Satellitsändningar av TV-program

Regeringens proposition 1992/93:75

Satellitsändningar av TV-program p

1992/93:75

Regeringen överlämnar denna proposition lill riksdagen.

Chefen for Kulturdepartementet har varit föredragande vid regeringssammanträdet.

Slockholm den 5 november 1992

På regeringens vägnar

Cari Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar till allmänheten. Det föreslås att de regler som direktivet innehåller skall införlivas i svensk rätt dels genom en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogam till allmänheten, dels genom ändringar i radiolagen (1966:755) och lagen (1991:1559) med tillämpningsföreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, dels genom ändringar i marknadsföringslagstiftningen. Förslagen innehåller bl.a. bestämmelser om ansvar för satellitsändningar, registrering av satellitprogramföretag och satellitentreprenörer, vissa allmänna regler för programverksamheten och särskilda regler för reklamsändningar och sponsrade program samt andelen europeiska produktioner i sändningar.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 75

Regeringens proposition Prop. 1992/93:75

Satellitsändningar av TV-program

1 Ärendet och dess beredning

Regeringen beslöt den 3 maj 1989 genom tilläggsdirektiv att uppdra åt Radiolagsutredningen (U 1985:05) att lägga fram förslag om bl.a. konsekvensema av ett svenskt tillträde till Europarådets konvention om gränsöverskridande television samt att i övrigt se över lagstiftningen för vidaresändning i kabel av sateUitsända televisionsprogram. Utredaren, justitieombudsmannen Jan Pennlöv, lade i april 1992 fram delbetänkandet (SOU 1992:31) Lagsliftning om satellitsändningar av TV-program. Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag återfinns i bilagoma I och 2 i denna proposition. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena återfinns som bilaga 3.

Den 2 maj 1992 ingick EFTA-ländema, däribland Sverige, och EG samt dess medlemsländer avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), inom vilket det skall råda fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Avtalet innebär också alt samarbetet skall utvecklas och breddas på angränsande polilikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsumentskydd. Enhetliga regler skall gälla inom hela EG-EFTA-området. Genom EES-avtalet förbinder sig EFTA-ländema att införhva relevanta delar av EGis regelverk (aquis communautaire) med sina rättsordningar.

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avlalet) avses träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s inre marknad fullbordas.

Regeringen avlämnade den 29 maj 1992 proposition (1991/92:170) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner EES-avtalet och anlar förslag till en lag om elt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen) med gmndläggande bestämmelser om införlivande av avialsåtagandena med svensk rätt. Avtalet innebär bl.a. att rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utövandet av sändningsverksamhet för television, ofta benämnt TV-direkiivet, föreslås bli giltigt för Sverige, med en mindre undantagsregel .som rör alkoholreklam. Direktivet återtlnns på engelska och i svensk översättning i bilaga 4.

Radiolagsutredningen har under sitt arbete med Europarådets konvention även tagit upp frågor om införlivande av EG-direktivet i svensk rätt.

Frågor om marknadsföring i televisionssändningar behandlas även av Mtirknadsföringsutredningen som i maj 1992 överiämnade betänkandet (SOU 1992:49) EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen till chefen för CivildepartementeL I della betänkande tas delvis upp samma frågor som i det förstnämnda betänkandet. Marknadsföringsutredningens sammanfattning av sitt betänkande återilnns i bilaga 5 och dess lagförslag i bilaga 6. Även betänkandet från Marknadsföringsutredningen har remissbehandlats. En sam-

manställning av remissyttrandena över Marknadsföringsutredningens förslag Prop. 1992/93: 75 såvitt avser TV-direklivet finns tillgänglig hos Kulturdepartementet (ärende dnr Ku92/2686/Me).

Regeringen beslöt den 8 oktober 1992 alt inhämta Lagrådets yttrande över bl.a. ett förslag lill lag om satellitsändningar av television till allmänheten. De förslag som remitterades till Lagrådet är fogade till propositionen som bilaga 7.

Lagrådet har den 4 november 1992 yttrat sig över förslagen. Lagrådets yttrande framgår av bilaga 8. Lagrådet har i huvudsak anslutit sig till förslagen men har framfört vissa ytterligare synpunkter. Lagrådet har främst uppehållit sig vid frågoma om berikiigandc och om reklam riktad till bam. I fråga om beriktigande ifrågasätter Lagrådet om inle ytu-andefrihetsgrundlagen bör ändras så att det blir möjligt för den ansvariga myndigheten (Kabelnämnden) att besluta att elt beriktigande skall ske i ett program som företaget sänder. Radiolagsutredningen torde få anledning återkomma till reglema om beriktigande i sitt arbete med en ny radiolag. (se avsnitt 3.7.3). Beträffande frågan om reklam riktad till bam finner Lagrådet att övervägande skäl talar för att bamreklamförbudet är förenligt med EG-rätten. Regeringen delar denna uppfattning (se avsnitt 3.8.3). Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till remissens förslag.

En proposition (prop. 1992/93:110) om ändring av marknadsförings-lagstiftningen m.m. med anledning av EES-avtalet har den 2 november 1992 överiämnats till riksdagen. Beredningen av förslagen från båda utredningarna har skett gemensamt mellan Kultur- och Civildepartementet. När det i det följande hänvisas till "utredningen" avses Radiolagsutredningen. Hänvisningar lill Marknadsföringsutredningens förslag har på ett antal punkter tagits upp särskilt eller tillsammans med Radiolagsutredningens förslag.

Yttrande om inrättande av ett personregister vid Kabelnämnden har enligt 2 a § datalagen (1973:289) inhämtats från Datainspektionen.

2 Bakgrund

2.1 Europarådskonventionen och EG:s TV-direktiv

Radio- och TV-sändningar med hjälp av satellit går till så att en signal sänds ut från en station på marken, den s.k. upplänksstalionen, till en satellit i en omloppsbana mnt jorden. TV-satelliter befinner sig oftast i den s.k. geosta-tionära satelliibanan, dvs. de rör sig i jordens rotationsriktning på ett avstånd av ca 36 000 km över ekvatorn. En satellit som rör sig på detta sätt befinner sig hela tiden över samma punkt på jordytan.

När signalen når satelliten förstärks den och sänds tillbaka tiU jorden på en annan frekvens. De signaler som når jordytan kan täcka olika stora områden, bl.a. beroende på hur satellitens sändaranienner är utformade. Upplänksstalionen kan befinna sig långt från det område där signalema tas emot

Innehållet i de utsända signalema ändras inle i satelliten. Det är emellertid möjligt alt mata en satellit med signaler från olika upplänksstationer vid olika

tillfällen. Det som för TV-tittaren framstår som ett och samma program kan Prop. 1992/93: 75 därtor ha sitt urspmng i olika upplänksstationer, ibland i olika länder.

Arbetet med Europarädskonventionen och EG:s TV-direktiv har pågått under omkring lio års tid. Utgångspunkten för konvenlionsarbelet var främst att underiätta utbytet av TV-program emellan länder och att se till att varje TV-sändning lyder under något lands lagsliftning. Direktivets syfte är i första hand att .skapa en gemensam marknad för TV-program och att umyttja TV-sändningar över gränserna för att främja europeisk integration.

Konventionen öppnades för undertecknande den 5 maj 1989 och direktivet aniogs av EG den 3 oktober 1989.

1 följande avsnitt (2.2.1-10) återges delar av Radiolagsutredningens sammanfattning av båda de intemationella dokumenten.

2.1.1 Huvuddragen i konventionen och direktivet

I såväl konventionen som direktivet framhålls 1950 års Europarådskonvention om mänskliga rälligheter och särskilt dess anikel 10 om ytuande-och informationsfrihet. 1 båda dokumenten nämns samtidigt de regler som medger att stater får besluta om vissa inskränkningar i yttrandefriheten, främst enligt artikel 10.2 i Europarådets konvention om mänskliga rälligheter.

1 direktivets inledning konstateras att TV-sändningar är alt betrakta som en tjänst i enlighet med Romfördragets definitioner.

1 konventionens artikel 4 slås fast en förbehållslös rätt till mottagning. Rätt till vidaresändning skall råda för alla sändningar som uppfyller konventionens krav. I direktivets inledning anges att direktivet gäller för alla medlemsstater och all en TV-.sändning därt"ör är laglig och får las emot i alla medlemsländer om den är laglig i del land den utgår från.

Dessa hänvisningar understryker ell gemensamt syfle för konventionen och direktivet: TV-program skall inle stoppas av nationsgränser. Både konventionen och direktivet medger dock undanlagsvis under vissa fömtsättningar att etl mottagarland tillfälligt hindrar vidaresändning av en TV-sändning om den innebär elt allvarligt och upprepat brott mot vissa delar av regelverket.

Bestämmelserna i de båda dokumenten kan, när det gäller sändningarnas innehåll, indelas i tre gmpper, med sinsemellan olika karaktär, som syftar till alt främja, reglera, respektive fiirbjuda vissa typer av program.

Den första gmppen avspeglar etl av direktivets och konventionens huvudsyften, nämligen alt främja distribution och produktion av europeiska pro-grain. Dessa regler har utformats som bestämmelser om programandelar för europeiska program. Direktivet har också, till skillnad från konventionen, regler om att en viss andel av programutbudet skall vara framställt av fristående producenter.

Den andra iir regleringen av reklamens utformning, omfattning och inplacering, där reglema är i ston sett likalydande i de två dokumenten. Kon-

ventionen har också en regel om att reklam som är särskilt riktad lill ett visst Prop. 1992/93: 75 land inte får kringgå det landets reklamregler.

Den tredje är förbud mot vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på gmndval av ras, kön, religion och nationalitet I direktivet kopplas restriktioner mot pomografi och våldsskildringar till behovet att skydda bam och unga. Enligt konventionen är dessa restriktioner kopplade till en allmän respekt för den mänskliga värdigheten.

Dessutom finns vissa ordningsregler och bestämmelser om rapportering och uppföljning.

För reglema om andel europeiska program och program från fristående producenter finns för direktivets efterievnad rapporteringsplikt till EG. Konventionen ålägger statema att inrätta eller utpeka en särskild myndighet med skyldighet att ansvara för den information och det samarbete som krävs för att konventionens regler skall kunna fungera.

Både konventionen och direktivel föreskriver också att programbolag skall vara lätta alt identifiera och alt det måste framgå klart vad som är reklamprogram och sponsrade program.

För alt göra det möjligt för individer och juridiska personer att få rättelse om deras namn och goda rykte skadats genom felaktiga påståenden, finns också regler om beriktigande. Konventionen fömtsätter att de enskilda ländema löser detla på lämpligt sätt, medan direktivet har mer detaljerade föreskrifter för hur det skall ske.

2.1.2 Huvudsakliga skillnader mellan Europarådskonventionen och EG-direktivet

Även om Europarådskonventionen och EG-direktivet har många gemensamma drag, finns också viktiga skilbader.

En gmndläggande skillnad mellan direktivet och konventionen är deras olika folkrättsliga status. Della får framför allt konsekvenser när det gäller uppföljningsmaskineriet. En annan viktig skillnad är synen på vilket land som har ansvaret för en sändning.

Konventionen fömtsätter när det gäller uppföljningen en permanent kommitté med uppgift att tolka konventionen, verka för att lösa konflikter och behandla förslag om ändringar i konventionen. När tvister inte går att lösa tillgrips ett skiljedomsförfarande där de tvistande partema utser var sin skiljedomare. Dessa utser sedan gemensamt en tredje ledamot som skall vara ordförande.

I övrigt fömtsätts att varje land inrättar eller utpekar en myndighet för den informationsskyldighet och det samarbelsansvar som ländema har.

För EG gäller att EG-domstolen fastställer tolkningen av EG-rätten.

Direktivet innebär en rapporteringsskyldighet till EG-kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att implementera direktivets regelverk i den natio-

nella lagstiftningen och om utvecklingen när det gäller t.ex. kvotbestämmel- Prop. 1992/93:75 sema.

På en viktig punkt skiljer sig direktivet och konventionen åt, nämligen när det gäller att fastställa ansvarigt land för sändningama.

Konventionens regler innebär när del gäller marksändningar alt det land där den urspmngliga sändningen har ägt mm ansvarar för att sändningen följer konventionens regler. För satellitsändningar är det i första hand del land som svarar för upplänk till satellit som bär ansvaret. I andra hand ansvarar det land som tillhandahållit frekvens eller sändningskapacitet från en satellit och därefter det land där programföretaget har sitt säte. Konventionen medger att länder sinsemellan genom avtal kommer överens om vilket land som skall ansvara för en sändning, fömtsatt att detta inte påverkar andra konventionsstaters skyldigheter och rättigheter.

Direktivets ansvarsregler utgår i stället i första hand från att det land som har jurisdiktion över programföretaget (den engelska termen är "the broad-casier") skall se till att sändningama är i enlighet med direktivels bestämmelser. I andra hand, om programbolagei inte är baserat i elt EG-land, ansvarar det EG-land (genom EES-avtalet även EFTA-land) som upplåtit frekvens, uppänk eller sateUidcapacitet.

Till följd av EES-avtalet gäller alltså direktivets regler för Sverige i förhållande till EG- och EFTA-ländema. Konventionens regler är endast tillämpliga i förhållande till de länder som inte är medlemmar av EG eller EFTA och som tillträtt konventionen.

Det finns också ett anlal mindre skillnader mellan EG-direktivet och Europarådskonventionen när det gäller regelverkens utformning. Följande redovisning är en genomgång av de båda regelverken och de punkter där de skUjer sig åt.

2.1.3 Nationsgränser får inte stoppa TV-program

Både konventionen och direktivet har tillkommit för att underlätta spridning av program mellan medlemsländema i Europarådet och EG. Medlemsländema förbinder sig att inte hindra vidarespridning av TV-sändningar som följer konventionens och direktivets bestämmelser. Detta innebär inte någon skyldighet alt sörja för vidarespridning i form av åtaganden när det gäller utbyggnad av kabelnät eller liknande, utan är ett förbud mot att hindra mottagning där den annars vore möjlig. En sändning får dock under vissa omständigheter stoppas tillfälligt

Konventionen går betydligt längre än direktivet när det gäller att medge tillfällig avstängning som sanktion för brott mot regelverket

Enligt direktivet får avstängning ske endast vid uppenbara, allvarliga kränkningar av artikel 22 om skydd för bam och ungdom, och de restriktioner mot pomografi, våld och rashets som återfinns under samma mbrik. Medlemsstatema får tillfälligt stoppa vidaresändning av televisionssändningar om sateUitprogramföretaget under de senaste tolv månadema överträtt samma

bestämmelse vid minst två tillfällen och den berörda slaten skriftligen under- Prop. 1992/93: 75 rättal programföretaget och kommissionen om överträdelsema och avsikten alt hindra vidaresändning om överträdelsen upprepas.

1 etl tillägg till EES-avtalet medges också för EFTA:s medlemsländer att ett land får ålägga kabeloperalörer inom landets gränser att stoppa alkoholreklam. Detta måste dock ske på sådant sätt att sändningen i övrigt inte hindras. Bestämmelsen skall omprövas år 1995.

Avstängning får ske om överläggningar med den sändande staten och kommissionen inte har resulterat i en uppgörelse i godo inom 15 dagar efter den skriftliga underrättelsen och om överträdelsen fortsätter.

Kommissionen skall övervaka att en inskränkning i rätlen att vidaresända en programtjänsl sker i enlighet med EG:s regler och kan uppmana en medlemsstat att upphöra med en åtgärd som strider mot EG:s regelverk.

Enligt konventionen är de överträdelser som ger mottagarlandet rätt att tillfälligt stoppa vidarespridning indelade i två kategorier. Den ena är de allvarligare fall som, om överträdelsen fortsätter trots vaming, medför att avstängning får ske efter två veckor. Den andra är fall som medför att en program-tjänst får slängas av efter åtta månader om sändningama fortsätter trots tillsägelse.

I den första kategorin återfmns bestämmelsema i artikel 7 om respekten för den enskilda människans värdighet och förbud mot pomografi, våld och ras-hal och om skydd för bam, samt bestämmelsema i artikel 13 om identifiering av reklamsändningar, i artikel 14 om reklaminslagens inplacering och i artikel 15 om förbud mol lobaksreklam och reklam för receptbelagda mediciner.

I den andra kategorin ingår brott mot övriga regler i konventionen med undantag för bestämmelser om nyhetspresenlation i artikel 7.3, rätt till beriktigande i artikel 8, regler om sändningar från större evenemang i artikel 9 och och regler om viss andel europeiska program i artikel 10.

Direktivel medger alltså inle, till skillnad från konventionen, att vidaresändning av en sändning hindras vid brott mot de regler som gäller för reklam och sponsring.

2.1.4 Främjande av europeisk produktion

Såväl konventionen som direktivet behandlar frågan om ökad europeisk programproduktion och ökat programutbyte.

Efter en kritisk debatt om behovet av mångfald kom betoningen inom EG att läggas på ett ökat TV-utbyte mellan ländema i stället för en strävan att skapa gemensamma europeiska program. I konventionen uttrycks motsvarande ambition som en kulturell målsättning.

Metoden att främja produktion och distribution av europeiska program är främst bestämmelser om särskilda kvoter för europeisk produktion i programbolagens sändningar och i direktivet också bestämmelser om andel program från frislående producenter.

2. L5 Bestämmelser om andel europeiska program

Följande bestämmelser återfmns i direktivets artikel 4—7 och i konventionens artikel 10.

Medlemsländema skall där så är möjligt och på lämpligt sätt se till att programföretagen sänder minst 50 % europeiska program, sedan nyheter, sport, tävlingar, reklam och teleiext-service frånräknats. Regeln medger viss fiexibilitet, t.ex. för specialiserade kanaler, där kravet kan vara svårt att förena med kanalens karaktär. I sådana fall kan i stället en kompletterande regel tillämpas, som säger att andelen europeiska program inte får understiga den nivå som man hade år 1988. Denna regel överensstämmer med konventionens (10.1).

Medlemsländema skall rapportera programstatislik för varje programbolag separat och, i den mån en kanal inte uppnått föreskrivna andelar, redovisa skälen för detla och vilka åtgärder som planeras.

EG-kommissionen skall bedöma medlemsländemas redovisningar och rapportera till EG-parlamentet Kommissionen kan vid sin bedömning ta hänsyn till förändringar i förhållande till tidigare år, andelen originalverk, nya kanalers situation och de speciella förhållandena i länder med liten produktionsvolym och i små språkområden. EG:s ministerråd skall senast fem år efter ikrafiträdandet ta ställning till om denna regel behöver revideras. Kommissionens rapport till rådet skall därför särskilt uppmärksamma utvecklingen inom EG-marknaden och n:laiionen till den övriga världen.

Konventionens bestämmelser om andel europeisk produktion följs upp i den permanenta kommittén. (Artikel 10.2.)

2.1.6 Andel program från fristående producenter

Medlemsländema skall också enligt direktivets artikel 5 på lämpligt sätt se till att programbolagen, där så är möjligt reserverar 10 % av sändningstiden för europeiska program av fristående producenter, undantaget samma program-kategorier som för europeiska program. För att möjliggöra satsningar på dyrare produktioner, som ger få sändningstimmar, finns också en möjlighet att i stället för 10 % av programtiden avsätta 10 % av programbudgeten för europeiska program från fristående producenter. Av dessa program skall en rimlig andel vara nyare produktion, vilket innebär att de inte bör vara med än fem år gamla.

I konventionen fmns inte någon motsvarande regel om fristående produktion.

Direktivets artikel 8 säger att länder som av språkpolitiska skäl finner del nödvändigt kan fastställa striktare och mer detaljerade regler för vissa eller alla programföretag under sin jurisdiktion. Denna paragraf har främst tillkommit för att förtydliga att små länder och små språkområden inte skall behöva oroa sig för att kvotreglema skulle innebära ett hinder för en aktiv språk- och kulturpolitik.

Prop. 1992/93:75

I såväl regeln om andel europeisk produktion som regeln om andel frilans- Prop. 1992/93: 75 produktion finns också en formulering om alt hänsyn får tas lill ett programbolags särskilda ansvar alt förse publiken med information, utbildning, kultur och underhållning.

I den kommenterande promemoria som hör tiU konventionen, nämns med anledning av dessa formuleringar särskilt vikten av att även beakta nord-syd-aspekier i utformningen av TV-utbudets sammansätming.

I direktivels artikel 9 sägs att reglema om kvoter för europeiska program och för frilansproduktion inte gäller för lokala programföretag som inte ingår i nationella nätverk.

Både direktivet (artikel 7) och konventionen (artikel 10:4) har en bestämmelse om att programbolagen inte får sända film tidigare än två år efter biografpremiären om inte annat överenskommits mellan rättighetshavama och programbolaget

I konventionen finns också en uppmaning (artikel 9) till signatärerna att pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att undvika alt allmänhetens rätt till information urholkas genom etl TV-företags exklusiva rättighet till sändning eller vidaresändning av en händelse av stort allmänt inusse.

2.1.7 Regler Tor reklam och sponsring

Reklamens utformning och placering

Direktivets artikel 10-21 och konventionens artikel 11-18 innehåller regler om reklamens utformning och inplacering. Där sägs att reklamen skall vara lätt att identifiera som reklam och skiljas från andra program med bild- eller ljudsignal.

Två viktiga skillnader mellan definitionerna av reklam i direktivet och konventionen skall nämnas. I direktivet ingår inte åsiktsreklam och s.k. tele-shopping i reklamdefinitionen (leleshopping dock när del gäller reglema för omfatmingen av reklam), medan konventionen har med båda dessa former i sin definition.

Korta, isolerade reklaminslag får bara förekomma undantagsvis. Dold, s.k. subliminal reklam och smygreklam får inte förekomma.

Reklaminslagen skall placeras mellan program. Program som beslår av självständiga delar eller har naturiiga pauser som sportprogram eller liknande evenemang, får ha reklam mellan programdelama och i pausema. Övriga program, bortsett från spelfihn, får avbrytas var tjugonde minut

Spelfilm och liknande produktioner får om de är längre än 45 minuter brytas av reklam en gång per 45-minuteravsnitl och ylterligare en gång om det är minst 20 minuter längre än två eller flera kompletta 45-minutersperioder.

Reklam får inte placeras i utsändningar av religiösa ceremonier.

Nyheter och aktualitetsprogram, dokumentärer, religiösa program och bamprogram får inte brytas med reklam när de är kortare än 30 minuter.

Dessa regler har samma innebörd i konventionen och direktivet. I konven- Prop. 1992/93:75 tionen finns dessutom en bestämmelse om att nyhetsuppläsare och programledare i nyhetsprogram inte får uppträda i reklaminslag.

Reklamens innehåU

Reklamen får enligt direktivet inte vara kränkande för den mänskliga värdigheten, diskriminera på gmnd av ras, kön eller nationalitet, såra religiösa eller poUtiska övertygelser, uppmuntra till handlingar som kan äventyra hälsa eller säkerhet eller uppmuntra handlingar som skadar miljön.

Motsvarande regler återfinns i konventionens artikel 7:1 som gäller alla inslag i etl programutbud och därmed också reklamsändningama. I konventionen finns dock inte någon särskild referens till handlingar som kan äventyra hälsa och säkerhet eller skada miljön.

Reklam för tobak och mediciner som är receptbelagda i programbolagets hemland får inte förekomma.

Reklam för alkohol skall inte rikta sig till minderåriga, inte kopplas till föreställningar om förbättrad fysisk prestation, till bilkörning, till föreställningar om samband mellan alkohol och social eller sexuell framgång eller att alkohol har terapeutisk eller lugnande verkan eller kan lösa personliga konfiikter. Alkohoh-eklamen skall inte uppmunua lill omåtllig konsumtion eller framställa nykterhet och måttlighet i negativ dager. Hög alkoholhall hos drycker får inte framställas som en positiv kvalitet

Konventionens regler om alkoholreklam har samma innebörd, bortsett från vad som sägs om social eller sexuell framgång.

Frågan om alkoholreklam har varit kontroversiell. I konventionen finns därför en möjlighet att, i samband med att ett land ratificerar konventionen, göra en reservation som innebär att landet förbehåller sig rätten att stoppa sändningar med alkoholreklam. Någon motsvarande möjlighet finns inte för EG-ländema i förhållande lill direktivet För EFTA:s medlemsländer gjordes dock som redan nämnts i EES-avtalet ett tillägg till direktivet som innebär att ett EFTA-land får ålägga kabelbolag inom landets gränser att förvränga eller på annat sätt släcka ut alkoholreklam.

TV-reklam får inle orsaka fysisk eller psykisk skada för minderåriga och skall inle förieda bam att köpa en vara eller tjänst genom att utnyttja deras godtrogenhet eller brist på erfarenhet. Reklamen får inte heller uppmana minderåriga att övertala vuxna att köpa annonserade varor eller tjänster. Den skall inle heller utnyttja den tillit minderåriga har till föräldrar, lärare eller andra personer, eller på etl omotiverat sätt skildra minderåriga i farliga situationer.

Konventionen har också en regel om att reklam som riktas särskilt till ett land inte får kringgå landets lagstiftning på reklam om rådet. Regeln syftar till att hindra att en situation uppstår där ett enskilt lands TV-system riskerar att äventyras.

10 Sponsring Prop. 1992/93: 75

Reglema för sponsring är likalydande i direktivet och konventionen. De innebär i korthet följande.

Om ett program är sponsrat måste programbolagels redaktionella integritet säkras. Sponsom får inle utöva inflytande över programmets innehåll eller inplacering i programtablån på etl sådanl sätt att program förelagets redaktionella självständighet äventyras.

Det måste framgå om etl program är sponsrat och programmet måste redovisa sponsoms identitet. Detta bör ske genom alt sponsoms namn eller logotyp redovisas i början eller slutet av programmet I ett sponsrat program får inle göras säljfrämjande hänvisningar till produkter eller varor som är förknippade med sponsom eller tredje part.

TV-program får inte sponsras av någon som framställer eller säljer varor som inte får marknadsföras i TV-reklam enligt direktivets artikel 13 och 14 och konventionens artikel 15, dvs. tobak och receptbelagd medicin.

Nyhets- och aklualitetsprogram får inte sponsras.

Reklamens omfatming

Direktivets artikel 18 och konventionens artikel 12 anger hur mycket reklam som får sända.s. Reglema är utformade på samma sätt i konventionen och direktivet med de redan nämnda skillnadema i definitionen av reklam.

Den sammanlagda dagliga reklammängden får inte överstiga 15 % av sändningstiden.

Denna andel får ökas lill 20 % för att inkludera säljerbjudanden direkt lill publiken, s.k. leleshopping. Den totala sändningstiden för leleshopping får inle översuga en timme om dagen.

Andelen reklaminslag under en timme får inte överstiga 20 % av sändningstiden.

De enskilda ländema kan för sina nationella programbolag besluta om striktare regler för reklamens omfattning eller helt förbjuda reklam.

Direktivet har dessutom en regel som innebär att elt land för sändningar som är avsedda enbart för det egna landet och som inte kan tas emot direkt eller indirekt i annat land, får tillämpa andra, dvs. även mer liberala regler när det gäller reklamens inplacering och omfattning.

Konventionens regler begränsas till sådana sändningar som når över na-tionsgränsema.

Syftet med harmoniseringen av reklamreglema är att skapa garantier för att vidaresändning av program som följer konventionens och direktivets regler inte skall hindras i någol land.

2.1.8 Regler om programutbudet Skydd för minderåriga

I konventionen är reglema om programutbudet (artikel 7) knutna till respekten för den enskilda människans värdighet och andra gmndläggande rättigheter.

Il

Programmen skall inte vara sedlighetssårande och särskilt inte innehålla por- Prop. 1992/93:75 nografi, ge otillbörligt framträdande plats åt våld eller vara ägnade alt framkalla rashat

Program som kan antas skada bams eller ungdomars fysiska, andliga eller moraliska utveckling .skall inle sändas på tider då dessa kan väntas se dem, enligt konventionens artikel 7:2. I kommentaren till konventionen sägs att hänsyn också måste tas till tidsskillnaden mellan olika länder där programmen kan tas emot

Reglema i konventionens artikel 7 omfattar alla inslag i ett programutbud, dvs. även reklaminslag.

Direktivets regler är något annorlunda utformade. Under mbriken Skydd för minderåriga förbjuds program som allvarligt kan skada minderårigas fysiska, psykiska eller moraliska utveckling, särskilt sådana som innehåller pomografi och våld. Försiktighet med att sända program som kan skada minderårigas fysiska, psykiska eller moraliska utveckling skall framför allt iakttas på lider då bam kan antas se på TV.

Under samma mbrik anges också att medlemsstatema skall se till att TV-sändningar inte väcker hat på grund av ras, kön, religion eller nationalitet. Dessa regler är inte annat än genom kapitelmbriken knutna tUl skydd av minderåriga.

2.1.9 Rätt till beriktigande

Både konventionen (artikel 8) och direktivet (artikel 23) har regler om rätt till beriktigande. En fysisk eller juridisk person vars legitima inu-esse, och särskilt rykte och goda namn, har lidit skada till följd av felaktiga påståenden i ett TV-program, skall ha rätt till beriktigande eller annan motsvarande åtgärd. Rätt till beriktigande eller motsvarande arrangemang skall fmnas i förhållande lill alla programbolag under ett medlemslands jurisdiktion. Medlemsstaterna skall se till att procedurer upprättas för att möjliggöra detta. I direktivet anges också särskilt att medlemsstatema skall säkerställa att en tillräcklig tidsrymd medges och alt möjlighetema till rättelse i praktiken är lika goda även för personer som bor eller är etablerade i andra medlemsstater. En begäran om beriktigande eller motsvarande kan avvisas om det inte bedöms som berättigat, om det skulle innebära en straffbar handling, orsaka civilprocess mot programbolaget eller skulle kränka allmän anständighetskänsla.

Enligt direktivet krävs också alt tvister om rätten till beriktigande skall kunna underkastas rättslig prövning. Genom de regler om skyldighet alt inhärata tolkningsbesked som gäller inom EG, blir det ytterst EG-domstolen som uttolkar dessa bestämmelser, när del gäller EG:s medlemsländer.

För EFTA-ländema fmns enligt EES-avlalet inte motsvarande skyldighet I stället kan de enskilda ländema välja att rådfråga den särskilda EES-domstol som inrättas till följd av avtalet för att uppnå en fördragsenlig tillämpning av de nationella bestämmelsema.

12 Konventionen överlåter åt signalärema all på lämpligt sätt se lill att det Prop. 1992/93: 75 finns elt fungerande maskineri som gör det möjligt för personer alt begagna sin rätt lill beriktigande eller umyttja andra jämförbara rättsliga eller administrativa överklagandemöjligheter.

2.1.10 Ändringar och uppsägning

Förslag om ändringar i direktivet utformas i ett samspel mellan EG:s ministerråd och EG-kommissionen, som har exklusiv initiativrätt. I direktivets artikel 26 anges alt kommissionen på gmndval av medlemsländemas redovisningar måste rapportera om lillämpningen av direktivet och vid behov föreslå förändringar. Sådan rapport skall avges första gången fem år efter antagandet och sedan vartannat år. Det finns inte någon procedur för medlemsländema att frånträda en överenskommelse, eller all utträda ur gemenskapen. Enligt konventionen kan en part när som helst säga upp konventionen genom en underrättelse till generalsekreteraren i Europarådet Uppsägningstiden är sex månader efter del att generalsekreteraren mottar underrättelsen.

2.2 Svensk lagstiftning och andra regler med betydelse för innehållet i radio- och televisionssändningar

EES-avtalets bestämmelser om radio och television berör flera svenska lag-stiftningsområden, i första hand de lagar som reglerar innehållet i radio- och televisionsprogram, men också tex. konsumentlagstiftningen.

Det finns åtskilliga svenska lagar som på olika sätt tar upp innehållet i radio- och lelevisionssändningar. Vissa av dessa lagar är gmndlagar såsom regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgmndlagen, och tar upp mer allmänna frågor, medan andra som brottsbalken, marknadsföringslagen, lagen (1991:227) om kabelsändningar till allmänheten och radio-lagen (1966:755) reglerar olika specialområden. Svensk lag (radiolagen) ger också möjlighet att reglera villkoren för programföretag i avtal mellan dessa och koncessionsgivaren-stalen. I motsats till förhållandet i fiera andra länder (t.ex. Danmark och Norge) finns i Sverige små möjligheter att till regering eller ministrar delegera regleringen av mediema. En utförlig redovisning av lagstiftningen ges i Radiolagsutredningens betänkande SOU 1992:31 Lagstiftning rörande satellitsändningar av TV-program (avsnitt 4-7). Här skall bara ges en översikt över vilka regler som är av betydelse när det gäller anpassningen lill de internationella reglema.

Regeringsformen fastslår yttrandefriheten och informationsfriheten och de förutsättningar som råder för att begränsa dessa friheter i lag. Som allmän fömtsättning gäller för begränsning av ytu-andefriheten och informationsfriheten detsamma som är föreskrivet för vissa andra rällighetsbegränsningar i 2 kap. 12 § andra stycket RF. En sådan får endast göras för alt tillgodose ett ändamål som är godtagbart i elt demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gä utöver vad som är nödvändigt med hänsyn lill det ändamål som

har föranlett den och inle heller sträcka sig så långt alt den ulgör ett hot mot Prop. 1992/93: 75 den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inle göras enbart på gmnd av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Hämtöver anges i 2 kap. 13 § första stycket RF under vilka speciella fömtsättningar som yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas. Det får ske med hänsyn till rikets säkerhet folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privadivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott Vidare får friheten all ytu-a sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av ytuandefrihelen och informationsfriheten ske endasl om särskilt viktiga skäl föranleder det

Tryckfrihetsförordningen reglerar frågor som rör yttrandefriheten och informationsfriheten i tryckta skrifter och fastslår bl.a. regler för etableringsfrihet ansvar, meddelarskydd, ordningen för tryckfrihetsprocesser, censurförbud m.m. I den s.k. broitskatalogen (TF 7:4-5) anges vilka gämingar som ulgör brott mol tryckfrihetsförordningen. Uppräkningen omfattar ell antal grova brott mot rikets säkerhet, hets mot folkgmpp, bampomografibrott olaga våldsskildring i bild, förtal och förolämpning samt vissa publicerings-brott som innebär åsidosättande av sekretess. Ansvar för tryckfrihetsbrott fömtsätter enligt tryckfrihetsförordningen att gämingama är brottsliga också enhgt vanlig lag. Della bmkar uttryckas så att ansvar för tryckfrihetsbrott kräver dubbel täckning.

Den särskilda brotiskaialogen i tryckfrihetsförordningen innebär att det såvitt gäller tryckta skrifter dras en gräns i gmndlagen för det område som får beläggas med suaff genom vanlig lagstiftning. Eftersom en gäming skall vara su'affbelagd också genom vanlig lag för att kunna föranleda straffrättsligt ansvar när den begås genom ett ytu-ande i en tryckt skrift kan en kriminalisering på det iryckfrihetsrätisliga området inskränkas eller upphävas genom elt vanligt lagslifiningsbeslut, medan en ny straffbestämmelse eller en utvidgnmg av en gammal normalt kräver gmndlagsändring.

Yttrandefrihetsgrundlagen som är den senast tillkomna gmndlagen förändrade fömtsättningama för radio- och televisionsverksamhel i Sverige. Den nya gmndlagen bygger på samma gmndsatser som tryckfrihetsförordningen. Det innebär bl.a. att principema om censurförbud och etableringsfrihet blivit gällande över hela det modema massmedieområdet. Endast i fråga om användningen av radiofrekvensspekimm har en etableringsfrihet i uyckfrihets-rältslig mening inle kunnat införas. Vidare kan del även i fortsättningen ske förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offenUigt 1 övrigt har de U7ckfriheisrätlsliga principema om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna lill kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury genomförts på ett vidare fäll genom yttrandefrihetsgmndlagen. Yttrandefrihetsgmndlagen är av betydelse bl.a. när det gäller laiisiiftning om eterbuma sändningar, vare sig de förmedlas via satellit eller endast använder den konventionella tekniken för markbundna sändningar.

1 fråga om eterbuma sändningar innebär gmndlagen främst att de redan förut gällande tryckfrihetsrättsUga principema på det radiorättsliga området

upphöjs liU gmndlag. Gmndlagen omfattar emellertid även radioprogram som Prop. 1992/93:75 förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige (I kap. 6 § andra stycket). Den innebär därtill att frågor om rätt att sända ljudradio- och televisionsprogram genom etem skall kunna prövas av domstol.

I 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgmndlagen föreskrivs alt rätten att sända ljudradio- och televisionsprogram genom etem får negleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Härav har ansetts följa att ett system med avtal av den typ som hittills varit vanlig i förhållandet mellan staten och förelagen inom Sveriges Radio-koncemen får förekomma utan hinder av den nya grundlagen (jfr prop. 1990/91:149 s. 47 f. och KU 9 s. 1 och 30).

I lagen (1991:1559) medföreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ptrandefrihetsgrundlagens områden ges som titeln anger vissa mer detaljerade föreskrifter på vanlig lags nivå på de nämnda gmndlagamas områden.

Brottsbalken reglerar på vanlig lags nivå innehållet i tryckta skrifter och radio och television genom att ange straffbestämmelser för bl.a. förtal, högförräderi, bampomografi och olaga våldsskildringar.

Radiolagen fastslår de allmänna ramama för programföretagens verksamhet och för programinnehållet tex.

- förbud mol förhandsgranskning av innehållet i en sändning

- regler för omfatmingen och placeringen av annonser.

- krav på opartiskhet och saklighet i programmen utom under annonstid

- krav på all programmen skall hävda de gmndläggande demokratiska värdena

- förbud mot alt gynna kommersiella inuessen i programverksamheten

- regler för radionämndens uppgifter

- regler för vad som får avtalas mellan staten och programföretagen bl.a.om beriktigande och genmäle.

Radiolagen innehåller sedan år 1991 alltså också regler för reklam. Reglerna är utformade efter mönster av Europarådskonvenlionens och EG-direk-livets bestämmelser. Reglema finns i radiolagen 7-15 §§. I avtal mellan regeringen och programföretag får bestämmas om skyldighet för företaget alt endast under annonstid i television sända reklam mot ersätming eller program mot betalning (7 § andra stycket 2). Under denna dd får bara sändas reklam eller betalda program, reklam för den egna verksamheten och programglimtar, "trailers" (8 §). Annonser skall kunna identifieras t.ex. genom firmanamn eller varumärke och personer som har en framträdande roU i nyhetsprogram o.dyl. får inle uppträda i annonser (9 §). Åsiklsannonsering är förbjuden (10 §). Reklam får inte syfta tiU alt fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år, och inte heller får del där uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i TV-program för bam (11 §). Programföretaget får inte diskriminera annonsör (12 §). Högsta tillåtna annonsvolym är tio procent av sändningstiden och högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter per timme (13 §). Annonsiiden får inte vara kortare än en minut (14 §) och annonser skall normall placeras mellan programmen eller i längre pauser eller mellan delar i program som beslår av olika avslutade delar om varje del varar

minst 20 minuter (15 §). 1 den sismämnda paragrafen förbjuds också reklam Prop. 1992/93: 75 i ansluming tiU bamprogram.

Avtalen innehåller mer detaljerade föreskrifter för verksamheten t.ex. för Sveriges Television AB om skyldighet all meddela nyheter, stimulera debatt granska organisationer, tillgodose minoritetsintressen etc. För Nordisk Television AB gäller liknande villkor. Bolaget har dock rätt att sända reklam.

Marknadsföringslagen innehåller regler om bl.a. otillbörlig reklam, regler som har sin intemationella motsvarighet i både direktivet och konventionen. Dessa regler gäller för alla reklammedier, inle bara för televisionen. Lagen gäller inte för åsiktsreklam och s.k. anskaffningsfrämjande reklam, t.ex. platsannonser etc. utan avser utbud av varor och tjänster.

Lagen (1978:767) med vissa bestämmeber om marknadsföring av alkoholdrycker - och lagen (1978:764) med vissa bestämmeber om marknadsföring av tobaksvaror reglerar, som namnen säger, reklam för alkohol och tobak.

Den nya Läkemedelslagen (1992:859) som avses träda i kraft samtidigt med EES-avtalet reglerar marknadsföringen av läkemedel.

Lagen om kabebändnlngar till allmänheten, slutUgen, reglerar förhållandena i irådsänd radio och television, vare sig det rör sig om egenproducerade program eUer vidaresända (oftast från .satellit) program. Lagen är anpassad liU den nya yltrandefriheisgrundlagens regler om etableringsfrihet

Lagen innehåller föreskrifter för irädsändningar av radioprogram till allmänheten enbart i sådana kabelnät som når fler än 100 bostäder. Vidare gäller inte kabellagen en sändning som hell överensslämmer med en mndradio-.sändning enligt 5 § radiolagen om den sänds samtidigt med denna.

Kabellagen utgår som nämnts från yttrandefrihetsgmndlagens princip om etableringsfrihet när det gäller kabdsändningar. Del innebär att den som äger eller på annat sätt förfogar över etl kabelnät eller vissa kanaler i elt kabelnät ulan särskilt tillstånd får bedriva vidaresändning av tex. salelUtprogram eller sända egensändningar. Även andra begränsningar i sändningsrätten har tagits bort i den nya lagen. Sålunda finns inte något hinder för en utlänning att bedriva kabelsändningar, fömtsatt att det utses en utgivare som är bosatt i Sverige.

Någon möjlighet lill ingripande mol kabelsändningar genom att förbjuda vidaresändning av vissa sateUitkanaler ges inte i den nya kabellagen. Det finns inte heller några regler om innehållet i sateUitsändningar.

Lokala kabelsändartoretag får inte sända reklam (9 § andra stycket). För övriga egensändningar är del enligt den nya kabeUagen tillåtet med reklamfinansierade sändningar. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under annonstid (9 § första stycket). Reglema för annonsemas omfattning, inplacering i sändningama och innehåll är i stort sett identiska med motsvarande regler i radiolagen, med den huvudsakliga skiUnaden att det i kabelsändningar inle finns någol förbud mot s.k. åsiklsannonsering. Det finns heUer inget förbud mot diskriminering av annonsörer.

Reglema för annonser i ljudradiosändningar är mindre omfattande. Del gäller inle några särskilda regler för hur annonsema skall placeras i sändning-

ama. Reglema om restriktioner för reklam riktad till bam gäller heller inte Prop. 1992/93: 75 ljudradion.

För alla egensändningar gäller att det är tillåtet med sponsrade program. Reglerna om reklam m.m. gäller inle s.k. sökbar text-TV (15 § första stycket).

