS 1991:1066. Endast ett programföretag, TV4, har rätt att sända reklam i marknätet. Bland de övriga public service-företagen har endast SVT och SR rätt att sända sponsrade program. Verksamheten regleras i radiolagen samt i prograrnbolagens avtal med staten. Det är nu även tillåtet att sända reklam enligt närradiolagen, lokalradiolagen, kabellagen, satellitlagen samt enligt lagen rundom radiosändning av finländska televisionsprograrn. I radiolagen bemyndigas regeringen att i avtal med public service-företagen bl.a. förbjuda sändningar av reklam mot vederlag eller någon program som annan har bekostat helt eller delvis 7 § andra stycket. I närradiolagen 10 a §, lokalradiolagen 25 §, kabellagen 9 § och satellitlagen 19 § anges att reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas, dock endast under annonstid. Lokala kabelsändarföretag och närradioföreningar får dock inte sända reklam 9 § andra stycket kabellagen och ll § närradiolagen. Förutom nu nämnda författningar regleras verksamheten marknadsav föringslagen 1975: 1418, lagen 1978:763 om marknadsföring alkoholav drycker och tobakslagen 1993:581. Dessa författningar omfattar senare även reklam i tryckta skrifter. Den radiorättsliga regleringen har påverkats av EG:s TV-direktiv. Däremot har inte YGL påverkat regleringen i någon större grad. I 1 kap. 12 § YGL sägs nämligen att bestämmelserna i YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam utöver vad följer paragrafens första som av stycke. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot eller villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten. Denna grundlagsbestämmelse tillåter alltså att reklam förbjuds genom lag, eller att det i lag föreskrivs villkor för reklamen. Utrymme för eller för att straffrättsligt ålägga censur någon annan än utgivaren ansvaret för missbruk yttrandefriheten, finns av däremot inte. Som exempel regler som tillåts nämns i förarbetena bl.a. regler om mängden annonser, hur annonser får sättas in och hur marknadsföringslagen blir tilllämplig reklam i TV se l9909l:64 113. Jag prop. s. har utförligt gått igenom reklamens förhållande till YGL i mitt förra

SOU 1994: 105

betänkande Lagstiftning satellitsändningar av TV-program SOU 1992:31 om s. 59 ff.. De radiorättsliga lagarna vänder sig till programföretagen medan marknadsföringslagen i första hand vänder sig till annonsörerna. Genom den s.k. lagstridighetsprincipen kan de radiorättsliga reklamreglema även komma under marknadsföringslagens och Marknadsdomstolens prövning. Principen innebär att åtgärd är lagstridig enligt annan lagstiftning än marknadsom en föringslagen skall den även som otillbörlig i marknadsföringslagens anses

mening under förutsättning att åtgärden vidtas vid marknadsföring se när-

SOU 1993:59 237 f.. Genom denna princip kan även annonsörerna mare s. bli tvungna att följa radiolagstiftningen.

8.2 Terrninologin

TV-direktivets definitioner

TV-direktivets definition TV-reklam artikel l b innefattar varje form av av sänt meddelande mot betalning eller liknande ersättning som utförs av ett offentligt eller privat företag i samband med handel, affärsverksamhet, hantverk eller yrke i avsikt att mot betalning främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, inklusive fast egendom, eller rättigheter och förpliktelser. Reklam sänds utan någon ersättning i icke yrkesmässig verksamhet omsom fattas alltså inte begreppet. S.k. åsiktsreklam faller också utanför reklamav deñnitionen. Sådana erbjuder eller tjänster till försäljning program som varor eller uthyrning s.k. TV-shopping undantas i direktivet från reklamdeñni- - tionen utom när det gäller artikel 18 som reglerar reklamens omfattning. Det har att direktivets reklambegrepp omfattar såväl avsättningsfrämjande ansetts reklam inköpsreklam och liknande SOU 1992:49 s. 40. Av denna ansom ledning utvidgades marknadsföringslagen till att även omfatta efterfrågan vara, tjänst eller annan nyttighet 2 §. Med smygreklam enligt direktivet artikel 1 c presentation i ord eller avses bild tjänster, nanm, varumärke eller verksamheter som utövas av en av varor, eller tjänsteproducent i då sådan presentation avses tjäna som varu- program, reklam, och då allmänheten kan vilseledas i fråga om presentationens art. Sådan presentation betraktas som avsiktlig, särskilt om den sker mot betalning eller liknande ersättning. Med sponsring artikel 1 d varje bidrag, som ges för finansiering menas TV-program ett offentligt eller privat företag som inte är engagerat i TVav av verksamhet eller i produktionen audiovisuella verk, i syfte att främja föreav varumärke, anseende, verksamhet eller produkter. tagets namn,

l

Reklam m.m.

Radiorättens terminologi

De begrepp som används i de radiorättsliga författningarna i public samt service-företagens avtal med staten är reklam, reklam vederlag, mot program mot betalning, sponsring, annonstid, annonstid i televisionen och annonser. Av dessa begrepp definieras endast reklam, annonstid, och annonstid i televisionen. Med reklam avses ett radioprogram är främja som avsett att en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon nyttighet 1 § radioannan lagen. Genom lagändringen den 1 juli 1991 ersatte detta begrepp uttrycket kommersiell reklam. Syftet var att begreppet skulle knyta till Marknadsan domstolens kompetensområde enligt marknadsföringslagen. Genom att reklamdeñnitionen tagits in i radiolagen finns på vanlig lagnivå ett enhetligt reklambegrepp som gäller för samtliga programforetag, dvs. oberoende av om programföretagen sänder televisions- eller ljudradioprogram eller om programföretaget har rätt att sända reklamñnansierade sändningar eller Departemenschefen anförde i den allmänna motiveringen i prop. 199091: 149 om radio- och TV-frågor s. 66 att reklamdeñnitionen enligt de föreslagna ändringarna i radiolagen begränsade sig till att avse näringsidkares marknadsföringsåtgärder som är utpräglad kommersiell och av natur som gäller annat än nyhetsfönnedling eller åsiktsbildning i samhället och inte heller avser underhållning eller förströelse. Vidare uttalades uttrycket att reklam i radiolagen avser detsamma marknadsföringslagen med som avser marknadsföring. Av ordalydelsen av den nu behandlade definitionen reklam i radiolagen av följer att inköps- och andra anskaffningsfrämjande åtgärder riktas bakåt som mot leverantörer, kreditgivare eller arbetssökande inte är att reklam i anse som radiolagens mening. Om det rör sig om reklam mot vederlag eller inte saknar betydelse för reklambegreppets innebörd enligt radiolagen. Begreppet täcker även ett prograrnföretags reklam för varor eller tjänster gäller den verksamsom egna heten, t.ex. en av företaget utgiven programtidning. För att det skall fråga anses vara om reklam krävs att radioprogrammet skall vara avsett att främja avsättningen den aktuella av varan etc. Vid prövningen av denna fråga är det väsentliga programföretaget kan om anses ha haft något annat syfte med sändningen. Det rör sig således inte om reklam om programföretaget sänder programmet i uppenbart informativt syfte. I den tidigare nämnda propositionen s. 68 framhölls att inte behöver tveka man om hur det förhåller sig med programföretagets motiv i de fall då företaget får betalt av annonsören. När det i övrigt gäller att bedöma programföretagets handlande i sådana fall då företaget inte erhåller något vederlag för sändandet, får frågan enligt departementschefen bedömas bl.a. utifrån framför vem som 201

SOU 1994: 105

det aktuella budskapet. I reklambegreppet innefattas även nanmgivandet av en

sponsor se nedan.

Ordet reklam förekommer oftast i sammanhanget reklam mot vederlag. - Enligt uttalanden i tidigare anförd proposition s. 81 krävs för att reklam mot vederlag skall anses föreligga att vederlaget utgår till programforetaget eller eventuellt juridisk vilken det sker en sammankoppling en person genom mellan vad annonsören betalar och programföretagets inkomster. Om vederlaget utgår till någon annan handlar det inte om att programföretaget sänder reklam mot vederlag. Med vederlag avses varje form av vederlag, inte endast Något krav att vederlaget skall ha viss storlek krävs inte. pengar. Som jag nämnt faller åsiktsreklam samt inköps- och andra anskaffnyss ningsfrämjande åtgärder riktas bakåt mot leverantörer, kreditgivare som eller arbetssökande utanför radiolagens reklambegrepp. För att tillgodose TVkonventionens krav i dessa hänseenden tillkom, vid 1991 års ändringar i

radiolagen, begreppet program mot betalning. Med att sänds mot betalning avses att TV-företaget erhåller ett program nettotillskott grund programmets sändande. Från detta skiljer av pengar av lagstiftningen att utomstående, t.ex. en sponsor, har bekostat en större en eller mindre del produktionskostnader. Som exempel härpå av ett programs anförde departementschefen i propositionen s. 82 följande :

Om utomståendes bidrag uppgick till hela det belopp som programföreen hade fått lägga ut för att sända programmet skulle alltså företaget taget annars få tillgång till programmet utan någon helst kostnad. Om den utomståensom de betalade för programmet, skulle programföretaget även få ett ännu mera bidrag till sina allmänna kostnader. I den delen kan det enligt utredningen inte röra sig exempelvis sponsring, utan i stället sänds då programmet anses om mot betalning.

Begreppet sponsring endast indirekt i de radiorättsliga författninganges Av satellitlagen framgår att om ett program helt eller delvis har bekostats ama. någon inte bedriver programverksamhet med ljudradio eller television av som eller framställer audiovisuella verk, skall satellitprograrnföretaget lämpligt sätt i början och i slutet programmet ange vem eller vilka bidragsgivarna är av 16 §. En definition finns däremot i public service-avtalen av liknande innehåll i satellitlagen. Av de övriga radiorättsliga författningarna framsom går endast att någon än den sändande har bekostat programmet om annan skall detta anges lämpligt sätt. Reklarnbegreppet omfattar även namngivandet av en sponsor. Det har därför ansetts nödvändigt att i de olika lagarna särskilt ange att sådana uppgifter inte behöver redovisas under annonstid. Med annonstid i televisionen eller endast annonstid avses sändningstid inleds och avslutas särskild ljud- och bildsignatur som markerar att som av en den sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta uppdrag av som

Reklam m.m.

andra 1 § radiolagen, l § närradiolagen, 2 § lokalradiolagen, 2 § kabellagen och l § satellitlagen. Begreppet annons finns inte definierat. Med dock annons menas program som skall sändas eller som sänds under annonstid. Av 8 § radiolagen framgår att under annonstid i televisionen får det endast förekomma:

1 reklam och andra program någon har uppdragit programföretaget . som att sända, 2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och 3. programglimtar.

Något krav vederlag eller ersättning uppställs Första annan punkten tar sikte på samtliga program som någon har uppdragit programbolaget att sända. Andra punkten avser programföretagets egenreklam för kurst.ex. böcker och tredje punkten program som till övervägande del består korta av avsnitt ur program som programforetaget sända vid avser att ett senare tillfälle a. prop. s. 86. Prograrnglimtar får dock även sändas utom annonstid. Enligt de övriga radiorättsliga lagarna, dvs. närradiolagen, lokalradiolagen, kabellagen och satellitlagen, får reklam mot vederlag och program mot betalning endast sändas under annonstid. Sådana alltså program är att anse som annonser.

Marknadsrättens terminologi

Radiolagens reklarnbegrepp har utformats med utgångspunkt från marknadsföringslagens begrepp marknadsföring se prop. 199091: 149 s. 67. Marknadsföringslagen omfattar inte endast avsättningsfrämjande reklam utan numera även inköpsreklam och liknande marknadsföring; näringsidkares efterfrågan på vara, tjänst eller nyttighet 2 §. Begreppen annan stämmer alltså inte längre överens. Marknadsrättens reklambegrepp behandlas ytterligare i avsnitt 8.10.

8.3 Reklam skall lätt känna

vara att igen

I TV-direktivet artikel 10 sägs att reklamen skall lätt vara att känna igen och skiljas från andra program med bild- eller ljudsignal. Korta, isolerade reklaminslag får bara förekomma undantagsvis. Dold, s.k. subliminal reklam och smygreklam får inte förekomma.

SOU 1994: 105

Otillbörligt kommersiellt gynnande

Enligt radiolagen får ett programföretag inte i programverksamheten mot

vederlag eller annars ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse 6 § andra stycket första meningen. Motsvarande bestämmelse finns i samtliga

radiorättsliga lagar. Såvitt avser sändningar enligt radiolagen utgör förbudet

komplettering regeln om kravet opartiskhet se prop. 1990911149 s. en av 127 och 218. Förbudet infördes i radiolagen bl.a. med hänsyn till kons. ventionens bestämmelser. Förbudet torde även anknyta till TV-direktivets

regler att reklam skall vara lätt att känna igen som sådan. om Programinslag innebär att ett kommersiellt intresse gynnas faller utansom för radiolagens reklambegrepp om inslaget sänds i nyhetsförmedlande,

åsiktsbildande, förströelse- eller underhållningssyfte.

För att ett gynnande av ett kommersiellt intresse mot vederlag skall anses föreligga krävs, liksom när ett programföretag sänder reklam mot vederlag,

att vederlaget tillgodogörs programföretaget. Förbudet mot att ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt inannars har kommit till med tanke i första hand företeelsen varuexponering i tresse TV-program product placement. Departementschefen anförde i proposi-

tionen om detta a. prop. s. 128 bl.a. följande:

Varuexponering i TV kan naturligtvis förekomma såsom gynnande mot vederlag. Ett praktiskt fall är emellertid att programföretaget genom att mera det i ett ett kommersiellt intresse slipper vissa utgifter som program gynnar skulle ha belastat företaget. Programföretaget uppnår denna ekonoannars miska fördel att i programmet fokusera vissa produkter eller varumärgenom ken ett sätt har reklamvärde för en viss näringsidkare. som Om det i ett förekommer en markant fokusering av en produkt program eller ett varumärke och detta inte för tittaren framstår som motiverat med häntill något informativt eller underhållande syfte hos programföretaget kan syn misstänka att företaget har haft ekonomisk fördel av åtgärden. Oavsett man hur det förhåller sig med den ekonomiska fördelen kan det emellertid finnas skäl för bedömningen att företaget i programverksamheten ett otillbörligt sätt har gynnat ett kommersiellt intresse. Man bör dock skilja mellan som programföretaget självt har proprogram ducerat och till vilka företaget bara har köpt visningsrätten, t.ex. program långfilmer. När det gäller program av det senare slaget kan det vara omöjligt för programföretaget att undvika att en produkt fokuseras ett sätt som har reklamvärde för näringsidkare utan att inkräkta programmet såsom ett en upphovsrättsligt skyddat verk. Ett exempel ett otillbörligt gynnande ett kommersiellt intresse skulle av emellertid frågesportprogram i TV, där vinsterna utgörs av TV-apparavara ter. Somjag tidigare nämnt avsnitt 4.2.2 kan man i ett sådant fall inte rikta någon kritik mot programföretaget om det låter TV-bilden göra ett hastigt över apparaterna. Om emellertid programföretaget ett påtagligt och svep för sammanhanget omotiverat sätt låter bilden fokusera TV-apparatema är det fråga Varuexponering den arten att ett kommersiellt intresse gynnas på om av ett otillbörligt sätt. Skulle i stället programledaren markera en paus i tävlandet 204

Reklam m.m.

och låta programmet uteslutande handla TV-apparatema, om t.ex. genom att i positiva ordalag beskriva deras egenskaper och ange var man kan köpa dem, då har programmet ändrat karaktär till att gälla reklam. ren

Departementschefen anförde vidare i propositionen s. 129:

Det förhållandet att något sänds bör betraktas reklam medför å som som andra sidan inte nödvändigtvis att ett kommersiellt intresse otillgynnas ett börligt sätt. Som exempel vad idag kan marknadsföring som vara i radio och TV har jag tidigare nämnt marknadsföringen av kursböcker och liknande i anslutning till utbildningsprogrammen i radio och TV. Jag har uttalat avsnitt 4.3.3 att jag inte ser någon anledning att ett icke reklamfinansierat programföretag skall vara förhindrat att sända detta slag reklam. av När ett programföretag sänder reklam utan att detta stå i strid med anses radiolagens krav opartiskhet, bör det således inte fråga anses vara om att gynna ett kommersiellt intresse ett otillbörligt sätt.

Frågan om otillbörligt gynnande kommersiellt intresse enligt den av nya bestämmelsen i 6 § radiolagen aktualiserades för första gången i samband

med Radionämndens prövning av programmet Bingolotto. Programmet sänds

i TV4 och består av spel och tävlingar knutna till ett lotteri, Bingolotto.

Vinstema består av presentkort eller produkter från olika företag och presenteras i mer 30-45 sek eller mindre lO-l5 sek långa filmade inslag.

I sitt beslut SB 32592 erinrade Radionämnden inledningsvis om att gynnande av ett kommersiellt intresse enligt dittillsvarande praxis i princip

endast hade accepterats gynnandet motiverat informationsom var av ett eller nyhetsintresse. Mot bakgrund vad hade anförts i 19909l:14O av som prop. s. 128 ansåg Radionämnden att den nya bestämmelsen i radiolagen även

måste anses innebära att ett underhållningsintresse kunde motivera sådant ett gynnande. Nämnden konstaterade att Bingolotto hade ett underhållningsvärde

inte bara för deltagarna utan också för dem utan att själva delta, tittade som, på lottdragningen och tävlingen. Enligt Radionämndens mening vidare var tittarnas intresse för programmen och därmed underhållningsvärdet själv- - fallet beroende av vinsterna och vinstemas kvalitet. En viss exponering kunde

därför enligt nämnden vara berättigad för att upplysa tittarna vad stod om som på spel. Radionämnden fann att ett otillbörligt gynnande uppkom i flertalet

fall. Bl.a. ansågs presentation av vinsterna genom korta 10-15 sek filmade

inslag kompletterade kommentarer från programledaren av utgöra otillbörligt

kommersiellt gynnande se även SB 4193 och SB 53493 i vilka Radionämn-

den också fann att vissa inslag i Bingolotto att betrakta otillbörligt var som gynnande av kommersiellt intresse.

[programmet 7 till 9 medverkade ett äldre fick sin önskedröm par, som om att få handla julklappar alldeles ensamma ett varuhus hel natt en uppfylld. Inslaget visade hur paret vandrade olika avdelningar runt NKvaruhuset i Stockholm och provade kläder, testade olika sportredskap m.m.

Radionämnden konstaterade att namnet NK visades tydligt i bild vid flera till-

SOU 1994: 105

fallen i inslaget. På grund härav och med hänsyn till sammanhanget uppstod ett gynnande av varuhuset NK som enligt nämndens mening inte uppvägdes något informations- eller underhållningsintresse. Det uppkomna gynnandet av ansågs därför som otillbörligt SB 14093. I programmet Fångarna fortet var programledaren iförd en tröja med varumärket Craft väl synligt kragen. Enligt Radionänmden var den fokusering varumärket Craft som uppkom genom programledarens klädsel inte motiverad något informations- eller underhållningsintresse och alltså av bedömdes det föreligga ett otillbörligt gynnande av varumärket SB 4393. I programmet Damernas förekom ett reportage om en parfymeriaffärsinnehavare. I inslaget berättade affársinnehavaren om olika parfymers användbarhet och hon exempliñerade sina synpunkter genom att visa upp några parfymer i närbild varvid märkesnamnen syntes. Radionämnden anförde att när ett kommersiellt intresse berörs detta sätt krävs det att särskild försiktighet iakttas vid utformningen av inslaget. Vid en samlad bedömning fann Radionämnden att det gynnande som uppkom inte var otillbörligt. Inslaget friades därför SB 24893. Sändningar reklam i renodlade reklamkanaler av den typ som hittills av bedrivits TV-Shop har inte ansetts som otillbörligt gynnande av kommerav siellt intresse se Kammarrättens i Stockholm dom, avd 1992-12-14, mål 7186-1992. Kammarrätten noterade särskilt i domen att ordet reklam nr TV-bilden. Målet rörde reklamsändningar i kabel. Om ständigt var inlagt i däremot public service-företagen skulle inleda en sådan verksamhet skulle

detta med all sannolikhet strida mot kravet opartiskhet se avsnitt 7.2 och

15.8.

Annonser skall omges av en signal Enligt TV-direktivet skall reklam hållas åtskild från andra delar av programtjänsten. Detta har i radiolagen åstadkommits med hjälp av definitionen av annonstid i televisionen. Med detta begrepp avses sändningstid i televisioinleds och avslutas med en särskild ljud- och bildsignatur som marnen som kerar att den sänder under den angivna tiden huvudsakligen gör detta på som uppdrag av andra l § radiolagen. Motsvarande bestämmelse finns i samtliga radiorättsliga lagar. Radiolagens bestämmelse kompletteras av 8 § som

får sändas under annonstiden se avsnitt 8.2. Av de övriga

anger vad som radiorättsliga lagarna framgår att reklam mot vederlag och program mot betalning skall sändas under annonstid.

Reklam m.m.

Av annonsen skall det framgå i vems intresse den sänds

Av en annons som sänds under annonstid skall det enligt vad gäller som nu för alla sändningsforrner, framgå i vems intresse sändningen sker 9 § första stycket radiolagen, 10 b § första stycket närradiolagen, 26 § första stycket lokalradiolagen, 10 § första stycket kabellagen samt 20 § första stycket satellitlagen. Detta kan framgå t.ex. genom att annonsörens namn eller firma anges eller genom att ett känt ñrmanamn visas. Det är nämligen inte tillräckligt att tittaren kan skilja reklam från redaktionellt material. Han bör också, for att kunna bedöma budskapet, kunna få reda vem som ligger bakom det. Detta är inte minst viktigt i fråga åsiktsannonser

om se också prop.

1990912149 89. s.

Nyhetsuppläsare m.fl. får inte uppträda i annonser

De nu gällande radiolagama stadgar att det i annonser inte får uppträda personer som spelar en framträdande roll i huvudsakligen program som handlar om nyheter eller nyhetskommentarer 9 § andra stycket radiolagen, 10 b § andra stycket närradiolagen, 26 § andra stycket lokalradiolagen, 10 § andra stycket kabellagen samt 20 § andra stycket satellitlagen. Bestämmelsen motiverades med att det skulle försvåra tittarens reklamidentiflering om vissa personer som klart identifieras med den vanliga programverksarnheten fick nyttjas för att förhöja trovärdigheten i reklambudskapet

se prop. 1909l:149

s. 89.

De personer som omfattas är sådana medverkar som i nyhetsprogram och nyhetskommenterande Med nyhetskommenterande program. program avses

se a. prop. s. 90 detsamma i den förklarande

som rapporten till TVkonventionen nämligen, strikt nyhetsrelaterade program, såsom kommentarer

till nyheter, analyser av nyhetsutvecklingen och politiska ställningstaganden till nyhetshändelser. Dessutom krävs att personen spelar en framträdande roll

i ett sådant program. Den medverkan som avses är således den som i första hand nyhetsreportrar och programledare svarar för.

Bestämmelsen tillkom med anledning av föreskriften i TV-konventionen artikel 13:4 som säger just att personer som presenterar sådana program inte skall förekomma i Någon annonser. motsvarande bestämmelse finns inte i TV-direktivet. Bestämmelsen kan emellertid sägas vara väl förenlig med direktivets princip om reklamidentifikation.

Annonstiden får inte kortare än vara en minut

Enligt 14 § radiolagen får annonstiden inte vara kortare än minut, den sären skilda ljud- och bildsignalen borträknad. Bestämmelsen säger inget hur om kort ett enskilt annonsinslag får endast vara, att reklamblocket skall vara 207

SOU 1994: 105

minst minut. Det finns två skäl för regeln se a. prop. s. 101 f.. Det ena en skälet har med annonsidentifikationen att göra. Enligt föredraganden kan en enda kort vara svår för TV-tittama att uppfatta som annons även om annons den särskilda reklamsignaturen. Det andra skälet är att rekladen omges av bör sändas i block for att undvika att antalet reklamavbrott blir för stort. I men propositionen hänvisas till den europeiska TV-konventionen men även TVdirektivet bygger detta synsätt.

8.4 Reklamens innehåll

TV-direktivets artikel 11-16 reglerar vad reklamen inte får innehålla.

Diskriminerande reklam

Reklamen får enligt direktivet inte kränkande för den mänskliga värdigvara heten, diskriminera grund kön eller nationalitet, såra religiösa eller av ras, politiska övertygelser, uppmuntra till handlingar som kan äventyra hälsa eller säkerhet eller uppmuntra handlingar som skadar miljön artikel 12. Någon uttrycklig bestämmelse att reklam inte får ha detta innehåll finns om inte. I propositionen till den satellitlagen konstaterade regeringen att denya mokratibestänunelsen och bestämmelsen mediets särskilda genomslagsom kraft även omfattade reklam och att dessa, tillsammans med bl.a. bestämmelhets mot folkgrupp, bampomograñbrott, olaga våldsskildring och serna om

otillbörlig marknadsföring, tillgodosåg direktivets krav se prop. l99293:75

s. 26 och 33. Det kan nämnas att för Civildepartementets räkning har juristen Stig Hagelstam möjligheten och lämpligheten lagstiftning mot diskrimineutrett av rande reklam. Arbetet har redovisats i promemorian Diskriminerande reklam Ds 1994:64. I promemorian föreslås att generalklausulen i 4 § i förslaget till

marknadsföringslag se SOU 1993:59 skall bli tillämplig även mark-

ny nadsföringsåtgärder är kränkande i fråga om ras, religion, nationalitet som eller kön. För att detta skall framgå tydligt föreslås vidare att det i 20 § i lagförslaget skall göras ett tillägg enligt vilket vid bedömningen av vad som utgod marknadsföringssed skall särskilt beaktas om marknadsföringen är gör kränkande i de nämnda hänseendena. Förslaget bereds för närvarande i

Civildepartementet.

Alkohol-, tobaks- och läkemedelsreklam

Enligt TV-direktivet får det inte förekomma reklam för tobak eller mediciner är receptbelagda i programbolagets hemland. som

Reklam m.m.

Reklam för alkohol får inte rikta sig till minderåriga, inte kopplas till föreställningar om förbättrad fysisk prestation, till bilkörning, till föreställningar om samband mellan alkohol och social eller sexuell framgång eller att alkohol har terapeutisk eller lugnande verkan eller kan lösa personliga konflikter. Alkoholreklamen får inte uppmuntra till omåttlig konsumtion eller framställa nykterhet och måttlighet i negativ dager. Hög alkoholhalt i drycker får vidare inte framställas positiv kvalitet. som en Direktivets bestämmelser är minimiregler. Det finns alltså inte något som hindrar att Sverige ställer hårdare krav programbolagcn än de direktivet ställer upp. Hårdare regler gäller också såvitt avser rekllarn för alkoholdrycker. Det råder nämligen förbud sända tobaksmot att och alkoholreklam enligt tobakslagen 1993:581 och lagen 1978:763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Handling som strider mot dessa bestämmelser skall vid tillämpning av marknadsföringslagen enligt uttryckligt stadgande i de nämnda lagarna anses som otillbörlig mot konsumenter. Inte heller reklam för receptbelagda läkemedel får förekomma enligt direktivet. Några särskilda regler för läkemedelsreklam finns emellertid inte i den svenska radiorättsliga lagstiftningen. Inte heller i någon annan författning finns bestämmelser den innebörd direktivet av som anger. I 21 § läkemedelslagen 1992:859 föreskrivs information att som utgör ett led i marknadsföringen av ett läkemedel skall aktuell, saklig och balanserad. vara Den får inte vara vilseledande. På grund marknadsföringsrättens av lagstridighetsprincip kan Marknadsdomstolen komma bedöma att om denna bestämmelse efterlevs. Något förbud föreskrivs emellertid inte. Enligt branschens interna praxis är läkemedelsreklam intre tillåten. I samband med behandlingen förslaget till läkemedelslag av ny prop. 199192:107, bet. 199192:So2l, rskr. 199192:342 diskuterades bl.a. frå-

gan om inte rätten att i marknadsföringssammanhang lämnat information till

allmänheten borde inskränkas till receptfria läkemedel. Föredraganden fann i den anförda propositionen s. 58 att de framlagda förslagezn ytterligare om begränsningar i rätten att produktinformation ge hade en motsvarighet i branschens interna regler, varför han ansåg att det knappast fanns något behov av en sådan offentlig reglering marknadsföringen. I propositionen av Satellitsändningar TV-program prop. 199293:75 av s. 41 fann man, med hänsyn till det nyss relaterade anförandet, att någon regel förbud om mot receptbelagda läkemedel inte behövde införas i det sammanhanget. Vidare hänvisades till att frågan skulle komma att behandlas Radiolagsutredav ningen.

SOU 1994: 105

Barnreklam Enligt TV-direktivet får inte reklam orsaka fysisk eller psykisk skada för minderåriga och skall därför inte förleda barn att köpa en vara eller tjänst utnyttja deras godtrogenhet eller brist erfarenhet. Reklamen får genom att inte heller minderåriga att övertala vuxna att köpa annonserade varor uppmana eller tjänster. Den skall inte heller utnyttja den tillit minderåriga har till föräldlärare eller andra eller ett omotiverat sätt skildra minderåriga rar, personer, i farliga situationer artikel 16. Även vad gäller barnreklamen har Sverige gått längre än vad direktivet kräver. Enligt gällande radiorättsliga regler får inte reklamannonser i nu televisionen syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. Inte heller får det i med reklam uppträda personer eller figurer som annonser spelar framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn en under 12 11 § radiolagen, ll § kabellagen och 21 § satellitlagen. Det finns även bestämmelser att med reklam inte får sändas om annonser omedelbart före eller efter ett vänder sig till barn under 12 program som Bestämmelsen i radiolagen föreslogs i prop. 1990911149 s. 117 Av propositionen framgår att avsikten att skydda barnen mot ett alltför var effektivt reklambudskap och att TV-reklam grund av televisionens stora genomslagskraft är ett sådant. Det råder alltså inte något förbud mot att sända barnreklam i radion. Det har ibland hävdats att barnreklamförbudet skulle stå i strid med EGrätten se Marknadsföringsutredningens betänkande EES-anpassning av t.ex. marknadsföringslagstiftningen, SOU 1992:49 . Frågan berördes av Lagrådet i samband med förslaget till satellitlag prop. 199293:75 s. 39. Lagrådet fann då att övervägande skäl talade för att bestämmelsen var förenlig med EG-rätten. Sedan barnreklamförbudet trädde i kraft har Radionéimndcn i ett tiotal beslut fällt programföretag för brott mot bestämmelsen. Besluten har bl.a. rört reklaminslag för Askungen-video SB 39792, FilmNet SB 39792, Stor Liten SB 3693, 48893, Nintendo TV-spel SB 9593, videofilmen Lotta Bråkmakargatan SB 48793, tidningen Allt om dinosaurier SB 48993, biofilmen Bambi SB 7294, reklaminslag för Palle Kuling godis SB 10794 och reklamsändning efter tecknad barnfilm i programmet Gomorron SB 9593.

Ãsiktsreklam

Det finns inte några regler åsiktsreklam i TV-direktivet Bland de radioom . rättsliga lagarna är det endast radiolagen som innehåller en bestämmelse om förbud mot åsiktsreklam.

Reklam m.m.

Enligt radiolagen får inte public service-företagen under annonstid i TV

sända annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor arbetsmarknaden 10 §.

Syftet med bestämmelsen är att säkerställa möjligheten till en allsidig debatt i televisionen prop. 1990911149 s. 95. Som jämförelse nämndes att närradion är anordnad så att den samlade sändningsverksamheten präglas av mångfald i åsikter och värderingar. Denna ordning skulle bli ohanterlig på riksplanet s. 93. Det betonades vidare att bestämmelsen inte avsåg att begränsa ett programbolags möjlighet att ställa sändningstid till förfogande för valrörelseprogram av politiska partier. Hur valrörelse en speglas bör nämligen avgöras självständigt företaget inom av ramen för gällande regelverk, i första hand radiolagens krav opartiskhet. Bestämmelsen gäller inte heller

marknadsföring i marknadsföringslagens mening, t.ex. en annons för en bok som förfäktar en viss politisk åsikt s. 97.

8.5 Reklamens

omfattning

Artikel 18 i TV-direktivet reglerar hur andel reklam stor som maximalt får sändas. Den sammanlagda dagliga reklamtiden får inte överstiga 15 procent av sändningstiden. Denna andel får ökas till 20 för procent att inkludera säljerbjudanden direkt till publiken, s.k. TV-shopping. Den totala sändningstiden för teleshopping får inte överstiga en timme om dagen. Andelen reklaminslag

under en timme får inte överstiga 20 sändningstiden. procent av Vad som menas med TV-shopping har varit föremål för delade meningar. Den brittiska postorderkanalen Sell-A-Vision har godkänts den brittiska av TV-myndigheten Independent Television Commission. Företrädare för myndigheten har meddelat Kabelnämnden att man har prövat TV-direktivets om reklamregler är tillämpliga kanalen. Man har då funnit att innehållet inte utgör meddelanden som sänds mot betalning eller liknande och därför inte omfattas av direktivets reklamdeñnition. Därför skulle TV-direktivets regler om reklammängd inte tillämpliga. Såvitt bekant vara är har det brittiska beslutets direktivenlighet inte prövats i EG-organen. Ytterligare TV-shoppingkanaler har sedermera, trots protester från andra EU-länder, fått licens i Storbritannien.

TV-shop-kanaler finns även i Sverige. Som jag tidigare nämnt har kammarrätten inte ansett att sändningar av reklam i renodlade reklarnkanaler strider mot bestämmelsen otillbörligt gynnande. Eftersom om TV-shop bedrivit verksamheten i egen regi är inte bestämmelserna reklam om mot vederlag och de därtill hörande bestämmelserna om annonsvolym tillämpliga. m.m. Som jag också nämnt får sådan verksamhet förmodligen inte bedrivas public av service-företagen grund radiolagens krav av opartiskhet. I 13 § radiolagen finns regler om högsta tillåtna annonsvolym. Där stadgas

att av en programtjänsts sändningstid dygn får högst tio per procent avse an- 211

SOU 1994: 105

under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden nonser mellan kl.l8.00 och 24.00. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får förekomma under högst åtta minuter eller, i rena unannonser dantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall kortare än vad som föreskrivs i första och andra vara styckena. Som sändningstid räknas inte tid då det endast sänds testbild eller något liknande, med eller utan musik prop. 199091 : 149 s. 100. Volymangivelsen kom till efter en avvägning mellan publikens intresse av så ostört möjligt och programföretagens intresse av att se programmen som annonsinkomster a. 99. l annonsvolymen räknades in direkta säljprop. s. erbjudanden och liknande. Motsvarande bestämmelser annonsvolym finns i kabellagen 12 § och om i satellitlagen 22 §. l lokalradiolagen finns endast 8-10 minutersregeln 27 § medan det i närradiolagen inte finns några regler om annonsvolym. Enligt regeringens förslag till lokalradiolag prop. 199293270 s. 29 f. ny skulle bestämmelser annonsvolym gälla som för de övriga sändsamma om ningsformerna. För närradion föreslogs endast att tioprocentregeln skulle införas med hänsyn till olika sammanslutningar kan svara för sändningatt under delar sändningstimme a. prop. s. 58. Konstitutionsutarna av en skottet ansåg dock att bestämmelserna annonsvolym till stor del var självom reglerande eftersom radiostation sänder för mycket reklam skulle en som publiken. Däremot ansågs bestämmelsen i lokalradiolagen om svikas av att hur stor del sändningstiden som varje timme fick utgöras av annonser, av dvs. 8-10 minutersregeln, fick kvar bet. 199293:KU15 s. 30 f.. vara Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 1992932168. Detta fick till följd att några regler annonsvolym inte finns i näiradiolagen. om

8.6 Reklamens placering

Artikel ll i TV-direktivet reglerar hur reklamen skall placeras. Reklaminslagen skall placeras mellan Program som består av självprogrammen. ständiga delar eller har naturliga sportprogram eller liknande pauser som mellan programdelarna och i Övriga evenemang, får ha reklam pauserna. bortsett från spelfilm, får avbrytas tjugonde minut. Spelfilm och program, var liknande produktioner får de är längre än 45 minuter brytas av reklam en om gång 45-rninutersavsnitt och ytterligare gång det är minst 20 minuper en om två eller flera kompletta 45-minutersperioder. Reklam får inte ter längre än placeras i utsändningar religiösa cermonier. Nyheter och aktualitetsproav dokumentärer, religiösa och barnprogram får inte brytas med gram, program reklam när de är kortare än 30 minuter. finns bestämmelser hur får placeras i radiolagen 15 §, Det om annonser kabellagen 14 § och i satellitlagen 24 §. Huvudregeln är att annonser 212

Reklam m. m.

under annonstid i televisionen skall sättas in mellan Härifrån programmen. medges vissa undantag. Annonser får avbryta ett program om de:

sätts in i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program föreställningar som avser eller evenemang med för pauser publiken, eller

sätts in mellan delar i består olika program som av avslutande delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.

I förarbetema till radiolagens bestämmelse prop. l99091:149 s. 106 uttalas att huvudregeln för hur får in i annonser sättas sändningar bör vara att detta skall ske mellan programmen, eftersom sådan en placering inte nämnvärt stör publikens upplevelser Det vidare av programmen. sägs att det saknas skäl att vara kategorisk och att det därför bör finnas vissa möjligheter att avbryta program med I motiven till punkten annonser. 1 sägs att en längre paus i ett sportprogram utmärks av att publiken får tillfälle till arenan avkoppling s. 224. I motiven för undantaget i punkten 2 berörs det fallet att

programföretaget sänder långa block med längre inslag av helt olika karaktär. Som exempel härpå nämns sändningar som under en hel kväll hålls samman under en gemensam rubrik och enda presentatör, av en men där innehållet är sammansatt ungefär som under vanlig programkväll. Mellan sådana en självständiga inslag bör det i princip vara tillåtet att placera angående annonser innebörden av programbegreppet, avsnitt 6.2. se Radionämnden har ansett att reklam får sändas i halvlekspausen i en fotbollsmatch och periodpauser i ishockeymatch en men däremot inte mellan game i en tennismatch SB 9393.

8.7 Sponsring

Artikel 17 i TV-direktivet innehåller regler om sponsring. Onn ett program är sponsrat måste programbolagets redaktionella integritet säkras. Det skall framgå om ett är och program sponsrat programmet måste redovisa sponsoms identitet. I ett sponsrat får inte program göras säljfrärnjande hänvisningar till produkter eller förknippade varor som är med sponsom. TVprogram får vidare inte sponsras någon framställer eller säljer av som varor som inte får marknadsföras i TV-reklam enligt direktivets artikel 13 och 14,

dvs. tobak och receptbelagd medicin. Nyheter och aktualitetsprogram får inte

sponsras.

Närradiolagen 10 §, lokalradiolagen 24 §, kabellagen 8 § och satellitlagen 16 § innehåller bestämmelser att skall före om sponsom anges och efter programmet.

I radiolagen anges att programföretaget får ange sponsoms namn 6 § andra stycket men att regeringen får ställa villkor om att så skall ske 7 § andra stycket 3. Av regeringens avtal med respektive programbolag framgår 213

SOU 1994: 105

att meddelande sponsom skall lämnas i början eller slutet av programmet om att bolagen även får lämna sådana meddelanden före och efter det sponsmen rade programmet. Det finns inte några ytterligare radiorättsliga bestämmelser om sponsring de återfinns i avtalen med SVT, SR och TV4 samt i satellitlagen. Därän som finns bestämmelser omfattar sponsring i marknadsföringslagen, emot som tobakslagen samt i lagen om marknadsföring av alkoholdrycker. Av avtalen och satellitlagen 17 § framgår att programmen inte får sponsverksamhet gäller tillverkning eller försäljras av någon vars huvudsakliga tobak och receptbelagda läkemedel. Enligt avtalen och satellitlagen ning av 18 § får inte nyhetsprogram och nyhetsmagasin sponsras. Enligt avtalen är det inte tillåtet barnprogram. Det finns ytterligare bestämmelser att sponsra sponsring i avtalen, se bilaga 3-6. om avtalen skall eller firma Även sponsoms Enligt sponsoms namn anges. logotyp får användas, enligt avtalet med SVT dock endast om det kan ske risk för förväxling med tjänst eller vara som sponsom erbjuder till förutan säljning. Exponering produkter respektive angivande av varumärav sponsoremas ken i stället för företagsnamn har ansetts strida mot avtalens bestämmelser. Radionämnden har fällt ett sponsorsmeddelande som visades i form av t.ex. Lagom-förpackning med motiveringen att det namn som bl.a. en Lätt inte ett foretagsnanm utan ett varumärke SB 32792. angavs var I Direkt från Berns i början och i slutet att proprogrammet uppgavs producerat i samarbete med Spendrups. Samtidigt visades en grammet var skylt med texten En klass för sig Spendrups. Radionämnden fann att detta meddelande delvis utgjordes reklamtext och fällde inslaget. av en I beslut prövades även frågan om det var förenligt med bestämmelsamma bryggeriföretag Enligt inhämtade uppgifter från serna att ha ett som sponsor. Spendrups bryggeri utgjorde cirka 55 procent av bolagets budgeterade försäljningsvolym läsk, vatten och lättöl. Radionämnden fann mot denna av verksamheten inte huvudsakligen gällde tillverkning eller försäljbakgrund att alkoholdrycker. Något brott mot avtalet med regeringen förelåg alltså ning av idenna del SB 172.

8.8 Annonsdiskriminering

Enligt radiolagen får inte programföretaget diskriminera någon som begär att företaget skall sända 12 §. Någon motsvarande bestämmelse en annons finns inte för övrig sändningsverksamhet. Bestämmelsen motiverades utförligt i 1990912149 75 ff. Sammanfattningsvis kan sägas att bestämprop. s. melsen tillkom för att hindra att programföretag utnyttjar sin ensamrätt att för diskriminera annonsörer. Inom andra områden där något sända reklam att sådant monopol på sändningar reklam inte råder och där mångfalden är en 214 av

Reklam m.m.

annan, dvs. kabel- och satellitsändningar, har motsvarande bestämmelse en ansetts onödig se prop. 199192:53 s. 48 och 199293:75 32 f.. prop. s.

8.9 Reaktioner

Bestämmelserna om reklam övervakas fr.0.m. den 1 juli 1994 m.m. av Granskningsnämnden för radio och TV se avsnitt 6.3. Granskningsnämn-

den får enligt avtalen uppmana programföretaget redogöra för nämndens att fällande beslut avseende bl.a. reklam i en sändning. Enligt samtliga radio-

rättsliga lagar kan nämnden även förelägga den sändande att vid äventyr av vite följa bestämmelserna om reklam I ett fall är detta dock inte möjligt. m.m. Nämnden får inte förelägga public service-företag att följa bestämmelsen om annonsdiskriminering i radiolagen 12 och 17 §. Anledningen a till detta är att en sådan reaktion skulle strida mot utgivarens grundlagsenliga ensamrätt att bestämma vad en sändning skall innehålla 4 kap. 3 § YGL, även se prop. 199192:78 s. 20.

I samband med att möjligheten till vitesförelägganden infördes i radiolagen anförde departementschefen följande prop. 199192:78 s. 19:

Enligt min mening är de nuvarande sanktionema inte tillräckliga för att man skall kunna vara säker att respekten för gällande bestämmelser skall upprätthållas när det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag. Skyldigheten för programföretaget att i sändning redogöra för radionämndens fällande beslut torde inte ensam verka avhållande om företaget kan göra stora ekonomiska vinster på att bryta mot bestämmelserna. En drastiskt åtgärd som att säga upp avtalet kan knappast tillgripas annat än i extrema situationer. Vad som enligt min mening behövs är möjlighet att motverka värdet för en företaget av att överträda reglerna att göra regelbrotten ekonomiskt genom olönsamma. Viten är en sanktion som har denna egenskap. Ett vitesbelopp skall bestämmas så att det kan antas att den det gäller kommer följa det att föreläggande som är förenat med vitet. Ett programföretag finner som att upprepade överträdelser av reglerna leder till ekonomisk belastning en som motsvarar eller överstiger intäkten kommer därför avstå från fortsatta att överträdelser.

Radionämnden förelade i april 1993 TV4 vid vite av l 000 000 kr att följa bestämmelserna i 15 § radiolagen om reklamavbrott. Nämnden hade då i fem tidigare beslut funnit att TV4 brutit mot bestämmelserna reklamavbrott. om Närradionämnden har vid ett flertal tillfällen förelagt olika sammanslutningar

att vid visst vite följa bestämmelserna i 11 § första stycket närradiolagen om det s.k. riksförbudet. Dessa två typer av förelägganden överklagades till

kammarrätten och därefter till Regeringsrätten. Regeringsrätten har förklarat

att vitesförelägganden inte får utformas detta sätt med följande motivering domar meddelade den 14 april 1994 mål i 5299-1993, 5300-1993, 5301nr 1993 samt 5461-1993:

SOU 1994: 105

Ett vitesföreläggande måste utformas så, att adressaten får helt klart för sig vad som erfordras av honom för att han skall undgå att erlägga det fastställda vitesbeloppet. För att ett försuttet vite skall kunna utdömas är det också nödvändigt, att det utsatta vitet knutits till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta viss åtgärd, skall det enligt 2 § lagen 1985:206 om viten av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas; om det i stället är fråga om ett förbud, torde det om tidsangivelse saknas gälla - från den tidpunkt då beslutet vinner laga kraft. Denna information måste förmedlas genom själva föreläggandet. I och för sig finns det ett visst utrymme för att tolka föreläggandet mot bakgrund av vad som tidigare förekommit rörande den aktuella verksamheten. Detta utrymme är dock begränsat med hänsyn till att föreläggandets innebörd måste vara klar.

Jag återkommer till dessa frågor i mina överväganden, avsnitt 18.8.

8.10 Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen 1975:1418 gäller för reklam i ljudradio och television liksom den gäller för reklam i andra medier. Ett förslag till en ny marknadsföringslag har lagts fram av Marknadsföringsutredningen SOU 1993:59. Jag kommer att redogöra för nu gällande och föreslagen marknadsföringslag. Lagens nuvarande räckvidd bestäms såvitt rör ljudradion och televisionen av generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen:

2 § Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller handling som genom att strida mot god annan affärssed eller annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Detsamma gäller vid efterfrågan på vara, tjänst eller nyttighet. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan annan som handlar näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. Första stycket tillämpas även sådana televisionssändningar som omfattas lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till av allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av det europeiska samarbetsområdet EES-avtalet. avtalet om

Marknadsföringslagen omfattar såväl avsättningsfrärnjande som anskaffningsfrämjande åtgärder. Av lagtexten kan vidare utläsas att lagen omfattar dels reklamåtgärder vid marknadsföring, dels andra handlingar som vidtas vid marknadsföring. Någon särskild definition av vad som avses med reklam finns inte. Vid sin tillämpning av 2 § marknadsföringslagen har Marknadsdomstolen använt sig av vad som brukar kallas lagstridighetsprincipen. Den innebär att en åtgärd som är lagstridig enligt annan lagstiftning än marknadsföringslagen skall anses otillbörlig i marknadsföringslagens mening om åt- 216

Reklam m.m.

gärden vidtas vid marknadsföring. En marknadsföringsåtgärdi strid mot ett förbud enligt radiolagen kan alltså anses strida mot 2 § marknadsföringslagen. Primärt ansvarig för att reglerna i 2 § marknadsföringslagen iakttas den är näringsidkare som vidtar åtgärden vid marknadsföring. Även den som är anställd hos eller handlar näringsidkarens vägnar, konsult t.ex. som eller rådgivare, kan hållas ansvarig. I kretsen ansvariga ingår dessutom var och en som i övrigt väsentligt bidragit till handlingen, t.ex. medieföretag eller vidaredistributörer av reklam eller promotionsåtgärder. Om en näringsidkare vid marknadsföring företar handling är otillbörlig kan Marknadsdomstoen som len förbjuda honom att fortsätta därmed. Ett sådant förbud skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Marknadsföringsutredningen har föreslagit generalklausulen att om otillbörlig marknadsföring skall kompletteras med ett antal specificerade bestämmelser om otillåtna marknadsföringsåtgärder. Dessa specificerade bestämmelser är väsentligen en kodifiering marknadsrättslig praxis. Lagstridighetsav principen föreslås framgå av generalklausulens andra stycke. Förslaget till ny gereralklausul lyder: ‘ 4 § En näringsidkare får inte företa marknadsföringsåtgärder är otillsom börliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra näringsidkare genom att strida mot god marknadsföringssed Marknadsforingsåtgärder innebär eller är ägnade leda till som att en överträdelse av annan lagstiftning skall strida god marknadsföringssed anses mot om inte särskilda skäl talar däremot. Om vissa slag av otillåtna åtgärder vid marknadsföring finns särskilda bestämmelser i 5-16 §§.

Generalklausulens innehåll fylls ut, via hänvisningen i tredje stycket, till bestämmelserna om vilseledande reklam, vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar, vilseledande förpackningar, vilseledande garantier, utförsäljningar, realisationer, misskreditering, förväxlingsrisk och renommésnyltning, fönnånserbjudanden, aggressiva metoder, negativa säljmetoder och marknadsföringskorruption. Överträds bl.a. sådan specificerad en bestämmelse föreslås att en avgift marknadsstömingsavgift skall kunna ny - dömas ut. Marknadsstömingsavgift föreslås dock inte komma ifråga reaktion som vid förfaranden som prövas med anledning den s.k. lagstridighetsprinav cipen i andra stycket. Däremot kan, vid sådana förfaranden, ett förelagt vite dömas ut samma sätt som nu. Lagstridighetsprincipen har bl.a. medfört att Radionärrmden och Marknadsdomstolen båda har prövat ett och reklarninslag. I det aktuella samma fallet fällde Radionämnden programbolaget för brott mot barnreklamförbudet i ll § radiolagen SB 39792 och Marknadsdomstolen för annonsören otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen Marknadsdomstolens dom 1993-05-07, dnr B 1992. 217

Åtlyds

reglerna

9.1 Radionänmdens statistik

En kort bakgrund

Radionämnden fr.o.m. den l juli 1994 Granskningsnämnden för radio och TV granskar i efterhand att public service-företagen följer de bestämmelser och villkor som gäller för programverksamheten. Jag har i kap. 7 och 8 redogjort för innehållet i radiolagen och avtalen. Av avsnitt 6.3 framgår i korthet vad den nya myndighetsorganisationen innebär. Nämndens granskning av program sker efter anmälan eller på nänmdens eget initiativ. Granskningen omfattar även public service-företagets beslut med anledning av begäran beriktigande eller genmäle. Nämnden får om inte pröva sådant beslut den begärt genmäle om som motsätter sig att beslutet prövas. Nämnden får pröva frågor om intrång i enskilds privatliv endast en om denne skriftligen medger det. För att nämnden skall skyldig vara att granska ett anmält krävs att anmälan har kommit in program till nämnden inom sex månader efter det att programmet sändes. Nämndens beslut kan vara fällande, kritiserande eller friande. I de kritiserande besluten har brist konstaterats men denna har inte bedömts så som allvarlig att brott mot radiolagen eller avtalet föreligga. Även ansetts direktören får fatta friande beslut under förutsättning det inte att gäller granskningsärenden av större vikt eller principiell betydelse. Närmare bestämmelser handläggningen om m.m. finns i förordningen 1988:339 med instruktion för Radionämnden.

Radionämndens statistik 1989-1993

Radionämndens statistik åren 1989-1993 syftar till att ge en ungefärlig uppfattning om hur pass vanligaovanliga vissa övertädelser Någon exakt bild har inte kunnat ges bl.a. eftersom varje beslut kan flera olika avse överträdelser. Statistiken är hämtad från Radionämndens verksamhetsberättel-

SOU 1994: 105

89 90 91 92 93 Ärenden Granskningsärenden 706 699 694 688 680 genmäle 30 28 36 30 13 Underrättelser om och beriktigande Anmälningar 668 661 649 616 598 Initiativärenden 10 13 12

Beslut

FÄLLAN DE BESLUT Ett beslut kan flera överträdelser. I denna sammanställning har jag valt avse

Demokratibestänunelsen Mediets genomslagskraft Privatlivets helgd Underhållningskravet Otillbörligt gynnande Reklam 12 Sponsring Tillhandahållande granskningsunderlag 0 av Redogörelse för nämndens fällande har skett lämpligt sätt 0 0 0 beslut

Sammanfattning: överträdelser bestämmelserna om opartiskhet, saklighet av genmäle och beriktigande, i nämnd ordning, är vanligast bland de samt nu besluten. De vanligaste överträdelsema år 1993 var dock mot reklamfallande reglerna.

Åtlyds reglerna

GENMÄLEIBERIKTIGANDE 89 90 9 1 92

Bestämmelsen om genmäle och beriktigande i sin rymmer tur flera överträdelser, fördelade fyra avtalspunkter. Det finns inte några uppgifter från år 1993.

Beriktigande och genmäle skall ske när detta är påkallat resp. befogat. 5 lO 7 1

Begäran därom skall behandlas skyndsamt. Har begäran skett skriftligen skall RN underrättas. 0 0 2 l

Beriktigande och genmäle skall sändas så snart det kan ske visst närmare angivet sätt. 2 0 O 0

RN skall genast underrättas om begäran enl. Sådant beslut skall genast tillställas RN. l 2 6 2

9.2 POPON:s statistik

En kort bakgrund

Redan år 1916 inrättade Publicistklubben en egen hedersdomstol, Pressens Opinionsnämnd PON. PON är det äldsta som organet av detta slag i världen har sedermera fått efterföljare i många andra länder. Bakom denna pressetiska verksamhet står de tre pressorganisationema: Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen. Dessa har ett gemensamt Pressens organ, samarbetsnämnd, som bl.a. svarar för de pressetiska reglerna. Verksamheten som är helt frivillig, finansieras de organisationerna av tre själva och bedrivs utan inblandning från statsmaktemas sida. Den vilar inte någon lagstiftning. PON består av representanter från de tre pressorganisationema och allmänheten. Allmänhetens Pressombudsman PO väljs av Riksdagens ombudsmän, ordföranden i Sveriges Advokatsamfund och ordföranden i Pressens samarbetsnänmd. PO har till uppgift att råda och bistå enskilda känner sig förfördelade som av publicitet i periodisk skrift. I PO:s åligganden ingår vidare på att eget initiativ eller efter anmälan undersöka avvikelser från god publicistisk sed och att eventuellt hänskjuta sådana ärenden till PON för avgörande. PO skall därtill genom opinionsbildning verka för god publicistisk sed. PO skall vidare skyndsamt försöka lösa tvister mellan enskilda och tidningar genom att ett

SOU 1994: 105

tidigt stadium erbjuda medlande och rådgivande tjänster. I förekommande fall skall PO snabbt verka for ett beriktigande eller ett genmäle. I princip prövas endast anmälningar från enskilda personer. Anmälningar från företag, organisationer och myndigheter prövas huvudsakligen endast det gäller rättelse eller genmäle. Har anmälan gjorts av någon annan än om en den kan räknas närmast förfördelad eller har ett ärende tagits upp till som som prövning anmälan skall PO inhämta ett skriftligt medgivande från utan vederbörande innan ärendet hänskjuts till PON. En anmälan till PO skall vara skriftlig och måste i regel ske inom tre månader efter den aktuella publiceringen. I princip kan anmälningar riktas mot utgivare av alla perodiska skrifter, dvs. tidsskrifter har ansvarig utgivare och utkommer minst som en gånger år. Förfarandet hos såväl PO PON är helt kostnadsfritt fyra per som for anmälaren. Bestämmelser god publicistisk sed finns i regelsamlingen Etiska om regler för radio och TV. Den innehåller bl.a. krav saklighet, genpress, och beriktigande att klandrande uttalanden av PO och PON skall mäle samt publiceras. Jag har redogjort för de pressetiska reglerna i kap. Förfarandet fritt från sanktioner, däremot skall expeditionsavgift är en erläggas de tidningar som klandras av PON. av

POPON:s statistik 1988-1990

Vad gäller PO och PON:s statistik kan samma reservationer anföras här som under avsnittet Radionämndens statistik. Syftet är alltså endast att ge en om ungefärlig bild överträdelsemas art och antal. av Siffran inom det antal ärenden där klagomålen lämnades parentes anger vidare åtgärd först sedan vederbörande tidning efter kontakt med PO utan tillgodosett anmälarens intressen att publicera genmäle eller berikgenom tigande. Varje ärende kan flera publiceringsfall eftersom detta kan avse flera avse artiklar. Är det fråga artiklar i samma tidning betraktas det som ett om publiceringsfall. Har artiklarna publicerats i olika tidningar beräknas ett publiceringsfall för varje tidning. Sedan år 1990 publiceras det inte längre några statistiska uppgifter om klandrande beslut viss publicitetsregel. Enligt gällande instruktion antalet av kan PO inte längre avgöra ärenden genom egna opinionsuttalanden.

Åtlyds reglerna

Ärenden 8 8 8 9 9 0

Nya ärenden 368 353 331 Avgjorda ärenden 379 363 305 Varav

a. avskrivna 30134 25922 229

Uttalanden och beslut

att pressen, rättelse om anmälan, då beriktigar och bereder plats för genmäle.

överträdelser publicitetsreglerna av

Det bör här observeras att varje PO-uttalande och PON-beslut kan flera avse överträdelser fördelade på olika tidningar. Jag väljer nedan att redovisa antalet överträdelser av respektive regel. För det fall uttalandebeslut att ett avser överträdelser av flera tidningar med olika resultat, redovisar jag såväl de klandrande som friande utslagen. Publicitetsreglemas i regelsamlingen Etiska nummer regler för Press, radio och TV anges. Det bör anmärkas att reglerna har ändrats något i juni 1994.

8 8 8 9 9 0 Kontrollera sakuppgifter

Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten a. Klandrande PO-uttalanden 1 5 4 Klandrande PON-beslut 3 3 3 c. Friande PON-beslut O 2 2

Rätta felaktiga sakuppgifter och ge plats för genmäle a. Klandrande PO-uttalanden 4 11 6 Klandrande PON-beslut 8 10 11 c. Friande PON-beslut 31 31 28

8 I-L09 79

SOU 1994: 105

88 89 90 Publicera P0PON:s klandrande uttalanden Klandrande PON-beslut

Kränk inte privatlivets helgd Klandrande PO-uttalanden H a. Klandrande PON-beslut - Friande PON-beslut c.

Iakttag stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök Klandrande PO-uttalanden a. Klandrande PON-beslut Friande PON-beslut c.

Visa hänsyn mot oflren för brott och olyckor Klandrande PO-uttalanden a. Klandrande PON-beslut Friande PON-beslut c.

F ramhâv inte ras, börd, nationalitet etc. Klandrade PO-uttalanden a. Klandrande PON—beslut c. Friande PON-beslut

10. Undvik kränkande bilder Klandrande PO-uttalanden a. Klandrande PON-beslut b b. c. Friande PON-beslut

11. Förfalska inte bilds innehåll en Klandrande PO-uttalanden a. b. Klandrande PON-beslut Friande PON-beslut c.

12. Ge tillfälle till samtidigt bemötande och var särskilt varsam med anmälningar till JO m.fl. Klandrande PO-uttalanden a. Klandrande PON-beslut c. Friande PON-beslut

Åtlyds reglerna

8 8 8 9 9 0 13. Pröva noga grunden för brotts-

anmälan före publiceringen

a. Klandrande PO-uttalanden 1 0 O Klandrande PON-beslut 8 3 3 c. Friande PON-beslut 0 0 l

14. Föregrip inte domen men referera den när den fallit samt återge båda parternas ståndpunkter

a. Klandrade PO-uttalanden 0 6 2 Klandrade PON-beslut 6 7 12 c. Friande PON-beslut O 6 4

15-16. Avstå från namn- och bildpublicering o.d.

a. Klandrande PO-uttalanden 4 4 5 Klandrande PON-beslut 16 22 20 c. Friande PON-beslut 15 16 15

17. Tala inte om att en person dömts tidigare för brott

a. Klandrande PO-uttalanden O 0 0 Klandrande PON-beslut 1 3 4 c. Friande PON-beslut 2 3 1

Sammanfattning: Den vanligaste överträdelsen är mot skyldigheten att avstå

från viss nanm- och bildpublicering. De näst vanligaste avser publicitetsregel 2 och dvs. reglerna saklighet, genmäle och beriktigande. om

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

10 Utgångspunkter

10.1 Inledning

Jag har i inledningen till detta betänkande angett att den rättsliga, massmedie-

politiska och tekniska verkligheten väsentligen är en annan i dag än när radiolagen tillkom år 1966. Även sedan jag fick mina ursprungliga direktiv år 1985 har stora förändringar i dessa hänseenden skett.

Mina överväganden om regleringsbehovet och, när detta konstaterats, den föreslagna lagens innehåll kommer att utgå från bl.a. det som beskrivits i inledningen till betänkandet. Givetvis bör en strävan vara att grundstrukturen av den nya lagstiftning föreslås blir som nu bestående så att allmänheten och programföretag med rimlig grad av säkerhet skall kunna överblicka och förutse villkoren för den i lagstiftningen berörda massmedieverksamheten. Lagstiftningen bör därför så långt möjligt ställa sig neutral till olika framtida mediepolitiska och tekniska lösningar. Samtidigt måste man konstatera att en ny radiolag omöjligen kan utformas så att den med säkerhet kan bli gällande

utan omfattande ändringar i en framtid tekniska och politiska villkor vars och förutsättningar nu inte kan till fullo överblickas.

10.2 Behov fortsatt

av utredning

Tills för några år sedan var gränsen mellan å sidan ljudradion och teleena visionen och å andra sidan andra former infonnationsspridning av ganska lätt att dra. Den tekniska utvecklingen håller sudda nu att ut skillnaderna. Orsaken är framför allt att den digitala kompressionstekniken minskar behovet av distributionskapacitet för att överföra rörliga bilder eller högklassiga ljudprogram. Samtidigt förbättras kapaciteten i de tillgängliga överföringsnäten. Parallellt med denna process pågår utveckling en av nya sätt att debitera kunder för bild- och ljudtjänster. Ett aktuellt exempel är telefonnätets ökade användning för kommunikation till allmänheten. Orsaken är att det har blivit möjligt att debitera den uppring-

ande på ett sätt gör att den för innehållet som som svarar kan ersättning för denna tjänst. Detta skapar förutsättningar för att erbjuda allmänheten lång en rad olika ljudtjänster. Verksamheten befinner sig ännu så länge bara i början av sin utveckling. Det torde finnas goda möjligheter för distribution att via telenätet kan komma att användas för ett mycket och varierat stort utbud av olika tjänster, av vilka många har klar massmediekaraktär.

SOU 1994: 105

kan få ännu större betydelse när den tekniska kapaciteten förbätt- Telenätet så TV-bilder och musik med hög ljudkvalitet kan förmedlas rats att även I tidsperspektiv tio år kan telenätet bli den huvudsakliga genom nätet. ett distributionsvägen för ljud- och bildprogram till allmänheten. samlade resultatet de pågående förändringarna kan bli att vi inom Det av ha antal massmedier, för vilka det kan finnas anledkort kommer att ett nya ställa krav yttrandefrihetsrättsligt skydd som för de ning att samma t.ex. traditionella medierna, samtidigt de vanliga massmedierna kan befordras som andra vägar än de nuvarande. De regelsystem vi normalt tillämpar är inte riktigt anpassade till dessa som förändringar. Jag vill peka några exempel.

Villkor för trådsändningar

klar skillnad mellan sändning program genom tråd och sänd- YGL gör en av sätt, dvs. med hjälp radio. För trådsändningar är möjligheten ning annat av regler och villkor begränsad till de fall som anges i grundlagen, att ställa upp fråga sändningsplikt för vissa program, våldsskildringar, pornodvs. i om folkgrupp reklam och sponsring. Något utrymme för grafi och hets mot samt public service-krav programföretag som uteslutande sänder i att t.ex. ställa tråd inte föreligga. I fråga radiosändningar får däremot statsmaksynes om föreskriva villkor i huvudsak i den utsträckning som regeringsformens terna frihetsbegränsningar medger. regler om tyngdpunkten förskjuts så att distributionen av ljudradio- och TV- Om allmänheten i allt väsentligt blir trådbunden innebär YGL:s beprogram till det inte finns möjlighet för statsmakterna att genom föreskrifter stämmelser att vanlig lag ställa krav programföretagen t.ex. opartiskhet eller ett omi programinnehåll. Det kan naturligtvis hävdas att detta är just vad växlande syftar till. Enligt min mening är det emellertid ingalunda självklart att en YGL teknisk förändring det slag jag just beskrivit innebär att behovet av av som ljudradio och TV med public service-ansvar kommer att upphöra.

Vissa gränsdragningsfrågor

Jag kommer i det följande att föreslå att det införs en radio- och TV-lag vars tillämpningsområde omfattar verksamhet består i att sätta samman ljudsom radio- och televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. fråga trådlösa sändningar eller kabelsändningar TV-program som vi I om av till dem vållar bestämningen lagens tillämpningsområden inga nu känner av I fråga kommunikation över telefonnätet kan det emellertid stora problem. om i dag uppkomma vissa avgränsningssvårigheter, som kan bli större i redan takt med denna distributionsväg får ökad betydelse. Följande exempel att illustrerar problemet.

Utgångspunkter

Med termen beställ-video video demand brukar on man beteckna en verksamhet där en kund kan beordra att ett visst TV-program sänds till honom eller henne över ett trådnät. Tekniskt sett kan det till så vis att kunden sätter igång en apparat i programcentralen så att programmet spelas upp. Om endast den som beställer kan ta del skiljer sig förav programmet farandet inte något principiellt sätt från att kunden hämtar ett videogram i en uthymingsbutik och spelar det från sin videobandspelare. upp egen Denna form av beställ-video omfattas inte den föreslagna lagen. av Det finns emellertid ett annat sätt att åstadkomma vad för kunden som uppfattas på samma sätt. Företeelsen kallas near instantaneous video on demand och bygger att digitaltekniken programmen genom kan komprimeras så att upp till tio kan sändas samtidigt i program ut en frekvenskanal i t.ex. ett kabelnät. Om samma sänds parallellt med program ut t.ex. tio minuters tidsförskjutning, behöver beställaren aldrig vänta längre än tio minuter på att programmet skall börja. Därmed kan illusion skapas det been av att är ställaren som bestämmer när programmet skall börja, det trots att är den som svarar förtjänsten som ser till att programmet sänds olika tider. Enligt förslaget till radio- och TV-lag kommer denna fonn av beställ-video att omfattas av lagen.

Yttrandefrihetsskydd för teletjänster

Ett tredje exempel, som visserligen ligger utanför Radiolagsutredningens uppdrag, men som jag ändå finner det värt peka på, gäller att det yttrandefrihetsrättsliga skyddet för telefonitjänster. YGL tillämplig är sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten. Enligt 1 kap. 9 § YGL skall grundlagen även tillämpas när tidningsredaktioner, nyhetsbyråer m.m. med hjälp av elektromagnetiska vågor begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar ur register med upptagning för automatisk databehandling. Inget i grundlagens förarbeten tyder att uppspelning av inspelade meddelanden efter telefonuppringning skall anses som sändning radioprogram till av allmänheten. Det verkar inte heller ha varit lagstiftarens avsikt att en inspelning i en vanlig telefonsvarare skulle anses upptagning för automatisk som en databehandling. Grundlagen följaktligen inte synes vara generellt tillämplig på betalteletjänster. Det skulle emellertid ligga ett stort värde i att nya tekniska överföringsforrner kan erhålla grundlagens skydd, de kan om anses likställda med sändningar av ljudradio eller television till allmänheten. Betaltelefoni har t.ex. använts som ett sätt att sprida politisk propaganda inför ett val, och man kan tänka sig många andra användningsområden som ryms inom vad som brukar räknas till yttrandefrihetens kämområde. Vilka följder den infonnationsteknologiska utvecklingen på längre sikt bör få för lagregleringen inom ljudradio- och TV-området måste i första hand avgöras utifrån politiska bedömningar. Om vill undvika oavsiktliga man 229

SOU 1994: 105

lagstiftningen inte är anpassad till den tekniska verkligheten bör följder av att emellertid i god tid de lagstiftningsmässiga konsekvenserna av man ta upp förändringar vi börjar kunna skönja konturerna av, men ännu inte ser som klart.

Ny sändningsteknik

närvarande pågår intensivt arbete med att utveckla ny sändningsteknik För ett ljudradio och TV. Genom att utnyttja egenskaperna hos den digitala för kan det bli möjligt att få med ett mycket större antal sändningstekniken rum inom givet frekvensutrymme än som kan ske med nuvarande, program ett En övergång från analog till digital teknik skulle därmed analoga teknik. till också kvarvarande etableringsbegränsningar skulle kunna kunna leda att I det nyligen avgivna betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare upphävas. SOU 1994:34 emellertid att statsmakterna kan behöva TV-sändningar anges slag än för närvarande för att motverka att enskilda ställa upp krav av annat använder kontrollen över tekniken för att försvåra for andra företag att företag sända program till allmänheten. inte inom för mitt uppdrag att föreslå att den nuvarande Det ligger ramen eller under vilka förutsättningar detta skall sändningstekniken skall ersättas, sändningar kräver tillstånd regeringen föreslår jag i ske. I fråga om som av tillståndet skall kunna förenas med ett villkor om vilken sänddet följande att skall användas. Jag vill emellertid understryka att ett beslut ningsteknik som övergång till teknik torde förutsätta mer omfattanav statsmakterna om en ny de lagstiftning än den jag föreslår.

10.3 Regleringsbehovet

Verksamhet består att sända ljudradio- och TV- Förslag: som av till allmänheten skall även i fortsättningen regleras genom prograrn radiorättslig lagstiftning.

framför allt olika skäl till varför ljudradio- och TV- Det kan anföras tre allmänheten behöver regleras utöver vad som följer av allmän sändningar till lagstiftning. behovet kunna styra användningen av frekvens- Det första skälet är av att sändningsfrekvenser enligt internationella överenskomutrymmet. De som reserverade för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten kan melser är olika sätt. En möjlighet är att bygga upp omfattande nät av användas det möjligt att ta emot sändningar var man än besändarstationer, som gör sådant sändarnät är med nuvarande teknik mycket finner sig i landet. Ett

Utgångspunkter

frekvenskrävande. En möjlighet är låta annan att ett stort antal programföretag använda enstaka sändare, varvid programmen från varje företag bara kan tas emot inom den sändarens täckningsområde. Med en sådan uppläggning kan ett stort antal olika programföretag beredas möjlighet sända. Det att finns givetvis också utrymme för mellanting mellan de här angivna ytterlighetema, liksom det går att kombinera några rikstäckande sändamät med ett antal fristående sändare med lokal räckvidd.

Valet mellan olika alternativ måste göras politiska grunder. För när-

varande är de TV-företag har tillstånd regeringen, som av enligt villkor i avtalen med staten, skyldiga att hålla rikstäckande sändamät. Samma sak gäller för SR:s fyra kanaler. För närradion och lokalradion är däremot sändnings-

ornrådet, enligt lag, i princip begränsat till vad som kan nås från sändare. I en framtiden kan statsmakterna önska släppa fram nya former av ljudradio- eller TV-sändningar, skall uppfylla som bestämda krav i fråga om sändningsområden. Tilldelningen av sändningsfrekvenser bör kunna styras utifrån dessa krav.

Enligt radiokommunikationslagen, som sedan den l juli 1993 reglerar Post- och telestyrelsens tilldelning av tillstånd att använda radiosändare, skall ett sådant tillstånd meddelas om vissa angivna förhållanden föreligger 9 § första stycket. De angivna kraven gäller att radioanvändningen inte orsakar störningar, att frekvensema används effektivt, radiokommunikation att som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte hindras, att en rimlig beredskap för nya radioanvändningar kan upprätthållas försvarsmaktens samt att frekvensbehov kan tillgodoses.

Radiokommunikationslagen emellertid inte något på frågan

ger svar om hur det tillgängliga frekvensutrymmet skall fördelas mellan t.ex. yttäckande sändarnät och mer lokala sändningar. För att det skall vara möjligt att ta sådana hänsyn innehåller lagen en bestämmelse 9 § andra stycket enligt vilken tillstånd att inneha eller använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsätter medgivande enligt lag endast får meddelas annan om sådant medgivande föreligger.

Behovet av att kunna styra frekvensanvändningen enligt massmediepolitiskt motiverade önskemål nödvändiggör på det sätt som nu har angivits att

det finns en lagstiftning enligt vilken medgivande fordras for verksamheten. Det andra skälet som kan anföras för att det behövs reglering en är vad som brukar omtalas som ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft. En ljudradio- eller TV-sändning kan normalt tas emot av ett stort antal

människor. Den når publiken i ögonblick samma som sändningen sker. Dessa egenskaper hos ljudradion och televisionen gör dem till mycket effek-

tiva kommunikationsmedel. De medför emellertid också effekten att av ett missbruk av dessa medier kan bli allvarlig få och stor spridning. Statsmaktema har därför hittills ansett att det krävs särskilda regler i fråga om sänd-

SOU 1994: 105

ningarnas innehåll, utöver vad följer allmänt giltig lagstiftning om som av våldsskildringar, marknadsföring Detta har på olika sätt kommit till utm.m. tryck i radiolagen och avtalen mellan staten och programföretagen, i närradiolokalradiolagen, kabellagen och satellitlagen. Sådana krav följer även lagen, internationella regleringen området, i första hand EG:s TV-direktiv. av den Det tredje skälet kan anföras för att en särskild reglering behövs är som ljudradions och televisionens funktion massmedier i allmänhetens tjänst. som Så länge det gällde ett monopol på att sända ljudradio- och TV-program till i Sverige motiverades kraven programverksamhetens utforrnallmänheten med önskan tillgodose skiftande intressen och behov hos publining en att former för ljudradio och television har tillkommit är ken. För de nya som hänseende mindre långtgående eller inga alls. Jag är naturligtvis kraven i detta det pågår diskussion public service-verksamhetens medveten om att en om omfattning och inriktning och att statsmakterna kan besluta om förändringar i förhållande till vad gäller. Man torde emellertid kunna räkna med att som nu åtminstone vissa programföretag även i framtiden kommer att behöva uppmångfald och kvalitet i programutbudet. Likaledes räknar jag fylla krav i varje fall några programföretag kommer att vara skyldiga att iaktta med att opartiskhet i sin verksamhet. verksamheter enligt min mening bör regleras utifrån de tre angivna De som skälen sammanfaller inte helt. frekvensanvändningen berör givetvis endast sådana sänd- En reglering av sker med hjälp radio. Trådsändningar omfattas alltså inte. I ningar som av fråga radiosändningarna bedömer jag att behovet av en särskild, massom motiverad reglering endast gäller för marksändningar på frekmediepolitiskt 1 GHz. För satellitsändningar och marksändningar på högre venser under reglering enligt radiokommunikationslagen vara tillräckfrekvenser torde en lig. Jag återkommer till dessa frågor längre fram. I den mån reglering böra grundas på hänsynen till ljudradions och en anses televisionens särskilda genomslagskraft bör den gälla för alla sändningar av oberoende det sätt vilket de befordras till publiken. I det ett visst slag, av föregående har jag från den synpunkten diskuterat gränsdragningen mot vissa

tjänster görs tillgängliga genom telenätet. som uppgifter i allmänhetens tjänst kommer troligen endast att gälla Särskilda fåtal programföretag. Den exakta utformningen av sådana åligganden för ett till vad bedöms lämpligt i varje enskilt fall. bör kunna anpassas som sammanfattningsvis det behövs särskild reglering av ljud- Jag anser att en TV-sändningar till allmänheten. Av 3 kap. 1 och 2 §§ YGL följer radio- och sådan reglering kräver lagforrn. Jag föreslår att regleringen sker genom att en särskild radio- och TV-lag. en

11 En radio- och

ny TV-lag

11.1 Utgångspunkter

Jag skall enligt mina direktiv se över radiolagstiftningen i systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt hänseende med syfte att bl.a. uppnå större klarhet och överskådlighet. Enligt direktiven bör lagstiftningen vidare utformas så att den kan anpassas till den kommande utvecklingen inom medieområdet. Sedan jag i juni 1985 fick detta uppdrag har, som framgår av det inledande avsnittet, stora förändringar skett. Bl.a. har YGL och TV-direktivet tillkommit. Målet för en översyn av de radiorättsliga författningarna kan därför i korthet sammanfattas så att de främst bör till: anpassas

läsaren, genom att vara enkla, klara och överskådliga, - YGL, övriga författningar och internationella åtaganden, och nuvarande och helst förväntad teknisk och massmediepolitisk verklighet.

Med övriga författningar och internationella åtaganden främst radioavses kommunikationslagen, marknadsföringslagen och EG:s TV-direktiv. Såvitt gäller Europarådets TV-konvention har Sverige ännu inte ratificerat den. I lagstiftningsärendet om satellitsändningar TV-program prop. 199293:75 av s. 18 fann statsmakterna att direktivet och konventionen delvis har olika

regler, att den svenska lagstiftningen skall till direktivet och

anpassas att frågan om ratificering konventionen får tas Direktivets regler av upp senare. ses för närvarande över, varför frågan om ratiñcering får skjutas till dess upp att översynen är klar. Lagen bör även anpassas till nuvarande och helst förväntad teknisk och massmediepolitisk verklighet. Jag har betonat vikten detta redan i det inav ledande avsnittet om utgångspunkter.

11.2 De radiorättsliga författningarna sammanförs

till två lagar

Förslag: Huvudparten av de radiorättsliga författningarna sammanförs till en gemensam lag. Bestämmelser sändningsavgifter förs till om en särskild lag.

SOU 1994: 105

Det finns ett stort antal radiorättsliga författningar som innehåller bestämprogramverksamheten i ljudradion och televisionen. Dessa bemelser om stämmelser riktar sig också huvudsakligen till den eller dem som bedriver sådan verksamhet. Jag har haft utgångspunkt att sammanföra dessa försom fattningar så långt detta varit möjligt. Detta har fått till följd att även bestämdirekt har med programverksamheten göra återfinns i mitt melser som inte att förslag. De lagar som bäst lämpar sig att sammanföras till en gemensam radio- och TV-lag är: Lagen 1966:78 förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna om havet Radiolagen 1966:755 Lagen 1981:508 om radiotidningar Närradiolagen 1982:459 Lagen 198623 rundradiosändning finländska televisionsprogram om av Lagen 1991:2027 kabelsändningar till allmänheten om Lagen 1992:1356 satellitsändningar av televisionsprogram till allom mänheten Lokalradiolagen 1993: 120 Det är alltså huvudsakligen dessa lagar, samt lagen 1992:72 om koncessionsavgift på televisionens område, som setts över. Bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen samt de bestämmelser i lokalradiolagen som avser lokal-

radioavgiften bör lämpligen upptas i en särskild lag se avsnitt 20.1. Mitt

förslag innebär också ändringar i b1.a.:

Lagen 1989:41 om TV-avgift Lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden Telelagen 1993:597 Lagen 1993:599 om radiokommunikation Lagen 1993:1367 förbud beträffande viss avkodningsutrustning om kommer däremot inte alls att påverkas av mitt förslag.

11.3 Radio- och TV-lagens terminologi

Förslag: Lagen benämns radio- och TV-lag. Lagens terminologi och uppbyggnad utformas så tekniskt och massmediepolitiskt neutralt som möjligt.

En ny radio- och TV-lag

Som framgår av avsnitt 6.2 har den radiorättsliga terminologin varit förenad med vissa tillämpningsproblem. Dessa framgick redan förarbetena av till radiolagen, där i avsaknad tillräckligt avgränsande definitioner man av i stället avvisade vissa orimliga tolkningar de definitioner valt av man att

använda se prop. 1966:149 36. Problemen har på år förstärkts

s. senare ytterligare genom den snabba tekniska utvecklingen. För närvarande inleds radiolagen, kabellagen och satellitlagen med en uppräkning av definitioner till vilka de övriga här aktuella forfattningarna delvis hänvisar. Jag har i avsnitt 6.2 redogjort för radiolagens tekniska begrepp radiosändning, trådsändning, sändare och mottagare. Som där framgår har flertalet av de bestämmelser till vilka dessa begrepp varit anknutna numera utgått ur radiolagen. Radiotekniska definitioner och bestämmelser om innehav och användning av radiosändare m.m. återfinns i stället i radionu kommunikationslagen. Dessa tekniska definitioner är alltför omfattande i en lag som inte, annat än undantagsvis, berör den tekniska användningen av mediet. Dessa begrepp bör alltså inte förekomma i den nya lag som jag föreslår. Vid behov kan den nya radio- och TV-lagen hänvisa till definitionerna i främst radiokommunikationslagen. Begreppen rundradiosändning och radioprogram bestämmer för närvarande radiolagens tillämpningsområde. I definitionema dessa båda begrepp av ingår radio- och trådsändningsbegreppen. Som jag föreslagit bör dessa nyss tekniska begrepp inte ingå i den nya lagen. I dagens tekniska verklighet kan vidare distinktionen mellan radio- och trådsändning sägas ha förlorat något i relevans. Från publikens synpunkt framstår det vanligtvis som utan betydelse om ett program distribueras det ena eller andra sättet. Såvitt möjligt bör därför den nya lagens tillämpningsområde inte längre bestämmas på det sätt som hittills har gällt. Detta är även olämpligt med hänsyn till att de definitioner på vilka den nuvarande avgränsningen bygger inte torde vara kända i allmänt språkbruk och till vad som avses med radioprogram i YGL. Trots att begreppen rundradiosändning och radioprogram definierades redan i samband med radiolagens tillkomst torde det inte vara allmänt bekant att radio är en teknisk term som även innefattar TV-mediet. Innebörden av begreppet rundradio är förmodligen ännu mindre känd hos den breda allmänheten. Vad som menas med trådsändning är knappast heller allmänt mera bekant. Det finns också en risk för att begreppet radioprogram kan förväxlas med den innebörd begreppet har i YGL. I 1 kap. 1 § tredje stycket YGL anges att vad som sägs om radioprogram gäller förutom i ljudradio program också program i television och innehållet i vissa andra sändningar ljud, av bild eller text som sker med hjälp elektromagnetiska vågor. Enligt specialav motiveringen avses med radioprogram såväl ljudradio television och som innehållet i vissa andra överföringar av information till allmänheten telesom fax och videotex prop. 199091:64 s. 108. Dessa två medier senare om-

SOU 1994: 105

fattas emellertid inte den nuvarande radiorättsliga regleringen och bör inte av heller regleras i den Jag kommer att närmare beröra lagens tillämpningsnya. område i nästa avsnitt. ljudradio och television återfinns i YGL och i de flesta radio- Begreppen rättsliga författningar, dock utan att närmare definieras. Det finns således inte något hindrar att dessa begrepp i den nya lagen bestäms utifrån det allsom språkbruket och det behov kan finnas av att reglera denna typ av männa som verksamhet. Därvid bör dock givetvis överensstämmelse med YGL:s tenninologi eftersträvas. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt. Begreppen ljudradio och TV bör således återfinnas i den nya lagen. definitionen rundradiosändning ingår även ordet allmänheten. Enligt I av definitionen skall radiosändningen avsedd att tas emot av allmänheten. vara Uttrycket allmänheten återfinns i samtliga radiorättsliga författningar samt i 6 § YGL. Jag den lagens tillämpningsområde också bl.a. l kap. anser att nya bör bestämmas med hjälp av detta uttryck. Vad gäller de trådlösa sändningarna vållar det sällan några problem att de är avsedda för allmänheten eller ej. Begreppet bör förstås i avgöra om med normalt språkbruk och motsvarande begrepps innebörd i t.ex. enlighet förarbetema till YGL följer att bedömningen bör kunna ske med YGL. Av ledning sådana omständigheter den använda frekvensen, sändarens av som styrka och sändningens innehåll SOU 1983:70 s. 294. Detta överensstämockså med de regeringsbeslut finns redovisade i avsnitt 6.2. mer som gäller trådsändningarna har användningen begreppet allmän- När det av tidigare lett till avsevärda tillämpningssvårigheter. Som framgår av avheten snittet trådsändningar bygger emellertid den nu gällande regleringen inte om längre användningen av detta begrepp. Såväl sändningar till allmänheten i Sverige som i utlandet bör omfattas av l kap. 6 § YGL har också denna innebörd prop. 199091:64 s. 110. lagen. Det bör anmärkas att lagförslagets allmänhetsbegrepp inte har utformats efter upphovsrättsliga överväganden. Med hänsyn till begreppen ljudradio och television bör bestämma den att lagens tillämpningsområde har jag övervägt att benämna lagen lag om nya ljudradio och television. Eftersom detta inte överensstämmer med allmänt inte heller med namnet de myndigheterna, Granskspråkbruk och nya ningsnämnden för radio och TV samt Radio- och TV-verket, har jag övergett idén. Jag föreslår att lagen i stället benämns radio- och TV-lag.

En ny radio- och TV-lag

11.4 Lagens

tillämpningsområde

Förslag: Lagen omfattar verksamhet består i sätta som att samman ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. Vidare finns bestämmelser vidaresändningar om av program samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer i lagen.

Mot bakgrund av vad jag anfört om regleringsbehovet jag lagen i anser att princip bör ha samma tillämpningsområde som nu gällande lagar för radiooch TV-sändningar till allmänheten. Eftersom begreppen radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram inte används i den föreslagna lagen, måste detta tillämpningsområde dock på annat sätt än i den anges nuvarande regleringen. Jag föreslår att tillämpningsområdet skall omfatta ljudradio och television i enlighet med den betydelse dessa begrepp har i allmänt språkbruk. Någon avgörande vikt bör inte fästas vid den teknik som utnyttjas. Därmed blir lagen tillämpbar även om det i framtiden sker tekniska förändringar. I det allmänna språkbruket torde med ljudradio och television förstås sändningar som ett obestämt antal personer samtidigt kan ta emot i ljudradiomottagare respektive televisionsmottagare. Den mottagande kan ta del av innehållet i sändningen i samma ögonblick den äger Den enda aktisom rum. vitet av den mottagande som normalt behövs är att slå mottagarapparaten. Den mottagandes valmöjligheter begränsas till att med hjälp mottagarens av frekvensinställning eller kanalväljare ta in någon de olika sändningar av som är tillgängliga den plats där mottagaren befinner sig. Den verksamhet som lagen omfattar bör beskrivas att sätta som samman ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. Med begreppet sätta samman avses att bestämma att ett visst innehåll skall sändas ut. Med begreppet sända till allmänheten den sändande avses att gör programmet samtidigt tillgängligt för en obestämd krets Jag av personer. har redogjort för uttrycket allmänheten i det närmast föregående avsnittet. Enligt vad som där framgår med uttrycket detsamma i 1 kap. 6 § avses som YGL. Såväl allmänheten i Sverige i andra länder omfattas alltså ordet. som av Med den valda definitionen utesluts kommunikation mellan enskilda, t.ex. genom telefon. Vidare utesluts överföring av ljud- eller videoinspelningar med hjälp av brev, bud eller liknande, eftersom den mottagande inte kan ta del av innehållet samtidigt som det sänds ut. Högtalamtrop och projicering av ñlmbilder utesluts eftersom dessa inte kräver att den mottagande har tillgång till någon mottagarapparat. Det bör påpekas att det kan vara svårt att avgöra vissa de om av nya sätt att sprida ljudradio- och TV-program vi börjar skönja konturerna som nu av

SOU 1994: 105

kommer att omfattas lagen eller inte. Jag tidigare exemplifierat problemet av att beskriva de två beställ-TV-tjänsterna video on demand och near genom instantaneous video demand avsnitt 10.2. Den förra beställ-TV-tjänsten on torde inte komma att omfattas lagen. Däremot omfattas tjänsten near av instantaneous video demand av lagen eftersom den som svarar för uton sändningen bestämmer att ett visst skall sändas ut till den som väljer program en viss sändningskanal. Man bör inte överdriva betydelsen att den ena av de två beskrivna av beställ-TV-tjänstema omfattas lagen medan den andra inte gör det. Jag beav dömer att de regler föreslås inte kommer att få någon nämnvärd som nu praktisk betydelse för denna typ av verksamhet. Vissa andra s.k. interaktivitet medför emellertid inte att en sändtyper av ningsverksamhet undantas från lagens tillämpningsområde. Om publiken i större eller mindre grad kan bestämma innehållet i ett program som sänds ut till obestämd krets personer är programmet inte endast avsett för den en av påverkar innehållet. Det kan gälla om enskilda direkt genom sin person som knapptelefon kan föra in i text-TV eller om publiken kan spela spel annonser eller bestämma vilken musikvideo skall visas genom att använda telesom fonen. l sådana fall är det ändå den för sändningen ansvarige som sätter programmen. Det är nämligen denne som genom det sätt vilket samman verksamheten är ordnad bestämmer att programinnehåll kan föras in detta

Sätt. Det bör anmärkas att det i l kap. 9 § YGL anges att vad grundlagen föreskriver radioprogram också tillämpas när en redaktion för t.ex. ett radioom på begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett program register med upptagningar för automatisk databehandling. Detta gäller dock den mottagande kan ändra innehållet i registret. Enligt motiven inte om åsyftas bl.a. videotex och andra liknande medier som kan användas för informationsförmedling prop. l9909l:64 s. 112. YGL har sålunda ett något vidare tillämpningsområde än den lag som jag föreslår. Enligt min mening är detta en naturlig följd av att lagarna till vissa delar har olika syfte. YGL:s syfte är att ge yttrandefrihetsrättsligt skydd en viss form informationsförmedling medan den av mig föreslagna lagen av huvudsakligen syftar till att möjliggöra en massmediepolitiskt betingad reglering. Med det angivna tillämpningsområdet omfattar den föreslagna lagen alla sändningar för vilka det kan bedömas att det finns behov att reglera verksamtill ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft. heten av hänsyn Dessa sändningar är, jag antytt i det föregående, flera än de som behöver som regleras med hänsyn till frekvensanvändningen eller på grund av behovet att upprätthålla sändningar i allmänhetens tjänst.

