Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

min

m Statens offentliga utredningar

MW 1994:34

w Kulturdepartementet

Tekniskt

utrymme

för ytterligare

TV-sändningar

slutbetänkande av

Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13597-3 NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375-250X Stockholm 1994

Till kulturminister Birgit Friggebo

Efter regeringens bemyndigande den 25 juli 1991 förordnades jag som särskild utredare med uppgift att ta fram ett tekniskt underlagsmaterial i fråga om möjligheterna för utökade sändningar av ljudradio och television till allmänheten. I december 1991 avgav utredningen betänkandet Tekniskt utrymme får reklamñnansierad radio SOU 1991:108. Genom regeringsbeslut den 19 augusti 1993 erhöll utredningen tilläggsdirektiv för den andra etappen av utredningsarbetet Dir. 1993:99. Enligt direktiven, som bifogas, skall utredningen ta fram ett tekniskt underlag för beslut om nya möjligheter att sända marksänd TV. Utredningen överlämnar nu betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar . I utredningsarbetet har medverkat som sekreterare kanslirådet Lars Marén och som biträdande sekreterare departementssekreteraren Per Almgren samt som experter utvecklingschefen Per Appelquist från Sveriges Television AB, Per Lannerhed från Telestyrelsen, utvecklingschefen Per Mellberg från Teracom Svensk Rundradio AB och divisionschefen Christer Odmalm från Telia Research AB. För beskrivningen av utländska förhållanden har utredningen tagit hjälp av de tekniska attachéema Sara Frisk i Paris, Lars Kåhre i San Francisco och Cecilia Öberg i Tokyo. Om det skulle behövas under den fortsatta politiska behandlingen av frågan om flera TV-sändningar är vi beredda att ta fram ytterligare underlagsmaterial.

Stockholm i februari 1994

Göran lannegren särskild utredare Lars Marén sekreterare

Innehåll

1 Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens resultat i korthet 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utrymme för analog marksänd TV 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Digital TV-distribution 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Digitala ljudradiosändningar ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Mediepolitiska konsekvenser av digitaltekniken 1l . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Utvecklingen TV-området 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Marksändningar 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3 Kabelsändningar 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Satellitsändningar 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 TV-mottagning och TV-tittande 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Utrymmet för analog marksänd TV 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.2 Förutsättningar för planeringen 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Riksnätsaltemativet 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Tätonsaltemativet 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

4 Digitala TV-sändningar 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2 Den digitala TV-teknikens egenskaper 32 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Användningsområden for digital TV-distribution 35 . . . . . . . . . 4.4 Standardisering av digital TV 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Digitala TV-sändningar i olika distributionsmedier 42 . . . . . . . . 4.6 Beslut om digital marksänd TV 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Digitala ljudradiosändningar 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Bakgrund 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.2 Den fortsatta utvecklingen av marksänd DAB 54 . . . . . . . . . . . . 5.3 Digital ljudradio via satellit och i trådsändning 55 . . . . . . . . . . . 5.4 UtvecldingeniUSA 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.5 Villkoren för digital marksänd ljudradio 56 . . . . . . . . . . . . . . .

6 Mediepolitiska konsekvenser av digitaltekniken 59 . . . . . . .. 6.1 Inledning 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.2 En framtidsvision 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Slå vakt om konkurrens och valfrihet 61 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Utredningens direktiv 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Kartor över sändarstationer 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Utvecklingen marksänd digital-TV i utlandet 75 av . . . . . . . . . . . . . . .

n 140314

l Sammanfattning

Utredningens resultat i korthet

O Två nya sändamät för TV kan upprättas i Sverige. O Sändningar i det ena nätet, M4 kan nå 98% av befolkningen, dvs. lika stor andel som sändamätet för TV4. Sändarnätet kan börja användas sex månader efter beslut och vara fullt utbyggt efter ytterligare arton månader. Det andra nätet, M5, är mer komplicerat att till stånd än M4. Det kan en befolkningstäckning minst 85%. Sändamätet kan börja användas ett år efter beslut och vara fullt utbyggt efter ytterligare två år. De sändare som ingår i sändamäten M4 och M5 kan även användas för lokala eller regionala sändningar. I stället för sändarnäten M4 och M5 kan tre sändare med lokal täckning upprättas i minst ett tjugotal områden med 70 000 invånare eller mer. Utvecklingen av digital teknik för TV-sändningar pågår med sikte på att sändningar i olika distributionsmedier skall kunna inledas år 1995 eller några år därefter. Digitala TV-sändningar över Europa från satellit beräknas starta år 1995. När digitala TV-sändningar kommer i gång i kabel, över telefonnätet och från marksändaie beror bl.a. hur kommersiella aktörer bedömer marknadsförutsättningama. Beslut om digital marksänd TV bör fattas så snart förutsättningarna kan överblickas. Statsmaktema kan ta hänsyn till möjligheterna att sända digital marksänd TV vid beslut om TV-sändningar med analog teknik. Ju mindre man utnyttjar möjligheten att bygga ut sändningar med analog teknik, desto större handlingsutrymme har man för att i framtiden introducera digitala sändningar. Reguljära marksändningar av ljudradio med digital teknik kan inledas år 1996. Statsmaktema bör fatta beslut om villkoren för sådana sändningar. Statsmaktema bör överväga de massmediepolitiska konsekvenserna av digitaltekniken, bl.a. behovet att slå vakt om konkurrens och valfrihet.

Utrymme för analog marksänd TV

Det finns möjlighet att, med nuvarande analoga sändningsteknik, sända flera TV-program i Sverige. sändningarna kan arrangeras enligt olika alternativ, av vilka två redovisas i betänkandet. Enligt riksnätsaltemativet bedöms utrymme kunna skapas för två nät nya av marksändare. Det fjärde nätet M4 antas bestå 54 huvudsändane med räckvidd av samma som motsvarande sändare i de nuvarande näten. Tillsammans når de 95% av

SOU 1994: 34

den fast bosatta befolkningen i Sverige. Om ett 20-tal slavsändare upprättas ökar befolkningstäckningen till 98%, dvs. samma täckningsgrad som för TV4-nätet. Sändamätet kan börja användas månader efter beslut och vara sex fullt utbyggt efter ytterligare arton månader. M5 består 48 sändare, vilka ungefär hälften har nå- Det femte nätet av av mindre räckvidd än i nuvarande nät. Befolkningstäckningen är minst got 85%. Om även frekvenser i den översta delen av UHF-bandet används k.an sändare inrättas i M5-nätet. I så fall når sändningarna knappt ytterligare sex befolkningen. Sändarnätet kan börja användas ett år efter beslut och 95% av fullt utbyggt efter ytterligare två år. vara Tätortsaltemativet har utformats för att ge flera sändningsmöjligheter i tätbefolkade områden. Om sändarnas räckvidd begränsas till ca 30 km kan tre sändas lokalt nitton större tätorter. I tre större nya marksända program över finns det plats för två Med detta alternativ kan sändartätorter nya program. näten M4 och M5 inte byggas. förutsättning för planeringen är att de nuvarande sändarstationema för En TV2- och TV4-näten också används för de sändarna. Motivet är TV1-, nya kostnaderna hålls dels hushållen i annat fall skulle tvingas dels att nere, att anskaffa takantenner med riktning för att kunna ta emot de nya proannan grammen. M4- och MS-näten skall få tillfredsställande täckning i södra och För att Sverige har det med de antaganden som gjorts varit nödvändigt att västra i drift varande huvudsändare byter frekvens. M4-nätet påförutsätta att fem verkar sändama för TV4 i Malmö och Helsingborg. M5-nätet påverkar sänför TV4 i Kisa och Bäckefors samt sändarna för TV2 i darna en av Bäckefors. Vidare kan frekvensen behöva ändras för ett stort antal slavsändare, de flesta för TV2. Varje nytt sändarnät kan påverka ett hundratal slavsändare. Frekvensändringar medför bl.a. att hushållen kommer att behöva ändra kanalinställningen sina mottagare. Även tätortsaltemativet föranleder frekvensändringar på huvudsändare och

slavsändare. Kartor över sändarplaceringar finns i bilaga

Digital TV-distribution

Digitaltekniken kan komma att revolutionera förutsättningarna för att sända ut TV-program. I dag pågår snabb teknisk utveckling med sikte och ta emot en digitalteknik skall kunna tas i bruk för sändningar i satellit och kabel att inom något år och i marksändningar under senare delen av 1990-talet. digital teknik kan överföringskapaciteten mångdubblas i jämförelse Med nuvarande analoga distributionssätt. Huvudorsaken är att den digitala med tekniken är lämplig för bildkomprimering, dvs. att överflödiga delar av TVbildens informationsirmehåll kan tas bort före utsändningen. Den stora över-

föringskapaciteten kan användas för distribution av högupplösnings-TV

Sammanfattning HDTV eller för att sända ut flera vanliga TV-programi samma frekvenskanal. Om ett ökat antal program kan sändas minskar distributionskostnadema för varje program. Digitaltekniken kan vidare användas för tjänster, t.ex. beställ-TV eller nya andra interaktiva TV-tjänster. Digitaltekniken lämpar sig också väl för kryptering och är därför mycket användbar för betal-TV. Digitala TV-sändningar kan äga rum i de olika distributionsmedier som i dag används för TV, dvs. via satellit, i kabel och från marksändare. Även telenätet kommer att kunna användas för digital TV-distribution. En viktig förutsättning för att mottagarutrustning för digital-TV skall kunna tillverkas till överkomliga priser är att det finns allmänt accepterade standarder för hur systemen skall vara uppbyggda. När det gäller utvecklingen av digital radio- och TV-distribution genom satellitsändningar, kabelsändningar eller i telenätet ligger initiativet för närvarande hos de olika företag som bedriver verksamheten. Statsmaktema kan främst påverka utvecklingen genom att med lagstiftning ställa upp allmänna villkor för användningen av ny distributionsteknik. I fråga om digitala marksändningar har staten emellertid ett längre gående ansvar. En förutsättning för att digitala marksändningar skall komma till stånd åtminstone i någon större omfattning torde vara att det fattas ett politiskt beslut om att detta skall ske. - Den politik som staten bedriver när det gäller marksändarnas användning för analoga sändningar får stor betydelse för möjligheterna att införa marksändningar med digital teknik. Såvitt man kan bedöma kommer TV-sändningar från satellit med digital teknik att inledas över Europa år 1995. Det är möjligt att även vissa kabelföretag ungefär samtidigt kommer att erbjuda sina abonnenter TV-program med digital teknik. Under senare delen av 1990-talet kan också telenätet börja att användas för TV-överföring, t.ex. av beställ-TV. Tekniska möjligheter att starta digitala TV-sändningar från marksändare torde föreligga från omkring år 1996. När digitala sändningar i olika distributionsmedier verkligen kommer till stånd beror bl.a. på hur de kommersiella aktörerna bedömer marknadsförutsättningama. I bilaga 3 redovisas utvecklingen marksänd digital-TV i några olika av länder.

Beslut digital marksänd TV bör fattas så snart om förutsättningarna kan överblickas

Det finns olika uppfattningar om det lämpliga i att övergå från analog till digital teknik i marksändningar av TV. Mycket är också oklart i fråga om förutsättningarna för digital marksänd TV. Bl.a. behöver man vinna större säkerhet i fråga om följande förhållanden.

SOU 1994: 34 O Kommer andra länder att fatta beslut om digitala marksändningar Hur kommer priserna sändar- och mottagarutrustning att utvecklas När kommer digitala sändningar att introduceras i satellit och kabel Kommer en enda faktisk standard att kunna upprätthållas, eller kommer marknaden att splittras upp genom att olika företag tillämpar oförenliga tekniska lösningar O Kommer hushållen att spontant skaffa mottagare för digitala sändningar för att kunna se sådana sändningar från satellit eller i kabelsändning

Osäkerheten kring bl.a. dessa frågor gör att man inte i dag kan ta ställning till om och när digitala marksändningar skall införas. Det är samtidigt angeläget att statsmakterna kan fatta beslut om digitala marksändningar så snart förutsättningarna kan överblickas. Om ett beslut dröjer tills digitala sändningar har hunnit etableras i andra distributionsmedier kan möjligheterna att använda marknätet i praktiken komma att vara överspelad, oberoende av hur fördelarna med marksändningar värderas.

statsmakterna kan underlätta digital marksänd TV

statsmakterna kan redan nu, genom sitt ställningstagande till frågan om ytterligare analoga TV-sändningar, påverka de framtida möjligheterna att introducera digitala marksändningar. Om alla sändningsfrekvenser som är avsedda för television, dvs. t.o.m. kanal 68, används för analoga sändningar, får man den största täckningen för de analoga sändningarna. Då kan man t.ex. upprätta två i det närmaste rikstäckande sändamät. I sådant fall kan man emellertid i framtiden endast sända ut tre eller fyra program i digitala marksändningar. Praktiskt skulle det innebära att samtliga program som sänds ut i de analoga marksändningama inte kommer att kunna parallellsändas med digital teknik. Det blir då knappast möjligt att ens längre sikt övergå från ett analogt till ett digitalt sändningssystem. Om man i stället väljer att inte använda frekvenskanalerna 61-68 för analoga huvudsändare, kommer sändarnätet M4 fortfarande att kunna bli nästan rikstäckande. Befolkningstäckningen för det andra nya analoga sändarnätet, M5, stannar då emellertid vid ca 85% genom att vissa områden i Syd- och Västsverige måste lämnas utanför. I gengäld har man då möjlighet att i framtiden inrätta digitala sändningar i frekvensområdet över kanal 60. Kapaciteten för de digitala sändningarna blir högre, varför samtliga program som sänds ut analogt också kan sändas ut med digital teknik, samtidigt som vissa program kan sändas ut endast i digitala sändningar. Ju mindre man utnyttjar möjligheten att bygga ut sändningar med analog teknik, desto större handlingsutrymme har man för att i framtiden introducera digitala sändningar. Genom att också avstå från att sända analog TV i t.ex. de frekvenser som motsvarar ett av de rikstäckande sändarnäten, kan man senare 10 i stället utnyttja dessa frekvenser för digitala sändningar.

Sammanfattning

Digitala ljudradiosändningar

Digitaltekniken kan också användas för sändningar ljudradio. Med digital av teknik förbättras ljudkvaliteten, t.ex. vid bilradiomottagning. Frekvensbehovet minskar genom att alla sändare sänder innehåll kan som samma använda samma frekvenskanal. I betänkandet kompletteras de uppgifter om digitala ljudradiosändningar som lämnade i ett tidigare delbetänkande. Det europeiska systemet för marksänd digital ljudradio DAB genomgår nu fáltprov i olika länder, bl.a. i Sverige. En europeisk standard väntas vara klar i mitten av år 1994. Ett frekvensplaneringsmöte mellan Europas stater är planerat till första halvåret 1995. I USA söker man fram en annan teknik för digitala ljudradiosändningar. En utvärdering av den nya tekniken skall pågå under år 1994. Mycket talar för att marksändningar med den europeiska DAB-tekniken kommer att kunna inledas i Sverige år 1996. Det är därför angeläget att statsmakterna fattar beslut om vilka villkor som skall gälla för användningen av den nya tekniken. Viktiga frågor att beakta är vilket förhållande skall som råda mellan sändarföretag och programföretag, och hur sändningsmöjligheterna skall fördelas mellan rikstäckande, regionala och lokala sändningar.

Mediepolitiska konsekvenser av digital-TV-tekniken

Digitaltekniken skulle kunna användas för att upphäva många de begränsav ningar som har bestämt utformningen dagens television. För visa hur av att det skulle kunna fungera skisserar en framtidsvision ett öppet informaav tionsnät för distribution av bildtjänster.

En framtidsvision

Alla hushåll är anknutna till ett inforrnationsnät med tillräcklig kapacitet för bildtjänster. Olika informationslämnare har möjlighet att ansluta sig till informationsnätet, så att varje enskilt hushåll kan beställa program från varje informationslämnare. Varje informationslämnare sätter sitt pris för de erbjudna programmen.

Om denna framtidsvision vore verklighet skulle producenter bildprogram av kunna erbjuda sin produkt direkt till konsumenterna. De konsumenter som så önskar kan välja program oberoende av programtablåer och sändningstider. Konsumenternas val skulle direkt påverka producentemas intäkter. Vi tror inte att det finns några olösbara tekniska hinder för sikt föratt verkliga ett distributionssystem den an har skisserat. Hindren i stället av är av politisk, ekonomisk och institutionell art, t.ex. strävan från vissa stater att ll

SOU 1994: 34 hindra att utländska programleverantörer får tillgång till den egna marknaden, eller mycket starka ekonomiska intressenters försök att uppnå dominans. Svårigheter att bedöma den långsiktiga lönsamheten kan hindra strategiska investeringsbeslut. Om från statens sida anser att det vore önskvärt att främja mer markman nadsmässiga förhållanden TV-området finns det en del åtgärder att vidta, Lex.: O Ta med televisionen i planeringen av en nationell satsning på inforrnationsteknologi. O Arbeta för gemensamma standarder. O Motverka att kontrollen över distributionssystemen används för konkurrensbegränsningar. I betänkandet diskuteras behovet att slå vakt om konkurrens och valfrihet i samband med digitala marksändningar, krypteringssystem och kabelsändningar.

2 Bakgrund

2.1 Utvecklingen TV-ornrådet

Utvecklingen av tekniken för TV-distribution har skett samtidigt med djupgående ekonomiska och strukturella förändringar inom TV-området i stort. Under de senaste åren synes initiativet i fråga om teknisk utveckling mer ha gått över från mottagarindustrin och de traditionella TV-företagen till nya grupperingar, där programdistribuerande företag tillsammans med dataindustrin och underhållningsindustrin spelar den viktigaste rollen. I de flesta europeiska länder organiserades televisionen först i form av nationella monopol med prograrnföretag med uppgift att verka i allmänhetens tjänst, public service-företag. Programmen sänds ut genom nät av marksändare, som når alla bebodda delar av landet. sändningarna finansieras med offentliga avgifter, i vissa länder tillsammans med reklam. Privata reklam-TV-företag har under de senaste tio åren fått en allt starkare ställning i Europa, bl.a. som en följd av satellittekniken som gör det möjligt att rikta sändningar till publiken i ett land från en plats utanför det landets gränser. De programpolitiska förpliktelserna är ofta mindre omfattande för reklam-TV-företagen än för public service-företagen. Reklam-TV-företagens program distribueras via satellit och kabel, eller över marknätet. Befolkningstäckningen varierar, men kan för marksändande företag vara lika hög som for public service-företagen. Public service-företagen har i de flesta europeiska länder behållit en stark ställning hos publiken. I vissa länder har dock den ledande rollen övertagits av reklam-TV-foretag. I USA dominerades televisionen redan från början av kommersiella intressen. Public service television betecknar i USA icke-kommersiella TVföretag, vars betydelse alltid har varit marginell. Public service-företag och reklam-TV-foretag ställer samman och sänder ut ett programutbud som skall tilltala en stor och ganska blandad publik. Det kostar inte tittaren någonting att ta del av de enskilda programmen. Konkurrensen mellan public service-företag och privata reklam-TV-foretag har under senare tid lett till en starkare ställning för innehavare av programrättigheter, t.ex. för sportevenemang och filmer, och till kraftigt ökade kostnader för sådana program. . Som ett alternativ till public service-företag och reklam-TV-företag finns sedan mitten av 1980-talet programföretag som sänder ut ett specialinriktat innehåll och tar betalt av den publik som ser programmen, s.k. betal-TV. Programmen sänds ut i krypterad form, och abonnenten måste ha tillgång till en särskild avkodare, som återställer den ursprungliga bilden. I Europa har

SOU 1994: 34 betal-TV varit mest framgångsrikt för långñlmsprogram, men det är givetvis fullt möjligt att använda denna finansieringsform för många olika slag av specialinriktade program. Den dominerande betalningsformen är månadsabonnemang, men det förekommer också försök med betalningsformer där tittaren betalar endast för det hon eller han ser, s.k. pay per view. Betal-TV medför att makten förskjuts från programföretaget i riktning mot dels den som tillhandahåller avkodaren, dels innehavarna av programrättigheter. Avkodaren är nyckeln till hushållens möjlighet att ta del av betal-TVprogram, liksom till betal-TV-företagens möjlighet att abonnenter. De som har sändningsrättighetema får en stark ställning genom att beta]-TV-företagen i regel sänder ut ett specialiserat programutbud, som dessutom helt är producerat utanför företaget. Detta gäller i ännu högre grad om betalningsforrnen är pay per view, genom att varje betalning direkt kan hänföras till ett visst program. Som en bakgrund till framställningen i följande kapitel ges här en allmän översikt över de olika distributionssätt som i dag används för TV-överföring. Kapitlet avslutas med en kortfattad beskrivning av hur den svenska TVpubliken får del av TV-programmen och hur TV-tittandet är fördelat på olika slag av program.

2.2 Marksändningar

I Sverige finns ett rikstäckande nät av marksändare för både TV och radio. För att förstå varför sändamätet är uppbyggt på det sätt det är behöver man känna till vissa grundläggande fakta om radiokommunikation och frekvensplanering.