Utöver dessa regler innehåller kabellagen begränsande regler i fråga om innehållet i egensändningar. På talan av justitiekanslem kan domstol efter juryprövning meddela sändningsförbud för en tid av högst etl år om det i sändningama vid upprepade tillfällen förekommit skildringar av sexuellt eller annat grovt våld, pomografi eller hets mot folkgmpp, eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar (16 §).

Övriga frågor enligt kabellagen prövas av Kabelnämnden som får förelägga den som bryter mot bestämmelsema att följa dessa (21 §). Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Utdömandet av vite handläggs av domstol.

Verksamheten med kabelsändningar lill allmänheten är också underkastad yttrandefrihetsgmndlagens ansvarighetssyslem.

Enligt de nu återgivna reglema skall den som bedriver sändning av radioprogram utse utgivare och anmäla denne till Patent- och Registreringsverket Han skall vidare ombesörja alt varje program spelas in och inspebiingen bevaras i sex månader.

2.3 Lagstiftningen i vissa andra länder

1 Danmark har i december 1991 lagts fram ett lagtörsiag till Folketinget om satellit-TV inom ramen för en ny radiolag. Regleringen av vissa frågor rörande programinnehållet, bl.a. skyddet för minderåriga och kvotering, har hänskjutits lill den ansvarige minislem. Lagförslaget har inte ännu slutgiltigt behandlats av Folkeiinget

I Finland har regeringen lagt fram förslag om ändringar i kabel-TV-lagen som tillgodoser en del av direktivets bestämmelser om sändningar i Finland. För sändningar från Finland är lagtiftningen mer komplicerad. En hel del av direktivets regler om reklam etc, kan tUlgodoses genom villkor i koncessions-avtal med kabelföretagen.

I Norge har nyligen framlagts ett förslag lill en ny radiolag med bestämmelser som införiivar direktiv och konvention samt samordnar befmdiga lagar (radiolag, närradiolag, kabeUag och lag om reklam i radio) på området till en enda lag. Detaljregler om en slor del av direktivets innehåll har hänskjutits tUl konungens (regeringens/departementets) avgörande. Förslaget beräknas behandlas av Stortinget under oktober månad 1992.

1 Storbritannien baseras radiolagen (Broadcasting Act) på konventionens bestämmelser om ansvarigt land. Detta har emellertid lett till att EG-kommissionen nu anhängiggjort en process mot Storbritannien för brott mot beslutet om TV-direktivet Anpassningen tiU direktivets regler sker lUl stor del genom administrativa föreskrifter.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 75

3 Allmän motivering

Prop. 1992/93:75

3.1 Ratifikation av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television

Regeringens bedömning: Svenska rättsregler bör i första hand anpassas till EG-direktivet Beslut om ratifikation av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television bör anslå lills klarhet nätts om ansvarsbestämmelserna.

Utredningens förslag: Radiolagsutredningen lar inte ställning till frågan om ratifikation av konvenuonen men lämnar ell alternativt lagförslag som tillgodoser både direktivet och konventionen när det gäller reglema för ansvarigt land.

Remissinstanserna: Frägan om ratifikation av konventionen om gränsöverskridande television behandlas inle direkt av remissinstansema. Flera instanser anmäler dock all man anser a(( det intemationella instmment som bör ligga till gmnd för en svensk lagstifining bör vara EG-direktivet och inte konventionen.

Skälen for regeringens bedömning: Sverige har i flera sammanhang anmält alt man avser alt ratificera konventionen om gränsöverskridande television. Denna vilja kom först lill uttryck genom all Sverige undertecknade konventionen då den antogs av Europarådet år 1989. Konventionen kommer sannolikt alt Uäda i kraft under nästa år, då elt tillräckligt antal medlemsstater i Europarådet har raUficcrai den.

Radiolagsutredningens uppdrag var också i första hand att föreslå en anpassning av svensk lagsliftning lill konventionen. I nästan alla avseenden innehåller direktivet och konventionen Ukartade regler för innehåll m.m. i televisionsprogram som sänds över gränsema. De mer formella problem som emellertid finns genom direktivels och konventionens olika regler för vilket land som är ansvarigt för salellit-TV-sändningar har ännu inte helt kunnat klarläggas, vilket bl.a. EG-kommissionens anmälan lill Europadomstolen av den brittiska lagstiftningen på motsvarande område visar (se avsnitt 2.3). De olika intemationella insuaimenlen behandlar delvis olika områden eftersom direktivet lar upp en gemensam reglering av alla televisionssändningar oavsett spridningssätt och spridningsområde, medan konventionen enbart reglerar sändningar som överskrider gränser.

1 nuvarande läge bör enligt regeringens uppfattning endast införas regler som gör alt svensk lagsliftning stämmer överens med EG-direktivet då EES-avtalet träder i kraft. Detla är nödvändigt av hänsyn till Sveriges folkrättsliga åtaganden i det avseendet 1 ett senare skede bör frågan om humvida konventionen .skall ratificeras av Sverige och vilka behov det då finns av en reviderad lagstifming tas upp, eventuellt i enlighet med det altemativa lagförslag som radioutredningen lagt fram. RadiolagsuU-edningen kommer .senare alt lämna förslag om en sammanhållen svensk radiolagstifming och situationen

beu-äffande de olika internationella instmmenten kan komma att klama efter hand så att ett slutligt ställningstagande tiU en ratifikation av konventionen kan tas i samband med beredningen av denna sammanhållna lagstiftning. Sverige bör i intemadonella sammanhang verka för att direktivels och konventionens olika regler om ansvarigt land harmoniseras. Om Sverige vid ett senare tillfälle skulle bestämma sig för alt ratificera konventionen kan de justeringar av lagstiftningen som då behövs, tex. för att anpassa reklamreglema till de i ett par fall något strängare bestämmelserna i konventionen, genomföras vid denna tidpunkt Regeringen föreslår därför att den svenska lagstifmingen nu anpassas till direktivet och att frågan om ratificering av konventionen tas upp senare, lämpUgen i samband med alt förslaget tiU ny radiolag behandlas.

Prop. 1992/93:75

3.2 Regler för marksändningar av TV-program

Regeringens bedömning: Nuvarande regler för marksändningar av televisionsprogram i radiolagen och avtalen mellan staten och programföretagen tillgodoser i huvudsak TV-direklivets regler. Däremot krävs SärskUda regler för televisionssändningar över satellit

Radiolagsutredningens och Marknadsföringsutredningens bedömningar överensslämmer i huvudsak med regeringens. Marknads-föringsulredningen anser dock alt radiolagens regler i 11 §, första stycket om förbud mot reklam riktad mot barn bör upphävas.

Remissinstanserna instämmer i de fiesta fall med radiolagsutredningens bedömning. Några instanser anser dock all radiolagens regler i högre grad bör anpassas till direktivets regler.

Skälen för regeringens bedömning: TV-direklivet omfattar såväl marksändningar som satellitsändningar. De allmänna programreglema för marksänd television återfinns i radiolagen och avtalen med programföretagen, för vilka redogjorts i korthet i avsnitt 2.2.

Reglema i radiolagen om reklamfinansierade TV-sändningar i marknätet har tidigare anpassats lill Europarådskonventionen om gränsöverskridande television (prop. 1990/91 s. 49. KU 39, rskr 370, SFS 1991:1066). Eftersom konventionen och EG-direkdvel i aUt väsentUgt har likartade regler - det vUctigaste undantaget är reglema om ansvarigt land - tillgodoser i huvudsak radiolagens bestämmelser även direktivets krav. 1 vissa avseenden går de svenska reklamreglema för marksänd television längre än vad som krävs i de intemationella dokumenten. Enligt både direktivet och konventionen får ett land ha strängare regler för sina sändningar så länge inte delta inkräktar på utbytet av sändningar över gränsema eller diskriminerar vissa företag eller länder.

Del svenska regelsystemet tillgodoser enligt regeringens mening väl de krav som TV-direkuvei reser i fråga om marksänd television och några ylter-

ligare lagstiftningsåtgärder frånsett en smärre ändring i radiolagen (avsnitt 3.8) behöver inte vidtas i dessa avseenden.

Bestämmelser om reklam riktad till bam samt om reklam för alkohol, tobak och läkemedel har uppmärksammats av flera remissinstanser. Dessa bestämmelser kommer att behandlas utförUgt i kommande avsnitt (3.8.3-4).

För närvarande saknas regler för satellitsändningar av TV-program i Sverige. En sådan reglering är emellertid nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet Regeringen lägger i det följande fram förslag lill sådana regler. 1 huvudsak bör dessa regler ansluta sig liU radiolagens bestämmelser om programinnehåll i marksänd television.

Prop. 1992/93:75

3.3 TV-direktivets införiivande med svensk rätt

Regeringens förslag: Reglema i TV-direklivet införlivas med svensk rätt dels genom en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, dels genom smärre ändringar i radiolagen (1966:755) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yltrandefriheisgrundlagens områden och dels genom ändringar i marknadsföringslagsiifinjngen.

Radiolagsutredningens och Marknadsföringsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Marknadsföringsutredningens förslag rörande TV-direkuvet inskränker sig dock till frågan om TV-reklam.

Remissinstanserna: De flesta instanserna tillstyrker en helt ny lag. /Marknadsdomstolen anser dock att man åtminstone på sikt bör foga in bestämmelsema om satellitsänd television i radiolagen och all direktivet erfordrar en fullständig radiorältslig reglering, eftersom det stäUer upp elt .självständigt ansvar för programföretagen angående reklamens innehåll och utformning. Domstolen anser att EG-direktivets bestämmelser i vissa delar kan fogas direkt till den svenska lagen som bilagor. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser alt en intregrering av gemensamma regler och en utskillnad av sådana som är specieUa för satellitsändningar resp. markbundna sändningar i en och samma lag vara mest ändamålsenligt. Konsumentverket har liknande synpunkter.

Skälen för regeringen förslag: Radiolagen är sedan fiera år föremål för en grundlig översyn av Radiolagsutredningen. Under den lid som utredningen arbetat har situationen för ljudradio och television radikalt förändrats vUket lett till alt utredningen fått lilläggsdirekuv och vidgade uppgifter genom att nya lagförslag behövt läggas fram. Något förslag om en ny radiolag har av de.ssa skäl ännu inte kunnat läggas fram.

Utredningen arbetar nu med denna fråga och beräknas under år 1993 lägga fram förslag lUl en ny radiolag. Detta innebär med hänsyn tagen lill remissbe-

20

handling och övrig beredning av ärendet att en ny radiolag torde kunna komma alt införas först fr.o.m. år 1995.

För närvarande pågår beredning av ytterligare förslag inom radio- och televisionsområdet, bl.a. frågor om reklamfinansierade lokala ljudradiosändningar och frågan om en myndighet på radio- och televisionsområdet Det är inte möjligt att nu skjuta upp behandlingen av de intemationella åtaganden Sverige gjort genom EES-avtalet till dess att en slutlig översyn av den radioräiisliga lagstiftningen kunnat genomföras. Lagstifmingsäigärder måste genomföras så att de kan träda i kraft den I januari 1993. Regeringen föreslår därför att en ny särskild lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten läggs fram. Del är enligt regeringens uppfattning det bästa sättet att nu förverkliga EES-avtalet i svensk lagstiftning på denna punkt Dessutom bör ändringar göras i vissa andra lagar. Att direkt foga EG-bestiimmelser som bilagor till den svenska lagen ter sig inte lämpUgt, bl.a. av det skälet att lagen skulle bli mindre överskådUg och att en viss tvekan skulle kunna uppstå om olika delars betydelse för det fall att vissa delar av lagen förekommer som bilagor, medan andra finns med i huvudtexten. Dessutom är det nödvändigt att till direktivets regler foga vissa bestämmelser om sanktioner vid regelöverträdelser.

Marknadsdomstolen har uppfattningen alt direktivet bör genomföras med radiorättslig och inte marknadsrällslig lagstiftning. Vid behandlingen av frågan om reklam i marksänd television fastslogs alt TV-reklamen bör övervakas inom marknadsföringslagstifmingssystemet (prop. 1990/91:149 s. 55, jfr lagrådets yttrande s. 326 ff). Fömtsättningama har dock i viss mån ändrats genom att Sverige skall anpassa sig till TV-direklivet Det kan då övervägas om vissa frågor som nu regleras av marknadsföringslagstifmingen, t.ex. förbud mot reklam för alkohol, tobak och receptbelagda läkemedel, i stället bör finnas i den radioräiisliga lagstiftningen. Dessa frågor fordrar en allsidig belysning och bör lämpligen tas upp av RadiolagsuUiedningen i dess fortsatta arbete. Frågoma ryms inom utredningens nuvarande uppdrag. Däremot talar övervägande skäl för att i det nu aktuella ärendet inte avvika från den inslagna vägen. Tills vidare bör således alltjämt marknadsföringslagstifmingen användas vid övervakning av regler om TV-reklam. Frågan om marknadsföring-slagstifmingens territoriella räckvidd tas upp i avsnitt 3.8.2.

Prop. 1992/93:75

3.4 Frågan om tillstånd för satellitsändningar

Regeringens förslag: Något krav på tillstånd för att bedriva satellit-TV-verksamhet ställs inte upp. Däremot skall satellitprogramföretag och satellitenireprenörer vara skyldiga att anmäla sig för registrering saml att lämna vissa uppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har ingen annan mening.

21 Skälen för regeringens fiirslag: Sändningar till satellit för mottag- Prop. 1992/93:75 ning av allmänheten förekommer sedan flera år från upplänksstationer i Sverige. De som svarar för sändningama har skaffat sig tillgång till sändningsmöjligheter genom avlal med det företag som driver stauonen, t.ex. Televerket eller Rymdbolaget. Dessa företag i sin tur har de tiUstånd som erfordras för att använda radiosändare och som förenas med de radiotekniska villkor som gäller för sändningen. Hittills har det inte gällt några särskilda regler för innehållet i sådana sändningar ulan varje företag har själv bestämt programverksamhetens inriktning, hur eventuella reklaminslag skall placeras in etc.

Genom EES-avtalet blir Sverige skyldigt att se till att satellitprogramföretag som Sverige har jurisdiktion över uppfyller åtminstone de minimiregler i fråga om sändningamas innehåU som framgår av TV-direklivet Därför måste regler införas beträffande sändningamas innehåll.

Radiolagsutredningen avvisar tanken på att bygga upp lagstifiningen på gmndval av ett system med tillstånd, där de olika detaljreglema skulle få karaktären av tillståndsvillkor. 1 stället förordar utredningen att sändningsverksamheten i princip skall vara tillåten och att reglema skall ges formen av genereUa lagföreskrifter som skaU vara giltiga för alla som bedriver sändningar av del slag som lagen gäller för. Remissinstansema har inte anfört några invändningar.

Regeringens uppfattning är att det skulle vara olämpligt all införa ett principieUt förbud för sändningar som hittiUs har varit lillåma med det enda motivet att knyta nya viUkor till verksamheten. Det kan också ifrågasättas om ett sådant förslag är förenligt med yttrandefrihetsgmndlagen. I enlighet med utredningens förslag bör lagens regler därför gälla för alla som bedriver satelUt-TV-verksamhet utan krav på något särskUt tillstånd.

För att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser som sändande land enligt TV-direktivet (se avsnitt 3.5) måste svenska myndigheter veta vilka som bedriver sändningar för vilka Sverige är ansvarigt land. Därför bör de som sätter samman och svarar för programtjänstema (salellilprogramföreiag) eller upplåter satellitkapacitet (satelUtentreprenörer), vara skyldiga alt anmäla sig för registrering hos en myndighet Denna myndighet bör vara Kabelnämnden. Ett register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer skall upprättas hos tillsynsmyndigheten. Delta register bör föras med ADB. Datainspektionen har i yttrande enUgi 2 § a dalalagen tillstyrkt förslaget.

22

3.5 Regler om ansvarigt land

Prop. 1992/93:75

Regeringens förslag: Den nya lagen skall tillämpas på satellitprogramföretag som har sin hemvist i Sverige. Lagen skall också tillämpas om sändningen tiU satellit sker från sändare här i landet, eller om sändningen från satellit sker med satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över, dock endast om saielliiprogramförelaget inte har sin hemvist inom EES-området

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna delar i allt väsentligt utredningens mening. Kabelnämnden anser dock att reglema i den svenska lagstifmingen bör gälla även för de fall Sverige skulle vara ansvarigt enligt Europarådskonventionen men inte erUigt EG-direktivet

Skälen för regeringens förslag: Det finns inte anledning att i den nya lagen tillämpa andra ansvarighetsregler än de som motsvarar EG-direktivets bestämmelser, eftersom en ratifikation av Europarådskonventionen inte fö-re.slås nu. De regler som nu finns i konventionen skulle i vissa fall kunna tänkas leda till alt ansvaret för en sändning skulle ligga hos två länder samtidigt Ett sådant faU skulle bl.a. kunna uppstå om elt programföretag under ett EES-lands jurisdiktion för en sändning upp till satelliten utnyttjar ett företag i ett land utanför EES men anslutet till TV-konventionen. En lagstiftning som samtidigt tillgodoser både direktivet och konventionens nuvarande regler bUr mycket komplicerad, om ens möjlig att genomföra. Regeringen föreslår därför att lagen skall tillämpas på satellitprogramföretag som har sin hemvist i Sverige. Enligt direktivets artikel 2.1 är Sverige ansvarigt land för en sändning om Sverige medgivit att ett satellitprogramföretag som finns i ett land som inte är bundet av EES-avtalet använder sig av en frekvens eller av satel-lilkapacitet som Sverige ansvarar och förfogar över eller att upplänkssänd-ningen sker från sändare här i landet Det torde i praktiken inte förekomma att ell land upplåter en frekvens tiU ett företag i ell annal land, i vart faU inte utan att ansvaret övergår tUl det landet. Sådana faU har därför inte beaktats vid reglemas utformning. Lagen bör således också vara tillämplig om sändningen tiU satellit sker från sändare här i landet eller om sändningen från satellit sker med satelUtkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över, men bara om satellitprogramföretaget inle har sin hemvist i ett land inom EES-området.

23

3.6 Lagens tillämpningsområde

Prop. 1992/93:75

Regeringens förslag: Lagen gäller sändningar över satellit för mottagning av allmänheten av TV-program, som kan tas emot i något land som är bundet av EES-avtalet. Emellertid gäller den inte för en sändning till satellit som hell överensslämmer med en sändning som sker med stöd av tiUstånd enligt 5 § radiolagen eller 1 § lagen (1986:3) om mndradiosändning av finländska televisionsprogram och inle heUer för sökbar text-TV.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens mening, men kammarrätten i Göteborg anser att undantaget bl.a. för sändningar med stöd av 5 § radiolagen är onödigt

Skälen för regeringens förslag: Lagen föreslås gälla för sändningar över satellit, dvs. sändningar från en upplänksstation. Eftersom sändningarnas innehåll inte ändras genom åtemtsändningen från satelliten kommer en regel som gäUer för upplänkssändningen också att Uäffa det som når publUcen på marken. För det fall att ett program är sammansatt av sändningar från flera upplänkssationer är det emellertid inte möjligt att genom regler för en viss upplänkssändning påverka hela det program som når mottagaren.

TV-du-ektivet gäUer för TV-sändningar som är avsedda för mottagning av allmänheten. Det gäller även om en sändning är avsedd att åtemtsändas till allmänheten. Detta uttrycks genom att lagen föreslås gälla endast för sändningar "för mottagning av allmänheten". Med detta avses att sändningen från satelliten skall vara avsedd att tas emot av allmänheten antingen direkt eller efter samtidig och oförändrad åtemlsändning. Från lagens tillämpningsområde undantas därmed satellitsändningar som inte alls är avsedda att nå allmänheten, t.ex. kommunikation inom slutna gmpper. Även överföringar meUan mndradioföretag av program som är avsedda att ingå i mndradioföre-lagets sändningar, efter ett självständigt beslut av dem som ansvarar för sändningsverksamheten inom mndradioföretaget faller utanför lagens tiUämpningsområde.

Sveriges skyldighet i egenskap av sändande land enligt EES-avtalet gäUer bara i förhållande till de länder som är bundna av avtalet. Lagen bör därmed endast gälla för sändningar som kan tas emot i något av dessa länder. Det kan inte anses befogat att Sverige ensidigt åtar sig förpliktelser i förhållande till andra länder, som inte har gjort motsvarande åtaganden i fråga om de sändningar som de själva svarar för.

Enligt regeringens mening vore del olämpligt att ha olika regler för identiska sändningar från samma programföretag när de sker samtidigt via marknätet och via satellit Delta skulle bli fallet om radiolagen tillämpades för marksändningar medan samma program skulle lyda under satellit-TV-be-siämmelsema om det sändes via satellit. Sändningar både via marknätet och satellit sker redan i dag från t.ex. Nordisk Television AB. Från lagens tiU-

24

lämpningsområde bör därför undantas vissa sändningar för vilken annan lagstiftning gäller, nämligen sändningar som helt överensstämmer med sändningar som sker med stöd av tillstånd enUgt 5 § radiolagen eller I § lagen om mndradiosändning av finländska televisionsprogram.

Som nämnts i det föregående (avsnitt 3.2) tillgodoses direktivets bestämmelser väl genom de regler som idag finns för de markbundna sändningama i radiolagen och i avtalen mellan staten och programbolagen. Någon ändring av dessa regler behövs därför inte med undantag för att en viss rapporteringsskyldighet bör införas (se avsnitt 3.8).

Prop. 1992/93:75

3.7 Programverksamheten

3.7.1 Allmänna regler för programinnehållet

Regeringens förslag: EG-direktivets regler för skydd av minderåriga läcks i huvudsak av redan befintUg lagstifming, men kompletteras i den föreslagna lagen av en allmän regel om att sändningama skaU präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet Någon möjlighet att hindra vidaresändning av utländska satellitprogram införs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna Flertalet remissinstanser har inte några invändningar mot utredningsförslaget Ett anlal instanser har dock en avvikande mening. Flera instanser tar upp frågan om möjligheten att förbjuda vidare-sändningar. Till dessa instanser hör Göta hovrätt. Kabelnämnden. Sveriges Frikyrkoråd, Våldsskildringsrådet och Barnmiljörådet, som anser att en möjUghet att förbjuda vidaresändningar av de skäl som anges i direktivets artikel 22 bör föras in i den svenska lagen, eventuellt med förebild i 16 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. Konsumentverket och Marknadsdomstolen anser alt mer specifika regler än de som upptas i lagförslaget bör tas med i lagen. Advokatsamfundet är kritiskt mot att reglema i lagen inte är sanktionsstödda.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 22 reglerar skydd av minderåriga. EnUgt artikeln skall medlemsstatema säkerställa att sändningar inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, särskilt program som innehåller pornografi eUer meningslöst våld. Hänsyn tiU minderåriga skall även las i fråga om andra program om de kan antas vara skadliga på samma sätt, såvida de inte sänds på tider då minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar. Medlemsstatema skall också säkerstäUa alt sändningar inte innehåller något som uppammar hat gmndat på ras, kön, religion eller nationaUtet

25

I radiolagen finns bestämmelser om alt programföretagens rätt skall utövas Prop. 1992/93:75 opartiskt och sakligt (6 § första stycket). Bakgmnden tiU denna bestämmelse är att det har ansetts angeläget att det begränsade antalel markfrekvenser för rundradiosändning utnyttjas på bästa sätt i allmänhetens tjänst (se prop. 1966:149 s. 29 f)- För den nyligen inrättade tredje marksända nationella TV-kanalen, TV 4, gäller dessa bestämmelser på samma sätt som för Sveriges Radios programbolag. Detta motiverades (se prop. 1990/91:149 s. 73 O med att begränsningar i fråga om sändningsmöjligheter gör det angeläget att olUca meningsriktningar kan komma till tals i en ny TV-kanal. I samma sammanhang konstaterades alt de tekniska begränsningama är mindre framträdande vid sateUitsändningar än vid marksändningar.

Regeringen finner - i likhet med radiolagsutredningen och i linje med vad som sagts ovan - att antalet sändningsmöjligheter över satellit är stort och i praktiken kan nära nog etableringsfrihet anses råda. Situationen för satelUika-nalema liknar i detta avseende mer tidningarna än den marksända naUonella televisionen. Det förefaller därför inte motiverat att införa en bestämmelse i salellitlagen om saklighet och opartiskhet Vidare kan det med hänsyn till de olika programljänstemas karaktär- filmkanaler, underhållningskanaler och olika specialiserade kanaler - i vissa fall te sig främmande att ha en sådan bestämmelse.

EnUgt 6 § Udje styckel radiolagen skall programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet Vidare får enligt 7 § i avtal föreskrivas att programföretaget skall ta särskild hänsyn lill ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Sådana bestämmelser har tagits in i nu gällande avtal med programföretagen. Det innebär bl.a. att de ansvariga för sändningama bör iaktta varsamhet med program som har sådan karaktär att man kan förstå att delar av publUcen kommer att uppröras eller skrämmas (jfr prop. 1990/91:149 s. 142). Dessa regler, ullsammans med bestämmelsema om hels mot folkgmpp, bampomografibrott och olaga våldsskUdring i yttrandefrihetsgmndlagen och brottsbalken, tillgodoser enligt regeringens mening de allmänna krav som StäUs på programmen enligt artUcel 22 såvitt avser marksändningarna.

1 satellitlagen bör därför bestämmelser motsvarande radiolagens föreskrifter las in.

Direktivet är ytterst restriktivt när det gäller möjligheter att hindra vidarespridning av program. Direktivet medger dock att vidaresändning av ett program tillfälligt stoppas vid överträdelser av artUcel 22. Frågan är då om Sverige skaU utnyttja denna möjlighet

Som udigare har framhålUts har direktivet ulUcommit för att möjliggöra ett fritt utbyte av TV-sändningar mellan EG-länderaa. Medlemsstatema lägger därigenom ansvaret för sändningama på den stat under vars lagstiftning programföretaget befinner sig.

Regeringsformens regler om inskränkning av yttrandefriheten och informationsfriheten gör klart att ett ingripande endast får ske på så sätt att åtgär-

den står i rimlig proportion till den gäming som skall hindras. Att stoppa en Prop. 1992/93:75 TV-sändning är en mycket drastisk åtgärd. Del är en åtgärd som man i övrigt i huvudsak har avstått från att begagna sig av när del gäller den lagstifming som reglerar TV-sändningar.

Endast i fråga om egensändningar i kabel finns såvitt gäller TV-sändningar en regel som medger att en domstol på talan av justitiekanslem får meddela förbud mot sändning under högst ett år om dessa bryter mot vissa bestämmelser i kabellagen. Denna regel möjliggör ingripande mot sändningar som bryter mot kabellagens 16 §.

Eftersom det handlar om en lokal sändning med en ansvarig utgivare är det i sådana fall möjligt att rikta ingripandet mot det programföretag som begått överträdelsen och som också kan ändra innehållet i sändningama. Med hänsyn tUl att vidarespridning av salelUtprogram sker samtidigt och oförändrat är det inte möjligt för kabeloperatören alt ingripa i sändnuigens mnehåll eUer påverka programutbudet

Mol en regel om förbud mot vidaresändning av vissa satellitsändningar talar också att den rimligen endast skulle kunna tillämpas i kabelnät av viss storlek. Den nuvarande lagen om kabelsändningar gäller enbart i sådana kabelnät som når fier än hundra bostäder. Den gäller givetvis inte för direkunot-lagning med parabolanlenn.

EnUgt regeringens mening skulle en regel om att hindra vidaresändning av satellitsändningar som bryter mot direktivets artikel 22 därför vara en med hänsyn till yttrande- och informationsfriheterna drastisk åtgärd, som till sin praktiska verkan skulle medföra orimliga skillnader mellan olika boendeformer när det gäller mottagning av saleUitprogram.

Det bör tUläggas att det i dag inte finns några sändningar av sådant slag att det kan antas att man från svensk sida skulle kräva förbud mot vidaresändning eller förändring av innehållet på de gmnder som anges i direktivets artikel 22.

Regeringens slutsats när det gäller möjligheten att stoppa sändningar som bryter mot direktivets arukel 22 är att avstängning vid brott mot dessa regler inte är någon tillfredsställande lösning. Regeringen anser därför att Sverige inle skall göra bmk av de möjligheter som direktivet ger att tillfälligt hindra vidarespridning av uUändska program.

27

3.7.2 Andel europeiska program m.m.

Prop. 1992/93:75

Regeringens förslag: Minst hälfien av en prograratjänsts årliga sändningslid avseende vissa slag av program skall upptas av program av europeiskt urspmng. Vidare skall minst do procent av sändningstiden eller tio procent av programbudgeten avse program av europeiskt urspmng som är framställda av självständiga producenter.

För programtjänster som är avsedda att tas emot i Sverige bör program på svenska språket samt program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän förekomma i betydande omfatming.

Satellitprogramföretagen skaU årligen redovisa hur stor andel av programtjänsten som avser program av europeiskt urspmng eller prograra av producenter sora är oberoende av programföretagen.

Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker till största delen förslaget. Kabelnämnden framhåller dock att det är besvärande att det inte finns sanktioner mot brott mot bestämmelsema. Flera av de nu i Sverige verkande programföretagen har också invändningar mot förslaget och bestämmelsen i direktivet.

Skälen for regeringen förslag: Frågan om särskilda kvoter för europeiska program hörde lill de livligast diskuterade när den europeiska konventionen om gränsöverskridande television, och parallellt med den TV-direktivet arbetades frara. I Sverige har det inte ansetts finnas behov av sådana regler Sveriges Television uppfyller tex. med god marginal kravet att 50 % skall vara av europeiskt urspmng utan några sådana regler. Inte heller andra TV-företag som vänder sig lill en svensk publik med ell allmänt inriktat programutbud torde i längden kunna undgå att uppfyUa tämligen högt ställda anspråk på svenska och andra europeiska program. Å andra sidan kan det för specialinriktade programtjänster, t.ex. sådana som vänder sig till utomeuropeiska invandrare, vara omöjligt att uppfylla ett krav på en viss andel europeiska program.

De regler om vissa andelar för europeiska program och program av oberoende producenter som finns i TV-direktivet ger utrymme för en betydande flexibilitet Skyldigheten att uppnå angivna andelar gäller endast där det är praktiskt möjligt och anpassningen skaU ske successivt under hänsynstagande uU programföretagens ansvar gentemot publiken med avseende på information, UtbUdning, kultur och underhåUning.

Regler om andelen europeiska program och prograra av oberoende producenter bör därför utformas utifrån de nu angivna fömtsätmingama. Förpliktelsen för salellitprogramföretagen bör gälla bara om inte särskilda skäl föranleder annat, i enlighet med duktivets flexibla regler på denna punkt

Bertalet TV-företag torde inte ha några svårigheter att uppfyUa de angivna målen. Mot denna bakgmnd ter det sig inte rimligt att införa sanktioner mot de företag som inte oraedelbart kan uppnå de angivna andelama.

28

Vid beräkningen av andelama europeiska program resp. program av oberoende producenter bör bortses från sändningstid för nyheter, sport, tävlingar och annonser. Regeringen återkommer till detta i specialmotiveringen.

För prograraijänsler som vänder sig till en svensk publik bör - efter mönster av avtalen mellan slaten och Sveriges Television AB och Nordisk Television AB - gälla att program på svenska språket, program med svenska artister eller av svenska upphovsmän skall förekoraraa i betydande orafattning. Även en sådan föreskrift bör gälla om inte särskilda skäl föranleder annat Den nu föreslagna regeln torde i praktiken till stora delar sammanfalla med regeln om minst 50 % europeiska program. Regeln har också ett stöd i direktivels artikel 8, där språkpolitiska skäl anges sora gmnd för att medlemsstatema får ha mer detaljerade eller strängare regler för programmens urspmng. Avsiklen med bestämmelsen är inte all diskriminera utiändska upphovsmän ulan att väma den svenska kulturen. Effekten av bestämmelsen bör studeras noga med utgångspunkt i att den inte skall ha en diskriminerande verkan.

Enligt TV-direktivet skall varje land lämna uppgift om hur programföretagen följer bestäraraelsema. För alt Sverige skall kunna uppfylla denna förpUktelse bör det föreskrivas skyldighet för salellitprogramföretagen alt årligen till tillsynsmyndigheten redovisa hur stora andelar av programtjänsterna som har utgjorts av europeiska program resp. program av obeoende producenter.

Prop. 1992/93:75

3.7.3 Beriktigande

Regeringens förslag: Felaktiga uppgifter som har förekommit i ett program skall beriktigas när del är befogat Tillsynsmyndigheten skall kunna ålägga ett salellilprogramföreiag att på lämpligt sätt offentliggöra elt beslut av myndigheten enligt vilket företaget har bmiii mot bestämmelsen om beriktigande.

Utredningens förslag överensslämmer med regeringens.

Remissinstanserna delar till övervägande del utredningens mening. Della gäller tex. Tidningsutgivarföreningen och Journalistförbundet. Etl fåtal instanser, bland dem Marknadsdomstolen och Juridiska fakuhetsnämnden vid Stockholms universitet, anser dock all lagförslaget inte tillgodoser direktivet utan att en rätt till genmäle bör skrivas in i lagen och inle enbart en bestämmelse om beriktigande. Radionämnden anser alt reglema om beriktigande bör behandlas i en särskild bestämmelse och alt särskUda förfaranderegler skall las in lagen.

29 Skälen för regeringens forslag: Artikel 23 i direktivet (se avsnitt Prop. 1992/93:75 2.1.9) behandlar rätten lill beriktigande (right of reply). Den föreskriver att varje land skall se till att alla fysiska och juridiska personer, oberoende av nationalitet eUer vistelseort, skall ha rätt till beriktigande eller liknande åtgärd. De tidsmässiga och andra vUUcoren skall vara sådana att denna rätt kan utövas effektivt Direktivet kräver också att det skall vara möjligt all underkasta tvister rättslig prövning.

Enligt 7 § första stycket första punkten och 17 § andra stycket radiolagen får i avlal meUan regeringen och programföretagen föreskrivas skyldighet att sända beriktigande och genmäle samt skyldighet att sända redogörelse för beslut av radionämnden där nämnden förklarat att programföretaget bmtit mot reglema i radiolagen eller avtalet med slalen. Bestäraraelser raed den nu angivna innebörden har tagits m i avtalen för Sveriges Radio-koncemen och för Nordisk Television AB, som sänder den iredje marksända TV-kanalen. Dessa skyldigheter skall ses mot bakgmnd av dels bestämmelsema i radiolagen att varje programföretag ensamt avgör vad som skall sändas, dels kraven på de nu berörda programföretagen såvitt avser opartiskhet och saklighet Genmäle respeklive beriktigande är åtgärder mot partiskhet och osaklighet (se prop. 1966:149 s. 39 1).

I fråga om marksänd television uppfyller de angivna reglema väl de krav om rätten ull beriktigande som ställs i direktivet särskilt som reglema kompletteras av bestämmelser om ärekränkning i yttrandefrihetsgmndlagen och 5 kap. brottsbalken. När det gäller juridiska personer finns regler om otillbörlig marknadsföring vid misskredilering från andra näringsidkares sida.

Liknande bestämmelser bör införas för satellitsändningar. För de sändningar som omfattas av saielUUagen kan det inte finnas motsvarande möjlighet att i avlal föreskriva skyldigheten att sända beriktigande. Bestämmelsema måsie därför tas in i lagen. Eftersom satellitlagen inte innehåller något uttryckUgt krav om saklighet och opartiskhet (.se avsnitt 3.7.1) ställer sig saken här dock något annorlunda.

För de sateUitsändningar som Sverige ansvarar för enligt lagen är bestämmelsema om ärekränkning och oiUIbörUg marknadsföring lUlärapUga. I något faU kan dock frågan uppkomma om räckvidden av den svenska straffrättsliga regleringen. Denna fråga bör överlämnas till avgörande i rättstUlämpningen. I lagrådsremissen ansåg regeringen vidare att det i den föreslagna lagen dämtöver borde anges att uppgifter som förekommit i etl program skall beriktigas, när det är befogat Vidare borde föreskrivas att Kabelnämnden - ora nämnden finner alt ett programföretag bmtit mot bestämmelsen om beriktigande - får ålägga företaget att offentiiggöra beslut om detla på lärapligt sätt. För att inle inkräkta på den ansvarige utgivarens ensamrådighel beträffande programmens innehåll borde det stå programföretaget fritt att välja i viUcen form företaget vUl ge etl beriktigande offentiighet Av reglema för god pubUcistisk sed följer att etl lUlräitaläggande skall publiceras sä att det har den åsyftade effekten.

30

Lagrådet har i frågan om beriktigande anfört Prop. 1992/93: 75

Enligt 14 § skall uppgifter som förekommit i ett program beriktigas när det är befogat. Enligt 29 § får kabelnämnden ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offenUiggöra ell beslut av nämnden enligt vilket företaget har bmtit raol bestämmelserna i 14 § om beriktigande.

Bestämmelserna skall tillgodose bl.a. artikel 23 i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. Artikeln föreskriver bl.a. att alla fysiska och juridiska personer, vilkas legitima intressen har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett TV-program skall ha rätt till genmäle (right of reply) eller motsvarande åtgärd. Enligt artikeln skall medlemsstaterna också fastställa vissa procedurregler m.m. för utövandet av rätten.

Den rätt till genmäle eller motsvarande åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivel får i och för sig anses kunna tillgodoses genom vad sora i förslaget betecknas om beriktigande. Bestämmelsema i 14 och 29 §§ ger emellertid enligt lagrådet anledning till iveksamhet i ett annat avseende. Regeringen framhåller sålunda i remissen att - för att inle inkräkta på den ansvarige utgivarens ensamrådighel beträffande programmens innehåll - det bör slå programföretaget fritt att välja i vilken form företagel vill ge ell beriktigande offentiighet Vidare sägs att eftersom satellitprogramföretaget inle är tvunget att offentliggöra beslutet i det egna mediet bestiimmelsen i 29 § är förenlig med yttrandefrihetsgmndlagens princip om den ansvarige utgivarens ensam ansvar.

Regeringen syftar här uppenbarligen på bestämmelsen i 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen, som föreskriver att den som sänder radioprogram självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen. Någol undanlag i yttrandefrihetsgmndlagen som ger möjlighet all införa bestämmelser om all beriktigande skall ske i programmen finns inte.

EG-direktivet kräver inte uttryckligen att beriktigandet sker i TV-pro-grammen. Del får dock anses ligga i sakens natur all så bör ske om inle annat sägs och del mesta talar alltså för att också direktivet har denna utgångspunkt Regeringen uttalar i sammanhanget alt av reglema för god publicistisk sed följer all ell lUlräitaläggande skall publiceras så att det har den åsyftade effekten och vidare att offentliggörandet skall ske på etl sådant sätt all dess spridning slår i rimligt proportion lill den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk anknytning till del kränkta subjektet Dessa uttalanden framstår i och för sig som rimliga men ändrar inle på det förhållandet all del inte finns någon möjlighet alt framtvinga ett offentliggörande av beriktigandet i del egna mediet, men någon möjlighet att föreskriva detta finns som sagt inte.

Slutsatsen av del anförda blir att med den nuvarande gmndlagsregleringen rätten till beriktigande kan ha ett begränsat värde. Lagrådet vill ifrågasätta om inte yttrandefrihetsgmndlagen bör ändras så att det blir möjUgt för Kabelnämnden alt besluta att elt beriktigande skall ske i etl program som företaget sänder. En sådan ordning är också mera i direktivels anda. 1 avbidan på en gmndlagsändring bör det av 29 § klarare framgå vilka begränsningar som gäller för beriktigande. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse

"Kabelnämnden får ålägga ell salellilprogramföreiag att på lämpligt sätt offentliggöra etl beslut av nämnden enligt vilket förelaget har bmtit mol bestämmelserna i 14 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära all offentliggörande måste ske i etl program som företaget sänder. Föreläggandel får förenas med vite."

31 Regeringen har inle någon invändning mot vad Lagrådet föreslagit ora bestämmelsens utformning. Radiolagsutredningen torde få anledning återkomma lUl reglema om beriktigande i sitt arbete med en ny radiolag. Den får då imledning att ytterligare överväga reglemas förenlighet med yttrandefrihetsgmndlagen (jfr prop. 1986/87:151 s. 37 fQ.

Genom bl.a. särskilda regler i lagen raed förskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden och i den föreslagna lagen ora slelliisändningar och televisionsprogram tUl allmänheten om registrering och bevarande av inspelningar möjliggörs att rätlen till beriktigande kan utövas effektivt (se avsnitt 3.9).

Prop. 1992/93:75

3.8 Reklamregler

3.8.1 Allmänna regler for reklamen, inplacering i program m.m.

Regeringens förslag: De bestämmelser för sponsring och reklam som finns i radiolagen, bör ligga till gmnd för regleringen av sateUitsändningar. Delta leder liU att likartade regler råder för alla sändningar under svensk lag. Något förbud mot annonsdiskriminering införs dock inte för sateUitsändningar.

Radiolagsutredningens förslag överensslämmer med regeringens, med undantag för att utredningen föreslår en regel mot annonsdiskriminering.

Marknadsföringsutredningens bedömning är alt radiolagen tillgodoser direktivets bestämmelser.

Remissinstanserna ansluter sig till övervägande del till Radiolagsutredningens förslag. En del instanser, bl.a. Svenska Kabel-TV-föreningen, Filmnet, SAF, Industriförbundet och Köpmannaförbundet anser dock all de restriktivare svenska reglema medför en risk för obalans raellan de svenska satellitsändningarna och utiändska sändningar NO och Tidningsutgivareföreningen motsätter sig att det införs ett förbud mot annonsdiskrirainering.

Radionämnden anser att den föreslagna bestäraraelsen ora förbud raot gynnande av kommersiellt intresse är otydlig och bör utformas på så sätt att det framgår att ett förbud mot dolda reklambudskap avses. Marknadsdomstolen har en liknande uppfattning. Kabelnämnden anser all direktivets konkreta reklamregler bör motsvaras av konkreta bestämmelser och adekvata sanktioner i svensk lag. En Uknande uppfattning har Konsumentverket.

Skälen för regeringens förslag: Det är enligt regeringens uppfattning rimligt alt ha ell enhetligt regelsystem för all annonsering och för program som bekostas av annan (sponsras) i televisionssändningar under svensk jurisdUction, oavsett dislributionsmeiod. De regler som nu råder för annonsering i marksänd television beslöts under stor enighet av riksdagen under behandlingen av lagstiftningen om reklam i svensk marksänd television.