En ny radio- och TV-lag

I mitt lagförslag gäller därför krav tillstånd endast för sådana sändningar med hjälp av radio där det föreligger ett regleringsbehov från frekvenssynpunkt. Särskilda villkor public service-natur föreslås kunna av uppställas endast för sändningar som kräver tillstånd av regeringen. Jag återkommer till dessa frågor i det följande. Sändningar av sökbar text-TV är enligt 3 § satellitlagen helt undantagna från den lagens tillämpningsområde. Radiolagens och kabellagens bestämmelser om reklam m.m. gäller inte heller för sådana sändningar. Jag anser inte att sändningar av sökbar text-TV skall undantas från den nu föreslagna lagens tillämpningsområde, på vilket tekniskt sätt de än befordras. Visserligen är de tre skäl som jag anfört i avsnittet regleringsbehovet inte om riktigt lika starka här för t.ex. vanliga TV-program. som Detta bör dock i stället beaktas i samband med genomgången av respektive bestämmelse i det följande. Samtliga ljudradio- och TV-program sänds till allmänheten skall som således omfattas av lagens bestämmelser. Begreppet program bör avse allt sändningsinnehåll. I till den motsats nu gällande radiorättens radioprogrambegrepp i enlighet med YGLzs, bör men inte göras något undantag för enkla meddelanden. En kanal enbart innesom håller sådana enkla meddelanden som Fröken Ur skulle därmed falla in under lagens tillämpningsområde. Detta torde överensstämma med allmänt språkbruk. YGL:s definition av radioprogram talar inte hur kan skilja om man ett ljudradio- eller TV-program från ett annat. Reklambestämmelsema i den nuvarande radiolagen innehåller bestämmelser om att reklam skall sändas mellan programmen och att reklam i vissa fall får avbryta ett program. Det saknas anledning att nu föreslå något annat än att dessa föreskrifter i huvudsak oförändrade skall överföras till den nya radio- och TV-lagen. Bestämmelsema är dock omöjliga att tillämpa utan att skiljelinje dras mellan olika en program. I samband med att reklambestämmelserna föreslogs diskuterades denna skiljelinje. Av förarbetena framgår att utgångspunkten bör hur vara programföretaget väljer att presentera sitt programutbud prop. 199091:149 107. s. Vad programföretaget presenterar ett bör således också normalt som program kunna betraktas som ett program. Ett sådant synsätt stod enligt departementschefen i god samklang med allmänt språkbruk som med ett program fick anses förstås en avgränsad del sändningstiden, vilken presenterades under av en särskild rubrik och behandlade ett på ett visst sätt sammanhållet tema. Departementschefen nämnde som exempel att det i allmänhet inte torde finnas anledning att uppfatta ett enstaka artistframträdande eller enstaka kortfilm en eller intervju i ett program med skilda inslag som ett separat program.

SOU 1994: 105

Jag föreslår att utgångspunkten skall vara vad programföretaget själv anser i vart fall detta överensstämmer med hur det utåt sett ter sig vara program, om för mottagaren. I vissa fall kan det svårt att avgöra var gränsen för program skall vara dras. Det torde t.ex. medföra svårigheter att bestämma om en rullande text-

TV-sändning eller om Fröken Ur är att betrakta som ett eller flera program se

avsnitt 6.2 Kabelnänmdens beslut angående rullande text-TV-annonser. om Jag har redogjort för Radionänmdens beslut avseende bl.a. SVT:s spon-

sorsmeddelanden i sändningar från OS i Barcelona se avsnitt 6.2. SVT

ansåg att sändningen bestod av flera program eftersom evenemangen var av olika art boxning, friidrott m.m.. Radionärnnden ansåg däremot att varje sammanhängande OS-sändning utgjorde ett program. Varken Radionämnden eller SVT ha fäst någon vikt vid omständigheten att sändningen ägde synes i SVT:s båda kanaler. Möjligen kan den slutsatsen dras att om t.ex. en rum sändning med visst innehåll övergår från en kanal till en annan bör den betraktas ett och om utgivaren är densarnrne. som samma program Några större tillämpningssvårigheter har dock inte prograrnbegreppet vållat. Jag föreslår att lagen skall gälla för verksamhet som består i att sätta ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till samman allmänheten. Lagens tillämpningsområde bör emellertid begränsas något enligt vad framgår i det närmast följande avsnittet. som Lagen föreslås även innehålla vissa bestämmelser om vidaresändningar av vissa skyldigheter för satellitentreprenörer enligt vad som program samt om framgår i respektive avsnitt.

11.5 Begränsningar av lagens tillämpningsområde

Trådsändningar

Förslag: Lagen omfattar endast sändningar genom tråd om de när fler än 100 bostäder. Bestämmelserna i YGL om meddelarskydd, censurförbud l kap. 2 och 3 §§ gäller dock även för sändningar som m.m. inte når fler än 100 bostäder. Detta motsvarar vad som nu gäller.

Kabellagen gäller endast för trådsändningar av radioprogram till allmännår fler än 100 bostäder. Av rninimiangivelsen följer att någon heten som ordet allmänheten inte behöver ske. Av ordet bostäder följer prövning av vidare sändningar på t.ex. sjukhus, sportanläggningar, arbetsplatser, att varuhus och hotell inte skall räknas in.

En radio- och TV-lag ny

Det har inte framkommit något större behov att reglera även andra trådav sändningar än de som nu omfattas av kabellagen. Genomslagkraften för sådana sändningar torde nämligen vara måttlig. Avgränsningen i kabellagen har vidare fungerat väl. Jag föreslår därför att den nya lagen skall gälla for sändningar genom tråd endast om de når fler än 100 bostäder. Bestämmelserna i YGL, förutom de reglerar meddelarskyddet och som censurförbudet m.m. 1 kap. 2 och 3 §§ YGL, bör inte gälla för andra trådsändningar än de som föreslås omfattas av den lagen. Även detta bör nya framgå av lagen. Det motsvarar vad gäller. som nu Jag vill emellertid redan nu närma att jag kommer att föreslå att innehavare av kabelnät åläggs att vidaresända vissa redan sändningarna når program om fler än 10 bostäder avsnitt 16.1.

Satellitsändningar av TV-program

Förslag: Lagen omfattar bl.a. sådana satellitsända TV-program som nu regleras i satellitlagen.

Lagen bör omfatta TV-sändningar över satellit. Vissa begränsningar i tilllärnpningsornrådet måste emellertid göras. Enligt 2 § satellitlagen omfattar den lagen endast sändningar TVav program över satellit till allmänheten om sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av EES-avtalet och den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige, sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över. Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte den bedriver sändningsom som verksamheten har sitt hemvist i annat land inom EES. Enligt motiven till satellitlagen prop. 199293:75 avses med sändning av TV-program över satellit sändningen i dess helhet, dvs. från och med att den sänds upp till en satellit och fram till dess att den kan tas emot mottagare av en på marken. För tillämpligheten saknar det betydelse om sändningen sker i flera led, t.ex. genom att programmet först transporteras över satellit till en sändarstation varifrån det automatiskt- utan självständigt beslut- sänds upp till den satellit från vilken sändningen går ut till allmänheten. För att lagen skall vara tillämplig krävs att sändningen kan tas emot i något land är som bundet av EES-avtalet. Satellitlagens tillämpningsområde begränsas också till sådana sändningar som Sverige skall svara för enligt TV-direktivet. Vilka dessa sändningar är framgår av bestämmelsens tre punkter se a. prop. s. 47. 241

SOU 1994: 105

Satellitlagen har nyligen trätt i kraft. De överväganden som gjordes i

samband med dess tillkomst är fortfarande gällande se a. prop. s. 23 och

46 f.. Jag ansluter mig till dessa överväganden och föreslår med anledning dem att en bestämmelse motsvarande den som nu finns i 2 § satellitlagen av införs i den nya lagen. Det kan noteras att en viss utvidgning av tillämpningsområdet föreslås. Som framgår av avsnittet om lagens tillämpningsområde bör nämligen även enkla meddelanden och sökbar text-TV omfattas av radio- och TV-lagen. Av 3 § satellitlagen framgår även att lagen inte gäller sådan sändning över satellit helt överensstämmer med en sändning som sker med stöd av 5 § som radiolagen eller 1 § lagen om rundradiosändning av finländska televisionsoch som sänds samtidigt. Anledningen till denna reglering är att ett program och TV-program inte skall kunna omfattas av såväl bestämmelserna i samma t.ex. radiolagen somi satellitlagen a. prop. s. 47 f.. Mitt förslag går ut att bl.a. sådana bestämmelser skall ingå i en gemenlag. En motsvarande bestämmelse är därför onödig i den nya lagen. sam

Satellitsändningar av ljudradioprogram

Förslag: Lagen omfattar också sändningar av ljudradioprogram över satellit, dock endast om sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet.

Satellitlagen gäller inte för sändningar av ljudradioprogram över satellit. Det finns för närvarande inte heller några konkreta planer inom vare sig Europarådet eller EG att införa några sådana bestämmelser. satellitljudradio finns dock, även i Sverige, och fler sådana kanaler beräknas komma. Med hänsyn till detta och till att denna ljudradioforms genomslagskraft är minst lika stor som andra ljudradioformers föreslår jag att även sändningar av satellitljudradio skall omfattas lagen. Det finns inte något intresse från av svensk synpunkt att, i de hänseenden berörs den lag jag föreslår, som av reglera innehållet i andra ljudradiosändningar än sådana som når allmänheten i Sverige. Sändningar till andra länder bör alltså inte omfattas av lagens tilllämpningsområde. Lagen bör givetvis endast gälla för sändningar som i någon mening faller under svensk jurisdiktion. Lagen bör tillämpas endast den sändande har sitt hemvist i Sverige eller om sändningen till satellit om sker från en sändare här i landet.

En ny radio- och TV-lag

Ljudradiosändningar i televisionen

Förslag: Lagen omfattar inte sändning bakgnmdsljud i televisionen av om ljudet överensstämmer med ljudradiosändning någon en som ansvarar för enligt lagen. Råder reklamförbud i televisionen omfattar detta emellertid även bakgrundsljudet.

Enligt nu gällande radiorättsliga principer skall de bestämmelser som enbart tar sikte på sändningar av TV-program även omfatta bakgrundsljud i dessa. Denna princip gäller t.ex. om ljudet härrör från en närradio- eller lokalradiosändning. Principen kan vålla avsevärda problem. Vissa de radioav rättsliga reglerna är endast avsedda att gälla för televisionen. Genom denna princip kommer reglerna även att gälla för ljudradion. Bestämmelsen om reklamidentiñering kan t.ex. medföra skyldighet att identifiera bakgrundsljud som innehåller reklam även med en bildsignal. Jag föreslår att bestämmelserna i lagen inte skall omfatta ljudradioljud i televisionen om ljudet överensstämmer med ljudradiosändning någon en som ansvarar för enligt lagen. Det är tillräckligt att tillståndshavaren, eller den som låtit registrera sig, ansvarar för att de bestämmelser särskilt gäller för som ljudradiosändningen följs. Om bakgrundsljudet består sändning t.ex. av en från BBC bör lagen däremot gälla även for innehållet i BBC-sändningen. Ett undantag bör dock gälla. Råder reklamförbud i televisionen bör detta även omfatta ljudradiosändningen. Den som sänder TV-program ansvarar således alltid for eventuella överträdelser av reklarnförbudet. Det finns armars risk för att ljudradio- och TV-sändningarna samordnades så att reklam i princip blev tillåten.

12 Tillstånd

och registrering

Etableringsfrihet är huvudregeln

I det föregående har anförts att radio- och TV-monopolet numera tekniskt och rättsligt sett är avskaffat. Ytterligare programföretag, ett TV4, har beviljats tillstånd att bedriva rikstäckande TV-sändningar. Kabellagen, satellitlagen och lokalradiolagen är exempel på den radiorättsliga nya lagstiftning där etableringsfrihet är huvudregeln. Enligt betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar SOU 1994:34 kan ytterligare i utvecklingen ett steg mot ett praktiskt förverkligande av den fria etableringsrätten Av betänkantas. det framgår att det i dag finns förutsättningar två att starta nya marksända TVkanaler i Sverige. Utgångspunkten bör således och vara att var en som vill sända ljudradiooch televisionsprogram till allmänheten också skall få göra detta. Som jag redan inledningsvis påpekat är detta emellertid inte alltid möjligt. Radiofrekvensspektrum är begränsad och en naturresurs radiovågomas utbredningsegenskaper medför att hänsyn även måste till radioanvändningen tas i andra länder. En betydande etableringsfrihet kan emellertid medges också i fråga om dessa sändningar enligt vad framgår som av den fortsatta motiveringen.

12.2 Tillståndsplikt

Sändningar på frekvenser under 1 GHz

Förslag: Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio- och televisionssändningar som sker med hjälp radio frekvenser under 1 GHz. av

Det är som tidigare anförts tekniska skäl omöjligt föreskriva - - av att en generell etableringsfrihet för sändningar utnyttjar det begränsade som frekvensutrymmet. Därför får enligt 3 kap. 2 § första stycket YGL rätten att sända radioprogram annat sätt än tråd regleras genom genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för sända. Av andra att stycket framgår vidare att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema i tas anspråk ett sätt leder till vidaste möjliga yttrandefrihet som och informationsfrihet.

SOU 1994: 105

Till följd radiovågomas utbredningsegenskaper måste hänsyn tas inte av endast till den inhemska radioanvändningen utan även till den radioanvändning sker i andra länder. Sverige har genom sitt medlemskap i den som internationella teleunionen iklätt sig vissa folkrättsligt bindande förpliktelser syftande till att radioanvändningen skall samordnas mellan länderna så att störningar så långt möjligt undviks mellan olika radioanvändare. För närvarande fordras tillstånd för trådlösa marksändningar av radiosker frekvenser är lägre än 3 000 GHz. Sker radioprogram som som sändningen över satellit fordras inte tillstånd. En annan sak är att det i princip alltid krävs tillstånd att inneha eller använda en radiosändare. Detta gäller även i fråga radiosändning över satelliter. om Jag föreslår att endast sådana sändningar som sker på frekvens under 1 GHz skall omfattas kravet tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Detta av kommer inte att innebära några förändringar vad gäller satellitsändningarna eller tillståndsplikten for radiosändare. Syftet med regeln är att undanta s.k. mikrovågsdistribution från kravet tillstånd. Med mikrovågsdistribution eng. Microwave Distribution System, MDS, eller Multichannel Microwave Distribution System, MMDS avses främst radiodistribution ett stort antal TV-kanaler till enskilda hushåll med av utnyttjande frekvenser är betydligt högre än vad som normalt används av som för marksänd televisionl. Den vanliga frekvensplanen för marksänd ljudradio och television sträcker sig till cirka 850 MHz. Sändningar i dessa frekvensband har utbredningsegenskaper lämpar sig väl för täckning stora ytor. I vårt land kan som av räkna med de flesta tillgängliga frekvenser för ljudradio och television att kommer att utnyttjas för tillståndspliktiga sändningar. Sändningar höga frekvenser är känsliga för naturhinder. I princip krävs fri sikt mellan sändare och mottagare. Detta gör höga frekvenser mindre lämpliga för marksändningar skall täcka stora ytor. Sådana frekvenser är som däremot lämpade för sändningar till eller från rymden eller vid marksändningar till några bestämda mottagare. Mikrovågsfrekvensema används därför för satellitsändningar och för radiolänkar. Satellitsändningar behandlas i avsnitt 11.5. Med radiolänkar avses riktade sändningar används för att t.ex. binda samman kabelnät. Själva radiosom länksändningen är normalt inte avsedd för allmänheten och omfattas då inte av den föreslagna lagen. Mikrovågssändningar kan emellertid också användas för sändningar till ett antal inom ett område. I sådana fall används sändare med obestämt mottagare

1Se redogörelsen för mikrovågsdistribution i den proposition som även regering lade fram inför ändringen kabelsändningslagen 30787 Finlands av den 4 december 1992. 246

Tillstånd och registrering

stor spridningsvinkel. Genom att sändningarna har liten räckvidd kan samma sändningsfrekvenser användas i relativt nära belägna områden utan att störningar uppkommer. Mikrovågssändningar anordnas detta som sätt kan ersätta eller komplettera vanliga kabelnät. Under senare tid har ytterligare användningsområde ett aktualiserats för marksändningar till allmänheten högre radiofrekvenser. Vid frekvensfördelningskonferensen WARC-92 i Malaga och Torremolinos 1992 avsattes ett frekvensutrymme i 1,5 GHz-bandet för satellitsändning av ljudradio och stödjande sändningar på marken. Avsikten är att ljudradioprogrammet skall

sändas ut från satellit och därmed bli tillgängligt för den som har en satellitmottagare. Där satellitmottagningen är dålig eller i tätbebyggda områden där det finns många som lyssnar, skall låta satellitsignalen man vidaresändas i marksändare som använder frekvens satellitsignalen. samma som Genom att signalen från marksändaren är mycket starkare än satellitsignalen skall problemen med störningar mellan signalerna elimineras.

Nuvarande regler tillåter i praktiken inte att mikrovågsteknik används för

att vidaresända t.ex. satellitprogram direkt till allmänheten. Enligt radiolagen krävs nämligen regeringens tillstånd för sådana sändningar varvid bl.a. lagens regler om opartiskhet och saklighet reklaminnehåll samt m.m. skall iakttas. Liksom vid konventionell kabelsändning kan emellertid den som svarar för vidaresändningen inte ta något ansvar för sändningamas innehåll.

Enligt min mening finns det ett praktiskt behov av att sändningar det av slag som normalt sker i kabel också kan distribueras till enskilda hushåll genom marksänd radio. Sådana sändningar kan erbjuda fördelar i förhållande till såväl kabeldistribution grund lägre anläggningskostnader av som till satellitmottagning eftersom antennema är mindre och mer lättplacerade. Jag föreslår därför att lagstiftningen får sådan utformning sändning i en att radio möjliggörs.

Jag har övervägt om verksamheten behöver omgärdas några regler av utöver vad som gäller för motsvarande verksamhet i kabelnät, men kommit fram till att så inte är fallet. I de allra flesta fall kan förutsätta man att de enskilda hushållen har flera alternativ för att tillgång till de aktuella programmen. Konkurrensen mellan olika företag torde därför leda till att programutbud och prisstruktur anpassas till hushållens önskemål. Jag förordar därför att sändningar frekvenser över l GHz får bedrivas utan tillstånd enligt den nu föreslagna lagen. Avgränsningen de tillståndsav pliktiga sändningarna innebär sändningar att de nuvarande frekvensema för marksänd ljudradio och TV kommer fortsatt tillståndspliktiga att vara medan sändningar på det frekvensband enligt beslut vid WARC-92 som skall avsättas för satellitsändningar och stödjande marksändningar av ljudradio får ske utan tillstånd. Även sändningar av TV-program inom t.ex. 17 GHzbandet kommer att kunna ske utan tillstånd.

SOU 1994: 105

mikrovågssändning utgör ursprunglig sändning kommer den att Om en en regler för sändningarnas innehåll och reklam m.m. som föreomfattas av de slås i det följande. Samtliga radiosändningar, oberoende innehåll, som utnyttjar lägre freav l GHz omfattas således i princip lagens tillståndsplikt. kvenser än av bestämmelser tillstånd för innehav eller användning av radio- Det finns om i radiokommunikationslagen. Enligt radiokommunikationssändare m.m. i princip alltid tillstånd for innehav radiosändare. Detta betyder lagen krävs av ibland kan behövas två tillstånd för att få sända program till allmänatt det nämligen först sändningstillstånd enligt radio- och TV-lagen och heten, ett beviljats, tillstånd att använda sändaren enligt radiokomdärefter, när detta ett munikationslagen.

12.3 Undantag från tillståndsplikten

Sändningar sökbar text-TV av

Tillstånd behövs inte för sändningar sökbar text-TV som Förslag: av från radiosändare används för andra sändningar med stöd av sker som tillstånd enligt lagen.

framgått vad jag har anfört i det föregående är den massmedie- Som av etableringsfrihet bör eftersträvas så långt politiska utgångspunkten numera att möjligt med beaktande bl.a. det begränsade frekvensutrymmet. Det det är av bildsläckningsintervallet används till att sända text-TV eller likoutnyttjade 3.4. Det jag tidigare fört angående vikten

nande se avsnitt resonemang som

frekvensanvändningen har därför inte samma tyngd beträffande av att styra använder detta inte utnyttjade utrymme. Sändning av sändningar som annars text-TV bör således kunna tillståndsfri oavsett om det är prosökbar vara någon detta upplåtit bildsläckningsintervallet till gramföretaget självt eller som text-TV. Jag gör därför den bedömningen att tillstånd inte som sänder sådan sökbar text-TV sker från radiosändare där det behövs för sändningar av som med stöd tillstånd enligt lagen. Med radiosändare bedrivs andra sändningar av därvid detsamma i radiokommunikationslagen. menas som bedriver sändningsverksamhet med sökbar text-TV skall Den som enligt vad närmare föreslås i det följande avsnitt 12.5. registrera sig som sändningsverksamhetens omfattning framgår att regeringen I avsnittet om få förena sändningstillstånd med villkor avseende även framöver bör ett text-TV avsnitt 13.3. Att vissa bestämmelser om reklam m.m. inte sökbar bör gälla för sådana sändningar följer av avsnitt 15.13.

Tillstånd och registrering

Sändningar För och hörselskadade syn-

Förslag: Tillstånd behövs inte för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och äger som rum under högst tre timmar per dygn från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt lagen. Sådana tillståndsbefriade program får även sändas i närradion.

Utgångspunkter

Jag skall enligt mina direktiv redovisa olika tänkbara radiorättsliga lösningar som skall möjliggöra distribution av program teckenspråk till döva. Direktiven hänvisar till yttrande från Sveriges Dövas Riksförbund SDR över betänkandet Videogram för döva Ds U 1984:18. Enligt SDR skulle distributionen kunna ske liknande sätt som för radiotidningar, dvs. att programmen sänds under en tid då ordinarie TV-sändningar inte pågår. Mottagama skulle då spela in med hjälp tidsinställda programmen av videobandspelare. Numera är emellertid även oannonserad distribution möjlig. Moderna videobandspelare kan nämligen fjärrstyras från avsändaren. SDR tar på nytt upp denna fråga i talboks- och punktskriftsbibliotekets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 199394-199596. Jag har också i uppgift att företa en översyn den radiorättsliga lagav stiftningen i dess helhet. Av detta följer att bl.a. radiotidningslagen bör ses över. Det bör lämpligen ske i samband med att frågan om sändningar för hörselskadade behandlas. Hörselskadade och synskadade bör nämligen, om möjligt, ha samma möjligheter att utnyttja ljudradiooch TV-mediema för sändningar särskilt anpassade för dem. Sändningar av program för synskadade är att anse som sändningar av program till allmänheten. Detta konstaterades i samband med tillkomsten av radiotidningslagen prop. 19808 1 166 : s. 6. Jag har inte föreslagit några förändringar såvitt avser innebörden uttrycket allmänheten

av se avsnitt 11.3.

Sändningar avsedda för syn- och hörselskadade får därmed anses riktade till allmänheten. De ingår därmed i den nya lagens tillämpningsområde.

Sändningar för synskadade

Jag har i avsnitt 6.10 redogjort för innehållet i radiotidningslagen tillkom som år 1981. Radiolagen tillät då, bortsett från närradiosändningar och vidaresändningar över centralantenner, endast att de programforetag regeringen som bestämde sände radioprogram till allmänheten. De enda företag som hade

SOU 1994: 105

medgivande de dåvarande fyra prograrnbolagen i Sveriges Radiosådant var

koncernen. Som jag påpekat inledningsvis är huvudregeln Situationen är nu en annan. skall råda etableringsfrihet. Det innebär att radiotidningar, numera att det får sändas i kabelnät utan tillstånd. Frågan är då liksom alla andra program, särskilt tillstånd för att sända radiotidningar eller om det finns skäl att kräva för synskadade i radiosändning frekvens under andra liknande sändningar min mening finns det inte något sådant skäl, under förutsätt- 1 GHz. Enligt sänds över sändare under huvuddelen av tiden ning att programmen en som sänder med stöd tillstånd enligt radio- och TVanvänds av någon som av Intresset reglera frekvensanvändningen är då tillgodosett genom att lagen. att huvudsakligen använder sändaren har tillstånd för detta. den som självfallet vikt att den verksamhet som för närvarande äger rum Det är av radiotidningslagen kan fortgå. Av avtalet mellan staten och inom ramen för och utföra sina sändningar så att utrymme för SR framgår att SR skall planera så behövs, kan i samma tidsmässiga omradiotidningsverksamhet, om ges under verksamhetsåret 1992. fattning som sändningarnas fortbestånd bör regeringen få förena ett I syfte att garantera villkor skyldighet att bereda utrymme för dessa sändningstillstånd med om

sändningar se avsnitt 13.4.

typer av den nuvarande lokalradiolagen möjligt att upplåta tid för bl.a. Det är enligt radiotidningar. Tillstånd att sända lokalradio får visserligen sändningar av inte till någon ut en dagstidning. enligt 7 § lokalradiolagen ges t.ex. som ger inte tillståndshavaren att upplåta tid till ett dagstidnings- Detta hindrar dock ifrågavarande slag. Jag att detta även i fortföretag för sändningar av anser möjligt. Någon ändring föreslås alltså inte. sättningen bör vara för närvarande är lagligen möjligt att utnyttja Det kan diskuteras om det för radiotidningsändamål. Enligt 6 a § andra stycket närnärradiosändare nämligen inte närradiosändare användas för andra slag av radiolagen får allmänheten. Bestämmelsen trädde i kraft samtidigt med den sändningar till och motiverades också huvudsakligen utifrån syftet att nya lokalradiolagen få inskränka möjligheten att sända närradio prop. lokalradion inte borde 33. Det är mot denna bakgrund osäkert om bestämmelsen 199293:70 s.

även omfattar radiotidningar. föreslå några större förändringar avseende närradio- Jag kommer inte att således även i fortsättningen vara en åsiktssändningarna. Närradion bör sammanslutningar i närradiolagen skall få radio. Endast sådana som anges Sammanslutningama fyller emellertid normalt inte upp den sända närradio. står till deras förfogande. Under natten, då det är mest sändningstid som radiotidningar, sänds närradioprogram endast sporadiskt. aktuellt att sända sändningar radiotidningar bör uppmuntras ytterligare. Detta Jag anser att av bestämmelse i den lagen möjliggör sändningar av bör ske genom en nya som

Tillstånd och registrering

radiotidningar i närradion. Däremot bör inte närradion användas för andra sändningar, t.ex. sändningar lokalradio. Risken för missbruk av är relativt liten med hänsyn till sändningarnas karaktär och till att de endast bör få

förekomma under högst tre timmar per dygn enligt vad som framgår av den fortsatta motiveringen. Det bör anmärkas att den som vill sända radiotidning i

närradion bör ansöka om sändningstid hos Radio- och TV-verket, normalt i samband med att det årliga sändningsschemat fastställs. Eftersom schemaarbetet till stor del sker inom närradioföreningen bör önskemålen orten om tillståndsfri sändningstid för radiotidningar anmälas redan i detta skede. Jag tror inte att radiotidningsverksamheten kommer att påverkas negativt av att avreglering sker. Tvärtom uppmuntras sådan verksamhet genom att den föreslagna lagen möjliggör att såväl sändare används som av public serviceradion och lokalradion som av närradion används för sådana ändamål. Regeringen kan t.o.m. enligt den lag jag föreslår förena nya nu sändningstillståndet med ett villkor att bereda plats för sådana om sändningar. I detta sammanhang kan vidare nämnas att radiotidningsverksamhetens bestånd också torde garanteras genom den omfattande årliga statliga stödverksamhet på över 100 miljoner kronor sker inom för förordningen som ramen 1988:582 om statligt stöd till radio- och kassettidningar föreskrifterna samt KRFS 1988: 15 om statlig ersättning for utgivning vissa av taltidningar. Etableringsfrihet bör alltså i princip gälla när sändningen sker över radiosändare som annars används någonsom sänder tillstånd. av med Den som vill sända program för synskadade får då träffa erforderliga avtal. Detta innefattar även förhandlingar eller eventuella avtal med upphovs-

rättsliga organisationer. Så är för övrigt redan fallet se

nu prop. 198788: 145 s. 31 f.. Syftet med sändningarna är främst att bereda de synskadade samma möjligheter som de seende att ta del dagstidningarnas av nyheter redan morgonen. Att även andra funktionshindrade kan dra nytta av sändningarna är naturligtvis inte någon nackdel. Den som inte har detta eller ett liknande syfte med sändningen bör inte heller ha rätt att sända utan tillstånd. Jag anser därför att sändningsrätten måste begränsas i två avseenden; sändningarna bör vara särskilt anpassade för synskadade och bör äga under högst rum tre timmar per dygn.

Som särskilt anpassade sändningar bör anses främst sändningar sådana av radiotidningar som nu äger inom för radiotidningslagen. rum ramen Enbart

det faktum

att sändningen sker i ljudradion innebär således inte att sändningen är särskilt anpassad för synskadade. Timangivelsen motsvarar i princip den tid som för närvarande används för dessa typer av sändningar. Radiotidningarna sänds och spelas huvudsakligen in på natten. För närvarande före-

kommer det nästan uteslutande att 90 minuters band används vid inspel-

SOU 1994: 105

emellertid tekniskt möjligt att inspelning sker 110 minuters ningen. Det är

band. andra stycket TF följer att TF gäller även när ägaren till en Av l kap. 7 § skrift sprider eller låter sprida skriften i form av t.ex. ett radioperiodisk nämligen jämställa med bilaga till en tryckt program. Sådana program är att en utsträckning den återger innehållet i skriften oförändrat samt anger skrift i den Detta betyder bl.a. att ansvaret för innehållet hur innehållet har disponerats. tryckta forlagan. Någon särskild utgivare för radiofaller utgivaren för den Därmed hålls också rätten att beprogrammet behöver således inte utses. publiceras samlad hos utgivaren för den periodiska stämma över vad som avseende gäller dock ett avsteg från TF:s skriften 5 kap. 3 § TF. I ett etableringsfriheten. Distribution periodiska skrifters principer. Det gäller av sändningar kan inte ske helt fritt varför TF hänvisar innehåll genom trådlösa till bestämmelserna i 3 kap. YGL.

Sändningar för hörselskadade.

med SVT respektive UR skall företagen ta särskild hänsyn Enligt statens avtal funktionshindrade. I fråga program om och för funktill olika grupper av om får företagen fördela ansvaret för olika slags insatser. tionshindrade direktiv skrevs har de hörselskadade fått ett utökat utrymme Sedan mina SVT:s och UR:s sändningstid. SVT och UR har ett ominom ramen för Sveriges Dövas Riksförbund SDR för bl.a. visning fattande samarbete med SDR:s egenproducerade program. av produktion videoprograrn för döva på SDR erhåller statsbidrag för av Bidragsförmedlande myndighet är Talboks- och punktskriftsteckenspråk. budgetåret 199495 är anslaget 17,5 miljoner kronor. biblioteket. För

utbudet sändningar för hörselskadade se avsnitt 3.5

Trots det utökade av sändningar får vara i princip lika stort som anser jag att behovet av egna anses direktiv skrevs. Denna funktionshindrade tycks det var när mina grupp av också utnyttja TV-mediet i högre grad än andra grupper. skulle kunna möjliga, också kostnads- Distributionssätt som vara men krävande, är sändningar via satellit och kabel. liksom SDR, att hörselskadade om möjligt bör ha Jag anser emellertid, utnyttja ljudradio- och TV-mediema möjligheter som synskadade att samma anpassade for dem. Samma lösning som den jag nyss för sändningar särskilt för synskadade bör därför gälla även för föreslagit i fråga om sändningar särskilt avsedda för hörselskadade. Därmed avses i sändningar av program teckenspråk. Enbart den omständigheten att sändförsta hand program innebär inte de kan särskilt anpassade för denna ningarna är textade att anses

grupp-

Tillstånd och registrering

12.4 Ansvaret för

sändningarna

Bedömning: Den sänder med stöd tillstånd som av eller som bedriver tillståndsbefriad sändningsverksamhet bär ansvaret för att radio- och TV-lagen följs. Detta överensstämmer i princip med vad som nu gäller. Något direkt uttryck i lagen får principen inte.

I motiven till lokalradiolagen ingenting bör anges att hindra att en tillståndshavare låter någon annan sända under del sändningstiden en av men att tillståndshavaren i sådana fall bör behålla ansvaret för att utgivare utses och för att de regler i som övrigt gäller för verksamheten följs prop. 199293:70 s. 14, jfr numera 3 kap. 6 § lagen 1991:1559 med föreskrifter a på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens onrråden. Jag ansluter mig i princip till denna ståndpunkt. Jag har emellertid i tidigare avsnitt föreslagit att tillstånd inte skall krävas för vissa sändningar som sker från radiosändare används någon som annars av som har tillstånd enligt lagen. Detta föranleder att vissa överväganden görs, först vad avser det radiorättsliga ansvaret. Den som har sändningstillstånd skall i princip också ansvara för att de villkor eller bestämmelser som gäller för verksamheten följs, han oavsett om faktiskt bedriver sändningsverksamheten eller inte. Vid icke tillståndspliktig verksamhet bör ansvaret i stället ligga hos den som faktiskt bedriver verksamheten. Detta överensstämmer med vad som nu gäller. Frågan kabelom operatörers och satellitentreprenörers ansvarighet kommer att behandlas senare. Frågan är hur saken ställer sig den har tillstånd om som enligt radiolagen SVT, SR, UR och TV4 eller enligt lokalradiolagen upplåter tid till annan för tillståndsbefriade sändningar. Vem skall då bära ansvaret- tillståndshavaren eller den som bedriver de tillståndsfria sändningarna Rimligtvis bör den som bedriver den tillståndsfria verksamheten ansvara för att de bestämmelser som gäller för dennes verksamhet följs. Den som sänder sökbar text-TV eller sändningar särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade bör däremot inte ansvara för att de villkor eller bestämmelser som gäller särskilt för upplåtaren, dvs. tillståndshavaren, följs. Jag har föreslagit att sändningar t.ex. tillståndsbefriade av radiotidningar även skall få äga rum i närradion. I till vad motsats som är fallet enligt lokalradiolagen får någon upplåtelse av sändningstid här inte ske. Den som vill sända en radiotidning i närradion skall i stället vända sig till Radio- och TVverket med en ansökan sändningstid. Det finns alltså inte någon om annan än den sändande som kan ansvara för sändningen. Den erhållit som sändningstid i närradion bör även ansvara för sändningarna under denna tid. Detta ansvar

9 14-09 79

SOU 1994: 105

bli särskilt betungande. Beslutet om sändningstid torde i praktiken inte inte bestämmelserna närradio blir tillämpliga. Endast innebär nämligen att om talas i 4 § närradiolagen föreslås få sända sådana juridiska personer varom

närradio se avsnitt 12.7.

kabelsändningama gäller följande. Det lokala kabelsändarföretag som För Kabelnämnden och därefter fått förmånen att dispoblivit förordnat av som § 2 och 7 § kabellagen bör också ansvara för att de nera en kanal se 6 förpliktelserna följs. Det lokala kabelsändarföretaget skall t.ex. tillhörande

inte innehåller någon reklam se 9 § andra stycket

ansvara för att programmen kvarstår även kabelsändarföretaget upplåter tid kabellagen. Detta ansvar om

till annan. fullständighetens skull bör sägas att tillståndsfri verksamhet som För en består hyra sändningsmöjligheter till allmänheten, så att den som t.ex. i att ut timmes sändningstid i ett kabelnät, antagönskar det får disponera t.ex. en inte skulle innebära att den svarar för uthyrningen sätter samman ligen som skulle det den hyr sändningstiden som blir programmen. I stället vara som exakta gränsdragningen får avgöras vid rättstillämpningen. ansvarig. Den fördelningen det radiorättsliga ansvaret jag här beskrivit Den princip för av i lagen får konsekvens av det system får inte något uttryck utan ses som en överensstämmer principerna med vad som föreslås gälla. I stort sett som enligt min mening redan gäller. den bär det radiorättsliga ansvaret inte nödvän- Det bör noteras att som ytterst bär det yttrandefrihetsrättsliga digtvis behöver vara densamme som såsom ansvarig för att utgivare utses. ansvaret § andra stycket YGL skall utgivare utses av den som Enligt 4 kap. l sändningsverksamheten, dvs. den ligger bakom själva probedriver som 199091:64 122 f.. Vanligtvis vållar detta inte några grammet prop. s. med stöd tillstånd eller bedriver kabel- eller problem. Den som sänder av som satellitsändningsverksamhet skall också utse utgivare för denna verksamhet

[1991:l559] med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

se 3 kap. lagen

områden utgivare radioprogram m.m..

och yttrandefrihetsgrundlagens om av

uppstå denne upplåter sändningstid till annan. Av den Problem kan om framgår det lokala kabelsändarföretag som fått en anförda propositionen att upplåten sig skall utse utgivare for verksamheten. kanal avgörandet bär det yttrandefrihetsrätts- En viktig ledtråd för om vem som vad anfördes i propositionen med förslag till liga ansvaret skulle, enligt som det i vanlig lag föreskrivs skylyttrandefrihetsgrundlag, kunna ges genom att sändningsverksamheten att anmäla sig för dighet för den som skall bedriva hos myndighet a. s. 123. Jag föreslår i nästa avsnitt att registrering en prop. Även andra tolkningsdata är emellertid möjliga. sådan skyldighet införs. en eventuella upplåtelseavtal. Sådana omständig- Viss ledning kan t.ex. sökas i juridiska programkontrollen är belägen och heter den tekniska och som var

Tillstånd och registrering

var den dagliga ledningen utövas kan också till hjälp

vara se prop.

199293:75 s. 46.

12.5 Anmälningsplikt

Förslag: Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd eller som är satellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Verket får upprätta ett ADBregister för bl.a. sådana uppgifter.

Som framgår det närmast föregående avsnittet av är det i princip inte några problem att avgöra vem som bär det radiorättsliga och det yttrandeftihetsrättsliga ansvaret för sändningar för vilka det krävs tillstånd. Det är nämligen normalt den som innehar tillståndet. Problem uppstår först denne upplåter om sändningstid till någon inte har tillstånd eller verksamheten som om är helt tillståndsbefriad. Med tanke på den mångfald ljudradio- och TV-kanaler som nu finns är det en praktiskt taget omöjlig uppgift att avgöra vem som skall bära ansvaret för sändningarna utan att någon form av registrering sker. I satellitlagen finns det bestämmelse satellitprogramföretag en om att och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet satellitentreprenör skall anmäla sig for registrering innan verksamheten påbörjas 6 §. Någon motsvarande bestämmelse finns emellertid inte för annan sändningsverksamhet. Jag föreslår att den bedriver sändningsverksamhet som genom tråd, över satellit eller annars med hjälp radio frekvens över 1 GHz av skall anmäla sig för registrering. Detsamma föreslås gälla den bedriver som annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet såsom sändningar av sökbar text-TV och sändningar som är särskilt anpassade för eller hörselskadade

syn- se avsnitt

12.3. Även satellitentreprenörer bör vara skyldig att anmäla sig för registrering i överensstämmelse med vad som nu gäller. Av satellitlagen framgår även att Kabelnämnden skall upprätta ett register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling och får innehålla endast sådana uppgifter de anmälningsskyldiga lämnat enligt lagen 5 §. För att underlätta tillsynen bör en motsvarande bestämmelse omfattar samtliga anmälningsskyldiga som införas här. Då registret kan innehålla känsliga uppgifter bör det även i fortsättningen ha stöd i lag jfr prop. 1993942217 27. I likhet med vad s. som är fallet enligt satellitlagen bör det även i den nya lagen anges vad anmälan skall innehålla och vad registret får innehålla 6 §.

SOU 1994: 105

12.6 Vem meddelar tillstånd

Rikstäckande sändningar och sändningar till utlandet

Förslag: Regeringen meddelar tillstånd att sända TV-program samt sådana ljudradioprogram sänds i hela landet eller till utlandet. som

redan påpekat är det tekniska skäl i princip omöjligt att Som jag av föreskriva etableringsfrihet för sändningar utnyttjar de attraktiva frekvensom serna under l GHz. TV-sändningama och de ljudradiosändningar riktar sig till hela landet som till utlandet sker med stöd regeringens tillstånd enligt 5 § radioeller nu av och l § lagen rundradiosändning finländska televisionsprogram. lagen om av har för närvarande sådana tillstånd. De är Sveriges Fem juridiska personer AB SVT, Sveriges Radio AB SR, Sveriges Utbildningsradio Television AB UR, TV4 AB TV4, och Sverigefrnska Riksförbundet. De närmare

villkoren för verksamheten framgår angivna lagar och, med stöd av hän-

av visning i dessa, i avtal och regeringsbeslut. pågår låta danska TV 2 få tillstånd att sända sina Diskussioner om att till Danmark från sändare i Sverige. Regeringen får medge undantag program huvuddelen radiolagens bestämmelser för utländska sändningar under från av uppfyller de villkor anges i 23 § radioförutsättning av att programmen som lagen. i kapitlet public service-verksamheten redogjort för framväxten Jag har om tillstånds- och avtalskonstruktion. Den begränsade frekvenstillav denna mediets genomslagskraft kan sägas ha medfört att det gången samt stora önskan hos att låta verksamheten handhas av ett eller flera funnits en staten allmänhetens tjänst. Det centrala i begreppet allmänhetens tjänst eller bolag i service och är fortfarande, kravet opartiskhet och saklighet. public var, begränsade frekvenstillgången kan endast ett fåtal till- På grund av den meddelas. Varje enskilt tillståndsärende får stor betydelse för ståndsbeslut Även allmänheten i andra länder kan påverkas av allmänheten i Sverige. utgång. Tillstånden har bl.a. därför förenats med ett antal, tillståndsbeslutets eller mindre individuella, villkor. mer tänkbara myndigheten att göra sådana överväganden som det Den enda regeringen. Regeringen har därför i mitt förslag i hittills varit fråga om är överensstämmelse med gällande rätt angetts som tillståndsmyndighet. nu mycket möjligt att den tekniska utvecklingen väsentligen kommer att Det är ordningen. Exempelvis kan övergången till digital förändra den nu gällande medföra finns för långt fler kanaler än vad som nu är teknik att utrymme berättigade i regeringen enda tänkbar tillståndsmynfallet. Det att ange som

Tillstånd och registrering

dighet kan då ifrågasättas. I stället skulle man kunna tänka sig regeringen att gavs möjlighet att delegera sin beslutanderätt till annan myndighet. Som jag inledningsvis påpekat bör den nya radio- och TV-lagen utformas så tekniskt och massmediepolitiskt neutralt möjligt. som Det är emellertid omöjligt att förutse vilken teknik kommer som att införas, vilken effekt denna får samt när detta kommer att ske. Denna utveckling är nämligen i sin tur beroende bl.a. av massmediepolitiska överväganden av statsmakterna i såväl Sverige i andra länder. som Jag föreslår därför att endast regeringen skall ges möjlighet att meddela sådana tillstånd är fråga. varom nu

Närradio och lokalradio

Förslag: Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio och lokalradio.

Tillstånd som inte meddelas regeringen av meddelas för närvarande av Närradionänmden enligt närradiolagen, Styrelsen för lokalradiotillstånd enligt lokalradiolagen och Taltidningsnämnden enligt lagen om radiotidningar. De två förstnämnda nämndemas tillståndsuppgifter skall övertas av en ny myndighet, benämnd Radio- och TV-verket. Den myndighetsorganisationen nya skall träda i kraft den l juli 1994 prop. 199394: 160, bet. 199394:KU37,

rskr. 1993942276.

Jag har föreslagit att det inte längre skall krävas tillstånd för vissa sändningar som är särskilt avsedda för synskadade. Taltidningsnämnden skall således inte längre meddela några sådana tillstånd.

Jag föreslår att tillstånd inte meddelas som av regeringen, dvs. tillstånd att sända närradio och lokalradio, skall meddelas av Radio- och TV-verket.

Vidaresändningar

Förslag: Regeringen meddelar tillstånd som endast innebär rätt att vidaresända program samtidigt sänds eller som kort tid dessförinnan sänts av någon Regeringen får annan. ange i tillståndsbeslutet att bestämmelserna om sändningarnas innehåll och reklam m.m. inte skall tillämpas.

SOU 1994: 105

föreskriva endast vidaresändningar får förekomma Om möjlighet att att i 23 § radiolagen och i lagen rundradiosändning av finns bestämmelser om finländska televisionsprogram. förstnämnda lagrum regeringen möjlighet att besluta att 6-18 §§ Enligt ges programinnehåll inte skall tillämpas om en sändning radiolagen, om m.m., i stat, sänds från en viss angiven huvudsakligen skall tas emot en annan landet helt överensstämmer med en samtidig laglig rundsändare här i samt radiosändning i den andra staten. finländska televisionsprogram gäller endast vidare- Ett tillstånd att sända ut samtidigt sänds eller kort tid desssändning av televisionsprogram som Finland med stöd tillstånd från Finlands regering. Av förinnan har sänts i av 6-18 §§ radiolagen inte gäller för sändningarna samt lagen framgår vidare att sändningstillstånd får förenas med särskilda villkor om vilka radioatt ett får användas, sändningens räckvidd, programverksamhetens sändare som eller föreskrifter kommersiell reklam. Villomfattning och förbud mot om framgår regeringsbeslut Ku934121Me. I dessa villkor anges koren av skall användas, att sändningen skall ske i en kanal bl.a. vilken sändare som vad skall iakttas beträffande reklamen. samt som nyligen beslutat ändring i 23 § radiolagen SFS Riksdagen har om fortsatt giltighet lagen rundradiosändning av 1992:1428 samt om av om fram till utgången år 1995 SFS 1994:368. finländska televisionsprograrn av anledning ompröva det sakliga innehållet i dessa Det saknas därför att föreslår därför att de sammanförs till en bestämmelse av bestämmelser. Jag får meddela tillstånd till vidaresändningar samt därvid, innehåll att regeringen medge undantag från bestämmelserna om sändi tillståndsbeslutet, även innehåll och reklam Det framgår av kap. 13 att regeringen ningamas m.m. få förena sådana sändningstillstånd med villkor om även i fortsättningen bör sändare, antal kanaler och reklam. t.ex.

Tillfälliga sändningar

Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända program Förslag: begränsad tid högst två veckor. Verket får förena under en om med vissa villkor samt besluta att bestämmelserna om tillståndet skall tillämpas sändningar sker med

prograrninnehåll m.m. inte som

stöd ett sådant tillstånd. av

radiorättsliga regleringen innehåller inte några särskilda Den nu gällande sändningar sker under begränsad tidsperiod. Som bestämmelser om som en sändningar kan nämnas lägerradio i ett visst begränsat exempel sådana bevakning idrottstävling äger rum i flera kommuner. område eller av en som

Tillstånd och registrering

Ansökningar om att bedriva sådana sändningar har kommit in till bl.a. regeringen.

Jag anser att det i fortsättningen bör möjligt vara att bevilja sådana ansökningar. Radio- och TV-verket bör meddela tillstånd att sända program under en begränsad tid högst två veckor. Sådana om sändningar bör varken anses som närradio eller lokalradio och de bestämmelser som särskilt gäller för den typen verksamhet bör således av inte gälla här. Dessa typer av sändningar torde vara av begränsad betydelse. Verket bör därför få besluta att de övriga bestämmelserna om sändningarnas innehåll och reklam m.m. inte skall gälla. Verket bör vidare få förena tillståndet med sådana villkor som anges i avsnittet om tillståndsvillkor. I praktiken torde det sällan komma i fråga att förena tillståndet med andra villkor än eventuellt att en viss sändare skall användas.

Synnerliga skäl

Förslag: Regeringen meddelar tillstånd om det finns synnerliga skäl.

Det finns vissa fall när tillstånd enligt gällande rätt varken kan meddelas av regeringen eller av Radio- och TV-verket eller när tillstånd visserligen kan meddelas men man redan förhand vet att sökanden inte kommer att kunna följa de bestämmelser som gäller för verksamheten.

Det sistnämnda fallet har nyligen aktualiserats med anledning av ett planerat samarbete mellan närradiostationema i Gäddede och Lierne. Lierne ligger på den norska sidan av gränsen cirka 4 km från Gäddede. Närradionämnden uttalade att detta samarbete inte var möjligt med hänsyn till närradiolagens bestämmelse om att sammanslutnings programutbud en inte annat än i begränsad omfattning får innehålla material som inte har framställts för den egna verksamheten 11 § första stycket närradiolagen. Jag anser att regeringen i vissa undantagsfall bör ha möjlighet att ge tillstånd för verksamhet inte skulle möjlig som annars vara att bedriva. Det skall dock finnas synnerliga skäl för att ett sådant tillstånd skall meddelas. Den

som inte fått lokalradiotillstånd grund han inte lämnat av att ett tillräckligt högt bud vid auktionsförfarandet skall t.ex. inte kunna räkna med att i stället erhålla tillstånd av regeringen med stöd den av nu föreslagna bestämmelsen. Sändningar som sker med stöd denna bestämmelse av är varken närradio eller lokalradio. De bestämmelserna som gäller för när- och lokalradion gäller således inte för nu ifrågavarande verksamhet. Däremot kan regeringen förena sändningstillståndet med sådana villkor framgår kap. 13. som av

SOU 1994: 105

12.7 Vem kan få tillstånd

Förslag: Ingen får än ett tillstånd av regeringen eller mer än ett mer lokalradiotillstånd. De behörighetsbestämmelser gäller för när- och som lokalradion gäller även framöver.

några bestämmelser i radiolagen som kan få Den finns inte om vem Sådana bestämmelser finns däremot i bl.a. närradiolagen och lokaltillstånd. särskilt intresse i detta sammanhang är bestämmelsen i 5 § radiolagen. Av bestämmelsen framgår att ingen kan, vare sig direkt eller lokalradiolagen. Av i vilket han grund aktie- eller andelsinnehav eller avtal genom företag av bestämmande inflytande, än ett lokalradiotillstånd. Av ensam har ett mer framgår syftet är att öka antalet självständiga motiven till bestämmelsen att utveckling mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeröster samtidigt som en

bör motverkas se 199293: 70 s. 15 f..

företag prop. skäl för att införa sådan bestämmelse i Vad som då anfördes som en gäller enligt min mening i än högre grad för sådana public lokalradiolagen i dag bedrivs SVT, SR, UR och TV4. Enligt vad service-sändningar som av utredningen Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar som följer av endast två ytterligare sändarnät för TV upprättas i SOU 1994:34 kan det är största vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som Sverige. Jag anser att av förvärvas och tillståndsinnehavare. Detta skulle kan ges inte kan av en samma yttrandefriheten och åsiktsbildningen i etern beskars samtigt som innebära att mediet ökade. Jag föreslår därför att en bestämmelse risken för missbruk av finns i lokalradiolagen införs här. Den tillståndshavare motsvarande den som tillstånd kan få det tillståndet återkallat förvärvar ytterligare ett senare som följande avsnitt 18.9. Även detta motsvarar vad enligt vad som föreslås i det lokalradiolagen. Detta förslag och bestämmelsen i som nu gäller enligt väl i linje med de diskussioner som förs i Sverige lokalradiolagen torde ligga

EG mediekoncentration se grönbok om mediekoncentra-

och inom bl.a. om tion, COM[92] 480, antagen den 23 december 1992. lokalradiolagen kan inte staten, landsting, kommun eller den som Enligt regeringen få lokalradiotillstånd 6 §. Vidare får inte har fått tillstånd av lokalradiotillstånd till någon ut dagstidning eller till den som ges som ger en inflytande i företag ut dagstidning eller till har ett bestämmande ett som ger en de nämnda har ett bestämmande inflytande 7 §. företag i vilket någon av Pressutredningen -94 har fått tilläggsdirektiv Dir. 1994:33 att överväga åtgärder för motverka sådan ägarkoncentration inom massbehovet av att en skadlig från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt medierna som är förslag till hur åtgärderna skall utformas. Av direksamt att eventuellt lämna

Tillstånd och registrering

tiven framgår bl.a. att lokalradiorefonnen måste utvärderas. Jag föreslår därför inte några ändringar såvitt nämnda bestämmelser för lokalradion. avser nu Enligt närradiolagen får inte tillstånd till den har lokalradioges som ett tillstånd 3 § första stycket. Om innehavaren av ett tillstånd även får ett lokalradiotillstånd upphör närradiotillståndet omedelbart att gälla 3 § andra stycket. Vidare kan endast vissa lokala ideella föreningar församlingar samt inom svenska kyrkan, kårföreningar och närradioföreningar få tillstånd att sända närradio 4 §. Syftet bakom dessa bestämmelser är att närradion skall vara en föreningsradio ideell grund. Detta betonades regeringen i av senast samband med lokalradioreforrnen prop. l99293:70 31 ff.. Jag kommer s. därför inte heller vad gäller närradion att föreslå några förändringar mot vad som nu gäller.

12.8 Tillstånd meddelas

som av regeringen

Tillståndets innebörd

Förslag: Ett tillstånd regeringen meddelar innebär sända som rätt att TV-prograrn eller att i hela landet eller till utlandet sända ljudradioprogram. Tillståndet innebär även rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet.

Det finns inte några bestämmelser om vilken innebörd regeringens tillstånd har. Några sådana har inte ansetts nödvändiga eftersom tillståndet för närvarande endast anger de yttre för vad tillståndshavaren får ramarna göra. Eventuella skyldigheter eller åligganden med anledning tillståndet måste av alltid ha stöd i lag. Jag anser att utgångspunkten bör att det själva tillståndet skall vara av framgå, direkt eller indirekt, vad programföretaget får göra. Om inte något annat sägs i själva tillståndet bör detta innefatta rätten att själv sända ljudradiooch TV-program. Regeringens tillstånd bör vidare - om inte annat anges innefatta rätten att sända över valfritt sändningsområde någon tidsutan begränsning med utnyttjande av valfri sändningsteknik. Hittills har den ordningen gällt att regeringen gett ett företag rätt själv att sända program under dygnets samtliga timmar. Motsvarande gäller för lokalradion prop. 199293:70 14-15 medan tanken med närradion är s. att tillståndstiden skall delas mellan mängd olika sammanslutningar. Jag en anser inte att denna ordning självklart skall den enda tänkbara för de sändvara ningar regeringen lämnar tillstånd till. Föreligger t.ex. ett behov från en sökande att endast sända dagtid medan endast önskar program en annan

SOU 1994: 105

nattetid skall regeringen också ha möjlighet att förena dessa sända program önskemål genom att ge dem ett tillstånd vardera. inte något i den nuvarande radiolagen vad tillståndet omfattar Det sägs om samtidigt sända flera i varje område, dvs. hur vad gäller rätten att program många kanaler tillståndshavaren får sända I närradiolagen är huvudregeln någon samtidig sändning inte får förekomma 6 § medan detta är underatt förstått i lokalradiolagen 5 §. Statens avtal med SVT och SR samt regeringsbeslutet tillstånd till rundradiosändning av finländska televisionsom innehåller villkor antalet kanaler. För att undvika tveksamheter program om bör det uttryckligen framgå lagen att tillståndet skall innehålla uppgift om av hur många samtidiga som får förekomma i varje område. Antalet program användbara sändningsfrekvenser i ett område sätter en gräns för hur många samtidigt kan sändas ut i området. En begränsning av det antal program som ett visst programföretag får sända ut kan därför vara nödvändig program som också andra programföretag skall kunna sända i området. Jag har här för att undvikit ordet kanal med hänsyn till de deñnitionssvårigheter som detta ord är förenat med. Att regeringen också får ställa krav att ett visst minsta antal skall sändas samtidigt framgår avsnittet om tillståndsvillkor program av 13.3.

Förbud mot kryptering

Förslag: sändningarna får inte utformade sådant sätt att de vara endast kan emot begränsad del allmänheten i sändningsomtas av en av rådet.

Sådana sändningar ljudradio och television som för närvarande sker av med stöd regeringens tillstånd kan i princip tas emot av alla som har en av radio- eller TV-apparat. Sändningama är inte krypterade eller på annat sätt tillgängliga endast för den del befolkningen som betalar TV-avgift. I stället av skall den innehar TV-mottagare betala en avgift till Radiotjänst i som en Kiruna AB enligt lagen 1989:41 om TV-avgift. Det finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot att genom kryptering eller sådan åtgärd göra så att sändningar som sker med stöd annan regeringens tillstånd endast blir tillgängliga för en begränsad del av av allmänheten, de erlägger avgift. Att något sådant inte får göras t.ex. som torde emellertid ha varit underförstått med hänsyn till sändningarnas public

service-karaktär. Det ligger utanför mitt uppdrag att göra några massmediepolitiska överväganden och föreslå ändringar i den nuvarande ordningen med anledning av dem. Som följd vad måste anses gälla redan nu bör därför ett en av som 262

Tillstånd och registrering

förbud mot kryptering framgå uttrycklig bestämmelse i lagen såvitt genom en avser sändningar som sker med stöd tillstånd från regeringen. av Förbudet bör inte omfatta kryptering sker för att t.ex. upphovssom av rättsliga skäl begränsa möjligheten att ta emot sändningarna utanför Sverige. SVT:s sändarnät används ibland för krypterade sändningar privata av avsändare, t.ex. konferensprogram inom företag. Sådana sändningar torde inte omfattas av lagens föreslagna tillämpningsområde eftersom de inte är riktade till allmänheten. Sådana sändningar kan därför även i fortsättningen få krypteras. Det kan tänkas att det i framtiden kommer att finnas stor mängd public en service-kanaler eller också kanske inga alls. Jag vill därför redan påpeka nu att det i en annan teknisk och massmediepolitisk verklighet än den som nu gäller kan finnas anledning att ompröva förbudet mot kryptering.

Tillståndstid

Förslag: Tillståndet gäller i år. Regeringen får förlänga tillståndet sex med fyra år gången. Tillståndet förlängs oförändrade villkor under ytterligare fyra år om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren. Detta gäller dock inte för tillstånd som meddelats på grund att av synnerliga skäl förelegat. Sådana tillstånd gäller för viss tid.

Av 5 § andra stycket radiolagen framgår att tillstånd för viss tid. ges Samtliga avtal innehåller bestämmelser om tillståndstid samt uppsägning och förlängning av tillstånd. Nuvarande avtal med SVT, SR och UR trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller t.o.m. den 31 december 1996. Uppsägning av dessa avtal skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning förlängs avtalet med två år gången. Avtalet med TV4 började att gälla den 7 november 1991 och skall gälla till utgången av februari 1998. Uppsägning av detta avtal skall ske senast två år före avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning förlängs avtalet med tre gången. Lagrådet har riktat kritik mot avtalskonstruktionen i sig prop. 199091:l49 s. 322 ff.. Jag har beaktat Lagrådets kritik så till vida att samtliga bestämmelser av yttrandefrihetsbegränsande natur föreslås i anges lag se avsnitt 13.1. Bestämmelser den exakta tillståndstiden om samt om förutsättningarna för förlängning och uppsägning tillståndet bör därför av framgå av den lagen. nya

SOU 1994: 105

Bestämmelsen bör utformas efter mönster av motsvarande bestämmelse i TV4-avtalet. Det kan ta tid innan verksamheten kan sätta i gång allvar. Det är därför rimligt att den inte tidigare haft tillstånd får ett tillstånd som som löper under längre tid än den som tidigare haft ett sådant. Jag föreslår därför tillståndet gäller i och att detta får förlängas med fyra år gången. att sex Avtalen innehåller också vissa bestämmelser om förhandlingar om tillståndsvillkor. Jag inte att någon motsvarande bestämmelse skall införas anser i lagen. Jag förutsätter att sådana förhandlingar ändå sker vid behov. TV4-avtalet innehåller vidare en bestämmelse om att TV4 får säga upp avtalet till omedelbart upphörande om de grundläggande förutsättningar som för bolagets del antecknats i inledningen till detta i väsentlig mån förändrats. Någon bestämmelse uppsägning från tillståndshavarens sida behövs om enligt min mening inte i lagen. Önskar tillståndshavaren upphöra med sina sändningar kan så ske utan att uppsägning dessförinnan skett. Regeringen bör kunna avstå från att förlänga tillståndet eller förlänga detta men förändrade villkor. Det bör dock framgå av lagen att regeringen måste ha förvamat tillståndshavaren detta senast två år före tillståndstidens utgång. om Har så inte skett är tillståndet förlängt oförändrade villkor, dock under tillståndshavaren önskar det. Tillståndshavaren får därigenom förutsättning att i vart fall två år sig att avveckla eller förändra verksamheten. Vad föreslagits mindre väl in sådana tillstånd som som nu passar regeringen meddelat grund att synnerliga skäl förelegat. Sådana sändav ningar liknar närmast närradio och lokalradio. Jag föreslår därför att det anges i lagen att sådana tillstånd skall ges for viss tid.

Grunderna för tillståndsprövningen

Bedömning: Grunderna för regeringens tillståndsprövning behöver Någon ändring i 3 kap. 2 § YGL behöver inte heller inte anges i lagen. ske.

Grunderna för regeringens tillståndsprövning framgår inte av radiolagen eller lagen rundradiosändning av finländska televisionsprogram. av om Grunderna för andra myndigheters tillståndsprövning framgår däremot av den radiorättsliga lagstiftningen. Bestämmelser sådant innehåll finns i av närradiolagen, lokalradiolagen, radiotidningslagen samt i radiokommunikationslagen. Jag har i avsnitt 5.1 redogjort för innehållet i YGL och den kritik som framförts Lagrådet med anledning lydelsen i 3 kap. 2 av av YGL torde inte kräva att det i vanlig lag finns bestämmelser om grunderna för tillståndsprövningen. Lagrådet har med anledning därav föreslagit att det i 264

Tillstånd och registrering

3 kap. 2 § YGL skall föreskrivas bl.a. att även grunderna för tillståndsprövningen skall regleras genom lag. Lagrådet motiverade sitt förslag framför allt med hänsyn till innehållet i 3 kap. 5 § YGL om möjlighet till domstolsprövning. Enligt denna bestämrnelse skall frågor om rätt att sända kunna prövas domstol eller program av en av en därmed likvärdig nämnd. Prövningen av beslut av regeringen skall göras av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet. Som jag konstaterat finns det inte några bestämmelser i radiolagen eller i lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram om grunderna för tillståndsprövningen. Det behöver emellertid inte betyda att det saknas möjligheter att överpröva regeringens beslut. Grunderna för beslutet torde framgå av regeringens ansökningsinbjudan, förhandlingar med berörda intressenter samt slutligen av tillståndet och dess eventuella villkor. Beredningskravet och kommunikationsprincipen framgår för övrigt av 7 kap. 2 § RF. Regeringen har vidare att beakta vad som i l kap. 9 § RF föreskrivs om objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2-3 §§ YGL framgår att yttrande- och informationsfrihetema skall vara grundläggande mål vid nonngivning som berör fördelning av frekvenser och att dessa värderingar skall vara vägledande även vid förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra femte styckena och 13 § RF. De nu nämnda bestämmelserna i RF innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket YGL är närmast av målsättningskaraktär. Till skillnad från målsättningsbestämmelsemai 1 kap. 2 § RF är den likväl avsedd att kunna åberopas för att påkalla domstols ingripande mot beslut av det allmänna. Det framgår av 3 kap. 5 § YGL. Föreskriften om vad som skall iakttas vid fördelningen av utrymmet i radiofrekvensspektrum framträder därför i väl så hög grad som jämförlig med principstadgandet om saklighet och opartiskhet vid tillämpningen hos det allmänna av lagar och andra rättsliga normer i l kap. 9 § RF som med de mer renodlade målsättningsbestämmelsema i RF. På samma den bestämmelsen bör föreskriften sätt som i YGL kunna ligga till grund för en rättslig argumentering inför domstol i syfte att utverka ändring eller upphävande av ett beslut som har fattats av regeringen. Motsvarande kan anföras om möjligheten att åberopa bestämmelsen i YGL vid en argumentering som syftar till att förmå domstolen eller förvalt-

SOU 1994: 105

ningsmyndigheten att med stöd 11 kap. 14 § RF underlåta att tillämpa en av viss föreskrift. Det kan dock i sådana fall knappast bli fråga om någon mera påtaglig begränsning regeringens utrymme för beslut. Endast i extrema elav ler mycket flagranta fall kan tänka sig att föreskriften i 3 kap. 2 § andra man stycket YGL skulle kunna åberopas grund för att frångå ett beslut eller som inte tillämpa i vederbörlig ordning tillkommen föreskrift som gäller att en användningen radiofrekvensspektrum jfr SOU 1978:34 s. 103 ff. och av 1978792195 s. 39 ff.. prop. För det fall att tillstånd meddelas kan också en ytterligare prövning ske för radiokommunikationslagen. Tillståndshavaren måste näminom ramen ligen ha Post- och telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderför Post- och telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket na radiokommunikationslagen. Enligt nämnda lag skall ett sådant tillstånd meddelas under vissa förutsättningar. Dessa är störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning samt vidare att radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte hindras, att en rimlig beredskap för nya radioanvändningar kan upprätthållas samt slutligen att försvarsmaktens frekvens-

behov ändå kan tillgodoses. Även regeringen gett tillstånd till sändningsverksamheten kan således om Post- och telestyrelsen vägra tillstånd att använda radiosändare. Beslutet kan

överklagas hos länsrätten. Sammanfattningsvis innebär grundlagamas bestämmelser om vad som skall iakttas vid prövningen samt radiokommunikationslagens bestämmelser grunderna för tillståndsbeslut angående radiosändare, att behovet av en om bestämmelse i YGL eller i radio- och TV-lagen grunderna för tillståndsom prövningen kan sägas vara begränsat. det anförda kommer regeringens tillståndsbeslut normalt så att Till nu att del i större massmediepolitiskt system, där det inte bara är fråga säga är en ett val mellan två eller flera pretendenter utan också frågor om t.ex. om ett innebörden i de krav ska ställas sändningsföretaget och frågor om val som mellan hur del sändningsutrymmet som ska utnyttjas för rikstäckande stor av respektive regionala eller lokala sändningar. Om direkt valsituation föreligger måste anses att RF :s bestämmelser en liksom YGL:s vägledning. Jag tänker då inte minst 3 kap. 2 § andra ger stycket YGL. Av detta lagrum torde följa att regeringen i valsituationer måste beakta vilket prograrnföretag kan förväntas ge mest allsidigt utbud, t.ex. som meningsriktningar komma till tals, är minst knutet till en låta störst antal specifik intressegrupp kort sagt frågor den sökandes vilja och förosv., om måga uppfylla de krav ställs. Också för frågor sändningsornråden att som om blir bestämmelserna i RF och YGL vägledande. Det är emellertid i hög m.m. grad fråga bedömningar sådan natur som knappast kan exakt om av en

Tillstånd och registrering

beskrivas i lagtext utan är sådana regeringen i politisk ordning mera som ansvarar för inför riksdagen. Jag anser att den nuvarande ordningen bör kvarstå oförändrad, i fall, vart till dess att en förändrad rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet tydligt kan skönjas.

12.9 Tillstånd meddelas Radio- och TV-verket

som av

Förslag: Bestämmelsen om att närradiosändare får ha större räckvidd än fem kilometer endast om en majoritet de berörda tillståndshavarna av önskar det behövs inte längre. Närradiotillstånd gäller för viss tid. Beslut om fördelning av sändningstid i närradion, vilket gäller under högst ett år, får omprövas av verket det finns särskilda skäl. Tillom ståndsbestämmelsema närradio och lokalradio är i Övrigt sakligt om oförändrade.

I propositionen till lokalradiolagen anförde regeringen översyn att en av reglerna för lokalradion samt av de reglerna för närradion borde ske i nya god tid före det att den första tillståndsperioden för lokalradion löpte ut, dvs. den 31 december 2000. En sådan översyn borde enligt regeringen ske under parlamentarisk medverkan prop. 199293:70 42 f.. Jag kommer s. därför inte att föreslå några större sakliga ändringar i den nuvarande lag-

stiftningen se prop. 199293:70, bet. 199293:KU15, rskr. 199293:168,

SFS 1993:120. Det kan dock noteras att närradions innehåll alltmer börjar påminna om lokalradions. Det föreningsrelevanta innehållet ersätts i allt högre grad av musik och reklam. Det är därför möjligt att formerna för närradion kan komma att förändras i framtiden. Jag har redan i avsnitt 12.6 och 12.7 föreslagit att den nuvarande ordningen skall bestå såvitt respektive kan avser vem som ger vem som ges tillstånd. Vad gäller de övriga bestämmelserna tillstånd föreslås om m.m. endast följande ändringar. Enligt 6 a § första stycket närradiolagen skall närradiosändare ha viss räckvidd. Sändare med större räckvidd får endast medges om en majoritet av de berörda tillståndshavarna önskar det. Detta led har sin bakgrund i senare att majoriteten inte skall tvingas till kostnadskrävande sändningar den som inte önskar. Eftersom sändarmonopolet numera är avskaffat finns det inte längre något som hindrar att sändningarna sker från olika sändare med olika räckvidd så länge som sändningarna inte sker samtidigt. Jag föreslår därför att denna del av bestämmelsen utgår.

SOU 1994: 105

För närvarande gäller närradiotillstånd, i motsats till övriga sändningstillstånd, tills vidare. Beslut om sändningstid i närradio är däremot begränsat till längst ett 8 § andra stycket närradiolagen. I konsekvens med vad gäller för övrig sändningsverksamhet föreslår som jag att tillstånd att sända närradio skall gälla för viss tid. Jag anser inte att någon viss tid behöver anges i lagen. Det bör i stället ankomma Radio- och TV-verket att ange denna tid i tillståndsbeslutet. Jag att beslut fördelning av sändningstid även framöver bör gälla anser om tills vidare, dock längst för ett år. Enligt Närradionämndens praxis kan detta det finns särskilda skäl. Kammarrätten har nyligen ansett beslut omprövas om att denna praxis strider mot 8 § närradiolagen se Kammarrättens i Stockholm dom 1994-05-09, avd mål nr 2569-1994. Jag anser att det är rimligt att Radio- och TV-verket skall kunna ompröva ett beslut om sändningstid, t.ex. i fall då sändningstiden disponeras endast en förening under 24 timmar om av dygnet och ytterligare förening önskar utnyttja denna sändningstid under en några få timmar. Nämndens hittillsvarande praxis bör befästas genom en bestämmelse i lagen att verket får ompröva beslut om fördelning som anger sändningstid om det finns särskilda skäl. av De bestämmelser rör lokalradioavgift föreslås tas in i en särskild som koncessionsavgiftslag enligt vad som framgår av avsnitt 20.1.

12.10 Vilka sändningar har företräde

Bedömning: Sändningar sker med stöd av regeringens tillstånd som har i princip företrädesrätt till de attraktiva frekvenserna under 1 GHz. Närradiosändningar har i sin tur företräde till den första sändningsmöjligheten och lokalradiosändningar till de övriga sändningsmöjlighetema i området.

Det finns inte några uttryckliga bestämmelser om vilka sändningsformer har företrädesrätt till de attraktiva frekvenserna under l GHz. Det som framgår inte heller vilken myndighet skall göra denna rangordning. Viss som ledning kan dock hämtas från närradiolagen. Utrymme bör i första hand för de sändningar som sker med stöd av ges regeringens tillstånd. Detta uttrycks indirekt i 6 § närradiolagen. Av bestämmelsen framgår att sammanslutning så önskar, skall en sändningsom en möjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Med tekniskt möjligt torde främst att utrymmet i första hand skall utmenas nyttjas för sändningar bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. Detta som innebär dock inte att samtliga sådana sändningar, t.ex. även de som sker med

Tillstånd och registrering

hjälp av slavsändare, har företräde framför närradion. Den inbördes rangordningen måste här ske från fall till fall. I andra hand har närradion rätt till denna sändningsmöjlighet och i sista hand lokalradion. Av bestämmelsen i 6 § närradiolagen framgår vidare att det finns - om särskilda skäl får det finnas ytterligare sändningsmöjligheter för närradio i kommun. Detta en betyder bl.a. att ytterligare närradioprogram får sändas samtidigt i kommunen bara om utrymmet för lokalradion så medger. Har närradion redan fått en sändningsmöjlighet bör med andra 0rd ytterligare sändningsmöjligheter i första hand få utnyttjas lokalradion. Den omvända av prioriteringen mellan närradion och lokalradion gäller alltså då. Radio- och TV-verket skall göra denna prioritering vid meddelande av närradio- och lokalradiotillstånd. Jag förutsätter emellertid att visst samråd sker med Post- och telestyrelsen. Det kan i detta sammanhang anmärkas att det i 3 kap. 2 § tredje stycket YGL anges att det skall finnas möjlighet för sammanslutningar att tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Detta ändamål kan uppfyllas genom lagstiftning av motsvarande innehåll i närradiolagen. som t.ex.

13 Tillståndsvillkor

13.1 Tillstånd skall få förenas med villkor

Förslag: Regeringen får förena ett tillstånd med villkor. Sådana villkor som nu gäller får ställas även framöver. Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd framgår direkt genom bestämmelser i lagen. De bestämmelser som gäller för alla sändningar av en viss art finns också i lagen. Lagen innehåller i övrigt en uttömmande uppräkning av de tillståndsvillkor som regeringen får ställa. Radio- och TV-verket får förena ett tillstånd att bedriva sändningar under kortare tid med motsvarande tillståndsvillkor.

Inledning Programföretagens tillståndsvillkor framgår för närvarande av radiolagen och lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram samt, via hänvisning i dessa båda lagar, av avtal med staten och, såvitt avser tillstånd enligt den senare lagen, av regeringsbeslut. Som tidigare konstaterats är avtalen med staten i strikt juridisk mening villkor for att sända snarare än egentliga avtal prop. 1990912149 s. 48. Detta bör i fortsättningen komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet har riktat kritik mot avtalskonstruktionen i sig prop. 199091: 149 322 ff.. Den gällande ordningen, tidigare torde ha fått anses s. nu som vara godtagen enligt RF, är nu uttryckligen godtagen i YGL. Stöd för denna ordning står att finna i 3 kap. 2 § första stycket YGL vari framgår att sändningsrätten får regleras lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och genom villkor för att sända. I ordet villkor inbegrips det nu nämnda systemet med avtal. Frågan är om den nuvarande ordningen skall behållas eller om samtliga villkor i stället skall framgå enbart genom bestämmelser i lag. Enligt vad som framgår i det följande har statsmakterna ansett att en stor mängd krav, som inte gäller för annan sändningsverksamhet, bör kunna ställas verksamhet som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. Vissa krav gäller för endast ett programföretag medan vissa andra krav gäller för samtliga företag. En lag det är lagtekniskt möjligt, innehåller samtsom, om liga de krav nu framgår av avtal skulle bli mycket vidlyftig och försom

SOU 1994: 105

modligen snart även inaktuell. En stor fördel med att behålla den nuvarande ordningen är att lagen därigenom lättare kan anpassas till den snabba tekniska och massmediepolitiska utveckling som bl.a. beskrivits i inledningen. Det är nämligen möjligt att regeringen till följd av denna utveckling i framtiden helt eller delvis kommer att avstå från att ställa vissa villkor sändningsverksarnheten. Om den nuvarande ordningen behålls kan detta ske utan att lagen för den skull behöver ändras. Jag därför att regeringen även i fortsättningen bör få förena sändanser ningstillstånd med villkor. Vissa villkor bör dock av bl.a. rättssäkerhetsskäl i stället föreskrivas i lagform.

Lagbestämmelser

Rättssäkerhetsskäl talar för att bestämmelser som har med själva sändningstillståndets innehåll, innebörd och bestånd att göra bör framgå direkt av lag och inte tillståndsvillkor. Sådana bestämmelser är de tidigare föreslagna av tillståndets innebörd, tillståndstidens längd och förutsättningarna för förom längning denna samt de i det följande föreslagna bestämmelserna om av återkallelse tillstånd. Naturligtvis bör även bestämmelser om straff m.m. av framgå direkt lag. Skyldigheter som gäller för alla sändningar av en viss av art bör inte heller framgå villkor utan genom bestämmelser i lagen. av

Tillståndsvillkor och statsbidragsvillkor

Förpliktigande bestämmelser endast gäller för företag som sänder med som stöd regeringens tillstånd och inte är sådan beskaffenhet att de bör av som av i lagform bör framgå villkor. Sådana villkor kan vara av två slag. vara av Regeringen kan antingen förena själva sändningstillståndet med villkor. Följer inte tillståndshavaren villkoren kan tillståndet återkallas. Regeringen kan också ställa villkor programföretaget för att detta skall erhålla statsbidrag. Om inte tillståndshavaren följer villkoren får detta inte några återverkningar själva tillståndet. Däremot kan statsbidraget dras in. Det måste framgå i lag att regeringen har rätt att ställa den förstnämnda sortens villkor. Detta framgår YGL. Däremot behöver inte statsbidragsav villkor i lag. Sådana villkor har nämligen inte med själva sändningsanges rätten att göra utan endast med rätten att erhålla statsbidrag. Det är fördel lagens villkorsuppräkning kan begränsas så långt detta en om är möjligt. Tillståndsvillkor som även bör kunna ställas sådana helt reklamñnansierade företag som TV4 bör finnas med i lagen. Det kan däremot ifrågasättas de tillståndsvillkor som endast gäller för sådan statsñnanom

Tillståndsvillkor

sierad verksamhet som nu bedrivs av SVT, SR och UR inte kan ersättas av statsbidragsvillkor. Villkoren behöver i så fall inte framgå lagen. av Jag anser att huvudregeln bör att endast tillståndsvillkor vara som även kan ställas reklamfinansierade företag bör i lagen. Detta betyder anges att villkoren om t.ex. UR:s skyldighet att sända sina i SVT:s och SR:s program kanaler, dessa tre företags skyldighet köpa utsändningstjänster att från Svensk Rundradio AB samt SR:s skyldighet att sända till utlandet program inte finns angivna i lagen. Av de nästföljande avsnitten följer emellertid att denna huvudregel inte gäller undantagslöst. Tanken är alltså att lagens villkorsuppräkning skall uttömmande. För vara det fall att regeringen vill ställa ytterligare krav verksamheten bör detta endast kunna knytas till rätten att få statsbidrag.

Vilka tillståndsvillkor skall få ställas

Det ingår inte i mitt uppdrag att göra några politiska avvägningar eller att föreslå förändringar i förhållande till vad jag uppfattar som statsmaktemas önskemål om vad som skall gälla för viss verksamhet. en De nuvarande avtalen mellan regeringen och SVT, SR, UR och TV4 har nyligen trätt i kraft. Vissa villkor har gällt under lång tid medan vissa andra tillkom efter förslag i prop. 199091:149. Jag kommer därför inte att föreslå några större förändringar vad mot som nu gäller. Regeringen bör dock ha rätt att ställa villkor sändningsteknik om enligt vad som föreslås i det följande.

För vilka sändningar skall tillståndsvillkoren gälla

Av avsnitt 12.6 framgår att regeringen meddelar tillstånd för TV-sändningar samt ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet. Av avsnittet framgår vidare att regeringen även i andra fall får meddela tillstånd om det finns särskilda skäl. Regeringen får slutligen meddela tillstånd för vidaresändningar. Jag har dessutom föreslagit att Radio- och TV-verket skall få tillge stånd för sändningar som sker under begränsad tid högst två veckor. en om Jag kommer att föreslå att tillstånden i samtliga dessa fall skall förenas med villkor.

SOU 1994: 105

13.2 Public service-villkor

Förslag: Regeringen får ställa som villkor för ett sändningstillstånd att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen samt att verksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Det nu gällande kravet opartiskhet och saklighet samt demokratibestärnmelsen framgår endast av lag och alltså inte av villkor 6 § radiolagen. Kraven uttrycker de grundläggande villkoren för SVT, SR, UR samt TV4. Detta brukar även uttryckas så att dessa företag skall vara i allmänhetens tjänst eller är public service-företag. Kraven har gällt för denna typ av verksamhet alltsedan den inleddes i början av 1920-talet. Senast i samband med arbetet inför TV4-avtalets tillkomst konstaterade

statsmakterna att dessa krav även i fortsättningen borde gälla se prop.

199091:149 s. 73 ff. och 135 ff.. Några överväganden eller förslag om bestärnrnelsemas sakliga innehåll kommer jag därför inte att göra. Jag är naturligtvis medveten om att det pågår en diskussion om public service-verksamhetens omfattning och inriktning och att statsmakterna kan besluta förändringar i förhållande till vad gäller. Även förom som nu om hållandet skulle komma att ändras drastiskt inom en snar framtid torde man emellertid kunna räkna med att åtminstone några programföretag kommer att vara skyldiga att iaktta opartiskhet i sin verksamhet. Nu nämnda public service-krav skall därför enligt mitt förslag även i fortsättningen få ställas på sändningsverksamhet för vilken regeringen meddelar tillstånd. Demokratibestämmelsen framgår även av 12 § satellitlagen. Enligt vad som framgår i det följande anser jag inte att det finns behov av att behålla demokratibestämmelsen för satellitsändningarna avsnitt 14.3. Jag anser inte heller att kraven saklighet och opartiskhet skall omfatta annan sändningsverksamhet än sådan som bedrivs med tillstånd av regeringen avsnitt 14.2. Eftersom kraven endast föreslås gälla för sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd föreslår jag att dessa i fortsättningen bör kunna framgå av tillståndsvillkor. Lagen förhåller sig därigenom neutral till olika framtida massmediepolitiska lösningar. Av radiolagen framgår att kraven opartiskhet och saklighet inte gäller för vad som sänds under annonstid i televisionen m.m. vilket däremot demokratibestämmelsen gör. Jag anser att det i fortsättningen bör ankomma regeringen att bestämma i vilka fall dessa villkor skall gälla.

Tillståndsvillkor

13.3 Sändningsverksamhetens omfattning

Förslag: Villkor får avse skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet, att sända under viss minsta tid och att samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område.

Sändningsområde I avsnittet om tillståndets innebörd har jag föreslagit att regeringens tillstånd fortfarande skall medföra rätt att sända ljudradio- och TV-program i Sverige och till utlandet. Avtalen mellan staten och respektive programbolag innehåller bestämmelser om skyldighet att sända program i hela landet, i viss del av landet eller till utlandet. Med program avses program i ljudradio och TV inklusive program i sökbar text-TV. Av avtalet med SVT framgår att SVT skall sända TV-program i två rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning. Vidare framgår att SVT skall sända text-TV samt andra tilläggstjänster i den utsträckning som behövs för programverksamheten. Med tilläggstjänster avses text- TV, osynlig programidentifikation av TV-prograrn, ohörbar programidentifikation av radioprogram, automatiserade trafikmeddelanden i radio m.m. prop. 199192:14O s. 46-48. SR skall enligt avtalet sända ljudradioprogram i fyra rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning, samt tilläggstjänster i den utsträckning som behövs för programverksamheten. SR skall dessutom sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. UR skall vidare sända ljudradio- och TV-program i rikssändningar samt i regionala sändningar. UR skall också sända text-TV. Med rikstäckning avses enligt respektive avtal att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen i landet kan nås av sändningarna. I avtalet med TV4 finns inte några särskilda bestämmelser om sändningsområden. Enligt åtagande som TV4 gjort i avtalet skall, under vissa förutsättningar, 99,8 procent av befolkningen nås av sändningarna före utgången av år 1997. Det är av vikt att den som får tillstånd att använda de attraktiva frekvenserna i marknätet också utnyttjar dessa till förmån för allmänheten i Sverige. Regeringen bör även i framtiden ha möjlighet att ställa sådana eller motsvarande villkor. Vill regeringen ställa som villkor att sändningarna skall kunna tas emot av allmänheten i utlandet bör detta i stället kunna knytas till rätten att få statsbidrag.

SOU 1994: 105

Även sökbar text-TV föreslås bli tillståndsbefriade se om sändningar av avsnitt 12.3, bör regeringen även i fortsättningen ha möjlighet att förena ett sändningstillstånd med villkor att sådana program sänds. De villkor som gäller den övriga programverksamheten blir då även tillämpliga sändningar i sökbar text-TV såvida annat inte anges. Tillståndet förutsätter att sändningen skall kunna tas emot med god mottagningskvalitet inom det område som det avser. Jag anser därför inte att något tekniskt kvalitetskrav särskilt behöver uttryckas här. Kravet hög teknisk kvalitet tar givetvis endast sikte på den del av en sändningskedjan över vilket programbolaget har ett inflytande. Den mottagningskvalitet radiolyssnaren eller TV-tittaren får, påverkas naturligtvis som också kvaliteten hos mottagarutrustning, antennsystem och kabel-TV-nät. av

Sändningstid

I avsnittet tillståndets innebörd framgår att jag anser att huvudregeln bör om programbolag, inte annat får sända hur länge som helst, vara att om anges, dvs. 24 timmar om dygnet. Enligt avtalet med TV4 skall bolaget, efter en successiv uppbyggnadsperiod två år från sändningarnas början, sända program under i genomsnitt

minst 50 timmar vecka under ett kalenderår. Övriga avtal innehåller inte

per några motsvarande villkor. Av närradiolagen, lokalradiolagen och radiokommunikationslagen framgår däremot att återkallelse av tillstånd kan ske bl.a. sändningsrätten eller sändaren inte utnyttjats i tillräckligt stor omfattning. om Lagrådet har föreslagit att det YGL bör framgå vilka villkor sändav ningstillståndet skall kunna förenas med. Som exempel villkor har Lagrådet nämnt villkor sändningstid och utnyttjandegrad prop. 199091 :64 om 210. Jag har i avsnitt 12.8 under rubriken Grunderna för tillståndss. prövningen och 13.1 utvecklat varför jag anser att det är tillräckligt men också nödvändigt att tillåtna villkor anges i lag. Jag det är vikt att de fåtaliga tillståndshavare som har rätt att anser att av sända över hela Sverige också utnyttjar denna rätt. Utnyttjas inte sändningstiden bör någon kunna få tillstånd i stället. Detta förutsätter dock att annan återkallelse tillståndet dessförinnan skett. Jag kommer att i det följande av föreslå att återkallelse skall kunna ske vid väsentliga brott mot avtalsvillkoren avsnitt 18.9. Jag därför regeringen även i fortsättningen bör ha

se anser att

möjlighet ställa villkor viss minsta sändningstid. Detta bör framgå av att om lag. Det bör observeras att programbegreppet enligt mitt förslag även omfattar enkla meddelanden. Jag dock att det är regeringens sak att i villkor anser specificera bestämmelsens innehåll. Detta har också skett i avtalet närmare med TV4. Där att i sändningstiden 50 timmar inte inräknas vissa anges

Tillståndsvillkor

repriser och inte heller sändningar av testbild, text eller stillbilder, med eller utan ljud.

Antal kanaler

Som framgår av avsnittet tillståndets innebörd får den sändande samtidigt om sända det antal program i varje område i tillståndet. Enligt avtalen som anges skall SVT och SR sända program i två respektive fyra rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning. Regeringens beslut tillom stånd enligt lagen om rundradiosändning finländska televisionsprogram av innebär att sändningarna får ske i kanal. en Jag anser att regeringen även i fortsättningen bör ha möjlighet förena att tillståndet med villkor avseende det antal kanaler tillståndshavaren skall som sända En minimiangivelse kan nämligen behövas för det fall vill att staten försäkra sig om att sändningsfrekvensema inte står outnyttjade. Ordet kanal bör emellertid undvikas med hänsyn till de deñnitionssvårigheter med tillhörande tillämpningsproblem det kan upphov till. som ge Bestämmelsen bör i stället uttryckas så att regeringen får ställa villkor som att ett visst antal program samtidigt skall sändas ut över visst område. Det finns inte något nödvändigt samband mellan antalet program och behovet sändav ningsfrekvenser. Det kan t.ex. nödvändigt att använda slavsändare för vara att programmen skall höras i områden som ligger i radioskugga för huvudsändaren. I radiokommunikationslagen anges att tillstånd att använda radiosändare skall meddelas bl.a. om det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radioanvändning som är särskilt viktig för den fria åsiktsbildningen och om radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvenstrymme som behövs för att upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av befintliga och nya radioanvändningar 9 § första stycket. Enligt min mening ger dessa bestämmelser tillräckliga möjligheter att balansera mellan intresset av god hörbarhet för ett enskilt programföretag och intresset många av att programföretag skall kunna komma till tals.

13.4 Program för och hörselskadade

syn- m.m.

Förslag: Villkor får avse skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för eller hörselskadade eller syn- som sker med stöd av regeringens tillstånd.

SOU 1994: 105

I avtalet med SR föreskrivs att SR skall planera och utföra sina sändningar så att utrymme för radiotidningsverksamhet, om så behövs, kan i ges samma tidsmässiga omfattning som under verksamhetsåret 1992. Jag har föreslagit att det inte skall krävas tillstånd för sändningsverksamhet som består i att sända program särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade under högst tre timmar per dygn från en sändare som annars används av någon som sänder med tillstånd enligt lagen avsnitt 12.3. Som jag då anfört är det viktigt att slå vakt om sändningamas bestånd. Detta bör ske att genom regeringen ges möjlighet att förena ett tillstånd med villkor att bereda plats för sådana sändningar. SVT:s och SR:s avtal innehåller också bestämmelser om skyldighet att upplåta sändningstid för sändning av utbildningsprogram och text-TV från UR. Jag anser att regeringen bör ha möjlighet att i framtiden ställa motsvarande villkor även företag vars verksamhet är reklamfinansierad. Villkoret bör därför framgå av lag.

13.5 Sändningsteknik och radiosändare

Förslag: Villkor får avse skyldighet att använda en viss sändningsteknik eller vissa radiosändare.