Frekvensplanering

Mycket förenklat går radiokommunikation till så att den information som skall överföras ges formen av elektroniska svängningar. Dessa svängningar får påverka, modulera, en radiovâg, bärvågen. Detta kan t.ex. ske genom att bärvågens styrka amplitud påverkas, amplitudmodulering, AM, eller genom ändringar i dess svängningstal frekvens, frekvensmodulering, FM. Den modulerade bärvågen sänds ut från en sändarantenn och kan tas emot i radioeller TV-mottagare. Om mottagaren är inställd bärvågens frekvens kan den överförda informationen urskiljas genom att bärvågen demoduleras. För att sända ut ett TV-program åtgår ett visst frekvensutrymme, en viss bandbredd. De frekvensband som är aktuella för marksänd TV är VHFbandet Very High Frequency, som omfattar frekvenser mellan 47 och 300 MHz, och UHF-bandet Ultra High Frequency mellan 302 och 862 MHz. Man har internationellt kommit överens om att indela de radiofrekvenser som är avsedda för TV i frekvenskanaler. I de flesta länder i Europa har frekvens-

Bakgrund kanalerna bandbredden 7 MHz i VHF-bandet kanal 2-12 och 8 MHz i UHF-bandet kanal 21-69. Sammanlagt finns 60 frekvenskanaler för marksänd TV. Kanal 69 är dock inte tilldelad för TV i Sverige. Om en radiosändning skall kunna tas emot tillfredsställande sätt måste den önskade signalens styrka vara tillräcklig, samtidigt som stömingarna inte är för starka i förhållande till den önskade signalen. Störningar kan orsakas av att den egna signalen reflekteras mot byggnader eller terrängföremål, men också av signaler från andra sändare, i första hand sådana sänder som samma frekvens som den egna sändaren, eller som använder närmast lägre eller högre frekvenskanal. En sändare kan orsaka störningar långt utanför det område där innehållet i sändningen går att uppfatta. När man planerar radiosändare strävar man efter att bestämma frekvenser, sändarplaceringar och andra tekniska förutsättningar sådant sätt att mottagningen blir tillfredsställande inom det avsedda täckningsområdet och att det inte uppkommer störningar genom att mottagarna nås av signaler från flera olika sändare. För att mottagningen inte skall störas placeras sändare använder som samma frekvenskanal ett visst avstånd från varandra. För större sändare med ca 70 km räckvidd är återupprepningsavståndet storleksordningen av 170-350 km. Variationen beror bl.a. på att stömingens inverkan ibland kan minskas genom att sändarnas exakta frekvenser inom och freen samma kvenskanal förskjuts obetydligt i förhållande till varandra, s.k. offset. Om området mellan sändama består av sjö eller hav blir återupprepningsavståndet avsevärt större, upp till 900 km. På grund av topograñska förhållanden kan mottagningen bli dålig vissa platser inom en sändares önskade täckningsornråde. Mottagningen kan förbättras genom lämpligt placerade slavsändare, dvs. utfyllnadssändare svagare som återutsänder huvudsändarens signal en annan frekvenskanal inom ett begränsat geografiskt område. Hur många frekvenskanaler som går för att sända ut ett TV-program, och därmed hur många TV-program som kan sändas ut inom ett visst frekvensutrymme, beror bl.a. inom vilket geografiskt område programmen skall kunna tas emot. I en tänkt situation där sändningarna inte behöver kunna tas emot utanför den enskilda sändarens täckningsornråde, där man inte behöver ta hänsyn till omgivningen och där inga slavsändare behövs, skulle i princip kunna man sända ett TV-program varannan frekvenskanal. I verkligheten önskar man emellertid ofta att skall kunna programmen tas emot inom större sammanhängande områden. För de tre nuvarande marksända programmen gäller att de i princip skall kunna tas emot i alla bebodda delar av landet. Då måste varje program sändas ut över ett stort antal sändare vars täckningsområden i de flesta fall kommer att överlappa varandra. Eftersom sändare som ligger nära varandra inte kan använda frekvens samma

SOU 1994: 34 krävs ett ganska stort antal frekvenskanaler om man detta sätt vill täcka en stor sammanhängande yta. Även användningen slavsändare tar i anspråk frekvensutrymme. Själva av slavsändarna har i allmänhet låg signalstyrka, vilket innebär att risk för störningar från slavsändama endast föreligger ganska litet avstånd från sändaren. Mottagningen från slavsändaren kan emellertid störas av starka sändare samma frekvens, även relativt långt avstånd från slavsändaren. Också i det fall att man skulle nöja sig med att ett program kan tas emot inom en enda sändares täckningsområde måste man ta hänsyn till önskemålen om sådana geografiskt avgränsade sändningar även andra orter. Radiovågor rör sig fritt över nationsgränser. Därför förekommer ett omfattande internationellt samarbete i fråga om användningen av radiofrekvenser. Den internationella teleunionen, ITU, är ett fackorgan inom FN-systemet. Till grund för lTUzs verksamhet radioområdet ligger den internationella telekonventionen med det internationella radioreglementet, Radio Regulations. Enligt en grundläggande bestämmelse i telekonventionen skall medlemsstaterna sträva efter att begränsa antalet tilldelade frekvenser och tilldelat frekvensutrymme till vad som behövs för att ett tillfredsställande sätt tillgodose nödvändiga tjänster. Därvid skall de senaste tekniska framstegen utnyttjas snart som möjligt. Medlemsstaterna åtar sig att se till att radioanvändningen sker sådant sätt att skadliga störningar inte uppkommer. Radioreglementet är ett omfattande aktstycke, som ständigt förändras på grund av bl.a. nya önskemål och radioteknikens snabba utveckling. I den internationella frekvenstabellen, som ingår i radioreglementet, indelas tillgängligt radiofrekvensspektrum i olika segment eller band, vilka avdelas för ett eller flera användningsområden, t.ex. rundradio, luftfartskommunikation eller satellitkommunikation. Radioreglementet reglerar också vilka procedurer som skall användas av berörda länder om frekvensanvändningen kan orsaka störningar i ett annat land. Det internationella radioreglementcl anger grova ramar för den nationella användningen av frekvensspektrum. På grundval av vad som bestämts internationellt beslutar varje stat om radioanvändningen inom sitt territorium. I Sverige handhas frågor om frekvensplanering och tillstånd att använda radiosändare sedan den l juli 1992 av Telestyrelsen. Före detta datum låg uppgiften Televerket. För markbundna TV-sändningar gäller sedan år 1961 en internationell frekvensplan, den s.k. Stockholmsplanen. I denna plan har flertalet större TV-stationer i Sverige tilldelats fyra frekvenskanaler, en kanal i VHF-bandet och tre kanaler i UHF-bandet. För TVl-nätet används huvudsakligen VHFkanaler och för TV2- och TV4-naten UHF-kanaler. I framför allt UHFbandet har frekvenser avsatts för ytterligare ett rikstäckande TV-nät. Planen uppdateras fortlöpande genom tilläggsöverenskommelser rörande enstaka stationer, s.k. koordineringar.

Bakgrund Enligt en överenskommelse från år 1989 mellan dåvarande Televerket och Överbefälhavaren kan försvarsmakten disponera fyra frekvenskanaler i övre delen av UHF-bandet i hela landet samt ytterligare två kanaler i tre angivna områden. Det förutsattes dock att detta inte skulle påverka möjligheterna att erhålla frekvenskanaler för utbyggnad fyra rikstäckande TV-nät. Överensav kommelsen är under revision med syfte att bl.a. frigöra samtliga kanaler för att möjliggöra utökad användning för TV-sändningar. Telestyrelsen bedömer att en ny överenskommelse bör kunna träffas under första halvåret 1994 under förutsättning att tillräckligt frekvensutrymme i högre frekvensband kan frigöras för försvarsmaktens behov. Även i några våra grannländer förekommer frekvenskanaler av att över 60 används för andra ändamål än TV. Möjligheten att koordinera svensk TVanvändning torde därför bli en fråga om koordinering enskilda stationer. av På längre sikt bedömer emellertid Telestyrelsen att huvuddelen av de aktuella frekvenskanalema kommer att upplåtas för TV. Genom en gemensam nordisk överenskommelse har vidare bandet 800- 820 MHz i Sverige 800-814 MHz anvisats för tilldelning av frekvenser för trådlösa mikrofoner. Detta berör TV-kanalerna 62-64. Inom ramen för den europeiska konferensen för post- och telekommunikationer CEPT pågår för närvarande en översyn av frekvensanvändningen som syftar till att åstadkomma en långsiktigt optimal användning frekvensav bandet 29,7-960 MHz. I detta arbete antas delbandet 790-862 MHz, motsvarande TV-kanalerna 61-69, bli ett av de mest kritiska, eftersom man förutser anspråk att bandet skall användas för såväl rundradio som mobilradio och andra tjänster.

Sändarnätet för TV i Sverige

Sändamätet för ljudradio och television i Sverige har anlagts för att betjäna Sveriges Radio och Sveriges Television. Sändamätet för TV 4 är tekniskt samordnat med sändarnätet för Sveriges Television att genom samma stationsanläggningar och antennsystem används. Under en lång tid hade dåvarande Televerket Radio monopol att anlägga och driva sändare för rundradio. Även för närradion det fram till den var l juli 1992 obligatoriskt att använda sändare tillhandahölls Telesom av verket. Televerkets uppgifter inom programdistribution och programinsamling för rundradio övertogs den l juli 1992 Teracom Svensk av Rundradio AB. Detta bolag, som ägs av svenska staten, svarar för den helt dominerande verksamheten med utsändning av rundradio i Sverige. Alla sändare för rundradiosändning av televisionsprogram torde innehas av bolaget. Sändamätet för TV består av 54 större sändarstationer och ca 600 mindre sändarstationer. Sändningseffekten hos stationema varierar från några watt upp till l 000 kW.

SOU 1994: 34 TV1-nätet byggdes upp under perioden 1958-1964 och TVZ-nätet under perioden 1969-1971. Därefter har ett antal mindre TV-stationer byggts för att förbättra mottagningen i vissa områden. TV1- och TV2-näten har byggts med sikte att bästa möjliga rikstäckning skall erhållas för de båda programmen. TVZ-nätet kan också användas för sändningar över begränsade områden. Befolkningstäckningen beräknas uppgå till 99,8%. TV4-nätet har byggts upp under perioden 1991-1993. Befolkningstäckningen uppgår till ca 98%. TV4-nätet består av 54 större sändarstationer och ett 20-tal slavsändare. När Teracom Svensk Rundradio AB övertog verksamheten överlät staten till bolaget den egendom som hör till sändarnätet. Denna egendom omfattar såväl sådant som kan anses som fast egendom, dvs. mark, byggnader, master m.m., som annan egendom, t.ex. antenner och sändare med kringutrustning samt radiolänkutrustning. Köpeskillingen uppgick till l 347 miljoner kronor. Tillgångarnas återanskaffningsvärde har av Teracom uppskattats till mellan fem och sex miljarder kronor. De angivna beloppen inkluderar givetvis också utrustning som inte är hänförlig till TV-utsändning.

2.3 Kabelsändningar

Kabelnät för utsändning av TV-program började anläggas i Sverige i mitten av 1980-talet, främst för att vidaresända satellitprogram. Utbyggnaden skedde till en början mycket snabbt, men har nu i stort sett avstannat då marknaden bedöms vara mättad. Det finns inte någon helt tillförlitlig statistik över antalet kabelanslutna hushåll eller antalet hushåll med egen parabolantenn. Vi uppskattar emellertid antalet kabelanslutna hushåll till ca 2,2 miljoner, eller ca 65% de svenska TV-hushållen. l detta antal ingår hushåll som är anslutna av till kabelnät men som inte har tillgång till satellitprogram. Kabelbolagen har under en tioårsperiod lagt ned mycket stora investeringar att bygga upp konkurrenskraftiga kabelnät. I Sverige räknar man med att till 10 miljarder kr har investerats i utläggning av kabelnät till och i fasupp tigheter. De stora investeringarna under uppbyggnadsskedet i kombination med kraftig priskonkurrens mellan bolagen har bidragit till att inget svenskt kabelbolag ännu kunnat visa upp någon vinst. Det var dåvarande Televerket som via sitt dotterbolag Svenska Kabel-TV AB under 1980-talet ledde utbyggnaden av kabelnät i Sverige. Som framgår av figur 2 har Svenska Kabel-TV lyckats bibehålla sin plats som marknadsledare den svenska kabel-TV-marknaden.

Bakgrund Fig. Kabel- TV företagens marknadsandelar i Sverige 1992

Sweden On Line-SOL-TV Riksbyggen

Stjäm-TV Sthlms stad Svensk Kabel-TV under försäljning Telia

Kabelvision Kinnevik, Warner

Total marknadsstorlek ca 2,2 miljoner hushåll

Ett kabelnät utgår från en s.k. huvudcentral och avslutas i mottagarens fastighet. I huvudcentralen tas satellitprogram emot, avkodas och omvandlas för att passa den svenska sändningsstandarden PAL. De program som matas ut i näten från huvudcentralen kan förutom satellitprogram de markdisvara tribuerade programmen eller program som endast finns i kabel t.ex. Z-TV.

Överföringskapaciteten i ett kabelnät beror dels på ledningarnas kvalitet,

dels på vilken förstärkarutrustning som har installerats. Moderna nät kan normalt distribuera runt 40 program medan kapaciteten i enklare nät kan vara begränsad till tio program. Kabel-TV-företagen i Sverige är skyldiga att utan särskild kostnad leverera de marksända TV-programmen till alla hushåll i kabelanslutna fastigheter, den s.k. must carry-regeln. De olika kabelföretagen tillhandahåller programmen olika sätt. För Svenska Kabel-TV, som har ett grundutbud på tio program som hushållen får tillgång till utan särskild avgift, abonnerar 15-20 % av anslutna hushåll på någon form av extrautbud. För Stjäm-TV och Kabelvision, med ett grundutbud som endast består av de tre must carry-programmen, är anslutningen till extrautbudet ca 50 %.

Satellitsändningar

Satellitdistribution av TV-program till kabelnät eller enskilda hushåll inleddes i början av 1980-talet. Verksamheten har vuxit mycket kraftigt, och för närvarande sänds inemot 150 olika TV-program ut från satellit över Europa. En satellit har mellan fem och tjugo sändare, s.k. transpondrar, som får sin elenergi från solceller. Solcellerna ger ett begränsat energiuttag och satellitkonstruktören måste därför välja mellan ett större antal transsvaga

SOU 1994: 34 pondrar eller ett mindre antal starka transpondrar. Ju starkare signal som

skickas ut från transpondem desto mindre parabolantenn behövs på marken

för att ta emot signalen. En och samma satellit kan ha transpondrar med olika täckningsontråden. De satelliter som används för TV-sändningar till allmänheten är geostationära, dvs. de befinner sig alltid ovanför samma punkt jordytan. Vissa satellitföretag strävar efter att placera flera satelliter i en och samma position h0t bird. Därmed kan parabolinnehavaren, genom att rikta sin antenn mot denna punkt, ta emot sändningar från samtliga satelliter och därmed få tillgång till ett mycket stort utbud av program. Bland satellitföretagen kan huvudsakligen tre olika ägarkategorier urskil- ]8SZ O Privata bolag, t.ex. SES. O Mellanstatliga organisationer där de nationella telekommunikationsbolagen medverkar, t.ex. Eutelsat. O Nationella statliga företag, t.ex. NSAB. SES Société Européenne des Satellites är för närvarande det satellitbolag i Europa som har den överlägset största täckningen bland såväl privata parabolinnehavare som bland hushåll som erhåller satellitprogram via kabelnät. Bolaget har tre ASTRA-satelliter i positionen l9,2° Öst. En satellitposition är viktig för Sveriges del är 5,0° Öst, där annan som Tele-X finns. Tele-X ägs av Nordiska Satelliaktiebolaget NSAB, som i sin tur ägs av Teracom Svensk Rundradio AB och Svenska Rymdaktiebolaget. NSAB har förvärvat ytterligare en satellit, Sirius, som kommer att placeras i samma position. I satellitpositionen l° Väst disponerar norska Televerket två satelliter. Svenska Kabel-TV AB har annonserat ett samarbete med tre kabelföretag i Danmark, Finland och Norge, som bl.a. syftar till att gynna användningen av denna satellitposition för sändningar till det nordiska området.

2.5 TV-mottagning och TV-tittande

Kabelnäten är den dominerande distributionsvägen för TV-program till hushållen i Sverige. Ca 65% av de svenska permanenthushållen är anslutna till kabelnät. Det största kabel-TV-bolaget, Svenska Kabel-TV AB, ansluter ensamt 37% av hushållen i Sverige.

Bakgrund F Distribution av TV-sändningar i Sverige 1992

Egen satellitmottagning 10% Övriga Kabel-TV-bolag 28%

Endast marknätet 25% Tot. Kabel 65%

Svensk Kabel-TV 37%

sändningarna från marknätet når tekniskt sett alla som bor i Sverige. Av permanenthushållen är det emellertid bara en tredjedel tar emot marksom sändningarna direkt medan övriga hushåll får även de marksända programmen via kabel. De flesta fritidshus torde vara hänvisade till marksändningar. Detta gäller givetvis också för TV-mottagning i husvagnar och fritidsbåtar. Ca 10 % av befolkningen, eller en tredjedel de hushåll inte är av som kabelanslutna, bedöms ha tillgång till satellitprogram via satellitegen mottagare, s.k. villaparabol. Det vanligaste är att antennen är riktad mot Astra-satellitema, varifrån bl.a. TV3, TV 1000 och Filmnet sänds, ocheller mot Tele-X, med bl.a. Nordic. Genom att betrakta hur många som betalar för att skaffa sig tillgång till ett större TV-utbud får man ett grovt mått på befolkningens TV-intresse. Det förefaller som om cirka hälften av hushållen är tillräckligt intresserade för att betala extra för att få tillgång till mer än tre TV-program, bara men att en femtedel är beredda att betala fbr att kunna än tio se mer program. I novemberdecember 1992 fanns det bara satellitprogram än sex som mer 20 % av befolkningen uppgav att de hade tillgång till. Det TV3, Nordic, var Eurosport, TV Cinq, MTV och Super Channel. De angivna programmen är samtliga sådana som kan tas emot utan någon särskild abonnemangsavgift. TV-tittandet är starkt koncentrerat till ett fåtal I maj 1993 program. angav endast 10% av de personer som hade tillgång till satellitprogram att de hade sett på andra program än de tre marksända programmen samt TV3 och Nordic.

13 I4-03l4

3 för

Utrymmet analog marksänd

TV

3.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas resultatet av en frekvensplanering som syftar till att bereda utrymme for ytterligare analoga TV-sändningar i Sverige. Två altemativ redovisas. Enligt riksnätsaltenzativet anläggs två sammanhängande sändarnät. Det ena nätet, M4, kan byggas ut så att sändningarna når 98% den av fast bosatta befolkningen i Sverige. För det andra nätet, M5, blir befolkningstäckningen lägre, bl.a. beroende att många av sändama måste använda reducerad effekt. Enligt tätortsaltemativet koncentreras sändningsmöjlighetema till de mer folkrika områdena i landet. De enskilda sändarnas räckvidd blir mindre, men de berörda orterna kan få ytterligare tre sändare i stället för två i iiksnätsalternativet. Om tätortsaltemativet väljs kan sändarnäten M4 och M5 inte byggas. När vi började utreda tätortsalternativet trodde vi emellertid att antalet sändningsmöjligheter skulle bli fler än vad som blev fallet. Vi anser därför inte att tätortsaltemativet har några stora fördelar framför riksnätsaltemativet. De båda redovisade alternativen skall ses som exempel hur kan utman nyttja de TV-frekvenser som har tilldelats Sverige. Om det under den fortsatta politiska beredningsprocessen skulle uppstå behov att undersöka även av andra möjligheter, räknar vi med att kunna presentera ytterligare alternativ. Riksnätsaltemativet och tätortsaltemativet presenteras närmare i det följande. Först lämnas emellertid en redogörelse för vilka förutsättningar som har gällt vid planeringen.

3.2 Förutsättningar för planeringen

Nuvarande sändarplaceringar används

En förutsättning för planeringen är att den geografiska placeringen av sändarna inte ändras. De nuvarande sändarstationema för TV1-, TV2- och TV4näten används alltså även för de sändare som ingår i de tillkommande sändarnäten. Motivet är dels att kostnaderna blir lägre än om nya sändare skulle byggas, dels att hushållen annars skulle tvingas anskaffa takantenner med annan riktning för att kunna ta emot de nya programmen. I den allmärma debatten har det ibland hävdats att det skulle vara möjligt att få plats med betydligt flera program om nuvarande starka huvudsändare genomgående skulle ersättas med ett större antal sändare med lägre effekt. Det har emellertid inte bedömts vara realistiskt att närmare utreda ett alternativ som innebär att nuvarande sändarnät ersätts med ett nytt med annorlunda

SOU 1994: 34 placerade sändare. Såväl kostnaderna som osäkerheten om den framtida tekniska utvecklingen talar mot en sådan lösning.

Kanal 61-68 undviks om möjligt för huvudsändare. Kanal 12 används inte Som nämns i avsnitt 2.2 står några av de högsta frekvensema i UHF-bandet, kanal 61-68, för närvarande till förfogande för militära ändamål i Sverige. Grannländema har framfört vissa anspråk skydd av andra tjänster mot störningar från de svenska plantilldelningarna för TV. Dessa frekvenskanaler bedöms av Telestyrelsen kunna bli allmänt tillgängliga för TV-ändamål längre sikt, kanske om tre fyra år. - Redan om några räknar vi emellertid med att betingelsema för digitala marksändningar kommer att ha klarnat tillräckligt för att det skall vara möjligt att ta ställning till vilka villkor sådana sändningar skall införas. Ett alternativ som då ligger nära till hands är att digitala sändningar placeras i de aktuella frekvenskanalema i såväl Sverige som i våra grannländer. För att skapa största möjliga handlingsfrihet har vi därför inte räknat med att frekvenskanaler över kanal 60 skall utnyttjats för storsändare. Det har emellertid förutsätts att minst tjugo i dag befintliga slavsändare flyttas till frekvenser i kanal 61-68 om M4-nätet skall förverkligas. För M5nätet kommer ytterligare ett antal slavsändare att behöva flyttas till frekvenser över kanal 60. Om å andra sidan även kanaler över 60 skulle användas av huvudsändare för analoga sändningar kommer antalet sändare i M5-nätet att kunna utökas från 48 till 54. Samtliga större sändarstationer skulle då kunna få sändare i både M4 och M5. I sådant fall skulle även färre huvudsändare i befintliga nät behöva byta frekvens. Frekvensområdet 223-230 MHz, som motsvarar TV-kanal 12, har preliminärt avsatts för digitala ljudradiosändningar se avsnitt 5.2. Därför har kanal l2 inte utnyttjats i planeringen för ytterligare TV-sändningar. Frågan om hur statsmaktemas beslut om sändningar med analog teknik påverkar möjligheten att senare inleda digitala sändningar diskuteras ytterligare i avsnitt 4.6.

Vissa huvudsändare och många slavsändare måste byta frekvens

För att M4- och M5-näten skall få tillfredsställande täckning i södra och västra Sverige har det i det aktuella planeringsexemplet varit nödvändigt att förutsätta att fem i drift varande huvudsändare byter frekvens. M4-nätet påverkar sändarna för TV4 i Malmö och Helsingborg. M5-nätet påverkar sändarna för TV4 i Kisa och Bäckefors samt en av sändarna för TV2 i Bäckefors. De två ändringar som behövs för M4-nätet kan undvikas om enstaka frekvenser över kanal 60 används för huvudsändare.

