Vidgad etableringsfrihet för nya medier : [delbetänkande]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar WW 1989:7

Eg

Utbildningsdepartementet

Vidgad etablerings-

frihet för nya medier

7 .w -^. . V, /~. V. i. ; ,g . k f C L, ma* i? â/“Jé .är

Stockholm 1989

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 . Infonnationsbokhandeln . Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren

1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: - Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8 - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°” - 16°” (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38- 10275-7 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1989

Till statsrådet Göransson

Bengt

Radiolagsutredningen tillkallades 1985. Utredningen har tidigare överlämnat tre delbetânkanden, (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och videocensuren, (Ds U 1987:2) Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor och (SOU 1987:63) Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät. Förstnämnda betänkande har lett till lagstiftning (prop. 1985/862109, KU 1986/87:6, rskr. 37, SFS 1986:1209-1217).

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Vidgad etableringsfrihet för nya medier.

Direktiven för detta utredningsarbete gavs i maj 1985 (dir. 1985:21).

I arbetet med betänkandet har deltagit som särskild utredare lagmannen Jan Pennlöv, som experter hovrättsassessorn Tor Bergman och kanslirådet Britt-Marie Blanck, båda utbildningsdepartemenbet, kanslichefen Håkan Fahlberg, Sveriges Radio AB, byrâdirekbören Rolf J aensson, televerket, kanslirådet Lars Marén, utbildningsdepartementet, fil. lic. Tomas Ohlin, handelshögskolan i Stockholm, och hovrättsassessom Bertil Wennberg, justitiedepartemenbet samt som sekreterare kammarrâttsassessorn Göran Bodin.

Utredningsarbetet fortsätter.

Stockholm i januari 1989

Jan Pennlöv

/Göran Bodin

Innehåll

Sammanfattning

Lagförslag 15

1 Inledning 25

2 De nya elektroniska medierna 29 2.1 Mediernas framväxt 29 2.2 Allt större efterfrågan 30 2.3 Nya tekniska format 31 2.4 Begreppet interaktivitet 33 2.5 Olika mediefonner 34 2.5.1 Text-TV, kabeltext och radiotext 34 2.5.2 Videotex och audiotex 36 2.5.3 Telefax 39 2.5.4 RAPS/RATS-metoden 40 2.6 Sambandet mellan medierna 41

3 Gällande rätt 43 3.1 Inledning 43 3.2 Regeringsformens bestämmelser om yttrandefriheten och informationsfriheten 44 3.3 Några huvuddragi radiorätten 45 3.3.1 Lagarna på området 45 3.3.2 Vissa begrepp 46 3.3.3 Regler om radiosändare och mottagare 47 3.3.4 Sändningar som kräver tillstånd 47

för allmänradion och allmäntelevisionen i 3.4 Reglerna regi 48 Sveriges Radio-koncernens 3.4.1 6 och 7 §§ radiolagen 48 3.4.2 Avtalen mellan regeringen och programföre- 50 tagen 3.4.3 Radionâmndens praxis 52 3.4.4 55 Radioansvarighetslagen 3.5 av massmediekaraktär 58 Övrig sändningsverksamhet 3.5.1 Lokala kabelsändningar 58 3.5.2 Närradion 59 3.5.3 Radiotidningarna 60 3.6 61 Övriga bestämmelser

etiska riktlinjer 65 Videotexföreningens

v Behovet av ny lagstiftning 67

förslag rörande de nya medierna 71 Tidigare Yttrandefrihetsutredningen, informationsteknologioch radiorättsutredningen 71 utredningen Massmediekommittén 73

Frågan om reglering i grundlag av yttrandefriheten i bl.a. radio, PV och de nya medierna 75 7.1 Yttrandefrihetsutredningens huvudbetänkande 75 77 7.2 Regeringens till lagrådet remitterade forslag 1986 7.3 och 1987/88 års riksmötes beslut 79 Propositionen

Direktiven för mitt utredningsarbete 81

överväganden och förslag 83 etableringsfrihet for de nya medierna 83 Vidgad 9.1.1 83 Inledning 9.1.2 Deñnitionssvårigheter 83

9.1.3 Möjligheten att individuellt efterfråga informationen och nödvändigheten att lagra den är sârskiljande tecken 85 9.1.4 Hur skall en bestämmelse om utvidgad etableringsfrihet formuleras 88 9.1.5 Tänkbara följder av den föreslagna regeln 90 9.2 Ráttsläget om man endast utvidgar etableringsfriheten för de nya medierna 91 9.3 Inga ândringari sak för programforetagen inom Sveriges Radio-koncernen 94 9.3.1 Utvidgat tillämpningsområde för radioansvarighetslagen 94 9.3.2 Utvidgat tillämpningsområde för programreglerna 95 9.4 Behovet av särskilda regler for innehållet och yttrandefrihetsrâttsligt skydd för verksamhet utanför Sveriges Radio-koncernen 100 9.4.1 Verksamhet som bedrivs utan stöd av tillstånd 101 9.4.2 Verksamhet som bedrivs med stöd av tillstånd 104

10 Specialmotivering 107 10.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) 107 10.2 Förslag till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756) l 1 1 10.3 Förslag till lag om ändring i nârradiolagen (1982:459) 1 12 10.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar l 12 10.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsåndningar 1 14

Bilaga Videotexföreningens i Sverige etiska riktlinjer för Videotex 1 1 5

Sammanfattning

1 Bakgrunden till de förslag som läggs fram

I radiolagen, som tillkom år 1966, regleras rätten att sända ljudradiooch TV-program till allmänheten via eter- och trådsändning. Under den tid som lagen gällt har nya medier utvecklats, t.ex. text-TV och videotex. Radiolagens krav på tillstånd av regeringen for sändningsverksamhet omfattar delvis dessa medier men det är inte med tanke på dem som tillståndskravet har utformats.

De enda företag som sänder med stöd av tillstånd enligt radiolagen är Sveriges Radio-koncernens fyra s.k. programföretag, dvs. Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveri-

ges Utbildningsradio AB. Radiolagen innebär att ett programforetag

måste bedriva sândningsverksamheten opartisk: och sakligt. Som ytterligare ett exempel på vad som gäller for ett programföretag kan nämnas att företaget inte får sända kommersiell reklam. Hur programföretagen efterlever dessa krav granskas i efterhand av radionämnden.

Vidare gäller till skydd för yttrandefriheten i ett programforetags tillståndspliktiga sändningar ordningen med s.k. ensamansvar i straffrättsligt och skadeståndsrâttsligt hänseende. Reglerna om detta finns i radioansvarighetslagen, som tillkommit med grundlagsbestâmmelserna i tryckfrihetsförordningen som förebild.

2 Förslagen

‘

2.1 _ Utvidgad etableringsfrihet för vissa dataövertöringar

För vissa av de nya formerna av eter- och trådsändning föreslås i betänkandet en utvidgad etableringsfrihet. Förslaget år utformat med nuvarande radiolagstiftning som grundval. Denna lagstiftning kommer att ses över vid utredningens fortsatta arbete. Trots att den utvidgade etableringsfriheten därvid kan få en annan utformning finner jag det lämpligt att lämna ett förslag redan nu.

Förslaget går således ut på att radiolagens tillståndskrav begränsas så

att det kommer att omfatta det som var avsikten när radiolagen tillkom 1966, nämligen det man i dagligt tal menar med radio och TV.

Syftet med den utvidgade etableringsfriheten är i första hand att underlätta allmänhetens möjligheter atti hemmen efterfråga databaslagrad information.

Genom förslaget kommer verksamhet med bl.a. videotex, audiotex, elektronisk post och text-TV att falla utanför radiolagens tillståndskrav. För att sända vanlig ljudradio och TV och för att sända s.k. kabeltext och motsvarande, dvs. stillbilder och text som alla tittare tar del av i samma tidsföljd, kommer det däremot liksom hittills att krävas tillstånd.

De överföringar som omfattas av den utvidgade etableringsfriheten betecknas som dataöverföringar som har efterfrågats individuellt eller som måste lagras i samband med mottagningen för att den mottagande skall kunna tillgodogöra sig informationen.

Uttrycket dataöverföring används i en helt allmän bemärkelse. Det omfattar varje överföring av elektromagnetiska vågor som innehåller information av något slag. En dataöverföring kan således också avse annan information än sådan som är lagradi en databas.

Jag är medveten om att man kan kritisera metoden att i lagtext använda ett så tekniskt begrepp som lagring. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan nämligen snabbt förändras. Mitt förslag att utifrån gällande radiolag utvidga etableringsfriheten gör det emellertid nödvändigt att använda tekniska begrepp.

Om radiolagen ändras i enlighet med det anförda ökar etableringsfriheten också i fråga om sådana dataöverföringar som sker enligt lagarna om radiotidningar, närradio och lokala kabelsändningar.

Om emellertid radiolagen bara ändrades på detta sätt, skulle Sveriges Televisions text-TV-sändningar falla utanför programreglerna om opartiskhet, saklighet och reklamförbud, och sändningarna skulle inte heller skyddas av radioansvarighetslagens regler. Ett förslag om utvidgad etableringsfrihet bör inte få sådana följder.

2.2 Regeringen och programföretagen inom Radio- Sveriges koncernen får träffa avtal om företagets skyldigheter i fråga om vissa dataöverföringar

För att programreglerna även i fortsättningen skall gälla Sveriges Televisions text-TV-sândningar föreslås att det i radiolagen införs en bestämmelse om att regeringen och ett programföretag får träffa avtal om företagets skyldigheter i fråga om sådana tillståndsfria dataöverföringar av företaget som riktar sig till allmänheten. Ett programföretags dataöverföringar som inte riktar sig till allmänheten, t.ex. företagsinterna sådana, berörs alltså inte av förslaget.

Radiolagen föreslås medge att det i ett sådant avtal som nyss nämnts får tas in samma programregler som gäller för ett programföretags vanliga ljudradio- och TV-sändningar. Vidare föreslås att programföretagets skyldigheter i fråga om dataöverföringar sanktioneras inom ramen för företagets rätt att bedriva sina vanliga sändningar. Ytterst bör följaktligen företaget kunna berövas sin rätt att fortsätta med dessa sändningar om det inte också följer reglerna i sitt avtal med regeringen om dataöverföringar till allmänheten.

2.3 Radionämnden skall granska om ett programföretag har iakttagit vad som bestämts om företagets skyldigheter i fråga om vissa dataöverföringar

Radionämnden övervakar genom efterhandsgranskning att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen iakttar de särskilda programregler som som gäller för företagens tillståndspliktiga ljudradio- och TV-séindningar.

Förslaget om utvidgad etableringsfrihet innebär att vissa dataöverföringar inte längre skall omfattas av kravet på tillstånd. Vidare innebär förslagen i betänkandet bl.a. att det i ett avtal mellan regeringen och ett prngramföretag om företagets skyldigheter i fråga om sådana tillståndsfria dataöverföringar som riktar sig till allmänheten skall ñ tas in samma programregler som gäller för företagets vanliga sändningar. En naturlig följd av sistnämnda förslag är att radionämnden bir få granska om programföretaget har iakttagit de uppställda krauen.I betänkandet föreslås att detta skall ske.

Förslaget har praktisk betydelse främst för Sveriges Televisions ext- TV-sándningar. Förslaget innebär dock inte någon förändring i sd: för företaget, eftersom även dagens regler innebär att radionämnden skall granska text-TV-verksamheten.

2.4 Radioansvarighetslagens tillämpningsområde utvidga till att omfatta även vissa tillståndsfria dataöverföring: av ett programföretag

Slutligen föreslås att radioansuarighetslagen utvidgas till att orrfatta även sådana fria dataöverföringar av ett programföretag som är tillgängliga för allmänheten.

Lagen blir på detta sätt tillämplig på Sveriges Televisions text-TVsändningar trots att enligt förslaget sådan verksamhet inte skall k-ava tillstånd enligt radiolagen.

För de dataöverföringar som enligt förslaget får bedrivas fritt och för vilka andra än programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen kommer att svara, innebär nuvarande lagstiftning att det inte gäller några särskilda regler om strafTrâttsligt och skadeståndsrâttsligt ansvar till skydd för yttrandefriheten. Radioansvarighetslagen gäller nämligen endast programföretagens sändningar. Följderna av att det saknas särskilda ansvarighetsregler för andra än programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen belyses närmare i betänkandet. Några förslag läggs dock inte fram, eftersom utredningsuppdraget inte omfattar detta ämne. Till saken hör också att frågan om grundlagsskydd för yttrandefriheten utanför det tryckta ordets omrâde f.n. bereds inom justitiedepartementet Gfr konstitutionsutskottets betänkande 1987/88:36 s. 35 f.).

LAGFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändringi radiolagen (1966:755)

llärigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (l966:755)’

dels att 5, 6 och 7 §§ skall hu Följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och 7 a ‘ ‘ §§. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen. För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder. Tillstånd krävs dock inte för en dataöverföring som har efterfrågats individuellt. Tillstånd kräus inte heller för sådana dataöverföringar som måste lagras i samband med mottagningen för att den mottagande skall kunna tillgodogöra sig informationen. Varje innehavare av tillstånd enligt första eller andra stycket (programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programforetaget iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.

Lagen omtryckt 1986:1209.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

rätt på grund av tillstånd enligt 5 § Första el- Programforetags ler andra skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall stycket beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. skall råda i ljudradion och televisionen. skall i programverksamheten hävda det de- Programföretag mokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och

värdighet. För skall i För ett programforetag skall programföretag vad som föreskrivs i övrigt gälla vad som har beövrigt gälla i avtal mellan regeringen och stämts i avtal mellan regeringl sådant avtal får en och Företaget. l ett sådant Företaget. som villkor För rätt att sända avtal får som villkor för rått på grund av till- att sända radioprogram på radioprogram stånd 5 § Forsta eller grund av tillstånd enligt 5 § enligt andra tas in första eller andra stycket tas in stycket 1. föreskrift om skyldighet l. bestämmelse om skyldigatt sända och het att sända beriktigande och beriktigande genmäle, genmäle, till För en- 2. bestämmelse till skydd för 2. föreskrift skydd skilds privatliv, enskilds privatliv, mot 3. bestämmelse om förbud 3. föreskrift om Förbud kommersiell reklam eller mot mot kommersiell reklam eller som bekostas av an- mot program som bekostas av program nan fin programfdretag, annan än programlöretag, 4. föreskrift om skyldighet 4. bestämmelse om skyldigatt på begäran av myndighet het att på begäran av myndigsända meddelande till allmän- het sända meddelande till all-

heten, och mânheten, 5. föreskrift om skyldighet 5. bestämmelse om skyldigatt sända som av- het att sända redogörelse som redogörelse ses i 7 § andra stycket. avses i 7 § andra stycket, och 6. bestämmelse om skyldighet att iaktta vad som med stöd au 6 a § tredje stycket kan ha bestämts i fråga om dataöverföringar av företaget.

N avarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

Regeringen och ett programföretag [år träffa avtal om [öretagets skyldigheter i fråga om sådana dataöver/öringar som avses i 5 § tredje stycket och som är tillgängliga för allmänheten. Varje program/öretag avgör ensamt vad som skall förekomma i en sådan dataöverföring som avses i första stycket. Härvid skall program/öretaget iaktta bestämmelserna i tredje stycket och 7 a § andra stycket. I ett sådant avtal som avses i första stycket får det tas in sådana hestämmelser som avses i 6 §.

7§

Radionämnden granskar om ltadionämnden granskar om programiöretags rätt på grund ett programföretags rätt på av tillstånd enligt 5 § första el- grund av tillstånd 5 § enligt ler andra stycket har utövats i första eller andra har stycket enlighet med 6 § och avtalet utövats i enlighet med 6 § och mellan och företa- det avtal regeringen som regeringen och get. Regeringen meddelar när- företaget träffat med stöd av mare bestämmelser om nämn- 6 § tredje stycket. dens verksamhet. Om det föreskrivs i avtal Om det har bestämts i ett såmellan och regeringen pro- dant avtal, skall Företaget sängramföretag skall Företaget da redogörelse För beslut av rasända redogörelse för beslut av dionämnden, i vilket företaget radionämnden, i vilket företa- förklarats ha brutit mot beget förklarats ha brutit mot be- stämmelser i denna lag eller i stämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och avtalet mellan regeringen och företaget. Företaget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse meddelar när- Regeringen .mare föreskrifter om radionämndens verksamhet.

7a§

Radionämnden granskar också om ett programföretag har iakttagit vad som med stöd av 6 a § tredje stycket kan ha bestämts i fråga om dataöverföringar au företaget. Eu programföretag skall sända redogörelse för beslut av radionämnden, om detta har bestämts i avtal mellan regeringen och företaget och beslu- Iet innebär att företaget har brutit möt bestämmelse som meddelats med stöd av 6 a § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till

Lag om ändring i

radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrivs att 1 § radioansvarighetslagen (1966: 756) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Denna lag gäller yttrande- Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televi- friheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) sionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag som svenskt programforetag får sända med stöd av tillstånd får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § första eller andra enligt 5 § forsta eller andra stycket radiolagen (1966:755). stycket radiolagen (1966:755). Lagen gäller också yttrandefriheten i sådana dataöverföringar av ett program/öretag som enligt 5 § tredje stycket nämnda lag får sändas utan tillstånd och som är tillgängliga för allmänheten. Bestämmelsen i 5 § andra Bestämmelsen i 5 § andra stycket âr tillämplig även på stycket är tillämplig även på meddelande lör offentliggöran- meddelande för offentliggörande i program som anordnas av de i program som anordnas av utländskt programföretag utländskt programforetag samt anskaffande av uppgifter samt anskaffande av uppgifter och underrättelser för sådant och underrättelser lör sådant offentliggörande. .Bestämmel- offentliggörande. Bestämmelserna i 2 § första stycket samt serna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§ äro ej tillämp- 4, 5 och 7-9 a §§ skall inte tillliga på program eller del av lämpas på program eller del av program som består i direkt- program som består i direktsändning av dagshåndelse el- sändning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller ler av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som an- offentlig tillställning som anordnas av annan än program- ordnas av annan än programlöretaget. företaget.

Senaste lydelse 1986:1211.

N uuura nde lydelse Föreslagen lydelse

l frågor, som ej behandlas i I frågor, som inte behandlas i bestämmelse idenna lag eller i bestämmelse denna lag eller med stöd av la- som meddelats med stöd av lasom meddelats vad som föreskriues gen, gäller vad som föreskrivs gen, gåller i annan författning. i annan författning.

Denna i kraft den lag träder

Förslag till

Lag om ändringi närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs att 3 § nârradiolugen skall (1982:459) ha Riljande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelsc

3§

Närradio får inte sändas Närrudio får inte sändas utan tillstånd av närradio- utan tillstånd av närradionämnden. nämnden. Au 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) framgår att tillstånd inte krävs /ör vissa

dataöuerföringar.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1985:597.

4 Förslag till

(1981:508) om radiotidningar Lag om ändringi lagen

Härigenom föreskrivs att 24 och 4 §§ lagen (1981:508) om radio- * tidningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

får inte sim- Radiotidningar får inte sånliadiotidningar eller i das i rundradiosândning eller i das i rundradiosändning som når fler än trådsändning som når fler än trådsândning av 100 bostäder utan tillstånd av 100 bostäder utan tillstånd eller den myndig! regeringen eller den myndigregeringen bestäm- het som regeringen bestämhet som regeringen mer. mer. Av 5 § tredje stycket radio- (1966:755) framgår att lagen tillstånd inte krävs för vissa

dataöuerföringar.

och trådsändning avses (letsamma

Med rundradiosändning

som i radiolagen.

4§3

l fråga om sådana radiotid- l fråga om sådana radiotid-

som sänds med stöd av ningar som sänds med stöd av ningar tillstånd enligt 2 § gäller föl- tillstånd enligt 2 § gäller IBI-

jandc. jande. skall l. ltadiotidningarna skall l. Radiotidningarna helt eller delvis återge texten i helt eller delvis återge texten i

lörlagorna. forlagorna. av annonsmute- 2. Sändning av annonsmate- 2. Sändning rial får endast ske om ljudet är rial får endast ske om ljudet är kodat. lörvrängt och innehållet kodat. förvrängt och innehållet inte 3. Högst hälften av sänd- 3. Om en radiotidning text i en ningstiden vid ett sändningsåterger all redaktionell hälften av tillfälle får användas För anförlaga, får högst vid ett sänd- nonsmaterial. sändningstiden användas För anningstillfälle nonsmaterial.

*Senaste lydelse av lagens rubrik (1983:495).

”Senaste lydelse 1986:1214.

”Senaste lydelse 1986:1214.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Utöver material som Rire- 4. Utöver material som Erekommcr i lörlagorna får radio- kommer i fisrlagorna får radiotidningarna endast innehålla tidningarna endast innehålla uppgifter om hur materialet. i om hur materialet i uppgifter sändningarna disponcrats. sändningarna disponcrats.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till

om i (1985:677) om lokala kabel-

Lag ändring lagen

sändningar

föreskrivs att 4 § lagen (1985:677) om lokala ka- Härigenom belsändningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

För lokala kabelsändningar För lokala kabclsândningar tillstånd om det inte är krävs tillstånd om det inte år krävs om vidaresândningar fråga om vidaresåndningar fråga med stöd av 5 a § Första stycket med stöd av 5 a § Rirsta stycket radiolagcn (1966:755). Au 5 § radiolagcn(l966:755). tredje stycket nämnda lag framgår att tillstånd inte krävs för vissa dataöuer/öringar.