Sändningsteknik

Avtalen förutsätter att sändningarna sker trådlöst från marksändare. I övrigt finns det inte några bestämmelser i de nuvarande avtalen sändningsteknik. om Viss teknik är emellertid underförstådd. Med TV-kanal menas en signal som innefattar TV-bild med tillhörande ljud i mono och stereo och med en radio-

kanal en signal med ljudinnehåll i stereo se prop. 199192: 140 s. 47.

Inom ljudradion används analog teknik med amplitudmodulering AM i långvågs-, mellanvågs- och kortvågsbanden samt med frekvensmodulering FM i ultrakortvågsbandet. Digital teknik används för vissa satellitsändningar. Inom televisionen används den analoga PAL-tekniken för marksändningar i Europa utom i Frankrike och vissa andra länder som i stället använder det likartade SECAM-systemet. För satellitsändningar används även D2-MAC och andra varianter av MAC-systemet. MAC-sändningar använder analog teknik för bildöverföringen, men kan inte tas emot av mottagare för PAL. I kabelnät konverteras MAC-sändningar till PAL. Det pågår utveckling av ny sändningsteknik både för ljudradio och television. Det största intresset gäller digitala system, men även nya analoga sändningssystem har förespråkare. En beskrivning av bl.a. den digitala tek-

Tillståndsvillkor

niken finns i kap. 4 och i betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TVsändningar SOU 1994:34. Frågan om vilken sändningsteknik som skall användas för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten är betydelsefull av flera orsaker. Ett skäl är att behovet av skydd mot störningar är beroende av vilken sändningsteknik som används och att det sätt vilket vi i Sverige väljer att använda våra frekvensresurser måste samordnas med grannländema. Ett annat skäl är att befintliga mottagare för ljudradio och TV normalt inte kan användas för sändningar med ny teknik. Ett skifte av teknik betyder därför att allmänheten måste byta ut sina mottagare. Om ett teknikskifte skall ske krävs därför sannolikt en ganska lång övergångsperiod under vilken sändningar sker parallellt i ny och gammal teknik. I det nyligen avgivna betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar SOU 1994:34 anges att statsmakterna kan behöva ställa upp krav av annat slag än för närvarande för att motverka att enskilda företag använder kontrollen över tekniken för att försvåra för andra företag att sända program till allmänheten. Det ligger inte inom ramen för mitt uppdrag att föreslå om ny sändningsteknik skall införas eller de närmare förutsättningar under vilka det skall ske. Däremot anser jag att den föreslagna lagen bör kunna fungera som ett verktyg för att genomföra en förändring, om statsmakterna bestämmer sig för det. Jag föreslår därför en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att ställa villkor i fråga om sändningstekniken. Med stöd av bestämmelsen kan regeringen föreskriva att en viss sändningsteknik skall användas, eller att sändningarna skall bedrivas parallellt i flera sändningstekniker.

Radiosändare Möjlighet att föreskriva att en viss sändare skall användas finns enligt 23 § radiolagen och lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Enligt den förstnämnda lagen har regeringen möjlighet att besluta att radiolagens regler om programinnehåll m.m. inte skall tillämpas om en sändning huvudsakligen skall tas emot i en annan stat, skall ske från en viss angiven sändare här i landet samt helt överensstämmer med en samtidig laglig rundradiosändning i den andra staten. Ett tillstånd att sända ut finländska televisionsprogram får förenas med villkor i fråga om bl.a. vilka radiosändare som får användas och sändningens räckvidd. Jag föreslår att en regel införs som möjliggör att ett tillstånd får förenas med villkor av detta slag. I rätten att besluta att vissa radiosändare skall användas får anses ligga att också bestämma räckvidden och att t.ex. antennen skall ha en sådan riktverkan att programmen huvudsakligen kan tas emot i en annan stat.

SOU 1994: 105

Den föreslagna regeln har emellertid flera syften. Vissa av de digitala sändningssystem som nu utvecklas bygger att flera program blandas i den utsända signalen. I sådant fall måste samtliga program sändas ut över samma sändare. Det är inte möjligt att dela upp utsändningen eller det använda frekvensblocket så att varje program sänds över egen sändare. Om ett sådant system skulle införas kan det därför bli nödvändigt att flera programföretag, som kanske konkurrerar samma marknad, använder samma sändare. Vissa av de nya sändningssystemen ger möjlighet att anlägga s.k. singelfrekvensnät, dvs. sändamät där alla sändare använder samma frekvens. En förutsättning är att alla sändare sänder exakt samma innehåll. I båda de här angivna fallen kan det tänkas att det allmänna intresset att av åstadkomma ett effektivt frekvensutnyttjande och goda möjligheter att utnyttja yttrandefriheten kan komma i motsättning till hur enskilda företag uppfattar sina intressen. Ett programföretag kan t.ex. önska förhindra att en konkurrent får sändningsmöjligheter eller söka motverka uppkomsten av singelfrekvensnät i syfte att minska konkurrensen. I sådana sammanhang bör regeringen ha möjlighet att föreskriva villkor av här angivet slag.

13.6 Sändningamas innehåll

mm.

Förslag: Villkor får avse skyldighet att även framöver iaktta de villkor om sändningarnas innehåll som nu framgår av radiolagens villkorsupprälcning. Villkor får också avse skyldighet att tillställa Granskningsnämnden nödvändigt granskningsmaterial.

Mediets särskilda genomslagskraft Jag har redogjort för innebörden av den nu gällande bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft i avsnitt 7.5. Bestämmelsen som återfinns, via radiolagen, i respektive public service-avtal samt i satellitlagen att anger programföretaget skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Under begreppet ämnen faller bedömningen om program kan verka skrämmande eller upprörande för såväl vuxna som bam. Enligt förarbeten och Radionärnndens praxis kan det exempelvis vara program som innehåller våldsskildringar, innehåller sexuella skildringar, speglar bruket av alkohol eller narkotika ett felaktigt sätt, uppenbart kränker ettdera könet, uppenbart kränker människor med viss hudfárg, nationalitet eller religion, -

Tillståndsvillkor

uppenbart kränker människor med olika former handikapp och sjuk- - av domar, uppmanar till brott, speglar brottsliga gärningar ett fördelaktigt sätt, eller innehåller svordomar. - Enligt bestämmelsen skall vidare hänsyn tas till programmens utformning och sändningstid. Det kan t.ex. vara förenligt med ett programföretags förpliktelser att sända program med visst skadligt eller skrämmande innehåll om programmet föregås av en varning eller om det förekommer i t.ex. nyhetsförrnedling. Enligt Radionärrmdens praxis kan vidare sådana program få förekomma om de sänds efter kl. 21.00. Villkoret ingår numera i den villkorsuppräkning som anges i 7 § radiolagen prop. 199091:149 s. 141-142, SFS 1991:1066. Jag utgår från att bestämmelsen ger uttryck för en gällande uppfattning. Jag kommer därför inte att göra några överväganden i sak såvitt avser bestämmelsen. Vad däremot gäller dess lydelse har denna kritiserats av Lagrådet. Lagrådet har ansett att bestämmelsen är otydlig till sin sakliga innebörd och lånar sig till olika uttolkningar se prop. 199091: 149 s. 324. Jag har därför övervägt att i bestämmelsen förklara vad som menas med televisionens särskilda genomslagskraft genom att söka specificera programmens ämnen, utformning samt tiden för sändning av programmen. En sådan bestämmelse skulle bli mycket vidlyftig och förmodligen även ofullständig men framför allt skulle den snart bli inaktuell. En av fördelarna med den nuvarande lydelsen är nämligen att den ger utrymme för en utveckling av tillämpningen och kanske just därför kan bli relativt varaktig. Som framgår av avsnitt 7.5 har Radionämndens praxis varierat från tid till annan. Som exempel kan nämnas den förändrade attityd till svordomar som kommit till uttryck i nämndens praxis. Det synes därför olämpligt att frysa Radionämndens nuvarande praxis genom en bestämmelse som räknar upp vad som i dag anses som skrämmande eller upprörande. Denna typ av ospecificerade men relativt varaktiga bestämmelser är inte heller helt ovanliga inom områden där värdeomdömen spelar en avgörande roll. Som exempel kan här nämnas att bestämmelsen i 16 kap. 16 § brottsbalken om förargelseväckande beteende inte innehåller någon uppräkning om vad som skall anses som förargelseväckande. Av bestämmelsen framgår endast att den som offentligen beter sig ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten skall dömas för detta brott. Allmänhetens uppfattning om vad som är förargelseväckande beteende eller inte torde nämligen variera med tiden. Även TF:s jurysystem bygger uppfattningen att moraliska förbrytelser är näst intill omöjliga att bestämma genom lag SOU 1947:60 s. 183 ff.. Jag kommer att föreslå att bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft inte längre skall gälla för satellitsändningarna. I stället föreslås en 281

SOU 1994: 105

bestämmelse som kan sägas ta sikte allvarliga brott mot bestämmelsen om

mediets särskilda genomslagskraft se avsnitt 14.5.

Mångsidigt programutbud

Det har nyligen beslutats att villkor om skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud skall kunna ställas även reklamñnansierade programföretag prop. 199091:149 s. 157 ff., bet. 199091:KU39, rskr. 1990912370, SFS 1991:1066. Eftersom den gällande ordningen är ett uttryck för vad som anses skall gälla kommer jag inte att föreslå några förändringar i den delen. Vissa överväganden såvitt avser villkorets närmare innehåll bör däremot göras. Lagrådet har i sin kritik mot avtalssystemet påpekat att vissa av de villkor som anges i radiolagen har angivits allmänt, som exempelvis att sända ett mångsidigt programutbud, vilken rubrik avses täcka vad som i de då gällande avtalen utgjorde två omfattande paragrafer med uppräkningar av specifika Verksamhetsmål respektive ämnen for programmen prop. 199091: 149 s. 324. Skyldigheten att sända ett mångsidigt programutbud avspeglas i en mängd avtalsvillkor. Dessa villkor är antingen av generell målsättningskaraktär, med eller utan exempel vad som menas med mångsidighet, eller också är de relativt specificerade. Till den första kategorin hör detta villkor som återfinns i avtalet med SVT och SR 14 respektive 15 §§. S VTSR skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet. Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre intressen skall i görlig mån tillgruppers godoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet att se programmen. Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Det skall utformas så att utrymme ges en mångfald av olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Förnyelse av programinnehållet skall främjas. Ett mångsidigt utbud av program svenska språket skall i betydande omfattning förekomma i SVT:s SR:s sändningar.

I avtalen finns vidare ett villkor som innehåller en exempliñerande uppräkning vad som bl.a. menas med ett mångsidigt programutbud. Avtalet med UR innehåller också ett villkor om mångsidighet av motsvarande innehåll det citerats. Av villkoret framgår dock att UR:s som som nu uppgifter inom utbildningsområdet särskilt skall beaktas.

Tillståndsvillkor

Även avtalet med TV4 innehåller generella målsättningsvillkor bl.a. av detta innehåll. Några särskilda skyldigheter för språkliga och etniska minoriteter samt handikappade har emellertid inte ålagts TV4. Det finns även en andra kategori villkor som till sitt innehåll är mer eller mindre specificerade. Till dessa villkor hör bl.a. 6 § i avtalet mellan staten och TV4. Enligt denna paragraf skall TV4 efter en uppbyggnadsperiod om två år sända program under i genomsnitt minst 50 timmar per vecka, och minst vissa angivna mängder av uppräknade programtyper såsom nyheter, dramatik, barnprogram etc. Vidare finns ett villkor om att viss minsta mängd filmer eller egenproducerade program skall sändas. Jag kommer att i avsnittet om europeiska och svenska program 14.11 föreslå att en viss andel av sändningstiden i televisionen skall utgöras av europeiska program. Jag kommer vidare att föreslå att även sådana sändningar i ljudradion som sker med tillstånd av regeringen i betydande omfattning skall innehålla program svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän. Vad gäller villkoren i övrigt kan följande överväganden här göras. Jag anser inte att det finns något som hindrar att regeringen även i fortsättningen får förena sändningstillståndet med generella målsättningsvillkor med tillhörande exempliñerande villkor om mångsidighet. Anser statsmakterna att ett eller flera företag skall bedriva sändningar i allmänhetens tjänst bör även de villkor vilka sedan länge förknippats med denna typ av verksamhet få ställas. Vad så gäller villkor som är specificerade vill jag här ge uttryck för uppfattningen att restriktivitet bör iakttas vid utformningen av dem. Det kan nämligen diskuteras hur hårt regeringen bör få styra programforetag med stöd av denna bestämmelse jfr 3 kap. 4 § YGL. specificerade bestämmelser har emellertid, i jämförelse med bestämmelser av generell målsättningskaraktär, sina fördelar. Programföretaget får en bättre uppfattning om vad det har att rätta sig efter och de övervakande myndigheternas kontroll av att villkoret följs underlättas likaså. Jag anser att regeringen även i framtiden bör få ställa sådana typer av specificerade villkor som nu finns i främst avtalet med TV4. Däremot bör regeringen inte få ställa villkor om t.ex. var den sändandes programredaktion skall vara belägen.

Övriga skyldigheter

Radiolagen föreskriver att även vissa andra villkor om sändningamas innehåll får tas in i ett avtal mellan regeringen och programföretaget. Dessa villkor avser genmäle, beriktigande, privatlivets helgd, myndighetsmeddelanden

SOU 1994: 105

samt sändning av Radionärnndens fällande beslut. Samtliga avtal innehåller nu nämnda villkor. Det har nyligen beslutats att regeringen även skall få ställa dessa villkor reklamfinansierad programverksamhet prop. 199091:l49 s. 157 ff. KU39, rskr. 370, SFS 1991:1066. Eftersom den gällande ordningen är ett uttryck för vad som anses böra gälla kommer jag endast att föreslå några smärre ändringar. I det följande kommer jag att föreslå att en bestämmelse om beriktigande

skall gälla för sändningar i televisionen se avsnitt 14.7. TV-direktivet kräver

nämligen att sådana bestämmelser finns. Regeringen bör få ställa som villkor att bestämmelsen skall iakttas även i fråga om ljudradion. I avsnittet myndighetmeddelanden l4.8 föreslår jag att sådana proom gram skall få sändas kostnadsfritt i lokalradion vid nödsituationer. Jag anser att regeringen bör ställa motsvarande krav ett public service-företag. Om myndigheterna under andra förhållanden än i nödsituationer vill använda public service-företagens sändningstid för att sända myndighetsmeddelanden bör de betala för detta. Detta motsvarar vad som nu gäller enligt avtalet med

TV4 se prop. 199091:l49 s. 156. En annan möjlighet är att regeringen

knyter villkoret om en allmän skyldighet att sända myndighetsmeddelanden till rätten att få statsbidrag. Jag kommer också att föreslå att det införs en bestämmelse i lagen om skyldighet att redogöra för Granskningsnämndens fällande beslut vid bl.a.

brott mot tillståndsvillkoren se avsnitt 18.3. Regeringen behöver i sådant

fall inte längre förena tillståndet med detta villkor. Vidare föreslås i det följande att Granskningsnämnden skall få ålägga programföretag att lämna nämnden vissa upplysningar och referensinspel-

ningar se avsnitt 17.1. Såsom avtalen nu anger bör nänmden ha möjlighet

att begära in även annat material, t.ex. programtablåer, i syfte att övervaka om vissa av bestämmelserna om mångsidigt programutbud efterlevs. Detta senare villkor finns inte med i uppräkningen av villkor i radiolagen. Eftersom uppräkningen skall vara uttömmande bör även detta villkor anges i den nya lagen.

13.7 Reklam m.m.

Förslag: Villkor får avse förbud mot att sända reklam och andra annonser. Villkor får vidare få avse förbud mot att diskriminera annonsörer.

Av radiolagens villkorsuppräkning framgår bl.a. att det i avtalet får bestämmas om skyldighet för programföretaget att inte sända reklam mot

Tillståndsvillkor

vederlag eller program mot betalning 7 § andra stycket l. Reklamförbudet gäller för SVT, SR och UR. Sponsring får däremot ske i vissa fall. Riksdagen har nyligen beslutat att regeringen skall få ställa hårdare krav programföretag i allmänhetens tjänst än vad gäller prop. som annars 199091:149, bet. 199091:KU39, rskr. 199091:370. TV-direktivet ställer inte heller några hinder i vägen för sådan ordning. en Regeringen bör även framöver få förena tillståndet med villkor eller om, förbud mot, reklam och andra Av avsnitt 15.7 framgår radioannonser. att lagstiftningens reklambegrepp föreslås detsamma marknadsvara som föringsrättens. Detta innebär bl.a. att radiolagens begrepp reklam mot vederlag bör ersättas med enbart begreppet reklam så även vad gäller villkoren. Begreppet reklam omfattar även sponsring. Däremot omfattas inte t.ex. åsiktsreklam. Åsiktsreklam och andra program som sänds uppdrag av någon annan, inte är reklam, skall i stället omfattas det vidare men som av begreppet annonser. Vad särskilt gäller åsiktsreklam föreslås i avsnitt 15.6 att för sändningar för vilka uppställts ett villkor om opartiskhet skall automatiskt följa ett förbud mot viss åsiktsreklam. Jag utgår från att regeringen inte kommer ställa att ett sådant villkor för verksamhet för vilken något krav opartiskhet inte gäller. Ett sådant villkor skulle nämligen bli tämligen verkningslöst. Regeringen bör även ha möjlighet att föreskriva att den högsta tillåtna sändningstiden för annonser skall vara kortare än vad gäller för övriga som

sändningar se avsnitt 15.10.

Enligt radiolagen får prograrnföretaget inte diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons 12 §. Något motsvarande gäller inte för annan sändningsverksamhet. Bestämmelsen tillkom främst för att inte TV4 skulle kunna utnyttja sin ensamrätt att sända reklam till att diskriminera annonsörer se prop. 199091:149 s. 75 ff.. Bestämmelsen i radiolagen är nyligen införd SFS 1991:1066 och jag utgår därför från att den uttryck ger för en rådande uppfattning. Det har även nyligen beslutats motsvarande att en bestämmelse inte skall införas i kabel- eller satellitlagen prop. 199192:53 s. 48 och prop. 199293:75 32 f.. Jag inte heller detta s. anser att är motiverat med hänsyn till att det här inte råder något monopol sändningar av reklam. Eftersom bestämmelsen om annonsdiskriminering endast skall gälla för verksamhet för vilken regeringen meddelar tillstånd föreslår jag att den framgår av lagens villkorsuppräkning.

l0 14-0979

SOU 1994: 105

13.8 Ägandet av programföretag

Förslag: Regeringen får förena ett tillstånd med villkor som innebär ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet att inte får förändras mer än i begränsad omfattning.

I inledningen till avtalet med TV4 har vissa förutsättningar för avtalets ingående antecknats för statens del. Dessa gäller bl.a. vilka som äger TV4 AB hur aktierna och rösterna är fördelade. Förändras dessa förutsättningar i samt väsentlig mån under tillståndsperioden kan staten, efter skiljeförfarande, säga

upp avtalet. I den proposition 1990911149 som föregick beslutet om att inrätta den tredje markkanalen anförde departementschefen att ägarna bör ha en sådan ekonomisk styrka och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital under verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för kapitaltillskott kan bli aktuella senare. Vidare bör, enligt departementschefen, eftersom strävas bred krets ägare med sådan sammansättning att maktkoncenen av en trationen inom de svenska massmedierna inte förstärks s. 165. Vad sagts ligger väl i linje med vad som anförts i avsnittet om vem som nu kan få tillstånd l2.7. En bestämmelse om att ingen kan mer än ett som sändningstillstånd skulle meninglös om inte ett villkor om ägandet fick vara ställas Några garantier för att ägarförhållandena eller motsvarande inte upp. ändrades under tillståndstiden, t.ex. försäljning av samtliga aktier i genom programföretaget, finns inte. Mot denna bakgrund kommer jag därför annars inte att föreslå någon förändring än att villkoret skall framgå av lagen. annan Bryter företaget mot sådant villkor bör återkallelse kunna ske enligt vad som föreslås i avsnitt 18.9.

13.9 Villkoren skall godtas den sökande

av

Förslag: Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande beredas tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som förenas med tillståndet. Beslut sändningstillstånd får kommer att om inte meddelas inte den sökande har angett att han godtar villkoren. om

Som jag tidigare nämnt är det inte avsett att villkoren skall tas in i avtal med programföretaget. Villkoren skall i stället anges i tillståndsbeslutet. Med till vissa villkors omfattning och till deras betydelse för tillståndshänsyn beslutet, bör sökanden beredas tillfälle att yttra sig över eventuella villkor och

Tillståndsvillkor

därmed förklara om han godtar dem eller inte. Av skäl bör inte samma tillståndsbeslut meddelas inte sökanden förklarat om att han godtagit villkoren. En fördel med detta system är naturligtvis att tillståndshavaren, sedan han godkänt villkoren, inte med framgång kan hävda att villkoren t.ex. är oskäliga och därför inte längre bör gälla. Om det däremot visar sig att så är fallet grund av någon omständighet rimligtvis inte kunde förutses då som villkoren godkändes förutsätter jag att förändring villkoren bör kunna ske. av Att sökanden angett att han godtar villkoren innebär inte han därigenom att förlorat sin rätt att föra talan mot beslutet. Beslutets laglighet kan alltid prövas i enlighet med vad som framgår av 3 kap. 5 § YGL.

14 Sändningamas innehåll

14.1 Inledning

Bedömning: Etiska frågor sändningsinnehållet om bör inte regleras i lag. Sådana frågor bör i stället tas om hand frivillig väg. TVdirektivet kräver emellertid att reglering sker i vissa fall.

Vissa av de radiorättsliga forfattningama public service-avtalen samt innehåller bestämmelser om sändningsinnehållet rör frågor som som på det tryckta ordets område inte är rättsligt reglerade. Till dessa bestämmelser hör demokratibestämmelsen radiolagen och satellitlagen, bestämmelserna om opartiskhet och saklighet radiolagen, genmäle avtalen, beriktigande avtalen och satellitlagen, privatlivets helgd avtalen samt mediets särskilda genomslagskraft avtalen, satellitlagen och i viss mån kabellagen. Några motsvarande bestämmelser finns inte i närradio- eller lokalradiolagen. I likhet med vad gäller för har det här fått som pressen förbli en angelägenhet för de området verksamma att själva verka för att ett rimligt etiskt förhållningssätt iakttas. Radionämnden efter den l juli 1994 Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att bestämmelserna i radiolagen och avtalen följs. Allmänhetens Pressombudsman PO och Pressens Opinionsnärnnd PON prövar frågor vad god publicistisk sed innebär det om tryckta ordets område. Jag kommer att i det följande jämföra Radionämndens och POPON:s statistik över bl.a. fällande beslut, såsom den finns redovisad i kap. Det kan naturligtvis diskuteras hur rättvisande och talande sådana jämförelser Om såväl Radionämndens som POPON:s statistik talar för det anser jag mig dock kunna dra den slutsatsen att massmediemas förhållningssätt är likartat oavsett medium och oavsett om granskningen sker med stöd lag eller frivilliga av överenskommelser. Behovet och lämpligheten av att i rättsliga former reglera frågor kan som anses vara av övervägande yrkesetisk innebörd på det sätt skett i bl.a. som radiolagen kan naturligtvis vara föremål för skilda uppfattningar. Behovet kan ifrågasättas inte minst mot bakgrund den statistik över av Radionämndens och POPON:s beslut finns redovisad i kap. som Av statistiken framgår att såväl public service-företagen som pressen i stort sett följer de bestämmelser som framgår radiolagen och avtalen respektive de av pressetiska reglerna. Som exempel kan nämnas att Radionämnden i genom-

SOU 1994: 105

snitt endast faller ett inslag årligen för brott mot bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft. Lämpligheten reglering kan ifrågasättas utifrån den sedan länge för av gällande traditionen att etiska frågor inte skall regleras rättslig väg pressen utöver vad följer den straffrättsliga toleransram som uttrycks i TF:s som av brottskatalog. Traditionen har grundats att etableringsfrihet och mångfald gäller för Den enskilde kan därigenom vända sig till ett stort antal pressen. tidningar och begära att t.ex. ett genmäle publiceras. Vad som sedan länge gällt för börjar även bli verklighet för ljudradio- och TV-verkpressen nu samheten. En sådan frivillig reglering gäller för pressen och närsom nu radion bör därför även kunna gälla för annan sändningsverksamhet. Denna förhoppning uttrycktes för lokalradion senast i samband med regeringens förslag till lokalradiolag prop. 199293:70 s. 27. en ny Det bör dock noteras att utvecklingen i Europa synes i motsatt riktning. Som exempel kan nämnas att i Danmark numera reglerar pressetiken i man inom Europarådet och EG länge intresserat sig för sådan lag samt att man en reglering. Jag att utgångspunkten bör vara att den yrkesmässiga etiken inom anser massmedieverksamheten bör hand frivillig väg. Total avreglering tas om televisionens område kan dock inte föreslås. TV-direktivet kräver att det finns vissa bestämmelser sådan innebörd i fråga om innehållet i teleav visionssändningar. Att ljudradion och televisionen hittills i ston sett saknar motsvarande PO och PON kan inte heller frånkännas betydelse. organ De bestämmelser etisk innebörd finns måste således till stor del av som nu behållas och i viss mån utsträckas till att gälla även annan televisionsverksamhet enligt vad anges i det följande. som Jag har i avsnittet tillståndsvillkor redogjort för vilka etiska krav som om regeringen bör få ställa public service-företagen i form av villkor för

sändningsrätten. Jag kommer här främst att redogöra för vilka bestämmelser som jag anser skall gälla för innehållet i sändningarna utöver brottskatalogen i YGL.

14.2 Opartiskhet och saklighet

Bedömning: Liksom skall det inte finnas någon allmän bestämnu melse opartiskhet och saklighet. Tillstånd som meddelas av om regeringen får dock förenas med villkor av sådant innehåll.

opartiskhet och saklighet framgår 6 § radiolagen. Kravet är Kravet av de grundläggande villkoren för SVT, SR, UR samt TV4. Detta brukar ett av

Sändningamas innehåll

uttryckas så att dessa företag skall i allmänhetens tjänst eller är public vara service-företag. Jag hari det föregående föreslagit att regeringen skall ställa sådana krav företag i form av villkor för sändningstillstånd. Det finns inte någon anledning att införa sådana krav för annan programverksamhet. I synnerhet inte den mångfald som som sedan länge utmärkt pressen, där sådana krav inte ställs, även utmärker ljudradion och telenu visionen. Ensidighet i en kanal kan motverkas vad kommer till uttryck av som i en annan. Som exempel kan nämnas närradion själva grundtanke vars bygger att programmen skall innehålla så många olika, eller mindre mer partiska, åsikter som möjligt. Gränserna sätts bl.a. brottsbalkens beav stämmelser om ärekränkning samt bestämmelserna i marknadsföringslagen av om otillbörlig marknadsföring vid misskreditering från andra näringsidkares sida.

14.3 Demokratibestämmelsen

Bedömning: Det behövs inte någon demokratibestämmelse. Tillstånd som meddelas av regeringen får dock förenas med villkor sådant av innehåll.

Demokratibestämmelsen återfinns i 6 § radiolagen och 12 § satellitlagen. Jag har i det föregående föreslagit att regeringen får ställa motsvarande krav de sändande företagen i form av villkor för sändningstillstånd. Bestämmelsen infördes i satellitlagen i syfte att, tillsammans med bestämmelserna om mediets särskilda genomslagskraft, hets mot folkgrupp, barnpomograñbrott, olaga våldsskildring samt marknadsföringslagens regler om otillbörlig marknadsföring, uppfylla artikel 12 och 22 i TV-direktivet prop. l99293:75 s. 26 och 51. Artikel 12 i TV-direktivet reglerar innehållet i TV-reklamen. Av artikeln framgår att reklamen inte får undergräva respekten för den mänskliga värdigheten, diskriminera någon på grund av ras, kön, eller nationalitet, angripa religiös eller politisk övertygelse, uppmuntra ett beteende är skadligt för som hälsa eller säkerhet eller uppmuntra ett beteende som är skadligt för miljön. Jag anser att sådana frågor lämpligen bör regleras inom marknadsrätten. Civildepartementet har också nyligen promemoria gett ut en om diskriminerande reklam Ds 1994:64. I promemorian föreslås ett tillägg till Marknadsföringsutredningens förslag till marknadsföringslag klargör det en ny som att är möjligt att ingripa mot olika former av diskriminerande reklam. Ärendet bereds för närvarande inom Civildepartementet. Jag kommer därför inte att

SOU 1994: 105

närmare beröra artikel l2. Det kan dock konstateras att Sverige, genom bestämmelsen hets mot folkgrupp, redan uppfyller delar av artikeln. om Artikel 22 i TV-direktivet syftar bl.a. till att förhindra att minderåriga enkelt kan ta del TV-program som innehåller t.ex. våld och pornografi. av Artikelns andra stycke innehåller ett förbud mot att uppamma till hat på grund folkgrupp Jag kommer att i avsnitt 14.5 föreslå att en bestämmelse, av m.m. motsvarande första stycket i artikel 22, införs i lagen. Vad gäller artikelns andra stycke framgår det avsnittet hets mot folkgrupp l4.6 att av om Sverige redan uppfyller direktivets krav i den delen. Något behov av en demokratibestämmelse grund innehållet i artikel 22 föreligger således av inte. Jag inte heller att det finns något inhemskt behov av en sådan beanser stämmelse. Statistiken finns redovisad i kap. 9 tyder att medierna som sällan bryter mot regler har med de grundläggande demokratiska värsom dema att göra.

14.4 Privatlivets helgd

Bedömning: Liksom skall det inte finnas någon allmän bestämnu melse privatlivets helgd. Tillstånd meddelas av regeringen får om som

L

dock förenas med villkor sådant innehåll. av

Bestämmelser till skydd för privatlivets helgd finns i public service-avtalen i de etiska regler gäller för närradion och pressen. Jag har föreslagit samt som sådana villkor även i fortsättningen skall få ställas sändningsverksamhet att bedrivs med stöd regeringens tillstånd. som av Jag inte att det föreligger behov av att införa en motsvarande anser bestämmelse för programverksamhet. Det finns redan bestämmelser annan förtal och förolämpning i brottsbalken och YGL. Vidare finns, och föreom slås, bestämmelse beriktigande enligt vad som följer. Av den praxis en om Radionämndens fällande beslut, framgår kap. framgår också över som av bestämmelsens efterlevnad är god. Samma slutsats kan dras av POPON:s att fällande beslut. Slutligen kan nämnas den principiella betänklighet som jag uttryck för i inledningen till dessa avsnitt mot att rättsligt reglera har gett sändningsinnehållet utöver vad följer av TFzs brottskatalog. som

Sändningamas innehåll

14.5 Våld och pornografi

Förslag: Det får inte sändas TV-program som innehåller våld eller pornografi under sådan tid och sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.

Bakgrund Jag har redogjort för innebörden av den nu gällande bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft i avsnitt 7.5. Bestämmelsen som återfinns i respektive public service-avtal samt i satellitlagen anger att programföretaget skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Jag har föreslagit att regeringen även i fortsättningen skall få förena sändningstillstånd med sådant villkor. Bestämmelsen i satellitlagen tillkom främst med anledning av artikel 22 i TV-direktivet. Även artikel 12 i direktivet beaktades i samband med bestämmelsens tillkomst se prop. 199293:75 s. 26, 33 och 51. Artikel 12 siktar främst på diskriminerande innehåll i TV-reklam. Av skäl som framgår av avsnittet om demokratibestämmelsen 14.3 kommer jag inte att närmare beröra innehållet i den artikeln.

TV-direktivets bestämmelse om våld och pornografi Artikel 22 i TV—direktivet innehåller en bestämmelse som syftar till att skydda minderåriga från TV-program som innehåller t.ex. våld och pornografi. Bestämmelsen är något otydligt formulerad. Artikelns första mening lyder:

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TVsändningar från TV-programföretag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, särskilt program som innehåller pomografi eller meningslöst våld. Artikelns andra mening har följande innehåll:

Denna bestämmelse skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, utom då det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska åtgärder, att de minderåriga inom sändningsornrådet normalt inte hör eller ser sådana sändningar.

SOU 1994: 105

Bestämmelsens första mening kan tänkas peka ut samtliga program som innehåller pornografi eller meningslöst våld som sådana allvarligt kan som skada minderåriga. Det spelar då inte någon roll om sådana sändningar äger rum sen kvällstid eller är krypterade, de får ändå inte förekomma i televisionen. Bestämmelsens första mening kan också tänkas avse sådana sändningar som närmast kan jämföras med sådana förfaranden vilka utgör yttrandefrihetsbrott, t.ex. barnpornografibrott, olaga våldsskildring och uppvigling. Denna del av bestämmelsen skulle då inte omfatta sändningar av andra program som innehåller t.ex. pornografi eller meningslöst våld under förutsättning av att sändningarna sker sen kvällstid eller är krypterade. En bestämmelse som förbjuder samtliga program som innehåller pornografi, oavsett om inslaget visas i syfte att informera eller skapa debatt om t.ex. barnpomograñn och oavsett om programmet endast kan ses av dem som sitter uppe sent natten eller som kanske särskilt betalat för detta program, skulle strida mot vad som hittills gällt i landet. Jag anser inte att artikeln rimligen kan ha den innebörden. Artikeln måste i stället enligt min uppfattning förstås så, att endast sändningar av sådana televisionsprogram som allvarligt kan skada minderåriga skall omfattas av ett totalt förbud. Sändningar av program som innefattar barnpornografibrott, olaga våldsskildring och uppvigling kan utan tvivel allvarligt skada minderåriga. Den som sprider bampomografiska bilder genom att sända program som innehåller sådana bilder, kan dömas för bampomografibrott. För olaga våldsskildring kan den dömas som skildrar sexuellt våld eller tvång och den som genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur. Om det i ett TV-program uppmanas till eller söks förleda TV-tittaren till att begå brott kan utgivaren dömas för uppvigling. annan - - Även brottet hets mot folkgrupp är av intresse i detta sammanhang. Om det förekommer en sådan sändning kan åtal väckas och straff utdömas för yttrandefrihetsbrott enligt brottsbalken och YGL. Som jag nu förstått innebörden av artikel 22 synes artikelns andra mening således ta sikte sändningar av andra program än sådana är så allvarsom liga att de innefattar yttrandefrihetsbrott. Sändningar av sådana program får ske under förutsättning av att det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska åtgärder, att de minderåriga normalt inte ser eller hör sändningen. Vilka andra program än de som innehåller pornografi eller meningslöst våld som avses anges inte. Detta skulle kunna anses innebära att samtliga program som kan bedömas vara skadliga för minderåriga skall omfattas av artikelns andra mening. Jag har då övervägt att använda mig av en bestämmelse motsvarande satellitlagens regel om mediets särskilda genomslagskraft. Innebörden av en sådan bestämmelse är stadd i ständig förändring. Av Radionämndens praxis framgår att medan vissa förfaranden som en gång i

Sändningamas innehåll

tiden ansågs som skadliga eller upprörande har fallit bort, har andra tillkommit. Detta betyder att det i vissa fall kan svårt för den sändande vara att avgöra om ett visst inslag strider mot bestämmelsen eller inte. Det finns därför risk för att den sändande iakttar alltför stor försiktighet vid utfommingen av programinslagen, i synnerhet om bestämmelsen är sanktionerad. Jag har därför övervägt att i lagtext i stället beskriva det typiskt sett som kan bedömas vara skadligt för bam. I avsnitt 13.6 har jag försökt att förklara vad med televisiosom menas nens särskilda genomslagskraft genom att, med hjälp bl.a. Radionämnav dens praxis, beskriva vilka ämnen som skall anses som särskilt upprörande eller skrämmande. Jag har då funnit att en sådan bestämmelse skulle bli både vidlyftig och ofullständig och förmodligen snart även inaktuell. Jag har därför övergett idén. Vad som återstår är att ange vad som i vart fall, enligt såväl gällande som eventuell framtida uppfattning, kan tänkas skada bam. Artikeln har redan angett dessa minimikrav, nämligen pornografi och våld. Det som jag nu kommit fram till om artikelns innebörd medför att sändningar av program som innehåller pornografi eller våld, dock inneutan att fatta yttrandefrihetsbrott, får förekomma under förutsättning att det sker under sådan tid eller på sådant sätt att minderåriga nonnalt inte eller hör sändser ningen. Det bör således vara förenligt med ett prograrnföretags förpliktelser enligt denna lag att sända program som innehåller våld eller pornografi på sen kvällstid. Detsamma bör gälla om den sändande låtit kryptera sändningen. Jag anser emellertid att även andra omständigheter än de direktivet räknar bör upp beaktas. Ett debattprogram om t.ex. våldspornografi bör i den angivna nyss meningen vara tillåtet även om det sänds okrypterat under tidig kvällstid under förutsättning av att detta föregås varning att kan av en om programmet innehålla sekvenser som är skadliga för bam. Ytterligare omständigheter som bör beaktas kan vara hur många gånger programmet sänts och även i vilket sammanhang detta skett. En samlad bedömning av bl.a. nu nämnda omständigheter bör alltså göras. En sådan samlad bedömning torde inte oförvara enlig med direktivet. Viss ledning kan hämtas från den innebörd besom stämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft har samt Radionämndens praxis såvitt avser denna. Det har tidigare talats om att reklam inte får riktas till bam är under 12 som år. Program som innehåller våld och pornografi kan givetvis olämpliga vara även för barn som är något äldre än 12 år. Det är emellertid inte möjligt- och direktivet kräver det inte heller att i bestämmelsen viss ålder. Inte - ange en heller bör det i lagtexten närmare anges vad som kan utgöra våld respektive pornografi. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att efter en sammanvägd bedömning av bl.a. barnets ålder, art saint i vilket programrnens

SOU 1994: 105

sammanhang och under vilken tid programmen sänts avgöra om bestämmelsen har överträtts. Jag föreslår således att det införs bestämmelse i lagen förbjuder en som sändningar av televisionsprogram som innehåller våld eller pornografi under sådan tid och sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Om det av särskilda skäl är försvarligt bör dock sådana program sändas enligt vad jag tidigare anfört. Jag kommer att föreslå att Justitiekanslern får vid vite förelägga den som vid upprepade tillfällen sänder våld och pornografi i strid mot den föreslagna

bestämmelsen att upphöra därmed se avsnitt 18.6. Detta vitesföreläggande

bör utformas relativt preciserat med hänsyn till vad som bl.a. förekommit vid

de upprepade överträdelser som föreläggandet avser se avsnitt 18.8.

För vilka sändningsformer skall bestämmelsen gälla

Artikel 22 anger inte närmare vilka TV-sändningar som omfattas av den. Av artikel 1 framgår dock bl.a. att med TV-sändning avses den ursprungliga överföringen av TV-program avsedd för mottagning av allmänheten, per tråd eller genom luften inklusive överföring via satellit, i okodad eller kodad form. Detta betyder att artikel 22 gäller dem som sänder TV-program. Av artikel 2 samt artikel 22 följer vidare att direktivet gäller samtliga sändande inom respektive medlemsstats jurisdiktion. Om företaget inte befinner sig under jurisdiktion av någon stat som är bunden av direktivet är det i stället den medlemsstat som har ställt frekvens eller satellitkapacitet till förfogande eller från vars territorium sändningen till satellit äger rum som är ansvarig. TV-direktivet omfattar således även innehållet i trådsända TV-program. Det kan dock ifrågasättas om EG har samma starka intresse att reglering av här sker som för de trådlösa sändningarna. Kabelsändningarna är nämligen varken lika rikstäckande eller gränsöverskridande som den trådlösa televisionen. Det bör dock anmärkas att kabelnäten alltmer börjar närma sig den markbundna televisionens geografiska täckning. Cirka 65 procent av de

svenska hushållen är anslutna till kabelnät se SOU 1994:34 s. 20. De kom-

mersiella kabelkanalema Z-TV, TV 21, och TV 6 kan i vart fall ses i stor-

stadsregionema. Bland dessa kanaler når Z-TV ett 20-ta1 svenska orter se

även avsnitt 3.1. Oavsett hur det förhåller sig med TV-direktivets tillämplighet talar dock mycket för att det finns ett rent inhemskt behov av att låta en bestämmelse som avser att söka förhindra att barn ser program som innehåller våld och pornografi omfatta även sändningar genom kabel. En sådan bestämmelse finns för övrigt redan i 16 § kabellagen. Av bestämmelsen framgår bl.a. att förbud mot egensändning kan meddelas om det vid upprepade tillfällen sänts program med vissa pornograñska bilder eller våldsskildringar.

Sändningarnas innehåll

Det är vidare av vikt att lagen utformas så teknikneutralt som möjligt. För den enskilde TV-tittaren torde det framstå som besynnerligt om bestämmelsens tillämpning skall vara beroende av vilken sändningsteknik som används. Det är av vikt for efterlevnaden av regelverket att det framstår som rättvist och konsekvent. Avsevärda tillämpningssvårigheter kan vidare tänkas uppstå om lagen inte är teknikneutral. Det är t.ex. inte omöjligt att det i framtiden kan bli svårt att avgöra om sändningen sker genom kabel eller ej. Detta kan i sin tur tänkas medföra att lagen måste ändras. Jag föreslår därför att förbudet mot att i vissa fall sända program som innehåller våld eller pornografi även bör gälla för sändningar genom tråd. Med hänsyn till vad jag anfört om vikten av att lagen är teknikneutral föreslår jag att även program i sökbar text-TV omfattas av nu föreslagen bestämmelse. TV-direktivet gäller inte för sändningar i ljudradion. Såvitt jag erfarit förekommer det för närvarande inte heller några konkreta planer inom vare sig Europarådet eller EG att reglera ljudradiosändningama. Jag anser inte att det för närvarande finns något inhemskt behov av att låta bestämmelsen även omfatta ljudradion. Inslag av våld och pornografi i ljudradion torde sällan vara av sådan art att det kan antas att bam kan tänkas ta skada därav. Det kan nämnas att jag i avsnittet om tillståndsvillkor föreslagit att regeringen även i fortsättningen skall få förena sändningstillstånd med villkor om skyldighet att ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft. Detta villkor skall få ställas såväl televisionen som ljudradion.

14.6 Hets mot folkgrupp m.m.

Bedömning: Någon ytterligare reglering om hets mot folkgrupp m.m. utöver den som redan finns i brottsbalken och YGL behövs inte.

TV-direktivets artikel 22 andra stycket innehåller en bestämmelse som avser att förhindra förekomsten av sändningar som uppammar hat grundat ras, kön, religion eller nationalitet. Hets mot folkgrupp är ett yttrandefrihetsbrott. Brottet tar sikte förfaranden varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Den som uppmanar eller försöker förleda annan att begå sådant brott kan dömas för yttrandefrihetsbrottet uppvigling. Vår lagstiftning uppfyller alltså redan artikelns krav i den delen. Artikeln omfattar emellertid även program som kan uppamma till hat grund av kön. Någon bestämmelse som direkt riktar sig mot sådana fram-

SOU 1994: 105

ställningar finns inte i den svenska lagstiftningen. Jag har svårt att föreställa mig att det finns behov av en sådan bestämmelse eller hur den skulle vara utformad. Vidare bereds, som tidigare nämnts, en promemoria om diskriminerande reklam. Någon ytterligare lagstiftning i denna del jag på anser anförda skäl inte är erforderlig.

14.7 Genmäle och beriktigande

Förslag: Felaktiga uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och som sänts trådlöst, skall beriktigas när det är befogat. Detsamma bör ske om sådana uppgifter förekommit i ett TVprogram som sänts genom tråd. Tillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor om att genmäle och beriktigande skall ske.

Jag har redogjort för bestämmelserna om genmäle och beriktigande i avsnitt 7.3. Sammanfattningsvis gäller följande. I princip kan sägas att med genmäle menas bemötande av värdeomdömen och med beriktigande rättelse av faktauppgifter. Till följd av denna skillnad är det oftast den programansvarige som rättar felaktiga faktauppgifter beriktigande och den drabbade som bemöter värdeomdömen riktade mot honom själv genmäle. Det har inte varit möjligt att införa någon rätt till genmäle i lag eftersom detta skulle strida mot utgivarens grundlagsskyddade rätt att själv bestämma över prograrninnehållet. Av artikel 23 i TV-direktivet framgår att den vars legitima intressen, i synnerhet vederbörandes rykte och goda namn, har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett TV-program, har rätt till genmäle right of reply eller motsvarande. De tidsmässiga och andra villkoren skall vara sådana att denna rätt kan utövas effektivt. Direktivet kräver också att det skall vara möjligt att få tvister om denna rätt rättsligt prövade. Bestämmelser om genmäle och beriktigande finns i public service-företagens avtal. Den historiska förklaringen till detta är att det för denna typ av programverksamhet gäller krav opartiskhet och saklighet. Genmäle och beriktigande kan nämligen sägas vara remedier mot partiskhet och osaklighet. Regeringen har nyligen konstaterat att Sverige uppfyller EG:s krav genom dessa bestämmelser, särskilt som reglerna kompletteras av bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadsföring se prop. 199293:75 s. 30. Jag har i det föregående föreslagit att sådana villkor även i fortsättningen bör få ställas. I satellitlagen finns en bestämmelse om beriktigande. Bestämmelsen kompletteras även här av bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig mark-

Sändningamas innehåll

nadsföring a. prop. s. 30. Enligt bestämmelsen i satellitlagen skall beriktigande ske då det är befogat. Vid behandlingen av bestämmelsen ansåg Lagrådet att direktivets bestämmelse om genmäle eller motsvarande i och för sig tillgodosågs genom vad som i förslaget betecknades som beriktigande a. prop. s. 31. Jag delar denna bedörrming, vilket jag för övrigt även angivit i

tidigare betänkande se SOU 1992:31 s. 151 f..

Jag föreslår att en bestämmelse om beriktigande införs i lagen. Med häntill vad jag tidigare anfört om vikten av att lagen är teknikneutral föreslår syn jag att även program i sökbar text-TV omfattas av bestämmelsen. TV-direktivet sådan bestämmelse skall gälla för samtliga kräver att en

sändningsformer, dvs. även för kabelsändningarna se det avslutande av-

snittet i 14.5. YGL medger emellertid inte att sådan reglering sker. I avsnittet om reaktioner 18.3 kommer jag att diskutera eventuella grundlagsändringar. På de skäl som där anförs kommer något sådant förslag inte att lärrmas. Jag föreslår därför att det av lagen bör framgå att felaktiga uppgifter förekommit i ett televisionsprogram som sänts genom tråd bör som beriktigas. Något absolut krav att beriktigande här skall ske föreslås alltså inte. Den föreslagna bestämmelsen om beriktigande bör inte omfatta felaktiga uppgifter som förekommit i reklam. TV-direktivet torde inte kräva detta. Marknadsföringsutredningen har såväl i sitt del- som slutbetänkande avstått från att föreslå införandet av regler om genmäle och beriktigande SOU 1992:49 s. 45 och SOU 1993:59 s. 426 ff.. I slutbetänkandet anges särskilt att regler om beriktiganden inte är nödvändiga för att uppfylla kravet på ett medlemskap i EES eller EG s. 427. I stället föreslås att frivilliga beriktiganden beaktas när marknadsstömingsavgiften fastställs s. 435. Marknadsföringsutredningens delbetänkande har behandlats i prop. 199293:110 s. ll, bet. 199293:LU20, rskr. 199293: 128. Bestämmelsen om beriktigande bör vidare inte gälla för när- eller lokalradion. Enligt vad som framgår av inledningsavsnittet ankommer det här tillståndsinnehavama själva att frivilligt komma överens om sådana normer

se bl.a. prop. 199293:70 s. 27.

Frågan lagstadgad genmälesrätt skall införas bör, enligt vad jag tidiom en anfört, uteslutande avgöras med utgångspunkt från Sveriges inhemska gare behov en sådan reglering. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen, Konstitutionsutskottets förslag, avstyrkt motionsyrkanden angående införandet av en förstärkt och utvidgad genmälesrätt med hänsyn till att Radiolagsutredningens slutbetänkande först bör avvaktas bet. l99293:KU12, rskr. 1992932117 samt 199394:KU2 prot. 199394: Se även svar på interpellation 199394:68. Det finns som nämnts bestämmelser om genmäle i public service-företaavtal. Några motsvarande bestämmelser for annan sändningsverksamhet gens

SOU 1994: 105

frnns inte. Däremot finns, som tidigare nänmts, lagstiftning till skydd för den som blivit utsatt för förtal, förolämpning och otillbörlig marknadsföring. Sammanfattningsvis gäller följande. Förtal och förolämpning är yttrandefrihetsbrott. Förtal omfattar sådana förfaranden varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Brottet omfattar i vissa fall även förtal av avliden. Förtal skall dock inte anses föreligga om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och det visas att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. Förtal i massmedier är ofta att bedöma som grovt brott NJA 1976 s. 150. Förolämpning omfattar sådana förfaranden varigenom någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom. Den som anser sig ha blivit utsatt för förtal eller förolämpning kan få skadestånd av den ansvarige, oftast utgivaren. Vidare kan domstolen besluta att domen skall återges visst sätt i ett radioprogram i samma sändningsverksamhet som den i vilken brottet begicks 5 kap. 4 § andra stycket YGL. Marknadsföringslagen och dess generalklausul har bl.a. till syfte att ge näringsidkare ett skydd mot sådana otillbörliga marknadsfäringsåtgärder som t.ex. syftar till att misskreditera konkurrerande näringsidkare. Straff, vite och skadestånd kan dömas ut. Marknadsföringsutredningens förslag till ny marknadsföringslag innehåller väsentligen en kodifiering av gällande marknadsforingsrättslig praxis SOU 1993:59. Generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kompletteras enligt förslaget med ett antal preciserade bestämmelser om otillåtna marknadsföringsåtgärder. Under rubriken Misskreditering framgår bl.a. att en näringsidkare inte får använda reklam eller andra kommersiella framställningar som är ägnade att ett misskrediterande sätt nedvärdera en annan näringsidkares verksamhet, varor eller tjänster. Vite eller marknadsstömingsavgift och skadestånd kan enligt förslaget dömas ut. Vid bestämmande av marknadsstömingsavgiften får beaktas att näringsidkaren frivilligt har vidtagit de åtgärder som krävs för att undanröja effekterna av överträdelsen. Det finns emellertid vissa förfaranden av kränkande natur som inte täcks av dessa bestämmelser. Det kan då hävdas att det finns ett visst behov av en lagstadgad genmälesrätt. Frågan är om detta eventuella behov uppväger bl.a. de betänkligheter som kan anföras med tanke effekten och lämpligheten av att en lagreglering sker och de tillämpningssvårigheter som en sådan kan tänkas medföra. Jag har i kap. 9 gått igenom Radionämndens och Pressens Opinionsnämnds statistik såvitt gäller bl.a. genmälen och beriktiganden. Av denna statistik framgår att överträdelserna är få. De fall där programbolagen eller tid-

Sändningamas innehåll

ningarna vägrat att offentliggöra nämndens fällande beslut har varit än färre. Det är möjligt att inte särskilt mycket är vunnet med långvarig en process som slutligen leder till att genmälet publiceras. Den positiva effekten av ett genmäle som offentliggörs långt efter det att den omtvistade handlingen vidtogs torde vara relativt måttlig. Vidare bör nämnas att det även kan finnas en risk med att införa lagen reglerad genmälesrätt. En sådan rätt skulle nämligen systematiskt kunna uttnyttjas av grupper i syfte att olika sätt lägga hinder i vägen för yttrandefriheten, t.ex. genom att söka hindra att viss debatt förs. en Det senare argumentet sammanhänger till viss del med det jag nämnde som redan i avsnitt 14.1. I det avsnittet ifrågasatte jag om det var lämpligt att reglera vissa etiska frågor rättslig väg med hänsyn till att den etableringsfrihet och mångfald som sedan länge gällt för även börjar bli verklighet pressen nu för ljudradio- och TV-verksamheten. Detta betyder att den enskilde kan vända sig till ett stort antal ljudradio- eller TV-kanaler och begära att det sänds ett genmäle. Att public service-företagens avtal skall innehålla bestämmelse en om genmäle har däremot hittills ansetts självklart eftersom krav opartiskhet gäller för denna typ av verksamhet. Opartiskhetskravet har att göra med att endast ett fåtal företag kan, och har rätt att, sända över hela riket. program Särskilda villkor får därför ställas denna verksamhet. För sändannan ningsverksamhet ställer sig saken annorlunda. Det därför att föredra vore om en sådan frivillig reglering av genmälesrätten som nu gäller för närpressen, radion och nu möjligen även lokalradion också kom till stånd för övrig medieverksamhet. En sådan frivillig reglering är förmodligen effektiv än mer en reglering i lag. Sammantaget finner jag att det begränsade behovet av en lagreglering, den troligen begränsade effekten av en sådan, risken för att genmälesrätten missbrukas i yttrandefrihetsbegränsande syfte, betänkligheten att införa av en sådan rätt för verksamhet för vilken etableringsfrihet och mångfald i princip råder samt de lagtekniska och organisatoriska svårigheter införandet av en

sådan rätt skulle medföra se närmare avsnitt 7.3, talar för att genmälesrätten

inte bör regleras i lag. Jag anser med anledning härav att endast rätten till beriktigande i television bör regleras i den föreslagna lagen.

SOU 1994: 105

14.8 Myndighetsmeddelanden

Förslag: Meddelanden är av vikt för allmänheten skall i en som nödsituation sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det. Någon ändring mot vad gäller föreslås alltså Tillstånd som nu får förenas med sådana villkor. som meddelats av regeringen

Bestämmelser myndighetsmeddelanden finns i statens avtal med public om service-företagen samt i lokalradiolagen. I motsats till övriga public serviceföretag skall TV4 endast i nödsituationer sända sådana meddelanden bestatlig myndighet. Detta skall då ske utan särskild ersättning. En gäran av bestämmelse motsvarande den som gäller för TV4 finns i 23 § lokalradiolagen. Bestämmelsen i lokalradiolagen omfattar emellertid även meddelanden från andra myndigheter än statliga. Om myndigheterna under andra förhållanden än i nödsituationer vill använda TV4:s sändningstid eller lokalradion för att informera medborgarna har det ansetts att de bör göra detta under köpt

reklamtid se prop. 199091:l49 s. 156 samt prop. 199293:70 s. 28. Det

finns inte någon motsvarande bestämmelse för annan sändningsverksamhet. Jag har föreslagit att public service-tillstånd skall få förenas med villkor skyldighet att sända myndighetsmeddelanden endast i nödsituationer om l3.6. Jag har tidigare i denna framställning påpekat vikten av att skillnad mellan olika sändningsformer inte görs. Detta bör även gälla här. En utredning har emellertid fått direktiv att utreda vad som skall gälla för ljudradio och television under krig och krigsfara regeringsbeslut den 16 juni 1994. Jag anser att utredningens resultat först bör avvaktas innan några eventuella förändringar föreslås. Bestämmelsen myndighetsmeddelanden bör därför tills om vidare endast gälla för lokalradion samt för de public service-företag som regeringen bestämmer.

14.9 Otillbörligt gynnande av kommersiellt intresse

Förslag: inte reklam får inte otillbörligt sätt Program som är ett gynna ett kommersiellt intresse.

Idag föreskrivs i 6 § andra stycket radiolagen att ett programföretag inte i programverksamheten mot vederlag eller annars ett otillbörligt sätt får kommersiellt intresse. Programföretaget får dock i fråga om någon gynna ett har bekostat helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragssom ett program

Sändningamas innehåll

givaren Motsvarande bestämmelser finns i 10 § närradiolagen, 24 § lokalradiolagen, 8 § kabellagen och 15 § satellitlagen. I TV-direktivet, artikel 10:4, sägs att smygreklam är förbjuden. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 13.3 i TV-konventionen, vilken har påverkat utfommingen den av svenska regeln. Jag föreslår att det även i fortsättningen skall förbjudet att otillvara ett börligt sätt gynna kommersiella intressen i programverksamheten. På grund

av den något ändrade innebörden av begreppet reklam se avsnitt 15.7 bör

bestämmelsen dock få en något annorlunda utformning. De resonemang som förs i prop. l99091:149 s. 127 beträffande gränsdragningen mellan förfaranden som är otillbörliga och andra, acceptabla förfaranden, bör alltjämt kunna ge vägledning vid tillämpningen. Bestämmelsen bör bara gälla program som inte är reklam. Är det fråga om program som är reklam skall reglerna om annonsidentifrkation gälla. Den reklam som t.ex. UR gör för sina kursböcker etc. är med den definition av reklarnbegreppet som jag valt att anse som reklam och skall, inte om regeringen i villkor medgivit undantag från den skyldigheten, sändas inom sådan reklamrnarkering. Att ett gynnande skall vara otillbörligt för att förbjudet vara hindrar inte att bestämmelsen kan träffa en verksamhet den sändande som själv bedriver. Att gynna den egna programverksamheten är naturligtvis inte otillbörligt. Jag kommer att föreslå att programforetaget skall skyldigt att vara ange vem som sponsrat ett program avsnitt 15.10. Att, som nu sker i 6 § andra stycket radiolagen, särskilt ange att detta är tillåtet, är därför inte nödvändigt.

14.10 Närradions och lokalradions innehåll

Förslag: Det skall även i fortsättningen råda förbud mot att sända närradioprogram som inte har framställts särskilt för den verkegna samheten. Undantaget från detta förbud måste dock uttryckas tydligare. Det skall framgå att det i enstaka fall får förekomma sändningar som inte har framställts enbart för den egna verksamheten om de är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar. Några andra sakliga förändringar såvitt avser när- och lokalradions innehåll i övrigt föreslås inte.

Det s.k. riksförbudet finns i 1l § första stycket närradiolagen. Av bestämmelsen framgår att en sammanslutnings prograrnutbud inte får, annat än i begränsad omfattning, innehålla material inte har framställts enbart för som den egna verksamheten. Enligt vad som framgår motiven skall undantaget av

SOU 1994: 105

särskilda skäl tolkas restriktivt. Som exempel särskilda skäl anges i motiven det fallet att förening sänder inslag i ett program eller enstaka hela en program som producerats av dess riksorganisation inför en valrörelse eller det fallet då föreningen förmedlar glimtar från ett evenemang som har anknytning

till dess verksamhet se prop. 198182: 127 s. 22 f.. Närradionämndens praxis pekar också att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt se avsnitt

7.7. Undantaget i bestämmelsen skall alltså tolkas restriktivt. Detta har dock inte fått något tydligt uttryck i lagtexten. Regeringsrätten har i tre beslut underkänt Närradionämndens vitesförelägganden, vilka endast uttryckts som ett åläggande att följa bestämmelsen i 11 § första stycket närradiolagen. Regeringsrätten ansåg att ett generellt åläggande att följa bestämmelsen var alltför omfattande och opreciserat se domar meddelade 1994-04-14, mål nr 5299-1993, 5300-1993 och 5301-1993. Ett generellt åläggande att följa viss bestämmelse bör vara tillåtet om bestämmelsen är tydlig. Jag föreslår att vad som ursprungligen åsyftades när bestämmelsen tillkom och vad som därefter även har kommit till uttryck i Närradionänmdens praxis också bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Jag föreslår att det lagtexten bör framgå att det endast i enstaka fall får av medges avsteg från riksförbudet om sändningarna dessutom är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar. Med enstaka fall menas att det skall fråga t.ex. inslag i ett program eller enstaka program och med vara om att sändningarna skall vara av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar att de typiskt sett skall vara intressanta för medlemmar i menas sammanslutningar av aktuellt slag. Det föreslås inte några sakliga förändringar såvitt avser bestämmelserna får § andra stycket närradiolagen och om vad en närradioförening sända ll hur stor andel i lokalradion som skall ha framställts särskilt för den program verksamheten 22 § första stycket lokalradiolagen. Som jag tidigare egna nämnt bör översyn reglerna för lokalradion inte ske i detta sammanhang en av

se 199293:70 42. Av detta följer att dess eventuella effekt när-

prop. s. radion i princip också bör avvaktas.

Sändningamas innehåll

14.11 Andel europeiska

program m.m.

Förslag: Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen skall till att viss andel se av programmen är av europeiskt ursprung. Nu nämnda TV-sändningar och sådana ljudradiosändningar som sker med stöd regeringens tillstånd skall i betyav dande omfattning innehålla program svenska språket, med program svenska artister eller verk av svenska upphovsmän. Undantag från skyldigheten kan medges det finns särskilda skäl. Förslaget om motsvarar vad som nu gäller.

Bestämmelser om andel europeiska och självständiga program program av producenter samt rapporteringsskyldighet såvitt dessa uppgifter finns i avser 7 § och 13 § första stycket satellitlagen samt i 7 a § radiolagen. Enligt 13 § satellitlagen skall, det inte finns särskilda skäl, om mer än hälften av den årliga sändningstiden europeiskt upptas av program av ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av prograrnbudgeten europeiskt har avse program av ursprung som framställts av självständiga producenter. Med sändningstid tid då det avses sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av teletext. Bestämmelserna har nyligen införts i syfte att uppfylla motsvarande krav i TV-direktivet jfr artikel 4-6 och 8 i direktivet. De då resonemang som

fördes är alltjämt gällande se prop. 199293:75 28 och 51 f.. Jag

s. kommer därför inte att föreslå några förändringar mot vad gäller. som nu Bestämmelsen bör även omfatta TV-sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd. Såvitt gäller sändningsverksamhet, kabel-TV-sändningar, annan t.ex. framgår det av artikel 9 i TV-direktivet att bestämmelserna europeiskt om ursprung m.m. inte skall gälla lokala TV-sändningar som inte ingår i ett nationellt nät. Den närmare innebörden denna artikel är inte självklar. Min av uppfattning är att de svenska kabelsändningama inte är nationella i TV-direktivets mening. Enligt vad framgår avsnitt 3.1 och det avslutande som av avsnittet i 14.5 är endast cirka 65 procent av Sveriges hushåll kabelanslutna. Det är främst i storstadsregionema som de egensända kabel-TV-kanalema kan tas emot. Mot bakgrund härav anser jag inte att bestämmelsen bör utsträckas till att också omfatta kabelsändningarna. Det kan anmärkas ändring i att en YGL i så fall måste ske. Grundlagen medger nämligen inte att yttrandefriheten i kabelsändningar inskränks nu angivet sätt. I 13 § andra stycket satellitlagen anges att sändningarna i betydande omfattning skall innehålla program svenska språket Bestämmelsen har m.m.

SOU 1994: 105

utformats efter avtalen mellan och public service-företagen mönster av staten och i enlighet med artikel 8 i TV-direktivet, där språkpolitiska skäl anges som grund för att medlemsländerna får ha detaljerade eller strängare regler för mer än vad anges i direktivet. Av motiven framgår programmens ursprung som vidare att regeln i praktiken till stora delar torde sammanfalla med regeln om minst 50 procent europeiska samt att avsikten med bestämmelsen program inte är att diskriminera utländska upphovsmän utan att värna den svenska

kulturen se prop. 199293:75 s. 29.

Jag föreslår att bestämmelsen om andel svenska program m.m. skall gälla för satellitsändningama de skäl som anfördes vid dess tillkomst. Samtliga public service-avtal innehåller motsvarande bestämmelser. Behovet av enhetlighet fordrar att dessa krav framgår av lag. Jag föreslår därför att bestämmelockså skall omfatta sådana sändningar som sker med stöd av regeringens sen tillstånd.

14.12 Programmens beteckningar

Förslag: Den sänder skall använda en av Radio- och som program TV-verket godkänd beteckning för sina sändningar. Den skall anges minst gång varje sändningstimme eller, detta inte är möjligt, en om mellan programmen. I sökbar text-TV måste beteckningen anges löpande.

Det finns bestämmelser sändningsbeteckningar i lokalradiolagen och om satellitlagen. I lokalradiolagen att de sändningar som tillståndshavaren anges för skall ha beteckning och att denna skall anges varje sändsvarar en egen ningstimme 22 § andra stycket. I satellitlagen anges att satellitprogramföreeller programtjänstens beteckning skall anges varje gång sändtagets namn ningarna programtjänst inleds eller avslutas samt däremellan en gång av en per timme 14 §. Bestämmelsen syftar främst till att identifiera den som är ansvarig för sändningen. För att detta skall möjligt att göra bör beteckningen vara vara särskiljande. Någon sådan bestämmelse finns varken i lokalradiolagen eller i satellitlagen. Det kan i detta sammanhang exempel nämnas att enligt som 5 kap. 4 § TF får ansökan utgivningsbevis avslås om den i ansökan uppom givna titeln den periodiska skriften lätt kan förväxlas med titeln på en skrift, för vilken utgivningsbevis tidigare utfärdats. annan Den eller lyssnar ett program bör också veta vad han ser eller som ser lyssnar på. Detta är inte minst viktigt med tanke den mångfald ljudradiooch TV-kanaler erbjuds och i framtiden kan komma att erbjudas som nu som

Sändningamas innehåll

allmänheten. Det finns inte några skäl att undanta vissa sändningsformer från kravet att identifiering skall kunna ske. Det kan inte heller finnas anses

några hinder enligt YGL mot att ställa detta krav trådsändningar se 3 kap.

3 § YGL och 2 kap. 13 § RF, jfr prop. 199091:64 214 f.. s. Jag föreslår att samtliga sändande, dvs. bl.a. SVT och den sänder som sökbar text-TV, skall använda en av Radio- och TV-verket godkänd beteckning. Radio- och TV-verkets främsta uppgift är att se till att beteckningen inte lätt kan förväxlas med annan beteckning. Jag föreslår vidare att beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme. I vissa fall är det emellertid olämpligt att bryta en sändning, t.ex. vid gudstjänster. I sådana fall bör beteckningen i stället anges mellan programmen. Med hänsyn till att det är svårt att i en text-TV-sändning bl.a. veta när ett slutar och börjar program ett annat föreslår jag att beteckningen här löpande, dvs. i bild. anges

15 Reklam och

annan annonsering

15.1 Utgångspunkter

Reklam i TV eller ljudradio tilläts första gången den 1 juli 1991 prop. 199091:149, bet. 19909l:KU39, rskr. 199091:370, SFS 1991:1066 genom de ändringar i radiolagen som gjordes med anledning av att en ny marksänd TV-kanal tillskapades. Förslaget byggde till stora delar på mitt betänkande Lagstiftning för reklam i svensk TV SOU 1990:7. Vid denna tidpunkt fanns redan marknadsföringslagen men inte YGL. TV-direktivet gällde inte för Sverige eftersom EES-avtalet ännu inte ingåtts. Sedan dess har reklam tillåtits och reglerats även i fråga om andra former av ljudradio och TV; kabelsändningar, lokalradio, närradio, satellitsändningar och de särskilda finska sändningarna. Förutsättningarna har således något förändrats sedan den tredje markkanalen tillkom. Som jag flera gånger tidigare anfört i detta betänkande anser jag att den radiorättsliga regleringen så långt möjligt bör vara lika för de olika sändningsformerna. Knapphet eterutrymme råder dock bara i fråga om vissa sändningsforrner. Den därmed sammanhängande omständigheten att jag anser att public service-krav för närvarande endast bör ställas på vissa markbundna sändningar, leder också till att jag ibland kommer fram till att det bör föreligga en skillnad mellan olika sändningsformer. Att TV-direktivet endast gäller television kan motivera att skillnad görs mellan ljudradio och television. I möjligaste mån bör dock reglerna göras enhetliga. En reglering av reklam och annan annonsering i svensk ljudradio och television måste självfallet stå i överensstämmelse med YGL och med det nämnda TV-direktivet. Den bör dessutom att förena med marknadsföringslagen. Härvid bör undvikas att Marknadsdomstolen och t.ex. Granskningsnämnden för radio- och TV prövar samma inslag, med åtföljande risk för att de kommer till olika slut. Vilken mängd reklam som skall tillåtas och hur reklamavbrott skall placeras är emellertid i stor utsträckning politisk fråga. en Riksdagens ovan nämnda beslut om ändring i radiolagen med anledning av den tredje markkanalens införande har tjänat som modell för efterföljande lagstiftning. Jag anser mig böra utgå ifrån att normerna för största tillåtna reklammängd etc. skall förbli desamma. I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att bestämmelserna i YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam utöver vad som följer av paragrafens första stycke. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot

SOU 1994: 105

eller villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksarnheten. Denna grundlagsbestämmelse tillåter alltså att reklam förbjuds genom lag, eller att det i lag föreskrivs villkor för reklamen. Utrymme för censur eller för att straffrättsligt ålägga någon annan än utgivaren ansvaret, finns däremot inte. Som exempel på regler som tillåts nämns i förarbetena bl.a. regler om mängden annonser, hur annonser får sättas in och hur marknadsföringslagen

blir tillämplig på reklam i TV se prop. 199091:64 s. 113.

Vad TV-direktivet innehåller i fråga om reklam framgår av kap. Här finns bara skäl att påminna om att direktivet inte hindrar Sverige från att uppställa strängare villkor i fråga om reklam jfr artikel 3 och 19 och att Sverige har utnyttjat den möjligheten bl.a. när det gäller reklammängd, alkoholreklam och reklam riktad till bam. Jag återkommer till dessa frågor längre fram.

15.2 Relationen till marknadsrätten

Förslag: Regler om reklam som är specifika för ljudradion och televisionen placeras i den nya radio- och TV-lagen. Därför överförs förbuden att i ljudradio- och televisionssändning sända reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror till den nya lagen.

Marknadsföringslagen 1975: 1418 gäller för reklam i ljudradio och television liksom den gäller för reklam i andra medier. Lagens räckvidd i materiellt hänseende bestäms såvitt rör ljudradion och televisionen av generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen: Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling som genom att strida mot god affärssed eller annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan liknande handling. Detsamma gäller vid efterfrågan vara, tjänst eller annan nyttighet. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. Första stycket tillämpas även sådana televisionssändningar som omfattas av lagen 1992: 1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet det europeiska samarbetsområdet EES-avtalet. om Av lagtexten kan utläsas att lagen omfattar dels reklamåtgärder vid marknadsföring, dels andra handlingar som vidtas vid marknadsföring. Någon särskild definition av vad som avses med reklam finns inte. Primärt ansvarig för att reglerna i 2 § marknadsföringslagen iakttas är den näringsidkare som 310

Reklam och annan annonsering

vidtar åtgärden vid marknadsföring. Även den är anställd hos eller som handlar på näringsidkarens vägnar, t.ex som konsult eller rådgivare, kan hållas ansvarig. I kretsen ansvariga ingår dessutom var och en som i övrigt väsentligt bidragit till handlingen, t.ex. medieföretag eller vidaredistributörer

av reklam eller promotionsåtgärder se Marknadsföringsutredningens betän-

kande SOU 1993:59 s. 128 f.. Vid sin tillämpning av 2 § marknadsföringslagen har Marknadsdomstolen använt sig av vad som brukar kallas lagstridighetsprincipen. Den innebär att en åtgärd som är lagstridig enligt annan lagstiftning än marknadsföringslagen skall anses otillbörlig även i marknadsföringslagens mening om åtgärden vidtas vid marknadsföring se närmare SOU 1993:59 s. 237 f.. En marknadsföringsåtgärd i strid mot ett förbud enligt radiolagen kan alltså anses strida mot 2 § marknadsföringslagen. Marknadsföringsutredningen har föreslagit att generalklausulen ges en något annorlunda utfomming och att lagstridighetsprincipen ges ett uttryck i lag. Även med det förslaget kan marknadsföringsåtgärd strider mot en som en radiorättslig regel utgöra otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen. De nu gällande reklamreglerna i radiolagen mfl. radiorättsliga lagar riktar sig i första hand till programföretagen. Inte i något fall kan en annonsör drabbas av sanktioner enligt de radiorättsliga lagarna. Jag anser att denna ordning bör bestå. Det är inte lämpligt att i den nya radio- och TV-lagen införa regler direkt riktade till annonsörerna. TV-direktivet innehåller ett antal olika regler om reklam. Att TV-direktivet behandlar TV innebär inte att alla reklamregler har radiorättslig grund. En del regler syftar till att hindra spridningen av vissa produkter, t.ex. tobak, medan andra närmast syftar till att skydda tittarens upplevelse Även av programmen. i fråga om vem som har bäst möjlighet att se till att reglerna efterlevs, skiljer de sig åt. Annonsören kan naturligtvis påverka utformningen av en viss annons men i fråga om tillåten mängd reklam och placeringen av reklamavbrotten är det naturligast att programföretaget i första hand är ansvarigt. För reklam i ljudradio och TV gäller alltså, liksom för all reklam, marknadsföringslagen. Dess regler riktar sig i första hand till näringsidkaren annonsören men kan även träffa t.ex. ett företag som sänder TV. För efterlevnad och sanktioner enligt denna lag svarar Marknadsdomstolen. Om en näringsidkare vid marknadsföring företar en handling som är otillbörlig kan Marknadsdomstolen, som ovan sagts, förbjuda honom att fortsätta därmed. Ett sådant förbud skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Vidare gäller för reklam i ljudradio och TV de olika radiorättsliga lagarna. De riktar sig till programföretagen. På grund av lagstridighetsprincipen kan reklamreglema också komma under marknadsföringslagens och Marknadsdomstolens prövning. Därigenom blir även annonsörerna tvungna att följa radiolagstiftningen.

SOU 1994: 105

För alkohol och tobak får reklam inte göras i ljudradio och TV. Det framgår av 2 § andra stycket lagen 1978:763 om marknadsföring av alkoholdrycker och 12 § andra stycket tobakslagen 1993:581. Handling som strider mot dessa bestämmelser skall vid tillämpning av marknadsföringslagen enligt uttryckligt stadgande i de nämnda lagarna, anses otillbörlig mot konsumenter. Att reklam för receptbelagda läkemedel i praktiken inte heller får sändas återkommer jag till i det följande. Av det ovan sagda torde framgå att både Marknadsdomstolen och de nuvarande nämnderna kan komma att var för sig pröva samma frågor om brott mot föreskrifter i de radiorättsliga författningama. Sedan den l juli 1992 kan Radionämnden, och fr.o.m. l juli 1994 Granskningsnämnden för radio och TV, förelägga vite för brott mot reklambestämmelsema i radiolagen. Det finns självfallet inget som tvingar Marknadsdomstolen eller Granskningsnämnden för radio och TV att komma till samma slut. Enligt min mening är det inte lämpligt om två myndigheter kan komma att pröva ett och samma inslag i ljudradio eller TV och därvid, vid i grunden samma prövning, komma till olika slut. En sådan ordning skulle kunna minska tilltron till myndigheterna och rättsordningen. I praktiken har problemet sannolikt begränsad betydelse, störst antagligen i fråga om bamreklamen. Frågan om reklam till barn har t.ex. berörts av Marknadsdomstolen i domen 1993:13, Filmnet, där föreläggandet dock riktade sig endast mot annonsören, och av Radionämnden i beslut 1993-03-17, SB 95. Även det antal fall där myndigheterna skulle om kunna pröva samma program är begränsat anser jag mig böra sträva efter att sådana situationer undviks. Jag kommer därför i det följande att föreslå att Granskningsnämndens kompetens begränsas något. I prop. l99293:75 s. 21 berördes frågan om gränsdragningen mellan radiorätt och marknadsrätt följande sätt: Marknadsdomstolen har uppfattningen att direktivet bör genomföras med radiorättslig och inte marknadsrättslig lagstiftning. Vid behandlingen av frågan om reklam i marksänd television fastslogs att TV-reklamen bör övervakas inom marknadsföringslagstiftningssystemet prop. 199091:149 s. 55, jfr lagrådets yttrande s. 326 ff.. Förutsättningarna har dock i viss mån ändrats genom att Sverige skall anpassa sig till TV-direktivet. Det kan då övervägas om vissa frågor som nu regleras av marknadslagstiftningen, t.ex. förbud mot reklam för alkohol, tobak och receptbelagda läkemedel, i stället bör finnas i den radiorättsliga Dessa frågor fordrar allsidig belysning

lagstiftninâen.

en och bör lämpligen tas upp av adiolagsutredningen i dess fortsatta arbete.

Marknadföringsutredningen uttalade om gränsdragningen i SOU 1993:59 Ny Marknadsföringslag s. 215: Utredningen finner det också naturligt att de regler som är specifika för ljudradio och television regleras i den radiorättsliga lagstiftningen. Produktspecifika regler om reklam och annan marknadsföring i fråga om t.ex. livsmedel eller läkemedel bör likaledes regleras i särskild lagstiftning. 312

Reklam och annan annonsering

Jag delar Marknadföringsutredningens uppfattning att de regler är som specifika för ljudradio och television skall regleras i den radiorättsliga lagstiftningen. En sådan ordning ger en större överskådlighet och medför att programföretagen får något färre författningar att hålla reda på. De specialregler för reklam i ljudradion och televisionen för närvarande finns i som tobakslagen och i lagen 1978:763 om marknadsföring alkoholdrycker av bör i stället placeras i den nya radio- och TV-lag som jag nu föreslår. Av att de regler som är specifika för ljudradio och television skall återfinnas i radiorättslig lagstiftning följer emellertid inte att de också skall kontrolleras i den specifikt radiorättsliga ordningen med granskning Radioav nämnden eller någon annan nämnd karaktär. Som jag har av samma ovan påpekat anser jag att hel del de regler återfinns i TV-direktivet en av som snarast har marknadsrättslig karaktär. Det ligger då närmast till hands att de också kontrolleras inom det existerande systemet för övervakning markav nadsföring som finns i marknadsföringslagen. En typiskt marknadsrättsligt grundad regel skulle kunna vara en regel om att i television inte får annonser ges en sådan utfonnning att det uppmuntrar till bruk av något är farligt som att konsumera. En typiskt radiorättslig regel däremot är en regel som begränsar eller reglerar mängden reklam i avsikt att skydda upplevelsen av programmet. Jag är naturligtvis medveten om att en del av de nuvarande bestämmelserna inte lätt passar in i ett sådant mönster. Jag emellertid att det ligger ett anser värde i att de respektive myndigheterna får ägna sig det de är bäst på, även om uppdelningen i marknadsrätt och radiorätt inte kan göras helt konsekvent med anledning av att de båda systemen har olika adressat. - Lagtekniskt bör den föreslagna uppdelningen kunna göras så att Granskningsnämnden för radio och TV granskar efterlevnaden av den lagen med nya undantag for vissa angivna bestämmelser. Dessa ankommer i stället Marknadsdomstolen grund av lagstridighetsprincipen. De återstående fall som kan komma under mer än en myndighets prövning är i huvudsak teoretiska och bör kunna accepteras. Jag återkommer till vilka regler bör handhas som av Granskningsnämnden för radio och TV respektive Marknadsdomstolen sedan jag redogjort för vilka regler jag anser skall förekomma.

15.3 Läkemedelsreklam

Förslag: Ett förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel i ljudradio och TV införs i den nya radio- och TV-lagen.

SOU 1994: 105

Enligt TV-direktivet artikel 14 skall reklam för receptbelagda läkemedel inte förekomma. Några särskilda regler för läkemedelsreklam finns emellertid för närvarande inte i den svenska radiorättsliga lagstiftningen. Inte heller i någon författning finns bestämmelser av den innebörd som artikel 14 annan anger. I 21 § läkemedelslagen 1992:859 föreskrivs att information som utgör ett led i marknadsföringen av ett läkemedel skall vara aktuell, saklig och balanserad. Den får inte vara vilseledande. På grund av marknadsföringsrättens lagstridighetsprincip kan Marknadsdomstolen komma att bedöma om denna bestämmelse efterlevs. Något förbud föreskrivs emellertid inte. Det ser alltså ut regel om förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel som om en borde införas i radio- och TV-lag. Emellertid förekommer inte sådan en ny reklam i Sverige. Enligt branschens interna praxis är sådan reklam inte heller tillåten. I samband med behandlingen av förslaget till ny läkemedelslag prop. 199192:107, bet. 199192:So21, rskr. 1991921342 diskuterades bl.a. fråom inte rätten att i marknadsföringssanunanhang lämna information till gan allmänheten borde inskränkas till receptfria läkemedel. Föredraganden fann i den anförda propositionen s. 58 att de framlagda förslagen om ytterligare begränsningar i rätten att ge produktinformation hade en motsvarighet i branschens interna regler, varför han ansåg att det knappast fanns något behov sådan offentlig reglering marknadsföringen. Regeringen fann i av en av l99293:75 Satellitsändningar av TV-program s. 41, med hänsyn till prop. det relaterade anförandet, att någon regel om förbud mot receptbelagda nyss läkemedel inte behövde införas i det sammanhanget. Vidare hänvisades till att frågan skulle komma att behandlas av Radiolagsutredningen. Som jag tidigare anfört anser jag att förbuden mot alkohol- och tobaksreklam bör placeras i den radio- och TV-lagen. Ett förbud mot reklam för nya receptbelagda läkemedel i TV skall gälla enligt TV-direktivet. Enligt svensk uppfattning skall sådan reklam inte förekomma. Ett förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel i TV skulle således inte innebära någon förändring den situation som gäller. Det är enligt min mening då lämpligast att TVav direktivets bestämmelse får ett direkt uttryck i lagtext. En bestämmelse som förbjuder reklam för receptbelagda läkemedel bör därför införas i den nya radio- och TV-lagen. Bestämmelsen bör, i enlighet med vad som gäller för reklam för alkohol och tobak, omfatta även ljudradio eftersom det inte är meningen att sådan reklam skall förekomma där heller. På grund av EG:s direktiv marknadsföring av humanläkemedel 9228EEG torde reklam om för receptbelagda läkemedel i vart fall sikt böra förbjudas generellt.

Reklam och annan annonsering

15.4 Reklam till barn

Förslag: Reglerna om barnreklam i radiolagen, kabellagen och satellitlagen överförs i stort sett oförändrade till den lagen. Det nya innebär att reklam i en televisionssändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. I reklam i televisionsen sändning får det inte uppträda eller figurer spelar personer som en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Reklamannonser i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år enligt nu gällande regler. Inte heller får det i annonser med reklam uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år 11 § radiolagen, 11 § kabellagen och 21 § satellitlagen. Några motsvarande regler finns inte i TV-direktivet. Bestämmelsen i radiolagen är äldst och föreslogs i prop. 199091:l49 s. 117 Av propositionen framgår att avsikten att skydda var barnen mot ett alltför effektivt reklarnbudskap och att TV-reklam på grund av televisionens stora genomslagskraft är ett sådant. Det har ibland hävdats att barnreklamförbudet skulle stå i strid med EG-

rätten se t.ex. Marknadsföringsutredningens betänkande SOU 1992:49 EES-

anpassning av marknadsforingslagstiftningen. Frågan berördes Lagrådet i av samband med förslaget till satellitlag prop. 199293:75 s. 39. Lagrådet fann då att övervägande skäl talade för att bestämmelsen förenlig med EGvar rätten. Bamreklamförbudet har nyligen införts. Det får förenligt med EGanses rätten. Något skäl att föreslå förändringar ser jag inte. Då föreskrifterna om barnreklam sammanhänger med den särskilda genomslagskraft televisionen anses ha, bör de inte gälla för ljudradion. Det skulle kunna hävdas att artikel 16 i TV-direktivet gäller reklam också till något äldre barn, eftersom det i direktivet talas om underåriga. Vad med underåriga är inte helt som avses klart. Reklam till barn i strid med artikel 16 skulle dock med stor sannolikhet regelmässigt utgöra otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen. Någon ytterligare reglering med anledning av artikel 16 behövs därför inte.

SOU 1994: 105

15.5 Reklammängd i närradion

Förslag: Mängden reklam begränsas till åtta minuter av sändningstiden per timme i närradion efter modell av vad som för närvarande gäller för lokalradion. Om sändningstiden är kortare än en timme får reklam sändas under tio procent av den kortare tiden.

l samband med tillkomsten av lokalradion öppnades även närradion för reklam. I propositionen 199293:70 fanns förslag om att reklammängden i lokalradion skulle regleras två sätt, dels genom att högst åtta, i undantagsfall tio minuter sändningstiden per timme fick avse reklam, dels genom att av högst tio procent av sändningstiden fick avse reklam. För närradion föreslogs endast tioprocentsregel. Någon motsvarighet till regeln om åtta minuter en timme föreslogs inte. Det ansågs olämpligt med hänsyn till att reklam per olika sammanslutningar kan svara för sändningarna under en del av en sändningstimme s. 58. Konstitutionsutskottet fann bet. 199293:KUl5 att bestämmelsen högst tio procent reklam per dygn var onödig men ansåg att om åttaminutersregeln hade fog för sig. Riksdagen beslutade i enlighet härmed. Procentregeln korn därför att utgå, såväl i lokalradiolagen som i närradiolagen. Därmed är reklammängden i närradion oreglerad. Regeringen har i den nämnda propositionen utgått ifrån att reglerna när det gäller villkor för reklam skall vara lika för lokalradion och närradion. Riksdagen har ställt sig bakom det synsättet. Samtidigt har riksdagen funnit att den tioprocentsregel regeringen föreslog var onödig. Riksdagen har dock inte funnit att reklammängden skall vara helt oreglerad i lokalradion. l konsekvens med att det skall vara samma regler för lokalradion och närradion, en synen uppfattning jag delar, föreslår jag att samma regel om reklammängd skall införas i fråga närradio finns i lokalradiolagen. Möjligheten att i om som nu undantagsfall utsträcka tiden till tio minuter bör, som jag utvecklar nedan, gälla endast för televisionen. Mängden reklam bör således vara begränsad till åtta minuter sändningstiden timme också i nänadion. En sammanslutav per nings sändningstid kan emellertid ibland vara kortare än en timme, ibland endast 15 minuter. Åtta minuter motsvarar cirka 13 procent timmen. För av att undvika kringgående bör bestämmelsen kompletteras med en regel för det fall sändningstiden är kortare än timme. I sådant fall bör reklam få att en sändas under högst tio procent av sändningstiden.

Reklam och annan annonsering

15.6 Åsiktsreklam

Förslag: För sändningar för vilka uppställts villkor opartiskhet ett om och saklighet följer automatiskt förbud viss åsiktsreklam. ett mot Mängden åsiktsreklam skall, i de fall åsiktsreklam är tillåten, rymmas inom den tillåtna mängden totalt är tillåten för annonser som mediet.

Enligt 10 § radiolagen får sänds under annonstid i annonser som televisionen inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i de andra lagarna. Det innebär att förbud mot sådan åsiktsreklam gäller endast för marksänd television och för rikstäckande ljudradio. Bestämmelsen i radiolagen är nyligen införd och jag utgår därför ifrån att den ger uttryck för en gällande uppfattning. Av motiveringen till bestämmelsen prop. l9909l:149 s. 91 framgår att den sammanhänger med kravet på opartiskhet och saklighet. Jag föreslår därför att det för sändningar för vilka uppställts ett villkor om opartiskhet och saklighet automatiskt skall följa ett förbud mot åsiktsreklam. I det följande kommer jag att föreslå att reklamen regleras med hjälp av ett särskilt annonsbegrepp. I detta bör ingå även åsiktsannonser. Detta får till följd att mängden åsiktsreklam, i de fall åsiktsreklam är tillåten, skall rymmas inom den tillåtna mängden totalt är tillåten för mediet. annonser som

15.7 Reklambegreppet och ett nytt annonsbegrepp

Förslag: Radiolagstiftningens reklambegrepp skall detsamma vara som marknadsrättens. Föreskrifterna reklammängd och placering om anges med hjälp av begreppet varmed reklam annonser avses samt sändningar som inte är reklam och sänds uppdrag någon som av annan.

I radiolagstiftningen finns för närvarande ett reklambegrepp, definierat i 1 § radiolagen, som inte helt överensstämmer med reklambegreppet enligt marknadsrätten. Enligt prop. 19909l:149 67 överensstämmer begreppet s. snarare med vad marknadsföringslagen marknadsföring. Det skall anser vara i sammanhanget också noteras att marknadsföringslagen inte bara numera omfattar avsättningsfrämjande reklam utan även inköpsreklam och liknande marknadsföring; näringsidkares efterfrågan tjänst eller vara, annan nyttighet jfr prop. 1992932110. I radiolagstiftningen förekommer också be-

ll 14-0979

SOU 1994: 105

reklam mot vederlag, program mot betalning, annonstid och greppen annonstid i televisionen. Dessa begrepp är inte helt lättydda och har ibland till tolkningssvårigheter. Så har t.ex. uttrycket program mot betalning lett så det i praktiken skulle otillåtet att upplåta sändningstid uttytts att vara någon Jag föreslår därför att begreppsapparaten förenklas och att annan. något färre begrepp används. I betänkandet Lagstiftning för reklam i svensk TV SOU 1990:7 s. 159 anförde jag goda skäl talade för att helt höll sig till det reklambegrepp att man marknadsföringslagen. Jag har fortfarande den uppfattningen. som följer av Marknadsföringsutredningens förslag till marknadsföringslag SOU I ny 1993:59 definieras marknadsföringsåtgärd i 3 § som: reklam eller andra kommersiella framställningar samt andra åtgärder i näringsverksamhet som en näringsidkare företar och är ägnade att påverka konsumenters eller andra som färbrukares efterfrågan på eller deras utbud eller tjänster. Någon särav varor definition reklam finns inte i förslaget och inte heller i nu gällande skild av marknadsföringslag. Det skall emellertid vara fråga om en framställning som

kommersiellt syfte se SOU 1993:59 514. I regel kommer därför

har s. sponsring falla inom för reklambegreppet. Däremot faller s.k. att ramen åsiktsreklarn utanför. Att sponsring omfattas av begreppet medför att om man särregler skall gälla för sponsring måste detta klart utsägas. Jag ser vill att med detta. Lagstiftningen riktar sig till aktörer på en endast fördelar reklammarknad. Dessa måste, sig de köper eller säljer reklamplats, anvare sig till marknadsrättens regler. Det är då en fördel om samma uttryckspassa sätt används också i radiorätten. för den mängd reklam eller dylikt kan tillåtas i ljudradio Inom ramen som TV bör också t.ex. åsiktsreklam. Det innebär att ytterligare ett och rymmas behövs. Begreppet behövs också för att ange vad som skall omges begrepp med särskilda ljud- och bildsignaturer. Jag föreslår därför att ytterligare ett begrepp införs, nämligen annonser. Med annonser bör avses reklam nytt sändningar inte är reklam och sänds uppdrag av någon samt som som Ett sänds uppdrag någon annan kan vara t.ex. annan. program som av åsiktsreklam eller infonnationsmeddelanden, vare sig det utgår betalning eller

ej.