32

Reglema var då redan utformade för all passa ihop med konventionen om gränsöverskridande television (se prop. 1990/91:149, KU 39, rskr. 370). Konventionens regler överensstämmer emellertid i allt väsentiigt med direktivets bestämmelser. Regeringen anser därför övervägande skäl tala för att samma regler som gäller för marksändningar också bör gälla för satellitsändningar. Detta medför visserligen i vissa avseenden en konkurrensnackdel för svenska programföretag i förhållande till utiändska, men enligt regeringens uppfatming väger önskemålet om en enhetiig svensk lagstifming tyngre.

Någon bestämmelse om förbud mot annonsvägran bör enligt regeringens uppfatming däremot inte införas i lagen om satellitsändningar av TV-pro-grara. En sådan bestäramelse kan vara motiverad när det gäller marksänd television eftersom det där i praktiken råder ett monopol på sändningar med reklam. Däremot kan man inte hävda att samma regel är lUca naturlig i en situation raed konkurrerande reklamsändningskanaler vilket gäller för sateUit-sänd television.

Direktivets arlikel 12 ger vissa allmänna minimiregler för hur reklam skall vara beskaffad. Regeringen föreslår (avsnitt 3.7.1) att det i den nya lagen -efter mönster från den nuvarande radiorättsliga regleringen - skall tas in bestämmelsema alt programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. På samma sätt föreslås alt varje salellitprogramföretag när del gäller programmens ämnen och utformning, samt tiden för sändning av programmen skall ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft. Dessa bestämmelser gäller också reklam. Artikelns bestämmelser under punktema d och e om att TV-reklam inte får uppmuntra beteenden som är skadliga för hälsa, säkerhet eller miljö tillgodoses i annan svensk lagstiftning, främst i marknadsföringslagens regler om otillbörlig marknadsföring. Genom dessa bestämmelser är direktivets krav tillgodosedda.

Prop. 1992/93:75

3.8.2 Internationell TV-reklam

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen utvidgas tiU att också avse reklam i sådana televisionssändningar som avses i den nya lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.

Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna i fråga om Radiolagsutredningens förslag

har i allmänhet samma mening.

Marknadsföringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har dämtöver föreslagit motsvarande utvidgning beträffande 3 § marknadsföringslagen. Vidare har utredningen föreslagit att

33

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 75

2 och 3 §§ inle skall tillämpas på lelevisionssändningar från något annat land Prop. 1992/93: 75 om en iniemationell överen.skommelse påkallar det

Remissinstanserna ifråga om Marknadsföringsutredningens förslag: De flesta remissinstanser som har uttalat sig i frågan är positiva eller har inte någon erinran mol förslagen. Några instanser är emellertid kritiska till utredningsförslaget i denna del. Bland dessa märks JK, Marknadsdomstolen och Konsumentverket, som anser att utredningens förslag om att inskränka marknadsföring.slagens tillämpningområde går längre än vad som krävs.

Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 3.8.1 tillgodoses TV-direktivels reklamregler i viss utsträckning av marknadsföringslagens regler om otillbörlig marknadsföring. Direktivets regler om ansvarigt land (anikel 2) väcker emellertid frågan om humvida marknadsföringslagens lillämpningsområde behöver inskränkas eller utvidgas. Marknadsföringslagens generalklausul om otillböriig marknadsföring innebär att marknadsföringen av en vara eller tjänst vid vite kan förbjudas av Marknadsdomstolen om den bedöms strida mot god affärssed. I förarbetena till generalklausulen om otillböriig marknadsföring uttalades alt klausulen inte är formellt begränsad till Sverige. Vidare uttalades i fråga om lagens tillämpning på marknadsföringsåtgärder med intemationell anknytning följande (prop. 1970:57 s. 93):

Huvudsyftet med den föreslagna lagstiftningen är alt sörja för all vissa normer iakttas inom reklam och marknadsföring på den svenska marknaden. Avgörande för om generalklausulen skail tillämpas på svensk publik bör därför vara om åtgärden är inriktad pä svensk publik. Var åtgärden har företagits är däremot i princip ulan betydelse. GeneraUdausulen bör sålunda kunna till-lämpas exempelvis i tVåga om reklammaterial som har producerats i utlandet och därifrån distribuerats till mottagare i Sverige. Detta bör gälla vare sig reklamen är särskilt inriktad pä Sverige eller vänder sig lill en internationell publik, däribland den svenska . Om däremot reklamen i och för sig avser bara cn vi.ss utländsk marknad bör generalklausulen inle anses lillämplig. Del bör sålunda inle vara möjligt att ingripa mol en annons i en utländsk tidning, vilken inte primärt är avsedd för spridning t andra länder, även om vissa exemplar av tidningen skulle förekomma här i landet. Del nu sagda gäller även ål-gärder som vidtas av svenska företag. Det sagda innebär all generalklausulen i och för sig kan tillämpas även på handlingar som företas utanför Sveriges gränser. De praktiska möjlighetema all i sådana fall nå den ansvarige med delgivning av ett vitesföreläggande eller att verkställa ett beslut om utdömande av vite torde emellertid vara begränsade.

Uttalandena i förarbetena till generalklausulen i 2 § ger vid handen att marknadsföringslagen kan tillämpas på annonsörer som genora TV-sändningar från andra länder sprider reklam i Sverige. Man kan också ingripa mol den som handlar på annonsörens vägnar eller som annars väsentiigt har bidragit till handlingen.

Marknadsföringsutredningen anser alt EG-direkiivets sändariandsprincip medför att man måste undanta .sändningar som kommer från andra länder från svensk marknadsföringslagstiftning. Marknadsdomstolen är enligt utredningens uppfattning förhindrad att tillämpa sven.sk lagstiftning på sändningar till

en intemationell publik, även om de riktas speciellt till Sverige. Direktivet fäster enligt utredningens uppfattning inte någon vikt vid viUcen publUc TV-sändningar i första hand är riktade lill. Detta medför att man inte heller kan tillämpa generaUdausulen på svenska företag sora använder utiändska sändningar för sin marknadsföring.

I likhet med flera remissinstanser, däribland JK, Marknadsdomstolen och Konsumentverket, anser regeringen att den tolkning av TV-direktivet som Marknadsföringsutredningen gör, när det gäller möjlighetema att tillämpa marknadsföringslagen på TV-sändningar från ett annat land går längre än vad direktivet kräver. Enligt regeringens uppfatming torde direktivet inte hindra ett mottagarland att ingripa mot reklam som en annonsör under detta landsju-risdiktion sprider med hjälp av TV-sändningar från andra länder. Någon uttrycklig regel om alt raarknadsföringslagen inte skall tillämpas, ora en internationell förpliktelse kräver det behövs enligt regeringens mening inte. Det bör i StäUet överiämnas åt marknadsdomstolen aU i sin tUlämpning beakta vad som i detta hänseende följer av de intemationella reglema. Marknadsförings-uU"edningen har också i sill betänkande pekat på detta sora en möjUg lösning.

För frågan om en un/idgning av tillämpningsområdet för generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen till TV-sändningar sora kan tas emot utanför Sverige ställer sig saken däremot annorlunda.

Som framgår av redovisningen av förarbetena lill marknadsföringslagen, kan generalklausulen i 2 § inte tillämpas på reklam som visserligen framställs här i landet men är avsedd bara för en viss utländsk marknad. För att ett ingripande skall kunna ske med stöd av 2 § marknadsföringslagen mot TV-reklam som omfattas av de berörda delama av direktivet måste paragrafens tillämpningsområde utvidgas till reklam i satellitsändningar av program även ora de bara kan tas eraot i något annat EES-land.

TiUämpningsområdet för generaUdausulen i 3 § marknadsföringslagen ora inforraationsskyldighet behöver däremot inte utvidgas. Något krav på information vid marknadsföring ställs inte upp i TV-direktivet

Prop. 1992/93:75

3.8.3 Reklam riktad till barn

Regeringens förslag: För satellitsändningar skall gälla samma restriktioner för reklam riktad till bam under 12 år som för marksänd television. Delta innebär dels förbud mot reklam riktad till bam, dels förbud mot alt personer som spelar en framträdande roU i TV-program för bam uppträder i reklam och dels förbud raot reklam i anslutning tiU bamprogram.

Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Marknadsforingsutredningens förslag: Det nuvarande förbudet i radiolagen och kabellagen raot TV-reklara riktad till bam står enligt utred-

ningen t strid med EES-avtalet Utredningen föreslår därför att dessa be- Prop. 1992/93:75 stämmelser avskaffas.

Remissinstanserna är delade i fråga om förbud mot TV-reklam riktad mot bam under 12 år, men har i stort sett inga invändningar mot de andra reglema. Göta hovrätt anser alt ell förbud går för långt. Marknadsdomstolen föreslår alt direktivets regler för reklam lill bam skaU infogas i lagen men att inget förbud mot sådan reklam införs. En likande uppfattning har Svenska Arbetsgivareföreningen , Tidningsutgivarföreningen och andra näringslivsorganisationer samt Filmnet. Juridiska fåkultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att Radiolagsutredningens förslag inte kan anses förenligt med EG-rätten. KommerskoUegium, Statskontoret, Konsumentverket, Barnmiljörådet, Radionämnden, Kabelnämnden och Sveriges Radio samt organisationer som Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Rädda Barnen, Hem och Skola och Svenska Kyrkans Centralstyrelse avstyrker däremot Marknadsföringsutredningens men tillstyrker Radiolagsutredningens förslag.

Skälen for regeringens forslag: Artikel 16 i direktivet ställer upp följande krav på TV-reklam riktad till bam:

-- den får inte direkt uppmana minderåriga alt köpa en vara eller tjänst genom alt umyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet,

- den får inle direkt uppmunöa minderåriga all övertala föräldrar eller an dra att köpa de annonserade varoma eller tjänsterna,

~ den får inte dra fördel av del sär.skilda förtroende som minderåriga har för föräldrar, lärare eller andra personer,

- den får inle ulan saklig gmnd visa minderåriga i farUga situationer.

ArtUcel 16 föreskriver således inte något absolut förbud mot att rikta TV-reklam till bam ulan bygger i stället på en missbmksprincip.Vidare innehåller den regler som syftar lill att skydda minderåriga mot TV-reklam som kan förorsaka moralisk eller fysisk skada. Den artikel som innehåller allmänna programregler för skydd av minderåriga (arlikel 22) har behandlats tidigare (se avsnitt 3.7.1). Den omfattar även reklam.

Den svenska marknadsföringslagstifmingen gäller för all kommersiell reklam på den svenska marknaden. Lagen är därmed även tillämplig på TV-reklam riktad tiU bam.

Enligt generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen kan Marknadsdomstolen, ora en näringsidkare vid marknadsföring av en vara, tjänst eller någon annan nyttighet företar reklamålgärd eller annan handling, som genom alt strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, förbjuda näringsidkaren alt fortsätta med detta eller att företa annan lUcnande handling.

Hänvisningen lill uttrycket "god affärssed" syftar bl.a. på Intemationella H;indelskammarens Gmndregler för n;klam.

I förarbetena till marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 60) anges att generalklausulen redan från början kunde få en betydande stadga om man till utgångspunkt för tillämpningen tog detta utomrättsliga normsystem.

I Gmndregler för reklam anges all reklam inle får utnyttja bams naturliga

godtrogenhet eller ungdomars bristande erfarenhet och får inte utsätta deras

lojalitetskänsla för påfresming (artUcel 13:1). Vidare får reklam som riktas tUl Prop. 1992/93:75 eller är ägnad att påverka bam eller ungdom inte innehålla framställning i ord eller bild som kan medföra fysiska skadeverkningar eller påverka dem negativt i psykiskt eller moraliskt avseende (artikel 13:2).

Vidare gäller att det vid prövning enligt generalklausulen i marknadsföringslagen av om en framställning är otillbörlig mot konsumenter ställs sf)e-ciellt höga krav på hederlighet och vederhäftighet när framställningen riktar sig till gmpper som kan antas vara mindre kritiska än konsumenter i allmänhet, exempelvis bam (prop. 1970:57 s. 69).

RUcsdagen har bedömt att det med hänsyn till bl.a. televisionens stora genomslagskraft varit befogat att uppstiiUa mer långtgående resttiktioner i radiolagen än vad som följer av marknadsföringslagen, när det gäller reklam som särskilt vänder sig till yngre bam (se prop. 1990/91:149, KU39, rskr. 370). I 11 § första stycket radiolagen föreskrivs all en annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år. Vidare föreskrivs i andra stycket att det i annonser med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roU i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år. Det fmns dessutom i 15 § första stycket andra meningen ett uttryckligt förbud mot att sända annonser med reklam under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till nämnda barngrupp. Motsvarande regler har senare intagits i lagen om kabelsändningar till aUmänheten (se prop. 1991/92:53, KU19, rskr. 110).

Marknadsföringsutredningen har föreslagit att förbudet i radiolagen och lagen om kabelsändningar till allmänheten mol att sända annonser med reklam, som syftar till att fånga uppmärksamheten hos bam, upphävs. Utredningen har motiverat sitt förslag med alt bestämmelsema skulle strida mot artikel 11 i EES-avtalet, som motsvarar artikel 30 i Romfördraget Enligt dessa regler förbjuds ett land att införa kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. Förbudet modereras av artikel 13 i EES-avlalet, sora motsvarar artikel 36 i Romfördraget som möjliggör sådana åtgärder med hänsyn till tex. allmän moral eller människors liv och hälsa. Enligt eu avgörande av EG-domstolen (Cassis de Dijon-fallet) följer att en restriktion raåste vara icke diskriminerande och behövlig samt att den mte får vara onödigt långtgående.

Utredningen har som skäl för att bamreklamförbudet skuUe suida mot EG-rätten åberopat ett uttalande från en kommissionsledamot angående leksaksreklam i TV.

Regeringen gjorde i lagrådsremissen följande bedömning. Direktivet medger att medlemsstatema har strängare regler än direktivets (artikel 3:1). Medlemsstatema torde dock inte få ställa upp regler som strider raot någon annan del av EG-rätten.

EG-domstolen har inle prövat om ett bamreklamförbud står i strid med artUdama 30 och 36. Det uttalande av en kommissionsledamot som utredningen har hänvisat tiU ger ingen klar ledning.

37

Vid bedömningen humvida ett bamreklamförbud skall stå i överensstäm- Prop. 1992/93:75 melse med EG-rätten bör beaktas reglema i artikel 16 i direktivet som syftar till att skydda minderåriga mot TV-reklam som kan förorsaka moralisk eller fysisk skada. Vidare bör noteras att det svenska förbudet inte avser någon speciell produktgmpp utan allmänt tar sUcie på reklam som syftar till att fånga de yngre bamens uppmärksamhet.

Regeringen ansåg i lagrådsremissen vid en samlad bedömning att bamreklamförbudet uite torde stå i strid raed EG-rätten. Vidare farni regeringen att radiolagens bestämmelser är motiverade och tillsammans med marknadsföringslagens regler tillgodoser de särskilda bestämmelsema i direktivet om bamreklam. Radiolagens bestäraraelser borde därför ligga tiU grund för regler om bamreklam i satellitsändningar. Detta innebär att de svenska reklamreglema även på delta område får en strängare reglering än direktivets (jfr avsnitt 3.8.1).

Lagrådet har i frågan om reklam riktad till bam anfört

Enligt 23 § första stycket i förslaget får en annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. I paragrafens andra stycke föreskrivs alt i annonser med reklam får mte uppuäda personer eller figurer sora spelar en framträdande roU i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Det föreslagna förbudet mot bamreklam i 23 § första stycket har kritiserats vid remissbehandlingen på den gmnden att det skulle sunda mot EG-rättens -och därmed också EES-avtalets - regler om varors och tjänsters fria rörlighet det bör i sammanhanget nämnas att marknadsföringsutredningen av sararaa skäl föreslagit att motsvarande bestämmelser i radiolagen och lagen om kabelsändningar lUl allmänheten skaJI utgå.

De regler i EG-rätten som avses är främst artiklama 30, 36 och 59 i Romfördraget (artiklama 11,13 och 39 i EES-avtalet). Enligt dessa bestämmelser är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan i princip förbjudna meUan de avtalsslutande parterna. Undantag gäUer dock för det fall förbud eller restriktioner gmndas på vissa uppräknade särskilda hänsyn, bl.a. hänsyn till allmän moral eller människors liv och hälsa. Det föreskrivs dock att sådana åtgärder inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtaisslutande partema. Enligt ett avgörande av EG-domstolen (Cassis de Dijon-fallet) gäller vidare alt en restriktion måste vara behövlig samt att den inte får vara onödigt långtgående.

Vid bedömningen av om de föreslagna reglema om bamreklamförbud strider mot EG-rätten och EES-avtalet kan till att börja med konstateras att reglema går längre än motsvarande regler i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. EnUgt TV-direktivet gäUer sålunda inte något absolut förbud mot sådan reklam som syftar lill att fånga uppmärksamheten hos bam. I artUcel 16 anges att TV-reklam inte skall orsaka moralisk eller fysisk skada hos minderåriga och att den därför raåste uppfylla vissa kriterier. Bl.a. gäller att reklaraen inte skall direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom att umyttja deras oerfarenhet eUer godtrogenhet och att reklamen inte heller skall direkt uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar eUer andra att köpa de utannonserade varoma eller tjänsteraa. Enligt artUcel 22 gäller vidare bl.a. att medlemsstateraa skall vidta lärapliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från TV-programföretag inom respektive stats

jurisdiktionsområde inle inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen nos minderåriga. I ingressen till direktivet anges att delta fastställer minimikraven för att garantera frihet för sändning. Vidare anges i artikel 3:1 att del står ett land friu att föreskriva att programförelag inom dess jurisdiktion skall följa mer detaljerad eller striktare regler inom de områden som omfattas av direktivet.

Del går uppenbarligen inte att göra något bestämt uttalande om humvida de angivna bestäraraelsema i EG-rätten medger att eu förbud införs raot bamreklam på det säll som föreslås i remissen. Det kan hävdas alt ett sådant förbud i praktiken inle kommer alt su-äcka sig särskilt mycket längre än vad en reglering i enlighet med TV-direktivet skulle göra. Men det finns en inle oväsentlig principiell skillnad mellan regleringaraa och det kan därför inte uteslutas att det föreslagna förbudet anses strida mot reglema om varors och tjänsters fria röriighet. Lagrådet finner emellertid övervägande skäl tala för att förbudet är förenligt med nyssnäranda regler i EG-rätten.

Regeringen finner mot bakgmnd av Lagrådets slutsats inte anledning att frångå remissens förslag.

Den svenska 12-årsgränsen torde motsvara direktivets begrepp minderåriga Gfr prop. 1990/91:149 s. 121).

Prop. 1992/93:75

3.8.4 Reklam for alkohol, tobak och läkemedel

Regeringens förslag: Förbuden i lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och i lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror att marknadsföra alkohol och tobak utvidgas till att omfalta alla sändrungar som omfattas av den föreslagna lagen ora satellitsändningar av TV-program. Något uttryckligt förbud mot alt marknadsföra receptbelagda läkemedel föreslås inte. Den möjlighet som ges i EES-avtalet att införa regler som stoppar vidaresändning av alkoholreklam i svenska kabelnät utnyttjas inte.

Utredningamas förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna instämraer huvudsakligen i utredningamas förslag. Ell fåtal instanser, bl.a. Konsumentverket, anser dock att möjligheten att stoppa vidaresändningar av aikoholrekJam enligt EES-avtalet bör utnyttjas. Konkurrensverket hävdar däreraot att det svenska förbudet strider mot EES-avtalet Verket anser dock att ett förbud mot läkemedelsreklam i TV bör införas för alt uppfylla direktivets bestäraraelser. Läkemedelsverket anser detta obehövUgt

Skälen för regeringens förslag; TV-direktivet innehåller dels ett förbud mot lobaksreklam (artikel 13), dels begränsningar i fråga om alkoholre-klara (artikel 15). I Sverige gäUer i dag förbud mot tobaks- och alkoholreklam i ljudradio- och televisionsprogram. Förbuden regleras marknadsrättsligt i dels lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (aUcoholreklamlagen), dels i lagen med vissa bestäraraelser om marknadsfö-

ring av tobaksvaror (tobaksreklamlagen). Lagama har samma tillämpnings- Prop. 1992/93: 75 område som marknadsföringslagen, dvs. gäller för marknadsföringen på den svenska marknaden. Utanför lagamas tillämpningsområde faller således näringsidkares marknadsföring på den utländska raarknaden (se vidare prop. 1977/78:178 s. 48).

Som redovisats i det föregående (avsnitt 3.7.1) har regeringen stannat för att inte nu införa särskilda förbudsregler eller andra regler i fråga om innehållet i reklam för alkohol, tobak och läkemedel i den radiorättsliga lagstifmingen. I avvaktan på resultatet av Radiolagsutredningens arbete får i stället den marknadsföringsrättsliga lagstifmingen tiUs vidare tiUämpas för att komma till rätta med sådan reklara som inte är tillåten enligt TV-direktivet

Det reklamförbud som gäller i Sverige för alkoholdrycker går längre än vad TV-direktivet kräver. Sora Marknadsföringsutredningen har framhållit (avsnitt 5.3) torde det svenska TV-reklamförbudet dock vara förenligt med Sveriges skyldigheter enUgt EES-avtalet eftersom alkoholreklamlagen har en alkoholpolitisk motivering och kan stödjas på EES-avtalets aUmänna regel om hänsynen till skydd för människors hälsa.

Riksdagen har uttalat (1990/91 :So23, rskr 375) att Sverige bör medverka till en europeisk överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satelUt-sänd TV. För sändningar under svenskt ansvar finns däremot i det nu framlagda lagförslaget ett förbud mot sådana sändningar. Vid den värdering av direktivets bestämmelser som skall göras inom ramen för EES-samarbetet finns tillfälle för Sverige au fortsatt verka för ett intemationeUt förbud mot alkoholreklam i satelUtsänd TV.

Som framgår av vad sora har sagts i det föregående är tillämpningsområdet för såväl alkohol- som tobakslagama marknadsföring på den svenska marknaden. För att TV-direktivets regler om tobaksreklam m.m. skall kunna tillämpas på programföretag som Sverige har jurisdiktion över, måste reklamförbudet i de båda speciallagaraa också omfatta televisionssändningar från Sverige sora endast kan tas emot i någol annat EES-land. Frågan blir då hur detta lagtekniskt skall ske. Vid bedömande av denna fråga bör som bakgmnd nämnas att speciallagarna hänvisar till marknadsföringslagen. En handling sora Sttider raot alkoholreklamlagen eller tobaksreklamlagen skall nämligen vid tillämpning av marknadsföringslagen anses varas otillbörlig mot konsumenter. Marknadsföringsutredningen och Marknadsdomstolen anser att någon uttrycklig utvidgning inte behövs i speciallagaraa utan hävdar att det är tUb-äckligt att raarknadsföringslagen utvidgas. Radiolagsutredningen och även Konsumentverket har däremot funnit att en bestämmelse om utvidgning bör tas in i marknadsföringslagen och i speciallagarna. Enligt regeringens uppfattning bör det direkt av speciallagarna framgå au förbuden mot marknadsföring av alkohol och tobak har utvidgats. Dessa bör därför kompletteras med bestämmelser om detta. Regeringen anser att Sverige därmed uppfyller sina förplUctelser enUgt direktivet såvitt avser reklam för alkohol och tobak.

Genom EES-avtalet har uppnåtts att EFTA-ländema får stoppa reklam för alkohol i vidaresändningar. För svensk del fmns enligt regeringens uppfattning inte skäl att införa en sådan möjlighet i lagen, eftersom ett ingripande

40

kommer alt ha en begränsad effekt med hänsyn till att sändningama når dem som har direktmottagning via parabolantenner och även abonnenter i mindre kabelnät Dessutom är ingripanden i vidaresändningar mot enskilda inslag förenade med avsevärda praktiska problem.

TV-direktivet innehåller som nämnts även ett förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel (artikel 14). Som Marknadsdomstolen har anmärkt finns inte något sådant lagstadgat förbud i svensk lagstifming. Marknadsföringslagen är dock tiUämplig om sådan reklam är otiUbörUg.

Reklam för receptbelagda läkemedel riktad till konsumenter förekomraer inte i Sverige och är enligt läkemedelsbranschens intema praxis inte tiUåten. I den av riksdagen nyligen antagna propositionen (prop. 1991/92:107, socialutskottets betänkande 199l/92:So21, rskr 342) om ny läkemedelslag ra.m. togs bl.a. frågan upp om inte rätten att i marknadsföringssammanhang lämna information till allmänheten borde inskränkas till receplfria läkemedel. Föredraganden fann (s. 58) att de förslag om ytteriigare inskränkningar i rätten att ge produktinformation har en motsvarighet i branschens interaa regler, varför han ansåg att det knappast fanns något behov av en sådan offentlig reglering av marknadsföringen.

Med hänsyn tiU vad som ovan anförts anser regeringen att något uttryckUgt förbud mot reklara för receptbelagda läkeraedel inte behöver införas i detta samraanhang. Denna bedömning stiimmer väl överens med föredragandens StäUningstagande i prop 1990/91:149 s.51 att inte införa ett reklamförbud mot receptbelagda läkemedel i marksänd television.

Frågan om reklam för receptbelagda läkemedel torde komma att behandlas ytteriigare av Radiolagsutredningen (se avsnitt 3.2).

Prop. 1992/93:75

3.9 Tillsynsmyndighet och behandling av klagomål om sändningar

Regeringens förslag: Kabelnämnden bör vara tillsynsmyndighet för satellitprogramföretag och satellitentreprenörer i Sverige. Överklaganden av Kabelnärandens beslut enligt bestämmelsema i lagförslaget medges inte.

Utredningen föreslår inte någon särsidld rayndighet utan hänvisar till en tillsynsmyndighet som kommer au inrättas senare. Vissa av tillsynsmyndighetens beslut bör få överklagas.

Remissinstanserna fömtsätter, i den mån frågan tas upp, att den nya radiomyndighet som föreslås av utredningen om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten i betänkandet Radio och TV i ett (SOU 1992:36) skall ha ansvar som tillsynsrayndighet Kabelnämnden föreslår att nämnden utses till tillsynsmyndighet. Radionämnden anser att beslut fattade av tillsynsmyndigheten inte bör få överklagas.

41 Skälen for regeringen förslag: Utredningen om en myndighet för Prop. 1992/93:75 radio och TV-sändningar till allmänheten har föreslagit att en gemensam myndighet bör överta de uppgifter som Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionäranden har i dag. Förslaget är ännu under beredning inom regeringskansliet I detta läge är det naturligt att den myndighet. Kabelnämnden, som idag har ansvar för ärenden som gäUer vidaresändnuig av TV-program också får ansvar för frågor som rör salellilprogramföreiag och sateUitentreprenörer.

Som redovisats i avsnitt 3.4 bör Kabelnämnden svara för ett ADB-baserat register över satellitprogramföretag och satellitenu-eprenörer i landet. Uppgiftema i registret skaU i princip vara offentliga. Vissa uppgifter kan dock vara sådana att de inte bör läranas ut. I statlig tillsynsverksarahet sora gäller näringslivet kan sekretess förekomma i fråga ora uppgifter om bl.a. enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas all den enskilde lider skada om uppgiften röjs. En bestämmelse om detla finns i 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100). Sekretessen gäller emellertid bara i den utsträckning regeringen föreskriver. Sådana föreskrifter ger regeringen i sekrelessförordningen (1980:657).

Om riksdagen bifaller förslaget om registrering av salellilprogramföreiag och satelUtenu-eprenörer koraraer regeringen att därefter ta ställning tiU om det fmns behov av ytterUgare föreskrifter i sekretessfrågan.

Vidare bör lill Kabelnäranden lämnas uppgifter om programmens sararaansätming, bl.a. när del gäller andelen europeiska produktioner och verk av svenska artister och upphovsmän. Nämnden skall vidare handha avgöranden om när inslag i elt program skall beriktigas. Näranden avgör också när överträdelse av satellit-TV-lagens bestäraraelser skall leda till föreläggande som får förenas med vite. Utdömande av vite sker i domstol.

För att göra en effektiv tillsyn möjlig bör salellitentreprenören åläggas att spela in sådana sändningar där inspelning inte görs - enligt nuvarande regler - av något salellitprogramföretag som har hemvist i riket En inspelning bör bevaras i minst sex månader. Kabelnämnden bör kostnadsfritt ha tillgång till en inspelning.

Beslut som fattas ora beriktigande eller om att följa vissa bestämmelser bl.a. om registrering och annonsering bör enligt regeringens mening inte gå att överklaga eftersom en sådan rätt skulle kunna äventyra en effekuv tillämpning av beriktigandereglema och försvåra tillsynen över programföretag och entreprenörer.

Kabelnämnden bör kunna ta upp frågor om prövning av programföretagens sändningar både på eget initiativ och på anmälan från enskUda.

42

3.10 Visning i television av nyproducerad film

Prop. 1992/93:75

Regeringens bedömning: Direktivets föreskrift i artikel 7 om att en filra inle får visas i television förrän två år efter premiären föranleder uite behov av ändringar i någon lagstU"lning.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Marknacbdomstolen anser att en bestämmelse sora överensstämmer med direktivets artikel 7 skall införas i lagen.

Skäl till regeringens bedömning: Enligt regeringens uppfattning behöver inte direktivets artikel 7 omsättas i en svensk lagbestämmelse. Ett effektivt genomförande av artikehis bestäraraelse sker bäst genom alt parteraa på marknaden kommer överens i ett upphovsrättsligt avlal, vilket redan idag är det norraala. I praktUcen torde situationen vara den som direktivet föreskriver.

4 Ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag

För vissa salellit-TV-företag uppkommer ekonomiska konsekvenser av EG-direktivet. Det komraer att krävas ett i vissa fall större inslag av europeiska verk i programmet och även färre reklaminslag. Detta kan åtminstone under en övergångsperiod komma att fördyra programverksamheten. För slalens del beräknas vissa smärre nya kosmader med anledning av lagförslagen tillkomma. De tiUkommande uppgifter som Kabelnämnden får när det gäUer registerhållning, programstatistik m.m. kan fmansieras över nämndens ordinarie budget

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som nu har anförts har inom Kulturdepartementet upprättats förslag tUl

1. lag om sateUitsändningar av televisionsprogram tUl aUmänheten,

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

3. lag om ändring i lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden

4. lag om ändring i raarknadsföringslagen (1975:1418),

5. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser ora raark-nadsföring av alkoholdrycker,

6. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser ora raark-nadsföring av tobaksvaror.

Förslag 3 har upprättats i sararåd raed Justitiedeparteraentet och förslagen 4-6 i samråd med CivUdepartementet.

43

6 Specialmotivering Prop. 1992/93:75

6.1 Förslaget till lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Sverige saknar i dag regler för sändningar av televisionsprogram över satelliter. Den föreslagna nya lagen innehåller bestämmelser som reglerar innehållet i sådana sändningar. Bestämmelsema har anpassats till EGs direktiv (89/552/EEG) om samordning av vissa bestämmelser som medlemsstatema lagt fast i lagar och andra författningar rörande verksarahet med televisionssändningar till allmänheten. Enligt direktivet (art. 3.1) kan de enskilda ländema tillämpa raer restriktiva regler för sändningar som de ansvarar för som sändande land. Lagen innehåUer striktare regler om reklamsändnuigar än de rainimiregler sora direktivet har. Härigenom står lagens reklamregler i överensstämmelse med de bestämmelser som gäller för den nationella TV-reklamen.

Allmänna bestämmelser

1 § 1 denna lag avses med sändare, reklam, prograratjänst och annonstid i televisionen detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

satellitprogramföretag: den som sätter samman och svarar för en hel prograratjänst eller en del av en prograratjänst

satellitentreprenör: den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram över satellit eller som upplåter satelUdcapacitet

I lagens inledande paragraf anges vissa definitioner, (jfr art. 1 i direktivet). Bettäffande begreppen sändare, reklam och annonstid i televisionen hänvisas tUl radiolagen. Enligt denna lag förslås med

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),

reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eUer någon annan nyttighet, och

annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

Begreppet programtjänst är nytt. Det införs i detta lagstifmingsärende genom förslaget uU ändring av 1 § radiolagen (1966:755). Enligt delta förslag förstås med programtjänsl: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.

Begreppet programtjänst kommenteras i viss mån i det följande, raen komraenteras särskilt i specialraotiveringen till förslaget lill ändring i I § radiolagen.

För att beteckna den ansvarige används i paragrafen termen satellitprogramföretag, medan termen programtjänst används för att ange sammanhängande delar av en sändning. Liknande termer finns i såväl den

44

.svenska radiorättsliga lagstifiningen som i direktivet och den europeiska Prop. 1992/93:75 konventionen om gränsöverskridande television.

Begreppet programföretag finns i radiolagen. Med programföretag avses enligt 5 § radiolagen tiUståndshavare sora har rätt att här i landet sända radioprograra i mndradiosändning.

I yttrandefrihetsgmndlagen finns inle någon benämning motsvarande programföretag eller programtjänst När det gäller identifieringen av den som sänder radioprogram, nöjer sig yttrandefrihetsgmndlagen med alt tala om "den som sänder radioprogram" (3 kap. 4 § m.fl.). När det gäller vera som skall utse utgivare sägs det att denne skall utses av den sora bedriver sändningsverksamheten (4 kap. 1 §).

I speciaknotiveringen (prop. 1990/91:64 s. 122) tUl bestämmelsen i 4 kap. 1 § yttrandefrihetsgmndlagen uttalade dåvarande departementschefen, att det i de flesta fall knappast kan vålla några svårigheter aU avgöra vem som skall utse utgivaren. I fråga ora radio- och TV-prograra anförde hon all det i allmänhet kan antas stå klart vem som i gmndlagens mening bedriver verksamheten. I fråga om sändningar av program med ljudradio eUer TV via satelliter uttalades all det kan tänkas alt frågan om vem sora skall utse utgivaren inle alltid är helt självklar, men att den bör kunna bedömas efter samma gmndläggande synsätt som ligger bakora den nuvarande ordningen i fråga om de U-aditioneUa markbundna sändningama, genom etem eller genom tråd. Dess ledande princip sades vara att del är den som ligger bakom själva programmet som är ansvarig för att en utgivare utses.

I specialmotiveringen diskuterade departementschefen vidare vem som skall utse utgivare då någon som bedriver sändningsverksarahet i sin tur upplåter tid för programverksamhet åt någon annan. Hon uttalade att frågan bör kunna avgöras av det inbördes förhållandet mellan parteraa i upplåtelse-avtalet En viktig ledtråd för avgörandet av vem som är skyldig att utse utgivare skulle kunna komma alt ges genom att det i vanlig lag föreskrivs skyldighet för den som skall bedriva sändningsverksamheten att anmäla sig för registrering hos en myndighet (prop. 1990/91:64 s. 123).

De regler, som finns i den föreslagna lagstiftningen (regler för reklam, sponsring etc.), avser inle del ansvar en utgivare skall ha ulan det ansvar som den som sköter programverksamheten i slort skall ha.

Den nya termen salellitprogramföretag ansluter på del säll som nu har beskrivits lill redan förut befintlig terminologi på del radioräiisliga området Med satellitprogramföretag menas enligt definitionen den som sätter samman och svarar för en hel programtjänst eller en del av en programtjänst

Den anknyter således till de nyss nämnda termema men utgör ändock en självständig terra. Risken för raissförstånd genom sammanblandning torde därigenom minska. På det sättet korresponderar begreppet salellitprogramföretag väl med radiolagens begrepp saml med yttrandefrihetsgmndlagens uttryckssätt

Termen programtjänst används i förslaget till ändring i radiolagen i belydeLsen "ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemen.sam beteckning".

45

Begreppet satellitprogramföretag innefattar alltså såväl den som sätter Prop. 1992/93:75 samman en hel prograratjänst som den som svarar för en del av en programtjänst Härigenom blir det möjUgl att hantera en situation då en prograratjänst produceras av fiera satellitprogramföretag, som enats om att sända under gemensara beteckning och kanske ha hand om olUca sorters sändningsinnehåll eller sändningstider.

Redan idag är det inte ovanligt au delar av en prograratjänst häratar innehåll från olUca håll. En del kan t.ex. komma direkt från England över satellit till Sverige medan andra delar är gjorda i Sverige och förmedlas över radiolänk eller satellit från Sverige till England för att därifrån sändas över satelUt till Sverige.

Från dem som åsyftas med begreppet sateUitprogramföretag, som fömtsätter ett självständigt och fortlöpande ansvar för åtminstone en del av en programtjänsl, bör man skilja dera som endast på tillfälliga uppdrag levererar vissa programproduklioner.

Frågan om elt subjekt är att anse som eu salellitprogramföretag i lagens mening eller är att anse som en uppdragstagare lill saielliiprogramförelaget -och således inte skall ha några förpliktelser enligt lagen - får bedömas med hänsyn till samtiiga omständigheter i det enskilda fallet. Av avgörande betydelse är vilken grad av självständighet som del har vid sändningsverksaraheten. Vid bedömningen av denna fråga kan betydelsefulla loUcningsdata erhållas från det mellan partema U-äffade avtalet, särskilt vad de avtalat angående sina inbördes förhållanden. Det bör emellertid framhållas alt den som registrerat sig får antas vara den som är ansvarig för sändningen, om inle annat kan visas. De gränsdragningsproblem som kan fmnas får lösas av de rättstiUämpande myndighetema.

Begreppet satellitentreprenör har införts för att ange den som förelägganden kan riktas mot med anledning av regelöverträdelser, när satellit-programföretaget har sitt hemvist i en land som inte är bundet av EES-avtalet Direktivets regler om vilket land som skall vara ansvarigt för en sändning har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5). Det som utmärker delta subjekt är att det svarar för vissa tekniska insatser men inte lar någon del i utformningen av programverksamheten.

Med satelliientreprenör avses den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram över satellit eller sora upplåter satelliticapacilet Med det sistnäranda avses att satellitentreprenören StäUer viss transponderkapacitet tiU uppdragsgivarens förfogande.

2 § Denna lag är lillämplig på sändningar av televisionsprogram över satelliter till allmänheten, om sändningen kan tas emot i någol land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och

1. sateUitprogramföretaget har siu hemvist i Sverige,

2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller

3. sändningen från saielUi sker med användning av sateUidcapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

46 Punktema 2 och 3 tillämpas dock ej om saielliiprogramförelaget har sitt Prop. 1992/93:75 hemvist i annat land inom EES-området

I paragrafen anges lagens tillärapningsoraråde, (jfr art. 1 a, 2.1 och 2.3 i direktivet). Bestämmelser om tillämpningsområdet finns även i 3 §.

I paragrafen anges att lagen är tillämplig på sändningar av televisionsprogram över satellit Om inte något annat framgår av lagen, avses med sändning av televisionsprogram över satellit sändningen i dess helhet, dvs. från och med att den sänds upp tiU en satellit och fram tUl dess att den kan tas emot av en mottagare på marken. Härigenom omfattas således även den aktivitet som sker i en satellits transponder, t.ex. nedlänkssändningen. Lagens tiUämpningsområde begränsas till att avse sändningar av televisionsprogram. Sändningar av ljudradio regleras sålunda mte. Vidare faller utanför lagens lillämpningsområde markbundna sändningar av televisionsprogram och egensändningar av televisionsprogram sora äger mra i kabel. Frågan om lagens tillämplighet i fråga ora sändningar som överensstämmer med vissa markbundna TV-sändningar berörs även i specialmoliveringen tiU 3 §.

Lagens lillärapningsområde begränsas även genom att sändningaraa skall vara avsedda för mottagning av allmänheten. Utanför lagens tillämpningsområde faller således sådana programöverföringar, sora är avsedda att ingå i det mottagande förelagets sändningar efter ett självständigt beslut av den som ansvarar för sändningsverksamheten inom förelaget. För tillämpligheten saknar det dock betydelse om sändningen över satellit sker i flera led, tex. genom alt programraet först transporteras över satellit lill en sändarstation varifrån det automatiskt - utan självständigt beslut - sänds upp lill den satelUt från viUcen sändningen utgår liU allmänheten.

För att lagen skall vara lillämplig krävs vidare att sändningama kan tas emot i något land som är bundet av EES-avlalet, dvs. EG- och EFTA-stater.

Lagens lillämpningsområde begränsas också till sådana sändningar som Sverige skall ansvara för enligt direktivet. Denna fråga har behandlats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 3.5). Med hemvist avses delsamma som i 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Paragrafen har utformats i enlighet raed vad Lagrådet förordat

3 § Lagen gäller inte för en sådan sändning över satellit som helt överensslämmer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller 1 § lagen (1986:3) om mndradiosändning av finländska televisionsprogram och som sänds samtidigt Lagen gäller inle heller för en sändning av sökbar text-TV.

Paragrafen föreskriver ytterligare begränsningar av lagens tillämpningsområde, se även 2 §.

Satellitsändningar som hell överensstämmer med sändningar som sker med stöd av 5 § (dvs. för närvarande sändningar frän Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och Nordisk Television AB) eller 1 § lagen (1986:3) om mndradiosändning av finländska televisionsprogram och som sänds samtidigt undantas från lagens tillämpningsområde. I annat fall skulle ell och samma TV-program, som sänds samtidigt över satellit och i

marksänd television, kunna komma att granskas av olika myndigheter och Prop. 1992/93:75 utifrån delvis skilda regler. Av den allraänna raotiveringen (avsnitt 3.2) framgår att de regler som gäUer för marksänd television enligt radiolagen (x;h avtalen mellan staten och TV-bolagen uppfyller de krav som Sverige har att uppfylla enligt direktivet

En motsvarande bestäramelse finns i 1 § lagen om kabelsändningar tiU allmänheten.

Genora bestämmelsen undantas också sändningar av sökbar text-TV från lagens tillämpningsområde. Direktivet innehåUer inte några bestämmelser om sändningar av sökbar text-TV. Något behov av reglering i den föreslagna lagen föreligger inle.

4 § Kabelnämnden har tillsynen över att denna lag följs.

Paragrafen anger alt det skall finnas en tUlsynsmyndighet Kabelnämnden.

De befogenheter som enligt förslaget skaU tilUcomma tillsynsmyndigheten (se tex. 28 §) innebär att bestämmelsen i 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen skall iakttas. EnUgt denna paragraf får i lag föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare är behörig att handlägga nu nämnda frågor. Kabelnämnden har en sådan sammansättning.

Det kan påpekas att frågan huruvida visst handlande står i överensstämmelse med den föreslagna lagen kan tas upp av Kabelnämnden på eget initiativ eller efter anmälan från allmänheten.

Register över sateUitprogramföretag och satellitentreprenörer m.m.

5 § För att underlätta tillsynen skall Kabelnäranden upprätta ett register över salellitprogramföretag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Del får endast innehålla sådana uppgifier som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser ora inrättande av ett register över saielUiprograraföretag och sateUitentreprenörer.