Denna lag träder i kraft den

*Lagen omtryckt 1985: 1056. “Senaste lydelse 1986:1216.

Inledning

Den grundläggande författningen for radio- och TV-verksamheten i Sverige är radiolagen (1966:755). Lagens grundprincip är att det krävs tillstånd av regeringen for att nå allmänheten i hemmen med

Både

trådlösa sändningar och trådsändningar. förutsätter nämli- Radiolagen gen tillstånd av regeringen for rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning. Tillstånd av regeringen krävs också for rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning, om sändningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder.

De enda företag som fått tillstånd till alla typer av sändningar är Sveriges Radio-koncernens fyra s.k. programforetag, nämligen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Riksradio AB (RR), Sveriges Lokalradio AB (LRAlB) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Regeringen torde inte utan riksdagens godkännande kunna medge sändningsrâtt åt nya programforetag.

Sändningstillstånden har givits på villkor att företagen uppfyller ett antal krav. Programverksamheten skall bedrivas opartiskt och sakligt och som ytterligare exempel kan nämnas att det inte är tillåtet att sända kommersiell reklam. Efterlevnaden av villkoren i eftergranskas hand av radionämnden.

För de tillståndspliktiga sändningarna av ett programforetag gäller vidare i straffrättsligt och skadeståndsrâttsligt hänseende ordningen med s.k. ensamansvar. Reglerna om detta finns i radioansvarighetslagen (1966:756), som tillkommit med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) som förebild.

Vid sidan av sändningar av vanliga ljudradio- och TV-program har det under senare år utvecklats olika former av eter- och trådbunden kommunikation till allmänheten. Hit hör framför allt text-TV och det som

kallas videotex (tidigare benämnt data-TV eller teledata).

numera Kännetecknande for flera av de nya medierna är att mottagaren har till en mycket stor informationsmângd, men framför allt att tillgång mottagaren har möjlighet att välja vad han skall ta del av i det utbud

som är tillgängligt for honom vid ett och samma tillfälle. Åtminstone

till en del faller också sådan sändningsverksamhet under de regler som jag nu talat om. Detta är emellertid inte något medvetet ställningstafrån sida. På 1960-talet kunde radiolagens tillgande lagstiftarens ståndskrav formuleras utan de invändningar som man numera kan rik» ta mot räckvidden avkravet. Lagen har stått stilla medan den tekniska utvecklingen fortsatt.

Min uppgift i detta sammanhang framgår av regeringens direktiv till år 1985 (dir. 1985:21). Enklast kan uppgiften beskrivas som mig från att lägga fram forslag som medför större etableringsfrihet på de nya mediernas område.

Till en del får direktivens målsättning redan anses ha uppnåtts. Det beror på att radiolagen år 1986 ändrades så att trådsändningar som sker till andra lokaler än bostäder får bedrivas helt fritt. Som föredragande statsrådet påpekade i det sammanhanget (prop. 1985/86:109 s. 26) innebär lagändringen att det numera inte finns några etableringsmässiga hinder mot att bygga ut videotex och andra former av trådbunden textkommunikation inom företag, organisationer och myndigheter.

Vad som nu är aktuellt år emellertid att begränsa radiolagens tillståndskrav ytterligare. Samtidigt finner jag det nödvändigt att också gå in på frågan om hur regelverket for Sveriges Radio-koncernens probör kompletteras, om man inskränker radiolagens tillgramforetag ståndskrav så att sådan sändningsverksamhet som gäller de nya medierna får bedrivas fritt.

I fortsättningen redogör jag först for utvecklingen av de nya elektroniska medierna (avsnitt 2). Därefter beskriver jag gällande rätt (avsnitt

3) och videotexföreningens etiska riktlinjer (avsnitt 4). I fortsättningen belyser jag behovet av ny lagstiftning (avsnitt 5). Flera tidigare utredningar har behandlat hur text-TV m.m. skall regleras. Ett särskilt avsnitt (avsnitt 6) ägnar jag åt detta. Detsamma gäller frågan om grundlagsreglering av yttrandefriheten i bl.a. radio, TV och de nya medierna (avsnitt 7).

Mina överväganden och förslag redovisar jag i avsnitt 9 under fyra huvudrubriker, nämligen vidgad etableringsfrihet for de nya medierna (avsnitt 9.1), - rättsläget om man endast utvidgar etableringsfriheten för de nya medierna (avsnitt 9.2), -inga ändringar i sak för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 9.3), —behovet av särskilda regler for innehållet och yttrandefrihetsrâttsligt skydd för verksamhet utanför Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 9.4).

nya

2 De elektroniska medierna

2.1 Mediernas framväxt

Ordet medium definieras sällan skarpt. Ibland menar man massmedium, dvs. medel for information som lämpar sig for masskommunikation. I andra fall syftar man på mer selektiva kommunikationssätt.

I den följande framställningen använder jag uttrycket medium i betydelsen en form för överföring av information oberoende av antalet mottagare och distributionsriktning.

Det finns en ofta påpekad skillnad mellan å ena sidan kommunikation från en till många (t.ex. TV) och å andra sidan mer personlig kommunikation från en till en (t.ex. telefoni). Skillnaden har fått stor betydelse for regleringen av de olika medierna. Men mellan dessa hävdvunna medietyper har det uppstått ett spektrum av nya kommunikationsmöjligheter. Mellanformer som Lex. grupptelefoni, elektroniska anslagstavlor och videotex komplicerar den enkla modellen.

Det är utvecklingen inom elektroniken som har gjort mellanformerna möjliga. Elektroniken har utvecklats mot mindre komponenter med fler funktioner och större kapacitet. Hemelektroniken och telekommunikationerna har blivit billigare och mer avancerade.

Den tekniska utvecklingen och kunskapen om den har inneburit stora förändringar både när det gäller utbud och efterfrågan av nya medieformer.

2.2 Allt större efterfrågan

av de elektroniska medierna har tidigare beskrivits av Utvecklingen informationsteknologiutredningen i dess betänkanden (SOU 1979:69) - hot eller löfte? och (SOU 1981:

Nya vyer, datorer och nya massmedier

teledata, samt av massmediekommittén i 45) Nya medier - text-TV, dess betänkande (SOU 1984:65) Via satellit och kabel. Jag beratt få hänvisa till dessa betánkanden for närmare studier av användningsformer och tekniska beskrivningar. I detta betänkande inskränker jag mig till en sådan allmän beskrivning av de nya medierna som år nödvändig for den fortsatta framställningen.

Det som efterfrågas alltmer är kommunikation mellan och inom stora och små grupper, dvs. former av kommunikation som befinner sig mellan masskommunikation och personlig kommunikation. Följden blir att gränserna dem emellan blir otydligare. ,

I första hand efterfrågas effektivare kommunikation på arbetsplatser och mellan olika arbetsplatser. Text- och bildmaterial, oftast utan ljud, behöver distribueras till grupper med gemensamma intressen. Informationen rör oftast förmedling av varor och tjänster.

Möjligheterna till kommunikation inom och mellan grupper tros kunna vara av intresse också i hemmiljön. Enskilda konsumenter vill ha tillgång till information utan att vara hänvisade till speciella former eller tider. Informationen kan gälla väder, senaste nytt, dagens debatt, samhällsinformation, aktuella tåg- och flygtider, börskurser m.m. Urvalsmöjligheterna betonas.

Den nya tekniken medger dubbelriktad kommunikation eller interaktivitet. Det gör det möjligt att inte bara efterfråga information utan ocksâ att förmedla insändare, beställa biljetter, kontrollera saldon m.m. Hittills har denna möjlighet mest utnyttjats av professionella intressenter, som ofta behöver sådana kontakter. Här finns också personer som har speciella behov, såsom handikappade personer, pensionärer och personer med språksvårigheter.

Än så länge är det måttligt stora grupper som använder de nya medierna. De kan omfatta hundratals, tusentals eller tiotusentals personer. På sikt kan det emellertid röra sig om mycket stora grupper. I Frankrike finns hösten 1988 ca 4 miljoner hemterminaler (Minitel) for överföring av insändare, bokning, inköp, m.m. I andra länder är omfattningen mer begränsad, men den ökar. Följande tabell visar utbredningen av videotex i olika länder hösten 1988 Teleguide 1988).

(källa

Land System Antal terminaler

Västtyskland Bildschirmtext 141 000 Japan CAPTAIN 72 000 Italien Videotel 30 000 Nederländerna Viditel 25 000 England Prestel 250 000 Frankrike Télétel 4 000 000

Det är svårt att peka på enskilda orsaker till den större efterfrågan. Samhällets komplexitet och därmed ökade behov av information spelar naturligtvis in. Enligt somliga hänger utvecklingen samman med ett ökat samhällsengagemang. Det finns en del saker som tyder på detta. Antalet insändare och allmänhetens spontana

reaktioner på samhälls-

frågor ökar. I sammanhanget torde också mängden person- och hemdatorer spela en viktig roll. Det är snart allmänt bekant att dessa med hjälp av billiga modem kan sammankopplas med telefon- och datanäten for att öka tillgången till databaser och olika tjänster.

2.3 Nya tekniska format

Sedan transistorn uppfanns har elektroniken utvecklats snabbt. Allt billigare och mer avancerade mikrokretsar framställs. Ett avgörande skäl är att så många mänskliga aktiviteter styrs av information som _kan förmedlas elektroniskt.

All information kan omvandlas till digital form. Informationen består då av en serie binära tal, dvs. grupper av ettor och nollor. Man väljer att

omvandla informationen till denna form därför att just ettor och nollor kan behandlas och distribueras så effektivt med mikrokretsari datorer. Datorerna är konstruerade för att kunna utföra behandling av data som återges som signaler vilka har ettdera av två värden. Man kan säga att är binärt. Datorns baskomponenter det grundläggande datorspråket har nämligen förmåga att växla mellan två tillstånd, spärra ström (0) eller släppa fram ström (1).

Datorer och system for telekommunikation byggs upp av helt likartade elektroniska komponenter. De kan alltså kopplas samman, vilket också sker alltmer. Datorerna används för att skapa och lagra information medan telekommunikationerna används för distributionen. Då informationen talar man om enkelriktad dienbart lagras och distribueras stribution. När en mer eller mindre avlägsen användare dessutom kan återsända information, t.ex. for att utföra en betalningsorder, talar man om dubbelriktning.

Eftersom all information kan omvandlas till binar form kan den hanteras och distribueras på samma sätt oberoende av om den ursprungligen utgörs av text, ljud, stillbilder eller rader av stillbilder som upplevs som bilder. Distributionen kan ske antingen trådlöst med hjälp av rörliga satelliter eller markplacerade radiosändare, eller via tråd. Den överförsätt i olika terminaler elda informationen kan presenteras på valfritt ler mottagare.

Förmedlingen av ljud förtjänar särskild uppmärksamhet. Ljud i form av m.m. som avbildas direkt eller magnetband betal, musik på skivor

nämns analogt ljud. På konstord väg kan numera ljudet omvandlas

till digitalt ljud som lagras på t.ex. CD-skivor. Detta ljud kan sedan förmedlas med hög kvalitet. Placeras ett elektroniskt kretskort i personvad som finns lagrati dess minne. Det

datorn kan den själv läsa upp

finns datorbaserade teletjänster som enbart förmedlar svar på frågor i ljudform. Dessa tjänster kallas audiotex och anoch upplysningar vänds som komplement till videotex där informationen vanligtvis preäven inom vissenteras som text eller grañk. Ljud kan dock förekomma sa former av videotex. Ljudet âr då analogt eller digitalt eller en blandning av båda.

Ökad kunskap om nya former av telekommunikation och tillgången på nätkomponenter leder till att nya teletiänster erbjuds av fler. Företag som erbjuder jordbunden distribution kompletteras av satellitforetag. Antalet privata nät for distribution av data med digital teknik ökar. På den internationella arenan finns det hundratals nät förutom teleförvaltningarnas. Det beslut om inriktningen av telepolitiken som riksdagen antog i juni 1988 (prop. 1987/88:1 18, TU 28, rskr 402), kan medföra en ökning även i Sverige.

2.4 Begreppet interaktivitet

Med dubbelriktad kommunikation eller brutvåvägskommunikation kar man mena sådan kommunikation där både sändare och mottagare kan påverka kontakten. En annan benämning är interaktiv kommunikation. Vid fullständig interaktivitet deltar två kommunicerande parter på lika villkor. Vanlig telefoni är exempel på det. Sändare och mottagare deltar på helt lika villkor. innebär Hög interaktivitet stora möjligheter att välja i ett översänt utbud.

Enkelriktad kommunikation kan exemplifieras av faksimil (telefax) eller etersänd där mottagaren TV, inte i någon grad kan påverka det som sänds och kan tas emot. Mottagaren har bara att ta del av eller avstå från materialet i dess helhet.

Gränsen mellan dubbelriktad - och enkelriktad kommunikation är emellertid inte skarp. Mellan telefoni och etersänd TV finns en rad mellanformer där möjligheten att delta i kontakten varierar.

2.5 Olika medieformer

2.5.1 › Text-TV, radiotext

kabeltextoch

Text-TV ar ett elektroniskt sätt att presentera text eller enkel grafik på en TV-skärm.

Med text-TV distribueras informationen enkelriktat. Medieformen kännetecknas av en måttlig grad av interaktivitet, dvs. användaren har måttliga valmöjligheter.

Text-TV har två huvudsakliga användningsområden, nämligen dels och presentation av andra upplysningar avsedda att programtextning tas emot samtidigt med de vanliga TV-progranunen, dels särskilda informationssidor m.m. som är oberoende av de vanliga TV-prograrmnen.

Programtextningen kan antingen vara översättning från ett språk till ett annat eller vara textsâttning på samma språk som det talade, t.ex. för att underlätta for hörselskadade eller personer med bristande språkkunskaper att ändå följa vad som sägs i den vanliga FV-kanalen. Med text-TV-mewden kan den som inte vill läsa texten enkelt välja bort denna från rutan till skillnad från vanlig textning av TV-program som inte går att välja bort.

Informationssidorna fyller hela TV-rutan och framträder alltså inte som en del av ett vanligt TV-program. TV-rutan fylls som mest med 24 rader om 40 tecken i flera färger. Sidorna samlas i grupper efter ämnesområden t.ex. Nyheter, Sport och Väder. Informationssidorna benämns egentlig text-TV.

Programtextningen och informationssidorna lagras i en dator, varifrån materialet distribueras. Distribution kan ske antingen via eter eller tråd. I regel används outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckintervallet. I andra fall kan en hel kanal eller delar av den användas.

sändningen går till så att ett visst antal sidor med text eller enkel grafik sänds cykliskt, tidsmässigt efter varandra. När sista sidan sänts börjar man om med den forsta. Om t.ex. 20 textsidor sänds per sekund, innebär det att man kan få vänta tio sekunder på en viss sida om 200 fullskrivna sidor sänds. Olika sändningsmönster används dock. Sidor som är mera efterfrågade återkommer mer frekvent än andra i den cykliska sändningen. Programtextning sänds med förtur och har praktiskt i taget ingen väntetid.

För att kunna ta emot text-TV-informationen krävs i regel en speciellt utrustad mottagare med minnesenhet och en dekoder. Dekodern omvandlar den digitalt kodade signalen till tecken och sammanställer dessa till text-TV-sidor. Vidare krävs en knappsats for sidval m.m. Med hjälp av den väljer tittaren önskad sida. Informationssidorna i egentlig text-TV liksom programtextningen är nämligen numrerade. Programtextningen får tittaren tillgång till genom att välja den sida som kompletterar det program han tittar på.

När önskad sida överförs i den cykliska sändningen sparas den i motta garens minne och presenteras på bildskärmen så länge användaren önskar.

Överforingssättet innebär inte att användarna har kontakt direkt med

datorn utan de väljer bland det antal sidor som sänds ut. Detta är den huvudsakliga skillnaden mellan text-TV och videotex. I videotex kommunicerar varje användare direkt och individuellt med en eller flera datorer och det finns möjlighet till interaktivitet.

Hittills har jag redoort for de text-TV-sändningar som kräver en dekoder för att bli tillgängliga. Datorlagrade textsidor kan emellertid sändas i vanlig TV-form och tas emot i vanliga PV-mottagare utan dekoder.

Varje sida måste då sändas under så lång tid att tittaren hinner ta del av den. Alla tittare tar del av bilden samtidigt som den sänds. Möjligheten till individuella val saknas. Sedan användaren väl valt önskad kanal får han del av kanalens hela innehåll. När denna metod används i

kabel-TV-nät kallas den kabeltext. Man kan också tänka sig att tittaren med hjälp av en instruerad hemdator med minne endast får del av den information han önskar, oberoende av när den sänds. En sådan användning av kabeltext närmar sig då egentlig text-TV. Metoden kan benämnas efterfrågestyrd kabeltext.

Det finns även en överföringsform som liknar text-TV på så sätt att sändningarna integreras med de vanliga TV-sândningarna men där informationen riktas till och endast kan tas emot av särskilda mottagargrupper. Informationen består då av data eller datorprogram som skall vidarebehandlas i en persondator eller liknande.

Radiotext är en medieform där ljudradionätet och inte TV-nåtet används för överföring av textinformation. Textmeddelandena kan presenteras på en liten teckenruta (display) eller skrivas ut på en pappersremsa. Informationen är inte sidorienterad på samma sätt som vid text- TV. Mottagarens valmöjligheter är dessutom mindre.

Det finns även andra former av dataöverföring med hjälp av radiovâgor. Ett exempel på detta är den tjänst som av televerket kallas Minicall-text. I denna tjänst kan korta textmeddelanden överföras via telenätet och särskilt anlagda radiosändare till individuella mottagare.

2.5.2 Videotex och audiotex

Med videotex menas ett format för överföring av databaslagrad information (datakommunikation) i form av text och andra grafiska meddelanden via speciella ledningar eller det allmänna telenätet, dvs. nätet av telefontråd eller andra kablar, radiolänkar och satelliter. Andra format utnyttjar huvudsakligen etern. Hybridformer förekommer också. Mottagarna är vanligen billiga dataterminaler eller bemdatorer. I Sverige är det än så länge främst televerket som tillhandahåller nättjänster för videotex. Antalet privata system växer dock.

Den svenska videotexföreningen definierade i april 1987 videotex som en Standardiserad tvåvägskommunikation med enkel enhetlig dialog-

och menyteknik for användare av datorbaserade tjänster. Kännetecknande for videotex är den mycket stora tjänste- och informationsmângd som abonnenten har tillgång till och efter fritt val kan söka sig fram i. Videotex medger hög interaktivitet, men möjligheterna att välja bland tillgänglig information begränsas av de sökkonventioner eller sökspråk som används.

De videotexsystem som vuxit upp i olika länder är till utseendet olika

och har skiftande funktioner. De har skapats vid olika tidpunkter och

befordrats av olika politiska motiv. Betydande likheter finns emellertid och ett standardiseringsarbete pågår.

Exempel på videotexsystem är Prestel, CEPT, Antiope, NAPLPS, Telidon och Captain. I april 1988 övergick televerket från att enbart understödja kommunikation i Prestel till att även acceptera CEPT. Förutom högre bildkvalitet medger den nya standarden i ett senare skede överföring av ljud. Den japanska videotexstandarden Captain har samma möjligheter.

I Sverige hör videotexanvändarna så gott som uteslutande till företagssektorn. Tidigare tänkte man sig videotex som ett nytt massmedium

med TV-rnottagaren som terminal. Numera används ofta persondato-

rer som terminaler. Videotex har snarare blivit ett arbetsverktyg än en massmedietjänst. Användarna utgörs av marknadsförare, ekonomichefer, banktjänstemân på lokalkontor, fondmäklare och bilhandlare m.fl. De använder videotex som ett hjälpmedel i arbetet. Till härav är följd Stockholms fondbörs, Upplysningscentralen, bankerna och bilregistret de stora informationslâmnarna.

Under slutet av år 1987 startade projektet Teleguide, som har som mål att sprida videotex till svenska hushåll. Projektdeltagare år i inledningsskedet ett 15-tal större företag samt televerket. De har i en första fas delat ut terminaler till 100 hushåll i Västerås. Nästa fas skall innebära försöksverksamhet i en eller två större orter där 100 000 terminaler skall delas ut. Sista fasen blir en fullskalig kommersiell verksamhet över hela landet. De företag som deltar i projektet skall tillsammans erbjuda ett paket av tjänster bestående av bankârenden, postorder, rese-

m.m. Några av de företag som deltagit i projektets första beställningar SE- banken, Expressen, Västmanlands läns tidfas är Trygg-Hansa, Trav och Galopp (ATG). ning, Ellos, ICA och Aktiebolaget

har som förebild det franska televerkets uppbygg- Projektet Teleguide Minitel är benämningen på den speciella videotexternad av Minitel. för hushåll och företag. Nätet kallas Télétel. minal som är anpassad

Hösten 1988 uppgick antalet terminaler i Frankrike till ca fyra miljo-

och i andra kommersiella samner varav 30 % är placerade på kontor 90 % av Frankrikes befolkning har teknisk möjligmanhang. Ungefär het att använda Minitel. Systemet sprids till ca 100 000 nya användare månad. Minitel användes under år 1987 i genomsnitt 120 varje Varje min/mån. Användarkostnaden var ca 1 Franc/min. Under 1988 har an-

minskat men uppgår fortfarande till över 100 minJmån. vändningen

Den som erbjöds när Minitel infördes var den grundläggande tjänst elektroniska telefonkatalogen. Den omfattar alla Frankrikes abonnen- Det är den mest använda tjänsten men det ter och uppdateras löpande. tusentals allt från beställning av mat och biljetter till finns andra, meddelanden. Minitel har visat sig mindre ansändning av personliga vändbart för omfattande textinfonnation eftersom mest översiktliga be-

skrivningar kan ges. Det saknas intresse for bilder som byggts upp med eftersom bildskärmen är liten och väntetiden till dess bilden fingrafik har inte heller visat av överförts blir för lång. Minitel sig bli dominerat annonser och reklam. Dels får reklamen för liten spridning, dels be-

stämmer användaren själv om han vill ta del av reklamen.

