EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

EES-anpassnin g marknadsföri av n gs-

lagstiftningen

De|betönkande av Marknadsféringsutredningen Stockholm 1992

SM] 1992 49

KI2Oc

Statens offentliga utredningar WE 199249 @ Civildepartementet

EES-anpassning

av

marknadsförings-

lagstiftningen

Delbetänkande

av 1Iarknadstdringsuuedningen

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmäxma Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets flsrvaltningskontor ombesmjer remissutsiindningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13059-9 Stockholm 1992 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för Civildepartementet

Genom beslut den 8 augusti 1991 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Wallström att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över marknadsföringslagen samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredningen. Med stöd detta bemyndigande förordnades den 4 september 1991 av professorn Ulf Bemitz till särskild utredare. Som sakkunniga förordnades samtidigt ställföreträdande konsumentombudsmannen Per Eklund, departementsrådet Ann-Christin Nykvist, hovrättsassessorn Lars Schuer och direktören Anders Stenlund. Ann-Christin Nykvist entledigades från sitt uppdrag den 10 december 1991. Samtidigt förordnades hovrättsassessorn Robert Schött som sakkunnig. Att experter biträda utredningen förordnades den 13 september som 1991 tf. professorn Marianne Levin, juris doktorn Sten Tengelin och konsumentvägledaren Eva Tunhammar Hahn. Till sekreterare förordnades den 6 september 1991 hovrättsassessorn Tor Bergman och den 14 februari 1992 hovrättsassessom Ingalill Lindblom. Utredningen har antagit namnet Marknadsföringsutredningen. Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen. Per Eklund har avgett ett särskilt yttrande. I övrigt är betänkandet enhälligt och avgivet med instämmande av experterna. Stockholm i maj 1992

Ulf Bern itz

Tor Bergman Ingalill Lindblom

Innehåll

Förkortningar 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lagförslag 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen 1975 1418 13 . . . 2 Förslag till lag om ändring i radiolagen 1966 755 14 . . . . . . . . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1991 2027 om kabelsändningar

till allmänheten 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Sverige och EG 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsuppdraget i den nu aktuella delen 17 . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 EES-avtalet 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Betänkandets disposition 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Den svenska yttrandefrihetslagstiftningen 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Regeringsformen 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Tryckfrihetsförordningen 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Tryckfrihetsförordningens exklusivitet 21 . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.2 Censurförbudet 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Det strañrättsliga ensamansvaret 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Yttrandefrihetsgrundlagen 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Radiolagens censurförbud 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Anpassningen till EG-direktivet om vilseledande reklam 29 . . . . . . . . . . . 3.1 Marknadsföringslagen 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Allmänt 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.2 Begreppet marknadsföring 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.3 Vilseledande marknadsföring 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.1.4 Annan otillbörlig marknadsföring, särskilt om den s.

lagstridighetsprincipen 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.5 Straffbara vilseledande framställningar 35 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.6 Informationsskyldighet i marknadsföring 35 . . . . . . . . . . . . . 3.2 EG-direktivet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 överväganden bakom direktivet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Direktivets syfte och reklamdefmitioner 37 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 EG-ländemas förpliktelser 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Allmänt om anpassningen till EG-direktivet 39 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 EG-direktivets reklambegrepp och marknadsföringslagens

marknadsföringsbegrepp 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 lnköpsreklam m. m. 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Avgränsningen mot yttrandefrihetsområdet 42 . . . . . . . . . . . 3.5 Några andra frågor i EG-direktivet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Ingripanden mot vilseledande reklam 44 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Beriktigande av vilseledande reklam m. m 45 . . . . . . . . . . . . .

4 Anpassningen till E G-direktivet om TV-sändningar till

allmänheten 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Gällande bestämmelser om radio- och TV-sändningar 47 m. m. . . 4.1.1 Radiolagens regler om programföretagens

grundläggande skyldigheter 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. 1.2 Övriga regler för programverksamheten 48 . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Blockannonser i televisionen 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. 1.4 Kabelsändningslagstiftningen 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Marknadsföringslagens territoriella räckvidd i fråga om

TV-reldam 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 EG-direktivet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Bakgrunden 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Den europeiska TV-konventionen och EG-direktivet 53 . . . 4.2.3 Något om övervägandena bakom EG-direktivet 53 . . . . . . . 4.2.4 Begreppen TV-reklam, smygreklam och sponsring 54 . . . . . 4.2.5 EG-ländemas förpliktelser 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Allmänt om anpassningen till EG-direktivet 58 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Utformningen av regelverket på radio- och TV-området 58 . 4.3.2 TV-reklambegreppet och programsponsring i TV 60 . . . . . . 4.4 Direktivets bestämmelser om annonsers innehåll 61 . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Allmänt 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Kravet på reklamidentiñering m. m. 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.3 Smygreklam 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.4 Diskriminerande reklam 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.5 Tobaksreklam 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.6 Reklam för receptbelagda läkemedel 70 m. m . . . . . . . . . . . . . 4.4.7 Reklam för alkoholhaltiga drycker 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.8 Reklam och minderåriga 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Bestämmelserna om sponsring 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Kraven pâ sponsrade program 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Metoden att genomföra direktivets bestämmelser 74 Övriga . . . . . . 4.6 bestämmelser 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Marknadsföringslagens territoriella räckvidd i fråga om TV-

reklam 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.1 Utländska sändningar 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.2 Svenska sändningar 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Anpassningen till EES-avtalets huvudbestdmmelser 83 Åtgärder . . . . . . . . . . . . . . 5.1 som är att jämställa med kvantitativa restriktioner 83 . . 5.2 De nordiska konsumentombudsmännens spelregler för TV-

reklam 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Förbudet mot alkoholreklam i TV 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Förbudet mot TV-reklam till barn under 12 år 85 . . . . . . . . . . . . . .

6 Specialmotivering 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

19751418 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . 6.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen 1966 755 89 . . . . . . . . . 6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991 2027 om

kabelsändningar till allmänheten 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande av Per Eklund 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

Bilaga 1 Regeringens direktiv till utredningen 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam 103

Bilaga 3 Direktivet 84450EEG vilseledande reklam 113 om . . . . . . . . . Bilaga 4 Direktivet 89552EEG om TV-sändningar till

allmänheten 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Felles spilleregler for fjernsynsreklamen med utgangspunkt i markedsføringslovgivningen i de nordiske

land 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EES Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EFTA Europeiska frihandelssammanslutningen Europeiska gemenskaperna HD Högsta domstolen ICC International Chamber of Commerce KO Konsumentombudsmannen MD Marknadsdomstolen MF L Marknadsföringslagen 1975 1418 NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I OJ Oflicial Journal Prop. Regeringens proposition RF Regeringsformen rskr. Riksdagens skrivelse SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TF Tryckfrihetsförordningen YGL Yttrandefrihetsgrundlagen

Sammanfattning

Betänkandet handlar om vilka Förändringar som bör göras i den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen med hänsyn till EES-avtalet mellan de Europeiska gemenskaperna EG och medlemsländerna i EG samt Sverige och övriga länder, som tillhör frihandelssammanslutningen EFTA. Inom raför detta avtal kommer Sverige att vara skyldigt att uppfylla kraven i men bl.a. direktiven 84450EEG om vilseledande reklam och 89552EEG TV-sändningar till allmänheten. Direktiven finns i bilagorna 3 och om Den svenska lagstiftningen tillgodoser på det hela taget kraven enligt direktivet vilseledande reklam. I viss utsträckning krävs dock att om gällande regler justeras. Direktivet om TV-sändningar tilldrar sig i det här sammanhanget intresse beroende på bestämmelserna om TV-reklam och sponsring artiklarna 10-21. När det gäller detta direktiv är anpassningsfrågoma något komplicerade än i fråga om direktivet om vilseledande reklam. mer

Ändringar i marknadsföringslagen Marknadsföringslagens huvudbestämmelse är generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring 2 §MFL. Den omfattar näringsidkares avsättningsfrämjande åtgärder men inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder riktas bakåt mot ex. leverantörer eller kreditgivare. som Uttrycket reklam i direktivet om vilseledande reklam täcker emellertid alla framställningar som syftar till att främja marknadstillgången på varor eller tjänster. Det omfattar därför både avsättningsfrämjande reklam och inköpsreklam och liknande. Med hänsyn härtill föreslås att 2 § MFL kompletteras så att vad som där sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan tjänst eller någon annan nyttighet se avsnitt av en vara, en 3.4.1. I sin praxis rörande generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring har Marknadsdomstolen utvecklat den s. lagstridighetsprincipen. Principen innebär att domstolen kan att marknadsföringsåtgärd som strider anse en mot en bestämmelse i speciallagstiftning även är otillbörlig i generalklausulens mening. En stor del av harmoniseringsbehovet vad gäller direktivet TV-sändningar kan enligt utredningen tillgodoses med hjälp av geneom ralklausulen mot otillbörlig marknadsföring. Ett tillgodoseende av harmoniseringsbehovet på detta sätt kräver dock att den territoriella räckvidden för generalklausulen anpassas till TVdirektivet. TV-direktivet är baserat på den s. k. sändarlandsprincipen, som innebär att vad i sändarlandet är lagenligt och direktivenligt programinnehåll som skall få spridas fritt utanför detta lands gränser och att det är förbehållet sändarlandet att vidta åtgärder mot sändningar som inte följer reglerna.

Såsom TV-direktivet är utformat aktualiserar det att den territoriella räckvidden för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i tillämpningen både kan snävas in och utvidgas. Utredningen föreslår därför att det för televisionssändningar införs särskild bestämmelse i MFL, 21 en Enligt paragrafen skall, om en internationell överenskommelse påkallar det, 2 och 3 MFL tillämpas på en televisionssändning från Sverige, även sändningen om endast kan tas emot i ett annat land, inte tillämpas på en televisionssândning från ett annat land. Med en internationell överenskommelse förstås framför allt EES-avtalet och den europeiska konventionen om gränsöverskridande television, som Sverige undertecknat men ännu inte ratiñcerat. De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 4.7.

Ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen Direktivet om TV-sändningar innebär att det står ett EG-land fritt att kräva att programföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare regler än direktivets. Ett lands handlingsfrihet är emellertid inte obegränsad. Romfördraget mellan EG s medlemsländer förbjuder att ett land inför inte bara kvantitativa importrestriktioner utan också alla åtgärder med motsvarande verkan artikel 30. I EES-avtalet finns en motsvarande reglering. En av de år 1991 tillkomna reglerna för den svenska marksända televisionen innebär att en annons med reklam inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år l l § första stycket radiolagen. En likalydande förbudsregel har härefter införts i lagen 1991 kabel- 2027 om sändningar till allmänheten. EG-kommissionen har med hänsyn till handelshinderaspekterna uppmärksammat nationella förbudsbestämmelser det slag ll § första av som stycket radiolagen representerar. På föranstaltande av kommissionen inskränkte Grekland i mars 1991 ett där tidigare gällande TV-reklamförbud för barnleksaker till att gälla enbart krigsleksaker. Utredningen konstaterar att det av motiven till 1991 års svenska lagstiftning om reklam i marksänd TV framgår, att den inte utformades med något systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Det föreliggande totalförbudet mot TV-reklam till barn under 12 år utgör enligt utredningen otvivelaktigt ett handelshinder enligt artikel l l i EES-avtalet EES-avtalets motsvarighet till artikel 30 i Romfördraget. Utredningen gör även bedömningen att detta förbud sannolikt inte låter sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EESavtalet. Därför föreslår utredningen ett upphävande bestämmelserna i av Il § första stycket radiolagen och 11 § första stycket lagen kabelsändom ningar till allmänheten. Som utredningen påpekar kommer TV-reklam när det gäller barn alldeles bortsett från dessa förbudsregler att vara omgärdad av mycket väsentliga spärrar. Bl. a. erinras om regeln i l l § andra stycket radiolagen, enligt vilken det 10

i med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar annonser framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig en till barn under 12 år. Utredningen pekar också på en annan ny regel i radiolagen, nämligen att annonser med reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Något borttagande av dessa regler föreslås inte. De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 5.4. Efter ändring i radiolagens censurförbudsparagraf l9 § år 1991 har en Marknadsdomstolen rätt att förbjuda otillbörlig reklam i radio och TV, dock endast i fråga om näringsidkares avsättningsfrämjande åtgärder. Utredningen föreslår att paragrafen kompletteras så att domstolen även skall kunna förbjuda otillbörlig inköpsreklam och liknande i radio och TV. Förslaget är följd ändringsförslaget om att vad som i 2 § MFL sägs om en av otillbörlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, en tjänst eller någon

annan nyttighet se avsnitt 3.4.1.

~§2§1;éiFifi%§fi35%a;§$n .kiwi i

mamma

T i‘7$ € %% € .’§§;$VlV§§x°

n2ew5;2a§~~ as

ragga

sic-.au:mzx:;;mf:%

âñâåâtâá-âfifä 1k värm anar. ifizl

ån W 2-sgiimiia . . j . k .r .KÃÖCÃVL Y v a

f 3? 7 Äiááa wife min amma; m3; ährzaagasrarzá she-é

u ;essä ii

.agsszjsa-zmüfági QC ana.;;23i~;¥ata~. 3211275333 21231‘

mms as

m stlâäsáfi üfäâgnårüiiâxäêå

. V

am ‘g.i;§,’fg§i‘§§‘ii1n. t,ib£1%‘§‘f§§ mami iimizz

.,

v3.’3‘i£‘;{§}ggz4I¥$n.i,i mpg mg ammar I ur gszfzrziñaägszpâgwi gáhöcåêiájzeg

azimazixewmtxén z 935323

Lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i marknadsföringslagen 1975 1418

Härigenom föreskrivs i fråga marknadsföringslagen 1975 1418 om dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels det i lagen skall införas paragraf, 21 av följande lydelse. att en ny

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller handling, som genom att strida mot god annan affárssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller företaga liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd att annan hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt och i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. var en som Första stycket skall tillämpas även på reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan n yttighet.

21 Om en internationell överens,kommelse påkallar det skall 2 och 3 §§ tillämpas på televisionssändning från Sverige, även om sändningen endast kan tagas emot i annat land, inte tillämpas på televisionssändning från annat land.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förutvarande 21 § upphävd 1980 233 13 genom

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen 1966 755

Härigenom föreskrivs att ll och 19 radiolagen 1966 755 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11§ En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

I annonser med reklam får det I med reklam annonser som inte uppträda personer eller figurer sänds under annonstid i televisiosom spelar en framträdande roll i nen får det inte uppträda personer televisionsprogram som huvudsak- eller figurer spelar framträsom en ligen vänder sig till barn under 12 dande roll i televisionsprogram som år. huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

19 Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar. I fråga om trådsändningar för visning filmer och videogram vid av allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om sändningen är en vidaresändning sändning från satellit eller av en en annars av en rundradiosändning eller sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen 199 l 2027 om kabelsändningar till allmänheten. Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten. Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild återger Sverige eller som del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar. I fråga om andra trådsändningar för visning filmer och videogram vid av allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen 1990 886 granskning och om kontroll av filmer och videogram. I fråga om marknadsföring gäller I fråga marknadsföring gäller om föreskrifterna i marknadsföringsla- föreskrifterna i marknadsföringslagen 1975 1418, lagen 1978 763 1975 1418, lagen 1978 763 gen med vissa bestämmelser om mark- med vissa bestämmelser markom nadsföring av alkoholdrycker, lagen nadsföring alkoholdrycker, lagen av 1978764 med vissa bestämmel- 1978764 med vissa bestämmel-

Lagen omtryckt 1991 1066 2 Senastelydelse 19912028 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

marknadsföring tobaks- marknadsföring av tobaksser om av ser om och produktsäkerhetslagen varor och produktsäkerhetslagen varor 1604. 1988 1604. Marknadsföringsla- 1988 gäller också i fråga om reklamgen åtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

Lag ändring i lagen 1991 2027 om kabelsändningar till

om allmänheten

Härigenom föreskrivs 11 § lagen 19912027 kabelsändningar till att om allmänheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11§ En med reklam som sänds annons under annonstid i en televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. I med reklam sänds under annonstid i en televisionssändannonser som ning får det inte uppträda eller figurer som spelar en framträpersoner dande roll i televisionsprogram huvudsakligen vänder sig till barn som under 12 år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ändringen 15 innebär att första stycket upphävs.

..~.wi-‘é§i{‘ 1~‘%’9,§é1v 1-iE55;{ 93.2.%{i1x‘.~$m$.’v‘m

ma; ygz§v:£§igz§;:;;njiw;2;:: mg; mg sq 5z1wa brasan i’:gsfer5::13.$§s:£z:bmq duo ämm

- .‘eV}ai.8x%m .;u

å

jwstzzgtiiiaégi gsatgfxatx ‘zhsxré i,-1;5;I;jg1,;ss4r§49’§ i

i

- 7

ä V.

ff§3ig§äz1å$3 a

¥i—’%a%3§im3§Lrr~z

ä

Q gásgäzgämåtølijå-

T i

r ¢%;%i:wssaa%%naasaa§mmam%

A L s§a%.-352 ;mig ;xssgáaâaøxggáf i

{7Å$°x$é áhügáxwøxfáma

så Jm ‘ge‘3-fit ansxnnia axle

m. brisz;n§mm. Ngan

gnugga

ma -.si§,3‘;x%;as3zaxs.s~¢.; V i¥‘§’tis-K a$m§%.éxzc. ..s,mxr:;.~:s,x . ;sååå

färjan bézsii

rtinsbiai wzmvimsi

i i3°{.1$§3$ü

f1’m£art IiiF¥ € #53§ € !sivi§!ivii$é95 §1v¥f3tj;.w

l Inledning

1.1 Sverige och EG

År 1990 inleddes formella förhandlingar mellan EG och samtliga sju BETA-länder, bland dem Sverige, om ett avtal gällande ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES. Avtalet undertecknades den 2 maj 1992. Trots att avtalet blivit försenat är målsättningen fortfarande att det skall träda i kraft vid årsskiftet 199293, dvs. samtidigt som EGs inre marknad börjar fungera fullt ut. Det kan emellertid inte uteslutas att ikraftträdandet kommer att ske vid en senare tidpunkt. Om EES-avtalet träder i kraft kommer resultatet att bli att det uppkommer fri rörlighet for varor, tjänster, personer och kapital inom hela det område som upptas av EG s och EFTAs medlemsländer. Men målsättningen med EES-avtalet sträcker sig längre än så. Den är också att utveckla och bredda samarbetet inom angränsande områden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsumentskydd. Meningen är att det inom hela EG-EFTA-området skall gälla enhetliga regler och att dessa till sin huvudsakliga del skall bestå av relevanta delar av EG s i dag existerande regelverk Pacquis communautaire. De aktuella EG-reglerna avses alltså bli integrerade i EES-avtalet så att de kommer att gälla också i EFTA-ländema och i relationerna mellan EG och EFTA-länderna. Sverige har även efter beslut av regeringen den 14 juni 1991 ansökt - om medlemskap i EG.

1.2 Utredningsuppdraget i den nu aktuella delen

Regeringens uppdrag till utredningen är att se över MFL. l en första etapp skall överväganden och förslag redovisas rörande vad som krävs för en anpassning till EES-reglerna. Regeringens direktiv till utredningen finns i bilaga Det aktuella uppdraget underlättas av att MFL redan i stort sett följer internationellt vedertagna normer på reklamomrádet. Det främsta skälet härtill är att lagens huvudbestämmelse generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring 2 § MFL bygger på den normbildning som näringsli- vets egna organisationer utvecklat. När det gäller dessa normer intresserar i det här sammanhanget främst de Grundregler för reklam, som Internationella Handelskammaren ICC har antagit. ICC-reglernas nu aktuella lydelse, beslutades år 1987, finns i bilaga som ICC-reglerna har haft betydelse också for EG s arbete. EG s viktigaste och mest heltäckande instrument på reklamområdet är direktivet 84450EEG vilseledande reklam. Det finns i bilaga Inte minst mot om bakgrund av den ekonomiska betydelse som TV-reklamen har i de länder tillhör EG finns det också anledning att uppmärksamma det särskilda som direktivet 89552EEG TV-sändningar till allmänheten. Detta direk- 17 om

tiv finns i bilaga Översättningarna till svenska direktiven är prelimiav nära. Sverige kommer inom ramen för EES-avtalet att vara skyldigt att uppfylla kraven i båda de nämnda direktiven bilaga 19 resp. bilaga lO till avtalet. Direktivet om vilseledande reklam är övergripande och omfattar all reklam oavsett reklammedium, således också ex. TV-reklam. MFL uttrycker emellertid högre ambitioner än direktivet, eftersom lagen vill motverka inte endast vilseledande reklam utan också andra reklamåtgärder som är otillbörliga mot konsumenter eller näringsidkare. Om detta direktiv kan därför redan här sägas, att nuvarande lagstiftning väl tillgodoser de uppställda kraven och att det endast är på några mera perifera punkter som direktivets utformning motiverar en närmare granskning av lagstiftningsbehovet. l fråga om direktivet om TV-sändningar är anpassningsfrågorna något mer komplicerade. I det här sammanhanget tilldrar sig detta direktiv intresse beroende på bestämmelserna om TV-reklam och sponsring artiklarna 10-21. Direktivet handlar emellertid även om annat, t.ex. om andelen europeiska program och om en genmälesrätt eller motsvarande för fysiska och juridiska personer. På grund av EES-avtalet måste Sverige självfallet uppfylla alla de aktuella kraven. Det till utredningen lämnade uppdraget får dock anses vara begränsat till direktivets bestämmelser om reklam och sponsring. Trots detta kan det inte undvikas att utredningen kommer in på vissa frågor som ligger vid sidan av marknadsföringsområdet. Det har att göra med televisionens särskilda egenskaper som massmedium, bl. det förhåla. landet att TV-sändningar numera i stor utsträckning sker via satelliter i rymden. Det finns därför anledning att ägna förhållandevis stor uppmärksamhet anpassningen till TV-direktivet. I sammanhanget bör påpekas att det för sändningar till satelliter ännu inte finns någon svensk lagstiftning. En sådan lagstiftning fordras med hänsyn till TV-direktivet. Hur denna skall utformas är emellertid en fråga, som det inte kan anses ankomma på utredningen att behandla. Det råder emellertid stor saklig överensstämmelse mellan TVdirektivets föreskrifter och bestämmelserna i den europeiska konventionen om gränsöverskridande television TV-konventionen, som bl.a. Sverige har undertecknat. Också för att Sverige skall kunna uppfylla konventionsförpliktelserna, krävs lagstiftning om sändningar till satelliter. Frågan om ett svenskt tillträde till TV-konventionen behandlas för närvarande av Radiolagsutredningen U 1985 05. Enligt vad utredningen erfarit kommer Radiolagsutredningen att inom kort lägga fram ett betänkande med förslag till lagstiftning som just gäller villkor för TV-sändningar till satelliter. Utom de här nämnda EG-direktiven finns det ett antal andra direktiv som innehåller bestämmelser om reklam och marknadsföring. Ett exempel är direktivet 87192EEG om konsumentkrediter, ändrat genom ett nytt direktiv 9088EEG. I detta finns mycket detaljerade regler skyldighet om för kreditgivare att informera om s.k. effektiv ränta. Dessa regler har 18

beaktats i regeringens proposition med förslag till ny konsumentkreditlag prop. 199192 83; de behandlas därför inte här. På liknande sätt får det i fråga om åtskilliga andra varu- eller tjänsteslag ligga närmast till hands att eventuella frågor om reklam behandlas i anses samband med själva regleringen för just det varu- eller tjänsteslaget. Sådana särskilda reklamregler tas därför inte heller upp här. Till reklamområdet hör även prisinformationsfrågorna. EG har här antagit direktivet 79581EEG om konsumentskydd när det gäller prismärkning av matvaror, ändrat genom ett nytt direktiv 88315EEG, och direktivet 88314EEG om konsumentskydd när det gäller prismärkning andra än matvaror. Vad krävs för att tillgodose dessa direktiv av varor som har beaktats i prisinformationslagen 1991601, som trätt i kraft den l april 1992. Det pågår ett arbete inom EG i fråga om bl.a. jämförande reklam och k. distansförsäljning, ex. genom nya elektroniska medier. l vad mån s. detta arbete kommer att leda till krav på anpassningsåtgärder i svensk rätt, kan inte överblickas för dagen. Saken kommer att tas upp i utredningens fortsatta arbete.

1.3 EES-avtalet

EES-avtalet omfattar dels en huvuddel med 129 artiklar, dels 47 protokoll och 22 bilagor med hänvisningar till ca l 500 rättsakter som har integrerats i avtalet. Avtalet är det mest omfattande internationella avtal som något EG- eller EFTA-land har förhandlat fram. I två s. grönböcker från Utrikesdepartementets handelsavdelning har presenterats dels en preliminär översättning till svenska av avtalets huvuddel, dels hela avtalstexten på engelska inkl. protokoll, bilagor m. m. Som har nämnts avses EES-avtalet medföra att det uppkommer fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom hela EG-EFTAområdet. Fri rörlighet för varor förutsätter att ett EES-land avhåller sig från att i förhållande till andra EES-länder införa inte endast kvantitativa importoch exportrestriktioner utan också åtgärder som har motsvarande verkan. EES-avtalets regler om fri rörlighet för varor har hämtats från i första hand Romfördraget mellan EG s medlemsländer. Liksom Romfördraget medger emellertid EES-avtalet undantag från principen om fri rörlighet under förutsättning att nationella åtgärder är nödvändiga för att tillgodose tvingande krav på skydd för t.ex. allmän ordning, säkerhet och hälsa. Till detta återkommer utredningen närmare i kapitel

1.4 Betänkandets disposition

De företeelser som behandlas i EG-direktiven om vilseledande reklam och TV-sändningar till allmänheten utgör yttranden. Vid lagstiftning på reklamområdet måste därför beaktas att yttrandefriheten och informations- 19

friheten tillhör de fri- och rättigheter som skyddas av svensk grundlag. Med hänsyn härtill finns det anledning att relativt beskriva vad grundlagnoga stiftningen på yttrandefrihetsområdet innebär. Detta görs i kapitel Härefter följer i skilda kapitel utredningens överväganden rörande anpassningen till direktivet om vilseledande reklam kapitel 3, direktivet om TV-sändningar till allmänheten kapitel 4 och EES-avtalets huvudbestämmelser kapitel 5. Betänkandet avslutas med kortfattad specialmotiveen ring till de framlagda lagförslagen kapitel 6.

2 Den svenska yttrandefrihetslagstiftningen

2.1 Regeringsformen

Enligt regeringsformen RF, omtryckt 19911503 är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet 2 kap. 1 § första stycket RF. Yttrandefriheten beskrivs som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med informationsfrihet avses friheten att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. RF yttrandefrihetsbegrepp är vidsträckt. Det omfattar ex. också den s kommersiella reklamen. I 2 kap. 12 och 13 RF finns föreskrifter av vilka framgår att riksdagen, under de förutsättningar som anges, får besluta om lagstiftning som begränsar yttrandefriheten och inforrnationsfriheten. Härvid är att märka att friheten att yttra sig i näringsverksamhet delvis har en svagare ställning än yttrandefriheten i allmänhet. Med uttrycket yttranden i näringsverksamhet enligt förarbetena till regleringen inte uttalanden av opinionsbildavses

ningskaraktär utan endast den kommersiella reklamen se prop.

1975762209 109. Det sagda innebär att RF tillåter lagstiftning som s. begränsar möjligheterna att göra sådan reklam utan att några speciella hänsyn måste tas. Därmed RF inte något påtagligt materiellt skydd för ger den kommersiella reklamen. RF skiljer sig på denna punkt från den europeiska konventionen de mänskliga rättigheterna, vars garantier för om yttrandefriheten i artikel 10 även omfattar commercial speech, låt vara att det får anses att konventionen bereder den kommersiella reklamen ett skydd än yttrandefriheten i allmänna angelägenheter. svagare Avslutningsvis bör anmärkas att RFs bestämmelser om de begränsningar får göras i yttrandefriheten inte har avseende på tryckfriheten. som Här gäller i stället vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen. Numera är även att märka att RFs berörda bestämmelser inte gäller beträffande friheten att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar. Här gäller i stället vad som föreskrivs i yttrandefrihetsgrundlagen 2 kap. 1 § andra stycket RF.

2.2 Tryckfrihetsförordningen

2.2.1 Tryckfrihetsförordningens exklusivitet

Tryckfrihetsförordningen TF, omtryckt 1991 21500 är av en annan karaktär än föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13 RF TF är nämligen, utom en . straff- processlag till skydd för tryckfriheten. grundlag, en detaljerad och Av 1 kap. 1 § andra stycket TF framgår att tryckfriheten såsom den 21

garanteras av förordningen syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Vidare framgår l kap. 3 § TF att ingen av kan dömas till straff eller skadestånd för missbruk av tryckfriheten i annat fall eller i annan ordning än TF föreskriver. Förhållandet mellan tryckfriheten och reklamen har behandlats i rad en lagstiftnings- och utredningssammanhang under det här århundradet. Senast togs frågorna upp av departementschefen i samband med 1988 års

ändringar i TF se prop. 1986872151 s. 45 ff..

Departementschefen uppehöll sig bl. a. vid hur långt grundsatsen i l kap. 3§ TF om förordningens strafT- och processrättsliga exklusivitet sträcker sig. Han påpekade att 1944 års tryckfrihetssakkunniga hade behandlat den frågan utförligt. Deras mening vari korthet att den då gällande 18 2 års l TF inte hade som sin uppgift att i alla avseenden reglera bruket tryckta av skrifter. Begagnandet av trycket som ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst krävde inte grundlagsskydd. Därför borde inte heller i fortsättningen oredliga eller illojala yttranden och meddelanden kriminaliseras som tryckfrihetsbrott. De sakkunnigas mening anslutning i det vann fortsatta arbetet på en ny TF. TF s syfte begränsar således räckvidden av grundsatsen om förordningens straff- och processrättsliga exklusivitet, bl. a. på det sättet att reklamen i viss utsträckning anses kunna regleras i särskild ordning. Enligt l kap. 9 § TF är dessutom förordningens tillämpningsområde uttryckligen begränsat i vissa avseenden. Bl. gäller utan hinder TF vad a. av i lag är stadgat om punkt 1 förbud mot kommersiell annons, i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Detta undantag från exklusiviteten tillkom år 1973. Uttrycket kommersiell annons avser att markera var gränsen går mellan vad som omfattas av och vad som kan falla utanför TF så att journalistiken inte drabbas prop. 1973 123 s. 46. Man brukar som bekant när det gäller tidningar skilja mellan annonser och redaktionell text. Den nu aktuella bestämmelsen i TF avser inte redaktionell text; denna är således i förevarande hänseende alltjämt tryggad av förordningens regler.

2.2.2 Censurförbudet En central princip är att TF endast tillåter att tryckta skrifter blir föremål för repressiva myndighetsingripanden, dvs. sådana ingripanden som sker efter det att skriften har blivit i TF s mening utgiven. Preventiva åtgärder från en myndighets sida godtas således inte. Principen kommer till uttryck redan i l kap. l § första stycket TF, som slår fast med en från§ 86 i 1809 års regeringsform nästan ordagrant hämtad formulering att med tryckfrihet förstås varje svensk medborga- res rätt att utan några av myndighet eller annat allmänt i förväg organ lagda hinder utge skrifter och att sedermera inte kunna åtalas på grund av skriftens innehåll annat än inför en laglig domstol. Förbudet mot av myndighet eller annat allmänt i förväg lagda organ hinder avser av historiska skäl främst dvs. granskning tryckta censur, av skrifter före deras utgivning och krav på särskilt tryckningstillstånd im- 22

primatur innan skriften utges. I l kap. 2§ första stycket TF bestäms censurförbudet närmare Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav må förekomma. Mot bakgrund vad TF föreskriver i det nu angivna hänseendet finns av det anledning att lägga märke till hur generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring numera 2 § MFL bedömdes vid dess tillkomst år 1970. Förhållandet mellan generalklausulen och l kap. 2 § första stycket TF togs

nämligen upp av lagrådet se prop. 197057 s. 130 f..

Lagrådet pekade särskilt på att möjligheten att meddela förbud mot otillbörlig marknadsföring inte inträder annat än som följd av ett visst slags näringsidkares sida. Förbudsåtgärden kunde från denna förfarande från en synpunkt sägas vara av mera repressiv än preventiv karaktär jfr Eek, Nya tryckfrihetsförordningen s. 47. Lagrådet ansåg därför att vad som föreslogs meddelande förbud borde kunna godtas från tryckfrihetsom av rättslig synpunkt även utan tillägg till TF. Den tryckfrihetsrättsliga situationen torde kunna sammanfattas så, att TF inte hindrar sådana ingripanden mot marknadsföring genom tryckta skrifter kan ske med stöd av generalklausulen mot otillbörlig marksom nadsföring i 2 § MFL. Dock gäller som nämnts en särskild regel i TF l kap. 9§ för att det skall stå klart att lagstiftning som förbjuder ett reklam för alkohol och tobaksvaror inte strider mot TF. upprepande av Samtidigt hindrar TFs gällande lydelse införandet av sådan lagstiftning som skulle ge ex. Marknadsdomstolen rått att beordra att viss reklam över huvud taget inte fick publiceras.

2.2.3 Det stralfrättsliga ensamansvaret Gällande ordning Censurförbudet i TF har nyss behandlats. En annan komponent i skyddet för det tryckta ordet mot ingrepp från det allmännas sida är systemet med Reglerna detta i 8 kap. TF innebär att normalt s. ensamansvar. om endast en person ansvarar straffrättsligt för skriftens innehåll. Ansvaret vilar i första hand på den särskilt utsedde utgivaren, om det är en periodisk skrift, och i annat fall på författaren 8 kap. l och 5 TF. För en periodisk skrift skall det därför finnas en utgivare, som utses av skriftens ägare 5 kap. 2 § första stycket resp. 3 § första stycket TF. Uppdrag utgivare innefattar befogenhet att öva inseende över att vara skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas däri mot utgivarens vilja. Inskränkning i utgivarens befogenhet är utan verkan 5 kap. 3 § andra stycket TF.

Utgivarens bestämmanderätt omfattar också kommersiell reklam se

Marknadsdomstolens beslut 19744 och prop. l98687l5l s. 51. Grunden för detta är att utgivaren är ansvarig om skriftens innehåll skulle utgöra tryckfrihetsbrott och att även en rent kommersiell annons, som ingår i skriften, kan innefatta sådant brott. TF saknar uttryckliga bestämmelser om en rätt till genmäle. Däremot finns vissa bestämmelser understryker vikten av att rättelse sker. som Främst bör nämnas 1 kap. 4 § andra stycket TF, lyder 23 som

Vid bestämmande av påföljd, som enligt denna Förordning är förenad med missbruk av tryckfriheten, skall, då meddelad uppgift påkallat rättelse, särskilt beaktas, huruvida sådan på lämpligt sätt bringats till allmänhetens kännedom. En annan bestämmelse som bör nämnas i detta sammanhang är l kap. 9§ punkt 2 TF. Enligt denna bestämmelse gäller vad i lag är stadgat om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, ersättom ningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om rättelse oriktig eller av missvisande uppgift kursiverat här. Bestämmelser om sådan rättelseskyldighet finns i 12 § andra stycket kreditupplysningslagen 19731173. Ytterligare en bestämmelse som berör vad här diskuteras är 7 kap. som 6 § andra stycket andra meningen TF att, om den tilltalade fälls för förtal eller förolämpning i tryckt skrift, domstolen på yrkande kan förordna att domen skall införas i skriften. Slutligen kan det vara motiverat att nämna att skadeståndslagen 1972207 innehåller en särskild regel om skadeståndets bestämmande då någon är skadeståndsskyldig med anledning av ärekränkning eller dylik brottslig gärning 5 kap. 6 §. I mål om sådan gärning kan den skadeståndsskyldige på yrkande av den kränkte efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar dom i målet. av

Frågan om att införa en lagstadgad rätt till genmäle m. m. Av och till under 1900-talet har det diskuterats att i TF införa regler om en rätt till genmäle. Institutet rätt till genmäle härrör från fransk rätt droit de réponse. Det innebär har omnämnts eller utpekats att en person som i ett massmedium, har rätt att i mediet publicera ett genmäle, oavsett om detta avser beriktigande av lämnade faktiska uppgifter eller bemötande av värdeomdömen. Beriktigande innefattar alltså den mera begränsade rätten att korrigera faktiska uppgifter till skillnad från värdeomdömen eller liknande. Införandet av en lagstadgad genmälesrätt behandlades 1944 års av tryckfrihetssakkunniga i betänkandet SOU 194760 med förslag till ny TF. De sakkunniga fann inte skäl att föreslå någon genmälesrätt efter utländsk förebild. De påpekade att det torde vara vanligt och räknas som god publicistisk sed att tidningar och tidskrifter i vidsträckt omfattning inför bemötanden och rättelser. De sakkunniga ansåg dock att det även i sådant hänseende borde ligga i utgivarens hand att bestämma över skriftens innehåll. Däremot fann de sakkunniga det angeläget att oriktiga uppgifter rättades i behövlig omfattning. De föreslog därför en särskild regel skulle gälla som vid bestämmandet av påföljd för tryckfrihetsbrott se lkap. 4§ andra stycket TF. I det fallet skulle, då meddelad uppgift påkallat rättelse, särskilt beaktas om sådan rättelse på lämpligt sätt hade bringats till allmänhetens kännedom. I prop. 1948230 med förslag till tryckfrihetsförordning anslöt sig departementschefen till de sakkunnigas synpunkter s. 114. 24

Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande med anledning av propositionen KU 194830 s. 38 att skälen för införande av en genmälesrätt visserligen var värda beaktande, men att utskottet, mot vad departementschefen anfört, inte ansåg sig böra lägga fram något förslag härom. Senast har rätten till genmäle m. m. utretts av Massmedieutredningen i dess betänkande SOU 197549 Massmediegrundlag. Enligt utredningen skulle direkt reglering i grundlag av en genmälesen rätt erbjuda så stora lagtekniska och organisatoriska svårigheter, att det fick anses vara lämpligare att frågan överlämnades till pressens självsanerande åtgärder. Beträffande lagstiftning om rättelse, ansåg utredningen att den själven sanerande verksamheten från pressens sida borde kunna erbjuda väl så goda praktiska möjligheter till ett gott resultat som lagstiftningsåtgärder. Utredningens slutsats blev därför att särskild lagstiftning om rättelse inte borde införas. Massmedieutredningens avvisande hållning till tanken på en reglering i grundlag av genmälesrätten i vidsträckt bemärkelse vann allmän anslutning bland remissinstanserna. Däremot var remissopinionen delad i fråga om införandet av bestämmelser om rättelse.

2.3 Yttrandefrihetsgrundlagen

Under hösten 1991 fattade riksdagen sitt andra och slutliga beslut om den nya yttrandefrihetsgrundlagen, YGL prop. 199091 64, KU21, rskr. 254, 199192KUl, rskr. SFS 19911469. grundlagen har trätt i Den nya kraft den l januari i år. YGL omfattar yttrandefriheten i radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar m. m. Den bygger på bärande principer i TF men är helt fristående i förhållande till TF. YGL är för det första tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel 1 kap. 6 § första stycket YGL. Vad som här avses är marksändningar till allmänheten, däremot inte kommunikationsradio och liknande icke massmediebetonad användning av radiofrekvenser eller trådnät. För det andra gäller vad som i YGL föreskrivs om radioprogram i allmänhet i fråga om program som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige l kap. 6 § andra stycket YGL, ex. sändningar till en satellit som sker från svenskt territorium. Enligt YGLs portalbestämmelse är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor i vilket ämne som helst i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar l kap. l § första stycket YGL. Yttrandefriheten enligt YGL har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av grundlagen l kap. l § andra stycket YGL. Efter censurförbudet i l kap. 2 § TF förbjuder YGL myndig- 25 mönster av

heter och andra allmänna organ att i förväg granska något, som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en ljudupptagning. Inte heller får myndigheter och andra allmänna organ utan stöd i grundlagen, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en ljudupptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten l kap. 3 § första stycket YGL. Lika lite som TF godtar således YGL preventiva myndighetsingripanden. Ett undantag gäller dock i fråga om offentligt visad film l kap. 3§ andra stycket YGL. På det området finns sedan länge en förhandscensur. De nu gällande bestämmelserna finns i lagen 1990886 om granskning och kontroll av filmer och videogram. YGL föreskriver vidare, efter mönster av l kap. 3 § TF, att myndigheter och andra allmänna organ inte utan stöd i grundlagen får ingripa sig vare mot någon person på grund av att han eller hon i ett radioprogram, en film eller en ljudupptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk eller mot själva programmet, filmen eller ljudupptagningen l kap. 4 § YGL. I vissa avseenden öppnar emellertid YGL möjlighet för särskild en reglering genom vanlig lag. För det första hänvisas till bl. a. 1 kap. 9 § TF l kap. 12 § första stycket YGL. Denna hänvisning innebär bl. a. att det även i fortsättning en blir möjligt att i vanlig lag förbjuda kommersiell annonsering alkohol och av tobak. Grundlagens andra öppning innebär att det i lag får meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning helt eller av program, som delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten l kap. 12 § andra stycket YGL. I motsats till TF lämnar således YGL all annonsering utanför det skydd som ligger i den straff- och processrättsliga exklusiviteten. YGL innebär att det för de nya medierna skapats generellt tillämpliga grundlagsregler, som ger uttryck för de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury. Nyordningen innebär att radioprogram och filmer skall ha en utgivare, att utgivare av radioprogram enligt vad som närmare föreskrivs i lag skall utses för varje program eller för hela eller delar av sändningsverksamheten och att utgivaren skall utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa filmen 4 kap. 1 § YGL. Utgivaren skall ha befogenhet att öva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogenheten skall vara utan verkan 4 kap. 3§ YGL. Bestämmanderätten för utgivaren gäller också i fråga om kommersiell reklam prop. 199091 64 94. s. Slutligen har i YGL tagits in bestämmelser som motsvarar TF s i föregående avsnitt redovisade föreskrifter i l kap. 4§ andra stycket och 7

kap. 6 § andra stycket andra meningen se 7 kap. 4 § tredje stycket och 5 § YGL.