Regisu-ets ändamål är att underlätta Kabelnämndens tUlsyn. Det skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Registret skall endast få tillföras uppgifier som lämnas av de registteringsskyldiga. 1 registret får alltså inte antecknas åtgärder som Kabelnämnden har vidtagit gentemot de registreringsskyldiga.

Frågan om sekretess har tagits upp i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9).

6 § Varje salellitprogramföretag och satelliientreprenör skall innan de på börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos tillsyns myndigheten.

En anmälan skall innehåUa

1. fysisk persons namn, Prop. 1992/93:75

2. firma eller motsvarande,

3. postadress och telefonnummer, och

4. uppgift om vilken verksarahet sora bedrivs.

Paragrafen fastslår en registreringspUkt för de salellitprogramföretag och satellitentteprenörer som omfattas av lagen.

Skälet till att en regislreringsskyldighet införs har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4). En anmälan skall bl.a. innehåUa uppgift om viUcen verksamhet sora bedrivs. Med delta avses endasl att den registreringsskyldige skall ange humvida han bedriver verk.samhet som salellitprogramföretag eller satelliientreprenör. Enligt 25 § kan den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet inle fullgör sin anmälningsskyldighet dömas till böter.

7 § Varje sateUitprogramföretag skall årligen till Kabelnämnden redovisa hur stor andel av prograratjänsien som utgjorts av sådana program som avses i 13 § första stycket.

Som framgår av den allmänna raotiveringen (avsnitt 3.9) är besläramelsens ändamål all Sverige skall kunna fullgöra sin rapportskyldighel enligt arlikel 4.3 i direktivet BestämmeLsen är vitessanktionerad (28 §).

8 § På begäran av Kabelnämnden skall saielliiprogramförelaget lämna upplysningar om vem sora äger förelaget och på vilket sätt program tjänsten finansieras.

Paragrafen anger att Kabelnämnden kan kräva in vissa upplysningar av satelliiprogramförelaget Den utgör en komplettering av föreskrifterna i 6 och 7 S§. Kabelnämnden kan behöva kräva in ytterligare upplysningar för att kunna bedöma om sateUitprogramföretaget uppfyllt bestämmelsen i 13 § första stycket

Utgångspunkten för registreringsplikten är att denna skall vara så begränsad som möjligt Den skaU i första hand syfta till identifiering av den som bedriver verksamhelen och var verksamhelen bedrivs samt vilken typ av verksamhet som bedrivs. Först när det uppstår ett behov av alt skaffa in ylterligare uppgifter bör nämnden utnyttja möjligheten alt begära upplysningar. Bestäraraelsen är vitessanktionerad (28 §).

9 § På begäran av Kabelnäranden skall en satelliientreprenör lämna upp lysningar om

1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,

2. namnet på den eller de program tjänster som uppdragsgivaren sänder, och

3. hur sändningen över satellit sker.

Enligt paragrafen kan Kabelnämnden begära uppgifter också från satel-litentreprenören.

Kabelnämnden kan för att fullgöra sin tillsyn i vissa fall behöva kompletterande uppgifter från salellitentreprenören. Bestiimmelsen kompletterar föreskriften i 6 §. Vad som sägs ovan under 8 § om att registreringsplikten

4 Riksdagen 1992/93 1 saml. Nr 75

skall vara så begränsad som möjligt gäller även enligt förevarande be- Prop. 1992/93:75 stämmelse.

Uppgifter enligt punkten 3 skall avse bl.a var upplänkssändningen sker och om andra bidrar lill all ulföra denna tjänst eller om sändningen över satellit sker med användning av salellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över (jfr 2 §).

Bestämmelsen är vitessanktionerad (29 §).

10 § Varje saiellitentreprenör skall se till att televisionsprogrammen spelas in. Detla gäller dock inte om någon annan skall göra det enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt- randefrihcisgmndlagens omräden.

Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

Paragrafen innehåller bestiimmelser om skyldighet för satelUtentreprenörer alt spela in vissa program.

I 5 kap 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden föreskrivs att den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje program spelas in och all inspelningen skall bevaras i sex månader från sändningen. Denna föreskrift riktar sig till den som i det nu förevarande lagförslaget benämns satelUt-programföretag.

I förevarande paragraf åläggs satellitentreprenören att göra en inspelning i fråga om sådana sändningar där inspelning inle görs av något salellitprogramföretag som har hemvist här i riket Skyldigheten är således subsidiär i förhållande till den som åvilar satellitprogramföreiagen. Syftet med bestämmelsen och bestämmelsen i 11 § är att säkerställa att tillsynsmyndigheten kan fä tillgång till en inspelning för att kunna pröva frågor om överträdelser av denna lag. Bestämmelsen är straffsanktionerad (se 26 §).

11 § Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före skrifter pä tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på begäran av Kabelnämnden ulan kosmad lämna en sådan inspelning till nämnden.

Syftet med bestämmelsen har berörts i specialmotiveringen till föregående paragraf Förpliktelsen är vitessanktionerad (28 §).

På det yltrandefrihetsräusliga omrädet finns motsvarande skyldigheter enligt 5 kap. 5 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden för den som sänder radioprogram till allmänheten. Av denna paragraf framgår alt Justitiekanslem har rätt att få del av en inspelning som har bevarats enligt de yttrandefrihetsrättsliga föreskrifterna.

Programverksamheten

12 § Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och

50

den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall upp- Prop. 1992/93:75 gifter som förekommit i ett program beriktigas.

Vid utformningen av en programtjänsts innehåll skall varje sateUitprogramföretag när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling.

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om programverksamheten, (jfr art. 12, 22 och 23 i direktivet).

Paragrafens/ö>.s/a stycke första mening har samma lydelse som 6 § tredje stycket radiolagen, den s.k. demokratibeslämmelsen. De överväganden som ligger lill gmnd för förslaget har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.7.1 och 3.8.1).

I första styckets andra mening finns en föreskrift om beriktigande, jfr 7 § första stycket första punkten radiolagen. I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.3) har denna fråga behandlats. Om Kabelnämnden finner au ett programföretag bmtit mot bestämmelsen får näranden enligt 27 § ålägga företaget att offentliggöra beslutet på lämpligt sätt

Bestämmelsen i andra stycket har utformats i huvudsak i överensstämmelse med de bestämmelser som finns i radiolagen (7 § första stycket fjärde punkten) och i avtalen mellan slaten och respektive TV-bolag. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.7.1 och 3.8.1).

13 § Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall mer än hälfien av en program tjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt urspmng och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avse program av europeiskt urspmng som har framställts av producenter som är oberoende av programföreUigen. Sora sändningstid anses tid då sateUitprogramföretaget sänder program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av leletext

Varje programtjänst sora är avsedd att las emot i landet skall, om inte särskilda skäl föranleder något annat, i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän.

Paragrafen innehåller bestämmelser om främjande av program raed europeiskt urspmng m.m., (jfr art 4-6 och 8 i direktivet).

Iförsta stycket anges att - om inte särskUda skäl föranleder något annat -mer än hälften av en program tjänsts årliga sändningstid skall upptas av program med europeiskt urspmng och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser sådana prograra som har framställts av självständiga producenter.

De uppställda kraven kan rimligen inte ställas på TV-kanaler med specialinriktning. 1 lagtexten har därför införts ell undanlag för fall då "särskilda skäl föranleder något annat".

Vad gäller innebörden av uttrycket "av europei.skt urspmng" kan ledning hämuis från definitionen av europeiska produktioner i direktivels artUcel 6.

51 Den närmare avgränsningen bör överiämnas till de rättstillämpande myndig- Prop. 1992/93: 75 hetema.

Vid beräkningen av andelen europeiska prograra och andelen prograra från fristående producenter skall tiden för nyheter, sport, tävlingar och annonser räknas bort. Denna bestämmelse bör inte tolkas alltför snävt. Den lyp av tävlingar som avses är enklare artangemang som lyckohjul och lUcnande. Mer genomarbetade produktioner som frågesporter och underhållningsprogram bör kunna räknas in i underlaget för beräkningen av andelen europeiska program. För tydlighetens skull bör påpekas att den nationella produktionen räknas in i andelen europeiska program.

Bestämmelsen om främjande av europeiska program och program av fristående producenter är en nyhet. Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, och Nordisk Television AB har dock enligt sina avtal en skyldighet att sända svenska verk.

I andra stycket föreskrivs att - om inle särskilda skäl föranleder något annat - vatje programtjänsl som är avsedd att las emot här skall i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän. Denna fräga har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.2).

Med uttrycket "särskilda skäl" försläs detsamma som enligt första stycket.

14 § Saielliiprogramförelagets namn eller programtjänstens beteckning skall anges vatje gång .sändningarna av en programtjänst inleds eller avslutas samt däremellan en gång per timme.

Paragrafen har lill ändamål att identifiera en prograratjänst Detta är bl.a. en fömtsätttiing för alt beriktiganderätien skall kunna utövas effektivt. Bestämmelsen är vitessanktionerad (28 §).

15 § Den som bedriver sändningar enligt denna lag får inte i en sändning mol vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ell kommersiellt in tresse.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen.

Paragrafen innehåller ett förbud mot gynnande av kommersiella inttessen i programverksamheten, (jfr art. 10.4 i direktivet).

1 6 § andra .stycket radiolagen och i 8 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten finns liknande bestämmelser. Bestämmelsen är vitessanktionerad (28 §).

16 § Ora ett program helt eller delvis har bekostats av någon, som inte be driver programverksamhet med ljudradio eller television eller framställer audiovisuella verk, skall .satellitprogramföretaget på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet ange vem eller vilka bidragsgivama är.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad sora sänds under annonslid i television.

17 § Program som har bekostats av någon, vars huvudsakliga verksamhet Prop. 1992/93: 75 gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller

receptbelagda läkemedel, får inle sändas.

18 § Prograra som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskommenta rer och som bekostas så som anges i 16 §, får inte sändas.

Paragrafema innehåller regler om sponsring, (jfr art. 17 1 direktivel).

De har utformats med utgångspunkt i de bestäraraelser som finns i radiolagen (6 § andra och fjärde styckena samt 7 § andra stycket) och i avtalen mellan staten och respektive TV-bolag. Som förebild har även använts 8 § första stycket, andra meningen och 10 § andra stycket lagen om kabelsändningar till allmänheten. Som fraragår av den allraänna motiveringen (avsnitt 3.8.1) har sponsringsreglema utformats så att de så långt möjligt följer reglerna för de svenska marksändningaraa. Bestämmelseraa är vitessanktionerade (28 §).

Annonser

19 § Reklam raot vederlag och program mol betalning får endast sändas under annonstid i televisionen.

20 § Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inle uppträda personer som spelar en fraralrädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenlarer.

21 § En annons med reklam som sänds under annonslid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år.

I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år.

22 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timrae raellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

Om ett sateUitprogramföretag endast svarar för en del av en programtjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stället avse detta saleUiiprogramföretags sändningstid.

23 § Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.

24 § Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programraen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden

53

omedelbart före eller efter ell program som huvudsakligen vänder sig tiU bara Prop. 1992/93: 75 under 12 år.

Ulan hinder av första styckel första meningen får annonser avbryta ett program, om de .sätts in

1. i pauser i sportprogram, där det förekoramer längre pauser, eller i pauser i program sora avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inle förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.8.1) har de nu föreslagna reklamreglerna utformats med utgångspunkt från radiolagens regler. Även reklamreglema i lagen om kabelsändningar till allmänheten har utformats med radiolagens regler som förebild, (se prop. 1991/92:53 s. 46 f och 57 O- Härigenom fås enhetliga reklamregler i den svenska radioräiisliga lagstiftningen. I förhållande till direktivels minimiregler för reklam är de svenska reklamreglema mer restriktiva. Bestiimmelsema i 19-24 §§ motsvarar bestämmelser i radiolagen enligt följande.

19 § motsvarar 8 § radiolagen,

20 § har sarama lydelse sora 9 § radiolagen,

21 § har sarama lydelse som 11 § radiolagen,

22 § första och andra styckena har samma lydelse sora 13 § första och andra styckena radiolagen,

23 § har samma lydelse som 14 § radiolagen, och

24 § har sarama lydelse som 15 § radiolagen. Bestämmelsema är vitessanktionerade (28 §).

Frågan om reklara riktad till bam har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.8.3).

Straff- och överklagandebestämmelser m.m.

25 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings skyldighet enligt 6 § döms lill böter.

I paragrafen har registreringsplikten straffsanktionerats. En bestämmelse av likartat slag finns i 3 kap. 20 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden.

26 § Den sora uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före skrivs i 10 § om skyldighet att spela in och bevara televisionsprogram döms tiU böter eUer fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas tUl ansvar.

Justitiekanslera är åklagare i mål ora ansvar för sådant brott sora avses i första stycket

54

I paragrafen har salellitentreprenörens skyldighet att göra referensband.s- Prop. 1992/93:75 inspelningar straffsanktionerats. En bestäramelse av motsvarande innebörd för bl.a. satellitprogramföretag finns i 5 kap. 9 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden. Uppgiften att vara åklagare i fråga om försummelser alt fullgöra inspelningsskyldigheten har lagts på Justitiekanslem i principiell overensstiimrael.se med den ordning som nu gäller på radioområdet (jfr 5 kap. 9 § andra stycket lagen med bestämmelser på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden). Denna ordning får anses påkallad också med tanke på att frågor om beivrande av överträdelser kan kräva en särskild förtrogenhet med den yttrandefrihelsrättsliga gmndlagsregleringen och den radioräiisliga ansvarighetsregleringen i övrigt

27 § Kabelnäranden får ålägga ett sateUitprogramföretag att på lärapligt sätt offentliggöra elt beslut av näranden enligt vilket företaget har brutit raot bestiimmelsema i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära alt offendiggörande måste ske i ett program som företagel sänder. Före läggandet får förenas med vite.

I paragrafen har Kabelnämnden fått behörighet att ålägga sateUitprogramföretaget att på lämpligt sätt offentiiggöra nämndens beslut, när den funnit att satellitprogramföretaget bmstit i sin skyldighet att beriktiga felaktiga uppgifter. En likartad bestämmelse finns i 17 § radiolagen och i avtalen meUan slaten och respektive TV-bolag. Frågan ora beriktigande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.3).

I kravet på att nämndens beslut skall offenUiggöras på lämpligt sätt ligger bl.a. att offentiiggörandet skall ske på ett sådant sätt att dess spridnmg står i rimlig proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att offentiiggörandet skall ha en geografisk anknytning till det kränkta subjektet.

Eftersom satellitprogramföretaget inte är tvunget att offentiiggöra beslutet i det egna mediet anser regeringen, liksom Lagrådet, att bestämmelsen är förenlig med yttrandefrihetsgmndlagens princip om den ansvarige utgivarens ensamansvar och med 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen som föreskriver att den som sänder radioprogram självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen. På förslag av Lagrådet har i andra meningen direkt angivits att föreläggandet inte får innebära att offendiggörande måste ske i ett program som företaget sänder.

28 § Ora ett salellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 7, 8, 11 eller 14-24 § får Kabelnämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

29 § Om en saiellitentreprenör bryter mot bestämmelsen i 9 § får Kabelnämnden förelägga entreprenören att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

Om satellitprogramföretaget inte har hemvist i Sverige, får föreläggande enUgl 28 § i stället riktas mot salellitentreprenören.

55 Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till Prop. 1992/93: 75 sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet rikta sig mot uppdragsgivaren.

I paragrafema ges bestämmelser om förelägganden.

Av bestäraraelsen i 28 § fraragår att tillsynsrayndigheten givits befogenhet att om elt sateUitprograraföretag bmtit mot vissa angivna bestämmelser, förelägga företaget att följa bestämmelsema. Det gäller bestämmelser om alt lämna vissa uppgifter, att följa bestämmelser om prograraidentifiering, sponsring, reklamens utformning och omfattning m.m., samt att i visst faU offentiiggöra myndighetens beslut. Sådana förelägganden får förenas med vite. Föreläggandena skall riktas i första hand mot det ansvariga satellitprogramföretaget I andra hand kan föreläggandet enligt 29 § andra stycket riktas mot salellitentreprenören. Det bör noteras att satellitprogramföretaget i sådana fall måste ha hemvLst i ett icke EES-land. I annat fall är ju lagen inte tilläraplig. Detta innebär att satellitentt-eprenören bör träffa överenskommelse med sådana utiändska programföretag om att de skall följa lagens bestämmelser.

Bestämmelsen i 29 § tredje stycket har tillkommit för att förhindra att entreprenören drabbas av sanktioner för sändningar som bedrivs av ett programföretag från ett icke EES-land som han inte har någon relation till. Är satellitprogramföretaget svenskt svarar del däreraot självt enligt huvudregehi i föregående paragraf Den som vill upplåta sändningskapacitet åt elt sådant utiändskt förelag bör alltså alltid försäkra sig om salellitentreprenörens godkännande. Annars kan han .själv komma att få förelägganden med anledning av regelöverträdelser i det utländska företagets sändningar.

Medgivande till föreskrifter ora viiessanktion för sådana fall sora avses i 28 och 29 §§ finns i 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen. Allmänna föreskrifter om vite finns i lagen (1985:206) om viten. I specialmotiveringen till 4 § har berörts att de myndighetsuppgifter som följer av 28 och 29 §§ får utövas endast av myndigheter med vissa särskilda kvalifikationer.

Vitets utdömande skall alltid prövas av domstol i enlighet med 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen. För sådana fall som avses i 28 och 29 §§, viUca gäller överträdelser av föreskrifter om reklam m.m. och i övrigt inte gäller missbruk av yttrandefriheten i den mening som avses i yttrandefrihetsgmndlagen, krävs inle att domstolsprövning skall ske under medverkan av jury. I mål om vitets utdömande prövar domstolen om myndigheten varit behörig att meddela föreläggandet och om föreläggandet är lagligen gmndat Domstolen prövar också om föreläggandet har följts eller inte och, om den finner att så inte varit fallet, om adressaten har varit förhindrad att följa föreläggandet eUer annars har någon giltig ursäkt. Vidare prövas om ändamålet med vitet förfalUt Domstolen får jämka vitet när sär.skilda skäl föreligger.

30 § Kabelnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

De beslut som kan komma i fråga att överklaga enligt denna lag är endast sådana beslut om förelägganden som har förenats raed vite.

56 En räu att överklaga sådana beslut skuUe kunna hindra en snabb och Prop. 1992/93:75 effektiv tiUämpning av bestämmelsen. En prövning av Kabelnämndens beslut kan i sUUlet ske av dorastol i saraband raed alt frågan ora vitets uldöraande prövas. Frågan om delta prövas i första instans av länsrätt enligt 6 § lagen (1985:206) om viten.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag tfäder i kraft den dag regeringen bestäraraer.

2. Den sora vid lagens Ucraftträdande bedriver registteringspliktig verksamhet skaU registt-era sig hos Kabelnämnden inom sex månader från ikraftträdandet.

3. Om det finns särskilda skäl, får Kabelnäranden för en tid av sex raånader räknat från ikraftträdandet raedge undantag från bestäraraelsema i 17, 18, 22 och 24 §§.

Bestämmelserna i andra och tredje punktema har lUUcommit för att de som bedriver verksamhet före lagens Ucraftträdande skall ges en skälig tid för att uppfylla de i lagen föreskrivna förplUctelsema.

6.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

1 § I denna lag förstås med

radiosändning: ljud, bild eller annat raeddelande sora sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vUka utbreder sig i rymden ulan särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inle är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett geraensamt intresse att lys.sna på eller se sändningen,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av eleku-omagnetiska vågor viUca är bundna vid särskilt anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller irådsändning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller irådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller irådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt

reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsätming av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,

annonstid i televisionen: sändningslid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignalur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,

programtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som säncb under en gemensam beteckning.

I paragrafen införs begreppet program tjänst

Begreppet programtjänsl fördes in i 13 § radiolagen genora den ändring i radiolagen som blev följden av att riksdagen under sommaren 1991 antog

regeringens proposition (prop. 1990/91:149) om radio- och TV-frågor. Prop. 1992/93:75 Någon definition av begreppet fördes inle in i lagen (Se 1 § radiolagen och prop. 1990/91:149 s. 122 f). I specialmotiveringen till 2 § i den föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten har redovisats vissa allmänna överväganden angående definitionen av programtjänst

Termen programtjänst används i förslaget i betydelsen "ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning". Skälet tiU att definitionen införs i radiolagen är att raan därigenom bibehåUer den lagsystematik som fmns på området och det bidrar också till att främja enhetligheten i regleringama. Någon saklig ändring torde irU"örandet av definitionen inte innebära.

7 a § Varje programföretag skall årligen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 13 § första srycket lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheteru

Besiäraraelsens ändamål är att Sverige även i fråga om de markbundna sändningama skall kunna fullgöra sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 4.3 i EG-direktivet I övrigt kan beträffande denna bestäraraelse hänvisas till vad sora anförts i specialmotiveringen till 7 och 13 §§ i den föreslagna lagen om satellitsändningar tiU allmänheten. Bestämmelsen har vitessanktionerats (17a§).

17 a § Ora prograraföretaget bryter mol en bestiimraelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får Radionäranden förelägga programföretaget alt följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestiimraelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § Udje stycket

Ändringen i paragrafen innebär att Radionäranden skall kunna förena föreläggandet om rapporteringsskyldighet i 7 a § med vite. En bestäramelse av motsvarande innebörd finns i 28 § lagen (1992:00) ora satellitsändningar av televisionprograra tiU allmänheten.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

5 kap.

7 § 1 närradiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten och i lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhandahåUa inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar tiU bibUotek eller till arkivet för ljud och bild.

1 paragrafen har en hänvisning gjorts till de nya bestäraraelsema i den Prop. 1992/93:75 förslagna lagen ora satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten som gäller skyldighet att leverera inspelningar till tillsynsrayndigheten (Kabelnämnden).

6.4 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

2 § Förelager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamålgärd eller annan handling, sora genora att strida raol god affärs.sed eller på annat sätt är otUlbörlig mot konsumenter eUer näringsidkare, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därraed eller att företaga annan lUcnande handling. Detsararaa gäller vid efierfrågan på vara, tjänst eller annan nyttighet Förbud kan meddelas även ansUilld hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en sora i övrigt väsentiigt har bidragit tiU handlingen.

Första stycket tillämpas även på sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsärulningar av televisionsprogram till aUmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

2 § Med hänsyn till de hälsorisker sora är förbundna raed bmk av alkohol skall särskild raåttfullhel iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är pått-ängande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av alkoholdryck får inte användas koraraersiell annons i ljudradio- eUer televisionsprogram. Detta gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Vid raarknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas komraersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på viUcen tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är järaförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tiUhandahåUs endast på försäljningsstäUe för sådan dryck.

6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

2 § Med hänsyn lill de hälsorisker som är förbundna raed bmk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid raarknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak.

59 Vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell annons i Prop. 1992/93:75 ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Ändringaraa i raarknadsföringslagen, lagen raed vissa bestäraraelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lagen raed vissa bestämmelser om raarknadsföring av tobaksvaror har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.8.2 och 3.8.4). De innebär att tillämpningsorarådet för de berörda lagama utvidgas till att också orafatta sändningar som Sverige ansvarar för enligt den föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram tUl alhnänheten, även om de inte kan tas eraot här men väl i något annat EES-land.

7. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen tiU

1. lag om sateUitsändningar av televisionsprogram tUl allmänheten

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

3. lag om ändring i lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden,

4. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),

5. lag ora ändring i lagen (1978:763) med vissa bestiimmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

6. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av tobaksvaror.

60 Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag avses med sändare, reklam, programtjänst och annonstid i televisionen delsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

satellitprogramföretag: den som sätter samraan och svarar för en hel prograratjänst eUer en del av en prograratjänst

sateilitentreprenör: den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram över satellit eller som upplåter sateUidcapacitet

2 § Denna lag är tillämplig på sändningar av lelevisionsprograra över satel liter lill allmänheten, om sändningen kan tas eraot i något land sora är bundet av avtalet om Europeiska ekonoraiska saraarbetsomrädet (EES-avtalet) och

1. satelliiprogamföreiaget har sitt heravist i Sverige,

2. sändningen lill satellit sker från en sändare här i landet, eUer

3. sändningen från satellit sker med användning av salellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Punktema 2 och 3 tillämpas dock ej om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i annat land inom EES-området.

3 § Lagen gäller inte för en sådan sändning över satellit sora helt överensstämmer med en sändning som sker raed stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller 1 § lagen (1986:3) ora mndradiosändning av fmländska televisionsprogram och som sänds samtidigt. Lagen gäller inte heller för en sändning av sökbar text-T.

4 § Kabelnämnden har tillsynen över att denna lag följs.

Register över sateUitprogramföretag och satellitentreprenörer m.m.

5 § För all underiätta tiUsynen skall Kabelnäranden upprätta ett register över sateUitprograraföretag och sateUitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endasl innehålla sådana uppgUter som lämnas av de registteringsskyldiga enligt 6-9 §§.

6 § Varje salellitprogramföretag och satelliientreprenör skall innan de på börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos tillsyns myndigheten.

En anmälan skall innehåUa

1. fysisk persons namn,

2. firma eller motsvarande.

3. postadress och telefonnumraer, och

4. uppgift om vUken verksamhet som bedrivs.

7 § Varje salellitprogramföretag skall årligen till Kabelnämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 13 § första stycket.

8 § På begäran av Kabelnämnden skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt prograratjänsien finansieras.

9 § På begäran av Kabelnämnden skall en saiellitentreprenör lämna upplysningar om

1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,

2. namnet på den eller de prograraijänsler som uppdragsgivaren sänder, och

3. hur sändningen över satellit sker.

10 § Varje satellitenu-eprenör skall se till att televisionsprogrammen spelas in. Delta gäller dock inte om nägon annan skaU göra det enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt randefrihetsgmndlagens områden.

Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

11 § Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden har spelat in ett lelevisionsprograra, skall på begäran av Kabelnämnden ulan kosmad lämna en sådan inspelning till nämnden.

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Programverksamheten

12 § Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall uppgifier som förekommit i ett program beriktigas.

Vid utformningen av en programtjänsts innehåU skall varje salellitprogramföretag när del gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, ta hänsyn tUl televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kullurens utveckling.

13 § Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall mer än hälften av en prograratjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt ur sprung och minst lio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procenl av programbudgelen avse program av europeiskt urspmng som har framställts av producenter som är oberoende av programföretagen. Som sändningstid anses tid då sateUitprogramföretaget sänder prograra med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av leletext

Varje programtjänsl som är av.sedd alt tas emot i landet skall, om inte särskilda skäl föranleder något annat, i betydande omfattning innehålla

prograra på svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän.

14 § Satellilprogramföretagels namn eller prograraljänstens beteckning skall anges varje gång sändningama av en programtjänsl inleds eUer avslutas samt däremellan en gång per timme.

15 § Den som bedriver sändningar enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt säu gynna ett kommersiellt intresse.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen.

16 § Ora ett program helt eller delvis har bekostats av någon, som inte be driver programverksamhet raed ljudradio eller television eller framstiiller audiovisuella verk, skall satellitprogramföretaget på lämpligt sätt i början och i slutet av programraet ange vem eUer vilka bidragsgivama är.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad sora sänds under annonsud i television.

17 § Program som har bekostats av någon, vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel, får inte sändas.

18 § Program som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskommentarer och som bekostas så som anges i 16 §, får inle sändas.

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Annonser

19 § Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under annonstid i televisionen.

20 § Av en annons sora sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems inUesse sändningen sker.

I annonser sora sänds raot betalning eller annat vederlag får det inle uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenlarer.

21 § En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till all fånga uppraärksamheten hos bam under 12 år.

I annonser med reklam får del inle uppträda personer eller figurer som spelar en fraralrädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig tiU bara under 12 år.

22 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timrae mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eUer, i rena undantagsfall, tio minuter.

Om ett sateUitprogramföretag endast svarar för en del av en programtjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stiUlet avse delta salelUtprogram förelags sändningstid.

23 § Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en • roP- lyy/VJ. /J minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har Propositionens frånräknats. lagförslag

24 § Annonser under annonslid i televisionen skall sättas in mellan programraen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efier ett prograra som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i prograra, som består av olUca avslutade delar och där varje del som föregås eUer följs av annonser varar mmst 20 rainuter; annonser med reklam får dock inte förekoraraa under annonstiden oraedelbart före eller efter en del av programraet som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Straff- och överklagandebestämmelser m.m.

25 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enUgt 6 § döms liil böter.

26 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs i 10 § ora skyldighet att spela in och bevara televisionsprogram döms tiU böter eller fängelse i högst ett år. Är brotlet ringa, skall han inle dömas till ansvar.

Justitiekanslera är åklagare i mål om ansvar för sådant brott som avses i första stycket

27 § Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag alt på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bmtit mot bestämmel.sema i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära all offendiggörande måste ske i ell program som förelaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite.

28 § Om ett salellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 7, 8, 11 eller 14-24 § får Kabelnämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

29 § Ora en saiellitentreprenör bryter raot bestiimmelsen i 9 § får Kabelnämnden förelägga entreprenören au följa bestiimmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

Om saiellitprograraförelaget inte har hemvist i Sverige, får föreläggande enUgi 28 § i stället riktas mol salellitentreprenören.

Ora salellitentreprenören visar att saielliiprogramförelaget fått lillgång till sändningsmöjligheten genora upplåtelse av en av salellitentreprenörens uppdragsgivare ulan att salellitentreprenören godkänt det får dock föreläggandet riku sig raot uppdragsgivaren.

64 Pron 1992/93-75 30 § Kabelnärandens beslut enligt denna lag får inte överklagas. nu- i-. z-'

Propositionens

lagförslag

1. Denna lag Uäder i kraft den dag regeringen bestiiramer.

2. Den sora vid lagens ikraftträdande bedriver registreringspliktig verksarahet skall registrera sig hos Kabelnämnden inom sex månader från ikraftu-ädandet

3. Ora det finns särskilda skäl, får Kabelnämnden för en tid av sex månader räknat från ikraftu-ädandet medge undantag från bestiimraelsema i 17, 18, 22 och 24 §§.

5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 75 65

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenora föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'

dels att I och 17 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

l§

I denna lag förstås raed

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden ulan särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att las emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än etl gemensamt inttesse att lyssna på eller se sändningen,

trådsändning: ljud, bild eller annal meddelande sora sänds raed hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskild anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller U-ådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller ttådsändnings innehåll, om delta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt

reklam: elt radioprogram sora är av.sctt att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller nägon annan nyttighet

annonstid i televisionen: sänd- annonstid i televisionen: sänd-

ningstid i televisionen sora inleds ningstid i televisionen som inleds

och avsluus av en särskild ljud- och bildsignalur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör della på uppdrag av andra.

och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,

programtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.

•Lagen omtryckt 1991:1066.

7a §

Varje programföretag skall årligen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses / 13 § första stycket lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

66 Nuvarande lydelse

Om programföretaget bryter raot en bestäramelse i 9-11 §§, 13 § första eller andra styckena, 14 eller 15 §, får radionämnden förelägga programföretaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mol en bestämmelse sora tagits in i elt avlal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § iredje stycket.

Föreslagen lydebe

17 a §2

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får Radionämnden förelägga programföretaget att följa be-stiiraraelsen. Föreläggandet får förenas raed vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i eU avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihelsförordningen.s och yttrandefrihetsgmndlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

5 kap. 7§1

I närradiolagen (1982:459) oc/i ( lagen (1991:2027) ora kabelsändningar till allmänheten finns ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av radioprogram.

I närradiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten och i lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns ytterligare bestiimmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av radioprograra. I lagen (1978:487) om plUciexeraplar av skrifter och ljud- och bild-upptagningar finns bestäraraelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar tiU bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

Senaste lydelse 1992:74. 'Senaste lydelse 1991:2032.

67 ProD 1992/93-75 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. '

Propositionens

lagförslag

4 Förslag till IZVso!!!

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418) lagförslag""

Härigenom föreskrivs att 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

2§1

Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamålgärd eller annan handling, som genom att suida mot god affärssed eller på annal sätt är otUlböriig raot konsuraenter eUer näringsidkare, kan Marknadsdorastolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan lUcnande handling. Detsamma gäller vid efterfrågan på vara, tjänst eller annan nyttighet. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentiigt har bidragit till handlingen.

Första stycket tillämpas även på sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestiimraer.

'Lydelse enligt prop 1992/93:110.

5 Förslag till 'osto''

Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser lagförslag om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av alkoholdrycker skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

2§'

Med hänsyn ull de hälsorisker som är förbundna med bruk av aUcohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inle får företas som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av alkohol- Vid marknadsföring av alkohol dryck får inte användas koramersieU dryck får inte användas kommersieU annons i ljudradio- eller televisions- annons i ljudradio- eller lelevisions prograra. program. Detta gäller även för så dana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionspro gram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets området (EES-avtalet). Vid raarknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kom mersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsför ordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgiv ning är järaförbar raed periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tiUhandahåUs endast på försäljningsstäUe för sådan dryck.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestiimmer.

Senaste lydelse 1991:1076.

70

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser

om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:764) raed vissa bestäraraelser om raarknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:75

Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydebe

2§1

Med hänsyn till de hälsorisker sora är förbundna med bmk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt alt reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påttängande eUer uppsökande eller som uppmanar tiU bmk av tobak.

Vid marknadsföring av tobaksvara får inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram.

Vid raarknadsföring av tobaksvara får inte användas koraraersiell annons i ljudradio- eller lelevisionsprograra. Detta gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Denna lag U-äder i kraft den dag regeringen bestämraer.

•Senaste lydelse 1991:1077.

71 Radiolagsutredningens sammanfattning av SOU 1992:31 Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program.

Prop. 1992/93:75 Biiaga 1

1 Betänkandets innehåll

Betänkandet innehåller förslag till åtgärder med anledning av de åtaganden som Sverige gjort eller avser göra till följd av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och EES-avtalet

I de inledande kapitien (17) redovisas tekniska och juridiska aspekter och utvecklingen på satellit- och kabelområdet. I kapitel 8 redovisas innehåUet i den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och EG:s direktiv om TV över gränsema.

I kapitel 9 redovisas de överväganden som ligger till gmnd för den föreslagna lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna uppfylla sina skyldigheter som ansvarigt land för sändningar till länder som omfattas av EES-avtalet eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

2 Uppdraget

I tiUägg.sdirektiv (1989:21) till radiolagsutredningen den 3 maj 1989 sägs att den europeiska konventionen om gränsöverskridande television innebär att de stater som skaU tiUträda den måste se till att konventionens regler är uppfyllda för alla slag av gränsöverskridande sändningar, för viUca de är ansvariga. Det innebär att del måste fmnas regler för innehållet i satellitsändningar med TV-program som vänder sig till alhnänheten. Sverige saknar i dag sådan lagstiftning.

Uu-edningsuppdraget vidgades därför tiU att omfatta uppgiften att utarbeta ett förslag till satellitiag och i övrigt belysa konsekvensema av ett svenskt tUlträde tiU konventionen.

3 Ändrade förutsättningar intemationellt

Under den tid utredningsarbetet pågått har fömtsättningaraa för utredningen förändrats.

Sverige har närmat sig den europeiska gemenskapen (EG), dels genora ansökan ora svenskt raedlemsskap i EG, dels genom överenskommelsen mellan EG och EFTA-ländema om ett europeiskt ekonoraiskt samarbetsområde (EES). Detta innebär att EG:s direktiv om TV-sändningar även skall gälla för EFTA-länderaa. I kapitel 8 finns en genomgång av såväl EG-direktivet som den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

72

Utformningen av bestäraraelsema i direktivet har skett parallellt raed Prop. 1992/93:75 Europarådets arbete raed konventionen och skillnaden i sakligt avseende Bilaga 1 raellan de båda dokuraenten är liten.

En lagstiftning ora satellitsändningar raåste om, Sverige blir bundet av de båda dokumenten ta hänsyn till såväl Europarådskonventionen sora EG-direktivet

4 Ändrade förutsättning nationellt

En annan viktig förändring av fömtsätmingama för utredningen är att Sverige sedan den I Januari i år har en ny yttrandefrihetsgmndlag (1991:1469), som reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, TV, filraer, videograra och ljudupptagningar. Detta redovisas utförligt i kapitel 4. En viktig skillnad i förhållande till vad sora gällde tidigare är att den nya gmndlagen ger varje svensk raedborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprograra genom tråd, dvs. vad som i dagligt tal kallas kabelsändningar, med såväl TV som ljudradio

I kapitel 4 och 5 redovisas också den korapletterande lagstiftning sora trätt i krafl raed anledning av yttrandefrihetsgmndlagen och ändringar av radiolagen

Förändringama på kabelsändning sora rådet har redovisats i kapitel 7 De innebär att till följd av den tekniska utvecklingen under 1980-lalet sa gott som alla satellitsändningar med TV-program avsedda för allmänheten kora att i radiolagens mening vara mndradiosändningar, vUket innehar att de kunde vi-daresändas i svenska kabebät ulan krav på tillstånd enligt den tidigare lagen om lokala kabelsändningar från år 1985.

Den nya lagen om kabelsändningar till allmänheten bygger på principen ora etableringsfrihet, dvs att var och en har rätt att sända radio och TV-prograra i kabelnät Den reglering sora tidigare var anknuten till tillståndsgivningen sker nu i stäUet genora reglema i kabellagen.

5 Sveriges åtaganden enligt de europeiska överenskommelsema

De åtaganden som Sverige gjort handlar både om mottagning av TV-program från andra länder och sändning av program från Sverige. De kan sammanfattas .som två huvudsakliga förpliktelser.

För det första åtar sig Sverige sora mottagande land att inte hindra mottagning av gränsöverskridande televisionssändningar eller vidaresändning av sådana sändningar om de uppfyller direktivets och konventionens regler.

För det andra åtar sig Sverige sora sändande land att se till att sändningar sora Sverige ansvarar för enligt definitionema i direktivet och konventionen uppfyller de krav sora uppstäUs i de båda dokumenten.

I kapitel 8 redovisas bakgmnd och syfte med direktivet och konventionen. Där framgår att ett huvudsyfte med de båda överenskoraraelseraa är att sä- 73

ker.ställa att de TV-sändningar sora följer överenskorana regler inte skall Prop. 1992/93:75 hindras från alt distribueras i de länder sora omfattas av konventionen eller Bilaga 1 direktivet.

Utöver det regelverk sora direktivet och konventionen föreskriver kan de enskilda ländema tillämpa raer restriktiva bestämmelser rör sändningar som de ansvarar för som sändande land.

Direktivet bygger på en harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsländema. Romfördragels principer om en övergång från nationella marknader till gemensamma produktions- och distributionsmarknader ska även gäUa TV-området Den fria rörligheten främjas genom att en sändning som är tillåten i ett EG-land också skall vara det i övriga medlemsländer. Genora EES-avtalet utsu-äcks denna princip även tiU EFTA-ländema.

Detta innebär en förpliktelse att inte hindra mottagning eller vidaresändning av program från andra EES-länder. Det innebär dock inte någon skyldighet att praktiskt sörja för att sådan mottagning eller vidarespridning äger mm.

Vissa raöjligheter att stoppa inkoramande sändningar som bryter mot regelverken medges i såväl direktivel som konvenuonen. Sverige kan dock inte ställa upp regler som medger ingripanden raol vidaresändningar av utifrån koraraande sändningar i större orafattning än vad direktivet och konventionen anger. Däreraot kan Sverige avstå från att utnyttja denna raöjlighet. Lagförslaget i detta betänkande innebär an Sverige inte utnyttjar möjligheten utan i stället förlitar sig på gmndregeln att det sändande landet ansvarar för att sändrungama följer överenskommelserna.

När del gäller de sändningar som Sverige har ansvaret för kan Sverige som framgått ovan tillämpa mer restriktiva regler än de som anges i direktivel och konventionen. I lagförslaget har denna möjlighet utnyttjats sa att reklamreglema är mer restriktiva än direktivets och konventionens rainimiregler Lagstifmingen bUr därmed enhetiig på detta område för alla sändningar som Sverige ansvarar för.

6 Regler om ansvarigt land

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att införa en lagstifming som gör det möjligt att effektivt uppfylla EG-direktivets krav när det gäller Sveriges ansvar som sändande land. För att Sverige skaU kunna ratificera den europeiska konventionen om gränsöverskridande television måste också konventionens krav vara tiUgodosedda.

Varje stat skall se till att det för sändningar som faller inora dess jurisdiktion finns ett system för att raöjliggöra att direktivels och konventionens regler upprätthålls.

Eftersom innehållet i de båda dokumenten i huvudsak överensstäraraer innebär del inte några störte problem att samraanföra dessa regelverk i samraa lag. På en punkt uppstår dock svårigheter, nämligen när det gäller att fast-

74

ställa vilket land som ansvarar för en sändning, eftersom direktivet och kon- Prop. 1992/93:75 ventionen tiUämpar olika principer i det avseendet. Bilaga 1

EnUgl direktivel är det i första hand den stat som har jurisdUction över programföretaget som ansvarar för att sändningama följer direktivets regler. I andra hand, ora ingen EES-stat har jurisdUction över prograraföretaget är det den stat som tiUhandahåUer frekvens eller sateUidcapacitet eUer där upplänken är belägen, som ansvarar för sändningen.

Europarådskonventionen placerar i första hand ansvaret för sändningaraa i det land där upplänken sker. I andra hand ansvarar det land som ställer frekvens eUer satelUtkapacitet till förfogande och därefter programbolagets hera-land.

Genom en så kallad borticopplingsparagraf i konventionen gäller direktivets regler mellan EG:s raedlerasländer även om de tilltt-ätt konventionen. Genom EES-avtalet utsträcks denna princip även tiU EFTA-ländema.

Det lagförslag som redovisas i detla betänkande tar i alla avseenden utora i fråga om regeln om ansvarigt land hänsyn till såväl direktivets sora konventionens regler. Eftersom du-ektivets och konventionens ansvarsregler är olika går det inte att på ett tiUfredsstäUande säll inarbeta båda i lagen. I bilaga 4 redovisas ett förslag till utformning av lagtexten som även tar med konventionens regler. Resultatet av en sådan lagstifming skulle kunna bli att fiera länder samtidigt skulle kunna bli ansvariga för en och sararaa sändning.