är bildmässigt mycket avancerat och Japans videotexsystem, Captain, Med hjälp av systemet kan abonnenterna rymmer en mängd tjänster. liksom i de flesta andra videotexsystem sitta vid sin terminal och t.ex.

beställa till olika offentliga arrangemang, sköta sina bankkonbiljetter butik. Till systemet år takter eller köpa hem varor från en närbelägen också anslutna som telefax, dataöverföring m.m. Men trots stor tjänster och en omfattande försöksverksamhet har intresset från allpublicitet mänheten varit Hittills har endast 70 000 hushåll anslutit sig. svagt. och teleministeriet under de Enligt uppgift tänker det japanska posttre åren förse marknaden med ett mycket stort antal terminärmaste

naler. Priset kommer att sättas så lågt att terminalerna sprids. Det är möjligt att de t.o.m. delas ut gratis. Orsaken är antagligen den explosionsartade utveckling som det franska Minitelsystemet kunnat notera.

Audiotex är en kommunikationsform som liknar videotex men där den eftersökta informationen eller transaktionen överförs vanmuntligt, ligtvis med konstgjord röst. Därför kan vanlig telefon användas som terminal när det efterfrågade kan definieras numeriskt. Det förutsätter

att telefonen har tolv knappar med siffrorna

0-9 samt * (stjärna) och # (fyrkant eller brädstapel).

2.5.3 Telefax

Telefaksimilapparater (telefax) är utrustningar som är konstruerade för att sända och ta emot information på papper. Telefax betyder att på avstånd göra lika. Det innebär att man kan framställa en papperskopia på annan plats än där sändaren och originalet befinner sig.

En telefaxapparat kan normalt både sända och ta emot dokument. Innehavaren av telefaxapparaten ringer upp den avsedda mottagaren med den telefon som anslutits med ett modem. Det är tekniskt lika enkelt att föra över dokument till Hera mottagare samtidigt. Mottagaren behöver inte vara närvarande och svara. Mottagarapparaten kan nämligen ställas in för automatisk mottagning. När uppkopplingen är klar placerar sändaren sin förlaga i sändarapparaten. Detta dokument kan vara en text eller en bild.

Den förlaga som skall överföras frân telefaxsåndare till telefaxmottagare avsöks horisontellt med en ljusstråle. Olika ljusstyrka i originalet omvandlas i en fotocell till elektrisk ström, som överförs på telenátet, eller på annat sätt, till mottagaren. Hos mottagaren omvandlas strömmen tillbaka till en pappersbild, genom att ett papperi telefaxmottagaren svärtasi samma grad som svärtningen på telefaxförlagan.

skulle kunna utföras så att den kan kopplas till en En telefaxapparat videotaex- eller för att ta ut information därifrån på text-TV-apparat utan ansluter i stilpapper. Då kopplar man inte upp sig via telefonen, let telefaxapparaten till videotex- eller text-TV-apparaten.

används huvudsakligen i kontorsmiljö men kan även Telefaxapparater Telefax har väckt intresse bl.a. dårkomma till användning i hemmiljö. kan överföras med denna teknik. Det konventioför att dagstidningar har ansetts alltför kostnadsnella sâttet att distribuera dagstidningar Därför har man diskuterat att överföra Lex. krävande. möjligheten via telefonnätet. Möjligheten har dock stora begränsmorgontidningen i hemmen av kostningar. Än så länge är det så att telefaxmottagare emot Act-format. Större mottagarenheter är nadsskäl bara kan ta tekniken i apparaterna och nödvändigmycket dyra. Den komplicerade om denna tekheten att hålla lager med papper gör att det är tveksamt nik kan komma till allmänt bruk.

2.5.4 RA PSI R.Al‘S—metoden

av tidningarnas innehåll i sât- Den nya tidningstekniken med lagring teridatorer har gjort det möjligt att sprida innehållet på nya sätt. Den är ett sådant. Metoden innebär i korthet att s.k. RAPS/RATS-metoden textmaterial i sätteridatorn (endast grafiskt material och bilder allt och en FM-sändare överförs till mottautelämnas) med hjälp av datorer via tråd är också en tänkbar metod. garna genom etern. Överföring

erfordras en läsutrustning som består av en FM- Hos mottagarna och en dator. Texten kan återges antingen i form av syntemottagare tiskt tal (RATS) eller i form av punktskrift (RAPS). Så gott som hela innehåll kan överföras på väsentligt kortare tid än inlästa tidningens talutgâvor.

I de försök med RAPS/RATS-metoden som bedrivs av Göteborgs-Posten deltar för närvarande omkring 25 personer. De utgörs uteslutande av synskadade. sändningarna sker med stöd av tillstånd enligt lagen (1981:508) om radiotidningar (se avsnitt 3.5.3).

Kostnaden För varje lásutrustning uppgår för närvarande till ca 30 000 kr. Vid tillverkning i större serier skulle tillverkningskostna derna kunna minska.

Även om RAPS/RAI‘S—mewden för närvarande används uteslutande av synskadade kan metoden mycket vâl, liksom telefax, användas for att i större skala sprida tidningar till allmänheten.

2.6 Sambandet mellan medierna

I informationsteknologiutredningens slutbetänkande (SOU 1981:45), Nya medier - text-TV, teledata, återgavs följande skiss som belyser sambandet mellan medieformer som bl.a. kännetecknas av olika grad av interaktivitet.

Film Teledeu ?rum :gon- Eç. Kabob Video Bilá- Telefax Telelon TV . TV lelelon m

i l i i i l l i

Elev- Kebel- Telelen Fonognm Bok Rodi redöo gram!)on- tljudkrutl. Saullit- Tun Hör- skiva) Tid- Danredio radio :leta skrift. terminal tidning

I betänkandet kommenterades skissen på följande sätt:

Denna förteckning placerar inte ut medierna efter någon ska-

entydig

la, de sorteras alltså inte, men man kan ur Figuren påminna sig att likheter finns inom vissa av medier, t.ex. mellan film och video

samt mellan teledata oc grupper telefoni. Man kan också hävda att gränserna

mellan sådana grupper tenderar att alltmer suddas ut, när såväl roduktion som distribution tar liknande teknik till hjälp. Datatekni en bringar medierna i kontakt med varandra.

Det år värt att ytterligare betona att de olika medieformerna inte är placerade på denna linje efter någon entydig skala. Man bör närmast

se figuren som en fdreteckning över medieformer som tekniskt och funktionellt har vissa samband med varandra. De i skissen givna beteckningar-na är heller inte helt aktuella år 1988. Så t.ex. bör kabelhext

och textradio (radiotext) inplacerasl anslutning till kabelradio, häl-data

benämnas audiotex och beledata benämnas videohex.

3 Gällande rätt

3.1 Inledning

Av de medier som begagnat eter- och trådsändning för att befordra meddelanden har vissa hittills utvecklats på ett sätt som ort dem till väsentliga och av alla väl kända inslag i det moderna samhället. Det gäller som jag förut har antytt å ena sidan sändningar av ljudradio- och televisionsprogram direkt till allmänheten (broadcasting), å den andra telefonen och liknande medel för en mer personligt riktad kommunikation. Båda dessa medietyper har givit upphov till rättsliga regler, i betydligt högre grad for den massmediala användningen än för övriga tilllämpningar av tekniken för eter- och trådsändning. I vårt land har ett tämligen omfattande regelverk vuxit fram rörande olika former av ljudradio- och TV-sändningar.

De nya medier som nu i snabb takt blir tekniskt och ekonomiskt möjliga att ta i bruk har ofta egenskaper som gör det svårt att bedöma i vad mån de radiorättsliga reglerna skall eller bör tillämpas på dem. Syftet med det utredningsarbete som jag redovisar i det här betänkandet är att föreslå en lösning på en sådan fråga. För att kunna belysa den uppgiftens innebörd måste jag först beskriva de radiorättsliga reglerna. Det behövs också därför att lösningen av min uppgift knappast kan utformas så att den inte får betydelse också utanför det omrâde som uttryckligen angivitsi direktiven.

Först lämnas en redogörelse för regeringsformens bestämmelser om yttrande- och informationsfrihet (avsnitt 3.2). I avsnitt 3.3 behandlas några huvuddrag i radiorätten. Därefter följer en närmare redogörelse av bestämmelserna för Sveriges Radio-koncernen, nämligen om radio-

lagen, avtalen, radionamndens praxis och radioansvarighetslagen (avsnitt 3.4). Avsnitt 3.5 behandlar regleringen av andra sändningar och 3.6 övriga bestämmelser.

3.2 Regeringsformens bestämmelser om

yttrandefriheten och informationsfriheten

Enligt regeringsformen (RF omtryckt 1988:1444) är varje medborgare det allmänna tillforsäkrad bl.a. yttrandefrihet och informagentemot tionsfrihet (2 kap. 1 § RF). Yttrandefriheten definieras som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttankar, åsikter och känslor. Informationsfriheten beskrivs som trycka en frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

I den utsträckning som RF medger det, får bl.a. yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag (2 kap. 12 § första stycket RF). En sådan be-

gränsning får göras endast for att tillgodose ett ändamål som är godtag-

bart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsreligiös, kulturell eller ning får inte göras enbart på grund av politisk, annan sådan åskådning (2 kap. 12 § andra stycket RF).

För begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten gäller vidare vissa särskilda materiella ramar. Således får friheterna begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilda anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverk- I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och samhet begränsas. informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § forsta stycket RF). Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av dessa föreskrifter skall särskilt beaktas vikten och informationsfriheti reav vidaste möjliga yttrandefrihet politiska,

ligiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 13 § andra stycket RF). Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller ta emot yttranden (2 kap. 13 § tredje stycket RF).

En yttrandefrihetsbegränsande regel är t.ex. 5 § radiolagen som kräver tillstånd för att dels sända rundradio, dels anordna vissa trådsändningar till allmänheten.

3.3 Några i radiorätten huvuddrag

3.3.1 Lagarna på området

Den

grundläggande författningen för radio- och TV-verksamheten i

Sverige är som jag nämnt i inledningen radiolagen (1966:755). Särskild betydelse har de krav som lagen ställer på den traditionella och dominerande sândningsverksamheten, dvs. och televisionen i ljudradion

Sveriges Radio-koncernens regi. Detta är en public service-verksam-

het, dvs. den ståri allmänhetens tjänst.

Numera finns det emellertid även flera andra former av ljudradio och TV. Denna utveckling började under slutet av 1970-talet med närradion. För nu närradiosändningarna ges det regler i närradiolagen (1982:459). Nästa steg togs med lagen (1981:508) om radiotidningar. Härefter har det införts nya bestämmelser lapå kabelområdet genom gen (1985:677) om lokala kabelsändningar, den s.k. kabellagen. Den Sändningsverksamhet som tillkommit senast gäller i vidaresändning etern av finländska televisionsprogram i Storstockholmsområdet. Denna verksamhet regleras i lagen (1986:3) om rundradiosdndning av finländska televisionsprogram.

3.3.2 Vissa begrepp

I 1 § radiolagen definieras vissa begrepp som är av betydelse for hela

lagstiftningsområdet, nämligen radiosändning, rundradiosândhing,

trådsändning, sändare, mottagare och radioprogram.

Med radiosändning som sänds förstås ljud, bild eller annat meddelande av elektromagnetiska vilkas frekvenser är lägre än med hjälp vågor och vilka utbreder utan särskilt anordnad 3 000 gigahertz sig i rymden ledare.

En rundradiosändning är en radiosândning, dvs. en trådlös sändning, som särskilt känneteeknas av att den är avsedd att tas emot direkt av allmänheten.

Med trådsändning avses ljud, bild eller annat meddelande som sänds är bundna vid särskilt anmed hjälp av elektromagnetiska vågor vilka ordnad ledare.

En sändare är antingen en anordning for radiosändning (radiosändare) eller en anordning for trådsändning (trâdsändare).

En mottagare är en anordning for mottagning av radiosândning eller trådsändning.

förstås en radiosändnings eller en trådsândnings in- Med radioprogram om detta består av annat än, utom angivande av namn eller kälnehåll, meddelanden om tid, väderlek, nyheter e.d. Undantagen avser la, enkla enkla meddelanden av det slag som lämnas av fröken ur”, fröken väder o.d. Kommentarer eller andra utläggningar till meddelandena gör att de inte kan anses såsom enkla. Fordrar meddelandena någon form en ren sammanställning av uppgifter torde de allav redigering utöver Meddelandena får t.ex. inte inramas av rutid utgöra radioprogram. reklam eller annat innehåll utom uppgift om vem som lämnar brik, meddelandena och deras källa (se prop. 1966:149 s. 37).

3.3.3 om radiosändare Regler och mottagare

Radiosändare får här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utom riket innehas och användas endast av den som fått tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd meddelas for viss tid (2 § radiolagen). Grunden for denna ordning âr Sveriges åtaganden enligt den internationella radiorâttsliga regleringen (se prop. 1966:149 s. 28).

2 § radiolagen kompletteras av kungörelser: (1967:446) om radiosändare. Enligt kungörelsen meddelar televerket tillstånd för annan än statlig myndighet att inneha eller använda radiosändare.

får innehas och användas Mottagare av var och en (3 § radiolagen). Denna regel har tillkommit i informationsfrihetens intresse. Inspirationskällan har varit bl.a. artikel 10 i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna (se prop. 1966:149 s. 28).

3.3.4 Sändningar som kräver tillstånd

Det krävs tillstånd av regeringen for rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning (5 § första stycket radiolagen). Närradio får emellertid sändas efter tillstånd av nárradionämnden (3 § närradiolagen). Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av ljudradioprogram (l §nârradiolagen).

Tillstånd av regeringen krävs också for rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning, om sändningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder (5 § andra stycket radiolagen). En motsvarande tillståndsplikt föreskrivs i kabellagen. Den tillståndsbeviljande myndigheten enligt kabellagen är dock kabelnämnden.

Det krävs tillstånd av taltidningsnämnden for rätt att sända radiotidning i rundradiosändning eller i trådsândning som når fler än 100 bostäder, se 2 § lagen om radiotidningar och 2 § förordningen (1981:512) om radiotidningar. En radiotidning är ett radioprogram som är avsett

och som har en eller flera som för synskadade tryckta nyhetstidningar förlaga (1 § lagen om radiotidningar).

Räckvidden av radiolagens och kabellagens tillståndskrav i fråga om genom vad som föreskrivs i 5 a § första trådsândningar begränsas stycket radiolagen. Där anges att radioprogram i rundradiosändning utan särskilt tillstånd som har tagits emot i centralantennanläggning får sändas vidare till inom fastighet som är ansluten till anmottagare Detta betyder att exempelvis de nuvarande tvâ marksânda läggningen. svenska IV-kanalerna får vidaresândas fritt i tråd. Vidare får detta ske med grannländernas TV-kanaler, vilket är möjligt i granstrakterna. Slutligen från satellit får på grund av regeln rundradiosândningar vidaresändas fritt i tråd.

föreskrivs straff och för-verkande for vissa I 10 och 11 §§ radiolagen överträdelser av lagstiftningen, exempelvis sändning av radioprogram utan erforderligt tillstånd.

För sändningar som inte kräver tillstånd av någon myndighet, exemtill andra lokaler än bostäder, gäller inga sårpelvis trådsändningar skilda om vad sändningarna får innehålla utan endast allmänt regler Detta bl.a. att det är tillåtet med reklam i tillämpliga regler. betyder sådana sändningar.

3.4 för allmänradion och allmäntelevisionen

Reglerna i Sveriges Radio-koncernens regi

3.4.1 6 och 7 §§ radiolagen

av tillstånd enligt 5 § radiolagen har endast de Sândningsrâtt pâ grund företag som har ställning som s.k. programföretag. Det finns, som jag förut har nämnt nämligen Sveriges Television AB fyra sådana företag, Riksradio AB (RR). Sveriges Lokalradio AB (LRAB) (SVT), Sveriges och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). De fyra företagen är dotterbo-

lag i en koncern med Sveriges Radio AB (SR) som icke sändande moder-

bolag.

Gällande med sändningsrâtt ordning för de fyra programföretagen tillkom fir 1978. Sveriges Radio delades då upp i en koncern med ett icke sândande och med dotterbolagen moderbolag som sändningsberâttigade företag. Dessförinnan hade enligt lagen Sveriges Radio AB haft ensamrätt att sända till den stora publiken. Genom att man vid koncernbildningen gjorde dotterbolagen sändningsberättigade, kunde deti lagen inte längre heta att ett företag hade ensamrätt att sända. Av förarbetena till 1978 års lagstiftning (se prop. 1977/78:91, bl.a. s. 162) framgår emellertid, att det inte var meningen att regeringen utan riksdagens godkännande skulle kunna medge sändningsrátt åt nya programföretag eller genomföra några väsentliga förändringar i fråga om de existerande programföretagens verksamhet (se även prop. 1985/86: 109 s. 35).

När det gäller etersänd television till den stora publiken betyder det nu sagda att Sveriges Radio-koncernen fortfarande har sändningsmonopol.

De viktigaste reglerna för hur ett programforetag skall utöva sin sändningsrâtt finns i 6 § radiolagen. Av särskild år kraven betydelse i paragrafens första stycke att sândningsrâtten skall utövas och opartiskt sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt och inyttrandefrihet

formationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Vidare gäller att ett programföretag i programverksamheten skall hivda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (6 § andra stycket radiolagen). Enligt 6 § tredje stycket radiolagen skall i övrigt för ett programföretag gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget. I ett sådant avtal får som villkor for sändningsrätt på grund av tillstånd enligt tas in radiolagen

1. föreskrift om skyldighet att sända beriktigande och genmäle,

2. föreskrift till skydd för enskilds privatliv,

3. föreskrift om förbud mot kommersiell reklam eller mot program som ‘

bekostas av annan än programföretag,

4. föreskrift om skyldighet att pâ begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och

5. föreskrift om skyldighet att sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket radiolagen.

Det är en uppgift för radionämnden att granska om ett programföretags rätt pâ grund av tillstånd enligt radiolagen har utövats i enlighet med 6 § radiolagen och avtalet mellan regeringen och företaget (7 § första stycket radiolagen). Närmare bestämmelser om nämnden finns i förordningen (1988:339) med instruktion för radionämnden. Där framhålls uttryckligen att nämndens övervakning av hur programföretagen utövar sin sändningsrâtt sker genom efterhandsgranskning.

Om avtalet mellan regeringen och ett programiöretag föreskriver detta skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilket förklarats ha brutit mot bestämmelser i radiolagen eller avtaföretaget let (7 § andra stycket radiolagen).

3.4.2 Avtalen mellan regeringen och programföretagen

Flertalet bestänunelser om hur programföretagen skall utöva sin sändningsrätt på grund av tillstånd enligt radiolagen finns inte i själva 1agen utan i avtalen mellan regeringen och respektive företag.

De nu gällande avtalen började tillämpas den 1 juli 1986 och löper t.o.m. den 30 juni 1992. I det följande redovisas vissa bestämmelser av principiellt intresse i avtalet mellan regeringen och SVT.

En sådan bestämmelse är att programverksamheten skall bedrivas med beaktande av televisionens centrala ställning i samhället.

Andra regler anger att den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat, att SVT skall beriktiga felaktig sakuppgift när det är påkallat och att den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.

Avtalet ställer upp förbud mot rekllam och s.k. sponsring.

Beträffande reklamen anges att SVT inte mot vederlag får medge kommersiell reklam i program eller programinslag. För att en överträdelse av denna bestämmelse skall anses föreligga krävs alltså att företaget mottagit betalning eller något annat vederlag.

I fråga om sponsring gäller att SVT inte får sända ett visst program eller programinslag, om företagets rätt att sända programmet eller inslaget âr beroende av att någon annan än ett bolag inom koncernen utger ersättning till den som upplåter rätten.

På begäran av statlig myndighet skall SVT sända meddelande som är av vikt för allmänheten. Företaget skall se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat sått inverkar menligt på programverksamheten.

Det åligger SVT att i program på lämpligt sätt redogöra för beslut av radionämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelser i 6 § radiolagen eller avtalet. Om radionämndens beslut avser att en begiran om beriktigande avslagits, skall företaget redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa.

Om det finns skäl anta att SVT i väsentlig mån har brutit mot 6 § radiolagen eller avtalet får staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmân, som utses enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Om utredningen ger anledning till det, får staten säga upp avtalet.

3.4.3 Radionâmndens praxis

Övervakningen av hur ett programföretag utövar sin sändningsrätt på av tillstånd enligt radiolagen sker som tidigare nämnts genom grund efterhandsgransknin g av radionämnden.