Reklam och annan annonsering

15.8 Försäljningsprogram i TV-sändningar

Förslag: Utrymmet för försäljningsprogram i TV utvidgas och motsvarar vad som högst kan tillåtas enligt TV-direktivet. Utan hinder av vad som annars sägs i lagen annonsmängd får i televiom program en sionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster forsäljningsprogram sändas under högst timme dag. Den en per sammanlagda tiden för försäljningsprogram och övriga får dock annonser uppgå till högst 20 procent av sändningstiden dygn. Rena reklamper kanaler kan således inte längre förekomma.

Regeringen har den 19 maj 1993 till utredningen överlämnat en skrivelse från Konkurrensverket jämte yttranden över denna, inom Kultursamt en departementet upprättad promemoria. Regeringen har samtidigt uppdragit utredningen att i sitt slutbetänkande redovisa olika alternativ till bestämmelser om försäljningsprogram i TV-sändningar. Konkurrensverket har skrivit till regeringen och begärt översyn en av kabellagen så att konkurrensintresset kan beaktas vid tillämpning lagen. av Anledningen är ett beslut av Kabelnämnden att förelägga TV-Shop i Sverige AB att upphöra med försäljningsprograrn. Enligt nämnden strider verksamheten mot bestämmelsen i 8 § kabellagen förbud mot att i egensändning om på ett otillbörligt sätt ett kommersiellt intresse. Konkurrensverket gynna anser att förbud mot rena försäljningskanaler innebär olycklig konkurrensbeen gränsning. Enligt verket finns det ett starkt konkurrensrättsligt intresse av att TV-shopping inte onödigtvis förhindras olika former regleringar. genom av En översyn bör göras även om Kammarrätten skulle upphäva Kabelnämndens beslut, eftersom förutsättningarna för ingripande bör klargöras. Därvid bör både yttranåefrihets- och konkurrensaspektema in. vägas Konsumentverket och Kabelnämnden har yttrat sig över Konkurrensverkets skrivelse. Konsumentverket anser att det är fördel med särskilda TVen shoppingkanaler eftersom konsumenterna kan välja bort dem och därför att det inte finns något redaktionellt innehåll kan reklam. som störas av Det är emellertid viktigt att konsumentintresset tas till i försäljningskanalemas vara reklam. Verket anser att det är viktigt att reglerna för TV-sändningar med enbart reklam utformas så att det inte uppstår risk för smittoeffekter andra reklamfinansierade svenska TV-kanaler. Kabelnämnden vill att lagen över, så att lagstiftarens intentioner ses att begränsa reklarnsändningarna kan upprätthållas. Nämnden anför att lagstiftaren har sett reklam i TV i första hand som ett medel för att finansiera programverksamhet. Rena reklamkanaler gör att programkanaler med begränsat annonsutrymme får svårt att konkurrera. Vidare kan det uppstå svåra

SOU 1994: 105

gränsdragningsproblem reklamkanaler inte omfattas av kabellagen. om rena Enligt nämnden bör bedömningen egensändningar enligt den radiorättsliga av lagstiftningen gälla lika för alla, oavsett programinnehåll. De radiorättsliga reglerna bör ha prioritet i förhållande till de konkurrensrättsliga. Reklamreglerna bör likartade oberoende sändningssätt. Kammarrättens tolkning vara av kabellagen står enligt nämnden inte i överensstämmelse med TV-direktivet. av Kabelnämnden också att definitionen begreppen egensändning och anser av vidaresändning kan leda till gränsdragningsproblem. Kammarrätten har upphävt Kabelnämndens beslut. Enligt kammarsenare är det inte otillbörligt att i ett rent reklamprogram, som för tittarna rätten framstår som ett sådant, framhäva olika varor.

Bakgrund

TV-Shop i Sverige AB sänder ut TV-program med direktförsäljning, dvs. där olika produkter demonstreras, varefter det anges att publiken kan program ringa visst telefonnummer och beställa varan. Säljprogrammen sänds ut ett dels under annonstid i bl.a. TV4, dels utanför övrig sändningstid i TV 3 och Femman. Programmen sändes tills helt nyligen också ut i en kanal i Svenska Kabel-TV AB:s kabelnät. TV-Shopzs sändningar består uteslutande av försäljningsprogram, dvs. inga vanliga TV-program sänds ut. I utlandet finns liknande bl.a. sänds ut från satellit och vidaresänds i svenska program, som kabelnät.

Gällande lagstiftning m.m.

De regler för TV-reklam finns i radiolagen, kabellagen och satellitlagen som i princip uppbyggda sätt. I radiolagen bemyndigas staten att ingå är samma avtal reklam vederlag och mot betalning endast får sändas om att mot program under särskilt markerad annonstid 7 § andra stycket. I de båda övriga direkt i lagen att reklam mot vederlag och program mot betallagarna anges ning endast får sändas under annonstid 9 § första stycket kabellagen, 19 § satellitlagen. Med reklam ett radioprogram som är avsett att främja en avses näringsidkares avsättning tjänst eller någon annan nyttighet. av en vara, en begränsad till i genomsnitt 10 procent av sändnings- Mängden annonser är Utanför annonstid får den bedriver sändningsverksamheten inte tiden. som betalning eller ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt inmot annars 6 § radiolagen, 8 § kabellagen och 15 § satellitlagen. tresse avtalet mellan och TV4 att företaget endast under annonstid 1 staten anges får sända reklam vederlag och mot betalning. l avtalen med SVT mot program företagen inte får sända dessa slag. En viktig och UR anges att program av

Reklam och annan annonsering

skillnad i förhållande till satellit- och kabelsändningar är att det för de programföretag som sänder med stöd tillstånd enligt 6 § radiolagen gäller krav av på opartiskhet.

I förarbetena till radiolagen behandlas försäljningsprogram följande sätt

prop. 199091:149 s. 99 f.. Föredraganden först att frågan högsta anger om tillåtna annonsvolym bör avgöras utifrån intresseavvägning en mellan TVföretaget och publiken. Det sägs att publiken har ett intresse följa TVav att programmen så ostört som möjligt. Ju större annonsvolymen är, desto mera störs man som tittare. I TV-företagets intresse ligger att få så stor annonsvolym möjligt. Även som publiken sägs emellertid kunna ha intresse av stor annonsvolym, eftersom ökade annonsinkomster programföretaget möjger lighet att sända påkostade Föredraganden drar följande slutsats: program.

Enligt min mening utgör förslaget rimlig kompromiss mellan de - - - en motstående intressen som finns. Det bör således vara tillräckligt att medge att 10 procent av sändningstiden eller i genomsnitt 6 minuter timme får - per utgöras av annonser. Jag ser inte någon anledning att därutöver avsätta tid för direkta säljerbjudanden eller liknande. Sådana program får inom den rymmas tillåtna annonstiden.

I departementspromemorian Ny lagstiftning kabelsändningar Ds om 1991:42 föreslogs att det fortfarande skulle gälla förbud reklam i mot egensändningar i kabel. Efter regeringsskiftet föreslog emellertid regeringen i

propositionen 199192:53 med förslag till lagstiftning för kabelsändny ningar m.m. att reklam skulle tillåtas i egensändningar. Föredraganden hänvi-

sade a. prop. s. 46 till det beslut hade fattats reklamregler för som om marksändningar. Hon konstaterade att denna reglering utgjorde rimlig en avvägning mellan olika intressen. Ett särskilt skäl att tänka på en sådan intres-

seavvägning har varit den praktiskt begränsade tillgången på eterutrymme.

Enligt föredraganden skulle även tillgången sändningsutrymme i trådnät åtminstone under den tid då den föreslagna provisoriska lagstiftningen skulle

komma att gälla vara begränsad. De avvägningar hade gjorts regler - som om för reklam i etersänd TV skulle därför i vart fall för tid ha praktisk relevans en för trådsändningarna. Reglerna för reklam i kabelsändningar fick därför i hu-

vudsak samma utformning som för den marksända televisionen.

I fråga om reklam i satellitsänd TV prop. 199293:75 33 uttalar s. regeringen att övervägande skäl talar för att regler gäller för marksamma som sändningar också bör gälla för satellitsändningar.

TV-direktivet sätter upp en minirnistandard för medlemsländemas TVlagstiftning. Bl.a. anges den högsta andelen reklam i sändningarna. Med

reklam avses i direktivet kommersiella meddelanden sänds betalning som mot eller liknande. Gratisreklam omfattas alltså inte av direktivets reklamdefini-

tion.

SOU 1994: 105

Direktivet i artikel 18 att reklamen får omfatta högst 15 procent av anger sändningstiden i genomsnitt och högst 20 procent under en enskild timme. Den genomsnittliga andelen får emellertid ökas till 20 procent för att inrymma direkta erbjudanden till allmänheten gäller försäljning, köp eller uthyrsom ning produkter eller tillhandahållande av tjänster mot betalning. Den av sammanlagda sändningstiden för sådana erbjudanden får dock inte överstiga

en timme om dagen. Den brittiska postorderkanalen Sell-A-Vision har godkänts av den brittiska TV-myndigheten Independent Television Commission. Företrädare för myndigheten har meddelat Kabelnämnden att har prövat om TV-direktivets man reklamregler är tillämpliga kanalen. Man har då funnit att innehållet inte meddelanden sänds mot betalning eller liknande och därför inte utgör som reklamdeñnition. Därför skulle TV-direktivets regler omfattas av direktivets reklammängd inte tillämpliga. Såvitt bekant har det brittiska beslutets om vara direktivenlighet inte prövats i EG-organen. Ytterligare TV-shopping-kanaler har sedermera, trots protester från andra EU-länder, fått licens i Stor-

britannien.

Kabelnämndens beslut och kammarrättens dom

Kabelnänmden fann TV-Shopzs sändningar visserligen utgör reklam men att gäller företagets verksamhet och att inget vederlag därför att reklamen egen utgår. Bestämmelsen reklam mot vederlag skall sändas under annonstid är att inte tillämplig TV-Shop. Därmed gäller inte heller kabellagens begränsning till tio sändningstidenDäremot ansåg Kabelnämnav annonserna procent av verksamheten strider mot förbudet mot att utanför annonstid ett den att otillbörligt kommersiellt intresse. Företaget förelades att sluta sätt gynna ett bryta detta förbud. Kammarrätten godtog inte detta resonemang. mot Domstolen anförde: Bolagets TV-sändningar betraktas reklamsändningar. Att så är som rena framgår klart för tittarna att ordet reklam ständigt är inlagt i fallet genom detta sammanhang kan exponeringen olika varor inte framstå som bilden. I av omotiverad för tittarna. Sammantaget kan bolagets reklamsändningar utanför annonstid inte medföra ett otillbörligt gynnande av ett kommersiellt anses intresse.

Överväganden

min mening måste kammarrättens dom tolkas så att förbudet mot otill- Enligt börligt gynnande kommersiella intressen inte hindrar ett programföretag av via kabel eller satellit sända försäljningsprogram i egen som sänder att rena så länge reklamkaraktär är tydligt angiven och det inte regi, programmens

Reklam och annan annonsering

sker någon sammanblandning mellan redaktionellt innehåll och reklam i själva programmen. Försäljningsprogram av detta slag kan sändas utanför den kvot tio procent av sändningstiden är avsatt för under annonstid. som annonser Däremot kan inte försäljningsprogram för annans räkning sändas mot vederlag utanför annonstidskvoten. Eftersom satellitlagen innehåller likadant en formulerad förbudsregel måste domen innebära försäljningkanal att en ren även får sändas ut i satellitsändning från Sverige. De lokala kabelsändarföretagen, dvs. de lokala programföretag har som rätt till fritt utrymme i kabelnäten, får inte alls sända reklam. Kammarrättens dom får därför ingen betydelse för dessa företag. För de marksända TV-kanalerna, dvs. sändningar SVT, UR och TV4 av gäller enligt 6 § första stycket radiolagen att sändningsrätten skall utövas opartiskt. Kravet opartiskhet gäller emellertid inte vad sänds under som annonstid. De angivna reglerna är i princip osanktionerade under avtalstiden, bortsett från att programföretaget är skyldigt i sändning redovisa Radioatt nämndens fällande beslut. Mycket grava överträdelser kan emellertid leda till att staten säger upp avtalen. En försäljningsverksamhet i de egna sändningarna kan inte förenas med opartiskhetskravet. Kammarrättens dom innebär därför inte att SVT, UR eller TV4 kan börja sända säljprogram i egen regi utanför annonstid. Kabelnämnden anser att försäljningskanziler kan komma att konkurrera ut mer seriösa prograrnkanaler därför att utrymmet i kabelnäten är begränsat. Kabelnämnden anför också att programkanaler med begränsat annonsutrymme får svårt att konkurrera reklammarknaden eftersom reklamen ren kanal inte behöver täcka kostnaderna för programproduktion. Konsumentverket framhåller att försäljningskanalerna inte bör leda till smittoeffekter andra reklamfinansierade svenska TV-kanaler. Vad gäller det fysiska utrymmet är det riktigt att kanalutrymmet i kabelnät är begränsat. Om försäljningskanalei sänds inom begränsat i ett utrymme kabelnät, antingen det sker i form av vidaresåindzi satellitprogram eller som egensändningar, kan möjligheterna att sända ut andra påverkas. De program program som i sådana fall skulle kunna bli utkonkurrerade försäljningsav kanalerna är antingen satellitsändzi eller egensändningar andra program av företag än lokala kabelsändarföretag. Däremot är kabelföretagen skyldiga att bereda utrymme för SVT och TV4 och för de lokala kabelsändarföretagens sändningar. Om å andra sidan försäljningsprogrammen sänds i kanaler eller under sändningstid som annars hade varit outnyttjad, bidrar försäljningsprogrammen till att täcka kostnaderna för kabelnäten. Staten har ålagt nätägama skyldighet att sända ut dels de marksända TV-programmen, dels från program lokala kabelsändarföretag. Däremot har staten inte sätt kabelannat styrt nätens val av program.

SOU 1994: 105

I den mån ett TV-shopping-företags program sänds ut som annonser i reklam-TV-kanalema erlägger företaget ersättning till programföretaget. Det alltså till programföretagets inkomster. Även när sänds bidrar programmen utanför den ordinarie programtiden i satellitkanaler bidrar rimligtvis företaget till minska programföretagens kostnader. För de program som sänds ut i att kabel betalar företaget ersättning till kabelföretagen. Försäljningssändningar konkurrerar naturligtvis med alla övriga TVpublikens uppmärksamhet. Om verksamheten är framgångsrik program om och drar till sig många tittare kan övriga reklamfmansierade TV-företag få sämre betalt för sin reklamtid. Så länge TV-Shop och liknande företag inte säljer reklamtid konkurrerar de däremot inte annat sätt med de reklamfinansierade TV-företagen. Konkurrenterna är snarare andra postorderföretag eller detaljhandeln i stort. Risken för smittoeffekter innebär rimligen att programföretag som i dag med redaktionellt innehåll kan komma att ersätta dessa med sänder program försäljningsprogram. En sådan risk kan föreligga i fråga om satellitsändningar, liksom för egensändningar i kabel, däremot inte vad beträffar men SVT, UR eller TV4, eftersom dessa programföretag grund av opartiskhetskravet inte får sända försäljningsprogram. Varken satellitkanalema eller kabelkanalema sänder i dag under särskilt stor del av dygnet, varför det är en eventuella försäljningsprogram kommer att medföra en utökning troligare att dessa företags totala sändningstid. av fyra olika alternativ för regleringen: Jag ser Försäljningsprogram skall räknas in i den mängd annonser som tillåts Försäljningsprogram tillåts i kabel- och satellitsändningar så långt TVdirektivet medger Försäljningsprogram tillåts i ökad utsträckning även i marksänd TV 4. Ingen ändring.

Jag känner mig övertygad att den situation som genom kammarrättens om kommit bli den gällande inte vad lagstiftaren hade tänkt sig. Som dom att var gånger påpekat jag att regleringen såvitt möjligt bör vara lika jag flera anser för de olika sändningsformema. Varken konkurrens- eller yttrandefrihetsav jag någon anledning särbehandla reklarnsändningar i egen regi för skäl ser att än programverksamheten. Jag med andra ord inte alternativ 4 som annat ser något alternativ i egentlig mening. Som framgått redogörelsen för radiolagens förarbeten i denna del ovan, av lagstiftaren inte någon anledning att utöver vad gällde för annonser i fann som allmänhet, avsätta tid för direkta säljerbjudanden eller liknande. Sådana profå inom den tillåtna annonstiden. Reklamreglerna i gram skulle rymmas och satellitlagen ansluter i huvudsak till radiolagens regler. EG:s kabellagen inte hinder för Sverige upprätthåller mer restriktiva TV-direktiv utgör att

Reklam och annan annonsering

regler för försäljningsprogram. Jag har redan föreslagit att regleringen såvitt avser reklamen skall bygga marknadsrättens begrepp och att undantag endast bör göras för den sändandes reklam för den programverksamegna heten. Genom att inga särregler införs för TV-shopping skulle vad jag uppfattar som lagstiftarens ursprungliga avsikt kunna fullföljas. De skäl som kan anföras mot försäljningsprogram utanför annonstid i marksänd TV opartiskhetskravet och bristen på sändningsutrymme har emellertid inte samma bärighet i fråga om kabel- eller satellitsändningar. Något opartiskhetskrav uppställs inte för dessa sändningar och brist sändningsutrymme föreligger inte, sig i kabel enligt vad jag utvecklat vare ovan, eller i fråga om satellitsändningar. Utrymme bör finnas för att utvidga möjligheterna att sända försäljningsprogram. Om försäljningsprogram skall förekomma i större omfattning i kabel- och satellitsändningar saknas anledning att behandla program som sänds i regi annorlunda. Enligt TV-direktivet är egen sändningstiden för försäljningsprogram, i varje fall de sänds mot vederom lag, maximerad till en timme per dag. Den totala reklamandelen får uppgå till högst 20 procent. Mängden TV-shopping bör därför begränsas motsvarande sätt. Jag föreslår därför att utan hinder vad sägs i av som annars lagen om annonsmängd bör program i en televisionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster försäljningsprogram sändas under högst en timme per dag. Den sammanlagda tiden for försäljningsprogram och övriga annonser får dock uppgå till högst 20 procent av sändningstiden per dygn. Försäljningsprogrammen bör alltså behandlas som annonser men en särskild mängdregel. Mina förslag innebär att försäljningsprogram skall den särskilda omges av reklamsignaturen. För annonser gäller inget opartiskhetskrav. Anledning saknas att generellt begränsa mängden försäljningsprogram annat sätt i marksänd TV än i kabel och satellit. Regeringen har, enligt vad jag tidigare anfört möjlighet att i tillståndet begränsa mängden Detta bör annonser. vara tillräckligt. Regeringen kan då i villkoren bestämma mängden säljprogram särskilt eller bara föreskriva undantag från vad gäller säljsom annars om program. Villkoret kan också begränsas i tiden, t.ex. så att säljprogram bara tillåts utanför bästa sändningstid. Delar lagstiftaren inte min uppfattning utan anser att försäljningsprogram skall inräknas i den mängd tillåts annonser som i marksänd TV kan i lagen anges att vad som sägs försäljningsprogram om endast gäller kabel- och satellitsändningar. Ett annat alternativ är att direkt i lagen ange att i fråga om sändningar för vilka gäller krav opartiskhet och saklighet gäller inte vad som sägs om försäljningsprogram. Jag har här inte redovisat det femte alternativet, att lämna mängden TVshopping oreglerad. Som kanske framgått av min redogörelse lutar jag närmast att detta skulle vara lämpligast. En sådan ordning skulle dock utan tvekan stå i strid med artikel 18 i TV-direktivet. Det anförda leder till

SOU 1994: 105

TV-shopping- eller reklamkanaler inte bör få förekomma i slutsatsen att rena fortsättningen. Sammanfattningsvis anser jag alltså att utrymmet för försäljningsprogram i TV skall utvidgas något och motsvara vad som högst kan tillåtas enligt TVdirektivet. Jag har härvid funnit att TV-direktivet innebär att skillnad inte görs mellan program i egen och annans regi.

15.9 Annonsidentifikation

Förslag: Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sänden ningar. Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild. Regeringen får medge undantag från denna skyldighet för sändningar som bedrivs med stöd dess tillstånd. Av en annons måste det framgå i av intresse den sänds. Någon bestämmelse som anger kortaste vems annonstid föreslås inte. I annonser får det inte uppträda personer som spelar framträdande roll i program som huvudsakligen handlar om en nyheter eller nyhetskommentarer.

Enligt TV-direktivet artikel 10:1 skall reklam kunna identifieras som reklam och hållas åtskild från andra delar av programtjänsten. Detta har i radiolagen åstadkommits med hjälp av definitionen av annonstid i televisionen. Med detta begrepp avses sändningstid i televisionen som inleds och avslutas med en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden huvudsakligen gör detta uppdrag av andra 1 § radiolagen. Bestämmelsen kompletteras 8 § som anger vad som får av sändas under annonstiden. Motsvarande ordning gäller för ljudradio och televisionssändningar i kabel, samt i satellitsändningar, lokalradio och närradio. Jag föreslår att bestämmelsen ett något annorlunda innehåll. nu ges Enligt min mening bör föreskrivas att det före och efter varje sändning av skall sändas särskild signatur tydligt skiljer annonserna från annonser en som övriga sändningar. Signaturen bör i televisionen bestå av både ljud och bild. Vad skall avses med annonser framgår ovan. Den sakliga skillnaden mot som vad gäller är dock liten. Liksom tidigare bör föreskriften gälla både som nu för ljudradion och televisionen. Den föreslagna bestämmelsen medför att även UR blir skyldigt att en ljud- och bildsignal markera att reklam t.ex. genom görs för dess kursböcker. Det förefaller märkligt att sådana, hittills egna godtagna, meddelanden skulle behöva omges av en reklamsignal i en kanal inte i övrigt får sända reklam. Jag föreslår därför att regeringen får som

Reklam och annan annonsering

medge undantag från denna skyldighet. Denna dispensmöjlighet bör endast gälla för programföretag som sänder med stöd regeringens tillstånd. av Av en annons som sänds under annonstid skall det enligt vad som nu gäller för alla sändningsformer, framgå i vems intresse sändningen sker 9 § första stycket radiolagen, 10 b § första stycket närradiolagen, 26 § första stycket lokalradiolagen, 10 § första stycket kabellagen samt 20 § första stycket satellitlagen. Jag anser att detta bör gälla i fortsättningen också. Det är inte tillräckligt att tittaren kan skilja reklam från redaktionellt material. Han bör också, för att kunna bedöma budskapet, kunna reda ligger vem som

bakom det. Detta är inte minst viktigt i fråga om åsiktsannonser se också

prop. 199091:149 s. 89. Enligt 14 § radiolagen får annonstiden inte kortare än minut. Bevara en stämmelsen säger inget om hur kort ett enskilt annonsinslag får endast vara, att reklamblocket skall vara minst en minut. Det finns två skäl för regeln se prop. 199091:149 s. 101 f.. Det ena skälet har med annonsidentiñkationen att göra. Enligt föredraganden kan en enda kort annons vara svår för TVtittama att uppfatta som annons även om den omges av den särskilda reklamsignaturen. Det andra skälet är att reklamen bör sändas i block för att undvika att antalet reklamavbrott blir för stort. I propositionen hänvisas till den euro-

peiska TV-konventionen men även TV-direktivet bygger på detta synsätt se

artikel 10:3. Enligt min mening innebär de relativt restriktiva regler för reklamavbrott som nu gäller och som jag föreslår skall gälla också i fortsättningen, att utrymmet för avbrott är så begränsat att regeln inte behövs. De nu gällande radiolagama stadgar att det i annonser inte får uppträda personer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer 9 § andra stycket radiolagen, 10 b § andra stycket närradiolagen, 26 § andra stycket lokalradiolagen, 10 § andra stycket kabellagen samt 20 § andra stycket satellitlagen. Bestämmelsen tillkom i samband med den tredje markkanalen och motiverades i prop. 199091:149 s. 90. Den direkta orsaken är föreskriften i TV-konventionen artikel 13:4 som säger just att personer som presenterar sådana inte program skall förekomma i annonser. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i TV-direktivet. Bestämmelsen kan emellertid sägas vara en direkt följd av principen om reklamidentiñkation och är väl förenlig med direktivet. Det finns enligt min mening skäl att även i fortsättningen försöka förhindra att nyhetsbulletiner och reklaminslag förväxlas. Att bestämmelsen är förenlig med TV-konventionen är också ett argument även vi ännu inte kunnat om ratiñcera konventionen. Föreskriften bör gälla även för ljudradion.

SOU 1994: 105

15.10 Övriga materiella regler om reklam och annan

annonsering

Förslag: De regler för närvarande gäller i fråga om högsta tillåtna som mängd annonser samt placeringen av annonser behålls i huvudsak. Om andra program än annonser sponsras, skall det anges i början eller slutet programmet vem sponsom Program som huvudsakliav handlar om nyheter eller nyhetskommentarer får inte sponsras. gen Program i ljudradio eller TV får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkohol, tobak och receptbelagda läkemedel. Lokala kabelsändarföretag och närradioföreningar får inte sända reklam. Från lagens regler om reklam görs undantag för den reklam som den sändande gör för sin egen programverksamhet.

De regler för närvarande gäller i fråga om högsta tillåtna mängd ansom bör i huvudsak behållas. Det innebär att annonser får sändas under nonser högst åtta minuter under timme mellan hela klockslag. I en televisionsen sändning får denna tid dock i undantagsfall utsträckas till högst tio minurena ter. Annonser får i televisionssändning sändas under högst tio procent av en sändningstiden samt under högst tio procent av sändningstiden mellan kl. 18.00 och 24.00. Som jag redogjort för ovan bör annonsmängden i närradion begränsas sätt beträffande lokalradion. Vidare bör TV-shopping tillåtas i samma som den utsträckning artikel 18 i TV-direktivet anger. Genom att reklamsom mängden för vilket inbegriper t.ex åsiktsreklam, kan såväl anges annonser, TV-direktivets som TV-konventionens föreskrifter anses uppfyllda. Konventionens reklambegrepp inbegriper, till skillnad från direktivet, även åsiktsreklam. Direktivet hindrar dock inte att vi har strängare regler för reklammängden. I de principer för avbrott för annonser som för närvarande gäller i fråga televisionssändningar ser jag inte skäl att föreslå ändring. Det innebär att om även i fortsättningen skall sättas in mellan programmen och att annonser får avbryta program under i huvudsak två förutsättningar; antingen annonser det är fråga längre i sportprogram eller om föreställningar där att om pauser det görs för publiken, eller att annonserna placeras mellan delar i propauser inte får placeras i anslutning till barnprogram bör också gram. Att annonser gälla i fortsättningen. Något skäl att föreslå sådana regler för ljudradion ser jag inte. Var börjar och ett annat slutar är för övrigt svårare att ett program fastslå i ljudradion.

Reklam och annan annonsering

De radiorättsliga författningarna utom närradiolagen, avsnitt 15.5 bese gränsar för närvarande reklammängden till åtta minuter. I rena undantagsfall får denna tid utsträckas till tio minuter. I prop. 1990912149 s. 100 anges som skäl till detta att om annonser måste sättas in mellan programmen, programtablån vid enstaka tillfällen skulle göra det försvarbart att åttaminutersgränsen överskreds. Detta skulle dock endast vara möjligt i undantagsfall. Eftersom något krav att annonser skall sändas mellan programmen inte uppställs för ljudradion, saknas alla skäl att ha en motsvarande möjlighet till överskridande av åttaminutersregeln i ljudradio. Enligt TV-direktivet artikel 17 måste även sponsrade program kunna identifieras. Enligt närradiolagen, lokalradiolagen, kabellagen och satellitlagen skall sponsorn anges före och efter programmet. Av regeringens avtal med respektive programbolag framgår att meddelande skall lämnas i om sponsorn början eller slutet av programmet men att bolagen även får lämna sådana meddelanden före och efter det sponsrade programmet. Med att ett program är sponsrat bör förstås att ett program som inte är helt eller delvis en annons bekostats av någon annan än den som bedriver programverksamheten eller som framställer audiovisuella verk. Eftersom ett sponsorsmeddelande enligt den marknadsrättsliga definition av reklam som jag vill dra nytta kan av, vara reklam, bör också anges att ett sponsorsmeddelande inte inräknas i den tilllåtna reklammängden och att det inte behöver omges av den särskilda signaturen för annonser. Programföretaget bör, om inte tillståndsvillkoren säger något annat, vara oförhindrat att lämna meddelande före och efter ett program. De regler om bamreklam som infördes 1991 bör som jag anfört beovan hållas. Några särskilda regler om att barnprogram inte får sponsras finns inte i den radiorättsliga lagstiftningen. Däremot förbjuds sponsring av program riktade till bam i avtalen med SVT och TV4. Frågan är då om ett generellt förbud att sponsra barnprogram bör införas. I den mån sponsringen enligt marknadsrätten är att anse som reklam är den ändå förbjuden. All annonsering är emellertid inte reklam. Varken enligt gällande ordning eller enligt nu vad jag här har föreslagit är annonsering, som inte är reklam, förbjuden om den riktar sig till bam. Ett generellt sponsringsförbud bör införas endast om det också gäller förbud mot annonsering inte är reklam. Jag har inte som funnit skäl att förbjuda annonsering som inte är reklam och som är riktad till barn. Enligt mitt förslag till ny radio- och TV-lag kan regeringen i villkor föreskriva förbud mot sändning av sponsrade barnprogram. De villkor som för närvarande gäller för SVT och TV4 kan alltså föreskrivas också i fortsättningen. Nyhetsprogram och nyhetsmagasin får inte heller sponsras enligt artikel 17:3 i TV-direktivet. Det motsvarar vad som nu gäller enligt 18 § satellitlagen och avtalen med programföretagen. Enligt min mening är det en rimlig

SOU 1994: 105

ordning att t.ex. fackliga eller politiska organisationer inte kan sponsra nyhetsprogram. TV-direktivet föreskriver artikel 17:2 att TV-program inte får sponsras av någon huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av vars tobak och receptbelagda läkemedel. I enlighet med vad som är den svenska uppfattningen alkoholreklam bör även alkohol ingå bland dessa proom dukter. Sponsring är ofta att anse som reklam enligt marknadsrätten. TVdirektivets definition av sponsring artikel 1 är emellertid vidare. Det krävs därför särskild bestämmelse om att program inte får sponsras av dessa, en fysiska eller juridiska, personer. TV-direktivet gäller endast television. Någon skyldighet att begränsa rätten till sponsring i fråga om ljudradio har vi alltså inte. För närvarande sker detta endast i avtalet med SVT och UR. Utrymmet för sponsring för den som har som sin huvudsakliga verksamhet att sälja eller tillverka alkohol och tobak är på grund av förbudet mot sådan reklam i ljudradio begränsat 12 § andra stycket tobakslagen [l993:581] och 2 § andra stycket lagen [l978:763] om marknadsföring av alkoholdrycker. På grund av läkemedelsbranschens praxis i fråga om reklam för receptbelagda läkemedel är utrymmet för sponsring företag säljer eller tillverkar sådana läkemedel också begränsat. av som Enligt marknadsrätten är sponsring i princip att betrakta som reklam. De skäl som talar för sponsringsförbud i televisionen, reklamidentiñkation och skydd mot smygreklam, gäller även för ljudradion. Jag anser därför att regler for sponsring bör gälla i ljudradion som i televisionen. samma Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam. I prop. 199192:53 s. 41 anförde föredragande statsrådet att det enligt hennes mening inte framstod rimligt att den som väljer att operera som en kommersiell kanal med som reklamfinansiering skall kunna utnyttja också ställningen som lokalt kabelsändarföretag. Jag delar den uppfattningen. Närradioföreningar, dvs. sammanslutningar bildade av de egentliga föreningarna för att sköta gemensamma angelägenheter, får inte sända reklam. Lagtekniskt är detta följd att dessa föreningar endast får sända vissa en av uppräknade huvudsakligen av inforrnationsinnehåll. Jag föreslår program,

inga förändringar i detta avseende se prop. 199293:70 s. 35.

Genom att marknadsrättens reklambegrepp används kommer den reklam sändande gör för sin egen programverksarnhet att omfattas av bestämsom melserna om reklam. Detta framstår som mindre lämpligt. Undantag bör därför göras från regler om reklammängd, placering etc. för den reklam den sändande gör för sin programverksarnhet. Vill han göra reklam för annat egen än programverksamheten bör reglerna dock gälla. De licensñnansierade företagen ägnar sig ibland vad som enligt vad jag nu föreslår skulle vara att betrakta reklam och annnons, t.ex. när UR talar om att dess kursböcker som finns att köpa till visst pris. För att undvika att de licensñnansierade företagen

Reklam och annan annonsering

skulle behöva införa en särskild signatur för dessa meddelanden bör föreskrivas en möjlighet för regeringen att i tillståndet medge undantag från kravet särskild bild- och ljudsignatur. I vilken utsträckning de skall få göra reklam bestäms förstås också i tillståndet.

15.1 1 Annonsdiskriminering

Jag har i avsnitt 13.7 motiverat varför en bestämmelse om armonsdiskriminering endast skall gälla for de företag som regeringen bestämt.

15.12 Vad bör övervakas Granskningsnämnden

som av

Förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får endast granska efterlevnaden av vissa regler om reklam och annan annonsering, nämligen reglerna om åsiktsreklam, annonsidentifikation, annonsmängd, annonsers placering, förbud mot att sponsra nyhetsprogram samt förbud för närradioföreningar och lokala kabelsändarföretag att sända reklam. Det ankommer också på Granskningsnämnden att övervaka förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Efterlevnaden av övriga bestämmelser övervakas endast i enlighet med marknadsrätten.

Jag har ovan redogjort något för den s.k. lagstridighetsprincip som tillämpas av Marknadsdomstolen. Som en följd av denna princip kan varje regel som behandlar marknadsföring i radiolagstiftningen också komma under Marknadsdomstolens prövning även om saken övervakas av Granskningsnämnden för radio och TV eller något annat organ. Av min redogörelse i det föregående torde också framgå att jag anser att en hel del av de regler som finns i den radiorättsliga lagstiftningen och i TV-direktivet, närmast är av marknadsrättslig karaktär. Det är därför lämpligast att prövningen görs av Marknadsdomstolen. Jag anser att Granskningsnämnden för radio och TV bör ha ansvaret för bestämmelser som syftar till att skydda upplevelsen av programmet och sådana bestämmelser som i första hand är riktade till

programföretaget. Övriga regler om reklamen bör handhas av det marknads-

rättsliga systemet. Gränsdragningen utvecklas nedan.

.Reklam för alkohol, tobak och receptbelagda läkemedel

Här är uppenbart fråga om regler av typen att annonser i television inte får ges en sådan utformning att det uppmuntrar till bruk av något som är farligt att

SOU 1994: 105

konsumera eller dylikt. En sådan regel kan visserligen vara specifik för ljudradion eller televisionen men har ett konsumenträttsligt syfte som Marknadsdomstolen måste anses vara mera lämpad att bedöma än Radionämnden. Granskningsnämnden för radio och TV eller någon annan liknande nämnd. Dessa regler faller också i dag utanför nämndernas kompetens. Regeln får anses i väl så hög grad riktad till annonsören so1r1 till programföretaget. Granskningsnämnden för radio och TV bör alltså inte övervaka att dessa regler följs.

Barnreklam Barnreklamförbudet är i ännu högre grad en marknadsrättsligt inriktad regel. Att så är fallet framgår redan propositionen 199091 149 l 17 Även av : s. denna bestämmelse får anses riktad till både annonsören och programföretaget. De bedömningar som behöver göras är Marknadsdomstolen mer kompetent att göra än Granskningsnämnden för radio och TV. Jag föreslår därför att barnreklamförbudet läggs utanför nämndens kompetensområde. Detbör gälla sponsring av barnprogram. Föreskriften om att annonser samma inte skall placeras i anslutning till barnprogram bör, liksom andra regler om annonsers placering, bevakas av nämnden se nedan.

Åsiktsreklam Åsiktsreklam är inte marknadsföring och ligger därför utanför Marknadsföringslagens och Marknadsdomstolens kompetensområden. Bedömningarna sammanhänger med kravet opartiskhet och saklighet och bör göras av Granskningsnämnden för radio och TV.

Annonsidentifikation, annonsvolym och annonsplacering Regeln att annonser skall vara tydligt avskilda från redaktionellt material om har självfallet ett marknadsrättsligt syfte. Regeln går emellertid längre än så. All annonsering är inte marknadsföring. Även med stöd för poliannonser tiska eller fackliga uppfattningar skall vara tydligt skilda från det redaktionella materialet. Det är endast programföretaget som kan åläggas något ansvar för detta. Granskningsnämnden för radio och TV bör därför ha ansvaret för kontroll av efterlevnad av regler om annonsidentifikation. Att Granskningsnämnden för radio och TV bör ha ansvaret för kontroll av efterlevnad regler om annonsers placering och annonsvolym anser jag av självklart.

Reklam och annan annonsering

Uppgift om annonsören

Att reklam skall kunna identifieras sådan följer såväl marknadsrätten som av som av TV-direktivet artikel 10:1. Annonser kan emellertid något vara mer än reklam. Åsiktsreklam ligger utanför marknadsrättens sfar. Marknadsdomstolen bör därför handha frågor som berör just reklamen medan Granskningsnämnden bör övervaka bestämmelsens efterlevnad i övrigt.

Förbud mot att låta vissa eller figurer uppträda i personer annonser

Enligt nu gällande regler, som jag föreslår skall fortsätta att gälla, får det i annonser inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i program som handlar om nyheter eller nyhetskommentarer, eller eller figurer personer som spelar en framträdande roll i huvudsakligen vänder sig till program som barn under 12 år. Dessa bestämmelser har till syfte att identifiera reklamen som sådan. De behandlar utformningen än placeringen av annonserna snarare av dem. Det ligger därför närmast till hands att att ansvaret i första hand anse åvilar annonsören. I enlighet med de principer jag här sökt utveckla bör som dessa frågor, vad gäller reklam, handläggas hos Marknadsdomstolen. Övervakningen i fråga om annonser som inte är reklam bör däremot ankomma Granskningsnämnden.

Förbud mot att låta någon tillverkar eller säljer alkoholsom drycker m.m. sponsra program

Regeln riktar sig i praktiken till programföretaget och får innebära att anses ett program sponsrat av dem som producerar alkoholdrycker etc. inte får sändas. En sådan regel bör övervakas Granskningsnämnden för radio och TV. av

Förbud mot att sponsra nyhetsprogram

Nyheter, nyhetskommentarer får inte sponsras. Syftet är närmast att slå vakt om den redaktionella självständigheten. Det är en regel som främst får anses riktad till programföretaget. Regelns efterlevnad bör övervakas Granskav ningsnämnden för radio och TV.

SOU 1994: 105

Förbud för närradioföreningar och lokala kabelsändarföretag att sända reklam

Att dessa juridiska inte får sända reklam sammanhänger med deras personer status i radiorättsligt hänseende. Frågan torde inte i dag kunna prövas av Marknadsdomstolen. Den bör därför ankomma Granskningsnämnden för radio och TV.

15.13 Särskilt reklam i sökbar text-TV om

Förslag: För sökbar text-TV gäller i huvudsak samma regler som för television. Den särskilda reklamsignaturen skall dock bestå annan enbart bild och löpande. Även sponsorsangivelser skall ske av anges löpande i bild. Reglerna annonsmängd samt att annonser skall om placeras mellan program gäller inte för sökbar text-TV.

fråga reklam i sökbar text-TV, liksom för övrigt i fråga om all I om programverksamhet i sökbar text-TV, bör gälla samma regler som för andra former television, inte annat sägs. I vissa fall har jag ansett det motiav om med särskilda regler för text-TV, t.ex. i fråga om reklamsignaturen. Den verat bör bestå enbart bild och anges löpande. Likaså bör angivelsen av vem av är löpande i bild. Bestämmelserna om annonsvägran samt som sponsor anges avbrott är också svåra att tillämpa text-TV eftersom det knappast om förekommer något skulle kunna kallas i sökbar text-TV. I som program övrigt jag bestämmelserna med användning av sunt förnuft går att anser att tillämpa också sökbar text-TV.

16 Kabelsändningar m.m.

16.1 Skyldigheten att vidaresända marksända TV-program

Förslag: Innehavare av kabelnät skall till att de TV-program se som sänds med stöd av regeringens tillstånd kan utan kostnad de tas emot av boende i anslutna fastigheter. Skyldigheten gäller om sändningarna når fler än 10 bostäder. Sådan skyldighet föreligger inte vidaresändom ningarna endast avser TV-program från marksändare frekvens under l GHz. Skyldigheten omfattar inte heller sändningar sker med som stöd av tillstånd till vidaresändning. Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket medge undantag från skyldigheten.

Behovet av en sändningsplikt

I mitt uppdrag att värdera lagstiftningen om kabelsändningar ingår att föreslå vilka regler om skyldighet att vidaresända vissa marksända s.k. program, must carry eller sändningsplikt, som bör gälla i framtiden. Det första ledet i en sådan bedömning är att diskutera om det över huvud taget finns behov av en lagfäst sändningsplikt. Bakom de nuvarande reglerna om sändningsplikt ligger uppfattningen att program som är avsedda att tas emot av var och en med enkel utrustning också skall vara tillgängliga för var och en. Den som genom att kontrollera ett kabelnät utgör mellanhand mellan programföretaget och allmänheten skall inte kunna hindra att de personer som bor i anslutna fastigheter får del det av som annars skulle ha varit tillgängligt för dem. Samtidigt innebär en skyldighet för nätinnehavaren att befordra vissa program otvivelaktigt en inskränkning i hans handlingsfrihet. En sändningsplikt bör därför inte gälla i andra fall än då den kan anses befogad. Detta kan enligt min mening vara fallet om det är svårt eller omöjligt att ta emot programmen utan nätinnehavarens medverkan och om det finns en beaktansvärd risk att han inte kommer att medverka utan att vara skyldig till det. På de allra flesta platser kan marksänd ljudradio tas emot med hjälp av en vanlig sprötantenn. Om mottagningsförhållandena är dåliga kan det bevara hövligt att sätta upp en fast inomhusantenn, t.ex. i form av en ledningstråd

SOU 1994: 105

spikas upp väggen. Endast i yttersta undantagsfall torde det vara nödsom vändigt med högt placerade utomhusantenner för att uppnå goda mottagningsförhållanden för de svenska ljudradiosändningar som är avsedda att tas emot i området. Jag bedömer därför att det inte finns tillräckliga skäl att föreskriva sändningsplikt for ljudradio. Marksända TV-program kan vissa platser tas emot ett tillfredsställande sätt med enkel inomhusantenn. Det normala är emellertid att det krävs en utomhusantenn är riktad mot sändaren. För den som bor i flerfarniljsen som hus är det därmed typiskt sett svårt eller omöjligt att uppnå god TV-mottagning utan hyresvärdens medverkan. Den första förutsättningen för sändningsplikt synes därför föreligga i sådana fall. Det kan marksänd TV gäller i ännu högre grad för satellitsom sägas om sända För att kunna ta emot sådana program behöver man ha en program. parabolantenn skall kunna riktas sådant sätt att det råder fri sikt mot som satelliten. I flerfamiljshus torde det därför endast i undantagsfall vara möjligt for enskilda hushåll att ta emot satellitprogram med egen utrustning. När det gäller risken för att den skulle kunna möjliggöra mottagning som inte kommer att göra detta utan att skyldig till det gör jag följande bevara dömning. Vanliga centralantennanläggningar, dvs. anläggningar som inte har någon funktion än att ta emot och vidarebefordra marksända TV-program, annan tillhör normalt enskild fastighet eller en grupp av fastigheter. Det har aldrig en funnits någon lagstadgad skyldighet att inrätta centralantennanläggningar. Fram till mitten 1980-talet, då kabelnäten började byggas upp, var emellerav tid de flesta flerfamiljshus utrustade med sådana anläggningar. Centralantennanläggningar även vanliga i gruppbyggda småhus. var I dag torde de flesta centralantennanläggningar ha byggts om eller kompletterats på sådant sätt att de boende även har tillgång till satellitsända pro- Jag har inte tillgång till någon statistik, men bedömer att inte mer än gram. i Sverige anslutna till centralantennanlägg- 10-15 procent av bostäderna är ningar utan möjlighet att ta emot satellitprogram. Av anläggningarna torde vissa tillhöra bostadsrättsföreningar eller samfälligheter medan andra finns hos allmännyttiga bostadsföretag eller i privatägda hyresfastigheter. I fråga om bostadsrättsföreningar eller samfälligheter är det medlemmarna beslutar. När det gäller åtminstone de större hyressom värdarna inom både allmännyttan och det privata området gäller förhandlingsordningar enligt vilken parterna kan påkalla förhandlingar om gemensamma anordningar i huset. Enligt min mening finns det knappast någon risk för att befintliga centralantennanläggningar kan komma att avvecklas utan att ersättas med kabelnät för mottagning satellitsändningar. Jag bedömer vidare att förhållandena av inom olika delar bostadsmarknaden tillräckliga förutsättningar för att av ger

Kabelsändningar m.m.

centralantennanläggningar successivt kommer för mottagning att anpassas också av nytillkommande marksända TV-program som är avsedda att tas emot i området. Någon anledning att föreskriva särskild skyldighet att en

företa en sådan anpassning därför inte föreligga beträffande vanliga

synes centralantennanläggningar. När det gäller kabelnät förutom de marksända TV-programmen som - också ger tillgång till ett antal satellitsända kan beredvilligheten program, att sända ut marksända program mindre. Detta torde särskilt kunna gälla för vara nytillkommande program. Följande skäl talar för att så kan fallet. vara Ett kabelnät har en viss teknisk överföringsfönnåga. Denna kan teoretiskt vara mycket hög, upp till cirka 80 I många fall är kabelnäten emelprogram. lertid inte utrustade med förstärkare som kan arbeta över hela frekvensområdet, utan kapaciteten stannar vid cirka 30 I många kabelnät program. utnyttjas för närvarande hela den praktiskt tillgängliga kapaciteten. För många nätinnehavare kan man därför räkna med att ett krav att vidaresända ytterligare ett visst program endast kan uppfyllas något befintligt bort. om program tas En sådan åtgärd kan mötas med ovilja såväl från boende från det företag som som ligger bakom det borttagna programmet. Om detta har erbjudits program de boende mot avgift kommer dessutom kabelföretagets intäkter minska att med uteblivna avgifter. Ett ökat antal för hushållen kostnadsfria kanaler kan dessutom minska de boendes benägenhet att över huvud taget prenumerera på kabelbolagens avgiftsbelagda utbud. Detta är de argument mot en utvidgad sändningsplikt brukar anföras som från kabelföretagen. Det finns emellertid även andra orsaker till att åtminstone vissa kabelföretag kan väntas motsätta sig att vidaresända marksända TVnya program. Under senare tid har vissa företag i mediebranschen försökt integrera programförsörjning och distribution. Tanken verkar att de boende vara som är anslutna till en viss programdistributör i första hand skall kunna del ta av sändningar från programföretag som är lierade med denna programdistributör. Ett led i strategin har varit att försöka förhindra att programföretag som konkurrerar med de egna programföretagen får distribueras i de egna kabelnäten. För ett företag som vill arbeta enligt sådan affärsstrategi är det en naturligt att motsätta sig en omfattande sändningsplikt. Enligt min mening visar det anförda att det finns beaktansvärd risk för en att nya marksända TV-program inte kommer att befordras i kabelnät där det vidaresänds satellitprogram om det inte finns en skyldighet att göra det. Därför bör sändningsplikt föreligga.

SOU 1994: 105

Vilka anläggningar bör omfattas av en sändningsplikt

Som jag nämnt finns det inte anledning att föreskriva skyldighet för nyss innehavare vanliga centralantennanläggningar att befordra vissa program. av sändningsplikt bör därför undanta sådana anläggningar. Där- Reglerna om emot bör sändningsplikt föreligga i fråga om kabelnät där det vidaresänds satellitprogram. Enligt mitt förslag till radio- och TV-lag skall det inte krävas tillstånd för att sända ut i sådana sändningar från sändare jordytan som anprogram vänder frekvenser över 1 GHz. Sådana sändningar kan användas som ersättning för kabeldistribution satellitprogram. Om en fastighet är ansluten till av kabelnät används for vidaresändning som tagits emot från ett som av program rnikrovågssändare bör sändningsplikt föreligga. Jag föreslår därför att skyldighet att se till att de boende kan ta emot en vissa TV-program skall gälla i fråga kabelnät där det förekommer vidareom sändning andra TV-program än sådana som sänds ut från marksändare av frekvenser under 1 GHz. I dag gäller sändningsplikten, liksom kabellagen över huvud taget, endast för kabelnät når fler än 100 bostäder. Enligt min mening är denna gräns i som detta sammanhang för hög. Man kan inte hävda att boende som är anslutna till mindre kabelnät har mindre starka skäl än andra att få tillgång till de marksända Det finns inte heller fog för att påstå att de som är anprogrammen. slutna till sådana nät har bättre möjligheter att ordna egen mottagning än andra. Mot denna bakgrund föreslår jag att skyldigheten att sörja för de boendes mottagningsmöjligheter inträder vid en betydligt mindre storlek nätet. Av praktiska skäl föreslår jag att den undre gränsen skall sättas till tio bostäder. Som nämnts i det föregående kan mikrovågssändningar användas som ersättning för kabelnät. Exempelvis kan enskilda boende abonnera på profrån ett företag vidaresänder satellitprogram genom mikrogrammen som vågssändning. I ett sådant fall bör den som bedriver mikrovågssändningama inte skyldig vidaresända de marksända programmen. Skälen är de vara att följ ande. Om enskilt hushåll abonnerar mikrovågssändning för att tillett en gång till satellitprogram torde detta hushåll undantagslöst ha möjlighet att ta de marksända TV-programmen annat sätt. Om det rör sig om enemot skilda villafastigheter har de boende normalt egna antenner. De som bor i flerfamiljshus ‘air anslutna till centralantennanläggningar eller till kabelnät med sändningsplikt. Att föreskriva att de marksända programmen skulle sändas ut i rnikrovågssändning skulle vidare innebära att frekvenskanaler i mikroäven vågsbandet skulle behöva tas i anspråk för program som redan sändes ut i etersändning, vilket skulle vara slöseri med radiofrekvenser.

Kabelsändningar m.m.

Jag har förståelse för om kabelföretag skulle det orättvist de anse att är tvungna att sända ut de marksända programmen till hushåll väljer som att abonnera på mikrovågssändningar i stället för anlita kabelföretagets att utbud av satellitprogram. Lösningen det problemet är emellertid inte föreatt skriva sändningsplikt även för dem som bedriver mikrovågssändningar utan att se till att kabelföretagens avtal med fastighetsägarna täcker kostnaderna för de sändningar som kabelföretaget är skyldigt att befordra.

Vilka program bör omfattas sändningsplikt av en

Som jag tidigare har nämnt saknas anledning att föreskriva sändningsplikt för ljudradioprogram. Skälet är att dessa i så gott alla fall kan program som tas emot med hjälp av enkel utrustning i den mottagandes bostad. Sändningsplikt bör därför endast gälla i fråga om TV-program. De TV-program som kan komma i fråga för sändningsplikt är sådana en som sänds ut i marksändning och som är avsedda att tas emot med enkel utrustning av var och en i det aktuella området. Program som sänds ut endast från satellit eller i rnikrovågssändning från marksändare bör inte omfattas av sändningsplikten. Orsaken är att satellitsändningar och andra mikrovågssändningar i varje fall dagens tekniska utvecklingsstadium -inte kan tas emot av var och en med enkel utrustning. Detsamma gäller för närvarande program som i huvuddelen sändningsav ornrådet sänds ut från marksändare, där det villkoren för sändningsmen av tillståndet framgår att de boende i t.ex. glesbygdsområden skall kunna ta emot programmen från satellit. Kabelnämnden har nämligen i beslut funnit att någon sändningsplikt inte skall gälla i de områden där endast satellitmottagning är möjlig beslut 1994-01-21, dnr 15693. Jag inte detta är anser att rimligt. Även befolkningen i sådana områden bör ha möjlighet samma som andra att ta del av programmen, oavsett vilket sätt i just detta programmen område distribueras. En ändring av vad gäller föreslås därför. som nu Den nuvarande sändningsplikten torde endast kunna göras gällande om rättighetshavarna tillåter att vidaresänds i kabelnäten kostprogrammen utan nad. En nätägare kan inte gärna tvingas bryta mot upphovsrättslagen för att uppfylla villkoren i kabellagen. Jag föreslår ingen ändring i det avseendet. Sändningsplikt bör alltså inte gälla i fråga kabelföretagen om program som endast får vidaresända om de erlägger betalning. Program som inte får krypteras, dvs. sådana sänds med stöd program som av regeringens tillstånd till var och en, skall också vara möjliga att tas emot av var och en. För program som får krypteras gäller däremot inte någon sändningsplikt. Om programföretaget vill skall befordras i att programmet ett kabelnät får det komma överens med kabelföretaget det. I det fall om som nämns i det föregående, där ett marksänt omfattas sändprogram av en

SOU 1994: 105

ningsplikt i vissa områden endast kan tas emot från satellit, men programmen gäller sändningsplikt i dessa områden för satellitprogrammen, även om satellitsändningen skulle vara kodad. Ett skäl att koda satellitsändningen kan nämligen vara att man av upphovsrättsskäl vill förhindra att sändningen tas emot i utlandet. Mitt lagförslag öppnar möjlighet att tillåta att marksändningar används för att endast vidaresända TV-program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts någon se avsnitt 12.6. Förebilden för bestämmelsen är av annan den nuvarande lagen rundradiosändningar av finländska televisionsproom bestämmelsen medger att även program från andra länder vidaregram, men sänds från marksändare i Sverige. Jag anser inte att sändningsplikt skall gälla för sådana Orsaken är bl.a. att det är svårt att förutse omfattningen program. sändningsplikten. Enbart i Danmark, Finland och Norge sänds t.ex. sju av olika TV-program. Vidare kan man anta att programmen normalt endast kommer att intressera mindre grupper. Det skulle inte heller vara lämpligt om villkoren för kabelsändning grannlandsprogram skulle vara olika beroende av kom från sändare i grannlandet eller en sändare i om programmen en Sverige. Av det citerades 19909l:149 se avsnitt 6.5 framgår att som ur prop. föredraganden ansåg det ha betydelse för sändningsplikten att det reklamfinansierade marksända TV-programmet har gjort åtaganden i fråga om bl.a. programutbudets sammansättning och utbyggnaden av sändningarna. Enligt min mening bör sändningsplikten gälla endast inom det område där tillståndshavare enligt tillståndsvillkoren får bedriva sändningar. Om proen kan tas emot utanför detta område bör sådan skyldighet alltså inte grammen gälla där. Jag däremot inte att sändningsplikten bör vara beroende av om vissa anser innehållsregler gäller för programmen. I en situation då det tillkommer flera marksända TV-program kan regeringen bedöma att behovet av t.ex. ett mångsidigt programutbud kommer att tillgodoses utan att något villkor om detta behöver ställas för de enskilda tillståndshavarna. En regel om att upp sändningsplikt endast skall gälla i fråga om program som omfattas av vissa villkor i fråga innehållet skulle inte tjäna sitt syfte. om

Sändningspliktens förhållande till vissa överenskommelser på bostadsmarknaden

En viktig orsak till att sändningsplikten har mött kritik från kabelforetagen har göra med behovet att kunna släppa fram endast de program för vilka att sändningsplikten gäller till vissa hushåll. Som framgår min redogörelse för de överenskommelser som gäller på av hyresmarknaden avsnitt 6.5 räknar med att de boende som inte önskar man

Kabelsändningar m.m.

ta del av annat än de marksända TV-programmen skall kunna komma undan med en lägre hyra än de boende också önskar tillgång till satellitsom program. I många fastigheter har installerat filter i de lägenheter där de man boende inte vill kunna ta del av satellitprogram. Filtren fungerar så de att endast släpper igenom signaler under en viss frekvens. För att tekniken skall fungera måste därför de program som skall nå alla hushåll sändas ut på de lägre frekvenser som filtren släpper igenom. Om innebörden av sändningsplikten skulle att varje nytillkommande vara program skulle släppas igenom till samtliga boende, även om dessa inte önskade tillgång till några satellitprogram, skulle tillkomsten ytterligare av ett sådant i princip innebära samtliga filter behövde bytas program att ut. Vidare skulle befintliga program behöva byta frekvens i kabelnätet för det att nytillkomna programmet skulle finnas med bland de släpps program som igenom av de nya filtren. Om ytterligare ett tillkommer skulle program proceduren behöva upprepas. Jag anser emellertid inte att sändningsplikten behöver så långtgåenges en de tolkning. Enligt min mening bör det tillräckligt de bor i vara om som anslutna fastigheter har möjlighet att ta emot de aktuella programmen utan kostnad för själva mottagningen. Kabelföretaget skall t.ex. inte kunna kräva att TV-tittama betalar för en avkodare för att kunna omfatta emot program som tas av sändningsplikt, om avkodaren är avsedd att bereda dem tillgång till även andra program än de som omfattas av sändningsplikten. Däremot bör de boende vara skyldiga att tåla att de för att kunna ta emot ett tillkommande — program belastas med den högre hyra som eventuellt tas ut för lägenheter med möjlighet att ta emot satellitprogram. Om någon boende inte vill ha möjlighet att ta emot sådana satellitsända tillhandahålls program som utan programavgift skall han inte heller kunna kräva att få del tillkommande av marksända program.

Vem bör sändningsplikten åvila

Som nämnts i det föregående ligger ansvaret för att till att de boende kan se ta emot program som omfattas av en sändningsplikt kabelföretaget, inte fastighetsägaren. Denna ansvarsfördelning har historiska förklaringar. I den kabellagstiftning som gällde åren l986~1991 krävdes tillstånd bl.a. för att vidaresända satellitprogram i kabel. Det torde då ha ansetts naturligt konatt struera olika förpliktelser som villkor för tillstånd. Det har givetvis aldrig varit lagstiftarens avsikt att de kostnader som kabelföretaget har för att uppfylla sändningsplikten skall betalas annat sätt än av fastighetsägaren, och därmed till slut de boende. Den angivna av ansvarsfördelningen innebär emellertid att kabelföretaget kan tvingas till ökade åtaganden utan att företaget med säkerhet kan kompensera sig för de kostna-

SOU 1994: 105

der dessa åtaganden medför. Hur stor den risken är i praktiken beror som givetvis hur avtalen mellan kabelföretagen och fastighetsägarna är utformade. Det kan hävdas att den angivna ansvarsfördelningen är mindre lämplig. Ett skäl för detta är att det är svårt att förhand bedöma hur stor omfattning sändningsförpliktelsen kommer att under avtalstid som kanske omfattar en tiotals år. Så länge sändningsplikten åvilar kabelföretagen är det dessa som står risken att få stå för kostnaden för ett ökat antal program om de har visat otillräckligt förutseende vid avtalets ingående. Jag har därför övervägt det kan befogat att ändra ansvarsfördelom vara ningen i fråga sändningsplikten så sätt att fastighetsägaren eller motom svarande i stället för nätinnehavaren skulle vara ansvarig för att de boende hade möjlighet att de program som sändningsplikten omfattade. se Till förmån för sådan ansvarsfördelning skulle kunna anföras att kosten naden för befordras till de boende bör bäras av samtliga att programmen hyran eller motsvarande och att fastighetsägaren i motsats till boende genom nätinnehavaren har möjlighet att direkt påverka vad de boende skall betala. En förändrad ansvarsfördelning i linje med det nu antydda skulle rimligtvis behöva kompletteras med skyldighet för kabelföretaget att erbjuda alla en till fastighetsägaren. Annars skulle det kunna bli svårt eller berörda program omöjligt för fastighetsägaren att uppfylla sina skyldigheter. För att fastighetsskulle rimlig säkerhet skulle förpliktelsen också behöva innefatta att ägarna programmen skall erbjudas skäliga villkor. Jag har emellertid valt att inte föreslå någon förändrad ansvarsfördelning. Orsaken är att jag inte har funnit något enkelt sätt att säkerställa att proverkligen erbjuds fastighetsägarna skäliga villkor. Det är knapgrammen möjligt att använda vitesföreläggande för att tvinga ett tredskande kabelpast företag att uppfylla sådan förpliktelse. En ordning med obligatorisk skiljeen dom skulle kanske kunna fungera i teorin, synes bli alltför omständlig men och kostsam i praktiken, särskilt om ett stort antal fall skall prövas. Mot den anförda bakgrunden föreslår jag därför att skyldigheten att se till samtliga boende i anslutna fastigheter kan ta emot de ifrågavarande TVatt liksom hittills skall åvila den som äger eller annars förfogar över programmen kabelnätet. Radio- och TV-verket får medge undantag från sändningsplikten om det finns särskilda skäl 6 § andra stycket kabellagen. Undantaget kan tillämpas för att underlätta omställningen kanal tillkommer eller i fört.ex. om en ny

hållande till innehavare nät med få kanaler eller av mindre omfattning se

av 199192:53 56. En bestämmelse motsvarande innehåll bör tas in i prop. s. av den nya lagen.

Kabelsändningar m.m.

16.2 Skyldigheten bereda

att plats för lokala kabel-

sändarföretag m.m.

Förslag: Innehavare av kabelnät och den bedriver rnikrovågssom sändningar skall kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för TV-sändningar från lokala kabelsändarföretag i varje kommun han har sådan en anläggning. Skyldigheten gäller sändningarna kan nås fler om av än 100 bostäder. Sådan skyldighet föreligger inte om vidaresändningama endast avser TV-program från marksändare med lägre frekvens än l GHz. Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket medge undantag från skyldigheten. Ett förordnande lokalt kabelsändarsom företag får återkallas i vissa fall. I övrigt föreslås inte några förändringar såvitt avser de lokala kabelsändarföretagen.

Enligt kabellagen är kabeloperatörema skyldiga att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet för ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar av TV-program. Med lokalt kabelsändarföretag Kabelnänmden, avses en av efter den 1 juli 1994 Radio- och TV-verket, under högst år, förordnad tre juridisk person som är bildad för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet och får inte sända reklam. För närvarande finns lokala kabelsändarföretag 29 orter. sändningarna har liten omfattning. Rörliga bilder sänds typiskt sett någon timme dag per eller några timmar i veckan. Under övrigt tid sänds endast text. Vid sidan av de lokala kabelsändarföretagen förekommer lokala reklamñnansierade kabelsändningar ett femtiotal orter. Även dessa sändningar har i allmänhet liten omfattning. Jag har övervägt att föreslå att det inte längre skall föreligga någon skyldighet att tillhandahålla kostnadsfritt kanalutrymme för lokala kabelsändarföretag. Motivet för att sådan skyldighet skall föreligga en har minskat i styrka sedan det har blivit möjligt att bedriva kabelsändningar med reklamfinansiering. Dessutom har de lokala kabelsändarföretagens sändningar liten omfattning. Det kan ifrågasättas det är skäligt att tvinga kabelföretagen om att avstå från en sändningskanal under hela dygnet för de lokala kabelatt ge sändarföretagen möjlighet att sända rörliga bilder under några timmar varje dag. Skälet till att jag ändå väljer att föreslå att skyldigheten för kabelföretagen skall finnas kvar i oförändrad omfattning är att statsmakterna relativt nyligen, när den nya kabellagen beslutades, valde att behålla Jag det systemet. ser som

SOU 1994: 105

uppgift för statsmakterna och inte för mig att bedöma värdet av de lokala en icke-kommersiella sändningar kan bedrivas till följd av att de lokala som kabelsändarföretagen tillförsäkrade sändningsutrymme i kabelnäten. Kritik mot den nuvarande bestämmelsen har framförts av det lokala kabelsändarföretaget Öppna kanalen i Stockholm. Kritiken går ut att kabeloperatörernas skyldighet endast omfattar tillhandahållandet av en kanal, medan de lokala kabelsändarföretagen själva får se till att programmen befordras till det enskilda kabelnätet. Därmed kommer kostnadsskäl de som är anslutna till av mindre, eller avsides belägna kabelnät, inte att få del av programmen. mer Enligt föreningen borde kabeloperatörerna också vara skyldiga att kostnadsfritt vidta de åtgärder som krävs för att de lokala kabelsändarföretagens program skall komma fram till varje nät. Jag föreslår inte någon utvidgning i enlighet med föreningens förslag. Nuvarande regler får spegla statsmakternas bedömning av hur föranses hållandet mellan kabeloperatörer och lokala kabelsändarföretag bör vara. Jag inte att det finns något skäl att ytterligare förskjuta balansen till kabelanser operatöremas nackdel. till vad gäller i fråga skyldighet att befordra marksända 1 motsats som om TV-program bör den bedriver mikrovågssändningar på sätt som motsom kabelsändningar skyldig att upplåta kanalutrymme för lokala svarar vara kabelsändarföretag. Skälet till varför samma regler bör gälla för den som distribuerar sändningar med hjälp av mikrovåg som för kabeloperatören, är den abonnerar mikrovågssändning normalt inte något annat att som en sätt har möjlighet att få del de lokala kabelsändarföretagens sändningar. av Dessutom skulle skiljaktiga regler kunna möjliggöra kringgåenden. Det kan tilläggas skyldighet att sända ut de lokala kabelsändarföreatt en i mikrovågssändningar skulle kunna underlätta för mindre tagens program eller avlägset belägna kabelnät att få tillgång till programmen. Därmed skulle det problem Öppna kanalen pekar kunna få mindre omfattning. som Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheten om det finns särskilda skäl 6 § andra stycket kabellagen. Undantaget kan t.ex. tillämpas i förhållande till innehavare nät med få kanaler eller av mindre omfattning av se 199192:53 56. Jag föreslår att sådan bestämmelse, inneprop. s. en fattande även den sänder i mikrovågssändning, tas in i lagen. som program Jag inte några skäl till att föreslå några ändringar såvitt avser de lokala ser kabelsändarföretagens verksamhet samt Radio- och TV-verkets förordnande dem punkt. Ett förordnande lokalt kabelsändarföretag kan av utom en som för närvarande återkallas kabelsändarföretaget brutit mot reklamförbudet om 21 § andra stycket. 1 avsnitt 18.4 föreslår jag att en särskild avgift införs vid vissa bestämmelserna reklam En sådan avgift föreslås brott mot av om m.m. även drabba det lokala kabelsändarföretag som bryter mot reklamförbudet. Något behov återkallelsereaktion föreligger då inte längre. Därav även en

Kabelsändningar m.m.

emot bör ett förordnande kunna återkallas om sändningsverksamheten under en tidsperiod av tre månader inte når till viss miniminivå

upp en se avsnitt

1 8.9.

17 Tillsyn m.m.

Granskningsnämndens tillsyn

Förslag: Granskningsnämnden för radio och TV övervakar bl.a. efterlevnaden av bestämmelserna sändningamas om innehåll. Granskningsnämnden övervakar emellertid inte vissa marknadsrättsliga bestämmelser och inte heller innehållet i sådana vidaresändningar som sänds med stöd av regeringens tillstånd. Förutom de angivna undannu tagen föreslås inte några ändringar i förhållande till vad som kommer att gälla till följd av den nya myndighetsorganisationen.

Den nya myndighetsorganisationen träder i kraft den 1juli 1994

se avsnitt

6.3. Granskningsnämnden för radio och TV skall då övervaka att bestämmelserna om sändningamas innehåll och de villkor som regeringen har förenat sändningstillståndet med efterlevs. Detta bör dock inte gälla undantagslöst. Enligt vad som följer av förslaget i avsnitt 15.12 skall Granskningsnänmden inte granska efterlevnaden av bestämmelserna barnreklam, tobaks-, om alkohol- och läkemedelsreklam, de tillhörande sponsringsförbuden eller förbudet mot att låta vissa eller figurer uppträda i reklaminslag. personer Detta bör framgå av lagen. Av avsnitt 12.6 om vidaresändningar framgår att regeringen skall besluta att bestämmelserna sändningamas innehåll, beteckningar, om reklam och annan annonsering inte skall gälla för dessa typer av vidaresändningar. Jag anser dock inte att detta skall innebära Granskningsnämnden att skall efterhandsgranska innehållet i vidaresändningar för vilka några sådana undantag inte har meddelats. Granskningsnämnden bör alltså inte i något fall ha till uppgift att granska innehållet i sådana Tillståndet program. att bedriva vidaresändningar innebär endast en rätt att vidaresända något någon som annan sänt och ansvarar för. Det är då tillräckligt att denne för ansvarar sändningen. Detta motsvarar vad som i praktiken redan gäller till följd lagen av om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Även detta bör framgå av radio- och TV-lagen. I likhet med vad som kommer att gälla till följd den myndighetsav nya organisationen skall den som spelat in ett i enlighet med lagen program 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden begäran lämna en sådan inspelning till Gransk-

SOU 1994: 105

ningsnämnden kostnad. Det bör nämnda lag framgå att även utan av nu satellitentreprenörer i vissa fall skall till att program spelas in. Se även se nästföljande avsnitt.

17.2 Verkets tillsyn

Förslag: Även den sänder med stöd tillstånd av regeringen som av skall begäran verket lämna vissa upplysningar om hur stor andel av europeiskt har sänts. Verket får vidare program av ursprung m.m. som begära in vissa upplysningar betydelse för bedömningen om denne av tillståndshavare har än ett sådant tillstånd. I övrigt föreslås inte mer några förändringar i förhållande till vad som kommer att gälla till större myndighetsorganisationen. Även vissa uppgifter som följd av den nya kan känsliga registreringssynpunkt får registreras med hjälp av vara ur ADB. Satellitentreprenörers skyldighet att i vissa fall se till att program spelas in skall i fortsättningen framgå av tillämpningslagen.

myndighetsorganisationen träder i kraft den l juli 1994 se avsnitt

Den nya 6.3. Följande kommer då att gälla. radiolagen och satellitlagen skall programföretag redovisa till Radio- Enligt TV-verket hur del som varit av europeiskt ursprung och stor av programmen radiolagen och 7 § satellitlagen. 7 a § satellitlagen skall programföretaget dessutom lämna upplysningar Enligt företagets ägare är samt vilket sätt programtjänsten finansierats om vem 8 §. Vidare skall satellitentreprenören lämna upplysningar om vem som är uppdragsgivare och dennes adress, namnet den eller de programhans uppdragsgivaren sänder och hur sändningen till satellit sker 9 § tjänster som även i vissa fall till att programmen spelas 10 §. samt se lokalradiolagen framgår slutligen att tillståndshavare uppmaning Av en verket skall lämna uppgifter sitt innehav av aktier eller andelar i företag av om tillstånd sända lokalradio och avtal som han har träffat med som har att om företag. Ett företag är tillståndshavare skall också uppmaning sådant som verket lämna uppgifter sådana innehav av aktier eller andelar i företaget av om innebär någon har ett bestämmande inflytande i föreoch avtal som att ensam §. Sådana uppgifter har betydelse för verkets bedömning av om taget 29 återkallelse tillstånd skall ske med anledning av att tillståndsinnehavaren av har flera tillstånd. har spelat in i enlighet med lagen 1991:1559 med Den som ett program föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

Tillsyn m.m.

områden skall begäran lämna en sådan inspelning till verket utan kostnad 14 § närradiolagen, 23 § kabellagen och 31 § lokalradiolagen.

Samtliga bestämmelser ha relativt nyligen trätt i kraft. Det finns därför inte

någon anledning att frångå vad som gäller, och vad som kommer att gälla till följd av den myndighetsorganisationen, nya utom i några få avseenden. Den som sänder med stöd av regeringens tillstånd skall ha samma skyldighet som satellitprogramföretag lämna sådana att upplysningar till verket som anges i 8 § satellitlagen. Jag hari avsnitt 12.7 föreslagit ingen skall att mer än ett tillstånd av regeringen. Har så skett skall det senare tillståndet kunna återkallas enligt vad som följer. Verket bör därför ha motsvarande befogenhet som enligt lokalradiolagen att begära in upplysningar av vikt för denna bedömning.

Jag anser inte att det är nödvändigt komplettera att rapporteringsskyldigheten om andel europeiskt program av ursprung med en upplysningsplikt om namnet den eller de programtjänster satellitentreprenörens som uppdragsgivare sänder enligt 9 § 2 satellitlagen.

Verket bör ha möjlighet att föra in uppgifter om andel europeiska program, ägarandelar, finansiering och liknande i ett ADB-register. Detta är i princip redan möjligt i dag enligt 5 § satellitlagen

se även avsnitt

12.5 om anmälningsplikt.

Det bör av tillämpningslagen framgå att även satellitentreprenörer i vissa fall skall se till att program spelas in. Detta överensstämmer med vad som nu gäller enligt satellitlagen.

17.3 Censurförbudet

Gällande ordning

Enligt l kap. 3 § första stycket YGL får en myndighet eller annat allmänt

organ inte ställa krav förhandsgranskning radioprogram

av eller meddela föreskrifter om åtgärder hindrar som offentliggörandet ett på av program grund av dess innehåll. YGL:s censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder svarar mot 1 kap. 2 § TF. Bestämmelsen är således tillämplig oavsett om det är fråga föreskrifter om som rör rent kommersiell reklam eller upphovsrättsliga frågor jfr 1 kap. 12 § YGL.

En i huvudsak motsvarande bestämmelse finns i nuvarande 19 § första

stycket radiolagen. YGL:s förbud mot censur är emellertid något snävare än

radiolagens. Radiolagen omfattar även andra radiosändningar än sådana som riktas direkt till allmänheten jfr 1 § radiolagen och 1 kap. 6 § första stycket

YGL. Utöver denna skillnad i tillämpningsområdet har det även ansetts att radiolagens censurförbud utgör hinder mot vitesförelägganden beträffande

otillbörlig reklam se 199091:149

prop. s. 59. Bestämmelsen innehåller där-

l2 I4-0979

SOU 1994: 105

femte stycket hänvisning till marknadsföringslagen, lagen med vissa for i en marknadsföring alkoholdrycker, tobakslagen och probestämmelser om av duktsäkerhetslagen. Vidare har bestämmelsen ansetts utgöra hinder mot vites-

förelägganden innebär förbud mot fortsatt intrång i upphovsrätt i imsom

materialrättslig lagstiftning se 199394: 122 s. 46 f.. Enligt radiolagen

prop. Radionämnden förelägga programföretag vid vite att följa befår numera bl.a. förhuden mot barn- och åsiktsreklam 17 a §. l mostämmelserna om till vitesbestämmelsen påminns endast om censurförbudet i YGL och att tiven således bör med formuleringen av föreläggandet Radionänmden vara varsam inte därigenom förbjuder sändandet av vissa program prop. så att man 199192:78 s. 29. censurbestämmelse har funnits sedan radiolagens tillkomst Radiolagens 1966: 149 33 ff. och har haft sitt berättigande där även efter det

se prop. s.

trädde i kraft. Som tidigare nämnts omfattar nämligen radiolagens att YGL radio- och trådsända meddelanden mellan enskilda bestämmelse även t.ex. Översynen den radiorättsliga lagstiftningen och det förhållandet personer. av radiokommunikationslagen samt telelagen tillkommit medför att censuratt bestämmelsen i radiolagen nytt kommer i blickpunkten.

Behövs radiolagens censurbestämmelse

Radiolagens censurförbud införs inte i den nya radio- och Förslag: del förbudet rör radiokommunikation och TV-lagen. Den av som förs in i radiokommunikationslagen respektive telelatelemeddelanden Övrigt innehåll i den nuvarande radiolagens censurbestämmelse gen. vad redan gäller enligt YGL. motsvarar som

det föregående föreslagit att radio- och TV-lagen bl.a. skall om- Jag har i består i sätta ljudradio- och televisionsfatta verksamhet som att samman sända eller låta sända dem till allmänheten. Jag har vidare föreprogram och princip endast skall gälla för sändningar genom tråd om slagit att lagen i 100 bostäder. Censurbestämrnelsen i YGL gäller även sändningen når fler än inte når fler än 100 bostäder. Med ljudradio, teleför trådsändningar som allmänhet här detsamma i YGL. Lagens tillvision, program och menas som lämpningsområde täcks av YGL. i den föreslagna lagen skulle därför inte någon En censurbestämmelse Jag därför att den lag föreslås inte skall självständig betydelse. anser som nu någon bestämmelse liknande den nuvarande 19 § radiolagen. ha censurbestämmelse skyddar nämnts även sänd- Radiolagens som nyss inte omfattas YGL. Detta skydd bör finnas kvar. ningar som av

Tillsyn m.m.

Bestämmelser om sändningar andra meddelanden av än de som nu föreslås omfattas av radio- och TV-lagen finns i radiokommunikationslagen och telelagen. Radiokommunikationslagen omfattar radiokommunikation. Med detta begrepp menas överföring, utsändning eller mottagning tecken, signaler, av skrift, bilder, ljud eller meddelande av varje slag med hjälp radiovågor av 2 §. Med radiovågor menas elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 GHz som utbreder sig utan särskilt anordnad ledare 2 §. Dessa begrepp täcker dock inte helt radiolagens begrepp radiosändning. Enligt radiolagens förarbeten skall begreppet radiosändning anses omfatta alla former av meddelanden, vari innefattas bl.a. radarsändning prop. 1966:149 s. 35. Enligt radiokommunikationslagens förarbeten är dock radar inte vanligtvis att anse som radiokommunikation prop. 199293:20O s. 317. För att radaranvändning, såsom t.ex. övervaknings-, lokaliseringsoch mätradar, inte skulle komma att falla utanför radiokommunikationslagens tillämpningsområde infördes även begreppet radiobestämning. Med detta bestämmenas ning av position, hastighet eller andra kännetecken hos ett föremål med ledning av radiovågornas utbredningsegenskaper 2 §. Det kan knappast ursprungligen ha varit tanken att förbudet mot censur m.m. även skall gälla for innehållet i en radarsändning. Något sådant behov föreligger inte heller Jag föreslår censurförbudet nu. att och förbudet mot

andra hindrande åtgärder uttrycks i radiokommunikationslagen

med hjälp endast av begreppet radiokommunikation. Ett motsvarande tillägg bör göras i telelagen. Av l § telelagen framgår att med telemeddelande avses ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av radio eller ljus eller elektromagnetiska genom svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare. Någon mer betydande skillnad mot begreppet trådsändning i radiolagen torde inte finnas. Jag föreslår att censurförbudet och förbudet mot andra hindrande åtgärder uttrycks i telelagen med hjälp av begreppet telemeddelande. Vissa undantag från censurbestämmelsema bör dock i vissa fall kunna göras i lag. Av 3 kap. 7 § YGL framgår det i lag får att meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning radioprogram genom av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar. Av t.ex. 30 § lagen 1974:203 krirninalom vård i anstalt framgår att intagna i vissa fall kan förvägras telefonsamtal. Det bör därför av censurbestämmelsema framgå att den gäller, såvida annat inte följer av lag.

18 Reaktioner

Utgångspunkter

Jag kommer att i det följande tala om reaktioner. Denna term används här som en samlingsbeteckning på sådana förfaranden som kan bli följden av att en bestämmelse överträds eller som avser att förhindra fortsatta överträdelser. Som exempel på reaktioner kan nämnas klandrande beslut av nänmd, före-

lägganden med eller utan viten, avgifter, sändningsförbud, återkallelse av tillstånd samt straff. Även den i YGL förekommande termen ingripanden

kommer att användas här.

De utgångspunkter som bör beaktas i princip motsvarar de utgångspunkter som gäller för lagförslaget i dess helhet. Vid bedömningen frågan av om en reaktion skall införas eller och i så fall vilken, bör särskild hänsyn tas till:

TV-direktivet, behovet, - YGL, radiokommunikationslagen och marknadsföringslagen, teknikneutraliteten, samt effektiviteten. —

Jag kommer att i respektive avsnitt redogöra för det inhemska behovet

samt TV-direktivets krav på att reaktioner finns vissa mot överträdelser. Det kan redan nu nämnas att TV-direktivet inte anvisar vilka reaktioner som en medlemsstat skall eller får införa utom i artikel 2:2. Som exempel kan nämnas att det i artikel 22 endast medlemsländerna anges att skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa TV-sändningarna att inte är av visst skadligt innehåll.

Kommersiell reklam, åsiktsannonsering förutsättningar

samt och villkor för sponsring faller i viktiga hänseenden utanför det yttrandefrihetsrättsliga

skyddet se 1 kap. 12 § YGL.

Såvitt gäller sändningsinnehållet i övrigt be-

gränsar YGL på olika sätt ingripandemöjlighetema. De viktigaste begränsningarna återfinns i följande bestämmelser.

Censurförbudet och förbudet andra hindrande åtgärder - mot 1 kap. 3 § Exklusivitetsgrundsatsen 1 kap. 4 § - Bestämmelsen det redaktionella oberoendet - om 3 kap. 4 § Bestämmelsen utgivarens ensamrätt 4 kap. 3 - om § Hänvisningarna i YGL till bl.a. proportionalitetsprincipen - i RF 3 kap. 3 § och 7 kap. 6 §

SOU 1994: 105

Censurförbudet innebär ett förbud mot förhandsgranskning och förbudet andra hindrande åtgärder innebär att det inte är tillåtet för myndigheter att mot offentliggörandet grund det väntade innehållet. hindra av ett program av Exklusivitetsgrundsatsen innebär att ingripanden på grund av sändningarinnehåll endast får ske med stöd grundlagen. Ingripandemöjlighetema nas av varierar beroende fråga är yttrandefrihetsbrott samt om missbruk om om yttrandefriheten skett i trådsändning eller inte. Ingripanden med anledav en ning yttrandefrihetsbrott, t.ex. sändning barnpornografi, olaga våldsav av och hets folkgrupp, får ske enligt grundlagen 5 kap. 1 § skildring mot Likaledes får ingripanden ske mot fortsatt trådsändning av ett utbud YGL. inriktas våldsframställningar, pornograñska bilder eller hets mot som folkgrupp 3 kap. 1 § andra stycket YGL. Ingripanden får dock inte ske om de skulle strida bl.a. RF:s proportionalitetsprincip 3 kap. 3 § YGL. mot medgivande till efterhandsgranskning nämnd enligt 7 kap. 4 § YGL:s av omfattar endast trådlösa sändningar. Rätten att bedriva trådlösa sändningar av får regleras lag innehåller föreskrifter om tillstånd radioprogram genom som och villkor för sända 3 kap. 2 § första stycket YGL. Ingripanden mot att begränsas RF:s bestämmelser bl.a. proportionalitet sändningsrätten av om 6 §. Det är nämnts möjligt för nämnd att efterhandsgranska 7 kap. som nyss innehållet i trådlös sändning och friande, fällande eller kritiserande en genom uttalanden bedöma inslag i sådan sändning. Nämnden får vidare förelägga en sändande vid äventyr vite följa viss bestämmelse eller att offentden att av en liggöra dess fällande beslut. Ingripandemöjlighetema enligt 3 kap. l-2 §§ samt 7 kap. 4 § begränsas vad sägs i 2 kap. 12 § andra femte styckena och 13 § RF. således av som - Bestämmelserna i RF innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast tillgodose ändamål är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att för att som begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot den åsiktsbildningen, den inte får göras enbart grund av politisk, relifria att giös, kulturell eller åskådning och att begränsning får göras endast om annan viktiga skäl föranleder det. Såsom viktiga skäl anges uttryckligen särskilt säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds rikets privatlivets helgd, förebyggandet och beivrandet av brott. Vid anseende, samt vilka begränsningar får göras med anledning av bl.a. bedömandet av som skäl skall särskilt beaktas vikten vidaste möjliga yttrandefrihet dessa senare av infonnationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kuloch turella angelägenheter. Ingripandemöjlighetema begränsas slutligen bestämmelserna om det av redaktionella oberoendet och utgivarens ensamrätt. Av den förstnämnda beframgår den sänder den skall utse utgivastämmelsen att som program som självständigt vad skall förekomma i programmen. Det allmänna re avgör som annonsörer får inte tvinga den sändande att sända ett visst program. eller t.ex.

Reaktioner

Bestämmelsen utgör inte någon begränsning i de befogenheter tillkomsom mer utgivaren att själv bestämma över innehållet i sändningen. Detta betyder att ingripanden som syftar till att tvinga den sändande eller utgivaren att t.ex. sända nämnds fällande beslut angående beriktigande, införa viss annons eller att sända vissa myndighetsmeddelanden inte går att förena med grundlagen. Jag har redan inledningsvis påpekat vikten av att lagen utformas så teknikneutralt som möjligt. Den enskilde TV-tittaren är kanske omedveten om vilken teknik som använts vid överföringen och även så inte är fallet torde om han uppfatta det som egendomligt att hårdare regler skall gälla för program enbart därför att de kanske befordras trådlöst viss frekvens. Detta skulle i sin tur kunna medföra att respekten för regelverket minskas. En lag som gör åtskillnad mellan olika former av sändningsteknik kan vidare, i framtid där en gränserna mellan olika tekniker alltmer suddas ut, bli svår att tillämpa. Detta kan få till följd att lagen snart måste ändras. Reaktionema bör vidare vara effektiva. Förfarandet bör snabbt och reaktionen bör naturligen verka avhållande för den som överväger att bryta mot bestämmelsema. Det bör t.ex. inte vara ekonomiskt lönsamt att bryta mot lagens bestämmelser om reklam m.m. Slutligen bör även beaktas bestämmelserna i bl.a. radiokommunikationslagen och marknadsföringslagen enligt vad som följer.

18.2 Uttalanden nämnd

av

Radionärrmden får enligt nu gällande radiolag och avtal i sina beslut fria, kritisera eller falla ett program eller prograrninslag. Radionämndens uttalanden

rnildaste formen av reaktion en överträdelse regel. Det innebär endast av en att en myndighet gör ett uttalande om att någon har överträtt regel ett en visst sätt enligt myndighetens uppfattning. En sådan reaktion har, i fråga om trådlösa sändningar, sitt grundlagsstöd i 7 kap. 4 § YGL. Däremot medger inte YGL en sådan efterhandsgranskning av trådsändningar. Som tidigare framgått tillåter YGL emellertid efteren handsgranskning i fråga om kommersiell reklam, åsiktsannonsering och sponsring 1 kap. 12 § YGL. Reaktionen har hittills fungerat väl. Jag anser därför att den nya nämnden, Granskningsnämnden för radio och TV, bör ha rätt att granska innehållet i sändningarna och att uttala sin mening med anledning denna granskning. av Granskningsnämnden får emellertid granska trådsändningarnas innehåll med avseende endast bestämmelserna om otillbörligt kommersiellt gynnande, reklam och annan annonsering. Anledningen till detta är att YGL inte medger att ingripande sker i andra fall än dessa se nästföljande avsnitt om en eventuell grundlagsändring. Som jag tidigare anfört bör nämnden inte övervaka

SOU 1994: 105

efterlevnaden sådana bestämmelser programinnehållet som skall överav om vakas enligt marknadsföringslagen. Inte heller bör sändningar som sker med regeringens tillstånd till vidaresändning granskas av nämnden. stöd av

nämnds fällande beslut

18.3 Offentliggöranden av

Förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får ålägga den som sänder lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden program att enligt vilket den sändande har brutit mot vissa villkor eller mot bestämberiktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Endast melsen om grundlagsändring sker blir det möjligt för nämnden att även vitesom förelägga den sänder tråd att offentliggöra ett fällande som genom beslut om beriktigande lämpligt sätt.