Konventionen ger de konventionsanslutna stateraa möjlighet aU sinserael-lan sluui avtal i frågor sora regleras av konventionen. Det öppnar åtrainstone teoretiskt möjligheten att ländema avtalar om ansvarsfrågor för de sändningar som berör dem. Om denna möjlighet utnyttjas av alla berörda länder så att direktivets och konventionens regler harmoniseras på denna punkt skulle det kunna minska de olägenheter som det innebär med olUca lösningama i konventionen och direktivet

Huvudförslaget i betänkandet är dock utformat enligt direktivets ansvarsregler. Detta innebär att Sverige inför en eventuell ratificering av konventionen måste överväga om en ratificering är möjlig även om Sverige på denna punkt har en annan ordning än konventionen. Sverige bör i berörda interaationella fora aktualisera frågan om att bringa de två dokumenten till samstämmighet på denna punkt

7 Registrering och infonnation

Lagförslaget innebär att de regler som skall gälla för sändningar till satellit ges forraen av lagregler som blir tillämpliga på alla som bedriver en viss i lagen angiven verksamhet. Det innebär att en tillståndsgivning raed till en koncession knuma förplUctelser inte koramer att vara nödvändig.

En anmälningsplikt föreslås för dem sora bedriver verksamheten för all efterlevnaden av lagregleraa skall kunna bevakas.

Såväl konventionen som direktivet ställer stora krav på information, både

om programbolagen och ora sändningamas karaktär. Del gäller uppgifier ora

programbolagets ägare och finansiering och vem som har rätt aU företräda Prop. 1992/93:75 programbolaget. För att kunna redovisa hur olUca programbolag lever upp till BUaga 1 bestämmelser ora viss andel europeiska program i sändningsinnehållet och viss andel program från fristående producenter krävs också uppgifier om programstatislik.

I sateUitiagen föreslås en bestämmelse som innebär att prograrabolag som bedriver sändningar enligt sateUitiagens definition skall tUl en tillsynsmyndighet anmäla sin verksamhet för registrering innan den påbörjas. Regeringen beslutar hos vilken myndighet sådan registrering skall ske.

Programbolagen skall också årligen redovisa viss programstatistik, som underlag till rapporter om andelen europeiska program och frilansproduktio-ner.

För de nationeUa raarksända TV-kanaleraa finns inte någon skyldighet att lämna uppgifter om programstatistik. För att Sverige skaU kunna redovisa de uppgifter som föreskrivs i EG-direktivet krävs redovisningar även från dessa prograrabolag. En skyldighet att lämna uppgifier om sådan programstatislik bör införas genom en ändring i radiolagen. I övrigt krävs inte någon lagändring för de programbolag som bedriver verksamhet raed stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen.

I svensk lagstiftning finns idag regler ora referensbandning av TV-sändningar. Någon sådan skyldighet finns eraellertid inle för den som för annans räkning utför sändningar till satellit Lagförslaget innehåller därför en bestämmelse ora att satellitentreprenörema skall ha skyldighet art orabesöija att lelevisionsprograra spelas in såvida inte sådan skyldighet åligger någon annan. Sådana inspelningar skall på uppraaning av tillsynsrayndigheten ställas till dess förfogande.

8 Allmänna programregler

Direktivet och konventionen innehåller allraänna föreskrifter om programmens karaktär. Där sägs att den mänskliga värdigheten och andras rättigheter skall respekteras, att programmen inte skall vara oanständiga eller innehålla pomografi eller ge obefogat uU7rame för våld eller framkalla rashat, att program som kan vara skadliga för bam och ungdom inte skall sändas på tider då barn och ungdomar kan förväntas se dera. Konventionen har också bestäraraelser ora att nyhetsrapporteringen skall vara sakUg och främja en fri opinionsbildning.

Dessa bestämmelser motsvaras av reglema i radiolagen om opartiskhet och saklighet vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet samt deraokratiska värderingar i prograraverksamheten. I radiolagen anges i att regler får tas in i ett avtal mellan regeringen och ett sändande företag ora respekt för den enskildes privatiiv och om att programverksamheten skall bedrivas med beaktande av televisionens och ljudradions särskilda genomslagskraft Den sistnämnda föreskriften toUcas bl.a. sora att programföretagen skall vara varsamma med skildringar som kan verka upprörande eller skrämmande på pu-

bliken och ta särskild hänsyn till minderårigas tittarvanor vid programlägg- Prop. 1992/93:75 ningen. BUaga 1

I satellitlagen förs motsvarande bestäraraelser in sora en allmän föreskrift om alt programverksamheten skall präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer särat principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet Vid utformningen av en programtjänsts innehåll skall satellitprogramföretaget när det gäller programmens ämnen och tiden för sändning ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsUctsbUdningen och kulturens utveckling.

9 Beriktigande

Både direktivel och konventionen fömtsätter att del skall finnas möjUgheter tiU beriktigande. Varje land skall se till att alla fysiska eller juridiska personer, oberoende av nationalitet eller vistelseort har rätt alt få uppgifter beriktigade. ViUkoren skall vara sådana att denna rätt kan utövas effektivt. Direktivet kräver också att del skall vara möjligt att underkasta tvister i dessa frågor rättsUg prövning. En bestämmelse ora skyldighet att införa beriktigande föreslås i .satellitlagen. Tillsynsrayndigheten skall övervaka satelliiprograraföretagens efterlevnad av denna bestämmelse och kan vid vite förelägga företaget att publicera beslut i vilket konstateras att företagel bmlil mot sin skyldighet i detla avseende.

10 Andel europeiska program och fristående produktioner

En vUctig principfråga för såväl EG:s sora Europarådets medlemsländer har varit att stimulera produktion och distribution av europeiska program. Denna ambition har tagit sig utuck i regler ora att del skall finnas minst 50 % europei.ska program i sändningama.

En annan su-ävan har varit att upprauntra etablering av frislående produktionsbolag. 1 direktivel anges därför att 10 % av sändningstiden eller 10 % av prograrabudgeten skaU avsätts för program från fristående producenter.

1 sateUitiagen föreslås en bestiimraelse som raotsvarar kraven på andel europeiska prograra och fristående produktioner. Vidare finns ett tillägg till regeln om europeiska program att det i program som är avsedda att las emot i Sverige bör finnas en betydande andel prograra på svenska språket och med svenska artister och verk av svenska upphovsmän.

11 Regler för sponsring och reklam

Direktivets och konventionens reklararegler innehåller i huvudsak samma restriktioner som den svenska lagstifmingen på detta område. De medger dock en störte total reklamvolym än de svenska reglema och för möjligheter all bryta program med reklara. En viktig skillnad är all spelfilmer inle får brytas

med reklam enUgt de svenska reglema, medan detta i begränsad omfattning är Prop. 1992/93:75 tiUåtet enUgt direktivet och konventionen. Bilaga 1

Utgångspunkten för förslaget till satellitlag är att denna lagstifming så långt raöjligt skall följa svensk reglering på radio- och TV-orarådet Genom att de svenska reklamreglema även tillämpas på satellitsändningarna uppnås en enhetiighet i regelverket för de sändningar som Sverige ansvarar för.

12 Ansvarsbestämmelser

I sateUitiagen föreslås regler av följande innehåll. Den sora uppsåtiigen eller av oakisarahei underiåler att lärana uppgifter om sitt satellitprogramföretag tiU den ansvariga myndigheten skall kunna dömas till böter. Om någon uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot bestäraraelsema ora inspelning av program kan han dömas tiU böter eller fängelse i högst ett år.

Ora ett sateUitprogramföretag bryter mot reglema om programidentifiering, om sponsring eller om reklamens utformning och omfattning skall den ansvariga myndigheten kunna förelägga satellitprogramföretaget att följa bestämmelsema Etl sådanl föreläggande får förenas med vite om satellitprogramföretaget inte har hemvist i riket och det därför i stället är satelUtenu-epre-nören sora är ansvarig för sändningen, får myndigheten i stiillet rikta föreläggandet mot denne eUer dennes uppdragsgivare.

13 Ändring av befintlig lagstiftning

För att det skall vara möjligt att ålägga de nationella TV-bolagen att redovisa det underlag som enhgt direktivet och konvenuonen krävs för en rapportering om andelen europeisk produktion i sändningama måste, som redovisats ovan under punkt 8, en bestämmelse ora detta införas i radiolagen.

Vid utarbetandet av förslaget till satellitiag har utgångspunkten varit att samma reklamregler skall gälla för alla sändningar som Sverige an.svarar för. Reklamreglema i sateUitiagen överensstiimmer därför med reklamreglema i radiolagen.

1 direktivet och konventionen fmns också regler som har sin motsvarighet I den svenska marknadsföringslagstifmingen. Eftersom Sverige åtagit sig att svara för att sändningar inora vår jurisdiktion följer reglema i konventionen och direktivel bör marknadsföringslagens regler utsträckas till au även omfatta sändningar som riktar sig till annat land i de fall då Sverige är ansvarigt land. Detla föreslås ske genora en ändring av raarknadsföringslagen.

Även för lagama ora marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås en ändring. 1 dessa finns i dag ell förbud mol att använda TV-pro- grai-n för marknadsföring av alkohol och tobak. Bestämmelserna gäller i dag för sändningar som kan tas emot i Sverige. Dessa lagar föreslås kompletteras med en bestämmelse om att förbudet mot att marknadsföra alkohol och tobak raed hjälp av TV utsu-äcks lill alt gälla alla sändningar som Sverige ansvarar för enligt Europarådskonventionen eUer EG-direktivet no

övriga åtaganden enligt konventionen och direktivet gäller främst adminis- Prop. 1992/93: 75 trativa frågor, sora regeringens skyldighet att utpeka en ansvarig myndighet Bilaga 1 för tillsyn och rapportering. Dessa kräver enligt min bedöraning inte någon lagstiftning utöver den föreslagna.

79 Radioutredningens lagförslag i betänkande SOU 1992:31

Prop. 1992/93:75 Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § 1 denna lag finns föreskrifter ora sändningar av televisionsprogram till satelliter för raottagning av allmänheten. Föreskrifteraa i 2-33 §§ gäller endast om sändningen kan tas emot i något land sora är bundet av avtalet ora europeiskt ekonomiskt saraarbete (EES-avtalet) eUer den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

2 § I denna lag avses med sändare, reklam, prograratjänst och annonstid i televisionen detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

satellitprogramföretag: den fysiska eller juridiska person som sätter samman och svarar för en hel prograratjänst eller en del av en programtjänsl

satellitentreprenör: den som här i landet för annans räkning bedriver sändrungar av televisionsprogram till satellit eller som upplåter satelliticapacilet

3 § Lagen är tillämplig om satellitprogramföretaget har siu hemvist i Sverige.

4 § Har saielUtprogramföretaget sitt hemvist i elt annat land som inte är bundet av avtalet om europeiskt ekonoraiskt samarbete (EES-avtalet) är lagen tilllämplig ora

1. sändningen tUl satellit sker från en sändare här i landet, eUer

2. sändningen från saielUi sker raed användning av sateUidcapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

5 § Lagen gäller inte för en sådan sändning lill satellit som helt överensstämmer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller 1 § lagen (1986:3) om mndradiosändning av fmländska televisionsprogram och inte heUer för en sändning av sökbar text-TV.

6 § Den rayndighet som regeringen bestämraer (tillsynsmyndigheten) utövar tillsyn över efterievnaden av denna lag.

80 Register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer Prop. 1992/93:75

m.m. Bilaga 2

7 § Tillsynsmyndigheten skaU upprätta ett register över sateUitprograraföretag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas enligt 8-11 §§.

8 § Varje salellitprogramföretag och satellitentreprenör skaU anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten.

9 § Varje satellitprogramföretag skall årligen till tillsynsmyndigheten redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana prograra som avses i 15 § första stycket.

10 § På anmodan av tillsynsrayndigheten skall saiellitprograraförelaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten finansieras.

11 § På anmodan av tillsynsrayndigheten skall en satellitentreprenör lärana upplysningar ora

1. uppdragsgivarens naran och adress,

2. namnet på den eller de prograraijänsler som uppdragsgivaren sänder, och

3. hur sändningen till satellit sker.

12 § Varje saiellitentreprenör sora bedriver sändningar enligt denna lag skall ombesörja att televisionsprogrammen spelas in. Detla gäller dock inte om så dan skyldighet åligger någon annan enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens ora råden.

Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

13 § Den sora enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden är skyldig att spela in televisionsprogram skall på uppmaning av tillsyns rayndigheten ulan kosmad tillställa rayndigheten en sådan inspelning.

Programverksamheten

14 § Programverksarahelen skall som helhet präglas av det deraokratiska stats.skickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall uppgifter som förekommit i ett program beriktigas.

Vid utformningen av en programtjänsts innehåll skall varje sateUitprogram företag när det gäller programraens äranen och utformning samt tiden för sändning av programraen, ta hänsyn till televisionens särskilda genoraslags- 81

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 75

kraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveck- Prop. 1992/93:75 ling. Bilaga 2

15 § Om inte särskilda skäl föranleder annat skall mer än hälften av en pro gramtjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt urspmng och minst tio procent av den åriiga sändningstiden eller minst tio procent av prograrabudgeten avse program som har framställts av självständiga produ center. Som sändningstid anses tid då satellitprogramföretaget sänder pro gram med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sänd ningstiden skall inte heUer räknas in sändningar av leletext

Om prograratjänsien är avsedd all las emot i Sverige bör, om inle särskilda skäl föranleder annat, program på svenska språket samt program raed svenska artister och verk av svenska upphovsmän förekoraraa i betydande orafatming.

16 § I början och slutet av varje sararaanhängande prograrablock inom en programtjänst skall satellilprograraföretagets namn eller prograraljänstens beteckning anges. Däreraellan skall namnet eller beteckningen, om inte sär.skilda skäl föranleder annat, anges minst en gång per timme.

17 § Den som bedriver sändningar enligt denna lag får inte i en sändning raot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna etl koraraersiellt inttesse. Uppgift om vem som bekostat programmet får dock lämnas enligt vad sora sägs i 18 §.

Föreskriftema i första stycket gäller inte vad sora sänds under annonstid i televisionen.

Program som bekostats av annan

18 § Ora ett prograra helt eller delvis har bekostats av någon, sora inte bedriver prograra verksam hel raed ljudradio eller television eller framställer audiovisuella verk, skall satellitprogramföretaget på lämpligt sätt i början och i sluiet av programmet ange vem bidragsgivaren eller vilka bidragsgivama är.

19 § Program som har bekostats av någon, vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller läkemedel, får inte sändas.

20 § Prograra sora huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskoraraenta-rer får inte bekostas så sora anges i 18 §.

Annonser

21 § Reklara raot vederlag och prograra mol betalning får endast sändas under annon.stid i televisionen.

22 § Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i Prop. 1992/93: 75 vems inU-esse sändningen sker. Bilaga 2

I annonser sora sänds mot betalning eller annat vederiag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskomraentarer.

23 § En annons raed reklara som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta tUl att fånga uppmärksaraheten hos bam under 12 år.

I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år.

24 § Ett satellitprogramföretag får inte diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons.

25 § Av en prograratjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timrae raellan hela klockslag får annonser förekomma högst under åtta minuter eUer, i rena undantagsfall, tio minuter.

Om ett satellitprogramföretag endast svarar för en del av en programtjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stället avse detta sateUitprogramföretags sändningstid.

26 § Annonstiden i televisionen vid etl givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har frånräknats.

27 § Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket första meningen får annonser avbryta etl program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställningar eller eveneraang med pauser för publiken, eller

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekoraraa under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

83 Ansvars- och överklagandebestämmelser m.m. Prop. 1992/93:75

28 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 8 § döms tUl böter.

29 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter raot vad som föreskrivs i 12 § om skyldighet att spela in televisionsprogram döms tiU böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skaU han inte dömas till ansvar.

Justitiekanslera är åklagare i mål om ansvar för sådant brott som avses i första stycket.

30 § Tillsynsmyndigheten får ålägga ell salellitprogramföretag all på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av myndigheten enligt viUcei företaget har bmtit raot bestiimmelsen i 14 § om beriktigande eller i 24 § om annonsdiskriminering.

31 § Om ett salellitprogramföretag bryter mot någon av bestiimmeLsema i 9-11, 13, 16-23, 25-27 eller 30 § får tillsynsmyndigheten förelägga det alt följa bestiimmelsen. Föreläggandel får förenas med vite.

32 § Ora satellitprogramföretaget inte har hemvist i riket får föreläggande enligt 31 § i stiUlet riktas mot salellitentreprenören.

Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått lillgång till sändningsraöjligheten genora upplåtelse av en av salellitentreprenörens uppdragsgivare utan att salellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet rikta sig raot uppdragsgivaren.

33 § Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande, som förenats med vite, att följa bestämmelsema 19-11 och 13 §§ saml beslut om åläggande enligt 30 § att offentliggöra myndighetens beslut får överklagas hos kammarräiien. Andra beslut får inte överklagas.

34 § Bestiimmelsema i yttrandefrihetsgmndlagen gäller inte för tillfälliga sändningar av televisionsprogram som huvudsakligen är avsedda alt tas emot utomlands. Reglerna i I kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgmndlagen gäller dock även för sådana sändningar.

35 § Om ett salellitprogramföretag riktar sändningar som innehåller reklam särskilt till befolkningen i något annal land sora är bundet av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television skall, om inte Sverige och det andra landet har ingått överenskommelse om annat, saiellitprograraförelaget se till att dessa sändningar inte strider mot de regler sora gäller för lelevisionssändningar i del landet avseende reklam och övriga prograra som sänds mol vederlag. Föreskrifteraa i 31-33 §§ skall gälla även vid överträdelser av vad som nu har sagts. Tillsynsmyndigheten får dock besluta ora föreläggande endast efter begäran av del land till viUcet sändningama har riktats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver registreringsplUctig verksamhet skall registrera sig hos tUlsynsmyndigheten senast den 30 juni 1993.

3. Ora det fmns särskilda skäl får tillsynsrayndigheten för tiden före den

1 juli 1993 medge undantag från bestäraraelsema i 19-20, 25, 27 och 35 §§.

2 Förslag till

Lag om ändring av radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga ora radiolagen (1966:755)' dels att I § och 17 a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

1§

I derma lag förstås raed

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 (XX) gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemraar är förenade genora en påtaglig geraenskap av annat slag än ett gemensamt intresse an lyssna på eller se sändningen,

trådsändning: ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskild anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (u-ådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändnmg,

radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detla består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt

reklam: ett radioprogram sora är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet

annonstid i televisionen: sänd- annonstid i televisionen: sänd-

ningstid i televisionen sora inleds ningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskUd ljud- och och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i som sänder under den angivna tiden huvudsak gör detta på uppdrag av i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. andra,

programtjänst: det samlade utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 2

'Lagen omttyckt 1991:1066. 85

Nuvarcmde lydelse

7a §

Förestagen tydebe

Varje programföretag skalt årligen till radionämnden redovisa hur stor andet av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 15 § första stycket tagen (1992:00) om satellitsändningar av televisionsprogram titl allmänheten.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 2

17 a §2

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9-11 §§, 13 § första eller andra styckena, 14 eller 15 §§, får radionämnden förelägga programföretaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket.

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra styckena, 14 eller 15 §§, får radionämnden förelägga programföretaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om prograraföretaget bryter mot en bestäraraelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket

Denna lag tt-äder i kraft den 1 januari 1993.

2Senaste lydelse 1992:74.

3 Förslag till Prop. 1992/93:75

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha följande lydelse.

Nuvarcmde lydelse Föreslagen lydebe

2§ Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamålgärd eller annan handling, sora genom att suida raot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att företaga annan lUcnande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentiigt har bidragit till handlingen.

Föreskrifiema iförsta stycket gäller för en televisionssändning som är riktad till allmänheten även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

Denna lag tträder i kraft den 1 januari 1993.

4 Förslag till Prop. 1992/93:75

Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser Bilaga 2 om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.

Nuvarcmde lydelse Föreslagen lydebe

2§'

Med hänsyn ull de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid raarknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas sora är påu-ängande eller uppsökande eUer som uppmanar tiU bruk av alkohol. Vid marknadsföring av alkohol- Vid marknadsföring av alkohol-

dryck får inte användas komraersiell dryck får inle användas kommersieU annons i ljudradio- eUer televisions- annons i ljudradio- eller televisions program, program. Detta gäller för sådan

sändning som avses i lagen (1992:00) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten även om sändningen endast kan tas emot i någol annat land, som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television. Vid raarknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas koraraersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och sora raed avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om skrift som tiUhandahåUs endast på försäljningsställe för sådan dryck.

Denna lag tt-äder i kraft den 1 januari 1993.

'Senaste lydelse 1991:1076.

5 Förslag till Prop. 1992/93:75

Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser Bilaga 2 om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:764) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

2§'

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bmk av tobak skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påträngande eUer uppsökande eller som uppmanar tiU bmk av tobak.

Vid marknadsföring av tobaksvara Vid marknadsföring av tobaksfår inte användas kommersieU annons vara får inte användas komraersiell i ljudradio- eller lelevisionsprograra. annons i ljudradio- eller lelevisionsprograra. Detta gäller för sådan sändning som avses i lagen (1992:00) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten även om sändningen endast kan tas emot i något armat land som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television.

Denna lag u-äder i kraft den 1 januari 1993.

'Senastelydelse 1991:1077. 89

Alternativt förslag till Prop. 1992/93:75

Biiaga 2 Lag (1992:00) om satellitsändningar av televisionsprogram

till allmänheten.

Paragrafema a-c ersätter 3-4 §§ i huvudförslaget

Härigenom föreskrivs följande.

AUmänna bestämmelser

a § Lagen är tiUämplig om sateUitprogramföretaget har sin hemvist i Sverige.

b § Har satellitprogramföretaget sitt hemvist i ett annat land som är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt samarbete (EES-avtalet) är lagen tUUämplig om sändningen tUl sateUit

1. sker från en sändare här i landet eUer

2. sker från en sändare i ett land som inte är bundet av den europeiska konventionen ora gränsöverskridande television och sändningen från satellit sker med användning av salellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Lagen gäUer dock inte om Sverige och ett annat land som är bundet av den europeiska konventionen ora gränsöverskridande television har ingått överenskommelse att det andra landet i förhållande till Sverige skall anses som sändande land i konventionens mening.

c § Har sateUitprograraföretaget sitt hemvist i eU annat land som inte är bundet av avtalet om europeiskt ekonomiskt saraarbete (EES-avtalet) är lagen tUl-läraplig om

1. sändningen till satelUt sker från en sändare här i landet, eUer

2. sändningen från satelUt sker med användning av sateUidcapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Specialmotivering

Skillnadema mellan EG-direktivets och konventionens bestäraraelser om vUket land som skall vara ansvarigt för en sändning har behandlats i avsnitt 8.3.2. De allmänna övervägandena som ligger till gmnd för förslaget och skälen till att jag utformat ett altemativt förslag har redovisats i avsnitt 9.1, 9.4.1 och 10.1. (Se också avsnitt 10.1 under 3 och 4 §§.)

Ändamålet med bestäraraelsema i a-c §§ är att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden sora ansvarigt land för en sändning enligt såväl EG-direktivet som konventionen.

Föreskriftema i paragrafema a och c har samma lydelse som 3 och 4 §§ i förslaget. Dessa föreskrifter har utformats med EG-direktivets bestäraraelser om ansvarigt land som utgångspunkt Det har emellertid varit nödvändigt att komplettera dessa föreskrifter med bestämmelsen i paragraf b, för att Sverige r.

skaU kunna uppfylla sina åtaganden enUgt konventionen. I det följande redo- Prop. 1992/93: 75 visas de olika fall då Sverige kan bli ansvarigt för innehållet i urspmngliga Bilaga 2 TV-sändningar till sateUit enUgt dels direktivet, dels konventionen.

1. SaielUtprogramföretaget har hemvist i Sverige.

1 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär Sverige ansvaret både enligt direktivet och konventionen. Med tillämpning av huvudregeln i a § uppfyller Sverige sina åtaganden.

1 B. Om upplänkssändningen sker från ett annal land som också är bundet av konventionen bär Sverige ansvaret enligt direktivet men upplänkslandet enhgt konventionen. Med tUlämpning av huvudregeln i a § uppfyller Sverige sitt åtagande enUgt direktivet. Någon förpliktelse enligt konventionen föreligger inte.

1 C. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen blir Sverige ansvarigt enligt direktivet. Detta åtagande uppfylls med tillämpning av a §.

Sverige blir ansvarigt också enligt konventionen utom i det fall då satellitkapaciteten har stiUlts till förfogande av ett subjekt från etl land som är bundet av konventionen. Sverige uppfyUer sitt åtagande med tillämpning av a §.

2. Satellitprogramföretaget har hemvist i ett annat EES-land som också är bundet av konventionen.

2 A. Ora upplänkssändningen sker från Sverige bär det land där program företaget har hemvist ansvaret enligt direktivet, men Sverige enligt konven tionen. Sveriges åtagande uppfylls med tillärapning av b § första punkten.

Eftersora det land där prograraföretiiget har hemvist är bundet av konventionen kan Sverige träffa avtal om att det landet skall bära ansvaret också enligt konventionen. Detta framgår av b § andra stycket.

2 B. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen men satelUticapaciteten har ställts tiU förfogande av ett svenskt subjekt bär det land där programföretaget har hemvist ansvaret enligt direkti vet, men Sverige enligt konventionen. Sveriges åtagande uppfylls med till ämpning av b § andra punkten.

Eftersom det land där prograraföretaget har hemvist är bundet av konventionen kan Sverige träffa avtal om att det landet skall bära ansvaret också enligt konventionen. Detta framgår av b § andra stycket.

3. Satellitprogramföretaget har hemvist i ett annat EES-land som inte är bundet av konventionen.

3 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär det land där program förelaget har hemvist ansvaret enligt direktivet men Sverige enligt konven tionen. Sveriges åtagande uppfylls med tillämpning av b § första punkten.

3 B. Om upplänkssändningen sker från ett land som inte är bundet av konventionen men satelUtkapaciteten har ställts tiU förfogande av ett svenskt subjekt bär det land där programföretaget har hemvist ansvaret enligt dkekti-vet, men Sverige enligt konventionen. Sveriges åtagande uppfylls med tilllämpning av b § andra punkten.

91 Eftersora det land där programföretaget har hemvist inte är bundet av kon- Prop. 1992/93: 75 ventionen kan Sverige inte genora avtal med det landet frånträda ansvaret en- BUaga 2 ligt konventionen.

4. SaielUtprogramföretaget har hemvist i ett land som inte är ett EES-land.

4 A. Om upplänkssändningen sker från Sverige bär Sverige ansvaret både enligt direktivel och konvenuonen. Med tillämpning av c § första punkten uppfyller Sverige sina åtaganden. Om satellitkapaciteten har ställts tiU förfogande av ett subjekt från ett EES-land blir detla land tillsammans med Sverige an.svarigl enligt direktivet

4 B. Om upplänkssändningen sker från ett EES-land som är bundet av konventionen raen satelUticapaciteten har ställts tiU förfogande av ett svenskt subjekt bär upplänkslandet ansvaret enligt konventionen medan Sverige tillsammans raed upplänkslandet bär ansvaret enligt direktivet. Sveriges åtagande uppfylls med tiUämpnmg av c § andra punkten.

4 C. Om upplänkssändningen sker från ett EES-land som inte är bundet av konventionen men satelUtkapaciteten har ställts tiU förfogande av ett svenskt subjekt bär Sverige ansvaret enligt konventionen medan Sverige tillsammans raed upplänkslandet bär ansvaret enligt direktivel. Sveriges åtaganden uppfylls med tUlämpning av c § andra punkten.

4 D. Om upplänkssändningen sker från ett land som är bundet av konventionen raen som inte är ett EES-land men sateUitkapaciteten har ställts till förfogande av ett svenskt subjekt bär upplänkslandet ansvaret enligt konventionen raedan Sverige bär ansvaret enligt direktivet. Sveriges åtagande uppfylls med tiUämpning av c § andra punkten.

4 E. Ora upplänkssändningen sker från ett land som varken är ett EES-land eller är bundet av konventionen raen sateUitkapaciteten har stiUlts till förfogande av ett svenskt subjekt bär Sverige ansvaret enligt både direktivet och konventionen. Sveriges åtaganden uppfylls med tillämpning av c § andra punkten.

Ora det land där saiellitprograraförelaget har hemvist är bundet av konventionen kan Sverige träffa avtal ora att detta land skall bära ansvaret enligt konventionen. Eftersom en sådan ansvarsöverfiytuiing inte får verkan genteraot EES-ländema har det eraellertid inte ansetts lämpligt att införa en sådan möjlighet i c §.

92 Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1992/93:75

radiolagsutredningens delbetänkande "sa 3

(SOU 1992: 31) Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över radiolagsutt-edningens betänkande avgetts av Justitiekanslem, Göta hovrätt, Kammartätten i Göteborg, Televerket, Juridiska fakultetsnäranden vid universitetet i Stockholra, Radionämnden, Kabelnämnden, Marknadsdomstolen, Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Statens pris- och konkurrensverk (SPK), Konsumentverket, Riksskatteverket (RSV), Statskontoret, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, TV5 Nordic Channel, Filmnet International Holdings AB, Kabelvision KB, Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund. Konstnärliga och litteräia yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Förhandlingskarlellen Copyswede, Svenska kabel-TV-föreningen, Sveriges advokatsarafund, Sveriges reklaraförbund, Annonsörföreningen, Sveriges Köpmannaförbund, Nykterhetsrörelsernas landsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Organisationskommittén för Svensk Rundradio AB och Våldsskildringsrådet

Hämtöver har skrivelser inkorarait från Marknadsföringsutredningen (C 1991: 10), Barnmiljörådet, Telestyrelsen och Svenska journalistförbundet

En del av remissinstansema ovan har lämnat gemensararaa yttranden. I sammanställningen av svaren används beteckningen Sveriges Radio m.fi. för del geraensamma ytiu-andet från Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB saml Sveriges Utbildningsradio AB. SAF och Industriförbundet står för elt gemensamt yttrande från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Beteckningen KLYS och Copyswede avser det gemensararaa yttrandet från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd samt Förhandlingskartellen Copyswede. Sveriges frikyrkoråd m.fl. står för elt gemensamt yttrande från Sveriges frikyrkoråd och De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD).

1 Allmänt om radiolagsutredningen och Prop. 1992/93:75

föreliggande delbetänkande sa 3

Radiolagsutredningens delbetänkande innehåller förslag till åtgärder raed anledning av de åtaganden sora Sverige gjort eller avser göra till följd av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television och EES-avtalet Sverige saknar idag regler för innehåUet i satelUlsändningar med TV-program som vänder sig tUl aUmänheten. Betänkandets förslag syftar sålunda till att utarbeta sådan lagstiftning vilken kan uppfylla Sveriges skyldigheter som ansvarigt land för sändningar tUl länder sora orafattas ovannäranda åtaganden.

Justitiekanslera, Göta hovrätt, Karamartätten i Göteborg, Televerket, TCO, Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Statskontoret Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) och Svenska journalistförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget till satellitlag. Telestyrelsen understryker vikten av aU frågor om ytu-andefriheten och frågor om tillstånd att inneha och använda radiosändare hålls åtskilda på sätt som förslaget innebär, och har inget att erinra mot utredningens förslag. Nykterhetsrörelsens landsförbund tillstyrker också i huvudsak lagförslaget men vill emellertid betona vikten av att Sverige noga överväger konsekvensema av den pågående integreringen i Europa och världen i övrigt, samt att man nu i högre grad beaktar de svagheter som finns i Sverige rörande lagstiftningen ora marknadsföringen av alkohol och tobak.

Filmnet anser att förslagels uppbyggnad är enkel och ändaraålsenlig samtidigt sora onödig byråkrati undviks. Dock anser Filmnet att vissa delar av förslaget har utforraats med ledning av nuvarande svenska bestämmelser för markbundna kanaler, utan att bestämraelsemas tillärapning på intemationella eller specialkanaler närmare övervägts. Kabelvision välkomnar en harmonisering av del europeiska regelverket inora området, men saknar i sammanhanget stadganden sora skulle underlätta distribution av ytterligare prograra-kanaler till anslutna hushåll. Därigenom skulle konkurtensen mellan programbolagen främjas, med ett kvalitativt bättre programinnehåll som följd. Sora exempel på dylUca stadganden nämner Kabelvision regler om lika behandling av kabel-TV-operatörer, såväl i ett land som i olUca länder vad avser ersättning till respektive från programbolag för vidaresändning av dessas sändningar.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) är i princip för en sådan harmonisering av lagstifmingen som utredningen föreslår, men har vissa synpunkter på de delar av lagförslaget sora kan få betydelse för konkurrensen, d v s de som berör sponsring och reklam. Slalens pris- och konkurtensverk (SPK) har från konkurtenssynpunkt heller inget att erinra mot utredningens lagförslag, utom vad gäller frågan om diskriminering av annonsörer, där man hänvisar tiU de synpunkter som framförs i NO:s yttt-ande.

Våldsskildringsrådel raenar att ett "publikt perspektiv" på lagstiftningen raåste tilUcorama. I utredningsförslaget tycks tyngdpunkten snarare ha lagts på en teknisk/juridisk nivå. Rådet anser att behovet av lagstiftning främst har sin utgångspunkt i den svenska opinionens krav på att vissa miniraUcrav upp-

rättiiålls när det gäller vad som får visas i aUraänt tillgänglig television. Prop. 1992/93:75 Särskilt vUctigt anser raan det härvidlag vara att företag sora saknar pubUc Bilaga 3 servicesfärens avtal med statsmakten kan förraås att ta hänsyn till värderingar i det enskilda raottagarlandet

Sveriges advokatsamfund anser att Sverige inte, utöver vad som är nödvändigt enligt konventionen eller EG-direktivet skall införa vare sig inskränkningar i yttrandefriheten eller påbud om programverksarahelen och programinnehållet. För att inte olikheter mellan regler för olUca typer av sändningar skall uppstå, föreslår samfundet därför att reglema för andra sändningar anpassas till reglema för satellitsändningar. Advokatsarafundet anför två skäl för denna uppfattning. För det första anser man att de "nationella" regler Sverige har i dag är onödigt stränga. För det andra menar man att de inheraska regleraa har liten - och får mindre och mindre - verkningskraft med hänsyn till de ökande möjligheteraa att i Sverige ta emot sändningar sora inte lyder under de svenska reglema. Enligt samfundet kommer den av utredningen föreslagna lösningen att innebära konkurten-snackdelar för svenska företag i förhållande till utländska, samt en därmed sararaanhängande risk för utflyttning av svenska förelag utomlands.

Juridiska fakultetsnäranden vid Stockhohns universitet anser rent allmänt bettäffande transformering av EG-regler till svensk lagtext att någon störte frihet eller strykningar knappast är tillåtna, i den mån reglema inte är fakultativa. Radiolagsutredningens förslag framstår därför i vissa delar som alltför fritt i förhållande tUl direktivet. Som exempel härvidlag frarahåller fakultetsnäranden förslagets 14-15 §§ i förhållande till direktivets artikel 22. Sammanfatmingsvis kräver lagförslaget därför enligt fakultetsnäranden en avsevärd överarbeming - eUer att direktivtexien som sådan las in som gällande svensk rätt - för att en fullgod EES-anpassning skall kunna genomföras. En liknande inställning har TV5 Nordic Channel som helst ser att hela uttedningens förslag förkastas och att EG-direktivet istället direkt inkorporeras i svensk rätt. I andra hand föreslår man alt förslaget omarbetas för att det inte skall strida mot svenska gmndlagar, EES-avtalet eller Sveriges respektive EG:s konkurtensrätt Nordic anser bl. a. att del är direkt stötande ur rättssäkerhetssynvinkel att oUka lagsti fm i ngssy slem reglerar i tur och ordning Kanal 1 och TV 2, TV 4, Nordic Channel, samt utländska TV-bolags sändningar. Vidare menar man alt utredningsförslaget står i strid raed EES-avtalet eftersora det föreslås olUca konkurtensvillkor och olika regler för lUcvärdiga företag.

Marknadsföringsuttedningen påpekar att uttedningen inte haft tillfälle att lämna synpunkter på någon lagtext beträffande de frågor för vilka det anges i radiolagsutredningens betänkande (s. 157) all samråd mellan de bägge utredningama skett

2 Lagtekniska synpunkter Prop. 1992/93:75

Bilaga 3 Konsumentverket tillstyrker radiolagsutredningens förslag au reglema för

reklam i markbundna TV-sändningar utsu-äcks till all gälla även satelUlsändningar under svensk jurisdiktion. Detta anser man visar hänsyn till intresset av klarhet och överskådlighet i de radiorättsliga regelsystemen. Det vore dock enligt konsumentverket fördelaktigt ora såväl lagstifmingen för markbundna TV-.sändningar som satelUlsändningar kunde samlas till en gemensam lag för samtiiga sändningssält

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför att det är en delvis politisk fråga humvida det verkligen finns skäl att särskilja satellit-sändningaraa i en egen lag. Eftersora EG-direktivets regler som ex. vis sän-darlandsprincipen även gäller markbundna sändningar som kan tas in i våra grannländer - vUka antingen redan är EG-raedlemmar eller omfattas av EES-avialet - så förefaller en integrering av gemensararaa regler och en ulskiUnad av sådana sora är speciella för satellitsändningar resp. raarkbundna sändningar i en och samraa lag vara mest ändamålsenligt

Marknadsdomstolen noterar att det i vart fall sora ett provisorium är möjligt att välja utredningens föreslagna lösning med två olUca lagar där regler för satelUlsändningar återfmns. Men raan påpekar samtidigt att del inte är helt lätt att av lagtexten i radiolagen tUlägna sig vilka bestiimmelser som gäller för satellit-TV. Marknadsdorastolen förordar därför att man - åtminstone på sikt -bör ta in reglema i den föreslagna sateUitiagen i radiolagen, för alt därigenom på elt klart sätt markera att det är sararaa reglering för såväl raarkbundna sändningar sora satellitsändningar. Härvidlag blir det också nödvändigt alt komplettera definitionema i I § radiolagen med de definitioner som finns i EG-direktivet om "smygreklam" och "sponsring". Detsamma gäller direktivets terra "programföretag" och de av uttedningen föreslagna definitionema av begreppen "programtjänsl", respektive "satelliientreprenör".

SAF och Industriförbundet hävdar i sitt geraensarama yttrande att utt-ed-ningens lagförslag är exempel på hur pusselbitar tillfogats ett regelverk som icke är sammanhållet av uppstiillda ramar. Man hänvisar i delta sammanhang till lagrådets yttrande (prop 1990/91: 149) över TV4-lagstifttiingen, där den radiorättsUga lagstifmingen beskrivs som svåröverskådlig och svårtiUgänglig. De bägge in.stansema förordar därför en allmän översyn och koordinering av lagama för hela etermedieverksamheten.

3 Möjligheten att hindra vidaresändning Prop. 1992/93:75

Bilaga 3 Europarådskonventionen lämnar i förhåUande till EG-direktivet fler möjligheter att införa regler som möjliggör att vidarespridning av sändningar från annat land hindras. Detta gäller framförallt överträdelser mot reglema ora reklam och sponsring. Den gmndhållning sora direktivet avspeglar innebär an överträdelser som gäller regler om reklamens omfatming och inplacering uteslutande skall beivras av det sändande landet. Förbud mot vidaresändning av program kan provisoriskt meddelas enbart vid överträdelse av bestiimmel-serna i artikel 22 mot pornografi, meningslöst våld, rashets m.ra. Radiolagsutredningen anser dock att det vore olyckligt att inte ha en enhetiig lagstifming för sändningar från annat land och föreslår därför att möjligheten att hindra vidarespridning av sändningar inte skall umyttjas.

Marknadsdomstolen, KLYS och Copyswede, samt Svenska kabel-TV-föreningen tillstyrker utt-edningens förslag att det inte införs någon möjlighet att stoppa vidaresändningar. Enligt Svenska kabel-TV-föreningen överensstäraraer de principieUa och praktiska skäl sora uti-edningen redovisar till fullo raed den erfarenhet föreningen har från den tid då lagen ora lokala kabelsändningar medgav sådana förbud. Konsumentverket delar också utredningens gmndläggande ståndpunkt i denna fråga, men hävdar au det finns anledning att hysa viss oro för att det från vissa av de stater sora kan koraraa att orafattas av konventionen men ej av direktivel, främst de foma "östiändema", kan riktas sändningar till Sverige via satellit eller mark, vilka inte uppfyller konventionens bestäraraelser.

Göta hovrätt. Kabelnämnden, Sveriges frikyrkoråd m.fl., Vålcbskild-ringsrådet och Bammiljörådet anser däremot att den raöjlighet att stoppa vidaresändning i kabelnätet av satellitsändningar sora EG-direktivet erbjuder bör tillvaratas. Hovrätten, Kabelnäranden och frikyrkoådet föreslår att ett lagmra härom lämpligen kan utforraas med 16 § kabellagen sora förebild. Kabelnämnden påpekar vidare au regler för att hindra vidarespridning i kabelnät av vissa sändningar från satellit kommer att riktas mot nälinnehavama. Dessa regler kan därför raed fördel inarbetas i kabellagcn, sora redan innehåller vissa regler för beivrande av yttrandefrihetsbrott. Våldsskildringsrådet ser möjligheten till förbud raot vidaresändning främst som en förebyggande ål-gärd, och betonar viklen av att statsmaklen inte avhänder sig möjligheten att kunna ingripa till konsumenternas, främst bamens, skydd. Sveriges frikyrkoråd m.fl. betonar särskilt vikten av en möjlighet för Sverige att tillfälligt kunna stoppa sändningar sora uppenbart och allvarligt bryter mot direktivets artUcel 22, samt dess snarlika motsvarighet i konventionens artUcel 7. Frikyrkorådet m.fl. anser att utredarens argumentering på denna punkt inte är hållbar av tte skäl. För del första hävdar man att en svensk lagstifming ora förbud på detta oraråde skulle ge vårt land möjlighet att med störte kraft hävda vår tolkning, även om EG-koraraissionen med utgångspunkt i gemenskapens lagar kan överpröva varje enskUt ingripande. För det andra anser frikyrkorådet m.fl. att grovt raissbmk av yttrandefriheten - dvs. sändningar innehållande pomografi, oraotiverat våld, hets mot folkgmpp m.m. - är en så

7 Riksdagen 1992193 1 saml. Nr 75

pass drastisk handling att drastiska motåtgärder är motiverade. För del tredje Prop. 1992/93: 75

menar frikyrkorådet m.fl. att det stora flertalet av de hushåll som har tiUgång BUaga 3

till satellit-TV fmns i de nät som skulle omfattas av en dylik bestämmelse.