Radionámnden är en statlig myndighet som arbetar i domstolsliknande former. Den består av sju av regeringen utsedda ledamöter jämte ersättare. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Nämndens sker efter anmälan mot ett visst program eller granskning på nämndens eget initiativ.

Det förekommer tre olika slag av besluti granskningsärenden.

Fällande strider mot radiolagen eller avtalet. beslut: programmet

Kritiserande beslut: brist har konstaterats men inte bedömts som så allatt programmet strider mot radiolagen eller avtalet. varlig

brister inte i överensstämmelse med radio- Friande beslut: programmet lagen eller avtalet.

Radionämndens besluti granskningsârenden kan inte överklagas.

Radionämnden att döma ut straff eller skahar inte någon befogenhet destånd. nämnts kan emellertid enligt en sär- Som tidigare regeringen skild avtalsbestämmelse utredning om det finns anledning anpåkalla ta att ett programföretag i väsentlig mån har brutit mot 6 § radiolagen eller avtalet. Om utredningen till det, kan regeringen säger anledning ga upp avtalet.

för radionâmndens beträffan- I det följande redogörs översiktligt praxis de kravet och den s.k. demokratibestâmmelsen i 6 § rapå opartiskhet samt avtalsbestämmelserna om televisionens centrala ställdiolagen ning i samhället och om förbud mot kommersiell reklam.

Kravet på opartiskhet tar enligt nämndens praxis sikte på främst foljande fdreteelser: 1) Kritik mot klart utpekad part. 2) Ensidig behandling av ämne eller händelse. 3) Värderande uttalande av programledare eller liknande medverkande i kontroversiell fråga. 4) Reklambetonat gynnande av företag eller produkt.

Vid prövning av fråga om opartiskhet kan enligt nämnden annat program eller programinslag beaktas (balansering) om det framstår som naturligt for publiken. Exempelvis kan hänsyn tas till andra program eller programinslag i den löpande nyhetsförmedlingen eller i en programserie eller till program som programföretaget hänvisar till i samband med sändningen.

Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik bör han enligt nämnden ges möjlighet att försvara sig i samma program. Vägrar parten att medverka får han som regel stå sitt kast, eftersom vägran inte hindrar sändning av programmet. Programforetaget skall dock om möjligt sörja för att den kritiserade partens synpunkter redovisas i programmet. Kritik av annat slag än den nu berörda kan balanseras genom andra program.

Med ensidig behandling av visst ämne eller viss händelse avser nämnden att endast den ena partens version eller synpunkter presenteras eller i vart fall klart dominerar i ett program. Frågan om balansering är enligt nämnden särskilt aktuell när det gäller sådana ensidiga program.

Kravet på opartiskhet innebär enligt nämndens praxis även att ett programföretag bör vara försiktigt med inslag som kan uppfattas som ett gynnande av en viss produkt eller ett visst företag.

Vid tillämpningen av kravet på opartiskhet har nämnden att beakta att det skall råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i ljudradion och televisionen (6 § första stycket andra meningen radiolagen). Denna föreskrift uppfattas av nämnden som en tolkningsregel som innebär ett krav på varsamhet vid granskningen.

är den i 6 § andra stycket radiolagen intagna Demokratibestämmelsen

om att varje programföretag i programverksamhetenqskall

foreskriften statsskickets samt principen om alhävda det demokratiska grundidéer människans frihet och värla människors lika värde och den enskilda

dighet.

det demokratiska statsskicket avses enligt förarbetena Med uttrycket allmän och lika rösträtt en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, alla människors lika värde och samt fria och hemliga val. Uttrycket människans frihet och .värdighet betecknar de sidor av den enskilda till bl.a. förhållandet mellan mannidemokratibegreppet som anknyter fördömande av rasism, våld, brutalitet samt hävdande skor, exempelvis av jämställdhet mellan kvinnor och män (se prop. 1977/78:91 s. 230).

är inte avsedd att hindra ett programforetag

Demokratibestämmelsen odemokratiska förhållanden eller företeelser eller från från att skildra Radionänmden har dock i att återge odemokratiska meningsyttringar. att uttalanden som inte är förenliga med bestämmelflera beslut funnit sen skall bemötas i omedelbar anslutning till sändningen.

centrala ställning i samhället i avtalet mellan Uttrycket televisionens regeringen och SVT tar enligt radionämndens praxis sikte på bl.a. menämnden aktualiseras bestämmelsen diets genomslagskraft. Enligt förekommer våldsskildringar eller sexuella bl.a. då det i ett program av bestämmelsen prövar nämnden framställningar. Med tillämpning också t.ex. hur alkohol- och narkotikabruk speglas i programmen.

framställningar anses hänsynen till mediets ge- Vad gäller sexuella bildsekvenser med nomslagskraft medföra, att program som innehåller mera avancerade sexuella motiv som regel inte kan visas under tidig Detsamma underhållningsprogram där det förekomkvällstid. gäller och påträngande våldsmer upprepade inslag av våld eller långvariga bör de enskildringar. När sådana program sänds under sen kvällstid som klargör inslali gt nämnden föregås av någon form av introduktion

gens karaktär.

Beträffande slutligen avtalsbestämmelsen om förbud mot kommersiell reklam har i det föregående nämnts att den endast reklam förbjuder mot vederlag. Radionâmnden, som relativt ofta fått ta emot anmälningar rörande reklam, har hittills inte funnit anledning anta att någon vederlagstransaktion förekommit. Emellertid tillämpar nämnden i reklamfallen också opartiskhetskravet. Denna tillämpning innebär som påpekats att nämnden anser att programforetagen bör vara försiktiga med inslag som kan uppfattas som ett gynnande av en viss produkt eller ett visst företag.

3.4.4 Radioansvarighetslagen

Radionâmnden har som tidigare nämnts inte någon befogenhet att döma ut straff eller skadestånd.

Beträffande de straffrättsliga och skadeståndsrättsliga frågorna i programforetagens sändningsverksamhet gäller i stället en särskild reglering genom radioansvarighetslagen (1966:756), RAL (ändrad senast 1988:837).

RAL gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1 § forsta stycket RAL). Det aktuella programmet skall alltså ha sänts av ett programforetag inom Radio-kon- Sveriges cernen.

En förutsättning for tillämpning av RAL är att det kan påstås ha förekommit ett yttrandefrihetsbrott i programmet. Med yttrandefrihetsbrott menas en sådan enligt lag straffbar gärning som skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott om den begåtts genom tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om det aktuella programmet blivit sänt (2 § RAL).

Bestämmelserna i RAL bygger på tryckfrihetsfdrordningens regler om periodiska skrifter och hänvisar i viss utsträckning till dessa regler (se prop. 1966:156 s. 40 och 44). I lagen regleras exklusivt i vilka fall straff

och skadestånd kan utdömas för missbruk av yttrandefriheten i pro-

gram som sänts av ett programföretag.

1989 anses som yttrandefrihetsbrott i radio- Från och med den 1 januari program också sådan olaga våldsskildring i rörliga bilder som avses i 16 Enligt denna bestämmelse döms den som i kap. 10 b § brottsbalken. stillbild ett televisionsprogram eller andeller i en film, ett videogram, ra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna om inte gärsprids eller som sprider en sådan skildring, ningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga våldstill böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller skildring bilder eller utdraget skildrar grovt våld den som i rörliga närgånget mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

ersätter vad som hittills gällt enligt la- De nya reglerna i brottsbalken av filmer och videogram med gen (19812485) om förbud mot spridning våldsinslag(videovåldslagen).

Liksom i fråga om tryckta skrifter finns i RAL särskilda regler om vem som skall bära ansvaret. Lagen innebär atti princip bara en person programutgivaren - är straffrättsligt ansvarig (4 § första stycket RAL). Det skall finnas en programutgivare for varje program med uppgift att i programmet. Ingenting får sändas mot förebygga yttrandefrihetsbrott hans vilja (3 § första stycket RAL).

från den särskilda ansvarsordningen. Den Det finns vissa undantag i digäller inte i fråga om program eller delar av program som består av dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentrektsändning som anordnas av någon annan än programföretaget (1 § lig tillställning andra stycket andra meningen RAL). Ansvaret Ear yttrandefrihetsbrott i sådana direktsândningar bedöms enligt allmänna bestämmelser.

Den som är straffrättsligt ansvarig bär också det skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med programföretaget (6 § forsta och andra styckena RAL).

Med ensamansvaret hänger samman bl.a. att de som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelanden för offentliggörande i program har rätt till anonymitet. I en rättegång som angår yttrandefriheten i radioprogram får fråga inte väckas om vem som har medverkat till programmeti den mån vederbörande inte är ansvarig enligt lagen (7 § tredje stycket RAL).

I 9 § RAL föreskrivs att programutgivare, anställda eller före detta anställda hos programföretag eller andra som har tagit befattning med program eller med nyhetsmeddelande för program inte får röja de skyddade personernas identiteti vidare mån än som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. Vidare finns i 9 a § RAL ett principiellt förbud för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska dessa personer.

Ansvar kan dock drabba meddelare i sådana fall som avses i 7 kap. 3 § TF, nämligen om meddelaren gör sig skyldig till vissa brott mot rikets säkerhet, uppsåtligen överträder förbud mot utlämnande av allmän handling eller uppsåtligen åsidosätter viss tystnadsplikt.

Om RAL inte är tillämplig inträder det allmänna straffrättsliga ansvaret dvs. man kan ingripa mot alla dem som med sin vilja eller i vissa fall genom vårdslöshet har del i brottet.

Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram skall bedömas efter samma grunder som gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten enligt l kap. 4 § TF. Det medför att den s.k. instruktionen i nänmda lagrum skall följas (7 § forsta stycket RAL).

Den begränsade ansvarigheten enligt RAL är nära förknippad med skyldigheten att bevara innehållet i sändningarna under viss tid. Skyldigheten har i första hand till syfte att säkerställa bevisningen i yttrandefrihetsmål. Som nämnts gäller emellertid RAL bara ett programföretags tillståndspliktiga sändningar enligt 5 § radiolagen. Endast dessa sändningar behöver därför bevaras, se 6 § förordningen (1967:226) om tillämpningen av RAL.

av

3.5 Övrig sändningsverksamhet

massmediekaraktär

I 3.5.1 Lokala kabelsåndhingar

om lokala kabelsändningar innehåller föreskrifter Lagen (1985:677) från satelliter i fast traom rätt till vidaresändning av programkanaler fik och sändningar av annat slag än vidaresändning, s.k. egensând-

ningar.

I avsnitt 3.3.4 har nämnts att det enligt 5 § andra stycket radiolagen i trådkrävs tillstånd av regeringen for rätt att sända radioprogram sändning, om sändningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder. Med stöd av ett tillstånd enligt radiolagen skulle det dock i realitei form av utländska satellitkanaler, eften inte gå att sända kabel-TV tersom det skulle innebära att verksamheten underkastades samma krav som allmänradion och allmäntelevisionen i Sveriges Radio-konatt cernens regi. Av det skälet heter deti 5 a § fjärde stycket radiolagen, det i kabellagen ñnns särskilda föreskrifter om rätt att sända radioprotill bostäder. gram i lokala trådsändningar

Med lokala kabelsändningar avses i kabellagen lokala trådsândningar av radioprogram som når fler än 100 bostäder (1 § kabellagen).

trådsändning och radioprogram har i kabellagen samma in- Begreppen Bland de i kabellagen definierade benebörd som enligt radiolagen. greppen märks i övrigt bl.a. vidaresändning, satellitsändning och egen- Med uidaresändning avses samtidig och oförändrad återutsändning. sändning av en sändning, med satellitsändning vidaresândning av profrån satelliter i fast trafik och med egensändning sändgramkanaler ning av annat slag än vidaresândning (2 § kabellagen).

Det krävs tillstånd av kabelnämnden for lokala kabelsändningar, om det inte är fråga om vidaresändning med stöd av 5 a § forsta stycket radvs. trâdbunden vidaresândning av rundradiosändningar (4 § diolagen, kabellagen).

Tillstånd till satellitsändningar kan ges dels till nätinnehavare och dels till s.k. lokala kabelsändarföretag (7 § första stycket jämfört med 5 § ka» bellagen).

Tillstånd till egensändningar kan endast ges till lokala kabelsändarföretag (7 § andra stycket kabellagen).

Bestämmelserna i 6 och 7 §§ radiolagen gäller inte för lokala kabelsändningar (19 § kabellagen). Det finns emellertid andra programregler lör dessa sändningar. Vissa av dessa finns i kabellagen, medan andra finns i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Ansvarighetslagens programregler går ut på att motverka sändningar innehållande underhällningsvåld, pornografi och rasistiska inslag.

3.5.2 Nårradion

Nârradiolagen (l982:459, ändrad senast 1986:1215) innehåller föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända nârradio. Lagen

kompletteras av närradioförordningen (198221249, ändrad senast 1985:

1066).

N árradio får sändas efter tillstånd av nârradionämnden. Med nârradio avses rundradiosändningar, alltså trådlösa sändningar, med begränsad räckvidd av ljudradioprogram. Det är alltså inte möjligt att med stöd av närradiolagen bedriva rundradiosândningar innehållande tecken och bilder.

N ärradion år framför allt det ideella föreningslivets radio. I första hand är mediet avsett för lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. Härutöver kan sändningstillstånd ges till bl.a. församlingar inom svenska kyrkan och obligatoriska studerandesammanslutningar vid universitet och högskolor (4 § nârradiolagen).

Närradio får sändas bara över sådana sändare som televerket ställer till förfogande (6 § närradiolagen).

med närradion är att den så långt möjligt skall verka En grundtanke under samma villkor som pressen (se prop. 1981/82:127 s. 17). I 9 § närföreskrivs därför att bestämmelserna i 6 och 7 §§ radiolagen radiolagen Nârradiosammanslutningarna behöver sileinte gäller for närradion. des inte iaktta kraven på bl.a. opartiskhet och saklighet, och programmen efterhandsgranskas inte av radionämnden.

Kommersiell reklam får dock inte sändas i nårradio. Inte heller är av program eller programinslag tillåten (10 § närradiolagen). sponsring

får ett tillstånd att sända närradio återkallas Enligt 13 § närradiolagen i 10 §. Återkallelse av om sammanslutningen bryter mot föreskrifterna tillstånd får också ske bl.a. om ett sänt program genom lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och innebär ett allmissbruk av yttrandefriheten i närradio. Frågor om återkallelse varligt prövas av närradionämnden.

Efter mönster av radioansvarighetslagen finns det en särskild lag om näryttrandefriheten i program som sänds med stöd av tillstånd enligt radiolagen, lagen (1 9829460) om ansuarighet för närradio.

3.5.3 Radiotidningarna

En radiotidning är enligt 1 § lagen (1981:508) om radiotidningar (ändrad senast 1988:580) ett radioprogram som är avsett for synskadade. Radiotidningen får innehålla endast en version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks, har dagspresskaraktär och ges ut här i landet eller dels en version av en forlaga, dels en sammanställning av (forlaga) material en eller flera förlagor, av ur samma forlaga och ur ytterligare vilka versioner sänds som radiotidningar.

Begreppet radiotidning täcker dels inlästa, radiosânda versioner, dels radiosända texter enligt den s.k. RAPS/RATS-metoden. Metoden har beskrivits i avsnitt 2.5.4.

I avsnitt 3.3.4 har angetts i vilken utsträckning det krävs tillstånd for rått att sända radiotidningar.

Tillstånd att sända en radiotidning ges till ägaren av den nyhetstidning som skall vara radiotidningens Förlaga (3 § forsta stycket lagen om radiotidningar).

En radiotidning som sänds med stöd av tillstånd skall helt eller delvis återge texten i forlagorna. Sändning av annonsmaterial får ske endast om ljudet är förvrångt och innehållet kodat. Om en radiotidning inte återger all redaktionell text i en förlaga, får högst hälften av sandningstiden vid ett sändningstillfâlle användas för annonsmaterial. Utöver material som förekommer i forlagorna får radiotidningarna endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningarna disponerats (4 § lagen om radiotidningar).

Ett tillstånd att sända en radiotidning får återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot lagen om radiotidningar § lagen om radio-

(7_

tidningar).

Lagen om radiotidningar kompletteras av förordningen (1981:512) om radiotidningar (omtryckt 1988:581).

För yttrandefriheten i radiotidningar gäller föreskrifterna i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

3.6 Övriga bestämmelser

. I radiolagen finns vissa bestämmelser som galler oberoende av om tillstånd för verksamheten krävs eller ej. Tidigare har nämnts reglerna om radiosändare och mottagare (avsnitt 3.3.3).

finns ett skydd mot avlyssning. Den som i mottagare I 8 a § radiolagen eller annat telemeddelande får ej har avlyssnat telefonsamtal, telegram föra detta vidare (forsta stycket). Anordning, som automaobehörigen innehållet i radio- eller trâdsândning, får användas tiskt registrerar tillsammans med mottagaren endast om regeringen eller myndighet bestämmer fall. Sådant medgivansom regeringen medger det i särskilt de krävs dock ej om registreringen avser sändning som uppenbarligen

är avsedd for allmänheten (andra stycket).

(4 kap. 8 §) Brottsbalksbrottet brytande av post- eller telehemlighet

kan också nämnas i detta sammanhang.

Radiolagen innehåller ett stadgande om förbud mot censur (8 §). Myn-

allmänna får inte i förväg granska eller föredigheter och andra organ av radiosândningars innehåll och inte helskriva förhandsgranskning av dess innehåll. Detsamma ler förbjuda en radiosândning på grund För trådsândningar som avser ofgäller i princip om trådsändningar. av filmer och videogram gäller förbudet dock endast fentlig forevisning av en rundradiosändning eller av om sändningen är en vidaresändning från en satellit i fast trafik eller sändningen är en egenen sändning

som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 §

sändning andra eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) stycket om lokala kabelsändningar.

som inte kräver tillstånd av någon myndighet, exem- För sändningar till andra lokaler än bostäder, gäller inga särpelvis trådsândningar får innehålla utan endast allmänt skilda regler om vad sändningarna Brottsbalkens regler sätter naturligtvis sina gränser tillämpliga regler. inte är tillämplig. Här som

även om radioansvarighetslagen kanbara

exempel nämnas reglerna om uppvigling (16 kap. 5 §), hets mot folk-

grupp (16 kap. 8 §), förtal (5 kap. 1 och 2 §§) samt barnpornogtañbrott

i avsnittet om radioansvarighetslagen (av- (16 kap. 10 a §). Som nämnts brottsbalken från och med den 1 januari 1989 att snitt 3.4.4) kommer innehålla en bestämmelse om olaga våldsski1dring(16 kap. 10 b §) (SFS

1988:835 och 1988:838).

N är sändningar inte kräver tillstånd betyder det att de får innehålla reklam. Innehållet får (ock inte komma i konflikt med marknadsförings lagen (1975:1418), lagstiftningen om marknadsföring av tobaks- och al-

koholvaror (1978:7630ch 764) och lägen (1931:152) med vissa bestäm-

melser mot illojal korkurrens. Marknadsforingslagarnas syfte är i första hand att skydda kmsumenternas ekonomi, hälsa och säkerhet.

Datorbaserad inforrmtion kan användas på ett sådant sätt att datalagens (1973:289) bestänmelser blir tillämpliga. Det gäller Lex. när meddelanden frân enskilla lagras i systemens minnen, och när andra åtgärder registreras.

4 etiska

Videotexföreningens riktlinjer

Videotexföreningen i Sverige (VIS) har den 5 juni 1985 antagit etiska riktlinjer för innehållet i sådana databaser som används för videotex. De är avsedda att tillämpas av enskilda, företag och andra som fannedlar information och/eller tjänster via videotex. Syftet med reglerna är att skapa en god kvalitet på de tjänster som erbjuds och bidra till en sund och seriös utveckling av mediets användning. En förutsättning för medlemskap i VIS är att riktlinjerna efterlevs. Reglerna har intagits i sin helhet i en bilaga till detta betänkande. Här skall endast vissa delar återges.

Ansvarsfordelningen mellan en informationslämnare och de som tillhandahåller program- och maskinvara samt kommunikationsnât for videotex eller som i övrigt medverkar vid tillhandahâllandet av videotextjänster bör anges i skriftligt avtal. Villkoren för abonnemang och nyttjande av videotex bör anges i ett skriftligt avtal med användaren.

Informationslänmarens uppgifter i videotex skall alltid vara aktuella. Av varje bild bör framgå vem som âr informationslämnare, bildnummer, eventuell bildavgift samt tidpunkt för senaste ändring (gäller endast bilder som innehåller uppgifter som kräver en tidsangivelse för att informationen skall bli meningsfull och användbar).

Informationslâmnaren svarar för att nyhets- och annan informationsförmedling i tillämpliga delar är förenlig med pressetiska publiceringsregler.

De allmänna krav som ställs på marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter i lagstiftning eller från affársetisk synpunkt, t.ex. i

Internationella Handelskammarens reklamkodex Grundregler för reäven för videotex och avser alla som verkar i eller genom klam, galler mediet - informationslânmare, samordnare av tjänster och de som tillhandahåller tekniken. Dessutom av datortekniken förgäller följande, anledda särskilda krav. Reklam i videotex bör vara uppsökt. Det innebär att en användare skall informeras i förväg om att endast ett visst kommando leder till ett reklaminslag. En uppsökt bild fâr inte föregås

av s.k. mellanliggande reklam. Denna begränsning gäller inte termina-

ler i publika miljöer.