Utrymmet för analog marksänd TV Vidare kan frekvensen behöva ändras för ett stort antal slavsändare, de flesta för TV2. M4- och M5-näten kan påverka ett hundratal slavsändare vardera. I tätortsaltemativet behöver sändama för TV4 i Malmö, Helsingborg och Kisa samt sändaren för TV1 i Finnveden ändra frekvens. Dessa ändringar kan undvikas om frekvenser över kanal 60 används. Ett frekvensbyte medför kostnader och besvär dels för ändring av sändaren, dels för att ställa om kabelnät, centralantennanläggningar och enskilda TV-mottagare. Hushåll med äldre UHF-antenner kan behöva byta antenn. Ändringar huvudsändare berör ett stort antal människor. Vissa slavsändare av betjänar också många hushåll, medan de flesta slavsändare endast når ett relativt litet antal TV-hushåll. Utbyggnaden av nya TV-sändningar kan också orsaka andra omställningsbehov. Vi förutser att kanaler mellan 35 och 40 kommer att behöva användas för femton sändare i M4-nätet och för två sändare i M5-nätet. Eftersom någon av dessa kanaler används för förbindelsen mellan videobandspelare och TV-mottagare kan videospelarna behöva justeras om dessa kanaler tas i bruk för TV-sändningar. Liknande justeringsbehov kan uppstå för avkodare i kabel-TV-nät.

3.3 Riksnätsaltemativet

Vid sidan av de TV-sändningar som nu pågår bedöms utrymme kunna skapas för O Ett fjärde nät av marksändare M4 som består av 54 huvudsändare med samma räckvidd som motsvarande huvudsändare i de nuvarande näten. Tillsammans når de 95% av den fast bosatta befolkningen i Sverige. Om ett 20-tal slavsändare upprättas ökar befolkningstäckningen till 98%. Sändamätet kan börja användas sex månader efter beslut och vara fullt utbyggt efter ytterligare arton månader. O Ett femte nät M5, bestående av 48 sändare. I vissa fall är räckvidden något mindre än i nuvarande nät. Befolkningstäckningen är minst 85%. Om även frekvenser i den översta delen av UHF-bandet används kan ytterligare sex sändare inrättas. I så fall når sändningarna nästan lika stor del av befolkningen som det fjärde nätet. Sändamätet kan börja användas ett år efter beslut och vara fullt utbyggt efter ytterligare två år.

SOU 1994: 34 M4-nätet M4-nätet avses bli uppbyggt på i huvudsak samma sätt som det sändarnät som används för TV4. Om endast samtliga 54 större sändarstationer används kommer sändningarna att kunna tas emot av upp till 95% av den fast bosatta befolkningen i Sverige. För att befolkningstäckningen skall öka från 95 till ca 98% krävs att ett 20-tal slavsändare också tas i bruk. Dessa slavsändare torde behöva placeras i frekvenser över kanal 60. Den tid som går för att bygga ut M4-nätet beror dels hur omfattande omplaneringsarbete som krävs för att de enskilda sändama skall kunna tas i bruk, dels praktiska frågor i samband med utförandet av ett stort byggnadsprojekt. Vissa av de frekvenser som i planeringsexemplet skall tas i anspråk för de nya sändarnäten återfinns i den officiellt uppdaterade versionen av den tidi- 4 gare nämnda Stockholmsplanen, medan andra utgör förändringar i förhållande till planen. Många av de sändare som återfinns i den nu aktuella versionen av Stockholmsplanen kan börja användas sex månader efter beslut. Planeringsarbetet tar emellertid längre tid om användningen av en ny huvudsändare kräver att en eller flera slavsändare måste byta frekvens. En mer komplicerad planeringssituation uppstår om huvudsändaren måste använda en frekvens som inte återfinns i planen. I de båda sistnämnda fallen krävs koordinering med grannländema, vilket gör att det tar längre tid innan sändningarna kan börja. Dessutom finns alltid risk för att förhandlingarna inte kan slutföras utan modifikationer i de föreslagna näten, exempelvis kan effekten för vissa stationer behöva reduceras i vissa sändningsriktningar. Den totala byggtiden för ett helt sändarnät kan uppskattas till ca två år efter beslut. I den tiden ingår planering av arbetet, beställning av utrustning samt tid för själva monteringsarbetet inklusive tilläggsarbeten stationema och upprättande av prograrnförbindelser. Med extra stor resursinsats kan byggtiden förkortas. Följande sändarstationer kan tas i bruk utan att huvudsändaren eller några slavsändare behöver byta frekvens, nämligen Göteborg, Malmö, Östhammar, Kisa, Nässjö, Visby, Västervik, Emmaboda, Karlshamn, Helsingborg,

Karlstad, Sunne, Mora, Gävle, Bollnäs, Ånge, Tåsjö, Sollefteå, Ömskölds-

vik, Vännäs, Lycksele, Storuman, Skellefteå, Arvidsjaur, Kalix, Överkalix, Gällivare, Pajala och Kiruna. Huvudsändaren behöver inte byta frekvens, men det kan krävas byte och koordinering av frekvenskanal på slavsändare för följande sändarstationer, nämligen Stockholm, Uppsala, Norrköping, Motala, Jönköping, Bäckefors, Skövde, Västerås, Hudiksvall, Sundsvall, Sveg, Östersund och Älvsbyn. För sändaren i Hudiksvall har också förutsätts att sändareffekten reduceras något i en riktning. För följande sändarstationer måste en ny frekvenskanal för huvudsändaren, inkl. eventuella ändringar slavsändare, koordineras, nämligen Finnveden, Vislanda, Karlskrona, Hörby inkl. Malmö TV4 och Helsingborg

Utrymmet för analog marksänd TV TV4, Halmstad, Varberg, Uddevalla, Trollhättan, Borås, Filipstad, Örebro och Borlänge. De slavsändare som ingår i M4-nätet finns i Solna, Södertälje, Norrtälje, Linköping, Virserum, Oskarshamn, Strömstad, Kristinehamn, Hagfors, Loffstrand, Torsby, Degerfors, Falun, Smedjebacken, Hofors, Hudiksvall Galgberget, Härnösand, Sundsbruk, Kramfors, SollefteåHallsta och Köpmanholmen. Folkmängden inom slavsändamas täckningsområden uppgår till sammanlagt 250 000 personer Kartor över huvudsändama finns i bilaga

MS-nätet

M5-nätet består av upp till 54 större sändare som tillsammans ger nära 95% befolkningstäckning. Det är mer komplicerat att få till stånd M5-nätet än M4nätet. Samtliga huvudsändare under kanal 61 utom den i Stockholm måste koordineras med grannländerna. Behovet av koordinering gör att vi inte räknar med att sändningar i M5-nätet kan starta förrän ca ett år efter beslut. Frekvenskoordineringen har bedömts medföra att räckvidden blir mindre för ungefär hälften av de aktuella sändarna än för motsvarande sändare i övriga sändamät. De aktuella sändama utmärks i det följande med en asterisk . På grund av att sändarantennerna behöver byggas om räknar vi med att M5-nätet kan vara fullt utbyggt tre år efter beslut. Följande huvudsändare, som använder frekvenser under kanal 61, kan tas i bruk utan att befintliga slavsändare behöver ändra frekvens, nämligen Motala, Visby, Emmaboda, Karlshamn, Karlstad, Storuman, Arvidsjaur och Kiruna. Även Uddevalla och Bäckefors kan tas i bruk utan ändring av slavsändare. För att M5-nätet skall kunna sändare i Uddevalla och Bäckefors fordras att den ena sändaren för TV2 i Bäckefors och sändaren för TV4 i Bäckefors byter kanal. Följande huvudsändare, som också använder frekvenser under kanal 61, kan tas i bruk endast om befintliga slavsändare ändrar frekvens, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Östhammar, Uppsala, Norrköping, Jönköping, Kisa, Nässjö, Västervik, Karlskrona, Hörby, Trollhättan, Skövde,Sunne, Filipstad, Örebro, Västerås, Borlänge, Mora, Gävle,

Bollnäs, Hudiksvall, Sundsvall, Sveg, Östersund, Ånge, Tåsjö, Sollefteå, Ömsköldsvik, Vännäs, Lycksele, Skellefteå, Älvsbyn, Kalix,

Överkalix, Gällivare och Pajala. För Göteborg krävs Kisa TV4 byter att kanal. För följande sändarstationer krävs att en frekvens över kanal 60 används, nämligen Finnveden, Vislanda, Halmstad, Varberg och Borås. Om en frekvens över kanal 60 används i Hörby kan också Helsingborg få en sändare i M5-nätet. Kartor över huvudsändama finns i bilaga

SOU 1994: 34

Användningen av sändamäten

Även de sändama beskrivs ingående i sändarnät finns det inte om nya som någon tekniskt betingad orsak till att de måste utnyttjas för att sända ut ett och samma program. Om det skulle befinnas önskvärt kan man ge olika företag rätten att sända i olika delar av såväl sändamäten M4 som M5. Det kan till så att varje huvudsändare disponeras för ett visst programföretag eller så att ett programföretag sänder i ett större område, som betjänas av flera huvudsändare. På sätt som nu sker i TV2- och TV4-näten kan man också under vissa tider dygnet sända program över begränsade delar av nätet medan sändningarna under återstående del av sändningstiden består av gemensamma program. Det är självfallet inte heller nödvändigt att ta i bruk alla sändare som ingår i respektive nät. Exempelvis skulle man kunna nöja sig med att bygga de delar av det ena eller båda sändarnäten som betjänar de mest folkrika delarna av Sverige.

3.4 Tätortsaltemativet

O Flera nya marksända program sänds lokalt över de större tätortema. O För sändningarna används sändare med ca 30 km räckvidd. O Upp till tre nya program kan sändas ut i minst 22 områden med 70 000 invånare eller mer. O Med detta alternativ kan sändamäten M4 och M5 inte byggas upp.

Det tidigare nämnda riksnätsaltemativet innebär, om både M4 och M5 byggs ut, att så gott som alla som bor i Sverige får tillgång till fem TVprogram från marksändare. Som vi har angett är det emellertid inte nödvändigt att ta i anspråk alla sändare som ingår i de båda nya sändamäten. Man kan exempelvis välja att bygga ut sändningsmöjlighetema endast i de mer folkrika delarna av landet. Om man redan från början är inriktad att de nya möjligheterna att sända TV i första hand skall utnyttjas där befolkningsunderlaget är störst kan man välja ett alternativ som innebär att flera sändningsmöjligheter skapas i de större tätortema. Genom att begränsa sändamas räckvidd till ca 30 km, får man utrymme för något flera sändare. Vi har funnit att det går att få plats med två eller tre program med lokal täckning i minst 22 områden där befolkningsunderlaget är ca 70 000 invånare eller mer. Om det här angivna alternativet väljs har man inte möjlighet att upprätta 28 något ytterligare rikstäckande nät, dvs. sändarnäten M4 och M5 kan inte

Utrymmet för analog marksänd TV byggas. Sändama för TV4 i Malmö, Helsingborg och Kisa samt sändaren för TV1 i Finnveden behöver byta frekvens. Ett stort antal slavsändare för TV2 kommer att påverkas. Följande nitton sändarstationer kan tre sändningsmöjligheter, nämligen Stockholm, Göteborg, Uppsala, Norrköping, Motala, Jönköping, Vislanda, Halmstad, Borås, Uddevalla, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund, Vännäs, Skellefteå och Älvsbyn. Följande tre stationer kan två sändningsmöjligheter, nämligen Malmö, Hörby och Helsingborg. Om även kanaler över 60 används kan även Malmö och Hörby få tre sändningsmöjligheter. Då behöver man inte heller byta frekvens för TV4sändaren i Kisa och TV 1-sändaren i Finnveden. Om kanaler över 60 används men man nöjer sig med två sändningsmöjligheter i Hörby, behöver inte heller sändama för TV4 i Malmö och Helsingborg byta frekvens. En karta över de aktuella sändama finns i bilaga En förutsättning för utbyggnad av vissa av de ovan angivna tätortssändarna är att de aktuella frekvenskanalema kan koordineras med grannländema. Utöver i de här angivna större sändarstationema kan det vara möjligt att upprätta tätortssändare med lokal räckvidd även vissa andra orter. Generellt är dock möjligheterna mindre i Syd- och Västsverige än i övriga delar av landet.

T4 14-0314

4 Digitala TV-sändningar

4.1 Inledning

Fram till slutet av 1980-talet var det främst mottagarindustrin och public service-företagen som drev utvecklingen av ny teknik för TV-distribution, oftast i nära samarbete med nationella myndigheter. Högupplösnings-TV HDTV var det stora prestigeprojektet. I Japan har man med hjälp av stora resurser lyckats utveckla en fungerande satellitsänd HDTV. Man har emellertid inte lyckats fram mottagare för HDTV till ett pris som lett till någon större efterfrågan från konsumenterna. I Europa har man utvecklat ett eget HDTV-system, HD-MAC, och försökt detta erkänt som obligatorisk standard. I likhet med den japanska lösningen använder sig den europeiska av analog teknik. sändningarna kommer endast att kunna ske över satellit. I USA söker den federala regleringsmyndigheten få fram en standard för HDTV som skall kunna sändas i marknätet. Efter det att olika systemförslag har prövats pågår utveckling standard bygger digital teknik. nu av en som Digitaltekniken i sig själv är ingen nyhet. All elektronisk databehandling och datalagring bygger digital teknik. Digital teknik har sedan länge använts i stor skala inom telekommunikationsområdet och för produktion av filmer och TV-program. Digitala ljudsystem Nicam-stereo, kompaktskivor m.m. för konsumentmarknaden är redan mer än tio år gamla. Digital teknik används också sedan flera år för lagring och återgivning av text och stillbilder CD-ROM. Vad som däremot är relativt nytt är att processorer och minneskretsar för databehandling med mycket stor kapacitet nu kan framställas till så låga kostnader att utrustningen kan installeras i apparater avsedda för konsumentmarknaden. Därmed skapas tekniska förutsättningar för att behandla de mycket stora informationsmängder som ingår i en TV-bild. De företag som har kompetens inom inforrnationsbehandlingsområdet kan så sätt komma en ny marknad, televisionen. I och med att allt flera har fått upp ögonen för att digital teknik kommer att kunna används för TV-distribution, har de europeiska försöken att utveckla förbättrad analog teknik förlorat mycket sin aktualitet. Även intresset för av HDTV har svalnat. I stället riktas uppmärksamheten mot möjligheterna att med digital teknik sända ett mångdubbelt större programutbud än tidigare, och nya effektiva metoder att ta betalt av publiken. Det är främst aktörer som gynnas av betal-TV-tekniken, nämligen dataföretag, distributionsföretag och innehavare av prograrnrättigheter, som driver utvecklingen av digital TV-teknik.

SOU 1994: 34

4.2 Den digitala TV-teknikens egenskaper

De viktigaste egenskaperna hos digital TV-distributionsteknik är O Stor överföringskapacitet Störtålighet Flexibilitet Krypterbarhet Lägre distributionskostnader

överföringskapacitet

Den viktigaste orsaken till att digitaltekniken medger större överföringskapacitet än den analoga tekniken är att den lämpar sig väl för bildkomprimering, dvs. teknik som gör att hela TV-bildens informationsinnehåll inte behöver en sändas ut. I analog television motsvaras de olika egenskaperna ljushet, färg, ljud av elektriska signaler som varierar kontinuerligt i förhållande till den bild- eller ljudinformation som skall överföras. Det digitala systemet bygger i stället att man gör en stor mängd separata avläsningar samples den elektriska vågrörelse som representerar bildinforrnationen och därefter översänder dessa avläsningar. Vid transport i ledningar eller med hjälp av radio kan olika meddelanden sändas i digitaliserad form som en följd av talvärden en bitström. På mottagningsstället kan bitströmmen tolkas med hjälp av styrsignaler som sänds ut tillsammans med de signaler som innehåller den utsända inforrnationen. En TV-bild innehåller en mycket stor informationsmängd. För att överföra det synliga bildinnehållet i en digitaliserad TV-signal av studiokvalitet behöver man transportera och behandla 165 888 000 observationer per sekund, eller avrundat 166 Mbs megabits per sekund, miljoner databitar per sekund. Detta ställer mycket höga krav överföringskapacitet och teknik för informationsbehandling. Med digitalteknikens hjälp kan man emellertid reducera den informationsmängd behöver överföras. Med hjälp av avancerad bildkodningsteknik som som tar hänsyn till hur det mänskliga synsinnet uppfattar rörliga bilder kan den överförda informationsmängden minskas utan att publiken uppfattar att återgivningen försämras. Med den bildkodningsmetodik som man räknar med i dag är det möjligt att åstadkomma TV-bild av standardkvalitet motsvarande kvaliteten i vån en nuvarande sändningssystem PAL vid en överföringshastighet av 6 Mbs. Mycket pekar att komprimeringstekniken inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att förbättras så att man kan komma ner till en över-

Digitala TV-sändningar föringshastighet 3-4 Mbs med bibehållen bildkvalitet. Om man accepterar lägre bildkvalitet kan överföringshastigheten vara lägre. I dag erfordras en överföringshastighet 1,5 Mbs för hemvideokvalitet.

Störtålighet

För att en radiosignal skall kunna uppfattas stömingsfritt måste nyttosignalen ha en viss styrka i förhållande till oönskade signaler som brus och interferens. Brus orsakas huvudsakligen av olika komponenter i mottagaren. Interferens orsakas t.ex. av andra radiosignaler eller av ekon från den egna signalen. För en analog TV-signal gäller att om nyttosignalen är svag i förhållande till störningarna yttrar det sig som snö i bildrutan. Det är emellertid möjligt att uppfatta en analog sändning även om signalen är mycket dålig, dvs. bilden försämras successivt. En digital sändning är lättare att uppfatta än en analog, dvs. nyttosignalen kan vara mycket svagare i förhållande till stömingama. Om förhållandet mellan nyttosignalen och stömingama försämras under den gräns som systemet tillåter blir emellertid signalen omöjlig att tolka för mottagaren, dvs. bilden försvinner plötsligt.

Flexibilitet

Som nämnts i avsnitt 2.2 är de delar av radiofrekvensspektrum som är avsedda för marksänd TV indelat i intervaller, frekvenskanaler, med en viss bandbredd. I Sverige är kanalbredden 7 MHz i VHF-bandet och 8 MHz i UHF-bandet Denna bandbredd har valts eftersom den är tillräcklig för att . överföra ett TV-program i PAL-standard. Digitala system kan utformas så att de överför ett större eller mindre infonnationsinnehåll per sekund. Mer komplexa modulationsmetoder ger hög överföringskapacitet men kräver högre sändareffekt och är mer störkänsliga. En digital signal kan innehålla många av varandra oberoende meddelanden som kan särskiljas vid mottagningen. Proceduren kallas multiplexering och innebär att t.ex. ett större eller mindre antal olika TV-program kan blandas i en digital signal. Med de digitala modulationsmetoder som är aktuella i dag kan det vara möjligt att överföra nyttoinforrnation med en hastighet av upp till 25-30 Mbs i en frekvenskanal med bredden 8 MHz. Detta innebär att man i en sådan kanal kan överföra t.ex. fyra program i standardkvalitet ä 6 Mbs eller 16 program i hemvideokvalitet å 1,5 Mbs. En förutsättning för att denna kapacitet skall uppnås i marksändningar är att programmen skall tas emot med fast monterade utomhusantenner. Om man vill att signalen skall vara oöm, dvs. att sändningarna även skall kunna tas

SOU 1994: 34

emot med enklare antenner eller i fordon i rörelse, minskar överföringskapaciteten per frekvenskanal. Förhållandet mellan hur många TV-program som kan överföras en 8 MHz frekvenskanal och signalens oömhet illustreras i figur

F Förhållande mellan kapacitet och oömhet

Antal program 16 st A

lst-l I I

Hemvideokvalitet Normal kvalitet 315m;

LS Mbm 6 Mbits 24 Mbits Bildens kvalitet överföringshastighet

Krypterbarhet

För att man skall kunna uppfatta innehållet i en digital sändning måste man ha tillgång till en avkodare som kan tolka styrsignalema. I motsats till vad som gäller för analog TV är det mycket lätt att kryptera en digital TV-signal på ett säkert sätt utan någon som helst kvalitetsförlust. Det är alltså lätt för den sändande att kontrollera att endast den som är auktoriserad kan få del av programmet. Digitaltekniken är därför lämplig för olika betal-TV-arrangemang, men också i de fall då man av t.ex. upphovsrättsskäl vill begränsa tillgängligheten till personer i ett visst område.

Digitala TV-sändningar Kostnader

Digitala sändare kan under i övrigt lika förhållanden sända med lägre effekt än analoga. Vidare kommer det att vara möjligt att sända flera program i samma digitala sändare. Kostnaderna för sändning med digital teknik kan därför väntas bli lägre än för analoga sändningar. En faktor som man bör ta hänsyn till när man bedömer de ekonomiska förutsättningarna för den digitala tekniken är att den som skall ta emot programmen måste ha tillgång till en avkodare för digitala sändningar. Kostnaden för denna utrustning kommer att ha stor betydelse för hur snabbt den nya tekniken kan vinna insteg hos konsumenterna.

4.3 Användningsområden för digital TV-distribution

Med digital distributionsteknik möjliggörs t.ex. Högupplösnings-TV HDTV Flera kvalitetsnivåer av samma program Flera olika TV-program i samma sändning Nya former av TV, t.ex. Alternativ tidsläggning - Tidsförskjuten utsändning - Alternativa bildvinklar - Alternativt innehåll - Digitaltekniken kan också underlätta O Interaktiva TV-tjänster, t.ex. Beställ-TV - Utbildningsprogram Spelprogram Informationssökning

Genom digital teknik kan antalet sändningsmöjligheter ökas kraftigt. Det gäller oberoende av om sändningarna sker från satellit, i tråd eller i marknätet. Därmed öppnas möjligheter till nya tjänster som inte är praktiskt tillgängliga med nuvarande teknik. Vidare minskar kostnaden för överföringskapaciteten i förhållande till andra kostnader.