Utredarens uppfattning att bestämmelsen inte kan omfatta små kabelnät och

privata paraboler är sålunda inte tillräckliga skäl för att avslå från den. Vidare

föreslår frikyrkorådet m.fi. att bestiimmelsen skall gälla vidaresändning av

alla programtjänster som står under utiändsk jurisdiktion, alltså även sådana

sora inte orafattas av konventionens eller direktivets regler - en synpunkt

sora också delas av Kabelnämnden, Marknadsdomstolen och Sveriges

frikyrkoråd nufl. tillstyrker dock utt-edarens förslag att inte införa förbud mot

vidarespridning av alkoholreklara i sändningar från utlandet, eftersom ett

sådsmt förbud torde bli verkningslöst.

4. Sveriges ansvar för sändningar till andra länder 4.1. Ansvarighetsprincipen

EG-direktivet och Europasrådskonventionen tillämpar olika principer för att fastställa vilket land som ansvarar för en sändning. Enligt konventionen ansvarar i första hand del sändande landet, raedan direktivet lägger ansvaret på det land där programföretaget har sitt säte. Radiolagsutredningen anser att den mest ändamålsenliga lösningen är den som fastslälls i direktivet och har i huvudförslaget följaktligen utgått från direktivets bestämmelser för alt definiera ansvarigt land. Detui innebär all program bolagets hemland i första hand ansvarar för en sändning. Endasl då programbolagei har sin hemvist utanför kretsen av fördragsslutande stater bör det sändande landet vara ansvarigt för sändningama. I bilaga 4 har dcx;k utredningen som ett alternativt förslag redovisat hur lagen skall utformas om även konventionens regler skall gälla.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att betänkandets huvudförslag bör utgöra rättesnöre för den svenska lagstiftningen. En reell konflikt mellan EG-direktivet och konventionen skulle därmed ime kunna uppkomma för svenskt vidkommande. Betänkandets alteraativa förslag förutsätter nämligen att Sverige kommer överens med konventionsstatema i ansvarsfrågan för att undvika risken att två länder kan komma att ansvara för innehållet i en och samma sändning. Huvudförslaget erbjuder även fördelar för programbolagen, vilka torde ha lättare att följa hemlandets lag än lagen i det land där upplänken kan korama att ske.

Marknadsdomstolen anser att del är mest ändamålsenligt att anpassa re glema efter direktivet och instämmer därför tillika i utredningens huvudför slag. Man finner det dessutom klargörande att reglema skall tillämpas på sändningen i sin helhet - dvs. både s.k. upplänk och nedlänk - viUcet i sin tur alt medför alt ingen åtskillnad görs mellan mark- och satellitsändningar. STIM anser också i likhet med utredningen att ansvarighetsreglema bör ut formas enligt EG-direktivet regler, och att det altemativa lagförslaget därför bör anstå till dess frågan om en ratificering av konventionen blir aktuell. 98

Utredningens huvudförslag får vidare också uttryckligt stöd av Justitie- Prop. 1992/93:75 kanslern, SPK, Konsumentverket, KLYS och Copyswede, samt TU. Bilaga 3

Kabelnämnden anser däremot att såväl direktivets som konventionens ansvarighetsregler bör beaktas i den svenska lagstiftningen vad gäller sändningar som Sverige ansvarar för. Nämnden finner det olyckligt att vissa sändningar som Sverige ansvarar för enligt konventionen faller utanför Sveriges jurisdiktion enligt betänkandets huvudförslag, och man förordar därför ett raer täckande alteraativt lagförslag, "eventuellt" betänkandets altemativförslag.

4.2 Registrering och information

Såväl konventionen som direktivet ställer stora krav på information, både ora programbolagen och om sändningamas karaktär. Radiolagsuttedningen föreslår i sateUitiagen bestämmelser som innebär att sateUitprogramföretag som bedriver sändningar enligt sateUitiagens definition skall anraäla sin verksamhet innan den påbörjas, samt också årligen redovisa viss programstatistik. Även satellitentreprenörer föreslås bli registreringspliktiga. Vidare skall information ora det ansvariga programförelaget eller uppgift om prograraljänstens beteckning läranas i sändning i början och slutet av varje prograrablock. I övrigt skall sådan information lämnas en gång per timme, ora inte pro-grararaels karaktär gör att det kan upplevas sora störande. Den ansvariga myndigheten får vidare kräva in de upplysningar av salellitprogramföretagen som ligger inom ramen för direktivets och konventionens bestämmelser. Myndigheten kan vid vite förelägga företagen att lämna dessa uppgifter. På lUcnade sätt får myndigheten förelägga salellilentt-eprenörer alt lämna upplysningar om uppdragsgivaren och de prograraijänsler sora denne sänder. Elt sateUitprograraföretag har också skyldighet att göra inspelningar av sända prograra, viUca sedan skall bevaras rainst sex månader från sändningen.

Marknadsdomstolen, SPK och STIM har inget all erinra mot utforraningen av regleraa i 7 - 13 §§ rörande registrering, information och inspelning. STIM påpekar vidare att sådan registt-ering och infonnation kan underlätta för STIM i dess verksamhet bl.a. när det gäller klarering av rättigheter för inspelningsverksamhet, särat alt det är nödvändigt med tillgång till kortekt information om ansvariga programföretag och ägarförhållanden för att ge fömtsättnmgar för avtalsförhandlingar och avtalsleckning inom det allttner komplexa och rörUga etermedieområdet STIM anser vidare att det är angeläget att raöjlighet finns till verkningsfulla sanktioner raot förelag som inte fullgör sina skyldigheter raed avseende på klarering av rättigheter, tex. underlåter att söka tillstånd, inte erlägger ersättning och inte fullgör rapporteringsskyldighet STIM hemställer därför att möjligheten övervägs att i anslutning till lagförslaget införa en ansvarsbestämraelse raot den som inte fullgör sina skyldigheter gentemot rättighetsinnehavama på upphovsrätlsorarådet

99 Statskontoret påpekar att raan fömtsätter att de myndighetsuppgifter inom Prop. 1992/93: 75 detta område som enligt utredaren skall åläggas en tillsynsmyndighet komraer Bilaga 3 att vara uppgifier för den nya myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten vilken f n. är under utredande.

Konsumentverket anser att de föreslagna bestäraraelsema i 11-13 §§ sateUitiagen inte bara bör gälla genteraot den radiorättsliga övervakningsmyndigheten utan även gentemot den myndighet som har att övervaka efterlevnaden av marknadsföringslagen. Vidare bör bestämmelsen även gälla markbundna sändningar.

Filmnet anser att tillsynsmyndigheten bör ges möjlighet att medge undantag från den rapporteringsskyldighet varom det stadgas i 9 § av förslaget, saml att i övrigt bestämma omfatmingen av nämnda skyldighet. Filmnet åberopar alt man i sararaanhanget måste ta hänsyn till alt inte alla kanaler är underkastade de krav sora anges i 15 § och att sådana kanaler därför inte skall belastas med onödig rapporteringsskyldighet.

Kammarrätten i Göteborg har synpunkter på 10 § i förslaget till lag om satellitsändningar, i vilken stadgas att ett salellitprogramföretag på anmodan av tillsynsmyndigheten skall lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten finansieras. Enligt Kammartätten bör upplysningar av denna art kunna omfattas av sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen. Ett tillägg bör därför enligt Kammartätten göras i bilagan till sekretessförordningen, förslagsvis med innehållet "tillsyn enligt lagen (0000: 000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten".

Justitiekanslem (JK) noterar alt den skyldighet för satelliientteprenören att ombesörja inspelning av TV-program som stadgas i 12 § i utredningens lagförslag på motsvarande sätt föreligger också på det yltrandefrihetsrälisliga området enligt 5 kap. 5 § lagen (1991: 1559) med före.skrifier på tryckfriheis-förordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden för den som sänder radioprogram till allmänheten. Justitiekanslem kan i enlighet med de yiirande-frihetsrältsliga föreskriftema framställa en begäran om all fä ta del av en inspelning som gjorts av den sora är ansvarig för att detta sker. JK anser att för undvUcande av missförstånd bör en erinran om vad som gäller på del ytiran-defrihetsräitsliga området tas upp i specialraotiveringen till 13 § i del aktuella lagförslaget Vidare bör enligt JK en hänvisning lill de nya föreskrifter i lagen om satellitsändningar till allmänheten sora gäller skyldighet att leverera inspelningar tas in i 5 kap. 7 § lagen raed föreskrifter på TF's och YGL's områden.

Kabelnämnden och Våldsskildringsrådet föreslär att en registreringsplikt upprättas också för nälinnehavaraa. Delta skall enligt instanserna underlätta hindrandet av en vidarespridning av vissa sändningar. Kabelnämnden understtyker i sitt ytttande också att elt register skulle ge en god möjlighet att följa utvecklingen på området, att föra viss statistik samt alt lämna upplysningar. Intemationellt sell torde del enligt nämnden vara raycket ovanligt att den ansvariga myndigheten på området saknar kunskap om landets nätinnehavare.

4.3. Allmänna programregler Prop. 1992/93:75

Bilaga 3 Direktivets artUcel 22 och konventionens artikel 7 innehåller allmänna förskrifter om programmens karaktär. Radiolagsutredningen föreslår att det i sateUitiagen förs in motsvarande bestäraraelser som en allmän föreskrift för programverksamheten om att denna skall präglas av det demokratiska suits-skickets grundidéer samt principen om alla människors värde och den enskUda människans frihet och värdighet Programföretagen skall vid utformningen av en prograratjänsts innehåll särat när det gäller tiden för sändning ta hänsyn till televisionens särskilda genoraslagskraft särat dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling. För de nationella sändningama är vidare radiolagens bestäraraelse om att programföretagens sändningsrätt skaU utövas opartiskt och sakligt av centt-al betydelse.

Nykterhetsrörelsens landsförbund betonar vUcten av aU man i lagstiftningen starkt skall väma om minderårigas integritet. Reglema för våld och pornografi, som särskilt namnes, är oftast starkt kopplade till alkoholförtäring eller narkotikabruk. Barns och ungdomars beteenden återspeglar de vuxna i egenskap av förebilder i dessa avseenden, vilket bör betonas i en lagstiftning sora rent aUraänt bör vara sttikt och restriktiv.

Enligt Radionämnden tUlgodoser 14 § i förslaget till satellitiag de allraänna föreskrifter som finns i konventionen, artikel 7 och direktivet, artikel 22. Utredningen anger dock inte på vilket sätt konventionens bestämmelse om ansvar för att nyhetsrapporteringen skall vara saklig och fräraja den fria opinionsbildningen tillgodoses genom lagförslaget. Radionäranden anser eraellertid att föreskriften om hän,syn till televisionens särskilda genomslagskraft samt dess betydelse för den fria åsiktsbildningen torde inrymma ett sådanl åliggande.

Konsumentverket samt Sveriges frikyrkoråd m.fl. anser eraellertid i sina respektive yttranden att det är tveksamt ora de allraänt hållna stadganden i radiolagen som åberopas av radiolagsutredningen är tiUräckliga för att hindra missbmk av yttrandefriheten i sändningar sora Sverige ansvarar för. Enligt bägge yttrandena är en raer specifik reglering av dessa frågor i den radiorättsliga lagstiftningen nödvändig. Enligt frikyrkorådet ra.fi. bör 14 § formuleras ora så att det tydligt framgår att svenska myndigheter kan ingripa för att hindra att satellitsändningar under svensk jurisdiktion förmedlar ett sådant innehåll sora brännmärks av konventionen och direktivet. Frikyrkorådet m.fl. är dessutom av den meningen att bestäraraelsen bör gälla även sådana sändningar som når länder sora inte omfattas av reglema i dessa dokuraent Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser sora tidigare nämnts förslagets 14-15 §§ som aUtf"ör fritt i förhållande till direktivets artikel 22. Kabelnämnden anser också att regler för att hindra sändningar som innehåller grova kränkningar av ytttandefrihelen borde fmnas för sändningar som Sverige ansvarar för. Dessa skulle kunna utformas i lUchet med de regler som finns då det gäller närtadio och kabelsändningar, vilket skulle ge Sverige effektiva medel att efterfölja såväl konventionens artikel 7 som direktivets artikel 22.

101 Marknadsdomstolen anför i enUghet med sin generella synpunkt på de lag- Prop. 1992/93:75 tekniska lösningama att endast om direktivet tas in som en bilaga till lagen Bilaga 3 kan 14 § anses tillräcklig i förhållande till direktivets artikel 22. Detsamma gäUer enUgt domstolen bestäraraelsema i 15 §, vilka bl.a. handlar om andelen europeiska verk. Detta begrepp finns utförligt utrett i direktivets artikel 6. Om direktivet tas in som en bilaga bUr det lätt att tillägna sig vad som avses med begreppet.

Filmnet har i stort sett samraa synpunkt som Marknadsdomstolen och föreslår i första hand att 14 § utformas i enlighet med direktivets artikel 22. Därvid uppnås enhetiig behandling mellan satellitprogramföretagen inom EES-avtalets rara. Om paragrafens nuvarande utformning ändå anses vara att föredra, bör reservation göras för specialkanaler. Bettäffande bestäraraelsen i 15 § anser Filmnet att det för de flesta specialkanaler inte är praktiskt genoraförbart att kräva minst 50 procents andel europeiska verk. Filranet ser helst också att utredningens forraulering "där så är praktiskt genoraförbart" används i själva lagtexten, som översätming av konventionens och direktivels "where practicable". Det vore olyckligt om utgångspunkten i 15 § blir omvänd och ora dessutom uttrycket "särskilda skäl" används. Paragrafen skulle därigenora bli strängare än föriagoma. Det är vidare orimligt att stiilla samma krav på satelUUcanaler som på t.ex. Sveriges Television vad gäller program på svenska språket och med svenska artister och verk av svenska upphovsmän. Fihnnet föreslår därför i första hand att 15 § andra stycket utgår, i andra hand att det görs klarare hur bestämmelsen skall tolkas.

Sveriges advokatsamfund noterar att påbuden om prograraverksarahet och programinnehåll inte är understödda av sanktioner, bortsett från regeln om beriktigande. Sarafundets uppfatming är härvidlag att påbud utan sanktioner riskerar att skapa osäkerhet om lagstiftarens avsikter eller allvar, samt att re spekten för lagar i allmänhet kan undergrävas. Vissa av påbuden såsom de formulerats lämpar sig dock inte för sanktioner. Detta gäller tex. programfö retagens skyldighet att ta hänsyn till televisionens betydelse för kulturens ut veckling. Samfundet ifrågasätter emellertid ora ett påbud utan sanktion inne bär an skyldigheten för varje "transraitting party" att efterleva såväl konven tionen som direktivet verkligen uppfylls. Samfundet anser dock inte att en "vanUg" lag är rätta platsen för sanktioner, utan föreslår yttt-andefrihetsgmnd- lagen (YGL) för dessa avseenden. Om YGL kompletteras enligt ovanstående kan följaktiigen 14 § första stycket första meningen i förslaget till satellitiag utgå. Inte heller 14 § andra stycket bedöms av samfundet vara nödvändigt enUgt konventionen eller direktivet och bör därför utgå. Vidare anser samfun det att reglema i 15 § med visst fog kan anses vara inskränkningar i den ytt randefrihet som avses i YGL. I den mån dessa påbud måste stödjas av sank tioner bör därför dessa tas in i YGL. Däremot torde inte 15 § andra stycket vara nödvändigt enligi konventionen eUer direktivet och kan därför utgå. Även Kabelnämnden är av den meningen all avsaknaden av sanktioner kan medföra vissa problem vid tiUämpningen av 15 §. Nämnden noterar emeller tid att EG-direktivets regler för andel program av europeiskt urspmng re spektive av självständiga producenter skall tUlämpas där det är "praktiskt ge- , „.

nomförbart", samt att dessa kvotreglers effekter skall utvärderas av EG Prop. 1992/93:75 senast fem år efter ikrafttt-ädandet Bilaga 3

Sveriges köpmannaförbund anser med avseende på kravet i 15 § på viss andel europeiska prograra, att Sverige i överläggningar med EG skall verka för en avvecklmg av denna typ av programstyming. Förbundet anser det vara principiellt felaktigt att samhället genom lagar skall bestämma vad satellitsända TV-program skaU innehålla. Vidare avstyrker förbundet bestämt kravet på viss andel svenska artister och verk av svenska upphovsmän i saleUitprogram avsedda för Sverige. Detta skulle i sin tur innebära au kravet på pro-grarastatislUc bortfaller. TV 5 Nordic Channel anför lUcnande synpunkter i sitt yttrande. Nordic raenar att förslaget missgynnar just deras kanal, eftersom de för närvarande har en programmix som inte uppfyller de i 15 § angivna villkoren. Bakgmnden är att kostnaderaa för svenska program samt upphovsrättsliga kostnader är synnerligen höga. Ekonoraiska begränsningar av detta slag borde enligt Nordic ha beaktats av utredningen. För övrigt ställer varken konventionen eller direktivet krav på svenska program, utan endasl på europeisk dora inans, påpekar Nordic.

TCO, KLYS och Copyswede samt Svenska journalistförbundet (SJF) tillstyrker emellertid i motsats till Köpmannaförbundet de regler sora tagits in i 15 §. SJF anser vidare att det är positivt att det slås fast i lagförslaget beträffande prograraijänsler avsedda att tas eraot i Sverige att program på svenska språket samt program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän ska förekoraraa i betydande omfatming. Dock anser såväl TCO, KLYS och Copyswede sora SJF au innebörden av begreppet "betydande omfattning" bör preciseras. KLYS och Copyswede anser vidare att reglerna bör förses med någon form av sanktion för all bestämmelseraas efterlevnad skall kunna garanteras.

4.4 Beriktigande/genmäle

Artikel 23 i direktivet cx;h artikel 8 i konventionen behandlar rätten tiU beriktigande. Innebörden är att varje land skall se till att alla fysiska eller juridiska personer, oberoende av nationalitet eller vistelseort, vars legitima inttesse, och särskilt rykte och goda naran, har lidit skada till följd av felaktiga påståenden i ett TV-program, ska ha rätt till beriktigande eller liknande åtgärd. Radiolagsutredningen har utformat bestämmelsen i sateUitiagen så att det slår prograraföretaget fritt att välja i vilken form det viU ge en rättelse offentiighet Mot bakgmnd av reglema ora god publicistisk sed torde det i norraalfallet komma att innebära publicering i det egna mediet

Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) delar utredarens bedömning i kommentaren tUl 14 § att det skaU stå programföretaget fritt att välja i viUcen form det vUl ge en rättelse offentiighet för att därmed inte inkräkta på den ansvarige utgivarens ensararådighet över prograrainnehållet TU och Svenska joumalistförbundet understt7ker emellertid att för att oklarheter skall undvikas bör det koraraa tiU uttryck i specialmotiveringen att det här endast är fråga

om just beriktiganden, dvs rättelser av felaktiga uppgifter, och inte Prop. 1992/93:75 genmälen i största allmänhet. Marknadsdomstolen påpekar i sitt yttrande att Bilaga 3 den av utredningen föreslagna 14 § inte är lika utförlig sora dess motsvarighet i direktivets artikel 23, och föreslår därför att direktivtexten kan tas in i lagen sora en bUaga.

Enligt Radionämnden bör reglema om beriktigande behandlas i en särskUd bestämmelse och i högre grad utformas i anknytning till textema i konventionens artUcel 8 respektive direktivets artikel 23. Bestämmelsema om beriktigande bör i enlighet med direktivets artikel 23.3 också förenas med särskilda förfaranderegler. Av dessa bör framgå att en framställan skall riktas till satellitprogramföretaget inom viss tid, lämpligen sex månader, från det att sändningen ägde mm, samt att den som är missnöjd raed satellilprograraföretagets beslut kan vända sig till tillsynsrayndigheten. Vidare bör det framgå att programföretaget i dessa fall har en skyldighet att behålla en insjjelning av det berörda programraet så lång tid som krävs för att säkerställa tiUsynsrayndighetens prövning.

4.5 Reklam och sponsring

4.5.1 Allmänt

Direktivets och konventionens reklamregler innehåller i huvudsak samraa restriktioner som den svenska lagstifttiingen på detta område. De medger dock en störte total reklamvolym än de svenska reglema och fier möjligheter att bryta program med reklara. Den princip som Radiolagsutredningen följt vid utformningen av satellitlagen är att den så långt möjligt skall följa svensk reglering på radio- och TV-området

Utredarens förslag att Sverige ska utnyttja möjlighetema till mer restriktiva reklararegler än direktivets, hälsas med tillfredsställelse av KLYS och Copyswede. Dessa instanser, liksom Svenska journalistförbundet, tillstyrker också att lagstiftningen om reklamregler görs enhetiig för alla sändningar under svensk jurisdiktion.

Svenska kabel-TV-föreningen, Filmnet , SAF och Industriförbundet, Köpmannaförbundet, samt Svensk rundradio AB anser att eftersom de svenska reklamreglema är avsevärt mer resuiktiva än de europeiska minimikraven, riskeras obalans mellan de svenska satellitsändningaraa och sändningama från utiändska programföretag. Sveriges Radio m.fi. intar samma ståndpunkt och konstaterar att detta kan få vissa negativa, ora än bara raarginella, effekter på svensk ekonorai och arbetsraarknad. Vidare raenar FUmnet att en anpassning av dessa bestäraraelser till de övriga ländemas bör övervägas, dock utan att raan därför tar stälhiing tiU humvida de svenska bestäraraelsema är förenUga med EES-avtalet eUer inte. Annonsörföreningen anser att hänsyn till konkurtensneutraliteten talar för att samma reklamregler skall gälla såväl för svensk satellit-TV sora för markbunden TV.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar att en hän visning till marknadsföringslagen, som för närvarande EG-anpassas, lämpli- q

gen bör göras för att täcka in direktivets preciserade regler bettäffande annon- Prop. 1992/93: 75 ser. Sveriges reklamförbund uppmärksararaar också Marknadsförings- Bilaga 3 utredningens översyn av raarknadsföringslagen (SFS 1975: 1418), i viUcet bl.a. uttalas att EG-direktivet måste anses omfatta även efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet och att marknadsföringslagen bör ändras i enUghet därmed. Reklamförbundet anser därför att även satellitlagen bör omfatta inköps- eller andra anskaffningsfrämjandeåtgärder sora riktas "bakåt" raot leverantörer, arbetssökande m.fl.

Marknadsdomstolen anser att EG-direktivets bestämmelser om reklam och sponsring i tUlämpliga delar skall tas in i radiolagen och därmed bli gemensamma för såväl mark- som sateUitprogramföretag. Programföretagens efterlevnad av EG-direktivets regler om reklam och sponsring prövas således i första hand enligt radiorättsliga principer. Vidare anser domstolen att om Sverige vill ställa upp mer resttiktiva regler för exempelvis reklamens omfattning och inplacering, måste tillägg göras i särskilda bestämmelser. Direktivets artiklar 10, 12-14, 16 och 17 lärapar sig härvidlag väl för en direkt hänvisning.

4.5.2 Alkohol-, tobak- och läkemedelsreklam

Radiolagsuttedningen föreslår att lagama om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror kompletteras med en bestämmelse om au förbudet mot att marknadsföra alkohol och tobak med hjälp av TV utsttäcks till att gälla alla sändningar sora Sverige ansvarar för enligt Europarådskonventionen eller EG-direktivet. Radiolagsutredningen har i dessa frågor samrått med utredningen (C 1991: 10) för översyn av marknadsföringslagen.

Konsumentverket anser i likhet raed utredningen all förbudet raot reklam för alkoholvaror är motiverat. Dock påpekar Konsumentverket att ett förbud går längre än direktivets krav på måttfuUhet, raen noterar saratidigt att radio-lagsuu-edningen mte har behandlat alkohoh-eklaraförbudets betydelse ur handelshindrande synpunkt. Konsumentverket tar istället fasta på den bedöraning som gjorts av Marknadsföringsutredningen att ett förbud skulle utgöra ett sådant handelshinder sora ändock kan raotiveras av hänsyn till skyddet för raänniskors hälsa. Konsumentverket noterar emellertid att förbudet endast får en begränsad effekt p.g.a. möjligheten att annonser når svenska tittare genom satellitsändningar som även kan distribueras via kabelnäten, varför det kan finnas skäl att utnyttja den möjlighet som ges av EES-avtalet att i kabelnäten stoppa vidaresändning av alkoholreklara. Konsumentverket tillstyrker vidare au lagen ora marknadsföring av tobaksvaror kompletteras enUgt utt-edningens förslag.

Marknadsdomstolen erinrar i detta samraanhang om att de befintliga lagar ora raarknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror som utredningen hänvisar tUl, är av marknadsrättslig karaktär. Dessa lagar ger ingen möjlighet för en central myndighet att självständigt vitesförelägga ett prograraföretag

som bmtit mot reglema. Om en sådan möjlighet skall finnas måste därför di- Prop. 1992/93:75 rektivets regler tas in i radiorättslig lag. Marknadsdomstolen och Sveriges fri- Bilaga 3 kyrkoråd m.fl. gör också bedömningen att direktivets artikel 15 bör föranleda en regel ora generellt förbud raot alkoholreklam. Sveriges frikyrkoråd mfi. anser dessutom att förbudet bör gälla alla sändningar som Sverige ansvarar för, alltså även om de kan tas emot utanför direktivets och konventionens gi-lighetoraråden. Frikyrkorådet föreslår därför att tillägget till 2 § förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker får följande lydelse:

"Detta gäller för sådan sändning som avses i lagen (1992:00) ora satellitsändningar till allmänheten, även om sändningen endast kan tas eraot i något annat land." Sveriges frikyrkoråd mfi. föreslår på samma sätt att förbudet mot tobaksreklam formuleras så au det gäller alla sändningar sora Sverige ansvarar för, oavsett ora de tiUhör de områden där konventionen och direktivet gäller. Man skulle dessutom vinna i klarhet och överskådlighet om bestäraraelsema om alkohol- och tobaksreklam inarbetades i lagen om satellitsändningar.

Nykterhetsrörelsens landsförbund anser att den svenska lagstiftningen för aUcohol- och tobak.sreklam är uddlös. Producentema av alkoholdrycker använder mycket dubiösa meioder i marknadsföringen, och Konsumentverket har endera inle resurser eUer uppvisar en tveksam passivitet när anmärkningar framförs. Förbundet anser också att sanktioneraa är för vaga för att de skall av.skräcka, och man föreslår härvidlag att utredningen beaktar den franska lagstifiningen vad avser brou mot lagaraa om reklamförbud, viUca innebär bötesbelopp på mellan 50 000 och 500 000 franc.

SAF och Industriförbundet anser däremot i linje med sin generella syn på reklamreglema att det finns anledning ifrågasätta om det finns skäl för Sverige att tillämpa mera restriktiva regler för alkoholreklara än dera sora fmns inskrivna i EG-direktivet cx;h Europarådskonventionen.

Konsumentverket noterar att Radiolagsuttedningen inte närraare berört artikel 14 i EG-direktivet om förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel. Konsumentverket hänvisar i denna fråga till Marknadsföringsuttedningen, och fmner i lUchet med denna all det krävs ett uttryckligt förbud mol denna typ av reklara sora gäller för såväl raarkbundna sändningar sora satelUlsändningar under svensk jurisdUction.

4.5.3 Reklam riktad till minderåriga

Radiolagsutredningen föreslår alt annonser med reklam som sänds under annonstid inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år. Inte heller får [>ersoner eller figurer som spelar en framttädande roU i program huvudsakligen avsedda för bam under 12 år uppttäda i annonser med reklam. Huvudregeln för inplaceringen av annonser i TV-sändningar är att de skall placeras raellan programmen. I anslutning tUI prograra som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år får de dock inte förekomma.

106 Sveriges frikyrkoråd nufi.. Våldsskildringsrådet och Bammiljörådet till- Prop. 1992/93:75 styrker uttedningens förslag att förbjuda TV-reklam till bam under 12 år. Bilaga 3 Bammiljörådet anser vidare att ingen reklara bör visas i TV före kl 21 00.

Juridiska fåkultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att förslagets 23 § 1 st inte kan anses förenligt med EG-rätten. Ett generellt förbud av den lyp sora utrednmgen forraulerat i denna paragraf har i en tidigare ärende (EG-koraraissionen . /. Grekland) ansetts vara oförenligt med Romfördragets art 30. EG-direktivets art 16 ora TV-reklam tUl bam bygger istället för förbud på cn missbruksprincip. Fakultelsnärandens synpunkter delas också av TU, SAF och Industriförbundet, Sveriges reklamförbund, saml TV 5 Nordic Channel, vilka samtiiga hänvisar till Marknadsföringsuttedningens bedömning i denna fråga, enUgt vilken gäller att ett förbud mot TV-reklara till bam inte låter sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Sveriges reklamförbund anser vidare att de föreslagna förbuden i 27 § 1 st. 2p. särat 2p. sista raeningen satellitlagen aldrig bör införas. Saratidigt bör även de likalydande bestämmelseraa i radiolagen och i lagen om kabelsändningar till allmänheten upphävas.

Marknadsdomstolen anser att EG-direktivets regler på detta område är mer ändamålsenliga än de som uttedningen föreslagit Direktivets regler har inte uttedningens exakta åldersgräns på 12 år utan ställer istället upp preciserade regler för reklam som vänder sig raol minderåriga, och medger därmed lösningar från fall till fall. I 27 § bör följaktiigen begreppet "bam under 12 år" ersättas med "minderåriga".

Annonsörföreningen hänvisar i sitt yttrande till tidigare reraissvar, dels över betänkandet (SOU 1989:73) TV-politiken, särat dels över betänkandet (SOU 1990:7) Lagsliftning för reklara i svensk TV, i vilka man riktat kritik mot radiolagens restriktioner rörande TV-reklam till bam. Annonsörföreningen anser att det är oraöjligt att sätta åldersgränser för barareklara eftersom sådana gränser komraer an uppfattas sora orealistiska och knappast heller kan upprätthållas. Bam är ofta mycket väl utvecklade iniellektueUt sett och det är vanligt att bam får sitta uppe sent på kvällama. Dessutom har bara obegränsade möjligheter att titta på reklam som finns på videoband. Även förslagets regel om att sagofigurer inte skall få förekoraraa i annonser är orealistisk eftersora det är möjligt att i andra media och i butiker använda sagofigurer som koraraersiella redskap. Vidare anser annonsörföreningen att tolkningsproblem kan uppstå vad beträffar uttrycken i 23 § "som spelar en framttädande roll" resp. "huvudsakUgen vänder sig till bam". Det vore därför rimligare att man i detta sammanhang följer Marknadsföringslagen och Intemationella Handelskammarens grundregler för reklara riktad till bam.

Konsumentverket anser att det inte är Romfördragets bestämmelser om den fria vamrörligheten sora i första hand skall tillämpas i fråga om detta reklamförbud. Sändandet av TV-signaler för annonseringsändamål hör snarare ull området för tjänsters fria rörlighet, vilket regleras av artikel 59 i Romfördraget som motsvaras av artikel 36 i EES-avtalet EG-domstolen förefaUer också att bedöraa medlemsländemas resttiktioner i fråga om tjänster i ett mer fördelaktigt ljus än i fråga om varor. Tack vare direktivets

minimikaraktär kan ett förbud mot denna typ av reklam bibehållas om det är Prop. 1992/93:75

behövligt och inte är diskriminerande eller onödigt långtgående - dock under BUaga 3

fömtsättning att förbudet tUlgodoser sådana "allmänna hänsyn" som följer av

art 36 i Romfördraget (art 13 i EES-avtalet) och rättspraxis. Sora skäl för

förbudet som anförts i förarbetena till lagstiftningen betonades främst TV-

medieis stora genomslagskraft samt det faktum att yngre bam inte kan skilja

mellan reklaminslag och vanliga TV-program, samt att bam inte heller alltid

förstår avsikten raed reklarainslag. Enligt Konsuraentverket föreligger dessa

skäl för ett förbud alltjärat och har också bekräftats i olUca undersökningar (t

ex den nordiska undersökningen B0m og TV-reklame - tre nordiske

unders0gelser. Nordiska ministertådet Nord 1992:4). Vid den avvägning av

motstående inttessen som det här blir fråga om, anser Konsumentverket att

det är uppenbart att baraens behov bör vara styrande.

4.5.4 Sponsring

Enligt Radiolagsutredningens förslag får inte personer eller företag som har som huvudsaklig verksarahet att tillverka eUer sälja tobak, alkohol eUer läkemedel sponsra program. Vidare får inte program som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskommenlarer sponsras.

Konsumentverket delar uttedningens uppfattning alt särskilda regler för sponsring i sateUitsändningar är nödvändiga. Radionämnden an.ser emellertid att direktivets artikel 17.1 a) om sponsorers inflytande på programinnehåU m.m. inte har någon motsvarighet i radiolagen, varför en bestämmelse om detta bör införas både i den föreslagna satellitlagen och radiolagen.

Marknacbdomstolen anser inte heller att direktivets artUcel 17 till fullo uppfylls av den föreslagna regeln i 18 §. Detla gäller särskilt art. 17.1 a) och c), som drar upp den betydelsefulla gränsen mellan reklam och sponsring. Domstolen noterar också an förbudet mol sponsring av företag som tillverkar eller säljer alkoholdrycker inte får stöd i direktivet Dorastolen tillstyrker eraeUertid den föreslagna regeln med hänvisning tUl direktivels artikel 3.1.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser dock att det inte finns någon gmnd i direktivet för ett förbud för sponsring av alkoholpro-ducerande företag. Ett förbud kan också vara diskrirainerande i Romfördragets mening i de fall då sändningar som Sverige har jurisdUction över inte nödvändigtvis hamnar på det svenska territoriet Vidare kan den formulerade gränsdragningen i sig riskera att bli diskriminerande, då det kan vara svårt att fastställa vad sora är ett företags "huvudsakliga verksamhet". Vad bettäffar reklam för receptbelagda läkemedel anser fåkultetsnämnden att den föreslagna lagtexten i 19 § inte preciserar vilka läkeraedel sora förbjuds från reklam, och därmed vilka företag sora inte kan utgöra sponsor, vilket däremot framkommer av direktivets artikel 14. Den mer långtgående regeln som föreslås av utredningen, riskerar att verka diskrirainerande i EG-sararaanhanget

KLYS och Copyswede anser att ordalydelsen i 20 § ora sponsring av nyheter eller nyhetskommentarer bör ändras så, att program sora huvudsakligen

innehåller nyheter eller nyhetskoraraentarer och som bekostas så sora anges i Prop. 1992/93:75 18 §, inte fårsändas. Bilaga 3

4.5.5 Annonser och annonstider

Radiolagsutredningen föreslår att reklara raot vederlag och program som sänds mot betalning endast får sändas under annonstid. Uttedningen föreslår vidare att det i satelUtiagens 17 § förs in en bestäraraelse raotsvarande 6§ andra stycket radiolagen innebärande att program där ett komraersieUt inttesse gynnas raot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt endast får sändas under annonslid. Vad det gäller annonstidens orafattning föreslår radiolagsutredningen att de nuvarande reglema i radiolagen för markbundna sändningar överförs till sateUitiagen, vilket innebär mer restriktiva regler än minimire-glema i du-ektivet och konventionen.

Konsumentverket tillstyrker uttedningens samtliga ovan nämnda förslag. STIM tillstyrker det försmämnda förslaget, vilket raan anser underlättar klareringen av rättigheter för inspehiingsverksamhet

Enligt Radionämnden är den i 17 § föreslagna bestämmelsen om förbud mol otiUböriigt gynnande av kommersiellt intresse otydlig. Bestäraraelsen bör utformas på etl sådanl sätt att det tydligare framgår att vad sora här avses är förbud raol dolda reklambudskap, vilket fraragår av direktivets artikel 10.4. Marknadsdomstolen anför en liknande ståndpunkt och anser att lydelsen i direktivets artUcel 10 är att föredra.

Sveriges advokatsamfund anser att begreppet "annons" bör definieras eftersora del har en stor betydelse i lagförslaget Så sora detla begrepp formuleras i lagtexten i 21-23 och 25 §§, ser Advokatsamfundet det sora svårt att veta vad som skiljer en annons från vilket inslag som helst. Konsumentverket påpekar att radiolagen till skiUnad från den föreslagna sateUitiagen innehåller en legaldefiniiion av begreppet "annonslid", mnebärande att annonsiiden skall inledas och avslutas av en särskild ljud- och bildsignalur sora markerar att den som sänder under den angivna tiden gör detla på uppdrag av andra. Konsumentverket anser att det torde krävas en lUcnande bestiimraelse även för satellitsändningar.

TV 5 Nordic Channel anser sig missgynnade av lagförslaget, bl a genom förbud raot försäljning av sändningstid till tredje man saml genom begränsningar av annonstidens längd. Enligt utredningen föreslås alt sådan sändningslid som Nordic f.n. säljer till bl.a. TV Inter samt Televerket och liknande myndigheter, vilka använder kanalen för sändande av religiösa prograra och informationsprograra, skall räknas som reklam vid beräkning av total reklamtid. Konsekvensen bUr all Nordic knappast alls kan sälja traditionella reklamspots i fortsättningen. Vare sig konventionen eller direktivet innehåller någonting om förbud mol sändande av program ulan reklam mol vederlag, påpekar Nordic och anser därför alt förslagets 21 §, i relation till 25 §, bör förkastas. Vidare anser Nordic all kanalen missgynnas visavi

utländska TV-bolag när det gäller mängden annonstid samt genom Prop. 1992/93:75 begränsningen av annonstiden till mellan programmen. Bilaga 3

Sveriges Radio m.fl. anser att begreppet "program mot betalning" i 21 § är särskilt svårhanterligt Det kan i vissa fall korama att röra sig om en sofistikerad gränsdragning mellan å ena sidan sponsring och å andra sidan andra intäkter sora satellitföretaget får för att raan sänder ett visst prograra. Om "program mot betalning" endast får sändas under annonstid försämras väsentiigt möjlighetema för au i Sverige driva en kanal där tex. organisationer och förelag enkelt och obyråkratiskt och på egen bekostnad kan nå ut med information och UtbUdnmg tiU ex.vis. medlemmar och anstäUda.

Vad beträffar bestämmelsen i 27 §, enligt vilka annonser skall sättas in meUan programmen, hävdar Sveriges reklamförbund att erfarenheten visar att reklam inte har någon möjlighet au bli effektiv om den inte får avbryta program i större utsttäckning än vad som är tillåtet idag. SatelUtiagens regler bör därför utformas i överensstämmelse raed direktivets artikel 14 respektive konventionens artikel 11.

4.5.6 Annonsdiskriminering

Radiolagsutredningen föreslår i 24 § satellitlagen all ett programföretag inte får diskriminera någon som begär att förelaget skall sända en annons. Bestämmelsen har utforraats med 12 § i radiolagen sora förebild. Skälet för att införa bestäraraelsen är en strävan att uppnå enhetiig reklamlagstiftning i alla sändningar som Sverige ansvarar för. Radionämnden ifrågasätter dock om de skäl som anfördes vid införandet av en sådan bestäraraelse i den radiorättsliga lagstiftningen för de rikstäckande marksända TV-prograramen väger lika tungt för de sändningar sora nu avses.

Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) har i elt remissyttrande över betänkandet "Lagstifming för reklam i svensk TV" (SOU 1990:7) tidigare avstyrkt en motsvarande bestämmelse till den som nu föreslås, under hänvisning tiU den centrala ytttandefrihetsrättsliga regeln om utgivarens exklusiva besiäraraanderäu över programinnehållet. TU anser att de principiella invändningar som man tidigare framfört kvarstår, och den föreslagna bestämmelsen är enUgt TU:s mening sålunda just en sådan mskränknmg i utgivarens befogenhet som anges i YGL 4 kap. 3 §. TU:s slutsats är all 24 § i förslaget till sateUillag utgår, samt alt också motsvarande bestäraraelse i radiolagen bör upphävas för att därigenora uppnå samstämmighet i den nationella lagstiftningen.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) ifrågasätter i liknande ordalag sora TU gmndlagsenUgheten av den föreslagna regleringen i 24 §. Dämtöver konstaterar NO eraellertid att även om följden av en annonsvägran inte föreslås bli an programföretaget tvingas all sända annonsen, vilket direkt skulle strida mot ensamansvaret i ytttandefrihetsgrandlagen (YGL), så torde redan förbudet i sig vara oförenligt med YGL. NO:s principiella ståndpunkt är dock

att annonsvägran är en form av konkurtensbegränsning sora inte skall skyd-

das. Den svenska konsttiiktionen av ansvaret för tryckfrihets- och yttrande- Prop. 1992/93:75

frihetsbrou får dock sora en oavsedd bieffekt att ingripanden raot viss typ av Bilaga 3

samhällsskadlig konkurtensbegränsning hindras. Den rättsliga situationen

bettäffande annonsvägran vid EES-avtalets ikraftttädande kommer enligt NO

alt bli raycket otiUfredssUUlande, och della raotiverar all frågan bör göras till

föreraål för en raer genoratänkt översyn. Såväl Marknadsdomstolen sora

SPK hänvisar tiU NO:s yttrande i denna fråga.

4.6 Ansvars- och överklagandebestämmelser

I uttedningsförslageis 30 § föreslås att tillsynsrayndigheten skall få ålägga ett salellitprogramföretag att i vissa fall på lärapligt sätt offentiiggöra myndighetsbeslut enUgt vilket företaget har bmtit mot bestäraraelsema i 14 § ora beriktigande eller i 24 § om annonsdiskriminering. Om ett företag bryter mot reglema om programidentifiering, om sponsring eller om reklamens utformning och orafatming skall den ansvariga myndigheten kunna förelägga ett saielUiprograraföretag att följa bestäraraelsema. Föreläggandet får förenas raed vite. Vissa av rayndighetens beslut enligt satelliilagen får överklagas hos kammartätten.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser inte att 30 § i radiolagsuttedningens förslag utgör någon tillfredsställande ttansformering av direktivets bestämmelser i art 23, vilka svensk rätt är skyldig att tUlgodose. Enligt direktivet krävs räu tiU genmäle eller lUcvärdiga möjligheter för varje fysisk och juridisk person, oberoende av nationalitet, vars legitima inttessen, särskilt rykte och goda namn, har skadats av felaktiga påståenden ora fakta i ell TV-program. Svensk rätt tillhandahåller emellertid tex. inget lagstadgat skydd mot förtal av förelag i TV-sändningar i icke-reklamsammanhang. Någon gmndlagssladgad genmälesrätt finns inle heller. Däremot innehåller såväl TF som YGL bestämmelser sora understryker vUcten av att rättelse sker.