2.4 Radiolagens censurförbud

Radiolagen 1966 755, omtryckt 1991 l066 har alltsedan tillkomsten slagit fast ett förbud för myndigheter och andra allmänna organ att censurera sändningar. Förebilden för förbudet har varit l kap. 2 § TF. Bestämmelserna om det radiorättsliga censurförbudet finns sedan den 1 juli 1991 i 19 § radiolagen tidigare 8 §. Radiolagens censurförbud täcker ett större område än 1 kap. 3 § YGL. Radiolagens regler gäller nämligen även andra sändningar än sådana som är riktade till allmänheten. Radiolagens censurförbud täcker t.ex. också kommunikationsradio och liknande icke massmediebetonad användning av radiofrekvenser eller trådnät. Censurförbudet är olika utformat beträffande trådlösa sändningar radiosändningar och trådsändningar. I fråga om radiosändningar är lagen kategorisk Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll l9§ första stycket. När det gäller vissa trådsändningar, nämligen sådana som rör visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst och offentlig tillställning, har censurförbudet inskränkts. Detta har att göra med rådande förhandscensur vad gäller offentligt visad film. En inskränkning i censurförbudet är gemensam för radiosändningar och trådsändningar. År 1991 gjordes nämligen ett led i lagstiftningen - som

om reklam i marksänd TV se avsnitt 4.1 ett tillägg i radiolagen. Syftet

med detta var att tillförsäkra Marknadsdomstolen rätt att att vid vite förbjuda upprepande av otillbörlig marknadsföring i ljudradio eller television l9§ sjätte stycket. Tillägget anger att i fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen 1975 1418, lagen 1978 2763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen 1978764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen 1988 1604. Såvitt gäller kommersiell reklam har alltså numera censurforbudet i radiolagen samma räckvidd som censurförbudet i 1 kap. 2 § TF anses ha. Det skulle emellertid bli nödvändigt att inskränka radiolagens censurförbud, om det ansågs motiverat att ge ex. Marknadsdomstolen en rätt att ingripa med preventiva åtgärder mot reklam i radio eller TV.

3 Anpassningen till EG-direktivet vilseledande

om

reklam

3.1 Marknadsföringslagen

3.1 Allmänt MFL har till ändamål dels att främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster eller andra nyttigheter, dels att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare 1 §. MFLs viktigaste regler är tre generalklausuler som i allmänna ordalag anger vad en näringsidkare skall iaktta i sin marknadsföring. Generalklausulema behandlar otillbörlig marknadsföring 2 §, inforrnationsskyldighet 3 § och produktotjänlighet 4 §. Det ankommer på Konsumentverket Konsumentombudsmannen KO och Marknadsdomstolen att tillämpa dessa regler. Lagen innehåller också tre straffsanktionerade föreskrifter 6-8 §§. 6 § gäller uppsåtlig användning av vilseledande framställning vid marknadsföring, medan 7 och 8 behandlar mera speciella företeelser. I detta sammanhang intresserar endast 6 Tillämpningen av strañbestämmelserna ankommer på de allmänna domstolarna. Allmänt åtal får dock bara väckas efter medgivande av KO 17 § andra stycket MFL. Sanktionerna för att säkerställa efterlevnaden av MFLs generalklausuler är förbud mot att fortsätta det påtalade förfarandet 2 och 4 MFL resp. åläggande att lämna information i visst hänseende 3 § MFL. Ett förbud eller åläggande avser i första hand näringsidkaren själv. En sådan åtgärd kan emellertid även rikta sig mot exempelvis den som är anställd hos näringsidkaren eller i övrigt handlar på dennes vägnar. Dessutom kan ett förbud träffa var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen, ex. reklambyråer som har utformat reklammaterial. Lagens formulering medger även att ett förbud att fortsätta med publicering av viss reklam riktas mot ett tidningsföretag. En tidnings ansvarige utgivare har däremot ingenting med tillämpningen av MFL att göra. Förbud och ålägganden skall förenas med vite, om inte särskilda skäl gör detta obehövligt 5 § MFL. Om särskilda skäl föreligger kan Marknadsdomstolen besluta att ett förbud eller åläggande skall gälla interimistiskt, dvs. för tiden fram till dess att domstolen meddelar slutligt beslut 13 § MFL. Den som bryter mot ett förbud enligt 2 § eller mot en föreskrift i 6-8 skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konkurrerande näringsidkare 19 § MFL.

3.1 .2 Begreppet marknadsföring MFLs förarbeten Den centrala bestämmelsen i MFL är generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring 2 Enligt denna föreskrift kan Marknadsdomstolen, om en näringsidkare vid marknadsföring av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet företar en reklamåtgärd eller någon annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, förbjuda näringsidkaren att fortsätta därmed eller att företa annan liknande handling. Med marknadsföring ordet används både lagens rubrik och i i bl. a. 2 § avses såväl reklam i traditionell mening som avsättningsfrämjande åtgärder av annat slag. l förarbetena heter det bl. a. prop. 1970 57 s. 64 I begreppet marknadsföring får anses ligga att det skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster. Hit hör i första hand framställningar och andra handlingar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter, exempelvis annonser och säljfrämjande åtgärder av allmän inriktning. Termen marknadsföring täcker emellertid också åtgärder som är inriktade på enskilda individer, exempelvis säljargument som en försäljare använder vid förhandling med en enskild kund. Utanför begreppet marknadsföring faller däremot icke kommersiell reklam ex. annonser från politiska partier som propagerar politiska meningar i valtider och annonser i vilka enskilda personer eller organisationer för fram åsikter eller söker värva medlemmar. Det bör dock påpekas att det förekommer att annonser är av s. blandad typ som innehåller både kommersiella och icke kommersiella framställningar och som därför faller delvis inom och delvis utanför generalklausulens tillämpningsområde. Tillämpningsområdets begränsning till marknadsföringsåtgärder medför vidare att generalklausulen inte omfattar inköps- och andra anskaflmngsfrämjande åtgärder, dvs. förfaranden riktas bakåt mot leverantörer, som kreditgivare eller arbetssökande, t.ex. platsannonser se prop. 197057 s. 64 f.. Den från praktisk synpunkt mest betydelsefulla typen av marknadsföringsåtgärder är framställningar i ord, bild etc., framför allt i form av reklam som riktar sig till en större krets av personer. MFLs förarbeten ägnar här en betydande uppmärksamhet åt frågan om hur marknadsföringsområdet bör avgränsas mot tryckfrihetsområdet. Departementschefen framhöll se prop. 197057 s. 65-67 att det uppenbarligen var av största vikt att generalklausulen inte tillämpades på ett sådant sätt att den kom i konflikt med tryckfrihetsrättens principer. Regeln i l kap. 3§ TF måste anses innebära att det krävs stöd i TF även för att man skall kunna meddela vitesförbud mot handlingar som ligger inom det i förordningen behandlade området. Emellertid var det enligt departementschefen förenat med uppenbara svårigheter att dra en klar gräns mellan gärningar som skall exklusivt bedömas enligt TFs regler och gärningar vilka visserligen har begåtts genom tryckt skrift, men ändå faller utanför det av TF reglerade området. Detta manade till försiktighet när det blev fråga om att vidga möjligheterna 30

att med stöd av allmän lag ingripa mot gärningar som har begåtts genom tryckt skrift. Grunden för att ingripanden mot reklam i tryckt skrift ansetts kunna ske utan stöd i TF fick ses däri att det här var fråga om åtgärder av utpräglat kommersiell natur, som inte avser nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället. För att undvika en rättstillämpning som kunde te sig tvivelaktig från tryckfrihetsrättslig synpunkt, ansåg därför departementschefen att ingripanden mot reklam i tryckt skrift måste begränsas till sådana framställningar som har ett rent kommersiellt syfte och rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs. avser en näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållna varor och tjänster. Generalklausulen borde inte kunna användas for att ingripa mot sådan reklam i tryckt skrift som är inriktad på att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka det allmänna beteendet i viss riktning. Begreppet marknadsföring förekommer också TF l i kap. 9 Innebörden där är densamma som enligt MFL se prop. 1973 123 s. 46. Vidare används begreppet marknadsföring med samma innebörd som enligt MFL i konsumentkreditlagen 1977 981, lagen 1978 800 om namn och bild i reklam, lagstiftningen om alkohol- och tobaksreklam och radiolagen. I början av 1970-talet fanns det inte någon reklamñnansierad radio eller TV i Sverige. Det förelåg därför inte något akut behov av att närmare överväga hur marknadsföringsområdet bör avgränsas mot yttrandefrihetsområdet i stort. Nu kan däremot frågan inte förbigås, så mycket mera som det för de nya medierna bl. a. radio och TV tillkommit en särskild - —— grundlag, YGL. Följdriktigt uppmärksammades detta vidsträcktare avgränsningsproblem i samband med 1991 års lagstiftning om reklam i marksänd TV. Departementschefen yttrade nämligen då bl. a. prop. 199091 149 s. 66 Vid marknadsföringslagens tillkomst uttalades som jag har visat att lagens tillämpningsområde skulle begränsas till marknadsföringsåtgärder som är av utpräglat kommersiell natur och som inte avse nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället. Uttalandet om detta gjordes med tanke på tryckfrihetsförordningen. Däremot sades inte någonting om marknadsföringslagens relation till underhållning och förströelse. I förgrunden för sådana tryckta medier som dagstidningama står givetvis nyhetsförmedling och åsiktsbildning. För radio och TV förhåller det sig inte självfallet likadant. Däremot kan man i fråga om dessa medier alltid säga att de som en viktig uppgift har vid sidan av nyhetsförmedling och åsiktsbildning att skänka underhållning och förströelse. Med hänsyn till vad som har sagts nu anser jag att den rimligaste tolkningen av marknadsföringslagen på radio- och TV-området är, att underhållning och förströelse behandlas på samma sätt som nyhetsförmedling och åsiktsbildning. Inslag som sänds på grund av sitt underhållningsvärde bör således anses avse just underhållning, även om de skulle kunna ifrågasättas utgöra marknadsföring.

Rättspraxis Marknadsföringsområdets avgränsning mot tryckfrihetsområdet har prövats två gånger av Högsta domstolen sedan den näringsidkare mot vilken Marknadsdomstolen riktat sitt förbudsbeslut ansökt om resning, NJA 1975 s. 589 Helg-Extra-fallet och 1977 s. 751 Konsum-fallet. Helg-Extra-fallet gällde löpsedeln till tidningen Helg-Extra långfredagen 1973, då de vanliga dagstidningarna inte korn ut. Den dominerande texten på löpsedeln Årets skandal. Omedelbart därunder stod 100000 var sparare lurade. Sistnämnda text syftade på en artikel inne i tidningen. Denna artikel handlade om en viss sparbanks konkurs år 1929. KO ansåg att detta utgjorde otillbörlig marknadsföring. Marknadsdomstolens majoritet var av samma mening, medan en minoritet i likhet med tidningsföretaget ansåg att tidningars löpsedlar är tryckfrihetsrättsligt skyddade och att Marknadsdomstolen därför inte var behörig att pröva KOs talan. HD undanröjde Marknadsdomstolens förbudsbeslut såsom uppenbart stridande mot lag. En löpsedel var, uttalade HD, typiskt sett att uppfatta som ett led i den nyhets -och åsiktsförmedling som TF avser att värna, och den aktuella löpsedeln ansågs trots att den på ett missvisande sätt antydde tidningens innehåll utgöra ett led i tidningens nyhetsförrned- ling. Konsum-fallet gällde en helsidesannons i Dagens Nyheter med matvaruerbjudanden från KonsumDomus. I annonsens övre högra hörn fanns en löpande text föregángen av rubriken Privathandlare ömmar för Konsums medlemmar. Denna text var inte typograñskt avskild från annonsen i övrigt. I texten under rubriken talades det om att Vivo och Favör är två butikskedjor som i dag behärskas av redarkapitalet som nu söker sin bärgning på land och att kedjorna ingår i DAGAR-blocket. Den konkurrerande näringsidkaren VIVO-Favör Service Intresse AB ansåg att det innebar otillbörlig marknadsföring att hävda, att VIVO- och Favör-kedjorna ingick i DAGAB-blocket och behärskades av redarkapitalet. Marknadsdomstolens majoritet delade denna uppfattning, medan en minoritet i likhet med Konsum ansåg att MFL inte var tillämplig. HD lämnade Konsums ansökan om resning utan bifall. Domstolen uttalade att frågan huruvida meddelandet i annonsdelen föll inom eller utom ramen för TFs exklusiva tillämplighet kunde vara föremål för delade meningar. HDs slutsats blev att det resultat, till vilket Marknadsdomstolen kommit, inte kunde anses uppenbart stridande mot lag och att resning följaktligen inte kunde ske. Det är dock tydligt att HD i och för sig ansåg att Marknadsdomstolen inte borde ha meddelat det aktuella beslutet.

3.1 .3 Vilseledande marknadsföring l 2 § MFL föreskrivs att en handling som företas vid marknadsföring av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet inte får strida mot god affárssed. Därmed avses främst Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam och den omfattande praxis som utbildats och fortlöpande utvecklas inom näringslivet i anslutning till dessa regler. 32

Grundläggande principer i reglerna är att reklam skall vara laglig, hederlig och vederhäftig samt vara utformad på ett icke stötande sätt. Principerna konkretiseras i preciserade föreskrifter om reklamens innehåll och utformning. Artikel 2 i grundreglerna med rubriken Hederlighet anger att reklam skall så utformad att konsumentens förtroende inte missbrukas och vara dennes brist på erfarenheter eller kunskaper inte utnyttjas. Huvudbestämmelsen i grundreglerna är artikel 41, rubricerad Vederhäftighet Reklam får inte innehålla framställning i ord eller bild som direkt eller indirekt antydningar, utelämnanden, oklarheter eller - genom överdrivna påståenden är ägnad att vilseleda konsumenten. Det heter att detta särskilt gäller den utbjudna produktens egenskaper, beskaffenhet, sammansättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, dess användbarhet och användningsområde, dess mängd samt kommersiella eller geografiska

ursprung den utbjudna produktens värde och det totala pris som faktiskt skall erläggas andra betalningsvillkor som hyrköp, leasing, avbetalning eller annan kredit leveranssätt, bytes- och returrätt, reparation och underhåll garantivillkor förekomsten upphovsrätt och annan immaterialrätt såsom patent, - av varumärkes-, mönster- samt ñrmarätt offentlig utmärkelse eller godkännande, innehav av medaljer, priser och diplom den intäktsandel som tillfaller välgörande ändamål. — I samstämmighet med dessa regler uttalas i förarbetena till generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring prop. 1970 57 s. 67, att all reklam skall vederhäftig. En framställning som inte uppfyller vederhäftigvara hetskravet och är ägnad att påverka efterfrågan på en vara, en tjänst som eller någon annan nyttighet, kan därför bli föremål för ingripande med stöd av generalklausulen. , Som tidigare nämnts är sanktionsformen förbud mot att fortsätta det påtalade förfarandet. Ett förbud kan meddelas så snart det finns anledning att ett förfarande objektivt sett är otillbörligt i generalklausulens anse mening prop. 1970 57 77. Det krävs alltså inte att det föreligger uppsåt s. eller oaktsamhet från den handlandes sida. Vid prövning enligt MFL av frågan om en framställning är vederhäftig tillämpas, efter omvänd bevisbörda. Det åligger mönster av grundreglema, alltså den som är ansvarig för meddelandet att bevisa att innehållet stämmer överens med verkliga förhållanden. Att använda en framställning vars innehåll inte kan verifieras anses oförenligt med generalklausulen. Den främsta rättskällan när det gäller att bedöma om en framställning skall ägnad att vilseleda är Marknadsdomstolens praxis. Under anses vara de 21 åren 1971 o. m. 1991 har domstolen sakprövat mellan 350 och 400 mål enligt 2 § MFL. Det kan finnas olika skäl till att en marknadsföringsåtgärd är ägnad att vilseleda. Ett typfall är att framställningen är oriktig. En framställning kan dock ägnad att vilseleda, även om de uppgifter som lämnas är fullt 33 vara

2 12-0664

korrekta, nämligen om relevanta upplysningar har förtigits. Vidare kan i och för sig korrekta uppgifter vara ägnade att vilseleda, om det i framställningen görs antydningar, som ger adressaterna felaktiga föreställningar. En framställning kan vara ägnad att vilseleda också att den presenteras genom på ett förvirrande eller annars oklart sätt. Det vanligaste är att oriktiga eller vilseledande uppgifter i marknadsföring gäller beskaflenheten hos marknadsförda varor, tjänster och andra nyttigheter vilseledande produktlöften eller prisuppgifter eller garantier och andra avtalsvillkor.

3.1 Annan otillbörlig marknadsmring, särskilt den k. om s. lagstridighetsprincipen Bedömningen enligt generalklausulen gäller om en marknadsföringsåtgärd är otillbörlig. En handling kan vara otillbörlig i MFLs mening därför att den strider mot god affárssed, men handlingen kan också vara otillbörlig på annat sätt. Lagstiftaren har inte velat låsa Marknadsdomstolens bedömningar vid förhållanden och värderingar inom auktoritativa näringslivskretsar. Som tidigare har nämnts är Marknadsdomstolens centrala uppgift vid tillämpningen att avgöra om ett förfarande objektivt sett är otillbörligt. Domstolen behöver alltså inte gå in på frågan om den handlandes eventuella uppsåt eller oaktsamhet. En typ av marknadsföringsåtgärder som Marknadsdomstolen enligt sin praxis anser vara otillbörliga, utan att det behöver fråga vilseledvara om ande marknadsföring, är sådana som strider mot bestämmelser i speciallagstiftning Iagstridighetsprincipen. Om sådana marknadsföringsåtgärder faller inom ramen för 2 § MFL kan de därför förbjudas enligt bestämmelsen. Som exempel på Marknadsdomstolens tillämpning av principen kan nämnas att vitesförbud kan meddelas näringsidkare vid hem försom säljning underlåter att överlämna s.k. ångerblankett se bl. MD a. 1973 3Holiday Magic. En näringsidkares underlåtenhet att överlämna ångerblankett medför enligt 5§ hemförsäljningslagen 19811361 att konsumenten inte är bunden av ett träffat avtal. Lagstridighetsprincipen innebär att denna civilrättsliga ogiltighetsverkan kompletteras med den marknadsföringsrättsliga förbudssanktionen. Också på annat sätt har Marknadsdomstolen kompletterat hemförsäljningslagen med regler grundade på 2§ MFL, t.ex. i fråga om skyldighet att inleda hembesök med upplysning om säljavsikten MD 1976 lBenmarks Förlag. Lagstridighetsprincipen upprätthålls också i fråga marknadsföring i om strid med straffsanktionerade regler. Som exempel kan nämnas att Marknadsdomstolen såsom otillbörligt enligt 2 §MFL har förbjudit användande av Tre kronor-symbolen utan tillstånd i strid mot l § lagen 1970498 orn skydd för vapen och vissa andra beteckningar MD

1979 ZSSvenska Riksinsamlingen.

Principen att marknadsföring skall vara förenlig med gällande lag med-

för också att marknadsföringsåtgärder, som skapar risk för att personer 34

begår brott, otillbörliga. Som exempel kan nämnas att anses vara Marknadsdomstolen enligt 2 § MFL har förbjudit i marknadsföring inbjuda ungdomar under l5 år att provåka moped i att strid mot mopedförordningen MD 1973 32Monark-Crescent, marknadsföra redskap för narkotikamissbruk MD l980l0Abraatt hamson, att marknadsföra sedellurare avsedd för bensinautomater m.m. en MD 1985 23Firma MO. Lagstridighetsprincipens räckvidd är emellertid inte helt klar, bl. a. i förhållande till den immaterialrättsliga ensamrättslagstiftningen, exempelvis varumärkeslagen 1960 644.

3.1 .5 Straflbara vilseledande framställningar

Som tidigare nämnts innehåller MFL vid sidan av generalklausulen i 2 § en särskild straffbestämmelse uppsåtlig användning av vilseledande framom ställning vid marknadsföring 6 §. En näringsidkare som gör sig skyldig till sådan handling kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. en Eftersom det är fråga straffbestämmelse är det naturligtvis åklaom en har bevisbördan. För straffbarhet krävs inte att någon verkligen garen som har blivit vilseledd framställningen. Om det förhåller sig så, och om den av vilseledde har förmåtts till handling eller underlåtenhet, kan det bli en aktuellt att i stället tillämpa reglerna i 9 kap. brottsbalken om bedrägeri, oredligt förfarande eller svindleri. För att allmänt åtal för brott mot 6§ MFL skall få väckas krävs, som tidigare nämnts, medgivande av KO. En handling är straffbar enligt 6 § MFL är också otillbörlig enligt som generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring. l fråga om en sådan handling kan därför KO välja mellan att själv föra förbudstalan i Marknadsdomstolen och anmäla till åtal. l praktiken väljer KO så gott som alltid att själv föra talan enligt generalklausulen. Genom den direktverkande sanktionen klargörs emellertid att rättsordningen med särskild bestämdhet tar avstånd från uppsåtligt vilseledande reklam. Bl. i fall detta slag föreligger också en rätt till skadestånd för a. av konkurrerande näringsidkare 19 § MFL.

3.1 Informationsskyldighet i marknadsföring

MFL innehåller särskild generalklausul om informationsskyldighet en 3 §. Enligt paragrafen kan Marknadsdomstolen ålägga näringsidkare att vid marknadsföring vara, tjänst eller annan nyttighet lämna informaav tion, som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Åläggandet får innehålla att informationen skall lämnas genom märkning på eller tillhandahållas i annan form på säljställe, eller i annonser vara eller andra framställningar näringsidkaren använder vid marknadsfösom ringen eller i viss form till konsument som begär det. Generalklausulen informationsskyldighet anvisar alltså tvâ huvudom informationslämnande, nämligen på säljstället, t.ex. anslag eller 35 typer av

skyltar eller märkning på varan eller dess förpackning och utanför säljstâllet, främst i annonser eller broschyrer. I detta sammanhang intresserar främst sådan information som lämnas i annonser. Möjligheterna att påbjuda sådan information är begränsade som en följd av de grundlagsfästa reglerna utgivarens bestämmanderätt se om avsnitten 2.2.3 och 2.3. En näringsidkare kan således inte utan vidare åläggas att publicera ett visst meddelande i tryckt skrift eller i något medium som omfattas av YGL. Ett åläggande att lämna information i sådana medier gäller endast för det fall att näringsidkaren fritt väljer att göra reklam på det sättet jfr prop. 197576 34 s. lll och 127.

3.2 EG-direktivet 3.2.1 överväganden bakom direktivet

Direktivet om vilseledande reklam är som har nämnts det mest heltäckande EG-instrumentet på reklamområdet. Det antogs den 10 september 1984 och gav EGs medlemsländer en frist att sätta i kraft erforderliga harmoniseringsåtgärder till den l oktober 1986. Genomförandet direkav tivet har emellertid krävt längre tid än så lagstiftning för att efterkomma direktivets krav beslutades så sent som år 1991 i Belgien och Grekland. Liksom andra motsvarande instrument inleds själva direktivtexten av en preambel. Medlemsländernas förpliktelser anges i 9 artiklar. För Sveriges del innebär redan EES-avtalet att vi måste uppfylla direktivets krav. I preambeln betonas att reklamen, eftersom den når bortom enskilda medlemsländers gränser, har en direkt effekt på den markgemensamma nadens organisation och funktion. Till grund för direktivet ligger både konkurrenspolitiska och konsumentpolitiska överväganden. Det betonas att vilseledande reklam kan leda inte bara till att konkurrensens snedvrids, utan också till att konsumenter fattar ofördelaktiga beslut när de förvärvar varor eller begagnar sig tjänster. av Vidare framhålls att allmänheten och konsumenterna liksom den enskilde näringsidkaren har intresse att i främsta rummet de nationella av reglerna mot vilseledande reklam harmoniseras. I ett senare skede bör även andra icke godtagbara yttringar av reklam och, i den mån det är nödvändigt, jämförande reklam tas upp till behandling på grundval av förslag som kommissionen kan finna det lämpligt att lägga fram. Domstolar och myndigheter måste enligt direktivet kunna beordra eller utverka beslut om att vilseledande reklam upphör. Det förklaras i vissa fall vara önskvärt att vilseledande reklam kan förbjudas redan innan den har publicerats; medlemsländerna skall dock på intet skyldiga sätt anses vara att införa regler som kräver systematisk förhandsgranskning av reklamen. Det anges vara önskvärt att kunna motverka kvardröjande effekter av vilseledande reklam genom att beordra publicering av domstolars eller myndigheters avgöranden eller av beriktigande uttalanden. Slutligen uttalas i preambeln att direktivet inte hindrar medlemsländerna att besluta om regler som syftar till att ge ex. konsumenterna ett 36

längre gående skydd än vad direktivet innebär. Direktivet är alltså ett s. minimidirektiv.

3.2.2 Direktivets syfte och reklamdelinitioner Syftet med direktivet vilseledande reklam är att ge skydd inot vilseleom dande reklam och icke godtagbara följder därav artikel l. Skyddssubjekt är konsumenterna såväl den enskilde konsumenten som konsumentkol- lektivet och näringsidkama. - I direktivet definieras uttrycket reklam. Därmed avses varje slag av framställning i näringsverksamhet in connection with a trade, business, craft profession som syftar till att främja tillgången på varor, tjänster or eller andra nyttigheter, inbegripet fast egendom artikel 21. Också uttrycket vilseledande reklam definieras artikel 22. Därmed förstås all reklam i något avseende, även genom sin yttre form, som vilseleder eller är ägnad att vilseleda personer eller sammanslutningar som den vänder sig till eller når och som härigenom är ägnad att påverka adressaternas ekonomiska beteende eller som skadar eller är ägnad att skada en konkurrerande näringsidkare.

3.2.3 EG-länderns förpliktelser Vilseledandekriteriet När det gäller att avgöra om reklam är vilseledande, skall hänsyn tas till alla element i reklamen artikel 3. I direktivet exemplifieras ett antal typfall på vilseledande uppgifter produkters egenskaper, tillgänglighet, beskafom fenhet, sammansättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, om deras användbarhet och användningsområde, om deras mängd samt kommersiella eller geografiska ursprung. Också uppgifter om priset och grunderna för prissättningen samt leveransvillkoren nämns uttryckligen liksom uppgifter näringsidkarens kvalifikationer, ex. dennes juridiska och om ekonomiska status och yrkesmässiga kvalifikationer, vidare innehav av immaterialrättigheter samt uppgifter om de belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.

Den grundläggande förpliktelsen Medlemsländernas grundläggande förpliktelse enligt direktivet är att se till att de förfogar över tillräckliga och effektiva medel för att i konsu- menternas och konkurrerande näringsidkares intresse kontrollera vilse- ledande reklam artikel 41 första stycket. Sådana medel skall inbegripa föreskrifter om rätt för personer eller sammanslutningar, som enligt den inhemska rätten anses ha ett befogat intresse av att vilseledande reklam förbjuds, att vända sig till domstol beträffande sådan reklam eller anmäla reklamen till en myndighet som är behörig att antingen själv besluta i frågan eller inleda ett ändamålsenligt rättegångsförfarande artikel 41 andra stycket. 37

Varje medlemsland kan fritt välja mellan de nu nämnda åtgärdsmodellerna eller alternativt göra det möjligt för domstolarna eller myndigheterna att i första hand använda andra etablerade medel vid sin handläggning av vilseledande reklam, däribland de åtgärder som avses i artikel 5 artikel 41 tredje stycket.

Stopp för vilseledande reklam I artikel 41 föreskrivs att medlemsländerna skall tillförsäkra domstolar och myndigheter de befogenheter som bedöms vara nödvändiga, med hänsyn till alla berörda intressen och särskilt allmänna samhällsintressen, för att kunna antingen beordra att vilseledande reklam skall upphöra eller inleda ett ändamålsenligt rättegångsförfarande för att till stånd ett sådant beslut, eller att inskrida med motverkande åtgärder även då vilseledande reklam ännu inte har publicerats men en publicering är nära förestående. I båda fallen förutsätts att ingripande kan ske utan bevisning om uppkommen förlust eller skada eller om uppsåt eller oaktsamhet från näringsidkarens sida artikel 42 första stycket. Medlemsländerna skall också sörja för att åtgärderna kan vidtas skyndsamt med antingen interimistisk eller slutlig verkan, varvid det står medlemslandet fritt att välja mellan dessa alternativ artikel 42 andra stycket.

Beriktigande av vilseledande reklam m. m. I syfte att motverka kvardröjande effekter vilseledande reklam skall av som upphöra enligt ett slutligt beslut, får medlemsländerna vidare, de så om önskar, bemyndiga domstolarna eller myndigheterna att förordna att beslutet publiceras helt eller delvis och i sådan form de bedömer som vara lämplig. Ett medlemsland får också öppna möjlighet för domstolar och myndigheter att kräva att näringsidkaren publicerar ett beriktigande uttalande artikel 42 tredje stycket.

Kravet på den behöriga myndighetens status Direktivet föreskriver att de myndigheter i artikel 41 skall som avses vara sammansatta på ett sådant sätt att deras opartiskhet inte kan ifrågasättas. En myndighet som får fatta beslut med anledning klagomål, skall också av vara behörig att effektivt övervaka och verkställa besluten. I princip skall det åligga myndigheten att ange skälen för besluten artikel 43 första stycket. Om en myndighet är exklusivt behörig att utöva de befogenheter som avses i artikel 42 är den alltid skyldig att motivera sina beslut. Dessutom skall det finnas en möjlighet till domstolsprövning myndigheten har av om utövat sina befogenheter på ett godtagbart sätt eller inte artikel 43 andra stycket. 38

Om vänd bevisbörda Domstolar och myndigheter skall befogenheter att i princip pålägga ges näringsidkaren bevisbördan när det gäller vederhäftigheten av reklampåståenden fakta. Det skall dock vara möjligt att tillämpa vanliga bevisom börderegler omständigheterna i ett enskilt fall är sådana, att det skulle om strida mot näringsidkarens eller någon annan parts berättigade intressen, att göra näringsidkaren bevisskyldig artikel 6. Det förtjänar till sist att påpekas att direktivet, vid sidan av de föreskrivna domstols- och myndighetsförfarandena i syfte att stävja vilseledande reklam, räknar med möjligheterna av frivilliga insatser genom utomrättsliga och rätt för personer eller sammanslutningar att vända organ en sig till sådana organ artikel 5.

3.3 Allmänt anpassningen till EG-direktivet om

Utredningens bedömning I allt väsentligt uppfyller gällande lagstiftning direktivets krav.

Skälen för bedömningen MFL innehåller, som har framgått se avsnitt

3.1.2, generalklausul mot alla slag otillbörlig marknadsföring 2§ en av

MFL, däribland vilseledande reklam, samt se avsnitt 3.1.5 en särskild

straffbestämmelse mot uppsåtlig användning av vilseledande framställningar i samband med marknadsföring 6 § MFL. På marknadsföringsområdet verkar två särskilda statliga organ, nämli- KonsumentverketKO och Marknadsdomstolen. Konsumentvergen ketKO är den centrala övervakande och ingripande myndigheten med en slags åklagarfunktion. De dömande uppgifterna ankommer på Marknadsdomstolen; domstolen är specialdomstol för bl. a. marknadsforingsfrågor. Marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att fortsätta med en otillbörlig marknadsföringsâtgärd, t.ex. fortsätta att göra reklam som är vilseledande. Domstolen prövar reklamens tillbörlighet på talan av KO konkurrerande näringsidkare. I vissa fall kan domstolen besluta att eller en ett förbud skall gälla interimistiskt, dvs. fram till dess att domstolen meddelar sitt slutliga beslut. Ett förbudsbeslut kan meddelas så snart det finns anledning att det aktuella förfarandet objektivt sett är otillbörligt anse i generalklausulens mening; ingripanden kan m.a.o. ske utan att den handlandes uppsåt eller oaktsamhet behöver beröras. Det står enligt utredningens mening klart att detta system i huvudsak väl tillgodoser de krav ställs EGs direktiv om vilseledande reklam. som av Internationella konventioner direktivet om vilseledande reklam - som och andra EG-direktiv kan jämställas med införlivas normalt med -

lagstiftning. Ett skenbart undantag härifrån föreligger,

svensk rätt genom när redan existerande lagregler eller rättsprinciper är tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina folkrättsliga Fdrpliktelser‘. Den si-

Mänskliga rättigheter, 4e uppl. 1989, 71 39 H. Danelius, s.

tuationen ansågs råda bl. a. när Sverige år 1952 tillträdde den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Även när det gäller direktivet vilseledande får om reklam grundinställningen vara, att det inte krävs några särskilda införlivandeåtgärder. I sammanhanget kan noteras, att en viktig princip i svensk rätt är, att lagstiftningen såvitt möjligt skall tolkas i överensstämmelse med vad våra folkrättsliga förpliktelser kräver och att detta gäller förplikteloavsett om sema har transformerats till svensk lag eller intez. Utredningen vill särskilt betona att lagbestämmelser av generalklausultyp utrymme för att tolkas ger på olika sätt. MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring lämpar sig därför väl för en tillämpning som stämmer överens med EES-rättens krav. För tolkningen av EES-rätten gäller den s. k. homogenitetsprincipen, dvs. EES-avtalet och därpå grundade författningar skall tolkas i överensstämmelse med i sak motsvarande bestämmelser i EG-rätten sådan denna utvecklats av EG-domstolen.

3.4 EG-direktivets reklambegrepp och marknadsföringslagens marknadsföringsbegrepp

3.4.1 Inköpsreklam m. m.

Utredningens förslag Generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2§ MFL bör byggas ut. Paragrafen bör omfatta också reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet. Detta bör anges i ett nytt andra stycke i paragrafen. Av radiolagens censurförbudsparagrafen 19§ bör framgå att Marknadsdomstolen även i fråga om en näringsidkares inköpsreklam och liknande i radio och TV har rätt att förbjuda otillbörliga reklamåtgärder.

Skälen för förslaget Som har nämnts tar MFL endast sikte på näringsidkares avsättningsfrämjande åtgärder. Begreppet marknadsföring omfattar således inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder riktas som bakåt mot ex. leverantörer eller kreditgivare. Av störst betydelse i praktiken är givetvis den avsättningsfrämjande reklamen. Uttrycket reklam i EG-direktivet täcker emellertid alla framställningar som syftar till att främja marknadstillgången på eller varor tjänster the making of a representation in any form in order to promote the supply of goods or services. EG-direktivet kan därför inte förstås så, att det enbart skulle omfatta avsättningsfrämj ande reklam. Tvärtom måste anses att direktivets reklambegrepp omfattar både avsättningsfrämjande reklam och inköpsreklam och liknande. Det utredningsarbete som ligger till grund för MFLs generalklausul mot

2A. a. s. 70 samt NJA 1984 903, 1988 572 och 1991 188. 40 ex. s. s. s.

otillbörlig marknadsföring utfördes på sin tid av Utredningen om illojal konkurrens. Tyngdpunkten i utredningens förslag i betänkandet SOU 1966 7 l Otillbörlig konkurrens utgjordes av en förbuds- och straffsanktionerad generalklausul, innebar bl. a. att näringsidkare inte skulle få som använda oriktig eller vilseledande framställning, ägnad att påverka efterfrågan på eller utbudet vara, tjänst eller annan nyttighet. Utredningen av ansåg betänkandet 75 att det allmänna intresset av vederhäftighet s. gällde inte bara för reklam och andra framställningar i sälj verksamhet utan också för framställningar i inköps- och annan verksamhet. När det blev aktuellt för regeringen att ta ställning till utredningens

förslag uttalade departementschefen se prop. 1970 57 s. 64 full förstå-

else för utredningens synpunkter. Departementschefen fann det emellertid

svårt att med den principiella uppläggning lagstiftningen han valt

av som finna formulering som tillgodosåg synpunkterna. Han hävdade också att en det inte förelåg något praktiskt behov av att kunna ingripa rättsligt mot framställningar som används i inköpsverksamhet. Det kan inte råda något tvivel om att generalklausulen i det förslag som Utredningen illojal konkurrens lade fram hade en i sak lämpligare om avgränsning än MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring. Inte heller någon annan omständighet motiverar ett fasthållande vid den ståndpunkt intogs år 1970 och som innebär att Marknadsdomstolen för som närvarande endast kan ingripa mot handlingar som syftar till att främja avsättningen av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. Frågan är då hur man bäst åstadkommer den önskvärda harmoniseringen med EG-direktivet. En tänkbar modell skulle kunna vara att omdefiniera begreppet marknadsföring så som det används i MFL. En annan modell är att uttryckligen bygga ut generalklausulen med ett tillägg som tar sikte på reklam i inköpsverksamhet och liknande. Vad gäller möjligheten att omdeñniera begreppet marknadsföring, kan konstateras att ordet marknadsföring utgör en översättning av det engelska ordet marketing, som är en företagsekonomisk term med oklara konturer och mycket vidsträckt innebörd. Marknadsföring som företagsekonoen misk term täcker otvivelaktigt även andra företeelser än reklam och försäljning och andra åtgärder som näringsidkare vidtar för att främja avsättningen etc. Å andra sidan tar termen sikte på företeelser med av varor anknytning till produktion, avsättning och konsumtion av varor och tjänster. Att märka är vidare att begreppet marknadsföring förekommer i TF i betydelse i MFL 1 kap. 9 §. Begreppet används också med samma som innebörd som i MFL i konsumentkreditlagen 1977 981, lagen samma 1978800 och bild i reklam, lagstiftningen om alkohol- och om namn tobaksreklam och radiolagen. Även detta talar det rättsliga mot att nu ge begreppet marknadsföring ändrad innebörd. Den lämpligaste lösningen därför utredningen vara, att förse anser generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring med ett tillägg, av vilket framgår att en utvidgning av tillämpningsområdet har skett. För denna lösning talar även att det rör sig om en principiellt betydelsefull utvidgning generalklausulens tillämpningsområde. Bl. a. forutsebarhetsaspekten 41 av

för de berörda näringsidkarna motiverar att ändringen kommer till uttryck i lagtexten. Utredningen Föreslår alltså att generalklausulen ändras på det sätt, att paragrafen förses med ett nytt andra stycke. Där bör anges att vad som sägs i första stycket skall tillämpas också på reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan tjänst eller nyttighet. av vara, annan Som nyss nämnts förekommer numera begreppet marknadsföring även i radiolagen. I radiolagens censurförbudsparagraf 19 § att i fråga anges om marknadsföring gäller föreskrifterna i MFL, alkohol- och tobaksreklamlagarna samt produktsäkerhetslagen. Genom detta undantag från censurförbudet öppnas möjlighet för Marknadsdomstolen att förbjuda otillbörlig reklam i radio och TV. Det är emellertid endast i fråga om näringsidkares avsättningsfrämj ande åtgärder som radiolagens censurförbudsparagraf godtar att Marknadsdomstolen förbjuder ett upprepande av otillbörliga reklamåtgärder. Om tilllämpningsområdet för generalklausulen utvidgas, bör emellertid självfallet en följdändring göras i censurförbudsparagrafen. Där bör således att anges MFL också gäller ifråga om reklamâtgärd företages i näringsverksamsom het vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet. Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för generalklausulen i MFL medför däremot inte några krav på ändringar i censurförbudsbestämmelserna i l kap. 2 § TF eller l kap. 3 § YGL.

3.4.2 Avgränsningen mot yttrandefrihetsområdet

Utredningens bedömning Den i svensk lagstiftning gjorda avgränsningen av marknadsföringsområdet mot yttrandefrihetsområdet synes i praktiken vara väl förenlig med vad som gäller inom EG.

Skälen fir bedömningen I motiven till MFL resoneras det utförligt om hur marknadsföringsområdet bör avgränsas mot tryckfrihetsområdet. Resonemangen förefaller inte ha varit till alla delar nödvändiga. Delvis kan de sägas röra tillämpningen av en helt annan lag än MFL, nämligen TF. Uppenbarligen var emellertid lagstiftaren mycket angelägen att om klargöra att MFL borde tillämpas på ett sätt inte stred mot tryckfrisom hetsrättsliga principer. Dessa bemödanden till trots meddelade tidigare nämnts se avsnitt som 1.2 Marknadsdomstolen under de första åren sin verksamhet ett antal av beslut, som inte kan undgå kritik med hänsyn till vad TF innebär. Gällande rätt beträffande avgränsningen kommer inte heller till uttryck främst i denna domstols praxis utan i de två HD-beslut meddelats med som anledning av ansökningar om resning mot Marknadsdomstolens beslut, NJA 1975 s. 589 Helg-Extra-fallet och 1977 s. 751 Konsum-fallet.