Högupplösnings-TV

Det som ursprungligen drev fram utvecklingen av digitala sändningssystem för TV var att man ville kunna sända högupplösnings-TV HDTV i marknätet. En HDTV-bild, som i jämförelse med standard-TV har ett mer avlångt bildformat, dubbelt så många horisontella bildlinjer och större detaljskärpa i

SOU 1994: 34

varje bildlinje, innehåller ca fem gånger så stor informationsmängd som en konventionell TV-bild. Så mycket information ryms inte i marknätets frekvenskanaler, vars kanalbredd är fastställd till högst 8 MHz, utan sändningarna var hänvisade till satellit. Satellittranspondramas kanalbredd är nämligen mycket större än den som används i marknätet. När den amerikanska regleringsmyndigheten Federal Communications Commission FCC beslöt att infordra förslag till en amerikansk överföringsstandard för högupplösnings-TV bestämde emellertid att sändningarna man skulle vara markbaserade och anpassade till den kanalbredd finns i som frekvensplanen för marksändningar. Detta beslut har inneburit kraftig en stimulans för utvecklingen av frekvenssnåla digitala sändningssystem för HDTV. För närvarande verkar emellertid intresset för högupplösnings-TV vara mindre än tidigare. En viktig orsak till detta är att HDTV-bild för att en komma till sin rätt behöver återges i stort format. Med dagens bildskärmsteknik blir en TV-mottagare för storforrnat tung, skrymmande och mycket dyrbar. En lösning detta problem skulle kunna vara att använda flata bildskärmar som inte bygger tekniken med katodstrålerör. Sådana skärmar finns emellertid ännu inte annat än i små storlekar. Man kan i dag inte bedöma när flata skärmar för HDTV kommer att kunna introduceras på konsumentmarknaden.

Flera kvalitetsnivåer av samma TV-program

Vissa intressenter har visat stort intresse för att en i och digitala signal samma sända flera TV-program med samma innehåll där bilderna har olika men detaljrikedom. Därmed skulle man kunna övervinna den nackdel med digitaltekniken som ligger i att bilden plötsligt försvinner när signalen blir för svag. När förhållandet mellan nyttosignal och störningar tröskeln, passerar skulle bilden inte försvinna utan bara övergå till närmast lägre kvalitetsnivå. Med denna teknik skulle en sändning kunna uppfattas med t.ex. studiokvalitet om man använder utomhusantenn, med PAL-kvalitet om man använder inomhusantenn och med hemvideokvalitet vid mottagning i fordon i rörelse. En TV-signal som konstruerats detta sätt kallas skalbar scalable. För att metoden skall komma bäst till sin rätt bör konstruemottagarna vara rade för att automatiskt välja bästa möjliga bildkvalitet. Det att mottagaanses re som har denna egenskap kommer att bli ganska dyrbara. En skalbar digitalsignal kräver större överföringskapacitet än en signal som innehåller en enda kvalitetsnivå.

Digitala TV-sändningar

Flera olika TV-program i samma sändning

Den egenskap hos digitaltekniken som för närvarande verkar tilldra sig det största intresset är möjligheten att sända ut flera olika program. Om kapaciteten ökar så att det är möjligt att sända t.ex. fyra TV-program i dagens standardkvalitet det utrymme som i dag behövs för ett program, skulle t.ex. utsändning av program som efterfrågas av förhållandevis få, såsom specialinriktade betal-TV-program eller program från invandrarnas hemländer, underlättas. Även i dag sänds från satellit till den program som svenska publiken skulle kunna nå en större del av sin målgrupp om de fördes fram i digitala marksändningar.

Nya former av TV

Den stora överföringskapaciteten kan även användas för olika nya tillämpningar. Vilka dessa kan bli kan naturligtvis inte med säkerhet sägas i dag. Det ligger i sakens natur att ny teknik ger upphov till nya konstnärliga och affärsmässiga möjligheter och att dessa inte kan anges på förhand. Några användningsområden som har föreslagits skall emellertid nämnas i det följande.

Alternativ tidsläggning Inslagen i ett TV-program sänds i olika ordning för att tillgodose tittare med olika vanor. Program som normalt sänds sent kvällen skulle t.ex. kunna sändas bästa sändningstid och vice versa.

Tidsförskjuten utsändning Ett och samma program, t.ex. en spelñlm, sänds ut flera gånger med en liten tidsförskjutning. På så sätt behöver tittaren aldrig vänta länge på att filmen skall börja. På engelska kallas detta near instantaneous video on demand.

Alternativa bildvinklar När man sänder från ett sportevenemang eller en konsert används ett stort antal kameror som avbildar skeendet från olika vinklar. I kontrollrummet bestämmer bildproducenten vilken bild som skall sändas ut till publiken. Om man har god tillgång till överföringskapacitet kan flera bilder sändas ut samtidigt. Den som ser en fotbollsmatch kan då välja om han vill se t.ex. en översikt av spelplanen eller en närbild har bollen. i av den spelare som

5 14-0314

SOU 1994: 34 Alternativ handling Även andra kan naturligtvis sändas ut i flera parallella verprogram sioner. Det enklaste exemplet är kanske att ett och samma program sänds utan reklaminslag till publik som betalar och med sådana en inslag till publik erhåller programmen gratis. Det är också en som möjligt att sända ut program i olika språkversioner eller i versioner där känsliga scener utformats olika sätt.

Interaktiva TV-tjänster Digitaltekniken kan också underlätta interaktiva TV-tjänster. Det som avses är tjänster där åskådaren något sätt kan påverka det som sänds. Normalt har åskådaren förbindelse med programkällan via telenätet. Det är emellertid också möjligt att förse ett digitalt kabelnät med en kanal for returinforrnation. Nedan anges några exempel interaktiva tjänster.

Beställ-TV Abonnenten beordrar att ett visst program, t.ex. en spelñlm, skall sändas till honom från en central. Detta kan antingen till så att filmen sänds till ett lagringsminne hos abonnenten och spelas upp från detta, eller att abonnenten står förbindelse med i centralen medan han ser filmen.

Utbildningsprogram Utbildnings- och instruktionsprogram kan t.ex. utformas sådant sätt att programmet ställer frågor som åskådareneleven besvarar med fjärrkontrollen eller telefonens knappsats. Svaret kommer hjälp av direkt i TV-rutan och eleven måste svara rätt för att kunna vidare. Eleven kan också be programmet om ledtrådar för att komma fram till det rätta svaret.

Spelprogram Spelprogram kan byggas upp ungefär samma sätt som utbildningsprogrammen. Den spelande kan göra sina drag med hjälp av fjärrkontrollen och se resultatet direkt i TV-rutan.

Infonnationssökning TV-tittaren kan koppla upp sig till olika databaser och söka sig fram till information av olika slag. Om informationen gäller t.ex. ställningen innehavarens bankkonton kan tjänsten kombineras med transaktionsmöjligheter. Den enskilde kan t.ex. flytta tillgodohavanden mellan olika konton.

i

l l

Digitala TV-sändningar Flera av de interaktiva tjänster som har räknats upp här kan byggas upp kring det vanliga telenätet och är alltså inte beroende av tillgång till ett överföringsnät för TV.

4.4 Standardisering av digital TV

O Beslut om internationell standard för digitalisering, komprimering och multiplexering väntas under 1994. MPEG O Beslut om europeisk standard för sändningsteknik för satellit och kabel kan fattas under 1994. DVB O Förslag till europeisk standard för marksänd digital-TV skall föreligga under 1994. Beslut kan fattas år 1995. DVB O 1995 kan också ett förslag till amerikansk standard för marksänd HDTV vara klart.

Den digitala tekniken förutsätter tillgång till avancerade elektroniska komponenter både i sändarledet och i de enskilda mottagarna. Sådan utrustning blir dyrbar om den skall tillverkas i små serier, men kan ner kraftigt i pris tillverkningsvolymen är stor. Standardisering är viktig förutsättning om en för att priserna skall kunna pressas ner till en nivå som gör produkterna tillgängliga för vanliga konsumenter. Stora resurser satsas därför på att uppnå världsomspännande eller europeiska standarder för de viktigaste delarna i den nya tekniken. Även standardisering är bra för TV-branschen som helhet och for konom sumenterna kan enskilda företag dra fördel av att standarder inte kommer till stånd eller att delar av systemet inte omfattas av obligatoriska standardkrav. Försöken att komma fram till standarder har mycket riktigt varit mest lyckosamma när det gäller de delar av systemet som ligger längst från konsumenterna, dvs. systemen för digitalisering och överföring, medan det har gått mera trögt att uppnå standard för åtkomstkontroll, dvs. det sätt på vilket t.ex. betal-TV-program skall göras tillgängliga för abonnenten.

Digitalisering och komprimering Förslag till standarder för digitalisering, komprimering och multiplexering av bildtjänster har lagts fram av Motion Pictures Expert Group MPEG, som är en arbetsgrupp som har bildats av de två internationella standardiseringsorganisationerna International Organisation for Standardisation ISO och International Electrotechnical Commission IEC. MPEG har tidigare utformat en standard, kallad MPEG för bildtjänster med relativt låga överföringshastigheter, motsvarande hemvideokvalitet. Denna standard är avsedd för lagring av bildprogram på kompaktskivor. I

SOU 1994: 34

november 1993 har gruppen enats om ett förslag till standard, MPEG 2, för TV-överföring med högre överföringshastigheter. MPEG Z-standarden har utformats att den skall kunna användas för olika krav bildkvalitet och med mer eller mindre avancerade komprimeringsmetoder. Därför innehåller standarden fyra nivåer för bildkvaliteten. där low motsvarar hemvideostandard, main svarar mot dagens studiostandard medan de två olika nivåerna av high innebär högupplösningsstandard. Standarden innehåller också fem olika profiler för komprimeringsmetoderna. Huvudprofilen main använder effektiv komprimering, men signalen ar inte skalbar. I den enklaste profilen simple utnyttjas en mindre effektiv komprimeringsmetod, som ställer lägre krav minneskapacitet i mottagarna. De tre högre profilerna innefattar olika former av skalbarhet, dvs. att bilden skall försämras gradvis i stället för att försvinna helt vid gränsen för sändarens täckningsornråde. Förslaget till standard befinner sig nu remiss till olika nationella standardiseringsorgan. Målet är att en internationell standard skall vara fastställd i slutet av år 1994.

Sändningsteknik

I december 1993 enades en stor grupp intressenter om ett förslag till europeisk sändningsstandard för digitala TV-sändningar i satellit och kabel. Förslaget behandlas nu av European Telecommunications Standards Institute ETSI med sikte att en europeisk standard skall vara klar i slutet av år 1994. Den grupp som ligger bakom förslaget kallas Digital Video Broadcasting DVB och bygger en avsiktsförklaring som tills nu har undertecknats av över 100 intressenter representerande tillverkare av utrustning, nätoperatörer, programföretag och myndigheter. Det antagna förslaget innebär att MPEG Z-standarden skall användas för kodning av bild och ljud. Både bildformaten 4:3 och 16:9 skall kunna sändas. Varje TV-signal skall kunna sändas i minst åtta språkvcrsioner. Programföretaget skall kunna bestämma en bildkvalitet som kan variera mellan videokvalitet och studiokvalitet och en ljudkvalitet mellan enkelt monoljud och femkanals stereo. Antalet program och dessas kvalitet skall kunna ändras löpande och mottagarna skall kunna anpassa sig automatiskt till sådana förändringar. När flera program har kombinerats i en dataström skall det vara möjligt att ta del av ett program utan att hela dataströmmen behöver avkodas. Program från olika dataströmmar skall kunna kombineras till en ny dataström utan att

hela dataströmmen behöver avkodas och utan att signalerna behöver avkodas

och kodas nytt. Kryptering av program skall kunna ske i olika led av överföringskedjan.

Digitala TV-särtdningar Systemet skall så långt möjligt vara gemensamt för olika överföringsmedier satellit, kabel eller marksändningar och skall möjliggöra enkel övergång från ett medium till ett annat. Det pågår arbete med en gemensam standard för åtkomstkontroll, men man har ännu kunnat enas. DVB planerar att lägga fram ett förslag till standard for digitala marksändningar under år 1994. Ett beslut om standard skulle då kunna fattas under år 1995.

Marksänd HDTV i USA

Den amerikanska regleringsmyndigheten FCC har infordrat förslag till teknik för marksänd HDTV. För närvarande samarbetar några av de ursprungliga förslagsställarna i en stor allians, som har enats om speciñkationema för de flesta delarna av det nya systemet. Praktiska försök är planerade till slutet av år 1994 och ett förslag till system kan vara färdigt år 1995. Se vidare bilaga

EUzs roll

Den Europeiska Unionen EU har sökt underlätta införandet av ny TV-tekrtik föreskriva vissa standarder skall användas. År 1992 beslöts genom att att ett direktiv 9238EEG om antagande av standarder för satellitsändning av televisionssignaler. Som ett led i EU:s handlingsplan för att införa avancerade televisionstjänster i Europa har emellertid rådet i juni 1993 beslutat att detta direktiv skall ändras. Den ändrade inställningen har samband med att man numera allmänt anser att den tidigare satsningen analog MAC-teknik har utgjort en återvändsgränd. Ett förslag till ändrat direktiv har lagts fram av EUkommissionen COM93 556 COD 476. Kommissionen föreslår att det tidigare direktivet återkallas och ersätts med ett nytt. Det nya direktivet föreslås gälla för TV-sändningar i bredbildsformat oberoende av om de sänds via satellit, kabel eller i marksändningar. Sådana sändningar får endast tillämpa sidförhållandet 16:9. För TV-tjänster i norrnalstandard 625 linjer som inte är helt digitala skall antingen tillämpas sändningssystemet D2-MAC eller ett analogt system som är förenligt med de nuvarande sändningssystemen PAL eller SECAM. Tjänster med högupplösningsstandard som inte är helt digitala skall använda sändningssystemet HD-MAC. Helt digitala tjänster, oberoende av om de är i bredbildsformat eller i nonnalbredd, skall använda ett sändningssystem som har standardiserats av ett europeiskt standardiseringsorgan, men omfattas i övrigt inte av direktivet. I direktivförslaget föreskrivs också att alla nya TV-mottagare som har större bildruta än 17 tum skall vara försedda med ett standardiserat anslutningsdon som gör att de kan anslutas till alla olika slag av avkodare mark- 41

SOU 1994: 34 naden. Även denna föreskrift gäller för för såväl bredbildsforrnat mottagare som normalbredd. Förslaget innebär även att kabeldistributörer som tar emot TV-program i bredbildsforrnat är skyldiga att vidaresända programmen i detta format. Om direktivet antas kommer EU-ländema att ha sex månader sig att införa sådana regler att de krav som anges i direktivet kan upprätthållas. EU-kommissionen har också utarbetat en rapport om digital television. I rapporten understryks vikten av att en övergång till digitala TV-sändningar sker i ordnade former och med ett långt tidsperspektiv. Behovet av gemensamma standarder och att säkerställa fri konkurrens och skydda konsumenternas intressen betonas också. Kommissionen ser det som önskvärt att alla berörda företag frivilligt kommer fram till lösningar som tillgodoser det allmänna intresset. I annat fall bör kommissionen ta till reglerande åtgärder.

4.5 Digitala TV-sändningar i olika distributionsmedier

O Det kommer att vara tekniskt möjligt att inleda digitala TVsändningar i olika distributionsmedier år 1995 eller några år därefter. O Digitala TV-sändningar från satellit till Europa beräknas starta år 1995. O När digitala TV-sändningar kommer i gång i kabel, över telefonnätet och från marksändare beror bl.a. hur kommersiella aktörer bedömer marknadsförutsättningama. .

När det gäller utvecklingen av digital radio- och TV-distribution genom satellitsändningar, kabelsändningar eller i telenätet ligger initiativet för närvarande främst hos de olika företag som bedriver verksamheten. Statsmaktema kan påverka utvecklingen genom att med lagstiftning ställa allmänna upp villkor för användningen av ny distributionsteknik. Det sker dels allgenom män lagstiftning, t.ex. konkurrenslagen, dels genom lagstiftning som är specifik för massmedieområdet. I fråga om digitala marksändningar har staten ett längre gående ansvar. Staten beslutar om tillstånd att använda radiosändare och vilka villkor som skall gälla därvidlag. En förutsättning för att digitala marksändningar skall komma till stånd åtminstone i någon större omfattning torde att det - - vara fattas ett politiskt beslut om att detta skall ske. Den politik som staten bedriver när det gäller marksändarnas användning för analoga sändningar får stor betydelse för möjligheterna att, om det vid en senare tidpunkt bedöms lämpligt, införa marksändningar med digital teknik se avsnitt 4.6. Läget i fråga om standardiseringsarbetet innebär att det torde bli tekniskt möjligt att starta digitala sändningar i satellit och kabel i varje fall år 1995.

Digitala TV-sändningar

Försök med TV-distribution i telenätet kommer att kunna inledas ungefär samtidigt, medan möjligheten att starta digitala marksändningar ligger några år längre framåt i tiden. När man skall försöka bedöma utsikterna att introducera ny sändningsteknik och den takt med vilken den nya tekniken skall slå igenom kan man inte bara ta hänsyn till vad är tekniskt möjligt. Man måste också ta hänsom till marknadsmässiga och institutionella förhållanden. Eftersom ett skifte syn av teknik medför kostnader och besvär krävs att de som använder den gamla tekniken finner övertygande skäl för att byta för att den nya tekniken skall komma till användning. I detta avsnitt behandlas förutsättningarna för att introducera digitala TVsändningar i Sverige i varje distributionsmedium för sig. Digitaltekniken innebär att möjligheterna att sprida TV-program ökar kraftigt och att distributionskostnadema troligen blir lägre än med analog teknik. Detta kan utnyttjas för att öka utbudet av program eller för att sprida ett oförmed mindre frekvensåtgång. ändrat antal program till lägre kostnad och För att avsevärt många flera program än de nuvarande skall kunna spridas krävs att det finns en tillräckligt stor efterfrågan för att kostnaderna för program, distribution, kundadministration m.m. skall täckas. Nuvarande erfarenheter tyder se avsnitt 2.5 att i varje fall l0-l5% av befolkningen kan antas vara mycket intresserad av nya TV-tjänster. Om helt nya tjänster kommer att erbjudas kan givetvis den intresserade gruppen visa sig större. Den senaste tidens framgångar för spelprogram i svensk TV, liksom den uppgång som har rapporterats för försäljning av varor och tjänster via TV, tyder att det kan finnas oexploaterade affärsidéer som kan bli lyckosamrna. Marknaden för digital-TV-tjänster kommer inledningsvis att bestå av två delar. En delmarknad utgörs av de hushåll som är anslutna till kabelnät och en delmarknad, villaparabolmarknaden, består av övriga hushåll som tar annan direkt från satellit och från marksändare. Även enstaka emot programmen om kabelanslutna hushåll kan ta emot program från satellit med egen utrustning är det inte troligt att det kommer att ske någon avsevärd överströmning från kabelmarknaden till villaparabolmarknaden. På längre sikt är det möjligt att de olika marknaderna flyter samman, så att varje hushåll kan ta emot TV-program genom många olika distributionskanaler.

Kabelnäten och digitaltekniken Som närmare utvecklas i avsnitt 2.3 är ca 65% av de svenska permanenthushållen anslutna till kabelnät. Därför får de beslut som kabel-TV-företagen kommer att fatta avgörande betydelse för hur digitalt distribuerade TVen tjänster i ett inledningsskede kommer att erbjudas hushållen. Om kabelföretagen skulle välja att inte alls sända ut digitalt mottagna protill abonnentema, eller att endast sända ut enstaka digitalt mottagna program 43

SOU I994: 34

gram i analog form, skulle större delen av de svenska TV-hushållen lämnas utanför marknaden för digitala TV-tjänster. För att kabelhushållen skall kunna få del av ett utökat tjänsteutbud genom digitaltekniken krävs att kabelbolagen väljer att föra fram programmen i digital form ända till den enskilde abonnenten. Då måste abonnentema tillgång till avkodare som kan hantera digitala signaler. Ett kabelföretag kan nöja sig med att till en början endast föra in digital teknik i vissa av nätets frekvenskanaler. Endast de hushåll vill abonnera som de digitalt distribuerade programmen behöver då förses med avkodare. nya Ett kabelföretag kan också erbjuda abonnentema digital-TV-tjänster som inte är satellitdistribuerade utan som endast finns i kabelnät. För Svenska Kabel-TV, som har tillgång till ett rikstäckande fiberoptiskt förbindelsenät, skulle det knappast erbjuda några stora tekniska problem att välja sådan en lösning. Vi har frågat några svenska kabelföretag de planerar att börja använda om digital teknik. De svar som har erhållits är svävande. Bl.a. pekar man osäkerhet om hur priserna digitala avkodare för konsumentbruk kommer att utvecklas. I de fall den nuvarande verksamheten går med förlust utgör det ett hinder för de investeringar som skulle bli nödvändiga. Det bör emellertid påpekas att Svenska Kabel-TV AB tillsammans med kabel-TV-företag i Danmark, Finland och Norge har inlett ett samarbete om en gemensam satellitdistributionstjänst. Detta skall bl.a. ske genom att man utvecklar en gemensam huvudcentral för satellitdistribution till alla inblandade kabelföretag samt genom att man använder gemensamma krypterings- och kundadministrationssystem. Man säger sig också planera en unik nordisk kodningsstandard för digital distribution.

Satelliterna och digitaltekniken

l avsnitt 2.4 presenteras några av de satellitföretag som sänder ut program av intresse för TV-publiken i Sverige. Med analog teknik kan transponder en normalt förmedla et program. Med digital teknik är det möjligt att förmedla upp till tio program med samma transponder. Den digitala tekniken innebär således att öveiföringseffektiviteten per satellit kan höjas radikalt. Den ökade överföringskapaciteten kommer troligen att skärpa konkurrensen mellan olika satellitföretag och öka värdet av att befinna sig i en hot bird-position. SES har för avsikt att under de närmaste åren skjuta upp ytterligare tre satelliter, som är avsedda för digital teknik. Därmed skulle ASTRA-satelliterna kunna erbjuda en sammanlagd överföringskapacitet som motsvarar flera hundra program. För de programföretag som i dag sänder över satellit skulle övergång en till digital sändningsteknik innebära att transponderkostnaden för den befintliga verksamheten skulle minska avsevärt. Den minskade transponderkost-

Digitala TV-sändningar naden per program skulle också göra det möjligt att introducera tjänster, nya t.ex. near instantaneous video on demand. Samtidigt måste ett programföretag ta hänsyn till att de tar emot som programmen måste betala en inträdesbiljett i form av utrustning För att ta emot digitala sändningar. För att en digital satellittjänst som endast vänder sig direkt till hushållen skall ha framgång måste hushållen anse att de får tillgång till något värdefullt som de inte kan få annat sätt. En antydan om hur ett sådant affársupplägg kan se ut det amerikanska ger projektet DirecTv. Det är företaget Hughes Communications som har offentliggjort planer att år 1994 starta en satellittjänst, syftar till att med som hjälp av digitalteknik tillhandahålla hushållen i hela USA 150 TV-program från direktsändande satelliter. Den som abonnerar tjänsten kommer, med hjälp av en enda avkodare, att få tillgång till ett 80-tal olika TV-program samt ett tiotal filmer near som instantaneous video on demand. I Storbritannien har företaget British Sky Broadcasting BSkyB lanserat samma idé i blygsammare skala, och utan digitalteknik. Om man skaffar sig företagets avkodare kommer man att kunna abonnera en bukett av betalprogram med olika inriktning. I ett andra steg, när företaget har skaffat sig en kundkrets, kan modellen byggas ut genom att ett stort antal digitalt överförda program erbjuds. Liknande projekt har startats i Frankrike. Vad man skall ha i minnet när man bedömer planer detta slag är att av kabelutbyggnaden har gått mycket långsammare i Frankrike och Storbritannien än i Sverige. Marknaden för ett alternativ till kabel-TV verkar därför vara större i dessa länder än i Sverige.