är tillåten del av index och menybilder un- Reklam även på begränsad der förutsättning att användaren informerats i förväg, t.ex. i samband med undertecknandet av avtalet för abonnemanget, om att reklam kan ñrekomma även på sådana bilder.

Informationslâmnaren skall se till att den som ansvarar for program och maskinvara för videotexsystemet tillhandahåller en behörighetsrutin som fordrar att den som önskar utnyttja en videotextiânst först måssamt minst ett lösenord. Lösenordet skall te ange sitt abonnentnummer kunna ändras av användaren. Ett videotexsystem skall vara så utformat att informationslänmare och andra som verkar i eller genom medikan bearbeta informationen inom sina egna databaser. Videoet endast kan få itill-

texsystem skall även vara så utformat att obehöriga inte

information eller tjänster. Det innebär att ingen annan än den gång till skall kunna ta del av förmedlade uppgifter, ändra i, göra som är behörig till eller ta bort informationslâmnarens eller av denne förmedlatillägg i videotex eller förfoga över förmedlade uppgifter för egen de uppgifter eller annans räkning.

5 Behovet av

ny lagstiftning

De bestämmelser som nu reglerar eter- och trådsändningar är inte an-

passade till de nya medierna. mellan som om- Gränslinjen sändningar

fattas av radiolagens etablerings- och programregler och övriga sändningar âr inte en foljd av överväganden vid lagens tillkomst. De nya medierna var inte utvecklade år 1966 då radiolagen tillkom. Med nuvarande radiolagsregler kommer i många avseenden att gälla olika regler for olika sätt att använda de nya medierna. För vart och ett av medierna gâller exempelvis att inskrânkningen i etableringsrätt och forekomst av programregler gäller for vissa överföringar men inte for andra.

Här följer en kort redogörelse för hur olika nya medieformer förhåller sig till radiolagens tillståndsplikt. Som framgått av avsnitt 3.3.4 krävs det enligt 5 § radiolagen tillstånd for rätt att sända radioprogram dels i rundradiosändning, dels i trådsändning om sändningen sker till bostäd-

er och när fler än 100 bostäder. Det blir därför nödvändigt att for vart

och ett av de nya medierna bedöma om det är radioprogram som överförs och om det sker genom rundradiosändning eller trådsândning som når flex‘ än 100 bostäder.

TeXt-TV-sândningarnas innehåll är sådant att det mestadels är fråga

om radioprogram. Informationssidorna i de egentliga text-TV-sändningarna består visserligen till en stor del av rena sammanställningar av uppgifter, t.ex. valutakurser, men huvudsakligen är det fråga om redigerat material som får anses utgöra radioprogram. Detsamma kan sägas om programtextningen och de textade kommentarerna vid direktsändningar.

av text-TV är normalt sett avsedda att. tas emot direkt Radiosândning Trådsândningar av av allmänheten, dvs. de är rundradiosândningar. kan ofta nå fler än 100 bostäder men så behöver inte vara faltext-TV let.

Slutsatsen blir att en stor del av text-TV-såndningama kräver tillstånd enligt 5 § radiolagen.

även de textsidor som sänds i vanlig TV-form via Vad som sagts gäller ever eller tråd (kabeltext), och som kan återges utan hjälp av en text- TV-dekoder, liksom det som kallas radiotext.

som sker med hjälp av radiovågor och som av telever- De överföringar ket kallas riktar individuella mottagare. De omfat- Minicalltext, sig till inte av tillståndsplikten även om innehållet skulle kunna tas således vara radioprogram.

att en be- Vad gäller videotexöverföringar antog massmediekommittén del av innehållet skulle bestå av sådana enkla meddelanden tydande som inte utgör radioprogram (SOU 1984:65, s. 335). Så tycks emellertid inte vara fallet. En allt större del av innehålleti databaserna måste numera betraktas som radioprogram.

För närvarande sker överföringen av information i huvudsak per tråd är det fullt med en överföring via men som framgått tidigare möjligt till t.ex. mobila med tillhörande bildskärm eller etern utrustningar skrivare.

om videotexanvândarna ännu så gott som uteslutande tillhör fö- Även retagssektorn kan man skönja en utveckling mot att privat användning i bostäder ökar.

En allt större del av videotexsándningarna, liksom for den delen audiotexsåndningarna, kan därmed omfattas av radiolagens tillståndsplikt.

innehåll kan ofta vara radioprogram. Det är Telefaxöverföringarnas att innehållet rundradiosändningar. Dârdock sällsynt sprids genom

emot lär det vara vanligt att det sprids via tråd till många mottagare. Än så länge är det dock inte fråga om mottagning i bostäder.

Innehållet i RAPS/RATS-överforingar är sådant att det är fråga om ra-

dioprogram. Överföringarna riktar sig än så länge till en begränsad

krets av synskadade. Kretsen kan emellertid inte betraktas som sluten. Följden blir att radiosändningar med RAPS/RATS-metoden kräver tillstånd medan dagens trådöverföringar inte de riktar gör det, eftersom sig till färre än 100 bostäder.

Genomgången visar att lagstiftningen numera täcker ett väsentligt större område än vad som från början var meningen. Den visar också att gränslinjen mellan tillståndspliktig och tillståndsfri verksamhet ofta âr svår att fastställa med nuvarande regler. Det har mig veterligt inte heller förekommit någon som kunnat rättslig prövning klargöra på vilken sida om gränsen de nya medierna hamnar. Denna oklarhet kan få till följd att formellt tillståndskrävande verksamhet utvecklas utan att tillstånd söks, vilket är straffbart. Dessutom kan oklarheten utgöra ett hinder för utveckling av medier som är önskvärda.

Eftersom de nya medierna utvecklas snabbt, både kvantitativt och kvalitativt, är det nödvändigt att reglerna nu anpassas till dem, så att osäkerheten om gränsdragningen undanröjs och radiolagen kommer att omfatta det den ursprungligen var avsedd att reglera, nämligen det man i dagligt tal kallar ljudradion och televisionen.

6 Tidigare förslag rörande de nya

medierna

i

6.1 Yttrandefrihetsutredningen,

informationsteknologiutredningen och radiorättsutredningen

Flera tidigare utredningar har behandlat hur videotex, text-TV m.m.

skall regleras. Redan yttrandefrihetsutredningen uppmärksammade vi-

deotex i sitt debattbetänkande (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Videotex benämndes då data-TV eller teledata. Data-TV:s teknik och dess möjligheter redovisades. Man konstaterade att radiolagen kunde bli tillämplig på sådan verksamhet. Ett kapitel i betänkandet behandlade möjligheterna att överföra TF:s principer till andra uttrycksformer. Utredningen konstaterade att radioansvarighetslagens regler om ensamansvar for radioprogram som sänds i rundradio (anm.: begreppet rundradiosändning omfattade vid den tiden även trådsändning) även gällde data-TV. Man framhöll dock att informationsmängden kunde bli så stor att regler om ensamansvar inte gick att upprätthålla.

Informationsteknologiutredningen som tillkallades år 1978 behandlade

vissa rättsliga frågor i sin kartläggningsrapport (SOU 1979:69) Nya vyer, datorer och nya massmedier - hot eller löfte? Utredningen hade till uppgift att pröva hur olika former av textkommunikation till allmänheten borde behandlas rättsligt. Utredningen menade att den förutsebara användningen av videotex skulle förutsätta koncession enligt radiolagens dåvarande lydelse. När utredningen prövade om TF:s principer kunde tillämpas på de nya medierna fann man att detta kunde vara möjligt. Utredningen tyckte att det kunde finnas anledning att. sär-

skilt överväga tillämpligheten av principerna om etableringsfrihet, särskild och meddelarskydd på videotex.

ansvarighet

Radiorättsutredningen, som tillkallades år 1979, hade b1.a. till uppgift

att se över radiolagen mot bakgrund av utvecklingen av videotex, text-

TV m.m. I betänkandet (SOU 1981:19) Översyn av radiolagen sökte ut-

redningen precisera den grupp av sändningar som skulle omfattas av kravet på etableringstillstând och övriga regler i radiolagen.

För att mönstra ut de nya elektroniska medierna från radiolagens tilllämpningsområde delades begreppet radioprogram upp i ljudradioprogram och televisionsprogram. Televisionsprogram definierades av utredningen som innehållet i en radiosändning eller trådsändning av rörliga bilder med eller utan ljud eller av andra bilder (stillbilder) med ljud. Även text skulle hänföras till bild. Enkla meddelanden undantogs inte när det gällde televisionsprogram. stillbilder Programkategorin utan ljud” skulle således enligt utredningen falla utanför televisionsprogrambegreppet.

Utredningen föreslog att tillstånd inte skulle krävas for trådsändningar av ljudradioprogram och televisionsprogram, om programmen inte

kunde tas emot direkt av allmänheten i bostäder. Inte heller skulle till-

stånd krävas för trådsändningar innehållande enbart stillbilder utan ljud. De nya elektroniska medierna skulle härigenom falla utanför radiolagens etableringsregler. Etersând text-TV skulle alltjämt vara tillståndspliktig.

Radiorättsutredningens förslag ledde emellertid inte till lagstiftning. I stället överlämnades betänkandet och _remissyttrandena till massmediekommittén.

Ett annat betänkande som jämte remissvaren överlämnades till massmediekommittén var informationsteknologiutredningens slutbetänkande (SOU 1981:45) Nya medier - Text-TV, teledata. I enlighet med sina direktiv avgränsade utredningen förslagen till att gälla medier med ett informationsinnehåll som var avsett att tas emot direkt av allmänheten. Användning inom företag och organisationer lämnades utanför.

Utredningen knöt an till den av radiorättsutredningen terföreslagna minologin. Text-TV skulle under den då löpande avtalsperioden för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, dvs. till utgången av juni 1986, falla under samma regler som företagens övriga rundradioverksamhet. Med framställning i videotex menades text och stillbilder som befordras för mottagning över telenät utan samband med ljud. Genom termen telenät avsåg man att utesluta bilder som sänds via bredbandsnät. Utredningen föreslog vidare att det skulle stå var och en fritt att etablera videotexverksamhet och att en särskild ansvarighetslag skulle införas med TFzs regler om periodiska skrifter som förebild.

Riksdagen beslöt med anledning av 1982 års budgetproposition att verksamheten med text-TV under den då aktuella skulavtalsperioden le bedrivas av programforetagen inom Sveriges Radio-koncernen.

6.2 Massmediekommittén

Massmediekommittén hade i uppdrag att bl.a. utreda hur radiolagstiftningen borde avgränsas i förhållande till nya elektroniska kommunikationssystem, vilka också kan användas för annat än massmedieândamål. I sitt betänkande (SOU 1984:65) Via satellit och kabel anslöt sig massmediekommittén till radiorättsutredningens och informationsteknologiutredningens förslag. För att göra regleringen oberoende av dagens teknik och språkbruk föreslogs samma regler gälla varje form av teknisk och organisatorisk lösning för databehandling och datakommunikation, som är avsedd att göra information i datorbaserade register tillgângligförallmänheten.

Kommittén föreslog att det inte skulle krävas tillstånd för att sända radioprogram i rundradiosändning från trådsändare, om programmen inte kan tas emot i bostäder. stillbilder utan ljud skulle inte räknas som radioprogram när det är fråga om innehållet i en trådsándning. Detta skulle innebära för teledata etableringsfrihet i enlighet med informa-

tionsteknologiutredningens förslag. Några rättsliga restriktioner for

reklam föreslogs inte. Kommittén hänvisade till att det inom bransch-

organisationen Videotexföreningen i Sverige hade utarbetats etiska regler som b1.a. innebär att förekommande reklam endast skall kunna sökas upp särskilt. Kommittén delade informationsteknologiutredningens uppfattning att regler om ensamansvar borde införas, men ansåg till skillnad från utredningen att systemet borde vara frivilligt.

Kommittén ville också skilja mellan etersänd och trådsând text-TV. Etersånd text-TV som âr avsedd att tas emot av allmänheten skulle omfattas av den radiorâttsliga regleringen. För s.k. radiotext föreslogs samma regler.

Programtextning på svenska och andra text-TV-sändningar via kabel som kompletterar de vanliga kabelsånda TV-programmen skulle enligt kommittén falla under reglerna för dessa. Fristående eller egentlig text-TV via kabel föreslogs däremot följa reglerna for teledata. Detsamma föreslogs för kabelsând radiotext. I fråga om s.k. kabeltext föreslog kommittén att reglerna för lokala sändningar i kabelnät, s.k. egensândningar, skall gälla. Det innebär b1.a. att det inte skulle vara tillåtet med reklam.

7 om i

Frågan reglering grundlag av

yttrandefriheten i b1.a. radio, TV och de

nya medierna

7.1 Yttrandefrihetsutredningens huvudbetänkande

Frågan om att grundlagsskydda yttrandefriheten i film, radio och TV har varit aktuell ända sedan början av 1970-talet. Nu gäller diskussionen mer konkret om en grundlagsreglering for andra medier än tryckta skrifter kan ske på grundval av ett forslag som yttrandefrihetsutredningen lade fram i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. Förslaget går ut pâ att det skall införas en särskild yttrandefrihetsgrundlag (YGL) vid sidan av TF.

Den föreslagna YGL avser yttranden som görs offentliga i vissa av grundlagen angivna uttrycksformer, nämligen program i eter- eller trådsändningar, ljudupptagningar, upptagningar av rörliga bilder samt sådana sceniska framställningar och utställningar som har en utgivare.

YGL bygger på de bärande principerna i TF. Utredningen föreslår såvitt gäller trådsändningar att varje svensk medborgare eller svensk juridisk person gentemot det allmänna skall ha rätt att bedriva verksamhet for sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text genom tråd (1 kap. 4 § forsta stycket 2. YGL). Förslaget går således ut på en principiell sändningsfrihet for var och en. De ökade sändningsmöjligheterna på tråd medger att principen om sändningsfrihet gentemot det allmänna kan tillämpas, menar utredningen. Ordningsregler kan enligt utredningen tillkomma med stöd av 2 kap. 13 § tredje stycket RF. För två i YGL angivna ändamål är det enligt utredningen nödvändigt att öppna

i den föreslagna Den ena tar sikte for begränsningar sändningsfriheten. på Sveriges Radio-koncernens public service-funktion och avser att främja allmänhetens tillgång till sändningar av dagshändelser (1 kap. 4 § ändra stycket 1. YGL). Det andra ändamålet skall möjliggöra ingripanden mot våldsframstállningar eller pornografiska skildringar (1 kap. 4 § andra stycket 2. YGL).

i eter- och trådsändningar är offentliga när sändning till all- Program mänheten i eter- eller menas inägt rum. Med program trådsändning av ljud, bild eller text om sändningen är nehållet i varje sådan sändning avsedd for allmänheten. Terminologin överensstämmer inte med radiolagens. Yttrandefrihetsutredningen menar att en sådan överensstämmelse inte âr nödvändig, eftersom grundlagen har ett annat syfte än radiolagen. Grundlagen skall värna medborgarnas rätt att yttra sig fritt till allmänheten medan radiolagens primära uppgift är att skapa 0rdning och redai radiotrafxken (s. 293).

Yttrandefrihetsutredningen har också lagt fram förslag om det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för programinnehåll.

ansvarsfrågan framför utredningen att ingen särskild reg-

Beträffande

lering krävs från yttrandefrihetsrättslig synpunkt for de delar av användningsområdena som rör internkommunikation inom företag, institutioner o.d. samt meddelande mellan en enskild och ett allmänt organ eller ett företag. Det handlar i dessa fall inte om yttranden som riktar allmänheten, dvs. offentliga framställningar. Yttrandefrihetsutsig till att regler om ensamansvar efter förebild av TF redningens bedömning kan införas för videotex sammanfaller med informationsteknologiut- Skillnaden är att yttrandefrihetsutredningen föreslår redningens. grundlagsreglering.

Ensamansvaret föreslås utformat som ett utgivaransvar. Det skall enåligga ägaren av varje databas, som ligt yttrandefrihetsutredningen att utse en utgivare som ansvarar för evenstår öppen för allmänheten, tuella brottsliga yttranden. På samma sätt som gäller i fråga om periodiska skrifter bör ansvaret i andra hand bäras av den som driver verksamheten. För att bereda utrymme för den ordning som nu gäller för

Sveriges Radio-koncernen föreslår utredningen att reglerna för radio och TV bör utformas så att ansvaret kan avse enskilda och att program något ensamansvar inte behöver gälla direktsända program. Utredningen menar dock att beträffande videotex kan den överförda informa» tionen normalt inte ha en sådan utformning att en uppdelning av ansvarigheten lämpligen kan göras.

Genom att ensamansvar gäller för framställningar i videotex kan principerna om ansvarsfrihet för meddelare samt rätt for meddelare och upphovsman till anonymitet göras tillämpliga. Utredningens förslag baseras på föreställningen att framställningar i videotex kan bli av den arten att de har betydelse för âsiktsbildningen och upplysningen i samhället. Förutsättningarna är dock inte helt klara enligt yttrandefrihetsutredningens mening.

7.2 Regeringens till lagrådet remitterade 1986 förslag

Yttrandefrihetsutredningens betänkande lades till grund för ett grundlagsförslag, som regeringen i november 1986 överlämnade till lagrådet för yttrande. Utredningens förslag till YGL fick i lagrådsremissen en annan utformning (prop. 1986/87:151). I stället för en särskild YGL vid sidan om TF skulle

TF i en andra avdelning innehålla grundlagsregler-

na för andra medier, dvs. radio och TV samt ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder. Videotex lämnades utanför grundlagsregleringen med motiveringen att osäkerheten om hur mediet kommer att användas i framtiden är så stor att man nu inte i grundlag bör låsa fast något ansvarssystem samt att mediet f.n. knappast har någon betydelse från informationsfrihets- och opinionsbildningssynpunkt (prop. s. 84).

Enligt lagrådsremissens lagförslag skulle varje svensk medborgare vara, med de begränsningar som följde av TF, gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att yttra sig i offentliga framställningar genom eteroch trådsändningar och i form av filmer och ljudupptagningar som sprids på annat sätt. Med offentlig framställning avsågs bl.a. en framställning som har sänts som ett program i eter- eller trådsändning. Med program avsågs innehållet i en sådan eter- eller trâdsändning av ljud

eller bilder som riktas till allmänheten och som är avsedd att tas emot av denna med tekniska hjälpmedel.

lades fram endast vissa delar av de till lagrådet remitte- I propositionen rade forslagen. Det forslag till en ny andra avdelning till TF som lades återfinns inte i propositionen. Det kan ändå vafram i lagrådsremissen ra intressant att studera begreppsbildningen i lagrådsremissen (prop. s. 163 O.

Genom i eter- och trådsändningar ville departeuttrycket program mentschefen for det forsta att allt innehåll i en sändning omfastlâgga som enfattas av grundlagens skydd, dvs. även s.k. enkla meddelanden, radiolagstiftningen till största delen faller utanför ligt den nu gällande Med etersândning avses det som i radiolagen benämns skyddsreglerna. radiosändning. Med trådsändning menas detsamma som i radiolagen.

Vidare framgår att grundlagsskyddet for program avser endast sådana sändningar som riktas till allmänheten och som är avsedda att tas emot av denna med tekniska Genom denna beskrivning skulle hjälpmedel. som omfattas av grundlagsskyddet särskiljas från andra de sändningar på två sätt.

riktas till allmänheten. Därmed me- För det forsta skall sändningarna utan särskild från mottagaren riktar nas att den sândande begäran sändningen till vem som helst som önskar ta emot den. Det är den som sänder som svarar for den huvudsakliga aktiviteten. Mottagaren varken kan eller behöver påverka sändningen. Hans medverkan begränsas till att koppla på mottagarapparaten och välja kanal.

från databaser genom videotex skiljer sig Spridning genom sändningar härifrån genom att den som önskar ta del av sändningen själv tar kontakt med sändaren och begär en viss information. Han har på så sätt en möjlighet att påverka sändningen genom att välja bland olika meddefor honom hos samma källa. Det landen som samtidigt är tillgängliga kan inte sägas att en sändning som på detta sätt styrs av mottagaren Den riktas till allmänheten på samma sätt som en rundradiosândning. faller därför utanför grundlagens tillämpningsområde.

Det andra kännetecknet på sändningar som skulle omfattas av grundlagsskyddet år att de är avsedda att tas emot av allmänheten med tekniska hjälpmedel. Härigenom särskiljs de skyddade sändningarna (från

andra som också kan begagna eter- eller trådsändningsteknik men inte

har sådan karaktär av massmedium att de behöver skyddas av ett de- - taljerat grundlagssystem med utgivaransvar. Här åsyftas t.ex. användning av högtalaranläggning på estrader och idrottsarenor och användning av TV-monitorer för att en estraddebatt eller ett scenframträdande skall kunna följas av en publik också utanför det rum där framträdandet äger rum. I sådana sammanhang kan tekniken for eter- och

trådsândningar komma till användning utan att mottagaren själv be-

höver begagna något tekniskt hjälpmedel för att kunna uppfatta vad som sänds.

Resultatet av gränsdragningen blev att videotex föll utanför grundlagens skyddssystem eftersom den användningen ansågs så olik de typiska rundradiosändningarna när det gäller mottagarens medverkan. Detta ansågs också gälla egentlig text-TV. Text-TV, som ett komplement till vanlig TV, skulle dock omfattas av grundlagsskyddet.