Radionämnden anser att bestiiramelsen i 30 § bör utforraas sora en obligatorisk skyldighet för satellitprogramföretaget att "offentliggöra myndighetens beslut rörande brott mot bestämmelsema i 14 respektive 24 §§. I fråga om överträdelse av bestämmelsema ora beriktigande bör denna publiceringsskyldighet innefatta även rayndighetens slutsatser och skälen för dessa. Vidare fömtser Radionämnden att den vitesmöjlighel (31 § förslaget) som förenats med bestiimmelsen i 30 § kan visa sig ineffektiv i åtskilliga fall på gmnd av del oprecisa ändamålet (offentliggörande "på lämpligt sätt") med vitet Andra sätt all tillgodose syftet med bestiimmelsen bör därför övervägas, tex. genom au ge tillsynsmyndigheten möjlighet att på programföretagets bekosmad offentiiggöra beslutet

Konsumentverket tillstyrker förslaget att satellitprogramföretag vid brott

raot bl.a. annonsreglema skall kunna föreläggas med vite. Della gör lagen

raer effektiv och harmoniserar reglema med de marknadsföringsräiisliga.

Motsvarande regler bör även gälla för markbundna sändningar.

111 Sveriges advokatsamfund anför med avseende på 31 § i förslaget till sa- Prop. 1992/93:75 tellitiag att det förefaller överflödigt att tillsynsmyndigheten skall förelägga Bilaga 3 någon "att följa bestämmelsen". Samfundet anser det vara en naturlig utgångspunkt att en bestäraraelse i en lag skall följas. Det nu föreslagna systerael innebär att påföljd endast kan utdöraas efter en allraänt hållen vaming. Samfundet menar dock att frågan förtjänar en djupare belysning och att det inte är motiverat att utan vidare införa systemet i detta samraanhang. Samfundets invändningar gäller dock inte vad som anges i specialmotiveringen till 33 § angående 9-11, 13 och 30 §§, där det framkoraraer att myndigheten kan förelägga någon att företa en viss särskilt angiven åtgärd som enligt myndigheten faller under en mer allmänt hållen bestämmelse. Men i fråga om övriga berörda bestämmelser skulle enligt samfundet tillsynsmyndigheten föreläggande inte innehålla annat än exempelvis: "Ni skall följa 16 §". Advokatsamfundet anser vidare att förslaget att tillsynsmyndigheten "får" förelägga och "får" förena föreläggandet med vite innebär en osäkerhet som knappast kan anses vara motiverade i dessa sammanhang. Risken för godtycke - eller vad som uppfattas som godtycke - är uppenbar.

I fråga om förslaget till överklaganderegler i 33 § frarahåller Radionämnden att - för det fall granskningen kommer att åvUa Radionämnden eller någon motsvarande nämnd - det inte bör komraa i fråga att beslut som innefattar någon förra av prograragranskning skall kunna överprövas, eftersora en .sådan ordning skulle kunna mbba nämndens roll sora prejudikalsinstans i dessa frågor. Även värdet av en överprövningsraöjlighet av tillsynsnämndens beslut om offendiggörande kan diskuteras. Vidare ifrågasätter nämnden också behovet av den föreslagna överklaganderätten beträffande bestäraraelsema i 9-11 och 13 §§. Man erinrar här om att del inle ansetts nödvändigt med en sädan ordning för den bestämmelse i 18 § radiolagen som motsvarar 13 § i förslaget.

På elt liknande sätt som Radionämnden argumenterar Göta hovrätt som ifrågasätter att det finns tillräckligt bärande skäl att medge rätt till överklagande enligt 33 § saielUtiagen, och då särskilt sådana vitesförelägganden som raeddelas med stöd av 13 § och 30 § satellitlagen. I fråga om 13 § pekar hovrätten på detta lagmms materiella motsvarigheter i 18 § radiolagen och 14 § närtadiolagen, och att vitesförelägganden med stöd av dessa båda lagmm mte kan överklagas. Hovrätten anser att harmoni skall råda mellan lagmm med materiellt sett sararaa innehåll och följaktiigen bör inte heller vitesförelägganden raed stöd av 13 § sateUitiagen få överklagas. I fråga om 30 § raenar hovrätten au beslut om åläggande enligt denna paragraf, vilken förenats raed vite, att offentiiggöra myndighetens beslut, är av sådan karaktär all del framstår som främmande aU medge rätt till överklagande. Hovrätten befarar att en dylik klagorätt kan hämma en effektiv och snabb tillämpning av 30 § saielUtiagen då ett ttedskande saielUiprograraföretag genora att överklaga kan förhala ett offendiggörande medan den aktuella överträdelsen ännu är i relativt färskt minne hos allmänheten. Också Kammarrätten i Göteborg ansluter sig till Hovrättens synpunkter på överklagandereglema.

112 EnUgt 34 § i utredningens förslag gäller ime bestämmelsema i yttrandefri- Prop. 1992/93:75 hetsgmndlagen för tillfälliga sändningar av televisionsprogram sora huvud- Bilaga 3 sakligen är avsedda att tas emot utomlands. Dock gäller reglema i 1 kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgmndlagen även för sådana sändningar som avses i förslagets 34 §. JustUiekanslern har inget att invända raot detla undantag från ytttandefrihetsgmndlagens tiUämpUghet eftersom det kan anses tillåtet enligt 1 kap. 6 § ttedje stycket yttrandefrihetsgmndlagen. Dock vill JK uppmärksamma au det redan finns en bestämmelse vars innebörd är sådan alt den innefattar vad som följer av den nu föreslagna 34 §. Enligt en bestäraraelse i 3 kap. 11 § andra stycket lagen (1991: 1559) med föreskrifter på ttyckfrihelsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens områden tillämpas inte andra föreskrifter i ytttandefrihetsgrandlagen än 1 kap. 2 och 3 §§ i fråga om program som sänds av andra än svenska programföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige. Den begränsning av undantagets omfattning som följer av sistnäranda bestäramelse frarastår sora bättre överensstämraande med de gmndläggande allmänna syftena bakom ytttandefrihetsgrandlagen. JK föreslår därför att 34 § i utredningens förslag bör formuleras om till en erinran om vad som redan gäller enligt 3 kap. 11 § andra stycket lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens oraråden.

Kabelnämnden anser att utöver regeln i 35 §, borde en föreskrift finnas raed innebörden att för sändningar sora uppenbart inle är avsedda för publUc i Sverige skall endast konventionen e//er direktivel tillämpas. Anledningen är enligt kabelnämnden att om ett annat land påtalar bron mot direktivet i sändningar under svensk jurisdiktion, kan det bedöraas så att sändningama även bryter (eller endast bryter) raot de sttängare svenska reklarabestämmelsema. Problemet uppkoraraer då humvida myndigheten skall beivra överträdelser av de svenska bestäraraelsema eUer endasl beivra eventuella brott mot direktivel eUer reglema i det klagande landet enligt 35 §.

Enligt Kammarrätten i Göteborg frarastår hänvisningen i den näst sista meningen i 35 § inle som helt adekvat Samtliga regler i 31 - 33 §§ torde nämligen inte vara tillämpbara i de situationer som 35 § handlar om. Enligt Kamraartällen bör därför 35 § formuleras ora; förslagsvis så att de båda sista raeningama får följande lydelse.

"Efter begäran från det land till vUket sändningama har riktats får tillsynsmyndigheten förelägga saielUtprogramföretaget att följa mollagar-landets regler avseende reklam cx;h övriga program sora delar."

SAF och Industriförbundet påpekar beträffande hänvisningen i lagförslagets 35 § till artikel 16 i Europarådskonventionen, att denna artikel är av högst raarginell betydelse. Artikel 16 har heller inte kunnat accepteras av EG då den strider mot principen av fritt flöde av tjänster. SAF och Industriförbundet anser därför alt svenska regeringen bör verka för att artikel 16 utgår ur konventionen, varigenom EG-direktivet och konventionen skulle överensstiimma även på denna punkt

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 75

5 Övrigt Prop. 1992/93:75

Bilaga 3 Kammarrätten i Göteborg anser att utredningens förslag i 5 § om undantag

för .sateUitiagens tillämpningsområde har etl oklart syfte och därför bör kunna utgå. Enligt förslaget skall sådan sändning till satellit som helt överensstämmer med en sändning som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen eller I § lagen (1986:3) om mndradio av fmländska TV-program undantas från lagens tillärapningsoraråde. Enligt kammartättens uppfattning utgör inte det faktura an näranda sändningar uppfyller de krav sora Sverige har att uppfylla enligt konventionen och direktivet något skäl för att undanta sändningama från lagens tillärapningsoraråde, vilket uttedningen angivit sora motivering tUl undanlaget Kammartätten raenar vidare att det inte fraragår hur denna bestämmelse bidrar till att uppnå del av utredningen angivna syftet att åstadkomma en så enhetiig reglering som möjligt. Marknacbdomstolen anser att undanlaget i nämnda paragraf blir obehövligt om reglema arbetas in i radiolagen.

Kabelnämnden menar sig kunna räkna raed all näranden, och i fraratiden den föreslagna Radio- och TV-rayndighelen (SOU 1992: 36), komraer att handha de interaationella kontakter sora blir nödvändiga enligt direktivel och konventionen saml följa utvecklingen inom kabel- och satellilområdet. Häri bör ingå att ta emot klagomål från svenska konsumenter angående sändningar från såväl Sverige som andra länder, samt all också när del fmns skäl för det agera på gmndval av dessa klagomål. Dessa nya uppgifier bör införas i myndighetens instmktion.

Statskontoret finner anledning att uppmärksamma gränsdragningen meUan den nya myndighetens för radio och TV-sändningar ansvar för tillsyn av radio- och TV-lagsiiftning, vilken f n. är under utredande, och Konsument-verkeis/KO:s ansvar för tillsyn av marknadsföringslagen. För all motverka dubbelarbete och au dubbel kompetens byggs upp inom orarådet bör möjligheterna till samverkan härvidlag beaktas.

Både Juridiska fåkultetsnämnden vid Stockholms universitet och Marknadsdomstolen påpekar all någon motsvarighet till EG-direktivets artikel 7 ora karenslid för nyproducerade filmverk inte återfinns i det svenska förslaget till satellitiag. Bägge instansema anser att Sverige är skyldig ta in en sådan regel i sin lagstifining. Fåkultetsnämnden understtyker att upphovsrättslagens regler om filmrättigheter är dispositiva och raycket fåordiga, varför regeln i artikel 7 - sora endasl gäller om inget annal avtalats - framstår som en viktig säkerhetsventil för upphovsmän och deras rättsinnehavare.

Riksskatteverket anmärker all om uttedningens förslag genomförs torde begreppet förstagångssändning från sändare här i riket enligt bestämmelsema i 8 § andra stycket lagen (1991: 591) om särskild inkomstskall för utomlands bosatta artister m.fl., komma att omfatta även förstagångssändning från sateUit

114 EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television på engelska och i översättning

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

COUNCIL DIRECTIVE of 3 October 1989

RADETS DIREKTIV av den 3 oktober 1989

on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the pursuit of television broadcasting activities

(89/552/EEC)

THE COUNCIL THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to Uie Treaty establishing the European Econoraic Community, and in particular Articles 57 (2) and 66 tiiereof,

Having regard to the proposal from the Coraraission,

In cooperation with the European ParUaraent,

Having regard to the opinion of tiie Economic and Social Commiuee,

Whereas the objectives of the Comrauniiy as laid down in the Treaty include establishing an even doser union araong the peoples of Europé, fostering doser relations between the Siates belonging to the Community, ensuring the economic and social progress of its countties by coraraon action to elirainate tiie barriers which divide Europé, encouraging the constant improvement of the living conditions of ils peoples as well as ensuring the preservation and strengthening off peace and liberty;

om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television

(89/552/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget ora upprättandet av Europeiska ekonoraiska geraenskapen, särskilt artiklama 57.2 och 66 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i samarbete med Europaparla-raeniet,

med beaktande av Ekonomiska och sociala komraitléns yttrande, och

med beaktande av följande:

De mål för geraenskapen som fastställts i fördraget innefattar upprättande av ett allt fastare förbund mellan Europas folk, vilket skall främja närraare förbindelser mellan de stater sora den förenar, garantera ekonoraiskt och socialt fraraåtskri-dande i medlemsländema genora gemensararaa åtgärder för att avskaffa de barriärer sora delar Europa, upprauntra fortgående förbättringar av levnadsvillkoren för gemenskapens folk samt garantera att fred och frihet upprätthålls och stärks.

115 Whereas the Treaty provides for the establishment of a common märket, including the abolition, as between Mera ber States, of obstacles to freedom of movemeni for services and the institution, of a systera ensuring that corapctition in the coraraon märket is not distorted,

Whereas broadcasts transmitted across frontiers by means of various technologies are one of the ways of pursuing the objectives of the Comrauniiy; whereas raeasures should be adopted to permit and ensure the transition from national märkets to a coraraon programme production and distribution märket and lo establish conditions of fair competition without prejudice to the public interest role to be di.scharged by the television broadcasting services;

Whereas the Council of Europé has adopted the European Convention on Transfrontier Television;

Whereas the Treaty provides for the issuing of directives for the coordination of provisions to facilitate the taking up of activities as selfem-ployed persons;

Whereas television broadcasting constitutes, in normal circumstances, a service within the meaning of the Treaty;

Whereas the Treaty provides for free movemeni of all services normally provided against payment, without exclusion on grounds of their cultural or other content and without restriction of nationals of Member States established in a Community country other than that of tiie person for whom the .services are intended;

Fördraget föreskriver att en geraensara marknad upprättas, att medierasstaterna sin.semellan avskaffar hinder för fri rörlighet för tjänster och inför ett syslem som säkerställer all konkurrensen på den gemensamma marknaden inte snedvrids.

Sändningar över gränsema med hjälp av olika tekniker är elt sätt att uppfylla geraen.skapens mål, och åtgärder bör vidtas för au medge och säkerställa övergången från nationella raarknader lill en geraensara produktions- och distributionsraark-nad för program och för all upprätta lojala konkurtensförhållanden utan att påverka den roll i det allmännas intresse som TV-ijänstema skall tillgodose.

Europarådet har antagit Europakonventionen om television över gränserna.

Fördraget föreskriver att direktiv utfärdas om samordning av bestämmelser för all underlätta egenföreta-gande.

Televisionssändning är normall sell en ijänsi enligt fördragets innebörd.

Fördraget föreskriver fri rörlighet för alla tjänster som normall tillhandahålls mol betalning, utan inskränkning på gmnd av kulturellt eller annal innehåll och utan begränsning för medborgare i medierasstaterna som är etablerade i eu annat EG-land än del för vilken tjänstema är avsedda.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

116 Whereas tiiis right as applied to the broadcasting and distribution of television services is also a specific manifestation m Community law of a more general principle, namely the freedom of expression as enshrined in Article 10 (1) of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms ratified by all Member States; whereas for this reason the issuing of directives on the broadcasting and distribution of television programmes must ensure their free raoveraent in the light of the said Article and subject only to tiie liraits set by paragraph 2 of tiiat Article and by Article 56 (1) of tiie Treaty:

Whereas the laws, regulations and adrainistrative raeasures in Member States concerning the pursuit of activities as television broadcasters and cable operators contain disparities some of which raay impede the free movement of broadcasts within the Comrauniiy and may distort competition within the common märket;

Whereas all such restrictions on freedom to provide broadcasting services witiiin the Comrauniiy raust be abolished under tiie Treaty;

Whereas such abolition raust go hand in hand with coordination of the applicable laws; whereas this coordination raust be aimed at faciU-tating the pursuit of the professional activities concemed and more generaUy, the free movement of information and ideas witiiin the Comrauniiy;

Whereas it is consequentiy necessary and sufficient that all broadcasts coraply wilh the law of Meraber State frora which they emanate;

Denna rättighet sora den tillärapas på sändning och distribution av te-levisionstjänsier är också ett klart uttalande i geraenskapsrälten av en mer allmän princip, nämUgen yttrandefriheten som den fastställts i artikel 10. 1 i Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema, som ratificerats av alla medlemsstater. Ett direktiv om sändning och distribution av TV-program raåste därför säkerställa programraens fria rörlighet raol bakgmnd av nämnda artikel och raed förbehåll endasl för de begränsningar sora anges i stycke 2 i näranda artikel och av artikel 56.1 i fördraget.

Medlerasstaieraas lagar och andra författningar beträffande TV- och kabelsändningar innehåller olikheter, av vilka några kan hindra den fria rörligheten för sändningar inom gemenskapen och snedvrida konkurrensen inora den gemensamma marknaden.

AUa sådana resttiktioner i friheten att tillhandahålla sändningsijänster inora gemenskapen skall avskaffas enligt fördraget

Ett sådant avskaffande skall ske jämsides med en saraordning av tilllämpliga lagar. Denna samordning skall ha till syfle an underlätta de berörda professionella verksamhetema och, mera allmänt, del fria utbytet av inforraation och tankar inora gemenskapen.

Det är följaktiigen nödvändigt och tillräckligt att alla sändningar följer lagen i den raedlerasstat, varifrån de härrör.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

117 Whereas this Directive lays down the rainimum mles needed to guarantee freedom of transmission in broadcasting; whereas therefore it does not affect the responsibility of the Member States and their authorities with regard to the organisation -including the systems of licensing administtative authorisation or taxation - fmancing and the content of programmes; whereas tiie independence of cultural developments in the Meraber States and the preservation of cultural diversity in the Cora-munity therefore reraain unaffected;

Whereas it is necessary in the common märket that all broadcasts emanating frora and intended for reception witiiin tiie Coramunity and in particular those intended for reception in another Member State should respect the law of the originating Member State applicable to broadcasts intended for reception by the public in that Member State and the provisions of tiiis Directive:

Whereas the requirement that the originating Member State should verify that broadcasts comply with national law as coordinated by this Directive is sufficient under Community law to ensure free movement of broadcasts without secondary controi on the same grounds in the receiving Meraber States; whereas however the receiving Meraber State may exceptionally and under specific conditions provisionally suspend the retransraission of televised broadcasts;

Whereas it is essential for the Member States to ensure the prevention of any acts which may prove dettiraental to freedom of movement and trade in television programmes or which may promote the création of dominant positions which would lead to restrictions on pluralism and freedom of televised information and of the information sector as a whole;

Detta direktiv fastställer minimikraven för att garantera frihet för sändning. Det påverkar därför inte medlemsstaternas och respektive myndigheters ansvar i fråga om organisationen - inklusive systemen för tillståndsgivning, administt-ativ auktorisering eller beskattning - finansiering och programinnehåll. Den kulturella utvecklingens oberoende i medlemsstatema och bevarandet av den kulturella mångfalden inom gemenskapen förblir därför opåverkade.

Inom den gemensararaa raarknaden är del nödvändigt att alla sändningar, sora härtör från och är avsedda för raoitagning inom gemenskapen, och i synnerhet de som är avsedda för mottagning i en annan medlemsstat följer den lag som är tillämplig på sändningar, avsedda för mottagning av allmänheten i den raedlerasstat, varifrån sändningen komraer, samt bestämmelserna i detta direktiv.

Kravet att den medlemsstat, varifrån sändningama härtör, verifierar att dessa följer nationella lagar, samordnade genora detta direktiv, är enligt gemenskapsrätten tillräckligt för att garantera fri rörlighet för sändningar utan en andra konttoU på samraa grunder i de raotlagande medlerasstatema. Den mottagande raedlerasstaten får emellertid undantagsvis och under särskilda oraständigheter interimistiskt hindra återatsändning av televisionssändnmgar.

Det är vUctigt att medlemsstatema säkerställer an varje handling förhindras, som kan visa sig skadlig för den fria rörligheten och handeln med televisionsprogram eller som kan medföra dominerande ställningar som skulle leda tiU begränsningar av den TV-överförda informationens mångfald och frihet och av informa-Uonssektora i dess helhet

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

118 Whereas this Directive being confined specifically to television broadcasting mles is without prejudice to existing or future Community acts of harmonisation in particular to satisfy mandatory requirements conceraing the protection of consumers and tiie fairaess of coraraercial transactions and competition;

Whereas coordination is nevertheless needed to make it easier for persons and industries producing prograraraes having a cultural objective to take up and pursue their activities;

Whereas minimum requirements in respect of all public or private Community television programmes for European audio-visual produc-tions have been a means of promoting production independent production and distribution in the above mentioned industties and are cora-pleraentary to other instruraents which are already or will be proposed to favour the same objective;

Whereas il is therefore necessary to promote märkets of sufficient size for television productions in the Meraber Siates to recover necessary investraents not only by establishing coraraon mles opening up national märkets but also by envisaging for European productions where practicable and by appropriate means a majority proportion in television prograraraes of all Member States; whereas, in order to allow the monitoring of Uie application of these mles and the pursuit of these objectives, Member States will provide the Commission with a report on the application of the proportions reserved for European works and independent productions in this Directive; whereas for the ealculation of such proportions account should be taken of the specific situation of the Hellenic Republic and the Portuguese Republic: whereas

Detla direktiv, som är specifikt begränsat till regler för televisionssändningar, påverkar inte existerande eller kommande gemenskapsåtgärder beträffande harmonisering, särskilt för alt tillfredsställa tvingande krav som för skydd för konsumenter och rimligheten i koraraersiella transaktioner och konkurrens.

Saraordning är inte desto raindre nödvändig för att underiätta för personer och företag sora producerar program med ett kulturellt syfte att ägna sig åt sin verksamhet.

Minimikraven för aUa offentiiga eller privata televisionsprogram inora gemenskapen beträffande europeiska, audiovisuella produktioner har varit ett sätt att främja produktion, oberoende produktion och distribution i de ovan nämnda förelagen och kompletterar andra åtgärder som redan vidtagits eller komraer att föreslås för att främja samraa syfte.

Det är därför nödvändigt att fräraja marknader av tillräcklig storlek för TV-produktioner i medieras-staterna för att ge avkastning på nödvändiga investeringar, inte bara genom att upprätta geraensamma regler som öppnar nationella marknader utan också genom att där så är praktiskt möjligt och med lärapliga medel se till an europeisk produktion utgör en övervägande del av alla medlemsstateraas TV-program. För an tiUämpningen av dessa regler skall kunna övervakas och för att dessa mål skall kunna uppfyllas, skall medlemsstateraa till kommissionen överlämna en rapport om de delar som reserverats för europeiska respektive oberoende produktioner enligt detta direktiv. Vid beräkningen av proportionema skall hänsyn tas till den speciella situationen i Grekland och Portugal.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

the Coraraission raust inform the other Member States of these reports accompanied, where appropriate by an opinion taking account of, in particular, progress achieved in relation to previous years, the share of first broadcasts in the programming, the particular circumstances of new television broadcasters and the specific situation of countries with a low audio-visual production capacity or restticted language area;

Whereas for these purposes 'European works' should be defined without prejudice to tiie possibiUty of Meraber States laying down a more detailed definition as regards television broadcasters under their jurisdiction in accordance with Article 3 (1) in compliance with Community law and account being taken of the objectives of this Directive;

Whereas it is important to seek appropriate instraments and procedures in accordance wiUi Community law in order to promote the implementation of these objectives with a view to adopting suitable measures to encourage the activity and development of European audio-visual production and distribution particularly in countries with a low production capacity or restricted language area;

Whereas national support scheraes for the developraent of European production raay be applied in so far as they coraply with Community law;

Whereas a comrailment, where practicable, to a certain proportion of broadcasts for independent productions created by producers who are independent of broadcasters, will stimulate new sources of television production especially the création of small and raediumsized enterprises; whereas it will offer new oppor-tunities and outiets to the markeling of Creative talents of employraent of cultural professions and employees in the cultural field;

Kommissionen måste informera medlemsstaterna ora dessa rapporter, åtföljda där så är lämpligt av ett yttrande som särskilt tar hänsyn till framsieg i förhållande till tidigare år, andelen nya program i sändningaraa, de speciella vilUcoren för nya programföretag och den speciella situationen i länder med låg audiovisuell produktionskapacitet eller med begränsat språkområde.

För dessa ändamål bör "europeiska produktioner" definieras utan att det påverkar medlemsslaiemas möjligheter att fastställa en mera detaljerad definition i fråga om TV-programföretag inora sin jurisdUction i överensstiim melse raed artUcel 3(1) i enUghet med gemenskapsrätten och raed hänsyn till detta direktivs syften.

Det är viktigt att söka efter lärapliga medel och procedurer i överensstäraraelse med gemenskapsrätten för alt fräraja att dessa syften förverkligas och att lämpliga åtgärder vidtas för att uppmuntra genoraförande och utveckling av europeisk audiovisuell produktion och distribution, särskilt i länder med låg produktionskapacitet eller med begränsat språkområde.

Nationella stödåtgärder för utveckling av europeisk produktion kan tillämpas i den utsttäckning de överensstämmer med gemenskapsrätten.

Ett åtagande, där så är praktiskt möjligt om att en viss del av sändningama skall reserveras för oberoende produktioner, skapade av producenter som är oberoende av prograraföretag, koraraer all stiraulera nya källor för TV-produktion, särskilt genora att små och medelstora företag skapas. Det koraraer att öppna nya möjligheter att lansera kreativa begåvningar inom kulturella yrken och bland personal på det kultureUa området.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

whereas the definition of the concept of independent producer by the Member States should take account of that objective by giving due consideration to small and medium-sized producers and making it possible to authorize financial participation by the coproduction subsidiaries of television organizations;

Whereas measures are necessary for Member States to ensure that a certain period elapses between the first cinema showing of a work and the fttst television showing;

Whereas in order to allow for an active policy in favour of a specific language Meraber States reraain free to lay down raore detailed or stricter rule in particular on the basis of language criteria as long as these rules are in conforraity with Comrauniiy law, and in particular are not applicable to the retransraission of broadcasts originating in otiier Meraber States;

Whereas in order to ensure that the interesis of consumers as television viewers are fully and properly protected it is essential for television advertising to be subject to a certain number of miniraura rales and standards and that the Member States must maintain the right to set more detailed or stricter mles and in certain circumstances to lay down different conditions for television broadcasters under their jurisdiction;

Whereas Member States, with due regard to Community law and in relation to broadcasts intended solely for the national territory which raay not be received directiy or indirectiy in one or more Member States raust be able to lay down different conditions for the insertion of advertising and different liraits for the volume of advertising in order to facilitate these particular broadcasts;

Medlemsstatemas definition av begreppet oberoende producent bör ta hänsyn till detta syfte genom att vederbörligen beakta små och medelstora producenter och tillåta finansiellt deltagande vid saraproduktion raed TV-företagen.

Det är nödvändigt att medierasstaterna vidtar åtgärder för alt säkerställa att en viss period förflyter raellan preraiärvisningen på biograf och TV-preraiären.

För att medge en aktiv språkpo-licy till förmån för ett specifikt språk förblir medlemsstateraa fria att fastställa raera detaljerade eller striktare regler framför allt på grandval av språkkriterier, så länge dessa regler överensstämmer med gemenskapsrätten och särskilt inte är tillämpUga i fråga om återatsändning av program som producerats i andra medlemsstater.

För au säkerställa alt konsumenteraas intressen som TV-tittare är helt och fullt skyddade är det väsentiigt an TV-reklamen underkastas vissa minirairegler och standarder och att medlemsstaterna behåller rätten att fastställa mer detaljerade eller striktare regler och under vissa omständigheter kan fastställa olika villkor för programföretag inom deras jurisdiktion.

Med vederböriig hänsyn till geraenskapsrälten och i fråga ora sändningar, avsedda enbart för det egna landet vilka inte kan tas eraot direkt eller indirekt, i en eller flera raedlerasstater, skall raedlemsstaterna kunna fastställa olika villkor för reklaminslag och olika gränser för reklamvolymen för att underlätta dessa speciella sändningar.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

121 Whereas it is necessary to prohibit all television advertising promoting cigarettes and other tobacco products including indirect forms of advert-ismg which, whilst not directiy mentioning the tobacco product seek to circuravent Uie ban on advertising by using brand naraes symbols or other distinctive features of tobacco products or of undertakings whose known or main activities include the production or sale of such products;

Whereas it is equaUy necessary to prohibit all television advertising for medicinal products and medical tte-alment available only on prescription in the Meraber State within whose jurisdiction the broadcaster falls and to inttoduce suict criteria relating to the television advertising of alcohoUc products;

Whereas in view of the growing importance of sponsorship in the fi-nancing of programmes appropriate mles should be laid down;

Whereas it is, furthermore, necessary to introduce mles to protect the physical, mental and moral development of minors in prograraraes and in television advertising;

Whereas although television broadcasters are normally bound to ensure that programmes present facts and events fairly, it is, nevertheless important that they should be subject to specific obligations with respect to the right of reply or equivalent remedies so that any person whose legitimate interests have been damaged by an assertion made in the course of a broadcast television programme may effectively exercise such right or remedy.

Det är nödvändigt att förbjuda all TV-reklam för cigaretter och andra tobaksvaror, inklusive indirekta former av reklara vilka, utan att direkt nämna tobaksvaran, söker kringgå reklamförbudet genom aU utnyttja märkesnaran, symboler eller andra distinkta kännetecken för tobaksvaror eller företag, vars kända eller huvudsakliga verksamheter innefattar produktion eller försäljning av sådana produkter.

Det är även nödvändigt att förbjuda all TV-reklara för medicinska produkter eller medicinsk behandling som är receptbelagd i den medlemsstat, inom vars jurisdiktion programföretaget faller, saml att införa sttikta kriterier i fråga om TV-reklam för alkoholhaltiga drycker.

Med beaktande av den växande betydelsen av sponsorer för finansiering av program bör lämpliga regler fastställas för detta.

Det är vidare nödvändigt att införa regler för program och TV-reklam för att skydda minderårigas fysiska, mentala och moraliska utveckling.

Även om TV-programföretag normalt är skyldiga att garantera att programraen presenterar fakta och händelser på ett kortekt sätt är det inte desto raindre viktigt att pro-graraföreiagen åläggs speciella skyldigheter raed hänsyn till rätten till genraäle eller motsvarande så alt varje person, vars legitima intressen har skadats av ett påstående sora gjorts under ett TV-program, effektivt kan umyttja denna rättighet.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

122 KAPFTEL 1: DEFINITIONER

HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE

CHAPTER I: DEFINITIONS

HÄRIGENOM FÖLJANDE.

FORESKRIVS

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Artide I

For the purpose of this Directive:

(a) 'television broadcasting' means the initial transmission by wire or över the air, including that by sa-teUite, in unencoded or encoded form of television prograraraes intended for reception by the public. It includes the coraraunication of programmes between undertakings with a view to their being relayed to the public. It does not include coraraunication services providing ileras of inforraation or other raessages on individual demand such as telecopy-ing, electtonic data banks and other simUar services;

(b) 'television advertising' means any form of announcement broadcast in retum for payment or for similar consideration by a public or private undertaking in connection wilh a trade, business, craft or profession in order to promote the supply of goods or services, including immovable property, or rights and obligations, in retum for payment.

Except for tiie purposes of Article 18, this does not include direct offers to the public for the sale purchase or rental of products or for the provision of services in retum for payment

(c) 'surreptitious advertising' means the representation in words or pictures of goods, services, the narae, the trade raark or the activities of a producer of goods or a provider or services in programmes when such representation is intended by the broadcaster to serve advertising and might mislead the pubUc as to its nature. Such representation n is considered to he inlentional in parti cular if it is done in retum for pay ment or for siraUar consideration;

Artikel I

I detta direktiv avses raed

a) TV-sändning: den ursprungliga överföringen av TV-prograra avsedda för mottagning av allmänheten, per ttåd eller genom luften inklusive överföring via satellit i okodad eller kodad form. Den innefattar överföring av program mellan företag för vidaresändning tiU aUraänheten. Den innefattar inte kommunikationstjänster som tillhandahåUer data eller andra meddelanden som efterfrågas individuellt såsom telefax, databaser och andra liknande tjänster.

b) TV-reklam: varje form av sänt raeddelande mot betalning eller liknande ersättning som utförs av ett offentiigt eller privat företag i samband med handel, affärsverksamhet, hantverk eller yrke i avsikt att mot betalning främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, inklusive fast egendora, eller rättigheter och förplUctelser.

Med undantag för de ändaraål som anges i artikel 18 innefattar detta inte direkta erbjudanden till aUmänheten sora gäller försäljning, köp eller uthyming av produkter eller tillhandahållande av tjänster raot betalning.

c) Smygreklam: presenttition i ord eller bild av varor, tjänster, naran, varuraärke eller verksamheter som utövas av en vara- eller tjänstepro ducent i program, då sådan presen tation av programföretaget avses tjäna sora reklara, och då aUraänhe ten kan vilseledas i fråga om presen tationens art. Sådan presentation be traktas som avsiktlig, särskilt om den görs mot betalning eller liknande ersättning.

(d) sponsorship means any contribution made by a public or private undertaking not engaged in television broadcasting activities or in the production of audio-visual works to the fmancing of television programmes witii a view to promoting its name, its ttade mark, its image, its activities or its products.

d) Sponsring: varje bidrag, sora ges för finansiering av TV-program av ett offentiigt eller privat företag som inte är engagerat i TV-verksamhet eller i produktion av audiovisuella verk, i syfte att främja företagets namn, vammärke, anseende, verksarahet eUer produkter.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

CHAPTER U: GENERAL PROVISIONS

KAPITEL 2: ALLMANNA BESTÄMMELSER

Article 2

1 Each Member State shall ensure that all television broadcasts transmitted

— by broadcasters under its jurisdiction or

— by broadcasters who while not being under the jurisdiction of any Member State make use of a frequency or a satellile capacity granted by or a satellite up-link situated in tiiat Meraber State

comply with the law applicable to broadcasts intended for the public in that Meraber State.

2. Member States shall ensure freedom of reception and shall not restrict rettansmission on their territory of television broadcasts frora other Meraber States for reasons which fall within the fields coordinated by this Directive. Meraber States may provisionally suspend rettansmi.ssions of television broadcasts it the following conditions are fulfUled:

(a) a television broadcast coming from another Meraber State mani festly, seriously and gravely in fringes Article 22;

(b) during the previous 12 months, the broadcaster has infrin- ged the same provision on at least two prior occasions;

Artikel 2

1. Varje medlemsstat skall säker ställa att alla TV-sändningar, som sänds

— av programföretag inom dess jurisdUction, eller

— av programföretag som utan att stå under någon medlemsstats jurisdiktion använder sig av en frekvens eller satelliticapacilet upplåten av eller en satellitupplänk belägen i denna medlemsstat

överensstämmer med den lagstiftning som gäller för sändningar, avsedda för allmänheten i denna medlemsstat

2. Medlemsstateraa skall säker ställa fri mottagning och får inte be gränsa återutsändning inom sina territorier av TV-sändningar från an dra medlemsstater av skäl som om fattas av detta direktiv. Medlems stateraa kan interimistiskt inställa återutsändning av TV-sändningar om följande vUlkor uppfylls:

a) En TV-sändning som komraer från annat raedlemsland uppenbarligen, allvarligt och djupt överträder bestäraraelsema i artUcel 22.

b) Prograraföretaget under de föregående 12 månadema har överttättt sararaa bestäramelse vid rainst två tilUallen.

(c) the Member State concemed has notified the broadcaster and the Coraraission in writing of the alleged infringeraents and of its intention to restrict rettansraission should any such infringement occur again:

(d) consultations with the trans raitting State and the Coraraission have not produced an amicable sett lement wiihin 15 days of the notifi cation provided for in point (c), and the alleged infringeraent persists.

The Commission shall ensure that the suspension is compatible with Comrauniiy law. It raay ask the Member State concemed to put an end to a suspension which is con-ttary to Community law, as a malier of urgency. This provision is without prejudice to the application of any procedure, remedy or sanction to the infringeraents in question in the Meraber State which has jurisdiction över the broadcaster concemed.

3. This Directive shall nol apply to broadcasts intended exclusively for reception in States other than Member States and which are not received directiy or indirectly in one or more Member States.

c) Medlemsstaten ifråga skriftii gen har undertättat prograraföretaget och koraraissionen om de angivna överträdelsema och ora sin avsUct att begränsa återutsändning om sådan överttädelse åter skulle inttäffa.

d) Samråd med den sändande sunen och komraissionen inte har re sulterat i en uppgörelse i godo inom 15 dagar efter den skriftiiga under rättelsen enligt c och den angivna överträdelsen fortsätter.

Koramissionen skall säkerställa att åtgärdema för att hindra åtemtsändningen sker i överensstäraraelse med gemenskapens lagar. Kommissionen kan som ett angeläget ärende anmoda den berörda raedlerasstaten att upphöra raed åtgärder sora strider mot gemenskapens lagar. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av procedurer, gott-görelser eller sanktioner för över-ttädelsema i fråga i den raedlerasstat sora har jurisdiktion över del berörda prograraföretaget

3. Detta direktiv skall inte beröra sändningar sora uteslutande är avsedda för raoitagning i andra smter än medlemsstaterna och som inte mottas direkt eller indirekt i en eller flera raedlerasstater.

Prop. 1992/93:75 BUaga 4

Artide 3

1. Member States shall remain free to require television broadcasters under their jurisdiction to lay down raore detailed or strider mles in the areas covered by tiiis Directive.

2. Member Stites shall, by appropriate means, ensure, within the framework of their legislation, that television broadcasters under their jurisdiction comply wilh the provisions of this Directive.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall ha frihet att föreskriva all TV-programföreta-gen inora deras jurisdiktion fastställer raera detaljerade eller striktare regler inora de oraråden som omfattas av detla direktiv.

2. Medlemsstaterna skall, inom ramen för sin lagstiftning, på lämpligt säll säkerstiilla att TV-prograra-förettigen inom deras jurisdiktion uppfyller bestiimmelsema i della dtt-ektiv.

125 CHAPTER ni: PROMOTION OF DISTRIBUTION AND PRODUCTION OF TELEVISION PROGRAMMES

KAPFTEL 3: FRÄMJANDE AV DISTRIBUTION OCH PRODUKTION AV TV-PROGRAM

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Article 4

1. Member States shall ensure where practicable and by appropriate means that broadcasters reserve for European works within the meaning of Article 6, a majority proportion of their transmission time, excluding the time appointed to news, sports events, games, advertising and leletext services. This proportion, having regard to the broadcaster's in-formational, educational, cultural and entertainment responsibilities to its viewing public, should he achieved progressively, on the basis of suitable criteria.

2. Where the proportion laid down in paragraph 1 cannot be altained il raust not be lower tiian the average for 1988 in the Meraber State conceraed. However, in respect of the Hellenic Republic and the Portuguese Republic, the year 1988 shall be replaced by the year 1990.

3. From 3 October 1991, the Member States shall provide the Commission every two years with a report on the application of this Article and Article 5.

ITiat report shall in particular include a staiistical statement on tiie achievement of the proportion referred to in this Article and Article 5 for each of the television programmes falling within the jurisdiction of the Member State conceraed, the reasons, in each case, for the failure to attain that proportion and the measures adopted or envisaged in order to achieve it.

Artikel 4

1. Medlemsstateraa skall, där så är praktiskt raöjligt och på lämpligt sätt säkerställa att programföretagen reserverar en övervägande del av sin sändningstid med undantag av tid för nyheter, sportevenemang, täv lingar, reklam och leletexttjänster för europeiska produktioner definierade i artikel 6. Denna andel bör uppnås gradvis på grandval av lämpUga kri terier med beaktande av programfö retagets ansvar gentemot sin publik för inforraation, utbildning, kultur och underhållning.

2. Om den andel sora anges i punkt I inte kan uppnås, får den inte vara raindre än genomsnittet under 1988 i den berörda medlemsstaten.

Vad avser Grekland och Portugal skall år 1988 ersättas av år 1990.

3. Från och med den 3 oktober 1991 skall medlemsstaterna vartannat år till komraissionen överlämna en rapport om tillämpningen av derma artUcel och artikel 5.

Rapporten skall innefatta en statistisk uppgifi ora den uppnådda andelen som anges i denna artUcel och i artUcel 5 för vart och etl av de TV-program som faller inora den berörda medlemsstatens jurisdiktion, skälen i varje enskilt fall till att man inte uppnått denna andel och de åtgärder som viduigils eller fömtses för att uppnå raålet

126 The Commission shall inform the other Member States and the European Parliament of the reports, which shall be accompanied, where appropriate, by an opinion. The Commission shall ensure the application of this Article and Article 5 in accordance with the provisions of Uie Treaty. The Coraraission may take account in its opinion, in particular, of progress achieved in relation to previous years, the share of first broadcast works in the program-raing, tiie particular circurastances of new television broadcasters and the specific situation of countries with a low audio-visual production capacity or restricted language area.

4. The Council shall review the implementation of tiiis Article on the basis of a report from the Coraraission accorapanied by any proposals for revision that il raay deem appropriate no later than the end of the fifth year from the adoption of Uie Directive.

To that end, the Coraraission report shall, on the basis of the information provided by Meraber States under paragraph 3, take account in particular of developments in the Community märket and of the International context

Kommissionen skall inforraera de övriga medlemsstateraa och Europaparlamentet ora rapportema, som då så är lämpligt skall åtföljas av ett ytttande. Kommissionen skaU säkerställa att denna artikel och artikel 5 tillärapas i överensstäraraelse raed bestämmelsema i fördraget Kommissionen får i sitt ytttande särskilt beakta de framsieg sora uppnåtts i förhållande till tidigare år, andelen premiärproduktioner i programplaneringen, de särskilda omstiindig-heteraa för nya TV-programföretag och den speciella situationen i länder med låg audiovisuell produktionskapacitet eller begränsat språkområde.

4. Rådet skall senasi vid slutet av det ferate året efter detta direktivs antagande granska genoraförandet av denna arlikel med utgångspunkt från en rapport från kommissionen, åtföljd av alla de förslag till åtgärder som den kan anse lämpliga.

För detUi ändamål skall korarais-sionens rapport, baserad på den av raedlerasslatema enligt punkt 3 tillhandahållna inforraaiionen, särskilt ta hänsyn till utvecklingen inom den gemensararaa raarknaden och till det intemationella sararaanhanget.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Artide 5

Member States shall ensure, where practicable and by appropriate means. that broadcasters reserve at least 10 % of tiieir ttansmission time. excluding the time appointed to news, sports events, games, advertising and leletext services, or alter-nately, at the discretion of the Meraber Slate, al least 10 % of their pro-gramraing budget, for European works created by producers who are independent of broadcasters.

Arukel 5

Medlemsstaterna skall där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt säkerställa att programföretagen reserverar minst 10 % av sin sändningstid, raed undanuig för tid reserverad för nyheter, sporteveneraang, tävUngar, reklam och teleiexiijänsler, eller altemativt efter raedlerasslatens bedöraande, minsl 10 % av sin pro-grarabudget, för europeiska produktioner, skapade av producenter sora är oberoende av programföretagen.

127 This proportion, having regard to tiie broadcasier's informational, educational, cultural and entertainment responsibilities to its viewing pubUc, should be achieved progressively, on the basis of suitable criteria: it must be achieved by earmarking an adequate proportion for recent works, that is to say works transmitted within five years of their production.