TV-tjänster i telenätet Så gott som varje hushåll i Sverige är anslutet till det allmänna telenätet. I telenätet har de stamlinjer som förbinder telefonstationer i olika delar landet av mycket hög överföringskapacitet. De ledningar som går mellan telefonstationen och de enskilda abonnenterna är dock i allmänhet vanliga dubbla koppartrådsledningar med begränsad kapacitet. Sedan ett tiotal år har det varit möjligt att förmedla enklare rörliga bilder över telenätet, s.k. bildtelefoni. Tidigare har man antagit att abonnentledningarna skulle behöva bytas mot fiberkablar eller koaxialkablar med hög kapacitet om rörliga bilder av bättre kvalitet skall kunna distribueras med telenätet. Utvecklingen av den digitala bildkodningstekniken har emellertid medfört att de flesta teleföretag nu är övertygade att det inom ett år om par skall vara möjligt att förmedla bilder av TV-kvalitet via de befintliga telefonnäten. För att det vanliga telenätet skall kunna användas för att överföra digitala TV-program till enskilda abonnenter krävs -att abonnentledningarna kan användas för att sända en digital signal med hög hastighet samtidigt som led-

SOU 1994: 34 ningen också används för vanliga telefonsamtal. Tekniken för detta kallas ADSL Asymmetrical Digital Subscriber Line och möjliggör att en videosignal överförs till 6 km från telefonstationen, vilket innebär att 80-90% upp telefonabonnentema kommer att kunna nås. Dessa uppskattningar är av baserade erfarenheter från USA. I det svenska telenätet bedöms andelen kunna bli något högre. Vanliga AXE-växlar klarar inte av att koppla trafik med så hög datahastighet krävs för TV-överföring. En ny generation växlar med högre kapasom citet, s.k. ATM-växlar Asynchroneous Transfer Mode, kommer emellertid att införas i telenätet med början år 1995. För att kunden skall kunna ta emot sändningarna behövs ett särskilt placeras mellan telefonledningen och TV-apparaten. Kvaliteten modem som TV-bilden kan väntas bli ungefär som bilden från en hemvideospelare. Telefonen kan användas som vanligt även när det sänds TV i ledningen. Överföring via telenätet skulle kunna konkurrera med vanlig kabel-TV eller satellitmottagning i småhus. Via telenätet skulle det också vara möjligt att erbjuda beställ-TV-tjänster. De fusioner som genomförts i USA mellan telefonbolag och kabelbolag visar att det finns kommersiella aktörer som tror att telenäten kommer att få en mycket viktig betydelse för den framtida distributionen av TV-program.

Digitala marksändningar I Sverige finns ett nät marksändare för radio och TV. Befolkningstäckav ningen är 99,8% för Sveriges Television och 98% för TV4. Nätet är uppbyggt 54 huvudsändare och ett stort antal s.k. slavsändare som täcker av de områden dit huvudsändarna inte når. En närmare beskrivning ges i avsnitt 2.2. Det är svårare att införa digitala TV-sändningar från marksändare än i kabel eller satellit. Det beror att det är större risk för störningar från andra sändare eller från reflexer mot byggnader eller naturföremål. Vidare är de digitala sändningarna i praktiken hänvisade till den uppdelning av frekvensutrymmet i kanaler som gäller för marksändningar, medan man i satellitsändningar har större möjlighet att välja kanalbredd. Frekvensutrymmet för marksändningar är hårt utnyttjat och överenskommelser om frekvensanvändningen måste träffas mellan olika länder. De tekniska problemen med digitala TV-sändningar från marksändare väg mot sin lösning. Teknik for marksänd digital-TV har bl.a. synes vara demonstrerats inom det nordiska projektet HD-Divine. Det återstår drygt ett år innan vi kan ha överenskommen europeisk standard. en För närvarande pågår en studie av frekvensbehoven för bl.a. digitala TVsändningar. Inom DVB har föreslagits att en europeisk frekvensplaneringskonferens skall hållas år 1997. Även de tekniska förutsättningarna att om börja sända kan föreligga redan år 1996 talar det mesta för att digitala mark-

Digitala TV-sändningar sändningar av TV inte kommer att kunna få någon nämnvärd omfattning i Europa förrän i slutet av 1990-talet. Digitala sändningar måste kunna samexistera med marksändningar med analog teknik. Det sker enklast om digitala sändarnät anläggs enligt samma frekvensplan som de analoga sändningarna och i stället för analoga nät. I så fall blir överföringskapaciteten stor eftersom signalerna kan sändas ut med hög effekt. Olika sändare kan sända olika program, vilket möjliggör lokala eller regionala sändningar. Digitala sändningar kan emellertid också sändas ut sådana sekundära frekvenser som grund av stömingsrisken inte kan användas för analoga sändningar. I så fall hindras inte utbyggnad av sändningar med analog teknik.

Överföringskapaciteten blir begränsad eftersom sändningar på sekundära

frekvenser inte kan ske med hög effekt. Beräkningar som gjorts inom Teracom Svensk Rundradio AB tyder emellertid att det är möjligt att sända ut fyra program med digital teknik och en täckning som ungefär motsvarar M5-nätets, även om fem analoga marksändarnät har byggts ut enligt riksnätsaltemativet i kapitel och även om inte frekvenskanaler över 60 används för de digitala sändningarna. En karta över tänkbara sändarplaceringar och täckningsområden i södra och mellersta Sverige finns i bilaga Digitala sändningar kan också arrangeras i singelfrekvensnät, dvs. nät där alla sändare använder samma frekvenskanal. En förutsättning för att singelfrekvensnät skall kunna användas är att sändningarna har samma innehåll överallt och att det inte bedrivs analoga sändningar på frekvensen sådant sätt att mottagningen av de digitala sändningarna kan störas. Tekniken med singelfrekvensnät ger de största frekvensekonomiska vinsterna för rikstäckande sändningar. Det är givetvis möjligt att bedriva digitala sändningar samtidigt både enligt frekvensplanen för analoga sändningar, på sekundära frekvenser och i singelfrekvensnät.

Digitala marksändningar som komplement till analoga Vid bedömningen av den framtida användningen av marksändningar bör man värdera att endast ca en tredjedel av de svenska perrnanenthushållen tar emot sina TV-program direkt från marksändare. De övriga tar emot programmen via kabelnät och har i de flesta fall också tillgång till satellitsända program. Av de hushåll som inte är kabelanslutna har ungefär en tredjedel möjlighet att ta emot satellitprogram med egen parabolantenn. Sändningar i marknätet har både för- och nackdelar i jämförelse med satellitdistribuerade sändningar. Satellitdistribution blir billigare, åtminstone för det sändande företaget. Med marksändningar är det däremot lättare att arrangera lokala sändningar. Jämfört med satellitsändningar kan vidare sändningar från marknätet tas emot under sämre mottagningsforhållanden.

SOU 1994: 34 För närvarande används satellit för programmatning till TV4-nätet. Hushåll utanför TV4-sändamas räckvidd är hänvisade till att ta emot programmen direkt från satelliten. Även andra kombinationer satellit- och markdistribuav tion är möjliga, t.ex. att ett digitalt distribuerat satellitprograrn återutsänds från digitala marksändare med begränsad räckvidd Om de digitala sändningarna skall fungera som komplement till de analoga kommer de typiskt sett att användas för andra slag av program än de som i dag sänds ut i marknätet med analog teknik. Som exempel kan nämnas användning för att förbättra mottagningsmöjlighetema för satellitsända program eller för försök med sändningar i HDTV-standard. Om de digitala sändningarna används för oömma signaler, som kan tas emot med enkla inomhusantenner, kan tekniken användas for att konkurrera med kabelföretagen. Digitala sändningar som används detta sätt behöver inte nödvändigtvis täcka stora sammanhängande områden utan kan upprättas endast där det finns efterfrågan tjänsterna.

Digitala marksändningar som ersättning för analoga

Man kan också tänka sig att de digitala marksändningarna införs med syfte att ersätta de nuvarande analoga sändningarna. Avsikten är då att de analoga sändningarna skall läggas ner när allmänheten har skaffat mottagare för den digitala tekniken. En sådan förändring skulle innebära att samtliga marksändare måste byggas om och att alla TV-tittare i Sverige måste byta ut sina mottagare eller i varje fall komplettera dem med avkodare för digitala sändningar. När teknikskiftet är genomfört och de analoga sändningarna kan avslutas uppstår en avsevärd samhällsekonomisk vinst genom att ett stort antal av de sändningsfrekvenser som i dag används för att sända ut de tre marksända TV-programmen kan frigöras för annan användning, t.ex. mobiltelefoni. För att inte TV-hushållen skall tvingas att omedelbart köpa mottagare för digital teknik kommer det att vara nödvändigt att låta sändningar pågå parallellt i såväl digital som analog teknik under en övergångsperiod. En övergång till digitala marksändningar består av tre faser. I den första fasen anläggs ett nät av digitala marksändare enligt något av de alternativ som anges i det föregående. I den andra fasen anskaffar hushållen utrustning för att ta emot digitala program. I den tredje fasen läggs de analoga sändningarna ner. De ekonomiska vinsterna med en övergång kommer i fas tre, medan kostnaderna under fas ett och två kommer att vara högre än om man enbart hade sänt med analog teknik. Övergångsperioden kan förkortas statsmakterna om bestämmer att nya TV-mottagare skall vara försedda med avkodare för digitala program ocheller att statsmakterna subventionerar priserna avkodare. Det är inte möjligt att nu göra någon noggrann beräkning av kostnader och intäkter i samband med en övergång från analoga till digitala marksändningar.

Digitala TV-sändningar Bl.a. kommer kostnadsrelationema mellan olika alternativ att påverkas av utvecklingen i andra länder. Följande kalkyl får därför närmast ses som ett räkneexempel.

- Kostnad för digitala sändningar Kostnaden för en sändare för digital teknik kommer att vara lägre än för en analog sändare med samma räckvidd. Orsaken är att den digitala sändaren kan arbeta med lägre effekt, vilket påverkar både priset för utrustningen och energiförbrukningen. Vidare kommer det att vara möjligt att sända flera program i samma digitala sändare. Under förutsättning att ett digitalt marksändamät i huvudsak använder nuvarande sändarstationer kommer kostnader för master, hus, elkraftanläggningar m.m., kostnader för programöverföring till sändarstationema samt kostnader för underhållspersonal, driftövervakning m.m. att vara oförändrade. Om digitaltekniken leder till att flera program kan sändas ut kommer emellertid de gemensamma kostnaderna att kunna delas upp flera tjänster. En grov uppskattning ger vid handen att priset för digital sändning av ett program inledningsvis kommer att uppgå till mellan ca en tredjedel och hälften av priset för motsvarande sändning med analog teknik. Om många TVprogram kommer att sändas ut med digital teknik kan priset sänkas ytterligare, kanske till 20-25% av priset för analog sändning. För de nuvarande tre rikstäckande programmen kan kostnaden för digital utsändning uppskattas till 150-200 miljoner kronor per år, beroende på om det samtidigt etableras nya digitala TV-tjänster.

- Kostnaden för parallellsändningar under övergångsperioden Under en övergångstid kommer både analoga och digitala sändningar att behöva köras parallellt. Då tillkommer alltså kostnaden för att driva det analoga sändarnätet. Denna kostnad uppgår i dag till 500-600 miljoner kronor per år för de tre marksända programmen. Vid en samtidig utsändning med digital teknik kan emellertid kostnaden sänkas något, eftersom flera program delar de gemensamma kostnaderna.

° Utbyte av allmänhetens TV-mottagare Det finns 3,3 miljoner TV-hushåll i landet. Antalet TV-mottagare kan uppskattas till minst 4 miljoner. Dessutom finns ca 2 miljoner videobandspelare.

Återanskaffningsvärdet äri storleksordningen 30 miljarder kronor.

Om övergångsperioden sätts till tio år eller mera kommer den att i stort sett motsvara apparatemas genomsnittliga livslängd. Då kommer kostnaden för en övergång att begränsas till prisskillnaden mellan apparater som endast kan användas för analoga sändningar och apparater som är försedda med avkodare för digitala sändningar. Det är inte möjligt att nu uppskatta prisskillnadens storlek.

SOU 1994: 34

° Kostnaden för ombyggnad av kabelnät För att innehållet i de digitala sändningarna skall kunna föras fram till de kabelanslutna hushållen kommer kabelföretagen att behöva bygga om en frekvenskanal i näten för digitaldrift.

0 Intäkter från alternativ frekvensanvändning När de analoga sändningarna har upphört, kommer huvuddelen av det frekvensutrymme som i dag används för sändningar av analog TV att kunna tas i bruk för andra ändamål. Dessa ändamål kan vara ytterligare TV-sändningar eller tillämpningar utanför TV-ornrådet.

4.6 Beslut digital marksänd TV

om

O Beslut om digital marksänd TV bör fattas så snart förutsättningarna kan överblickas. O statsmakterna kan ta hänsyn till möjligheterna att sända digital marksänd TV vid beslut om TV-sändningar med analog teknik. Ju mindre man utnyttjar möjligheten att bygga ut sändningar med

i

analog teknik, desto större handlingsutrymme har man för att i framtiden introducera digitala sändningar. l

Förutsättningar att besluta om digital marksänd TV Det finns olika uppfattningar om det lämpliga i att övergå från analog till digital teknik i marksändningar av TV. Förespråkarna för ett skifte av sändningsteknik pekar bl.a. att marksändningar med digital teknik kommer att kunna bedrivas med högre kapacitet och till avsevärt lägre kostnader än de nuvarande analoga sändningarna. Frekvensåtgången skulle också bli mindre än för analoga sändningar. Ett annat skäl som kan anföras för digitala marksändningar är att staten genom sitt ansvar för marksändningarna kan se till att olika informationspolitiska, försvarspolitiska och massmediepolitiska krav tillgodoses, också längre sikt. Även risken för att marksändningarna kommer efterkälken i annars den tekniska utvecklingen anförs som ett skäl för ett införande av digital teknik. Möjligheten att bedöma de ekonomiska argumenten för en övergång till digitalteknik i marksändningarna försvåras av att vinsterna skulle komma fram först efter en ganska lång övergångsperiod då programmen skulle behöva sändas ut parallellt med både digital och analog teknik och då kostnaderna skulle vara högre än om man enbart använde analog sändningsteknik. Ett byte av tekniskt systern skulle vara en mycket omfattande opera- 50 tion som skulle få stor betydelse för alla mämniskor.

Digitala TV-sändningar Det finns också de som hävdar att marksändningar över huvud taget kommer att få minskad betydelse för utsändning av televisionsprogram. Enligt denna uppfattning kommer distribution via satellit, kabelnät eller telenätet att vara ett lika effektivt och mindre kostsamt sätt att sprida i varje fall de rikstäckande programmen. Marksändare skulle då främst användas för sändningar med lokal täckning och för sändningar som behöver kunna tas emot under svåra mottagningsförhållanden. Bakom de olika uppfattningarna ligger antagligen både skiftande bedömningar av hur de tekniska och ekonomiska förutsättningarna kommer att utvecklas och olika syn vilka villkor som bör gälla för televisionen. Inom ramen för detta betänkande är det inte möjligt att värdera styrkan i de olika sidomas argument. Det är emellertid lätt att konstatera att mycket är oklart i fråga om förutsättningarna för digital marksänd TV, och att det i dag inte är möjligt att ta ställning till om sådana sändningar skall införas. Bl.a. behöver man vinna större säkerhet i fråga om följande förhållanden.

Kommer andra länder att fatta beslut om digitala marksändningar Hur kommer priserna på sändar- och mottagarutrustning att utvecklas När kommer digitala sändningar att introduceras i satellit och kabel Kommer en enda faktisk standard att kunna upprätthållas, eller kommer marknaden att splittras upp genom att olika företag tillämpar oförenliga tekniska lösningar O Kommer hushållen att spontant skaffa mottagare för digitala sändningar för att kunna se sådana sändningar från satellit eller i kabelsändning

Det är samtidigt angeläget att statsmakterna kan ta ställning till frågan om digitala marksändningar så snart förutsättningarna kan överblickas. Om ett beslut dröjer tills digitala sändningar har hunnit etableras i andra distributionsmedier kan möjligheterna att använda marknätet i praktiken komma att vara överspelad, oberoende av hur fördelarna med marksändningar värderas.

statsmakterna kan underlätta digital marksänd TV

statsmakterna kan redan nu, genom sitt ställningstagande till frågan om ytterligare analoga TV-sändningar, påverka de framtida möjligheterna att introducera digitala marksändningar. I avsnitt 4.5 anges att digitala marksändningar kan införas enligt i princip tre frekvensmässiga förutsättningar. Digitalprograrnrnen kan sändas ut på sekundära frekvenser, dvs. på sådana frekvenskanaler som inte kan användas för analoga sändningar grund av stömingsrisken. Digitalsändningar kan också anordnas som singelfrekvensnät, där alla sändare använder samma frekvenskanal. Detta förutsätter att den aktuella frekvenskanalen inte används för några andra sändningar. Den tredje möjligheten är att digitalsändningama

SOU 1994: 34

anordnas enligt samma frekvensplan som analoga sändningar, och alltså ersätter sådana sändningar. Det bör understrykas att tekniken för digitala sändningar fortfarande är under utveckling, och att man därför inte med absolut säkerhet kan ange vilka begränsningar som kommer att råda. Osäkerheten gäller framför allt möjligheterna att sända sekundära frekvenser och i singelfrekvensnät. Med denna reservation kan man beskriva sambandet mellan planeringen av analoga sändningar och möjligheten att senare införa digitala sändningar på följande sätt. Om alla sändningsfrekvenser som är avsedda för television, dvs. t.o.m. kanal 68, används för analoga sändningar, får man den största täckningen för de analoga sändningarna. Som vi har angett i kapitel 3 kan man då t.ex. upprätta två i det närmaste rikstäckande sändamät. I sådant fall har man emellertid endast möjlighet att placera digitala marksändningar sekundära frekvenser. Kapaciteten för de digitala sändningarna kan uppskattas till tre eller fyra program. Praktiskt skulle det innebära att samtliga program som sänds ut i de analoga marksändningama inte kommer att kunna parallellsändas med digital teknik. Det blir då knappast möjligt att ens längre sikt övergå från ett analogt till ett digitalt sändningssystem i marknätet. Om man i stället väljer att inte använda frekvenskanalema 61-68 för analoga huvudsändare, minskar befolkningstäckningen för det analoga sändamätet M5 till ca 85% genom att vissa områden i Syd- och Västsverige måste lämnas utanför. I gengäld har man då möjlighet att inrätta digitala sändningar i frekvensområdet över kanal 60. För varje frekvenskanal som inte används för andra ändamål någonstans i Sverige eller i närområdet utanför vårt land har man möjlighet att bygga upp ett rikstäckande singelfrekvensnät. För varje sådant nät kan man räkna med en överföringskapacitet på tre eller fyra TV-program. För t.ex. ett sådant nät och ett nät av digitala sändare på sekundära frekvenser under kanal 61, kommer den sammanlagda överföringskapaciteten alltså att uppgå till mellan sex och åtta program. Därmed blir det möjligt att både parallellsända program i analog och digitalteknik och att sända ut vissa program endast de digitala sändningarna. i Det största handlingsutrymmet när det gäller att införa digital sändningsteknik får man om man inte utnyttjar alla möjligheter att bygga ut sändningar med analog teknik. Genom att t.ex. avstå från att sända analog TV i de frekvenser som motsvarar ett rikstäckande sändamät, kan man senare i stället utnyttja dessa frekvenser för digitala sändningar. Denna lösning ger stor valfrihet när det gäller hur de digitala sändningarna skall utformas.

5 Digitala ljudradiosändningar

O Utprovningen av det system för marksänd digital ljudradio DAB, som utvecklats inom projektet Eureka 147, fortsätter. En europeisk standard väntas vara klar i mitten av år 1994. För att DAB skall kunna införas krävs ledigt frekvensutrymme. Ett europeiskt frekvensplaneringsmöte är planerat till första halvåret 1995. Mycket talar för att marksändningar med den europeiska DABtekniken kommer att kunna inledas i Sverige omkring år 1996 O Digitala ljudradiosändningar förekommer redan från satellit. Reguljära satellitsändningar som medger rörlig mottagning bedöms dock inte kunna inledas i Sverige förrän år 2007. O I USA söker man fram teknik for marksänd digital ljudradio som skall kunna infogas i den befintliga frekvensstrukturen. Den nya tekniken skall utvärderas under år 1994. O Vid beslut om villkoren för digital ljudradio bör man beakta förhållandet mellan sändarföretag och prograrnföretag samt avvägningen mellan rikstäckande, regionala och lokala marksändningar

5.1 Bakgrund

I delbetänkandet Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio SOU 1991:108 redovisade vi det dåvarande läget i fråga om utveckling digitala av ljudradiosändningar. Enligt tilläggsdirektiven skall vi komplettera uppgifterna

i delbetänkandet i fråga den senaste utvecklingen inom tekniken för digi-

om talt överförd ljudradio. I delbetänkandet lämnades en relativt ingående redogörelse för det projekt med digital ljudradio Digital Audio Broadcasting, DAB, som utvecklats inom projektet Eureka 147. Denna beskrivning är fortfarande giltig. Nu nöjer vi oss därför med en kort sammanfattning. Efter det att signalen överförts i digital form tas överflödig information bort. På så sätt behöver endast ca 20% av den ursprungliga informationsmängden sändas ut. Vid mottagningen rekonstrueras signalen. Den inforrnation som skall överföras delas upp på ett stort antal bärvågor som fördelas över ett relativt brett frekvensområde, ett frekvensblock. Vid utsändningen blandas flera olika program, som sedan sorteras upp vid mottagningen. Uppdelningen olika bärvågor gör att utsändningen blir mycket tålig mot störningar. Mellan varje utsänd datasymbol läggs vidare en tidslucka, som skall minska störningar grund av flervägsutbredning reflexer. Systemet 53

SOU 1994: 34 med tidslucka gör det också möjligt att låta näraliggande sändare använda samma frekvensblock, under förutsättning att de sänder samma innehåll. Detta möjliggör omfattande s.k. singelfrekvensnät och även att utfyllnadssändare använder samma frekvens som huvudsändaren. Inom Europa har man kommit fram till att ett frekvensblock skall omfatta 1,75 MHz inklusive skyddsband. DAB-systemet är flexibelt och tillåter ett varierande antal program inom ett frekvensblock. Antalet beror vilken överföringshastighet och vilket felskydd man använder. ITU har nyligen färdigställt en rekommendation som anger 256 kbs för ett stereoprogram. Tillsammans med det felskydd som för närvarande uppskattas vara nödvändigt får det plats fyra program per block. Det är troligt att även 224 kbs kan ge fullgod kvalitet. I så fall ryms fem stereoprogram i ett frekvensblock. DAB-systemet möjliggör mobil mottagning utan kvalitetsförluster och minskar avsevärt frekvensbehovet. Frekvensekonomin utnyttjas bäst om ett och samma programinnehåll skall spridas över stora sammanhängande ytor, medan vinsterna blir mindre om tekniken skall användas för lokalt avgränsade sändningar. För att kunna sända DAB måste man ha tillgång till icke utnyttjat frekvensutrymme som minst motsvarar frekvensblockets bandbredd.