Rättsfallen har redovisats tidigare se avsnitt 3.1.2 42

Som följd dessa beslut kan utrymmet för att vid sidan av TF en av ingripa mot reklam beskrivas med formeln att det skall röra sig om framställningar har enbart kommersiella förhållanden till föremål och som ett rent kommersiellt syfte. I EG-direktivet berörs inte alls frågor av detta slag, antagligen beroende på att den grundlagsmässiga situationen och de rättsliga traditionerna är ganska olika i medlemsländerna. Man kan kanske inte utan vidare avvisa den tolkningen av EG-direktivet att löpsedel det slag som det rörde sig om i fallet Helg-Extra skulle en av kunna betraktas vilseledande reklam. Å andra sidan har det svenska som systemet med tryckta löpsedlar inte någon direkt motsvarighet överallt inom EG. I t.ex. Tyskland är det vanligt att man vid marknadsföring av dagstidningar helt enkelt låter tidningens första sida fylla en löpsedelsfunktion. Omständigheterna talar enligt utredningens mening för att den svenska rättens ståndpunkt att en löpsedel utgör en del av tidningen kan godtas även utifrån EG-direktivet och att alltså missvisande uppgifter av det slag det rörde sig om i Helg-Extra- fallet inte måste betraktas som som vilseledande reklam enligt direktivets definition. Hur marknadsföringsområdet bör avgränsas mot yttrandefrihetsområdet i stort förbigås helt i motiven till MFL. Detta kontrasterar starkt mot den utförlighet avgränsningen mot tryckfrihetsområdet behandlades med. som I början 1970-talet, när generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring av kom till, bedömdes emellertid endast denna senare avgränsning ha praktisk betydelse. Kommersiell reklam i radio och television var inte aktuell. Som har nämnts tidigare se avsnitt 3.1.2 uppmärksammades emellertid frågan hur marknadsföringsområdet bör avgränsas mot yttrandefriom hetsområdet i stort i samband med 1991 års lagstiftning om reklam i marksänd TV. Departementschefen påpekade, att det i motiven till MFL inte sägs någonting lagstiftningens relation till underhållning och om förströelse. I fråga radio och TV kunde man enligt honom alltid säga att om medierna viktig uppgift vid sidan av nyhetsförmedling och som en åsiktsbildning har, att skänka underhållning och förströelse. Departe- mentschefen ansåg därför att den rimligaste tolkningen av generalklausulen på radio- och TV-området är, att underhållning och förströelse behandlas på sätt som nyhetsförmedling och åsiktsbildning. samma I det sammanhanget föreslogs emellertid inte någon ändring av generalklausulen i 2 § MFL. Någon praxis i frågan från Marknadsdomstolen föreligger ännu inte. Självfallet måste emellertid domstolen beakta att utrymmet att vid sidan den nyligen tillkomna YGL ingripa mot reklam i princip är detsamma av på TFs område. Den skillnaden finns visserligen att YGL i motsats till som TF lämnar all annonsering utanför grundlagens straff-och processrättsliga exklusivitet l kap. 12 § andra stycket YGL. Från denna skillnad kan dock

bortses här. Genom YGL har således marknadsföringsområdet kommit att avgränpå i princip sätt mot yttrandefrihetsområdet i stort som TF och sas samma uttalandena i MFLs motiv medför att marknadsföringsområdet avgränsas mot tryckfrihetsområdet. 43

Den i svensk lagstiftning gjorda avgränsningen av marknadsföringsområdet mot yttrandefrihetsområdet synes därmed i praktiken vara väl förenlig med vad som gäller inom EG.

3.5 Några andra frågor i EG-direktivet

3.5.1 Ingripanden mot vilseledande reklam

Utredningens bedömning Direktivet kräver inte att ett EES-land har regler som innebär att ex. en domstol får ingripa mot reklam redan innan denna publicerats.

Skälen för bedömningen I EG-direktivet om vilseledande reklam slås fast att medlemsländerna måste meddela Föreskrifter om att domstolarna eller myndigheterna skall kunna antingen beordra att vilseledande reklam upphör eller inleda ett ändamålsenligt rättegångsförfarande för att få till stånd ett sådant beslut, eller, om vilseledande reklam ännu inte har publicerats men detta är nära förestående, beordra förbud mot sådan publicering eller inleda ett ändamålsenligt rättegångsförfarande för att få till stånd ett sådant beslut. I båda fallen skall ingripande kunna ske även utan bevisning om uppkommen förlust eller skada eller om uppsåt eller oaktsamhet från näringsidkarens sida artikel 42 första stycket. Som redovisats ovan avsnitt 3.1.1 har Marknadsdomstolen möjlighet att interimistiskt stoppa vidare publicering av en framställning som objektivt sett framstår som ägnad att vilseleda, dvs. oavsett vilka bevekelsegrunder som näringsidkaren haft för reklamåtgärden. MFL tillgodoser härvidlag väl de krav som EG-direktivet ställer på tillgång till effektiva åtgärder och möjligheter till snabba ingripanden mot vilseledande reklam som redan har publicerats. I direktivet talas emellertid också om möjligheten att ingripa mot vilseledande reklam som ännu inte har publicerats men vars publicering är nära förestående. Den första frågan man ställs inför är om denna ingripandemöjlighet bör uppfattas som alternativ i förhållande till den förra eller som ett tillägg till denna. Direktivtexten ger inte klart besked; inte ens genom en jämförelse mellan de fyra språkversioner som varit tillgängliga för utredningen den engelska, franska, tyska och danska kan full - klarhet vinnas. Utredningen är därför hänvisad till att tolka direktivet med hänsyn till vad som ter sig rimligast och mest sannolikt. De två ingripandemöjligheterna avser helt olika situationer. l det ena fallet rör det sig om vilseledande reklam har publicerats, och uppgiften som är att få stopp på denna reklam. I det andra fallet har det däremot ännu inte förekommit någon publicering, i varje fall inte i det aktuella medlemslandet, och uppgiften är att hindra publicering. Från saklig synpunkt kan det därför inte komma i fråga att tolka direktivtexten på annat sätt än att föreskriften om möjlighet till ingripande mot icke publicerad reklam är självständig i förhållande till föreskriften om ingripande mot redan vidtagna reklamåtgärder. 44

Den andra frågan då måste ställas är om direktivet är tvingande som såvitt gäller förhandsingripandemöjligheten. Frågan är viktig kanske inte med hänsyn till sin praktiska betydelse men därför att en lagstift- ning det avsedda slaget skulle strida mot censurförbudsbestämmelserna av i l kap. 2 § TF och l kap. 3 § YGL. När det gäller att fastställa arten den förpliktelse som ligger i direktiav bör särskilt beaktas att det i preambeln på tal om vilseledande reklam vet ännu inte har publicerats uttalas, att det i vissa fall är önskvärt som desirable att sådan reklam kan förbjudas innan publiceringstillfállet detta på intet sätt innebär att medlemsländerna måste införa regler men att kräver att reklamen utsätts för systematisk förhandsgranskning. som En läsning artikel 42 första stycket tillsammans med preambeln får av således visa, att ett EG-land inte är skyldigt att i sin lagstiftning ha anses regler innebär att domstol kan ingripa mot viss reklam redan som ex. en innan denna publicerats.

3.5.2 Beriktigande av vilseledande reklam m. m.

Utredningens bedömning Direktivet kräver inte att ett EES-land har skyldighet för näringsidkare beriktiga vilseledande regler om att reklam m. m.

Skälen för bedömningen Enligt direktivet om vilseledande reklam får medlemsländerna domstolarna eller myndigheterna befogenheter som, i ge syfte att motverka kvardröjande effekter av sådan vilseledande reklam som enligt ett slutligt beslut skall upphöra, gör det möjligt för dem att kräva att beslutet publiceras helt eller delvis och i sådan form som de bedömer vara lämplig. Ett medlemsland får också kräva att ett beriktigande uttalande

publiceras artikel 42 tredje stycket.

Som framgår vad sagts tidigare se avsnitten 2.2.3 och 2.3 gäller

av som enligt såväl TF YGL utgivarens bestämmanderätt också i fråga om som kommersiell reklam. Om det skulle föreligga en skyldighet för näringsidkare att t.ex. beriktiga reklam eller annan marknadsfögenom annonser ring, måste därför utgivarens för närvarande oinskränkta bestämmande-

rätt begränsas. EG-direktivet kräver emellertid inte att det skall finnas sådana regler. Inte heller ställer direktivet något krav på att ett medlemsland har regler i fall vilseledande reklam, föreskriver att en domstol på yrkande som, av kan förordna att domstolens avgörande skall publiceras jfr 7 kap. 6§ andra stycket andra meningen TF och 7 kap. 5 § YGL. Det möter från grundlagssynpunkt inga hinder att införa regler om skyldighet att beriktiga marknadsföring, som har samma begränsning som MFLs generalklausul informationsskyldighet. Om det rör sig om ett om meddelande i tryckt skrift eller något medium som omfattas av YGL, skulle i så fall skyldigheten endast gälla försåvitt näringsidkaren själv valt reklam på det sättet. Inte heller ett sådant begränsat berikti- 45 att göra mera

gandekrav uppställs i EG-direktivet. Mot bakgrund vad här anförts av som konstaterar utredningen att det i varje fall på detta stadium utredningsav arbetet inte finns anledning att närmare överväga den i och för sig komplicerade och svårbedömda frågan om beriktigande reklam. av

4 Anpassningen till EG-direktivet om TV-

till allmänheten

sändningar

4.1 Gällande bestämmelser radio- och TV-sändningar om

m. m.

4.1 Radiolagens regler programféretagens grundläggande om skyldigheter

Riksdagen beslutade år 1991 bestämmelser i radiolagen angående nya reklam i marksänd TV prop. 199091 149, KU39, rskr. 370, SFS m.m. 1991 1066 1077. De bestämmelserna behandlar bl. a. största tillåtna - nya annonsvolym och hur får sättas in i sändningar. Det bör obserannonser dessa och övriga villkor for ett programforetags sändningsrätt veras att gäller marksändningar. Radiolagen innehåller inte några föreskrifendast innehållet i sändningar från satelliter. ter om de bestämmelserna definieras uttrycket annonstid i televisio- I en av nya Därmed sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av nen. avses särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under en den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Radiolagen kräver tillstånd regeringen för rätt att här i landet sända av radioprogram i rundradiosändning 5 §. Tidigare har sådant tillstånd endast innehafts Sveriges Television AB och övriga dotterbolag till av Sveriges Radio AB. Med stöd riksdagens reklam-TV-beslut år 1991 har av emellertid regeringen givit Nordisk Television AB, TV rätt att sända TV

i en tredje markkanal. Ett programforetags grundläggande skyldigheter är att utöva sändningsrätten opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen 6 § stycket radiolagen. I regel vidare att programföretaget i första en ny anges programverksamheten inte får mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt ett kommersiellt intresse. Programfdretaget får dock uppge vem gynna har bekostat helt eller delvis 6§ andra stycket radiolasom ett program gen. De behandlade reglerna omfattar inte vad som sänds under annu nonstid i televisionen 6 § fjärde stycket radiolagen. Detta är ofrånkomligt. Reklam för och tjänster är till sin natur en partsinlaga. varor Grundläggande for ett programforetags sändningsrätt är slutligen den k. demokratibestämmelsen. Enligt denna skall programverksamheten s. helhet präglas det demokratiska statsskickets grundidéer samt som av principen alla människors lika värde och den enskilda människans om frihet och värdighet 6 § tredje stycket radiolagen.

4.1 Övriga regler för programverksamheten

Avtalet mellan staten och Sveriges Television

Ett karaktäristiskt drag hos nuvarande lagstiftning är flertal villkor att ett för ett programföretags sändningsrätt överlämnats till reglering genom ett avtal mellan regeringen och företaget. Enligt 7§ radiolagen bemyndigas regeringen att avtala vissa bestämmelser gäller än om som annat programverksamhetens finansiering, bl. skyldighet för programföretaget a. om att sända genmälen och beriktiganden punkt 1. Genom paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen även att avtala om vad som skall vara tillåtet eller förbjudet kommersiellt främjande i ett programföretags sändningar. Således får avtalas skyldighet for om programföretaget att inte sända reklam mot vederlag eller någon har - program som annan bekostat helt eller delvis, - endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, och om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Det ankommer på Radionämnden granskning i efterhand att genom övervaka att programforetagen utövar sin sändningsrätt i enlighet med radiolagen och avtalet mellan staten och företaget 17 § första stycket radiolagen. Det nu gällande avtalet mellan staten och Sveriges Television innehåller bl.a. bestämmelser om att företaget skall beriktiga felaktig sakuppgift en när detta är påkallat och att den som har befogat anspråk på bemöta att ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Enligt avtalet får företaget inte mot vederlag medge kommersiell reklam i program eller programinslag. Tidigare har företaget i princip inte heller fått sända sponsrade program. På den punkten har det emellertid skett en ändring i avtalet fr. o. m. den l augusti 1991. Med sponsrade helt eller delvis program avses program som bekostas av någon som inte är engagerad inom radio eller television eller med att framställa audiovisuella verk och med vilken företaget eller annat företag inom Sveriges Radio-koncernen slutit avtal härom. Enligt de nya avtalsbestämmelserna får sponsrade sändas på program följande villkor Sveriges Television skall i början eller slutet programmet av ange sponsors namn eller firma. Om företaget finner det lämpligt kan detta ske såväl fore som efter programmet. Meddelanden om sponsorskap får också lämnas en gång i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program föreställningar eller som avser evenemang med pauser for publiken. Sådana meddelanden skall vara korta och ske genom användande av stillbild. Vid angivandet sponsorskapet får av sponsorns logotyp användas. Musik som är typisk för eller annars knuten till sponsorn får inte användas. Programmet får inte vara sponsrat av någon huvudsakliga verkvars

samhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel. Programmet får inte huvudsakligen avse nyheter eller nyhetskommentarer eller huvudsakligen vända sig till barn under 12 år. 4. Sändningen skall allmän sammankomst eller offentlig tillställavse en ning. Om denna anordnas av Sveriges Television eller annat företag inom Sveriges Radio-koncernen skall sändningen ske inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska Radiounionen EBU eller arrangemanget motsvarande betydelse och programmet direktsändas till flera vara av — länder. Offentlig tillställning som utgör ett sportevenemang skall dock alltid anordnas annan än Sveriges Television eller företag inom Sveriges av Radio-koncernen eller internationellt intresse. och vara av större svenskt Enligt avtalet åligger det vidare Sveriges Television att i program på lämpligt sätt redogöra för beslut där Radionämnden funnit att företaget har brutit mot bestämmelser i radiolagen eller avtalet. Om Radionämndens beslut att begäran om beriktigande har avslagits, skall avser en företaget redogöra för nämndens slutsatser och skälen för dessa. Om det finns skäl anta att företaget i väsentlig mån har brutit mot radiolagen eller avtalet får staten påkalla utredning i frågan genom utredningsmän, utses enligt lagen 1929 145 om skiljemän. Om utredsom ningen ger anledning till det, får staten säga upp avtalet.

Avtalet mellan staten och Nordisk Television I avtalet mellan staten och Nordisk Television finns bestämmelser om detta företags skyldigheter i programverksamheten. l sak överensstämmer dessa till stor del med dem gäller för Sveriges Television. Nordisk Television som åläggs dock inga särskilda förpliktelser i fråga om ex. folkbildning eller program för minoriteter jfr prop. 199091 149 s. 158. Nordisk Televisions skyldigheter anges på ett mera detaljerat sätt än Sveriges Televisions motsvarande skyldigheter. Bl.a. stipulerar avtalet följande. Nordisk Television har rätt att under annonstid sända reklam mot vederlag och program mot betalning. Sponsrade program har bolaget rätt att sända på samma villkor som Sveriges Television med den betydelsefulla skillnaden att sändningen inte måste gälla allmän sammankomst eller en offentlig tillställning. en Avslutningsvis kan den rådande metoden att genom avtal mellan om staten och enskilda rättssubjekt bestämma vad som skall och får sändas anmärkas att lagrådet var kritiskt vid sin granskning av lagstiftningen om reklam i marksänd TV. Lagrådet yttrade bl. a. prop. 199091 149 s. 325 f. Avtalsregleringen yttrandefriheten i programföretags sändningar härav rör från tiden före radiolagens koncessionssystem och tillkomsten av RF med dess utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med lagföreskrifter om avtalsreglering av yttrandefriheten har godtagits av riksdagen efter RF s tillkomst. Lagrådet finner det emellertid inte berättigat att anse konstitutionell praxis etablerats härigenom. Yttrandefrihets- 49 att en

begränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd i RF. Numera bör också beaktas att det kan bli aktuellt att koncessionssystemet skall tillämpas på programföretag som finansiellt är oberoende av det allmänna och att sådana system ger vida styrningsmöjligheter, när grunderna för tillståndsgivningen inte är rättsligt fastlagda. Ett godtagande av avtalsordningen får vidare en prejudicerande verkan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden än de nu rådande. Av det anförda följer att lagrådet ställer sig synnerligen tveksamt till ett ytterligare befästande av avtalsordningen så som föreslås i remissen. Det står klart att lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen om förslag framförts att nu etablera den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av skyddet för yttrandefriheten som förslaget till yttrandefrihetsgrundlag syftar till. Varken regeringen prop. l9909l 149 s. 46 ff. eller riksdagen följde lagrådet. I betänkandet med anledning av prop. 199091 149 KU39 s. 30 noterade emellertid Konstitutionsutskottet bl. a. att Radiolagsutredningen har i uppdrag att lämna förslag till ny radiolagstiftning. Utskottet fann det naturligt att frågan om ytterligare reglering i lag av villkoren för programinnehållet skulle prövas i bl. a. detta sammanhang. Utskottet medgav också i sitt betänkande med anledning av propositionen med förslag till yttrandefrihetsgrundlag 199091 KU2l s. 12, att de aktuella avtalen inte är överenskommelser i vanlig civilrättslig mening utan att de mera kan betraktas som direktiv för verksamheten.

4.1 Blockannonser i televisionen De nya föreskrifterna i radiolagen 8-15 §§ gäller främst annonser som sänds under annonstid i televisionen. Föreskrifterna, som den marksända TV 4 måste följa, innebär bl. a. följande. Av annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker 9 § första stycket radiolagen. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer 9§ andra stycket radiolagen. Annonser får inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden 10 § radiolagen. Annonser med reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år l 1 § första stycket radiolagen. I sådana annonser får inte heller uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år ll § andra stycket radiolagen. Radiolagen innehåller tämligen detaljerade föreskrifter hur om annonserna får sättas in i programmen och vilken tid de får ta i anspråk. Högst tio procent av en programtjänsts sändningstid per dygn får avse sådana annonser som sänds under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00 l 3 § första stycket radiolagen. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i undantagsfall, tio minurena ter l3 § andra stycket radiolagen. 50

Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats 14 § radiolagen. Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan pro- Annonser med reklam får dock inte förekomma omedelbart före grammen. eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år 15 § första stycket radiolagen. Annonser får avbryta ett om de sätts in antingen i pauser i program, sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, eller som avser också mellan delar i består av olika avslutade delar och där program, som varje del föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; som med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omeannonser delbart före eller efter del av programmet som huvudsakligen vänder sig en till barn under 12 år 15 § andra stycket radiolagen.

4.1.4 Kabelsfindningslagstiftningen Om YGL har talats tidigare se avsnitt 2.3. Enligt YGL har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd 3 kap. 1 § första stycket YGL. YGL genomför således på kabelsändningsområdet både i fråga ljudradio och television den viktiga —- om från tryckfrihetsrätten hämtade grundsatsen om etableringsfrihet gentemot det allmänna. Den tidigare gällande lagen på området, lagen 1985677 om lokala kabelsändningar omtryckt 1985 1056, byggde däremot på principen om tillstånd kabelnämnden för rätt att sända. Eftersom denna regler- - av ing stred mot YGL har riksdagen hösten 1991 beslutat ny lagstiftning om kabelsändningar prop. 19919253, KU19, rskr. 110, SFS 19912027. Som har nämnts tidigare medger YGL att det i lag meddelas föreskrifter förbud mot kommersiell reklam i radioprogram 1 kap. 12§ andra om stycket YGL. I enlighet härmed föreskrev den tidigare gällande kabellagen att det i egensändningar dvs. sådana sändningar som inte är rena s. vidaresändningar var förbjudet att sända kommersiell reklam. Den nya kabellagstiftningen omsvängning sedan den 1 januari i år är innebär en det tillåtet att finansiera kabelsänd radio och TV med reklam. Som förebild för den kabellagstiftningen har i viss utsträckning nya

tjänat de tidigare under år 1991 tillkomna reglerna i radiolagen se särskilt

föregående avsnitt. Bl. finns en regel som motsvarar 11 § första stycket a. radiolagen 11 § första stycket lagen om kabelsändningar till allmänheten.

4.1 Marknadsföringslagens territoriella räckvidd i fråga om TV-reklam Om MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring har talats ti-

digare se avsnitten 3.1.2-3.1.4. Uttryckliga regler saknas om klausulens

territoriella räckvidd. I motiven finns emellertid vissa uttalanden härom, dessa tar sikte närmast på reklam i utländska tidningar. Departemen mentschefen yttrade prop. 1970 57 s. 92 f. 51

Huvudsyftet med den föreslagna lagstiftningen är att sörja för att vissa normer iakttas inom reklam och marknadsföring på den svenska marknaden. Avgörande för om generalklausulen skall tillämpas på en viss åtgärd bör därför vara om åtgärden är inriktad på en svensk publik. Var åtgärden har företagits är däremot i princip utan betydelse. Generalklausulen bör sålunda kunna tillämpas exempelvis i fråga om reklammaterial har som producerats i utlandet och därifrån distribuerats till mottagare i Sverige. Detta bör gälla vare sig reklamen är särskilt inriktad på Sverige eller vänder sig till en internationell publik, däribland den svenska. Om däremot reklamen i och för sig avser bara en viss utländsk marknad bör generalklausulen inte anses tillämplig. Det bör sålunda inte möjligt att ingripa vara mot en annons i en utländsk tidning, vilken inte primärt är avsedd för spridning i andra länder, även om vissa exemplar tidningen skulle av förekomma här i landet. Det nu sagda gäller även åtgärder vidtas som av svenska företag. Det sagda innebär att generalklausulen i och för sig kan tillämpas även på handlingar som företas utanför Sveriges gränser. De praktiska möjligheterna att i sådana fall nå den ansvarige med delgivning av ett vitesföreläggande eller att verkställa ett beslut utdömande vite torde emelom av lertid vara begränsade. I Marknadsdomstolens praxis finns ett antal fall där generalklausulen har tillämpats på marknadsföringsåtgärder företagna av näringsidkare med säte i annat land än Sverige och riktade mot den svenska marknaden bl. a. MD 19733, 11, 24,28, 19753, 197824, 25, 27, 19824. Inget dessa av fall har gällt reklam i TV. Två avgöranden av den finska Marknadsdomstolen föreligger däremot om räckvidden av den finska mot MFL svarande konsumentskyddslagen när det gäller reklam i satellitsänd TV, MD 1987 13KO mot McDonalds Oy samt MD 1990 19K0 mot Brio-Scanditoy Ab och M B International B V. Den TV-reklam som begärdes prövad paneuropeisk och engelskvar språkig och den sändes i Super Channel och den tidigare förekommande programkanalen Sky Channel. I förhållande till Finland rörde det sig således om utländska sändningar, och reklamen riktade sig inte speciellt till den finska TV-publiken. Den finska domstolen ansåg trots detta att konsumentskyddslagen kunde tillämpas på reklamen. Det är att märka att det i de båda avgörandena uttalas att Finland inte är bundet av något internationellt avtal, som skulle hindra en tillämpning av den finska lagstiftningen.

4.2 EG-direktivet

4.2.1 Bakgrunden

På TV-området har inte bara EG utan också Europarådet varit aktivt för att få fram minimiregler om sändningars innehåll. En ambitionerna i av det internationella arbetet har varit att åstadkomma någorlunda klar en gräns mellan programverksamheten i televisionen och TV-mediets användning för att sprida främst kommersiella budskap. Först med att presentera sitt regelverk var Europarådet. Den europeiska konventionen om gränsöverskridande television TV-konventionen öppnades för undertecknande i maj 1989. 52

EG direktiv TV-sändningar beslutades i oktober samma år. Dess s om föreskrifter överensstämmer ganska nära i vissa avseenden o.m. med bestämmelserna i TV-konventionen. ordagrant - Ett svenskt medlemskap i EG innebär att Sverige blir skyldigt att uppfylla direktivets krav. EES-avtalet pålägger däremot inte fullt ut samma skyldigheter se avsnitt 4.2.5 TV-reklam för alkoholhaltiga drycker. om Direktivet har blivit bindande för EG s medlemsländer; den 3 numera oktober 1991 utlöpte nämligen den tidsfrist har gällt för att bringa som lagar och andra författningar i överensstämmelse med direktivet artikel

25 1.

4.2.2 Den europeiska TV-konventionen och EG s TV-direktiv

TV-konventionen är ett folkrättsligt avtal traditionellt slag. Den har av hittills undertecknats 20 stater Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, av Jugoslavien, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, San Marino, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike. Fem stater, Cypern, Polen, San Marino, Schweiz och Storbritannien har även ratiñcerat konventionen. Konventionen träder i kraft när den har tillträtts av sju stater, av vilka minst fem skall tillhöra Europarådet. Detta beräknas ske under inneva-

rande år. TV-konventionen innehåller särskild bortkopplingsbestämmelse för en konventionsstater tillhör EG artikel 27 l. Sådana konventionsstater som skall nämligen i sina ömsesidiga relationer till andra medlemmar av gemenskapen tillämpa EGs regler och inte följa konventionens regler annat än då gemenskapsrätten saknar en regel på det aktuella området.

Som har nämnts tidigare se avsnitt 1.2 behandlar för närvarande

Radiolagsutredningen frågan om ett svenskt tillträde till konventionen.

4.2.3 Något övervägandena bakom EG-direktivet om I TV-direktivets preambel erinras att Romfördraget föreskriver att en om marknad skall upprättas och att detta innebär att medlemslängemensam derna måste undanröja hinder för fri rörlighet i fråga om tjänster; i anslutning härtill uttalas att TV-sändningar till allmänheten television broadcasting normalt utgör en tjänst i fördragets mening. För att tillförsäkra TV-publiken i egenskap konsumenter ett fullgott skydd, förklaras det väsentligt att TV-reklamen underkastas ett antal vara minimiregler och att medlemsländerna står fast vid sin rätt att bestämma preciserade eller strängare regler samt att under vissa omständigheter mer fastställa olika villkor för programföretag som de har jurisdiktion över. I preambeln förklaras att det är nödvändigt att förbjuda all TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror inklusive indirekt reklam, som, utan att direkt nämna tobaksvaran, försöker kringgå förbudet genom att använda märkesnamn, symboler eller andra kännetecken för tobaksvaror eller företag, kända eller huvudsakliga verksamhet innefattar tillverkvars ning eller försäljning sådana produkter. 53 av

4.2.4 Begreppen TV-reklam, smygreklam och sponsring

Direktivet innehåller definition TV-reklam artikel l b. Därmed en av förstås varje annonssändning till allmänheten mot betalning eller annat vederlag från ett offentligt eller privat företag i förbindelse med näringsen verksamhet som syftar till att mot betalning främja tillgången på varor, tjänster eller andra nyttigheter, inbegripet fast egendom. Bortsett från vad som följer av artikel 18 innefattar detta inte uttryckliga anbud om köp, försäljning eller uthyrning av varor eller tjänster. Uttrycket smygreklam definieras också artikel l c. Därmed avses en framställning i 0rd eller bild i ett program som gäller varor eller tjänster eller namn, varumärken eller verksamheter knutna till företag tillversom kar varor eller tillhandahåller tjänster, allt under förutsättning att programföretaget har ett reklamsyfte med framställningen och allmänheten kan vilseledas i fråga om dennas karaktär. En sådan framställning anses vara uppsåtlig, framför allt om den sker mot betalning eller annat vederlag. Med sponsring förstås i direktivet artikel 1 d varje bidrag till finansieringen av ett TV-program som ett offentligt eller privat företag, inte är som engagerat i TV-verksamhet eller i att framställa audiovisuella verk, lämnar med syftet att skapa en positiv bild företagets firma, varumärke, av allmänna anseende, verksamhet eller produkter dvs. lämnas i PRsom syfte. Direktivet skiljer således mellan reklam och sponsring. Skillnaden ligger i att sponsring ses som ett medel att skapa positiv bild en av sponsorns finna, varumärke eller allmänna anseende, medan reklamen betraktas som ett hjälpmedel i själva sälj- eller inköpsverksamheten.

4.2.5 EG-ländernas förpliktelser

De grundläggande åtagandena

Enligt direktivet svarar varje medlemsland för att TV-sändningar till allmänheten uppfyller gällande rätt för rundradiosändningar i landet. Ansvaret omfattar dels programföretag som landet har jurisdiktion över, dels programföretag som inget medlemsland har jurisdiktion över men som använder en frekvens eller satellitkapacitet som medlemslandet har beviljat eller som sänder till en satellit från medlemslandet artikel 2 1. Direktivet omfattar emellertid inte sändningar är avsedda att som enbart tas emot i andra länder än medlemsländer och inte tas emot som direkt eller indirekt i ett eller flera medlemsländer artikel 2 3. Ytterligare föreskrivs att medlemsländerna genom lämpliga åtgärder skall se till att programföretag som de har jurisdiktion över uppfyller direktivets bestämmelser artikel 3 2.

Mottagning och vidaresändning av TV-sändningarfrån andra medlemsländer

Varje medlemsland skall garantera rätten till fri mottagning och får inte begränsa vidaresändning på sitt territorium TV-sändningar från andra av medlemsländer på grunder som regleras i direktivet artikel 22. 54

En viktig skillnad mellan EG-direktivet och den europeiska TVkonventionen gäller rätten för ett land att på sitt territorium provisoriskt stoppa vidaresändning av sändningar som utgör en överträdelse av de uppställda kraven. Endast under särskilda omständigheter är detta tillåtet enligt EG-direktivet såsom framgår artikel 2 Det är ex. inte tillåtet av vidaresändning med hänvisning till att bestämmelser i att stoppa en direktivet om reklam och sponsring överträtts.

Rätten att bestämma strängare regler

Det står ett medlemsland fritt att kräva att programföretag som landet har jurisdiktion över följer preciserade eller strängare regler än direktivets mer artikel 3 l.

Bestämmelserna om reklam och sponsring

Huvudbestämmelser

Av direktivets artiklar handlar den största gruppen om reklam och sponsring i TV artiklarna 10-21. Artikel 10 l att TV-reklam skall vara lätt att identifiera som sådan anger och hållas klart åtskild från programtjänstens övriga delar genom optiska eller akustiska medel. Enstaka reklamannonser får förekomma bara i undantagsfall artikel 102. I reklamannonser får inte användas en teknik som kan befaras påverka konsumenternas undermedvetna artikel 103 och det är förbjudet att sända smygreklam artikel 104.

Reklamens placering i sändningarna

Hur reklam får placeras in i sändningar anges i artikel ll. Huvudregeln är att den skall placeras mellan artikel ll l. På de villkor som programmen i punkterna 2 5 får dock reklam sändas under ett program, om detta anges kan ske utan att negativt påverka programmets integritet och värde med hänsyn tagen till naturliga avbrott samt programmets längd och karaktär och utan att rättighetshavarnas ställning träds för när. I består självständiga delar samt i sportprogram och program som av andra sammansatta gäller evenemang eller föreställningar program som med får reklam placeras endast mellan delarna eller i pauserna pauser, artikel 112. Audiovisuella verk såsom biograñilm och filmer framställda för att visas i televisionen med undantag serier, underhållningsprogram och dokuav mentärer behandlas särskild programkategori artikel ll 3. Såsom en dana verk får, deras sändningstid enligt programtablån överstiger 45 om minuter, avbrytas reklam gång för varje hel 45-minutersperiod. av en Ytterligare ett avbrott får förekomma om sändningstiden enligt programtablån med minst 20 minuter överstiger två eller flera hela 45minutersperioder. 55

När andra program än sådana sammansatta i punkt program som avses 2 avbryts av reklam, bör det förflyta minst 20 minuter mellan varje reklamavbrott i programmet artikel 114. Reklam får inte sättas in i någon sändning av en gudstjänst. Nyhetsprogram, nyhetskommenterande program, dokumentärer, religiösa program och barnprogram vars sändningstid enligt programtablån understiger 30 minuter, får inte heller avbrytas reklam. Om sådana enligt av program programtablån varar 30 minuter eller längre, gäller bestämmelserna i de föregående punkterna artikel l l 5.

Särskilt skyddsvärda intressen Vissa intressen anges i direktivet som särskilt skyddsvärda. I artikel 12 föreskrivs således att TV-reklam inte får utformas på ett sådant sätt att den - negativt påverkar respekten för människans värdighet, innefattar diskriminering på grund kön eller nationalitet, - av ras, är stötande för religiösa eller politiska övertygelser, —— är ägnad att främja handlande som kan vara skadligt för hälsa eller motverka säkerhet, stimulerar handlande som kan vara skadligt för skyddet miljön. - av

Reklamrestriktioner för särskilda produkter Direktivet innehåller också restriktioner för reklam beträffande vissa produktkategorier artiklarna 13-15. Artikel 13 slår fast att all slags reklam i TV för cigaretter och andra tobaksvaror är förbjuden. Förbjudet är också TV-reklam för sådana läkemedel och medicinska behandlingar som endast kan erhållas efter läkare i det medrecept av lemsland som har jurisdiktion över programföretaget artikel 14. TV-reklam för alkoholhaltiga drycker får enligt artikel 15 inte vända sig särskilt till minderåriga och inte under några förhållanden -visa minderåriga som konsumerar sådana drycker, anknyta alkoholkonsumtion till fysisk prestationsförmåga eller bilkör- ning, förmedla intryck av att alkoholkonsumtion bidrar till sociala eller sexuella framgångar, göra gällande att alkohol har terapeutiska egenskaper, utgör ett stimu- lerande eller lugnande medel eller är ett medel för att lösa personliga konflikter, stimulera ett överdrivet bruk alkohol eller förmedla negativ bild - av en av avhållsamhet eller måttlighet, framhäva hög alkoholhalt som en positiv egenskap hos dryckerna. - Som har nämnts tidigare får enligt direktivet ett medlemsland inte begränsa vidaresändning av TV-sändningar från andra medlemsländer på de grunder som regleras i direktivet. Det förhållandet att ett medlemslands sändningar innehåller alkoholreklam ger alltså inte ett annat medlemsland rätt att stoppa vidaresändning i den delen. På denna punkt kommer dock EES-avtalet att medföra en begränsning. Enligt undantagsbestämmelse 56 en

i bilaga 10 får nämligen ett EFTA-land förelägga kabeloperatörer som är verksamma på dess territorium att kryptera eller på annat sätt eliminera reklam för alkoholhaltiga drycker, förutsatt att vidaresändningen av andra TV-program än alkoholreklamen inte begränsas. Undantaget skall omprövas år 1995.

Skydd för minderåriga Direktivet innehåller en bestämmelse artikel 16 som går ut på att motverka sådan exploatering av minderåriga i TV-reklam som kan utsätta en dem för fysiska skaderisker eller påverka dem negativt i moraliskt avseende. Till skydd för de minderåriga skall reklamen uppfylla följande krav den får inte direkt uppmana minderåriga att köpa en vara eller tjänst att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, genom den får inte direkt uppmuntra minderåriga att övertala föräldrar eller andra att köpa de annonserade varorna eller tjänsterna, den får inte dra fördel det särskilda förtroende som minderåriga har - av för föräldrar, lärare eller andra personer, den får inte utan saklig grund visa minderåriga i farliga situationer. -

Sponsrade TV-program avhandlas i artikel 17. De grundläggande kraven är Sponsrade program följande. får inte under några omständigheter tillåtas utöva inflytande En sponsor över ett sponsrat programs innehåll eller inplacering i programtablån på ett sådant sätt att det påverkar programföretagets ansvarsmedvetenhet och publicistiska oberoende artikel 17 1 a. Sponsringen måste framgå tydligt genom att sponsoms namn eller logotyp tillkännages i början eller slutet av programmet artikel 17 1 b. Programmen får inte direkt främja avsättning, inköp eller uthyrning av eller tredje mans varor eller tjänster; direkta hänvisningar till sponsoms eller tjänsterna i marknadsforingssyfte får under inga förhållanden varorna förekomma i programmen artikel 17 l c. l vissa fall är sponsring av TV-program förbjuden. Således får inte fysiska eller juridiska personer, vars huvudsakliga program sponsras av verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av sådana varor eller tillhandahållande sådana tjänster, som det inte får göras reklam för enligt av artikel 13 eller 14 artikel 172. Sponsringsförbud gäller vidare för nyhetsprogram och nyhetskommenterande program artikel 17 3.

Begränsad sändningstid Direktivet innehåller slutligen regler högsta tillåtna sändningstid för om reklam artikel 18. Huvudregeln är att denna inte får överstiga 15 av den dagliga sändningstiden punkt l. Denna procentandel får dock ökas till 57

m 20 °0 för att kunna inkludera annonser som innehåller uttryckliga anbud om försäljning och köp eller uthyrning av varor eller tjänster, förutsatt att sändningstiden for vanliga reklamannonser inte överstiger 15%. Den sammanlagda tiden för reklamannonser får under en viss entimmesperiod inte överstiga 20 % av sändningstiden artikel 18 2. Annonser som innehåller ett uttryckligt anbud om försäljning och köp eller uthyrning av varor eller tjänster får inte totalt överstiga en timme per dag artikel 18 3. Enligt artikel 21 skall medlemsländerna se till att verksammma åtgärder kan vidtas mot TV-sändningar till allmänheten som inte är förenliga med bestämmelserna om reklam och sponsring.

4.3 Allmänt om anpassningen till EG-direktivet

4.3.1 Utformningen av regelverket på radio- och TV-området

Utredningens bedömning; Utvecklingen på medieområdet i ett EGperspektiv motiverar att det svenska regelverket på radio- och TVområdet ges lagform.

Skälen för bedömningen Av beskrivningen av radiolagens villkor for ett programföretags sändningsrätt avsnitt 4.1 framgår att dessa endast gäller marksändningar samt att regelverket befinner sig i omvandling. Det kan knappast förnekas att det gällande regelverket om radio och TV har en mindre tillfredsställande utformning. Utredningen konstaterar särskilt, att lagrådet vid granskningen av 1991 års lagstiftning om reklam i marksänd TV fann att reglerna inte uppfyller elementära krav på klarhet och överskådlighet prop. 199091 149 s. 327. Rundradion etablerades i vårt land år 1924. Detta skedde genom att dåvarande Telegrafstyrelsen efter bemyndigande av Kungl. Majt slöt en överenskommelse med det for ändamålet bildade bolaget Radiotjänst AB, som därmed blev ende sändningsrättsinnehavare. Bolagets verksamhet skulle finansieras genom licensavgifter. 1 den nämnda överenskommelsen hette det bl. a. att utsända program skulle vara av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio. Det angavs också att programmen skulle hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå, och vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet liksom att annonsering eller reklam inte skulle få äga rum. Staten har även fortsättningsvis huvudsakligen använt metoden med avtal för att reglera vad som skall och får sändas. Fram till år 1947 företräddes staten vid avtalsslutandet av Televerket; den nya överenskommelse som träffades detta år slöts emellertid direkt mellan Kungl. Majt Kommunikationsdepartementet och Radiotjänst. Radiotjänsts firma ändrades år 1957 till Sveriges Radio AB. Nya avtal mellan Kungl. Majt och bolaget ingicks år 1959 och 1967. År 1978 ombildades Sveriges Radio till en koncern med ett icke sändande moder- 58

bolag och dotterbolagen sändningsberättigade företag. Fr. o. m. sistsom nämnda år har avtal slutits direkt mellan regeringen och dotterbolagen programföretagen. Den använda regleringsmetoden innebär bl. a. att skilda regler kan gälla för olika programföretags sändningar. Som exempel kan nämnas att det i viss utsträckning för närvarande är tillåtet för Sveriges Television men inte för något annat bolag inom koncernen att sända sponsrade pro- gram. Som Konstitutionsutskottet har uttalat med anledning av propositionen med förslag till yttrandefrihetsgrundlag 199091 KU21 s. 12, är de avtal som träffats inte överenskommelser i vanlig civilrättslig mening. De kan betraktas som det allmännas direktiv för Sveriges Radios verksamsnarare het. Reglerna i EG-direktivet om TV-sändningar har av naturliga skäl en helt annan bakgrund än de svenska reglerna. l preambeln till EG-direktivet erinras först om att Romfördraget föreskriver att det skall upprättas en gemensam marknad med fri rörlighet för tjänster och ordning som garanterar att konkurrensen inte snedvrids. en Det betonas att gränsöverskridande rundradiosändningar med hjälp av olika teknologier är ett av sätten att fullfölja EGs mål. Åtgärder skall därför vidtas för att dels få till stånd en övergång från nationella marknader till marknad för framställning och distribution av program, en gemensam dels skapa förutsättningar för en rättvis konkurrens utan förfång för det allmänna intresse som TV-tjänsterna representerar. I preambeln fastslås vidare att TV-sändningar till allmänheten normalt tjänst service i Romfördragets mening och att fördraget utgör en innebär att medlemsländerna skall undanröja alla hinder för tjänsters rörlighet. Det påpekas att medlemsländernas lagar, förordningar och administrativa arrangemang rörande programföretags och kabeloperatörers verksamhet delvis skiljer sig åt och att vissa sådana skillnader kan hindra rundradiosändningars fria rörlighet inom EG och störa den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden; alla restriktioner i fråga om friheten att tillhandahålla rundradiotjänster inom EG måste enligt Romfördraget upphävas. Utvecklingen satellitsänd TV har tvingat fram en ny syn på televisioav även i Sverige. År 1991 upphörde Sveriges Radio-koncemens ensamnen rätt att bedriva TV-sändningar i marknätet, genom att också Nordisk Television fick sändningstillstånd. Svensk lagstiftning grundar sig dock fortfarande både vad gäller uppbyggnaden i stort och i fråga om detaljer på den gamla avtals- och —— monopoltraditionen. Motsättningen mellan denna och den entydigt liberala yttrandefrihetstradition som återspeglas i TF är fortfarande mycket påtaglig. Den år 1991 antagna YGL med dess från TF hämtade principer markerar emellertid att radio- och TV-sändningar numera får betraktas främst som en tjänst baserad på ett leverantör-kundförhållande. Med ett sådant synsätt står YGL i god samklang med EG-direktivet. Det tillkommer inte utredningen att närmare behandla hur en ändamålsenlig lagstiftning på radio- och FV-området bör se ut från mediepolitiska 59

synpunkter. Uppdraget på marknadsföringsrättens område medför emellertid att utredningen inte kan underlåta att ha synpunkter på lagstiftningens grundläggande uppbyggnad. Som redan framgår av 1991 års lagrådsyttrande får denna fråga allt större betydelse fler enskilda och av staten ekonomiskt oberoende företag som påbörjar sändningsverksamhet. I EG-perspektivet bör därför enligt utredningens mening den hittillsvarande ordningen och här beaktar utredningen även den kritik som lagrådet av andra skäl har riktat mot denna ersättas av generella regler i —— lagform. Utgångspunkten bör härvid vara att det så långt möjligt bör gälla en likartad reglering för marksändningar och satellitsändningar och att alla sändarföretag och dessas kommersiella reklamkunder bör behandlas lika. Utredningen vill härutöver göra en mer allmän reflexion om lagstiftningens utformning. På det tryckta ordets område gäller sedan länge att TF i princip uttömmande normerar vad som är lagenligt innehåll i en skrift. Dessutom finns emellertid här ett utomrättsligt regelsystem, Etiska regler för press, radio och TV, som har antagits av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen och som också Sveriges Radio-koncernens programföretag anslutit sig till. Frågor om efterlevnaden av dessa regler såvitt angår pressen prövas av Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman. För övriga medier vid sidan av det tryckta ordet radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar m. m. gäller den nya yttrandefrihets- grundlagen, YGL, som bygger på bärande principer i TF. YGL normerar dock inte uttömmande yttrandefriheten i ex. radioprogram, utan denna styrs alltjämt av regler som har sina rötter i den första överenskommelsen mellan Telegrafstyrelsen och Radiotjänst om att utsända program skulle vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. De i radiolagen intagna föreskrifterna om opartiskhet och saklighet måste sägas vara i grunden oförenliga med den yttrandefrihet som YGL numera stadfáster. Tiden bör därför anses mogen att undersöka om det inte skulle räcka med en ordning enligt vilken sändande företag underkastade sig etiska regler och en prövning liknande vad som är fallet med pressen.