Trådlösa sändningar

Enligt gällande rätt och avtal skall de företag som sänder med stöd av regetillstånd redogöra för Radionämndens fallande beslut. Som jag tidiringens har denna ordning hittills fungerat tillfredsställande enligt vad gare konstaterat framgår Radionämndens praxis, kap. Jag föreslår att samtsom bl.a. av se de villkor regeringen får föreskriva, utom dem som rör reklamen liga som programbolag, bör omfattas reaktionen offentliggörande. och ägandet av av avseende reklam bör i stället särskild avgift Vad gäller villkor m.m. en i fråga avsnitt 18.4. Ingripanden vid överträdelser av villkoret

komma se

annonsdiskriminering kan, grund bestämmelsen i YGL om utgivaom av dock inte ske på annat sätt än genom offentliggöranrens ensamrätt m.m., Bryter programbolaget väsentligen mot villkoret om ägandet av deplikten. detta bör återkallelse kunna ske se avsnitt 18.9. uppfylla artikel 23 i TV-direktivet beriktigande infördes en För att om bestämmelse i satellitlagen att det åligger programbolaget att på lämpligt om Kabelnämndens fällande beslut avseende beriktigande. sätt offentliggöra kompletterats med förtydligandet att föreläggandet inte får Bestämmelsen har offentliggörandet måste ske i ett program som företaget sänder innebära att Eftersom det står programföretaget fritt att välja i vilken 27 § satellitlagen. vill redogörelsen offentlighet inkräktar satellitlagens form företaget ge utgivarens ensamrätt att bestämma över innehållet i bestämmelse inte sändningen 4 kap. 3 § YGL. Föreläggandet får förenas med vite. Regekonstaterade i lagstiftningsärendet att det reglerna för god publicisringen av tillrättaläggande skall publiceras så att det har den åsyftisk sed följer att ett

Reaktioner

tade effekten prop. 199293:75 s. 30. Lagrådet kritiserade denna lösning enligt följande a. prop. s. 31:

EG-direktivet kräver inte uttryckligen att beriktigandet sker i TV-programmen. Det får dock anses ligga i sakens så bör ske inte natur att om annat sägs och det mesta talar alltså för att också direktivet har denna utgångspunkt. Regeringen uttalar i sammanhanget att reglerna för god publicistisk sed av följer att ett tillrättaläggande skall publiceras så att det har den åsyftade effekten och vidare att offentliggörandet skall ske ett sådant sätt dess spridatt ning står i rimlig proportion till den spridning den felaktiga uppgiften som hade och att det har en geografisk anknytning till det kränkta subjektet. Dessa uttalanden framstår i och för sig som rimliga ändrar inte det förhållanmen det att det inte finns någon möjlighet att framtvinga offentliggörande ett av beriktigandet i det egna mediet, men någon möjlighet att föreskriva detta finns som sagt inte. Slutsatsen av det anförda blir att med den nuvarande grundlagsregleringen rätten till beriktigande kan ha ett begränsat värde. Lagrådet vill ifrågasätta om inte yttrandefrihetsgrundlagen bör ändras så att det blir möjligt for Kabelnämnden att besluta att ett beriktigande skall ske i ett program som företaget sänder. En sådan ordning är också i direktivets anda. mera

Regeringen anförde att Radiolagsutredningen torde få anledning återatt komma till reglerna om beriktigande i sitt arbete med radiolag och en ny att den då får anledning att ytterligare överväga reglemas förenlighet med YGL a. prop. s. 32. Sedan i vart fall år 1912 har frågan om införandet genmäles- och av en beriktiganderätt diskuterats. Jag har utförligt redogjort för dessa överväganden i avsnitt 7.3. I de flesta fall har kommit fram till grundlagen inte man att skall ändras eftersom något större behov av en lagstadgad genmälesrätt eller beriktiganderätt inte förelegat samt att de organisatoriska och lagtekniska svårigheterna dessutom varit for stora. Jag anser att den osäkerhet kan finnas i fråga bestämmelsen som om uppfyller TV-direktivet inte utgör tillräckliga skäl för grundlagsändring med en hänsyn till de betänkligheter och problem sådan skulle vålla. Det en rent inhemska behovet av en sådan reglering torde vidare inte särskilt stort. vara Som regeringen redan konstaterat följer det av reglerna för god publicistisk sed att ett tillrättaläggande skall publiceras så att det har den åsyftade effekten. Ett sådant frivilligt tillrättaläggande har förmodligen också större effekt än ett som den sändande tvingats införa. Jag anser inte att det finns något behov att införa rätt till beriktigande av en i det mediet. De grundläggande principerna i 3 kap. 4 § och 4 kap. egna 3 § YGL om det redaktionella oberoendet och utgivarens ensamrätt bör således inte inskränkas. TV-direktivet ses för närvarande över. Om denna översyn leder till motsatt resultat bör naturligtvis denna ståndpunkt omprövas. Jag föreslår att en bestämmelse offentliggörande nämnds fallande om av beslut, motsvarande den som nu finns i satellitlagen, skall tas in i den nya 357

SOU 1994: 105

lagen. Bestämmelsen bör gälla för innehållet i de sändningar som sker annat sätt än tråd och omfatta bl.a. den föreslagna bestämmelsen om genom beriktiganden.

Trådsändningar

Enligt vad jag inledningsvis anfört medger inte YGL att denna reaktion används i fråga trådsändningama. Artikel 23 i TV-direktivet föreskriver om emellertid att det skall vara möjligt att underkasta tvister om beriktigande rättslig prövning. Artikeln gäller även för trådsändningar. Som jag tidigare anfört kan det diskuteras om EG här kan göra gällande starka skäl för reglering som för de trådlösa sändningarna. Kabelsamma sändningarna är nämligen varken lika rikstäckande eller gränsöverskridande den trådlösa televisionen. Som exempel kan nämnas att kabelkanalema som Z-TV, TV 21, och TV 6 riktar sig till storstadsregionema. Av dessa kanaler

når t.ex. Z-TV ett 20-tal orter se avsnitt l.

Som jag också tidigare anfört finns det inte heller något större inhemskt behov sådan reglering. Jag har i avsnitt 14.1 anfört att etiska frågor om av en sändningsinnehållet inte bör regleras i lag. I stället bör sådana frågor prövas inom för frivilliga Ett visst behov av reglering finns ramen arrangemang. dock. Som jag anfört i inledningen till detta kapitel är det nämligen av vikt för lagens efterlevnad och bestånd att reaktionsbestänrmelsema är så teknikneutrala som möjligt. Ändringar i YGL bör endast ske om detta är absolut nödvändigt. Det inhemska behovet teknikneutral lagstiftning är i sig inte ett tillräckligt av en argument för att ändring i YGL skall anses befogad. EG torde knaptungt en past heller ha något större intresse av att reglering sker. Jag ämnar därför inte föreslå någon grundlagsändring. Skulle det visa sig att EG att reglering skall ske kräver detta i så fall anser grundlagsändring. Möjligen skulle 3 kap. l § andra stycket och 7 kap. 4 § en YGL kunna utsträckas till att även omfatta efterhandsgranskning av trådsända TV-program med avseende beriktigandeplikten. YGL skulle då förslagsvis även medge att den sändande förelades vid vite att offentliggöra nämndens fällande beslut lämpligt sätt. Jag föreslår alltså att offentliggörande nämnds fällande beslut avseende av beriktigande endast skall gälla för felaktiga uppgifter som lämnats i ett prosänts på annat sätt än genom tråd. gram som

Reaktioner

Förelägganden vid vite

Ett föreläggande om offentliggörande bör, i likhet med vad som nu är fallet i satellitlagen, kunna förenas med vite. Vitet syftar endast till att förmå programföretaget att lämpligt sätt offentliggöra Granskningsnänmdens fällande beslut. Ett hot om vite har här knappast en avhållande inverkan på den ansvarige att sända kontroversiella program se vidare avsnitt 18.7. Inte heller kommer vitesingripandet i konflikt med bestämmelserna om det redaktionella oberoendet, utgivarens ensamrätt eller censurförbudet enligt vad som närmare framgår av kapitlets inledande avsnitt.

18.4 Reklam m.m. en särskild avgift

-

Förslag: Den som i vissa fall bryter mot bestämmelser eller villkor om reklam m.m. skall efter beslut av domstol talan av Granskningsnämnden for radio och TV betala en särskild avgift. Avgiften tillfaller staten.

Nuvarande reaktioner är ineffektiva

En stor mängd av de överträdelser som sker gäller bestämmelserna om reklam m.m. Anledningen till detta kan vara att det sedan endast några år varit tillåtet att sända reklam m.m. och att programföretagen därför är osäkra vilka bestämmelser som gäller och hur de skall tillämpas. Ekonomiska motiv kan tänkas vara en annan och kanske troligare anledning. Bestämmelser om vitesförelägganden finns i radiolagen, närradiolagen, lokalradiolagen, kabellagen och satellitlagen. I samband med att möjligheten till vitesförelägganden infördes i radiolagen anförde departementschefen följande prop. 199192:78 s. 19: Enligt min mening är de nuvarande sanktionema inte tillräckliga för att man skall kunna vara säker att respekten för gällande bestämmelser skall upprätthållas när det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag. Skyldigheten för prograrnföretaget att i sändning redogöra för radionänmdens fällande beslut torde inte ensam verka avhållande om företaget kan göra stora ekonomiska vinster att bryta mot bestämmelserna. En så drastiskt åtgärd som att säga upp avtalet kan knappast tillgripas annat än i extrema situationer. Vad som enligt min mening behövs är en möjlighet att motverka värdet för företaget av att överträda reglerna genom att göra regelbrotten ekonomiskt olönsamma. Viten är en sanktion som har denna egenskap. Ett vitesbelopp skall bestämmas så att det kan antas att den det gäller kommer att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Ett programföretag som finner att upprepade överträdelser av reglerna leder till en ekonomisk belastning som mot- 359

SOU 1994: 105

svarar eller överstiger intäkten kommer därför att avstå från fortsatta överträdelser. Vitesföreläggandet fungerar dels som en reaktion mot en överträdelse av bestämmelse och dels som en varning för att vitet kan dömas ut om överen trädelsen upprepas. Vitesföreläggandet har dock främst till syfte att fungera ett påtryckningsmedel. Styrkan av detta påtryckningsmedel förtas dock som till stor del att såväl föreläggandet som vitets utdömande kan bli föremål av för i tre respektive fyra instanser och dessförinnan inte ha någon process avgörande betydelse som handlingsnorm. Nämndens beslut om föreläggande överklagas för närvarande tili kammarrätten och därefter till Regeringsrätten. Domstolsutredningen utreder emellertid frågan om inte länsrätt skall vara den första domstolsinstansen i samtliga inåltyper där kammarrätten i dag har denna funktion. Själva föreläggandet kan i så fall bli föremål för prövning i fyra instanser se dock diskussionen om prövningstillstånd i kammarrätten i prop. 199394: 133 s. 33 f.. Först sedan vitesföreläggandet vunnit laga kraft och föreläggandet, dessförinnan eller därefter, inte följs kan vitet dömas ut. Nämndens ansökan om utdömande vite prövas av länsrätten, kammarrätten och därefter eventuellt av Regeringsrätten. Avsevärd tid hinner således förflyta innan vitet slutligen av utdöms. I vissa fall kan granskningsärenden dessutom föregås av en process lämnande referensinspelningar som utgör förutsättningen för att om av granskning kan ske. I princip kan denna process innefatta upp till sju prövningar i olika instanser, innan referensinspelning kan tvingas fram med en hotet om att ett utdömt vite förfaller till betalning. Det har nyligen beslutats bet. l99394zKU37, rskr. l99394:276, efter förslag i propositionen om Ny myndighetsorganisation radio- och TV-området 199394: 160 s. 44, att förelägganden som inte har förenats med vite inte skall att överklaga medan detta skall vara möjligt om föreläggandet har förenats med vite. Det har vidare beslutats att vitesförelägganden avseende bl.a. bestämmelserna om reklam gäller omedelbart även om de överklagas se 46. Innebörden att ett vitesföreläggande gäller omedelbart blir, a. prop av att ett programföretag överklagar ett föreläggande bryter mot föreom som läggande: under den tid ärendet prövas kan ett utdömande av vite grund av den överträdelsen bli aktuell. Ett utdömande av vitet kan naturligtvis inte bli aktuellt förrän föreläggandet vunnit laga kraft. Som framgår av kap. 9 om överklaganden föreslår jag inte några ändringar i vad riksdagen nyligen har beslutat skall gälla. Att vitesförelägganden som avser bestämmelserna om reklam m.m. gäller omedelbart ändrar dock inte det förhållandet att reaktionen är föga avskräckande för den rent ekonomiska motiv bryter mot bestämmelsom av och motiv överklagar först föreläggandet och därefter utserna av samma vitet. Innan de sammanlagt sju olika prövningarna är slutförda dömandet av

Reaktioner

hinner den sändande både dra in avsevärda inkomster till följd de överträav delser som föreläggandet avser samt därefter, för att ta ett extremt exempel, eventuellt upphöra med sin verksamhet. Som ett exempel kan nämnas att Radionämnden i april 1993 vitesförelade TV4 att följa viss reklambestämmelse och att Regeringsrätten prövade detta föreläggande i dom i april 1994, dvs. ett år senare. Som ytterligare exempel kan nämnas att Kabelnänmden i augusti 1992 förelade Göteborgs Lokal-TV AB, som då bedrev sändningar i kanalen TV 21, att följa reklambestämmelserna vid vite. Föreläggandet överklagades inte. Kabelnänmdens ansökan om utdömande av vite till länsrätten avgjordes där i december 1993. Båda parter har överklagat länsrättens beslut till kammarrätten. Målet har ännu inte slutligt prövats. Till detta kommer att det numera är ett annat bolag bedriver som sändningar i kanalen TV 21. Slutsatsen av det ovan anförda är att viten, för vissa typer överträdelser, av är mindre effektiva. En annan, mer effektiv reaktion, bör därför övervägas för överträdelser av bl.a. reklambestämmelser.

En särskild avgift bör i stället införas

I samband med att viten infördes som reaktion avfärdades reaktionerna

offentliggörande av nämnds fällande beslut och uppsägning avtal se citatet

av i avsnittet innan. Jag ansluter mig till vad då anfördes. En som annan reaktion bör därför övervägas. Enligt vad som framgår av avsnitt 15.12 föreslår jag att förbudet mot bl.a. bamreklam skall prövas, i sista instans, av Marknadsdomstolen i enlighet med marknadsföringslagen. Jag har i avsnittet om marknadsföringslagen, se avsnitt 8.10, kortfattat redogjort för det förslag som lämnats av Marknadsföringsutredningen i slutbetänkandet Ny marknadsföringslag SOU 1993:59. Utredningen föreslår i detta betänkande att en ny sanktion, marknadsstömingsavgift, skall införas för allvarliga överträdelser av bestämmelserna om bl.a. otillåtna marknadsföringsåtgärder. Avgiften liknar straffet genom att den, i motsats till vitet, kan påföras utan föregående föreläggande. Avgiften liknar emellertid även vitet genom att den riktar sig mot såväl fysiska som juridiska och personer genom att den t.ex. kan relateras till det aktuella företagets årsomsättning, dess uppträdande på marknaden och den störning av marknadens funktioner som en viss åtgärd har förorsakat a. bet. 411 f.. Den konkurrenslagen s. nya 1993:20 innehåller en liknande avgift, konkurrensskadeavgift, som utgår vid vissa former av konkurrensbegränsningar. Betydande fördelar i detta sammanhang är att vinna med en avgift jämfört med ett vite. Förutom att avgiften, i likhet med vitet, kan drabba såväl fysiska som juridiska personer samt individuellt bestämmas till visst belopp, kan

SOU 1994: 105

avgiften påföras utan föregående föreläggande och därigenom endast bli föremål för en process i karnrnarrätt och Regeringsrätt eller eventuellt även länsrätt enligt vad Domstolsutredningen kan komma att föreslå. Processen torde därför snabbare. Jag föreslår att en avgift införs som reaktion i stället för viten. Detta betyder att överträdelser av bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande samt bestämmelserna och villkoren om reklam och andra annonser i stället bör resultera i att en avgift döms ut. Jag har i det föregående bl.a. föreslagit att förbuden mot bamreklam, tobaks-, alkohol- och läkemedelsreklam skall övervakas i enlighet med marknadsföringslagen se avsnitt 15.12. Enligt Marknadsföringsutredningens förslag är Marknadsdomstolen förhindrad att döma ut en marknadsstömingsavgift for överträdelser av dessa förbud. Det bör noteras att detta skulle kunna möjliggöras genom antingen en bestämmelse i den nya marknadsföringslagen bestämmelse i radio- och TV-lagen. En sådan bestämmelse eller genom en skulle kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelsen marknadsstömingsavgift. Jag anser dock inte att det faller inom ramen för om mitt uppdag att lägga fram ett sådant marknadsrättsligt forslag.

Vem kan drabbas av en avgift

Avgiften bör betalas den i vars verksamhet överträdelsen ägde rum, dvs. av vanligtvis av tillståndshavaren eller den som bedriver verksamheten. Vem bedriver verksamheten torde oftast kunna bedömas med ledning av vem som låtit registrera sig enligt vad som framgår av mitt förslag i det föregående som

se avsnitt 12.5. Avgiften tillfaller staten.

Enligt förslaget till ny marknadsföringslag SOU 1993:59 skall marknadsstömingsavgift endast komma i fråga om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet på en‘ allvarligt sätt överträtt en viss bestämmelse. Enligt den nya konkurrenslagen krävs för påförande konkurrensskadeavgift att uppsåt av eller oaktsamhet kan konstateras. Härigenom har närmast med förebild man i EG-rättens bestämmelser administrativa böter uppställt ett krav på om subjektiv täckning. Sanktionsavgifter uttas oftast utan hänsyn till subjektiva omständigheter, dvs. ansvaret är strikt. Jag anser inte att det finns skäl att frångå vad som normalt gäller för avgifter. Även den misstag brutit mot lagens som av bestämmelser bör i princip kunna drabbas av en avgift. Jag anser att avgiftsreaktionen även bör kunna komma i fråga för mindre allvarliga överträdelser. Domstolen bör dock vid sin bedömning bl.a. beakta om överträdelsen skett uppsåtligen, oaktsamhet eller annars varit av särskilt allvarlig art. Denna av bedömning kan antingen resultera i att någon avgift inte skall påföras eller att

Reaktioner

denna bestäms till ett lågt belopp. dock lägst femtusen kronor, enligt vad som närmare framgår av nästa avsnitt.

18.5 Domstolens prövning avgiften

av m.m.

Utgångspunkter

Marknadsföringsutredningen har delvis utformat avgiftsbestämmelserna i enlighet med de bestämmelser som finns i konkurrenslagen. Enligt vad jag har erfarit har någon mer betydande remisskritik inte framförts mot Marknadsföringsutredningens förslag i dessa delar. Jag kommer att i det följande väsentligen ansluta mig till de överväganden som gjordes i samband med tillkomsten av konkurrenslagen prop. 199293:56 s. 91 ff. samt i Marknadsföringsutredningens betänkande SOU 1993:59 571 ff.. Vissa modifies. ringar av avgiftsbestämmelsemas lydelse bör dock ske.

Vad domstolen skall beakta

Förslag: Vid prövning av frågan avgift skall påföras, och i så fall om

l till vilket belopp, bör rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktig-

,

l het och omfattning. Vid bestämmande av avgiftens storlek skall rätten

l beakta de intäkter

även som den sändande kan beräknas ha erhållit med

l

anledning av överträdelsen.

Av Marknadsföringsutredningens förslag framgår vad rätten särskilt bör beakta vid sin prövning SOU 1993:59 572 ff. Bl.a. bör beaktas överträdelsens art, varaktighet och omfattning och den berör eller om kan antas beröra en större krets av konsumenter eller andra förbrukare. Med uttrycket överträdelsens art avses att hänsyn skall tas både till det slag av överträdelse som är föremål för bedömning och till det mått av uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom åtgärden. Otillåtna åtgärder som vidtas ett systematiskt sätt torde. enligt utredningen, inte sällan få så anses allvarliga att det är påkallat att låta näringsidkaren betala avgift. Vidare bör en överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara regler eller som innebär upprepningar av förfaranden som tidigare lett till påföljd ofta mötas med en avgift. Vid bedömningen skall hänsyn även tas till hur länge en överträdelse har pågått och till förfarandets omfattning och spridning bland allmänheten. Här gäller det, enligt utredningen, således att värdera överträdelsens utbredning och styrka. Om det använda mediet har stor genomslags-

SOU 1994: 105

kraft, som t.ex. när det gäller TV-reklam, får det särskild vikt vid bedömningen. Jag ansluter mig till dessa överväganden. Att avgift skall kunna utgå även för oavsiktliga brott mot bestämmelsen bör inte hindra att hänsyn tas till subjektiva moment vid bestämmande av avgiftens storlek. I Marknadsföringsutredningens lagtextförslag anges inte uttryckligen att rätten vid sin bedömning även bör ta hänsyn till de intäkter som programföretaget kan beräknas ha erhållit med anledning av överträdelsen. Av specialmotiveringen framgår dock att även denna omständighet bör beaktas av rätten a. bet. s. 573. Jag anser att denna omständighet bör framgå direkt av lagtexten med hänsyn till att just den ekonomiska vinsten i många fall är drivkraften bakom att överträdelser av bestämmelserna om reklam m.m. sker. Däremot behöver det inte särskilt framgå av lagtexten att domstolen skall beakta hur stor krets av konsumenter m.fl., eller i detta fall allmänheten, som berörs av överträdelsen. Denna omständighet ryms nämligen inom begreppet omfattning. Enligt förarbetena till konkurrenslagen bör inte avgiften fastställas så högt

att företaget riskerar konkurs se prop. 199293:56 s. 93. Jag ansluter mig

till denna uppfattning.

Avgiften skall fastställas till mellan femtusen och tre miljoner kronor

Förslag: Avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår.

Enligt konkurrenslagen skall konkurrensskadeavgift fastställas till lägst femtusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte överstigande tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår. Marknadsföringsutredningen har föreslagit att maximibeloppet anges till tre miljoner kronor dock överstigande tio procent av näringsidkarens årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår. Med omsättning menas näringsidkarens hela omsättning utan begränsning till den produkt eller marknad som förfarandet rört a. prop. s. 92 samt a. bet. s. 575. Vidare skall beräkningen grunda sig den ifrågavarande näringsidkarens avsättning och alltså inte ske på koncembasis. Om överträdelsen sker under näringsidkaförsta verksamhetsår får, slutligen, årsomsättningen uppskattas med stöd rens tillgängliga uppgifter. Detta får göras även i andra fall när sådana uppgifter av saknas.

Reaktioner

Det framgår inte av övervägandena varför just dessa beloppsgränser valts. Det förefaller emellertid rimligt att de minimi- och maximibelopp Marksom nadsföringsutredningen föreslagit även bör gälla här. Jag anser dock att det i vissa fall kan finnas skäl till att bestämma avgift en som överstiger tio procent av årsomsättningen. Avgiften bör alltid kunna bestämmas till ett belopp som motsvarar intäkterna förfarandet av även om dessa intäkter överstiger den nu angivna andelen årsomsättningen. I av motsats till vad som gäller enligt konkurrenslagen och till vad föreslås som av Marknadsföringsutredningen bör hänvisningen till näringsidkarens årsomsättning alltså inte fungera som något annat än ett riktmärke vad bör om som iakttas. Däremot får inte avgiften bestämmas till ett högre belopp än tre miljoner kronor. Det bör ankomma Granskningsnämnden att i ett avgiftsmål utforma yrkandet till att avse ett bestämt belopp och vilka omständigheter att ange som åberopas till stöd för detta. Det skall också vara nämndens uppgift att så långt det är rimligt lägga fram utredning rörande de förhållanden i det speciella som fallet bör inverka på avgiftens storlek. Det anförda stämmer överens med vad som gäller vid fastställande av konkurrensskadeavgift och miljöskyddsavgift a. prop. s. 93 samt prop. 198081:92 87 samt enligt vad föreslås s. som av Marknadsföringsutredningen a. bet. 577. Det torde inte finnas något s. hinder mot att nämnden höjer ett yrkat belopp omständigheter vikt om nya av kommer fram under processen se 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Av 17 kap. 3 § rättegångsbalken följer att avgiften inte får bestämmas till högre belopp än vad som yrkas av nämnden.

Preskription m.m.

Förslag: Avgiften får bara påföras stämningsansökan har delgetts om den som anspråket riktas mot inom två från det att överträdelsen upphörde. En påförd avgift faller bort om verkställighet inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft. För att säkerställa anspråk ett avgift får rätten få besluta om kvarstad.

Enligt Marknadsföringsutredningens förslag får avgift bara påföras om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom två år från det att överträdelsen upphörde. Motsvarande preskriptionsfrist i konkurrenslagen är fem år. Jag anser att preskriptionsregeln lämpligen bör utformas i enlighet med Marknadsföringsutredningens förslag. Bestämmelsen kräver inte invändning av part. Enligt såväl konkurrenslagen som enligt Marknadföringsutredningens förslag faller en påförd avgift bort verkställighet inte har skett inom fem år om 365

SOU 1994: 105

från det domen laga kraft. Vidare får rätten besluta om kvarstad för att vann säkerställa ett avgiftsanspråk. Jag anser att även detta bör framgå av nu att föreslagna avgiftsbestämmelser.

18.6 Våld eller pornografi som kan antas ses av

barn vite -

Förslag: Justitiekanslern får förelägga den som vid upprepade tillfällen sänder TV-program innehåller våld eller pornografi under som sådan tid och sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan del att inte nytt sända sådana program. Företa av programmen läggandet får förenas med vite.

Behövs en reaktion

Jag har i det föregående föreslagit att det införs en bestämmelse som tar sikte sändningar sådana televisionsprogram som innehåller våld eller pomoav grafi och sänds under sådan tid och sådant sätt att barn kan tänkas ta som

Anledningen till detta är bl.a. artikel 22 i TV-direktivet se avsnitt

del av dem. 14.5. Av artikel 22 framgår också att medlemsländerna skall vidta lämpliga åtgärder för säkerställa att TV-sändningama inte är av bl.a. nu angivet att innehåll. Först kan konstateras att okodade sändningar våld och pornografi under av tid då det är sannolikt att barn tar del programmen förekommer i Sverige. av Sverige har åtagit sig med hjälp lämpliga åtgärder säkerställa att detta att av inte sker. Vari sådana lämpliga åtgärder består är en fråga som inte utan svå-

righet låter sig besvaras. Det torde möjligt att låta installera en bamdekoder. Detta är emellertid vara den enskilde föräldern, och inte medlemsstaten, kan företa. Det en åtgärd som givetvis inte komma i fråga att förhindra sändningar som innehåller våld kan eller pornografi att nytt införa ett ljudradio- och TV-monopol likgenom nande det gång fanns i landet. Inte heller bör det övervägas att införa som en ordning innebär att tillstånd eller registrering kan vägras av den en som sändningarna innehålla våld och pornografi. Några anledningen att uppges andra lämpliga åtgärder än t.ex. sändningsförbud, återkallelse av tillstånd, avgift och viten torde alltså inte finnas att tillgå. Jag kommer att behandla dessa reaktioner i det följande.

Reaktioner

Vilken reaktion skall väljas

Sändningsförbud och återkallelse tillstånd av

Reaktionema sändningsförbud och återkallelse tillstånd av utgör undantag från de principer som i allmänhet tillämpas det yttrandefrihetsrättsliga området. Genom ingripandena inskränks nämligen yttrandefriheten rent faktiskt. Vid brott mot bestämmelsen mediets särskilda genomslagskraft om i respektive public service-avtal kan regeringen i princip säga upp avtalet. Detta har aldrig förekommit. För trådsändningar finns bestämmelsen i 16 § kabellagen. Av bestämmelsen framgår bl.a. att förbud mot egensändning får meddelas om det vid upprepade tillfällen förekommit olaga våldsskildringar, pornograñska bilder, hets mot folkgrupp eller sändningsutbudet varit om ensidigt inriktat våldsskildringar. Endast ett fåtal anmälningar har inkommit till Justitiekanslern med anledning av denna bestämmelse. Justitiekanslern har inte i något fall fört talan sändningsförbud. Det finns inte någon om motsvarande sanktion i satellitlagen. De nämnda ingripandena framstår inte sällan som trubbiga eftersom vapen det ofta är relativt enkelt att kringgå förbuden med hjälp av bulvaner och liknande, dvs. att verksamheten, trots förbudet, fortsätter i skepnad. men ny Jag kommer att i det följande föreslå att sådana tillstånd meddelats som av regeringen kan återkallas vid t.ex. väsentliga brott mot villkoret mediets om särskilda genomslagskraft. Detta villkor omfattar bl.a. aktuella förfarannu den. Någon större förändring mot vad gäller föreslås alltså inte. som nu Om kabellagens reaktion skall behållas, dvs. förbud mot fortsatt sändning, bör motsvarande reaktion även införas for satellitsändningarna. Enligt vad jag anfört inledningsvis är det nämligen vikt för förståelsen lagen av av samt lagens efterlydnad och bestånd att den utformas så teknikneutralt möjligt. som I praktiken torde dock sändningsförbud sällan komma ifråga. Man skulle i och för sig kunna tänka sig den reaktionen att sändningstillståndet endast drogs in under kanske någon vecka. Benägenheten att använda sig av förfarandet skulle då möjligen öka. Jag har emellertid övergett denna tanke med hänsyn till det avsevärda ingrepp i yttrandefriheten ett sådant förfarande skulle kunna innebära. Sammanfattningsvis anser jag att sändningsförbud inte bör användas som reaktion eftersom den är alltför ingripande och bl.a. därför i princip aldrig torde komma till användning. I de fåtal fall då överträdelsen är så allvarlig att sändningsförbud meddelats kan verksamheten ändå komma att fortgå med hjälp av bulvaner.

SOU 1994: 105

Avgift

Jag har i det föregående föreslagit att en särskild avgift skall kunna utgå vid överträdelser av bestämmelserna om reklam m.m. Vad som i det avsnittet anfördes skäl för införande av en särskild avgift kan även anföras som som skäl för att en motsvarade reaktion införs vid allvarliga överträdelser av nu nämnd bestämmelse. Det kan tänkas att betydande ekonomiska fördelar, i form konkurrensfördelar ocheller reklarnintäker, kan vara att vinna för av den t.ex. sänder pornografi på bästa sändningstid. Redan nu förekomsom det att programföretagen gör reklam för sina betalkanaler genom att i mer vanliga okodade sändningar visa avsnitt ur t.ex. en pomografisk film. Avgiften lämplig och effektiv reaktion vid sådana allvarliga synes vara en överträdelser som står yttrandefrihetsbrotten nära och som dessutom kan motiveras ekonomiska hänsynstaganden. Å andra sidan bör försiktänkas av tighet iakttas vid införande och, för missbruk av yttrandefrihet, tidiav en ny okänd reaktion. Införandet av en avgift för dessa överträdelser skulle gare innebära att yttranden, som i andra sammanhang ansetts utgöra missbruk av yttrandefriheten, i princip krirninaliserades, utan att stöd för det fanns i YGL. Avgift är relativt reaktion. Den har tidigare inte funnits inom vare sig en ny det marknadsföringsrättsliga eller radiorättsliga området. Jag föreslår att effekterna denna reaktion utvärderas innan den också föreslås som av noga reaktion inom det yttrandefrihetsrättsliga området.

Vite

Den reaktion återstår är viten. Jag har redogjort för några av vitesreaksom tionens för- och nackdelar i avsnitt 18.4. Följande bör dock tilläggas. En fördelarna med bestämmelse medger att en myndighet får av en som förelägga ett programföretag vid vite att underlåta att handla på visst sätt, är programföretaget får möjlighet att vidta rättelse. En annan fördel är att att en ett föreläggande förenats med vite får anses ge en sådan tydlig signal till som programföretaget över programutbudet och rutinerna, att även ett inte att se oaktsamt förfarande skall kunna leda till att vitet bör dömas ut. Vidare grovt finns alltid möjligheten för den föreläggande myndigheten eller i andra hand domstolen skall pröva frågan vitets utdömande, att underlåta att som om ansöka utdömande respektive att döma ut vitet om syftet med vitet förom fallit. Om det finns särskilda skäl får vitet jämkas av domstolen se 9 § lagen [1985:206] om viten. Ett föreläggande förenats med vite utgör naturligtvis ett hot om en som reaktion från statsmakterna föreläggandet inte följs. Ett föreläggande av om det slag jag föreslår får inte meddelas om inte myndigheten arser att nu

Reaktioner

programföretaget redan överträtt bestämmelse i lag företaget en som är skyldigt att följa. I samband med att viten infördes i radiolagen reaktion vid överträdelsom ser av bestämmelserna och sponsring anförde om annonser regeringen att viten borde användas med försiktighet inom ljudradio- och TV-området. Som exempel nämnde regeringen att det inte var lämpligt att använda sig denna av reaktion vid brott mot reglerna opartiskhet och saklighet eller om programutbudets sammansättning. På dessa områden skulle, enligt regeringen, hot om viten kunna leda till att prograrnföretagen iakttog alltför försiktighet stor prop. 199192:78 s. 20. Den möjlighet att sätta ut vite jag föreslår som nu innebär i praktiken inte något avsteg från den bedömningen. Enligt nu gällande rätt är reaktionen för trådsändningar sändningsförbud. Vad jag föreslår nu är därmed en mindre ingripande åtgärd för sådana sändningar. Föreläggandereaktionen, med eller utan vite, bör endast kunna komma i fråga om det vid upprepade tillfällen sänts i strid program mot bestämmelsen. Med upprepade avser jag då att det i vart fall skall fråga vara om mer än en överträdelse av samma art och att ett visst tidsmässigt samband mellan överträdelsema finns. Att det skall vara fråga om upprepade sändningar överensstämmer med 3 kap. 1 § andra stycket YGL vari anges att ingripanden mot trådsändningar får ske vid fortsatt sändning utbud av ett som inriktas på våldsframställningar och pomografiska bilder. Någon föreläggandereaktion bör inte komma i fråga om gärningen samtidigt är straffbar enligt brottsbalken och YGL, dvs. olaga våldsskildring och bampomografibrott. Det är då tillräckligt att straff för yttrandefrihetsbrott kan utdömas. De förelägganden som kan komma att meddelas med anledning av mitt förslag grundar sig bedömningar som har nära sarnröre med bedömningar om vad som kan anses utgöra missbruk yttrandefriheten. Jag därför av anser att det bör vara endast Justitiekanslern kan besluta förelägganden som om av nu avsedd innebörd. Det finns däremot inte något som hindrar att Justitiekanslern remitterar ärendet till Granskningsnämnden för eventuellt ett yttrande. Förelägganden som meddelats Justitiekanslern bör inte möjliga av vara att överklaga. Beslut som meddelats Justitiekanslern är nämligen vanligtvis av inte överklagbara jfr 12 § förordningen [1975: 1345] med instruktion för Justitiekanslern. Vitesförelägganden bör vara relativt preciserade enligt vad som framgår av avsnitt 18.8. Talan utdömande vitet skall också föras om av

av Justitiekanslern se 6 § lagen [1985:206] viten. Frågan vitets

om om utdömande skall prövas av jury, om inte båda parter förklarar sig avstå från detta i enlighet med bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som nu sagts bör framgå av lagen.

SOU 1994: 105

18.7 Annat än sändningarnas kvalitativa innehåll vite

-

Förslag: Den bryter mot sådana bestämmelser som inte har med som sändningarnas kvalitativa innehåll att göra kan även i fortsättningen föreläggas vid vite att upphöra därmed. Någon förändring mot vad som nu gäller föreslås alltså inte.

Bestämmelser viten finns i de flesta radiorättsliga lagarna. Viten anom vänds, förutom vid överträdelser av bestämmelser om reklam m.m., vid överträdelser bestämmelser inte har med sändningarnas innehåll att av som göra. Anledningen till denna försiktiga hållning torde bl.a. bero på RF:s proportionalitetsprincip YGL hänvisar till 7 kap. 6 § YGL samt förm.m. som budet mot censur m.m. 1 kap. 3 § YGL. I samband med att viten infördes i radiolagen som sanktion vid överträdelbestämmelserna annonser och sponsring anförde regeringen fölser av om jande skäl till varför denna sanktion borde användas med försiktighet prop. 199192:78 s. 20:

Just grund att vitesförelägganden är effektiva bör de användas med av försiktighet inom radio- och TV-området. Det är t.ex. inte alls lämpligt att använda sig vitesförelägganden när det gäller brott mot reglerna om oparav tiskhet och saklighet eller programutbudets sammansättning. På dessa områden skulle hot viten kunna leda till att programföretagen iakttog alltför om stor försiktighet. Vitesforelägganden bör inte heller kunna förekomma om man kan riskera komma i konflikt med utgivarens grundlagsenliga ensamrätt att bestämma att skall innehålla. Därför bör sådant föreläggande inte kunna vad en sändning tillgripas vid överträdelse radiolagens förbud mot diskriminering av av annonsörer eller avtalsbestämmelser om genmäle och beriktigande. av

Jag ansluter mig i princip till regeringens överväganden. I avsnitt 18.4 föreslog jag att viten inte längre skall förekomma som reaktion vid överträdelbestämmelserna reklam Vad som då återstår är de bestämser av om m.m. direkt har med sändningarnas innehåll att göra. melser som inte Vitesförelägganden förekommer för närvarande vid överträdelser av bestämmelserna andel när- och lokalradioprogram som särskilt skall ha om framställts för den verksamheten, nänadioförenings prograrnutbud samt egna sändningarnas beteckningar. I lokalradiopropositionen anförde regeringen att de invändningar skulle kunna riktas mot vitesförelägganden i samband som med regler sikte innehåll i mer kvalitativ bemärkelse som tar programmens inte kunde anföras i fråga andel lokalradioprogram. Vidare framstod det om mycket angeläget att efterlevnaden regeln, som kunde te sig ekonosom av miskt lockande att kringgå, kunde genomdrivas på ett effektivt sätt prop.

Reaktioner

199293:70 s. 28. Jag ansluter mig också till dessa överväganden. Såvitt avser bestämmelsen om beteckningar syftar denna endast till att identifiera den sändande. Vad gäller närradioföreningarna kan dessas sändningsrätt uppfattas som sekundär i förhållande till de lokalt verksamma ideella föreningar m.fl. sammanslutningar för vars skull möjligheten att sända närradio har skapats. Jag föreslår att överträdelser av dessa bestämmelser samt bestämmelserna om kabeloperatörs skyldigheter m.m. och tillsyn m.m. även framöver ytterst bör kunna resultera i att ett förelagt vite döms ut.

18.8 Utformningen av vitesförelägganden

Bedömning: Vitesförelägganden bör utformas så att den ansvarige får klart för sig vad som erfordras för att vitet inte skall dömas ut. Förläggandet får emellertid inte heller vara så preciserat att det strider mot censurförbudet m.m. i YGL.

Radionärnnden förelade i april 1993 ett programföretag vid vite 1 000 000 kr att följa bestämmelserna i 15 § radiolagen om reklamavbrott. Nämnden hade då i fem tidigare beslut funnit att programföretaget brutit mot bestämmelserna om reklamavbrott. N ärradionämnden har vid ett flertal tillfällen förelagt olika sammanslutningar att vid visst vite följa bestämmelserna i 11 § första stycket närradiolagen om det s.k. riksförbudet. Dessa två typer av förelägganden överklagades till kammarrätten och därefter till Regeringsrätten. Regeringsrätten har förklarat att vitesforelägganden inte får utformas på detta sätt med följande motivering domar meddelade den 14 april 1994 i mål nr 5299-53011993 samt 54611993: Ett vitesforeläggande måste utformas så, att adressaten får helt klart for sig vad som erfordras av honom för att han skall undgå att erlägga det fastställda vitesbeloppet. För att ett försuttet vite skall kunna utdömas är det också nödvändigt, att det utsatta vitet knutits till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta viss åtgärd, skall det enligt 2 § lagen 1985:206 om viten av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas; om det i stället är fråga om ett förbud, torde det- om tidsangivelse saknas gälla från den tidpunkt då beslutet vinner laga kraft. Denna information måste förmedlas genom själva föreläggandet. I och för sig finns det ett visst utrymme för att tolka föreläggandet mot bakgrund av vad som tidigare förekommit rörande den aktuella verksamheten. Detta utrymme är dock begränsat med hänsyn till att föreläggandets innebörd måste vara klar. Vitesförelägganden måste således utformas mer preciserat än vad Radionämnden och Närradionämnden gjort i dessa fall. Det bör dock beaktas att ett

SOU 1994: 105

vitesföreläggande inte heller bör utformas alltför preciserat så att t.ex. sändningar ett visst programinslag förbjuds. Detta skulle nämligen strida mot av och andra hindrande åtgärder i bl.a. YGL. förbudet mot censur Jag har i avsnitt 14.10 föreslagit att bestämmelsen om det s.k. riksförbudet förtydligas. Av bestämmelsen bör framgå att det i enstaka fall får förekomma sändningar inte har framställts enbart för den egna verksamheten om de som är av särskilt intresse for tillståndshavarens medlemmar.

18.9 Återkallelse sändningstillstånd m.m.

av

Utgångspunkter

Återkallelse sändningstillstånd år ett undantag från de principer som i allav mänhet tillämpas det yttrandefrihetsrättsliga området. Genom sanktionen inskränks nämligen yttrandefriheten rent faktiskt. Utgångspunkten bör därför att den som fått sändningstillstånd också vara skall få bedriva sändningsverksamhet under tillståndstiden. För det fall att tillståndshavaren misskött sig bör i första hand förlängning av tillståndet vägras eller också bör andra mindre ingripande reaktioner väljas. Det kan dock inte undvikas att vissa omständigheter trots allt bör kunna föranleda att återkallelse får ske. Dessa förhållanden måste framgå av lagen. Samtliga de omständigheter som bör kunna föranleda återkallelse är hänforliga till tillståndshavaren själv. Det kan här nämnas att återkallelse av tillstånd att använda radiosändare kan ske enligt radiokommunikationslagen. Enligt den lagen kan återkallelse ske med anledning sådana omständigheter som tillståndshavaren inte även av har något inflytande över. Enligt l3 § radiokommunikationslagen kan återkallelse ske bl.a. om radiosändaren använts i strid mot tillståndsvillkoren, om radiosändaren använts i betydligt mindre omfattning än vad som svarar mot tillståndsvillkoren, om själva sändningstillståndet har upphört att gälla, om tillståndet i något avseende betydelse har påverkats felaktiga uppgifter från sökanden, om förav av ändringar i radiotekniken medfört att ett nytt tillstånd med samma villm.m. kor inte skulle kunna meddelas samt tillståndshavaren begär att tillståndet om skall återkallas. Återkallelse kan alltså ske enligt såväl föreslagen lag som enligt radionu kommunikationslagen. Detta torde dock inte i praktiken medföra några problem.

Reaktioner

Återkallelse tillstånd av som meddelats av regeringen

i Förslag: Tillstånd som meddelats regeringen får återkallas tillav om ståndshavaren väsentligen brutit mot lagen eller mot villkor för tillstånd eller om denne förvärvat ytterligare sådant tillstånd. Återkallelsen avser då det senare tillståndet. Har ett tillstånd meddelats trots att behörighetsbrist förelåg får återkallelse endast ske beslutet påverkats felom av aktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndsinnehavaren. För att frågan om återkallelse skall kunna prövas måste regeringen ha anmält saken till prövning. Justitiekanslern prövar frågor missom bruk av yttrandefriheten, Radio- och TV-verket behörighetsbrist om 1 föreligger och Granskningsnämnden för radio- och TV överom annan trädelse föreligger. Frågor om missbruk yttrandefriheten prövas talan Justitieav av kanslern av allmän domstol under eventuell medverkan jury. Juryn av prövar då frågan om återkallelse skall ske. Tillstånd får i övriga fall återkallas av Radio- och TV-verket.

Om det förekommit väsentliga brott mot radiolagen eller avtalen får staten, efter ett skiljeförfarande, säga upp avtalet. Detta bör i princip fortfarande gälla. Statsmakterna har hittills ansett att hårdare krav bör gälla för programverksamhet som sker med stöd regeringens tillstånd än för närradion av t.ex. eller lokalradion. Anledningen till denna hållning är bl.a. sändningarnas egenskap som sändningar i allmänhetens tjänst samt deras stora genomslagskraft. Jag ser inte något skäl till att ompröva denna ståndpunkt. Jag föreslår därför att väsentliga brott mot bestämmelserna i lagen eller tillmot ståndsvillkoren skall kunna resultera i att återkallelse sändningstillståndet av sker. Att avvikelsen skall vara väsentlig tar sikte på såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. Jag har tagit intryck av den kritik som framförts främst Lagrådet av mot avtalskonstruktionen. Jag har därför tidigare föreslagit att bestämmelser som har med avtalets innehåll, innebörd och bestånd att göra bör i lag se anges avsnitt 13.1. En konsekvens detta blir att skiljeförfarandet, hör av som avtalskonstruktionen till, bör frångås. Ett annat skäl till att frångå skiljeförfarandet är att allmänheten bör ha insyn i frågor angår tillståndets som eventuella bestånd. Sådana frågor bör därför i stället prövas av myndigheter och av domstolar. Enligt vad som framgår av avsnitt 12.7 skall den redan har fått som ett tillstånd av regeringen inte kunna få ytterligare ett sådant. Det är emellertid av vikt att motverka otillåtna nätverksbildningar och andra former dominans av inte bara vid tillståndstillfället utan också under hela tillståndstiden. Enligt lokalradiolagen, där en motsvarande bestämmelse redan finns, kan därför

SOU 1994: 105

återkallelse ske om tillståndshavaren under tillståndstiden direkt eller indirekt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Det eller de tillstånd som har meddelats efter det första tillståndet skall då återkallas 28 § andra stycket. Om behörighetsbristen redan fanns när tillståndet meddelades får återkallelse endast ske om tillståndsbeslutet påverkats felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillav ståndsinnehavaren 28 § tredje stycket. Något utrymme för återkallelse skall alltså inte lärrmas i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla tillståndet där varken vilseledande eller nya omständigheter har men förekommit se bet.l99293:KUl5 s. 32. Vad gäller enligt lokalradiolagen bör även gälla för återkallelse av som nu tillstånd som meddelats av regeringen. Regeringen meddelar tillstånd och av samma anledning bör det också ankomma regeringen att ta initiativet till en eventuell återkallelse av detta

se avsnitt 12.6. Jag föreslår därför att regeringen bör anmäla frågan om

återkallelse till prövning. Justitiekanslern bör pröva frågor om missbruk av yttrandefriheten, Radio- och TV-verket om behörighetsbrist föreligger och Granskningsnämnden för radio- och TV om annan överträdelse föreligger. Talan återkallelse grund missbruk av yttrandefriheten bör föras om av Justitiekanslern i enlighet med bestämmelserna yttrandefrihetsmål, av om dvs. i tingsrätt under eventuell medverkan av jury. Jag föreslår att juryn skall pröva frågan återkallelse skall ske. Tillstånd föreslås i övriga fall återom kallas av Radio- och TV-verket. Det kan nämnas att jag här följt den nyligen beslutade myndighetsuppdel-

ningen mellan Granskningsnämnden respektive verket se prop.

199394:160, bet. l99394:KU37, rskr. 1993942276.

Återkallelse närradio- och lokalradiotillstånd av

Förslag: Tillstånd att sända närradio och lokalradio får återkallas på grunder inte har med prograrninnehållet att göra, enligt i huvudsak som principer Återkallelse grund att utgivare saknas samma som nu. av skall dock inte längre ske.

I enlighet med vad jag tidigare anfört föreslår jag inte några större förändringar vad gäller närradion och lokalradion. Vad som nu gäller beträffande sådant tillstånd skall således även i fortsättningen gälla, dock återkallelse av med ett undantag. Enligt 13 § 2 närradiolagen och 28 § första stycket 3 lokalradiolagen kan återkallelse ske tillståndshavaren sänder närradio trots att det inte finns om utgivare eller trots att anmälan utgivare eller ställföreträdare inte har om gjorts. Jag att det är tillräckligt att straff enligt lagen 1991 : 1559 med anser 374

Reaktioner

föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden kan utgå. Jag föreslår därför att denna omständighet inte längre skall vara en grund för återkallelse. Återkallelse närradiotillstånd av får således ske om tillståndshavaren:

l inte längre är behörig att sända närradio, . 2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande månader, eller 3. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, och tillståndshavaren har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas 13 §.

Återkallelse lokalradiotillstånd av får vidare ske om:

l tillståndshavaren inte inlett lokalradiosändningar inom . sex månader efter tillståndstidens början, 2. tillståndshavaren annars inte utnyttjat rätten sända lokalradio eller att sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid minst fyra av veckor, 3. tillståndshavaren direkt eller företag i vilket han grund genom av aktieeller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över mer än ett sådant tillstånd, varvid återkallelsen skall det avse eller de tillstånd som har medelats efter det första tillståndet, eller om staten, landsting, kommun eller någon har tillstånd meddelats . som som av regeringen, direkt eller genom företag i vilket ett sådant grund organ av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över tillståndet 28 § Första stycket.

Återkallelse av lokalradiotillstånd på gnind av behörighetsbrist förelåg som då tillståndet meddelades eller då överlåtelse tillståndet godkändes får dock av endast ske om beslutet påverkats felaktiga eller ofullständiga uppgifter från av tillståndshavaren 28 § tredje stycket. Jag har kommenterat denna förutsättning för återkallelse i det närmast föregående avsnittet. Radio- och TV-verket prövar frågan om återkallelse skall ske. Detta överensstämmer med vad som kommer att gälla till följd den myndighetsav nya organisationen.

Återkallelse av närradiotillstånd på grund allvarligt yttrandeav frihetsmissbruk

Förslag: Återkallelse närradiotillstånd av får även i fortsättningen ske om allvarligt yttrandefrihetsmissbruk förekommit.

SOU 1994: 105

Riksdagen har nyligen beslutat att det skall finnas möjlighet för domstol det finns synnerliga skäl, återkalla ett närradiotillstånd under högst att, om fem år innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt om program missbruk yttrandefriheten 16 § närradiolagen. Det kan i och för sig av diskuteras inte straffpåföljden för dessa typer av brott är tillräcklig. Med om hänsyn till att bestämmelsen är ett uttryck för en nu rådande uppfattning om bör gälla för närradion föreslår jag inte några förändringar såvitt vad som denna. Det ligger i sakens natur att en bestämmelse av denna innebörd avser bör tillämpas med försiktighet. Några remissinstanser ifrågasatte om inte en motsvarande regel borde gälla för lokalradion. Även Lagrådet efterlyste en sådan regel. Regeringen ansåg dock inte detta behövligt med hänsyn till att närradion och lokalradion torde ha olika syften. Enligt regeringen fick frågan övervägas nytt om utvecklingen gick i riktning och om det skulle finnas behov av en sådan en annan regel prop.199293:70 s. 40. Det är ännu för tidigt att utvärdera lokalradioverksamheten. Jag föreslår därför inte några förändringar mot vad som nu gäller. handläggs i enlighet med de särskilda bestäm- Mål om yttrandefrihetsbrott melser förfarandet finns i bl.a. YGL. Sådana mål prövas under medom som såvida inte båda har förklarat sig avstå från detta. Det verkan av jury, parter finns inte några bestämmelser i närradiolagen som anger vad juryn skall pröva. Jag föreslår att juryns prövning skall frågan om återkallelse skall avse ske. Detta skall framgå av lagen.

Ytterligare förutsättning för återkallelse

Förslag: Ett tillstånd får återkallas endast om återkallelsen inte framstår en alltför ingripande åtgärd. som

Av lokalradiolagen framgår att återkallelse av tillstånd, på grund av att någon förfogar över än ett sådant tillstånd, endast får ske om återkallelmer inte framstår alltför ingripande åtgärd 28 § andra stycket . sen som en Någon motsvarande bestämmelse finns inte för övriga fall i lokalradiolagen eller i närradiolagen. Jag har i remissvar över Kulturdepartementets promemoria Regler och villkor för privatradio Ds 1992:22, vilket delvis finns återgivet i lokalradiopropositionen prop. 199293:70 s. 126, ifrågasatt om det inte bör ges för domstol att i vissa extraordinära situationer avslå en begäran om utrymme återkallelse tillståndet. Det kan nämligen föreligga situationer där det vore av stötande tillståndet återkallades grund att sändningar bedrivits i om av endast obetydlig omfattning under en fyra-veckors-period. 376

Reaktioner

Av specialmotiveringen i den anförda propositionen framgår att eftersom utrymmet i etern är begränsat bör även den som påbörjat verksamhet men som bedriver den i mycket blygsam omfattning kunna få sitt tillstånd åter-

kallat. Som sändning i obetydlig omfattning bör, enligt regeringen, kunna beaktas inte bara sändningar som pågår endast under liten del dygnet en av utan även t.ex. brus, fågelkvitter eller korta inspelade programslingor som sänds under en längre sammanhängande tid a. 52. prop. s. Jag anser att myndigheterna alltid bör hänsyn till ta yttrande- och informationsfriheten vid sin bedömning av om återkallelse bör ske. Vid denna bedömning bör naturligtvis även uttalanden i förarbeten beaktas. Jag anser att det av radio- och TV-lagen bör framgå att ett tillstånd får återkallas endast om detta inte framstår alltför ingripande åtgärd. som en

Tid under vilket nytt tillstånd inte får meddelas

Förslag: När ett närradiotillstånd återkallas får den beslutande myndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillståndshavaren

inte får ges nytt tillstånd.

Av närradiolagcn framgår att Närradionänmden, när tillstånd återkallas, ett får bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd 13 § andra stycket. Domstol får i återkallelsebeslut bestämma en tid av högst ett år, eller om det finns synnerliga skäl, högst fem år, inom vilken sammanslutningen inte får nytt närradiotillstånd 16 §. ges Jag anser att vad som nu gäller enligt närradiolagen även bör komma till uttryck i radio- och TV-lagen. Utan en sådan bestämmelse skulle den som fått sitt närradiotillstånd återkallat omedelbart kunna söka och erhålla ett nytt sådant tillstånd. Någon motsvarande bestämmelse behövs inte för tillstånd

som meddelats av regeringen eller lokalradio. som avser

Återkallelse förordnande av som lokalt kabelsändarföretag

Förslag: Radio- och TV-verket får återkalla förordnande ett som lokalt kabelsändarföretag någon sändningsverksamhet om inte förekommit eller sådan verksamhet endast förekommit om i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid minst tre månader. av

SOU 1994: 105

Det förekommer lokala kabelsändarföretag inte utnyttjar den kanal som att företaget fått sig tilldelad enligt kabellagen. Kabelnärrmden kan efter förordnandetidens utgång, dvs. först efter tre år, vägra att förnya förordnandet. Om kabelsändarföretaget inte bedriver någon sändningsverksamhet eller endast bedriver sådan verksamhet i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid minst tre månader bör något annat kabelsändarföretag, eller av kanske kabeloperatören själv, möjlighet att bedriva sändningar i dess ges ställe. Denna möjlighet bör finnas även om tiden for förordnandet inte löpt ut. Jag föreslår därför att Radio- och TV-verket bör ges möjlighet att, om nu nämnda omständigheter föreligger, återkalla ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag. Motsvarande återkallelsegrund finns i närradiolagen, lokalradiolagen även i radiokommunikationslagen. Viss ledning av vad som samt med obetydlig omfattning kan hämtas från lokalradiopropositionen se menas nästföljande avsnitt.

18.10 Straff m.m.

Sändningar utan tillstånd

Förslag: Den uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program som tillstånd döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Det beutan hövs inte någon bestämmelse förverkande eftersom en sådan redan om finns i radiokommunikationslagen.

sänder radioprogram utan erforderligt tillstånd döms enligt 21 § Den som radiolagen till böter eller fängelse i högst ett år. Radiolagen har tidigare ornsådana bestämmelser omfattas radiokommunikationslagen. fattat som nu av Såväl den använt radiosändare utan tillstånd som den som sänt som t.ex. erforderligt tillstånd kunde då dömas till böter eller fängradioprogram utan år. Straffvärdet för dessa två typer brott ansågs således vara else i högst ett av lika högt. 18 § radiokommunikationslagen framgår bl.a. att till böter eller fäng- Av i högst månader döms den med uppsåt eller av oaktsamhet inneelse sex som använder radiosändare tillstånd där sådant krävs enligt den lagen har eller utan använder radiosändare i strid med ett villkor som har bestämts vid eller meddelandet av tillstånd m.m. propositionen med förslag till radiokommunikationslag prop. I en 199293:200 247 framgår att regeringen inte ansåg att någon avkrirninas. ske. Däremot ansåg regeringen, i enlighet med bl.a. Rksåklalisering borde uppfattning, straffvärdet motiverade sänkning av straffskalans garens att en övre gräns till sex månader.

Reaktioner

Det finns inte några sakliga skäl till att behandla den bedriver som programverksarnhet utan tillstånd hårdare än den som inte har något tillstånd att använda för sådan sändning avsedd radiosändare. Jag föreslår därför att maximistraffet i radio- och TV-lagen skall anges till sex månader. I bestämmelsen skall vidare i klarhetens intresse de subjektiva rekvisiten, uppsåt och oaktsamhet, Även detta överensstämmer med lydelsen i radiokommuanges. nikationslagen. Det kan noteras att motsvarande strafflatitud finns i den nya

norska radio- och TV-lagen, lov om kringkasting. Ändringen får till kon-

sekvens att häktning till följd av sådant brott i normalfallet inte kan komma i fråga. Däremot är andra tvångsmedel såsom t.ex. beslag fortfarande möjliga. Jag har övervägt att, också i enlighet med radiokommunikationslagen, utvidga det straffbara området till att även omfatta överträdelser villkor. av Bestämmelsen skulle i så fall även omfatta överträdelser villkor avseende av sändningsområden. Jag har kommit fram till att en sådan utvidgning är onödig. Den som sänder när- eller lokalradio över ett större område än det som omfattas av tillståndet kan straffas i enlighet med radiokommunikationslagen. Vidare kan återkallelse av tillstånd ske enligt den lagen. Jag har i det föregående föreslagit att ett tillstånd som meddelats regeringen skall få återkallas vid av väsentliga brott mot bl.a. villkor om sändningsområden. För det fall att straff inte kan utgå enligt radiokommunikationslagen kan i vart fall återkallelse av dessa senare tillstånd ske enligt radio- och TV-lagen. Radiosändare kan förverkas enligt radiolagen vid nu angivet brott. Jag har övervägt om denna reaktion kan undvaras med hänsyn till att den även finns angiven i radiokommunikationslagen. Radiosändare som varit föremål för brott enligt den lagen, dvs. som använts eller innehavts av någon som saknar tillstånd enligt radiokommunikationslagen, kan förklaras förverkade 18 §. Beslut om meddelande av tillstånd, tillståndstid, återkallelse sådant tillav stånd och förverkande enligt de radiorättsliga författningarna medför inte automatiskt att beslut av motsvarande innehåll måste meddelas enligt radio-

kommunikationslagen se 9 § andra stycket 12 § 5 och 13 § 2 . Detta betyder

dock inte att en bestämmelse om förverkande även måste finnas i radio- och TV-lagen. Enligt 13 § 2 radiokommunikationslagen skall ett tillstånd återkallas om ett medgivande att sända enligt t.ex. radiolagen upphört att gälla och särskilda skäl inte talar mot återkallelse. Enligt motiven kan det finnas skäl att avvakta med ställningstagandet till dess det står klart att tillståndshavaren inte kommer att få ett nytt motsvarande sändaruppdrag, därav tillägget särskilda skäl prop. 199293:200 s. 328. Sändaren skall inte förverkas om den används eller kan användas för även andra sändningar än dem vilka inte längre lagligen får bedrivas. Sådana överväganden bör lämpligen ske av Post- och telestyrelsen i enlighet med radiokommunikationslagen. Det är därför onödigt med en bestämmelse om förverkande här.

SOU 1994: 105

Piratradiosändningar från öppna havet

Förslag: Straff-, förverkande-, och åtalsbestämmelsema i lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning öppna havet tas in i lagen. Straffskalan sänks till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lagen l966:78 förbud i vissa fall mot rundradiosändning öppna om havet piratradiolagen innehåller bestämmelser om straff l §, medverkan 2 §, förverkande 3 § och åtal 5 §. Av den inledande straffbestämmelsen framgår den utför rundradiosändning från radioanläggning öppna att som eller i luftrummet däröver döms till böter eller fängelse i högst ett år, om havet sändningen är avsedd att tas emot i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller i land, är anslutet till den europeiska överenskommelsen till annat som rundradiosändningar från stationer utanför nationella territoförhindrande av rier, eller sändningen orsakar menlig störning för radiotrañk i något av om länder. Detsamma gäller, enligt bestämmelsen, den som upprättar eller dessa innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning. Piratradiolagen tillkom främst med anledning av att Sverige undertecknade europeisk överenskommelse till förhindrande rundradiosändningar från en av utanför nationella territorier. Överenskommelsen gäller fortfarande. stationer Jag kommer därför inte att föreslå några större sakliga förändringar mot vad gäller. Straffskalan bör dock sänkas i enlighet med vad som nyss som nu föreslagits. För tydlighetens skull bör de subjektiva rekvisiten, uppsåt och oaktsamhet, framgå bestämmelsen. Vidare bör vissa språkliga ändringar av goras.

Anmälan har inte skett

Förslag: Den uppsåtligen eller oaktsamhet inte fullgör sin ansom av mälningsskyldighet enligt lagen döms till böter.

Enligt satellitlagen skall varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör anmäla sig för registrering innan verksamheten påbörjas 6 §. Den som uppeller oaktsamhet inte fullgör denna skyldighet kan enligt satellitsåtligen av lagen dömas till böter 25 §. l enlighet med vad gäller i satellitlagen anser jag att böter bör som nu komma ifråga för samtliga uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot som den föreslagna bestämmelsen om anmälningsplikt.

Överklaganden

19.1 Vilka beslut skall få överklagas

Förslag: Sådana radiorättsliga beslut som nu är överklagbara skall även i fortsättningen få överklagas.

Jag anser inte att det finns skäl att frångå de principer i fråga om överklagande som nu gäller inom det radiorättsliga området. Sammanfattningsvis bör därför följande gälla. Lagligheten av regeringens beslut får prövas enligt rättsprövningslagen. Regeringens beslut är i övrigt inte överklagbara. Radio- och TV-verkets beslut om meddelande av tillstånd, återkallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av ett sådant tillstånd får överklagas till kammarrätten. Detsamma gäller Radio- och TV-verkets beslut om förordnande av lokala kabelsändarföretag, återkallelse av ett sådant förordnande samt beslut om undantag från sändningsplikten och skyldigheten att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarforetag. Liksom tidigare bör gälla att ett beslut om omfattningen

av ett sändningsområde inte får överklagas se 39 § lokalradiolagen. Detta

sammanhänger med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka andra sändningsområden. Bifall till ett överklagande skulle kunna leda till att

omfattningen av en rad sändningområden skulle behöva omprövas se prop.

l99293:70 s. 55 f.. Samtliga vitesförelägganden, utom dem som Justitiekanslern meddelat och dem som rör skyldigheten att lämna vissa uppgifter och referensinspelningar,

är överklagbara se prop. 199394:160 s. 43 bet. 199394:KU37, rskr.

199394:276. Möjligheterna att överklaga domar som meddelats av domstol, dvs. i första instans av tingsrätten, länsrätten och kammarrätten, regleras i annan ordning.

19.2 Vitesförelägganden gäller i princip omedelbart

Förslag: Samtliga vitesförelägganden, utom de som avser en positiv förpliktelse, gäller omedelbart även om de överklagas. Detta överensstämmer med vad som nu gäller.

I3 I4-0979

SOU 1994: 105

Vitesförelägganden gäller i de flesta fall omedelbart även om de överklagas. Vitesförelägganden som gäller en positiv förpliktelse, dvs. som avser skyldighet att vidaresända vissa TV-program i ett kabelnät, tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag eller att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket, gäller dock inte omedelbart. Jag föreslår att detta anges i lagen. Förslaget motsvarar vad som nu gäller

se prop. 199394:l60 s. 43 bet. l99394:KU37, rskr. l99394:276.

19.3 Instansordningen

Förslag: Radiorättsliga beslut skall även i fortsättningen få överklagas till kammarrätten. Rör frågan missbruk av yttrandefriheten prövas saken dock i tingsrätten i enlighet med bestämmelserna i YGL och tilllämpningslagen. Även detta överensstämmer med vad gäller. som nu

En utgångspunkt bör vara att radiorättsliga mål bör prövas i en enhetlig instansordning. Ett enhetlig ordning underlättar för den som beslutet avser att veta till vilken instans han skall vända sig med ett överklagande. En sådan ordning torde vidare gynna prejudikatbildningen, rättssäkerheten samt även medföra processekonomiska fördelar. Radiorättsliga mål prövas nu huvudsakligen av kammarrätten. I 1993 års budgetproposition förordade emellertid regeringen, mot bakgrund av Domstolsutredningens förslag, att förvaltningsdomstolsprövningen i regel bör starta i länsrätt prop. 199293: 100 bil. 3. Riksdagen har ställt sig bakom de angivna riktlinjerna bet. l99293:JuU24, rskr. l99293:289. Regeringen har nyligen avlämnat propositionen 199394: 133 Instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Om förslaget genomförs kommer länsrätt att bli första instans i fråga om bl.a. studiestödsmål och kriminalvårdsmål. Radiorättsliga mål av sådan teknisk natur som rör frågor enligt radiokommunikationslagen och telelagen prövas av länsrätt. Yttrandefrihetsrättsliga mål, dvs. mål om yttrandefrihetsbrott eller yttrandefrihetsmissbruk, prövas av endast vissa i 7 kap. l § lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpningslagen och 12 kap. 1 § TF angivna tingsrätter. Målen handläggs då i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. TF och tillämpningslagen. Jag har föreslagit att tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om bl.a. missbruk av yttrandefriheten ägt rum samt att vite skall föreläggas den som vid upprepade tillfällen sänder program som innehåller våld och pornografi som bam kan riskera att ta del av. Sådana ärenden skall således prövas i denna ordning.

Överklaganden

Mål om straflansvar prövas av de allmänna domstolarna, dvs. i första instans av tingsrätten. Jag har föreslagit att de nuvarande straffbestärmnelserna om sändningar utan tillstånd och piratradiosändningar från öppna havet m.m. skall behållas. Jag har vidare föreslagit att de sänder utan som program att låta registrera sig skall kunna dömas till böter. Marknadsättsliga mål prövas för närvarande av Marknadsdomstolen, i normalt första och sista instans, enligt den nu gällande marknadsföringslagen. Enligt förslag av Marknadsföringsutredningen SOU 1993:59 skall Stockholms tingsrätt pröva frågor om bl.a. marknadsstömingsavgift enligt marknadsföringslagen. Tingsrättens beslut överklagas därvid till Marknadsdomstolen. Marknadsföringsutredningen har utformat sitt förslag med den nya konkurrenslagen som förebild. Instansordningen är här av intresse eftersom jag i det föregående föreslagit att vissa marknadsrättsliga bestämmelser om reklam m.m. skall prövas i enlighet med marknadsföringslagen. Det är därför en fördel om även de radiorättsliga bestämmelserna om reklam m.m. prövas i samma ordning, inte minst med tanke på att jag föreslagit att en särskild avgift skall kunna utdömas vid brott mot dessa bestämmelser. Som nämnts i det föregående är den framtida utformningen domstolsväsendet av under utredning. Departementspromemoiian Specialdomstolama i framtiden Ds 1993:34 från Justitiedepartementet innehåller ett förslag att sikt avskaffa Marknadsdomstolen och att domstolens uppgifter skall övertas av de allmänna domstolarna. Förslaget innebär vidare att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt och att samtliga mål som i dag prövas av Marknadsdomstolen i första instans skall prövas av tingsrätt i första instans samt att målen i ett inledande skede inte skall kunna överklagas till Högsta domstolen. I förslaget har det vidare framförts synpunkter om att det är önskvärt att det skapas en enhetlig instansordning för samtliga marknadsrättsliga mål. Några lagändringar föreslogs inte, bl.a. eftersom resultatet av Marknadsföringsutredningens betänkande först borde avvaktas. En knapp majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget är positiv till att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt Ds 1994:17 s. 166. Mål om utdömande av vite prövas i enlighet med lagen 1985:206 om viten, om inte annat sägs. Målet prövas av länsrätt såvida inte tingsrätten själv eller, efter talan mot tingsrättens beslut, högre rätt har förelagt vitet 7 § 3. Denna korta sammanfattning om instansordningen för radiorättsliga mål och därtill höriga frågor, pekar att det möjligen skulle vara en fördel om allmän domstol, och inte som nu förvaltningsdomstol, prövade frågor enligt radio- och TV-lagen, i vart fall om Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Man skulle kunna tänka sig att betydande fördelar är att hämta om konkurrensskadeavgiften och marknadsstömings-

SOU 1994: 105

avgiften prövades i slutinstans som den nu föreslagna särskilda samma avgiften. Fömyade överväganden med anledning av Domstolsutredningens, Marknadsföringsutredningens och Justitedepartementets förslag får utvisa om det finns anledning till ändrad ordning för överklaganden. Jag anser därför att en den instans redan har erfarenhet den nu aktuella måltypen, dvs. som av tills vidare bör fortsätta att handlägga dem. Vad gäller mål om kammarrätten, utdömande avgift föreslår jag att handläggningen börjar redan i länsrätt. av Dessa mål bör nämligen bli föremål för prövning i minst två instanser. Att det kan bli fråga stor mängd mål kanske mer rutinartad karaktär talar om en av också för målen, i vart fall än så länge, handläggs i länsrätt som första att instans.

20 En avgiftslag m.m.

ny

20.1 En ny lag om koncessionsavgift for radio och TV

Förslag: Bestämmelsema i lagen l992:72 om koncessionsavgift televisionens område och avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen framgår av en särskild lag. Lagen benämns lag om koncessionsavgift för radio och TV.

Lagen l992z72 om koncessionsavgift televisionens område tillkom i samband med att TV4 fick regeringens tillstånd att bedriva sändningar i landet. Lagen träffar alltså endast ett programföretag i taget, för närvarande TV4. Av lagens inledande bestämmelse framgår att ett programbolag som enligt 5 § radiolagen har rätt att i hela landet sända televisionsprogram i rundradiosändning skall betala koncessionsavgift till staten under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är ensamt om denna rätt här i landet. Lagen innehåller i övrigt bestämmelser om beräkning av avgift, fastställande och betalning av avgift, återbetalning, omprövning och överklagande m.m. samt om verkställighet. Även lokalradiolagen innehåller bestämmelser avgifter. Av lagen framom går bl.a. hur förfarandet vid bestämmandet av denna avgift vid en auktion går till. Jag har i avsnitt 11.2 föreslagit att radio- och TV-lagen inte skall omfatta bestämmelser om koncessionsavgifter. Skälen till detta är följande. Av motiven till koncessionsavgiftslagen och lokalradiolagen framgår att sådan avgift torde vara att betrakta som en skatt i RF:s mening och därför måste regleras i lag prop. 199192:78 s. 11 och prop. 199293 s. 50. Bestämmelsema i lagen om koncessionsavgift gäller vidare endast ett programföretag, för närvarande TV4. Avgiftsbestämmelsema i såväl den lagen som i lokalradiolagen är slutligen mycket detaljerade och omfattande. Det skulle således betydligt tynga ned en radio- och TV-lag om det i denna även togs in detaljerade bestämmelser om avgifter. Några sakliga ändringar föreslås inte i förhållande till vad som nu gäller. Det kan anmärkas att det av den nya avgiftslagen också bör framgå att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i ärenden om närradio.

SOU 1994: 105

20.2 TV-avgiftslagen ändras

Förslag: Bestämmelsen i radiolagen skyldighet för den som sålt om eller hyrt ut TV-mottagare att anmäla detta m.m. tas in i TV-avgiftslagen.

Radiolagens bestämmelse skyldighet för den som sålt eller hyrt ut TVom att anmäla detta till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag m.m. 20 § mottagare och den därtill hörande straffbestämmelsen 22 §, hör närmast samman med bestämmelserna i lagen l989:41 TV-avgift. Jag föreslår därför att den om lagen bör utvidgas till att även omfatta vad som anges i 20 och 22 §§ radiolagen.

20.3 Lagar som bör ändras

Jag har tidigare föreslagit vissa ändringar i lagen 1978:763 med visbestämmelser marknadsföring av alkoholdrycker, tobakslagen sa om 1993:581, lagen 1991: 1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden se avsnitt 15.2, 17.1 och 17.2,

telelagen 1993:597, lagen 1993:599 radiokommunikation se avsnitt om 17.3 samt i TV-avgiftslagen enligt vad som framgår av det närmast föregående avsnittet. Det bör anmärkas att alkohol- och tobakslagarnas terminologi bör ses över liksom tillämpningslagens straffskalor. Jag har nämligen föreslagit väsentliga

förändringar såvitt terminologin se avsnitt 15.7 samt även föreslagit

avser maximistraffet för vissa brott mot föreslagen lag skall sänkas till sex att nu månader 18.10. En mängd lagar. inte minst tillämpningslagen, bör även ses över redaktionellt.

KOMMENTARER

21 Författningskommentarer

21.1 Förslaget till radio- och

TV-lag

Som anförts i den allmänna motiveringen avsnitt 11.3 är radio teknisk term en som också omfattar TV-sändningar. Ordet används också i lagtexten i denna betydelse. Med radio avses alltså i lagtexten sändningar som sker med hjälp av radiovågor som utbreder sig i rymden utan särskild ledare jfr l § radiolagen. I vanligt språkbruk däremot avses med radio vad i den föreslagna som lagtexten kallas för ljudradio, oavsett om sändningen sker radio i genom teknisk mening eller genom tråd. Beteckningen Radio- och TV-verket är ett exempel på användning av den senare betydelsen ordet radio. Då lagen bör av ges en benämning som också kan användas i dagligt tal har beteckningen Radio- och TV-lag valts trots att termen radio används i något en annan betydelse i själva lagtexten. Något problem vid tillämpningen torde detta inte behöva medföra.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

l § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som består i att sätta samman ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmänheten. Vidare finns bestämmelser vidareom sändningar av program samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet begränsas dock av 2-4 §§. Lagens tillämpningsområde behandlas utförligt i den allmänna motiveringen avsnitt 11.4. Lagen är tillämplig den som sätter ljudradio- och samman televisionsprogram och sänder eller låter sända dem till allmänheten. Lagen gäller såväl tillståndspliktig verksamhet som verksamhet inte kräver tillsom stånd. Liksom nuvarande lagstiftning förutsätter lagen att den har tillsom stånd att bedriva sändningsverksamheten också är den faktiskt bedriver som den. Om tillståndshavaren upplåtit sändningstid någon är han ändå annan ansvarig för att reglerna i denna lag följs. Krävs inget tillstånd ligger ansvaret hos den bedriver verksamheten. som Detta framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 12.4. Vem är den som som enligt lagen skall anses bedriva sändningsverksamheten får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter, varvid särskilt bör beaktas var den tekniska och juridiska programkontrollen är belägen och den dagliga var 387

SOU 1994: 105

ledningen av verksamheten utövas jfr prop. 199293:75 s. 46. En annan omständighet som kan användas till ledning för bedömningen är registreringen. Myndigheterna bör kunna utgå från att den som låtit registrera sig också är den som bedriver sändningsverksamheten, om inte något annat visas jfr 2 kap. 4 §. Lagen innehåller också bestämmelser om vidaresändning av program. Med detta avses dels sändning av program som sänds, eller kort tid dessförinnan, sänts av någon annan se 3 kap. 5 §, dels de skyldigheter en kabeloperatör har. Hans skyldigheter utgörs av vad som brukar kallas must carry eller sändningsplikt och anges i 8 kap. 1 Dessutom har han en skyldighet att bereda utrymme för sändningar av ett lokalt kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 Dessa skyldigheter åvilar var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för trådsändning. Bestämmelser om vidaresändning finns också i 8 kap. 4 Enligt denna bestämmelse finns skyldighet till viss vidaresändning också för den som sänder med hjälp av radio höga frekvenser. Lagen innehåller också vissa skyldigheter för satellitentreprenörer. Vad som avses med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3 Satellitentreprenörens skyldigheter motsvarar vad som i dag gäller enligt satellitlagen.

2 § För sändningar genom tråd gäller bestämmelserna i denna lag endast om sändningen når fler än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. l § första stycket om kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än 10 bostäder. För sändningar genom tråd som inte når fler än 100 bostäder gäller inte andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§.

I första stycket anges en begränsning i lagens räckvidd i fråga om trådsändningar. Lagen gäller inte för sändningar som inte når fler än 100 bostäder jfr dock 8 kap. 1 § om sändningsplikt. Betydelsen av detta finns beskriven i den allmänna motiveringen avsnitt 11.5. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 4 § kabellagen. Stöd för bestämmelsen finns i 1 kap. 6 § YGL. Se närmare prop. 199192:53 s. 55.

3 § För sändningar av ljudradioprogram över satellit är denna lag tillämplig om sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverksarnheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet.

F örfattningskømmentarer

Till skillnad från de nu gällande lagarna skall den föreslagna lagen omfatta även satellitsändningar av ljudradioprogram. Bakgrunden till detta i anges avsnitt 11.5. Paragrafen som har satellitlagens regler förebild har ingen som anknytning till EES-området eftersom det inte finns något direktiv på ljudradiområdet motsvarande EG:s TV-direktiv. Endast användningen av svensk satellitkapacitet ger inte svensk jurisdiktion. Med hemvist likavses som i fråga om telcvisionssändningar detsamma enligt 10 kap. som rättegångsbalken.

4 § För sändningar av televisionsprogram över satellit är denna lag tillämplig om sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige, sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över. Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.

Paragrafen överensstämmer med 2 § satellitlagen. Ledning för paragrafens tillämpning kan fås genom prop. 199293:75 24 och 47. Som anmärkts s. ovan avses med hemvist detsamma som enligt 10 kap. rättegångsbalken. Det är emellertid nödvändigt att de svenska jurisdiktionsreglema överensstämmer med vad som gäller i övrigt inom EES. Om arbetet med revision av TVdirektivet leder till en precisering jurisdiktionskriteriema kan denna beav stämmelse behöva ändras.

5 § Andra bestämmelser och villkor än sådana förbud att som avser sända reklam gäller inte för ljud i televisionssändning om ljudet helt överensstämmer med en ljudradiosändning som sker med stöd tillav stånd enligt denna lag eller för vilken den sändande låtit registrera sig.

Bestämmelsen är en nyhet men har i viss mån motsvarighet i 3 § en satellitlagen. Det är inte ovanligt att en ljudradiosändning används som bakgrund till en televisionssändning, främst när det sänds endast stillbild eller text i pauser till den ordinarie sändningsverksamheten. Att kräva t.ex. att reklamidentifiering skall ske i bild därför att det i bakgrundsljudet förekommer ett reklarninslag skulle varken vara praktiskt genomförbart eller meningsfullt. Bestämmelserna i lagen gäller därför inte för ljud som överensstämmer 389

SOU 1994: 105

med en ljudradiosändning som har tillstånd eller för vilken registrering skett. Det är då tillräckligt att den detta sätt identiñerbare sändande ansvarar för ljudradiosändningen. Om det i lag eller villkor föreskrivs reklamförbud, jfr 7 kap. 10 § och 3 kap. 3 gäller dock detta.

2 kap. Tillstånd och registrering

1 § För att sända ljudradio- eller televisionsprogram enligt denna lag krävs tillstånd endast om sändningarna sker med hjälp av radio på frekvens under l gigahertz. Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt denna lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst tre timmar om dygnet från en sådan radiosändare. Bestämmelser om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen 1993:599 om radiokommunikation.

Som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 10.3 finns framför allt tre skäl för att reglera ljudradio- och TV-verksamhet. Ett sådant är knappheten tillgängliga frekvenser. För att fördela dessa knappa resurser är det nödvändigt att för vissa sändningar uppställa krav tillstånd. Detta krav bör emellertid inte utöver vad som behövs grund av knappheten frekvenser. I första stycket begränsas därför kravet tillstånd till sändningar som sker med hjälp av radio frekvens under l GHz. Den närmare motiveringen till gränsdragningen for det tillståndspliktiga området finns i den allmänna motiveringen avsnitt 12.2. Sändningar i tråd eller över satellit är fortfarande tillståndsfria. I andra stycket begränsas tillståndplikten ytterligare. Förutsättningen för att sändning sökbar text-TV skall vara tillståndsfri är dels att den sändare en av används för sändningen sökbar text-TV annars används för någon som av tillståndspliktig verksamhet och dels att den som bedriver den verksamheten har tillstånd. Etableringsfriheten gäller också sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Förutsättningarna är dels desamma

som ifråga om sökbar text-TV och dels att de sänds under högst tre timmar

dygn. Detta utrymme för att radiotidningar sänds utan tillstånd. Om en per ger sådan skall sändas i närradio krävs dock också att radiotidningen tilldelas sändningstid enligt 4 kap. 3 § tredje stycket. I uttrycket särskilt anpassad för ligger att sändningen skall rikta sig särskilt till de syn- eller ljudradio eller textad innebär alltså hörselskadade. Att en sändning sker i är inte automatiskt att den skall anses vara särskilt anpassad för syn- eller 390

F örfattningskømmentarer

hörselskadade. Att den som bedriver tillståndsfri verksamhet skall registrera sig framgår av 2 kap. 3 Bestämmelsen i tredje stycket syftar till att erinra om att tillstånd kan krävas för innehav av radiosändare etc. enligt radiokommunikationslagen. Av särskild betydelse är föreskriften i 9 § andra stycket radiokommunikationslagen enligt vilken tillstånd att inneha och använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden eller någon annan som sökanden utför utsändningsuppdrag åt, fått medgivande enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast om sådant medgivande föreligger.

2 § Tillstånd att sända televisionsprogram eller att i hela landet eller till utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen. Om det finns synnerliga skäl kan regeringen meddela tillstånd även i andra fall än som anges i första stycket. Tillstånd att sända närradio och lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket. Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att sända ljudradio- och televisionsprogram under en begränsad tid om högst två veckor. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av sådant tillstånd.

I första stycket anges i vilka fall tillstånd meddelas av regeringen. Det gäller tillstånd att sända televisionsprogram och att i hela landet eller till utlandet sända ljudradioprogram. Det motsvarar vad som gäller i dag enligt radiolagen. Det gäller naturligtvis bara i de fall tillstånd över huvud taget krävs enligt 1 För sändningar i tråd och över satellit krävs inga tillstånd. Bestämmelsen finns närmare motiverad i avsnitt 12.6. Regeringen beslutar enligt andra stycket även i andra fall om tillstånd om det finns synnerliga skäl. Om de föreligger bestämmer regeringen själv. Bestämmelsen kan tillämpas om någon i undantagsfall inte kan ges tillstånd till lokalradio- eller närradiosändningar eller om tillstånd kan ges men det redan från början står klart att sökanden inte kan leva upp till reglerna för de sändningsforrnema. Bestämmelsen skulle kunna tillämpas t.ex. för att ge en glesbygdssändning dispens från de regler om egenproduktion som uppställs i lokalradiokapitlet eller för att i gränsornrådena tillåta att prograrnrnaterial från samarbetspartner andra sidan gränsen sänds i närradio. Då det skall en vara fråga om synnerliga skäl är bestämmelsens räckvidd begränsad till mycket speciella situationer. Det krävs därför att den sökande kan visa mycket starka skäl för att han skall få sända trots att han inte förmår uppfylla de krav som ställs sändningarna. De sändningar som får tillstånd av

SOU 1994: 105

regeringen är varken närradio eller lokalradio och regeringen kan förena dessa tillstånd med villkor enligt 3 kap. Enligt tredje stycket lämnar Radio- och TV-verket tillstånd att sända närradio eller lokalradio. Verket får vidare ge tillstånd för tillfälliga sändskall pågå under högst två veckor. Det kan gälla sändningar från ningar som eller provsändningar. De tillfälliga sändningarna kan vara både evenemang ljudradio- och televisionssändningar. Normalt saknas anledning att tillämpa bestämmelserna i 6 och 7 kap. sändningamas innehåll och om reklam om sådana tillfälliga sändningar. Därför föreskrivs att verket får besluta om undantag från bestämmelserna i dessa båda kapitel. Det kan dock inte det ibland kan lämpligt att vissa regler i 6 eller 7 kap. uteslutas att vara behöver tillämpas också sådana tillfälliga sändningar, t.ex. bestämmelsen beriktigande ifråga sändningar med stor genomslagkraft. Verket får om om även för de tillfälliga sändningarna enligt bestämmelsen ställa de villkor som anges i 3 kap. 1-3 §§.

3 § Den bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte som en behövs tillstånd och den för någon annans räkning bedriver som sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet satellitentreprenör skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TVverket. I anmälan skall anges nanm, firma eller motsvarande, 2. ställföreträdare for juridisk person, postadress och telefonnummer, och 4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.

Enligt den lagen ställs vissa krav i fråga innehåll, t.ex. i fråga om nya om reklam, även på sådana verksamheter inte kräver tillstånd. För att som underlätta tillsynen sådan verksamhet föreskrivs i första stycket en skylav dighet till anmälan for registrering. Skyldigheten gäller liksom for närvarande för dem sänder i satellit och för satellitentreprenörer, dvs. de som för som räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter annans satellitkapacitet jfr 5-9 §§ satellitlagen. Dessutom föreskrivs nu av samma skäl anmälningsplikt för dem sänder ursprungligt i kabel och andra som som bedriver sändningsverksamhet för vilka inga tillstånd krävs, t.ex sändningar eller hörselskadade enlig 2 kap. 1 § andra stycket. för syn- Iandra stycket vilka uppgifter anmälan skall innehålla. I anges som uttrycket uppgift den verksamhet bedrivs uppgift om på om som ryms vilken ort den anmälningsskyldige bedriver kabelsändningar och dylikt.

F örfattningskømmentarer

4 § För att underlätta tillsynen skall Radio- och TV-verket upprätta ett register. Registret får föras med hjälp automatisk databehandling. av Det får endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 10 § och 9 kap. 3-6 §§.

Bestämmelsen ger stöd för att upprätta ett dataregister över dem som bedriver tillståndsfri verksamhet enligt lagen eller är satellitentreprenörer. Regler om ett sådant register finns nu i 5 § satellitlagen. Då det kan innehålla känsliga uppgifter om t.ex. ägarförhållanden bör det även i fortsättningen ha stöd i lag, jfr prop. l99394:2l7 om en reforrnerad datalag s. 21. Registret får endast innehålla sådana uppgifter lämnas de registreringsskyldiga som av enligt 3 § andra stycket, samt uppgifter om europeiskt prograrninnehåll, beteckningar och uppgifter om ägarandelar, finansiering och liknande enligt 6 och 9 kap.

3 kap. Sändningar som kräver tillstånd av regeringen

1 § Ett sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen samt att verksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2-4 §§.

I första stycket ges regeringen rätt att ställa vissa allmänna villkor på sändningsverksamheten. Bestämmelsen motsvarar 6 § radiolagen som dock med undantag för sändningar som avses i den aldrig tillämpade 23 § gäller för alla sändningar med tillstånd enligt 5 § radiolagen. Här är det i stället fråga om ett villkor som regeringen får, men inte måste, ställa verksamheten. Bakgrunden till bestämmelsen framgår av avsnitt 13.2. Om reklam tillåts i en sändning som regeringen lämnar tillstånd till, bör villkoret om opartiskhet och saklighet normalt inte gälla för reklamen. Det ankommer på regeringen att bestämma om villkor enligt första stycket skall gälla reklam eller program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av någon annan. Vad som avses med program som sänds uppdrag av någon annan framgår av avsnitt 15.7. Av andra stycket framgår att de villkor som anges i första stycket inte är de enda villkor som regeringen får förena ett tillstånd med. Regeringen får

SOU 1994: 105

dessutom ställa upp de villkor som anges i 2-4 §§. Några andra villkor för rätten att sända skall regeringen inte ställa. Att regeringen kan ställa villkor för rätt till statsbidrag är en annan sak. Brott mot ett sådant villkor innebär inte annat än att regeringen kan låta bli att betala ut bidraget och företaget kan redan från början avböja utan att det påverkar dess rätt att sända. Se närmare om detta i avsnitt 13.1.

2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet, sända under en viss minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område, 4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen eller för sändningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen, använda en viss sändningsteknik, använda vissa radiosändare, 7. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programrnens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i fråga om ljudradion, sända genmälen, 10. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv, 1 sända ett mångsidigt programutbud, 12. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten i en nödsituation om en myndighet begär det, och 13. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program står i överensstämmelse med de villkor som meddelats enligt denna lag.

I denna paragraf anges en rad villkor av ganska olika slag som regeringen får ställa för rätten att sända. I huvudsak återfinns de punkter som räknas upp i avtalen med de nuvarande programföretagen. De kommenteras punkt för punkt nedan. Skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet. I tillståndsbeslutet anges vilken rätt företaget har att sända. Statsmaktema har tidigare ansett att staten bör ställa krav att sändningarna når hela eller nästan hela befolkningen. Stöd för ett sådant villkor ges i denna punkt. Skyldighet att sända under viss minsta tid. Om tillståndet inte säger något annat får programföretaget sända 24 timmar per dygn. I gällande avtal ställs emellertid krav på minsta sändningstid per vecka. Ett sådant villkor får fortfarande ställas. Skyldighet att samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje 394 område.

F örfatmingskommentarer

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § första stycket innebär att det antal kanaler tillståndshavaren får sända i skall anges i tillståndsbeslutet. I avtalen med SVT och SR uppställs för närvarande krav antal kanaler. Denna punkt ger stöd för ett motsvarande krav. Begreppet kanal används inte, se 3 kap. 6 § nedan. Skyldighet att bereda utrymme för sändningar är särskilt anpassade som för syn- och hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen eller som sker med stöd av tillstånd av regeringen. Det framstår som självklart att regeringen även i fortsättningen skall kunna kräva att program för syn- och hörselskadade skall sändas. Ett sådant krav ryms i 11 nedan, skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud. Denna punkt syftar i stället till att ge stöd för krav på att programföretaget distribuerar program det inte självt producerat, i första hand radiotidningar och motsvarande. Punkten ger också stöd för ett villkor att bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen, t.ex. UR:s program. Villkoret måste emellertid uttryckas som en allmän skyldighet jfr 3 kap. 4 § YGL. Skyldighet att använda en viss sändningsteknik. Någon motsvarighet till detta villkor finns inte för närvarande. Det är emellertid nödvändigt att lämna utrymme för villkor av denna typ om staten skall ha något inflytande introduktionen av ny teknik, se avsnitt 13.5. Skyldighet att använda vissa radiosändare. Krav att viss sändare skall användas finns i 23 § radiolagen och får uppställas enligt 4 § lagen 1986:3 om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Bestämmelsen i radiolagen har tillkommit för att möjliggöra att danska sändningar, i avsikt att förbättra mottagningsförhållandena i Danmark, får sändas ut från svensk botten. Det tillstånd som gäller för de finska sändningarna ställer krav att Nackasändaren används. Sådana krav får fortfarande ställas. Att krav användning av viss sändare kan behöva ställas också med anledning av införandet av ny teknik framgår av avsnitt 13.5. I detta villkor ryms också villkor om räckvidd och om att antennen skall riktas något angivet sätt, t.ex. mot utlandet. Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Denna punkt motsvarar 7 § första stycket 4 radiolagen. Skyldighet att iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även ifråga om ljudradion. Bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande gäller endast för sändningar i televisionen för vilka det finns ett krav beriktiganderegler i TV-direktivet artikel 23. Regeringen får emellertid enligt 3 kap. l § ställa som villkor att sändningsrätten skall utövas opaniskt och sakligt. En skyldighet att beriktiga felaktigheter är naturlig i fråga om sådana sändningar. Ett sådant villkor uppställs också för närvarande för SR. 395

SOU 1994: 105

Skyldighet att sända genmälen. SVT, SR, UR och TV4 är enligt avtalen skyldiga att sända genmälen jfr 7 § första stycket l radiolagen. Regeringen får ställa sådana villkor även i fortsättningen med stöd av denna punkt. 10. Skyldighet att i programverksamheten respektera den enskildes privatliv. Ett sådant villkor får nu ställas enligt 7 § första stycket 2 radiolagen och finns också i samtliga avtal. 1 Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud. Punkten motsvarar 7 § första stycket 3 radiolagen. Avtalen ställer en rad krav programutbudet såsom att sända viss minsta mängd nyheter, barnprogram, teater etc. Under denna punkt faller också krav produktion utanför programföretaget självt. Däremot ryms inte sådana rent organisatoriska frågor som redaktionemas antal eller geografiska placering. 12. Skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten i en nödsituation om en myndighet begär det. Enligt 6 kap. 3 § skall meddelanden som är av vikt för allmänheten sändas i lokalradion i en nödsituation. Detta skall då ske kostnadsfritt. Regeringen skall kunna ställa samma krav i fråga om sändningar som regeringen lärrmar tillstånd till. För det fall att regeringen vill ställa villkor om sändningar av även andra meddelanden från myndighet, t.ex. samhällsinformation eller meddelanden av betydelse för beredskapen, bör detta i stället kunna knytas till rätten att statbidrag. I annat fall får myndigheterna vanligt sätt betala for att meddelandet sänds. 13. Skyldighet att till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program står i överensstämmelse med de villkor som meddelats enligt denna lag. Regeringen kan med stöd av villkorskatalogen ovan ställa en rad krav på utbudet. För att granska efterlevnaden av villkoren kan Granskningsnämnden behöva få tillgång till annat än inspelningsmaterial, Lex programtablåer, sponsoravtal etc. Gränsen för bestämmelsens tillämpning sätts vid att det skall vara fråga om material för granskning och att uppgifterna skall vara nödvändiga. De ovan nämnda villkoren finns närmare motiverade i avsnitt l3.3-l3.6.