7.3 Propositionen och 1987/88 års riksmötes beslut

Som nyss nämnts omfattade propositionen endast vissa delar av de till lagrådet remitterade förslagen. Propositionen behandlades i konstitutionsutskottets betänkande 1987/88:36.

I betänkandet tar utskottet upp frågan om ett vidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet mot bakgrund av de förslag som YFU lade fram. Ett enigt utskott anser det angeläget att det omfattande utredningsarbete som under lång tid nedlagts på detta omrâde leder till grundlagsreglering. Enligt utskottet bör således ett fortsatt beredningsarbete komma till stånd. Med tanke på frågans betydelse och det angelägna i att uppnå en politisk enighet anser utskottet att beredningsarbetet skall ske under parlamentarisk medverkan av representanter för de politiska partierna i riksdagen. Enligt utskottets mening

inriktas mot en lösning i enlighet med principerbör beredningsarbetet grundlag för

na i yttrandefrihetsutredningens förslag, dvs. en särskild

de aktuella medierna.

med betänkandet. Be-

Våren 1988 fattade riksdagen beslut i enlighet

redningsarbetet inleddes under hösten 1988.

8 Direktiven för mitt

utredningsarbete

För radiolagsutredningens arbete har direktiv meddelats den 15 maj 1985 (dir. 1985:21).

I direktiven redogörs for massmediekommitténs forslag vad gäller tillståndspliktig och icke tillståndspliktig sändningsverksamhet i kabelnät (se avsnitt 6.2). Kommitténs forslag att stillbilder utan ljud skulle få sändas fritt innebär att inte bara videotex och egentlig text-TV med uppsökningsbara informationssidor utan också s.k. kabeltext skulle falla utanför området for vilket programregler for lokala sändingar av ljudradio- och TV-program gäller. Ett Förbud mot kommersiell reklam skulle då svårligen kunna upprätthållas i något av medierna.

Massmediekommitténs intentioner godtas beträffande videotex och egentlig text-TV. Kabeltext bör dock enligt direktiven följa samma regler som andra rundradiosândningar. Det är alltså nödvändigt att de regler som skall gälla för videotex och egentlig text-TV kan avgränsas från reglerna om kabeltext.

och

överväganden

förslag

9.1 Vidgad etableringsfrihet för de nya medierna

9.1.1 Inledning

Mitt uppdrag enligt direktiven är att avgränsa radiolagens tillståndskrav så att vissa nya medier såsom videotex och text-TV inte längre skall omfattas av detta. För viss kabeltext skall däremot även i fortsättningen krävas tillstånd. Man kan uttrycka detta så att radiolagens tillståndskrav endast skall omfatta det som ursprungligen var tänkt, namligen vad man i dagligt tal menar med ljudradio och television. I och för sig kan man söka definiera vad som är ljudradio och television. I detta sammanhang âr det lämpligare att söka uppnå det önskade resultatet genom att definiera videotex och text-TV och undanta dessa verksamheter från radiolagens Avsnitten tillståndsplikt. om tidigare utredningsforslag visar med stor tydlighet vilka lagtekniska svårigheter detta medför. Framför allt beror det på att den tekniska utvecklingen på kort tid fått lagförslagen att framstå som föråldrade.

9.1.2 Definitionssvårigheter

Definitioner av de nya medierna kan sökas med utgângspunkti särdrag som informationens ursprung eller sättet att framställa, lagra, överföra eller presentera den. Informationens innehåll eller mottagarkretsen kan också tänkas vara användbara kriterier.

av medier använder sällan eller aldrig fram- Rättsliga beskrivningar ställningssättet som särskiljande kriterium. Tryckfrihetsförordningen i tryckpress. På (TF) gör det dock. Tryckt skrift är vad som framställs har det som stencilerats eller framgrund av den tekniska utvecklingen tekniskt förfarande numera fått jämställas med ställts med liknande tryckt skrift.

I övrigt används vanligen andra kännetecken när det gäller att rättsli- (l978:487) avses gen beskriva ett medium. I 2 § pliktexemplarslagen med fonogram anordning, på vilken uteslutande upptagits ljud och vars Med videoinnehåll kan avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel. på vilken finns upptagning avsedd att återges i gram avses anordning, form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något elektriska För dessa definitioner är det sileskede utnyttjar signaler. des irrelevant hur upptagningen, som ändå måste ha gjorts, gått till. Deñnitionerna får i stället sitt innehåll av vad som återges och hur det Det gäller ljud och rörliga bilder som återges med tekniska återges. hjälpmedel.

verkar det som om text- TV, video- När det gäller framställningssättet tex och kabeltext i första hand får sin särprägel genom datorlagringen. Detsamma kan sägas om flera andra nya medier. Datortekniken spritekniska tillder sig emellertid till fler och fler områden. Den möjliggör forutsebar Det lâmpningar av elektronik i nu knappast omfattning. som i dag inte datorlagras kan i framtiden komma att lagras på det sättet. Datatekniken har emellertid inte bara med framställningssättet i alla led mellan sändare och mottagare. att göra. Den kan förekomma av datateknik kan därför knappast en- Datorlagring eller användning

vara videotex och kabeltext.

samt ett avgörande särdrag hos text-TV, finns det eller kommer det att finnas nya medier som inte Dessutom alls använder sig av datorteknik och for vilka det bör gälla etableringsfrihet.

Utvecklingen av överforingstekniken har lett till att distributionssätten används omväxlande eller i förening med varandra. Såväl eter som tråd används. När det som överförs fått digital form och växlarna styrs utvecklas att använda trådar med olika av elektronik möjligheterna

kapacitet. För trådöverföringar kan således inte heller bandbredden åberopas som en särskiljande faktor. Ingen överforingsteknik framstår längre som särskilt kännetecknande for ett visst medium.

Det är inte heller möjligt att skilja de olika medierna åt med ledning av om telefon, radio- och TV-mottagare eller olika dataterminaler används vid mottagningen.

Mottagningssättet hänger intimt samman med vad som återges. Den digitala tekniken medger att informationen sätt som återges på valfritt ljud, text, stillbild eller rörliga bilder. Videotex-meddelanden kan t.ex. återges på bildskärm eller papper. De kan vidarebefordras till en ordbehandlingsmaskin eller annan dator for senare återgivning på olika sätt. Det är alltså knappast möjligt att skilja medierna åt genom att anknyta till mottagningssättet.

9.1.3 Möjligheten att individuellt informationen efterfråga och nödvändigheten att lagra den år sârskiljande tecken

Bland alla de medier som i dag kan omfattas av radiolagens krav på tillstånd kan man finna två typer som skiljer sig från varandra. Skillnaden hänför sig till den mottagandes möjligheter att påverka vad sändaren sprider. I den ena typen riktar sig den mottagandes aktiviteter direkt till sändaren medan de i den andra riktar sig till en mottagare eller lagringsplats mellan den mottagande och sändaren. Typiska tilli videotexform lâmpningar är exempel på den forsta och vanlig ljudradio och TV samt text-TV på den andra.

När det gäller den forsta typen har användaren ofta ett stort inflytande över vad som överförs. Han har möjlighet att direkt påverka överföringen genom att välja bland olika information som samtidigt âr tillgänglig för honom hos samma källa. Även om all den information som finns lagrad hos sändaren är tillgänglig för i stort sett alla som abonnerar på tjänsten, är det endast den individuellt efterfrågade informationen som

överförs till den mottagande. Den särskiljande faktorn är möjligheten att kommunicera direkt med sändaren och styra vad som sänds.

I den andra typen av sändningar riktas sändningen antingen till någon

enl önskar ta

bestämd person, till grupp eller till vem som helst som från den mottagande. I detta emot den, utan någon särskild begäran som står För den huvudsakliga aktiviteten. Så skede är det sändaren långt varken kan eller behöver mottagaren påverka sändningen.

I samband med mottagningen av de överföringar som sker på initiativ av sändaren kan man urskilja två mottagningssätt. I det ena fallet begränsas den mottagandes medverkan till att slå på mottagarapparaten och eventuellt ljudradio- och televisionssändvälja rätt kanal. Vanliga vare sig det är fråga om eter- eller trådsândningar är exempel ningar, som sänds i vanlig TV-form, s.k. kapå detta. Hit hör också de textsidor beltext.

I andra fall kännetecknas överforingarna av att de måste lagras i samband med mottagningen och behandlas på något sätt for att den motta- När överforingarna måsgande skall kunna tillägna sig informationen. för den mottagande att själv avgöra om te lagras inträder möjligheten och i så fall när lagringen skall upphöra. Vidare inträder ofta möjlighe-

ten att bland det som finns lagrat välja önskad information.

att det andra fallet endast omfattar överfö- Det. finns skäl att poängtera dâr det är absolut nödvändigt att överforingen lagras och beringar handlas. och televisionssändningar hör inte dit. Vanliga ljudradio- Även om det är vanligt förekommande, att sändningarna med hjälp av - âr lagring i samband med bandspelare lagras for senare återgivning, inte absolut nödvändigt för att allmänheten skall kunna ta mottagning del av sändningarna. I Det finns sändningssystem där de vanliga ljudradio- och televisionsproomvandlas till digital form och där de signaler som hör till grammen i tiden. I kommande satellitolika program sänds med viss förskjutning sänds bildens svart-vita innehåll, övriga färger och ljudet TV-system efter varandra. Mottagarutrustningen måste då innehålla tidsmässigt

komponenter som återskapar den information som är avsedd att formedlas i analog form och tidsmässigt forskjuta olika delar till rätt tid.

Denna omvandling tar naturligtvis viss tid och kan innebära en viss

fördröjning mellan mottagning och återgivning. Fördröjningen beror på

den teknik som krävs for återgivningen och upplevs inte av tittaren/

lyssnaren. Jag anser därför att man inte heller i detta fall kan tala om lagring.

Sammanfattningsvis kan man säga att kännetecknande for vissa av de nya medier som jag har att behandla är möjligheten att efterfråga information individuellt och for andra nödvändigheten att lagra infonnatioi nen i samband med mottagningen.

När man skall indela de nya medierna efter dessa kännetecken visar det sig att alla har något av dem medan vissa har båda. Vanlig ljudradio, TV och kabeltext I har ingetdera.

Videotex har både möjligheten att efterfråga individuellt och nödvändigheten att lagra. När det gäller telefaxöverforingar, text-TVzs båda former, egentlig textpTV och programtextningen eller programinformationen, liksom sändningar enligt RAPS/RATS-metoden är det nödvändigheten av lagring som är det mest framträdande.

Denna flyktiga genomgång tyder på att nödvändigheten av lagring i samband med mottagning skulle kunna räcka som kännetecken för att kunna urskilja de medier som enligt direktiven skall undantas från tillstândsplikten. Det är emellertid möjligt att överföra individuellt efterfrågad information i sådan takt att den mottagande kan tillgodogöra sig den i s.k. realtid, dvs. utan lagring likt vanliga ljudradio- och televi- Sionsprogram. För att även sådana system skall kunna undantas från tillståndsplikten måste även möjligheten att efterfråga information individuellt användas som kriterium. ett skäl är att de medi- Ytterligare er som har denna egenskap skiljer sig från vanlig ljudradio och television på ett särskilt tydligt sätt.

Jag är medveten om att det finns nackdelar med metoden att i lagtext använda ett så tekniskt begrepp som lagring, eftersom den tekniska och

ekonomiska utvecklingen sker snabbt. Med de förutsättningar for mitt arbete som jag nu haft, dvs. med den nu gällande radiolagen som grund, har jag emellertid inte sett någon annan möjlighet än att använda tekniska begrepp.

9.1.4 Hur skall en bestämmelse om utvidgad etableringsfrihet formuleras

Med användande av de kriterier som angetts ovan skulle det vara möjen bestämmelse om undantag från tillståndsplikten i ligt att formulera 5 § radiolagen.

Eftersom det krävs tillstånd for rätt att sända radioprogram i rundradiosändning resp. trâdsändning till fler än 100 bostäder, ligger det nära till hands att anse, att begreppet radioprogram bör användas också när tillståndsplikten inskränks. Jag vill emellertid inte göra detta.

definition i huvud- Radiolagens av begreppet radioprogram, nämligen sak annat än enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter e.d., tillkom mot en helt annan bakgrund än dagens. Det är numera foråldrat och inte särskilt klargörande. Ordet förknippas inte heller med den verksamvideohet som bedrivs i de nya medier som behandlas har, exempelvis tex eller text-TV. Den fortsatta översynen av radiolagen, som mitt uppdrag omfattar, kan mycket väl resultera i att innehållet i begreppet raändras eller att begreppet utmönstras. Man kan därför med dioprogram goda skäl ifrågasätta om man skall bygga upp en undantagsbestâmmelse med hjälp av detta begrepp.

att i detta sammanhang använda Jag anser det inte heller nödvändigt begreppen radio- och trådsändning.

rätt och funnit att Jag har i stället. sökt efter ett ord som leder tankarna dataöverföring är det ord som bäst lämpar sig för en undantagsbestämmelse. Ordet återfinns i Dataordboken som ges ut av standardiseringskommissionen i Sverige (SIS). 1984 års utgåva, liksom tidigare utgåvor, baseras till stor del på det tenninologiska arbetet inom den inter-

nationella standardiseringsorganisationen (ISO). 1984 års utgåva av Dataordboken är helt igenom svensk standard (SS 011601). Den har alltså genomgått gängse granskningsprocedur.

Dataöverforing betyder enligt ordboken överföring av data från en plats till en annan med hjälp av teleteknisk utrustning. Med data avses inte bara sådant som behandlas i datamaskiner. Det omfattar varje representation av fakta, begrepp eller instruktioner som kan tolkas eller bearbetas vare sig den är databaslagrad eller ej. Ett annat ord for data skulle således kunna vara information. Vid läsning av ordet torde man ändå i första hand associera till datorer. Härmed är mycket vunnet. Den information som sprids genom de nya medierna är ju oftast lagrad i datorer.

En bestämmelse om undantag från tillståndsplikten skulle alltså kunna formuleras så att dataöverföringar som har efterfrågats individuellt och sådana dataöverforingar som måste lagras i samband med mottagningen for att den mottagande skall kunna tillgodogöra sig informationen inte kräver tillstånd.

En sådan regel är enligt min mening så omfattande att den i vart fall for överskådlig tid kan hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen men samtidigt så tydlig att man kan förutse resultatet av dess tillämpning.

Reglerna om tillståndsplikten återfinns i 5 § RL. Undantagsbeståmmelsen bör placeras där som ett tredje stycke. Tillståndsplikten i radiolagen ligger till grund även for tillståndsplikten i lagen (1985:677) om lokala kabelsândningar, närradiolagen (1982:459) och lagen (1981:508) om radiotidningar. Om den föreslagna ändringen av radiolagen genonr förs försvinner tillståndsplikten for sådana dataöverföringar automatiskt i de andra lagarna. För tydlighetens skull bör de dock innehålla en upplysning härom.

9.1.5 Tänkbara följder av den föreslagna regeln

framföras beträffande följderna av den Det kan naturligtvis synpunkter främst beträffande lagringskriteriet. Det torde inte föreslagna regeln, medföra större tekniska för den som vill undvika ranågra svårigheter och programregler att arrangera sina sänddiolagens tillståndsplikt så att en viss lagring innan innehållet blir till-

ningar blirhödvändig

kan t.ex. ha en hög krypteringsgrad eller ske gängligt. sändningarna Det skulle teoretiskt kunna företag som sänmed hög hastighet. uppstå liknande Radio-koncernens och som därmed der radioprogram Sveriges konkurrerar om publiken utan att behöva ta hänsyn till t.ex. reklamförbudet eller övriga krav som gäller för Sveriges Radiopå innehållet koncernen. Eftersom direktiven för mitt utredningsuppdrag efterlyser kan sådana företeelser inte anses strida en utvidgad etableringsfrihet mot dessa. Om effekten likväl betraktas som en risk är den enligt min så liten att den kan accepteras. Jag anser nämligen att sådana mening även om de rent tekniskt är lätta att arrangera, av andra företeelser, orsaker kommer att bli relativt få.

För det första blir sändarutrustningen komplicerad och därmed dyrbar. För det andra förutsätter spridning via etern tillgång till frekvensut- För det trecüe krävs en komplicerad och rymme och detta är begränsat. därmed Slutsatsen måste bli att det inom dyrbar mottagarutrustning. överskådlig tid inte kommer att uppstå företag som med hjälp av den fökommer att sprida radioprogram till den storeslagna undantagsregeln ra allmänheten i former som liknar Sveriges Radio-koncernens sändatt betal-TV-liknande komningar. Däremot är det möjligt sändningar mer till stånd. kan t.ex. distribueras nattetid via radiosän- Videogram kunna ske utan särskilt dare. Enligt min mening bör sådan överföring tillstånd sätt som det är fritt att hyra Videofilmer i en videopå samma butik. Med tanke regler som finns kan det inte förepå de motverkande eller rasistiska inslag i de komma mer underhållningsvåld, pornografi nya medierna än i de hyrda videofilmerna.

har också andra effekter. Det är självklart att den Etableringsfriheten mediers att verka. Det medium som kan påverka befintliga möjligheter berörs mest torde vara dagspressen.

Jag tror knappast att den utökade etableringsfriheten kommer att innebära några risker för dagspressen. De nya medierna kommer för överskådlig tid inte att kunna ersätta pappersbundna dagstidningar. De begränsade formaten och de bristande grafiska uttrycksmöjligheterna gör de nya medierna mindre lämpliga for bakgrundsmaterial och utfjrliga kommentarer.

Däremot kan de nya medierna utgöra ett komplement eller hjälpmedel och öppna nya möjligheter for pressen att uttrycka sig. Pressen bör inte, lika litet som andra medier, vara bunden till en traditionell teknik. De som i dag utnyttjar den nya tekniken och som har de största erfarenhe-

terna visar sig också vara just tidningsforetag.

En annan fråga är om reklam i de nya medierna kan påverka dagspressens ekonomiska förhållanden. Den är ju i stor utsträckning beroende av annonsintäkter. De erfarenheter som orts i Frankrike med Minitel tyder emellertid på att de nya medierna inte i särskilt stor utsträckning används for reklam. Reklamen får for liten spridning eftersom användaren själv bestämmer om han skall ta del av den. De medier som enligt mitt forslag blir befriade från tillståndsplikt ger användarna sådana möjligheter. Dessutom är den teknik som kommer till användning relav tivt dyr. Etableringsfriheten kan därför inte utgöra något större hot mot dagspressens annonsintäkter. Hotet från de nya medierna måste också sättas i relation till den konkurrens om annonsintäkterna som FV-sändningar från satellit innebär.

9.2 Rättsläget om man endast utvidgar etableringsfriheten för de nya medierna

Innebörden av mitt forslag är att videotex, text-TV och vissa andra foreteelser inte läng-re kommer att omfattas av radiolagens krav på tillstånd för rundradiosändning och av lagens regler i fråga om innehåll man.

Den utvidgade etableringsfriheten medför för det första att det straffhot kan åvila viss verksamhet, exempelvis visom enligt nuvarande regler deotex, undanröjs.

Följden av förslaget är inte att det inte kommer att finnas några regler alls för verksamhet i de medier som undantas från tillståndsplikt. De medier som kommer att få begagnas fritt kommer givetvis att även i omfattas av regeringsformens allmänna skydd mot befortsättningen gränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten (2 kap. 12 och 13 §§).

censurförbud (8 § RL) omfattar alla radiosândningar och Radiolagens som inte består i offentlig förevisning av även sådana trådsândningar filmer och videogram, oavsett om de är tillståndspliktiga eller ej. Censurförbudet kommer alltså att även i fortsättningen gälla de överfösom föreslås undantagna från tillståndsplikten. Detsamma gälringar ler bestämmelserna i 2 § radiolagen om tillstånd för innehav eller användning av radiosändare och i 3 a § radiolagen om avlyssning.

innehållet i olika yttranden blir De regler som rent allmänt begränsar fortsatt tillämpliga. Exempelvis kommer de marknadsrättsliga reglerna för reklam att vara giltiga även för dessa medier. Brottsbalkens regler om olaga våldsskildring kommer att gälla, liksom även regler om förtal, bedrägeri m.m. om resp. brott begås med hjälp av dessa medier (se avsnitt 3.6).

Med verksamhet som i dag bedrivs med stöd av tillstånd följer särskilda för innehållet och särskilt yttrandefrihetsrättsligt skydd. Med regler TF som förebild innehåller radioansvarighetslagen (RAL) en särskild brottskatalog, regler om ensamansvar, meddelarfrihet, rätt till anonymitet för medverkande samt särskilda processregler. Efter mönster av RAL finns det motsvarande bestämmelser i de författningar som reglerar yttrandefriheten i närradion, radiotidningar och lokala kabelsändningar, nämligen lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar och lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Den utvidgade etableringsfriheten kan medföra att. reglerna för innehållet och det yttrandefrihetsrättsliga skyddet inte längre blir tillämpliga. De särskilda reglerna är nämligen i regel knutna till förekomsten av tillstånd för sändningarna. Så är fallet med sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt radiolagen (1966:755), lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar och närradiolagen (1982:460). Däremot är det yttrandefrihetsráttsliga skydd som ges i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar inte knutet till tillstånd enligt lagen (1981:508) om radiotidningar. Skyddet är i stället knutet till begreppet radiotidningar, som inte är reserverat för tillståndspliktiga sändningar (se prop. 1985/86:109 s. 32 f).