4.3.2 TV-reklambegreppet och programsponsring i TV

Utredningens bedömning Utredningens förslag se avsnitt 3.4.1 att

tillämpningsområdet för 2§ MFL skall utvidgas till inköpsreklam och liknande är motiverat även med hänsyn till TV-direktivets TV-reklambegrepp.

Skälen för bedömningen Begreppet marknadsföring i MFL omfattar som tidigare har utvecklats avsnitt 3.4.1 endast avsiittningsfrfimjande åtgärder; utanför begreppet faller inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas bakåt mot ex. leverantörer eller kreditgivare. Som också har framhållits måste emellertid EG-direktivet om vilseledande 60

reklam förstås så, att reklambegreppet avser både avsättningsfrämjande reklam och inköpsreklam och liknande. Utredningen har därför tidigare föreslagit den lagändringen att tillämpningsområdet för generalklausulen i 2 § MFL utvidgas till att omfatta också sådan reklam. Även TV-direktivets TV-reklambegrepp måste anses omfatta såväl avsättningsfrämjande reklam som inköpsreklam och liknande. Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring till att omfatta också anskaffningsfrämjande åtgärder är därför påkallad även med hänsyn till TV-direktivets TVreklambegrepp. TV-direktivet innehåller i artikel 17 vissa särskilda bestämmelser om sponsring. Direktivet skillnad mellan reklam och sponsring. Sponsgör en ring är ett medel för att skapa en allmänt positiv bild av sponsoms firma, varumärke eller verksamhet utan direkt syfte att stimulera försäljningen av en viss vara eller tjänst. Om däremot ett sådant syfte föreligger, får det anses röra sig om reklam i direktivets mening. TV-direktivets distinktion mellan reklam och sponsring har uppenbarligen ingen relevans när det gäller vad som från MFL s synpunkt skall anses utgöra marknadsföring. Om en sponsor är näringsidkare och verksamheten är inriktad på avsättning för varor eller tjänster, lär förhållandet att sponsorns namn eller logo tillkännages i TV vara att se som marknadsföring i MFL s mening.

4.4 Direktivets bestämmelser om annonsers innehåll

4.4.1 Allmänt

Utredningens bedömning Tidigare har uttalats se avsnitt 3.3 att MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring bör tillämpas i överenskommelse med vad EES-rätten kräver. Den av Marknadsdomstolen utvecklade lagstridighetsprincipen står i god överensstämmelse härmed.

Skälen för bedömningen TV-direktivets bestämmelser om reklam är av två slag bestämmelser tar sikte på annonsers innehåll och bestämmelser som som gäller högsta tillåtna tid för reklam och hur reklam får placeras in i programutbudet. I detta avsnitt behandlas enbart de direktivbestämmelser som gäller annonsers innehåll. Dessa återfinns i artikel 10, bortsett från artikel 10 samt artiklarna 12-17. Till grund för ett flertal av dessa bestämmelser ligger uppenbarligen ett hänsynstagande till TV-publikens intressen som konsumenter; i preambeln hänvisas särskilt härtill. Reglerna synes därför böra i första hand bedömas med utgångspunkt från hur konsumentintressena tillgodoses enligt svensk rätt på marknadsföringsområdet, särskilt generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § MFL.

Innebörden av 2§ MFL har behandlats tidigare se avsnitten 3.1.2-

3.1.4. Bl. a. har framhållits att en handling som en näringsidkare företar 61

vid marknadsföring av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet inte får strida mot god affárssed, ett uttryck som preciseras i bl. a. Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Som också nämnts är en viktig princip i svensk rätt att lagstiftningen såvitt möjligt skall tolkas i överensstämmelse med Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Utredningen har även framhållit att generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring lämpar sig väl för en tillämpning som tillgodoser EG-rättens krav. EG-kraven bör således utgöra en del av det framtida tolkningsunderlaget. Den av Marknadsdomstolen utvecklade s. lagstridighetsprincipen se avsnitt 3.1.4 underlättar en samordning. Det finns alltså goda möjligheter att på ett smidigt sätt uppnå en god anpassning till EES-rätten. Till sist bör i detta sammanhang anmärkas att det finns en allmän begränsning i Marknadsdomstolens möjligheter att ingripa med vitesförbud när det gäller reklam i såväl radio som TV jfr prop. 199091 149 s. 115 f.. Man måste nämligen skilja mellan ursprungliga sändningar och vidaresändningar, dvs. sändningar som endast utgör en samtidig och oförändrad återutsändning av en annan sändning. Enligt MFL skall ett förbud riktas mot exempelvis den TVannonserande näringsidkaren, men förbud kan meddelas även andra se 2 § andra meningen MFL, ex. det programföretag som har sänt en viss annons. Ett förbud lär däremot inte kunna riktas mot den som endast tar emot en sändning och vidaresänder den i ex. ett kabelnät. Den som endast gör detta har inga möjligheter att påverka sändningarnas innehåll.

4.4.2 Kravet på reklamidentitiering m. m.

Utredningens bedömning MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring tillgodoser kraven i artikel 101 och 3 i TVdirektivet

Skälen för bedömningen För artikel 10 l och 3 i TV-direktivet har redogjorts tidigare se avsnitt 4.2.5. I Grundregler för reklam ställs ett krav på reklamidentiñering i fråga om all reklam artikel l l. Utredningen anser att det redan med hänsyn härtill och den praxis som Marknadsdomstolen i denna del har utvecklat är möjligt att som otillbörlig marknadsföring betrakta en överträdelse av artikel 10 Samma bedömning får göras i fråga om artikel 103.

4.4.3 Smygreklam

Utredningens bedömning Smygreklam i TV-direktivets mening bör kunna motverkas med hjälp av radiolagens regler om villkoren för ett programföretags rätt att sända television i marknätet, framför allt den nya bestämmelsen i 6 § andra stycket.

Skälen för bedömningen Enligt artikel 10 4 i TV-direktivet är det förbju-

det att sända smygreklam. Med denna term avses som har nämnts se

avsnitt 4.2.4 en framställning i 0rd eller bild i ett program som gäller varor eller tjänster eller namn, varumärken eller verksamheter knutna till Företag som tillverkar varor eller tillhandahåller tjänster, allt under förutsättning att programföretaget har ett reklamsyfte med framställningen och allmänheten kan vilseledas i fråga om dennas karaktär. En sådan framställning anses vara uppsåtlig, framför allt om den sker mot betalning eller annat vederlag. Företeelsen smygreklam är således knuten till själva programverksamheten i TV. Utrymmet för att vid sidan av TF ingripa mot reklam kan som tidigare har nämnts beskrivas med formeln att det skall röra sig om framställningar som har enbart kommersiella förhållanden till föremål och ett rent kommersiellt syfte. Den nya YGL som gäller för bl.a. televisionen innebär i - grunden detsamma, bortsett från den i och för sig viktiga skillnaden i förhållande till TF, att all annonsering lämnas utanför YGL s straff- och processrättsliga exklusivitet l kap. 12 § andra stycket YGL. Denna omständighet har dock ingen betydelse i det här sammanhanget. Smygreklam i TV-direktivets mening kan förekomma i form av s.k. produktexponering product placement. Som exempel kan nämnas att sändarföretaget mot att det slipper betala vissa annars ofrånkomliga kostnader exponerar en vara eller tjänst i ett program på ett sätt som inte är motiverat från rent programmässiga utgångspunkter utan betingas av reklamvärdet för en viss näringsidkare. Det är m.a.o. fråga om en motsvarighet till s. redaktionell reklam i pressen. Om detta pressetiska problem finns ett särskilt avsnitt i Etiska regler för press, radio och TV, vilket visar att det gäller frågor om pressens fristående ställning och obundenhet av ovidkommande inflytanden och hänsyn. Här måste man primärt lita till andra regler och normer än generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring. Från smygreklam i televisionen bör skiljas sådana programinslag, vars syfte verkligen är att rikta uppmärksamheten på en viss produkt, ex. konsumentinformationsprogram. Sådana inslag kan aktualisera etiska frågeställningar av liknande art som smygreklamen. Mellan redaktionella program och reklamannonser går emellertid en klar principiell skiljelinje. I dessa senare rör det sig om marknadsföring i MFLs mening. Som har nämnts ställer Grundregler för reklam ett krav på reklamidentifiering i fråga om all reklam artikel ll. Marknadsdomstolens praxis är också entydig på denna punkt. TV-direktivet innebär detsamma vad gäller TV- 63

reklam. Den omständigheten att vid marknadsföring i TV kravet på reklamidentiliering åsidosätts, föranleder emellertid inte någon annan bedömning än att det fortfarande rör sig om marknadsföring och inte om smygreklam. Marknadsföring i TV sker normalt i form av de betalda annonserna. Även andra programinslag kan dock utgöra marknadsföring. Avgörande är bl.a. det rent kommersiella syftet med inslaget. Ett sådant syfte kan, när det gäller annat än betalda annonser, stå klart ex. genom att programinslaget gäller en produkt av vars försäljning programföretaget har ekonomisk fördel, ex. en programtidning som företaget ger ut. Som marknadsföring i TV kan också vara att betrakta exempelvis de uppgifter som brukar förekomma i anslutning till Sveriges Utbildningsradios program om hur publiken kan beställa kursböcker och liknande jfr prop. 199091 149 s. 68. Att ett redaktionellt TV-program handlar om en produkt som förekommer på marknaden kan emellertid vara motiverat av högst varierande skäl. Även presentationen produkten kan framstå fördelaktig för det om av som säljande företaget, finns det i regel inte anledning anta, att sådana bevekelsegrunder har spelat någon avgörande roll för programföretagets beslut att sända programmet. Introduktionen av en ny bilmodell har ex. ofta ett klart nyhetsvärde långt utanför de presumtiva bilköparnas krets. Om man i ett sådant fall kan tala om smygreklam, skulle det kunna bero på exempelvis att den uppmärksamhet som ägnats produkten stått i uppenbart missförhållande till nyhetsvärdet. Exemplet visar att det knappast är möjligt att skarpt avgränsa de företeelser som bör betraktas som smygreklam från nyhetsförmedling, åsiktsbildning eller underhållning, dvs. det slags yttranden som skall åtnjuta fullt skydd genom TF s och YGL s regler om grundlagarnas straff- och processrättsliga exklusivitet.

Radiolagens nya förbudsregel Det råder en bred enighet om att smygreklam i TV skall motverkas. Detta kommer till uttryck i både EGs TV-direktiv och den europeiska TVkonventionen. För den svenska marksända televisionens del gäller bl.a. radiolagens krav på opartiskhet. Detta krav har Radionämnden länge tillämpat så, att programföretagen bör vara försiktiga med att sända program eller programinslag, som innebär ett reklambetonat gynnande av en viss produkt eller ett visst företag. För att ytterligare markera vikten av att programverksamheten hålls fri från smygreklam har genom 1991 års lagstiftning om reklam i marksänd TV en ny bestämmelse införts i radiolagen, som anger att det inte är tillåtet för ett programföretag att i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse 6§ andra stycket första meningen radiolagen. I klara ordalag anges således numera att varken gynnande mot vederlag eller annat otillbörligt gynnande godtas i programverksamheten. Rörande 64

det senare slaget av åtgärder yttrade departementschefen prop.

199091 149 s. 128 f.

Varuexponering i TV kan naturligtvis förekomma såsom gynnande mot vederlag. Ett mera praktiskt fall är emellertid att programföretaget genom att det i ett program gynnar ett kommersiellt intresse slipper vissa utgifter

som annars skulle ha belastat företaget. Programföretaget uppnår denna ekonomiska fördel genom att i programmet fokusera vissa produkter eller varumärken på ett sätt som har reklamvärde för viss näringsidkare. en Om det i ett program förekommer en markant fokusering produkt av en eller ett varumärke och detta inte för tittaren framstår motiverat med som hänsyn till något informativt eller underhållande syfte hos programföretaget kan man misstänka att Företaget har haft ekonomisk fördel åtgärden. av Oavsett hur det förhåller sig med den ekonomiska fördelen kan det emellertid finnas skäl för bedömningen att företaget i programverksamheten på ett otillbörligt sätt har gynnat ett kommersiellt intresse. Man bör dock skilja mellan program som programföretaget självt har

producerat och program till vilka företaget bara har köpt visningsrätten, ex. långñlmer. När det gäller program av det slaget kan det senare vara omöjligt för programföretaget att undvika att produkt fokuseras på ett en sätt som har reklamvärde för en näringsidkare utan att inkräkta på programmet såsom ett upphovsrättsligt skyddat verk. Ett exempel på ett otillbörligt gynnande ett kommersiellt intresse av skulle emellertid kunna vara ett frågesportprogram i TV, där vinsterna

utgörs av TV-apparater. Som jag har nämnt tidigare kan i ett sådant man fall inte rikta någon kritik mot programföretaget om det låter TV-bilden

göra ett hastigt svep över apparaterna. Om emellertid programföretaget på ett påtagligt och för sammanhanget omotiverat sätt låter bilden fokusera

TV-apparaterna är det fråga om varuexponering av den arten att ett kommersiellt intresse gynnas på ett otillbörligt sätt. Skulle i stället programledaren markera en paus i tävlandet och låta programmet gå över till att uteslutande handla om TV-apparatema, att i positiva ex. genom ordalag beskriva deras egenskaper och ange var man kan köpa dem, då har

programmet ändrat karaktär till att gälla ren reklam. Därmed är inte sagt att det är fråga om otillbörlig marknadsföring. Marknadsföringen kan vara invändningsfri från marknadsföringslagens synpunkt, att ex. genom uppfylla det krav på reklamidentifiering som regelsystemet får anses innefatta. Men även om det rör sig om en i och för sig invändningsfri marknadsföring föreligger givetvis ett klart exempel på gynnande ett kommersiellt av intresse.

Med hjälp av den nya regeln i 6 § andra stycket radiolagen får det anses vara möjligt att effektivt motverka sådan smygreklam artikel 10 4 i som TV-direktivet tar sikte på. Däremot är har anförts i det föregående - som MFL s generalklausul mot otillbörlig marknadsföring ett föga tjänligt — instrument i detta sammanhang. Om framställning innefattar otillbörlig en marknadsföring ligger således det otillbörliga på ett annat plan än vid

smygreklam i TV-direktivets mening.

3 12-0664

4.4.4 Diskriminerande reklam

Utredningens bedömning Med hjälp av bestämmelsen i 6§ tredje stycket i radiolagen kan de flesta fall ett programföretag förmås att avstå från att sända sådan reklam som avses i artikel 12 i TVdirektivet. Särskild lagstiftning krävs därför inte.

Skälen för bedömningen För artikel 12 i TV-direktivet har redogjorts tidigare se avsnitt 4.2.5. Tidigare har också framhållits att utrymmet för att vid sidan av TF ingripa mot reklam kan beskrivas med formeln att det skall röra sig om framställningar har enbart kommersiella förhållanden till föremål och som har ett rent kommersiellt syfte. Det är följaktligen endast i begränsad utsträckning möjligt att med hänvisning till Grundregler för reklam och lagstridighetsprincipen hävda att TV-reklam överträder artikel 12 utgör otillbörlig marknadsföring. som Det förhållandet att förbudet mot diskriminering i TV-reklam på grund av kön eller nationalitet delvis har sin motsvarighet i Grundregler för ras, reklam, saknar härvidlag betydelse. Grundreglerna är ett internationellt instrument har andra utgångspunkter än den svenska yttrandefrisom hetslagstiftningen. Som ett belysande exempel kan tas könsdiskriminerande inslag i reklam. Generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring riktar sig, vad den i avser konsumenterna, mot sådant kan leda till felaktiga eller förhastade som köpval i fråga eller tjänst. Bestämmelsen syftar till att skydda om en vara och stärka konsumenternas ställning på marknaden och den tillvaratar i allt väsentligt deras ekonomiska intressen. Reklam som innefattar diskriminering på grund kön kränker intressen av annan art än dem som MFL av tillgodoser. I december 1990 remitterade Civildepartementet till olika instanser en promemoria MA 58189 med förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Om det i promemorian föreslagna lagförbudet yttrade en remissinstansema, Hovrätten över Skåne och Blekinge av För oförvillad iakttagare rör det sig här om att skydda kvinnorna som en i samhället. Regleringen vänder sig mot inslag som till innehåll eller grupp form strider mot principen jämställdhet mellan könen. Dess objekt är om alltså yttringar värderingar och attityder lika väl kan förekomma i av som samhället utanför reklamen och är lika klandervärda där. Skall de som könsdiskriminerande inslagen i reklamen angripas, är det inte för deras inverkan på själva den kommersiella mekanismen; de kan sägas sakna kommersiell relevans. Utredningen delar uppfattningen att ett förbud mot könsdiskriminerande reklam inte kan grundas på intresset att skydda konsumenter eller näringsidkare skulle bygga på andra skyddsintressen, främst jämutan ställdhet och integritetsskydd. Utredningen konstaterar att någon lagstiftning det slag skisserades i promemorian inte kommit till stånd. av som Någon slutsats kan inte dras än att en marknadsföringsåtgärd som annan ifrågasätts t.ex. könsdiskriminerande faller utanför ramen för 2§ 66 vara

MFL, en ståndpunkt som också Marknadsdomstolen intagit i målet 1976 8CRC-Lafo. Visserligen har tidigare uttalats att 2§ MFL lämpar sig väl för en tillämpning som stämmer överens med EG-rättens krav, bl. a. på grund av den lagstridighetsprincip som Marknadsdomstolen utvecklat i sin praxis. Uppenbarligen sätter emellertid MFL s klart deklarerade syfte, att skydda och stärka konsumenternas ställning på marknaden, en gräns för lagstridighetsprincipens räckvidd. Enligt utredningen är det därför inte möjligt att med stöd av lagstridighetsprincipen komma till rätta med överträdelser av artikel 12 i fråga om könsdiskriminerande reklam. Till samma slutsats kommer utredningen i det fallet att TV-reklam skulle innefatta diskriminering på grund av ras eller nationalitet eller vara stötande för religiösa eller politiska övertygelser. Som nyss nämnts får den nya YGL anses i och för sig innebära detsamma som TF när det gäller att vid sidan av grundlagen ingripa mot reklam. Samtidigt skiljer sig YGL i det viktiga hänseendet från TF att all annonsering lämnas utanför grundlagens straff- och processrättsliga exklusivitet l kap. 12 § andra stycket YGL. Artikel 12 i TV-direktivet gäller TV-reklam. Med hänsyn härtill kan det inte anses möta något grundlagsmässigt hinder mot att införa en lagstiftning som skulle medge ex. förbud mot här aktuella TV-reklamåtgärder. Av ovan anförda skäl anser emellertid utredningen att det skulle vara olämpligt att konstruera en sådan lagstiftning på det sättet att reklamåtgärderna deñnitionsmässigt bedömdes som otillbörliga enligt 2 § MFL, dvs. som otillbörliga mot just konsumenter eller näringsidkare. Tvärtom skulle det framstå som en egendomlig ordning att enbart konsumenter och näringsidkare skyddades mot vissa åsikter och attityder i TV-reklam. De hänsynstaganden som åsidosätts i dessa fall är som sagts av annat slag än dem som bärs upp av värderingarna bakom MFL. Om det anses påkallat att kunna ingripa mot reklamföreteelser av det här diskuterade slaget bör detta ske genom en lagstiftning som är fristående i förhållande till MFL. Frågan är då om en lagstiftning behövs. Det beror enligt utredningens uppfattning på vilka möjligheter som den radiorättsliga lagstiftningen och annan lagstiftning vid sidan av MFL ger när det gäller att motverka TV-reklam av det slag som artikel 12 behandlar.

6 § tredje stycket radiolagen m. m. Den radiorättsliga regel som närmast kommer i betraktande är 6 § tredje stycket radiolagen. Den anger, efter en ändring år 1991, att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Med uttrycket alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet avses enligt motiven prop. 197778 91 s. 230 de sidor av demokratibegreppet som anknyter till bl. a. förhållandet mellan människor, ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor. 67

Bestämmelsen omfattar även vad som sänds under annonstid i televisionen 6 § fjärde stycket radiolagen motsatsvis. Utredningen anser att det måste vara möjligt att med hjälp av den nu

behandlade bestämmelsen förmå det aktuella programföretaget dvs. i

dagens läge Nordisk Television att avstå från att sända sådan reklam som TV-direktivet åsyftar att motverka genom artikel 12. När det gäller TV-reklam av detta slag bör också erinras om att bestämmelserna om yttrandefrihetsbrotten i YGL sätter vissa yttre gränser för all programverksamhet i både radio och TV. Bland de gärningar som är kriminaliserade som yttrandefrihetsbrott kan särskilt nämnashets mot folkgrupp 5 kap. l § första stycket YGL jämfört med 7 kap. 4 § punkt 1l TF och 16 kap. 8 § brottsbalken. Med hänsyn till radiolagens 6§ och YGLs regler om yttrandefrihetsbrott anser utredningen att det inte finns skäl att förorda någon särskild lagstiftning för att motverka TV-reklam av det slag som EG s TV-direktiv behandlar i artikel 12.

4.4.5 Tobaksreklam

Utredningens bedömning Lagen 1978 764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror jämte MFLzs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring tillgodoser TV-direktivets krav.

Skälen för bedömningen Artikel 13 i TV-direktivet förbjuder all slags TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror. Inom ramen för 1991 års lagstiftning om reklam i marksänd TV har lagen 1978764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror försetts med ett tillägg som uttryckligen förbjuder tobaksreklam i TV SFS 1991 1077 vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram 2§ andra stycket. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1991. Tobaksreklamlagen är anknuten till MFLs regelsystem en handling som strider mot bl. a. 2 § tobaksreklamlagen skall vid tillämpning av MFL anses vara otillbörlig mot konsumenter 4 § tobaksreklamlagen. En första fråga som kan ställas med anledning av artikel 13 är, om den principiella lösning som tobaksreklamlagen representerar genom anknytningen till 2§ MFL förslår. Denna reglering innebär att en eventuell första överträdelse alltid lämnas obeivrad och att näringsidkaren endast kan förbjudas att upprepa en viss marknadsföringsâtgärd. När det gäller TV-direktivets innebörd i detta avseende finns skäl att ta intryck av hur det mest heltäckande EG-instrumentet på reklamområdet bör förstås, nämligen direktivet om vilseledande reklam. Som har behandlats tidigare se avsnitt 3.5.1 kräver detta direktiv inte att ett medlemsland i EG har regler som går ut på att ex. en domstol kan ingripa mot viss reklam redan före publiceringsstadiet. Inte heller TV-direktivet kan anses ställa något sådant krav. 68

I TV-direktivet talas om att det är förbjudet med all slags TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror. Såvitt utredningen förstår måste direktivet på denna punkt tolkas mot bakgrund vad står i av som preambeln. Där slås fast att det är nödvändigt att förbjuda all TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror inklusive indirekt reklam, som, utan att direkt nämna tobaksvaran, försöker kringgå förbudet genom att använda märkesnamn, symboler eller andra kännetecken för tobaksvaror eller företag, vars kända eller huvudsakliga verksamhet innefattar tillverkning eller Försäljning av sådana produkter. Nuvarande regler i tobaksreklamlagen gäller endast marknadsföring av tobaksvaror. Lagen har en bakgrund i TF på det sättet att enligt l kap. 9§ TF förordningens tillämpningsområde är begränsat så punkt l, att utan hinder av TF gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons, i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Frågan är då om uttrycket tobaksvara i tobaksreklamlagen kan ges en mer vidsträckt innebörd, så att också den i preambeln till TV-direktivet angivna indirekta tobaksreklamen fångas in därunder. När det gäller tillämpningen av tobaksreklamlagen finns viss rättspraxis. Bl. a. kan hänvisas till ett beslut av Marknadsdomstolen den 26 april 1989, där domstolen ogillade KOs talan att reklam för vissa borde om resor anses utgöra förtäckt reklam för cigarettvarumärken MD 1989 lOCamel Adventures. Det krav som TV-direktivet med hänsyn till preambeln ställer, får anses vara relativt återhållsamt. Det kan knappast tolkas så extensivt att det omfattar reklam som uttryckligen avser helt andra produkter än tobaksvaror, t.ex. klädesplagg eller skor. Direktivet torde inte heller ta sikte på reklam av andra företag än företag i tobaksbranschen. Den omständigheten att reklam av ett välkänt företag i branschen inte fokuserar någon bestämd tobaksvara utan bara avbildar ex. en symbol för företaget, kan däremot knappast hindra, att reklamen betraktas insom direkt tobaksreklam i direktivets mening. Utredningen anser att det bör vara möjligt att tolka uttrycket tobaksvara i tobaksreklamlagen så, att det också omfattar indirekt tobaksreklam i den nu angivna bemärkelsen. Här kan till sist nämnas att det inom pågår arbete med ett direktiv på tobaksområdet, som kan förväntas beröra även reklamen. Utredningen kan mot denna bakgrund ha anledning att återkomma till ämnet i det fortsatta arbetet.

4.4.6 Reklam för receptbelagda läkemedel m. m.

Utredningens bedömning MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring får mot bakgrund av den av Marknadsdomstolen utvecklade lagstridighetsprincipen anses tillgodose TV-direktivets krav.

Skälen för bedömningen Artikel 14 i TV-direktivet slår fast att det är förbjudet med TV-reklam för sådana läkemedel och medicinska behandlingar endast kan erhållas efter recept av läkare i det medlemsland som som har jurisdiktion över programföretaget. l svensk rätt finns inte någon motsvarande restriktion; jfr emellertid 15 §tredje stycket läkemedelsförordningen 1962 701. Däremot har läkemedelsbranschen regler om marknadsföring av egna läkemedel Reglerna innebär att information om läkemedel endast får sådana läkemedel som har registrerats hos Läkemedelsverket och att avse information till allmänheten receptbelagda läkemedel endast får ske i om den utsträckning Läkemedelsverket medger det. En särskild nämnd, som Nämnden för Bedömning Läkemedelsinformation NBL, kan pröva av marknadsföringsâtgärd strider mot reglerna. om en Med tanke på dessa utomrättsliga regler finns det anledning att notera en principiellt viktig skillnad mellan den europeiska TV-konventionen och EG TV-direktiv. Konventionen kräver inte att en stat vidtar några s särskilda genomförandeåtgärder utan överlämnar åt varje konventionsstat själv bedöma den saken. EG-direktivet däremot kräver att genomföranatt deåtgärder vidtas. Det heter nämligen i direktivet artikel 25 l, att ett medlemsland skall sätta i kraft erforderliga lagar och andra författningar för att efterkomma direktivets krav the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive. Regler enskilda sammanslutningar har antagit, ex. i detta fall som inom läkemedelsbranschen, utgör givetvis inte författningar. Såvitt utredningen kan kan regler detta slag inte anses uppfylla TV-direktivets se av krav på genomförandeåtgärder. Direktivet föreskriver ett absolut reklamförbud i det nu aktuella hänseendet. Utredningens uppfattning är dock att MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring i förening med den av Marknadsdomstolen utvecklade lagstridighetsprincipen medger en rättstillämpning som tillgodoser TV-direktivets krav. Direktivet anknyter reklamförbudet till att ett läkemedel är receptbelagt i det medlemsland som har jurisdiktion över programföretaget. Därigenom kan den frågan aktualiseras, det är Sverige eller enbart något annat land om har jurisdiktion över programföretaget. Såvitt angår Sverige kan som direktivet endast ha avseende på TV-sändningar av programföretag som Sverige har jurisdiktion över. En hel del TV-sändningar som den svenska

3 Regler för läkemedelsinformation, senaste versionen antagen av Läkemedelsindustriföreningen och Representantföreningenför Utländska Farrnacevtiska Industrier, och gällande fr.0.m. den 1 januari 1990.

publiken kan ta emot kommer emellertid från programföretag som Sverige inte har jurisdiktion över. Direktivet garanterar således inte någon total frånvaro av sådan TV-reklam för i Sverige receptbelagda läkemedel, som kan tas emot av svensk TV-publik. Utredningen återkommer till den skillnad som det finns anledning att göra mellan TV-sändningar beroende på om Sverige eller endast något annat land har jurisdiktion över programföretaget se avsnitt 4.7. Avslutningsvis kan i detta sammanhang nämnas att regeringen har lagt fram ett förslag till ny läkemedelslagstiftning prop. 199192 107. Vad som föreslås där ändrar inte förutsättningarna för vad som har sagts i det föregående.

4.4.7 Reklam för alkoholhaltiga drycker

Utredningens bedömning Lagen 1978 763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker tillgodoser, mot bakgrund av MFLs generalklausul mot otillbörlig marknadsföring, de krav som TV-direktivet ställer.

Skälen fir bedömningen För artikel 15 i TV-direktivet har redogiorts tidigare se avsnitt 4.2.5. Sedan den 1 juli 1991 finns i lagen 1978763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker ett uttryckligt förbud mot alkoholreklam i TV vid marknadsföring av alkoholdryck får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram 2 § andra stycket. Liksom tobaksreklamlagen är alkoholreklamlagen anknuten till MFL s regelsystem. En handling som strider mot 2 § alkoholreklamlagen skall vid tillämpning av MFL anses vara otillbörlig mot konsumenter 3 § alkoholreklamlagen. Medan TV-direktivet endast kräver regler på en viss restriktionsnivå i fråga om alkoholreklam i TV, förbjuds alltså sådan reklam helt enligt de svenska reglerna. På en punkt skulle det dock möjligen kunna göras gällande att alkoholreklamlagen inte går tillräckligt långt. Lagen gäller endast marknadsföring av alkoholdrycker, varmed förstås sprit, vin, starköl och öl folköl. Detta kan jämföras med artikel 15 2 den europeiska TV-konventionen, i som i fråga om vilka drycker som skall uppfylla konventionens särskilda krav på återhållsamhet i reklam i TV anger alla slag av alkoholhaltiga drycker alcoho1ic beverages of all varieties. TV-direktivets uttryck alkoholhaltiga drycker torde också inbegripa alla sådana drycker, även ex. lättöl och cider, som faller utanför alkoholreklamlagens tillämpningsområde. Alkoholreklamlagen måste dock anses vara tillräcklig som den är; inom sitt tillämpningsområde förbjuder den TV-reklam helt, vilket är långt mer än vad direktivet kräver. Att alkoholreklamlagen har ett något snävare 71

tillämpningsområde än TV-direktivet kan alltså inte i sig anses påkalla en lagändring. TV-reklamförbudet i alkoholreklamlagen aktualiseras också när det gäller anpassningen till EES-avtalets huvudbestämmelser. Utredningen tar upp den frågan längre fram se avsnitt 5.3.

4.4.8 Reklam och minderåriga

Utredningens bedömning MF Ls generalklausul mot tillbörlig marknadsföring tillgodoser, särskilt i Förening med den av Marknadsdomstolen utvecklade lagstridighetsprincipen, de krav som TVdirektivet ställer

Skälen lör bedömningen För artikel 16 i TV-direktivet har redogjorts tidigare se avsnitt 4.2.5. Reglerna i artikel 16 liknar såväl formellt innehållsmässigt Grundsom regler för reklam närmast dessas artikel 13 och de särskilda råden om reklam till bam. Eftersom grundreglema på denna punkt får anses vägledande vid tolkningen MFL generalklausul mot otillbörlig marknadsav s föring, lär denna i princip direkt utan omvägen över den lagstridighetsprincip Marknadsdomstolen har utvecklat täcka de krav som följer av som artikel 16. den mån l Grundregler för reklam saknar motsvarigheter till vad återfinns i artikel 16 får generalklausulen i förening med lagstridighetssom principen anses tillgodose direktivets krav. Anpassningen till EES-avtalets huvudbestämmelser aktualiserar också ämnet TV-reklam och minderåriga. Till den frågan, som uppkommer på vissa bestämmelser i den svenska lagstiftningen, återkommer grund av

utredningen se avsnitt 5.4.

4.5 Bestämmelserna om sponsring

4.5.1 Kraven på sponsrade program

Utredningens bedömning TV-direktivets krav i fråga om sponsrade förutsätter särskilda regler i svensk rätt. program

Skälen för bedömningen De allmänna reglerna om sponsrade program återfinns i artikel 17 medan de särskilda fallen av otillåten sponsring

behandlas i artikel 172 och Dessa regler har beskrivits tidigare se

avsnitt 4.2.5. Gällande svenska regler sponsrade TV-program finns i avtalen om mellan regeringen och Sveriges Television resp. Nordisk Television se avsnitt 4.1.2. Enligt den grundläggande bestämmelsen i resp. avtal skall programföretaget i början eller slutet programmet ange sponsoms eller av eller firma. Det heter vidare att meddelanden av detta 72 sponsoremas namn

slag skall vara korta och ske genom användande av stillbild. Vid angivandet av sponsorskapet får sponsorns logotyp användas. Musik som är typisk för eller annars knuten till sponsorn får inte användas.

Sändning utan att sponsor tillkännages Ett sponsrat TV-program skiljer sig till sin karaktär typiskt sett inte från vilket som helst program i TV. Den omständigheten att programmet sänds medför därför normalt inte att det rör sig om marknadsföring i MFLs mening. Marknadsföring i detta sammanhang förutsätter att sponsorns namn eller logotyp tillkännages i början eller slutet av programmet.

Sponsorers inflytande på programpolitiken Enligt artikel 171 a i TV-direktivet får en sponsor inte under några omständigheter utöva inflytande över ett sponsrat programs innehåll eller inplacering i programtablån på ett sådant sätt att programföretagets ansvarsmedvetenhet och publicistiska oberoende påverkas. Som framgår av regelns utformning motiveras den av medieetiska och TV-politiska skäl, alltså helt andra bevekelsegrunder än de som uppbär den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen.

Ingen förtäckt marknadsföring

Enligt artikel 171 c i direktivet får sponsrade TV-program inte direkt

främja köp, försäljning eller uthyrning av sponsorns eller tredje mans varor eller tjänster, särskilt inte i marknadsföringssyfte uttryckligen hänvisa till varorna eller tjänsterna. Denna regel kan sägas uttrycka samma tanke som artikel l l i Grundregler för reklam om reklamidentiñering och artikel 10 l i TV-direktivet om att TV-reklam skall vara lätt att identifiera som sådan och hållas klart åtskild från programtjänstens övriga delar genom optiska eller akustiska medel. Om ett TV-program genom sin utformning på ett entydigt sätt framstår som marknadsföring, kan det naturligtvis röra sig om ett handlande i strid mot artikel 11 i Grundregler för reklam. Därmed torde det också vara möjligt att betrakta förfarandet som otillbörlig marknadsföring. En viss försiktighet är dock påkallad vid bedömningen av vad som skall anses utgöra marknadsföring i ett TV-program. Med hänsyn till yttrandefriheten bör man enligt utredningens mening resonera på principiellt samma sätt som departementschefen gjorde i motiven till generalklausulen

mot otillbörlig marknadsföring i fråga om tryckfriheten se prop. 1970 57

s. 65-67, återgivet i sammandrag i avsnitt 3.1.2.

Otillåten sponsring Vad till sist angår TV-direktivets särskilda regler om otillåten sponsring innebär de att program inte får sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars 73 -

huvudsakliga verksamhet är inriktad på tillverkning eller försäljning av sådana varor eller tillhandahållande av sådana tjänster, som det inte får göras reklam för enligt artikel 13 eller 14 artikel 172. att nyhetsprogram och nyhetskommenterande program inte får vara sponsrade artikel 17 3. Dessa regler eller rättare sagt deras motsvarigheter i den europeiska - TV-konventionen har föranlett särskilda bestämmelser i avtalen mellan regeringen och Sveriges Television resp. Nordisk Television. Det heter där att ett program inte får vara sponsrat av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller Försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel och att programmet inte får huvudsakligen avse nyheter eller nyhetskommentarer eller huvudsakligen vända sig till barn under 12 år. Vad som får anses utgöra marknadsföring i samband med sponsring är som tidigare har framhållits främst tillkännagivandet av sponsorns namn eller logotyp i anslutning till det sponsrade programmet. Sponsringen, dvs. det ekonomiska bidraget till programmet och att sponsom har ett visst syfte därmed, innefattar inte marknadsföring i MFL s mening. De nu aktuella direktivbestämmelsema anger att vissa personer och företag inte får sponsra och att program av visst slag inte får vara sponsrade. Motsvarande svenska bestämmelser anger skyldigheter för programföretagen; ett programföretag skall inte sända vad som strider mot avtalet mellan regeringen och företaget. Om företaget åsidosätter sponsringsreglerna i avtalet, är det inte fråga om marknadsföring från programföretagets sida. Sammanfattningsvis visar vad som nu har sagts att MFL s generalklausul mot otillbörlig marknadsföring inte är ett användbart instrument när det gäller att upprätthålla de olika kraven i TV-direktivets artikel 17. Särskilda bestämmelser fordras alltså om sponsring.

4.5.2 Metoden för att genomföra direktivets bestämmelser

Utredningens bedömning Metoden med avtal mellan regeringen och olika sändarföretag bör inte komma till användning när det gäller att genomföra TV-direktivets bestämmelser om sponsring.

Skälen fir bedömningen EG s TV-direktiv artikel 25 l kräver som nämnts att ett medlemsland genomför den lagstiftning som behövs the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive. De i Sverige gällande reglerna om sponsrade TV-program finns, som tidigare utvecklats av historiska skäl, i de avtal som regeringen har träffat med Sveriges Television och Nordisk Television. Frågan är emellertid dessa avtalsbestämmelser utgör godtagbara genomföranom deåtgärder enligt direktivet. Rent formellt är avtalsbestämmelser uppenbart inte författningar. Det 74

kan dock knappast hävdas att man redan på denna grund har fullgod anledning att döma ut sådana bestämmelser som instrument för att genomföra direktivet. Utredningen har emellertid tidigare tillkännagett som sin principiella uppfattning se avsnitt 4.3.1, att EG-perspektivet talar för att detta sätt att reglera vad som skall och får sändas inte bör vidmakthållas. När det i EG s TV-direktiv heter, att ett medlemsland skall anta erforderliga lagar och andra författningar är avsikten naturligtvis att det skall framgå att varje programföretag i sina sändningar är skyldigt att uppfylla direktivets krav. Det faktum att det finns avtal mellan regeringen och Sveriges Television Nordisk Television klargör endast vad som gäller för sändningar av resp. dessa företag och för övrigt endast såvitt avser företagens marksänd- ningar. Sveriges Television och Nordisk Television är sändningsberättigade inom för radiolagens koncessionssystem. Detta ger i och för sig ramen utrymme att upplåta en rätt att sända rikstäckande eller lokalt även - till andra företag. De redan träffade avtalen ger inte besked om vad som skulle kunna gälla för sådana företag. Radiolagen säger endast att det i avtalet får bestämmas om olika skyldigheter för programföretaget, dvs. att regeringen har en rätt att sluta avtal på visst sätt. Med hänsyn till vad här har anförts måste det enligt utredningens som uppfattning betecknas som i varje fall synnerligen tveksamt om metoden med avtal mellan staten och befintliga tillståndshavare är godtagbar när det gäller att genomföra TV-direktivet. Nordisk Television har rätt att finansiera sina marksändningar med reklam. Det är mot den bakgrunden som man bör se bestämmelserna om sponsring i avtalet mellan regeringen och detta företag. Bestämmelserna är tämligen generösa och ställer i stort sett endast upp de restriktioner som följer av Europarådets och EG s regler. Dessa bestämmelser får i den nya situationen betraktas som ett slags normallösning. Som utredningen det vore det därför mest naturligt att ser i princip ge dem lagform. De i avtalet mellan regeringen och Sveriges Television betydligt mer restriktiva bestämmelserna om sponsring kan vid sådant förhållande inte lagfästas. Om det emellertid fanns generella regler om sponsring i lag, skulle dessa binda även detta företag, och från EESsynpunkt är detta tillräckligt. Beträffande de avtal träffats mellan regeringen och Sveriges Televisom sion resp. Nordisk Television skall här till sist understrykas vad som i och för sig redan har framhållits, nämligen att avtalen enbart gäller företagens marksändningar. Företagen har naturligtvis därutöver skyldigheter i sponsringshänseende i fråga om sändningar från satellit båda företagen sänder för övrigt också från satellit. För detta torde det under alla förhållanden vara nödvändigt med lagstiftning. Det tillkommer som sagt inte utredningen att närmare behandla hur en ändamålsenlig lagstiftning på radio- och TV-området bör se ut. Särskilt med hänsyn till vad som här har framhållits måste emellertid understrykas att starka skäl talar för att lagstiftning bör ersätta den hittills tillämpade

ordningen med avtal mellan regeringen och vart och ett av programföretagen om vad dessa skall och får sända.