3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända reklam eller andra annonser, samt även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra stycket och 9 Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att diskriminera annonsörer.

F örfattningskontmentarer

De villkor som får ställas enligt 2 § avser inte särskilt reklam och andra Även i fråga sådana bör bestämda villkor få uppställas. Ordannonser. om ningen liknar den som gäller i dag enligt radiolagen. Således tillåts för närvarande villkor om reklamförbud enligt 7 § radiolagen. Sådana villkor gäller också för SVT, SR och UR. Att regeringen får ställa villkor om reklamförbud innefattar också att regeringen får ställa villkor för reklamen. Regeringen får också ställa strängare villkor för andra annonser och för sponsrade program. De regler som annars gäller är minimiregler och har huvudsakligen sin grund i TV-direktivet. Regeringen kan alltså inte med stöd av denna bestämmelse dispensera från minimireglema i 7 kap. Regeringen får vidare enligt andra stycket föreskriva en skyldighet att inte diskriminera annonsörer. En sådan skyldighet finns för närvarande i 12 § radiolagen.

4 § Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd av regeringen. Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i begränsad omfattning.

Bestämmelsen i första stycket har utformats med förebild i 5 § lokalradiolagen och en liknande bestämmelse föreslås i 5 kap. 3 § för lokalradion. I fråga om tillstånd som regeringen meddelar är den dock en nyhet vilken behandlats i avsnitt 12.7. Även andra stycket är nytt. Som anmärkts under 1 § är uppräkningen av tillåtna villkor uttömmande. Några andra villkor för rätten att sända än de som anges i detta kapitel får inte uppställas, vilket följer av att yttrandefrihetsinskränkningar skall ha stöd i lag. Ett villkor av det slag som här föreslås är otvivelaktigt en yttrandefrihetsinskränkning. statsmakterna har emellertid ansett att villkor om vem som äger ett företag med tillstånd bör få uppställas. Se t.ex. prop. 199091:149 som föregick beslutet om att inrätta den tredje markkanalen. Eftersom aktier kan säljas fritt vore det helt meningslöst att uppställa villkor ägande, om villkoret inte också gällde under tillståndsom tiden. Genom denna bestämmelse ges stöd sådana villkor om ägande som

återfinns i avtalet med TV4 se avsnitt 13.8.

SOU 1994: 105

5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas sändningar som sker med stöd av tillståndet.

Ibland innefattar ett tillstånd enligt den nuvarande lagstiftningen endast rätt att vidaresända program som sänds av någon annan. Denna möjlighet behövs även i fortsättningen. Enligt 23 § radiolagen får regeringen under vissa förutsättningar besluta att reglerna i radiolagen inte skall gälla för sändningar som utländska företag bedriver i Sverige i sändningsverksamhet riktad till hemlandet. Bestämmelsen har tillkommit för att möjliggöra att danska TV 2 sänder till Danmark från svensk mark för att medge bättre mottagningsförhållanden. Ett sådant tillstånd skulle rymmas inom den föreslagna bestämmelsen. Där ryms också det tillstånd som Sverigefinska riksförbundet har för att sända finska TV-program i Sverige. Regeringen ges i denna paragraf rätt att i tillståndsbeslutet ange att bestämmelserna i 6 och 7 kap. i den föreslagna lagen inte skall gälla för sådana vidaresändningar som avses i denna paragraf. Det är emellertid inte nödvändigt att regeringen meddelar dispens från hela 6 och 7 kap. För närvarande gäller undantag från motsvarande bestämmelser i radiolagen för de finska sändningarna 3 § lagen [1986:3] om rundradiosändning av finländska televisionssändningar men vissa bestämmelser motsvarande dem som finns i radiolagen återfinns i stället i avtalet. Att sändningar som avses i denna paragraf inte skall granskas av Granskningsnämnden för radio och TV framgår av 9 kap. l § andra stycket.

6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet. Sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd får inte vara utformade sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.

I första stycket anges att ett tillstånd som regeringen meddelat innebär rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet. Härmed avses vad som i dagligt tal kallas kanal. Innebörden av kanalbegreppet är emellertid oklar och används därför inte. Regeringen skall alltså alltid i tillståndsbeslutet tala om hur många program som samtidigt får sändas. Så sker redan i dag i de avtal som regeringen träffar med prograrnföretagen. Att regeringen också får ställa krav att ett visst minsta antal program skall sändas samtidigt framgår av 3 kap. 2 § Det har ibland hävdats att ett till- 398

F örfattningskommentarer

stånd enligt den nu gällande radiolagen inte skulle kunna begränsas geografiskt. Ett tillstånd enligt denna lag kan begränsas såväl geografiskt som i tiden, se avsnitt 12.8. Enligt andra stycket får sändningar som regeringen lämnar tillstånd till inte vara utformade så att de endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. En sändning får alltså inte krypteras i avsikt att programföretaget skall kunna ta betalt av publiken. Detta sammanhänger med den begränsade tillgången frekvensutrymme. Detta bör i första hand användas för sådana sändningar som kan ses av var och en. Vill programföretaget ta betalt av lyssnare eller tittare får det använda sig av tillståndsfria sändningsfonner, dvs. satellit- och trådsändningar. Se vidare avsnitt 12.8 där det också framgår att sändningarna får krypteras av upphovsrättsskäl eller andra skäl om de bara kan tas emot av alla i sändningsområdet.

7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller i sex år. Regeringen får förlänga tillståndet med fyra år gången. Ett tillstånd förlängs oförändrade villkor under ytterligare fyra år om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren. Bestämmelsema i första och andra stycket gäller inte sådana tillstånd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket. Sådana tillstånd skall meddelas för viss tid.

Enligt 5 § andra stycket radiolagen skall tillstånd lämnas för viss tid. Vilken denna tid är anges inte. I första stycket slås nu fast att tillståndstiden är sex år för den första perioden och fyra år för varje period av förlängning. Ett tillstånd kan alltså förlängas hur många gånger som helst. Att den första perioden bör vara längre sammanhänger med behovet för programföretaget att erforderlig tid för att bygga upp verksamheten, se avsnitt 12.8. Den verksamhet som bedrivs kan vara mycket omfattande och beröra många anställda. Den som har ett tillstånd bör bl.a. därför om möjligt i god tid kunna få besked om regeringen anser att han kan få fortsätta oförändrade villkor. I andra stycket föreskrivs därför att om regeringen inte senast två före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren, är tillståndet förlängt på oförändrade villkor, självfallet dock endast om tillståndshavaren önskar oförändrade villkor. Av första stycket följer att om förlängning meddelats efter förhandling tillståndsvillkor är tillståndstiden även då fyra om nya år. Någon uppsägningstid för tillståndshavaren behövs inte. Han kan helt enkelt sluta sända. Skyldighet att betala koncessionsavgift kan föreligga under viss tid därefter men endast för en månad under vilken sändningsverk- 399

SOU 1994: 105

samhet bedrivits se 2 kap. 2 § i den föreslagna lagen om koncessionsavgift

för radio och TV. Alla företag som får tillstånd regeringen är dock inte av avgiftsskyldiga. Regeringen kan ibland meddela tillstånd till sådana verksamheter som mest

liknar närradio eller lokalradio se 2 kap. 2 § andra stycket. Bestämmelserna

om tillståndstid i första och andra styckena passar inte för dessa sändningar. I tredje stycket föreskrivs att sådana tillstånd skall för viss tid. ges

8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får meddelas endast om den sökande förklarat att han godtar villkoren.

Enligt nu gällande ordning bestäms villkoren för sändningsrätten i ett avtal mellan regeringen och programföretaget. Som framgått av den allmänna motiveringen avsnitt 13.1 är avtalet knappast att betrakta som ett avtal i egentlig mening utan snarare ett förvaltningsbeslut av regeringen. Nyttan med avtalskonstruktionen har främst legat i att programföretaget genom undertecknandet av avtalet har förklarat sig införstått med och accepterat villkoren. En motsvarande ordning föreskrivs här.

4 kap. Närradio

1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.

Paragrafen innehåller en definition av vad som är närradio jfr 5 kap. 1 §.

2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det är tekniskt möjligt skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i enkommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett närradioprogram i kommunen. Sändningsområden för närradio skall ha en diameter cirka tio kilometer. Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändningsområden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen.

Vad som sägs i första stycket motsvarar 6 § första stycket andra och tredje meningen närradiolagen. Enligt 3 kap 2 § andra stycket YGL skall det finnas 400

F örfatmingskorrunentarer

möjlighet för sammanslutningar att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Denna princip får ett uttryck här. Om det bara finns tekniska möjligheter och en sådan sammanslutning som anges i 4 § vill det skall Radio- och TV-verket se till att en sådan möjlighet öppnas. Bestämmelsen ger också en anvisning om förhållandet mellan närradio och lokalradio. Medan den första möjligheten skall finnas om någon vill det, krävs det särskilda skäl för att det skall få sändas mer än ett program samtidigt i kommunen. Exempel fall då sådana skäl kan tänkas, lämnas i prop. 199293:70 s. 35 Där nämns kommuner med stor folkmängd eller kommuner med flera större tätorter. Förhållandet mellan närradio och lokalradio skulle kunna uttryckas så att närradion har företräde när det gäller den första möjligheten att sända närradio medan motsatsen gäller i förhållande till rätten att sända ytterligare ett program samtidigt i kommunen. Uttrycket sändningsmöjlighet har utrnönstrats, i stället talas här om att samtidigt sända mer än ett närradioprograrn. Någon saklig ändring är inte avsedd. Innebörden är att Radio- och TV-verket kan fördela sändningstid mellan ytterligare en grupp sammanslutningar. Att de sedan kan besluta att sända från en eller flera sändare allt efter vad de kommer överens om följer av att det inte längre finns något monopol utsändningen. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 6 a § första stycket närradiolagen. I den nu gällande bestämmelsen föreskrivs också att medgivande till större räckvidd inte skall lämnas om inte en majoritet av de sändningsberättigade sammanslutningama i kommunen önskar det. Bestämmelsen torde ha sin bakgrund i tanken att majoriteten inte skall tvingas till kostnadskrävande sändningar som den inte önskar. Sedan sändarmonopolet avskaffats saknar bestämmelsen fog. Inget hindrar nämligen att sändningarna sker från olika sändare med olika räckvidd så länge sändningarna inte sker samtidigt.

3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske. Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid. Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur den sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en ges viss tidpunkt. Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och TV-verket får ompröva beslut om fördelning av sändningstid om det finns särskilda skäl.

I första stycket slås fast att det är Radio- och TV-verket som bestämmer vilka som får sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske. Det motsvarar vad som gäller i dag 7 § första stycket närradiolagen. Sändningstiden får inte överlåtas. Detta framgår indirekt av ll kap. 9 Det innebär 401

SOU 1994: 105

också att Granskningsnämnden för radio och TV har rätt att utgå ifrån att den som har tilldelats en viss sändningstid också är den som sänder. Av andra stycket framgår att tillstånd att sända närradio gäller for viss tid. Detta är en ändring mot vad som nu gäller enligt 8 § andra stycket närradiolagen. Tredje stycket motsvarar 8 § närradiolagen. Sändningstiden skall dock inte nödvändigtvis fördelas mellan tillståndshavare. Om någon som inte behöver tillstånd, t.ex. en radiotidning, vill sända under viss tid får hänsyn också tas till dennes behov. Enligt de två sista meningarna, som är nya, gäller ett sändningstillstånd tills vidare, dock längst ett år, men ett beslut om fördelning av sändningstid får omprövas om det finns särskilda skäl. Detta överensstämmer med Närradionämndens hittillsvarande praxis. Om möjlighet att ompröva ett beslut om sändningstid inte fanns skulle det finnas risk för att en tillståndshavare som disponerar 24 timmar därför att inga andra intressenter fanns vid tiden för fördelning av sändningstiden, skulle kunna stänga ute alla andra sammanslutningar.

4 § Ett tillstånd att sända närradio kan endast ges till följande juridiska personer: Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Församlingar inom Svenska kyrkan. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor. sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål närradioföreningar. Lokala ideella föreningar som avses i l och 2 får meddelas tillstånd att sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändningsområdet i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.

Bestämmelsen anger vem som kan få tillstånd att sända närradio. Uppräkningen är uttömmande och motsvarar 4 § närradiolagen.

5 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att sända lokalradio. Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända lokalradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från och med den dag sändningar får ske med stöd av tillstånd att sända lokalradio. 402

F örfattningskommentarer

Första stycket motsvarar 3 § andra stycket närradiolagen. Andra stycket överensstämmer med 3 § tredje stycket närradiolagen.

6 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av någon annan under tid högst tre månader, en av om en innehavare av tillstånd att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt denna lag, avstår sändningstid. En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka tillstånd krävs enligt denna lag.

Första stycket motsvarar 7 § andra stycket närradiolagen. Bakgrunden till bestämmelsen framgår av prop. 199293:70 57. s. Andra stycket; För att undvika att närradio sammanblandas med och förväxlas med annan radio föreskrivs att sändare som används för närradio inte får användas för andra sändningar. Till skillnad mot vad som nu föreskrivs i 6 a § närradiolagen gäller detta dock bara tillståndspliktiga sändningar. Detta ger utrymme för att radiotidningar och andra sändningar som är särskilt anpassade för synskadade och enligt 2 kap. l § andra stycket inte kräver tillstånd, får sändas från en närradiosändare.

5 kap. Lokalradio

1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga ljudradiosändningar än sådana som kräver tillstånd av regeringen, får ske endast under som en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller som är närradio.

Definitionen av lokalradio återfinns här. Den är egentligen negativ, dvs. allt som är tillståndspliktig ljudradio och inte är närradio, sådana sändningar som regeringen ger tillstånd till eller tillfälliga sändningar enligt 2 kap. 2 § tredje stycket, är lokalradio.

f

2 § Sändningsområden för lokalradio skall bestämmas med beaktande av vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas. Flera tillstånd kan lämnas för samma sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd att sända lokalradio.

SOU 1994: 105

Paragrafen motsvarar 5 § lokalradiolagen. Bestämmelsen av hur ett sändningsområde skall utformas har dock fått en något annorlunda utformning. Innebörden av att någon fått tillstånd att sända inom ett visst sändningsområde är inte att han omedelbart kan börja sända utan hänsyn till om detta stör omgivningen eller Det krävs som framgår av 2 kap. 1 § tredje stycket också tillstånd till användningen enligt radiokommunikationslagen. Det tillstånd Radio- och TV-verket meddelat kan sägas innebära en uppmaning som till Post- och telestyrelsen att göra sitt bästa för att möjliggöra sändning i hela området innebär ingen garanti gentemot tillståndshavaren att han skall men möjlighet att sända så att han hörs eller hörs väl i alla delar av området. Detta överensstämmer med hur den nuvarande bestämmelsen har tillämpats i praktiken. Självfallet bör samråd, liksom hittills, ske mellan myndigheterna.

3 § Staten, ett landsting, kommun eller den som sänder med stöd en tillstånd regeringen kan inte, vare sig direkt eller genom företag i av av vilket ett sådant organ grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.

Paragrafen överensstämmer i det närmaste med 6 § lokalradiolagen.

4 § Tillstånd får inte ges till någon som ger ut en dagstidning, 2. någon grund aktie- eller andelsinnehav eller avtal som av har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en ensam dagstidning eller företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspressskaraktär, normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka. som

Paragrafen överensstämmer med 7 § lokalradiolagen.

F örfattningskømmentarer

5 § Ett tillstånd sända lokalradio gäller utgången att till av en tillståndsperiod om åtta år. Den första tillståndsperioden skall räknas från och med den l januari 1993. Om tillståndshavaren begär det före tillståndsperiods slut, skall en Radio- och TV-verket vid utgången tillståndsperioden förlänga av tillståndet med ytterligare en tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 6 § genomgått endast sådana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen detsamma som före den ändrade indelningen. Tillståndet skall dock inte förlängas, det finns grund for återkallelse om av tillståndet enligt 10 kap. 4

Paragrafen motsvarar 8 § lokalradiolagen.

6 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Radio- och TV-verket besluta om en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tillståndshavare motsätter sig viss förändring, får den vidtas en endast om ändrade tekniska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars framstår olämplig. som Beslut om ändrad indelning av sändningsområden får inte fattas senare än två månader före tillståndsperiodens utgång. Radio- och TV-verket skall för varje sändningsområde som ingår i den nya indelningen senast två månader före utgången den löpande av tillståndsperioden meddela särskilt beslut skall om vem som anses som tillståndshavare. Om ingen kan tillståndshavare, skall tillanses som stånd för sändningsområdet kungöras ledigt enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft.

Paragrafen motsvarar 9 § lokalradiolagen. Hänvisningen till regeringens föreskrifter i tredje stycket vad står i 11 § lokalradiolagen. avser som nu

7 § Har Radio- och TV-verket beslutat om ändrad indelning av sändningsornråden, får myndigheten medge tillståndshavare att en sända efter tillståndsperiodens slut i avvaktan på att nämndens beslut enligt 6 § tredje stycket vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sändningsområde under viss tid.

Paragrafen överensstämmer med 10 § lokalradiolagen utom att sista

meningen i 10 § som behandlar avgiften har överförts till lagen om koncessionsavgift för radio och TV. 405

SOU 1994: 105

8 § Ett tillstånd att sända lokalradio får meddelas först sedan betalning gjorts enligt de närmare bestämmelser om förfarandet som finns i lagen 1995:000 om koncessionsavgift för radio och TV.

De bestämmelser om betalning av avgift som finns i lokalradiolagen återfinns enligt förslaget i lagen om koncessionsavgift för radio och TV dit paragrafen hänvisar. Någon saklig ändring i förhållande till nu gällande 14 § lokalradiolagen är inte avsedd.

9 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio, skall urvalet göras vid en auktion som avser storleken av den årliga avgift som tillståndshavaren skall erlägga till staten. Närmare bestämmelser förfarandet finns i lagen 1995:000 om koncessionsom avgift för radio och TV.

Om det finns flera sökande till ett lokalradiotillstånd skall urvalet, liksom tidigare, göras vid auktion. Även bestämmelserna förfarandet vid en en om auktion återfinns i den lagen koncessionsavgift för radio och TV. nya om

10 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio- och TVverket medger det. Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få tillstånd. Om verket inte medger överlåtelsen, är den utan verkan enligt denna lag. Bestämmelser om skyldighet för förvärvaren betala koncessionsavgift finns i lagen 1995:000 om koncessionsatt avgift för radio och TV. Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag som belöper tiden efter beslutet om medgivande. Om ett föreläggande enligt 11 kap. 8 § har meddelats mot den tidiinnehavaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. gare Radio- och TV-verket skall i samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom det. Sker inte det är föreläggandet inte gällande om mot den nye innehavaren.

Paragrafen motsvarar 18 § lokalradiolagen.

F örfatmingskønzmentarer

11 § Beslut om tillstånd enligt 6 § tredje stycket gäller från den dag beslutet vinner laga kraft. Radio- och TV-verket får även i annat beslut om tillstånd att sända lokalradio förordna att beslutet inte skall gälla omedelbart.

Enligt paragrafen gäller beslut om tillstånd enligt 6 § tredje stycket, till skillnad från vad som annars gäller för beslut tillstånd, inte omedelbart. om Radio- och TV-verket får även andra fall förordna i att beslut tillstånd inte om skall gälla omedelbart.

12 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla det till Radio- och TV-verket. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälan kommit in till verket eller den senare dag som anges i anmälan.

13 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör tillståndet att gälla.

Paragrafema överensstämmer med 19 och 20 §§ lokalradiolagen.

14 § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet gälla att tre månader efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse enligt 10 § kommit in till Radio- och TV-verket innan tillståndet har upphört att gälla skall den dock alltid prövas.

Paragrafen motsvarar 21 § lokalradiolagen.

6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar

1 § Våldsframställningar eller pomograñska bilder får inte sändas i televisionen under sådan tid och sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan det inte särskilda se programmen, om av skäl ändå är försvarligt.

Enligt TV-direktivet artikel 22 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från företag inom deras jurisdiktion inte allvarligt skadar den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos 407

SOU 1994: 105

minderåriga. Detta skall särskilt gälla program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Någon bestämmelse som hindrar sådana sändningar finns inte för närvarande, utom i fråga om rent brottsliga sändningar. En motsvarighet ñnns dock i bestämmelsen om förbud mot egensändning i 16 § kabellagen och om mediets särskilda genomslagskraft i 12 § andra stycket satellitlagen. Som utvecklats i avsnitt 14.5 bör en bestämmelse nu införas. Bestämmelsen har utformats med tanke att den skall skydda minderåriga på det sätt i artikel 22. Bestämmelsen syftar inte till att hindra som anges från att ta del program de skulle kunna finna stötande. Bestämmelvuxna av gäller endast televisionsprogram, vilket dels beror att direktivet endast sen gäller TV, dels att regler om radiovåld eller radiopomografi torde vara obehövliga. I reklamkapitlet talas om barn under 12 år, i denna paragraf om barn. Det beror att det kan finnas skäl att skydda även något äldre bam från våldsoch pomografisändningar. Detta skall beaktas vid bedömningen av när det finns betydande risk för att barn kan se programmen. sändningarna kan en också utformas på sådant sätt att det inte finns risk för att barn ser dem. En krypterad sändning bör inte kunna bryta mot bestämmelsen. Om anses sändningen är kodad får ansvaret för att barnet inte ser en olämplig avkodad sändning kunna anses ligga barnets föräldrar. I vissa fall kan det dock försvarligt att ändå visa våldsframställningar anses eller pornografi, ett led i nyhetsfonnedling eller i samband med en t.ex. som debatt just våld eller pornografi. Det krävs dock att det är försvarligt av om särskilda skäl. Att bilderna ingår i film med konstnärligt värde innebär inte en vidare att det är försvarligt att visa våldsframställning eller pomoutan en grafiska bilder. Ibland kan det anses tillräckligt att programmet föregåtts av en tydlig varning. Om det skall kunna tillräckligt bör bero av en allsidig anses bedömning där programmets art och tidpunkten för sändningen ingår i bedömningen. Ingripande kan ske enligt ll kap. 10 dock endast vid upprepade överträdelser.

2 § Uppgifter förekommit i ett televisionsprogram som inte är som reklam och sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när som det är befogat. Även uppgifter förekommit i televisionsprogram som sänts som tråd bör beriktigas när det är befogat. genom

Bestämmelsen i första stycket har motsvarighet i 12 § satellitlagen och i en samtliga avtal. En sådan bestämmelse krävs enligt artikel 23 i TV-direktivet. Se närmare avsnitt 14.7.

F örfattningskøntmentarer

Som närmare utvecklats i avsnitt 18.3 är det är inte möjligt att, utan ändring av YGL, låta bestämmelsen i första stycket omfatta trådsändningar. Oavsett om beriktigandet skall framtvingas genom statligt ingripande, vilket torde kräva en ändring i YGL, eller bör beriktigande ske också uppgifter av i trådsändningar det är befogat. Detta sägs i andra stycket. Någon om sanktion mot den som inte följer uppmaningen finns inte.

3 § Meddelanden som är av vikt för allmänheten skall i nöden situation sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det.

Bestämmelsens innehåll motsvarar vad gäller för lokalradion enligt som 23 § lokalradiolagen. En motsvarande föreskrift gäller enligt alla avtal och kan föreskrivas i ett tillståndsbeslut enligt förslagets 3 kap. 2 § 12. Bestämmelsen träffar inte sändningar i närradio, kabel eller över satellit. Någon sådan bestämmelse finns heller inte enligt dagens lagstiftning i fråga dessa om sändningsformer. Bestämmelsen är inte sanktionerad.

4 § Program som inte är reklam får inte ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen.

En liknande bestämmelse finns för alla sändningsformer i 6 § andra stycket radiolagen, 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradiolagen, 8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellitlagen. Bestämmelsen finns motiverad i avsnitt 14.9. När det gäller vederhäftighet i reklam gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen 1975:1418.

5 § I sändningar för vilka gäller villkor om opartiskhet får det inte förekomma meddelanden sänds uppdrag någon och som av annan som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrâgor arbetsmarknaden. Att sådana meddelanden i första stycket skall som avses anses som annonser framgår av 7 kap. 1

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 10 § radiolagen. Den lagen nya förutsätter emellertid inte att alla sändningar har ett krav opartiskhet och om saklighet. Det är meningslöst att begränsa mängden politiska eller andra 409

SOU 1994: 105

åsikter i krav opartiskhet inte gäller. Föreskriften gäller därannonser om för bara för sådana sändningar för vilka det ställs krav om opartiskhet. Se

s.k. åsiktsreklam avsnitt 15.6. närmare om I andra stycket finns påminnelse om att sådana sändningar som nämns i en första stycket enligt 7 kap. l § är att betrakta som annonser vilket får till följd de skall räknas in i den mängd tillåtna annonser som föreskrivs i 7 kap. att

6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för den verksamheten. I enstaka fall får det dock föreegna komma sändningar inte framställts enbart för den egna verksom samheten de särskilt intresse för tillståndshavarens medom är av lemmar.

Bestämmelsen innehåller det s.k. riksförbudet för närradion motsom ll § första stycket närradiolagen. Liksom tidigare gäller ett undantag svarar från bestämmelsen, detta har fått något annorlunda utformning. Som men en framgår avsnitt 7.7 och 14.10 har bestämmelsen i närradiolagen enligt av få ganska restriktiv tillämpning. Detta har dock inte fått motiven avsetts en något tydligt uttryck i lagtexten. Bland annat grund av den kritik som

Regeringsrätten riktat mot vissa förelägganden av Närradionämnden har be-

stämmelsen utformats i närmare anslutning till vad som angavs i förarbetena till närradiolagen. För att undantagsbestämmelsen i andra meningen skall

kunna bli tillämplig krävs dels att det är fråga om enstaka fall, dels att sändsärskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar. Att det skall ningen är av fråga enstaka fall innebär att ett enstaka arrangemang av stort intresse vara om kan få förekomma, inte t.ex. alla matcher i årets ishockeyserie. Att det men skall fråga sändningar särskilt intresse för medlemmarna innebär vara om av sändningen typiskt sett skall intressant för medlemmar i föreningar av att vara aktuellt slag. Att medlemmarna i det lokala politiska partiet är ovanligt ishockey medför därför inte att partiet kan ägna sig att sända intresserade av ishockey i närradion.

7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast sändningar från gemensamt intresse för tillståndsevenemang av havarna, 2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet, uppgifter och programtider samt andra upplysningar om program närradioverksamheten orten, och om 4. provsändningar framställda av juridiska personer av program, behöriga tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall som är att under högst tre månader. 410

F örfattningskonzmentarer

Paragrafen motsvarar ll § andra stycket närradiolagen och reglerar vad en närradioförening får sända. Vad som avses med närradioförening framgår en av 4 kap. 4 §

8 § Den som har tillstånd att sända lokalradio skall under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn sända framställts program som särskilt för den egna verksamheten.

Denna bestämmelse motsvarar 22 § lokalradiolagen.

9 § Den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl däremot, se till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då det sänds med annat inneprogram håll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text. Televisionssändning enligt första stycket och ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd regeringen skall, det inte finns särav om skilda skäl däremot, i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med svenska artister eller verk svenska av upphovsmän.

Bestämmelsen i första stycket har sin motsvarighet i 13 § satellitlagen och 7 a § radiolagen, i den senare dock endast uttryckt rapporteringssom en skyldighet. Här är det en positiv skyldighet att sända viss mängd europeiska program och program framställda fristående producenter. Bestämmelsen av har sin bakgrund i TV-direktivet artikel 4-7. Se också prop. 199293:75 8 s. Uttrycket om det inte finns särskilda skäl har sin betydelse främst i fråga om kanaler med specialinriktning. När det här talas att i sändningarna inte om skall inräknas sändningar av endast text, avses såväl sökbar text-TV som en vanlig sändning där endast text visas. Bestämmelsen är inte sanktionerad. En skyldighet att rapportera hur bestämmelsen efterlevts finns i 9 kap. 3 Den bestämmelsen är däremot sanktionerad. Enligt andra stycket skall en televisionssändning och en ljudradiosändning som kräver tillstånd av regeringen, inte särskilda skäl föranleder i om annat, betydande omfattning innehålla visst sätt beskrivet svenskt material. Detta motsvarar vad som redan gäller enligt avtalen och 13 § satellitlagen. Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om sändningarna vänder sig till invandrare. Bestäm- 411

[4 14-0979

SOU 1994: 105

melsen har stöd i artikel 8 i TV-direktivet som tillåter att medlemsstaterna av språkpolitiska skäl har strängare eller mer detaljerade regler för programmens Med uttrycken svenska artister eller svenska upphovsmän ursprung. givetvis inte ett krav svenskt medborgarskap, utan i stället en avses närmare anknytning till det svenska språket och till svenskt kulturliv.

10 § Den sänder program enligt denna lag skall använda en som sådan beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket. Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text- TV skall beteckningen anges löpande.

Granskningsnämnden för radio och TV och, framför allt, den vanlige tittaren och lyssnaren bör kunna identifiera den som sänder. Sändningsbeteckningen skall, enligt denna paragraf, anges varje sändningstimme eller, det inte är möjligt, mellan programmen. Det motsvarar vad som nu gäller om för lokalradion enligt 22 § andra stycket lokalradiolagen och för satellitsändningama enligt 14 § satellitlagen. Undantaget kan vara tillämpligt där det skulle stötande att bryta programmet för sådana meddelanden, vara i gudstjänst eller dylikt. I sökbar text-TV skall beteckningen anges t.ex. en löpande, dvs. i bild. Vilken beteckning som helst får dock inte användas. Den måste ha särskiljningsfönnåga och skall därför godkännas av Radio- och TVverket. Att beteckning godkänts av Radio- och TV-verket innebär inte en talan enligt varumärkes- eller firmalagstiftningen. något skydd mot t.ex. en Se vidare den allmänna motiveringen avsnitt 14.12. Bestämmelsen gäller även trådsändningar.

7 kap. Reklam och annan annonsering

1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild signatur tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. som Signaturen skall i televisionen bestå både ljud och bild. I sökbar av text-TV skall signaturen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild. I fråga sändningar regeringen lämnar tillstånd till får regeom som ringen i särskilda fall medge undantag från skyldigheten i första stycket. Som räknas reklam samt sändningar som inte är reklam annonser och sänds uppdrag av någon annan. som

F örfattningskommentarer

Reklam måste enligt artikel 10:1 i TV-direktivet kunna identifieras som sådan. Därför föreskrivs i första stycket att det före och efter varje sändning av annonser skall sändas en särskild signatur tydligt skiljer som annonserna från de övriga sändningarna. En sådan skyldighet gäller redan enligt de nuvarande lagarna där regeln dock uttryckts något annorlunda. Att angivelsen i text-TV skall vara löpande innebär att den måste i bild under hela den synas tid annonser sänds. Andra stycket innehåller dispensregel. Den skyldigheten en avser att omge reklaminslag med ljud- och bildsignaturer. Genom reklambegreppet enligt att

den föreslagna lagen är detsamma som i marknadsrätten se avsnitt 15.7 är

reklam för egen verksamhet också att reklam. Viss sådan reklam, anse som t.ex. UR:s reklam för kursböcker, har hittills ansetts acceptabel även i en kanal som inte är reklamñnansierad. Det skulle emellertid framstå som egendomligt att sådana meddelanden skulle behöva med reklamsignatur i omges en kanal som inte i övrigt får sända reklam. Tredje stycket anger vad som är Dit räknas reklam, också annonser. men sändningar som inte är reklam, sänds uppdrag någon Av men av annan. detta följer att s.k. åsiktsreklam normalt är att betrakta Med som annonser. reklam avses detsamma som i marknadsrätten, avsnitt 15.7. se

2 § Av en annons skall det framgå i vems intresse den sänds.

Bestämmelsen motsvarar 9 § första stycket radiolagen har fått som efterföljare i de andra lagarna 10 b § forsta stycket närradiolagen, 26 § första stycket lokalradiolagen, 10 § första stycket kabellagen och 20 § första stycket satellitlagen. Bestämmelsen har sin grund i den europeiska TV-konventionens artikel 13 som i sin tur motsvaras av artikel 10:1 i TV-direktivet. Se vidare prop. 1990912149 s. 89

3 § I annonser får det inte uppträda spelar frampersoner som en trädande roll i program som huvudsakligen handlar nyheter eller om nyhetskommentarer.

Liksom de två föregående paragraferna i detta kapitel har bestämmelsen sin bakgrund i TV-konventionens och TV-direktivets bestämmelser reklamom identifiering prop. 199091: 149 s. 88 f.. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 9 § andra stycket radiolagen, 10 b § andra stycket närradiolagen, 26 § andra stycket lokalradiolagen, 10 § andra stycket kabellagen och 20 § andra stycket satellitlagen. Syftet är 413

SOU 1994: 105

att undvika att tittaren eller lyssnaren förväxlar en annons med nyhetsinslag. Det är således först när nyhetsuppläsaren, eller motsvarande, själv framträder bestämmelsen blir tillämplig. Bestämmelsen gäller såväl för annonser som är reklam för sådana som inte är det, t.ex. åsiktsannonser. Det är som som dock olika som bedömer efterlevnaden av den i de olika fallen, se unorgan der 9 kap. l

4 § Reklam i televisionssändning får inte syfta till att fånga uppen märksamheten hos barn under 12 år. I reklam i televisionssändning får det inte uppträda personer eller en figurer spelar framträdande roll i program som huvudsakligen som en vänder sig till barn under 12 år.

Bestämmelserna i denna paragraf, som endast gäller television, motiveras närmare i avsnitt 15.4. De har inte någon direkt motsvarighet i EG-rätten.

5§ Reklam för alkoholdrycker, tobaksvaror och receptbelagda läkemedel får inte sändas.

Förbud mot att sända reklam i ljudradio eller television gäller för närvarande i fråga alkohol enligt 2 § lagen 1978:763 om marknadsföring av om alkoholdrycker och i fråga om tobaksvaror enligt 12 § tobakslagen 1993:581. Förbud mot att sända reklam för receptbelagda läkemedel gäller endast indirekt. Dessa förbud har samlats i denna paragraf. Motiveringen nu återfinns i avsnitt 15.2 och 15.3.

F örfartningskømmentarer

6 § Annonser får sändas högst åtta minuter under timme mellan en hela klockslag. I televisionssändning får denna tid dock i undanrena tagsfall utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag får sändas under annonser högst tio procent av den tiden. Annonser får i en televisionssändning sändas under högst tio procent av sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden mellan klockan 18.00 och 24.00. - Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får program i en televisionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster försäljningsprogram sändas under högst timme en per dygn. Den sammanlagda sändningstiden för försäljningsprogram och övriga annonser får dock uppgå till högst tjugo procent av sändningstiden per dygn.

Första stycket anger den största tid mellan hela klockslag under vilken det får sändas reklam. Huvudregeln är liksom tidigare att den tiden är åtta minuter. Som framgår av avsnitt 15.5 är detta nyhet i fråga närradio. en om Vidare anges att tiden i televisionssändning, i undantagsfall, får utsträckrena as till högst tio minuter. Det skall således fråga speciella och vara om sällsynta fall. Bestämmelsen har sin bakgrund i kravet skall att annonser placeras mellan programmen. Eftersom motsvarande krav inte uppställs för ljudradion saknas där motiv för undantagsregeln. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tid som sändningar pågår. Denna bestämmelse är som en nyhet sammanhänger med att det i närradion inte sällan förekommer att en viss sammanslutning svarar endast för en del timme, ibland så kort tid av en som 15 minuter, se avsnitt 15.10. Iandra stycket anges en särskild mängdregel för televisionen. Den motsvarar 13 § första stycket radiolagen, 12 § första stycket kabellagen och 22 § första stycket satellitlagen. Det tredje stycket är en nyhet och har utvecklats utförligt i avsnitt 15.8.

7 § Annonser skall i televisionssändning sändas mellan programmen. Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds i pauser i sportprogram, där det förekommer längre eller i pauser, pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, mellan delar av program, som består avslutade delar och där av varje del som föregås eller följs minst 20 minuter. av annonser varar Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

SOU 1994: 105

Första stycket: att annonser i televisionssändning skall sändas mellan prohar gällt sedan reklam första gången tilläts i televisionssändningar grammen och är princip gäller enligt TV-konventionen och TV-direktivet se en som artikel ll där dock möjligheterna till avbrott är något större. Bestämmelsen motsvarar 15 § radiolagen. Bestämmelsen i andra stycket har dock inte någon direkt motsvarighet i TV-direktivet. Av den allmänna motiveringen avsnitt 15.4 och 15.10 framgår att reglerna for reklam till barn och hur annonser skall placeras i relation till barnprogram föreslås förbli i huvudsak desamma som tidigare. I den

föreslagna lagen används emellertid inte begreppet annonstid. Det innebär

uttrycket omedelbart före skulle kunna läsas annorlunda. Det är dock att inte avsikten. Avsikten är att reklam, liksom tidigare, inte skall få sändas under en paus fore eller efter ett barnprogram.

8 § Om ett inte är en annons helt eller delvis har program som bekostats någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten av framställer audiovisuella verk sponsrat program, skall det eller som lämpligt sätt i början eller slutet av programmet anges vem eller vilka bidragsgivarna I sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur det sätt i l § första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges som anges i 6 Ett huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetsprogram som kommentarer får inte sponsras.

I radiolagen finns inga generella regler om sponsring. Enligt 7 § andra stycket 3 får regeringen dock ställa som villkor att programföretaget talar om Bestämmelser motsvarande första stycket finns i alla avvem sponsom talen. Bestämmelser skyldighet att lämna uppgift om vem sponsom är om finns också i 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradiolagen, 8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellitlagen. Uppgiften skall lämnas före eller efter programmet. Om programföretaget så önskar finns det inget hindrar att uppgiften lämnas såväl före som efter programmet. Däremot finns inget stöd för att lämna en sådan som uppgift ett stycke in i programmet. En uppgift om vem som sponsrat programmet är i regel att som reklam och därmed enligt 7 kap. l § tredje anse stycket att Uppgiften skall därför enligt 7 § lämnas anse som en annons. mellan eller i det sätt som anges där. Enligt sista programmen pausema meningen i första stycket behöver uppgift om sponsor dock inte omges av signatur. Att uppgift skall lämnas löpande i sökbar text-TV är en om sponsor följd att det inte förekommer några egentliga program där. Det är en av

F örfattningskommentarer

emellertid programmet, inte verksamheten, kan som sponsras. Uppgiften bör därför omfatta sådan del programverksamheten kan av som anses sponsrad. Liksom tidigare får nyhetsprogram och nyhetskommentarer inte vara sponsrade. Detta framgår av andra stycket. En motsvarighet till bestämmelsen finns bl.a. i 18 § satellitlagen.

9 § Ett program får inte någon huvudsakliga sponsras av vars verksamhet är tillverkning eller försäljning alkoholdrycker, tobak eller av receptbelagda läkemedel.

Bestämmelsen riktar sig till programföretagen. Innebörden av bestämmelsen är att ett program som finansierats av någon som bedriver sådan verksamhet som sägs i paragrafen inte får sändas. Normalt är redan sponsorsmeddelandet att anse som reklam och därför otillåtet enligt 5 och 7 §§. Enligt artikel 17 i TV-direktivet får program inte den huvudsakliga sponsras av vars verksamhet är tillverkning eller försäljning tobak och receptbelagda läkeav medel.

10 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam.

Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket kabellagen. Motivet till den framgår av prop. 199192:53 41. Vad med lokalt kabels. som avses ett sändarföretag framgår av 8 kap. 2 § och vilka kan få den 8 som statusen av kap. 5 Lokala kabelsändarföretag får inte heller sända reklam i sökbar text- TV.

11 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för sin programverksamhet. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.

Som framgår av avsnitt 15.7 används något annorlunda definition en av reklam än tidigare. I den föreslagna lagen används genomgående marknadrättens reklambegrepp. Detta får emellertid till följd att reklam for den sändandes egen verksamhet också blir att reklam i radio- och TV-lagens anse som mening. Att reklam för den egna programverksamheten skulle behöva omges med reklamsignatur eller omfattas i mängdreglerna inte lämpligt. av vore Första stycket gör därför undantag för reklam för kommande etc. i program 417

SOU 1994: 105

till hela 7 kap. Undantaget gäller emellertid inte reklam för annan förhållande

programverksamheten. Där gäller huvudregeln. Att egen verksamhet än

programverksamheten inte behöver omges av signatur reklam för den egna

givetvis inte den inte får sändas inom ett reklamblock om programinnebär att

företaget så önskar.

bestämmelserna i 6 och 7 §§ inte gäller sökbar I andra stycket anges att

gällt tidigare jfr 16 § radiolagen. text-TV. Även detta motsvarar vad som

tillämpa sådan verksamhet då det Bestämmelserna skulle knappast att

några i egentlig mening i sökbar text-TV, se avsnitt inte förekommer program

15. l

8 kap. Vidaresändningar i kabelnät m.m.

eller förfogar över anläggning for 1 § Var och en som äger annars en

där det sker vidaresändning till allmänheten av trådsändning skall, sändningarna når fler än tio bostäder, se televisionsprogram om anslutna till anläggningen på ett till att de boende i fastigheter som är

och kostnad för själva mottagningen kan ta tillfredsställande sätt utan televisionssändningar sker med stöd tillstånd från emot sådana som av avsedda kunna tas emot var och en i regeringen och som är att av för uppfylla skyldighet att sända i området. Om tillståndshavaren att en

del landet, sänder något sätt som inte kräver hela landet eller i av

tillstånd, gäller sändningsplikten även dessa sändningar. regeringens enligt första stycket omfattar inte sändningar som Sändningsplikt tillstånd enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller med stöd sker med stöd av

tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 av

carry-skyldigheten eller sändningsplikten, dvs. skyldig- Den s.k. must diskuteras i avsnitt 16.1. Där framgår bl.a. heten att distribuera vissa program

uppfattningen att program som är avsedda att tas att bakom reglerna ligger

utrustning också skall tillgängliga för var emot och en med enkel vara av var vissa allmänt tillgängliga program föreoch Skyldighet att distribuera en. de regler gäller enligt 6 § skrivs i första stycket. En skillnad mot som nu

distributionsskyldighet gäller om sändningförsta stycket 1 kabellagen är att

minst elva, i stället för som tidigare minst når fler än tio bostäder, dvs. arna följer sändningar till t.ex. sjukhus, hotell, sport- 101. Av ordet bostäder att

varuhus och liknande inte skall inräknas. De anläggningar, arbetsplatser,

måste sådana televisionssändningar som bedrivs distribueras är program som dvs. i dag Kanal TV 2 och TV4. Likmed stöd tillstånd av regeringen, av kanal tillkommer omfattas den automatiskt av tidigare gäller att om en ny som får dock besluta undantag från skyldigheten. Radio- och TV-verket om

gäller emellertid bara om sändningarna bestämmelsen enligt 6 Skyldigheten

Någon skyldighet att distribuera en lokal sändning är avsedda för området. 418

F örfattningskommentarer

från en annan del Sverige föreligger inte även den på av om grund av goda mottagningsförhållanden skulle kunna tas emot i området. Distributionen skall ske ett tillfredsställande sätt, vilket innebär visst kvalitetskrav. ett Den behöver dock inte ske i kabelnätet. Det är i och för sig tillåtet att använda t.ex. en äldre centralantennanläggning för distribution de omfattas av program som av skyldigheten. Enligt 3 kap. 2 § första stycket l kan regeringen ställa krav att sändning sker till hela landet eller del det. Om tillståndshavaren en av uppfyller detta krav att till del landet sända genom en av över satellit, såsom för närvarande sker enligt avtalet mellan regeringen och TV4, skall även dessa program vidaresändas. Det är emellertid endast om den tillståndsfria sändningen sker för att uppfylla sådan skyldighet sändningsplikt en som föreligger. Om tillståndshavaren frivilligt avstår från sända i att en del av landet kan den som är ansluten till ett kabelnät inte grund bestämmelsen av i denna paragraf kräva att del sändningen. av Sändningsplikt föreligger inte i förhållande till program som endast är vidaresända. Det framgår av andra stycket. I sak motsvarar det vad som nu gäller. Någon sådan skyldighet gäller inte heller i förhållande till sådana

sändningar som regeringen lämnat tillstånd till enligt undantagsregeln i 2 kap. 2 § andra stycket.

2 § Var och en som äger eller annars förfogar över anläggning för en trådsändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram skall, sändningarna når fler än 100 bostäder, om i varje kommun där han har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar televisionsprogram från av ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag lokala kabelsändarföretag

Distributionsplikt föreligger för närvarande även lokal kanal gentemot en enligt 6 § första stycket 2 kabellagen. Motsvarande skyldighet föreskrivs i

denna paragraf. Skyldigheten gäller även här för den äger eller som annars förfogar över en anläggning för trådsändning där det bedrivs vidaresändning

till allmänheten av TV-prograrn. Gränsen för nätens storlek densamma är som nu, dvs. det krävs att sändningarna når fler än 100 bostäder för bestämatt melsen skall vara tillämplig. Skyldigheten omfattar sändningar från ett eller flera lokala kabelsändarföretag. Vilka krav ställs sådant framgår som ett av 5 Mer än en kanal eller, med denna lags terminologi, flera samtidigt sända

program skall kabeloperatören inte behöva distribuera. Uttrycket eller flera syftar det fall att Radio- och TV-verket beslutar flera företag skall dela att på en kanal. Det kan också tänkas att det finns flera lokala kabelsändarföretag

som exempelvis verkar inom olika delar av en kommun. Det ankommer då

SOU 1994: 105

verket att besluta vilket företag som skall ha förmånen i förhållande till den enskilde operatören jfr prop. 199192:53 s. 42.

3 § Vad som sägs i l och 2 §§ gäller inte om vidaresändningarna i anläggningen endast avser televisionsprogram från sändare jordytan for lägre frekvens än l gigahertz.

Ingen skall tvingas att inrätta eller vidmakthålla en centralantennanläggning. Därför föreskrivs att om vidaresändningama i anläggningen endast avser televisionssändningar från sändare från jordytan för lägre frekvens än 1 Ghz, dvs. sådana sändningar som normalt kräver tillstånd av regeringen, föreligger inte skyldighetema enligt 1 och 2 §§. Detta motsvarar i huvudsak dagens regler i 6 § kabellagen, se vidare kap. 16.

4 § Den som vidaresänder televisionsprogram med hjälp av radio på frekvens över 1 gigahertz skall i varje kommun där han bedriver sådan verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av televisionsprogram från ett eller flera lokala kabelsändaiföretag.

Denna bestämmelse är en nyhet. Den innehåller en skyldighet att distribuera sändningar från ett lokalt kabelsändarföretag även för den som sänder med hjälp av radio hög frekvens, över 1 Ghz. Sådana sändningar är inte tillståndspliktiga.

5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och inforrnationsfrihet. Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall avse högst tre år.

I paragrafen som motsvarar 7 § kabellagen anges bl.a. vilka krav som ställs ett lokalt kabelsändarföretag. Att ett sådant inte får sända reklam framgår av 7 kap. 10

F örfatzningskommentarer

6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 2 och 4 om det finns särskilda skäl till det.

Liksom tidigare får Radio- och TV-verket medge undantag från sändningsplikt eller skyldighet att bereda utrymme för en lokal kanal om det finns särskild skäl. I prop. 199192:53 sägs om motsvarande bestämmelse i 6 § andra stycket kabellagen att den kan tillämpas t.ex. om en ny kanal tillkommer eller i förhållande till nätinnehavare av nät med få kanaler eller av mindre omfattning s. 56. Om en ny kanal tillkommer kan det behövas ett visst uppskov med förpliktelsen för att möjliggöra tekniska omställningar.

9 kap. Tillsyn m.m.

1 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de villkor som kan gälla för sändningama. Granskningen omfattar dock inte vad som sägs om reklam i 7 kap. 3-5 §§. Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 § skall inte granskas av nämnden.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 17 § första stycket radiolagen. Granskningsnämnden har också uppgifter enligt de övriga radiorättsliga lagarna. Någon ändring i förhållandet mellan Granskningsnämnden och Radio- och TV-verket såsom det bestämdes med anledning av förslagen i prop. 199394:16O görs inte här. Nämnden skall granska om sändningarna står i överensstämmelse med lagen och med de villkor som kan gälla för sändningarna. Vilka dessa villkor kan vara framgår av 3 kap. Som framgår av avsnitt 15.12 får Marknadsdomstolen anses vara mer lämpad att bedöma vissa regler, t.ex. vad som är alkoholreklam etc. Därför föreskrivs att nämnden inte skall granska efterlevnaden av vissa regler om reklam. När det sägs att nämnden inte skall granska efterlevnaden av bestämmelser om reklam får detta en särskild betydelse vid tillämpningen av 7 kap. 3 Denna paragraf innehåller nämligen föreskrifter om sådant som inte är reklam och inte heller annan marknadsföring. Om en nyhetsuppläsare uppträder i en annons som inte är reklam utan i stället t.ex. i ett politiskt budskap, är detta otillåtet enligt 7 kap. 3 Det ankommer Granskningsnämnden för radio och TV att bevaka sådana frågor. Enligt andra stycket skall nämnden inte heller granska sådana sändningar som sker med tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 Sådana sändningar avser bara rätt att vidaresända det som någon annan sänt. Det är då fullt

SOU 1994: 105

tillräckligt att dessa sändningar granskas om det överhuvudtaget är ett

svenskt intresse.

2 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden en som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de villkor som gäller för sändningarna. Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken.

Denna paragraf överensstämmer helt med 17 § tredje-femte styckena radiolagen. Se närmare prop. 199394:16O s. 41

3 § Var och en som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i 6 kap. 9 § första stycket.

Bestämmelsen som motsvarar 7 a § radiolagen innehåller en förpliktelse att redovisa hur 6 kap. 9 § första stycket har följts. Anledningen är Sveriges rapporteringsskyldighet i detta avseende enligt TV-direktivet artikel 4:3, se prop. 199293:75 s. 7

4 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansierats.

Paragrafen motsvarar 8 § satellitlagen. 422

F örfattningskommentarer

5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall satellitentreprenör en lämna upplysningar om vem som är uppdragsgivare och dennes adress samt hur sändningen över satellit sker.

Motsvarigheten till denna bestämmelse finns i 9 § satellitlagen punkterna l och Den tidigare skyldigheten för en satellitentreprenör att uppge namnet de programtjänster uppdragsgivaren sänder har utmönstrats såsom onödig.

6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som har tillstånd att sända lokalradio eller som fått tillstånd av regeringen, lämna upplysningar om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har sådana tillstånd och om avtal som han har träffat med företag som har sådana tillstånd. På begäran av Radio- och TV-verket skall ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande företaget.

Ingen får ha mer än ett tillstånd att sända lokalradio ocheller sådana sändningar som kräver tillstånd av regeringen. Detta omfattar även att ha ett på visst sätt beskrivet bestämmande inflytande över företag med sådana tillstånd se 5 kap. 3 och 4 §§ samt 3 kap. 4 § första stycket. Om Radio- och TVverket skall ha någon möjlighet att kontrollera att bestämmelsen efterlevs krävs att verket kan få tillgång till uppgifter om vem som äger aktier m.m. Upplysningen skall alltså lämnas av den som har tillstånd att sända annat än närradio, dvs. lokalradio eller sändningar som kräver regeringens tillstånd. Uppgiftsskyldigheten omfattar således bara sådana tillstånd.

7§ Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen 1991:1559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in ett program, skall begäran av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden respektive verket.

Skyldighet att lämna inspelning till Granskningsnämnden gäller för närvarande enligt alla lagarna. En sådan skyldighet är nödvändig för att nämnden skall kunna utföra sin granskningsuppgift. Även verket behöver ibland ha tillgång till inspelningar, t.ex. för bedömning av om verksamheten bedrivs endast i begränsad omfattning och tillståndet därför bör återkallas etc. Enligt nu gällande bestämmelser är verkets rätt att begära in inspelningar begränsad 423

SOU 1994: 105

till vissa sändningsfonner, så inte enligt denna paragraf. Det ligger i sakens natur att myndigheterna inte får begära in inspelningar i andra fall än då det finns ett verkligt behov av dem.

10 kap. Återkallelse tillstånd av m.m.

1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller televisionsprogram får återkallas enligt vad som anges i 2-5 §§. Beslut om återkallelse av tillstånd får meddelas endast om det framstår som en inte alltför ingripande åtgärd.

Tillstånd att sända ljudradio eller television får liksom enligt gällande lagstiftning återkallas. Första stycket anger var sådana bestämmelser finns. Bestämmelsen i andra stycket uttrycker principen att återkallelsemöjligheten skall användas med försiktighet. Den förekommer även i gällande lag-

stiftning se 28 § andra stycket lokalradiolagen. Det innebär också att en

domstol i speciella fall kan avslå en myndighets begäran om återkallelse. Se också Radiolagsutredningens remissyttrande över förslaget till lokalradiolag prop. 199293:70 s. 126. Där nänms bl.a. att det ibland skulle te sig stötande om tillståndet drogs med anledning av att verksamheten bedrivits i obetydlig omfattning jfr 3 § 2. Bestämmelsen kan sägas motsvara den s.k. instruktionen i YGL 1 kap. 5 §.

2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit mot denna lag eller mot villkor för tillstånd enligt denna lag. Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas om tillståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över sådant tillstånd. Återkallelsen då mer än ett skall avse det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.

Tillstånd som meddelats av regeringen får enligt första stycket återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen eller villkor som meddelats med stöd av lagen. Det motsvarar vad som gäller enligt avtalen. Varje avvikelse kan dock inte föranleda återkallelse. Det krävs att avvikelsen är väsentlig, vilket kan ta sikte såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. En ytterligare förutsättning är att regeringen anmält saken, vilket framgår av 12 kap. 2 § första stycket.

F örfattningskommentarer

Återkallelse kan enligt andra stycket ske också tillståndshavaren om kommit att direkt eller indirekt förfoga över mer än ett tillstånd. I det fallet föreskrivs att återkallelsen skall avse det eller de tillstånd meddelats som senast.

3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 inte utnyttjar rätten att sända närradio under tre varandra följande månader, eller inte betalar avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, och har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas. Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar 13 § närradiolagen, vilken fick sin lydelse efter förslag i prop. 199293:70, se s. 31 Möjligheten att återkalla ett tillstånd på grund av att utgivare saknas har dock utmönstrats såsom obehövlig. Skyldigheten att utse utgivare är straffsanktionerad i 3 kap. 20 § lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Andra stycket motsvarar 16 § första stycket första meningen närradiolagen. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för närvarande för lokalradion. I avsnitt 18.9 har diskuterats att införa en sådan. Av detta avsnitt framgår också att bestämmelsen bör tillämpas med försiktighet.

SOU 1994: 105

4 § Ett tillstånd att sända lokalradio får återkallas om tillståndshavaren inte inlett lokalradiosändningar inom sex månader efter tillståndstidens början, 2. tillståndshavaren annars inte utnyttjat rätten att sända lokalradio eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, tillståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över mer än ett sådant tillstånd, eller 4. staten, ett landsting, en kommun eller någon som har tillstånd som meddelats av regeringen, direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över tillståndet. I fall som avses i första stycket 3 skall återkallelsen avse det eller de tillstånd som har meddelats efter det första tillståndet.

I denna paragraf anges under vilka förutsättningar ett lokalradiotillstånd får

återkallas. Ãterkallelsegrundema motsvarar dem för närvarande finns i

som 28 § lokalradiolagen. Liksom i fråga om närradio har möjligheten att återkalla ett tillstånd grund av att utgivare saknas utmönstrats.

5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd medgivits trots att tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 § första stycket eller 5 kap. 2 eller 3 får tillståndet återkallas endast om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.

Om någon kommit att förfoga över ett tillstånd trots att behörighetsbrist förelegat kan ett tillstånd komma att återkallas enligt 2 § andra stycket eller 4 § första stycket Att tillståndet skulle kunna återkallas grund av att tillståndsmyndigheten, dvs. regeringen eller Radio- och TV-verket gjort fel eller helt enkelt ändrat sig skulle vara oskäligt. Därför föreskrivs här att tillstånd får återkallas endast om beslutet om tillstånd eller medgivandet till överlåtelse påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. En motsvarighet till bestämmelsen finns i 28 § tredje stycket lokalradiolagen.

F örfatmingskommentarer

6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre månader.

Bestämmelsen är en nyhet men bygger en gammal princip, nämligen att knappa sändningsresurser skall användas i största möjliga utsträckning. På samma sätt som ett lokalradio- eller närradiotillstånd som inte används kan återkallas, kan ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag inte som utnyttjas återkallas. Sådan återkallelse kan naturligtvis ske också det inte om finns något annat företag som kan förordnande. Kabeloperatören kan vilja upplåta sändningsmöjligheten till någon betalar eller också vill han som kanske sända själv.

7 § När Radio- och TV-verket beslutar att återkalla ett tillstånd att sända närradio får myndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla nytt tillstånd. I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillståndshavaren inte får erhålla nytt tillstånd inom tid högst ett en av år, eller om det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio vid tiden för domen. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess domen vinner laga kraft.

Enligt första stycket får Radio- och TV-verket, när ett närradiotillstånd återkallas bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte kan få ett nytt tillstånd. Bestämmelsen motsvarar 13 § andra stycket närradiolagen. Utan en sådan bestämmelse skulle den som fått sitt tillstånd återkallat nästa dag kunna söka, och räkna med att få, nytt tillstånd om han uppfyllde de krav som anges i 4 kap. 4 Andra stycket motsvarar de delar av 16 § närradiolagen som inte finns i 3 § ovan.

11 kap. Straff m.m.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd där sådant krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

SOU 1994: 105

Straffbestämmelsen för att sända ljudradio- eller televisionsprogram utan tillstånd återfinns här. Den har en motsvarighet i 21 § radiolagen där det högsta straffet dock är fängelse ett år. Det nya straffmaximum överensstämmer med vad som gäller enligt radiokommunikationslagen 18 § och den nya norska radio- och TV-lagen.

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från radioanläggning öppna havet eller i luftrummet däröver eller som upprättar eller innehar sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir skadligt påverkad. Den som utom landet begått brott som avses i första stycket döms, om han finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra styckena brottsbalken. Åtal svensk medborgare för brott rör sändning, vilken inte mot som är avsedd att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radioanvändning blir skadligt påverkad här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ och 5 § första stycket lagen l966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning Öppna havet men har givits en annan språklig utformning. Av den nya lagens inledande paragraf framgår att den endast träffar sändningar till allmänheten. Kommunikation per radio mellan enskilda träffas således aldrig av bestämmelsen även om den till äventyrs skulle störa radioanvändningen i utlandet. Detta torde överensstämma med vad som gäller enligt 1966 års lag.

3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.

Om någon enligt 2 kap. 3 § är skyldig att låta registrera sig, underlåter som att göra det kan han dömas till böter.

F ärfattrzingskommentarer

4 § Egendom som varit föremål för brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Även utbytet sådant brott skall av ett förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller dess värde får förklaras forverkat, det är nödvändigt for att om förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.

Sändare som används som hjälpmedel vid brott kan förverkas. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 21 § andra stycket radiolagen och i 3 § lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning öppna havet. Något behov av en särskild bestämmelse om förverkande av sändaren för brott mot l § torde dock inte behövas. Om tillstånd saknas enligt denna lag skall ett tillstånd att inneha sändare enligt radiokommunikationslagen normalt återkallas 13 § första stycket 2. Radiokommunikationslagen har en egen återkallelseregel i 18 I de undantagsfall återkallelse av tillstånd att inneha sändare inte skall ske, bör något behov av förverkande heller inte föreligga. Paragrafen innehåller således bara en bestämmelse förverkande om för brott mot 2 De allmänna reglerna om förverkande i 36 kap. brottsbalken blir tillämpliga på förverkande enligt denna lag.

5 § Den som brutit mot de bestämmelser och villkor som anges i denna paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av 3 kap. 3 § första stycket, 2. förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt 6 kap. 4 bestämmelserna om annonser i 7 kap. 7 och 10 §§, bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap. 3 eller bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§. Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. Avgiften tillfaller staten.

Som framgått av avsnitt 18.4 har de sanktioner som använts för brott mot bestämmelserna om reklam, främst vite, visat sig mindre lämpliga. I stället införs genom första stycket en särskild avgift för brott mot vissa uppräknade regler eller villkor om reklam och annan annonsering. Beslutet meddelas av

länsrätten talan av Granskningsnämnden för radio och TV se 12 kap. 4 §

första stycket. Vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömning av om avgift skall utgå framgår av andra stycket. Dit hör överträdelsens art, varaktighet och 429

SOU 1994: 105

omfattning. Till omfattningen räknas sändningarnas spridning. Ju större del av allmänheten som nås av sändningarna desto allvarligare bör överträdelsen anses vara. Någon särskild bestämmelse om rättelse finns inte. Om den sändande vid upptäckten av att han överträtt en bestämmelse omedelbart upphör med detta påverkar det rimligen omfattningen av överträdelsen och därmed avgiftens storlek. Tredje stycket säger endast att avgiften tillfaller staten.

6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår. När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha erhållit med anledning av överträdelsen.

Den särskilda avgift som föreslås i föregående paragraf skall enligt första stycket vara lägst 5 000 kronor och högst 3 miljoner kronor. Den bör dock inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår. Enligt andra stycket skall vid bestämmandet av avgiftens storlek särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras, dvs. särskilt de som anges i 5 § andra stycket, samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. Avgiften bör aldrig sättas så lågt att den sändande så att säga går med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna förfarandet. Detta bör gälla även om avgiften därigenom kommer att överstiga tio procent av årsomsättningen. Om uppgifter saknas eller om överträdelsen sker under programföretagets första verksamhetsår, får årsomsättning och intäkter uppskattas med hjälp av de uppgifter som går att få. Ledning för bestämrnelsens tillämpning kan hämtas från Marknadsföringsutredningens betänkande Ny marknadsföringslag SOU 1993:59, se särskilt s. 576.

7 § När Granskningsnämnden för radio och TV funnit att någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § andra stycket eller mot bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första stycket, får nämnden besluta att den sändande skall på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut. Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att offentliggörande måste ske ett i program som han sänder. 430

F örfattningskommentarer

Om den sändande brutit mot villkor om annat än reklam eller mot bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första stycket får Granskningsnämnden enligt första stycket efter modell av 27 § satellitlagen förelägga honom att på lämpligt sätt offentliggöra nämndens avgörande. Att uppmaningen i 6 kap. 2 § andra stycket, om att beriktigande bör ske även i trådsändningar, inte är sanktionerad framgår av kommentaren till den bestämmelsen. Att föreläggandet såsom föreskrivs i andra stycket inte får innebära att offentliggörandet måste ske i den sändandes eget beror att program föreläggandet annars skulle kunna stå i strid med bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om att den som sänder radioprogram dvs. både ljudradio och television självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen och 4 kap. 3 § om utgivarens ensamrätt att bestämma över sändningamas innehåll. Med den sändande avses den som ansvarar för att lagen följs, dvs. i fråga om tillståndspliktig verksamhet den som har tillståndet och i fråga om annan verksamhet den som sänder. Nämnden får förena sitt föreläggande med vite.

8 § Den som bryter mot de bestämmelser som anges i denna paragraf får föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite. Detta gäller bestämmelser om närradio- och lokalradiosändningars innehåll 6 kap. 6-8 §§, eller 2. beteckningar 6 kap. 10 §, sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag 8 kap. 2 och 4 §§, 4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket 9 kap. 3-6 §§, eller skyldighet att lämna inspelning 9 kap. 7 §. Föreläggande enligt första stycket 2 och 5 får meddelas av Granskningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får meddelas av Radio- och TV-verket.

För vissa fall är vite alltjämt den lämpligaste metoden att åstadkomma reg-

lernas efterlevnad se avsnitt 18.7. I första stycket av denna paragraf anges i

vilka fall Granskningsnämnden för radio- och TV eller Radio- och TV-verket får meddela förelägganden om att följa bestämmelserna, med eller utan vite. Det gäller brott mot regler om närradio- och lokalradiosändningamas innehåll i 6 kap. om sändningsbeteckningar, om sändningsplikt eller skyldighet att lämna utrymme för lokala kabelsändarföretag, skyldighet att lämna upplysningar om ägande m.m. samt skyldighet att lämna inspelning. Andra stycket anger vilka förelägganden som meddelas av nämnden och vilka som meddelas av verket. 431

SOU 1994: 105

9 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda beslut om sändningstid i närradion eller att låta annan i sitt ställe utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.

Föreskriften motsvarar den som nu återfinns i 13 a § 1 närradiolagen.

10 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana våldsframställningar eller pomografiska bilder i televisionen som avses i 6 kap. 1 § får Justitiekanslern förelägga honom att inte nytt sända sådana program. Föreläggandet får förenas med vite.

Enligt 6 kap. 1 § får våldsframställningar och pomografiska bilder inte sändas i televisionen sådant sätt att det finns betydande risk att bam kan se programmen, om det inte grund av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sker överträdelse av bestämmelsen vid upprepade tillfällen får föreläggande meddelas honom att upphöra med sådana sändningar. Vad som menas med upprepade tillfällen har berörts i avsnitt 18.6. Föreläggande meddelas av Justitiekanslern och skall innebära att den sändande åläggs att inte nytt sända sådana program. Föreläggandet bör innehålla en tidsgräns vilken normalt inte bör sättas under ett se avsnitt l 8.8.

11 § Talan enligt 5 § och föreläggande enligt 8 och 10 får riktas mot satellitentreprenören om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige. Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggandet och talan i stället riktas mot uppdragsgivaren.

Ibland finns det inte någon sändande i Sverige. Trots det kan svensk lag tillämplig, se 1 kap. 3 och 4 §§. I sådant fall får satellitentreprenören vara för att bestämmelserna följs. Bestämmelserna i denna paragraf följer svara förebildema i 29 § andra och tredje styckena i satellitlagen. Motiveringen i 199293:75 s. 56 kan ge vägledning. Utgångspunkten är att satellitprop. entreprenören genom avtal med den sändande skall försäkra sig om att reglema följs. Han kan, om så inte sker, hålla sig skadeslös hos den sändande. Det är därför inte orimligt att vid beräkning av särskild avgift enligt 10 kap.

F örfattningskømntentarer

6 § hänsyn tas till den utländske sändandes intäkter. Vad som menas med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3

12 kap. Om handläggningen

1 § Ärenden återkallelse tillstånd tas Radio- och TVom av upp av verket. Är det fråga återkallelse grund missbruk yttrandefriom av av heten, skall i stället allmän domstol ta upp frågan talan av Justitiekanslem.

Av första stycket framgår att det är Radio- och TV-verket som tar upp frågor om återkallelse av tillstånd. Enligt andra stycket skall en fråga om återkallelse grund av missbruk av yttrandefriheten dock tas upp av allmän domstol talan av Justitiekanslern jfr 3 kap. 5 § YGL.

2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas upp först efter anmälan av regeringen. Är det fråga återkallelse grund överträdelse om av av bestämmelse i denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Granskningsnämnden för radio och TV enligt 9 kap. 1 § skall Radio- och TV-verket inhämta yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.

Av första stycket framgår att det är en förutsättning för att en fråga om återkallelse av ett tillstånd som regeringen meddelat skall tas upp, att regeringen anmält saken till Radio- och TV-verket eller Justitiekanslern. I de fall där det inte är fråga om återkallelse grund av missbruk av yttrandefriheten och där saken rör sådant som Granskningsnämnden för radio och TV skall bedöma enligt 9 kap. l skall Radio- och TV-verket inhämta yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig. Uppdelningen av uppgifterna mellan nämnden och verket är en konsekvens av den fördelning av uppgifterna som beslöts med anledning av prop. 199394:160 Ny myndighetsorganisation radio- och TV-ornrådet bet. l99394zKU37, rskr. 199394:276. Enligt den fördelningen skall verket handha bl. a. tillståndsärenden medan nämnden sköter all granskning.

SOU 1994: 105

Radio- och TV-verket och Justitiekanslern skall självständigt pröva frågan om återkallelse skall ske respektive om talan skall föras vid domstol om återkallelse.

3 § För rättegången i mål där fråga är om återkallelse grund av missbruk av yttrandefriheten tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som i nämnda bestämmelser rör tilltalad, skall tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse skall ske.

I paragrafen föreskrivs i enlighet med 3 kap. 5 § andra stycket YGL, att om det är fråga om återkallelse grund av missbruk av yttrandefriheten, skall bestämmelserna i yttrandefrihetsmål tillämpas 9 kap. 1 § YGL och 8-9 kap. lagen [l99l:1559] med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. De bestämmelser som gäller för tilltalad tillämpas därvid på den som talan om återkallelse riktar sig mot. Den slutliga fråga juryn skall ta ställning till, är om tillståndet skall återkallas eller inte.

4 § Länsrätten prövar frågor om särskild avgift talan av Granskningsnämnden för radio och TV. För att säkerställa ett anspråk särskild avgift får rätten besluta om kvarstad. Bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran skall därvid tillämpas. Frågan om särskild avgift förfaller om den som talan riktas mot inte delgetts stämningsansökan inom två år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift upphör att gälla om verkställighet inte har skett inom fem år.

Av första stycket framgår att frågor om särskild avgift enligt 9 kap. 5 § prövas av länsrätten talan av Granskningsnämnden för radio och TV. Enligt andra stycket får kvarstad meddelas enlighet med i bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken. Detta överensstämmer med vad som föreslagits i Marknadsföringsutredningens tidigare nämnda betänkande SOU 1993:59. Tredje stycket innehåller preskriptionsbestämmelser för avgiften. Förebilden finns i Marknadsföringsutredningens betänkande, 35 och 36 §§. Bestämmelsen skall beaktas även om part inte begärt det.

F örfattningskorrtmentarer

5 § Fråga om utdömande av vite som förelagts Justitiekanslern av enligt ll kap. 10 § prövas av allmän domstol talan av Justitiekanslern. Om rättegången i sådant mål gäller vad som sägs i 3 Juryns prövning skall dock avse frågan om vitet skall dömas ut. Fråga om utdömande av vite i annat fall prövas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet om vite.

Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt ll kap. 10 § överklagas till allmän domstol, dvs. till tingsrätt. Ett mål om utdömande av vite skulle ändå enligt 7 § lagen 1985:206 om viten prövas i tingsrätt. Enligt 8 § samma lag skulle dock handläggningen följa rättegångsbalkens regler om brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Eftersom det här är fråga om vad som enligt YGL utgör missbruk av yttrandefriheten skall saken kunna avgöras av jury enligt 3 kap. 5 § YGL. I fråga om förfarandet hänvisas därför i första stycket via 3 § till bestämmelserna om ansvar grund av påstående om yttrandefrihetsbrott. Andra stycket innehåller endast en upplysning om att frågor om vite i andra fall än som avses i första stycket, prövas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet om vite, dvs. främst lagen 1985:206 om viten.

13 kap. Överklagandebestämmelser

m.m.

l § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av tillstånd, återkallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av ett tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Ett beslut om omfattningen av ett sändningsområde får dock inte överklagas.

I paragrafen anges att beslut av Radio- och TV-verket om tillstånd, återkallelse av ett sådant tillstånd och om medgivande till överlåtelse får överklagas hos kammarrätten. Liksom tidigare gäller att ett beslut om omfattningen av ett sändningsområde inte får överklagas. Detta sammanhänger med att omfattningen av ett tillståndsornråde påverkar omfattningen av andra tillståndsområden. Bifall till ett överklagande skulle kunna leda till att omfattningen av en rad sändningsområden skulle behöva omprövas. Lagrådet har kritiserat regleringen. Lagrådets kritik och regeringens svar på denna återfinns i prop. 199293:70 s. 55 Om Radio- och TV-verket beslutat om återkallelse av ett tillstånd efter inhämtande av yttrande från Granskningsnämnden kommer även Granskningsnämndens avgörande av frågan om överträdelse förekommit under överinstansens prövning.

SOU 1994: 105

2 § Även följande beslut Radio- och TV-verket får överklagas hos av kammarrätten, nämligen beslut om beteckningar enligt 6 kap. 10 förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 återkallelse av ett sådant förordnande enligt 10 kap. 8 samt beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.

I paragrafen anges vilka beslut som Radio- och TV-verket meddelat och som inte gäller tillstånd som får överklagas. Vilka vitesforelägganden får som överklagas framgår dock av 3 Enligt denna paragraf får verkets beslut om beteckningar, förordnande av lokala kabelsändarföretag och återkallelse av sådant förordnande överklagas hos kammarrätten, liksom verkets beslut om undantag från s.k. sändningsplikt eller dylikt enligt 8 kap. 2 och 4 §§.

3 § Beslut av Granskningsnärrmden för radio och TV eller Radio och TV-verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 11 kap. 7 8 § första stycket 1-3 samt 9 § får överklagas hos kammarrätten. Förelägganden enligt 11 kap. 7 8 § första stycket 2 och 9 § gäller omedelbart, även om de överklagas.

Alla förelägganden som förenats med vite får inte överklagas. Uppdelningen följer den princip som föreslagits i prop. 1993942160 s. 43 och som antagits av riksdagen. Enligt första stycket får de förelägganden som har stöd i 11 kap. 7 8 § första stycket 1-3 samt 9 § och som förenats med vite överklagas. Sålunda får förelägganden vid vite som går ut att offentliggöra beslut av Granskningsnämnden överklagas, liksom beslut som vid vite tillhåller den sändande att följa vissa bestämmelser om innehållet m.m Vissa förelägganden gäller enligt andra stycket omedelbart även om de överklagas. Om innebörden av detta se prop. 199394:160 s. 45

4 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.

Enligt denna paragraf får inga andra beslut än de som sägs i 1-3 §§ överklagas. Det betyder bl. a. att beslut om föreläggande att tillhandahålla inspelning enligt 9 kap. 7 § inte får överklagas. Om vitet döms ut kan överklagande dock ske. Prövningen följer då bestämmelserna i viteslagen 1985:206. 436

F örfattningskommentarer

Vissa avgöranden sker emellertid genom dom. Det gäller t.ex. kammarrättens avgöranden i fråga om särskild avgift eller allmän domstols om avgöranden i fråga om återkallelse efter talan Justitiekanslern. Någon beav gränsning i rätten att överklaga i dessa mål gäller givetvis inte. Justitiekanslems beslut om att meddela föreläggande kan inte överklagas jfr 12 § förordningen [l975: 1345] med instruktion för ustitiekanslem J

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning öppna havet, radiolagen 1966:755, lagen 1981:508 om radiotidningar, närradiolagen 1982:459, lagen 1986:3 om rundradiosändning finländska teleav visionsprogram, lagen 1991:2027 om kabelsändningar till allmänheten, lagen 1992:72 om koncessionsavgift på televisionens område, lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, och lokalradiolagen 1993:120 skall upphöra att gälla. 2. I fråga om sändningar fore ikraftträdandet gäller de äldre bestämmelsema.

I punkt 2 föreskrivs att om sändningarna skett före ikraftträdandet så gäller äldre bestämmelser. Detta gäller dock inte fullt ut. Om sändning skett utan tillstånd skall den nya bestämmelsen om sänkt straffmaximum tillämpas även sändningar som skett fore ikraftträdandet enligt de allmänna principer som gäller inom straffrätten. Avsaknaden av andra Övergångsbestämmelser innebär bl.a. att tillståndsbeslut som meddelats enligt äldre bestämmelser fortfarande är gällande, liksom beslut om undantag från kabeloperatörs skyldigheter.

21.2 Förslaget till lag koncessionsavgift för radio och

om TV

1 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om koncessionsavgift för sådana ljudradio- och televisionsprogram som bedrivs med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen 1995:000.

SOU 1994: 105

Bestämmelsen anger lagens tillämpningsområde, vilket är avgifter för ljudradio- och televisionsprogram som sänds med tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Alla sådana sändningar är emellertid inte avgiftsskyldiga. Koncessionsavgift skall betalas av vissa innehavare av tillstånd som meddelats av regeringen enligt 2 kap. och innehavare av lokalradiotillstånd enligt 3 kap. Dessutom finns ett bemyndigande att meddela avgifter för närradio i 3

2 § Lagen är tillämplig på den som har tillstånd att sända televisionsprogram i hela landet under förutsättning att han har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensam om denna rätt här i landet.

Bestämmelsen anger vem som skall betala koncessionsavgift för televisionsprogram. Mer än en avgiftsskyldig kan det inte finnas vid varje tillfälle. För närvarande är TV4 denne avgiftsskyldige. Bestämmelsen motsvarar 1 § koncessionsavgiftslagen.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift i ärenden om närradio.

Bestämmelsen motsvarar 12 § närradiolagen. Till skillnad från koncessionsavgiftema för televisionsprogram är den nuvarande närradioavgiften inte att betrakta som en skatt och det krävs därför inte att de materiella bestämmelserna anges i lag.

4 § Som sådan sändningsverksamhet som grundar skyldighet att betala koncessionsavgift skall inte räknas provsändningar av televisionsprogram i ringa omfattning eller sådana sändningar av ljudradiooch televisionsprogram som enligt 2 kap. 2 § tredje stycket radio- och TV-lagen 1995:000 får ske endast under en begränsad tid.

Enligt 2 § andra stycket koncessionsavgiftslagen grundar provsändningar inte skyldighet att betala koncessionsavgift. Samma sak gäller enligt denna paragraf. Radio- och TV-verket kan under förutsättningar som angesi radiooch TV-lagen meddela tillstånd för kortare tid. Inte heller sådana tillstånd grundar skyldighet att betala koncessionsavgift.

F érfattningskommentarer

2 kap. Koncessionsavgift för televisionssändningar 1-9 §§ Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen enligt följande:

1 § Koncessionsavgiften för televisionssändningar består fast av en del och en rörlig del och beräknas från och med månaden efter den då sändningsverksamheten påbörjats.

1 § motsvarar 2 § första stycket koncessionsavgiftslagen.

2 § Den fasta delen av koncessionsavgiften uppgår till 4 167 000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits. Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1991. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste tusental kronor.

2 § motsvarar 3 § koncessionsavgiftslagen.

3 § Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till tillståndshavaren för att han sänder och tas ut med annonser 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte 1 000 miljoner kronor, 40 procent av intäkterna till den del de överstiger l 000 miljoner men inte 2 000 miljoner kronor, 50 procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner kronor. I intäkter som utgör vederlag för att tillståndshavaren sänder annonser inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av omständigheterna att de utgör sådant vederlag till tillståndshavaren. Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder. De i första stycket angivna beloppsgränsema skall justeras ett sätt som motsvarar det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga den om fasta delen av koncessionsavgiften.

3 § motsvarar 4 § koncessionsavgiftslagen. 439

SOU 1994: 105

4 § Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa det belopp som enligt 2 § skall utgå för månad under det följande kalenderåret. Om tillståndshavaren begär det skall Radio- och TV-verket besluta huruvida det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att han är skyldig att betala avgift enligt 2 § för den månaden. I övrigt skall Radio- och TV-verket inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift enligt 2 om det inte behövs för verkställighet enligt 4 kap. 3 Avgift enligt 2 § skall betalas före utgången av den månad som avgiften avser.

4 § motsvarar 5 § koncessionsavgiftslagen.

5 § Tillståndshavaren skall senast den 15 februari varje år lämna Radio- och TV-verket de uppgifter som behövs för att fastställa den koncessionsavgiften för televisionssändning för förerörliga delen av gående år. Om sådana uppgifter inte lämnas eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får Radio- och TV-verket förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten. Radio- och TV-verket meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår för föregående år. Om tillståndshavaren inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt första stycket första meningen, meddelar Radio- och TVverket beslut snarast möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31 mars om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avgiften senast under månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart Radiomars och TV-verket meddelat beslut om avgiften.

5 § motsvarar 6 § koncessionsavgiftslagen.

6 § Ränta skall betalas koncessionsavgift för televisionssändning från förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 § räntelagen 1975:635. Om Radio- och TV-verket har fattat beslut om den rörliga delen av koncessionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas från den 31 mars. Radio- och TV-verket beslutar om ränta.

F örfattningskømmentarer

6 § motsvarar 7 § koncessionsavgiftslagen.

7 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för televisionssändning överstiger vad tillståndshavaren skall betala enligt 2 § eller eller enligt beslut av Radio- och TV-verket eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till honom. Ränta skall betalas belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, som gällde vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum.

7 § motsvarar 9 § koncessionsavgiftslagen.

8 § Radio- och TV-verket skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyldigheten att betala koncessionsavgift för televisionssändning eller ränta, om tillståndshavaren begär det eller det finns andra skäl. Ett omprövningsbeslut som är till tillståndshavarens nackdel får inte meddelas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall meddelas efter utgången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades. Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol, får Radio- och TV-verket inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.

8 § motsvarar 10 § koncessionsavgiftslagen.

9 § Revision för kontroll av att koncessionsavgift för televisionssändning har erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall utföras av Riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter framställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 7-15 §§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den myndighet som skall utföra revisionen.

9 § överensstämmer med 13 § koncessionsavgiftslagen.

SOU 1994: 105

3 kap. Koncessionsavgift för lokalradiosändningar

1 § Koncessionsavgiften för lokalradiosändningar uppgår till minst 20 000 kronor per år rninimiavgiften. När tillstånd att sända lokalradio meddelas efter budgivning vid auktion, skall koncessionsavgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften. Avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften och konsumentprisindex för oktober månad 1992. avser Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal kronor.

l § motsvarar 15 och 16 §§ samt 32 § första stycket lokalradiolagen. När det i tredje stycket talas om att avgiften skall justeras med hjälp av konsumentprisindex KPI avses såväl den avgift som den avgiftsskyldige åtagit sig att betala som rninimiavgiften enligt första stycket. KPI med basår 1980 för oktober 1992 235,1. Jämförelseåret är således ett annat än enligt var 2 kap. 2

2-8 §§ De regler auktionsförfarandet som finns i lokalradiolagen återfinns nu i om den lagen om koncessionsavgift. Bestämmelserna i kapitlet motsvarar nya bestämmelserna i lokalradiolagen enligt följande:

2 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio skall Radio- och TV-verket bereda dem tillfälle att före viss dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller flera ansökningar, skall verket kalla sökandena till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag för anmälan om deltagande i auktionen. Om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avvisning av en ansökan, får auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit laga kraft. Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet han inom två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in om ett belopp motsvarar minimiavgiften. Sker ingen sådan betalning som förfaller hans ansökan.

2 § motsvarar 12 § lokalradiolagen.

F örfattningskømmentarer

3 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till auktionen och är behöriga får lämna bud. som Budgivningen skall avse det högsta belopp sökandena som är villiga att betalai årsavgift. Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet genast betala tio procent av beloppet, dock lägst belopp ett motsvarande minimiavgiften. Radio- och TV-verket kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att honom tillfälle anskaffa ge att medel för betalningen, uppehållet inte kan om antas medföra beaktansvärd olägenhet. Om betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.

3 § motsvarar 13 § lokalradiolagen.

4 § I ett beslut om lokalradiotillstând skall Radio- och TV-verket ange den årliga koncessionsavgift som tillståndshavaren skall betala det samt belopp som skall betalas vid varje i 5 § angiven förfallodag under det första kalenderåret. Radio- och TV-verket skall den 31 december senast varje år fastställa det belopp skall betalas varje förfallodag som under det följande kalenderåret.

4 § motsvarar 17 § lokalradiolagen.

5 § Skyldighet att betala koncessionsavgift gäller från och med den dag då sändningar får bedrivas med stöd av lokalradiotillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas dessförinnan framgår 2 och 3 §§. av Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 2 eller 3 §§, betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari, april, juli och oktober månad.

5 § motsvarar 32 § lokalradiolagen.

6 § Den som får medgivande Radio- och TV-verket av att sända lokalradio efter tillståndsperiodens slut enligt vad som närmare framgår av 5 kap. 7 § radio- och TV-lagen skall betala en koncessionsavgift som motsvarar vad han skulle ha betalat om tillståndet förlängts.

6 § motsvarar 10 § sista meningen lokalradiolagen.

I5 I4-0979

SOU 1994: 105

7 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd att sända lokalradio gäller skyldigheten att betala koncessionsavgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats. Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att övertagit tillståndet. någon annan

7 § motsvarar 33 § lokalradiolagen.

8 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för lokalradiosändning överstiger vad tillståndshavaren enligt beslut av Radio- och TV-verket eller domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till honom. Avgift betalas enligt 2 eller 3 §§ skall dock inte som återbetalas.

8 § motsvarar 37 § lokalradiolagen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

1 § Betalning skall ske till Radio- och TV-verket.

Enligt paragrafen skall betalning, liksom enligt vad som gäller från den l juli 1994, erläggas till Radio- och TV-verket. Enligt 8 § koncessionsavgiftslagen skall överföras till det s.k. rundradiokontot, dvs. det pengarna förvaltar och vilket medlen från bl.a. TV-avgiften sätts in. konto som SVT Sådana föreskrifter kan emellertid lämnas i förordning.

2 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela anstånd med betalning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten betala avgift och ränta för en viss period. att

Föreskrifter anstånd med betalning finns i 12 § koncessionsavgiftsom och 36 § lokalradiolagen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagen föreskrivs i koncessionsavgiftslagen vilket medför att möjligheterna vad som meddela anstånd i lokalradioärenden blir något större. Möjligheten att att

F örfattningskormnentarer

lämna över besluten till myndighet använder sig regeringen från den 1 juli 1994 av i viss utsträckning enligt 9 § lokalradioforordningen 1993:126.

3 § Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas avgiften om eller räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16-17 §§ 1984:151 punktskatter och prisregleringsavgifter om i tillämpliga delar. Dröjsmålsavgift fordran enligt första stycket skall inte utgå fråga i om koncessionsavgift för televisionssändning .

Första stycket i denna paragraf har sin motsvarighet i 14 § koncessionsavgiftslagen och 35 § lokalradiolagen. Bestämmelsen i vilka anger fall avgiften får drivas in. Att andra stycket endast gäller avgiften för televisionssändningar sammanhänger med att avgifterna har olika konstruktion. Som framgår av prop. l99l92:78 s. 29 drar ett företag i fråga televisionssändning på sig om en betydande förpliktelse att betala ränta om det inte betalar i rätt tid. Därför finns inte något behov av att också dröjsmålsavgift skall utgå. Motsvarande förpliktelse att betala ränta gäller inte i fråga om lokalradion. Därför gäller för lokalradion motsatt bedömning.

4 § Radio— och TV-verkets beslut om koncessionsavgift för televisionssändning enligt 2 kap. 5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 § samt verkets beslut om koncessionsavgift för lokalradiosändning får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut Radio- och TV-verket av enligt denna lag får inte överklagas.

Överklagande beslut enligt denna lag inverkar på

av inte skyldigheten att betala den avgift eller ränta överklagandet som avser.

Bestämmelsen i första stycket uttömmande vilka beslut får anger som överklagas och motsvarar 11 § koncessionsavgiftslagen och 38-39 §§ lokalradiolagen. Föreskriften i andra stycket har gällt tidigare uttryckts något olika i men koncessionsavgiftslagen ll § och lokalradiolagen 35 §.

Denna lag träder i kraft den l januari 1996, då lagen 1992:72 om koncessionsavgift televisionens område skall upphöra gälla. att

SOU 1994: 105

Några särskilda Övergångsbestämmelser torde inte behövas eftersom det materiella innehållet i bestämmelserna i stort sett överensstämmer med vad gäller enligt koncessionsavgiftslagen och lokalradiolagen. som nu

21.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1978:763 med

vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas är påträngande eller uppsökande eller som som till bruk av alkohol. uppmanar Att reklam för alkoholdrycker inte får sändas i ljudradio- eller televisionsprogram framgår radio- och TV-lagen 1995:000. av Vid marknadsföring spritdryck, vin eller starköl får användas av kommersiell i periodisk skrift eller annan skrift vilken annons tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock i fråga skrift tillhandahålls endast försäljom som ningsställe för sådan dryck.