Etableringsfriheten påverkar således rättsläget endast inom områdena för allmänradion och allmântelevisionen samt nârradion och de lokala kabelsândningarna. När man bedömer effekterna är det framför allt Sveriges Radio-koncernen med dess text-TV-sândningar som träder i förgrunden. I övrigt torde det förekomma dataöverföringar, som blir etableringsfria med den föreslagna regeln, i någon större utsträckning endast inom området för lokala kabelsändningar.

Om man endast inskrânkte tillståndskravet skulle det för Sveriges Radio-koncernen innebära att Sveriges Television i fortsättningen kan sända text-TV utan att behöva följa kraven på opartiskhet och saklighet. Man skulle också kunna sända reklammeddelanden. Samtidigt skulle text-TV-verksamheten inte längre skyddas av reglerna i RAL.

I de följande avsnitten bedömer jag om det är nödvändigt och möjligt att utvidga tillämpningsområdet för de regler som gäller för Sveriges Radio-koncernens sändningar och om det behövs yttrandefrihetsrättsligt skydd for information som sprids av andra än programföretagen i koncernen.

9.3 i sak för programföretagen inom

Inga ändringar

Sveriges Radio-koncernen

9.3.1 Utvidgat tillämpningsområde för radioansvarighetslagen

Även om RAL inte har karaktär av grundlag utgör den ett skydd för de

sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen.

Som framgått tidigare är det endast programforetagen inom Sveriges med stöd av 5 § radiolagen och Radio-koncernen som har sândningsrâtt som därmed omfattas av RAL:s skydd.

Det måste vara av stor betydelse att det skydd som RAL nu ger inte undantas från tillståndskravet. sätts ur spel när vissa uttrycksformer Det är olyckligt om ingripanden som enligt RAL är otillåtna i fråga om verksamhet skall kunna ske när samma innehåll tillståndspliktig av ett programföretag. Detta gäller särsprids genom fria sändningar i form av text-TV som Sveriges Television Aktieskilt de överföringar Enligt avtalet mellan staten och SVT den 26 bolag (SVT) ombesörjer. att sända televisionsprogram i juni 1986 har SVT förutom skyldighet

rikssândningar och regionala sändningar även skyldighet att sända

text-TV. Det kan inte vara rimligt att ett programforetag som ålagts skall berövas det skydd för yttrandefriheten som RAL sådan skyldighet innebär. Den som lämnar upplysningar till SVT skall ha samma rätt som till anonymitet när upplysningarna sprids vidare genom text-TV Meddelaren måste när de sprids genom andra rundradiosändningar.

kunna går

lita på att han har samma skydd oavsett hur spridningen som meddelarfriheten skall till. I annat fall kommer det nyhetsflöde säkra att minska.

RAL:s bör därför utvidgas till att omfatta protillämpningsområde verksamhet av detta slag. Regeln bör utformas så att gramföretagens alla typer av dataöverföringar som den omfattar programföretagens omfattas av mitt förslag till etableringsfrihet och alltså inte bara textsom SVT enligt avtal är skyldigt att sända. Skälet till TV-sândningar,

detta är dels att omfattningen av en lagregel inte bör avgöras genom ett avtal och dels att det kan vara vanskligt att i en lagtext på ett korrekt sätt definiera begreppet text-TV. Enligt vad jag inhämtat från programföretagen kommer dessa inom överskådlig tid emellertid inte att ägna sig åt annan programverksamhet som kan omfattas av den föreslagna regeln än text-TV.

En del av dataöverföringarna torde emellertid avse företagets interna

angelägenheter. Det vore orimligt om RAL skulle vara tillämplig på dessa. Tillämpligheten av RAL på programföretagens dataöverföringar måste därför begränsas på något sätt. Här uppstår återigen gränsdragningsproblem. Jag kan inte finna ett bättre sätt än att begränsa till-

lämpligheten till de överföringar som är tillgängliga för allmänheten.

Jag föreslår således att RAL kompletteras med en regel som innebär att lagen också gäller yttrandefriheten i ett programföretags dataöverföringar som är tillgängliga för allmänheten. Mitt utredningsuppdrag omfattar visserligen inte ansvarighetslagstiftningen men jag vill ändå lägga fram detta förslag på grund av dess nära samband med den utvidgade etableringsfriheten.

Som framgått av avsnitt 3.4.4 är reglerna om ansvarigheten i RAL nära förknippade med skyldigheten att bevara och dokumentera den information som lämnas. Skyldigheten är enligt 1 § förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen (1966:756) knuten till tillståndsplikten enligt 5 § radiolagen. Förordningen bör därför ändras så att den även omfattar programforetagens dataöveriöringar till allmänheten.

9.3.2 Utvidgat tillämpningsområde för programreglerna

Som framgått av avsnitt 3.6 finns det en hel del bestämmelser som sätter gränser för vad som får yttras i dataöverföringar, oavsett om det krävs tillstånd eller ej för verksamheten. Etableringsfriheten medför härvidlaginga förändringar.

Frågan är om det i övrigt bör finnas särskilda bestämmelser som reglerar innehållet i dataöverforingar som Sveriges Radio-koncernen bedriver.

Enligt min mening är det en närmast självklar princip att programforetagens programregler bör vara oberoende av den teknik som används i sändningsverksamheten. Det är inte rimligt att ett programforetag skall ha möjlighet att syssla med dataöverforingar som riktar sig till allmänheten utan att samma programregler skall gälla som for sänd ningar av vanliga ljudradio- eller televisionsprogram. Om exempelvis kraven på opartiskhet och saklighet bara gällde for dessa program skulle allmänhetens förtroende for programforetaget som ett företag i allmänhetens tjänst kunna minska. Publiken måste kunna betrakta Foretagets samlade sändningsverksamhet som en helhet.

Det enklaste sättet att lösa frågan om tillämpliga programregler for ett programforetags dataöverforingar skulle utan tvivel vara att regering en och företaget slöt ett avtal om saken.

Frågan om att genom avtal binda programforetag att i en fri sändningsverksamhet iaktta programregler av typen opartiskhet och saklighet

har jag tidigare behandlati delbetänkandet (Ds U 1987:2) Försöksverk-

samhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor (s. 122-123). Jag kom i det sammanhanget fram till att en ren avtalslösning utan lagstöd inte är någon framkomlig väg.

Vad som talar mot en sådan åtgärd är främst RF:s bestämmelser om yttrandefriheten och informationsfriheten. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.2 krävs det i princip lagform for begränsningar i dessa friheter (2 kap. 12 § ).

I och för sig betyder denna reglering visserligen inte, att staten är förhindrad att med en enskild avtala om yttrandefrihetsbegränsningar. Tvärtom torde sådana avtal förekomma i stor utsträckning. Vad det då handlar om är emellertid att staten uppträder som part i ett civilrättsligt förhållande. Staten ingår t.ex. med ett byggföretag ett entreprenadavtal, i vilket det tas in en klausul om tystnadsplikt. Eller staten upp-

handlar egendom, exempelvis datorer, och förmår sin privata motpart att iaktta sekretess rörande affärsforhållandet. Ett statligt organ som inom ramen for en affärsrelation ställer krav på sekretess och får gehör for det torde i denna relation intekunna betecknas som representant for det allmänna i RF:s mening.

De avtal som med stöd av radiolagen träffats mellan regeringen och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen skiljer sig i grunden från exempelvis ett entreprenadavtal med tystnadspliktsklausul. Avtalen kan inte karaktäriseras som ordinära civilrättsliga avtal eftersom de till stor del gäller ett antal av staten såsom bärare av den offentliga makten uppställda begränsningar i den yttrandefrihet som skall råda i programforetagens verksamhet. När regeringen avtalar på detta sätt står avtalsbestämmelserna sakligt sett nåra regelrätt normgivning. I en sådan avtalsrelation får staten anses uppträda som det allmänna i RF:s mening.

Radioavtalens speciella karaktär visar sig också på ett annat sätt. Framför allt har avtalen slutits inom ramen för en offentligrâttslig lagstiftning som inte ger företagen någon egentlig handlingsfrihet; ett foretag får inte utan tillstånd häri landet sända radioprogram i rundradiosändning, och i avtal med regeringen anges som villkor for tillståndet hur programverksamheten skall bedrivas.

RF får enligt min mening anses ha den innebörden att avtalsbeståmmelser som begränsar yttrandefriheten i ett programföretags tillståndspliktiga sándningsverksamhet skall ha stöd i lag.

Min uppfattning âr vidare, att det får anses stämma bäst överens med RF att staten avhåller sig från att utan lagstöd träffa avtal med enskil-

da om det aktuella slaget av yttrandefrihetsbegrânsningar även om av-

talet gäller en formellt sett icke tillståndspliktig verksamhet.

Om samma programregler skall gälla for Sveriges Radio-koncernen i sin helhet krävs alltså lagstiftning.

Det behövliga lagstödet skulle kunna åstadkommas genom att 6 § radiolagen utvidgades till att generellt gälla också ett programföretags dataöverföringar. En mer flexibel lösning är emellertid att i lag föreskriva att regeringen och ett programföretag får träffa avtal om företagets skyldigheter i fråga om sådana dataöverföringar som avses med den nya regeln i 5 § tredje stycket radiolagen och att det i ett sådant avtal får tas in sådana bestâmmelsensom avses i 6 § radiolagen. Jag förordar det tillvägagångssättet.

Samtidigt finns det inte anledning att ge lagstöd för varje avtal om ett programföretags skyldigheter på detta område. Lagstödet bör begränsas på det sättet att det endast omfattar avtal om ett programforetags skyldigheter i fråga om för allmänheten tillgängliga dataöverföringar.

För att en reglering av detta slag skall kunna genomföras måste den naturligtvis vara förenlig med RF:s bestämmelser om yttrandefriheten och informationsfriheten. Som jag tidigare nämnti avsnitt 3.2 får dessa friheter begränsas genom lag bl.a. om särskilt viktiga skål föranleder det (2 kap. 13 § första stycket RF). Vad jag ovan anfört om behovet för allmänheten att kunna betrakta programföretagens samlade sändningsverksamhet som en helhet utgör enligt min mening ett sådant skäl.

Metoden får anses godtagbar med hänsyn till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, t.ex. artikel 10 som ger skydd för yttrandefriheten (jfr Ds U 1987:2 s. 128-132).

De skyldigheter som i avtal åläggs programföretagen i fråga om data- V bör sanktioneras överföringar på något sätt.

Avtalsbestämmelsernas karaktär gör att vanliga civilrättsliga regler om påföljder på grund av kontraktsbrott, t.ex. skadestånd, inte är till fyllest.

Emellertid kan ett programföretag, som bryter allvarligt mot reglerna i 6 § radiolagen eller avtalet om den tillståndspliktiga sändningsverksamheten, berövas sin rätt att fortsätta med denna verksamhet. Jag an-

ser det vara naturligt att koppla samman ett programföretags skyldigheter i denna del med vad som bör gälla beträffande sådana dataöverföringar från företagets sida som är tillgängliga för allmänheten. Verk-

samhetema bör kopplas samman på sådant sätt, att rätten att bedriva

de tillståndspliktiga sändningarna kan áventyras, om programforeta-

get allvarligt åsidosätter sina skyldigheter i fråga om dataöveriöringarna. Detta förutsätter två åtgärder. För det första att radiolagen förses med det tillägg som jag här talat om. För det andra att avtalen om den tillståndspliktiga sändningsverksamheten kompletteras.

Ändringen av radiolagen bör bestå av dels en ny 6 a § och dels av ett tillägg till 6 § tredje stycket. Den nya paragrafens första stycke bör in-

nehålla den tidigare behandlade regeln om att regeringen och ett pro-

gramföretag får träffa avtal om företagets skyldigheter i fråga om för allmänheten tillgängliga dataöverföringar. I ett andra stycke bör en regel införas med samma innebörd som den i 5 y§tredje stycket, dvs. att varje programföretag avgör ensamt vad som skall förekomma i_dataöverföringarna och vad företaget därvid skall iaktta för bestämmelser. Detta kan i och för sig betraktas som självklart men avsaknaden av en sådan regel kan kanske misstolkas, särskilt som motsvarande regel finns för de tillståndspliktiga sändningarna. I ett tredje stycke bör det anges att i ett sådant avtal som avses i första stycket får det tas in sådana bestämmelser som avses i 6 §, dvs. de programregler som gäller för Sveriges Radio-koncernen i övrigt.

6 § bör ändras på så sätt att en ny sjätte punkt tillförs tredje stycket så att det som villkor för ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket i avtal får bestämmas att företaget också skall iaktta vad som med stöd av 6 a § tredje stycket kan ha bestämts om dataöverföringar.

Programföretagets avtal om de tillståndspliktiga sändningarna bör kompletteras med en bestämmelse enligt vilken regeringen, om det finns skäl anta att företaget i väsentlig mån brutit mot avtalet om dataöverföringar, får påkalla utredning i frågan, och, om utredningen ger anledning till det, säga upp avtalet om de tillståndspliktiga sändningarna.

Det skulle inte vara någon mening med att utsträcka programreglerna i sin helhet, om det inte fötill Sveriges Radio-koncernens sändningar efterlevs. det rekom en oberoende kontroll av hur reglerna Jag anser övervavara naturligt att radionâmnden genom efterhandsgranskning

att ett avtalsbundet programutbud uppfyller kraven enligt

kar företags avtalet. Jag föreslår att en ny paragraf, 7 a §, införs där radionâmnden Till härav måste 1 § i förordningen (1988: får sådana uppgifter. följd 339) med instruktion för radionämnden också ändras.

for Sveriges Radio-koncernens tillstånds- I likhet med vad som gäller sända redogörelse för beslut pliktiga sändningar bör programföretaget i avtal mellan regeringen och av radionâmnden, om detta har bestämts att företaget har brutit företaget och det år fråga om beslut som innebär med stöd av 6 a §. Regeln härom bör mot bestämmelse som meddelats införas som ett andra stycke i 7 a §.

- av särskilda för innehållet och

9.4 Behovet regler skydd för verksamhet

yttrandefrihetsrättsligt

utanför Sveriges Radio-koncernen

om att mitt inte omfattar an- Inledningsvis vill jag påminna uppdrag och att det för närvarande pågår en beredning av svarslagstiftningen till att frågan om att utvidga grundlagsskyddet för yttrandefriheten

omfatta Beredningen utgår från yttrandefrihetsutredning-

nya medier.

ens förslag till yttrandefrihetsgrundlag (YGL).

Behovet av särskilda regler för innehållet och regler som ger yttrandeav verksamhet frihetsrättsligt skydd beror självfallet på omfattningen utanför Radio-koncernen och den effekt som den utvidgade Sveriges har. Den omständigheten att det inte finns någon etableringsfriheten såsom för SVT, att syssla med dataöverföringar påverkar skyldighet, också behovet av regler.

får man till att börja med skilja mellan tvâ När man bedömer behovet av verksamheter. Å ena sidan har vi sådan verksamhet som i dag typer

bedrivs med stöd av tillstånd och som därmed har visst skydd och lyder under vissa programregler, men som inte kommer att omfattas av dessa regler efter den utvidgade etableringsfriheten. Å andra sidan har vi sådan verksamhet som i dag inte har eller inte kan få tillstånd.

9.4.1 Verksamhet som bedrivs utan stöd av tillstånd

Om verksamheten i dag bedrivs utan tillstånd medför den utvidgade etableringsfriheten inga andra förändringar än att det straffhot som eventuellt åvilar den undanröjs. Idag torde det framför allt röra sig om dataöverföringar i videotexform och liknande. Här framträder dock ett problem som jag tror kommer att få allt större betydelse. Det gäller frågan om yttrandefrihetsrättsligt skydd för information som förekommer i både tryckt och datorlagrad form.

Dagspressen hari stor utsträckning sin tidningstext lagrad i sätteridatorer. För den torde det, med hänsyn till utvecklingen av telekommunikationerna, vara fullt möjligt att sprida informationen på annat sätt än genom tryckt skrift. Videotex och text-TV ligger här nära till hands. Teleguideprojektet ar ett konkret exempel på detta (se avsnitt 2.5.2).

Dagstidningar och annan press kan kompletteras genom att delar av deras innehåll publiceras eller hålls tillgängligt i videotex/text-TV. Sådan selektiv förmedling av nyheter eller fakta kan analyseras så att det blir lättare att finna ett visst ämnesområde än vad som är fallet i en tidning. Det ger möjligheter att ta upp mer specialiserat material på många områden, både sådant som i dag förekommer på mindre framträdande plats i den tryckta tidningen och sådant som man inte anser sig ha råd och plats att publicera. Dessutom blir videotex och text-TV ett slags löpsedel för många olika tidningar. Den läsare som vill kan få ett större urval men mindre text om varje händelse.

Den s.k. RAPS/RATS-metoden, som beskrivits i avsnitt 2.5.4, ger helt andra möjligheter att överföra en tidnings innehåll. Metoden medger att så gott som hela tidningens innehåll överförs i oförändrat skick. För närvarande presenteras innehållet med hjälp av syntetiskt tal (RATS)

men det kan lika enkelt presenteras med eller med punktskrift (RAPS) skrivare. Överföringsmetoden kan då bli intressantahjälp av en vanlig Den förhållandevis mottagarutrustningen torde än så re för fler. dyra för mer allmän För närvarande är länge utgöra ett hinder spridning. det endast ett tidningsföretag, Göteborgs-Posten, som sprider tidning-

en till synskadade med hjälp av metoden.

emellertid när sätteridatorns innehåll sprids ge- Det uppstår problem nom dataöverföringar. Det skydd som TF ger i form av ensamansvar, meddelarfrihet och rätt till anonymitet kommer såvitt jag kan bedöma

att sättas ur spel. En förutsättning för att TF:s regler skall bli tillämpliatt det är fråga om en skrift som framställts i tryckga är nämligen press.

är under vissa förutsättningar också tillämpliga på skrifter Reglerna fotokopiering eller liknande som mångfaldigats genom stencilering, tekniskt förfarande (TF 1:5). TF torde inte bli tillämplig på dataöverföatt presentera det överförda materiaringar ens när mottagaren väljer s. 90). let med hjälp av en skrivare (jfr prop. 1975/76:204

om ensamansvar inte blir tillämpliga. Ensam- Följden blir att reglerna ansvaret är i sin tur en förutsättning för möjligheten att upprätthålla i en tidning data-

rätten till anonymitet. Om innehållet sprids genom

blir det således möjligt att ingripa mot alla som medverkat överföringar kan leda till att de till spridningen. Ett ansvar för varje medverkande bidra till framställningen eller utformar det med försiktighet. vägrar som befarats när det gäller SVT:s text-TV- Den risk för nyhetsflödet blir då lika påtaglig här. I och för sig är det troligt att pressändningar sina yrkesetiska vägrar att avslöja sina v sen under hänvisning till regler och andra allmänna organ kommer det emelkällor. För myndigheter att stå fritt att efberforska författaren eller meddelaren (jfr TF lertid 3:4).

av TF:s skydd är orsaken till att särskil- Den här risken för urholkning införts som reglerar ansvarigheten för radiotidningar. da bestämmelser om ansvarighet för radio- och kassettidningar Genom lagen (1982:521) mot innehållet i radiotidningar lika små âr möjligheterna att ingripa

som när det gäller att ingripa mot vanliga tidningar. Till skillnad frân övri g ansvarslagstiftning inom radioområdet är tillämpligheten av den lagen inte beroende av eventuellt tillstånd. Tillämpligheten äri stället

kopplad till begreppet radiotidni_ng (se avsnitt 3.5.3). Under förutsätt-

ning att dataöverforingen från sátteridatorn omfattas av begreppet radiotidning blir den således skyddad även efter en utvidgad etableringsfrihet. En radiotidning är ett radioprogram som är avsett för synskadade och som har en eller flera tryckta nyhetstidningar som Förlaga.

Ett sätt att lösa problemet skulle kunna vara att utvidga begreppet radiotidning. Man kan t.ex. ta bort kravet på att sändningen skall vara avsedd för synskadade, En annan lösning kan vara att införa ett frivilligt ansvarssystem såsom massmediekommittén föreslagit.

De antydda lösningarna är emellertid varken okomplicerade eller fria från invändningar. Utvidgas radiotidningsbegreppet på det sätt som antytts kan man med fog fråga sig varfor dagspressen skall särbehandlas. Borde inte alla tryckta skrifter som sprids genom dataöveriöringar åtnjuta samma skydd? Ett frivilligt ansvarssystem gör meddelarens ställning osäker. Han kan inte med säkerhet avgöra om det lämnade meddelandet kommer att offentliggöras under ensamansvar eller inte och kan således inte vara säker på att undgå ansvar för egen del. Detta problem hänger samman med frågorna om ansvarigheten för innehållet i vad som sänds.

Det som nu har anförts visar att problemen är sammansatta och har en stor räckvidd. De har också under lång tid behandlats i samband med strävandena att få till stånd ett detaljerat grundlagsskydd för yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter. Dessutom torde frågan om yttrandefrihetsrättsligt skydd for nya sätt att sprida innehållet i tryckta skrifter nu komma att tas upp under den fortsatta av beredning grundlagsfrågan som riksdagen uttalat sig for (KU 1987/88:36, rskr. 290).