4.6 Övriga bestämmelser

Utredningens bedömning De krav som TV-direktivet ställer i artikel 10 2 samt artiklarna ll och 18 tillgodoses genom bestämmelser som nyligen har införts i den radiorättsliga lagstiftningen 14 § radiolagen resp. 13 och 15 samma lag.

Skälen för bedömningen Genomgången i avsnitt 4.4 visar att det lagstiftningsbehov som föranleds av TV-direktivet till en betydande del kan tillgodoses genom gällande marknadsföringsrättsliga lagstiftning, främst MFL s generalklausul mot otillbörlig marknadsföring. Detta gäller beträffande artikel 10 l och 103 samt artiklarna 13-16. Utanför det område som kan nås av generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring får däremot i princip anses falla artiklarna 11 och 18 i TV-direktivet. Dessa artiklar gäller högsta tillåtna tid för TV-reklam resp. hur TV-reklam får inplaceras i programutbudet. För att genomföra dessa artiklar i svensk rätt krävs uttryckliga bestämmelser på det radiorättsliga området. En sådan reglering finns numera 13 och 15 radiolagen. Av TV-direktivets regler har artikel 102 inte behandlats tidigare. Den anger att enstaka reklamannonser endast får förekomma i undantagsfall. Inte heller denna regel har något samband med generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring; regeln är TV-politiskt betingad. Värderingar av samma slag som ligger bakom direktivregeln har motiverat föreskriften i den nya 14 § radiolagen om att annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle inte får understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats. Denna regel uppfyller de krav som fordras för att i den här delen genomföra TVdirektivet, såvitt angår den marksända televisionen.

4.7 Marknadsföringslagens territoriella räckvidd i fråga om

TV-reklam

4.7.1 Utländska sändningar

Utredningens ñrslag Om en internationell överenskommelse påkallar det skall 2 och 3 MFL inte tillämpas på en televisionssändning som kommer från något annat land än Sverige. En särskild föreskrift om detta bör tas in i MFL 21 §.

Skälen för förslaget Som har nämnts i flera sammanhang kan en betydande del av det lagstiftningsbehov som föranleds av EGs direktiv om

TV-sändningar när det gäller reklam tillgodoses MFLs general-

genom klausul mot otillbörlig marknadsföring. 76

En förutsättning för att TV-direktivet skall kunna genomföras med hjälp generalklausulen är emellertid att dennas territoriella räckvidd harmoav nierar med direktivets regler i ämnet. Härvidlag skiljer sig emellertid generalklausulen och- direktivet från varandra.

EES-avtalet innebär att ett anslutet land blir skyldigt att se till att

TV-sändningar av programföretag som landet har jurisdiktion över uppfyller gällande rätt för rundradiosändningar i landet samt TV-direktivets bestämmelser artiklarna 21 och 32 i TV-direktivet. En betydelsefull fråga när det gäller direktivet är därför om det är Sverige eller enbart något annat land har jurisdiktion över det aktuella programföretaget. Om som enbart något annat land än Sverige har jurisdiktion över företaget, får det från svensk synpunkt anses att sändningen är utländsk. En första fråga är hur det förhåller sig och hur det bör förhålla sig med tillämpligheten för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i fråga TV-sändningar som är utländska i den mening som nu har angetts. om Någon särskild reglering av generalklausulens geografiska räckvidd har inte skett. I motiven prop. 1970 57 s. 93 uttalas emellertid, att huvudsyftet med bestämmelsen är att sörja för att vissa normer iakttas inom reklam och marknadsföring på den svenska marknaden. marknadsföring har hittills i allt väsentligt kunnat Reklam och annan lokaliseras, inte till viss plats så oftast åtminstone till ett visst land. om en Något egentligt behov av att kunna ge marknadsföringslagstiftningen en räckvidd över gränserna, s. extraterritoriell tillämpning, har därför inte funnits. Verkligt gränsöverskridande och internationell reklam har blivit först med de elektroniska medierna, särskilt satelliten faktor av betydelse sänd TV.

Sändarlandsprincipen Vid utformningen de internationella reglerna om reklam i TV alltså av den europeiska TV-konventionen och EG s TV-direktiv har grundsy- — varit än vad ligger i extraterritoriell lagtillämpning. nen en annan som en TV-konventionen och EG s TV-direktiv är nämligen båda baserade på den sändarlandsprincipen, innebär att vad som i sändarlandet är s. som lagenligt och konventionsenligt resp. direktivenligt programinnehåll skall få spridas fritt utanför detta lands gränser samt att det är förbehållet sändarlandet att vidta åtgärder mot sändningar som inte följer reglerna.

En handlingslinje för framtiden Vid tillkomsten generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring gjorav des har visats tidigare se avsnitt 4.1.5 en del uttalanden om dess som

territoriella räckvidd. Vad som då yttrades avsåg dock inte reklam i TV.

Vissa uttalanden härom gjordes däremot i samband med 1991 års radiorättsliga lagstiftning prop. 199091 149 s. 114 f.. Departementschefen slog till början fast att man av motivuttalandena vid generalklausuen lens tillkomst kunde dra en alldeles bestämd slutsats generalklausulen är inte tillämplig på TV-reklam som inte kan tas emot i Sverige utan bara av 77

TV-publiken i andra länder. Om ett TV-program kan tas emot i Sverige borde man däremot ställa frågan om reklaminslaget kunde anses riktat till Sverige eller till en internationell publik, däribland den svenska. Vid en sådan bedömning hade man inte anledning att fästa avgörande vikt vid huruvida sändningen som sådan enligt internationella telekonventionens regelsystem var avsedd att tas emot i Sverige eller endast kunde tas emot här på grund av tekniskt ofrånkomligt överspill. Vid bedömningen skulle därmed frågor av typ radiofrekvens, slag av satellit och sändningens styrka bara bli några ofta kanske mindre väsentliga tolkningsdata - bland andra. Enligt utredningens mening tar dessa uttalanden i och för sig fasta på något väsentligt. Någon ändring av generalklausulen i 2§ MFL skedde emellertid inte i det nämnda sammanhanget. Marknadsdomstolen har att bedöma vilken hänsyn som bör tas till uttalandena i rättstillämpningen. I domstolspraxis finns som har framgått se avsnitt 4.1.5 två avgöranden av den finska Marknadsdomstolen om räckvidden av konsumentskyddslagen i Finland när det gäller satellitsänd TV-reklam. Trots att det i båda fallen i förhållande till Finland rörde sig om utländska sändningar och trots att reklamen var på engelska och inte riktade sig sig speciellt till den finska TV-publiken, ansåg domstolen att konsumentskyddslagen kunde tillämpas på reklamen. På grund av vad som sålunda förekommit konstaterar utredningen att en viss osäkerhet får sägas råda vad gäller förutsättningarna att med stöd av marknadsföringslagstiftningen förbjuda sådan reklam som förekommer i TV-sändningar. Med hänsyn till EG-perspektivet finns det därför anledning att lägga fast en handlingslinje för framtiden. I prop. 199091 149 uttalade departementschefen att det inte finns anledning att använda generalklausulen mot all utländsk TV-reklam som skulle kunna träffas av den. Han fortsatte s. 115 I första hand finns det skäl för KO att uppmärksamma svenska annonsörers verksamhet med inriktning på den svenska marknaden. Och därnäst sådan reklam av utländska annonsörer av vilken det framgår att svenska TV-tittare hör till målgruppen. En särskild omständighet som bör understrykas är den innebörd man bör tillägga den europeiska TV-konventionen och att detta förhållande medför att vi bör iaktta försiktighet när det gäller att använda generalklausulen mot reklam i utländska TV-sändningar. Konventionen innebär en maning till försiktighet i det nu berörda hänseendet beroende på det sätt som den har bestämt vilken stat som ansvarar för att konventionen följs. Konventionen lägger detta ansvar på den sändande staten. Sändande stat när det gäller satellitsändningar är i första hand den stat från vars territorium sändningen till satelliten sker. Om denna sändning sker från en stat som inte är bunden av konventionen är den stat sändande stat som upplåter frekvens eller transponder. Om inte heller den staten är bunden av konventionen men programföretaget har sitt säte i en konventionsstat, anses denna stat som sändande stat. l fråga om utländska satellitsändningar, där sändningen till satelliten sker från utlandet, är det således i allmänhet någon annan stat än Sverige som svarar för efterlevnaden av konventionens krav.

E G-di rekti vets krav

Beträffande TV-sändningar härrör från ett annat EES-land än Sverige som måste också observeras bestämmelserna i artikel 2 2 i TV-direktivet. Där föreskrivs dels varje EG-land skall garantera rätten till mottagning, dels att landet inte får begränsa vidaresändning på sitt territorium av TVatt sändningar från andra medlemsländer på grunder regleras i direktivet. som Det kan skäl att här också erinra direktivets preambel. Där sägs vara om sändande medlemsland bekräftar att rundradiosändningar om kravet att uppfyller nationell rätt, att tillgodoseende härav är tillräckligt enligt gemenskapsrätten for att garantera fri rörlighet för rundradiosändningar det i de mottagande länderna sker någon sekundär kontroll; i utan att s. undantagsfall får dock, det, mottagarlandet provisoriskt stoppa anges vidaresändning av sändningen. . Direktivet räknar således inte med någon annan ingripandemöjlighet

själva sändningsinnehållet från ett mottagande lands sida än en mot möjlighet i vissa undantagsfall stoppa vidaresändning på det egna att territoriet, starkt begränsad sekundär kontroll. Någon primär dvs. en kontroll från mottagarlandets sida finns det inte utrymme för, utan sådan kontroll tillkommer enbart sändarlandet. Direktivet får .därför förstås så, det inte tillåter extraterritoriell lagtillämpning i den formen att organ i att mottagarland förbjuder att reklaminslag i den ursprungliga sändningen ett på nytt förekommer i denna. direktivet garanterade rätten till mottagning av andra EG- Den av länders TV-sändningar motsäger inte utan snarare stöd för den här ger gjorda tolkningen. Rätten till mottagning får med hänsyn till vad som sägs i direktivet över huvud taget inte begränsas; tvärtom gäller denna rätt den utländska sändningens innehåll överensstämmer med oavsett om sändarlandets lagstiftning eller inte. TV-konventionen innebär samma sak. Rätten till mottagning skall i båda fallen som en påbyggnad av den ses till mottagning föreligger enligt artikel 10 i den europeiska rätt som konventionen de mänskliga rättigheterna. Om rätten till mottagning om enligt TV-konventionen har en bedömare uttalat unqualified of freedom of reception, this may be As to the guarantee significant in relation to Article 10 of the European Convention on Human Rights, since could be argued that interference with reception might find justiñcation in certain particular circumstances under paragraph 2 thereof. In the spirit of the Television Convention, however, since the burden of ensuring conformity placed the Transmitting Party and since short on — of scrambling the signal prohibiting the purchase of aerials and dishes or — there technical in which Receiving Party can interfere with no way a reception, the absolute guarantee of freedom of reception a natural of the trust placed by Receiving Party in the Transmitting consequence a Party’s undertaking its responsibility. Therefore, services to assume subject direct reception not in conformity with the Convention, the to are sole possibility for Receiving Party recourse to the mutual assistance a conciliation procedures provided under the Convention.‘ and

Dinsdale, New Trends Emerging at the ‘Legislative Level in the Council of Jane Europe, A. i Cassese och A. Clapham utg., Transfrontier Television in Europe The Human Rights Dimension, 1990, s. 222

Det förhållandet att en TV-sändning från ett EG-land uppfyller nationell rätt medför slutligen att Marknadsdomstolen i vart fall är förhindrad att med stöd av svensk lagstiftning hävda strängare krav på sändningen. Detta gäller inte endast när reklaminslagen är riktade till en internationell publik utan även när de riktas speciellt till Sverige. I princip fäster nämligen inte direktivet någon vikt vid vilken TV-publik sändningar i första hand är avsedda för.

Lagstiftning behövs Frågan uppkommer då hur man lämpligast åstadkommer möjlighet att en begränsa generalklausulens territoriella räckvidd. Utredningen har tidigare betonat vikten att gällande lagstiftning av såvitt möjligt tolkas i överensstämmelse med Sveriges folkrättsliga förpliktelser. I olika sammanhang har även framhållits, att generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring passar väl för tillämpning stämmer en som överens med EES-rättens krav. En möjlig lösning får därför anses vara, att underlåta att lagstifta och överlämna åt Marknadsdomstolen att i sin tillämpning beakta vad i som det nu aktuella hänseendet följer de internationella reglerna. Enligt av utredningens mening motiverar emellertid särskilt omständighet en att lagstiftning sker. Som framgår av följande avsnitt representerar de utländska TVsändningarna endast ena sidan av frågan om generalklausulens territoriella räckvidd. Den andra sidan gäller de svenska sändningarna, dvs. sändningar av programföretag Sverige har jurisdiktion över. Här blir det som aktuellt att förändra gällande rätt i motsatt riktning mot vad hittills som har diskuterats. Dvs. här måste det i rättstillämpningen kunna bli fråga om att utvidga generalklausulens territoriella räckvidd till hela EG-EFTAområdet. En sådan genomgripande förändring jämfört med i dag bör inte lämpligen åstadkommas på det sättet att frågan endast hänskjuts till rättstillämpningen. Eftersom man således har anledning att lagreglera generalklausulens utvidgade territoriella räckvidd, saknas det anledning att inte också reglera den motsatta situationen, dvs. den som har diskuterats i detta avsnitt. I sammanhanget bör även uppmärksammas generalklausulen inforom mationsskyldighet 3 § MFL. Sådan underlåtenhet att informera i reklam som kan angripas med stöd av 3§ MFL kan nämligen i vissa fall även bedömas som otillbörlig marknadsföring enligt 2 § MFL. Det föreliggande sambandet mellan 2 och 3§§ MFL motiverar att bestämmelserna behandlas som en helhet. l enlighet med vad som nu har sagts bör den aktuella lagändringen medföra att, om en internationell överenskommelse påkallar det, skall 2 och 3 MFL inte tillämpas på en televisionssändning kommer från som något annat land än Sverige. Avsikten är således inte att utsäga något mer än vad som följer av Sveriges folkrättsliga förpliktelser.

4.7.2 Svenska sändningar

Utredningens förslag Om en internationell överenskommelse påkallar det skall 2 och 3 MFL tillämpas på en televisionssändnig som kommer från Sverige, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land. En särskild föreskrift detta bör tas in i - om MFL 21 §. -

Skälen för förslaget Som nyss nämnts aktualiserar EES-perspektivet för svenska TV-sändningar att den territoriella räckvidden för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring kan utvidgas så att den omfattar hela EG-EFTA-området. Detta följer av artikel 2 3 i TV-direktivet. Denna artikel, som inte har behandlats i det föregående, anger att direktivet inte skall tillämpas på sändningar som är avsedda att enbart tas emot i andra länder än EGs medlemsländer och som inte tas emot direkt eller indirekt i ett eller flera medlemsländer. Så snart en sändning av ett företag som Sverige har jurisdiktion över är avsedd att tas emot någonstans inom EG-EFTA-området, måste således sändningen följa direktivets bestämmelser. Detta gäller även om sändningen inte alls är avsedd att tas emot i Sverige. Samma geografiska räckvidd måste därför i den beskrivna situationen generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring kunna ha, om TV-direktivet skall kunna genomföras med generalklausulens hjälp. Det finns här också anledning att påminna om att direktivet om TVsändningar inte innehåller något förbud mot vilseledande TV-reklam. Anledningen till detta är självfallet att den frågan redan är reglerad genom direktivet om vilseledande reklam. I den mån TV-reklam är vilseledande, får reklamen således anses strida mot direktivet om vilseledande reklam.

I det föregående se avsnitt 3.3 har utredningen konstaterat att det

system som generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring representerar i huvudsak väl tillgodoser de krav som ställs direktivet vilseledande av om reklam. En konsekvens av detta synsätt är att generalklausulen också måste kunna användas för att uppfylla vad direktivet om vilseledande reklam innebär såvitt gäller reklam i TV. Det första som måste klargöras är därför i vilken utsträckning direktivet om vilseledande reklam innebär att ett medlemsland i EG har skyldigheter i fråga om TV-reklam. Med hänsyn till att direktivet gäller reklam i alla medier, är det naturligt att det inte ger något uttryckligt svar på den frågan. En näraliggande tolkning är emellertid att direktivet härvidlag har samma innebörd som lex specialis i detta fall, dvs. det särskilda direktivet om TV-sändningar. Även enligt direktivet vilseledande reklam får därför om det grundläggande kravet anses vara, att direktivets bestämmelser skall iakttas av programföretag som medlemslandet har jurisdiktion över. Nästa fråga blir vilken territoriell räckvidd direktivet om vilseledande reklam har när det gäller TV-sändningar av programföretag som ett medlemsland har jurisdiktion över. Inte heller detta berörs uttryckligen i 81

direktivet, naturlig tolkning är att direktivet även i detta avseende men en överensstämmer med lex specialis. Sammanfattningsvis får båda direktiven anses kräva att generalklausulens territoriella räckvidd utvidgas vad gäller TV-sändningar av programföretag Sverige har jurisdiktion över. som Ett sådant krav ställer också den europeiska TV-konventionen. Konventionen är enligt artikel 3 tillämplig på varje programtjänst som sänds eller vidaresänds rättssubjekt eller med tekniska hjälpmedel som ett av konventionsland har jurisdiktion över, sig det sker genom tråd, från vare marksändare eller med hjälp satellit, och som kan tas emot direkt eller av indirekt i eller flera andra konventionsländer. Konventionen kräver en vidare att all TV-reklam är förenlig med god añärssed fair and honest, artikel 11 l liksom att TV-reklam inte får vara vilseledande eller skada

konsumenternas intressen artikel 112. Den centrala frågan i detta sammanhang är hur man lämpligast åstadkommer den erforderliga möjligheten att i tillämpningen utvidga generalklausulens territoriella räckvidd. En sådan utvidgning innebär en påtaglig rättsläge. Som utredningen redan varit inne på bör Förändring av gällande sådan Förändring inte lämpligen åstadkommas på det sättet att frågan en endast hänskjuts till rättstillämpningen. Utredningen föreslår därför att förändringen markeras ett uttryckligt tillägg i MFL. genom Även i det här sammanhanget bör 2 och 3 MFL behandlas som en helhet, låt att det i dag inte finns någon internationell överensvara kommelse påkallar tillämpning av regler om informationsskyldighet i som TV-reklam. Utredningens förslag innebär att det anförtros KonsumentverketKO att till, att TV-sändningar programföretag som Sverige har jurisdiktion se av över följer de internationella regler skall upprätthållas med hjälp av som MFL generalklausul mot otillbörlig marknadsföring. s När det möjligt att upprätthålla åtskilliga av de internationella anses kraven med hjälp generalklausulen, är det uppenbarligen i nuläget av praktiskt att välja den lösningen. Det kan i och för sig diskuteras om det är önskvärt att på detta sätt dra in KO i en regeltillämpning som inte behöver ha någon betydelse för näringsidkare eller konsumenter i Sverige. Såvitt i dagens läge kan bedömas torde det dock i praktiken inte bli fråga om några omfattande övervakningsuppgifter. mera

5 Anpassningen till EES-avtalets

huvudbestämmelser

5.1 Åtgärder som är att jämställa med kvantitativa

restriktioner

Regeringens direktiv till utredningen räknar endast med ett behov av anpassningsåtgärder till följd av de krav som vissa EG-rättsakter ställer. När det gäller TV-sändningar aktualiserar emellertid redan huvudbestämmelsema i EES-avtalet anpassningsfrågor. Detta har att göra med avtalets grundläggande målsättning att åstadkomma fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom hela det område som upptas av EG s och EFTA s medlemsländer. EG-ländema måste i detta hänseende iaktta Romfördragets bestämmelser. Romfördraget förbjuder inte bara att ett medlemsland i EG i Förhållande till övriga medlemsländer inför kvantitativa, alltså mängdmässiga, importrestriktioner utan också alla åtgärder med motsvarande verkan artikel 30. EG-domstolen har givit detta förbud en mycket vidsträckt tillämpning. I ett grundläggande avgörande fall 1274 Dassonville har domstolen förklarat att förbudet innefattar varje åtgärd som direkt eller indirekt, aktuellt eller potentiellt kan påverka handeln negativt. I princip omfattas sålunda varje åtgärd som kan tänkas avhålla någon från att föra in varor från ett medlemsland till ett annat. Handelshindrande åtgärder kan emellertid legitimeras med stöd av fördragets artikel 36, om de grundas på bestämda hänsyn. Dessa hänsyn är allmän moral, allmän ordning och allmän säkerhet, skydd för människors och djurs hälsa och liv eller växters bevarande, skydd av nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller skydd av industriell eller kommersiell äganderätt. För att en på artikel 36 grundad restriktion skall vara godtagbar krävs enligt EG-domstolens avgörande i målet Cassis de Dijon fall 12078, att åtgärden är icke diskriminerande, behövlig och inte onödigt långtgående. I detta och senare avgöranden har EG-domstolen också utvecklat ytterligare skäl, bl. a. av konsument- och miljöskyddskaraktär som med stöd av artikel 36 kan legitimera handelshindrande effekter. Artiklarna 30 och 36 i Romfördraget motsvaras i EES-avtalet av artiklarna 1l och 13, som i här aktuella hänseenden är likalydande och skall tolkas på samma sätt som Romfördragets bestämmelser. Det särskilda EG-direktivet om TV-sändningar till allmänheten innebär i och för sig att ett medlemsland i EG kan kräva att programföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare regler än direktivets egna regler. Romfördragets bestämmelser och de likalydande bestämmelserna i EES-avtalet medför emellertid att ett land inte har någon

obegränsad handlingsfrihet. Ett förbud mot reklam kan nämligen under särskilda betingelser vara att jämställa med ett kvantitativt handelshinder. Det är särskilt i två avseenden som de svenska reglerna om TV-reklam är strängare än vad EG s TV-direktiv kräver, nämligen i fråga om alkoholdrycker och reklam till barn.

5.2 De nordiska konsumentombudsmännens spelregler för TV-reklam

De statliga konsumentombudsmännen i de nordiska länderna enade sig i augusti 1991 om gemensamma bedömningsprinciper, spelregler, för TV-reklam F elles spilleregler for fjernsynsreklamen med utgangspunkt i — markedsføringslovgivningen i de nordiske land, Nordiska ministerrådets rapport Nord 1991 45. Bakom de aktuella kraven står konsumentombudsmännen i Finland och Sverige, Forbrugerombudsmanden i Danmark, Forbrukerombudet i Norge och Verdlagsstofnun Prisdirektoratet på Island. spelreglerna ägnar en betydande uppmärksamhet åt ämnet barn och TV-reklam. De återges i bilaga Här kan också nämnas att Nordiska ministerrådet nyligen presenterat en rapport om Børn og tv-reklame tre nordiske undersøgelser, Nord 1992 - Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer, bl. a. i Följande hänseenden o det bör utformas särskilda regler om barn och program som helt och hållet utgör reklam, o reklamlagstiftningen bör övervägas och förslag läggas fram som kommer till rätta med nuvarande brister, o en europeisk forskningsinsats bör genomföras kring problemen om reklamreglering och gränsöverskridande satellit-tv.

5.3 Förbudet mot alkoholreklam i TV

Utredningens bedömning TV-reklamförbudet i lagen 1978 763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker strider inte mot de skyldigheter som EES-avtalet pålägger i Sverige.

Skälen för bedömningen Som har nämnts tidigare se avsnitt 4.4.7 finns sedan den l juli 1991 i lagen 1978 763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker ett uttryckligt förbud mot alkoholreklam i TV vid marknadsföring av alkoholdryck får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram 2 § andra stycket. Den fråga som skall besvaras här är om detta reklamförbud är förenligt med de skyldigheter som Sverige kommer att ha enligtEES-avtalet. EG-domstolen har nyligen avgjort en fråga om ett alkoholreklamförbuds förenlighet med Romfördragets bestämmelser mål C l90 och 17690. Prövningen gällde en år 1985 införd lagstiftning i Katalonien, som förbjöd 84

utomhusreklam och biografreklam för drycker med en alkoholhalt överstigande 23 volymprocent. I ett mål inför spansk domstol gällde en som överträdelse av detta förbud invände de företag, mot vilka talan fördes, att den katalanska lagstiftningen stred mot artikel 30 i Romfördraget. Den spanska domstolen beslöt att i denna fråga inhämta tolkningsbesked från EG-domstolen enligt artikel 177 i Romfördraget. EG-domstolen fann att det katalanska förbudet hade en utformning som inte verkade diskriminerande i förhållande till importerade spritdrycker. Domstolen fann vidare att reklamförbudets syfte var att motverka för hög alkoholkonsumtion och att det torde ha en betydelse härvidlag. Vid en samlad bedömning fann EG-domstolen reklamförbudet godtagbart. TV-reklamförbudet i alkoholreklamlagen har en alkoholpolitisk motivering se prop. 199091 149 s. 110 och kan stödjas på EES-avtalets rekvisit om hänsyn till att skydda människors hälsa. Förbudet går visserligen betydligt längre än den av EG-domstolen prövade katalanska lagen genom att det även gäller vin och öl utom lättöl. Detta har dock sin förklaring i svenskt alkoholpolitiskt synsätt. Det finns enligt utredningen god grund för att hävda att det svenska TV-reklamförbudet är förenligt med Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet.

5.4 Förbudet mot TV-reklam till barn under 12 år

Utredningens förslag Föreskrifterna i 11 § första stycket radiolagen 1966 755 och 11 § första stycket lagen 1991 2027 om kabelsändningar till allmänheten bör upphävas.

Skälen lör förslaget EGs direktiv om TV-sändningar till allmänheten innebär, som har nämnts, att det står ett EG-land fritt att kräva, att programföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare regler än direktivets artikel 3 l. EES-avtalet kommer för Sveriges del att medföra detsamma som TV-direktivet innebär för ett EG-land. På grund av de regler som förbjuder ett land att införa kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan artiklarna 30 och 36 i Romfördraget samt artiklarna 11 och 13 i EES-avtalet är emellertid ett lands handlingsfrihet inte obegränsad. Nyss har från dessa utgångspunkter berörts TV-reklamförbudet i alkoholreklamlagen, vilket går längre än artikel 15 i TV-direktivet. Eftersom detta reklamförbud kan motiveras med hänsyn till skydd för människors hälsa, gjordes bedömningen att reklamförbudet inte strider mot vad som kommer att åligga Sverige enligt EES-avtalet. Även på punkt, nämligen i fråga TV-reklam till barn, en annan om innehåller den svenska lagstiftningen regler som går längre än vad TVdirektivet kräver. Artikel 16 i TV-direktivet ställer upp följande krav på TV-reklam A den får inte direkt uppmana minderåriga att köpa en vara eller tjänst — genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, 85

den får inte direkt uppmuntra minderåriga att övertala föräldrar eller andra att köpa de annonserade varorna eller tjänsterna, den får inte dra fördel av det särskilda förtroende som minderåriga har för föräldrar, lärare eller andra personer, den får inte utan saklig grund visa minderåriga i farliga situationer. - Artikel 16 innehåller således inte något absolut förbud mot att rikta TV-reklam till barn i en viss ålder utan bygger i stället på en missbruksprincip. Den nya regeln i radiolagen om reklam och barn såvitt gäller svensk marksänd television har i motsats till artikel 16 formulerats som en ren förbudsregel en annons med reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år ll § första stycket radiolagen. En likalydande regel har härefter införts i lagen 1991 2027 om kabelsändningar till allmänheten ll § första stycket. EG-kommissionen har utifrån handelshinderaspekterna uppmärksammat nationella förbudsbestämmelser av det slag som ll § första stycket radiolagen representerar. År 1987 antogs i Grekland lagstiftning förbjöd TV-reklam för en som barnleksaker. Grekland ansåg sig ha rätt till detta i förhållande till EGdirektivet om vilseledande reklam, som är ett minimidirektiv. I februari 1991 uppmärksammade emellertid EG-kommissionen den grekiska regeringen på att reklamförbudet var oförenligt med artikel 30 i Romfördraget. Följden av detta blev att Grekland i mars 1991 antog lagstiftning som inskränkte räckvidden TV-reklamförbudet till krigsleksakens av Av motiven till 1991 års svenska lagstiftning om reklam i marksänd TV framgår, att den inte utformades med något systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Överväganden räckvidden de principer är om av som nedlagda i artiklarna 30 och 36 i Romfördraget finns i van fall inte redovisade. Depanementschefen uttalade bl. a. följande rörande frågan om TVreklam och barn prop. 199091 149 s. 121. Enligt min mening bör ett medium med så stor genomslagskraft som televisionen inte alls få användas för reklam som särskilt vänder sig till yngre barn. Yngre barn kan inte alltid skilja mellan reklaminslag och vanliga TV-program. Inte heller förstår de alltid att avsikten med reklaminslag är att locka till köp. Därmed tar de till sig reklamens budskap utan den skepsis som äldre barn och tonåringar lär sig utveckla. Samtidigt ser barn mycket på TV. Barnprogrammen får ofta mycket höga tittarsiffror inom de åldersgrupper som programmen vänder sig till. TV kan därför vara ett särskilt effektivt medium för reklam som syftar till att påverka

5 På en skriftlig fråga av en grekisk ledamot av Europaparlamentet om kommissionen avser att klargöra gemenskapsrättens innebörd såatt medlemsländernakan förbjuda leksaksreldam TV, i gav kommissionsledamoten Bangemann följande svar den l oktober 1991 The Commission does not envisage proposing rules explicitly prohibiting the television advertising of childrens toys. The television without frontiers’ directive 89552EEC already contains a number of provisions on television advertising and allows the Member States to lay down stricter or more detailed rules goveming the television broadcasting organizations falling within their Competence. However, these rules must be consistent with Community law, and in particular Article 30 of the Treaty OJ No C 323, 13.12.1991, 37. 86 s.

yngre barn. Att använda televisionen på det sättet skulle emellertid strida klart mot barnens intressen. Vad jag har sagt nu betyder att jag i den här frågan har en annan uppfattning än de remissinstanser som anser att befintliga reklamregler är tillfyllest också när det gäller reklam i TV. Enligt min uppfattning bör följaktligen lagen om annonser i televisionen rätteligen radiolagen, utredningens anmärkning innehålla särskilda restriktioner så att man kan motverka att den marksända televisionen blir ett medium för reklam som särskilt har de yngre barnen som målgrupp. Det svenska TV-reklamförbudet till barn under 12 år utgör otvivelaktigt ett handelshinder enligt artikel 1l i EES-avtalet, som motsvarar artikel 30 i Romfördraget. Förbudet har, som till utredningen riktade framställningar visar, betydelse för importörers möjligheter till marknadsföring i Sverige. Avgörande för frågan om förbudet kan godtas enligt EES-avtalet är därför, om det kan stödjas på avtalets artikel 13, som motsvarar Romfördragets artikel 36. Betydelsefulla konsumentskyddsaspekter kan i och för sig åberopas som skäl för att förbud och andra restriktioner mot viss reklam bör godtas enligt artikel 13. Av EG- domstolens avgörande i Cassis de Dijonfallet följer emellertid att en restriktion måste vara icke diskriminerande och behövlig samt att den inte får vara onödigt långtgående. Inte något land som tillhör EG har, såvitt utredningen kunnat finna, ett sådant TV-reklamförbud som det nu aktuella svenska. Inom EG synes tvärtom direktivet om TV-sändningar och ICC s grundregler för reklam uttrycka vad som är standard på området. Rättsläget inom EG synes även i stort sett överensstämma med vad som framstår som internationell standard. Det kan nämnas att den i Danmark gällande lagstiftningen om reklam i TV 2 innehåller särskilda regler om reklam till barn och unga, vilka inte bygger på förbud utan på närmare preciserade försiktighetskravf Av betydelse för utredningens bedömning av det svenska förbudet är givetvis även vad som har förekommit mellan EG-kommissionen och Grekland rörande lagstiftningen där. Vidare är betydelse den situation som rådde när den svenska förbudsav regeln kom till. Före år 1991 var det inte tillåtet med reklamfinansierad mark-TV. Sverige var ett av de sista länderna i Europa som gav upp motståndet mot sådan verksamhet. Denna i ett europeiskt perspektiv naturliga förändring välkomnades inte av alla. Exempelvis var Konsumentverket en av de remissinstanser som år 1989 motsatte sig reklam-TV i marknätet. Det regelverk för den marksända televisionen som riksdagen antog våren 1991 blev därför en kompromissprodukt. Det tillgodosåg de affärsmässiga villkoren för en reklam-TV-verksamhet. I motiven för det nu aktuella reklamförbudet ligger dock knappast något mer substantiellt sakskäl än olus inför en framtid där även TV-reklamen bidrar till att barn och ungdomar efterfrågar produkter. Med hänsyn till det anförda gör utredningen bedömningen att förbudet i 11 § första stycket radiolagen sannolikt inte låter sig försvaras vid en

‘Se för närmare information Bernitz, Marknadsrättslig kontroll av reklam-TV, utgiven Nordiska ministerrådet, Nord 1988 76. 87 av

prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Detta förbud och den likalydande bestämmelsen i ll §första stycket lagen 1991 2027 om kabelsändningar till allmänheten bör därför upphävas. TV-reklam när det gäller barn kommer alldeles bortsett från dessa regler att vara omgärdad av mycket väsentliga spärrar. . Bl. a. kan erinras om regeln i ll § andra stycket radiolagen, enligt vilken det i annonser med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. En regel av detta slag har enligt utredningen goda skäl för sig och bör kvarstå. Det har också tagits hänsyn i det nu aktuella avseendet vad beträffar frågan hur TV-reklamen får inplaceras i programutbudet. Exempelvis säger en regel i radiolagenn att annonser med reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år l5§ första stycket radiolagen. I och för sig kan det kanske diskuteras om en sådan regel är befogad vid en bedömning att den grundläggande förbudsregeln inte bör ñnnas kvar. Utredningen har emellertid stannat för att i den här delen inte föreslå någon ändring. Utredningen vill också erinra om vad som gäller allmänt i fråga om reklam och bam. Till en början kan noteras vad som anges i Grundregler för reklam. Reklam får således inte utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte utsätta deras lojalitetskänsla för påfrestning artikel 13 l. Vidare får reklam som riktas till eller är ägnad att påverka barn eller ungdom inte innehålla framställning i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i psyskiskt eller moraliskt avseende artikel 132. Vidare gäller att det vid prövning enligt generalklausulen i 2 § MFL av om en framställning är otillbörlig mot konsumenter ställs speciellt höga krav på hederlighet och vederhäftighet när framställningen riktar sig till grupper som kan antas vara mindre kritiska än konsumenter i allmänhet, exempelvis barn prop. 1970 57 s. 69. Som har nämnts ställer artikel 16 i TV-direktivet upp ytterligare krav som just TV-reklam skall uppfylla. Slutligen kan noteras att de nordiska konsumentombudsmännen, som nämnts i avsnitt 5.2, har formulerat gemensamma s. spelregler för bedömningen av TV-reklam, återgivna i bilaga Dessa bygger i fråga om reklam till barn inte på förbud utan på preciserade krav på reklamens utformning m. m. Det finns enligt utredningens mening skäl att vartefter ytterligare erfarenheter vinns gå vidare på denna konkret väg mot en precisering av sådana krav.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

1975 1418

2§

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd annan hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt och i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. var en som Första stycket skall tillämpas även på reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan vara, tjänst eller annan nyttighet. av Föreskriften i andra stycket har ingående belysts tidigare se Den nya avsnitt 3.4.1.

21 § internationell överenskommelse påkallar det skall 2 och 3 §§ Om en tillämpas på televisionssändning från Sverige, även om sändningen endast kan tagas emot i annat land, inte tillämpas på televisionssändning från annat land.

Paragrafen Den har behandlats tidigare se avsnitt 4.7. Som

är ny. förebild i lagtekniskt avseende har tjänat 12 § konkurrenslagen 1982 729. För paragrafen skall tillämpas krävs till en början att det rör sig som att televisionssändning. Huruvida det är fråga om en marksändning eller en en satellitsändning spelar ingen roll. Med televisionssändning kommer från Sverige resp. ett annat att en land att den ursprungliga sändningen kommer från Sverige resp. det avses främmande landet. Bestämmelsen är tillämplig endast om det påkallas med hänsyn till en internationell överenskommelse. Som framhållits tidigare lägger således bestämmelsen inte till något utöver vad följer av Sveriges folkrättsliga som förpliktelser. I uttrycket att tillämpning påkallas med hänsyn till en internationell överenskommelse ligger givetvis bl.a. att överenskommelsen i fråga har biträtts Sverige. De överenskommelser som just nu kan förutses är av EES-avtalet, i vilket ingår EGs direktiv TV-sändningar, samt den om europeiska TV-konventionen.

6.2 Förslaget till lag ändring i radiolagen l 966 755

om

11 § I med reklam sänds under annonstid i televisionen får det annonser som inte uppträda eller figurer spelar en framträdande roll i personer som televisionsprogram huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. 89 som

Paragrafen har behandlats tidigare se avsnitt 5.4. Ändringen innebär

att nuvarande första stycket upphävs. Vidare har redaktionell ändring en skett.

19§

Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning radiosändningars innehåll och heller av förbjuda en radiosändning på grund dess innehåll. Detsamma gäller i av fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om sändningen är en vidaresändning av en sändning från satellit eller en annars av en rundradiosändning eller sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen 1991 2027 om kabelsändningar till allmänheten. Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten. Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga bild återger Sverige eller om som del därav och som innehåller upplysning betydelse för rikets försvar. av I fråga om andra trådsändningar för visning filmer och videogram vid av allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen 1990 886 granskning och om kontroll av filmer och videogram. I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen

1975 1418, lagen 1978 763 med vissa bestämmelser marknadsföom ring av alkoholdrycker, lagen 1978764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen 1988 1604. Marknadsföringslagen gäller också ifråga reklamátgärd företages i om som näringsverksamhet vid efterfrågan tjänst eller nyttighet. av vara, annan Ändringen är följdändring i förhållande till föreslagna en det nya andra stycket i 2 § MFL. Liksom sistnämnda förslag har det aktuella benu handlats i avsnitt 3.4.1.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 19912027

om

kabelsändningar till allmänheten

11§

I annonser med reklam som sänds under annonstid i televisionssänden ning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar framträen dande roll i televisionsprogram huvusdsakligen vänder sig till barn som under 12 år.

Paragrafen har behandlats tidigare se avsnitt 5.4. Ändringen innebär

att det nuvarande första stycket upphävs.

Särskilt yttrande

av sakkunnige Per Eklund

Utredningen föreslår bl. att 2 och 3 marknadsföringslagen MFL inte a. skall tillämpas, TV-sändning kommer från ett främmande land och om en internationell överenskommelse påkallar det. Om sändningen kommer en från Sverige skall å andra sidan generalklausulerna tillämpas, även om sändningen endast kan i annat land. Även här förutsätts att en tas emot ett internationell överenskommelse påkallar det. I båda fallen är det enligt utredningen helt klart sådan begränsning respektive utvidgning av att en tillämpningsområdet måste göras. Vidare föreslås att radiolagens och kabellagens förbud mot TV-reklam till barn under 12 år upphävs. I fråga behovet och lämpligheten att genom lag tydliggöra om av Marknadsdomstolens möjligheter att pröva satellitsänd TV-reklam till eller från Sverige bakgrund 2 och 3 MFL har jag en från mot av utredningen avvikande uppfattning. Jag anser vidare att det saknas övertygande skäl att med hänvisning till Sveriges förpliktelser till följd av EES-avtalet slopa förbuden mot TV-reklam till bam.