I avsnitt 15.2 föreslås att förbuden mot att sända reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror i ljudradio- och televisionsprogram skall föras över till radio och TV-lagen. Det bör därför framgå av lagen 1978:763 med vissa bestämmelser marknadsföring alkoholdrycker att förbud mot sådan om av alkoholreklam finns i radio- och TV-lagen.

F örfattningskommentarer

21.4 Förslaget till

lag om ändring i lagen 1989:41

om

TV-avgift

8 § Den som blir innehavare TV-mottagare och av en som är avgiftsskyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget. Yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln av TV-mottagare skall av överlåtaren respektive uthyraren anmälas till bolaget inom den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande avgiftsskyldigheten av för innehavet av TV-mottagaren. Den som förvärvar eller hyr TV-mottagare någon enligt en av andra stycket eller den som företräder honom är skyldig att på begäran lämna överlåtaren eller upplåtaren de uppgifter som denne behöver for att fullgöra sin anmälningsskyldighet.

Bestämmelsens andra och tredje stycke motsvarar 20 § radiolagen.

T

22 § Till böter döms den som underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket, 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter i en anmälan som avses i 8 § andra stycket, eller 3. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter vid fullgörande av den uppgiftsskyldighet i 8 som avses § tredje stycket. Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller inte gämingen beom är lagd med straffi brottsbalken.

Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen 22 § radiolagen.

SOU 1994: 105

21.5 Förslaget till lag ändring i lagen 1991:1559

om

med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och

områden.

yttrandefrihetsgrundlagens

5 kap. Om bevarande exemplar och inspelningar m.m. av

3 § sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja Den som varje spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana att program radioprogram i l kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordsom avses ningen. Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sänd-

ningen. Den här i landet för någon annans räkning bedriver sändningssom verksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet skall också som spelas in och bevaras. Detta gäller dock ombesörja att varje program inte någon skall göra detta enligt första stycket. om annan Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad vidaresändning radioprogram genom trådnät. av

Ändringen andra stycket och innebär att den subsidiära inspelningsavser för satellitentreprenörer för närvarande finns i 10 § satellitskyldighet som hit. Se bestämmelsens innebörd i prop. 199293:75 lagen flyttas närmare om först det saknas ett satellitprogramföretag i Sverige som s. 50. Det är om bestämmelsen kan bli tillämplig.

21.6 till lag ändring i tobakslagen Förslaget om

1993 8 1

12 § En näringsidkare marknadsför tobaksvara till konsumenter som får inte använda kommersiella annonser i periodisk skrift eller i annan därmed jämförbar skrift vilken tryckfrihetsförordningen är tillämpreklam för tobaksvaror inte får sändas i ljudradio- eller televilig. Att sionsprogram framgår radio- och TV-lagen 1995:000. av marknadsföring tobaksvaror till konsumenter något annat Vid av i första stycket skall näringsidkare iaktta särskild sätt än som avses en måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring får påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak. inte vara

Se kommentaren i avsnitt 21.3 ovan.

F örfatmingskømmentarer

21.7 Förslaget till lag om ändring i telelagen 1993:597

Förbud mot censuringripanden

29 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg

granska eller föreskriva förhandsgranskning

av telemeddelande och heller förbjuda förmedling telemeddelanden av på grund av deras innehåll, såvida inte annat följer lag. av

I avsnitt 17.3 föreslås att den del av radiolagens censurförbud som rör radiokommunikation och telemeddelanden förs in i radiokommunikationslagen respektive telelagen. Begreppen definieras i dessa båda lagar.

Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:599

om

radiokommunikation

Förbud mot censur-ingripanden

17 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning radiokommunikation av och heller förbjuda radiokommunikation grund av dess innehåll, såvida inte annat följer lag. av

Se kommentaren i avsnitt 21.7 ovan.

BILAGOR

Bilaga J

Kommittédirektiv

|ir I985:2l

Översyn av den radiorättsliga lagstiftningen

Dir l985z2l

Beslut vid regeringsszimmanträtle I985-05-l5

Statsrådet Göransson anför

l Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att företa översyn den en av radiorättsligzt lagstiftningen. l uppdraget ingår att se över radiolztgstiftningen i systematiskt. terminologiskt och lagtekniskt hänseende med syfte att bl. uppnå större klarhet a. och överskådlighet. Lagstiftningen bör utformas så, att den kan anpassas till kommande utveckling inom medieområdet. Utredaren skall vidare behandla vissa gråinsdragningsfrågor samt frågor om vidaresåindning av satellitprogram i kabelnät. långdistztnsöverföring av run-dradioprogrant. sändningar till satelliter. motverkande radiostörningav ar. sanktionerna vid överträdelser av radiorättsliga regler. textkommunikation till allmänheten samt sändningar på teckenspråk till döva. Utredaren skall lägga fram förslag gränsdragning mellan det om tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga området för trâdsändningztr i

sådan tid att ändrade regler kan träda i kraft den l juli 1986. Beträffande övriga delar av uppdraget bör förslag avges senast den l ianuari 1987.

2 Bakgrund

2.1 Allmänt

Möjligheterna att överföra radio- och tråndsiintlningzu utvecklas n, mycket snabbt. Genom ny teknik har överföringskapaciteten ökats kraftigt samtidigt som ljud- och bildkvalitet kan förbättras. lvlöjligheterna till duhhelriktzid kommunikation ökar, Exempel denna utveckling är satellilövcrföring av radiosänditingar. kahelnät med hög kapacitet. text-TV.

SOU 1994: 105

system för digital iverföring av ljud- och hildsignaler samt teledata. Samtidigt har den tekniken blivit mindre kostnadskráivamde. vilket gör nya den kan utnyttjas för niasskommunikation. Erfarenheterna från andra att teknikområiden talar för att denna tendens kommer att fortsåttzi. Utvecklingen teknik innebär att radio- och TV-verksamheten kan av ny bedrivas på nytt sått. Ett exempel år att ivcrföringeii av Sveriges Radio-företagens TV-såndningar till sändare ute i landet. som n. sker radioläiikztr marken. i framtiden kan komma att ske med hjälp av genom kommunikationssatelliter. Vissa tidigare kapacitetslwegränsningzir kan upphåvas. Uppbyggnaden kahelnät med hög kapacitet medför sålunda att av långt flera ljudraidio- och FV-program kan listribucras till de enskilda hushållen än vad år möjligt med etcrsåintlning. Kaheltekniken skapar som utveckling lokala såindningzir. Ännu också tekniska förutsåittningzir för av en konsekvens den tekniken år att helt nya konimunikationsformer av nya utvecklas eller blir tillgängliga för en vidare krets. Möjligheten till infornnitionssökning text-TV eller teledata är en sådan nyhet. olika genom former snabb elektronisk tcxtöverfêiring är en annan. av Måingzi användningsområden för den tekniken iir lätta att förutse. Den nya tekniken möjliggör emellertid också helt nya tjänster och tillgodoser nya behov för vilka tekniska lösningar tidigare saknats. Två exempel är möjligheten att med hjälp videoteknik få till stånd kommunikation på av teckenspråk till och mellan döva samt att-med hjälp av radiosändningzir i digital form till synskadade överföra innehållet i lagstidninghr för återgivpunktskrift eller syntetiskt tal. ning som Konsekvenserna helt zinvändningsområden för ny teknik är mycket av nya svåra förutse. Den utveckling jag hår har skisserat ställer lärför höga att som krav på det radiorättsligzi regelsystemet. De krav som i dag ställs i fråga om etahleringsrätt och innehåll år mycket olika för sändningar som vänder ex. sig till zillmänheten och andra sändningar. men ieksái för olika slags sändningar riktas till allmänheten. Sådana principiellt betingade som skillnader hör gälla även i framtiden. Detta ställer krav på att gränserna mellan verksamhet för vilka olika regler skall gållzi kan anges klart och ett ändamålsenligt sätt. l situation då den tekniska utvecklingen går snabbt en kan emellertid räkna med att sådana gränsdragningar ganska snart kan man bli inaktuella. En hetlömning ny verksamhet efter gällande regler kan då av

leda till resultat inte avsedda vid hestämjiielseriizis tillkomst och som

som var inte heller vid en senare tidpunkt framstår som rimliga. Införandet teknik kan i vissa fall ställa krav stora investeringar av ny både inom företagssekttvrn och för enskilda. Det är mot den bakgrunden angeläget att regelverket inte är sådant att det kan leda till felinvesteringar genom ex. val av olämplig teknik.

Bilaga 1

Sammantaget talar dessa förhallanden enligt min mening för att förändringar i radiolagstiftningen savitt möjligt lvör göras ofta och i smä allt steg eftersom de tekniska ftärutsåittnirigarna förändras. Lagstiftningen hör därför ha en sädan uppbyggnad att den fortlöpande kan till sadana anpassas förändringar. En lösning kan därvid att samla grundläggande och vara gemensamma bestämmelser i en lag som kompletteras med såirskildzn lagar för olika slags radioverksamhet. Innan jag ivergáir till att behandla utredningsugvptlrztget vill jag ge en översikt över de radioråittsligzt författningarna samt tidigare utredningar m. m.

2.2 De radiorättsliga författningarna

Radiolagen l9öhz755. omtryckt l972:24L ändrad senast 1984: I4 ligger till grund för den rättsliga regleringen ljudraditw- och TV-verksamheten i av Sverige. Till lagen ansluter n. tre lagar angáende särskilda slag av sändningar. Dessa lagar kan formellt sägas utgöra särskilda undantagshestämmelser till radiolzlgen. avseende speciella former av rundradiosändningar. l de avseenden som inte regleras i de särskilda lagarna gäller radiolagens bestämnlelser. De tre lagarna är nåirraidiolztgen 19821459. ändrad senast l983:ltl82. lagen l98l:58 om radiotitlningzir ändrad senast 1983:495 och lagen 1984: I5 om förséiksxerksznmliet med särskild trädsäntlning. Närrzidiolztgen innehåller föreskrifter rätt för vissa sammanslutningar om att sända närradio. dvs. radiosändningzir av ljudradioprogram i lokala rundratlitvsändningar. Lagen kompletteras av närradioförortlningen l982:l249. ändrad l983:6llocl1 förordningen 1984:463 avgifter i om ärenden om närradio. En radiotidning är enligt lagen om radiotitlningar för synskadade en avsedd. i rundratliosiintlning sänd version av en sädan ;allmän nyhetstidning som trycks och som har dagspresskztraktäi förlagan. Lagen kompletteras av förordningen l98I 1512 om radiotitlningar omtryckt l983z499 och förordningen 1982:669 om stöd till radio- och kassettidningzir åintlrad senast l985:5l. Regeringen har nyligen lagt fram särskilda propositioner med förslag till ändringar-av lagstiftningen om radio- och kassettitlningzn prop. l9H-l 85:l38 och närradio prop. l98485: 145. Lagen om försöksverksanxhet med särskild trâidsiindning har tillkommit för att n1iliggu2| törsöksverksamhet till tttgåingen av är 1985 med kalvelsäntlningzir av program frän satelliter i last trafik.

Radiolztgcl kompletteras. utöver nämnda: lagar. ett flertal författ-

av av ningar. llit hör kungörelsen l9ö7z44ö om radiosändare ändrad senast

SOU 1994: 105

1980:808 och ffirortlningen 1978:484 om mottagare för radiosäitcliting eller trädsändning ändrad 1979:154. Det finns också en särskild kungörelse l967:448 innehav och användning inom svenskt territorium av om radiosändare och mottagare pä utländskt fartyg. luft fartyg eller motorfordon åindrad 1975:91. Till radiolagen ansluter vidare lagen 1978:478 om avgift för innehav televisionsmottagare ändrad senast 1984:31 1 och kungörelav 1972:241 om skyldighet att anmäla överlåtelse eller uthyrning sen av

televisionsmottzigzire.

Bland övrig radiorättslig lagstiftning kan nämnas lagen 196678 om förbud i vissa fall mot rundradiosändning ippna havet den s. piratradiolagen. ändrad senast 1972:814 och lagen 1977220 om TVövervakning ändrad 19791333. Nära samband med radiorätten har det ffirfattningskotnplex som reglerar yttrandefriheten i ljudratdio- och TVprogram. llär märks i forsta hand radioansvarigltetslagelt 1966:756. ändrad senast 1978:477 och förordningen 1967:226 tillämpningen av denna lag ändrad senast 1978:483. Vidare om finns lagen 1982:41(lon1 ansvarighet för närradio och lagen 1982:521 om ansvarighet för radio- och kassettidningzir ändrad 1983:496. Regeringen har i prop. 198485: 199 lagt fram förslag om en lag om lokala kabelsändningar. Den föreslagna lagen avses bl.a. ersätta lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning. I en annan proposition prop. 1984852208 föreslås en särskild lag om ansvarigheteit för sådana sändningar.

2.3 Radiolagen Radiolagen kan i dag sägas ha två funktioner. nämligen dels att definiera ett antal grundläggande begrepp och bestämmelser för radio- och trådsändningar dels att ange de grundläggande reglerna för allmiinrzldions och alhnäntelcvisitwnens verksamhet. l l § radiolagcn definieras ett antal begrepp som ligger till grund för den rättsliga regleringen av den allmänna ljudradio- och TV-verksamhcten. Denna terminologi ligger också till grund för bestämmelserna i ivriga lagar

;ingående ljudradio- och TV-sändnirtgzir.

De aktuella begreppen är följande: radiosändniniç: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 tltltl gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. tr‘1’l.t(iIuIr1iug.' ljud. bild eller annat meddelande som sänds med ltjälp av elektromagnetiska vägor vilka är bundna vid särskilt :anordnad ledare. runlraIio.windning: radiosändning eller tråidsäittlitirtg är avsedd aft som

Bilaga 1

inottagas direkt zillnwáiitheten,

av om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en pataglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna pä eller säntlltiltgert. se .simlr':anordning för radiosändniiig radiosändare eller trädsändtting tradsiirttlaure.

nmllagrire: anordning för mottagning radiosändning eller tradsåitttlav ning. rmlirprugrarz: radiosändnings eller tradsåindttings innehall. om detta hestär av annat än, utom angivande eller källa, enkla meddelanden av nanm om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Regler om innehav och användning radiosändare i 2§ radiolagen. av ges Där sägs hl. a. att en sädan sändare här i riket eller svenskt fartyg pa eller luftfartyg utom riket fär innehas eller användas endast den av som har fatt tillständ av regeringen eller myndighet regeringen som hestáiunmer dvs.

televerket.

Mottagare far enligt 3 § radiolagen innehas och anvåindzis varoch av en. En mottagare fär dock inte användas pä sadant sätt mottagning

att pa andra

platser störs. Enligt 3 a § radinlagcn gäller vidare bl. den a. att som i en mottagare har avlyssnat telefonsamtal. telegram eller andra tclemeddelanden inte ibehörigen fär föra dem vidare. 4 § radiolagen innehåller bestämmelse radiosändare eller en om mottagare pä utländskt fartyg. luftfartyg eller motorfordon.

Enligt 5§ första stycket radiolagen bestämmer regeringen vilka företag programförctag som har rätt att sända radioprogram i rundradiosäntlning frän sändare häri landet. Med stöd av denna regel har de fyra lotterholagen inom Sveriges Radio-koncernen. dvs. Sveriges Television AB. Sveriges Riksradio AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Uthildningsradio AB. fatt sändningsrätt. Dessa företag är alltsa programféiretzig i radioltngens mening. i

Från regeln att endast programfiiretzng har sändningsrêitt finns fyra undantag som framgiar 5 § tredje-sjätte styckena i radiolzigen. Där av anges att radioprogram i rundratliosättdning har upptagits trådlöst som centralantennanläggning utan särskilt tillstand far sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anláiggningen. Vidare hänvisas till lagarna om ttärradio och radiotitlningar till lagen försöksverksamhet samt om med särskild tradsändning. Lagstiftningen för de tre särskilda formerna av rundradio har ;Illtsái konstruerats undantag fran radiolagens hestäntmclsom ser i 5§ första stycket.

I 6 § radiolagen finns regler för den programverksamhet bedrivs som av företag som har fatt sändningsriitt med stod 5 s första stycket. Rätten skall av utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas vidsträckt att en

SOU 1994: 105

yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion. l programverksamheten skall hävdas det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen alla människors lika värde och den enskilda människans frihet om och värdighet. För verksamheten skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget. Som exempel föreskrifter som får tas in i sådant avtal och utgöra villkor för sändningsriitt nämns i paragrafen bl. a. skyldighet att sända beriktigande och genmäle samt förbud mot kommersiell reklam och mot program som bekostas av annan än programföretzig. Med sistnämnda har de fyra programföretzlgcn inom Sveriges stöd av Radio-koncernen i avtalen med staten förbjudits att mot vederlag tillåta kommersiell reklam i program och sponsring av program. dvs. att annan än bolag i koncernen utger ersättning till den som upplåter sändningsråitten: För granskning radioprogram som har förekommit i rundrztdiosäntlning av finns radionäinndeii 7 § radiolagen. Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet finns i förordningen 1978:482 med instruktion för radionäinnden ändrad l979: IUIS. Det föreskrivs där att nämnden skall övervaka att programföretztg utövar sin sändningsriitt i överensstämmelse med 6 § radiolagen och de närmare bestämmelser som har tagits i avtal mellan regeringen och företaget. Enligt 8 § radiolagen är det inte tillåtet för myndighet eller annat :illmâint

organ att förhandsgranska eller föreskriva förhandsgranskning av radiopro-

gram och inte heller att förbjuda radiosändning eller trådsändning grund av dess innehåll. ltl och §§ radiolagen föreskriver straff och förverkande för vissa överträdelser av lagen, exempelvis sändning av radioprogram i rundradiosändning utan innehav av tillstånd till sådan sändning.

2.4 Tidigare utredningar m. m. Flera utredningar har under senare år lagt fram förslag inom det radiorättsligzt området. .lag tänker främst vttrandefrihetsutredningen Ju 1977210, informationsteknologiutredningcn U 1978:12. radioråittsutredningen U 1979:05 och massmediektvmmitten U l982:7. Yllrmileri:olsutredningar: tillkallades år [977 för att utreda frågan om en yttrandefribetsgrtrndlag. l betänkandet SOU l983:7 Våirna yttrandeny friheten har utredningen lagt fram förslag en yttrandefrihetsgrundlag som bl. a. skall omfatta program i eter- och trådsäntlningztr. Förslaget bereds n. inom regeringskzmsliet. I;rhrnialiarislcknologgiuirørliinggm, som tillkallades år I978. hade till uppgift att pröva hur olika former av textkommuniksttion till ;illmänheten borde behandlas rättsligt. Utredningens förslag i betänkandet SOU

Bilaga 1

Will :45 Nya medier text-TV. teledata innebär i korthet följande. Tcxl-TV skulle under den nu löpande zivtalsperioden för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, dvs. till utgåingen juni I986. falla under av samma regler som företagens ivriga rundratlioverksanihet. l fraga om teledata föreslog utredningen etableringsfribet och en särskild zinsvarighetslztg efter mönster av reglerna i tryckfrihetsförordningen omtryckt l982:94l om

periodiska skrifter. Med fraimställning i teledata menade utredningen text

och stillbilder som befordras för mottagitiiig över telenät utan samband med

ljud. Utredningen ville med denna definition knyta till den

an av radiorättsutredningen föreslagna terminologin. Lltretlningens majoritet förordade ett generellt förbud mot reklam i teledata. medan minoriteten zinsäg att s. uppsökt reklam borde tillatas. Med uppsökt reklam avsägs såidan reklam som förekommer pä separata sidor. vilka den som tittar måste lmeståillzisärskilt för att kunna ta del av. Riksdagen beslöt med anledning av 1982 ärs budgetproposition prop. 198]R2:lhi|. l2 s. 169 KrU l8. rskr 201 att verksamheten med text-TV under innevarande avtalsperiod skall bedrivas av programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen OL-ll lyda under radiolagens och avtalens regler. lnformzitionsteknologiutredningens betänkande i övriga delar överlämnades av regeringen till massmediakommittén. Radiorärlxutrødniiigen tillkallades är l979. Den bade till uppgift att revidera och modernisera radiolagens terminologi, att undersöka om det fanns skäl att fullt ut bibehålla tillständskraivet för att sända radioprogram i rundradioszindning, att utreda möjligheterna att låta synskadade del av dagstidningars innehåll genom rundradiosåindningzir samt att utreda om radiolagen måste anpassas till framväxande nya medier som text-TV. teledata också kallat videotex och telefaksimil också kallat telefax. Frågan om radiosända dagstidningar till synskadade behandlade utredningen i delbetänkztntlet Ds U l98:l2 Reidiosåindzi lagstidningair. Detta förslag ligger till grund för den tidigare nämnda lagen om radiotidningar. Sina övriga förslag redovisade utredningen i betänkandet SU l98l : I9

Översyn radiolagen. Utredningen föreslog att begreppet rundraçliosåind-

av ning skulle utmönstras ur radiolagen och ersättas med radiosändniiig som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten resp. trildsåintlniiig som kan tas emot direkt av ;illmåinheten i bostäder. Vidare föreslogs att termen radioprogram skulle delas upp i två begrepp, ljudradioprogrzun och televisionsprogrzim. Sistnämndzi begrepp definierades av utredningen som innehållet i en radiosändniiig eller trådsändniiig av rörliga bilder med eller utan ljud eller av zindra bilder stillbilder med ljud. Programkategoriu stillbilder utan ljud skulle således enligt utredningen falla utanför televisionsprogrambegrepriet.

SOU 1994: 105

Lltredningen föreslog tillstånd inte skulle kråivas för trådsäntlningzir av att ljudradioprogrzun och televisionsprogrztm. om programmen inte kunde tas direkt allmänheten i bostäder. Inte heller skulle tillstånd krävas för emot av trådsäntlningztr innehållande enbart stillbilder utan ljud. De nya elektroniska medierna skulle härigenom falla utanför radiolzrgens etableringsreglcr. Radiorättsutrcdningens slutbetänkande rcn1isshc|1andl;ulc. men ledde till lagstiftning. l stället överlämnades det tillsammans med remissytinte trandena till massmediekommittén. Massmediatnmmillén tillkallades år l982. Den 23 februari I983 fick kommittén tilläggsdircktiv. helt ersatte de ursprungliga direktiven l som tilläggsdirektiven konstaterades att de där behandlade frågorna aktualisekrav på förändringar i den radioráittsligzi lagstiftningen. Dot hänvisades rade allt till den utvidgade användningen kabelnät för vidaresåntlningframför av satellitprogram och andra trådsäntlningzir. Kommittén gavs vidare i ar av utreda hur radiolztgstiftningen borde avgränsas i förhållande till uppdrag att elektroniska kommunikationssystem. vilka ickså kan anvåntlas för nya

än massmedieändamål. l det sammanhanget borde frågan om

annat avgränsningen mellan eentralantennzmläggningar och andra kabelnåil behandlas. Kommittén uppmanades vckså att i övrigt föreslå sådana lagändringar behövs med hänsyn till den tekniska utvecklingen. som lsitt betänkande SOU l984:65 Via satellit och kabel föreslår massmediekommittén lagstiftning öppnar möjligheter för dels vidaresåintlning i som lokala kabelnät från satelliteri fast trafik. dels egensäiltlningzir i av program lokala kabclnät. Vidaresändning trådlöst mottagna rundradiivpriagraim. av från sändare marken eller direktsändande satelliter. luör enligt kommitténs förslag liksom få ske utan särskilt tillstånd. n. l vissa frågor har massmedickommitten zinslutit sig till radioråittsutrcdningens och informzitionsteknologiutredningens förslag. Sålunda har kommittén föreslagit att det inte skall krävas tillstånd för att sända radioprogram i rundradiosäntlning från trådsändarc. imc kan tas emot i om programmen bostäder. Vidare har föreslagits att rundradiosåindningar från trådsåntlztre av stillbilder utan ljud skall äga utan tillstånd. rum Beträffande teledata innebär det ;införda att kommittén förordar etableringsfrihet i överensstämmelse med informationsteknologiutretlningens förslag. Några rättsliga restriktioner för reklam föreslås inte. Kommittén hänvisar till det inom branschorganisationen Videotexföreningen i att Sverige har lttarbetttts etiska regler bl. innebär att förekommande som a. reklam endast skall kunna sökas upp såirskilt. Kommittén delar infornlationsteknologiutredningens uppfattning regler bin att om ensamansvar införas. till skillnad från utredningen att systemet lvör vara men anser frivilligt.

Bilaga 1

Kommittén skiljer mellan etersåintl och tråidsåintl text-TV. Etersänd text-TV som är avsedd att tas zillmáinheten skall enligt emot av kommittén följa gällande rundradiorättsliga regler. Även under kommande avtalsperiod

skall zilltsä verksamheten handhas

av programftiretageii inom Sveriges Radio-koncernen. Kommittén dock det hör menar att vara möjligt för

kommuner och landstingskonmiuner att utnyttja mediet för lokala

och regionala sändningar. För k. radiotext föreslås s. samma regler. Kaipacitetsbegränsningar gör dock att kommuner och landstingskoinniuncr inte anses kunna använda sig av detta medium. Programtextning på svenska och andra text-TV-säntlniitgztr via kabel som kompletterar de vanliga kabelsändtt TV-progrzimmen skall enligt kommittén falla under reglerna för dessa. Fristående text-TV via kabel föreslås däremot följa reglerna för teledata. Detsamma föreslas för kabelsänd radiotext. l fraga om s. kabeltext. dvs. textsidor sänds i som en given följd och som inte kan sökas upp, föreslår kommittén reglerna för lokala att sändningar i kabelnät. s. egcnsâindningar. skall gälla. Det innebär bl. a. att det inte skall vara tillåtet med reklam. Kommittén har tidsskäl inte kunnat den begärda av göra översynen av den radiorättsliga lagstiftningen. Kommitténs lagförslag har därför utformats som ett komplement till gällande radiolag. Enligt kommittén nu finns det emellertid ett behov att över den radioråittsligzt av se lagstiftningen. Kommittén föreslår att regeringen tillsätter en särskild utredning för detta ändamål med uppgift att göra de justeringar motiveras som av den tekniska utvecklingen. av nya förutsättningar för etablering radioav och TVverksamhet samt att lagstiftningen m. m. av numera täcker ett väsentligt större område än som från början meningen. var Vid remissbehzmdlingen kommitténs betänkande har förslaget av om fortsatt utredning vunnit bred anslutiting.

Som jag nämnt i det föregående har regeringen nyligen lagt fram en proposition om radio- och TV-sändningar i kabelnät. Förslaget bygger i allt väsentligt pä massmediekommittens betänkande. På nagra punkter skiljer sig emellertid förslagen ät. Bl. föreslår regeringen a. att tillstantl fortfarande skall krävas för tráitllwundntt rundradiosändnirtgzrr till annat än bostäder. lnte heller för trädsändiiingztr stillbilder ljud föreslas av utan nagon ändring av nuvarande rättsläge. Beträffande dessa fragor hänvisas i propositioner till den kommande översynen den radioråittsligzr lagstiftniirgen. av Det i propositionen framlagda förslaget till lag lokala kabelsäittlningzit om föreslas träda i kraft den l januari l98ö. Den aviserade översynen den radioriittsliga lagstiftningen av bör nu komma till ständ. En särskild utredare bör tillkallas för åindznttillet.

SOU 1994: 105

3 Utredningsuppdraget

3.1 Allmänt

grundläggande reglerna för radio- och trâidsäntlningxil samt för De Ijudradio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst i värt land är samlade i tillkom vid mitten Noll-talet. Lagens regler är utformade radiolagen. som av utgångspunkt i den situation radde dä. Sedan dess har det skett med som föriiiulriiigar. Videogramtekniken har slagit igenom i konsumentledet. stora har blivit praktiskt och ekonomiskt möjligt att överföra radio- och Det med hjälp satelliter och kabelnät med hög kapacitet. TV-program av har form och i den nyligen framlagda

Nåirratlioverksamheten funnit sin

propositionen regeringen föreslagits permanenta regler. Datatekniken av allt tagits i bruk för att lagra och uppsöka information och för att har mera framställa bilder och syntetiskt tal. Utvecklingen kan väntas leda till att nya

tekniska lösningar kommer fram och att radio- och lrädsåintlniiigar kommer

utnyttjas för användningsomräden. att nya Radiolagens terminologi och grundläggande uppbyggnad har emellertid inte åindrats. let innebär distributioiisforiiier och medier skall att nya nya bedömas utifrån regler inte är anpassade till dagens teknik eller som medicsituaxtiian. Härigenom finns det. jag nämnt i det föregående. risk som för konnner till resultat i fråga etableringsråitt eller krav att man om cx. programinnehåll inte ter sig rimliga. l vissa fall kan det innebära att som tillstånd för verksamheten krävs trots att detta framstår som olåitnpligl och i andra fall inga krav i etahleringshåinseende eller i fråga om programmatt nehåll kan ställas trots att det nattlrligt. Det är också svårt att bedöma vore vilka regler skall gälla för olika verksamheter. Den rättsosiikerhet som nya detta leder till kan verka hämmantle pi’: initiativ samtidigt som det som nya finns risk för att respekten för gällande regler utulergrävs. Närradiolzigen och lagen radiotidningzni liksom den foreslzignzi lagen om lokala kabelsäntlrtingzir utgär fran radiolzigen och använder samma om grundläggande terminologi den. Samtidigt är vissa beståimmelsei som trtformzidc undantag från radiolagens regler. Författningskomiülexet har som härigenom kommit att bli lväde mnfattzuitle och sväröverskiitlligt. Den särskilde utredaren hon‘ över radiolagstiftningen i systematiskt. se

terminologiskt och lagtekniskt hänseeiule. Översynens syfte är bl. a. att

klarhet och ixrerskåitllighet. lagstiftningen bör utformas sä. att skapa större till den förväntzitle utvecklingen inom medieoniráidet och den kan anpassas tillämpas pa teknik för konnnunikation. Vid utformningen bör ocksa ny beaktas att ansvarighetslagstiftningen icksåi fortsättningsvis skall kunna knytas till de olika slagen sändningsverksamhet ett lämpligt sätt. an av

Bilaga 1

Ansvarighetslagstiflningen bör dock inte omfattas utredningsuppdrztget. av .lag har i denna fråga särskilt samrätt med chefen för justitiedcpzirtemen- Cl. Radiolagstiftningens uppbyggnad innebär nämnts att frägzin vilka som om regler som gäller för en viss verksamhet avgörs på grundval definitioner av som finns intagna i lagen. Dessa definitioner är delvis teknisk karaktär av eller förutsätter en lvetlönming av den använda tekniken. Det är tänkbart att en anpassning av lagstiftningen till den inträffade och förvåintade tekniska utvecklingen även framdeles kan ske enligt nu tillämpade principer. Det är dock möjligt att en radiolagstiftning som i högre grad än den gällande nu konstrueras med utgångspunkt i syftena med olika slags verksamhet skulle vara mer äntlamåilsenlig. Om den särskilde utredaren anser det befogat Iiör han kunna avge förslag till alternativa lösningar.

l det följande skall jag nagra särskilda frågor bör behandlas i

ta upp som utredningsarbetet.

3.2 Vissa gränsdragningsfrågor

Som jag tidigare nämnt medför den tekniska utvecklingen dels att helt nva elektroniska medier utvecklas. dels att redan känd teknik tas i :tnsprak för nya ändamål. l dessa situationer kan en prövning utifran radiolzigens regler leda till resultat som inte framstar rimliga. Det gäller hl. krav som a. tillstånd och regler i fraga om sändningarnas innehåll. Regeringen har föreslagit prop. I98485:1 lö att nuvarande förhandsgranskning av offentligt visad film enligt förordningen 1959:348 med särskilda bestämmelser om biografföreställningar ändrad senast m. m. l979:2l3 skull utsträekas till att ocksa omfatta videogrztm för offentlig visning. Förslaget innebär ;illtsfi att samma regler kommer att gälla vid visning av ett visst innehall oberoende det finns upptaget film av om pa en eller ett videograrn. Om det däremot är fraga om en tradsåintlning gäller radiolagens regler. bl. a. det förbud mot förhandsgranskniitg av myndighet eller annat allmänt organ som finns intaget i h Detta gäller även da det är film eller ett en videogrzim som sänds ut. Beträffande begreppet IruI.uimIr:ing sägs i radiolagens förarbeten prop. l91v:l-l9 s. 3b att man skulle kunna göra gåillzmtle att den rent tekniska innebörden av definitionen av begreppet OCKSHnnfattar {3erfiriiigai som uppenbarligen inte bör i löreaiziiitlt betraktas tradsåintlningar. Som som exempel niinms bl. a. överföring av tal. sang eller musik fran mikrofon till en en högtalare vid konsert och uppspelning grammofonskivzi eller ett av en ljudbantl. Det heter vidare att det inte visat sig möjligt att komma fram till en

SOU 1994: 105

definition som låimpad for lagtext och tekniskt oantastlig och är pa en gang helt utesluter begreppet tradsäntliiing larden|i:| vida innebörd. let som att sägs emellertid att detta inte far leda till den orimliga tolkningen att lagens bestämmelser tradsändning icksa skulle vara tillämpligui pa ÖYCI foiitigai om sådana som de nåimndzi. Enligt min mening är det inte alltid helt klart när en överföring skall betraktas tradsämliiiiig enligt radiolagen. Det är zmgeläget att denna sont en osäkerhet undunrojs. aktuell fraga är hur gränsen mellan tillstantlsivlikligai och icke En annan tillståndspliktiga tradsiiiiiliiiiigaii lämpligen bör lras. llär kommer radioladefinition begreppet fllllllftldlrMilullfllg i blickpunkten. gens av l förarbetena till radiolageit prop. 1900:149 37 ges exempel pa s. sändningar utgöra rundradiosåindningar och sadanzi som inte skall som anses innefattas i detta begrepp. [et att överföring till andra orter av anges eller kommentarer till sadant evenemang. specialtelevisioii sportevenemang

för bostadsområden eller stadsdelar och k. pay-TV skall betraktas som

rundradiosåindningzir. Television inom ett varuhus. specialtelevisioit för

patienter sjukhus eller television pa hatar och andra färdmedel skall

däremot-inte anses utgöra rundradiçisäitdningar. Det enda vägledande råiltsfzillet när det gäller tolkningen av begreppet rundradiosändning är det Högsta domstolen är l97b zivgjorda s. k. av Skönstziholmsmålet NJA I976 95. Millet gällde om TV-sänçlttingzir som s. förening de boende i ett radhusomräde hade :mordnzit över områdets en av centralantennanlåiggning skulle rundradiosänçliiingar eller inte. anses som Rättsfrågan bedömdes olika de tre lomstolar som prövade den. av Rundradiobegreppets innebörd i fråga trädsändningzn har också om aktualiserats under år. Ett par exempel är sändningar till gästerna senare hotell och till medlemmar i bostadsrätts- och samfiillighetsföreningar. Vidare har frågan direktsändningar i samband med idrottscvenentang om tilldragits sig uppmärksamhet. Endast sa länge det gäller sändningar som

syftar till underlätta för åskådarnzi pa tävlingsplatseii att följa med vad

att händer kan här säkert säga att det inte rör sig om rundrzitliosåinçlsom man ningar. Momvarande hcdonming far göras beträffande direktsändningar av gudstjänster. massmöten och andra liknande evenemang. Enligt min mening är det önskvärt att det i sak gäller samma inneháillsregler när upptagningar rörliga bilder återges vid :illmänna sammankomav ster och offentliga tillställitingzir. oavsett om den zinvåinda tekniken är filmvisning. uppspelning videograin eller tradsäittliiing av lV-program. av Den särskilde utredaren bör med beaktande härav lägga fram förslag om lämplig gränsdragning tillstandspliktigzi och icke tillstaittlsiwliktigzi en trådsändningar.

Bilaga 1

översynen hör resultera i följande:

Tillståintl

- hör inte krävas för sändningar till ex. kunderna pa ett varuhus.

;vatienterntt pf’: ett sjukhus eller gästerna pf: hotell. ett liksom inte heller till passagerare olika fåirdmetlel. Alla direktsändningar frän såidana - evenemang som jag har talat om i det föregående till annat än bostäder hör vara fria fran krav pä tillstånd eller särskilda regler för sändningarnas innchall. Däremot hör innehällsregler kunna göras gällantle för andra slag sändningar av till offentliga lokaler.

När det gäller sändningar till bostäder lvör dessa i iverensstämmelse - - med vad som fär fallet redan i dag omfattas anses vara av ett principiellt krav pä tillstånd oavsett bostäderna om innehas med äganderätt. hyresrätt eller bostadsrätt.

Utredaren hör kunna pröva olika vägar för na åsyftade att det resultatet. Skulle ändrade definitioner inte erbjuda framkomlig bör en väg en ändring av 8 § radiolagen kunna Svervåigais sä denna att paragraf inte kommer att omfatta vad som bör utgöra [uppspelning videogram anses av men som enligt lagens definition utgör trådsänilning Tvlprogram. av

3.3 Vidaresändning satellitprogram i kabelnät av

Satelliter kan användas för att överföra ljudradiooch TV-program till allmänheten på i princip tvä olika sätt. De i dag vanligaste satelliterna kallas

ofta kommunikationssaitelliter och används till k. fast trafik. Överföringar

s. via sådana satelliter sker till bestämda mottagarsttttioner jorden Eftersom satelliterna harlag såindztrcffckt maste mottagarstzttionernzi ha relativt avancerad och dyrbar antennutrtistning. För programöverföring till :nllmåinhetert krävs därför i praktiken att varje mottagarstzition betjänar ett antal Itushall. som är anslutna kahelnät. genom ett Det andra slaget av Överförit1g2tr. rundradioöverföringarna. sker via s. lirektsättdatnde satelliter eller rundracliosatelliter. De har högre sändareffekt än kommunikationssatelliternzt och sänder signal ut en som täcker ett mindre mnriidc pa jordvtan. Inom detta omrade är det möjligt för enskilda ltushall att ta emot satellitsignalen med hjälp förhallatttleis enkel av och billig zintennutrustning.

Sannolikt kommer emellertid inte hara fran kontmunikzttionssaprogram telliter utan ocksa fran lirektsänilztntle program satelliter att i stor tttsträekning lkni11edlas till allmänheten vidaresäntlningzn genom i kalvelnåit. De regler som n. gäller i vart land for sadzma vidaresändningar skiljer sig at beroende vilket slag satellitöverföringar det fraga av är om. Signalen fran en lirektsändande satellit är avsedd direkt att tas emot av allmänheten och

SOU 1994: 105

l

lvör dåirför betraktas som en rund Om en såidan signal tas emot i

centralantennzinläggning far den enligt 5 § tredje stycket trådlöst en

Sigimlcn

i

radiolagen sändas vidare i zmlåiggningen utan särskilt tillståintl. fran

kommunikationssatellit till mottagarstzitionen pä jorden är däremot inte en avsedd direkt zillmänheten. Den är alltså inte att anse som en att tas emot av enligt radiolzigen. Vitlaresäntlning i ett kabelnät till rundratliiisiindning sådan satellitsignzil omfattas inte undantaget i 5 § tredje allmänheten av en av kräver tillstånd. Regler för sadan vitlaresåindning finns i den stycket utan föreslagna lagen lokala kaIwelsäntlningzir. om bestämmelser och dess innebörd vad gäller satellitsåintlningar ; Radiolzigens bakgrund lagen härrör från tiden innan satellittekniken bör ses mot av att anspråk för iverförzt ljudradio- och TV-program till allmänheten. l togs i att Massmediekommitten har emellertid föreslagit att den olikartatle reglering-

satellitsändningar skall bestå. Medan vidaresäntlningztr i kabelnät av en av kommunikationssatelliter skall kräva tillstånd skall sålunda program från i från direktsändzrnde satelliter bedrivas vidaresåntlningztr av program

fritt. har motiverat sitt ställningstagande med att programöverfti- Kommittén lirektsâintlantle satelliter troligen kommer att ske i olika nationella ringar via regi och reglerna och principerna för sådan rundradioföretags styras av förslag till lag lokala kabelsäntlningzir som förelagits verksamhet. Det om

riksdagen följer kommitténs förslag. i

vill emellertid i likhet med kommittén peka möjligheten att Jag l fråga huvudmannaskapet för progrzimöverföringzir via utvecklingen i om i den förutsatta. Vidare i direktsändande satelliter kan i en annan riktning än

skillnaderna mellan de olika slagen satelliter komma att kan de tekniska av Kommunikationssatelliter används redan i viss utsträckbli svåra att ange. överföra till trådlösa rundratlitwsåindzire. Den antydda ning för att program leda till avgränsningen mellan tillståndspliktiga och icke utvecklingen kan att vidaresändningar kan behöva göras annat sätt. Utredatillståndspliktiga olika metoder för att göra sådan zivgriinsning. En ren bör överväga en sändningar utgör tillåtna rundradiosändningutgångspunkt kan vara att som ursprungslantlet skall få vidaresändzis fritt oavsett de överförs via en ar i om kommunikationsszitellit dircktsåndantle satellit. Eventuellt kan även eller en behöva ställas att rundradiosäridningen har skett av andra villkor upp. ex. ruudradioftiretag. Om det framstår lämpligt bör utredaren ett nationellt som

alternativa förslag. kunna avge

3.4 Långdistansövcrföring av rundradioprogram

föregående avsnitt berörda regeln rätt till tillständsfri vidare- Den i om centralantennanliiggningzir tratlkist mottagna sändningar gäller såindning i av

Bilaga 1

endast sändningar som när de tas emot i anläggningen är rundradiosändningar. Det är således inte tillåtet att i en eentralantennzinläggning tillståndsfritt vidaresända sådana program. ex. utländska program. som har tagits emot efter s. k. långdistansöverföring. En sådan överföring kan anordnas genom att programmen efter alt ha tagits emot inom det område täcks av den ursprungliga rundradiosändningen sänds vidare med hjälp som av ex. radiolänk till platser utanför rundradiosändningens täckningsomräde. l förarbetena till radiolixgen prop. 1966149 s. 32 har uttalats att tillåtande av sådana överföringar skulle urholka Sveriges Radios dåvarande ensamrätt att sända radioprogram i rundradiosändning. Detta argument är inte längre hållbart. Satellit- och kabeltekitikens utnyttjande för att överföra ljudradio- och TV-program till :allmänheten kommer att leda till en kraftig ökning av utbudet av sådana program. Vidare innebär den ståndpunkt som har intagits i fråga om direktsändande satelliter att vitlaresändning av program från sådana satelliter. v. inte kommer att kräva särskilt tillstånd. Ytterligare en omständighet att beakta är att dct vid flera tillfällen har framförts Önskemål de nordiska grannländernas om att skall kunna spridas i vårt land utanför de områden som nås av dessa program länders rundradiosändningar. Radiolzigstiftningen hör alltså öppna möjlighet för att i centralantennzinläggningar och andra lokala kabelnät utan särskilt tillstånd vidaresäitdzi också program som har tagits emot efter långdistansöverföring. En förutsättning för att sådan vidaresändning skall ske utan tillstånd hör dock att det rör sig om program som i ursprungslzmdet ingår i en tillåten vara rundratliosáindning. l överensstämmelse med vad jag har sagt om vidaresändning i kahelnät av satellitprograim kan eventuellt också andra villkor behöva ställas upp. ex. att det är en nationellt rundradioföretzlg som svarar för ursprungssâindningen. i Hittills har jag talat om vidaresäntlningziri kahelitâit. En kabelsáindning när emellertid endast dem som är zinslutnzi till kabelnätet. Ett alternativt sätt att överföra ex. de nordiska grannländernas program till :illmänheten är att :invända sig av trådlösa rundrzitliosäntlningar. Ytterligare etersändningzir kräver givetvis att det går att utnyttja ledigt frekver1siltrnnne för ändamâilet. För att sådana sändningar skall kunna komma till stånd måste emellertid också de radioråittsligzi reglerna ändras. Efter regeringens bemyndigande har jag nyligen tillkallat en särskild utredare U 1985:03 med uppgift att förbereda förmedlingen av ett finländskt TV-program över Nackasändziren. Avsikten är att erforderliga förslag om ändrade regler skall läggas fram i särskild ordning. I översynen av den radiorättsliga lagstiftningen hör emellertid ingå att inordna en sådan särskild lagstiftning i det samlade radioråittsliga regelsvstemet. Från Haparanda och Övertorneå kommuner i Sverige samt Tomeå stad

SOU 1994: 105

och Ylitornio kommun i Finland har redovisats planer att bygga ett pa kaheI-TV-nåit över riksgriittsett. Utredaren hör utforma sina lörslzig att sa samarbete av detta slag ttnderlättrts.

3.5 Sändningar till satelliter

Ljudradio- och FV-program överförs via satellit sänds till som en upp satelliten fran en sändarstattion pä jorden Denna kan vara lmelägen var som helst inom det inträde fran vilket satelliten kan nas med signaler.

En sändning frän jorden till satellit torde inte ens satelliten är

en om lirektsâindzinde kunna betraktas rundradiosåindning enligt radiolztsom en gen. Detta betyder att radiolagen inte reglerar sändningar till satelliter i vidare män än genom bestämmelserna om tillstantlsplikt för innehav och användning av radiosändare i lagens 2§. Nagra krav programmens innehåll kan således inte ställas Det kan endast ske i fraga upp. om sändningar som enligt radiolztgen är rundradiosändningztr. Europarådets ministerkonmiitté har den 7 december I984 antagit en rekommendation om användningen av satellitkztpztcitet för TV och ljudrzidio Recommendation no. R 84 22 on the of satellite capacity for television use and sound radio. Medlemsstaterna rekommenderas att iaktta vissa principer när satellitkapacitet uppläts för sådana ändamåil. Rekommendationen gäller programbärztntle satelliter och oavsett om signalerna är avsedda att tas emot direkt av allmänheten eller att vidarespridas till allmänheten genom etersändningzlr. kahelsändningztr eller på annat sätt. Enligt rekommendationen skall stat ställer satellitkztpzteitet till en som förfogande för ett radio- och TV-företag försåikrzt sig att de om program som överförs är förenliga med staten lagstiftning och att statens myndigheter och domstolar har jurisdiktion över företaget. Om medlemsstat ställer en satellitkztpztcitet till förfogande för en annan medlemsstat. skall de bada staterna komma överens om den tillämpliga lagstiftningen. Rekommendationen upptar i övrigt vissa grundläggande krav pä de överförda program mens innehåller hl. a. syftande till att motverka pornografiska - program. våldshetonztde program och program som framkallar rashat. Den innehäller även regler om replikrätt och infortnzttionsutbyte. Enligt prop. l98485:20X bör särskilda regler om straffrättsligt och ansvar skadeständsskyltlighct pf’: grund av yttrandefrihetshrtvtt inte införas i frägzu om vitlaresändzi satellitprogram. När det galler samtidig och oförändrad vidaresåindning av sådana har nämligen den verkställer program som kalvelsåindningen inte tillräckliga kontrollmöjligheter för att kunna förhindra yttrantlefrihetslvrott i programmen. Om programmen sänds till satelliten frän Sverige skulle emellertid man

Bilaga 1

kunna ställa innehällsmåissigzi krav saväl de enskilda programmen som pa sändningarna i sin helhet. Lika väl radiolzigstiftningen möjliggör att som krav ställs i fråga de sändningar som enligt radiolagen är sådana om rundratliosäitdningar. bör det enligt min mening vara möjligt att ställa innehållskrav på sändningar till satelliter sker från Sverige. Särskilt som detta det rör sig sändningar är avsedda att via ex. motiverat är om om som kabelnät vidaresändas till svensk publik. därför den särskilde utredaren bör lägga fram förslag till Jag anser att det möjligt att i lämplig omfattning ställa upp krav regler som gör innehållet i redan när de från Sverige sänds till satelliter om de är program direkt eller efter samtidig och ofiäráirtdrad vidaresåindavsedda att antingen allmänheten. För endast är avsedda att tas ning tas emot av program som i utlandet bör reglerna ha ett sadant innehåll att Sverige uppfyller emot enligt den omtalade europarådsrekommendationen. För prokraven nyss avsedda för mottagning i Sverige bör kraven utformas med gram som är utgångspunkt i vad gäller för motsvarande slag av rundradiosändningari som Sverige. l uppdraget bör ingå att föresla hur efterlevnaden av reglerna skall

såikerställas. dvs. vilket slag sanktioner skall kunna tillgripas om en

av som regel iverträds.

3.6 Molverkandc av radiostörningar

grundläggande tekniska bestämmelserna i radiolagen syftar bl. a. till De möjliggöra olika radiosändare och radiomottztgare kan arbeta utan att att inbördes störning. Det finns också särskilda regler för att i övrigt förhindra från elektrisk materiel. Enligt vad jag erfarit avser statsrådet radiostörningzir föreslå regeringen besluta radiosttärningsförord- Dahl att inom kort att en nv

fr. den l ianuari [986 skall ersätta den nuvarande

ning. som o. m. radiostörningsförordningen 1972:384. Enligt den planterade förordningen

skall elektrisk material kan orsaka ratdiostörniitgzir genom elektromagsom netiska vägor utföras så sådana störningar förelrvggs. Förordningen avses att innehålla bestämmelser registrering och kontroll sadan material vidare om av förbud saluförzmde materiel inte uppfyller föreskrivna samt om mot av som radioavstörrtiitg. Det ocksa bli förbjudet att sätta föreskrivna krav om avses störningsskydd funktion. Nagra möjligheter att i andra fall ingripa mot ur orsakade elektrisk materiel. inte bli intagna i radiostörningar. av avses förordningctt. snabba utvecklingen inom radio- och TV-omnnlet kan konsekven- Den skydd radiosuiritiiigztr. Den särskilde utredaren lnör ser för behovet av mot det behövs ändrade regler för bättre möjligheter att överväga om att ge iaidiostörningzir. Jag har i denna fraga sáirskilt samrått med chefen motverka för kommanikationsçlejvartementet och statsrådet Dahl.

SOU 1994: 105

3.7 Sanktionerna vid överträdelser radinráittsligzi regler. av Radiolagen föreskriver som nämnts i ltl och §§ straff och lörverk;nitlc för vissa överträdelser av lagen. hl. a. sändning av iadiiiprograiii i rundrav liosåimliiing utan innehav av tillstantl till sadan sändning HI § första stycket 4. Dessa regler gäller ocksa för närrailioti. radiotidningariia oeh de föreslagna lokala kahelsänilningarna. Vid tillkomsten av radiolagens nu niimndai straffheståimmelse förekom det emellertid inte någon annan rllllll‘2||iUL‘l‘ksillllllcl av betydelse i landet än den av Sveriges Radio hedrivna. Tillänipniiigeii av radiolagens sanktionslwestämmelsei kan kompliceras av att det hland reglerna för andra former av rundradioverksamhet som numera är tillåtna finns aterkallelsemöjligheter vid vissa olovliga sändningar. Enligt min mening hir det därför ivervägas vilken räckvidd en stralllieståimnielse som den i Ill § första stycket 4 radiolagen hör ha i ett sanktionssystem som också innehåller aterkallelseregler. Lltredaren hör lägga fram förslag om vilket tillåimpningstiiiirade som straiflliestiimmelsen om otillåten rundradioverksamhet lämpligen lvör ha. Utredaren hör vara oförhindrad att också i ivrigt föreslå lämpliga modifieringar av de radiorättsligzi sanktionsreglernzi.

3.8 Textkommunikation till allmänheten Vid sidan sändningar vanliga ljudrzidio- och TV-program har det av av under senare år utvecklats olika former av eter- och tradhuren textkommunikation till allmänheten. Text-TV TV kan Llistrihueras såväl tráidlöst som i kabel varvid antingen utrymme i TV-signalen som inte tas i anspråk för det vanliga TV-progrannniet kan användas eller också en liel kanal. l det senare fallet blir överftäriiigskapaciteten mycket stor. Den information som kan äverlkörais detta sätt är text och enkla stillbilder. Tekniken kan zinvåinilais dels för programtextning och textinformzition som kompletterar de vanliga TV-programinen. annan dels för att överföra fristående inforimitionssidor som kan sökas upp valfritt TV-tittare vilkas mottagare är utrustade med en s. k. text-TV av dekoder. Textinformattion kan också sändas i den vanliga lV-såintlniiigeii. Detta har skett i vissa de försök som har gjorts med lokala k;ihelsåintlni.ngat liksom i av viss utsträckning i övrigt Sveriges Television AB. ilCXlSltlOFlNl sänds dä i en av bestämd följd oeh kan zilltså inte sökas upp av åskadaren. För sändningar av detta slag i kahelnät zinvåintler inassmediekoiiimitten termen l]ll(.'/. Med mdirlr.vl avses wcrfn‘ing::I| av textmeddelantleii tillsznnmaiis med

Bilaga 1

den vanliga ljudradiosignalen till speciellt utrustade ljudradiomottzigare. Systemet befinner sig annu pa jalaneringsstztdiet. Teedam eller videotex betecknar iverföringar via i första hand det :illmiinnzt telenätet till TV-apparater eller andra bildskärmar databaslagav rad information i form av text och andra grafiska meddelanden. Kännetecknande för teledata är den mycket stora informationsmiingtl abonnenten som har tillgång till och efter fritt val kan söka sig fram Teledata medger också lubbelriktatl kommunikation. .lag har tidigare redogjort för massmediekommittens förslag vad gäller tillståndspliktig och icke tillståndspliktig såindningsverksamhet i kabelniit. Som jag nämnt har kommittén föreslagit att stillbilder utan ljud skall få sändas fritt. Följden av kommitténs förslag skulle bli att inte bara teledata och egentlig text-TV med ujvpsökningsläzirzt inforniationssitloi utan också k. kablcltext skulle falla utanför det onirzule för vilket för s. programreglerna lokala sändningar av Ijudrzttlio- och TV-program gällde. Ett förbud mot kommersiell reklam skulle da svårligen kunna ttppriitthzillzts i någon de tre av verksamheterna. Jag kan instämma i massmediekommittens intentioner beträffande teledata och egentlig text-TV. Det iir emellertid nödvändigt att de regler som galler för dessa verksamheter kan avgränsats fran reglerna för kabeltext. som bör följa samma regler som zindra rundradiosiintlningar. Den särskilde

utredaren bör lägga fram förslag härom.

3.9 Sändningar på teckenspråk till döva

l sitt yttrande över betänkandet Ds U I984: IH Videogram för döva tar Sveriges dövas riksförbund upp fragan distribution på om av program teckenspråk till döva över TV-niitet. Enligt förbundet skulle distributionen kunna ske liknande sätt som för radiotitlningatr. dvs. att programmen sänds under en tid da ordinarie TV-sändningar inte lvlottagztrnzi skulle pagar. spela programmen med hjälp titlsinstiilltla videobandsjvelztre. av Förslagen i betänkandet bereds inom rcgeringskansliet. Som ett led i n. detta arbete bör den särskilde utredaren redovisa tänkbara radioråittsligzi lösningar som skulle möjliggöra distribution nämnt slag. av program av Utredaren bör kunna redovisa sina iverviigantleit i denna fraga i särskild ordning.

4 Utredningsarbetet

Lltredaren bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv Dir 198415 till kommittéer och särskilda ittredare. siirskilt vad sägs att samtliga som om

SOU 1994: 105

kostnadsmassigzt och organisatoriska konsekvenser. siix-åil direkta som indirekta. för olika intressenter skall belysas. Under utredningsarbetet lvör samraçl ske med den särskilde utredare UD 1985:01 som tillkallats med uppdrag att utreda och komma med förslag till inriktning och organisatioir för Sveriges Radios utlandsprogranr. av Utredaren bör behandla den fraga som jag redogjort för i avsnitt 3.2 med

förtur. Förslag bör läggas fram i sådan tid att ändrade regler kan träda i kraft

den l juli I986. I fråga om ivriga delar av uppdraget bör förslag föreligga senaste den l januari I987.

5 Hemställan

Med håinvisrting till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd har till uppgift att föredra ärenden rörande som rundradioverksamhet att tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen en l976:ll9 med uppgift att företa en översyn av den radioriittsliga lagstiftningen samt att besluta sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt om utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

6 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens éiverväganden och bifaller hans hemställan. Utbildrtingsdepartementet

Bilaga 2

EG:s direktiv

89552EEG om gränsöverskridande

television på engelska och i översättning

COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS DIREKTIV of 3 October 1989 av den 3 oktober 1989

on the coordination of cer- om samordning vissa beav tain provisions laid down by stämmelser som fastställts i law, regulation or administra- medlemsstaternas lagar och tive action in Member States andra författningar utförom concerning the pursuit of tele- andet av sändningsverksamhet vision broadcasting activities för television

89552EEC 89552EEG

THE COUNCIL THE EURO- EUROPEISKA GEMENSKAP- PEAN COMMUNITIES, ERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV Having regard to the Treaty establishing the European Economic med beaktande Fördraget av om Community, and in particular Artic- upprättandet Europeiska ekonoav les 57 2 and 66 thereof, miska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2 och 66 i detta, Having regard to the proposal med beaktande kommissionav from the Commission, ens förslag, In cooperation with the European i samarbete med Europaparla- Parliament, mentet, Having regard to the opinion of med beaktande Ekonomiska av the Economic and Social Committee, och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Whereas the objectives of the De mål för gemenskapen som Community as laid down in the fastställts i fördraget innefattar upp- Treaty include establishing an even rättande ett allt fastare förbund av closer union among the peoples of mellan Europas folk, vilket skall Europe, fostering closer relations främja närmare förbindelser mellan between the States belonging to the de stater som den förenar, garantera Community, ensuring the economic ekonomiskt och socialt framåtskriand social progress of its countries dande i medlemsländerna genom by common action to eliminate the gemensamma åtgärder för att avbarriers which divide Europe, skaffa de barriärer som delar Euencouraging the constant improve- ropa, uppmuntra fortgående förbättment of the living conditions of its ringar av levnadsvillkoren för gepeoples as well as ensuring the menskapens folk samt garantera att preservation and strengthening off fred och frihet upprätthålls och peace and liberty; stärks.

SOU 1994: 105

Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver att en gethe establishment of a common mar- mensam marknad upprättas, att medket, including the abolition, as bet- lemsstaterna sinsemellan avskaffar ween Member States, of obstacles to hinder för fri rörlighet för tjänster freedom of movement for services och inför ett system som säkerställer and the institution, of a system en- att konkurrensen den gemensuring that competition in the com- samma marknaden inte snedvrids. mon market not distorted, Whereas broadcasts transmitted Sändningar över gränserna med across frontiers by means of various hjälp av olika tekniker är ett sätt att technologies are one of the ways of uppfylla gemenskapens mål, och åtpursuing the objectives of the Com- gärder bör vidtas för att medge och should be säkerställa övergången från natiomunity; whereas measures adopted to permit and ensure the nella marknader till en gemensam transition from national markets to a produktions- och distributionsmarkcommon programme production and nad för program och för att upprätta distribution market and to establish lojala konkurrensförhållanden utan conditions of fair competition with- att påverka den roll i det allmännas out prejudice to the public interest intresse som TV-tjänstema skall tillrole to be discharged by the televi- godose. sion broadcasting services; Whereas the Council of Europe Europarådet har antagit Europahas adopted the European Conven- konventionen om television över tion on Transfrontier Television; gränserna. Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver att direktiv the issuing of directives for the co- utfärdas om samordning av bestämordination of provisions to facilitate melser för att underlätta egenföretathe taking up of activities as selfem- gande. ployed persons; Whereas television broadcasting Televisionssändning är normalt constitutes, normal circumstances, sett en tjänst enligt fördragets innea service within the meaning of the börd. Treaty; Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver fri rörlighet free movement of all services nor- för alla tjänster som normalt tillhanmally provided against payment, dahålls mot betalning, utan inwithout exclusion on grounds of skränkning grund av kulturellt eltheir cultural or other content and ler annat innehåll och utan begränswithout restriction of nationals of ning för medborgare i medlemssta- Member States established in a terna som är etablerade i ett annat Community country other than that EG-land än det för vilken tjänsterna of the person for whom the services är avsedda. are intended;

Bilaga 2

Whereas this right as applied to Denna rättighet den tillämpas som the broadcasting and distribution of sändning och distribution av tetelevision services also a specific levisionstjänster är också ett klart manifestation in Community law of uttalande i gemenskapsrätten a av en more general principle, namely the allmän princip, nämligen mer yttranfreedom of expression as enshrined defriheten den fastställts som i in Article 10 1 of the Convention artikel 10. l i Konventionen om for the Protection of Human Rights skydd för de mänskliga rättigheterna and Fundamental Freedoms ratified och de grundläggande friheterna, by all Member States; whereas for ratificerats som av alla medlemsthis reason the issuing of directives stater. Ett direktiv om sändning och on the broadcasting and distribution distribution TV-program måste av of television programmes must därför säkerställa fria en- programmens sure their free movement in the light rörlighet bakgrund nämnda mot av of the said Article and subject only to artikel och med förbehåll endast för the limits set by paragraph 2 of that de begränsningar i stycke som anges Article and by Article 56 1 of the 2 i nämnda artikel och artikel av Treaty: 56.1 i fördraget. Whereas the laws, regulations and Medlemsstatemas lagar och andra administrative measures in Member författningar beträffande TVoch States concerning the pursuit of kabelsändningar innehåller olikheter, activities as television broadcasters vilka några av kan hindra den fria and cable operators contain dis- rörligheten for sändningar inom geparities some of which may impede menskapen och snedvrida konkurthe free movement of broadcasts rensen inom den gemensamma within the Community and marknaden. may distort competition within the common market; Whereas all such restrictions Alla sådana restriktioner i friheten on freedom to provide broadcasting att tillhandahålla sändningstjänster services within the Community must be inom gemenskapen skall avskaffas abolished under the Treaty; enligt fördraget. Whereas such abolition must Ett sådant avskaffande skall go ske hand in hand with coordination of jämsides med samordning tillen av the applicable laws; whereas this lämpliga lagar. Denna samordning coordination must be aimed at facili- skall ha till syfte underlätta de beatt tating the pursuit of the professional rörda professionella verksamheterna activities concerned and more gene- och, allmänt, det fria utbytet mera av rally, the free movement of infor- information och tankar inom gemenmation and ideas within the Com- skapen. munity; Whereas consequently Det är följaktligen nödvändigt neces- och sary and sufficient that all broadcasts tillräckligt att alla sändningar följer comply with the law of Member lagen i den medlemsstat, varifrån de State from which they emanate; härrör.

16 I4-09 79

SOU 1994: 105

Whereas this Directive lays down Detta direktiv fastställer minimithe minimum rules needed to gua- kraven för att garantera frihet för rantee freedom of transmission in sändning. Det påverkar därför inte broadcasting; whereas therefore medlemsstaternas och respektive does not affect the responsibility of myndigheters ansvar i fråga om orthe Member States and their authori- ganisationen inklusive systemen ties with regard to the organisation för tillståndsgivning, administrativ including the systems of licensing auktorisering eller beskattning fi- administrative authorisation taxa- nansiering och programinnehåll. or tion financing and the content of Den kulturella utvecklingens obero- programmes; whereas the indepen- ende i medlemsstaterna och bevarandence of cultural developments in the det av den kulturella mångfalden Member States and the preservation inom gemenskapen förblir därför of cultural diversity in the Com- opåverkade. munity therefore remain unaffected; Whereas necessary in the Inom den gemensamma marknamarket that all broadcasts den är det nödvändigt att alla sändcommon emanating from and intended for re- ningar, som härrör från och är avception within the Community and sedda för mottagning inom gemenparticular those intended for re- skapen, och i synnerhet de som är ception in another Member State avsedda för mottagning i en annan should respect the law of the origi- medlemsstat, följer den lag som är nating Member State applicable to tillämplig sändningar, avsedda broadcasts intended for reception by för mottagning av allmänheten i den the public in that Member State and medlemsstat, varifrån sändningen the provisions of this Directive: kommer, samt bestämmelserna i detta direktiv. Whereas the requirement that the Kravet att den medlemsstat, varioriginating Member State should ve- från sändningarna härrör, verifierar rify that broadcasts comply with att dessa följer nationella lagar, national law coordinated by this samordnade genom detta direktiv, är as Directive sufficient under Com- enligt gemenskapsrätten tillräckligt munity law free movement för att garantera fri rörlighet för to ensure of broadcasts without secondary sändningar utan en andra kontroll control the grounds in the samma grunder i de mottagande on same receiving Member States; whereas medlemsstaterna. Den mottagande however the receiving Member State medlemsstaten får emellertid undanexceptionally and under specific tagsvis och under särskilda omstänmay conditions provisionally suspend the digheter interimistiskt hindra återutretransmission of televised broad- sändning av televisionssändningar. casts;

Bilaga 2

Whereas essential for the Det är viktigt att medlemsstaterna Member States to ensure the preven- säkerställer att varje handling förhintion of any acts which may prove dras, kan visa sig skadlig för som detrimental to freedom of movement den fria rörligheten och handeln med and trade in television programmes televisionsprogram eller kan som or which may promote the creation medföra dominerande ställningar of dominant positions which would skulle leda till begränsningar som av lead to restrictions on pluralism and den TV-överförda inforrnationens freedom of televised information and mångfald och frihet och informaav of the information sector as a whole; tionssektom i dess helhet. Whereas this Directive being con- Detta direktiv, är specifikt som fined specifically to television broad- begränsat till regler för televisionscasting rules without prejudice to sändningar, påverkar inte existeexisting or future Community acts of rande eller kommande gemenskapsharmonisation in particular to satisfy åtgärder beträffande harmonisering, mandatory requirements concerning särskilt för att tillfredsställa tvingthe protection of consumers and the ande krav rör skydd för konsom fairness of commercial transactions sumenter och rimligheten i kommerand competition; siella transaktioner och konkurrens. Whereas coordination never- Samordning är inte desto mindre theless needed to make easier for nödvändig för att underlätta för perpersons and industries producing och företag producerar soner som programmes having a cultural objec- program med ett kulturellt syfte att tive to take up and pursue their acti- ägna sig sin verksamhet. vities; Whereas minimum requirements Minimikraven för alla offentliga in respect of all public or private eller privata televisionsprogram in- Community television gemenskapen beträffande programmes om eurofor European audio-visual produc- peiska, audiovisuella produktioner tions have been a means of promo- har varit ett sätt att främja produkting production independent pro- tion, oberoende produktion och disduction and distribution in the above tribution i de nämnda företagen ovan mentioned industries and are com- och kompletterar andra åtgärder som plementary to other instruments redan vidtagits eller kommer att föwhich are already or will be propo- reslås för att främja syfte. samma sed to favour the same objective; Whereas therefore necessary Det är därför nödvändigt att to promote markets of sufficient size främja marknader tillräcklig av storfor television productions in the lek för TV-produktioner i medlems- Member States to recover necessary staterna för att ge avkastning investments not only by establishing nödvändiga investeringar, inte bara common rules opening up national att upprätta genom gemensamma markets but also by envisaging for regler öppnar nationella marksom European productions where practi- nader utan också att där så är genom cable and by appropriate means a praktiskt möjligt och med lämpliga majority proportion in television medel till att europeisk produktion se programmes of all Member States; utgör övervägande del alla en av whereas, in order to allow the moni- medlemsstaternas TV-program. För toring of the application of these att tillämpningen av dessa

SOU 1994: 105

rules and the pursuit of these objec- regler skall kunna övervakas och för tives, Member States will provide the att dessa mål skall kunna uppfyllas, Commission with a report on the skall medlemsstaterna till kommisapplication of the proportions reser- sionen överlämna en rapport om de ved for European works and inde- delar som reserverats för europeiska pendent productions in this Directive; respektive oberoende produktioner whereas for the calculation of such enligt detta direktiv. Vid beräkproportions account should be taken ningen av proportionerna skall hänof the specific situation of the Hel- syn tas till den speciella situationen i lenic Republic and the Portuguese Grekland och Portugal. Republic: whereas the Commission must inform the Kommissionen måste informera other Member States of these reports medlemsstaterna om dessa rapaccompanied, where appropriate by porter, åtföljda där så är lämpligt av an opinion taking account of, in ett yttrande som särskilt tar hänsyn particular, achieved in re- till framsteg i förhållande till tidigare progress lation to previous years, the share of år, andelen nya program i sändfirst broadcasts in the programming, ningarna, de speciella villkoren för the particular circumstances of new nya programföretag och den spetelevision broadcasters and the ciella situationen i lander med låg specific situation of countries with a audiovisuell produktionskapacitet ellow audio-visual production capacity ler med begränsat språkområde. or restricted language area; Whereas for these purposes För dessa ändamål bör euro- European works‘ should be defined peiska produktioner definieras utan without prejudice to the possibility of att det påverkar medlemsstaternas Member States laying down a more möjligheter att fastställa en mera dedetailed definition regards televi- taljerad definition i fråga om TVas sion broadcasters under their juris- programföretag inom sin jurisdiktion diction in accordance with Article 3 i överensstämmelse med artikel 3 1 l in compliance with Community i enlighet med gemenskapsrätten och law and account being taken of the med hänsyn till detta direktivs syfobjectives of this Directive; ten. Whereas important to seek Det är viktigt att söka efter lämpappropriate instruments and proce- liga medel och procedurer i överdures in accordance with Community ensstämmelse med gemenskapslaw in order to promote the imple- rätten för att främja att dessa syften mentation of these objectives with a förverkligas och att lämpliga åtview to adopting suitable measures gärder vidtas för att uppmuntra the activity and deve- genomförande och utveckling av to encourage lopment of European audio-visual europeisk audiovisuell produktion production and distribution parti- och distribution, särskilt i lander cularly in countries with a low pro- med låg produktionskapacitet eller duction capacity restricted lan- med begränsat språkområde. or guage area;

Bilaga 2

Whereas national support Nationella stödåtgärder för utschemes for the development of veckling europeisk av produktion European production may be applied kan tillämpas i den utsträckning de so far as they comply with Com- överensstämmer med gemenskapsmunity law; rätten. Whereas a commitment, where Ett åtagande, där så är praktiskt practicable, to a certain proportion of möjligt, att viss del om en av sändbroadcasts for independent ningarna skall för pro- reserveras oberoductions created by producers who ende produktioner, skapade av proare independent of broadcasters, will ducenter är oberoende som av prostimulate new sources of television gramföretag, kommer att stimulera production especially the creation of källor för TV-produktion, nya särsmall and mediumsized enterprises; skilt små och medelstora genom att whereas will offer företag skapas. Det kommer new oppor- att tunities and outlets to the marketing öppna möjligheter lansera nya att of creative talents of employment of kreativa begåvningar inom kulturella cultural professions and employees yrken och bland personal på det the cultural field; kulturella området. whereas the definition of the concept Medlemsstaternas definition av of independent producer by the begreppet oberoende producent bör Member States should take account ta hänsyn till detta syfte genom att of that objective by giving due con- vederbörligen beakta små och sideration to small and medium-sized medelstora producenter och tillåta fiproducers and making possible to nansiellt deltagande vid samprodukauthorize financial participation by tion med TV-företagen. the coproduction subsidiaries of television organizations; Whereas Det är nödvändigt measures are necessary att medlemsstafor Member States to ensure that terna vidtar åtgärder för a att säkercertain period elapses between the ställa att en viss period förflyter first cinema showing of a work and mellan premiärvisningen på biograf the first television showing; och TV-premiären. Whereas in order to allow for För medge aktiv språkpoan att en active policy in favour of a specific licy till förmån för specifikt språk ett language Member States remain free förblir medlemsstaterna fria fastatt to lay down more detailed or stricter ställa detaljerade eller striktare mera rule in particular on the basis of regler framför allt på grundval av language criteria as long as these språkkriterier, så länge dessa regler rules are in conformity with Com- överensstämmer med gemenskapsmunity law, and in particular not rätten och särskilt inte tillämpliga are är i applicable to the retransmission of fråga återutsändning om av program broadcasts originating in other Mem- som producerats i andra medlemsber States; stater.

SOU 1994: 105

Whereas in order to ensure that För att säkerställa att konsumenthe interests of televi- ternas intressen som TV-tittare är consumers as sion viewers fully and properly helt och fullt skyddade är det väare protected essential for television sentligt att TV-reklamen underkastas advertising to be subject to certain vissa minimiregler och standarder a number of minimum rules and stan- och att medlemsstaterna behåller dards and that the Member States rätten att fastställa mer detaljerade maintain the right to set eller striktare regler och under vissa must more stricter rules and in certain omständigheter kan fastställa olika detailed or circumstances to lay down different villkor för programföretag inom conditions for television broadcasters deras jurisdiktion.

under their jurisdiction; Whereas Member States, with due Med vederbörlig hänsyn till geregard to Community law and in menskapsrätten och i fråga om sändrelation broadcasts intended solely ningar, avsedda enbart for det egna to for the national territory which landet vilka inte kan tas emot, direkt may not be received directly indirectly eller indirekt, i en eller flera medor in Member States must lemsstater, skall medlemsstaterna one or more be able lay down different kunna fastställa olika villkor för to conditions for the insertion of advert- reklaminslag och olika gränser för ising and different limits for the reklamvolymen för att underlätta volume of advertising in order to dessa speciella sändningar. facilitate these particular broadcasts; Whereas to prohibit Det är nödvändigt att förbjuda all necessary all television advertising promoting TV-reklam för cigaretter och andra cigarettes and other tobacco products tobaksvaror, inklusive indirekta including indirect forms of advert- former av reklam vilka, utan att diising which, whilst not directly men- rekt nämna tobaksvaran, söker tioning the tobacco product seek to kringgå reklamförbudet genom att circumvent the ban advertising by utnyttja märkesnamn, symboler eller on using brand symbols other andra distinkta kännetecken för tonames or distinctive features of tobacco baksvaror eller företag, vars kända products of undertakings whose eller huvudsakliga verksamheter inor main activities include the nefattar produktion eller försäljning known or production sale of such products; av sådana produkter. or Whereas equally to Det är även nödvändigt att förnecessary prohibit all television advertising for bjuda all TV-reklam för medicinska medicinal products and medical tre- produkter eller medicinsk behandavailable only prescription ling som är receptbelagd i den medatment on in the Member State within whose lemsstat, inom vars jurisdiktion projurisdiction the broadcaster falls and gramföretaget faller, samt att införa introduce strict criteria relating to strikta kriterier i fråga om TV-reklam to the television advertising of alcoholic for alkoholhaltiga drycker.

products; Whereas in view of the growing Med beaktande av den växande importance of sponsorship the ñ- betydelsen av sponsorer for finansinancing of appropriate ering av program bör lämpliga regler programmes rules should be laid down; fastställas för detta.

Bilaga 2

Whereas is, furthermore, Det är vidare nödvändigt neces- att insary to introduce rules to protect the föra regler för och TV-reprogram physical, mental and moral develop- klam för att skydda minderårigas ment of minors in programmes and fysiska, mentala och moraliska uttelevision advertising; veckling. Whereas although television bro- Även TV-programföretag om adcasters are normally bound to en- normalt är skyldiga att garantera att sure that programmes present facts programmen presenterar fakta och and events fairly, is, nevertheless händelser på korrekt ett sätt är det important that they should be subject inte desto mindre viktigt att proto specific obligations with respect to gramföretagen åläggs speciella skylthe right of reply or equivalent digheter med hänsyn till re- rätten till medies so that any person whose genmäle eller motsvarande så att legitimate interests have been dam- varje legitima intressen person, vars aged by an assertion made in the har skadats påstående av ett som course of a broadcast television gjorts under TV-program, effekpro- ett gramme may effectively exercise tivt kan utnyttja denna rättighet. such right or remedy.

HAS ADOPTED THIS DIREC- HÄRIGENOM FÖRESKRIVS TIVE FÖLJANDE.

CHAPTER DEFINITION S KAPITEL DEFINITIONER

Article I Artikel 1 For the purpose of this Directive: I detta direktiv med avses

a television broadcasting’ a TV-sändning: den ursprungliga

means the initial transmission by wire överföringen TV-program av avor over the air, including that by sa- sedda för mottagning allmänheav tellite, in unencoded or encoded form ten, tråd eller luften inper genom of television programmes intended klusive överföring via satellit, i okofor reception by the public. in- dad eller kodad form. Den innefattar cludes the communication of överföring mellan förepro- av program grammes between undertakings with tag för vidaresändning till allmänhea view to their being relayed to the ten. Den innefattar inte kommunikapublic. does not include commu- tionstjänster tillhandahåller data som nication services providing items of eller andra meddelanden eftersom information or other messages on in- frågas individuellt såsom telefax, dividual demand such as telecopy- databaser och andra liknande tjäning, electronic data banks and other ster. similar services;

SOU 1994: 105

b television advertising means b TV-reklam: varje form av sänt form of announcement broadcast meddelande mot betalning eller likany in for payment for similar nande ersättning som utförs av ett return or consideration by public or private offentligt eller privat företag i sama undertaking in connection with a band med handel, affärsverksamhet, trade, business, craft profession hantverk eller yrke i avsikt att mot or in order to promote the supply of betalning främja tillhandahållandet goods services, including im- av varor eller tjänster, inklusive fast or movable property, rights and egendom, eller rättigheter och föror obligations, in return for payment pliktelser. . Except for the of Article Med undantag för de ändamål purposes 18, this does include direct offers anges i artikel 18 innefattar not som the public for the sale purchase or detta inte direkta erbjudanden till allto rental of products for the provi- mänheten som gäller försäljning, or sion of services in return for köp eller uthyrning av produkter elpayler tillhandahållande av tjänster mot ment. betalning.

c surreptitious advertising c Smygreklam: presentation i ord

the representation words eller bild av varor, tjänster, namn, means or pictures of goods, services, the varumärke eller verksamheter som the trade mark the activities utövas av en varu- eller tjänsteproname, or of producer of goods provider ducent i program, då sådan presena or a services in when tation av programföretaget avses or programmes such representation intended by tjäna reklam, och då allmänhesom the broadcaster advertising ten kan vilseledas i fråga om presento serve and might mislead the public to its tationens art. Sådan presentation beas Such representation traktas som avsiktlig, särskilt om nature. n intentional in parti- den görs mot betalning eller liknande considered to he cular done in return for pay- ersättning. for similar consideration; ment or d sponsorship d Sponsring: varje bidrag, som means any contribution made by public private ges för finansiering av TV-program a or undertaking not engaged in television av ett offentligt eller privat företag broadcasting activities in the pro- som inte är engagerat i TV-verksamor duction of audio—visual works to the het eller i produktion av audiovisufinancing of television ella verk, i syfte att främja företagets programmes with view promoting its namn, varumärke, anseende, verka to name, its trade mark, its image, its activities samhet eller produkter.

or its products.

Bilaga 2

CHAPTER II: GENERAL PRO- KAPITEL ALLMÄNNA BE- VISIONS STÄMMELSER

Article 2 Artikel 2 l Each Member State shall ensure Varje medlemsstat skall säkerthat all television broadcasts trans- ställa att alla TV-sändningar, som mitted sänds by broadcasters under its juris- av programföretag inom dess - diction or jurisdiktion, eller by broadcasters who while not av programföretag som utan ——— being under the jurisdiction of any att stå under någon medlemsstats Member State make use of a fre- jurisdiktion använder sig av en quency or a satellite capacity granted frekvens eller satellitkapacitet uppby or a satellite up—link situated in låten av eller en satellitupplänk bethat Member State lägen i denna medlemsstat, comply with the law applicable to överensstämmer med den lagbroadcasts intended for the public in stiftning som gäller för sändningar, that Member State. avsedda för allmänheten i denna medlemsstat. Member States shall ensure Medlemsstaterna skall säkerfreedom of reception and shall not ställa fri mottagning och får inte berestrict retransmission on their terri- gränsa återutsändning inom sina tory of television broadcasts from territorier av TV-sändningar från another Member States for reasons dra medlemsstater av skäl som omwhich fall within the fields coordi- fattas av detta direktiv. Medlemsnated by this Directive. Member staterna kan interimistiskt inställa States may provisionally suspend återutsändning av TV-sändningar retransmissions of television broad- om följande villkor uppfylls: casts the following conditions are fulfilled:

a a television broadcast coming a En TV-sändning som kommer

from another Member State mani- från annat medlemsland uppenbarlifestly, seriously and gravely in- gen, allvarligt och djupt överträder fringes Article 22; bestämmelserna i artikel 22. b during the previous 12 b Programföretaget under de fömonths, the broadcaster has infrin- regående 12 månaderna har överträttt ged the same provision on at least samma bestämmelse vid minst två two prior occasions; tillfällen.

c the Member State concerned c Medlemsstaten ifråga skriftli-

has notiñed the broadcaster and the gen har underrättat prograrnföretaget Commission in writing of the alleged och kommissionen om de angivna infringements and of its intention to överträdelsema och om sin avsikt att restrict retransmission should any begränsa återutsändning om sådan such infringement occur again: överträdelse åter skulle inträffa.

SOU 1994: 105

d consultations with the trans- d Samråd med den sändznde mitting State and the Commission staten och kommissionen inte har rehave not produced an amicable sett- sulterat i en uppgörelse i godo inom lement within 15 days of the notifi- 15 dagar efter den skriftliga undercation provided for point c, and rättelsen enligt c och den angvna the alleged infringement persists. överträdelsen fortsätter. The Commission shall ensure that Kommissionen skall säkerställa the suspension compatible with att åtgärderna för att hindra återut- Community law. may ask the sändningen sker i överensstämmelse Member State concerned to put an med gemenskapens lagar. Kamend to a suspension which con- missionen kan som ett angeläget ärtrary to Community law, as a matter ende anmoda den berörda medlemsof urgency. This provision with- staten att upphöra med åtgärder som out prejudice to the application of strider mot gemenskapens lagar. any procedure, remedy or sanction to Denna bestämmelse påverkar inte the infringements in question in the tillämpningen av procedurer, gott- Member State which has jurisdiction görelser eller sanktioner för överover the broadcaster concerned. trädelsemai fråga i den medlermstat som har jurisdiktion över det berörda programföretaget. This Directive shall not apply Detta direktiv skall inte beröra to broadcasts intended exclusively sändningar som uteslutande är avfor reception in States other than sedda för mottagning i andra stater Member States and which are not än medlemsstaterna och som inte received directly or indirectly in one mottas direkt eller indirekt i en eller or more Member States. flera medlemsstater.

Article 3 Artikel 3 Member States shall remain Medlemsstaterna skall ha frihet free to require television broadcasters att föreskriva att TV-programföretaunder their jurisdiction to lay down gen inom deras jurisdiktion faststälmore detailed or stricter rules in the ler mera detaljerade eller striktare areas covered by this Directive. regler inom de områden som ornfattas av detta direktiv. Member States shall, by app- Medlemsstaterna skall, inom ropriate means, ensure, within the ramen för sin lagstiftning, lämpframework of their legislation, that ligt sätt säkerställa att TV-programtelevision broadcasters under their företagen inom deras jurisdiktion jurisdiction comply with the provi- uppfyller bestämmelserna i detta dirsions of this Directive. ektiv.

Bilaga 2

CHAPTER HI: PROMOTION OF KAPITEL FRÄMJANDE AV DISTRIBUTION AND PRODUC- DISTRIBUTION OCH PRODUK- TION OF TELEVISION PRO- TION AV TV-PROGRAM GRAMMES

Article 4 Artikel 4 Member States shall ensure Medlemsstaterna skall, där så where practicable and by appropriate är praktiskt möjligt och på lämpligt means that broadcasters reserve for sätt, säkerställa att programforetagen European works within the meaning reserverar en övervägande del av sin of Article a majority proportion of sändningstid med undantag av tid their transmission time, excluding för nyheter, sportevenemang, tävthe time appointed to news, sports lingar, reklam och teletexttjänster for events, games, advertising and tele- europeiska produktioner definierade text services. This proportion, hav- i artikel Denna andel bör uppnås ing regard to the broadcasters in- gradvis grundval av lämpliga kriformational, educational, cultural and terier med beaktande av programföentertainment responsibilities to its retagets ansvar gentemot sin publik viewing public, should he achieved för information, utbildning, kultur progressively, on the basis of suit- och underhållning. able criteria. 2. Where the proportion laid Om den andel som anges i down in paragraph 1 cannot be at- punkt 1 inte kan uppnås, får den inte tained must not be lower than the vara mindre än genomsnittet under average for 1988 in the Member 1988 i den berörda medlemsstaten. State concerned. However, in re- Vad avser Grekland och Portugal spect of the Hellenic Republic and skall 1988 ersättas av år 1990. the Portuguese Republic, the year 1988 shall be replaced by the year 1990. From 3 October 1991, the Från och med den 3 oktober Member States shall provide the 1991 skall medlemsstaterna vart- Commission every two years with a annat år till kommissionen överreport on the application of this Art- lämna en rapport om tillämpningen icle and Article av denna artikel och artikel That report shall in particular in- Rapporten skall innefatta en staclude a statistical statement on the tistisk uppgift om den uppnådda anachievement of the proportion refer- delen som anges i denna artikel och i red to in this Article and Article 5 for artikel 5 för vart och ett av de TVeach of the television programmes program som faller inom den befalling within the jurisdiction of the rörda medlemsstatens jurisdiktion, Member State concemed, the rea- skälen i varje enskilt fall till att man sons, in each case, for the failure to inte uppnått denna andel och de åtattain that proportion and the gärder som vidtagits eller förutses measures adopted or envisaged in för att uppnå målet. order to achieve it.

SOU 1994: 105

The Commission shall inform the Kommissionen skall informera de other Member States and the Euro- övriga medlemsstaterna och European Parliament of the reports, paparlamentet om rapporterna, som which shall be accompanied, where då så är lämpligt skall åtföljas av ett appropriate, by an opinion. The yttrande. Kommissionen skall säker- Commission shall ensure the appli- ställa att denna artikel och artikel 5 cation of this Article and Article 5 in tillämpas i överensstämmelse med accordance with the provisions of the bestämmelserna i fördraget. Kom- Treaty. The Commission may take missionen får i sitt yttrande särskilt account in its opinion, in particular, beakta de framsteg som uppnåtts i of progress achieved in relation to förhållande till tidigare år, andelen previous years, the share of first premiärproduktioner i programbroadcast works in the program- planeringen, de särskilda omständigming, the particular circumstances of heterna för nya TV-programföretag new television broadcasters and the och den speciella situationen i länder specific situation of countries with a med låg audiovisuell produktionslow audio—visual production capacity kapacitet eller begränsat språkomor restricted language area. råde. 4. The Council shall review the 4. Rådet skall senast vid slutet av implementation of this Article on the det femte året efter detta direktivs basis of a report from the Com- antagande granska genomförandet mission accompanied by any pro- av denna artikel med utgångspunkt posals for revision that may deem från en rapport från kommissionen, appropriate no later than the end of åtföljd av alla de förslag till åtgärder the fifth year from the adoption of som den kan anse lämpliga. the Directive. För detta ändamål skall komrnis- To that end, the Commission re- sionens rapport, baserad den av port shall, on the basis of the infor- medlemsstaterna enligt punkt 3 tillmation provided by Member States handahållna informationen, särskilt under paragraph take account in ta hänsyn till utvecklingen inom den particular of developments in the gemensamma marknaden och till det Community market and of the inter- internationella sammanhanget. national context.

Article 5 Artikel 5 Member States shall ensure, Medlemsstaterna skall där så är where practicable and by appropriate praktiskt möjligt och lämpligt sätt means. that broadcasters reserve at säkerställa att programföretagen releast 10 % of their transmission time. serverar minst 10 % av sin sändexcluding the time appointed to ningstid, med undantag för tid resernews, sports events, games, advert- verad för nyheter, sportevenemang, ising and teletext services, or alter- tävlingar, reklam och teletexttjänster, nately, at the discretion of the Mem- eller alternativt, efter medlemsstatens ber State, at least 10 % of their pro- bedömande, minst 10 % av sin programming budget, for European grambudget, för europeiska produkworks created by producers who are tioner, skapade av producenter som independent of broadcasters. är oberoende av programforetagen.

Bilaga 2

This proportion, having regard to Denna andel bör uppnås gradvis the broadcasters informational, edu- och baseras på lämpliga kriterier cational, cultural and entertainment med tanke på programföretagets responsibilities to its viewing public, ansvar gentemot sina tittare när det should be achieved progressively, on gäller information, utbildning, kultur the basis of suitable criteria: must och underhållning. Detta måste uppbe achieved by earmarking an ad- nås genom öronmärkning av en equate proportion for recent works, lämplig andel för nya produktioner, that is to say works transmitted d.v.s. produktioner sänds inom som within five years of their production. fem år efter framställningen.