Som jag tidigare har nämnt omfattar mina direktiv inte ansvarslagstiftningen. Jag har inte heller något uttryckligt uppdrag att utarbeta

förslag till lösning av de problem som uppstår når etableringsfriheten utvidgas.

även när det gäller radio- Det argumentet gör sig i och för sig gällande

ansvarighetslagen. Till skillnad från SVT har emellertid tidningsfcâre-

ingen skyldighet att bedriva verksamhet med dataöverföringar. tagen utan stöd av För de tidningar som i dag sprids genom dataöverföringar tillstånd och som inte omfattas av dagens definition av radiotidningar finns med bristande skydd alldeles oavsett om det råder etaproblemet bleringsfrihet eller ej. De blir alltså inte påverkade av etableringsfriheten på samma sätt som SVT blir.

Hittills har jag uppehållit mig vid de problem som kan uppstå när dagsinnehåll genom dataöverföringar. Argumenten mot att pressens sprids skulle utarbeta förslag till ett särskilt yttrandefrihetsrâttsligt jag är dock lika när det gäller övriga dataöverföringar som inskydd giltiga te har eller inte kan få tillstånd.

Jag anser alltså att jag, utöver vad jag anfört om SVT:s dataöverföringar, inte bör närmare behandla frågorna om yttrandefrihetsrâttsligt för de dataöverföringar som enligt mitt förslag skall bli tillskydd

ståndsfria. Tills vidare kan man nöja sig med det skydd som regeringscensur-förbud och eventuellt (1982:521) om

formen, radiolagens lagen ansvar för radio- och kassettidningar kan ge.

Behovet av regler för innehållet måste, i varje fall för överskådlig tid, som allmänt begränsar inneanses tillfredsställt genom sådana regler hållet i olika (se avsnitt 3.6) och de etiska riktlinjer som yttranden finns. Skulle man emellertid anse att särskilda innehållsregler behövs är det naturligtvis möjligt att utforma sådana.

9.4.2 Verksamhet som bedrivs med stöd av tillstånd

Om man bortser från SVT:s text-TV-sändningar, skulle dataöverföringar i dag kunna bedrivas med stöd av tillstånd enligt närradiolagen

(1982:459), lagen (1981:508) om radiotidningar eller lagen (1980:677) om lokala kabelsändningar.

Med tillstånd enligt dessa lagar följer särskilda programregler och för närradiosândningar och lokala kabelsändningar ett yttrandefrihetsrättsligt skydd. Som framgått av föregående avsnitt är skyddet för radiotidningar inte beroende av tillstånd utan knutet till begreppet radiotidning.

Inom ramen for närradiolagen är det endast möjligt att sända ljudradioprogram. Den enda form av dataöverforingar som skulle kunna bedrivas med stöd av tillstånd enligt denna lag är den videotexliknande kommunikationsformen audiotex samt överföringar enligt RATS-metoden. Något sådant torde knappast förekomma.

Inom ramen for lokala kabelsändningar är det däremot vanligt med dataöverföringar. Det är mest fråga om text-TV- och kabeltextsändningar.

Mot denna bakgrund kan den utvidgade etableringsfriheten få beaktansvärda konsekvenser endast när det gäller lokala kabelsândningar. Eftersom kabeltextöverforingar inte undantas från tillstândsplikten kan bedömningen snävas in till text-TV i kabelnäten.

När det gäller yttrandefrihetsrättsligt skydd skulle lagen (1985:1057) om ansvarighet for lokala kabelsändningar, i likhet med radioansvarighetslagen, kunna göras tillämplig även på tillstândsfria sändningar. Jag gör dock samma bedömning som i föregående avsnitt och föreslår ingen forfattningsändring.

En del av de programregler som inte längre blir tillämpliga rör reklam och sponsring, andra har till syfte att motverka sändningar innehållande underhållningsvåld, pornografi och rasistiska inslag.

Även här torde de regler som rent allmänt begränsar innehållet i olika yttranden vara till fyllest.

Sammanfattningsvis föreslår jag inte några kompletterande yttrandeeller särskilda regler för innehållet i den verk» frihetsrâttsliga regler samhet med dataöverföringar som kan bedrivas utanför Sveriges Radio-koncemen. Skälen är omfattningen av mitt uppdrag och behärtill redningen av yttrandefrihetsutredningens förslag.

Specialmotivering

10.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

5 §

För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen. För rätt att här i landet

sända radioprogram i trådsändning krävs till-

stånd av regeringen, om sändningen sker till bostäder och när fler än 100 bostäder. Tillstånd krävs dock inte för en dataöverföring som har efterfrågats individuellt. Tillstånd krävs inte heller för sådana som dataöuerföringar måste lagras i samband med mottagningen för att den mottagande skall kunna tillgodogöra sig informationen. Varje innehavare av tillstånd enligt första eller andra stycket (programföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.

5 § har ändrats på så sätt att ett nytt tredje stycke tillförts. Det tredje stycket blir därför fjärde stycket i fortsättningen.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5) är de rundradiorättsliga reglerna med bl.a. tillståndsplikt och krav på sändningarnas innehåll tillämpliga på flera av de nya sätten att kommunicera.

Ändringen av 5 § har till syfte att avgränsa vissa nya medier från till-

ståndsplikten och till följd därav även kraven på innehållet.

Avgränsningen sker bl.a. genom användande av uttrycket dataöverföringar.

Data är ett vitt som omfattar varje representation av fakta, bebegrepp instruktioner som kan tolkas eller bearbetas av människor grepp eller eller automatiska Data kan presenteras i vilken form som hjälpmedel. helst - text, rörliga bilder, stillbilder, ljud. Med hjälp av dataöverföringarna kan man dessutom få transaktioner utförda tex. köp- och pen-

ningöverforingar.

menas såväl sändning som mottagning av data. Med dataöverforingar Det är inte enbart de överföringar som är trådbundna som undantas

utan även de som sker trådlöst via etern.

omfattar således varje form av teknisk och Begreppet dataöverforingar lösning för datakommunikation. Det omfattar varje syorganisatorisk för allmänheten eller enskilda. Regleringen stem som är tillgängligt och teknik, vilket är nödblir därmed oberoende av dagens språkbruk med tanke utvecklingen inom detta område. vändigt på den förväntade

skäl att påpeka att undantaget om- I förtydligande syfte kan det finnas alla oavsett om innehållet kan betraktas som fattar dataöverforingar radioprogram i radiolagens mening.

måste för Ett så allmänt begrepp som dataöverforingar kompletteras Tillstånd skall inte krävas for dataöverföatt få någon reell innebörd. individuellt eller som måste lagras i samband ringar som efterfrågas för att den mottagande skall kunna tillgodogöra sig med mottagningen informationen.

Individuellt efterfrågade är de dataöverforingar där den mottagande eller Styrningen riktar har möjligheter att påverka styra sändningen. till den databas som innehåller informationen. För att kunna sig direkt bland all den information som samtidigt är tillgänglig används välja olika som kan omfatta hundratals eller tusentals begrepp. ordersystem minnesenheter kan sökmetoderna förfi- Med hjälp av programmerade nas än mer. För vissa tillämpningar är de kommandon som styr sök-

näst intill obegränsade. Därmed ökar det individuella inslaget. ningen

Exempel på individuellt efterfrågade dataöverforingar är videotex, audiotex, elektronisk post och elektroniska cirkulärbrev. Dessa sätt att meddela sig med andra kan visserligen rikta av sig till stora grupper mottagare. Möjligheten for varje mottagare att efterfråga informationen individuellt gör dock att de saknar karaktär av massmedium.

Till de dataöverforingar som måste lagras och behandlas på något sätt för att bli tillgängliga hör tÅXtr-TVCS båda former egentlig text-TV och programtextningen eller programinforrnationen, liksom radiotext och sändningar enligt RAPS/RATS-metoden. Telefaxsändningar hör också hit. Bland vissa av dessa överföringar finns det möjlighet att individuellt efterfråga informationen, men det som är särskilt kännetecknande är nödvändigheten att lagra dataöverforingen. Med att överföringen måste lagras avses att lagringen är ett absolut nödvändigt moment för att informationen över huvud taget skall vara uppfattbar for den mottagande. Det räcker t.ex. inte att innehålleti sändningen inte kan uppfattas på det sätt som normalt är avsett. Kravet på att överforingen måste lagras är således inte uppfyllt när en film eller ett videogram, sänds med en hastighet som är två, tre gånger snabbare än den normala.

Vanlig ljudradio, TV och de textsidor som sänds i vanlig TV-form, exempelvis kabeltext behöver inte lagras. De blir tillgängliga så fort den mottagande kopplat på mottagarapparaten och valt önskad kanal. Hår finns inte heller någon möjlighet att efterfråga informationen individuellt.

Med tiden kan i och for sig antalet kanaler att välja mellan bli ansenligt, men det blir fortfarande bara fråga om att välja rätt kanal. Alla som valt en speciell kanal får samma information.

6§

rätt på grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra

Proiramforetags styc et skall utövas och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefri ogartiskt et och informationsfrihet skall råda i ljudradion

och televisionen.

skall i programverksamheten hävda det demokratiska Progamforetag undidéer om alla människors lika värde statsskickets samt principen och den enski da människans frihet och värdighet.

För ett programföretag skall i övrigt gälla vad som har bestämts i avtal och företa et. I ett sådant avtal får som villkor för mellan regeringen rätt att sända radioprogram p grund av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket tas in. 1. bestämmelse om skyldighet att sända beriktigande och genmâle,

2. bestämmelse till skydd för enskilds privatliv,

3. bestämmelse om förbud mot kommersiell reklam eller mot program som bekostas av annan än programforetag, sända med- 4. bestämmelse om sk ldighet att på begäran av myndighet delande till allmän eten,

5. bestämmelse om skyldighet att sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket, och

6. bestämmelse om skyldighet att iaktta vad som med stöd av 6 a § tredje stycket kan ha bestämts i fråga om dataöverföringar av företaget.

har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 9.3.2. Ändringen Den innebär att överträdelser i fråga om dataöverforingar kan äventy-

ra företagets râtt att fortsätta sina övriga sändningar.

6a§

Regeringen och ett får träffa avtal om företagets skyldig-

oprogramföretag

heter i fråga om sadana dataöverföringar som avses i 5 § tredje stycket och som är tillgängliga för allmänheten. i en sådan Varje pro ramföretag avgör ensamt vad som skall förekomma

dataöver/åring

som avses i första stycket. Härvid skall programföretaget , iaktta bestämmelserna i tredje stycket och 7 a §andra stycket.

I ett sådant avtal som avses i första stycket får det tas in sådana bestämmelser som avses i 6 §.

har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 9.3.2. Paragrafen

7§

Radionâmnden anskar om ett programföretags av till-

rätt. på grund

stånd enligt 5 § örsta eller andra stycket har utövats 1 enlighet med 6 §

och det avtal som regeringen och företaget träffat med stöd av 6 § tredje stycket.

Om det har bestämts i ett sådant avtal, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionâmnden, i vilket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag elleri avtalet mellan regeringen och företaget.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhet.

Paragrafen har redaktionellt.

endaständrats

7a§

Radionämnden granskar också om ett programföretag har iakttagit vad som med stöd av 6 a § tredje stycket kan ha bestämts i fråga om dataöverföringar av företaget.

Ett programföretag skall sända redogörelse för beslut av radionämnden, om detta har bestämts i avtal mellan regeringen och företaget och beslutet innebär att företaget har brutit mot bestämmelse som meddelats med stöd av 6 a § tredje stycket.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.3.2).

10.2 Förslag till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

1§

Denna lag gäller yttrandefriheten i ludradio— och televisionsprogram (radiopro am) som svenskt program öretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket radiolagen (1966:755). Lagen gäller också yttrandefriheten i sådana dataöverföringar av ett programföretag som enligt 5 § tredje stycket nämnda lag får sändas utan tillstånd och som är tillgängliga för allmänheten.

Bestämmelsen i 5 § andra stycket är tillämplig även å meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländs t programföretag

för sådant offentli samt anskaffande av uppgifter och underrättelser

Bestämmelserna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 a g§

görande. skall inte tillämpas på program eller del av program som består i direkteller av sådan gudstjänst eller offentlig tillsändning av dagshändelse ställning som anordnas av annan än programföretaget.

i denna la eller i bestämmelse som medde- I frågor, som inte behandlas lats med stöd av lagen, gäller vad som öreskrivs i annan författning.

Ändringen av första stycket har behandlats i den allmänna motivering-

en i avsnitt 9.3.1.

10.3 till om ändring i närradiolagen Förslag lag

(1982:459)

3§

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden. Av 5 § (1966:755) framgår att tillstånd inte krävs för tredje stycket radiolagen vissa dataöverföringar.

Ändringen har behandlats i avsnitt 9.1.4.

10.4 till i lagen (1981:508) om Förslag lag om ändring

radiotidningar

2§

får inte sändas i rundradiosändning eller i trådsând- Radiotidningar utan tillstånd av regeringen eller den ning som når fler än 100 bostäder myndighet som regeringen bestämmer. Av 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) framgår att tillstånd inte krävs för vissa dataöverföringar.

och trådsändning avses detsamma som i radiorundradiosändning

lVIed agen.

av 2 § har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt Ändringen

9.1.4.

4§

I fråga om sådana radiotidningar som sänds med stöd av tillstånd enligt 2 § gäller följande. 1. Radiotidningarna skall helt eller delvis återge texten i förlagoma. 2. Sändning av annonsmaterial får endast ske om ljudet är förvrängt och innehållet kodat. 3. Högst hälften av sändningstider: vid ett sändningstillfälle får användas för annonsmaterial.

4. Utöver material som förekommer i förlagorna får radiotidnin arna endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningarna isponerats.

Genom förslaget kommer Iydelsen av punkt 3 att återgå till vad som gällde före den 1 juli 1983.

Innan det blev möjligt att överföra all redaktionell text i en tidning kunde en radiotidning av praktiska skäl omfatta endast en begränsad del av förlagan, vanligen 5-10 %. För att garantera tillräckligt utrymme åt förlagans nyhets- och opinionsförmedling ñck annonserna uppta högst hälften av sändningstiden. När datatekniken gjorde det möjligt att. överföra en tidnings hela innehåll ansågs det inte behövas några särskilda regler för andelen annonser i sådana sändningar. Från och med den 1 juli 1983 har begränsningen av annonsmaterialet därför endast gällt radiotidningar som inte återger all redaktionell text (se SFS 1983:495, prop. 1982/83:137 s. 12-13).

Mitt förslag till utvidgning av etableringsfriheten för nya medier innebär att ingen av de metoder som kan återge all redaktionell text kommer att omfattas av reglerna i förevarande paragraf. Det blir således inte längre nödvändigt att skilja mellan olika metoder. Därmed kan lydelsen av punkt 3 bli den samma som före den 1 juli 1983.

till om ändring i (1985:677) om

10.5 Förslag lag lagen

lokala kabelsändningar

4§ För lokala krävs tillstånd om det inte är fråga om vi-

daresândningar kabelsândngxfar med s av 5 a §-fdrsta stycket radiolagen (1966:755).

att tillstånd inte Av 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) framgår krävs för vissa dataöuerföringar.

Ändringen har behandlats i avsnitt 9.1.4.

1 15

Bilaga

* ETISKA RIKTLINJER FOR VIDEOTEX

Antagna av Videotexföreningen i Sverige den 5 juni 1985.

Dessa riktlinjer är antagna av Videobexfdreningen i Sverige, (VIS) den

5 juni 1985. De är avsedda att tillämpas av enskilda, företag och andra som förmedlar information och/eller tjänster via videotex.

Syftet med reglerna är att skapa en god kvalitet på de tjänster som erbjudes i videotex och bidraga till en sund och seriös utveckling av videotextiánster.

En förutsättning för medlemskap i VIS är att riktlinjerna efterlevs.

l Avgifter

Avgift bör endast tas ut för abonnemang (fast kostnad) samt för uppkopplingstid och särskilt angivna bilder eller tjänster (rörliga kostnader).

En användare skall informeras i förväg om att ett visst kommando leder till en bild eller tjänst som är belagd med avgift.

En bild som helt eller till huvudsaklig del består av index eller hänvisningar bör vara avgiftsfri.

Användaren bör i samband med pågående uppkoppling kunna ta del av

den rörliga kostnaden for uppkopplingen. En strävan .bör också vara att

användaren i samband med pågående uppkoppling skall kunna ta del av samtliga rörliga kostnader sedan föregående fakturering.

2 Avtal om ansvarsfördelning och abonnemang

mellan en informationslâmnare och de som tillhan- Ansvarsfordelning och maskinvara samt kommunikationsnåt for videodahåller programmedverkar vid tillhandahållandet av videotextex eller som i övrigt bör anges i skriftligt avtal. tjänster Villkoren for abonnemang och nyttjande av videotex bör anges i ett skriftligt avtal med användaren.

3 Bildutformning

3.1 Aktualitet

i videotex skall alltid vara aktuella. Informationslämnarens uppgifter

3.2 Index och hänvisningar

skall utforma index och hänvisningar eller på Informationslâmnaren annat sätt lämna sådan information att det for användaren på ett klart och entydigt sätt framgår

- vilka bilder och videotextjânster som finns i informationslämnarens utrymme i databasen,

- om en bild eller en videotextiânst är avgiftsbelagd och i förekommande fall avgiftens storlek,

endast bilder som innehåller upp- - tidpunkt for senaste ändring (gäller för att informationen skall bli megifter som kräver en tidsangivelse och användbar) samt ningsfull är åtkomliga endast för vissa - om vissa bilder eller videotextjânster användare.

Informationslämnaren bör vidare sträva efter

- att standardisera index och hänvisningar samt

- att på varje bild ange hur man går tillbaka till index eller avbryter pâgâende tjänst.

3.3 Märkning av bilder

Av varje bild bör framgå - vem som är infonnationslämnare, - bildnummer, - eventuell bildavgift samt tidpunkt for senaste ändring (gäller endast bilder som innehåller uppgifter som kräver en tidsangivelse för att informationen skall bli meningsfull och användbar).

4 Datalagen

Om utlämnandet av uppgifter förutsätter förekomsten av ett personregister enligt datalagen (1973:289) är den registeransvarige skyldig att inneha licens och i förekommande fall särskilt tillstånd av datainspektionen att inrätta och föra sådant personregister.

5 Nyhetsförmedling

Informationslämnaren svarar for att nyhets- och annan informationsförmedlingi tillämpliga delar är förenlig med pressetiska publiceringsregler.

6 Reklam

krav som ställs av varor, tjänster och De allmänna på marknadsföring från affârsetisk t.ex. i andra nyttigheter i lagstiftning eller synpunkt, Handelskammarens reklarnkodex Grundregler för re- Internationella även för videotex och avser alla som verkar i eller genom klam, gäller mediet. - informationslânmare, samordnare av tjänster och de som tillhandahâllertekniken.

av datortekniken föranledda särskilda krav. Dessutom gäller följande,

- Reklam i videotex bör vara uppsökt. Det innebär att. en användare leder till ett skall informeras i förväg om att endast ett visst kommando reklaminslag.

reklam. Denna - En uppsökt bild får inte föregås av s.k. mellanliggande begränsning gäller inte terminaler i publika miljöer.

del av index och menybilder un- - Reklam är tillåten även på begränsad der förutsättning att användaren informerats i förväg, t.ex. i samband av avtalet för abonnemanget, om att reklam kan med undertecknandet ^ förekomma även på sådana bilder.

7 Tekniska frågor

7.1 Driftstörningar

avbrott och andra i förväg kända driftstör- Information om planerade ningar skall genast visas på framträdande plats i videotexsystemet.

7.2 Säkerhet/behörighet

Informationslämnaren skall se till att den som ansvarar för program och maskinvara fir videotexsystemet tillhandahåller en hehörighetsru-

tin som fordrar att. den som önskar utnyttja en videotextjänst först måste ange sitt abomentnummer samt minst ett lösenord. Lösenordet skall kunna andras avanvändaren. 4

skall vara _så ntformat att informationslâmnare och E_tt videotensystan

andra sgom verkar i eller genom mediet endast kan bearbeta informatio-

nen inom sina egza databaser. Videotexsystem skall även vara så utformat att obehörig: inte kan få tillgång till information eller tjänster.

Det innebär att ingen annan än den som âr behörig skall kunna

- ta del av förmeclade uppgifter,

- ändra i, göra tilägg till eller ta bort infonnationslâmnarens eller av denne förmedlade uppgifter i videotex eller 4 - förfoga över fdrnedlade uppgifter for egen eller annans räkning. _

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilda utredaren for granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. C. Bcskalmingen av fámansförctag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundstbrbindelscr. K.

.°‘.V:‘P’!°

Samordnad lllnsforvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad lånsförvaluüng. Del 2: Bilagor. C. . Vidgnd elableringsfrihet för nya medier. U.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Fasta Oresundsforbindelscr. [4]

Finansdepartementet Beskattning av tämansforetag. [2]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihct för nya medier. [7]

Civildepartementet Rapport av den säxskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och sakexhelsskyddct kring statsminister Olof Palme. [l] integriteten vid slaüstikproduktion. [3] Samordnad llnsforvaltning. Del l: Förslag. [S] Samordnad lânsfbrvaluüng. Del 2: Bilagor. [6]

KUNGL. BIBL.

1989 -01- 2 7

STOCKHOLM

.illa

e.

«13...

t

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10275-7 ISSN 0375-250X