TV-reklam och MFLzs territoriella räckvidd

EG-direktivet TV-sändningar föreskriver bl. a. att varje medlemsstat om skall säkerställa att alla TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess jurisdiktion överensstämmer med såväl den lag som gäller för denna medlemsstats sändningar artikel 2 l bestämmelserna i direktivet som artikel 3 2. Denna sändarlandsprincip är följaktligen begränsad till s. regleras i sändarlandets sändarlag och i direktivet. Att som frågor som utredningen gör fastslå att EES-avtalets innebörd i enlighet med sändarlandsprincipen är att ett anslutet land blir skyldigt att se till att TVsändningar programföretag landet har jurisdiktion över följer av som gällande rätt i landet är därför att gå för långt. föreskrivs i olika sändarländers sändarlagar kan variera. Det är Vad som dock inte sannolikt att lagstiftning denna typ innehåller övergripan de av regler otillbörlig reklam utan endast sådana speciella reklamfrågor som om behandlas i TV-direktivet. I stället har särskild lagstiftning om otillman börlig reklam till uppfyllelse det särskilda direktivet om vilseledande av reklam. Mot bakgrund det anförda kan hävdas att direktivet om TVav sändningar, rimlig tolkning dess ingress samt artiklarna 2 l och som en av 3 2 vid handen, sannolikt syftar till att utsträcka sändarlandsprinciger till andra områden och frågor än de som anges i artiklarna. Frågan har pens såvitt känt aldrig ställts på sin spets inom EG. Sändning och distribution TV-program är tjänst vars fria rörlighet av en TV-direktivet under förutsättning att sändarlandets 91 garanteras genom

lagar för sändningarna och reklamdirektivets regler uppfylls. Är sändningen på detta sätt lagenlig, kan sändningen sådan inte stoppas. Mot som sändningar som inte följer reglerna är det förbehållet sändarlandet vidta att åtgärder. När vi nu skall bedöma om och vad mån utländska TV-sändningar i med inriktning på Sverige skall kunna prövas Marknadsdomstolen med stöd av av MF L bör en utgångspunkt vara att bedömningsprinciperna är desamma oavsett i vilken form reklamen förmedlas. Uttalanden departementsav chefen i samband med 1991 års radiorättsliga lagstiftning motsäger inte detta. Med andra ord TV-sändningar med reklam och ex. direktreklam som kommer utifrån men riktas till svenska konsumenter bör behandlas på samma sätt vad gäller den territoriella räckvidden MFL. Härvid bortses av från de speciella svårigheter som finns vid bedömningen skall av om man göra åtskillnad mellan TV—reklaminslag som kan riktat till Sverige anses eller till en internationell publik, däribland den svenska. Gällande rätt torde vara att vi i princip kan ingripa otillbörliga mot former av utländsk reklam har verkan inom landet. Är det för som marknadsföringen ansvariga Företaget Sverigebaserat kan ingripande med stöd av MFL bli effektivt. Det betyder att Marknadsdomstolen kan falla ett svenskt företag som marknadsför sina produkter i utländsk TVen sändning med inriktning på den svenska marknaden. Företaget kan förbjudas fortsätta en marknadsföring bedömts otillbörlig enligt MFL. som vara Däremot kan man inte stoppa TV-sändningen är tjänst med som en garanterad fri rörlighet. Vi rör oss här på ett synnerligen komplicerat intemationellrättsligt område, där frågorna ännu inte har några entydiga Förhållandena svar. kompliceras dessutom av att den europeiska TV-konventionen finns med i bilden. Här kan man bara peka på den omständigheten att EG medlems mar skall tillämpa EG s regler och inte konventionens, vilket kan få återverkningar vad gäller tolkningen av EES-avtalets förpliktleser på detta område. När konventionen träder i kraft kan särskilda regler gälla mellan konventionsstater, där från stat sänds TV-reklam medan publiken i en en annan stat mottar reklamen. Det anförda visar på en oklar och komplex situation. Frågorna lämpar sig i hög grad för rättstillämpningen, både nationellt och internationellt inom ramen för EES-avtalet. Att skriva in i MFL att lagens territoriella räckvidd anpassas till ett EG-direktiv är enligt min mening både onödigt och olämpligt. Marknadsdomstolen är redan i dag oförhindrad i ljuset att av EG-rättens krav pröva räckvidden av MF L i det aktuella hänseendet. nu Det bör framhållas att såvitt känt har inget EG-land planer på att införa regler i marknadsföringslagstiftningen motsvarar de utredningen som som föreslår. Vidare har utredningen utgångspunkt för sina förslag det som att så långt möjligt bör vara fråga om en likartad reglering marksändningar av och satellitsändningar och om lika behandling alla sändarföretag och av dessas kommersiella reklamkunder. Med utredningens inställning till nödvändigheten av en anpassning MFLs territoriella räckvidd till TVav direktivet följer bl. a. att svenska företag vill sända TV-reklam till den som svenska publiken är fredade från MFLs krav, de väljer att ha sin om 92

reklam i en utländsk sändning för svensk publik i stället för i en nationell sändning. Det rimmar illa med den likabehandlings princip som utredningen förordar och får som sidoeffekt negativ inverkan på konkurrensen. Enligt min mening bör således den föreslagna 21 § inte införas i MFL. Frågorna som anges där bör i stället överlämnas till rättstillämpningen.

Förslaget att slopa barnreklamförbudel 1 radiolagen och kabellagen Utredningens förslag att slopa förhuden mot TV-reklam till barn under 12 år motiveras att det nuvarande totalförbudet enligt utredningens beav dömning är onödigt långtgående och sannolikt inte skulle låta sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Artikel 30 i Romfördraget har i detta sammanhang betydelse vid handeln av varor och tjänster mellan EG-länderna på så sätt att ett reklamförbud försvårar handeln genom att marknadsföring via gränsöverskridande TV-satellitsändningar omöjliggörs. Radio- och kabellagarna omfattar dock endast reklam som finns i marksänd TV respektive egensända TV-program i tråd. Handelshinderaspekter får härigenom en mer begränsad betydelse, närmast berörande endast de importörer av t.ex. leksaker som genom reklamförbudet hindras att marknadsföra sina produkter i våra mark- och egensända TV-kanaler. Härvid bör nämnas att importörerna inte missgyni förhållande till svenska leksakstillverkare. Importörerna kan också nas marknadsföra sina produkter i utländska satellitsändningar för svensk publik eller på annat sätt än genom TV-reklam. Med hänsyn främst till reklamförbudens begränsade betydelse från handelshindersynpunkt är spörsmålen om förbudens förenlighet med EESavtalet enligt min mening en öppen fråga. Därför saknas tillräckliga integrationsrättsliga skäl för att upphäva förbuden. EG-direktivet TV-sändningar tillåter att programföretag som landet om har jurisdiktion över följer detaljerade eller strängare regler än direkmer tivets. Sverige har för inte länge sedan funnit starka skäl för att i radiolagen införa sådana strängare regler rörande TV-reklam till barn. Det är TVmediets stora påverkanskraft som har motiverat dessa regler utöver vad som följer av MFL. Detta motiv bedömdes av riksdagen ha samma styrka i samband med genomförandet den l januari 1992 av den nya kabellagstiftningen se prop. 199192 53 s. 48. Även harmoniseringssträvandena enligt EES-avtalet med beaktande av har utredningen enligt min mening inte anfört tillräckligt övertygande skäl för en ändring av de aktuella reglerna. Av konsumentskyddshänsyn finns det fortfarande starka motiv att hålla fast vid reklamförbuden och, om så blir nödvändigt, frågan om förbudens förenlighet med EES-avtalet prövad inom ramen för den procedur som gäller för sådan prövning. Frågor om barn och TV-reklam röner för närvarande en ganska stor internationell uppmärksamhet. Det finns mycket forskning om barn och TV-reklam visar att barn har bristande förmåga att förstå rörliga som bilder. Den nordiska undersökningen Børn tv-reklame zre nordiske og undersøgeser, Nordiska Ministerrådet, Nord 19924, visar att barn ända upp till 12-årsåldern saknar förmåga att genomskåda syftet med TV- 93

reklam när det gäller reklaminslag som vänder sig direkt till barn. Barnen uppfattar t.ex. reklam för leksaker som en bruksanvisning för hur produkten skall användas eller som saklig information om att varan nu finns i handeln. Att leksaker visas på TV i ett kommersiellt syfte kan barnen inte tänka sig. Undersökningen visar vidare att TV-reklam till barn även i andra avseenden har negativa konsekvenser för barnen. När TV-reklam riktad mot barn har sådana effekter är det enligt min mening inte tillräckligt att nöja sig med de restriktioner beträffande sådan reklam som finns. När det gäller reklamförbudets förenlighet med EES-avtalet förtjänar uppmärksammas att utredningen stannat för uppfattningen att det svenska förbudet mot TV-reklam för alkohol inte kan anses strida mot de skyldigheter som Sverige kommer att ha enligt EES-avtalet. Detta reklamförbud föreslås därför finnas kvar. Till skillnad mot barnreklamförbudet träffar alkoholreklamförbudet även reklam i satellitsändningar prop. 199091 149 s. 114, vilket torde öka förutsättningarna för en tillämpning av artikel 30 i Romfördraget. Det av utredningen redovisade avgörandet av EG-domstolen rörande förbudet i Katalonien mot reklam för alkohol utomhus och på biografer torde sakna betydelse, eftersom avgörandet rörde ett icke harmoniserat område medan reglerna om TV-reklam för alkohol är harmoniserade. När ett område är harmoniserat genom ex. direktiv har hänsynen till exempelvis människors hälsa beaktats vid utformningen av direktivet. Det torde därför knappast vara möjligt att efter det direktivet trätt i kraft åberopa samma eller andra hänsyn angivna i Romfördragets artikel 36, med mindre än att nya förhållanden eller rön bedöms ha sådan tyngd att det kan motivera att man bör ta hänsyn till dessa. Sammanfattningsvis anser jag att EES-avtalet inte hindrar gällande förbud mot TV-reklam till bam. Vidare anser jag att det främst genom den nordiska rapporten framkommit så många nya och väsentliga fakta, sannolikt till större delen okända när TV-direktivet utarbetades, att det på ett övertygande sätt motiverar att reklamförbuden bör finnas kvar.

Bilaga 1

@

Kommittédirektiv E§1@

w

Dir. 199170

Direktiv översyn av marknadsföringslagen

om

Dir. l99l7

Beslut vid regeringssammanträde 199]-8-8

Statsrådet Wallström anför.

Mitt förslag

utredare tillkallas för att göra översyn av marknads- Jag föreslår att en en föringslagen 19751418.

Utredaren skall marknadsföringslagens syften tillgodoses på bästa sätt inom ~ undersöka om dess nuvarande bestämmelser och vid behov föreslå förändringar, ramen för sådana förslag till förändringar marknadsföringslagäven i övrigt lämna av -behövs för att tillgodose konsumenternas och näringsidkarstiftningen som fungerande spelregler på marknaden, nas intressen av väl förslag behövs för att den svenska marknadsföringslagstiftlämna de som -ningen skall stå i överensstämmelse med EGs regler.

Bakgrund

Inledning

i det marknadsekonomiska systemet är av största betydelse [iffektiviteten välfärd. Enligt den ekonomiska teorin fungerar detta för konsumenternas utbudet pä marknaden visserligen initieras producenterna system sa. att av fria val avgör utbudets innehåll. En ytterligare drivmen att konsumenternas marknadsekonomin är konkurrensen mellan företagen. En fungekraft i

rande konkurrens främjar effektiviteten inom näringslivet och driver fram ett brett och kvalitativt bra utbud varor och tjänster till så låga priser som av möjligt. Konkurrensen marknaden fungerar emellertid inte alltid tillfredsställande. Företagens marknadsföring är ibland vilseledande för konsumenterna. Den ger inte heller alltid tillräcklig information för att konsumenterna skall kunna göra väl övervägda val. Olika åtgärder för att stärka konsumenternas ställning har därför vidtagits. Bl.a. har lagstiftningen konsumentområdet successivt byggts ut. Ett viktigt inslag konsumentpolitiken är att i första hand stimulera företagen till egna åtgärder för att förbättra förhållandena för konsumenterna. Ett annat viktigt inslag är frivilliga överenskommelser mellan näringslivet och konsumentmyndigheterna.

Marknadsföringslagen Marknadsföringslagen 19751418 innehåller den grundläggande regleringen av reklam och annan marknadsföring. Lagen har till ändamål att främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor. tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare 1 §. Marknadsföringslagens materiella bestämmelser är i första hand de tre s.k. generalklausulerna om otillbörlig marknadsföring 2 §, informationsskylzlighet 3 § och produktotjiinlighet 4 §. Med stöd av dessa generalklausuler kan marknadsdomstolen besluta om förbud och ålägganden för näringsidkare vid vite. I materiellt hänseende innehåller marknadsföringslagen dessutom tre .rtraffranklionerade bestämmelser 6-8 §§. Konsumentverket skall enligt sin instruktion 19901179 utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och produktutformning. Sådana riktlinjer har utarbetats för en rad områden. Riktlinjerna antas vanligen av konsumentverket efter samråd med företrädare för näringslivet. Riktlinjerna är formellt sett inte bindande utan har rättsligt sett karaktär av rekommendationer till näringslivet. Tanken bakom marknadsföringslagen är att de närmare spelreglerna skall växa fram efter hand och under medverkan av företrädare för berörda intressen. Under de år generalklausulerna i 2 och 3 §§ gällt har en omfattande rimspraxis utvecklats. Marknadsdomstolens avgöranden hittills fler än 300 be- slut- preciserar och fyller ut generalklausulernas innehåll till vägledning för marknadens aktörer och för den marknatlsbevakning som konsumentverketKO har till uppgift att bedriva.

Även konsumentverkets riktlinjer ger hiillpunklcr för hur generalklausulerna skull tillämpas och bidrar till att ge dem innehåll. Praxis från marknadsdomstolcn har i många fall legat till grund för förhandIingsöverenskommelser mellan konsumentverketKO och berörda branschorganisationer. På så sätt har rättsutvecklingen området förstärkts. Inom näringslivet har också olika egenätgärdssystem utvecklats i linje med de värderingen som lagen ger uttryck för. Marknadsdomstolens praxis har självfallet också stor betydelse som riktmärke för konsumentverketsKOs bedömning av en mångfald anmälda reklamkampanjer etc. liksom för näringslivets egna åtgärder för att stävja övertramp inom de egna leden. I vissa andra lagar finns också regler som ställer krav på näringsidkarna i fråga om reklam och information till konsumenterna vid marknadsföring. Regler som anknyter till marknadsföringslagen finns i konsumentkreditlagen l97798l , konsumentförsäkringslagen I9838, lagen 19781763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker lagen l978764 med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. produktsäkcrhetslagen I988 I604 och prisinformationslagcn l99l 6l. Bestämmelser om annonser i televisionen har nyligen införts i radiolagen 1966755. Inom regeringskansliet pågår arbete med en lagrådsremiss som berör marknadsföringen av tobaksvaror och det kan bli aktuellt att flytta reglerna därom till en ny tobakslzig. l prop. l99tll9l I75 om vissa folkhälsofrågor s. I22 ff har regeringen till riksdagen redovisat lvedömningen. att frågan om att begränsa marknadsföringen av snzubbvinsatser behöver utredas närmare. samt att detta bör kunna ske i den planerade översynen av marknadsföringslzigen. l promemorian Ds l99084 Ny konsumentkreditlag föreslås att en ny lag om konsumentkrediter skall ersätta den gällande konsumentkreditlagen. Promemorian har remissbehzindlats. Frågan bereds för närvarande inom justitiedepartementet. En Iagrådsremiss har aviserats till hösten l99l.

Harmmi.s¢ring med EGs regelverk

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde har som måilsåittning att skapa ett homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområlde EES baserat på ett enhetligt gemensamt regelverk. Tanken är att relevanta delar av EGs existerande regelverk acquis communautaire skall tjäna som utgångspunkt för samarbetet. Inför ett EES-avtal aktualiseras därför lagstiftningsåtgärdcr på en rad områden för att uppnå harmonisering med EGs regelverk. När det gäller marknadsföringslagstiftningen är det som skall beaktas i första hand rådsdirektivet den l september

4 l2v0664

1984 rörande anpassningen medlemsstaternas lagar, förordningar och adav ministrativa bestämmelser om vilseledande reklam 84450EEG.

Behovet av utredning

Huvuddelen bestämmelserna i marknadsföringslagen har varit i kraft i av närmare 20 år. Erfarenheterna lagen är goda. Konsumenternas ställning av har successivt kunnat stärkas inom ramen för lagens bestämmelser. Sedan lagen kom till har dock sättet för och omfattningen av marknadsföringen förändrats i betydelsefulla avseenden. Konsumenterna i utsträckning än tidigare utsatta för reklam är nu större och marknadsföring. Utbudet av varor och särskilt av tjänster har annan ökat kraftigt. Marknadsföringen tar i dag också sikte en delvis annan konsumtion än tidigare.-Marknadsföringen har funnit nya vägar och metoder. Den torde i dag ha större genomslagskraft än tidigare, inte minst genom tillkomsten medier och teknik. Bland de nya formerna märks bl.a. av nya ny TV-shopping och telefonförsäljning. Ett ökande antal hushåll i Sverige kan del TV-reklam. Därigenom når marknadsföringen vissa grupper, nu ta av särskilt barn och ungdomar, i större utsträckning än tidigare. Marknadsföringen har också blivit alltmer internationell och gränsöverskridande. Också harmoniseringen med EGs regler ställer särskilda krav den svenska lagstiftningen om marknadsföring. Regeringen har fått flera framställningar med yrkanden om en översyn av marknadsföringslagen. Konsumentverket har i en skrivelse den ll oktober 1990 till regeringen dnr C 902055MA anfört att det finns anledning att nu överväga vissa förändringar i lagen i syfte att göra den effektivare och för att bättre tillgodose konsumenternas och företagens intressen av väl fungerande spelregler marknaden. Verkets analys utgår ifrån att lagen har varit i kraft under lång tid och från de förändringar marknaden och företagens marknadsföring av har skett. Det internationella perspektivet lyfts fram. Verket anser inte som det finns anledning att ifrågasätta den grundläggande strukturen i det att marknadsrättsliga systemet. Frågor som verket menar särskilt bör prövas år möjligheterna att effektivisera sanktionssystemet samt precisera lagens generalklausuler otillbörlig marknadsföring och information. om Sveriges lndustriförbund har med överlämnande promemorian - av Marknadsföringslagens regler rörande kombinationserbjudanden i en skrivelse den 5 juni 1990 hemställt att regeringen förelägger riksdagen förslag att 7 och 8 §§ marknadsföringslagen upphävs dnr C 90l230MA. om Sammanfattningsvis lndustriförbundet att bestämmelserna i fråga anser motverkar effektiv konkurrens och att en rad från konsumentsynpunkt en

klart förmånliga erbjudanden förhindras eller försvåras. Grossistförbundet Svensk Handel har i en skrivelse till regeringen den 14 november 1990 dnr C 90l230MA anfört att förbundet anser att en översyn av marknadsföringslagen är berättigad med hänsyn till den tid som lagen har varit i kraft samt den internationalisering och utveckling av informationsteknologin som skett sedan lagen tillkom. Förbundet tar särskilt upp frågor om konkurrensneutralitet inom ramen för näringslivets egenätgärder samt problem som finns med s.k. negativ säljmetod. Förbundet framhåller att den grundläggande strukturen i det befintliga marknadsrättsliga systemet bör behållas även i framtiden. för arbetet i Nordiska ämbetsmannakommittén för konsu- Inom ramen mentfrågor NÄK har ett flertal utredningar gjorts angående marknadsföring. På uppdrag av de nordiska konsumentministrarna övervägs för närvarande frågan om gemensamma nordiska regler för TV-reklam. Mot bakgrund av utvecklingen av marknadsföringen. den ökade internationaliseringen och de erfarenheter som vunnits om hur lagstiftningen kan göras mer effektiv anser jag att det finns skäl att nu göra en översyn av marknadsföringslagen. En särskild utredare bör därför tillkallas för att göra en sådan översyn.

Uppdraget Det är angeläget att vår marknadsföringslagstiftning är så utformad att den fungerar under dc förändrade marknadsförhållandena som jag har redovisat. Utredaren bör därför undersöka om marknadsföringslzigens syften tillgodoses på bästa sätt inom ramen för lagens nuvarande bestämmelser och vid behov föreslå förändringar. En utgångspunkt skall därvid vara att lagstiftningen måste vara tillräckligt effektiv för att tillgodose konsumenternas och näringsidkarnas intresse av väl fungerande spelregler marknaden. Utredaren skall särskilt överväga vilka anpassningar som kan komma att krävas för att den svenska marknadens Spelregler skall fungera effektivt i en situation då får en mer öppen Europamarknad. Som Konsumentverket har föreslagit bör undersökas i vilka avseenden lakrav närmarc kan preciseras och hur lagens sanktionssystem bör vara gens utformat för att bli effektivt. l det sammanhanget bör övervägas om förändringar är motiverade i fråga om de förbud som nu ställs upp i 7 och 8 §§. Utredaren bör när det gäller frågor sanktioner m.m. och i den mån de är om tillämpliga beakta de förslag konkurrenskommittén har lagt fram i sitt betänkande SOU 199159 Konkurrens för ökad välfärd. Utredaren skall lämna de förslag som behövs för att den svenska lagstift-

ningen skall stil i överensstämmelse med EGs regler pä marknadsföringsområdet och kunna fungera väl inom Europamarknziden. Den ikade belöningen i 1986 ärs konsumentpolitiska beslut prop. I98586 |2l LU34, rskr. 292 näringslivets självsanerande egenätgärder , för att lösa och förebygga konsumentproblem bör tjäna som utgångspunkt för utredarens överväganden. Näringslivets förstahandsansvar för den egna marknadsföringen bör ligga fast. Utredaren bör följa och analysera utvecklingen egenätgärdsomrädet och vid behov lägga fram förslag till åtgärder. Utredarens överväganden bör ske i första hand med hänsynstagande till konintressen. Även näringsidkarnas skydd mot otillbörliga marksumenternas nadsföringsätgärder bör dock beaktas. Marknadsföringslagen har sedan den tillkom kompletterats med ett antal speciallagar med regler marknadsföring för olika områden som tillämpas om med stöd marknadsföringslagens sanktionssystem, bl. a. alkohol- och toav baksreklamlagarna. Utredaren bör beakta behovet samordning mellan av marknadsföringslagen och dessa speciallagar. l det sammanhanget bör utredaren också beakta vad som sägs prop. i I9909| I75 angående marknadsföring av snabbvinsatser. Det bör i övrigt stå utredaren fritt att i den män det är lämpligt föreslå åtgärder för att uppnä samordning den marknadsrättsliga lagstiftningen i av stort, samt att ta upp och lämna förslag även beträffande andra frågor. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens allmänna kommittédirektiv dir. l9845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall också beakta regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988143. Utredaren skall ange eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram samt även lämna förslag till finansiering av de merkostnader som kan uppstå på grund av förslagen. Utredaren bör redovisa sina överväganden och förslag som rör EG-harmoniseringen de svenska marknadsföringsreglerna senast den 1 mars l992 av samt uppdraget i övrigt senast den 3| december l992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande marknadsföring att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen — 1976 l 19 med uppdrag att göra en översyn av marknadsföringslagen, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utre-

duren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skull belasta trettonde huvudtitclns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Civildepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stodmoin 1991

Bilaga 2

Internationella handelskammarens ICC

grundregler för reklam,

antagna 1987

ICC INTERNATIONAL CODE OF ADVERTISING PRACTICE

INTRODUKTION

Denna edition av ICCs grundregler reklam Grundreglerna är ett - led i ICCs väl förankrade strävan att främja hög etisk standard på marknadsföringens område genom näringslivets egna åtgärder mot bakgrund av gällande rätt, såväl nationell som internationell. Grundreglerna första gången publicerade 1937 och därefter revide- rade 1949, 1955, 1966 och 1973 visar att näringslivet, inbegripet reklamens olika parter, tar sitt sociala ansvar gentemot konsument och samhälle. Vidare har reglerna som utgångspunkt att det måste råda en rimlig intressebalans mellan näringslivet och konsumenterna. De reviderade Grundreglerna bygger på vunna erfarenheter i förening med nu rådande uppfattningar, grundade på insikten om att reklamens funktion är att förmedla information mellan säljare och kundkrets. ICC vill i sammanhanget betona att yttrande- och informationsfriheten enligt artikel 19 FN-konventionen i om medborgerliga och politiska rättigheter är uttryck för en princip av fundamental betydelse. Grundreglerna är i första hand utformade för att användas i näringslivets egenåtgärder men skall också kunna utgöra en rättskälla för domstolarna inom ramen för tillämpliga rättsregler. ICC hyser förhoppningen att denna nya edition av Grundreglerna, i likhet med de föregående, skall bidra ytterligare till hannoniseringen av reklamens normer och därigenom underlätta det intemationalla utbytet av varor och tjänster till gagn för konsumenter och samhälle världen över.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Grundreglerna är tillämpliga på all slags reklam för varor, tjänster och andra nyttigheter, inbegripet s. institutionell reklam. Vid tillämpningen av Grundreglerna bör, i förekommande fall, även beaktas innehållet i följande ICC-koder ICCs Regler för säljfrämjande åtgärder - ICCESOMARSs Internationella regler för marknadsundersökningar —— ICCs Regler för direktreklam och postorderförsäljning - ICCs Regler för direktförsäljning 103 -

Den etiska standard som Grundreglerna anger gäller for alla som verkar inom reklamen annonsörer, reklambyráer och andra som framställer eller förmedlar reklam samt media.

TOLKNING

Grundreglema, inbegripet Råd om reklam till barn, skall tillämpas efter anda och bokstav. Detsamma gäller de separata branschanvisningar som kan utges av ICC. Skilda media press, television, radio och andra elektroniska media, añischering, film, direktutskick osv. har olika karaktär och egenskaper. Det är därför inte utan vidare givet att en reklamframställning som kan accepteras i ett medium också är godtagbar i ett annat. Reklam skall, under beaktande av vilket medium som använts, bedömas med utgångspunkt ifrån hur framställningen får antas påverka konsumenten. Grundreglema gäller för reklamen i dess helhet, inbegripet varje framställning i ord eller siffror, i bild eller i form av musik och ljudeffekter.

DEFINITIONER

Vid tillämpningen av Grundreglerna gäller att uttrycket reklam har den vidaste innebörd; det omfattar varje yttring reklam för varor, tjänster och andra nyttigheter, oavsett av medium och inbegripet uppgifter på förpackningar och etiketter samt i reklam på sälj stället, att uttrycket produkt inbegriper tjänster och andra nyttigheter, att uttrycket konsument avser var och en som ett reklammeddelande riktar sig till eller som kan antas få del av det, vare sig vederbörande är slutlig konsument eller kund i näringsverksamhet.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Reklam skall vara laglig, hederlig och vederhäftig samt får utformas på ett stötande sätt. Reklam skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Den skall vidare vara förenlig med vad som inom näringslivet allmänt uppfattas som god añärssed. Inga enheter får så utformade att allmänhetens förtroende for vara reklamen påverkas negativt.

ALLMÄNNA REGLER

Goda seder Artikel l

Reklam får inte innehålla framställning i ord eller bild som strider mot vad goda seder anses kräva. 104

Hederlighet Artikel 2 Reklam skall vara så utformad att konsumentens förtroende inte missbrukas och att dennes brist på erfarenhet eller kunskaper inte utnyttjas.

Artikel 3 Reklam får inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan. Reklam får inte vädja till övertro eller vidskepelse. Reklam får inte innehålla något som kan befaras leda till eller uppmuntra till våldshandlingar. 4. Reklam får inte vara diskriminerande ifråga om ras, religion eller kön.

Vederhaftighet Artikel 4 Reklam fâr inte innehålla framställning i 0rd eller bild som direkt eller indirekt genom antydningar, utelämnanden, oklarheter eller överdrivna påståenden är ägnad att vilseleda konsumenten. Särskilt gäller detta beträffande a den utbjudna produktens egenskaper, beskaffenhet, sammansättning, tillverkningssätt och produktionstidpunkt, dess användbarhet och användningsområde, dess mängd samt kommersiella eller geografiska ursprung b den utbjudna produktens värde och det totala pris som faktiskt skall erläggas

c andra betalningsvillkor som hyrköp, leasing, avbetalning eller annan

kredit se Tillämpningsregler, B. d leveranssätt, bytes- och returrätt, reparation och underhåll e garantivillkor se Tillämpningsregler, A. f förekomsten av upphovsrätt och annan immaterialrätt såsom patent-, varumärkes-, mönster- samt ñrmarätt g offentlig utmärkelse eller godkännande, innehav av medaljer, priser och diplom h den intäktsandel som tillfaller välgörande ändamål. Reklam får inte missbruka forskningsresultat eller citat ur tekniska eller vetenskapliga publikationer. Statistiska uppgifter får inte presenteras så att de ger sken av att äga vidsträcktare giltighet än de verkligen har. Vetenskapliga termer får inte missbrukas; vetenskapligt uttryckssätt och ovidkommande inslag av forskningskaraktär får inte användas för att skapa intrycket att ett reklampåstående är vetenskapligt underbyggt, när sådan grund i själva verket saknas.

5 12-0664

Jämförelser Artikel 5 Jämförande reklam skall vara så utformad att jämförelsen i dess helhet inte är ägnad att vilseleda och skall vara förenlig med god sed i konkurrensen näringsidkare emellan. De olika elementen i jämförelsen skall vara utvalda på ett rättvisande sätt och bygga på fakta som kan styrkas.

Intyg Artikel 6 Reklam får innehålla eller referera till intyg eller rekommendationer endast om dessa är äkta och bygger på utfárdarens egna erfarenheter. Föråldrade eller av annan anledning inaktuella intyg får inte användas.

M isskrediteri ng Artikel 7 Reklam får inte direkt eller genom antydningar misskreditera Företag, industriell, kommersiell eller annan yrkesmässig verksamhet eller någons produkt, oavsett om detta sker genom att näringsidkaren eller produkten utsätts för ringaktning eller löje eller det sker på annat liknande sätt.

I ntegritetsskydd Artikel 8 Reklam får inte utan att tillstånd i förväg inhämtats avbilda eller åberopa viss person, vare sig som privatperson eller i offentlig funktion; inte heller får utan sådant tillstånd någons egendom avbildas eller åberopas i reklam på ett sätt som är ägnat att ge intryck av en personlig rekommendation.

Renommésnyltning Artikel 9 Reklam får inte obehörigt utnyttja namn eller namnförkortning tillhörande annat företag, annan organisation eller institution. Reklam får inte utformas så att det goda renommé, som är förknippat med namnet på en person, annat företags firma och kännetecken eller som företaget uppnått genom en reklamkampanj, utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Efterbildning Artikel 10 Efterbildning av reklam ex. komposition layout, text, slogan, -— illustration, musik och ljudeffekt får inte ske på sätt som är ägnat att vilseleda eller framkalla förväxling. 106

Har en internationell annonsör lanserat en särpräglad reklamkampanj i ett eller flera länder, får annan näringsidkare inte otillbörligen efterbilda kampanjen i de övriga länder där annonsören är verksam, så att denne därigenom hindras att inom rimlig tid utsträcka sin kampanj till dessa länder.

Reklamidenttfiering Artikel l l Reklam skall vara lätt att identifiera som sådan, oavsett utformning och medium. Publiceras reklamen i ett medium som innehåller nyheter eller annat redaktionellt material skall presentationen vara sådan att det omedelbart framgår att fråga är om reklam.

Säkerhetshänsyn Artikel 12 Reklam får inte utan att det är pedagogiskt eller i övrigt från allmän synpunkt försvarligt, innehålla bild eller beskrivning på farlig verksamhet eller på situation där säkerheten åsidosatts. Särskild försiktighet är pâkallad i detta avseende beträffande reklam som riktar sig till eller avbildar barn eller ungdom.

Barn och ungdom Artikel 13 Reklam får inte utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte utsätta deras lojalitetskänsla för påfrestning. Reklam som riktas till eller är ägnad att påverka barn eller ungdom får inte innehålla framställning i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i psykiskt eller moraliskt avseende.

Ansvar Artikel 14 Ansvaret för att Grundreglerna iakttas åvilar annonsören, reklambyrån eller annan reklamproducent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragsgivareleverantör. a Annonsören har det övergripande ansvaret för reklamen. b Reklambyrån eller annan reklamproducent skall utforma reklamen med all rimlig omsorg och gå till väga så att annonsören ges möjlighet att fullgöra de skyldigheter som följer med dennes ansvar.

c Utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagareleverantör som

publicerar, sänder eller distribuerar reklamen skall iaktta vederbörlig om- 107

sorg, såväl då beställningen accepteras som då spridning sker till allmänheten. Den som är anställd inom verksamhet av angivet slag och som medverkar vid planering, framställning, publicering eller spridning av reklam, har en i förhållande till sin ställning avvägd skyldighet att tillse att Grundreglerna följs och skall handla därefter.

Artikel 15 Ansvaret för att Grundreglerna iakttas gäller reklamen i dess helhet, dess innehåll såväl som dess form, däri inbegripet intyg och framställningar i ord och bild som härrör från annat håll. Att reklamens innehåll eller form helt eller delvis hämtats från annat håll kan inte åberopas som ursäkt, om reglerna blivit åsidosatta.

Artikel 16 Reklam som strider mot Grundreglerna blir inte försvarlig genom att annonsören eller annan som handlar på dennes vägnar i efterhand lämnat konsumenten korrekta uppgifter.

Artikel 17 Riktigheten i beskrivning, påstående eller annan framställning i ord eller bild som hänför sig till sakförhállanden skall kunna styrkas. Annonsören skall ha dokumentationen tillgänglig och utan dröjsmål kunna framlägga denna till bevis inför de självreglerande organ som har att tillämpa Grundreglerna.

Artikel 18 Annonsör, reklambyrå eller annan reklamproducent, utgivare, medieföretag eller uppdragstagareleverantör får inte medverka till publicering av reklam som behörigt självreglerande organ funnit strida mot Grundreglerna.

Implementering Artikel 19 Den utomrättsliga tillämpningen av Grundreglerna åvilar det eller de självreglerande organ som inrättats för ändamålet i respektive land, eller i förekommande fall, på det internationella planet ICCs International Council on Marketing Practice.

TILLÄMPNINGSREGLER

De tillämpningsregler som här följer har till syfte att i vissa avseenden närmare belysa innebörden av artiklarna ovan. 108

A. Garantier Reklam får hänvisa till garanti endast om denna innebär att köparens rättsliga ställning stärks. Används ordet garanti eller andra jämförliga uttryck skall alla garantivillkor samt rätten till och sättet för reklamation tydligt i reklamen eller finnas tillgängliga i skrift för köparen, ananges tingen på säljstället eller vidfogade varan.

B. Konsumentkredit, lån, sparande och investeringar l Reklam som erbjuder hyrköp, avbetalning eller kredit av annat slag skall vara så utformad att missförstånd inte kan uppstå vare sig om kontantpris, kontantinsats, avbetalningsplan, räntesats eller totalkostnad för varan i annonserat utförande eller om köpvillkoren i övrigt. 2 Reklam som erbjuder lån får inte innehålla uppgifter ägnade att vilseleda konsumenterna om lånets typ och löptid, erforderlig säkerhet eller andra jämförliga krav, amorteringsvillkoren, de faktiska räntekostnaderna och eventuellt andra avgifter. 3 Reklam för sparande eller investeringar får inte innehålla uppgifter ägnade att vilseleda konsumenterna om åtagandets innebörd, om den verkliga eller förväntade avkastningen de faktorer som påverkar denna skall anges eller om eventuella skattefördelar.

C. Obeställda varor Reklam får inte användas för tillämpning av den otillbörliga negativa säljmetoden, dvs. påsändning av obeställd vara till person, som avkrävs betalning om varan inte avvisas eller återsänds eller som ges intrycket att ha skyldighet motta varan.

D. Franchising Reklam för att värva franchisetagare får inte direkt eller genom antydan vilseleda om det stöd som ges, om den förtjänst som kan påräknas eller om den kapital- och arbetsinsats som krävs. Franchisegivarens fullständiga namn och fasta adress skall anges.

E. Parallellimport Reklam för parallellimporterade varor får inte skapa missförstånd hos konsumenterna om varornas egenskaper eller den service som tillhandahålls; särskild aktsamhet skall iakttas vid påtaglig avvikelse i dessa avseenden från vad som gäller för de motsvarande varor som i övrigt finns på marknaden.

F. Giftiga och eldfarliga produkter Reklam för giftig eller eldfarlg produkt skall innehålla upplysning om de risker som sammanhänger med produkten om det inte kan antas att konsumenten lätt inser att produkten är av detta slag. 109

RÅD OM REKLAM TILL BARN

De råd som här följer har till syfte att ge vägledning vid tolkningen av vissa artiklar i Grundreglerna. Råden avser reklam för produkter som tillhandahålls mot eller utan vederlag, om reklamen l är riktad till barn, eller 2 publiceras i medium som särskilt vänder sig till barn. Med barn förstås personer som är under 14 år eller som inte uppnått annan motsvarande åldersgräns, vedertagen i respektive land.

Råd Identifiering Artikel ll i Grundreglerna skall tillämpas särskilt strikt ifråga om reklam till barn, eftersom barn är speciellt känsliga för påverkan. Om det finns någon risk för att sådan reklam förväxlas med redaktionellt material eller inslag skall den tydligt markeras med ordet annons eller identifieras på annat likvärdigt sätt.

Våld l anslutning till Artikel 13.2 i Grundreglerna skall särskilt beaktas att reklam inte får framstå som överseende med bruk av våld i sammanhang där detta kan strida mot lag ocheller mot allmänt godtagna normer för socialt uppträdande i landet ifråga.

Sociala värderingar Sociala värderingar får inte undergrävas genom reklampåståenden om att själva innehavet eller användningen av en viss produkt ger ett barn fysiskt, socialt eller psykologiskt övertag över barn i samma ålder eller att avsaknad av produkten kan få motsatta följder. Reklam får inte i strid med rådande sociala värderingar undergräva föräldrars auktoritet eller ansvar och inte heller deras normer för omdöme och smak.

Säkerhet och trygghet I anslutning till Artiklarna 12 och 13.2 i Grundreglerna skall särskilt beaktas att reklam inte får innehålla framställning i 0rd eller bild som kan förleda barn att försätta sig i riskfyllda situationer. Inte heller får reklamen stimulera dem att söka sällskap med främmande personer eller att beträda okända eller farliga platser.

Övertalning Reklam får inte innehålla direkta uppmaningar till barn att övertala andra att köpa den annonserade produkten åt dem. 110

Vederhäftighet I anslutning till Artikel 4 i Grundreglerna skall särskild aktsamhet iakttas för att säkerställa att reklamen inte vilseleder barn om den annonserade produktens verkliga storlek, värde, beskaffenhet, hållbarhet eller prestanda. Krävs extra tillbehör t.ex. batterier, färg för att använda produkten eller för att uppnå ett illustrerat eller beskrivet resultat, skall detta klart i reklamen. Om produkten ingår i en serie skall detta klart anges framgå, liksom hur denna serie kan anskaffas. Den färdighet eller skicklighet som krävs för att använda en viss produkt får inte underskattas i reklamen. Illustreras eller beskrivs resultat som kan uppnås med produkten eller vid dess användning skall framställningen återge vad typiskt sett, rimligen kan åstadkommas av ett barn i den som, aktuella åldersgruppen.

Pris Prisuppgifter får inte utformas så att barn kan en överdriven uppfattning produktens verkliga värde, ex. genom användning av ordet endast. om Reklamen får inte heller sken av att produkten i fråga utan vidare ryms ge inom varje hushållsbudget.