5.2 Den fortsatta utvecklingen av marksänd DAB

Praktiska prov i olika länder, framför allt i Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Nederländerna, Sverige och Kanada, visar att DAB-systemet fungerar som avsett. I Sverige kommer försökssändningar i singelfrekvensnät över tre sändare i Uppsalaområdet att äga rum under våren 1994. Det pågår en standardiseringsprocess inom European Telecommunications Standards Institute ETSI, som beräknas vara klar under mitten av 1994. Inom Internationella Teleunionen ITU har en arbetsgrupp utarbetat en rekommendation enligt vilken DAB-systemet skall utnyttjas för att snabbt genomföra marksänd digital ljudradio avsedd för fast, portabel och rörlig mottagning i frekvensområdet 30-3 000 MHz. Inom vissa länder, framför allt USA, önskar man emellertid avvakta resultatet av pågående utvärderingsarbete av olika digitala ljudradiosystem. Någon rekommendation om en eller flera gemensamma standarder för digital ljudradio väntas därför inte från IT Uzs sidan förrän i slutet av år 1994. Inom den europeiska konferensen för post- och telekommunikationer CEPT har man utformat ett förslag till rekommendation om införande av marksänd DAB. Enligt förslaget, som skall fastställas i mars 1994, skall digital ljudradio på längre sikt sändas i frekvensbandet 87,5-108 MHz. Eftersom detta frekvensband för närvarande är upptaget av analoga FM-sändningar, måste de digitala sändningarna under en övergångsperiod bedrivas andra frekvenser. Förslaget till rekommendation upptar ett stort antal olika frekvensband som skall kunna användas under övergångsperioden. Enligt för-

Digitala ljudradiosändningar slaget skall ett möte hållas under första halvåret 1995 för att planera frekvenser för introduktion av marksänd digital ljudradio i Europa. Telestyrelsen har sänt ut ett förfrågningsmaterial till olika svenska intressenter. Där anges frekvensområdet 223-230 MHz motsvarar TV-kanal 12 samt 230-235 MHz som preliminär placering av DAB-sändningarna. Såvitt nu kan bedömas kommer digital marksänd ljudradio enligt DABsystemet att kunna introduceras i Sverige i början av år 1996.

5.3 Digital ljudradio via satellit och i trådsändning

För närvarande sänds digital ljudradio ut från samma satelliter som sänder ut TV-program till kabelnät och enskilda hushåll. Sändningama sker enligt ett annat sändningssystem än DAB. Satelliterna använder frekvenser i 11eller 12 GHz-bandet. Vid så höga frekvenser är endast stationär mottagning möjlig. För att möjliggöra att satellitsänd radio skall kunna tas emot med rörliga mottagare, t.ex. i bilar, beslöt man vid 1992 års administrativa världsradiokonferens WARC-92 om frekvenstilldelningar för satellitsändningar och kompletterande marksändningar av digital ljudrundradio i betydligt lägre frekvensband. För Region som omfattar Europa, Afrika och Västasien anvisades frekvensbandet l 452-1 492 MHz för detta ändamål. För närvarande pågår studier av hur satellitsänd ljudradio kan samexistera med annan frekvensanvändning i samma band. Försöksverksamhet kan komma i gång år 1997, men reguljär verksamhet i Sverige bedöms för närvarande inte kunna starta förrän år 2007. Digital ljudradio kan också sändas i trådsändningar av olika slag, t.ex. i kabel-TV-nät eller i telenätet. En begränsning som kan vara besvärande för ljudradion är att trådsändningar endast medger stationär mottagning.

5.4 Utvecklingen i USA

Förutsättningarna i USA skiljer sig flera sätt från de europeiska. Den viktigaste skillnaden är att det inte finns någon motsvarighet till Europas radioföretag med riksomfattande sändningar. Varje enskild radiostation är självständig och betjänar sitt lokala sändningsområde. Nationellt spridda program sänds ut genom de lokala radiostationema. DAB-tekniken kommer bäst till sin rätt när den används för att sprida ett och samma innehåll över stora områden. Den är därför av mindre intresse för programföretag med lokal spridning. Den kan också uppfattas ett hot som mot den etablerade strukturen hos de amerikanska radioföretagen. Den amerikanska radiobranschen har därför varit skeptisk till DAB-tekniken. Ett annat skäl till att man i USA inte har velat acceptera DAB är svårigheter att få fram ledigt frekvensutrymme i tillräcklig omfattning.

SOU 1994: 34 De amerikanska ansträngningama har i stället gått ut att fram digitala kan samexistera med nuvarande analoga sändningar. sändningssystem som Två principiellt olika tekniska lösningar har föreslagits. Enligt den ena pladigital signal samma frekvens som den analoga signalen cerar man en svag in-band on-channel, IBOC. Den andra modellen innebär att en digital signal placeras i en oanvänd grannkanal in-band adjacent-channel, IBAC. Det att fyra olika systemförslag kommer att testas praktiskt i USA, tilluppges med det europeiska DAB-systemet. Utvärderingen planeras starta sammans under första halvåret 1994. Någon detaljerad information om de amerikanska systemförslagen har inte meddelats. De försök som har gjorts från europeisk sida att analysera förslagen bygger därför ofullständigt underlag. Enligt en bedömning utförd inom EBU skulle räckvidden för en IBOCsignal sändes ut tillsammans med FM-signal med 70 km räckvidd, som en stanna vid 27 km om signalen skulle kunna tas emot med rörliga mottagare bilradio. För fast mottagning med takantenn skulle räckvidden däremot bli nästan den för FM-sändningen. Det finns risk for att digitalsignasamma som len kan störa mottagningen från andra FM-sändare grannkanaler, särskilt i områden där FM-bandet är hån utnyttjat. Några uppgifter IBAC-tekniken är inte kända, och därför har några om motsvarande bedömningar inte kunnat göras i frågan om sådana system.

5.5 Villkoren för digital marksänd ljudradio

Eftersom det kan bli möjligt att sända digital ljudradio från marksändare år 1996 är det hög tid att bestämma vilka villkor som skall gälla för sådana sändningar. Det ligger utanför utredningens uppdrag att in närmare dessa frågor, vi vill peka två egenskaper hos DAB-tekniken som kan men behöva beaktas.

Förhållandet mellan sändarfdretag och programföretag

DAB-tekniken innebär att flera ljudradioprogram sänds ut blandat i samma signal. Statsmaktema behöver ta ställning till i vilken utsträckning staten skall reglera hur sändningskapaciteten skall fördelas. Det kan t.ex. finnas skäl att avvägning mellan möjligheten för många programföretag att kunna göra en sända och möjligheten för enskilda programföretag att erbjuda tjänster som särskilt krav tillgång till sändningskapacitet. Även rätten för ställer stora olika, kanske konkurrerande, programföretag att få tillgång till sändningskapacitet rimliga villkor kan behöva regleras.

t

Digitala Uudradiosändningar Avvägning mellan rikstäckande, regionala och lokala marksändningar

En väsentlig fråga vid planeringen för digitala marksändningar är avvägningen mellan sändningar som täcker stora sammanhängande ytor, kanske hela landet, och lokalt eller regionalt avgränsade sändningar. Den största frekvensekonomiska effektiviteten i marksändningar uppnås alla sändare om som sänder program med ett visst innehåll använder frekvens, s.k. samma singelfrekvensnät. Men detta förutsätter att sändningarna faktiskt har exakt samma innehåll. Om man t.ex. vill att sändningar i angränsande områden skall innehålla olika regionala eller bara att enstaka inslag skall program bytas ut mot andra måste sändningarna ske olika frekvenskanaler. - Vid planeringen av sändarnät för digitala marksändningar kommer det därför att vara nödvändigt att ta hänsyn till den önskade fördelningen mellan rikstäckande, regionala och lokala sändningar.

6 Mediepolitiska konsekvenser av digitaltekniken

6.1 Inledning

I de föregående kapitlen har vi beskrivit de tekniska möjligheterna få att rum med ytterligare TV-sändningar med nuvarande analoga teknik samt den utveckling som just nu pågår i riktning mot att få fram digital teknik för överföring av TV- och ljudradioprogram till allmänheten. I detta avslutande kapitel vill fästa uppmärksamheten några problem som den digitala tekniken kan ge upphov till och som man inte tidigare har behövt ta ställning till i mediepolitiska sammanhang. Digitaltekniken kan användas för att upphäva många de begränsningar av som har bestämt utformningen av dagens television. För att visa hur det skulle kunna fungera och för att ge relief till den följande framställningen skisserar vi en framtidsvision av ett öppet informationsnät för distribution av bildtjänster.

6.2 En framtidsvision

O Alla hushåll är anknutna till ett informationsnät med tillräcklig kapacitet för bildtj änster. O Olika informationslänmare har möjlighet att ansluta sig till infonnationsnätet. O Varje enskilt hushåll kan beställa program från varje informationslämnare. O Varje informationslämnare sätter sitt pris för de erbjudna programmen.

Följder för TV-marknaden

Om denna framtidsvision vore verklighet skulle följande effekter kunna uppstå.

O Producenter av bildprogram kan erbjuda sin produkt direkt till konsumenterna, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Beroendet av t.ex. film- och videodistributörer skulle minska

SOU 1994: 34

Konsumenterna kan välja oberoende av programtablåer och O program sändningstider. För de konsumenter inte bryr sig om att välja, kan programföretag O som erbjuda sammansatta programtablåer, ungefär som dagens TV-program. De priser konsumenterna skall betala kan sättas högre eller lägre, som beroende t.ex. innehåller reklam eller är subventioneom programmen rade. Konsumenternas val skulle direkt påverka producentemas intäkter.

Krav på distributionsnätet

framtidsvisionen skall kunna förverkligas bör i varje fall följande for- För att utsättningar vara uppfyllda.

Den tekniska överföringskapaciteten skall vara tillräcklig for att ett i prin- O obegränsat antal informationslämnare ett enkelt sätt skall kunna nå cip Det förutsätter standarder är gemensamma för alla konsumenter. som olika delar av distributionsnätet. skall finnas system for beställning program och debitering av Det ett av programavgifter abonnentema tillgång till alla leverantörers prosom ger programleverantörer möjlighet att betalt nyttjar-na. gram och ger alla av Den för distributionsnätet skall ge alla programleverantörer som svarar tillträde icke-diskrirninerande villkor.

Hinder för att framtidsvisionen förverkligas

Vi inte det finns några olösbara tekniska hinder för att sikt förtror att distributionssystem den art vi har skisserat. Hindren är i stället verkliga ett av politisk, ekonomisk och institutionell art och kan i hög grad förknippas av med de mycket stora ekonomiska intressen som är berörda.

från vissa hindra utländska prograrnleverantörer att få O Strävan stater att tillgång till den marknaden kan hindra standardiseringssträvanden egna och försvåra internationellt utbyte. makten mellan olika led i distributionskedjan, t.ex. satellitfore- Kamp om och kabelföretag kan leda till att endast från vissa satelliter tag program sänds ut i vissa kabelnät. Konkurrens mellan olika distributionssätt, t.ex. kabelsändningar och satellitsändningar till villaparaboler kan leda till oförenliga tekniska lösningar eller till vissa prograrnleverantörers program endast finns tillatt gängliga genom vissa distributionssätt.

Mediepolitiska konsekvenser av digitaltekniken O Strävanden från programproducenter att hindra konkurrerande programproducenter att komma marknaden kan leda till att programdistributörer tvingas till exklusivavtal med rättighetshavare till särskilt attraktiva program. O Strävan från tjänsteleverantörer att stänga ute konkurrenter från marknaden kan leda till att abonnentema med tekniska medel knyts till viss en leverantör. O Svårigheter att bedöma den långsiktiga lönsamheten kan hindra strategiska investeringsbeslut.

Åtgärder étt förverkligande framtidsvisionen

som gynnar av Om man från statens sida anser att det vore en önskvärd sak att främja mer marknadsmässiga förhållanden TV-området finns det del åtgärder att en vidta, t.ex.:

O Ta med televisionen i planeringen av en nationell satsning informationsteknologi. O Arbeta för att man internationellt kommer överens om standarder är som gemensamma för så många olika distributionsmedier möjligt som samt att sådana standarder accepteras inom så många länder som möjligt. O Främja tillämpningen av gemensamma standarder i Sverige övergenom enskommelser eller tvingande regler. O Motverka att kontrollen över distributionssystemen används för konkurrensbegränsningar.

I det följande går vi närmare in den sistnämnda punkten. Den digitala teknologin har vissa egenskaper som gör att man från statens sida kan behöva vidta åtgärder för att hindra att de som har hand distributionssystemen om använder sin maktställning för att begränsa konkurrensen och publikens valfrihet.

6.3 Slå vakt konkurrens och valfrihet

om

Staten kan behöva skydda programleverantöremas tillgång till distributionsmöjligheter och publikens valmöjligheter.

Med digitalteknik kan man uppnå kraftigt ökad överföringskapacitet i jämförelse med den distributionsteknik som används i dag. Om ett digitalt distributionssystem är öppet för alla, både producenter och konsumenter, kan förhållandena för radion och televisionen komma att närma sig till vad som gäller för det tryckta ordet.

SOU 1994: 34 På längre sikt skulle en utbyggd digital distribution av radio- och TV-prokunna medföra stora förändringar i människors sätt att använda radiogram och TV-mediet. Detta skulle i sin tur kunna leda till att de krav som staten i dag ställer radio- och TV-företag bör förändras. Det ligger emellertid utanför vån uppdrag att närmare sådana frågor. Däremot vill vi peka att staten kan behöva agera för att se till att digitaltekniken verkligen används ett sätt som leder till ökad konkurrens och valfrihet radio- och TV-ornrådet. Försök att använda kontrollen över distributionssystem för att ett otillbörligt sätt begränsa marknadstillträdet och inskränka publikens valmöjligheter kan behöva motverkas. I det följande pekar några områden där sådana åtgärder kan vara befogade.

Digitala marksändningar Vid digitala marksändningar av radio eller TV kan sändama användas flexibelt. Beroende vilket tekniskt val som görs kan en TV-sändare användas för att t.ex. sända ut tre till fyra TV-program i standardkvalitet eller ett dussin TV-program med kvalitet som motsvarar nuvarande hemvideostandard. en Den som bestämmer över sändaren kan, genom att välja hur kapaciteten skall utnyttjas, också avgöra hur många programföretag som skall få möjlighet att sända. Med digitaltekniken upphävs sålunda den nuvarande fasta kopplingen mellan programverksamheten och tillgången till sändare. I samband med ett eventuellt införande av digital sändningsteknik behöver statsmakterna ta ställning till i vilken utsträckning staten skall reglera förbedriver den tekniska sändningsverksamheten och hållandet mellan den som den eller de som svarar för programmen.

Krypteringssystem Det sätt vilket digitalt distribuerade TV-tjänster tillhandahålls för publiken har betydelse för om den ökade överföringskapaciteten kommer att öka allmänhetens valmöjligheter. Om t.ex. den avkodare som krävs för att man skall kunna ta del betal-TV-program kan avkoda program från olika leveranav törer, kommer den enskilde att kunna välja fritt vilka program hon eller han vill abonnera på. Olika programleverantörer kan då konkurrera lika villkor. Om däremot den abonnerar ett visst betal-TV-program måste ansom vända avkodare som endast ger tillgång till program som levereras av en företag, blir det besvärligt för abonnenten att få tillgång till program samma från andra företag. Dessa företag får därmed svårare att få tillgång till marknaden. I sin rapport om digital television understryker EU-kommissionen vikten att berörda företag frivilligt kommer fram till lösningar som tillgodoser det av 62 allmänna intresset, bl.a. fri konkurrens och skydd för konsumenterna. I

Mediepolitiska konsekvenser av digitaltekniken

förslaget till EG-direktiv för standarder för TV-överföring föreslås emellertid inte någon standard för avkodare. Däremot föreslår TV-mottagare man att över en viss storlek skall vara försedda med ett standardiserat anslutningsdon för olika avkodare som förekommer marknaden. Statsmaktema kommer att behöva ta ställning till vad skall gälla i som fråga om avkodningsutrustning för digitalt utsända Med hänsyn till program. EES-avtalet och ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i EU har Sverige givetvis små möjligheter att agera ett sätt avviker från vad som som kommer att gälla inom EU. Sverige bör givetvis verka för att den linje som EU slutligen väljer överensstämmer med Sveriges intressen.

Kabelsändningar

För innehavare av kabelnät gäller för närvarande s.k. must carry-regleri fråga om vissa marksända TV-program. I övrigt finns inga särskilda regler för hur kabelföretagen väljer ut vilka program som skall sändas ut i näten. Däremot gäller givetvis allmän lagstiftning, t.ex. konkurrenslagen och marknadsföringslagen, för verksamheten. I propositionen med förslag till yttrandefrihetsgrundlag se prop. 199091:64 s. 87 f diskuterades frågan lagfäst om en skyldighet att ålägga nätägare att upplåta utrymme i sina kabelnät, någon om annan önskar använda dem för sändningar till allmänheten. Något förslag i denna riktning lades emellertid inte fram. I USA, Europa och Sverige har det under senare tid offentliggjorts olika projekt som syftar till att vertikalt integrera t.ex. programproducenter och kabelföretag, eller företag inom olika delar överföringskedjan för TVav program. Samarbete av här angivet slag kan leda till att utomstående företag missgynnas i fråga om distributionsmöjligheter. Om digitala TV-sändningar från marknät skulle införas kommer antalet marksända program att öka. En förutsättning för att de två tredjedelar de av svenska hushållen som är kabelanslutna skall få del av programmen är att dessa sänds ut i kabelnäten. Statsmaktema bör överväga om nuvarande regler är tillräckliga eller om det behövs ytterligare åtgärder för att motverka att företag intar mellansom en ställning mellan programföretagen och publiken använder sin ställning för att begränsa det fria informationsflödet. Statsmaktema bör också överväga hur kabelföretagens s.k. must carry-skyldighet bör vara utformad i situation då en det finns digitala marksändningar.

Bilaga I

Tilläggsdirektiv till utredningen om tekniska

förutsättningar för utökade sändningar av radio- och

television till allmänheten

Dir. 1993: 99

Beslut vid regeringssammanträde 1993-08-19

Chefen for Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

I den regeringsförklaring som länmades vid regeringens tillträde angavs att radio- och TV-monopolet tekniskt sett är avskaffat och att regeringen avsåg att föreslå sådana lagändringar som ökar friheten radio- och TV-området. Detta innebär i princip fn etableringsrätt. Regeringen har redan vidtagit en rad åtgärder för att uppfylla detta. Ytterligare ett programföretag har beviljats tillstånd att bedriva rikstäckande TVsändningar. Den nya lagstiftningen om kabelsändningar innebär frihet att anlägga kabelnät och bedriva sändningar i kabel. Inom ramen for den nya privata lokalradion kommer en fri ljudradio att kunna utvecklas. Det är nu tid att ta ytterligare ett steg i utvecklingen praktiskt förmot ett verkligande av den fria etableringsrätten även inom TV-området. Nya möjligheter att sända marksänd TV bör öppnas. Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar radio av och television till allmänheten får i uppdrag att ta fram ett tekniskt underlag för beslut i denna riktning. Därvid bör belysas hur de kvarvarande outnyttjade sändningsfrekvensema för TV kan tas i anspråk for att så långt det är tekniskt möjligt skapa förutsättningar för fri TV. Ett sådant underlag bör innehålla redovisning det aktuella läget i en av fråga om utveckling av tekniska system för överföring TV. Särskild av uppmärksamhet bör ägnas standardiseringsarbetet och vid vilka tidpunkter ny teknik kan vara färdig att införas. Utredningen bör också komplettera uppgifterna i sitt delbetänkande Tekniskt utrymme för reklamñnansierad radio SOU 1991:108 med uppgifter om den senaste utvecklingen inom tekniken för digitalt Överförd ljudradio. Utredningen bör redovisa konsekvenserna olika förhållningssätt från av statens sida till införande av ny teknik. Redovisningen bör kunna formen ges av ett antal scenarier. Ett alternativ som bör belysas är hur de kvarvarande outnyttjade sändningsfrekvensema för TV kan tas i anspråk för sändningar med nuvarande teknik, även utöver de frekvenstilldelningar som nu är koordinerade. Resultatet bör rapporteras senast den 28 februari 1994.

SOU 1994: 34 Den tidigare utredningen

Efter bemyndigande av regeringen den 25 juli 1991 tillkallades en särskild utredare för att ta fram ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna för utökade sändningar ljudradio och television till allmänheten. Enligt direkav tiven dir. 1991:67 skulle utredningsarbetet under en första etapp behandla ljudradion. Direktiv för den andra etappen av arbetet, som skulle behandla televisionen, skulle meddelas senare. Utredningen lade i december 1991 fram betänkandet Tekniskt utrymme för reklamñnansierad radio SOU 1991:108. Betänkandet har remissbehandlats och ingår i underlaget för regeringens proposition 199293170 Privat lokalradio, vilken har behandlats av riksdagen bet. 199293:KU15, rskr. l99293:168. Jag tar frågan direktiv för den andra etappen av utredningsnu upp om arbetet.