Article 6 Artikel 6 Within the meaning of this I detta kapitel avses med eurochapter, ‘European works means peiska produktioner the following:

a works originating from a produktioner som härrör från

Member States of the Community gemenskapens medlemsstater och, and, as regards television broadcas- vad gäller TV-programföretag som ters falling within the jurisdiction of faller inom Förbundsrepubliken the Federal Republic of Germany, Tysklands jurisdiktion, produktioner works from German territories från de tyska territorier där Förwhere the Basic Law does not apply bundsrepublikens grundlag inte till and fulfilling the conditions of para- lämpas och som uppfyller villkoren i graph punkt b works originating from Euro- b produktioner som härrör från pean third States party to the Euro- europeiska tredjestater som är anpean Convention on Transfrontier slutna till Europarådets konvention Television of the Council of Europe om gränsöverskridande television and fulfilling the conditions of para- och som uppfyller villkoren i punkt graph

c works originating from other c produktioner som härrör från

European third countries and fulfil- andra europeiska tredjestater och ling the conditions of paragraph som uppfyller villkoren i punkt The works referred to in pa- Med produktioner som anges i

ragraph I a and b are works main- punkt 1 a och 1 b avses sådana

promade with authors and workers duktioner som huvudsakligen är residing in one or more States re- gjorda tillsammans med författare

ferred to in paragraph 1 a and b och personal som är bosatta i en eller

provided that they comply with one flera av de stater som anges i punkt of the following three conditions: 1 a och 1 under förutsättning att produktionema uppfyller ett av följande tre villkor: a they are made by one or more a De har gjorts av en eller flera producers established in one or more producenter som är etablerade i en of those States; or eller flera av dessa stater. b production of the works su- b Framställningen av produktiopervised and actually controlled by nerna har övervakats och styrts av one or more producers established in en eller flera producenter, etablerade one or more of those States; or i en eller flera av dessa stater. 485

SOU 1994: 105

c the contribution of co-produ- c Bidrag från samproducenter i

cers of those States to the total co- dessa stater utgör en övervägande production costs preponderant and del av den totala samproduktionsthe co-production not controlled kostnaden och samproduktionen by one or more producers estab- styrs inte av en eller flera producenlished outside those States. ter, etablerade utanför dessa stater. The works referred to in pa- De produktioner som anges i

ragraph I c are works made exclu- punkt 1 c är produktioner som ut-

sively or in co-production with pro- förts i samarbete med producenter, ducers established in one or more etablerade i en eller flera medlems- Member States by producers esta- stater, eller uteslutande av problished in one or more European ducenter etablerade i en eller flera third countries with which the Com- europeiska tredjestater, med vilka munity will conclude agreements in gemenskapen kommer att sluta avtal accordance with the procedures of i enlighet med bestämmelserna i forthe Treaty, those works are mainly draget, om dessa produktioner humade with authors and workers vudsakligen utförts med författare residing in one or more European och personal som är bosatta i en eller States. flera europeiska stater. 4. Works which are not European Produktioner som inte är euroworks within the meaning of para- peiska produktioner enligt punkt graph but made mainly with au- men som huvudsakligen gjorts tillthors and workers residing one or sammans med författare och persomore Member States, shall be con- nal som är bosatta i en eller flera sidered to be European works to an medlemsstater, skall betraktas som extent corresponding to the propor- europeiska produktioner i den uttion of the contribution of Com- sträckning som motsvarar andelen munity co-producers to the total pro- bidrag från gemenskapens samproduction costs. ducenter till de totala produktionskostnaderna.

Article 7 Artikel 7 Member States shall ensure that Medlemsstaterna skall säkerställa the television broadcasters under att TV-programföretag inom deras their jurisdiction do not broadcast jurisdiktion inte sänder någon biocinematographic work, unless grafñlm innan två år förflutit sedan any otherwise agreed between its rights filmen först visades en biograf i holders and the broadcaster, until någon av gemenskapens medlemstwo years have elapsed since the stater, såvida inte annat överenswork was first shown in cinemas in kommits mellan innehavarna av disone of the Member States of the tributionsrättigheterna och program- Community; in the of cinema- företaget. I fråga om biograffilm case tographic works co-produced by the som samproducerats med programbroadcaster this period shall be one företaget skall denna period vara ett år. year.

Bilaga 2

Article 8 Artikel 8 Where they consider necessary Om medlemsstaterna det anser for purposes of language policy the nödvändigt språkpolitiska av skäl, Member States, whilst observing kan de vad gäller en del eller alla Community law, regards may as program från TV-programföretagen some or all programmes of television inom sin jurisdiktion, med beaktbroadcasters under their jurisdiction, ande gemenskapens lagstiftning av lay down more detailed stricter fastställa or mera detaljerade eller striktrules in particular on the basis of lan- regler, särskilt grundval are av guage criteria. språkliga kriterier.

Article 9 Artikel 9 This chapter shall not apply to lo- Detta kapitel skall inte gälla lokala cal television broadcasts not forming TV-sändningar inte ingår i som ett part of a national network. nationellt nät.

CHAPTER IV: TELEVISION KAPITEL 4: TV-REKLAM OCH ADVERTISING, AND SPONSOR- SPONSRING SHIP

Article 10 Artikel 10 Television advertising shall be TV-reklam skall vara lätt att readily recognisable as such and kept känna igen sådan och hållas åtsom quite separate from other parts of the skild från andra delar av programmet programme service by optical andor med optiska ocheller akustiska acoustic means. hjälpmedel. 2 Isolated advertising spots shall Enstaka reklarninslag skall enremain the exception. dast förekomma undantagsvis. Advertising shall not subli- Reklam får inte använda use subminal techniques. lirninalteknik. 4. Surreptitious advertising shall Smygreklam förbjuden. är be prohibited.

Article 11 Artikel 11 Advertisements shall be in- Reklam skall infogas mellan serted between programmes. Pro- Under förutsättning program. att vided the conditions contained in villkoren i punkt 2-5 i denna artikel paragraphs 1 to 5 of this Article are uppfylls får reklam också infogas i fulfilled, advertisements may also be sådant sätt och med hänprogram inserted during programmes such till naturliga syn pauser samt proa way that the integrity and value of rammets sändningslängd och karakthe programme, taking into account tär, att varken integritet programmets natural breaks in and the duration och värde eller innehavamas rättigand nature of the and heter kränks. programme, the rights of the rights holders are not prejudiced.

SOU 1994: 105

In programmes consisting of I program som består friav autonomous parts or in sports pro- stående delar eller i sportprogram grammes and similarly structured och på liknande sätt strukturerade events and performances comprising evenemang och föreställningar som intervals, advertisements shall only innehåller pauser, skall reklam enbe inserted between the parts or in dast infogas mellan sådana delar elthe intervals. ler i pausema.

The transmission of audio- Överföring av audiovisuella

visual works such as feature films produktioner såsom spelfilm och and films made for television ex- filmer gjorda för TV utom TV-secluding series, serials, light enter- rier, lätta underhållningsprogram och tainment programmes and docu- dokumentärer under förutsättning mentaries provided their program- att deras programlagda sändningsmed duration more than 45 min- längd är mer än 45 minuter, får avutes may be interrupted once for each brytas en gång för varje hel period complete period of 45 minutes. A om 45 minuter. Ett ytterligare avbrott further interruption allowed their medges om den programlagda sändprogrammed duration at least 20 ningslängden är minst 20 minuter minutes longer than two or more längre än två eller flera kompletta complete periods of 45 minutes. fyrtiofemminutersperioder. 4. Where programmes, other than 4. Om andra program än de som those covered by paragraph are omfattas av punkt 2 avbryts av reinterrupted by advertisements a klam skall en period om minst 20 period of at least 20 minutes should minuter förflyta mellan reklaminslaelapse between each successive ad- gen i programmet. vertising break within the programme. Advertisements shall not be in- Reklam får inte infogas i sändserted in any broadcast of a religious ningar av gudstjänster. Nyhetsproservice. News and current affairs grarn och program om aktuella samprogrammes, documentaries, reli- hällsfrågor, dokumentärprogram, regious programmes, and children pro- ligiösa program och barnprogram får grammes, when their programmed inte avbrytas av reklaminslag om duration less than 30 minutes shall deras programlagda sändningslängd not be interrupted by advertisements. är mindre än 30 minuter. Om deras If their programmed duration 30 programlagda sändningslängd är 30 minutes or longer the provisions of minuter eller mer skall de ovan anthe previous paragraphs shall apply. givna styckena gälla.

Bilaga 2

Article 12 Artikel 12 Television advertising shall not: TV-reklam får inte

a prejudice respect for human a undergräva respekten för den

dignity; mänskliga värdigheten, b include any discrimination on b diskriminera någon på grund grounds of race sex or nationality; kön eller nationalitet, av ras, c be offensive to religious or po- c angripa religiös eller politisk litical beliefs; övertygelse, d encourage behaviour prejudi- d uppmuntra ett beteende är som cial to health or to safety; skadligt för hälsa eller säkerhet,

e encourage behaviour prejudi- e uppmuntra ett beteende är

som cial to the protection of the environ- skadligt för miljön. ment Article 13 Artikel 13 All forms of television advertising Alla former av TV-reklam for cifor cigarettes and other tobacco pro- garetter eller andra tobaksvaror skall ducts shall be prohibited. förbjudna. vara

Article 14 Artikel 14 Television advertising for medici- TV-reklam för medicinska pronal products and medicinal treatment dukter och medicinsk behandling available only on prescription in the skall vara förbjuden, produkom Member State within whose juris- terna eller behandlingarna är tilldiction the broadcaster falls shall be gängliga endast efter ordination i den prohibited. medlemsstat till jurisdiktion vars prograrnföretaget hör.

Anicle 15 Artikel 15 Television advertising for alcohol- TV-reklam för alkoholhaltiga beverages shall comply with the drycker skall uppfylla följande kritefollowing criteria; rier:

a may not he aimed speciñcal a Den får inte rikta sig speciellt

at minors or in particular depict mi- till minderåriga eller särskilt skildra nors consuming these beverages; minderåriga intar dessa drycsom b shall not link the consump- ker. tion of alcohol to enhanced physical b Den skall inte förknippa konperformance or to driving; sumtion alkohol med förbättrad av fysisk prestation eller med bilkörning.

c shall not create the impres- c Den skall inte intryck att

ge av sion that the consumption of alcohol konsumtion av alkohol bidrar till contributes towards social or sexual social eller sexuell framgång. success; d Den skall inte göra gällande att d shall not claim that alcohol alkohol har terapeutiska egenskaper has therapeutic qualities or that a eller att den är ett stimulerande eller stimulant, a sedative or a means of lugnande medel eller ett medel för att resolving personal conflicts; lösa personliga konflikter.

e shall not encourage immo- e Den skall inte uppmuntra över-

derate consumption of alcohol or konsumtion av alkohol eller ge en present abstinence or moderation in negativ bild av nykterhet eller återan negative light; hållsamhet. f shall not place emphasis on f Den skall inte framhålla en hög high alcoholic content as being a alkoholhalt som en positiv egenskap positive quality of the beverages. hos dryckema.

Article 16 Artikel 16 Television advertising shall not TV-reklam skall inte orsaka mocause moral or physical detriment to ralisk eller fysisk skada hos minminors and shall therefore comply deråriga och måste därför uppfylla with the following criteria for their följ ande kriterier:

protection a Den skall inte direkt uppmana a shall not directly exhort mi- minderåriga att köpa en produkt eller

nors to bay a product or a service by tjänst genom att utnyttja deras oerexploiting their inexperience or cre- farenhet eller godtrogenhet. dulity; b shall not directly encourage b Den skall inte direkt uppminors to persuade their parents or muntra minderåriga att övertala sina others to purchase the goods or serv- föräldrar eller andra att köpa de utices being advertised; annonserade varorna eller tjänsterna.

c shall not exploit the special c Den skall inte utnyttja det spe-

trust minors place in parents, tea- ciella förtroende minderåriga hyser chers or other persons; för föräldrar, lärare eller andra perd shall not unreasonably show soner. minors in dangerous situations. d Den skall inte utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.

Article 17 Artikel 1 7 Sponsored television program- Sponsrade TV-program skall mes shall meet the following requi- uppfylla följ ande krav:

rements: a Innehåll och programläggning a the content and scheduling of av sponsrade program får under inga

sponsored programmes may in no förhållanden påverkas av sponsorn circumstances be influenced by the ett sätt som inverkar programsponsor in such a way as to affect företagets ansvar och redaktionella the responsibility and editorial inde- oberoende avseende program. pendence of the broadcaster in respect of programmes;

Bilaga 2

b they must be clearly identified b De måste klart identifieras som as such by the name andor logo of sponsrade genom att sponsorns the sponsor at the beginning andor namn ocheller logotyp anges i börthe end of the programmes; jan ocheller slutet av programmen.

c they must not encourage the c De skall inte uppmuntra till köp

purchase or rental of the products or eller förhyming av sponsorns eller services of the sponsor or a third en tredje parts produkter eller tjänparty, in particular by making special ster, särskilt inte genom att göra promotional references to those pro- speciella säljfrärnjande referenser till ducts or services. dessa produkter eller tjänster. 2. Television programmes may TV-program får inte sponsras not be sponsored by natural or legal av fysiska eller juridiska personer, persons whose principal activity vars huvudsakliga verksamhet är the manufacture or sale of products, tillverkning eller försäljning av proor the provision of services, the ad- dukter eller tillhandahållande av vertising of which prohibited by tjänster för vilka reklam är förbjuden Article 13 or 14. enligt artikel 13 eller 14. News and current affairs pro- Nyheter och program som tar grammes may not be sponsored. upp aktuella samhällsfrågor får inte sponsras. Article 18 Artikel 18 The amount of advertising shall l.Reklamtiden skall inte överstiga not exceed 15 % of the daily trans- 15 % av den dagliga sändningstiden. mission time. However, this per- Denna andel får emellertid ökas till centage may be increased to 20 % to 20 % för att innefatta reklam som ininclude forms of advertisements such nehåller direkta erbjudanden till allas direct offers to the public for the mänheten om försäljning, köp eller sale, purchase or rental of products hyra av produkter eller tillhandahålor for the provision of services, lande av tjänster, under förutsättning provided the amount of spot advert- att andelen reklarninslag inte överising does not exceed 15 %. skrider 15 %. The amount of spot advertising Reklarninslagens längd inom within a given one-hour period shall en given entimmesperiod skall inte not exceed 20 %. överskrida 20 %. Without prejudice to the provi- Utan att det påverkar tillämpsions of paragraph forms of ad- ningen av bestämmelserna i punkt 1 vertisements such as direct offers to skall reklam som innehåller direkta the public for the sale, purchase or erbjudanden till allmänheten om förrental of products or for the provi- säljning, köp eller hyra av produkter sion of services shall not exceed one eller tillhandahållande av tjänster inte hour per day. överstiga en timme om dagen.

SOU 1994: 105

Article 19 Artikel 19 Member States may lay down Medlemsstaterna får inom sin justricter rules than those in Article 18 risdiktion fastställa striktare regler for programming time and the pro- för sändningstid och föreskrifter för cedures for television broadcasting programföretagens TV-sändningar, for television broadcasters under än de i artikel 18, i syfte att förena their jurisdiction, so as to reconcile efterfrågan på TV-reklam med alldemand for televised advertising mänintresset, varvid hänsyn särskilt with the public interest, taking ac- skall tas till: count in particular of:

a the role of television in provi- a televisionens uppgift att till-

ding information, education, culture handahålla information, utbildning, and entertainment; kultur och underhållning, b the protection of pluralism of b bevarandet av informationens information and of the media. och mediernas mångsidighet.

Article 20 Artikel 20 Without prejudice to Article Utan att det påverkar tillämp- Member States may, with due regard ningen av artikel 3 får medlemsstafor Community law, lay down con- terna, med vederbörlig hänsyn till ditions other than those laid down in gemenskapens lagstiftning, fastställa Article ll 2 to 5 and in Article 18 andra villkor än de som fastställts i in respect of broadcasts intended artikel ll. 2 som 11.5 och i artikel solely for the national territory which 18 ifråga om sändningar, som utemay not be received, directly or in- slutande är avsedda for det nationella directly, in one or more other Mem- territoriet och som inte kan tas emot, ber States. direkt eller indirekt, i en eller flera andra medlemsstater. Article 21 Artikel 21 Member States shall, within the Medlemsstaterna skall, i fråga om framework of their laws, ensure that TV-sändningar som inte överensin the case of television broadcasts stämmer med bestämmelserna i detta that do not comply with the provi- kapitel, inom ramen för sin lagstiftsions of this chapter, appropriate ning vidta lämpliga åtgärder för att measures arc applied to secure com- säkerställa att dessa bestämmelser pliance with these provisions. efterlevs.

Bilaga 2

CHAPTER V: PROTECTION KAPITEL SKYDD AV MIN- OF MINORS DERÅRIGA

Article 22 Artikel 22

Member States shall take Medlemsstaterna skall appro- vidta lämppriate measures to that tele- liga åtgärder ensure för att säkerställa att vision broadcasts by broadcasters TV-sändningar från TV-programföunder their jurisdiction do not in- retag inom respektive stats jurisdikclude programmes which might tion inte inkluderar ser- program som alliously impair the physic mental or varligt kan skada den fysiska, menmoral development of minors, in tala eller moraliska utvecklingen hos particular those that involve minderåriga, por- särskilt program som nography or gratuitous violence. innehåller pornografi eller menings- This provision shall extend to other löst våld. Denna bestämmelse skall programmes which are likely to im- utsträckas till gälla andra att program pair the physical, mental or moral kan bedömas som skada den fydevelopment of minors, siska, mentala except eller moraliska utwhere ensured by selecting the vecklingen hos minderåriga, utom time of the broadcast or by tech- då det kan säkert, any anses genom val nical measure, that minors the area av tid för sändningen eller genom of transmission will not normally tekniska åtgärder, de minderåriga att hear or see such broadcasts. inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar. Member States shall also Medlemsstaterna ensure skall också säthat broadcasts do not contain kerställa sändningar inte any att innehålincitement to hatred grounds of ler något on som uppammar hat, grunrace, sex, religion or nationality. dat på ras, kön, religion eller nationalitet.

CHAPTER VI: RIGHT OF RE- RÄTT KAPIT EL TILL GEN- PLY ..

Article 23 Artikel 23

Without prejudice to other pro- Utan det påverkar tillämpatt visions adopted by the Member ningen av andra bestämmelser inom States under civil, administrative civilrätt, Straffrätt eller administrativ or criminal law, natural legal lagstiftning any or som antagits av medperson, regardless of nationality, lemsstatema, skall varje fysisk eller whose legitimate interests, in parti- juridisk oberoende person, av natiocular reputation and good nalitet legitima intressen, name, vars i synhave been damaged by an assertion nerhet vederbörandes rykte och goda of incorrect facts in a television har skadats påståenden pro- nanm, av om gramme must have a right of reply or felaktiga fakta i TV-program, ha ett equivalent remedies. rätt till genmäle eller motsvarande.

A right of reply or equivalent Rätt till genmäle eller motsvaremedies shall exist in relation to all rande skall gälla alla gentemot probroadcasters under the jurisdiction of gramföretag inom medlemsstats en a Member State. jurisdiktion.

SOU 1994: 105

Member States shall adopt the 3.Medlemsstatema skall vidta de

needed establish the åtgärder är nödvändiga för att measures to som right of reply the equivalent etablera rätten till genmäle eller motor remedies and shall determine the svarande och skall fastställa den proprocedure he followed for the cedur som skall följas for att genomto exerthereof. In particular, they shall föra detta. Särskilt skall de säkercise sufficient time ställa att tillräcklig tidrymd medensure that a span en the procedures och att procedurema är sådana, allowed and that are ges such that the right equivalent att tillfälle till genmäle eller motsvaor reexercised appropria- rande vederbörligen kan ges fysiska medies can be natural legal resi- eller juridiska personer som bor eller tely by or persons established in other Member är etablerade i andra medlemsstater. dent or

States. application for exercise of 4. En begäran om genmäle eller 4. An right of reply the equivalent motsvarande kan avvisas om detta the or he rejected such inte är motiverat enligt de villkor remedies may a justified according to the angetts i punkt 1 eller skulle inreply not som laid down in paragraph nebära straffbar handling eller conditions en would involve punishable act. skulle medföra civilrättsligt ansvar a render the broadcaster liable för programföretaget eller skulle would proceedings would överskrida gränserna för allmän anto civil law or standards of public de- ständighet. transgress

cency. Provision shall be made for Bestämmelser skall fastställas

whereby disputes to för förfaranden, varigenom tvister procedures as the exercise of the right of reply om rätten till genmäle eller motsvaor remedies be sub- rande kan bli föremål för rättslig the equivalent can judicial review. prövning. ject to

KAPITEL 7: SLUTBESTÄMM- CHAPTER VII: FINAL PROVI- SIONS ELSER

Article 24 Artikel 24 which this Directive På områden som inte omfattas av In fields shall affect detta direktiv skall direktivet inte pådoes not coordinate not and obligations of Member verka medlemsstaternas rättigheter the rights resulting from existing och skyldigheter till följd av gällande States condealing with telecommun- konventioner som handlar om televentions broadcasting. -kommunikation och rundradio. ications or

Bilaga 2

Article 25 Artikel 25

Member States shall bring into Medlemsstaterna skall sätta i force the laws regulations and ad- kraft de lagar och andra författningar

ministrative provisions necessary to som är nödvändiga för att följa detta comply with this Directive not later direktiv den 3 oktober senast 1991. than 3 October 1991. They shall De skall informera kommisgenast forthwith inform the Commission sionen detta. om thereof. Medlemsstaterna skall till kom- 2. Member States shall communi- missionen överlämna texten till cencate to the Commission the text of trala bestämmelser i nationell lagthe main provisions of national law stiftning de som antar inom det omwhich the adopt in the fields råde omfattas detta gov- som av direktiv. emed by this Directive.

Article 26 Artikel 26

Not later than the end of the fifth Senast vid slutet det femte året av year after the date of adoption of this efter dagen för antagandet detta av Directive and two there- direktiv och every years vartannat år därefter after, the Commission shall submit skall kommissionen till Europato the European Parliament, the parlamentet, rådet och Ekonomiska Council, and the Economic and Sococh sociala kommittén överlämna en ial Committee report the tillämpningen a on ap- rapport om av detta plication of this Directive and, direktiv och, nödvändigt, om utnecessary, make further proposals to arbeta ytterligare förslag för att anadapt to developments in the field passa det till utvecklingen inom omof television broadcasting. rådet TV-sändning.

Article 27 Artikel 27

This Directive addressed to the Detta direktiv riktar sig till med- Member States. lemsstatema.

Done at Luxembourg, 3 October Utfärdat i Luxemburg den 3 ok- 1989. tober 1989.

For the Council På rådets vägnar

The President R. DUMAS

R. DUMAS Ordförande

Bilaga 3

Avtal mellan staten och Sveriges Television AB

Mellan staten och programföretaget Sveriges Television AB nedan benämnt SVT har enligt 7 § radiolagen 1966:755 träffats följande avtal.

Allmänna bestämmelser

1 § Detta avtal innehåller villkor för SVT:s rätt att sända radioprogram i rundradiosändning utöver dem följer 6 och 18 §§ radiolagen som av 1966:755.

2 § SVT:s uppgift är att bedriva TV-verksamhet för rundradio står i allsom mänhetens tjänst public service. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till olika staten, intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.

3 § När Sveriges Radio Förvaltnings AB upphör att moderbolag till SVT vara skall SVT jämte Sveriges Radio AB SR och Sveriges Utbildningsradio AB UR äga samtliga aktier i Radiotjänst i Kiruna AB RIKAB i relation till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från mndradiorörelsens resultatkonto rundradiokontot. SVT har som delägare till RIKAB för att RIKAB för räkning ansvar statens uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll.

4§ SVT skall i enlighet med särskilda avtal svara för förvaltningen rundav radiomedlen och för beredskapsplanering.

5 § SVT skall sända TV-program i två rikstäckande kanaler, kanal varav en även skall ha regional täckning, text-TV-sändningar samt tilläggstjänster i den

utsträckning som behövs för programverksamheten se 199192:140,

prop. s. 46-48. Med rikstäckning avses att minst 99,8 % den fast bosatta befolkningen i av landet kan nås av sändningarna. Den tekniska kvaliteten på sändningarna skall hög. sändningarna vara skall ske med så god säkerhet att eventuella sändningsavbrott blir så korta som möjligt. Verksamheten skall utformas så att den inte understiger de kvalitets- och säkerhetsnivåer som sammantaget rådde för programproduktion och utsändning under år 1992.

SOU 1994: 105

6 § SVT skall upplåta sändningstid för sändning av utbildningsprogram och text-TV från Sveriges Utbildningsradio AB. Om oenighet uppstår mellan SVT och UR om fördelning och placering av sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen 1929: 145 om skiljemän.

7 § SVT skall köpa utsändningstjänster för marksändningar från Svensk Rundradio AB. I övrigt avgör SVT hur överföringstjänster m.m. skall anskaffas.

SVT:s organisation 8 § SVT skall beakta de riktlinjer riksdagen fastställt avseende organisasom tion, arbetsordning, regional indelning, kanalstruktur, regional produktion, anlitande utomstående och fördelning av sändningstid mellan SVT och av

UR. se prop. 1991922140, KrU28, rskr. 329.

9 § SVT skall ha distriktsorganisation och sträva efter att den får en sådan en uppbyggnad att förhållandena i olika delar av landet kan speglas. Det distriktsproducerade utbudet bör både spegla respektive områdes särprägel och egenart och ett mer allmänt sätt bidra till mångfalden i programmen.

10 § skall ha nyhetsredaktioner för de två kanalerna. Även text- SVT separata TV-verksamheten skall ha en separat nyhetsredaktion. Regionala nyhetssändningar skall förekomma i minst samma omfattning som under verksamhetsåret 1992.

11§ Utöver vad följer 8-10 §§ bestämmer SVT om regional indelning som av av organisationen.

12§ Minst 40 % allmänproduktionen i SVT:s rikssändningar skall proav duceras utanför Stockholm. sändningarna av distriktsproducerade program skall koncentreras till en kanal. Omfattningen utomståendes medverkan i programproduktionen skall av vara hög och järrm.

Bilaga 3

Innehållet i sändningarna

l3§ SVT skall ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning tiden för sändning samt av prograrnrnen.

l4§ SVT skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas hög av kvalitet. Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre intressen skall i görlig mån gruppers tillgodoses vid tidpunkter då en stor del befolkningen har möjlighet av att se programmen. Programutbudet skall som helhet präglas folkbildningsarnbitioner. Det av skall utformas så att utrymme mångfald olika åsikter och ges en av meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Förnyelse av prograrninnehållet skall främjas. Ett mångsidigt utbud av program svenska språket skall tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i SVT:s sändningar. Se prop. 199192:140, s. 53-60 och KrU28, 20-31. s.

l5§ Bestämmelserna i 13 och 14 §§ innebär skyldighet for SVT att bl.a. meddela nyheter samt kommentera eller annat sätt belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information medborgarna besom höver for att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor, stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor, granska myndigheter, organisationer och företag har inflytande som beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar, 4. tillvarata och utveckla televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse, främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden sarnt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter, i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap, ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter samt ta särskild hänsyn till olika grupper av funktionshindrade.

SOU 1994: 105

16§ I fråga om program om och för funktionshindrade samt verksamhet invandrar- och minoritetsspråk får SVT, SR och UR sins emellan fördela ansvaret för olika slags insatser. SVT:s, SR:s och UR:s samlade resurser för dessa två områden under ett verksamhetsår, uttryckt i fast prisläge, skall dock för respektive område minst vara oförändrade i jämförelse med verksamhetsåret 1992. Eventuella överenskommelser mellan SVT, SR och UR i fråga om ansvarsfördelningen för program om och för funktionshindrade samt verksamhet invandrar- och minoritetsspråk skall tillställas Radionämnden.

17 § SVT skall se till att språkvårdsfrågor beaktas i programverksamheten.

18§ SVT skall före sändning program så noggrant som omständigheterna av medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte vad som är väsentligt.

19§ Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

20§ På begäran av statlig myndighet skall SVT sända meddelande som är av vikt för allmänheten. SVT skall tillse att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller annat sätt inverkar menligt programverksamheten.

21§ SVT skall skyndsamt tillställa Radionämnden det material som nämnden sig behöva för sin granskningsverksamhet. anser

22 § Det åligger SVT att i program lämpligt sätt redogöra för beslut av Radionämnden enligt vilket bolaget har brutit mot bestämmelserna i 6 § radiolagen 1966:755 eller detta avtal. Om Radionämndens beslut avser att SVT har avslagit begäran om beriktigande, skall bolaget redogöra for nämndens en slutsatser och skälen för dessa.

Genmäle och beriktigande 23§ SVT skall beriktiga felaktig sakuppgift när detta är påkallat. Den har befogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas tillsom fälle till genmäle. 500

Bilaga 3

24§

Begäran om beriktigande eller genmäle skall behandlas skyndsamt. Har begäran gjorts skriftligen skall SVT, såsom närmare anges för vissa fall i 26 underrätta Radionämnden.

25§

Bifalls begäran om beriktigande, skall ett beriktigande sändas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang.

Bifalls begäran om genmäle, skall genmäle sändas så ett snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser.

26§

Om en skriftlig begäran beriktigande om eller genmäle har avslagits av SVT skall SVT dels länma information till den berörde om förutsättningarna

för att hos Radionänmden anmäla SVT:s beslut eller SVT:s handläggning av ärendet, dels underrätta Radionämnden sitt beslut. Ett beslut om om avslag skall innehålla uppgifter skälen till avslaget. Underrättelse om till Radionämnden behöver dock endast göras om begäran gjorts någon saken av som ror. Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast fråga i om sådan begäran om beriktigande eller genmäle har kommit in till SVT inom som sex månader efter sändningen av det anmärkningen program som avser.

Reklam och sponsring

27 §

SVT får inte sända reklam mot vederlag eller betalning. program mot

28§

Utan hinder av 27 § får sändning sponsrade av program ske på de villkor som anges nedan i punkterna 1-4. Med sponsrade program avses helt eller delvis bekostats program som av någon som inte är engagerad inom radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, under förutsättning sponsorbidraget att har tillfallit SVT direkt eller medfört att SVT:s kostnader för programmet påtagligt har minskat.

SVT skall i början eller slutet av programmet, SVT oavsett om eller annan producerat programmet, ange eller eller sponsoms sponsoremas namn firma. Om SVT finner det lämpligt kan detta ske såväl före som efter programmet. Meddelanden om sponsorskap får inte lämnas i Meddelanpauser. det skall med beaktande att ändamålet med - av meddelandet skall vara att upplysa publiken om sponsorskapet sådan utforrrming det inte - ges en att riskerar att förväxlas med sedvanliga reklaminslag i reklamñnansierad TV. Sponsoms logotyp får användas endast om det kan ske utan risk för förväxling med tjänst eller vara som erbjuder till försäljning. sponsorn Meddelandet som skall vara kort får inte åtföljas musik och skall av även i övrigt ges en neutral utformning. 501

SOU 1994: 105

Programmet får inte sponsrat någon vars huvudsakliga verkvara av samhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker

eller receptbelagda läkemedel. Programmet skall evenemangskaraktär och får inte huvudsakvara av eller nyhetskommentarer eller huvudsakligen vända sig till ligen avse nyheter barn under 12 år. 4. Sändningen skall allmän sammankomst eller offentlig tillställavse en ning. Om denna anordnas SVT eller annat svenskt företag som bedriver av rundradiosändning skall sändningen ske inom for ett åtagande gentramen emot Europeiska Radiounionen EBU eller arrangemanget vara av mot- svarande betydelse och programmet direktsändas till flera länder. Offenlig tillställning utgör ett sportevenemang skall dock alltid anordnas av annan som SVT eller annat svenskt företag bedriver rundradiosändning och vara än som större svenskt eller internationellt intresse. Programmet får inte utgöras av av sammankomst eller offentlig tillställning som anordnas under föruten allmän sättning att SVT sänder den. det är fråga sponsring enligt andra stycket, bidrag till Om, utan att om länmats någon inte är engagerad inom finansieringen av programmet av som radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, skall upplysning om lämnas i början eller slutet programmet. Sådan upplysning behöver detta av lämnas uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är dock inte om uppenbart att den skulle sakna betydelse för tittarna.

Ekonomiska förutsättningar

29§

Staten ställer medel till SVT:s förfogande för verksamheten. SVT skall inom den tillgängliga ekonomiska ramen göra de prioriteringar

krävs för att uppfylla målen med verksamheten. som Verksamheten skall bedrivas rationellt. Utvecklingen av verksamheten skall bl.a. syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

30§

skall årligen före den 1 september till regeringen inge en anslags- SVT underlag för regeringens förslag till riksdagen året därpå. framställning som Anslagsframställningen skall bl.a. innehålla redovisningar av den genomverksamheten. Redovisningarna i anslagsframställningen skall visa hur förda programföretagen uppfyller och har for avsikt att uppfylla sina åtaganden enavtal och enligt de riktlinjer riksdagen fastställt för programligt detta som företagens verksamhet. ingå redovisningar SVT:s planer för verksamheten. Härvid Vidare skall av redovisas flerårig plan för insatser för funktionshindrade. skall särskilt en Radio Förvaltnings AB upphör att moderbolag till SVT När Sveriges vara övriga delägare RIKAB för att även en redovisning skall SVT jämte av svara avseende RIKAB:s verksamhet bifogas anslagsframställningen. Se 199292: 140 s. 45 och 81-82. prop.

Bilaga 3

31§

SVT får från rundradiorörelsens resultatkonto i mån behov rekvirera av medel avseende kostnader för mervärdesskatt vid köp av programinsarnlingstjänster. Regeringen fastställer ett preliminärt belopp av SVT:s medelstilldelning som hålls inne rundradiokontot för detta ändamål. Utbetalning av rekvirerade medel skall ske enligt samma utbetalningsregler för som övrig medelstilldelning. Eventuella icke utnyttjade medel under ett kalenderår får disponeras för verksamheten under påföljande år. Eventuella högre rekvisitioner ur det innehållna beloppet betalas tillbaka kvittning genom mot nästa års medelstilldelning.

32§

SVT skall tillsammans med SR och UR anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken respektive programföretags medelstilldelning från rundradiorörelsens resultatkonto rundradiokontot. Detta kan ske genom äganillskott eller sätt. annat

33§

Sidoverksamheter till SVT:s sändningsverksamhet skall täcka sina kostnader.

Avtalets upphörande m.m.

34§

Om det finns skäl anta att SVT i väsentlig mån har brutit 6 § radiomot lagen 1966:755 eller detta avtal, får staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmän, vilka utses enligt lagen 1929:145 om skiljemän. Om utredningen ger anledning till det, får staten säga avtalet. upp

35§

Staten får, när avtalet upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning samt övriga inventarier och installationer, tillhör som SVT. Kan överenskommelse träffas lösenbeloppet, om skall detta bestämmas av tre värderingsmän, utses enligt lagen 1929:145 som om skiljemän. SVT skall medverka till att företag som staten bestämmer särskilt utan vederlag får överta de lokaler som SVT förhyrt. SVT medger, att personal anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag senast när avtalet upphör att gälla.

36§

Tvist om tolkningen eller tillämpningen detta av avtal i andra frågor än sådana som rör programinnehållet, avgörs skiljemannaförfarande genom enligt lagen 1929:145 om skiljemän.

SOU 1994: 105

37§ Detta avtal träder i kraft den l januari 1993 och gäller till och med den 31 december 1996. Uppsägning avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. av Avtalet förlängs med tvâ gången vid utebliven uppsägning. beslut riksdagen under avtalsperioden föranleder det, får vardera Om ett av påkalla förhandlingar ändring av villkoren i detta avtal. parten om Till detta avtal har fogats protokollsanteckning som bilaga. en

Av detta avtal är två exemplar upprättade och utväxlade mellan parterna.

Stockholm den Stockholm den

För regeringen För Sveriges Television AB

Bilaga 3

Bilaga till avtal mellan staten och SVT

Protgkollsanteckning Protokollsanteckning till 7 §

Parterna är överens om att utgångspunkten för nyttjande sändningsav kapacitet skall vara att SVT ges möjlighet att Svensk Rundradio av AB köpa utsändnings-, programöverförings- och tilläggstjänster som ligger inom ramen för den uppgift som SVT har enligt detta avtal innan sådan överkapacitet bjuds ut till andra intressenter se prop. 199192: 140 s. 46-48.

Bilaga 4

Avtal mellan staten och Sveriges Radio AB

Mellan staten och programföretaget Sveriges Radio AB nedan benämnt SR har enligt 7 § radiolagen 1966:755 träffats följande avtal.

Allmänna bestämmelser

1 § Detta avtal innehåller villkor för SR:s rätt att sända radioprogram i rundradiosändning utöver dem följer 6 och 18 §§ radiolagen som av 1966:755.

2 § SR:s uppgift är att bedriva ljudradioverksamhet för rundradio står i som allmänhetens tjänst public service. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till olika staten, intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.

3 § När Sveriges Radio Förvaltnings AB upphör att vara moderbolag till SR skall SR jämte Sveriges Television AB SVT och Sveriges Utbildningsradio AB UR äga samtliga aktier i Radiotjänst i Kiruna AB RIKAB i relation till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från rundradiorörelsens resultatkonto mndradiokontot. SR har som delägare till RIKAB för att RIKAB för räkning ansvar statens uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll.

4 § SR skall i enlighet med särskilt avtal svara för beredskapsplanering.

5 § SR skall sända ljudradioprogram i fyra rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning, samt tilläggstjänster i den utsträckning som behövs för programverksamheten. SR skall också sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. SR får inte ta flera frekvenser i FM-bandet i anspråk för sina sändningar än dem Sveriges Riksradio AB som och Sveriges Lokalradio AB använt under huvuddelen år 1992. Detta av hindrar dock inte en sådan utbyggnad som behövs för att större andel en av den bofasta befolkningen skall kunna nås sändningarna från de fyra riksav täckande kanalerna. Se prop. 199192: 140, 46-48. s. Med rikstäckning avses att minst 99,8 % den fast bosatta befolkningen i av landet kan nås av sändningarna. Den tekniska kvaliteten på sändningarna skall vara hög. sändningarna skall ske med så god säkerhet att eventuella sändningsavbrott blir så korta som möjligt. Verksamheten skall utformas så att den inte understiger de

SOU 1994: 105

kvalitets- och säkerhetsnivåer som sammantaget rådde för programproduktion och utsändning under år 1992.

6§ SR skall upplåta sändningstid för sändning av utbildningsprogram från Sveriges Utbildningsradio AB. Om oenighet uppstår mellan SR och UR om fördelning och placering av sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen 1929:145 om skiljemän.

7 § SR skall planera och utföra sina sändningar så att utrymme för radiotidningsverksamhet, om så behövs, kan ges i samma tidsmässiga omfattning under verksamhetsåret 1992. som

8 § SR skall köpa utsändningstjänster för marksändningar från Svensk Rundradio AB. I övrigt avgör SR hur överföringstjänster m.m. skall anskaffas.

SR:s organisation 9§ SR skall beakta de riktlinjer riksdagen fastställt avseende organisasom tion, arbetsordning, regional indelning, kanalstruktur, regional produktion, anlitande utomstående och fördelning sändningstid mellan SR och UR. av av

se l99l92:l40, KrU28, rskr. 329.

prop.

10§ SR skall bedriva regional sändningsverksamhet av minst samma omfattning den under verksamhetsåret 1992 bedrevs av Sveriges som som Lokalradio AB.

ll § SR skall ha distriktsorganisation och sträva efter att den får en sådan en uppbyggnad att förhållandena i olika delar av landet kan speglas. Det. distriktsproducerade utbudet bör både spegla respektive områdes särprägel. och egenart och ett allmänt sätt bidra till mångfalden i programmen. mer

12§ Utöver vad följer 9-11 §§ bestämmer SR om regional indelning av som av organisationen.

Bilaga 4

13§

Minst 40 % av allmänproduktionen i SR:s rikssändningar skall produceras utanför Stockholm. Omfattningen utomståendes medverkan av i programproduktionen skall vara hög och jämn.

Innehållet i sändningarna

l4§ SR skall ta hänsyn till ljudradions särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.

15§

SR skall erbjuda ett mångsidigt programutbud kännetecknas som av hög kvalitet. Programmen skall utformas så att de tillgänglighet och mångsidiggenom het i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en stor del befolkningen har möjlighet av att höra programmen. Programutbudet skall helhet präglas folkbildningsambitioner. som av Det skall utformas så att utrymme mångfald ges en av olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Förnyelse av programinnehållet skall främjas. Ett mångsidigt utbud svenska språket skall av program tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i SR:s sändningar. Se prop. 199192:l40, 53-60 och KrU28, 20-31. s. s.

l6§

Bestämmelsema i 14 och 15 §§ innebär skyldighet for SR att bl.a. meddela nyheter samt kommentera eller annat sätt belysa händelser och skeenden och därvid den allsidiga information ge som medborgarna behöver för att orienterade och vara ta ställning i samhälls- och kulturfrågor, stimulera till debatt kring viktigare sarnhälls- och kulturfrågor, granska myndigheter, organisationer och företag har inflytande som beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar, 4. tillvarata och utveckla ljudradions särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse, främja konstnärlig och kulturell förnyelse bedriva samt skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden samt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter,

SOU 1994: 105

i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap, särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter samt ta särskild hänsyn till olika grupper av funktionshindrade. ta

17§ SR:s för sändning till utlandet skall ge dels svenskar som beprogram sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få information om finner och upprätthålla kontakt med Sverige. Programmen bör ge kunskap om Sverige och bidra till förståelse för det svenska samhället. Bestämmelserna i 14-16 §§ skall tillämpas med avseende varje språksig och med beaktande den speciella karaktären hos sändninggrupp för av ama till utlandet.

l8§ och för funktionshindrade samt verksamhet på in- I fråga om program om vandrar- och minoritetsspråk får SVT, SR och UR sins emellan fördela ansvaret för olika slags insatser. SR:s och UR:s samlade för dessa två områden under ett SVT:s, resurser verksamhetsår, uttryckt i fast prisläge, skall dock för respektive område minst oförändrade i jämförelse med verksamhetsåret 1992. vara överenskommelser mellan SVT, SR och UR i fråga om Eventuella ansvarsfördelningen för och för funktionshindrade samt verkprogram om invandrar- och minoritetsspråk skall tillställas Radionämnden. samhet

19 § SR skall till att språkvårdsfrågor beaktas i programverksamheten. se

20§ SR skall före sändning så noggrant som omständigheterna av program medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte vad som är väsentligt.

21§ enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte: Den ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

22§ statlig eller kommunal myndighet skall SR sända med- På begäran av vikt for allmänheten. SR skall tillse att meddelandet ges em delande som är av utformning och det inte sin omfattning eller på annat sättt lämplig att genom inverkar menligt programverksarnheten.

23§ skyndsamt tillställa Radionärnnden det material som nämnden an- SR skall sig behöva för sin granskningsverksamhet. ser

Bilaga 4

24§

Det åligger SR att i lämpligt sätt redogöra för beslut program av Radionämnden enligt vilket bolaget har brutit mot bestämmelserna i 6 § radiolagen 1966:755 eller detta avtal. Om Radionämndens beslut SR har avser att avslagit en begäran om beriktigande, skall bolaget redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa.

Genmäle och beriktigande

25§

SR skall beriktiga felaktig sakuppgift när detta är påkallat. Den som har befogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.

26§

Begäran om beriktigande eller genmäle skall behandlas skyndsamt. Har begäran gjorts skriftligen skall SR, såsom närmare för vissa fall i 28 anges underrätta Radionämnden.

27§

Bifalls begäran om beriktigande, skall ett beriktigande sändas så det snart kan ske i ett for publiken naturligt sammanhang. Bifalls begäran om genmäle, skall ett genmäle sändas så det kan ske i snart eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär det som som anmärkningen avser.

28§

Om en skriftlig begäran om beriktigande eller genmäle har avslagits SR av skall SR dels lämna information till den berörde förutsättningarna för om att hos Radionämnden anmäla SR:s beslut eller SR:s handläggning ärendet, av dels underrätta Radionämnden om sitt beslut. Ett beslut avslag skall inneom hålla uppgifter om skälen till avslaget. Underrättelse till Radionärnnden behöver dock endast göras om begäran gjorts någon saken rör. av som Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast i fråga sådan begäran om om beriktigande eller genmäle har kommit till SR inom månader som sex efter sändningen av det program som anmärkningen avser.

Reklam och sponsring

29 §

SR får inte sända reklam mot vederlag eller mot betalning. program

SOU 1994: 105

30§

Utan hinder 29 § får sändning av sponsrade program ske de villkor av anges nedan i punkterna 1-4. som Med sponsrade program avses program som helt eller delvis bekostats av någon inte är engagerad inom radio eller TV eller med att framställa som audiovisuella verk, under förutsättning att sponsorbidraget har tillfallit SR direkt eller medfört att SR:s kostnader för programmet påtagligt har minskat. SR skall i början eller slutet av programmet, oavsett om SR eller annan producerat programmet, ange sponsorns eller sponsoremas namn eller firma. Om SR finner det lämpligt kan detta ske såväl före som efter programmet. Meddelanden sponsorskap får inte lämnas i pauser. Meddelandet skall om med beaktande att ändamålet med meddelandet skall vara att upplysa av publiken sponsorskapet ges en sådan utformning att det inte riskerar att om förväxlas med sedvanliga reklarninslag i reklamfinansierad radio. Meddelandet skall kort får inte åtföljas musik och skall även i övrigt ges en som vara av neutral utformning. Programmet får inte sponsrat någon vars huvudsakliga verkvara av samhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker

eller receptbelagda läkemedel. Programmet skall evenemangskaraktär och får inte huvudsakvara av nyheter eller nyhetskommentarer eller huvudsakligen vända sig till ligen avse barn under 12 år. Sändningen skall allmän sammankomst eller offentlig tillställavse en ning. Om denna anordnas SR eller annat svenskt företag som bedriver av rundradiosändning skall sändningen ske inom för ett åtagande gentramen emot Europeiska Radiounionen EBU eller arrangemanget vara av mot- svarande betydelse och programmet direktsändas till flera länder. Offenlig tillställning utgör ett sportevenemang skall dock alltid anordnas av annan som än SR eller annat svenskt företag som bedriver rundradiosändning och vara större svenskt eller internationellt intresse. Programmet får inte utgöras av av allmän sammankomst eller offentlig tillställning som anordnas under föruten sättning att SR sänder den. Om, det är fråga sponsring enligt andra stycket, bidrag till utan att om finansieringen programmet lämnats av någon som inte är engagerad inom av radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, skall upplysning om detta lämnas i början eller slutet programmet. Sådan upplysning behöver av dock inte lämnas uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är om uppenbart att den skulle sakna betydelse for lyssnarna.

Ekonomiska förutsättningar

31§

Staten ställer medel till SR:s förfogande for verksamheten. SR skall inom den tillgängliga ekonomiska ramen göra de prioriteringar

krävs för att uppfylla målen med verksamheten. som Verksamheten skall bedrivas rationellt. Utvecklingen av verksamheten skall bl.a. syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

Bilaga 4

32§

SR skall årligen före den 1 september till regeringen inge en anslagsframställning som underlag för regeringens förslag till riksdagen året därpå. Anslagsfranrställningen skall bl.a. innehålla redovisningar av den genomförda verksamheten. Redovisningarna i anslagsframställningen skall visa hur

programföretagen uppfyller och har för avsikt att uppfylla sina åtaganden enligt detta avtal och enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt för programföretagens verksamhet.

Vidare skall ingå redovisningar av SR:s planer för verksamheten. Härvid skall särskilt redovisas en flerårig plan for insatser för funktionshindrade.

När Sveriges Radio Förvaltnings AB upphör att moderbolag vara till SR skall SR jämte övriga delägare av RIKAB svara för att även redovisning en avseende RIKAB:s verksamhet bifogas anslagsframställningen.

Se prop. l99292:l40 45 och 81-82. s.

33§

SR får från rundradiorörelsens resultatkonto i mån av behov rekvirera medel avseende kostnader för mervärdesskatt vid köp av programinsamlings-

tjänster.

Regeringen fastställer ett preliminärt belopp SR:s medelstilldelning av som hålls inne på rundradiokontot för detta ändamål. Utbetalning av rekvirerade medel skall ske enligt utbetalningsregler samma som för övrig medelstilldelning. Eventuella icke utnyttjade medel under ett kalenderår får disponeras för verksamheten under påföljande år. Eventuella högre rekvisitioner ur det innehållna beloppet betalas tillbaka kvittning års genom mot nästa mede lstilldelning.

34 §

SR skall tillsammans med SVT och UR anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken respektive programföretags medelstilldelning från rundradiorörelsens resultatkonto rundradiokontot. Detta kan ske genom ägartillskott eller sätt. annat

35 §

Sidoverksamheter till SR:s sändningsverksamhet skall täcka sina kostnader.

Avtalets upphörande m.m.

36 §

Om det finns skäl anta att SR i väsentlig mån har brutit 6 § radiolagen mot 1966:755 eller detta avtal, får påkalla staten utredning i frågan genom utredningsmän, vilka utses enligt lagen 1929:145 skiljemän. om Om utredningen ger anledning till det, får staten säga avtalet. upp

37§

Staten får, när avtalet upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning

samt övriga inventarier och installationer, tillhör som SR. Kan överens- 513

I8 14-0979

SOU 1994: 105

kommelse träffas lösenbeloppet, skall detta bestämmas av tre värdeom ringsmän, utses enligt lagen 1929: 145 om skiljemän. som SR skall medverka till att företag staten bestämmer utan särskilt som vederlag får överta de lokaler SR förhyrt. SR medger, att personal som anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag

senast när avtalet upphör att gälla.

38§

tolkningen eller tillämpningen detta avtal i andra frågor än Tvist om av sådana rör programinnehållet, avgörs genom skiljemannaförfarande ensom ligt lagen 1929:145 om skiljemän.

39§

avtal träder i kraft den l januari 1993 och gäller till och med den 31 Detta december 1996. avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Uppsägning av Avtalet förlängs med två år gången vid utebliven uppsägning. beslut riksdagen under avtalsperioden föranleder det, får vardera Om ett av påkalla förhandlingar ändring villkoren i detta avtal. parten om av

Till detta avtal har fogats protokollsanteckning som bilaga. en

detta avtal är två exemplar upprättade och utväxlade mellan parterna. Av

Stockholm den Stockholm den l

För regeringen För Sveriges Radio AB

Bilaga 4

Bilaga till avtal mellan staten och SR

Protokollsanteckning Protokollsanteckning till 8 §

Panema är överens om att utgångspunkten för nyttjande av sändningskapacitet skall vara att SR ges möjlighet att Svensk Rundradio av AB köpa utsändnings-, programöverförings- och tilläggstjänster ligger inom som ramen för den uppgift som SR har enligt detta avtal innan sådan överkapacitet bjuds

ut till andra intressenter se prop. 199192: 140 46-48.

s.

Bilaga 5

Avtal mellan staten och

Sveriges Utbildningsradio AB

Mellan staten och programföretaget Sveriges Utbildningsradio AB nedan benämnt UR har enligt 7 § radiolagen 1966:755 träffats följande avtal.

Allmänna bestämmelser

1 § Detta avtal innehåller villkor för UR:s rätt att sända radioprogram i rundradiosändning utöver dem följer som av 6 och 18 §§ radiolagen 1966:755.

2 § UR:s uppgift är att bedriva verksamhet för rundradio inom utbildningsområdet som står i allmänhetens tjänst public service. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.

3 § När Sveriges Radio Förvaltnings AB upphör att moderbolag vara till UR skall UR jämte Sveriges Television AB SVT och Sveriges Radio AB SR äga samtliga aktier i Radiotjänst i Kiruna AB RIKAB i relation till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från rundradiorörelsens resultatkonto rundradiokontot. UR har som delägare till RIKAB för RIKAB ansvar att för statens räkning uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll.

4 § Utbildningsprogram skall produceras i första hand för sändning via marksändare. Programverksamheten skall bedrivas inom utbildningsområdena förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Användarna skall ges möjligheter att framföra synpunkter och önskemål programverksamheten. Denna skall främst inriktas att förstärka, bredda och komplettera de utbildningsinsatser görs andra inom de som av ovan nämnda utbildningsområdena.

5 § UR skall sända ljudradio- och TV-program i rikssändningar samt i regionala sändningar. UR skall också sända text-TV. UR skall sända sina utbildningsprogram i SVT:s och SR:s kanaler.

SOU 1994: 105

6 §

Om oenighet uppstår mellan UR och SVT eller SR om fördelning och placering sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen av 1929: 145 om skiljemän.

7 § samråd med SVT och SR köpa utsändningstjänster från Svensk UR skall i Rundradio AB. UR hur utsändningstjänster skall anskaffas. I övrigt avgör m.m.

UR:s organisation

8 §

skall beakta de riktlinjer riksdagen fastställt avseende organisa- UR som arbetsordning, regional indelning, kanalstruktur, regional produktion, tion, utomstående och fördelning sändningstid mellan UR och SVT anlitande av av eller SR. 199192:140, KrU28, rskr. 329.

se prop.

9 § följer 8 § bestämmer UR regional indelning av Utöver vad som av om organisationen.

10§

utomståendes medverkan programproduktionen skall Omfattningen av vara hög och jämn.

Innehållet i sändningarna

11§

till ljudradions och televisionens särskilda genomslags- UR skall ta hänsyn ämnen och utformning samt tiden för sändkraft när det gäller progrannnens ning av programmen.

l2§

erbjuda mångsidigt prograrnutbud som kännetecknas av hög UR skall ett kvalitet. skall med beaktande UR:s särskilda uppgifter inom Programmen av utformas så de tillgänglighet och mångsidighet utbildningsområdet att genom omfattning tillgodoser olika utbildningsbehov och intressen hos i skälig Även mindre intressen skall i görlig mån tilllandets befolkning. gruppers vid tidpunkter då stor del befolkningen har möjlighet att se godoses en av eller höra programmen. programinnehållet skall främjas. Förnyelse av svenska språket skall tillhandahållas Ett mångsidigt utbud av program svenska upphovsmän skall förekomma i och svenska artister och verk av

Bilaga 5

UR:s sändningar i den omfattning som är förenlig med UR:s särskilda uppgift. Se prop. 199192:140, 53-60 och KrU28, s. s. 20-31.

13§ UR skall i sin programverksamhet ta särskild hänsyn till olika grupper av funktionshindrade samt till språkliga och etniska minoriteter.

l4§ I fråga om program om och för funktionshindrade samt verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk får SVT, SR och UR sins emellan fördela ansvaret för olika slags insatser. SVT:s, SR:s och UR:s samlade för dessa två områden resurser under ett verksamhetsår, uttryckt i fast prisläge, skall dock for respektive område minst vara oförändrade i jämförelse med verksamhetsåret 1992. Eventuella överenskommelser mellan SVT, SR och UR i fråga om ansvarsfördelningen för och för funktionshindrade program om samt verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk skall tillställas Radionämnden.

15 § UR skall se till att språkvårdsfrågor beaktas i prograrnverksamheten.

16§ UR skall före sändning av program så omständigheterna noggrant som medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ärnnesval och framställning skall ta sikte vad som är väsentligt.

17§ Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

l8§ UR skall skyndsamt tillställa Radionämnden det material som nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhet.

19§ Det åligger UR att i lämpligt program sätt redogöra för beslut av Radionämnden enligt vilket bolaget har brutit mot bestämmelserna i 6 § radiolagen 1966:755 eller detta avtal. Om Radionämndens beslut avser att UR har avslagit en begäran om beriktigande, skall bolaget redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa.

SOU 1994: 105

Genmäle och beriktigande

20§

UR skall beriktiga felaktig sakuppgift när detta är påkallat. har befogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas till- Den som fälle till genmäle.

21§

beriktigande eller genmäle skall behandlas skyndsamt. Har Begäran om skriftligen skall UR, såsom närmare för vissa fall i 23 begäran gjorts anges underrätta Radionämnden.

22§

beriktigande, skall beriktigande sändas så snart det Bifalls begäran om ett kan ske i ett for publiken naturligt sammanhang. genmäle, skall ett genmäle sändas så snart det kan ske i Bifalls begäran om i anslutning till eller likartad karaktär som det som eller program av samma anmärkningen avser.

23§

skriftlig begäran beriktigande eller genmäle har avslagits av UR Om en om länma information till den berörde förutsättningarna för att skall UR dels om Radionänmden anmäla UR:s beslut eller UR:s handläggning av ärendet, hos underrätta Radionänmden sitt beslut. Ett beslut om avslag skall innedels om uppgifter skälen till avslaget. Underrättelse till Radionämnden behålla om dock endast göras begäran gjorts av någon som saken rör. höver om Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast i fråga om sådan begäran eller genmäle har kommit in till UR inom sex månader om beriktigande som efter sändningen det som anmärkningen avser. av program

Reklam och sponsring

24 §

får inte sända reklam mot vederlag eller program mot betalning. UR

25§

UR får inte sända sponsrade program. sponsrade helt eller delvis bekostats av Med program avses program som engagerad inom radio eller TV eller med att framställa någon som inte är under förutsättning att sponsorbidraget har tillfallit UR audiovisuella verk, UR:s kostnader för programmet påtagligt har minskat. direkt eller medfört att det är fråga sponsring enligt andra stycket, bidrag till Om, utan att om lämnats någon inte är engagerad inom finansieringen av programmet av som med framställa audiovisuella verk, skall upplysning om radio eller TV eller att i början eller slutet programmet. Sådan upplysning behöver detta lämnas av uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är dock inte lämnas om skulle sakna betydelse for tittarna eller lyssnarna. uppenbart att den

Bilaga 5

Ekonomiska förutsättningar

26§ Staten ställer medel till UR:s förfogande för verksamheten. UR skall inom den tillgängliga ekonomiska göra de prioriteringar ramen som krävs för att uppfylla målen med verksamheten. Verksamheten skall bedrivas rationellt. Utvecklingen verksamheten av skall bl.a. syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

27§ UR skall årligen före den l september till regeringen inge anslagsframen ställning som underlag för regeringens förslag till riksdagen året därpå. Anslagsframställningen skall bl.a. innehålla redovisningar den av genomförda verksamheten. Redovisningarna i anslagsframställningen skall visa hur programföretagen uppfyller och har för avsikt att uppfylla sina åtaganden enligt detta avtal och enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt för programföretagens verksamhet. Vidare skall ingå redovisningar UR:s planer för verksamheten. Härvid av skall särskilt redovisas en flerårig plan för insatser för funktionshindrade. När Sveriges Radio Förvaltnings AB upphör att vara moderbolag till UR skall UR jämte övriga delägare av RIKAB svara för att även en redovisning avseende RlKABzs verksamhet bifogas anslagsframställningen. Se prop. l99292:140 s. 45 och 81-82.

28§ UR får från rundradiorörelsens resultatkonto i mån behov rekvirera av medel avseende kostnader för mervärdesskatt vid köp av programinsarnlingstjänster. Regeringen fastställer ett preliminärt belopp av UR:s medelstilldelning som hålls inne rundradiokontot för detta ändamål. Utbetalning rekvirerade av medel skall ske enligt samma utbetalningsregler för övrig medelstilldelsom ning. Eventuella icke utnyttjade medel under ett kalenderår får disponeras för verksamheten under påföljande år. Eventuella högre rekvisitioner det inneur hållna beloppet betalas tillbaka genom kvittning mot nästa års medelstilldelning.

29§ UR skall tillsammans med SVT och UR anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken respektive programforetags medelstilldelning från rundradiorörelsens resultatkonto rundradiokontot. Detta kan ske genom ägartillskott eller annat sätt.

30§ Sidoverksamheter till UR:s sändningsverksamhet skall täcka sina kostnader.

SOU 1994: 105

Avtalets upphörande m.m. 3l§ Om det finns skäl anta att UR i väsentlig mån har brutit mot 6 § radiolagen 1966:755 eller detta avtal, får staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmän, vilka utses enligt lagen 1929: 145 om skiljemän. Om utredningen ger anledning till det, får staten säga upp avtalet.

32§ Staten får, när avtalet upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning samt övriga inventarier och installationer, som tillhör UR. Kan överenskommelse träffas om lösenbeloppet, skall detta bestämmas av tre värderingsmän, som utses enligt lagen 1929:145 om skiljemän. UR skall medverka till att företag som staten bestämmer utan särskilt vederlag får överta de lokaler som UR forhyrt. UR medger, att personal anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag senast när avtalet upphör att gälla.

33§ Tvist tolkningen eller tillämpningen av detta avtal i andra frågor än om sådana som rör programinnehållet, avgörs genom skiljemannaforfarande enligt lagen 1929:145 om skiljemän.

34§ Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till och med den 31 december 1996. Uppsägning avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. av Avtalet förlängs med två gången vid utebliven uppsägning. Om ett beslut riksdagen under avtalsperioden föranleder det, får vardera av parten påkalla förhandlingar om ändring av villkoren i detta avtal.

Av detta avtal är två exemplar upprättade och utväxlade mellan parterna.

Stockholm den Stockholm den

För regeringen För Sveriges Utbildningsradio AB

Bilaga 6

BILDNINGSDEPÅRTEMENTET Bilaga till regeringsbeslut 1991-11-07, nr 23;

Avtal mellan staten och Nordisk Television AB

Inledning

A. Såsom grundläggande förutsättningar för avtalets ingående antecknas

för staten:

att bolagsordningen för Nordisk Television AB är den som framgår av bilaga 1,

att Nordisk Television AB såsom huvudägare har AB Patricia, med 25,4 procent av aktierna och 30,6 procent av rösterna, Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt, med 19 procent av aktierna och 2,3 procent av rösterna, Investment AB Agro, med 6,33 procent av aktierna och 7,63 procent av rösterna, Lantbrukarnas Ekonomi AB med 6,34 procent av aktierna och 7,64 procent rösterna, Slakteriförbundet Ekonomisk Förening med 6,33 procent av aktierna och 7,63 procent av rösterna, Bokförlaget Natur Kultur med 6,6 procent av aktierna och 8 procent av rösterna samt Industriförvaltnings AB Kinnevik med 30 procent av aktierna och 36,2 procent av rösterna.

att ovan angivna huvudägare till Nordisk Television AB i skrivelse till regeringen åtagit sig att verka för att Nordisk Television AB kommer att låta bygga ut sändarnätet för att uppnå hushållstäckning enligt nedan angivna en åtagande, att de inte träffat eller kommer att träffa överenskommelser som påverkar den rösträtt, som ägare har i kraft av sitt aktieinnehav samt att de även i övrigt har åtagit sig att verka för att avtalet uppfylls och att de

SOU 1994: 105

2 förutsättningar här antecknas som grunder för regeringsom ingående avtalet inte förändras i väsentlig mån, på ens av sätt som framgår av bilaga 2.

för Nordisk Television AB:

regeringen för riksdagen kommer att lägga fram förslag att den koncessionsavgift bolaget skall erlägga till staten. om ha i huvudsak följande innehåll. Förslaget avses

Koncessionsavgiften skall bestå av en fast och en rörlig del. fasta avgiften utgör 50 milj. kr. per kalender- Den år. rörliga avgiften skall beräknas på grundval av de Den bolaget erhåller vederlag för att sända intäkter som som Den skall utgöra 20 % av de intäkter som överannonser. stiger 750 inte 1 000 milj.kr., 40 % av intäkter som men överstiger 1 000 inte 2 000 milj.kr. och 50 % av men intäkter överstiger 2 000 milj.kr., allt räknat per som kalenderår. Den fasta avgiften och beloppsgränserna för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter år 1992 justeras med hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Med intäkt till bolaget skall likställas betalning som sker till än bolaget under sådana förhållanden att annan det står klart att det rör sig om vederlag för att sända Periodiseringen intäkterna skall ske enligt annonser. av bokföringsmässiga grunder.

Den fasta avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga avgiften erläggs den 31 året efter det kalenderår som avgiften senast mars avser .

Om Sveriges Television AB eller annat programföretag som ensamt eller i samverkan med andra bedriver rikstäckande

Büaga 6

televisionssändningar i marksändarnät får tillstånd att sända reklam mot vederlag skall någon koncessionsavgift inte längre utgå.

B. Vidare antecknas att:

Nordisk Television AB åtar sig

att sättet att organisera verksamheten medverka till genom uppbyggnaden fristående programindustri, av en

att vid marksändningarnas början sända 40 timmar per vecka för att sedan successivt bygga ut programverksamheten till den nivå i 6 § nedan. Avsikten är att därefter som anges ytterligare stärka programambitionen och öka sändningstiden,

att redan i utgångsläget låta producera minst 40 procent av de avses i 6 § punkt 5.a hos produktionsföretag program som som är verksamma utanför Stockholms län,

att omgående etablera ett regionalt centrum i Malmö med 15 medarbetare och där bygga upp kapacitet för reguljära direktsändningar. Utgångspunkten är en kvalificerad nyhetsredaktion. Därutöver skapas resurser för att spegla samhälle och kultur i södra Sverige,

a t omgående etablera en EG-redaktion i Malmö för bevakning det nya Europa genom nyhetsinslag, nyhetsdokumentärer av och nyhetsmagasin,

att etablera en kvalificerad nyhetsredaktion i Göteborg som på 3 års sikt ska nå redaktionell och teknisk resursnivå en som motsvarar den i Malmö,

SCHJ1994:105

sportredaktion till Göteborg efter det lokalisera en Nordisk Television AB erhållit medlemskap i EBU,

kvalificerad nyhetsredaktion i Norrland som att etablera en nå redaktionell och teknisk resursnivå på 5 års sikt ska en motsvarar den i Malmö, som

regionala nyhetsbevakningen teckna löpande att för den 20 produktionsbolag utanför storstadskontrakt med minst regionerna,

vid översyn den svenska filmpolitiken att medverka en av medverka till lösning innebär att bolaget samt att en som svenska filmproduktionen på villkor som i bidrar till den vad kommer att gälla för var och en princip motsvarar som kanalerna i Sveriges Television AB, av

träda i förhandling med regeringen om de villkor som

att sändningarna Sverige kommer i krig eller skall gälla för om liknande utomordentliga förhållanden samt, krigsfara eller

låta sina över ett nät av marksändare att sända ut program samordnat med det sändarnät som används för som är tekniskt Sveriges Televisions sändningar och som distribution av plan. Utbyggnadstakten skall vara sådan byggs ut enligt en ungefär följande andelar av Sveriges befolkning kan ta att från marksändare vid olika tidpunkter, emot programmen då sändningarna inleds, 70 % sex månader nämligen 50 % därefter, 98 % ytterligare tolv månader därefter samt utgången år 1997. Utbyggnadstakten skall 99,8 % före av den takt i vilken Televerket uppfyller dock högst motsvara utbyggnadsplan för sändningsnätet. Under förutsättning sin under hela avtalets giltighetstid sänds ut att programmen över satellit med signalstyrka av lägst ca 44 dBW i en en hela Sverige samt att Nordisk Television AB fr.o.m. sänderbjuder bosatta inom de områden ningarnas början personer

Bilaga 6

i Sverige enligt utbyggnadsplanen inte kommer att nås som av utsändningarna från marksändare att förvärva satellitmottagningsutrustning för ett pris som motsvarar 1 000 kr,

justerat årligen med början den 1 januari 1993 med föränd-

ringen konsumentprisindex under föregående år, eller, om av Nordisk Television AB sänder från annan satellit än Tele- X, för 50 procent av gällande konsumentpris för sådan utrustning, behöver emellertid endast ca 98 % av Sveriges befolkning kunna ta emot programmen från marksändare vid utgången år 1997. av

Mellan staten och Nordisk Television AB har enligt 7 och 17 §§ radiolagen 1966:755 träffats följande avtal.

Allmänt

1 S

Detta avtal avser sådana rundradiosändningar av televisionsprogram som Nordisk Television AB bedriver med regeringens tillstånd. Avtalet innehåller villkor för sändningsrätten utöver de som följer av föreskrifterna i 6 och 8 - 15 §§ radiolagen 1966:755.

SOU 1994: 105

Reklam, soonsrina m.m.

2§

Television AB får endast under annonstid sända Nordisk reklam vederlag och program mot betalning. mot

3 §

får sända sponsrade program på de Nordisk Television AB villkor i tredje femte styckena. som anges -

ett program som helt eller Med ett sponsrat program avses delvis har bekostats någon som inte är engagerad inom av eller television eller med att framställa audiovisuradio ella verk och med vilken Nordisk Television AB har träffat

avtal härom.

Nordisk Television AB skall i början eller slutet av proeller sponsorernas namn eller firma. grammet ange sponsorns Nordisk Television AB finner det lämpligt kan detta ske Om såväl före efter programmet. Meddelanden om sponsorskap som får också lämnas gång i i sportprogram, där det en pauser förekommer längre pauser, eller i pauser i program som föreställningar eller evenemang med pauser för publiavser ken. Sådana meddelanden skall vara korta och ske genom användande Stillbild. Vid angivandet av sponsorskapet av får logotype användas. Musik som är typisk för sponsorns eller knuten till får inte användas. annars sponsorn

Programmet får inte sponsrat av någon vars huvudsakvara liga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel.

Bilaga 6

Programmet får inte huvudsakligen avse nyheter eller nyhetskommentarer eller huvudsakligen vända sig till barn under 12 år.

Programverksamheten

Nordisk Television AB skall sända ett mångsidigt programutbud god kvalitet. Programutbudet skall utformas så att av det i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning och så att utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och meningsriktningar. Sändningarna skall innehålla såväl nyhetsprogram och informativa program som underhållningsprogram och TV-dramatik. Möjligheten att bli ytterligare en kanal för opinionsbildning skall tas tillvara bl.a. genom att slå vakt om den fria åsiktsbildningen. Programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheter och skänka god underhållning.

Ett rikt utbud av program på svenska språket skall utgöra minst hälften av programutbudet. Verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i sändningarna. Händelser och skeenden i olika delar av landet skall speglas i programmen.

Utländska program skall spegla olika kulturkretsar, inom och utom Europa.

Nordisk Television AB skall ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.

SOU 1994: 105

5 §

i 4 innebär skyldighet för Nordisk Tele- Bestämmelserna § vision AB att bl.a.

nyheter, kommentera dessa och belysa händelser 1. förmedla skeenden och därvid den allsidiga information som och ge medborgarna behöver för att vara orienterade.

till debatt i samhälls- och kulturfrågor. 2. stimulera

myndigheter, organisationer och företag som har 3. granska på beslut rör medborgarna samt spegla verkinflytande som samheten inom sådana organ.

utveckla mediets möjligheter att förmedla upplevelser 4. och stimulera fantasin.

6 §

successiv uppbyggnadsperiod på två år från sänd- Efter en början skall Nordisk Television AB uppfylla sina ningarnas skyldigheter enligt 4 och S §§ genom att

1. sända under i genomsnitt minst S0 timmar per program vecka under ett kalenderår.

sända huvudsakligen består av 2. dagligen program som nyheter. Under de nio månader året som utgör högsäsong av skall tiden för dessa program ej understiga 10 timmar per vecka.

dagligen sända avsedda för barn under 12 år. 3. program Under de nio månader av året som utgör högsäsong skall vecka. tiden för dessa program ej understiga 5 timmar per

Büaga 6

En övervägande del av programmen skall vara svenska eller nordiska.

4. under året sända minst 40 timmar program som utgörs av svensk eller nordisk TV-dramatik.

5. utöver program som avses under punkt 2, under i genomsnitt minst 15 timmar per vecka sända program som antingen

producerats på beställning från Nordisk Telea. vision AB av fristående produktionsföretag eller

b. består av svenska filmer som har haft biograf-

premiär under de senaste fem åren eller

c. består av svenska kortfilmer som har färdigställts under de senaste fem åren eller

d. producerats inom Nordisk Television AB.

I de sändningstider som avses i denna paragraf inräknas inte repriser av program som Nordisk Television AB sänt än månad före det aktuella sändningstillfället senare en och inte heller sändningar av testbild, text eller stillbilder, med eller utan ljud.

7 §

I nödsituationer skall Nordisk Television AB på begäran av statlig myndighet utan särskild ersättning sända meddelande som är av vikt för allmänheten.

SOU 1994: 105

10 8 §

privatliv skall respekteras i programverksam- Den enskildes heten inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat. om

9 §

Television AB skall beriktiga felaktig sakuppgift Nordisk när detta är påkallat.

befogat anspråk på att bemöta ett påstående Den som har skall beredas tillfälle till genmäle.

10 §

Begäran beriktigande och genmäle skall behandlas skyndom samt .

11 §

begäran beriktigande, skall ett beriktigande Bifalls om sändas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang.

genmäle, skall ett genmäle sändas så Bifalls begäran om snart det kan ske i eller i anslutning till program av eller likartad karaktär som det som anmärkningen samma avser.

12 §

Nordisk Television AB skall genast underrätta radionämnden begäran beriktigande eller genmäle som har framom om ställts skriftligen hos Nordisk Television AB av den som saken rör och har kommit in till Nordisk Television AB som

Büaga 6

ll inom sex månader efter sändningen av det program som anmärkningen avser.

Nordisk Television AB:s beslut med anledning av en begäran som avses i första stycket skall genast tillställas radionämnden. Har Nordisk Television AB avslagit begäran, skall beslutet innehålla uppgifter om skälen till detta.

13 §

Nordisk Television AB skall skyndsamt tillställa radionämnden det material som nämnden anser sig behöva för sin granskningsverksamhet.

14 §

Nordisk Television AB skall i program på lämpligt sätt redogöra för beslut av radionämnden, enligt vilket företaget har överträtt bestämmelserna i radiolagen eller i detta avtal. Om radionämndens beslut avser att Nordisk Television AB har avslagit en begäran om beriktigande, skall Nordisk Television AB redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa.

15 §

Om riksdagen skulle besluta att de uppgifter som åvilar radionämnden i stället skall fullgöras av annan myndighet skall vad som i detta avtal sägs om radionämnden i stället gälla den nya myndigheten.

Sändningarnas början

16 §

Sändningarna skall påbörjas före utgången februari 1992. av

SOU 1994: 105

Avtalstid m.m.

17 §

Avtalet gäller till utgången av februari 1998.

avtalet skall ske senast två år före avtals- Uppsägning av utgång. Avtalet förlängs med tre år åt gången vid tidens utebliven uppsägning.

18 §

förutsättningarna för Nordisk Television AB:s verksamhet Om avtal förändras i väsentlig mån, t.ex. genom enligt detta på reklam i television, skall staten på införande av skatt begäran Nordisk Television AB medverka i förhandlingar av villkoren i detta avtal. om

19 §

regeringen skäl att anta att Nordisk Television AB i Finner väsentlig mån brutit mot bestämmelserna i radiolagen eller detta avtal, eller att de grundläggande förutsättningar för avtalets ingående för statens del antecknats i inledsom

mån förändrats, och parterna är

ningen i väsentlig oense härom, får staten under förutsättning att staten skrift- -

ligen anmodat Nordisk Television AB eller, i förekommande

fall Nordisk Television AB:s huvudägare, att vidta rättelvidta åtgärder för att förhindra fortsatt eller förse, nyade avtalsbrott eller de andra åtgärder som i varje fall må erforderligt och att sådana åtgärder ej vidtagits anses

inom skälig tid påkalla utredning i frågan genom skilje-

män. För utseende skiljemännen och för deras handav läggning och avgörande saken gäller lagen 1929:145 om av

Bilaga 6

13 skiljemän. Om skiljemännens avgörande ger anledning till det, eller om parterna är ense om att en väsentlig överträdelse eller väsentlig förändring av förutsättningarna föreligger, får.staten säga upp avtalet.

20 §

Nordisk Television AB får säga upp avtalet till omedelbart upphörande om de grundläggande förutsättningar för avtalets ingående som för bolagets del antecknats i inledningen i väsentlig mån förändrats.

Till detta avtal har fogats bolagsordningen för Nordisk Television AB som bilaga 1, skrivelse från huvudägarna som bilaga 2 samt vissa protokollsanteckningar som bilaga 3.

Av detta avtal är två exemplar upprättade och utväxlade mellan parterna.

För regeringen För Nordisk Television AB

Büum 7

JLTURDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT Datum Dnr 1993-12-16 Ku934121Me

Sverigefinska Riksförbundet Bellmansgatan 15 nb 118 47 STOCKHOLM

Ansökan om tillstånd till rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Sverigefinska Riksförbundet har anhållit om förnyat tillstånd att bedriva vidaresändning av finländska televisionsprogram i rundradiosändning över Storstockholmsomrádet.

Regeringen meddelar Sverigefinska Riksförbundet tillstånd enligt lagen 1986:3 om rundradiosändning av finländska televisionsprogram ändrad senast 1993:378 att under tiden den 1 januari den 31 december 1994 bedriva rundradiosändning av televisionsprogram.

För tillståndet gäller följande villkor.

1. För sändningen får användas en sändare i Nacka med samma räckvidd som TV 2-sändaren där samt de slavsändare som behövs för god mottagning inom huvudsändarens täckningsområde.

2. sändningen skall ske i en kanal.

3. sändningen skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort tid dess- 537

SOU 1994: 105

förinnan har sänts i Finland med stöd av tillstånd från Finlands regering.

4.1 Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under annonstid. Med reklam avses ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. Med annonstid avses sändningstid som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

4.2 Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.

4.3 I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

4.4 En annons med reklam som sänds under annonstid får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

4.5 I annonser med reklam som sänds under annonstid får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 är.

4.6 Av sändningstiden per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och 24.00.

4.7 Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

4.8 Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.

Büaga 7

4.9 Annonser under annonstid skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 ar.

4.10 Annonser får dock avbryta ett program, om de sätts in

a. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med för pauser publiken,

b. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 ár.

4.11 Vad som föreskrivs i 4.1-4.10 gäller inte annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV.

Pa regeringens vägnar

Birgit Friggebo

Louise Bonbeck

Kopia till

TERACOM Svensk Rundradio AB Sveriges Radio AB Sveriges Television AB Sveriges Utbildningsradio AB TV4 AB Svenska Kabel-TV AB Trafikministeriet, Helsingfors Oy Yleisradio Ab, Helsingfors MTV Oy, Helsingfors

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning for denstatliga 35.Vår andes ochandras. . stämma-

statistiken.Fi. Kulturpolitik och internationalisering. Ku.

N Kommunerna, LandstingenochEuropa 36.Miljö och fysiskplanering. M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysning ochreproduktivhälsaunder

Mänsföreställningarom kvinnorochchefskap.S. 1900-taleti Sverige.UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. 38. Kvinnor, barnocharbetei Sverige1850-1993. UD. . Kriminalvårdoch psykiatri.Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverige och Europa. En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiskaäldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktigstrålskyddsforskning. M.

EU,EES och miljön. M. 41. Ledighetslagstifiningen en översyn. A. . -— Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- 42. Statenoch trossamfunden. C. . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skattemas betydelse respektiveintebli medlem i Europeiskaunionen. UD. för denprivatatjänstesektom. Fi.

Förnyelse ochkontinuitet- om konst ochkultur 44. Folkbokföringsuppgiñema i samhället.Fi. . i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångtlärande.U.

Förslagtill övergripande 46. Sambandet mellanSamhällsekonomi, transferearingar . Anslutningtill EU -

lagstiftning.UD. ochsocialbidrag.

l Omkriget kommit...Förberedelser för mottagande 47. Aweckling av denobligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd1949-1969 + Bilagedel. SB. till Studentkårer ochnationer.U.

l2. Suveränitet ochdemokrati 48. Kunskapför utveckling + bilagedel.A.

+ bilagedel med expertuppsatser. UD. 49.Utrikessekretessen. Ju.

13.JIK-metoden, m.m. Fi. 50.Allemanssparandet en översyn. Fi. - 14. Konsumentpolitiki enny tid. C. 51.Minneoch bildning. Museernas uppdragoch

På väg. K. organisation bilagedel.Ku. + . 16.Skoterkömingpåjordbruks-och skogsmark. 52.Teaterns roller. Ku.

Kartläggningoch åtgärdsförslag. M. 53. Mästarbrevför hantverkare.Ku. 17. Års- och koncernredovisning enligtEG-direktiv. 54.Utvärdering av praxisi asylärenden. Ku.

Del och I Ju. 55.Rätten till reformeratbilstöd. S. ratten- 18.Kvalitet i kommunalverksamhet nationell 56.Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch uppföljningochutvärdering.C. rnisshandlats. S.

19.Renaroller i biståndet- styrningocharbetsfördelning 57. Beskattning fastigheter,del av Principiella i en effektiv biståndsförvaltning. UD. utgångspunkter for beskattning fastigheter av m.m.

20. Reformeratpensionssystem. Fi

Reformeratpensionssystem. Bilaga A. 58.6 Juni Nationaldagen. Ju. . Kostnader ochindivideffekter. 59.Vilka vattendragskallskyddas Principeroch

Reformeratpensionssystem. Bilaga B. förslag.M. . Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. 59. Vilka vattendragskallskyddas Beskrivningar av

Förvaltabostäder. Ju. vattenområden. M. . Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60.Särskildaskäl utformning ochtillämpning av . - - Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge. 2 kap. 5 § ochandra bestämmelser i . - Att förebygga alkoholproblem. S. utlänningslagen. Ku. . Vård av alkoholmissbrukare. S. 61.Pantbankemas kreditgivning.N. . Kvinnor och alkohol. S. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, de] Fi. . Barn Föräldrar Alkohol. 63.Personnummer integritetocheffektivitet. Jur. . - - - Vallagen. Ju. 64.Med raps i tankarna M. . Vissa mervärdeskattefrågor lII Kultur m.m. Fi. 65. Statistikochintegritet,del 2 Lag om . - - MycketUnderSamma Tak. C. personregister för officiell statistik m.m. Fi. . Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66.Finansiellatjänsteri förändring.Fi. . Ku. 67.Räddningstjänst i samverkan ochpå entreprenad.

Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö. . 68.Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrågor. Fi.

aB;o s

t s

xf- 9 ä Q

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69.On theGeneralPrinciplesof Environment 99.Domareni Sverigeinför framtiden Protection.M. utgångspunkter för fortsattutredningsarbete. - 70.lnomkommunalutjämning.Fi. Del A B. Ju. + 71.Om intyg ochutlåtanden som utfärdas hälso- av 100.Beskattningen vid gränsöverskridande och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. omstruktureringarinomEG, m.m. Fi. 72. sjukpenning, arbetsskada ochförtidspension 101.Höj ribban förutsättningarocherfarenheter.S. Lararkompetens för yrkesutbildning.U. - 73. Ungdomarsvälfärdochvärderingar en under- 102.Analysochutvärdering bistånd.UD. av sökning om levnadsvillkor,livsstil ochattityder.C. 103.Studiemedelsfmansierad polisutbildning.Ju. 74.Punktskattema ochEG. Fi. 104.PVC en planför att undvikamiljöpåverkan. - 75.Patientskadelag. C. Rapport bilagor. M. + 76.Tradeandthe Environment towards a 105.Ny lagstiftning om radioochTV. Ku. sustainable playingfield. M. 77.Tillvaronströsklar. C. 78.Citytunnelni Malmö. K. 79. Allmänhetens bankombudsman. Fi. 80.iakttagelserunder en reform Lägesrapportfrån - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet ochhögskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. U. 81.Ny lag om skiljeförfarande.Ju. 82.Förstärktamiljöinsatseri jordbruket - svensktillämpning av EGzsmiljöprogram.Jo. 83. Övergång verksamheterochkollektiva av uppsägningar. EU ochden svenskaarbetsrätten.A. .Samvetsklausul inomhögskoleutbildningen. U. .Ny lag om skattpåenergi. Enteknisk översyn och EG-anpassning. Motiv. Del - - Författningstextochbilagor. Del II. Fi. 86.Teknologiochvårdkonsumtioninomsluten somatiskkorttidsvárd1981-2001.S. 87. Nya tidpunkter för redovisningochbetalningav skatterochavgifter. Fi. 88.Mervärdesskatten ochEG. Fi. 89.TullagstiftningenochEG. Fi. 90.Kart- och fastighetsverksamhet finansiering,samordningoch författningsreglering.M. 91.Trafikenochkoldioxiden Principerför att minska trañkenskoldioxidutsläpp.K. 92.Miljözonerför trafik i tätorter. K. 93. Levandeskärgårdar.Jo. 94.Dagspresseni1990-taletsmedielandskap. Ku. 95.En allmänsjukvårdsfrârsäkring i offentlig regi. S. 96.Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. 97.Reglering av Vattenuttag ur enskildabrtmnar.M. 98.Beskattning förmåner.Fi. av

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Barn Föräldrar Alkohol. [29] - - Gamla är ungasom blivit äldre.Omsolidaritetmellan Om krigetkommit...Förberedelser för mottagande av generationema. Europeiskaäldreåret 1993. [39] militärt bistånd1949-1969 + Bilagedel. [11] Sambandet mellan Samhällsekonomi, transfereringar

Justitiedepartementet ochsocialbidrag.[46]

Rätten till reformerat bilstöd. [55] Vapenlagenoch EG [4] ratten-

Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch Kriminalvårdoch psykiatri. [5] misshandlats. [56] Års- och koncemredovisning enligtEG-direktiv. Om intygoch utlåtanden som utfärdas av hälso- Del ochII. I Ju. [17] ochsjukvårdspersonal i yrkesutövningen. [71] Förvaltabostäder. [23] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension Vallagen.[30] förutsättningar och erfarenheter. [72] Utrikessekretessen. [49] - Teknologioch vårdkonsumtion inomsluten 6 Juni Nationaldagen. [58] somatisk korttidsvärd 1981-2001.[86] Personnummer integritetoch effektivitet. [63] - En allmänsjukvårdsförsäkring i offentlig regi. [95] Ny lag om skiljeförfarande.[81]

Domaren i Sverigeinför framtiden Kommunikationsdepartementet utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. - På väg. [15] Del A+B. [99] Cityttmnelni Malmö. [78] Studiemedelsñnansierad polisutbildning.[103] Trafikenochkoldioxiden Principerför att minska - Utrikesdepartementet trafikenskoldioxidutsläpp.[91]

Miljözonerför trafik i tätorter. [92] Historiskt Följdemaför Sverige utrikes- i och vägval-

säkerhetspolitiskt hänseende att av bli, respektiveintebli Finansdepartementet medlemi Europeiska unionen.[8] Ändrad ansvarsfördelning för denstatligastatistiken. [l] Anslutning till Förslagtill övergripande EU - Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk

lagstiñrting.[10] konsekvensanalys. [6] Suveränitetochdemokrati JlK-metoden, m.m. [13] + bilagedelmedexpertuppsatser. [12] Vissamervärdeskattefi-ågor Kultur lll m.m. Renaroller i biståndetstyrningocharbetsfördelning - Uppskattadsysselsättning om skattemas betydelse i en effektiv biståndsförvaltning. [19] reproduktivhälsa för den privatatjänstesektom. [43] Sexualupplysning och under1900-talet Folkbokföringsuppgiñema i samhallet.[44] i Sverige.[37] Allemanssparandet en översyn. [50] Kvinnor,barnocharbetei Sverige 1850-1993. [38] - Beskattning fastigheter,del av Principiella Analysochutvärderingav bistånd.[102] utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57]

Försvarsdepartementet Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62]

Statistik och integritet,del 2 Räddningstjänst i samverkanoch entreprenad.[67] Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] - Finansiellatjänsteri förändring. [66] Socialdepartementet Otillbörlig kurspáverkanochvissa insiderfrágor. [68] Mäns föreställningar om kvinnoroch chefskap.[3] Inomkommunalutjämning [70]

Refonneratpensionssystem. [20] Punktskatterna ochEG. [74] Refonneratpensionssystem. Bilaga A. Allmänhetens bankombudsman. [79] Kostnaderoch individeffekter. Ny lag om skattpáenergi Reformeratpensionssystem. BilagaB. En teknisk översyn och EG-anpassning. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Motiv Del Svenskalkoholpolitik strategiför framtiden. [24] - - en Författningstextoch bilagor. Del II. [85] Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25] - - Nyatidpunkter för redovisning ochbetalning av Att förebyggaalkoholproblem.[26] skatter ochavgifter. [87] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Mervärdesskatten ochEG. [88] Kvinnorochalkohol.[28]

Statens

offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Tullagstifuiingenoch EG. [89]

Civildepartementet

Beskattning förmåner.[98] av

Beskattningen vid gränsöverskridande Kommunerna,Landstingen ochEuropa.

omstruktureringarinom EG, [100] + Bilagedel.[2] m.m. Konsumentpolitiki enny tid. [14]

Utbildningsdepartementet Kvaliteti kommunal verksamhet nationell

uppföljningochutvärdering.[18] Grundenför livslångtlärande.[45] Avveckling MycketUnderSammaTak. [32] av denobligatoriskaanslutningen till Studentkårer Statenochtrossamfunden. [42] ochnationer.[47] iakttagelser under Ungdomarsvälfärdochvärderingar en underen reform Lägesrapport - från sökning om levnadsvillkor,livsstil ochattityder. 173] Resursberedningens uppföljningvid universitet sex Patientskadelag. ochhögskolor [75] av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande Tillvaronströsklar. [77] högskoleutbildning.[80]

Samvetsklausul inomhögskoleutbildningen. [84] Miljö- och naturresursdepartementet Höj ribban

Lärarkompetens för yrkesutbildning.[101] EU, EESochmiljön. [7]

Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark.

Jordbruksdepartementet Kartläggningochåtgärdsförslag. [16]

Miljö ochfysiskplanering.[36] Förstärktamiljöinsatseri jordbruket svensktillämpning Långsiktigstrålskyddsforskning. [40] - av EG:smiljöprogram.[82] Levandeskärgårdar.[93] Vilka vattendragskall skyddas Principeroch

förslag.[S9]

Kulturdepartementet Vilka vattendragskallskyddas Beskrivningar av

vattenområden. [59] Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur Med raps i tankarna [64] i framtiden.[9] On theGeneralPrinciplesof Environment Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, [33] m.m. Protection.[69] Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.[34] Vår andes stämma ochandras. TradeandtheEnvironment towardsa -

- sustainable playingfield. [76] Kulturpolitik ochintemationalisering.[35] Kart- och fastighetsverksamhet Minneochbildning. Museemasuppdragoch organisation bilagedel. - finansiering,samordningochtörfattningsreglering. + [51] [90] Teaternsroller. [52] Följdlagstiftningtill miljöbalken.[96] Mästarbrevför hantverkare.[53] Reglering av Vattenuttag enskildabrunnar. [97] Utvärdering praxisi asylärenden.[54] ur av PVC - en planför att undvikamiljöpåverkan. Särskildaskäl utformningochtillämpning 2 kap. - av Rapport bilagor. + [104] 5 § ochandrabestämmelser i utlänningslagen. [60]

Dagspressen i 1990-taletsmedielandskap. [94]

Ny lagstiftning om radio ochTV. [105]

Näringsdepartementet

Pantbankemas kreditgivning.[61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstifiningen en översyn — Kunskapför utveckling bilagedel. + [48]

Övergång verksamheterochkollektiva av upp-

sägningar.EU ochdensvenskaarbetsrätten.[83]

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-2050 TELEFON 08-690 21, 9090

ISBN 91 -38-13751 -8 ISSN O375-25OX