Bilaga 3

COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS DIREKTIV of 10 September 1984 av den 10 september 1984

relating to the approximation of the om närmande medlemsstaternas av laws, regulations and administrative lagar och andra författningar rörprovisions of the Member States ande vilseledande reklam concerning misleading advertising

84450EEC 84450EEG

THE COUNCIL OF THE EU- EUROPEISKA GEMENSKA- ROPEAN COMMUNITIES, PERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV Having regard to the Treaty med beaktande av fördraget om establishing the European Econo- upprättande av Europeiska ekonomic Community, and in particular miska gemenskapen, särskilt artikel Article 100 thereof, 100 däri, Having regard to the proposal med beaktande av kommissiofrom the Commission, nens forslag, Having regard to the opinion of med beaktande av Europaparlathe European Parliament, mentets yttrande, Having regard to the opinion of med beaktande av Ekonomiska the Economic and Social Commit- och sociala kommitténs yttrande, tee, och med beaktande av följande Whereas the laws against mis- Medlemsstaternas nu gällande laleading advertising now in force in gar mot vilseledande reklam skiljer the Member States differ widely; sig åt i väsentliga avseenden. Efterwhereas, since advertising reaches som reklamen när bortom enskilda beyond the frontiers of individual medlemsstaters gränser, har den en Member States, has a direct effect direkt effekt på den gemensamma on the establishment and the func- marknadens organisation och funktioning of the common market; tion. Whereas misleading advertising Vilseledande reklam kan leda till can lead to distortion of competi- att konkurrensen inom den gemention within the common market; samma marknaden snedvrids. Whereas advertising, whether or Oavsett om reklam leder till avtal not induces a contract, affects the eller inte påverkar den konsueconomic welfare of consumers; menternas välfärd. Whereas misleading advertising Vilseledande reklam kan medmay cause a consumer to take deci- föra att en konsument fattar oförsions prejudicial to him when ac- delaktiga beslut när han förvärvar quiring goods or other property, or produkter eller begagnat sig av using services, and the differences tjänster. Skillnaden mellan medbetween the laws of the Member lemsstatemas lagar medför i många States not only lead, in many cases, fall inte bara att konsumentskyddet to inadequate levels of consumer är otillräckligt utan hindrar även protection, but also hinder the exe- genomförandet reklamkampanav cution of advertising campaigns jer bortom ett lands gränser och påbeyond national boundaries and verkar på så sätt den fria cirkulatiothus affect the free circulation of nen av varor och tjänster. goods and provision of services;

Whereas the second programme Europeiska ekonomiska gemenof the European Economic Com- skapens andra konsumentpolitiska munity for protection program föreskriver att lämpliga åta consumer and information policy provides for gärder skall vidtas mot vilseledande appropriate action for the protec- och annan icke godtagbar reklam. tion of consumers against misleading and unfair advertising; Whereas in the interest of the Det är en angelägenhet för såväl public in general, as well as that of den stora allmänheten och konsuand all those who, in menterna som alla näringsidkare consumers competition with one another, som konkurrerar på den gementrade, business, craft samma marknaden att i främsta carry on a or profession, in the common market, rummet nationella bestämmelser to harmonize in the first instance mot vilseledande reklam harmoninational provisions against mislead- seras. I ett senare skede bör även ing advertising and that, at a second andra icke godtagbara yttringar av stage, unfair advertising and, as far reklam och, i den mån det är nödcomparative advertis- vändigt, jämförande reklam tas upp as necessary, ing should be dealt with, the till behandling på grundval av föron basis of appropriate Commission slag som kommissionen kan finna proposals; det lämpligt att lägga fram. Whereas minimum and objective Objektiva minimikriterier bör i criteria for determining whether detta syfte fastställas för att man advertising misleading should be skall kunna avgöra om reklam är established for this purpose; vilseledande. Whereas the laws to be adopted De lagar som medlemsstaterna by Member States against mislead- antar mot vilseledande reklam ing advertising must be adequate måste vara ändamålsenliga och efand effective; fektiva. Whereas persons or organiza- Personer eller sammansluttions regarded under national law ningar, som enligt nationell lagstifthaving legitimate interest in the ning anses ha ett rättmätigt intresse as a matter must have facilities for ini- i saken, måste ha möjlighet att intiating proceedings against mislead- leda förfaranden mot vilseledande ing advertising, either before a reklam inför antingen en domstol court before an administrative eller en myndighet som är behörig or authority which competent to de- att behandla klagomål eller att incide complaints or to initiate leda lämpliga rättsliga förfaranden. upon appropriate legal proceedings; Whereas should be for each Det bör stå varje medlemsstat Member State to decide whether to fritt att besluta huruvida den skall enable the courts administrative ge domstolarna eller myndigheor authorities to require prior recourse terna befogenheter att kräva att to other established means of deal- andra vedertagna metoder först tilling with the complaint; grips för att behandla klagomålet. Whereas the courts or administ- Domstolarna eller myndigherative authorities must have powers terna måste ha befogenhet att beenabling them to order or obtain ordra eller utverka att vilseledande the cessation of misleading advert- reklam upphör. ising;

Whereas in certain cases may Det får anses vara önskvärt att be desirable to prohibit misleading vilseledande reklam i vissa fall kan advertising even before pub- förbjudas redan innan den har lished; whereas, however, this in no publicerats. Medlemsstaterna är way implies that Member States are dock på intet sätt skyldiga att införa under an obligation to introduce regler som kräver systematisk förrules requiring the systematic prior handsgranskning av reklamen. vetting of advertising; Whereas provision should be Det bör sörjas för att det finns ett made for accelerated procedures skyndsamt förfarande som gör det under which measures with interim möjligt att vidta åtgärder med tillor definitive effect can be taken; fällig eller slutlig verkan. Whereas may be desirable to För att motverka kvardröjande order the publication of decisions effekter av vilseledande reklam kan made by courts or administrative det vara önskvärt att beordra publiauthorities or of corrective state- cering av domstolars eller myndigments in order to eliminate any heters avgöranden eller av beriktigcontinuing effects of misleading ad- ande uttalanden. vertising; Whereas administrative authori- Myndigheterna måste vara oparties must be impartial and the exer- tiska, och deras myndighetsutövcise of their powers must be subject ning måste kunna bli föremål för to judicial review; domstolsprövning. Whereas the voluntary control Den frivilliga kontrollen för att exercised by self-regulatory bodies motverka vilseledande reklam som to eliminate misleading advertising utomrättsliga organ genomför kan may avoid recourse to administra- innebära att administrativa eller tive or judicial action and ought rättsliga åtgärder inte behöver tilltherefore to be encouraged; gripas och bör därför uppmuntras. Whereas the advertiser should be Näringsidkaren bör på lämpligt able to prove, by appropriate sätt kunna bevisa vederhäftigheten means, the material accuracy of the av reklampåståenden om fakta, och factual claims he makes in his ad- i vissa fall bör en domstol eller vertising, and may in appropriate myndighet kunna ställa krav cases be required to do so by the härom. court or administrative authority; Whereas this Directive must not Detta direktiv får inte hindra en preclude Member States from retai- medlemsstat från att bibehålla eller ning or adopting provisions with a införa bestämmelser som syftar till view to ensuring more extensive att ge konsumenter, näringsidkare protection of consumers, persons och den stora allmänheten ett carrying on a trade, business, craft längre gående skydd. or profession, and the general public, HAS ADOPTED THIS DIREC- TIVE.

Article I Artikel 1 The purpose of this Directive Syftet med detta direktiv är att to protect consumers, persons car- skydda konsumenterna, näringsidrying on a trade or business or prac- karna och den stora allmänheten tising a craft or profession and the mot vilseledande reklam och icke interests of the public in general godtagbara följder därav. against misleading advertising and the unfair consequences thereof. 115

Article 2 Artikel 2 For the purposes of this Direc- I detta direktiv avses med tive advertising means the mak- reklam varje slag av framing of representation in any form ställning i näringsverksamhet som a in connection with trade, busi- syftar till att främja tillgången på a craft profession in order to varor, tjänster eller andra nyttigheness, or promote the supply of goods or ser- ter, inbegripet fast egendom, vices, including immovable property, rights and obligations; ’misleading advertising’ means vilseledande reklam all reany advertising which in any way, klam som i något avseende, även including its presentation, deceives genom sin yttre form, vilseleder ellikely to deceive the persons to ler är ägnad att vilseleda personer or whom addressed or whom eller sammanslutningar som den reaches and which, by reason of its vänder sig till eller når och som deceptive nature, likely to affect härigenom är ägnad att påverka detheir economic behaviour or which, ras ekonomiska beteende, eller som for those reasons, injures or likely av dessa skäl skadar eller är ägnad to injure a competitor; att skada en konkurrerande näringsidkare, ’person’ means any natural or person varje fysisk eller julegal person. ridisk person.

Article 3 Artikel 3 In determining whether adver- När det gäller att avgöra om retising misleading, account shall klam är vilseledande skall hänsyn be taken of all its features, and in tas till alla element i reklamen särparticular of any information skilt till sådana uppgifter som reklacontains concerning men innehåller om

a the characteristics of goods or a produkters egenskaper såsom

tillgänglighet, beskaffenhet, utförservices, such as their availability, nature, execution, composition, ande, sammansättning, tillverkmethod and date of manufacture or ningssätt, tillverknings- eller leveprovision, fitness for purpose, uses, ransdatum, ändamålsenlighet, anquantity, specification, geographi- vändningsområde, mängd, specifical or commercial origin or the re- kation, geografiskt eller kommersults to be expected from their use, siellt ursprung eller det resultat som the results and material features kan förväntas av användningen, elor of tests checks carried out on the ler resultat från provningar och unor goods or services; dersökningar som utförts i fråga om varorna eller tjänsterna. b the price or the manner in b priset eller grunderna för priswhich the price calculated, and sättningen samt leveransvillkoren the conditions on which the goods för produkterna. are supplied or the services provided;

c the nature, attributes and c näringsidkarens kvalifikatio-

rights of the advertiser, such as his ner, näringskännetecken och rättigidentity and assets, his qualifica- heter, såsom hans juridiska och tions and ownership of industrial, ekonomiska status, innehav av ficommercial or intellectual property nansiella tillgångar, industriella, rights or his awards and distinc- kommersiella eller immateriella tions. rättigheter samt uppgifter om de belöningar och utmärkelser som 116 har tilldelats honom.

Article 4 Artikel 4 Member States shall ensure Medlemsstaterna skall i konsuthat adequate and effective means menternas samt i konkurrerande exist for the control of misleading näringsidkares och den stora alladvertising in the interests of con- mänhetens intresse till att de förse sumers as well as competitors and fogar över tillräckliga och effektiva the general public. medel for att kontrollera vilseledande reklam. Such means shall include legal Sådana medel skall inbegripa föprovisions under which persons or reskrifter rätt för eller om personer organizations regarded under nat- sammanslutningar, som enligt den ional law as having a legitimate in- nationella lagstiftningen ha anses terest in prohibiting misleading ad- ett rättmätigt intresse av att vilselevertising may dande reklam förbjuds, att a take legal action against such a vända sig till domstol mot såadvertising; andor dan reklam, eller b bring such advertising be- b anmäla sådan reklam till en fore an administrative authority myndighet är behörig att som ancompetent either to decide on tingen själv besluta i frågan eller att complaints or to initiate approp- inledaettändamålsenligträttegångsriate legal proceedings. forfarande. shall be for each Member State Det skall ankomma på varje to decide which of these facilities medlemsstat att själv avgöra vilken shall be available and whether to av dessa modeller skall stå till som enable the courts or administrative buds, och om domstolarna eller authorities to require prior recourse myndigheterna skall ha rätt att först to other established means of deal- använda andra etablerade medel ing with complaints, including vid sin handläggning, däribland de those referred to in Article åtgärder som avses i artikel Under the legal provisions re- Genom de bestämmelser som ferred to in paragraph Member avses i punkt l skall medlemssta- States shall confer upon the courts terna tillförsäkra domstolar och or administrative authorities pow- myndigheter de befogenheter som ers enabling them, in cases where bedöms vara nödvändiga med hänthey deem such measures to be ne- syn till alla berörda intressen och cessary taking into account all the särskilt allmänna samhällsintressen interests involved and in particular the public interest to order the cessation of, or to att beordra att vilseledande - institute appropriate legal proceed- reklam skall upphöra, eller inleda ings for an order for the cessation ett ändamålsenligt rättegångsförfaof, misleading advertising, or rande för att få till stånd ett sådant beslut, eller misleading advertising has om vilseledande reklam ännu — not yet been published but publica- inte har publicerats men publicetion imminent, to order the ring är nära förestående, att besluta prohibition of, or to institute approp- om förbud mot sådan publicering, riate legal proceedings for an order eller inleda ett ändamålsenligt rätfor the prohibition of such publica- tegångsförfarande för att få till tion, stånd ett sådant beslut even without proof of actual loss även utan bevisning om uppor damage or of intention or negli- kommen förlust eller skada eller om gence on the part of the advertiser. uppsåt eller oaktsamhet från näringsidkarens sida.

Member States shall also make Medlemsstaterna skall även sörprovision for the referred för att de åtgärder som avses i measures to in the first subparagraph to be första stycket, vidtas skyndsamt

taken under an accelerated proce-

dure either with interim effect, or antingen med tillfällig verkan, — eller with definitive effect, med slutlig verkan, — the understanding that for varvid det står varje medlemsstat on each Member State to decide which fritt att välja mellan de två alternaof the two options to select. tiven. Furthermore, Member States För att motverka kvardröjande

confer the courts or ad- effekter av vilseledande reklam som may upon ministrative authorities har beordrats att upphöra enligt ett powers enabling them, with view to elim- slutligt beslut får vidare medlemsa inating the continuing effects of staterna ge domstolarna eller mynmisleading advertising the cessa- digheterna befogenhet

tion of which has been ordered by a

final decision require publication of that att kräva att beslutet publice- — to decision in full in part and in helt eller delvis och i sådan form or ras such form they deem adequate, de bedömer vara lämplig, as to require in addition the pub- att dessutom kräva publice- — lication of corrective statement. ring av ett beriktigande uttalande. a The administrative authorities I fråga om de myndigheter som referred to in paragraph l must avses i punkt l gäller följande a be composed not to cast a De måste vara sammansatta på so as doubt their impartiality; ett sådant sätt att deras opartiskhet on inte kan ifrågasättas. b have adequate where b De måste, när de får fatta bepowers, they decide complaints, to slut med anledning av klagomål, ha on monitor and enforce the observance of full befogenhet att övervaka och

their decisions effectively; verkställa besluten.

c normally give reasons for c De måste som regel ange skälen

their decisions. för besluten. Where the referred to in När de befogenheter som avses i powers paragraph 2 exercised exclu- punkt 2 helt utövas av en myndigare administrative autho- het, skall skälen för besluten alltid sively by an rity, for its decisions shall Vidare måste det i detta fall reasons anges. always be given. Furthermore in sörjas för att det finns en möjlighet

this provision must be made till domstolsprövning av om myncase, for procedures whereby improper digheten har utövat sina befogenheunreasonable exercise of its ter på ett godtagbart sätt eller inte. or powers by the administrative authority unreasonable failure or improper or to exercise the said powers can be the subject of judicial review.

ll8

Article 5 Artikel 5 This Directive does not exclude Detta direktiv utesluter inte den the voluntary control of misleading frivilliga kontrollen vilseledande av advertising by self-regulatory bo- reklam som utomrättsliga organ gedies and recourse to such bodies by nomför och inte heller att sådana the persons or organizations refer- organ anlitas de eller av personer red to in Article 4 proceedings sammanslutningar i artisom avses before such bodies are in addition kel om förfarande inför sådana to the court or administrative pro- organ står till buds utöver det rätteceedings referred to in that Article. gångsförfarande eller förvaltningsförfarande som omfattas av den artikeln.

Article 6 Artikel 6 Member States shall confer upon Medlemsstaterna skall domge the courts or administrative autho- stolarna eller myndigheterna beforities powers enabling them in the genheter i det rättegångsförfasom civil or administrative proceedings rande eller forvaltningsforfarande provided for in Article 4 som avses i artikel 4 tillåter dem

a to require the advertiser to a Att kräva att näringsidkaren

furnish evidence as to the accuracy lägger fram bevis för vederhäftigheof factual claims in advertising ten av reklampåståenden om fakta. taking into account the legitimate Detta under förutsättning att ett såinterests of the advertiser and any dant krav förefaller lämpligt på other party to the proceedings, such grund av omständigheterna i det a requirement appears appropriate enskilda fallet, däribland de rätton the basis of the circumstances of mätiga intressena hos näringsidkathe particular case; and ren och varje annan part i förfarandet. b to consider factual claims as b Att betrakta påståenden om inaccurate the evidence demand- fakta oriktiga, bevisen som om som

ed in accordance with a not begärts in enligt a inte läggs fram

furnished or deemed insuflicient eller bedöms otillräckliga vara av by the court or administrative au- domstolen eller myndigheten. thority.

Article 7 Artikel 7 This Directive shall not preclude Detta direktiv skall inte hindra Member States from retaining or medlemsstaterna från att bibehålla adopting provisions with a view to eller anta bestämmelser som avser ensuring more extensive protection att tillförsäkra konsumenterna, näfor consumers, persons carrying on ringsidkama och den stora allmäna trade, business, craft or profes- heten ett längre gående skydd. sion, and the general public.

Article 8 Artikel 8 Member States shall bring into Medlemsstaterna skall sätta i force the measures necessary to kraft de bestämmelser är nödsom comply with this Directive by l Oc- vändiga för att uppfylla detta direktober 1986 at the latest. They shall tiv senast den 1 oktober 1986. De forthwith inform the Commission skall genast underrätta kommissiothereof. härom. nen Member States shall communi- Medlemsstaterna skall till cate to the Commission the text of kommissionen överlämna texterna all provisions of national law which till alla bestämmelser i nationell 119 they adopt in the field covered by lagstiftning de antar inom det som this Directive. område som detta direktiv täcker.

Article 9 Artikel 9 This Directive addressed to the Detta direktiv riktar sig till med- Member States. lemsstatema. Done at Brussels, 10 September Utfärdat i Bryssel den 10 septem- 1984. ber 1984. For the Council På rådets vägnar The President P. O’TOOLE P. O’TOOLE Ordförande

Bilaga 4

COUNCIL DIRECTIVE RÅDETS DIREKTIV of 3 October 1989 av den 3 oktober 1989

on the coordination of certain provi- samordning vissa bestämmelom av sions laid down by law, regulation or ser som medlemsstaterna lagt fast i administrative action in Member lagar och andra författningar rör- States concerning the pursuit of tele- ande verksamhet med televisionsvision broadcasting activities sändningar till allmänheten

89552EEC 89552EEG

THE COUNCIL OF THE EU- EUROPEISKA GEMENSKA- ROPEAN COMMUNITIES, PERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Having regard to the Treaty med beaktande fördraget av om establishing the European Econo- upprättande Europeiska ekonoav mic Community, and in particular miska gemenskapen, särskilt ar- Articles 57 2 and 66 thereof, tiklarna 572 och 66 däri, Having regard to the proposal med beaktande kommissioav from the Commission, nens förslag, In cooperation with the Euro- i samarbete med Europaparlapean Parliament, mentet, Having regard to the opinion of med beaktande Ekonomiska av the Economic and Social Commit- och sociala kommitténs yttrande, tee, och med beaktande av följande Whereas the objectives of the De mål för gemenskapen är som Community as laid down in the fastlagda i fördraget innefattar att Treaty include establishing an even ett allt fastare förbund skall upprätcloser union among the peoples of tas mellan Europas folk, något som Europe, fostering closer relations kommer att främja närmare förbinbetween the States belonging to the delser mellan de tillhör stater som Community, ensuring the gemenskapen, garantera det ekonoeconomic and social progress of its coun- miska och sociala framåtskridandet tries by common action to elimi- i dess länder genom gemensamma nate the barriers which divide Eu- åtgärder för att avskaffa de gränser rope, encouraging the constant splittrar Europa, uppmuntra som improvement of the living condi- bestående förbättringar levnadsav tions of its peoples as well as ensur- villkoren för gemenskapens folk ing the preservation and strengthen- samt säkerställa att fred och frihet ing of peace and liberty; bevaras och stärks. Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver att en gethe establishment of a common mensam marknad skall upprättas, market, including the abolition, as innefattande att medlemsstaterna between Member States, of obstac- mellan sig avskaffar hindren för fri les to freedom of movement for ser- rörlighet i fråga tjänster och inom vices and the institution of a system för ordning säkerställer att en som ensuring that competition in the konkurrensen på den gemensamma common market not distorted; marknaden inte snedvrids.

6 12-0664

Whereas broadcasts transmitted Rundradiosändningar som sker frontiers by of various över gränserna med hjälp av olika across means technologies of the ways of teknologier är ett sätt att uppnå geare one pursuing the objectives of the Com- menskapens mål; åtgärder bör därmunity; should för vidtas för att medge och säkerwhereas measures be adopted to permit and the ställa övergången från nationella ensure transition from national markets to marknader till en enda gemensam production programproduktions- och distribua common programme and distribution market and to tionsmarknad och for att upprätta establish conditions of fair villkor för en korrekt utövad koncompetition without prejudice to the pub- kurrens utan att skada det allmänna lic interest role to be discharged by intresse som televisionstjänsterna the television broadcasting servi- till allmänheten representerar.

ces; Whereas the Council of Europe Europarådet har antagit den euhas adopted the European Conven- ropeiska konventionen om gräns- Television; överskridande television. tion on Transfrontier Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver att direktiv the issuing of directives for the skall utfärdas för samordning av becoordination of provisions to facili- stämmelser som underlättar egentate the taking up of activities as företagande. self-employed persons; Whereas television broadcasting Televisionssändningar till allconstitutes, in normal cirumstan- mänheten utgör i normalfallet en service within the meaning of tjänst i fordragets mening. ces, a the Treaty; Whereas the Treaty provides for Fördraget föreskriver att det skall free of all services råda fri rörlighet i fråga om alla movement normally provided against payment, tjänster som normalt tillhandahålls without exclusion grounds of mot betalning, utan undantag av on their cultural other content and skäl gäller tjänstemas innehåll or som without restriction of nationals of i kulturellt eller annat avseende och Member States established in utan begränsning med hänsyn till a Community country other than medborgare i medlemsstater som that of the for whom the har etablerat sig i ett annat gemenperson services intended; skapsland än den persons land för are vilken tjänsterna är avsedda. Whereas this right applied to När denna rättighet tillämpas på as the broadcasting and distribution rundradiosändning och distribuof television services also tion av televisionstjänster utgör den a specific manifestation in Community också en särskild yttring i gemenlaw of general principle, skapsrätten av en mer allmän prina more namely the freedom of expression cip, nämligen yttrandefriheten såenshrined in Article 10 1 of the den uttrycks i artikel 101 i as som Convention for the Protection of konventionen för skydd av de Human Rights and Fundamental mänskliga rättigheterna och de Freedoms ratified by all Member grundläggande frihetema, som alla States; whereas for this the medlemsstater har ratiñcerat. Utreason issuing of directives the broad- fárdandet av direktiv om rundraon casting and distribution of televi- diosändning och distribution av tesion their levisionsprogram måste därför säprogrammes must ensure free movement in the light of the kerställa den fria rörligheten i fråga said Article and subject only to the om programmen mot bakgrund av limits by paragraph 2 of that nämnda artikel och underkastad set Article and by Article 56 l of the endast de begränsningar som anges 122 Treaty; i punkt 2 i nämnda artikel och artikel 561 ifördraget.

Whereas the laws, regulations Medlemsstaternas lagar och and administrative measures in andra Författningar rörande pro- Member States concerning the pur- gramföretags och kabeloperatörers suit of activities as television verksamhet skiljer sig åt och vissa broadcasters and cable operators sådana skillnader kan hindra den contain disparities, some of which fria rörligheten i fråga om rundramay impede the free movement of diosändningar inom gemenskapen broadcasts within the Community och snedvrida konkurrensen inom and may distort competition within den gemensamma marknaden. the common market; Whereas all such restrictions on Enligt fördraget måste alla såfreedom to provide broadcasting dana begränsningar i fråga friom services within the Community heten att tillhandahålla rundradiomust be abolished under the Treaty; tjänster inom gemenskapen upphävas. Whereas such abolition must go Sådant upphävande måste hålla hand in hand with coordination of jämna steg med en samordning av the applicable laws; whereas this gällande rätt. Syftet med denna coordination must be aimed at faci- samordning skall vara att underlitating the pursuit of the professio- lätta de berörda professionella nal activities concerned and, more verksamheterna och, mera allmänt, generally, the free movement of in- den fria rörligheten i fråga om uppformation and ideas within the gifter och tankar inom gemenska- Community; pen. Whereas consequently neces- Det är därför nödvändigt och tillsary and sufficient that all broad- räckligt att alla rundradiosändcasts comply with the law of Mem- ningar uppfyller rätten i den medber State from which they emanate; lemsstat, som de kommer från. Whereas this Directive lays down Detta direktiv lägger fast de mithe minimum rules needed to gua- nimiregler som behövs för att säkerrantee freedom of transmission in ställa friheten att sända när det gälbroadcasting; whereas, therefore, ler rundradio. Det påverkar därför does not affect the responsibility of inte medlemsstaternas och deras the Member States and their autho- myndigheters befogenheter med ritites with regard to the or- hänsyn till organisation inklu- ganization including the systems sive ordningar för tillståndsgivning — of licensing, administrative autho- eller beskattning finansiering el- rization or taxation financing ler innehåll i fråga om pro- — and the content of programmes; grammen. Den självständiga kultuwhereas the independence of cultu- rella utvecklingen i medlemsstaral developments in the Member terna och bevarandet av kulturell States and the preservation of cul- mångfald inom gemenskapen förtural diversity in the Community blir således opåverkad. therefore remain unaffected; Whereas necessary, in the Inom den gemensamma marknacommon market, that all broad- den är det nödvändigt att alla rundcasts emanating from and intended radiosändningar som kommer från for reception within the Commu- och är avsedda att tas emot inom nity and in particular those inten- gemenskapen, särskilt de sändded for reception in another Mem- ningar som är avsedda att tas emot i ber State, should respect the law of en annan medlemsstat, respekterar the originating Member State appli- den sändande medlemsstatens rätt i cable to broadcasts intended for re- fråga om sådana rundradiosändception by the public in that Mem- ningar som är avsedda att tas emot ber State and the provisions of this av publiken i den medlemsstaten 123 Directive; samt bestämmelserna i detta direkt1v.

Whereas the requirement that Kravet att den sändande medthe originating Member State lemsstaten bekräftar att rundradioshould verify that broadcasts sändningar uppfyller nationell rätt, comply with national law coordi- samordnad genom detta direktiv, as nated by this Directive sufficient är enligt gemenskapsrätten tillräckunder Community law to ensure ligt för att garantera fri rörlighet i free movement of broadcasts with- fråga om rundradiosändningar utan out secondary control on the same att det i de mottagande medlemsgrounds in the receiving Member staterna sker någon sekundär kon- States; whereas, however, the receiv- troll på samma grunder. Den moting Member State may, exceptio- tagande medlemsstaten får emellernally and under specific conditions tid undantagsvis och under särprovisionally suspend the retrans- skilda betingelser provisoriskt mission of televised broadcasts; stoppa vidaresändning av rundradiosänd television. Whereas essential for the Det är viktigt att medlemssta- Member States to ensure the pre- terna säkerställer att varje handling vention of acts which may förhindras, som kan visa sig skadlig any detrimental to freedom of för den fria rörligheten och handeln prove movement and trade in television med televisionsprogram eller som which may promote kan främja att dominerande ställprogrammes or the creation of dominant positions ningar uppkommer som skulle which would lead to restrictions on medföra begränsningar av mångfalpluralism and freedom of televised den och friheten när det gäller ininformation and of the information formation i televisionssändningar sector whole; och informationssektorn som helas a het. Whereas this Directive, being Detta direktiv, som uttryckligen confined specifically to television är begränsat till regler för televibroadcasting rules, without pre- sionssändningar till allmänheten, judice to existing future Commu- förhindrar inte existerade eller or nity acts of harmonization, in kommande gemenskapsâtgärder i particular to satisfy mandatory requi- fråga om harmonisering, särskilt rements concerning the protection inte åtgärder för att tillfredsställa of consumers and the fairness of nödvändiga krav rörande konsucommercial transactions and com- mentskydd och att kommersiella petition; transaktioner och konkurrensen utövas på ett korrekt sätt. Whereas coordination never- Samordning behövs inte desto theless needed to make easier for mindre för att underlätta for persopersons and industries producing ner och näringar som producerar having cultural program med ett kulturellt syfte att programmes a objective to take up and pursue sätta igång och fortsätta sin verktheir activities; samhet. Whereas minimum requirements Minimikraven för alla allmänna in respect of all public or private eller enskilda televisionsprogram Community television programmes inom gemenskapen beträffande eufor European audio-visual produc- ropeiska audiovisuella produktiotions have been a means of promot- ner har varit ett medel för att ing production, independent pro- främja produktion, oberoende production and distribution in the duktion och distribution i de ovan abovementioned industries and are nämnda näringarna; de komplettecomplementary to other instru- rar andra åtgärder som redan är elments which are already or will be ler kommer att bli föreslagna för att proposed to favour the same objec- främja samma syfte. 124 tive;

Whereas therefore necessary Det är därför nödvändigt att i to promote markets of sufficient medlemsstaterna främja marknasize for television productions in der tillräcklig storlek för framav the Member States to recover ne- ställning av televisionsprogram så cessary investments not only by att avkastning på nödvändiga ges establishing common rules opening investeringar, inte bara att genom up national markets but also by en- gemensamma regler införs som visaging for European productions öppnar nationella marknader utan where practicable and by approp- också genom att man där detta är riate means a majority proportion möjligt med lämpliga medel räknar in television programmes of all med att europeisk produktion utgör Member States; whereas, in order största delen av televisionsproto allow the monitoring of the app- grammen i alla medlemsstater. För lication of these rules and the pur- att tillämpningen dessa regler av suit of these objectives, Member och fullföljandet av dessa mål skall States will provide the Commission kunna övervakas, skall medlemswith a report on the application of staterna till kommissionen överthe proportions reserved for Euro- lämna en rapport de andelar om pean works and independent pro- som i detta direktivs mening reserductions in this Directive; whereas verats för europeiska och oberofor the calculation of such propor- ende produktioner. Vid beräktions account should be taken of the ningen av andelama skall hänsyn specific situation of the Hellenic tas till den speciella situationen i Republic and the Portuguese Re- den Hellenska Republiken och den public; whereas the Commission Portugisiska Republiken. Kommismust inform the other Member Sta- sionen skall upplysa medlemsstates of these reports accompanied, terna om dessa rapporter, vilka där where appropriate by an opinion så är lämpligt skall följas ett yttav taking account of, in particular, rande, särskilt beaktar framsom progress achieved in relation to pre- steg i förhållande till tidigare år, vious years, the share of first broad- andelen i sändningnya program casts in the programming, the par- arna, de särskilda omständigheticular circumstances of new televi- terna för nya programföretag för tesion broadcasters and the specific levision och den särskilda sisituation of countries with a low tuationen för länder med låg audioaudio-visual production capacity or visuell produktionskapacitet eller restricted language area; ett begränsat språkområde. Whereas for these purposes ’Eu- För dessa ändamål bör europeiropean works’ should be defined ska verk definieras utan förfång without prejudice to the possibility för medlemsstaternas möjligheter of Member States laying down a att lägga fast en mera preciserad more detailed definition as regards definition i fråga programföreom television broadcasters under their tag för television de har jurissom jurisdiction in accordance with Ar- diktion över enligt artikel 31 i ticle 3 1 in compliance with Com- överensstämmelse med gemenmunity law and account being tak- skapsrätten och med hänsyn till en of the objectives of this Direc- detta direktivs syften. tive;

Whereas important to seek Det är viktigt att söka efter lämpappropriate instruments and liga medel och förfaranden enligt procedures in accordance with Commu- gemenskapsrätten för att främja att nity law in order to promote the dessa syften förverkligas och att implementation of these objectives lämpliga åtgärder vidtas för att

with view to adopting suitable uppmuntra genomförande och uta the activity veckling europeisk audiovisuell measures to encourage av and development of European produktion och distribution, säraudio-visual production and distri- skilt i länder med låg produktions-

bution, particularly in countries kapacitet eller ett begränsat språk-

with low production capacity or område. a restricted language area; Whereas national support sche- Nationella stödåtgärder för utfor the development of Euro- veckling europeisk produktion mes av production be applied in får tillämpas i den utsträckning de pean may far they comply with Commu- uppfyller gemenskapsrätten. so as nity law; commitment, where Ett åtagande, där detta är möjligt, Whereas a practicable, to certain proportion om att en viss andel av sändninga of broadcasts for independent skall reserveras för oberoende pro- arna ductions, created by producers who produktioner, skapade av produindependent of broadcasters, center som står fria i förhållande till are will stimulate of televi- programföretagen, kommer att stinew sources sion production, especially the mulera nya källor i fråga om att creation of small and medium-sized framställa televisionsprogram, särenterprises; whereas will offer skilt genom skapandet av små och

opportunities and outlets to medelstora företag. Det kommer att new the marketing of creative talents of öppna nya möjligheter att lansera

employment of cultural professions kreativa begåvningar i kulturella yrand employees in the cultural field; ken och bland personal på det kul-

whereas the definition of the con- turella området. Medlemsstatemas of independent producer by definition av begreppet oberoende cept the Member States should take producent bör ta hänsyn till detta acof that objective by giving syfte genom att vederbörligen becount due consideration to small and akta små och medelstora producenmedium-sized producers and mak- ter och möjliggöra finansiellt deltaing possible to authorize financial gande av televisionsföretagens participation by the coproduction samproducerande dotterföretag.

subsidiaries of television organiza-

tions; Whereas Det är nödvändigt att medlemsmeasures are necessary for Member States to that staterna vidtar åtgärder för att säensure a certain period elapses between the kerställa att en viss tid förflyter first cinema showing of work and mellan ett verks premiärvisning på a the first television showing; biograf och den första televisions-

visningen. Whereas in order allow for För att utrymme för en aktiv to an ge active policy in favour of specific politik till förmån för ett visst språk a language, Member States remain står det medlemsstaterna fritt att free lay down detailed lägga fast mera preciserade eller to more or stricter rules in particular the strängare regler framför allt på on basis of language criteria, long grundval av språkkriterier, så länge as as these rules in conformity with dessa regler överensstämmer med are Community law, and in particular gemenskapsrätten och särskilt inte applicable to the retrans- är tillämpliga på vidaresändning av 126 are not mission of broadcasts originating in rundradiosändningar som kommer other Member States; från andra medlemsstater.

Whereas in order to ensure that För att säkerställa att konsuthe interests of consumers as televi- menternas intressen som television viewers are fully and properly sionspublik får ett fullgott skydd är protected, essential for televi- det väsentligt att televisionsreklasion advertising to be subject to a men underkastas ett antal minimicertain number of minimum rules regler och standarder och att medand standards and that the Member lemsstaterna vidhåller sin rätt att States must maintain the right to set bestämma mer preciserade eller more detailed or stricter rules and strängare regler och under vissa in certain circumstances to lay omständigheter fastställa olika villdown different conditions for tele- kor for programforetag som de har vision broadcasters under their ju- jurisdiktion över. risdiction; Whereas Member States, with Med vederbörlig hänsyn till gedue regard to Community law and menskapsrätten och i Förhållande in relation to broadcasts intended till rundradiosändningar, som är solely for the national territory avsedda enbart för det egna territowhich may not be received, directly riet och vilka inte kan tas emot, or indirectly, in one or more Mem- direkt eller indirekt, i en eller flera ber States, must be able to lay down medlemsstater, skall medlemsstadifferent conditions for the inser- terna kunna fastställa olika villkor tion of advertising and different li- för reklamens placering och olika mits for the volume of advertising gränser for reklamvolymen för att in order to facilitate these particu- underlätta dessa speciella rundralar broadcasts; diosändningar. Whereas necessary to prohi- Det är nödvändigt att förbjuda bit all television advertising promot- all televisionsreklam som gynnar ciing cigarettes and other tobacco garetter och andra tobaksvaror, inproducts including indirect forms klusive indirekt reklam utan som, of advertising which, whilst not di- att direkt nämna tobaksvaran, sörectly mentioning the tobacco pro- ker kringgå förbudet genom att anduct, seek to circumvent the ban on vända märkesnamn, symboler eller advertising by using brand names, andra tydliga kännetecken for tosymbols or other distinctive feat- baksvaror eller företag, kända vars ures of tobacco products or of un- eller huvudsakliga verksamheter indertakings whose known or main nefattar tillverkning eller försäljactivities include the production or ning av sådana produkter. sale of such products; Whereas equally necessary to Det är även nödvändigt att förprohibit all television advertising bjuda all televisionsreklam För såfor medicinal products and medical dana läkemedel och sådan meditreatment available only on pre- cinsk behandling som endast kan scription in the Member State with- erhållas efter recept av läkare i den in whose jurisdiction the broadcast- medlemsstat som har jurisdiktion er falls and to introduce strict crite- över programföretaget samt att inria relating to the television adver- föra stränga kriterier i fråga teom tising of alcoholic products; levisionsreklam för alkoholhaltiga drycker. Whereas in view of the growing Med beaktande av den växande importance of sponsorship in the betydelsen av sponsring när det gälñnancing of programmes, approp- ler att finansiera program bör lämpriate rules should be laid down; liga regler fastställas för detta.

Whereas furthermore, Det är vidare nödvändigt att inneto introduce rules to protect föra regler för att i program och cessary the physical, mental and moral de- televisionsreklam skydda mindervelopment of minors in program- årigas fysiska, mentala och moraand in television advertising; liska utveckling. mes Whereas although television Även programfdretag för teleom broadcasters are normally bound to vision normalt är skyldiga att se till that programmes present att programmen återger fakta och ensure facts and events fairly, never- händelser på ett korrekt sätt, är det theless important that they should inte desto mindre viktigt att företabe subject to specific obligations gen åläggs särskilda förpliktelser with respect to the right of reply or när det gäller rätten till genmäle equivalent remedies so that any eller likvärdiga möjligheter så att whose legitimate interests var och en, vars legitima intressen person have been damaged by an assertion skadats av ett påstående som har made in the of a broadcast gjorts i ett televisionsprogram i course television may effecti- rundradiosändning, effektivt kan programme vely exercise such right remedy. utöva en sådan rätt eller möjlighet. or HAS ADOPTED THIS DIREC- TIVE

CHAPTER I DEFINITIONS KAPITEL I DEFINITIONER

Article 1 Artikel 1 For the purpose of this Directive I detta direktiv avses med

a television broadcasting’ a televisionssändning till all-

the initial transmission by manheten den ursprungliga sändmeans wire the air, including that ningen i tråd eller trådlöst inklusive or over by satellite, in unencoded encod- med satellit, i okodad eller kodad or ed form, of television programmes form, av televisionsprogram som är intended for reception by the pub- avsedda att tas emot av allmänhelic. includes the communication ten. Detta innefattar överföring av of between under- program mellan företag for återutprogrammes takings with view to their being sändning till allmänheten. Det ina relayed to the public. does not nefattar inte kommunikationstjänsinclude communication services ter som förmedlar data eller andra providing items of information or meddelanden på individuell begäother individual de- ran, såsom telefax, databaser och messages on mand such as telecopying, electro- andra liknande tjänster. nic data banks and other similar services; b television advertising means b televisionsreklam varje anform of announcement broad- nonssändning till allmänheten mot any cast in return for payment or for betalning eller annat vederlag av ett similar consideration by public or offentligt eller privat företag i föra private undertaking in connection bindelse med en näring som syftar with trade, business, craft or pro- till att mot betalning främja tilla fession in order to promote the gången på varor, tjänster eller andra supply of goods services, includ- nyttigheter, inbegripet fast egenor ing immovable property, or rights dom. and obligations, in return for pay-

ment.

Except for the purposes of Article Bortsett från vad som följer av 18, this does not include direct of- artikel 18 innefattar detta inte utfers to the public for the sale, pur- tryckliga anbud mot betalning som chase or rental of products or for gäller avsättning, inköp eller uthyrthe provision of services in return ning av varor eller tillhandahålfor payment. lande av tjänster. c ’surreptitious advertising’ c smygreklam en framställmeans the representation in words ning i ord eller bild i ett program or pictures of goods, services, the som gäller varor eller tjänster eller name, the trade mark or the activi- namnet, varumärket eller verksamties of a producer of goods or a heten för någon som tillverkar vaprovider of services in programmes ror eller tillhandahåller tjänster när when such representation intend- programföretaget har ett reklamed by the broadcaster to serve ad- syfte med framställningen och vertising and might mislead the denna kan vilseleda allmänheten i public as to its nature. Such repre- fråga om sin karaktär. En framställsentation considered to be inten- ning av detta slag anses vara upptional in particular done in såtlig, framför allt om den sker mot return for payment or for similar betalning eller annat vederlag. consideration; d ’sponsorship’ means any con- d sponsring varje bidrag till tribution made by a public or pri- finansieringen av ett televisionsprovate undertaking not engaged in te- gram som lämnas av ett offentligt levision broadcasting activities or eller privat företag, som inte är enin the production of audio—visual gagerat i televisionsverksamhet elworks, to the financing of television ler med att framställa audiovisuella programmes with a view to promot- verk, i syfte att skapa en positiv bild ing its name, its trade mark, its av företagets firma, varumärke, allimage, its activities or its products. männa anseende, verksamhet eller produkter.

CHAPTER II GENERAL PRO- I§APITEL n ALLMÄNNA BE- VISIONS STAMMELSER

Article 2 Artikel 2 Each Member State shall en- Varje medlemsstat skall se till sure that all television broadcasts att televisionssändningar till alltransmitted mänheten som utförs by broadcasters under its ju- av programföretag som staten - risdiction, or har jurisdiktion över, eller by broadcasters who, while av programföretag som ingen — not being under the jurisdiction of medlemsstat har jurisdiktion över any Member State, make use of a men som använder en frekvens elfrequency or a satellite capacity ler satellitkapacitet medlemssom granted by, or a satellite up-link si- staten har beviljat eller som sänder tuated in, that Member State, till en satellit från staten comply with the law applicable to uppfyller gällande rätt för rundbroadcasts intended for the public radiosändningar i medlemsstaten. in that Member State.