Bakgrund

Televisionen Sedan många år är televisionen väl utbyggd i vårt land. Genom ett omfattande nät marksändare sänds programmen ut i alla bebodda delar av av landet och så varje svenskt hushåll har tillgång till eller flera TVgott som en Mer än hälften hushållen är anslutna till centralantennanläggmottagare. av ningar eller kabelnät. Antalet TV-mottagare kan uppskattas till ca 4 miljoner, vilket torde representera ett återanskaffningsvärde av 20 miljarder kronor. Ett distributionssystem som är så omfattande och som berör snart sagt varje människa är naturligtvis mycket svårt att ändra när det väl har upp- Om förändring skulle innebära att de befintliga mottagarna måste rättats. en bytas ut, skulle den ekonomiska, sociala och opinionsmässiga skäl behöva av genomföras med lång övergångsperiod, under vilken sändningar behövde en bedrivas parallellt i både gammal och ny teknik. En sådan åtgärd skulle givetvis bli mycket kostsam. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att sändningstekniken i väsentliga delar har varit oförändrad sedan televisionens barndom. De ursprungliga sändningarna i svartvitt, i Sverige inleddes år 1956, ersattes visserligen som med fárgsändningar redan år 1970. Den teknik som används för färg-TVsändningarl är emellertid uppbyggd så att den även fungerar tillsammans med TV-mottagare för svartvitt. Därför kunde man byta från svartvita sändningar till fárgsändningar utan några övergångsarrangemang. Allmänheten kunde ersätta sina svartvita TV-mottagane med färgmottagare i den takt man önskade.

1Det används i Sverige kallas PAL. Två liknande systern är system som 66 det amerikanska NTSC och det franska Secam.

Bilaga 1

Inom ramen för de frekvenser för TV-sändningar är tillgängliga för som användning i Sverige finns koordinerade frekvenstilldelningar för fyra rikstäckande sändamät. Tre av sändamäten utnyttjas för närvarande. Under de mer än 40 år då TV-sändningar har bedrivits utifrån samma grundläggande förutsättningar, har tekniken för t.ex. bildkodning och signalbehandling genomgått en omfattande utveckling. En sändningsstandard som utformats enligt dagens teknik och utan bindningar bakåt skulle överlägvara sen de befintliga systemen i alla väsentliga avseenden. Under 1980-talet lanserades de s.k. MAC-systemen i Europa. Denna systemfamilj tillämpar analog överföring bildinformationen medan ljudet av överförs digitaltl. Redan i sin grundversion skall MAC-standarden bättre ge bild- och ljudkvalitet, säkrare kryptering och möjlighet att överföra flera ljudkanaler. Systemet skall vidare kunna byggas ut till högre kvalitetsnivåer. En mottagare för standardkvalitet av MAC skulle också kunna ta emot sändningar av högupplösningsTVz. i HD-MAC. Däremot kan för en mottagare vårt vanliga sändningssystem PAL inte ta emot MAC-sändningar. En MACsignal kräver större bandbredd än i kanalplanen för marksändsom ryms ningar. MAC-systemen kan därför endast användas för satellitsändningar. I dag används olika versioner av MAC för vissa satellitsändningar där man drar nytta av systemets goda krypteringsmöjligheter. TV-tittama går emellertid miste om MAC-systemets övriga fördelar eftersom signalerna genomgående omvandlas till PAL eller motsvarande innan de sänds ut i kabelnät. Den snabba utvecklingen inom digitaltekniken synes emellertid ha medfört att MAC-systemet är föråldrat. Tidigare har man ansett att digital TV-överföring skulle kunna introduceras först ett stycke in ZOOO-talet. Nu verkar det emellertid som om digitala överföringssystem kan komma att införas redan om några år. Digitaltekniken ger stora möjligheter att påverka den utsända och mottagna informationen. Dessa möjligheter kan utnyttjas olika sätt. Komprimering innebär att överflödig information tas bort innan signalen sänds ut. På så sätt kan den informationsmängd behöver överföras redusom ceras kraftigt utan att publiken märker någon kvalitetsförsämring. Den digitala tekniken tillåter också att olika blandas i och utsändning. program en samma Vid mottagningen sorteras sedan signalerna så att de olika kan programmen återges var för sig. Vissa de digitala överföringssystemen kan utformas på av ett sådant sätt att störningar från andra sändare frekvens elimineras. samma Härigenom blir det möjligt att låta alla sändare i ett sändamät använda samma frekvens, s.k. singelfrekvensnät.

Analog överföring utnyttjar elektriska signaler som varierar kontinuerligt i förhållande till förändringar i bildinnehållet. Vid digital överföring återges innehållet i form av siffror i ett talsystem. I högupplösnings-TV High Definition TeleVision, HDTV är bilden mera avlång och bilden skarpare än i standard-TV. Den högre bildskärpan uppnås genom att antalet horisontella bildlinjer är dubbelt så för stort som standard-TV. 67

SOU 1994: 34 Den digitala tekniken ger möjlighet att kraftigt öka överföringskapaciteten för TV-program. Den förbättrade överföringskapaciteten kan användas för olika ändamål. Högupplösnings-TV kommer att kunna sändas ut i marksändningar utan att kanalbredden ändras. Som ett alternativ kan flera TV-promed standardkvalitet sändas ut i samma kanal. Genom singelfrekvensgram kan frekvensutnyttjandet i marksändningar förbättras ännu Även nät mer. telefonnätet kan få nya användningar. För närvarande satsas stora summor att utveckla nya systern för över- TV-program. De ledande tillverkarna inom elektronik och dataföring av teknik är engagerade i olika internationellt förankrade projekt. Flera kommersiella företag har redan meddelat att de planerar att påbörja digitala sändningar från satellit eller i kabelnät. I USA pågår arbete med att ta fram ett system för marksänd högupplösnings-TV. Allt talar för att man kommer att välja en digital överföringsstandard. Inom för det nordiska utvecklingsprojektet HD-Divine har man ramen visat att det är möjligt att sända digital högupplösnings-TV i marknätet. Det pågår också ett intensivt arbete för att få fram tekniska standarder för grundelementen i de digitala systemen, t.ex. metoderna för komprimering och kanalblandning. accepterad standard kan utformas, förbättras Om en allmänt förutsättningarna för att massproducera mottagarutrustning till låga priser. Inom EG har man tidigare försökt driva fram en övergång till MAC-standard. Ett rådsdirektivl från 1986 om användning av enhetlig teknik för TVsändningar via satellit har emellertid haft obetydlig inverkan utvecklingen. Sedan detta direktiv upphörde att gälla vid utgången av år 1991 har oenigheten varit stor om vad som skall hända. EG:s ministerråd har emellertid den 16 juni 1993 enats om en handlingsplan syftar till att införa avancerade televisionstjänster i Europa. Enligt som handlingsplanen skall övergång till bredbildsformat främjas. Detta skall en ske ekonomiskt stöd till programproducenter och TV-företag som genom sänder i bredbildsformat oberoende av om sändningarna har högprogram upplösningsstandard 1250 linjer eller norrnalstandard 625 linjer. Ett tidiantaget direktiv skall arbetas om för att gälla bredbildssändningar via gare satellit, kabel och marksändningar med hjälp av icke-digital teknik. Enligt ministerrådets beslut skall olika standarder kunna användas för sådana sändantalet bör begränsas. Ett generellt krypteringssystem bör ningar, även om eftersträvas. Vidare har ministerrådet uttalat sig för att en enhetlig standard eller familj standarder för digital TV och motsvarande krypteringssystem av bör eftersträvas i Europa.

lRådets direktiv 86529EEC on the adoption of common technical specifications of the MACpacket family of standards for direct satellit television broadcasting. Rådets direktiv 9238EEG om antagande av standarder för satellit- 68 sändning av televisionssignaler.

Bilaga 1 Vi i Sverige kan påverka den tekniska utvecklingen främst genom fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete samt genom att medverka i det internationella standardiseringsarbetet. Vid det framtida valet av tekniska lösningar kommer vi naturligtvis att i hög grad vara bundna vad händer i vår av som omvärld.

Ljudradio I utredningens delbetänkande Tekniskt utrymme för reklamñnansierad radio SOU 1991:108 lämnades en ingående redogörelse för tekniken för digitalt förrnedlad ljudradio, sådan den utvecklats inom projektet Eureka 147. Under senare tid har andra systern för digital ljudradio presenterats, främst i USA. Den viktigaste egenskapen hos de nya systemen uppges vara att de möjliggör att sändningar med digital och analog teknik sker samtidigt inom samma frekvensutrymme. Med dessa förutsättningar skulle digital sändningsteknik kunna införas utan att det krävs extra frekvenser under överen gångsperiod. Å andra sidan det oklart några fråga är om vinster i om frekvensutnyttjande skulle uppstå efter övergångsperioden.

Uppdraget Frågan om vilken överföringsteknik för television skall tilllämpas från som slutet av 1990-talet kommer att vara viktig för massmediepolitiken. Utredningen bör ta fram ett tekniskt underlag för kommande politiska beslut. Ett sådant underlag bör innehålla en redovisning av det aktuella läget i fråga om utveckling av tekniska system för överföring TV. Särskild av uppmärksamhet bör ägnas standardiseringsarbetet och vid vilka tidpunkter ny teknik kan vara färdig att införas. Utredningen bör också komplettera uppgifterna i sitt delbetänkande Tekniskt utrymme för reklamñnansierad radio SOU 1991:108 med uppgifter om den senaste utvecklingen inom tekniken för digitalt Överförd ljudradio. Statsmaktema kan förhålla sig olika sätt till teknik radio- och TVny området. En möjlighet är att riksdag och regering helt överlämnar initiativet till enskilda företag eller att statsmakterna nöjer sig med att ange vilka standarder som skall användas. En annan möjlighet är att staten aktivt verkar för att ny teknik skall införas, t.ex. genom att den anlägger sändamät enligt en ny teknisk standard eller föreskriver att äldre teknik skall upphöra att användas vid en viss tidpunkt. Utredningen bör redovisa konsekvenserna av olika förhållningssätt från statens sida. Redovisningen bör kunna ges formen av ett antal scenarier. Ett alternativ som bör belysas är hur de kvarvarande outnyttjade sändningsfrekvenserna för TV kan tas i anspråk för sändningar med nuvarande teknik, även utöver de frekvenstilldelningar som nu är koordinerade. Resultatet bör rapporteras senast den 28 februari 1994.

SOU 1994: 34 Hemställan Jag hemställer att regeringen ger utredningen tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag anfört.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Kulturdepartementet

Bilaga 2

Större sändarstationer i Sverige

x

Kirun

åå ver alix

diksvall

V

or Bo \

v

. e i

ammar

\\

ska

ar . Q

Bäck

:

g

äâçø-ø a o Uddeva a \ . vx

s

Göt e or | . o ö m \\. N ,

36% §.:

V b lV C en

x .ö § x mmaoa

. xx W

Helsingborg

ars ona

ö .

..;\\\\\s° . 71

SOU 1994: 34

Exempel större sändarstationer som kan byggas ut med

tätortssändare för TV

A Sändarstation där möjlighet finns att få tre sändningskanaler

C Sändarstation där möjlighet finns att få två sändningskanaler

Alvsbyn

;J

Östersund

l

Sundsvall

Karlstad

L

V äster 1

äs 7:1 Stockholm J Uddevalla

rebro gi

N

l

N°k°g

Borås Å

l

Helsingborg

Bilaga 2

Exempel på digitalt sändarnät sekundära frekvenser

Täckningsområden för fyra program i södra och mellersta Sverige

Bilaga 3

Utvecklingen av marksänd gital-TV i utlandet

Inledning

Utveckling av digital transmissionsteknik för radio och TV pågår sedan mitten av 80-talet i både Europa, USA och Japan. Det föreligger påtaglig en konkurrens mellan de olika kontinentema om att snabbt få fram standardiserade tekniska lösningar och därmed kunna igång en storskalig produktion av såväl hård- som mjukvara. Ingen part vill tvingas i de facto-standard en som tagits fram utifrån andra premisser än de gäller för den som egna hemmamarknaden. Inom Europa är viljan till samarbete stor. Trots detta har dock arbetet präglats av en viss tröghet. En bidragande orsak till detta är att det bland berörda intressenter finns både kommersiella och statliga aktörer med delvis skilda utgångspunkter för hur samarbetet skall bedrivas. Det europeiska samarbetet sker dels inom ramen för EU, dels inom ett antal formella och informella samarbetsorgan. Inget land har ännu fattat något definitivt beslut att börja digitala TVom sändningar från marksändare. USA är det land kommit längst i försom beredelserna och man hoppas där att övergång till digitala sändningar i en marknätet skall kunna inledas redan år 1996. I Japan är man mer skeptisk, delvis beroende de särskilda lokala förutsättningarna, och tror inte att ett digitalt marknät kan bli aktuellt förrän en bit 2000-talet. Europa kan sägas inta en position mellan USA och Japan. Flera europeiska länder håller en hög beredskap för en digital övergång och planerar för att en sådan övergång skall kunna ske under perioden 1995-2000. Utredningar i såväl Storbritannien som Frankrike har betonat den digitala teknikens överlägsenhet vad gäller effektiv frekvensanvändning och framhållit att det sikt oförsvarli att behålla den nuvarande analoga teknivore ken. Samtidigt understryker man emellertid de problem som är förenade med en övergång till digitalteknik i form av bl.a. lång övergångsperiod och komplicerad frekvensplanering. Utredningarna har inte ansett sig ha tillräckligt med underlag för att kunna lämna några definitiva förslag övergång till om en digitala marknät. Istället har de utmynnat i rekommendationer om stöd för vidare utveckling av den digitala tekniken och om en hög beredskap för en eventuell framtida introduktion digital sändningsteknik. av Vid kontakter med andra länder har det framgått att det föreligger ett stort intresse för hur andra länder väljer att hantera problemen. I den osäkra situation som föreligger studerar alla varandra och hoppas att någon skall presentera en avgörande lösning på de problem som återstår att lösa vad gäller användning av digital TV-teknik i marknätet. En jämförelse mellan olika länder försvåras dock att formerna för TVav distribution skiljer sig mycket mellan olika stater. Andelen hushåll som erhåller sina TV-sändningar via kabel ligger mellan 50 och 90% i Sverige,

SOU 1994: 34 Tyskland, Beneluxländerna och USA ligger mellan 50-90%, medan Frankrike, Storbritannien och Japan har betydligt lägre kabeltäckning. I en Storbritannien har emellertid 15% hushållen tillgång till satellitprogram ca av via egen parabolantenn.

Japan

skillnader kan komma leda till att olika handlingsalternativ före- Dessa att länder vad gäller eventuell övergång till digital TVspråkas i olika en distribution i marksändningar. åren har det samnordiska digitala HDTV-projektet HD- Under de senaste erhållit uppmärksamhet. Bland de olika europeiska forsknings- Divine stor pågår för utveckla digitaltekniken och HDTV har det nordiska projekt som att HD-Divine vid flera internationella mässor uppmärksammats som tillhörande

de mest intressanta. följer kort genomgång situationen i USA, Japan Storbritan- Nedan en av Tyskland och Skandinavien vad gäller förberedelserna för en nien, Frankrike, eventuell framtida introduktion av digital-TV i de terrestra näten.

USA

från Europas, huvudsakligen nationella, TV-nät utgörs basen för Till skillnad TV-utsändningar i USA l 600 lokala TV-stationer spridda över hela lanav flesta sänder med enda sändare. Många av stationema är anknutna det. De en något de fyra näten: ABC, CBS, NBC och Fox. Det innebär att till av stora sändningar blandar lokalt material med sådant de får via sitt nät. de i sina Generellt har de lokala i USA en starkare position bland tittarna programmen lokala förekommer i Europa. Större yttäckande TV-nät, än de program som ryggraden i europeiska sändningar, förekommer inte alls. som är Distribution TV-program till hushållen i USA sker i dag i stor utsträckav via kabelnät, Redan under 1960- och 70-talen etablerades kabel-TV som ning trådlösa sändningar. 63% de amerikanska hushållen är ett alternativ till av anslutna till kabelnät. De amerikanska kabelnäten uppskattas i dag vara unikt programutbud. Mottagning TV-program via satellit erbjuder ofta ett av bara i begränsad omfattning och det är då i stor utsträckning förekommer

Bilaga 3 fråga om privatpersoner som tar ned signaler är avsedda för kabelbolasom gens huvudcentraler, ett förfarande som kräver mycket stora paraboler. Satellitbolagen investerar dock för närvarande stora summor för att förbättra sin marknadsposition. Genom att använda starkare satelliter och digitalteknik räknar satellitbolagen med att signalerna skall kunna tas emot med mycket små paraboler. Tjänsterna avses därmed bli attraktiva för många hushåll. I det internationella samarbetet om nya TV-standarder för HDTV och digital-TV hade USA länge en låg profil i skuggan Japan och Europa. av senare USA saknade en enad nationell strategi. 1990 beslutade emellertid den federala kommunikationsmyndigheten Federal Communications Commission FCC att en nationell sändningsstandard skulle tas fram. Avsikten att var skapa en standard för markbundna HDTV-sändningar skall kunna som rymmas inom det redan tilldelade frekvensutrymmet. Enligt de riktlinjer som har utfärdats av FCC skall alla stationer som har en frekvens för sändning enligt det nuvarande systemet också erhålla en frekvens for sändningar enligt det nya systemet. För att stationerna skall behålla rätten att sända skall de vara tvungna att inleda sändningar enligt det nya systemet. National Association of Broadcasters, som är en sammanslutning av lokala TV- och radiobolag i USA, är mycket kritisk till FCC:s handlingsplan, med tvingande regler om utsändning av digitala signaler, som de menar kommer att slå mycket hårt mot de mindre sändarbolagens ekonomi. En viktig fråga är också om det kommer att finnas en tillräcklig spridning HDTV-mottagare av bland hushållen när sändningarna avses starta. Enligt FCC:s ursprungliga tidsplan skulle standarden vara fastslagen före utgången av 1993. Markbaserade digitala HDTV-sändningar skulle kunna påbörjas redan 1996 och vara i kommersiell drift under 1998. Projektet är emellertid försenat med minst ett år. För att få fram en standard inbjöds företag att inkomma med systemforslag. l slutet av 1992 återstod fyra delvis olika förslag till utformning av en ny HDTV-standard. En huvudingrediens i de olika systemförslagen var digital kompression av bildinnehållet och digital modulation signalen. av På FCC:s inrådan beslöt företagen bakom de fyra utvalda förslagen att samman och tillsammans försöka komma fram till skulle ett system som innehålla det bästa av de olika förslagen. Denna sammanslagning har fått benämningen The Grand Alliance och består av ett konsortium bildat av företagen ATTZenith, General Instrument, MIT och .PhilipsSarnoff Thomson .Alliansen har tillkännagett att man under 1994 kommer att presentera sitt förslag till ett amerikanskt system för marksänd digital-TV samt HDTV. De förslag till tekniska standarder som Alliansen kommer att presentera förväntas stor genomslagskraft hela den internationella marknaden för digital-TV teknik. Då The Grand Alliance har fått formen ett nationellt av amerikanskt standardiseringsprojekt har såväl européer som japaner inten-

SOU 1994: 34 siñerat arbetet med att utveckla egna system som skall kunna konkurrera med det förväntade amerikanska systemet. De finns emellertid bedömare som anser att FCC:s agerande varit något till fullo har insett den digitala teknikens konsekförhastat och att man inte för kapacitet, kostnader och möjligheter till nya TV-tjänster i kabelnät venser och via direktsändande satellit. Under 1994 startar i USA det av Hughes Communications helägt dotterbolag till General Motors ägda DirecTv, digitala sändningar via satellit. Med parabolantenn som har diametern 45 cm och en satellitmottagare skall en hushåll över hela kontinenten kunna ta emot till 150 program. En sådan upp utrustning beräknas inledningsvis kosta $ 700 men förväntas efter de första åren kunna säljas för endast $ 200. DirecTV vänder sig i första hand till de tio miljoner hushåll amerikanska landsbygden som nås av kabel-TV. En andel de hushåll idag är anslutna till kabel är emellertid också stor av som potentiella kunder till DirecTv då andelen egna hem är stor i USA. DirecTV räknar med miljon abonnenter efter tolv månader. För att projektet skall en täcka sina kostnader krävs tre miljoner anslutna hushåll. Trots att DirecTv utvecklats parallellt med genomförandet av FCC:s handlingsplan för val av ett nytt TV-system skiljer sig de digitala sändnings- DirecTv förväntas använda i väsentliga delar från det FCC försystem som väntas rekommendera. Den utrustning som köpts for DirecTV kommer därför med stor sannolikhet inte att kunna användas för att ta emot sändningar med det digitala sändningssystem för marksända signaler som FCC kommer att föreslå ett par år. Detta förhållande åskådliggör väl problemen i standardiom seringsprocessen. Å sidan är viljan och ivem stor bland kommersiella ena aktörer att snabbt erbjuda den nya tekniken med sina egna sändningssystem, å andra sidan vill nationella frekvens- och standardiseringsorgan verka for att enhetlig standard uppstår som är öppen for flera olika aktörer. en Begreppet Convergence Industries har myntats för att beskriva den stora omstrukturering pågår telekommunikations-, data-, underhållsom nu av nings-, kabel- och satellitindustriema.. Under 1993 skedde flera spektakulära sammanslagningar och allianser mellan företag inom dessa branscher. De mest uppmärksammade har varit teleoperatören Bell Atlantics uppköp av USA:s största kabel-TV bolag TCI for runt 130 miljarder SEK, en affär som dock inte blir enligt vad som meddelas strax före betänkandets tryckning, av samt det tidigare sarngåendet mellan telefonbolaget US-West och Time Warner. En utdragen uppköpskamp, som fick sin upplösning i februari 1994, striden det stora filmbolaget Paramount Pictures, som förvärvades av var om kabelforetaget Viacom for 80 miljarder SEK. Programvaruföretag som Microsoft arbetar vad de tror blir genombrottet för datorer i hemmen, data-TV:n. Med datorkraft och tvåvägskommunikation vidgas TV-mottagamas användningsområde till att omfatta beställvideo, TV-shopping, spel, kontaktförmedling, interaktiv reklam och interaktiv utbildning.

Bilaga 3

En viktig stimulans till den febrila aktivitet som pågår i USA i dag inom detta område är det aktiva stöd Clinton-administrationen som gett till utvecklandet av elektroniska nätverk med hög kapacitet, det som går under benämningen The Information Super Highway. Redan i dag överförs i elektroniska nätverk mycket stora mängder information mellan universitet, databaser, myndigheter och andra institutioner. I framtiden är dock tanken att även privatpersoner i allt högre grad skall få tillgång till informationsnätverken via sin hemdator. Det som då kommer att erbjuds är inte bara nyttotjänster från universitet och myndigheter också utbud utan ett stort av allehanda underhållningstjänster. Förutsättningen för detta är dock att nya och kraftigare kablar installeras till hushållen.