Member States shall ensure Medlemsstaterna skall garanfreedom of reception and shall not tera rätten till mottagning och de restrict retransmission on their ter- får inte på sitt territorium begränsa ritory of television broadcasts from vidaresändning av televisionssändother Member States for ningar till allmänheten från andra reasons which fall within the fields coordi- medlemsstater på grunder som regnated by this Directive. Member leras i detta direktiv. Medlemssta- States provisionally suspend terna får provisoriskt stoppa vidamay retransmissions of television broad- resändning av televisionssändcasts the following conditions are ningar till allmänheten, om fölfulfilled jande villkor är uppfyllda a television broadcast coming a en televisionssändning till alla from another Member State mani- mänheten från en annan medlemsfestly, seriously and gravely in- stat utgör en uppenbar, allvarlig fringes Article 22; och grov överträdelse av artikel 22, b during the previous 12 b programföretaget har under de months, the broadcaster has in- föregående 12 månaderna överträtt fringed the same provision on at samma bestämmelse vid minst två least two prior occasions; tillfällen,

c the Member State concerned c den berörda medlemsstaten

has notified the broadcaster and the har skriftligen underrättat pro- Commission in writing of the alleg- gramforetaget och kommissionen ed infringements and of its inten- om de påstådda överträdelserna tion to restrict retransmission och om sin avsikt att begränsa vidashould such infringement occur resändningen om en överträdelse any again; åter skulle inträffa, d consultations with the trans- d samråd med den sändande stamitting State and the Commission ten och kommissionen har inte rehave not produced an amicable sulterat i en uppgörelse i godo inom settlement within 15 days of the 15 dagar från det att skriftlig under-

notiñcation provided for in point rättelse enligt c lämnades och den

c, and the alleged infringement påstådda överträdelsen består. persists. The Commission shall ensure Kommssionen skall se till att that the suspension compatible stoppandet av vidaresändningen är with Community law. may ask förenligt med gemenskapsrätten. the Member State concerned to put Den får som ett prioriterat ärende end to suspension which be den berörda medlemsstaten att an a contrary to Community law, as a upphöra med sådant stoppande av matter of This provision vidaresändningar som strider mot urgency. without prejudice to the applica- gemenskapsrätten. Denna bestämtion of procedure, remedy or melse hindrar inte tillämpningen av any sanction to the infringements in något förfarande, hjälpmedel eller question in the Member State sanktion för överträdelser i den which has jurisdiction the medlemsstat som har jurisdiktion over broadcaster concerned. över det berörda programforetaget. This Directive shall not apply Detta direktiv skall inte tillämto broadcasts intended exclusively pas på rundradiosändningar som är for reception in States other than avsedda att tas emot enbart i andra Member States, and which are not stater än medlemsstater och som received directly indirectly in inte tas emot direkt eller indirekt i or one or more Member States. en eller flera medlemsstater.

Article 3 Artikel 3 Member States shall remain Det står en medlemsstat fritt free to require television broadcas- att kräva att programföretag för teters under their jurisdiction to lay levision som staten har jurisdiktion down more detailed or stricter rules över följer mer preciserade eller in the areas covered by this Direc- strängare regler på de områden som tive. täcks av detta direktiv. Member States shall, by app- En medlemsstat skall genom ropriate means, ensure, within the lämpliga åtgärder, inom ramen för framework of their legislation, that sin lagstiftning, se till att programtelevision broadcasters under their företag for television som den har jurisdiction comply with the provi- jurisdiktion över uppfyller bestämsions of this Directive. melserna i detta direktiv.

CHAPTER III PROMOTION KAPITEL III FRÄMJANDE AV OF DISTRIBUTION AND PRO- DISTRIBUTION OCH FRAM- DUCTION OF TELEVISION STÄLLNING AV TELEVISIONS- PROGRAMMES PROGRAM

Article 4 Artikel 4 Member States shall ensure Medlemsstaterna skall, där where practicable and by approp- detta är möjligt, genom lämpliga riate means, that broadcasters re- åtgärder se till att programföretaserve for European works, within gen För europeiska verk i den methe meaning of Article a majority ning som avses i artikel 6 reserverar proportion of their transmission större delen av sin sändningstid, time, excluding the time appointed däri inte inräknad den tid som avto news, sports events, games, ad- sätts för nyhetsprogram, sportevevertising and teletext services. This nemang, pristävlingar, reklam och proportion, having regard to the text-tv-tjänster. Denna andel bör, broadcaster’s infonnational, educa- med hänsyn till programföretagens tional, cultural and entertainment skyldigheter gentemot sin publik i responsibilities to its viewing pub- fråga om information, utbildning, lic, should be achieved progressi- kultur och underhållning uppnås vely, on the basis of suitable crite- gradvis på grundval av lämpliga rra. kriterier.

Where the proportion laid Om den andel som anges i down in paragraph l cannot be at- punkt l inte kan uppnås, får den tained, must not be lower than inte understiga medelvärdet för år the average for 1988 in the Member 1988 i den berörda medlemsstaten. State concerned. However, in re- I förhållande till den Hellenska Respect of the Hellenic Republic and publiken och den Portugisiska Rethe Portuguese Republic, the year publiken skall emellertid år 1988 1988 shall be replaced by the year ersättas av år 1990. 1990. From 3 October 1991, the Fr. o. m. den 3 oktober 1991 Member States shall provide the skall medlemsstaterna vartannat år Commission every two years with a till kommissionen överlämna en report on the application of this Ar- rapport om tillämpningen av denna ticle and Article artikel och artikel

That report shall in particular in- Rapporten skall särskilt innefatta clude a statistical statement on the en statistisk redogörelse för hur den achievement of the proportion re- andel som avses i denna artikel och ferred to in this Article and Article artikel 5 uppfyllts för vart och ett av 5 for each of the television pro- de televisionsprogram som den begrammes falling within thejurisdic- rörda medlemsstaten har juristion of the Member State concern- diktion över, skälen i varje enskilt ed, the reasons, in each case, for the fall till att denna andel inte uppfailure to attain that proportion and nåtts och om de åtgärder som har the measures adopted or envisaged vidtagits eller förutses för att uppnå in order to achieve it. målsättningen. The Commission shall inform Kommissionen skall upplysa de the other Member States and the övriga medlemsstaterna och Euro- European Parliament of the re- paparlamentet om rapporterna, ports, which shall be accompanied, som då så är lämpligt skall åtföljas where appropriate, by an opinion. av ett yttrande. Kommissionen The Commission shall ensure the skall se till att denna artikel och application of this Article and Ar- artikel 5 tillämpas i överensstämticle 5 in accordance with the provi- melse med bestämmelserna i försions of the Treaty. The Commis- draget. Kommissionen fåri sitt yttsion may take account in its opi- rande särskilt beakta uppnådda nion, in particular, of progress framsteg i Förhållande till tidigare achieved in relation to previous år, andelen premiärverk i proyears, the share of first broadcast gramplaneringen, de särskilda omworks in the programming, the par- ständigheterna För nya programföticular circumstances of new televi- retag För television och den spesion broadcasters and the specific ciella situationen i lander med låg situation of countries with a low audiovisuell produktionskapacitet audiovisual production capacity or eller ett begränsat språkområde. restricted language area. The Council shall review the Rådet skall senast vid slutet av implementation of this Article on det femte året efter detta direktivs the basis of a report from the Com- antagande granska genomförandet mission accompanied by any pro- av denna artikel med utgångspunkt posals for revision that may deem från en rapport av kommissionen, appropriate no later than the end of åtföljd av de Förslag till åtgärder the fifth year from the adoption of som den kan finna lämpliga. the Directive. To that end, the Commission re- För detta ändamål skall kommisport shall, on the basis of the infor- sionens rapport, baserad på de av mation provided by Member States medlemsstaterna enligt punkt 3 tillunder paragraph take account in handahållna upplysningarna, särparticular of developments in the skilt ta hänsyn till utvecklingen Community market and of the in- inom den gemensamma marknaternational context. den och till det internationella sammanhanget.

Article 5 Artikel 5 Member States shall ensure, Medlemsstaterna skall, där detta where practicable and by approp- är möjligt, se till att programföretariate means, that broadcasters re- gen för europeiska verk, skapade av at least 10 °0 of their transmis- producenter som står fria i forserve sion time, excluding the time ap- hållande till programforetagen, repointed to news, sports events, serverar minst 10 % av sin sändgames, advertising and teletext ser- ningstid, däri inte inräknad den tid vices, or alternately, at the discre- som avsätts för nyhetsprogram, tion of the Member State, at least sportevenemang, pristävlingar, re- 10% of their programming budget, klam och text-tv-tjänster, eller for European works created by pro- alternativt, efter medlemsstatens ducers who are independent of bedömande, minst 10% av sin probroadcasters. This proportion, ha- grambudget. Denna andel bör, med ving regard to the broadcaster’s in- hänsyn till programforetagens skylformational, educational, cultural digheter gentemot sin publik i fråga and entertainment responsibilities om information, utbildning, kultur to its viewing public, should be och underhållning uppnås gradvis achieved progressively, on the basis på grundval av lämpliga kriterier. of suitable criteria; must be achie- Den måste uppnås genom öronved by earmarking an adequate märkning av en tillräcklig andel för proportion for recent works, that nya verk, dvs. verk som sänds inom to say works transmitted within five fem år efter produktionen. years of their production.

Article 6 Artikel 6 Within the meaning of this I detta kapitels mening avses chapter, European works’ means med europeiska verk the following a works originating from Mem- a verk som härrör från gemenber States of the Community and, skapens medlemsstater och, vad as regards television broadcasters gäller programföretag för television falling within the jurisdiction of the som Förbudsrepubliken Tyskland Federal Republic of Germany, har jurisdiktion över, verk från works from German territories tyska territorier där Förbundsrepuwhere the Basic Law does not apply blikens grundlag inte gäller och som and fulfilling the conditions of para- uppfyller villkoren i punkt graph b works originating from Euro- b verk som härrör från europepean third States party to the Euro- iska stater som är bundna av den pean Convention on Transfrontier europeiska konventionen om gräns- Television of the Council of Europe överskridande television och som and fulfilling the conditions of para- uppfyller villkoren i punkt graph

c works originating from other c verk som härrör från andra eu-

European third countries and fulfil- ropeiska stater och som uppfyller ling the conditions of paragraph villkoren i punkt

The works referred to in para- De verk som avses i punkt l a graph l a and b are works mainly och l b är verk som huvudsakligen

made with authors and workers re- har framställts med upphovsmän siding in one or more States referr- och medverkande som är bosatta i ed to in paragraph 1 a and b en eller flera av de stater som avses provided that they comply with one ipunkt 1 a och l b, under förutof the following three conditions sättning att verken uppfyller något 133 av följande tre villkor

a they are made by one or more a de har framställts av en eller

producers established in one or flera producenter som har etablerat more of those States; or sig i en eller flera av dessa stater, eller

b production of the works b produktionen av verken är supervised and actually controlled övervakad och styrd av en eller flera by one or more producers establish- producenter, som har etablerat sig i ed in one or more of those States; or en eller flera av dessa stater, eller

c the contribution of co- c bidrag från samproducenter i

producers of those States to the to- dessa stater utgör en övervägande tal co-production costs preponde- del av den totala samproduktionsrant and the co-production not kostnaden och samproduktionen är controlled by one or more produ- inte styrd av en eller flera producencers established outside those ter, som har etablerat sig utanför States. dessa stater. The works referred to in para- De verk som avses i punkt l c

graph l c are works made exclusi- är verk som har framställts helt eller

vely or in co-production with pro- i samproduktion med producenter, ducers established in one or more som har etablerat sig i en eller flera Member States by producers estab- medlemsstater, av producenter som lished in one or more European har etablerat sig i ett eller flera third countries with which the andra europeiska länder, med vilka Community will conclude agree- gemenskapen kommer att sluta avments in accordance with the pro- tal i enlighet med bestämmelserna i cedures of the Treaty, those works fördraget, om dessa verk huvudsakare mainly made with authors and ligen är framställda med upphovsworkers residing in one or more Eu- män och medverkande som är boropean States. satta i en eller flera europeiska stater. Works which are not European Verk som inte är europeiska works within the meaning of para- verk i den mening som avses i graph 1 but made mainly with auth- punkt l men som huvudsakligen har , ors and workers residing in one or framställts med upphovsmän och more Member States, shall be con- medverkande som är bosatta i en sidered to be European works to an eller flera medlemsstater, skall beextent corresponding to the propor- traktas som europeiska verk i den tion of the contribution of Commu- utsträckning som motsvarar genity co-producers to the total pro- menskapens producenters bidragsduction costs. andel av de totala produktionskostnaderna.

Article 7 Artikel 7 Member States shall ensure that Medlemsstaterna skall se till att the television broadcasters under de programföretag för television their jurisdiction do not broadcast som de har jurisdiktion över inte any cinematographic work, unless rundradiosänder något filmverk otherwise agreed between its rights förrän två år har förflutit från det holders and the broadcaster, until att verket först visades på biograf i two years have elapsed since the någon av gemenskapens medlemswork was first shown in cinemas in stater, såvida inte annat har avtaone of the Member States of the lats mellan verkets rättighetshavare Community; in the case of cinema- och programföretaget. I fråga om tographic works co-produced by the ñlmverk där programföretaget är broadcaster, this period shall be samproducent skall motsvarande 134 one year. karenstid vara ett år.

Article 8 Artikel 8 Where they consider Om en medlemsstat anser det necessary for of language policy, the nödvändigt av skäl som gäller purposes Member States, whilst observing språkpolitiken, får den i fråga om Community law, regards en del eller alla program från promay as all of televi- gramforetagen for television som some or programmes sion broadcasters under their juris- den har jurisdiktion över, med bediction, lay down detailed or aktande av gemenskapsrätten, lägga more stricter rules in particular on the fast mer preciserade eller strängare basis of language criteria. regler, särskilt på grundval av språkliga kriterier.

Article 9 Artikel 9 This chapter shall not apply to Detta kapitel gäller inte lokala local television broadcasts not form- programföretag för television som ing part of national network. inte ingår i ett nationellt nät. a

CHAPTER IV TELEVISION KAPITEL IV TELEVISIONS- ADVERTISING AND SPON- REKLAM OCH SPONSRING SORSHIP

Article 10 Artikel 10 Television advertising shall be Televisionsreklam skall vara readily recognizable as such and lätt att identifiera som sådan och kept quite separate from other parts hållas klart åtskild från programof the service by optical tjänstens övriga delar programme genom opandor acoustic means. tiska eller akustiska medel. Isolated advertising spots shall Enstaka reklamannonser får remain the exception. förekomma bara i undantagsfall. Advertising shall not use subli- I reklam får inte användas en minal techniques. teknik som kan befaras påverka konsumenternas undermedvetna. Surreptitious advertising shall Smygreklam är förbjuden. be prohibited.

Article II Artikel 11 Advertisements shall be insert- Reklam skall placeras mellan ed between programmes. Provided programmen. På de villkor som anthe conditions contained in ges i punkterna 2-5 får reklam paragraphs 2 to 5 of this Article också placeras i ett program, om det are fulfilled, advertisements also kan ske utan att negativt påverka may be inserted during in programmets integritet och värde programmes such that the integrity and med hänsyn tagen till naturliga a way value of the taking into avbrott samt programmets längd programme, account natural breaks in and the och karaktär och utan att rättig- duration and nature of the hetshavamas ställning träds för när. programme, and the rights of the rights holders are not prejudiced. In consisting of I program som består av självprogrammes autonomous parts, in sports pro- ständiga delar samt i sportprogram or grammes and similarly structured och andra sammansatta program events and performances compris- som avser evenemang eller föreing intervals, advertisements shall ställningar med pauser, får reklam only be inserted between the parts endast placeras mellan delarna eller in the intervals. i pausernai 135 or

The transmission of audiovi- Sändning av audiovisuella sual works such as feature films and verk såsom biograflilm och filmer films made for television excluding framställda for att visas i televisioseries, serials, light entertainment nen med undantag av serier, unprogrammes and documentaries, derhållningsprogram och dokuprovided their programmed dura- mentärer får, om deras sändningstion more than 45 minutes, may tid enligt programtablån överstiger be interrupted once for each comp- 45 minuter, avbrytas en gång for lete period of 45 minutes. A further varje hel 45-minutersperiod. Ytterinterruption allowed their pro- ligare ett avbrott fâr förekomma om grammed duration at least 20 mi- sändningstiden enligt programtabnutes longer than two or more lån med minst 20 minuter övercomplete periods of 45 minutes. stiger två eller flera hela 45minutersperioder. Where programmes, other När andra program än sådana than those covered by paragraph som avses i punkt 2 avbryts av reare interrupted by advertisements, klam bör det forflyta minst 20 mia period of at least 20 minutes nuter mellan varje reklamavbrott i should elapse between each succes- programmet. sive advertising break within the programme. Advertisements shall not be Reklam får inte sättas in i nåinserted in any broadcast of a reli- gon sändning gudstjänst. Nyav en gious service. News and current af- hetsprogram, nyhetskommentefairs programmes, documentaries, rande dokumentärer, program, rereligious programmes, and ligiösa och barnprogram program children’s programmes, when their vars sändningstid enligt programprogrammed duration less than tablån understiger 30 minuter får 30 minutes shall not be interrupted inte avbrytas reklam. Om såav by advertisements. If their pro- dana program enligt programtablån grammed duration 30 minutes or varar 30 minuter eller längre, gäller longer, the provisions of the pre- bestämmelserna i de Föregående vious paragraphs shall apply. punkterna.

Article 12 Artikel 12 Television advertising shall not Televisionsreklam får inte

a prejudice respect for human a negativt påverka respekten for

dignity; människans värdighet, b include any discrimination on b innefatta diskriminering på grounds of race, sex or nationality; grund av ras, kön eller nationalitet,

c be offensive to religious or c vara stötande för religiösa eller

political beliefs; politiska övertygelser, d encourage behaviour prejudi- d vara ägnad att främja handcial to health or to safety; lande som kan vara skadligt För hälsa eller säkerhet,

e encourage behaviour prejudi- e stimulera handlande som kan

cial to the protection of the envi- vara skadligt för skyddet av miljön. ronment.

Article 13 Artikel 13 All forms of television advertis- All slags televisionsreklam för ciing for cigarettes and other tobacco garetter och andra tobaksvaror är products shall be prohibited. förbjuden.

Article 14 Artikel 14 Television advertising for medi- Televisionsreklam för sådana läcinal products and medical treat- kemedel och sådan medicinsk bement available only on prescription handling som endast kan erhållas in the Member State within whose efter recept av läkare i den medjurisdiction the broadcaster falls lemsstat som har jurisdiktion över shall be prohibited. programforetaget är förbjuden.

Article 15 Artikel 15 Television advertising for alco- Televisionsreklam for alkoholholic beverages shall comply with haltiga drycker skall uppfylla fölthe following criteria jande krav a may not be aimed specifi- a den får inte vända sig särskilt cally at minors or, in particular, de- till minderåriga och inte under pict minors consuming these beve- några förhållanden visa minderrages; åriga som konsumerar sådana drycker, b shall not link the consump- b den får inte anknyta alkoholtion of alcohol to enhanced physical konsumtion till fysisk prestationsperformance or to driving; förmåga eller bilkörning, c shall not create the impres- c den får inte förmedla intryck sion that the consumption of alco- av att alkoholkonsumtion bidrar till hol contributes towards social or sociala eller sexuella framgångar, sexual success; d shall not claim that alcohol d den får inte göra gällande att has therapeutic qualities or that alkohol har terapeutiska egenskaa stimulant, a sedative or a means per, utgör ett stimulerande eller lugof resolving personal conflicts; nande medel eller är ett medel för att lösa personliga konflikter,

e shall not encourage immo- e den får inte stimulera ett över-

derate consumption of alcohol or drivet bruk av alkohol eller förpresent abstinence or moderation medla en negativ bild av avhållsamin a negative light; het eller måttlighet, f shall not place emphasis on i den får inte framhäva hög alkohigh alcoholic content as being a holhalt som en positiv egenskap hos positive quality of the beverages. dryckerna.

Article 16 Artikel 16 Television advertising shall not Televisionsreklam får inte forercause moral or physical detriment saka minderåriga moralisk eller fyto minors, and shall therefore sisk skada och skall därför till deras comply with the following criteria skydd uppfylla följande krav for their protection

a shall not directly exhort mi- a den får inte direkt uppmana

nors to buy a product a service by minderåriga att köpa en vara eller or exploiting their inexperience or cre- tjänst genom att utnyttja deras oerdulity; farenhet eller godtrogenhet, b shall not directly encourage b den får inte direkt uppmuntra minors to persuade their parents or minderåriga att övertala föräldrar others to purchase the goods or ser- eller andra att köpa de annonserade vices being advertised; varorna eller tjänsterna,

c shall not exploit the special c den får inte dra fördel av det

trust minors place in parents, tea- särskilda förtroende som minderchers or other persons; åriga har för föräldrar, lärare eller andra personer, 137

d shall not unreasonably d den får inte utan saklig grund show minors in dangerous situa- visa minderåriga i farliga sitions. tuationer.

Article 17 Artikel 17 Sponsored television program- Sponsrade televisionsprogram mes shall meet the following requi- skall uppfylla Följande krav rements

a the content and scheduling of a sponsorn får inte under några

sponsored programmes may in no omständigheter utöva inflytande circumstances be influenced by the över programmens innehåll eller insponsor in such a way as to affect placering i programtablån på ett såthe responsibility and editorial in- dant sätt att programföretagets andependence of the broadcaster in svarsmedvetenhet och publicistiska respect of programmes; oberoende påverkas, b they must be clearly identified b programmen måste vara tydas such by the name andor logo of ligt utmärkta som sponsrade prothe sponsor at the beginning andor gram genom att sponsorns namn the end of the programmes; eller logotyp tillkännages i början eller slutet av programmen,

c they must not encourage the c programmen får inte direkt

purchase or rental of the products främja avsättning, inköp eller utor services of the sponsor or a third hyrning av sponsoms eller tredje party, in particular by making spe- mans varor eller tjänster, särskilt cial promotional references to those inte genom att i marknadsforingsproducts or services. syfte göra direkta hänvisningar till varorna eller tjänsterna. Television programmes may Televisionsprogram får inte not be sponsored by natural or legal sponsras av fysiska eller juridiska persons whose principal activity personer, vars huvudsakliga verkthe manufacture or sale of pro- samhet gäller tillverkning eller förducts, or the provision of services, säljning av sådana varor eller tillthe advertising of which prohib- handahållande av sådana tjänster, ited by Article 13 or 14. som det inte får göras reklam for enligt artikel 13 eller l4. News and current affairs pro- Nyhetsprogram och nyhetsgrammes may not be sponsored. kommenterande program får inte vara sponsrade.

Article 18 Artikel 18 The amount of advertising Mängden reklam får inte övershall not exceed 15 of the daily stiga 15 av den dagliga sändtransmission time. However, this ningstiden. Denna procentandel får percentage may be increased to dock ökas till 20 för att inkludera 20 °o to include forms of advertise- annonser som är att uppfatta som ments such as direct offers to the ett uttryckligt anbud mot betalning public for the sale, purchase or ren- som gäller avsättning, inköp eller tal of products or for the provision uthyrning av varor eller tillhandaof services, provided the amount of hållande av tjänster, förutsatt att spot advertising does not exceed sändningstiden för reklamannonser 15 °0. inte överstiger 15 %. The amount of spot advert- Mängden reklamannonser får ising within a given one-hour pe- under en given entimmesperiod riod shall not exceed 20 %. inte överstiga 20 °o av sändningstiden. 138

Without prejudice to the pro- Oavsett bestämmelserna i visions of paragraph forms of punkt l får sådana annonser som är advertisements such as direct offers att uppfatta som ett uttryckligt anto the public for the sale, purchase bud mot betalning och som gäller or rental of products or for the pro- avsättning, inköp eller uthyrning av vision of services shall not exceed varor eller tillhandahållande av one hour per day. tjänster inte överstiga en timme per dag.

Article 19 Artikel 19 Member States may lay down Medlemsstaterna får i fråga om stricter rules than those in Article programforetag för television som 18 for programming time and the de har jurisdiktion över lägga fast procedures for television broad- strängare regler än dem i artikel 18 casting for television broadcasters vad gäller programtid och föreskrifunder their jurisdiction, so as to ter for rundradiosänd television i reconcile demand for televised ad- syfte att förena efterfrågan på televertising with the public interest, visionsreklam med allmänintresset, taking account in particular of varvid hänsyn särskilt skall tas till a the role of television in pro- a televisionens uppgift som meviding information, education, cul- dium för information, utbildning, ture and entertainment; kultur och underhållning, b the protection of pluralism of b pluralismens bevarande i fråga information and of the media. om informationen och medierna.

Article 20 Artikel 20 Without prejudice to Article Utan hinder av artikel 3 får med- Member States may, with due re- lemsstaterna, med vederbörlig hängard for Community law, lay down syn till gemenskapsrätten, lägga fast conditions other than those laid andra villkor än de som anges i ardown in Article ll 2 to 5 and in tikel 1l2-5 och artikel 18 i fråga Article 18 in respect of broadcasts om rundradiosändningar, avsedda intended solely for the national ter- uteslutande for det nationella terriritory which may not be received, toriet som inte kan tas emot, direkt directly or indirectly, in one or eller indirekt, i en eller flera andra more other Member States. medlemsstater.

Article 21 Artikel 21 Member States shall, within the Medlemsstaterna skall inom raframework of their laws, ensure men for sin lagstiftning se till att, that in the case of television broad- for den händelse rundradiosänd tecasts that do not comply with the levision inte uppfyller bestämmelprovisions of this chapter, approp- serna i detta kapitel, lämpliga åtgärriate measures are applied to secure der vidtas för att säkerställa att becompliance with these provisions. stämmelserna uppfylls.

l39

CHAPTER V PROTECTION KAPITEL v SKYDD AV MIN- OF MINORS DERÅRIGA

Article 22 Artikel 22 Member States shall take approp- Medlemsstaterna skall vidta riate measures to ensure that televi- lämpliga åtgärder för att säkerställa sion broadcasts by broadcasters un- att televisionssändningar till allder their jurisdiction do not include mänheten av programforetag som programmes which might seriously de har jurisdiktion över inte inneimpair the physical, mental or mo- håller program som allvarligt kan ral development of minors, in par- skada den fysiska, mentala eller ticular those that involve porno- moraliska utvecklingen hos mingraphy or gratuitous violence. This deråriga, särskilt inte program som provision shall extend to other pro- innehåller pornografi eller meningsgrammes which are likely to impair löst våld. Denna bestämmelse skall the physical, mental or moral deve- utsträckas till att gälla andra prolopment of minors, except where gram som är ägnade att skada den ensured, by selecting the time of fysiska, mentala eller moraliska utthe broadcast or by any technical vecklingen hos minderåriga, utom measure, that minors in the area of då det kan anses säkert, genom val transmission will not normally hear av tid för sändningen eller genom or see such broadcasts. tekniska åtgärder, att de minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar. Member States shall also ensure Medlemsstaterna skall också se that broadcasts do not contain any till att rundradiosändningar inte inincitament to hatred on grounds of nehåller något som uppammar hat, race, sex, religion or nationality. grundat på ras, kön, religion eller nationalitet.

CHAPTER VI RIGHT OF KAPITEL VI RÄTT TILL REPLY GENMÄLE

Article 23 Artikel 23 Without prejudice to other Oavsett andra bestämmelser provisions adopted by the Member som medlemsstaterna har antagit States under civil, administrative på civilrättens, forvaltningsrättens or criminal law, any natural or legal eller straffrättens områden skall person, regardless of nationality, varje fysisk eller juridisk person, whose legitimate interests, in parti- oberoende av nationalitet, vars legicular reputation and good name, tima intressen, särskilt rykte och have been damaged by an assertion goda namn, har skadats av felaktiga of incorrect facts in a television pro- påståenden om fakta i ett televigramme must have a right of reply sionsprogram, ha en rätt till genor equivalent remedies. mäle eller en likvärdig möjlighet. A right of reply or equivalent En rätt till genmäle eller en remedies shall exist in relation to all likvärdig möjlighet skall gälla i forbroadcasters under the jurisdiction hållande till alla programföretag of a Member State. som en medlemsstat har jurisdiktion över.

Member States shall adopt the Medlemsstaterna skall vidta de needed to establish the åtgärder som behövs för att genommeasures right of reply the equivalent föra rätten till genmäle eller de likor remedies and shall determine the värdiga möjligheterna och skall beprocedure to be followed for the exer- stämma vilket förfarande som skall cise thereof. In particular, they shall iakttas vid utövning därav. Särskilt that sufñcient time skall de se till att en tillräcklig tidensure a span allowed and that the procedures rymd medges och att förfarandet är are such that the right equivalent sådant, att rätten eller de likvärdiga or remedies can be exercised approp- möjligheterna kan utövas på ett änriately by natural legal damålsenligt sätt av fysiska eller juor persons resident established in other ridiska personer som är bosatta elor Member States. ler har etablerat sig i andra medlemsstater. An application for exercise of 4. En begäran om att få utöva the right of reply the equivalent genmälesrätten eller de likvärdiga or remedies be rejected such a möjligheterna får avvisas om ett may reply not justified according to genmäle eller motsvarande inte är the conditions laid down in para- motiverat enligt de villkor som angraph would involve punish- i punkt skulle utgöra en straffa ges able act, would render the broadca- bar handling, skulle kunna göra liable to civil law proceedings programföretaget ansvarigt i ett cister would transgress standards of vilt rättegångsförfarande eller or public decency. skulle överskrida gränserna för allmän anständighet. Provision shall be made for Det skall sörjas för att det finns procedures whereby disputes as to förfaranden, varigenom tvister om the exercise of the right of reply rätten till genmäle eller de likor the equivalent remedies can be sub- värdiga möjligheterna kan bli föreject to judicial review. mål för domstolsprövning.

PROVI- KAPITEL VII SLUTBESTÄM- CHAPTER VII FINAL SIONS MELSER

Article 24 Artikel 24 ln fields which this Directive På områden som detta direktiv does not coordinate, shall not af- inte samordnar skall det inte påfect the rights and obligations of verka medlemsstaternas rättigheter Member States resulting from exi- eller skyldigheter till följd av gällsting conventions dealing with tele- ande konventioner som behandlar communications broadcasting. telekommunikationer eller rundraor dio.

Article 25 Artikel 25 Member States shall bring into Medlemsstaterna skall sätta i force the laws, regulations and ad- kraft de lagar och andra författministrative provisions necessary ningar som är nödvändiga för att to comply with this Directive not uppfylla detta direktiv senast den 3 later than 3 October 1991. They oktober 1991. De skall genast unshall forthwith inform the Commis- derrätta kommissionen härom. sion thereof.

l4l

Member States shall commu- Medlemsstaterna skall till nicate to the Commission the text kommissionen överlämna texten of the main provisions of national till de centrala bestämmelser i nalaw which they adopt in the fields tionell lagstiftning som de antar governed by this Directive. inom det område omfattas som av detta direktiv.

Article 26 Artikel 26 Not later than the end of the fifth Senast vid slutet det femte året av year after the date of adoption of efter dagen för antagandet detta av this Directive and every two years direktiv och vartannat år därefter thereafter, the Commission shall skall kommissionen till Europaparsubmit to the European Parlia- lamentet, rådet och Ekonomiska ment, the Council, and the Econo- och sociala kommittén överlämna mic and Social Committee a report en rapport om tillämpningen av on the application of this Directive detta direktiv och, nödvändigt, om and, necessary, make further pro- utarbeta ytterligare förslag för att posals to adapt to developments anpassa det till utvecklingen inom in the field of television broad- området televisionssändningar till casting. allmänheten.

Article 2 7 Artikel 27 This Directive addressed to the Detta direktiv riktar sig till med- Member States. lemsstaterna.

Done at Luxembourg, 3 October Utfärdat i Luxemburg den 3 ok- 1989. tober 1989.

For the Council På rådets vägnar

The President R. DUMAS

R. DUMAS Ordförande

Bilaga 5

Felles spilleregler for fjernsynsreklamen med

—

utgangspunkt i markedsforingslovgivningen i de nordiske land Forbrugerombudsmanden i Danmark

Konsumentombudsmannen i Finland

Verdlagsstofnun i Island

Forbrukerombudet i Norge Konsumentombudsmannen i Sverige

August 1991

I Generelle krav etter markedsføringslovgivningen

1 Krav til adskillelse

Reklameinnslagene må klart adskilles fra den ordinaare programvirksomhet ved et szerskilt lyd- og bildesignal.

2 Krav om identiñseringi forhold til redaksjonelt

stoff

Reklameinnslag må holdes klart adskilt fra det redaksjonelle stoñet og ikke utformes på måte medfører fare for forveksling. en som Situasjoner programform må ikke betnyttes på en måte som kan og forvirre med hensyn til det vises et ordinasrt program eller seere om reklameinnslag. Szerlig varsomhet må utvises ved bruk av innslag fra barneprogram i reklamen. Programmedarbeidere bør ikke benyttes i reklamen.

3 Skjult reklame

Det må ikke brukes fremstillingsteknikker som er egnet til å påvirke seerne de i stand til å bevisstgjøre seg på budskapet. Reklamen må uten at settes ikke ensidig henvende seg til underbevisstheten. eller tjenester må ikke omtales eller fremvises på en salgsfrem- Varer mende måte i et program.

4 Etiske og sikkerhetsmessige krav

I reklamen må det ikke forekomme handlinger som kan ses som oppmuntring til lovstridig adferd. ikke 143

Reklamen må

oppmuntre til handling som kan helseskadelig - vzere oppmuntre til handlinger i strid med hensynet til sikkerhet i hjemmet, på arbeidsplassen eller i trañkken, eller bidra til farlig eller uansvarlig adferd oppmuntre til handling som uten saklig kan i strid med — grunn vare miljøvernhensyn. Det bør legges saerlig vekt på at reklamen ikke strider mot alminnelig god skikk krenker den menneskelige verdighet viser ringeakt med hensyn til kjønn, rase, religion eller nasjonalitet krenker personers religiøse eller politiske overbevisning.

5 Frykt, sterke virkemidler

Det må ikke vises reklameinnslag som unødig kan skape eller spille på redsel eller angst hos seerne. Reklamen må ikke utnytte overtro. Reklamen må ikke vise overdreven voldeligaggressiv adferd eller oppfordre til slik adferd.

6 Produktpåstander

og produktanbefalinger

Presentasjon av varer og tjenester må vederheftig. vare Påstander eller tjenestes egenskaper virkninger om en vares og som benyttes i reklamen må kunne dokumenteres. Anbefaling fra brukere godtas ikke som dokumentasjon. Uttalelser fra kjente eksperter personer, eller andre, vil bli ansett som fremsatt selv, må kunne av annonsøren og dokumenteres på samme måte fremsatte produktpåstander generelt. som

7 Barn reklame

og

7.1 Generelt

I reklameinnslag må det tas hensyn til at all reklame kan bli hørt eller sett av barn og unge.

7.2 Barn og unges szerlige påvirkelighet

I reklameinnslag må det vises szerlig aktsomhet overfor barn og unges påvirkelighet og manglende erfaring. Reklamen må ikke utnytte barn godtroenhet, tillit lojalitet. og unges og Det må ikke antydes at barn og unge blir satt utenfor i venneflokken, har mindre utviklingsmuligheter, eller på andre måter taper sosial aksept dersom en ikke anskaffer produkt eller tjenester. Reklamen må ikke utformes slik at den kan forlede barn til å i sette seg risikofylte situasjoner.

7.3 Produktpresentasjon

Det må spesielt hensyn til at barn ikke villedes med hensyn til tas og unge det annonserte produkts art, størrelse, verdi, holdbarhet eller presentasjonsmuligheter. Hvis nødvendig med ekstra tilbehør f.eks. batterier for at det er produktet skal kunne benyttes etter hensikten eller som presentert, skal det informeres om dette. Der et produkt inngår i en serie som utgjør et samlet hele, skal det når pris oppgis klart fremgå hva det samlete pris vil bli. Om produktet ikke for barn under en viss alder, skal det gis egner seg informasjon den nedre aldersgruppe produktet er beregnet for, om om dette ikke fremgår klart. Opplysninger pris må ikke barn og unge en urealistisk om oppfatning produktets verdi. De må heller ikke gis på en måte som gir av inntrykk produktet umiddelbart kan inn i enhver families av at passes økonomi. I reklameinnslag for sjokolade, sukkertøy, leskedrikker, snacks o.lign. skal det ikke gis inntrykk at produktet kan erstatte alminnelig kosthold. av

7.4 Overtalelser

Reklamen må ikke inneholde oppfordring til barn og unge om å påvirke en til å anskaffe bestemte varer eller tjenester. noen

7.5 Medvirkning i reklame

Barn må bare medvirke i reklameinnslag dersom de utgjør en naturlig del det framstilte miljøet, eller nødvendig for å demonstrere bruken av av er produkt eller tjenester. Barn må ikke anbefaling for produkt eller tjenester. Figurer eller regelmessig fremkommer i barne- og ungdompersoner som må ikke forekomme i reklame for produkt og tjenester som er av sprogram saerlig interesse for barn og unge.

øvrige krav etter markedsføringslovgivningen

Disse spilleregler må suppleres med de øvrige krav markedsføringslovgivningen stiller til reklamen. Det innbefatter blant annet de grunnleggende krav at reklamen skal vare vederheftig og at den ikke må villede forbrukeme. For Danmark vises til lov 297 l4. juni 1974 om markedsføring nr. av - For Finland vises til konsumentskyddslagen, KSL 381978, kap. regler om markedsføring For Island vises til lov 561978 om priser, konkurransebegrens- - nr.

urimelige forretningsvjlkår, kap. f

ninger og i .

For Norge vises til lov nr. av§juñil972om kontroll med

avtalevilkår å? markedsføring Og

For Sverige vises til lov 1975l4118,ânrarknadsføringslagen.

.

KUNGL. BIBL.

1902 -06-1 8

ST KHOLM V

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Grundutbildningens 37. Psykiatrinoch dess patienter- levnadsförhållanden, kompetens. Frihet ansvar- - utveckling. S. högskolan. U. vårdens innehåll och villkor i varför vi 38. Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. U. Regler för risker. Ett seminarium om föroreningar inne M. 39.Begreppet arbetsskada. S. tillåter mer än ute. 40. Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. Ft. Psykiskt stördas situation i kommunerna socialtjänstens 41. Angående vattenskouar. M. -en probleminventeringur 42. Kretslopp Basen för hållbar Stadsutveckling. M. perspektiv.S. perspektiv.S. 43. Eeocycles The Basis of Sustainable Urban Psykiatrin i Norden -ett jämförande - Koncession för Fi. Development. M. 44.Restrrser for högskolans gnmdutbildning. U. Ny mervärdesskattelag. 45. Miljöfarligt avfall ansvar och M. Motiv. Del - - psykiskt långtidssjuka forskning Förfanningstext och bilagor. Del Fi. 46. Livskvalitet lör - - service,stod och vard. Kompetensutveckling nationell strategi.A. kring 7. - en Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad. Del II. Fi. Bostadsrätter. Fastighetstaxeringm.m. - statliga i kyrkan. C. 48. Effektivare statistikstyming Den Ekonomi och att statistikens finansieringoch samordning. Fi. 10.Ett nytt bolag för Ku. 49. EES-anpassning marlcnadxfllringslagstiftningen. 11. Fastighetsskatt. Fi. av 12. Konstnärlig högskoleutbildning.U. C.

13. Bundna aktier. Ju. 14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo.

15. Ledning och ledarskap i högskolan några perspektiv och möjligheter. U.

16. Kroppen efter döden. S. 17.Den sista undersökningen obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18. Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll. - 19. Lângtidsuuedningen 1992. Fi. 20.Statens hundskola. ombildning från myndighet till

aktiebolag. 2l.BosIadsswd till pensionärer. 22.EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju.

23. Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. Fi.

24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi.

25. Utvärdering försöksverksamheten med 3-arig av yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U.

26.Rätten till folkpension kvalifrkationsregler i internationella förhållanden. 27. Årsarbetstid.A.

28. Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsftrnktioner.

30. Kreditförsäkring Några aktuella problem. Fi. - 3l.Lagstiftning om satellitsändningar av

TV-program.Ku. 32. Nya Inlandsbanan. K. 33. Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst C.

34. Fastighetsdatasystemets datorstmktur. M. 35.Kart- och matningsutbildningar i nya skolformer. M.

36. Radio och TV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

[13] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens villkor Bundna aktier. -

kreditupplysningslagen. [22] i högskolan. [l] EES-anpassningav Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Socialdepartementet Ledningoch ledarskap i högskolan några perspektiv

stordas situation kommunerna i och möjligheter. [15] Psykiskt Utvärdering iörsoksverksamheten med 3-årig probleminventeringur socialtjänstens perspektiv. ] av -en perspektiv.[4] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan [25] Psykiatrin i Norden ett jämförande - elevavgifter. [38] [16] Fristående skolor. Bidrag och Kroppen efter döden. obduktionen i Resurser mr högskolans grundutbildning.[44] Den sista undersökningen ett psykologiskt perspektiv. [17]

Jordbruksdepartementet

Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll.[18] - Statens hundskola. ombildning från myndighet till Mindre kadmium i handelsgödsel.[14]

aktiebolag. [20] Kulturdepartementet Bostadsstöd till pensionärer.

Rätten till folkpension kvalifikationsregler i Ett nytt bolag för [10] internationella förhållanden. [26] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program.

Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges Radiooch TV i ett. [36] nationella smittskyddsfunktioner. [29]

levnadsförhållanden, Arbetsmarknadsdepartementet

Psykiatrin och dess patienter vårdens innehåll och utveckling. [37] Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Begreppet arbetsskada. [39] Årsarbetstid. [21]

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka

forskning kring service.stöd och vård. [46] Civildepartementet - Ekonomi och ratt i kyrkan. [9] Kommunikationsdepartementet Kasinospelsverksamhet i folhüielsernas tjänst [33]

Nya Inlandsbanan. [321 EES-anpassning marlmatbxingslagstifIningen.[49] av

Finansdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet

Koncessionför försäkringssammanslumingar. [5] Reglerför risker. Ett seminarium om varfor vi tillåter

Ny mervärdesskattelag. föroreningar inne än ute. [2] mer Motiv. Del Fastighetsdatasystemets datorstmktur. [34] - Författningstext och bilagor. Del [6] Kart- och måtningsutbildningari nya skolformer. [35] - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] Angående vattenskotrar. [41] m.m.-

Fastighetsskatt. för hållbar stadsutveckling.[42] Kretslopp- Basen

Långtidsutredningen 1992.[19] Basisof Sustainable Urban Develop- Ecocycles- The

Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] [43] ment.

Avreglerad bostadsmarknad. [24] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] - Kartläggningav kasinospel enligt internationella regler. [28]

aktuella problem. [30] Kreditförsähing - Några

Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet. [40]

Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47]

Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

ISBN 91 -38-13059-9 ISSN 0375-250X