Japan

I Japan sänds två marksända nationella TV-program antal regionala samt ett program. Sammantaget ger detta mellan fem och tio marksända program per ort. Dessutom finns fyra nationella satellitprogram vilka två är tillgängliga av för alla parabolinnehavare, ett har formen betal-TV medan av ett utgör testsändning av analog HDTV. NHK är det statliga nationella TV-bolaget. Bolaget finansieras via licensavgifter och når ca 90% av de japanska hushållen. För närvarande sänder man två program via marknätet och två via satellit. program Andelen kabelanslutna hushåll är 22%. En stor del dessa har dock av kabel-TV främst för att erhålla bättre bildkvalitet. Den mycket bergiga japanska topografin och den täta stadsbebyggelsen gör att många områden erhåller dålig bild från marknätet och därför istället väljer kabeldistribuerad TV. Det har gjorts undersökningar som visar att endast 3% kabelanslutna av hushåll har kabel-TV för att erhålla ett större programutbud. Antalet hushåll med egen parabolantenn beräknas endast 2%. vara Ministeriet for Post och Telekommunikation MPT for reglering ansvarar och övervakning av TV-området. Ministeriet utser expertgrupper ofta med representanter för industrin för utarbetande rekommendationer och av standards m.m. Under ministeriet sorterar även det rådgivande organet Radio Regulatory Council. MPT anser att satellitsändningar i Japan i framtiden kommer få att en ökad betydelse bekostnad marksändningar. Man beräknar antalet hushåll av att med parabolmottagare har vuxit till 10 miljoner redan år 1997. Detta skulle motsvara ca 15% av totala antalet TV-hushåll. 1997 kommer Japan att ersätta den nationellt sändande TV-satelliten mot en ny. I samband med detta har man inom MPT diskuterat möjligheten att introducera digital teknik för de nationella satellitsändningarna. För närvarande gör man dock bedömningen att den digitala tekniken vid denna tidpunkt inte kommer att vara mogen för praktisk användning och att en eventuell introduktion därför bör komma NHK stöder tanken på digital senare. en

SOU 1994: 34 introduktion via satellit och tror inte att det är möjligt att införa digitala sändningar via marknätet. Som första och hittills enda land introducerade Japan i slutet 80-talet - analog HDTV. sändningarna distribueras via satellit och vänder sig främst till universitet och institutioner, även om det också förekommer program avsedda för allmänheten. Hittills har endast 15 000 HDTV-mottagare sålts i Japan. De nuvarande HDTV-sändningarna, som definieras som testsändningar, planeras att avslutas 1994. De starka industriintressen som ligger bakom projektet talar dock för att sändningarna kommer att fortsätta i en eller annan form. Som berörts ovan är Japan ur frekvensfördelningssynpunkt extremt svårhanterbart. Det finns redan i dagsläget en stor efterfrågan från bl.a. mobilkommunikationsindustrin att tillgång till fler frekvenser. Röster har höjts för att frekvenser i marknätet, som för närvarande används för TVdistribution, skall frigöras och användas för andra tillämpningar bl.a. just , mobiltelefoni. Genom den digitala tekniken, och den möjlighet den ger att komprimera överförd information, hoppas man inom MPT att man skall kunna lätta den hårt ansträngda situationen för fördelning av frekvenser i Japan. Inom MPT har man bildat en studiegrupp med representanter för olika intressenter för digital-TV. Gruppen arbetar med att studera utvecklingen av digital-TV samt utvecklar planer för en eventuell introduktion av digital-TV i Japan. MPT skall under perioden 1994-95, i anslutning till gruppens arbete, utreda de frekvensmässiga förutsättningarna för att introducera digitalteknik i marknätet. Bl.a. skall man försöka få svar om det är möjligt att under en period ha samsändningar av analoga och digitala sändningar, en viktig förutsättning för att kunna övergå till digitalteknik i marknätet. Studiegruppen för digital-TV frågor inom MPT förväntas under 1994 preliminärt i mars komma med en första rapport om förutsättningarna för digital-TV i Japan. Rapporten torde kunna ge en första indikation hur utvecklingen av digitalteknik i Japan kommer att utfonnas. Det specifika japanska förhållandet med en mycket ansträngd frekvensplaneringssituation skapar svårhanterlig motsättning. Å sidan finns en ena ett stort behov av att övergå till digitalteknik och därmed kunna frigöra nytt frekvensutrymme, å andra sidan är själva övergången till digitalteknik svårgenomförbar i och med att det inte finns tillräckligt med frekvensutrymme för samsändning av analoga och digitala sändningar. Denna problematik har bl.a. lett till att det i Japan finns ett särskilt stort intresse för modulationstekniken OFDM, som använts och förädlats av bl.a. det nordiska HDTV-projektet HD- Divine. Denna teknik möjliggör ett effektivt sätt samsändningar mellan analoga och digitala sändningar. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det i Japan idag inte finns några konkreta planer att introducera digital-TV i marknätet. Studier och forskning pågår dock och man följer noga utvecklingen i Europa och USA. Det tycks dock som om man i Japan, till skillnad från USA och Europa,

Bilaga 3 bedömer att en eventuell introduktion av digital-TV kommer att ske andra sidan sekelskiftet. Japan använder redan idag satelliter för distribution av nationella TV-kanaler. Sannolikt kommer satellitdistribution att spela en viktig roll även i en framtida japansk digital TV-situation. De mycket stora investeringar som gjorts i de analoga provsändningama av HDTV kan innebära att HD-formatet även i framtiden kommer att spela en viktigare roll i Japan än i USA och Europa.

Storbritannien

I Storbritannien finns fyra rikstäckande program, BBC1 och BBC2, som är licensfrnansierade public service-program, samt de två reklamfrnansierade programmen Channel 3 tidigare ITV och Channel Beslut har tagits om att etablera ytterligare ett nationellt TV-program - Channel Under 1992 inbjöds intressenter att söka koncessionen för detta femte program. Vid ansökningstidens slut hade man emellertid endast fått in en sökande och det beslutades i december 1992 att någon koncession inte skulle delas ut. För närvarande överväger man dock att nytt utannonsera koncessionen för det femte programmet. Endast 2% av hushållen i Storbritannien är anslutna till kabel-TV. Antalet TV-hushåll med parabolantenn är däremot hela 15%, vilket innebär att landet . har den högsta satellitanslutningen i Europa. Den höga anslutningen till satellitsändningar har skapat förutsättningar för en god tillväxt för de engelska satellitbolagen med Murdoch-ägda BSkyB i spetsen som blivit viktiga aktörer såväl den brittiska som den europeiska TV-marknaden. Den TV-övervakande myndigheten i Storbritannien är Independent Television Commission ITC som lyder under Departement of National Heritage. ITC är både tillståndsgivande och kontrollerande myndighet. Man ansvarar också för det förberedande arbetet vad gäller nya TV-system och standarder. ITC publicerade i juni 1993 ett diskussionsdokument angående en eventuell introduktion av digital-TV i marknätet i Storbritannien. I dokumentet konstateras att den digitala TV-tekniken är överlägset mer frekvenseffektiv än den analoga och att det därför sikt kommer att vara svårt att försvara att den analoga tekniken behålls. ITC anser att digital teknik i marknätet bör kunna introduceras mellan år 1995 och 2000. ITC konstaterar vidare att den digitala tekniken innebär att frekvensutrymme kan frigöras och anger följande fyra förslag till användningsområden för dessa:

l Flera TV-program kan sändas via marknätet . 2. Bildkvaliteten kan förbättras för de utsända programmen HDTV 3. Frekvensutrymme kan överföras till andra områden, t.ex. mobiltelefoni 4. En kombination av alternativen ovan.

SOU 1994: 34 För att stimulera till en allmän debatt presenterade ITC fem olika tänkbara scenarier för introduktion av digital-TV i marknätet. De olika alternativen sammanfattas nedan.

Scenario I Sarnsändning analogt och digitalt - Befintligt programutbud samsänds i både analoga och digitala nät under en övergångsperiod mellan 10-15 år. Tanken är att ge hushållen tid att investera i digitala mottagare. För att påskynda processen och skapa incitament för hushållen att snabbt skaffa digitala mottagare skulle de digitala sändningarna eventuellt kunna kryddas genom ett delvis ökat programutbud eller bättre bildkvalitet under vissa tider erbjuda HDTV. Nackdelen med denna strategi är den förhållandevis långa perioden av samsändning och de extra kostnader och frekvensplanerings-mässiga problem detta innebär.

Scenario 2 Nya digitala kanaler och tjänster - Nya digitala kanaler med ett nytt programutbud introduceras vid sidan om de befintliga analoga. Genom ett helt nytt utbud av digitala sändningar och tjänster skulle publiken stimuleras till att snabbt inhandla digitala mottagare. Nackdelen är att det inledningsvis endast skulle vara det kapitalstarka hushållen skulle ha råd att investera i digitala mottagare och därmed få del av som det nya utbudet.

Scenario 3 En kombination av de båda ovan - En kombination av de båda alternativen ovan. Detta är det alternativ som ITC förordar.

Scenario 4 Digital introduktion via satellit - Den digitala tekniken introduceras med parallellsändningar via satellit. Det långsiktiga målet med detta skulle vara att helt upphöra med TV-sändningar över marknätet och istället överlåta detta nät till andra applikationer, t.ex. mobiltelefoni. Nackdelen med ett helt satellitdistribuerat TV-nät är bl.a. svårigheten att upprätthålla regionala sändningar samt kravet att alla hushåll måste inhandla en parabolantenn.

Scenario 5 Status quo - Status att inte göra någonting. Detta innebär att det kommer att vara de quo - 82 kommersiella kabel- och satellitbolagen som står for introduktionen av digital-

Bilaga 3

teknik medan marknätet behåller sin analoga teknik. På sikt skulle detta ge kabel- och satellitsändningar en allt viktigare roll TV-distributörer på som bekostnad av det befintliga analoga marknätet. Avslutningsvis ställer ITC ett antal frågor vilka möjligheter och om problem en eventuell introduktion av digital-TV skulle innebära. Man inbjuder allmänhet och berörda parter att inkomma med svar. Sammanfattningsvis kan konstateras att det i Storbritannien och hos ITC finns en stor beredskap för att introducera digital teknik i marknätet mellan år 1995-2000. Några definitiva beslut frågan i har dock ännu inte fattats och det kvarstår ännu en del utredningsarbete innan några sådana beslut kan tas. Hanteringen av frågan om ett eventuellt femte marknät kommer i hög grad påverka möjligheterna att introducera digitalteknik i Storbritannien.

Frankrike

I Frankrike finns sex marksända TV-program: France France TFl, M6, Arte och Canal Plus. France 2 och France 3 är public service-program som styrs av en gemensam ledning och finansieras med både licensavgifter och reklarnintäkter. TFl var tidigare en statlig public service-program privatiserades men 1987. Programmet är i dag det överlägset mest populära i Frankrike. M6 är ett program som främst riktar sig till tittare med ett utbud yngre stort av musikvideos och ñctionprogram. Arte definieras europeisk kultursom en program och är resultatet av en överenskommelse mellan Frankrike och Tyskland att producera och sända ett gemensamt med utpräglad program europeisk programprofil. Canal Plus är ett betal-TV-program sänds som krypterat. För närvarande har man ca 4 miljoner abonnenter vilket motsvarar ca 15% av alla TV-hushåll. Såväl kabel- som satellittäckningen i Frankrike är mycket låg. Andel hushåll anslutna till kabel-TV nät är 6% och endast 1% TV-hushållen har av parabolantenn 1% av totala antalet TV-hushåll. Denna låga anslutningsnivå kan bl.a. tillskrivas att den marksända betal-TV kanalen Canal Plus har varit mycket framgångsrik samt att kabelbolagens sändningar är reglerade för att inte utgöra ett alltför stort hot mot biografbranschen. Sålunda får t.ex. kabelbolagen sammantaget inte sända än 144 långñlmer år mellan kl. mer per 20.30 och 22.30. Den övervakande och reglerande TV-myndigheten i Frankrike är Conseil Supérieur de lAdiovisuel CSA. Inom CSA har man bildat särskilt en grupp Groupe Télévision Numerique GTN skall inrikta sig följa - som att utvecklingen inom det digitala teknikområdet. Gruppen kom med sin första rapport i ämnet i november 1993. I rapporten understryks bl.a. vikten konkurrensneutral marknadsav en situation vad gäller distribution av TV-bilder. Vidare talas betydelsen om av att den nya mottagnings- och avkodningsutrustningen blir så enhetlig som

SOU 1994: 34 möjligt och därmed möjliggör för konsumenterna att med en given utrustning kunna ta emot så stort antal program som möjligt. Vad gäller problemet med åtkomstkontroll, conditional access, diskuterar gruppen såväl möjligheten med en öppen krypteringsstandard som en situation med ett flertal samexisterande krypteringssystem. Gruppen kommer att fortsätta att bevaka det digitala området och löpande komma med rapporter i ämnet. På uppdrag av ministrarna för kommunikation samt tele post presenterades Xavier Gouyou Beauchamps nyutnärnnd chef för France 2 och 3 i augusti 1993 en utredning om den framtida TV-tekniken. Rapporten är en genomgång av den tekniska utvecklingen inom TV-området och beskriver hur denna utveckling kan komma att påverka medieutbudet i allmänhet och TVutbudet i synnerhet. I rapporten framhålls att tekniken inom medieområdet är under snabb omvandling och att detta skapar en osäkerhet om vilka val som bör göras. Det konstateras att det för närvarande inte finns tillräckligt med underlag för några definitiva beslut om att digitalisera eller inte digitalisera marknätet. Det framhålls dock att staten måste hålla en hög beredskap inför en eventuell framtida introduktion digitalteknik i marknätet. En frågeställning som man av förr eller senare kommer att aktualiseras. Lyhärdhet mot vad markmenar naden efterfrågar och öppenhet inför den tekniska utvecklingen är två honnörsord bör styra politiken inom TV-teknikens område. som man anser Sammanfattningsvis kan konstateras att Frankrike liksom Storbritannien håller en hög beredskap inför ett eventuellt framtida behov av att introducera digitalteknik i marknätet att ännu inte känner sig mogen för några men man definitiva beslut i frågan.

Tyskland I Tyskland ligger huvudansvaret för TV-sändningar på regional nivå. Delstatemas mediemyndigheter Landesmedienanstalten reglerar i stor utsträckning såväl kabel- som markburen TV-distribution. De nationella marksända programmen från ARD och ZDF samt ett eller två regionala program är dock obligatoriska och tillgängliga i hela Tyskland. I övrigt avgör varje delstat hur många och vilka terrestra program som skall fonnedlas. Bland delstatema i det f.d. Västtyskland är 63% av alla hushåll anslutna till kabelnät. För de östra delarna är andelen anslutna hushåll under 20%. Kabelsituationen i Tyskland liknar den i Sverige så till vida att det tyska televerket är den överlägset största kabelbolaget. I januari 1994 offentliggjordes planer ett långtgående samarbete mellan det tyska televerket och satellitoperatören SES. Företagen skall ta fram mottagnings- och dekoderutrustning och även samarbeta vad gemensam gäller distribution av programmaterial. Tanken är att detta skall ge dem en gemensam plattform för introduktion av digitala TV-sändningar i Tyskland.

Bilaga 3

Förbundsministeriet för post- och telekommunikation för de ansvarar nationella mediefrågoma och har därmed också ett för bevakning och ansvar utveckling av den digitala TV-tekniken. Ministeriet de ledande var en av krafterna bakom skapandet av det europeiska sarnarbetsorganet Digital Video Broadcasting DVB och innehar för närvarande ordforandeposten i gruppen. Några officiella utredningar eller rapporter angående utvecklingen av digital TV-teknik har inte gjorts i Tyskland. Företrädare för förbundsministeriet för post- och telekommunikation framhåller att någon egentlig debatt om hur den nya tekniken bör användas eller hur den kan komma att påverka den befintliga mediesituationen ännu inte uppstått i Tyskland. Man understryker dock att man från ministeriet anser att DVB bör ha central roll vad en gäller de frågor inom digitalteknikområdet kräver europeisk samordning som i form av standardiseringsnormer m.m.

Norden

Danmark, Norge och Finland har en TV-situation påminner den i som om Sverige. Samtliga dessa länder har en kabeltäckning mellan 40 och 50% och två eller tre marksända kanaler. Andelen hushåll med parabolantenn är högre i Norge och Sverige än i Danmark och Finland. I samtliga nordiska länder följer man utvecklingen inom den digitala tekniken och framför allt vilka åtgärder som vidtas inom EU. Man avser emellertid inte att själva ta några initiativ i frågan innan europeisk standard en framtagits. Nämnas kan dock att Danmark, som sannolikt det första europeiska landet, redan inlett digitala sändningar via satellit. sändningarna är riktade till Grönland och betecknas som första generationens digitala sändningar. På Grönland sker en omvandling till analoga signaler innan distribution sker via kabelnät. HD-Divine är ett sarnnordiskt projekt syftar till utveckla och som att ta fram ett system för marksänd HDTV. Den bakomliggande orsaken till att projektet startades var att man från nordisk sida ansåg att det bästa sättet att vara med och påverka utformningen den framtida televisionen själv av var att vara med och erbjuda alternativa system till de som utvecklas andra håll i världen. HD-Divine inledde sin verksamhet 1990 och drivs sedan våren 1993 som ett aktiebolag med följande ägare:

SOU 1994: 34

HD-Divine-projektet hade sin första större internationella presentation vid TV-teknikmässan i Amsterdam 1992. Projektet möttes av stor entusiasm av internationella bedömare och har sedan dess räknats till de mest intressanta europeiska projekten inom digital-TV området. Bl.a. omnämns projektet i EU-kommissionens digital television, presenterades i norapport om som vember 1993, ett de intressantare projekten vad gäller distribution av som av just markburen HDTV. startade projektet med syfte att visa att HDTV kan distri- Som nämnts ovan bueras även via marknät. Projektet har emellertid med tiden vidgats till att även omfatta andra områden. Sålunda har man t.ex. visat att det som alternativ till sända ett HDTV-program är möjligt att sända upp till 4 att digitala kanaler för standard-TV frekvensband 8 MHz som idag samma analog TV-kanal. Vidare har forskning bedrivits även åtgår för att sända en vad gäller distribution TV-signaler via satellit och kabelnät. av Under 1994 inom HD-Divine att tillsammans med norska satsar man och svenska samarbetspartner utveckla hårdvaruutrustningen för att få fram andra generationens system. Vidare har ett samarbete med NOKIA inletts en för utveckling mottagare. Projektet har således behållit sin nordiska förav ankring. Resultatet det arbete och den forskning som bedrivs inom projektet preav inom för det europeiska samarbetsorganisationen för digitalsenteras ramen TV frågor DVB. Förhoppningen är att så sätt skall kunna leva upp till man sin ursprungliga intention, nämligen att genom egen forskning och egna systemförslag med och påverka den europeiska utvecklingen kunna vara inom detta område. viktigaste delmålet för HD-Divine är att till den stora TV-teknik- Det nu i Berlin 1995 kunna presentera helt färdigutvecklade systemalternativ mässan för markburen HDTV för den europeiska marknaden.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga . statistiken.Fi.

N Kommunerna,Landstingenoch Europa

. + Bilagedel.C.

Mäns föreställningar om kvinnor ochChefskap.S. . Vapenlagenoch EG. Ju. . Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk . konsekvensanalys. Fi.

EU, EESochmiljön. M. . Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes- - . och säkerhetspolitiskthänseende av att bli,

respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen.UD.

Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur

i framtiden.Ku.

Anslutning till EU Förslagtill övergripande - . lagstiftning.UD.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande . av militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.SB. +

Suveränitetochdemokrati

+ bilagedelmed expertuppsatser. UD.

JIK-metoden, m.m. Fi. . Konsumentpolitiki enny tid. C. . På väg. K.

Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark.

Kartläggningochåtgärdsiörslag.M. Års- ochkoncernredovisningenligtEG-direktiv.

Del och I II. Ju.

Kvalitet i kommunalverksamhet nationell uppföljning ochutvärdering.C.

Renaroller i biståndet styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning.UD.

Reformeratpensionssystem.

Reformeratpensionssystem. BilagaA. . Kostnaderoch individeffekter.S.

Refonneratpensionssystem. BilagaB. . Kvinnors ATP ochavtalspensioner.

Förvaltabostäder.Ju. . Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. . - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. . - Att förebygga alkoholproblem. . Vård av alkoholrnissbrukare. . Kvinnor och alkohol. . Barn Föräldrar Alkohol. . - - Vallagen.Ju. . Vissamervärdeskatteñågor III Kultur m.m. Fi. . - Mycket Under SammaTak. C. . Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. . Ku.

34. Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar.Ku.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kulturdepartementet Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av Förnyelse och kontinuitet- om konst ochkultur militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [11] i framtiden. [9] Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] Justitiedepartementet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34]

Vapenlagen och EG [4] Civildepartementet Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Kommunerna, Landstingen ochEuropa. Del l och 11. Ju. [17] + Bilagedel. [2] Förvalta bostäder. [23] Konsumentpolitiki enny tid. [14] Kvalitet i kommunal verksamhet nationell Vallagen. [30] uppföljning och utvärdering. [18] Utrikesdepartementet Mycket UnderSamma Tak. [32] Historiskt vägval Följdema för Sverigei utrikes-och bli Miljö- och naturresursdepartementet säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektiveinte medlem i Europeiska unionen. [8] EU, EES ochmiljön. [7] Förslag till övergripande Skoterköming jordbruks- och skogsmark. Anslutningtill EU lagstiftning. [10] Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Suveränitetoch demokrati + bilagedelmedexpertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet styrning och arbetsfördelning biståndsförvaltning. [19] i en effektiv

Socialdepartementet Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. BilagaA. Kostnaderoch individeffekter. [21] Reforrnerat pensionssystem. BilagaB. KvinnorsATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik en strategi för framtiden. [24] - Svensk alkoholpolitik bakgrund ochnuläge. [25] - Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28] Barn Föräldrar Alkohol. [29] - - Kommunikationsdepartementet Påväg. [15]

Finansdepartementet Ändrad ansvarsfördelningför den statliga statistiken. [l] Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden,m.m. [13] Vissa mervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. [31] -