Denna andel bör uppnås gradvis och baseras på lämpliga kriterier med tanke på programföretagets ansvar gentemot sina tittare när det gäUer information, utbildning, kultur och underhållning. Detta måste uppnås genom öronmärkning av en lämplig andel för nya produktioner, d.v.s. produktioner sora sänds inora fem år efter framställningen.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Article 6

1. Within the meaning of this chapter, 'European works' means the following:

(a) works originating frora Member States of the Community and, as regards television broadcas ters falling within the jurisdiction of the Federal Republic of Germany, works from German territories where the Basic Law does not apply and fulfilling the conditions of para graph 2;

(b) works originating from European third States party to tiie European Convention on Transfrontier Television of the Council of Europé and fulfilling the conditions of paragraph 2;

(c) works originating from other European third countries and fulfilling the conditions of paragraph 3.

2. The works referted to in pa ragraph I (a) and (b) are works main ly made with authors and workers residing in one or raore States re ferted to in paragraph 1 (a) and (b) provided that they coraply with one of the foUowing three conditions;

(a) they are made by one or more producers established in one or more of those States; or

b) production of the works is supervised and actually controlled by one or raore producers established in one or more of tiiose States; or

Artikel 6

1.1 detta kapitel avses med europeiska produktioner

a) produktioner som härtör från gemenskapens medlemsstater och, vad gäller TV-programföretag sora faller inora Förbundsrepubliken Tysklands jurisdiktion, produktioner från de tyska lertiiorier där Förbundsrepublikens gmndlag inle till lämpas och sora uppfyller vUUcoren i punkt 2;

b) produktioner sora härrör från europeiska tredjesiater som är anslutna lill Europarådets konvention om gränsöverskridande television och som uppfyller villkoren i punkt 2;

c) produktioner som härtör frän andra europeiska tredjesiater och som uppfyller villkoren i punkt 3.

2. Med produktioner som anges i punkt 1 a och 1 b avses sådana produktioner som huvudsakligen är gjorda tillsamraans med författare och personal som är bosatta i en eller fiera av de stater som anges i punkt 1 a och 1 b, under fömtsättning att produktionerna uppfyller ett av följande tt-e vUUcor:

a) De har gjorts av en eller fiera producenter som är etablerade i en eUer flera av dessa stater.

b) Framställningen av produktionerna har övervakats och styrts av en eller flera producenter, etablerade i en eUer flera av dessa stater.

(c) the contribution of co-produ-cers of those States to the total coproduction costs is preponderant and the co-production is not conttolled by one or more producers established outside those Siates.

3. The works referted to in paragraph I (c) are works made exclusively or in co-production with producers established in one or more Meraber States by producers established in one or raore European third countries with which the Community will conclude agreements in accordance with the procedures of the Treaty, if those works are raainly made with authors and workers residing in one or more European States.

4. Works which are not European works within the meaning of paragraph 1, but made mainly wilh authors and workers residing in one or raore Meraber States, shall be considered to be European works to an extent cortesponding to the proportion of the contribution of Community co-producers to the total production costs.

c) Bidrag från saraproducenter i dessa stater utgör en övervägande del av den totala saraproduktionskostnaden och samproduktionen styrs inte av en eller flera producenter, etablerade utanför dessa stater.

3. De produktioner som anges i punkt 1 c är produktioner som utförts i samarbete med producenter, etablerade i en eller flera raedlerasstater, eller uteslutande av producenter etablerade i en eller flera europeiska tredjestater, med vilka gemenskapen komraer att sluta avtal i enlighet med bestiimraelsema i fördraget, ora dessa produktioner huvudsakligen utförts raed författare och personal som är bosatta i en eller flera europeiska stater.

4. Produktioner som inte är europeiska produktioner enligt punkt 1, men sora huvudsakligen gjorts tillsamraans raed författare och personal sora är bosatta i en eller flera raedlerasstater, skall betraktas som europeiska produktioner i den utsträckning sora motsvarar andelen bidrag från gemenskapens saraproducenter till de totala produktions-kosmaderaa.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Article 7

Meraber States shall ensure that the television broadcasters under their jurisdiction do not broadcast any cinematographic work, unless otherwise agreed between its rights holders and the broadcaster, until two years have elapsed since the work was first shown in cinemas in one of the Meraber States of the Community; in the case of cinematographic works co-produced by the broadcaster this period shall be one year.

Artikel 7

Medlerasstatema skall säkersUilla att TV-programföretag inom deras jurisdiktion inle sänder någon biograffilm innan två år förflutit sedan filmen först visades på en biograf i någon av gemenskapens medlemsstater, såvida inte annal överens-koramits raellan innehavaraa av dis-tributionsrättigheleraa och programföretaget. I fråga ora biograffilm som sam producerats med programföretaget skall denna period vara ett år.

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 75

.Artide 8

Where they consider il necessary for purposes of language policy the Member States, whilst observing Community law, may as regards some or aU programmes of television broadcasters under their jurisdiction, lay down raore detailed or strider mles in particular on Uie basis of language criteria.

Article 9

This chapter shall not apply to local television broadcasts not forraing part of a national network.

Artikel 8

Om medlemsstatema anser det nödvändigt av språkpolitiska skäl, kan de vad gäller en del eller alla program från TV-programföreiagen inom sin jurisdiktion, raed beaktande av gemenskapens lagsliftning fastställa raera detaljerade eller sttikt-are regler, särskilt på grundval av språkliga kriterier.

Artikel 9

Detta kapitel skall inte gälla lokala TV-sändningar sora inte ingår i ett nationellt nät

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

CHAPTER IV: TELEVISION ADVERTISING, AND SPONSORSHIP

KAPFFEL 4: TV-REKLAM OCH SPONSRING

Article 10

1. Television advertising shall be readily recognisable as such and kept quite separate from other parts of the programme service by optical and/or acoustic means.

2 Isolated advertising spöts shall reraain tiie exception.

3. Advertising shall not use subliminal techniques.

4. Surreptitious advertising shall be prohibited.

Article 11

1. Adverlisemenis shall be inserted between prograraraes. Provided the conditions contained in paragraphs 1 lo 5 of tiiis Article are fulfilled, advertisemenls may also be inserted during programmes in such a way that tiie integrity and value of the programme, taking into account natural breaks in and tiie duration and nature of the programme, and the rights of the rights holders are not prejudiced.

Artikd 10

1. TV-reklara skall vara lätt all känna igen sora sådan och hållas ål-skild från andra delar av prograraraet raed optiska och/eller akustiska hjälpmedel.

2. Enstaka reklaminslag skall endast förekoraraa undantagsvis.

3. Reklam får inle använda sub-UrainalleknUc.

4. Sraygreklara är förbjuden.

Artikd 11

1. Reklara skall infogas mellan program. Under förutsättning att villkoren i punkt 2-5 i denna arlikel uppfylls får reklam också infogas i program på sådant sätt cx;h med hänsyn till naturliga pauser samt pro-rararaets sändningslängd och karaktär, att varken programmets integritet och värde eller innehavamas rättigheter kränks.

2. In prograraraes consisting of autonomous parts or in sports prograraraes and sirailarly structured events and performances comprising intervals, advertisemenls shall only be inserted between the parts or in the intervals.

3. The transmission of audio-visual works such as feature films and filras raade for television (excluding series, serials, light enter-tainraent programmes and docu-mentaries) provided their prograra-raed duration is raore than 45 rain-ules raay be intermpted once for each coraplete period of 45 rainutes. A further inlermption is allowed if Uieir programmed duration is at least 20 minutes longer than two or more complete periods of 45 rainutes.

4. Where prograraraes, other than those covered by paragraph 2, are interrupted by advertiseraents a period of at least 20 minutes should elapse between each successive advertising break within the pro-gramme.

5. Advertiseraents shall nol be inserted in any broadcast of a religious service. News and curtent affairs prograraraes, docuraentaries, religious programmes, and children prograraraes, when their prograraraed duration is less than 30 minutes shall nol be intermpted by advertisemenls. If their programmed duration is 30 minutes or longer the provisions of the previous paragraphs shall apply.

2. I program sora består av fristående delar eller i sportprogram och på liknande sätt stmkturerade eveneraang och föreställningar sora innehåller pauser, skall reklam endast infogas mellan sådana delar eller i pausema.

3. Överföring av audiovisuella produktioner såsom spelfilm och filraer gjorda för TV (utora TV-se-rier, lätta underhållningsprograra och dokuraentärer) under fömtsättning att deras programlagda sändningslängd är mer än 45 rainuter, får avbrytas en gång för varje hel period ora 45 rauiuter. En ytterUgare avbrott medges om den programlagda sändningslängden är minst 20 minuter längre än två eller fiera kompletta fyrtioferarainulersperioder.

4. Om andra program än de som orafattas av punkt 2 avbryts av reklam skall en period om minst 20 minuter förflyta mellan reklaminslagen i prograraraet

5. Reklara får inle infogas i sändningar av gudstjänster. Nyhetspro-grara och program om aktuella samhällsfrågor, dokumentärprograra, religiösa program och bamprograra får inte avbrytas av reklarainslag om deras programlagda sändningslängd är mindre än 30 minuter. Ora deras programlagda sändningslängd är 30 minuter eller mer skall de ovan angivna styckena gälla.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

Article 12

Television advertising shaU not:

(a) prejudice respect for human dignity;

(b) include any discrimination on grounds of race sex or nationality;

(c) be offensive to religious or poUtical beUefs;

(d) encourage behaviour prejudi cial to health or to safety;

(e) encourage behaviour prejudi cial to the protection of the environ ment

Artikd 12 TV-reklam får inte

a) undergräva respekten för den mänskliga värdigheten,

b) diskriminera någon på gmnd av ras, kön eller nationalitet

c) angripa religiös eller politisk övertygelse,

d) uppmuntra ett beteende sora är skadligt för hälsa eller säkerhet

e) upprauntra ett beteende som är skadligt för miljön.

131 Article 13

All forras of television advertising for cigarettes and other tobacco products shall be prohibited.

Article 14

Television advertising for medicinal products and medicinal treatraent available only on prescription in the Member State within whose jurisdiction the broadcaster falls shall be prohibited.

Article 15

Television advertising for alcoholic beverages shall comply with the foUowmg criteria;

(a) il raay not he airaed specifical at rainors or in particular depict rai-nors consuraing these beverages;

(b) it shall not link the consurap-tion of alcohol to enhanced physical performance or to driving;

(c) it shall nol create the impres sion that tiie consumption of alcohol contributes towards social or sexual success;

(d) it shall not claim that alcohol has therapeutic qualities or that it is a slimulani, a sedalive or a means of resolving personal confiicts;

(e) it shall nol encourage irarao- derate consuraption of alcohol or pre.seni absiinence or moderation in an negative light;

(O it shall not place eraphasis on high alcoholic content as being a positive quality of the beverages.

Article 16

Television advertising shall not cause moral or physical deirimeni to rainors and shall therefore coraply with the following criteria for their protection

(a) it shall not directiy exhort minors to bay a product or a service by exploiting their inexperience or cre-dulity;

Artikel 13

Alla former av TV-reklam för cigaretter eller andra tobaksvaror skall vara förbjudna.

Artikd 14

TV-reklara för raedicinska produkter och medicinsk behandling skall vara förbjuden, om produkterna eller behandlingarna är tillgängliga endast efter orduiation i den raedlerasstat till vars jurisdiktion prograra förettiget hör.

Artikel 15

TV-reklara för alkoholhaltiga drycker skall uppfylla följande kriterier:

a) Den får inte rikta sig speciellt till rainderåriga eller särskilt skildra rainderåriga sora inuir dessa drycker.

b) Den skall inle förknippa konsumtion av alkohol raed förbättrad fysisk prestation eller med biUcör-ning.

c) Den skall inte ge intryck av att konsumtion av alkohol bidrar till social eller sexuell fraragång.

d) Eten skall inte göra gällande att alkohol har terapeutiska egenskaper eller att den är eu stimulerande eller lugnande medel eller ett medel för att lösa personliga konflikter.

e) Den skall inte uppmuntra över konsumtion av alkohol eller ge en negativ bild av nykterhet eller åter hållsamhet

O Den skall inte framhålla en hög alkoholhalt som en positiv egenskap hos dryckema.

Artikd 16

TV-reklam skall inle orsaka moralisk eller fysisk skada hos minderåriga och måste därför uppfylla följande kriterier:

a) Den skall inte direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom alt utnyttja deras oerfarenhet eller godttogenhet

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

(b) it shall not directiy encourage minors to persuade their parents or others to purchase the goods or services being advertised;

(c it shall not exploit the special trast rainors place in parents, tea-chers or other persons;

(d) it shall not unreasonably show minors in dangerous sittaations.

Article 17

1. Sponsored television program mes shall meet the following requi rements:

(a) tiie content and scheduling of sponsored programmes raay in no circurastances be influenced by the sponsor in such a way as to affect the responsibility and editorial independence of the broadcaster in respect of prograraraes;

(b) they must be clearly identUied as such by the name and/or logo of the sponsor al the beginning and/or the end of the programmes;

(c) they must not encourage the purchase or renlal of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special proraotional references to those products or services.

2. Television programmes may not be sponsored by natural or legal persons whose principal activity is the raanufadure or sale of products, or the provision of services, the advertising of which is prohibited by Article 13 or 14.

3. News and current affairs programmes raay not be sponsored.

Article 18

1. The amount of advertising shall not exceed 15 % of the daily transmission tirae. However, this percentage raay be uicreased to 20 % to include forras of advertiseraents such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for the provision of services, provided the araoum of spöt advertising does not exceed 15 %.

b) Den skall inte direkt upp rauntra minderåriga att övertala sina föräldrar eller andra att köpa de ut annonserade varoma eller tjänstema.

c) Den skall inte utnyttja det spe ciella förtroende minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra per soner.

d) Den skall inte utan skäl visa minderåriga i farUga situationer.

Artikeln

1. Sponsrade TV-program skall uppfylla följande krav:

a) Innehåll och programläggning av sponsrade program får under inga förhållanden påverkas av sponsom på ett sätt som inverkar på programförelagets ansvar och redaktionella oberoende avseende program.

b) De måste klart identifieras sora sponsrade genom att sponsorns namn och/eller logotyp anges i början och/eller slutet av programmen.

c) De skall inte uppmuntta till köp eller förhyming av sponsoms eller en tredje parts produkter eller tjänster, särskilt inte genora att göra speciella säljfrämjande referenser tUl dessa produkter eller tjänster.

2. TV-prograra får inte sponsras av fysiska eller juridiska personer, vars huvudsakliga verksarahet är tillverkning eller försäljning av produkter eller tillhandahållande av tjänster för viUca reklam är förbjuden enligt artikel 13 eller 14.

3. Nyheter och program sora tar upp aktuella sarahällsfrågor får inte sponsras.

Artikel 18

I.Reklaratiden skall mte överstiga 15 % av den dagUga sändningstiden. Denna andel får eraellertid ökas till 20 % för att innefatta reklam sora innehåller direkta erbjudanden till allmänheten om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahållande av tjänster, under fömtsätming att andelen reklarainslag inte överskrider 15 %.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

2. The amount of spöt advertising witiiin a given one-hour period shall not exceed 20 %.

3. Without prejudice to the provisions of paragraph 1, forms of advertiseraents such as direct offers to the public for the sale, purchase or rental of products or for tiie provision of services shall not exceed one hour per day.

Article 19

Member States may lay down Sttider rales than Uiose in Article 18 for programming time and the procedures for television broadcasting for television broadcasters under their jurisdiction, so as to reconcile demand for televised advertising wilh the public interest, taking account in particular of:

(a) the role of television in providing information, education, culture and entertainment;

(b) tiie protection of pluralism of information and of tiie media.

Article 20

Without prejudice to Artide 3. Member States may, with due regard for Community law, lay down conditions otiier than those laid down in Article 11 (2) to (5) and in Article 18 in respect of broadcasts intended solely for Uie national lerriiory which may not be received, directly or indirectiy, in one or more other Member States.

Article 21

Member States shall, within the fraraework of tiieir laws, ensure that in the case of television broadcasts that do not coraply with the provisions of this chapter, appropriate measures are applied to secure compliance witii tiiese provisions.

2. Reklaminslagens längd inora en given entiraraesperiod skall inte överskrida 20 %.

3. Utan all det påverkar tillärapningen av bestäraraelseraa i punkt I skall reklara sora innehåller direkta erbjudanden till allraänheien om försäljning, köp eller hyra av produkter eller tillhandahåUande av tjänster inte överstiga en timme om dagen.

Artikd 19

Medlemsstateraa får inom sin jurisdiktion fastställa striktare regler för sändningstid och föreskrifter för programföretagens TV-sändningar, än de i artikel 18, i syfte au förena efterfrågan på TV-reklara med all-mäninttesset, varvid hänsyn särskilt skall tas till:

a) televisionens uppgift att tillhandahålla information, utbildning, kultur och underhållning,

b) bevarandet av informationens och mediemas mångsidighet

Artikel 20

Utan alt det påverkar tillärapningen av artikel 3 får medlemsstatema, med vederbörlig hänsyn till gemenskapens lagstiftning, fastställa andra villkor än de som fastställts i artikel 11.2 som 11.5 och i artikel 18 ifråga om sändningar, som uteslutande är avsedda för det nationella territoriet och som inte kan tas emot, direkt eller indirekt, i en eller flera andra medlemsstater.

Artikd 21

Medlemsstatema skall, i fråga ora TV-sändningar som inte överensstäraraer med bestäraraelseraa i detta kapitel, inom ramen för sin lagstiftning vidla lämpliga åtgärder för att säkerställa att dessa bestämmelser efterievs.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 4

134 CHAPTER V: PROTECTION OF MINORS

Article 22

Member States shall take appropriate measures to ensure that television broadcasts by broadcasters under their jurisdiction do not include programmes which might seriously impair the physic mental or moral developraent of rainors, in particular those that involve por-nography or gratuitous violence. This provision shall extend to other prograraraes which are likely to impair the physical, mental or moral development of minors, except where it is ensured by selecting the tirae of Uie broadcast or by any technical raeasure, that rainors in the area of transraission will not normally hear or see such broadcasts.

Member States shall also ensure that broadcasts do not contain any incitement to halred on grounds of race, sex, religion or nationality.

KAPFTEL 5: SKYDD AV MINDERÅRIGA

Artikd 22

Medlemsstatema skall vidla lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från TV-programföretag inom respektive sttits jurisdiktion inte inkluderar program sora aUvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, särskilt prograra sora innehåller pomografi eUer meningslöst våld. Denna bestämmelse skall utsttäckas lUl att gälla andra prograra som kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, utom då det kan anses säkert, genora val av tid för sändningen eller genora tekniska åtgärder, att de minderåriga inom sändningsområdei normalt inte hör eller ser sådana sändningar.

Medlerasstatema skall också säkerställa att sändningar inte innehåller något sora uppamraar hat gmndat på ras, kön, religion eller nationalitet

Prop. 1992/93: 75 Bilaga 4

CHAPTER VI: RIGHT OF REPLY

KAPITEL 6: RATT TILL GENMÄLE

Article 23

1. Without prejudice to other provisions adopted by the Member States under civil, administtative or criminai law, any natural or legal person, regardless of nationality, whose legitiraate interests, in particular reputation and good name, have been damaged by an assertion of incortect facts in a television programme raust have a right of reply or equivalent remedies.

2. A right of reply or equivalent remedies shall exist in relation to all broadcasters under the jurisdiction of a Meraber State.

Artikd 23

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser inom civilrätt, stt-affrätt eller administtativ lagstifining som antagits av medlemsstaterna, skall varje fysisk eller juridisk person, oberoende av nationalitet vars legitima intressen, i synnerhet vederbörandes rykte och goda namn, har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett TV-program, ha rätt lUl genmäle eller motsvarande.

2. Räu till genmäle eller motsvarande skall gälla genteraot alla programföretag inom en medlemsstats jurisdiktion.

3. Member States shall adopt the measures needed to establish the right of reply or tiie equivalent remedies and shall determine tiie procedure to he followed for the exercise thereof In particular, they shall ensure that a sufficient time spän is allowed and that the procedures are such tiiat the right or equivalent remedies can be exercised appropria-tely by natural or legal persons resident or established in other Member States.

4. An application for exercise of the right of reply or the equivalent remedies may he rejeded if such a reply is not justified according to the conditions laid down in paragraph I, would involve a punishable act. would render the broadcaster liable to civil law proceedings or would transgress standards of public de-cency.

5. Provision shall be made for procedures whereby disputes as to the exercise of tiie right of reply or the equivalent remedies can be subject to judicial review.

3.Medlemsstateraa skall vidla de åtgärder sora är nödvändiga för att etablera rätten till genraäle eUer raotsvarande och skall fastställa den procedur sora skall följas för att genora-föra detta. Särskilt skall de säkerställa att en tilh-äcklig tidryrad medges och au procedureraa är sådana, au tillfälle tiU genraäle eller raotsvarande vederböriigen kan ges fysiska eller juridiska personer som bor eller är etablerade i andra medlemsstater.

4. En begäran om genmäle eller motsvarande kan avvisas ora detta inte är motiverat enligt de villkor sora angetts i punkt 1 eller skulle innebära en straffbar handling eller skulle raedföra civilrättsligt ansvar för prograraföretaget eller skulle överskrida gränseraa för allmän anständighet

5. Bestämmelser skall fastställas för förfaranden, varigenom tvister om rätten till genmäle eller motsvarande kan bli föremål för rättslig prövning.

Prop. 1992/93: 75 Bilaga 4

CHAPTER VII: FINAL PROVISIONS

KAPFFEL 7: SLUTBESTÄMMELSER

Article 24

In fields which this Directive does not coordinate it shall nol affect the rights and obligations of Member Siates resulting from existing conventions dealing with telecommunications or broadcasting.

Artikd 24

På områden sora inte orafattas av detta direktiv skall direktivet inle påverka raedlerasslaieraas rättigheter och skyldigheter till följd av gällande konventioner sora handlar om telekommunikation och mndradio.

136 Article 25

1. Member States shall bring into force the laws regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive not later than 3 October 1991. They shall forthwith inform the Commission thereof

2. Member States shall communicate to the Commission the text of the main provisions of national law which the adopt in tiie fields govemed by this Directive.

Article 26

Not later than tiie end of the fiftii year after Uie date of adoption of this Directive and every two years thereafter, tiie Commission shall submit to the European Parliament, the Council, and the Economic and Social Committee a report on the application of this Directive and, if necessary, make further proposals to adapt it to developments in the field of television broadcasting.

Article 27

This Directive is addressed to the Meraber States.

Artikd 25

1. Medlemsstatema skall sätta i kraft de lagar och andra författningar sora är nödvändiga för an följa detta direktiv senast den 3 oktober 1991. De skall genast inforraera kommissionen om detta.

2. Medlerasstatema skall till kommissionen överlämna texten till centrala bestämmelser i nationell lagstifming som de antar inora det oraråde som omfattas av detta direktiv.

Artikel 26

Senast vid slutet av det femte året efter dagen för antagandet av detta direktiv och vartannat år därefter skall koramissionen till Europaparlamentet rådet och Ekonomiska och sociala komraittén överlämna en rapport ora tillärapningen av detta direktiv och, ora nödvändigt, utarbeta ytterligare förslag för att anpassa det till utvecklingen inom området TV-sändning.

Artikd 27

Detm direktiv riktar sig till medlemsstateraa.

Prop. 1992/93: 75 Bilaga 4

Done at Luxembourg, 3 October Utfärdat i Luxemburg den 3 ok-

1989. tober 1989.

For the CouncU The President R. DUMAS

På rådets vägnar R. DUMAS Orcrande

137 Marknadsföringsutredningens sammanfattning av Prop. 1992/93: 75

betänkandet SOU 1992:49 EES-anpassning av iga 5

marknadsföringslagsdftningen

Betänkandet handlar ora vilka förändringar som bör göras i den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen med hänsyn till EES-avtalet mellan de Europeiska gemenskaperaa (EG) och medlemsländerna i EG samt Sverige och övriga länder som tillhör frihandelssammanslutningen EFTA. Inom ramen for detta avtal kommer Sverige att vara skyldigt att uppfylla kraven i bl. a. direktiven (84/450/EEG) om vilsdedande reklam och (89/552/EEG) om TV-sändningar tiU allmänheten. Direktiven finns i bilagoma 3 och 4.

Den svenska lagstiftningen tillgodoser på det hela taget kraven enligt direktivet om vilseledande reklam. I viss utsttäckning krävs dock att gällande regler justeras.

Direktivet om TV-sändningar tilldrar sig i det här sararaanhanget intresse beroende på bestämmelsema om TV-reklam och sponsring (artiklama 10-21). När det gäller detta direktiv är anpassningsfrågoma något mer kompUcerade än i fråga om direktivet om vilseledande reklam.

Ändringar i marknadsföringslagen

Marknadsföringslagens huvudbestämmelse är generalklausulen mot otillbörlig raarknadsföring (2 § MEL), Den orafattar näringsidkares avsätmingsfräm-jande åtgärder men inte inköps- eller andra anskaffningsfrärajande åtgärder sora riktas "bakåt" raot t ex. leverantörer eller kreditgivare.

Utttycket reklara i direktivel om vilseledande reklam läcker emeUertid alla framställningar .som syftar till att fräraja marknadstillgången på varor eller tjänster. Det omfattar därför både avsätmingsfrämjande reklam och inköpsreklam och liknande. Med hänsyn härtUl föreslås alt 2 § MFL korapletteras så att vad sora där sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tillärapas på reklaraåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efierfrågan av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet (se avsnitt 3.4.1).

I sin praxis rörande generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring har Marknadsdomstolen utvecklat den s. k. lagstridighelsprincipen. Principen innebär att dorastolen kan anse att en marknadsföringsåtgärd sora strider mot en bestämmelse i speciallagstiftning även är otillbörlig i generalklausulens mening. En stor del av harmoniseringsbehovet vad gäller direktivet om TV-sändningar kan enligt utredningen tiUgodoses raed hjälp av generalklausulen mol otiUböriig marknadsföring.

Ett tiUgodoseende av harmoniseringsbehovet på detta sätt kräver dock att den territoriella räckvidden för generalklausulen anpassas till TV-dttektivet

TV-direktivet är baserat på den s.k. sändarlandsprincipen, som innebär att vad .som i sändarlandet är lagenligt och direktiv enligt programinnehåll skall få spridas fritt utanför detta lands gränser och att det är förbehållet sändarlandet att vidta åtgärder mot sändningar som inte följer reglema.

138 Såsom TV-direktivet är utformat aktualiserar det an den territorieUa räck- Prop. 1992/93: 75 vidden för generalklausulen mot otiUbörUg marknadsföring i tillämpningen Bilaga 5 både kan snävas in och utvidgas. Utredningen föreslår därför att det for televisionssändningar införs en särskild bestäraraelse i MFL, 21 §. Enligt paragrafen skall, om en intemationell överenskommelse påkallar det, 2 och 3 §§ MFL

1. tillämpas på en televisionssändning från Sverige, även om sändningen endast kan tas emot i ett annat land

2. inte tillämpas på en televisionssändning från ett cmnat land

Med en intemationell överenskoraraelse förstås fraraför aUt EES-avtalet och den europeiska konventionen ora gränsöverskridande television, som Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat De här berörda frågoraa cUskuteras närmare i avsnitt 4.7.

Ändringar i den radiorättsliga lagstijiningen

Direktivet om TV-sändningar innebär att det står ett EG-land frin att kräva att prograraföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare regler än direktivels. Elt lands handlingsfrihet är emellertid inte obegränsad.

Romfördraget raeUan EG: s medlemsländer förbjuder att ett land inför inte bara kvantitativa importresttiktioner utan också "alla åtgärder raed raotsvarande verkan" (artikel 30). I EES-avtalet finns en motsvarande reglering.

En av de år 1991 tillkomna regleraa för den svenska marksända televisionen innebär att en annons med reklam inte får syfta till an fånga uppmärksaraheten hos bara under 12 år ( 11 § första stycket radiolagen). En likalydande förbudsregel har härefter införts i lagen (1991: 2027) om kabelsänd-nuigar tUl allmänheten.

EG-koraraissionen har raed hänsyn tiU handelshinderaspektema uppmärksammat nationella förbudsbestämmelser av det slag som 11 § första stycket radiolagen representerar. På föranstaltande av kommissionen inskränkte Grekland i raars 1991 ett där tidigare gällande TV-reklaraförbud för barnlek-saker till att gälla enbart krigsleksaker.

Utredningen konstaterar att det av motiven till 1991 års svenska lagstiftning om reklara i raarksänd TV fraragår, att den inte utformades med något systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Det föreliggande totalförbudet mol TV-reklam tiU bam under 12 år utgör enUgt utredningen otvivelaktigt ett handelshinder enligt artikel 11 i EES-avtalet (EES-avtalets motsvarighet till artikel 30 i Romfördraget).

Utt-edningen gör även bedöraningen au detta förbud sannolikt inte låter sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avtalet. Därför föreslår uttedningen ett upphävande av bestämmelserna i 11§ första stycket radiolagen och 11 § första stycket lagen om kabelsändningar tdl allmänheten. Som uttedningen påpekar kommer TV-reklara när del gäller bam alldeles bortsett från dessa förbudsregler att vara oragärdad av mycket väsentiiga spärrar.

139 Bl. a. erinras om regeln i 11 § andra stycket radiolagen, enligt vUken det i Prop. 1992/93: 75 annonser med reklam inte får uppttäda personer eller figurer som spelar en Bilaga 5 framttädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till bara under 12 år. Utredningen pekar också på en annan ny regel i radiolagen, nämligen an annonser med reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år. Något borttagande av dessa regler föreslås inte.

De här berörda frågoma diskuteras närmare i avsnitt 5.4.

Efter en ändring i radiolagens censurförbudsparagraf (19 §) år 1991 har Marknadsdomstolen rätt att förbjuda otillbörlig reklam i radio och TV, dock endast i fråga om näringsidkares avsätmingsfrämjande åtgärder. Uttredningen föreslår au paragrafen kompletteras så att domstolen även skall kunna förbjuda otillbörlig inköpsreklam och liknande i radio och TV. Förslaget är en följd av ändringsförslaget om att vad som i 2 § MFL sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet (se avsnitt 3.4. 1).

140 Marknadsföringsutredningens lagförslag Prop. 1992/93: 75

Bilaga 6 1 Förslag till

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1975:1418)

dels att 2 § skaU ha följande lydelse,

deb att det i lagen skaU införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

2§ Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamålgärd eller annan handling, som genora aU strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig raot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdomstolen förbjuda honora att fortsätta därraed eUer att företaga annan lUcnande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentUgt har bidragit tiU handlingen.

Första stycket skall tillämpas även på reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet

21 §1

Om en intemationell överenskommebe påkallar det skall 2 och 3~

1. tillämpas på televisionssändning från Sverige, även om sändningen endast kan tagas emot i annat land,

2. inte tillämpas på televisionssändning från annat land

Denna lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer.

' Fömtvarande 21 § upphävd genom 1988: 233 141

2 Förslag till Prop. 1992/93: 75

Lag om ändring i radiolagen (1966:755) Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att 11 och 19 §§ radiolagen (1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

11§

En annons med reklam som säncb under anrwnstid i televisionen får inte syfia till att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år.

I annonser med reklam får det I annonser med reklam som

inte uppträda personer eller figurer sänds under annonstid i televisionen som spelar en framträdande roll i får det inte uppträda personer eller televisionsprogram som huvudsak- figurer sora spelar en framträdande ligen vänder sig till bam under 12 roll i televisionsprogram sora hu- år. vudsakligen vänder sig till barn

under 12 år.

19§1

Myndigheter och andra aUmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosändning på gmnd av dess innehåll. Detsararaa gäller i fråga ora trådsändningar.

I fråga om ttådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentiig tUlstiiUning gäller dock sådanl förbud sora avses i första stycket endast ora

1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller annars av en mndradiosändning eller

2. sändningen är en egensändning i enlighet raed bestiiraradsema i lagen (1991: 2027) ora kabelsändningar till alhnänheten.

Med vidaresändrung och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till aUmänheten.

Bestämmelsema i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eUer sändnmgsförbud i fråga ora bUd som återger Sverige eUer del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

I fråga om andra ttådsändningar för visning av filmer och videogram vid allraän sammankomst eller offentiig tillställning än sådana som avses i andra styckel gäller föreskriftema i lagen (1990.886) om granskning och konttoll av filmer och videogram.

1 Senaste lydelse 1991: 2028 142

Nuvarande lydelse

I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1978:763) raed vissa bestäraraelser ora raarknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser ora marknadsföring av tobaksvaror och produklsäkerhetslagen (1988: 1064).

Föreslagen lydebe

I fråga om marknadsföring gäl ler föreskrifterna i marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1978:763) raed vissa bestäraraelser om raarknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestäraraelser ora marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604). Marknadsföringslagen gäller också ifråga om reklamåtgärd som företages i näringsverksamhet vid efierfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet

Prop. 1992/93: 75 BUaga 6

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämraer.

3 Förslag till Prop. 1992/93: 75

Lag om ändring i lagen ( 1991: 2027) om kabelsändningar Bilaga 6 till allmänheten

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1991: 2027) om kabelsändnuigar tiU aUmänheten skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

I1§1

En annons med reklam som sänd under annonstid i en televisionssändning får inte syfia tiU att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år

I annonser med reklara sora sänds under annonstid i en televisionssändning får det inte uppttäda personer eller figurer som spelar en framttädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Denna lag ttäder i krafl den dag regeringen bestämmer.

Andringen innebär an första stycket upphävs. 144

Lagrådsremissens lagförslag P- '''-

o o Bilaga 7

1 Förslag till

Lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av televisionsprogram över satelliter för mottagning av aUmänheten. Lagen gäller endasl om sändningen kan tas eraot i något land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsorarådet (EES-avtalet).

2 § I denna lag avses raed sändare, reklara, programtjänst och annonstid i televisionen detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås raed

sateUitprogramföretag: den fysiska eller juridiska person som sätter samraan och svarar för en hel programtjänsl eller en del av en programtjänst

satellitentreprenör: den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av lelevisionsprograra över satellit eller som upplåter satelUtkapacitet

3 § Lagen är tiUämplig om satellitprogramföretaget har sitt hemvist i Sverige.

4 § Har satellitprogramföretaget sill heravist i ett annat land är lagen tillärapUg ora det landet inte är bundet av EES-avtalet och

1. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eUer

2. sändningen från satellit sker med användning av saldliUcapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

5 § Lagen gäller inte för en sådan sändning över satellit som hell överensstämmer med en sändning sora sker raed stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller I § lagen (1986:3) om mndradiosändning av fmländska televisionsprogram och som sänds samtidigt Lagen gäller inle heller för en sändning av sökbar text-TV.

6 § Kabelnämnden har tiUsynen över att denna lag följs.

Register över sateUitprogramföretag och satellitentreprenörer m.m.

7 § För att underlätta tillsynen skall Kabelnäranden upprätta ell register över sateUitprograraföretag och satellitentteprenörer. Registret skall föras raed hjälp av autoraatisk databehandluig. Det får endast innehålla sådana uppgU"ier sora lämnas av de registteringsskyldiga enligt 8-11 §§.

8 § Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de påbörjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten.

En anmälan skall innehåUa

1. fysisk persons namn,

2. firma eller motsvarande,

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 75 145

3. postadress och telefonnummer, och Prop. 1992/93:75

4. uppgift om vUken verksamhet som bedrivs. Bilaga 7

9 § Varje sateUitprogramföretag skall årligen tiU Kabelnämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program sora avses i 15 § första stycket.

10 § På begäran av Kabelnämnden skall satellitprogramföretaget lärana upplysningar ora vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten fmansieras.

11 § På begäran av Kabelnämnden skall en satellitentreprenör lämna upplysningar om

1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,

2. namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder, och

3. hur sändningen över satellit sker.

12 § Varje satellitentteprenör skall se till att televisionsprogramraen spelas in. Detta gäller dcKk inte om någon annan skall göra det enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens områden.

Inspdnuigen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

13 § Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före skrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihelsgmndlagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på uppmaning av Kabelnämnden utan kosttiad lämna en sådan inspebiing.

Programverksamheten

14 § Programverksarahelen skall sora helhet präglas av det demokratiska statsskickets gmndidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda raänniskans frihet och värdighet. När det är befogat skall uppgifier som förekommit i ett prograra beriktigas.

Vid utformningen av en prograratjänsts innehåll skall varje satellitprogramföretag när det gäller programraens äranen och utformning samt tiden för sändning av programmen, ta hänsyn till televisionens särskilda genoraslagskraft särat dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling.

15 § Om inte särskUda skäl föranleder något annat skall mer än hälften av en programtjänsts årliga sändningstid upptas av program av europeiskt urspmng och minst tio procent av den åriiga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avse program av europeiskt urspmng sora har fraraställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses tid då sateUitprogram företaget sänder prograra med annat innehåll än nyheter, sport, tävUngar och annonser. I sändningstiden skall inte heUer räknas in sändningar av leletext

Varje programtjänst som är avsedd att tas emot i landet skall, om inte särskUda skäl föranleder något annat, innehålla program på svenska språket och program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande omfatttiing.

146 Pron 1Q92/Q3- 75

16 § Satellitprogramföretagets namn eller prograraljänstens beteckning skall t' '-•

anges varje gång sändningama av en prograratjänst inleds eller avslutas särat Btiaga 7 däreraellan en gång per tirame.

17 § Den sora bedriver sändningar enligt denna lag får inle i en sändning raot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett koraraersiellt in tresse.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen.

Program som bekostats av någon annan

18 § Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon, som inte bedri ver programverksamhet med ljudradio eUer television eller framställer audio visuella verk, skall satdUtprograraföretaget på lärapligt sätt i början och i slu tet av prograraraet ange vem eUer viUca bidragsgivama är.

Föreskriften i första stycket gäller inte vad som sänds under annonslid i television.

19 § Program som har bekostats av någon, vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkeraedel, får inle sändas.

20 § Prograra som huvudsakligen innehåller nyheter eller nyhetskoraraentarer och sora bekostas så som anges i 18 §, får inte sändas.

Annonser

21 § Reklam mot vederiag och prograra raot betalning får endast sändas under annonstid i televisionen.

22 § Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems inttesse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som Sf)elar en frarattädande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar ora nyheter eller nyhetskomraentarer.

23 § En annons raed reklam sora sänds under annonstid i televisionen får inte syfta tUl att fånga uppmärksamheten hos bam under 12 år.

1 annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer sora spelaren framträdande roU i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år.

24 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för ti den mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekoraraa under högst åtta minuter eUer, i rena undantagsfall, tio minuter.

Om en salellitprogramföretag endast svarar för en del av en program tjänsts utbud skall vad som föreskrivs i första och andra styckena i stället avse detta sateUitprogramföretags sändningstid.

25 § Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inle understiga en "op. 192/93: Id minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaiuren har Bilaga 7 frånräknats.

26 § Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig tiU bam under 12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprograra, där det förekoramer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eUer följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programraet sora huvudsakligen vänder sig till bam under 12 år.

Straff- och överklagandebestämmelser m.m.

27 § Den sora uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enUgi 8 § döms till böter.

28 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs i 12 § om skyldighet att spela in televisionsprogram döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.

Justitiekanslera är åklagare i mål om ansvar för sådant brott som avses i första stycket.

29 § Kabelnämnden får ålägga ett salellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bmtit mot bestämmelseraa i 14 § om beriktigande. Föreläggandet får förenas raed vite.

30 § Ora ett sateUitprograraföretag bryter raot någon av bestämmelsema 19,10, 13 eller 16-26 § får Kabehiämnden förelägga det an följa bestäraraelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

31 § Om en satellitentreprenör bryter mot bestämmelsen i 11 § får Kabelnämnden förelägga denne att följa bestäraraelsen. Föreläggandel får förenas raed vite.

Ora satellitprogramföretaget inte har hemvist i Sverige, får föreläggande enUgi 30 § i stället riktas mol sateUitentt-eprenören.

Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fåu tiUgång till sändningsmöjligheten genora upplåtelse av en av salellitentreprenörens uppdragsgivare utan att sateUiientteprenören godkänt det får dock föreläggandet rikta sig raot uppdragsgivaren.

32 § Kabelnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas. rrop. 1992/3.

1. Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993. Bilaga 7

2. Den som vid lagens ikraftttädande bedriver registreringspliktig verksamhet skall registtera sig hos Kabelnämnden senasi den 30 juni 1993.

3. Ora det finns särskilda skäl, får Kabelnämnden för tiden före den 1 juli 1993 medge undantag från beslämradsema i 19, 20, 24 och 26 §§.

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 75 149

2 Förslag till

Lag om ändring av radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'

dels att 1 och 17 a §§ skall ha följande lydelse,

dels alt det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Prop. 1992/93: 75 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydebe

1§

I denna lag förstås med

radiosändning: ljud, bild eller annal meddelande som sänds med hjälp av elekttomagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vUka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning som är avsedd au tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endasl för en sluten krets, vars medlemraar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än etl gemen.sarai intresse att lyssna på eller se sändningen,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elekttomagnetiska vågor viUca är bundna vid särskild anordnad ledare,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller ttådsändning (ttådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller ttådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller ttådsändnings innehåll, ora della beslår av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden ora tid, väderlek, nyheter eller dylikt

reklam: ell radioprogram som är avseti all främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,

annonstid i televisionen: sänd- annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds ningstid i televisionen som inleds och

och avslutas av en särskild ljud- och bildsignalur som raarkerar alt den som sänder under den angivna liden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

avslutas av en särskild ljud- och bildsignalur som markerar all den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör della på uppdrag av andra,

programtjänst: det samlade utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.

'Lagen omttyckt 1991:1066.

150 Nuvarande lydebe

7a §

Föreslagen lydebe

Varje programföretag skall årUgen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 15 § första stycket lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till cdlmänheten.

Prop. 1992/93: 75 Bilaga 7

17 a §'

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9-11 §§, 13 § första eller andra styckena, 14 eller 15 §, får radionämnden förelägga programförelaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestäraraelse sora tagits in i etl avtal med stöd av 7 § andra styckel eller 13 § tredje stycket

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får Radionämnden förelägga programföretaget alt följa bestäraraelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller ora prograraföretaget bryter raot en bestäraraelse som tagits in i elt avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § ttedje stycket

Denna lag ttäder i krafl den 1 januari 1993.

'Senaste lydelse 1992:74.

3 Förslag till m!'aT"'''''

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

5 kap. 7§'

1 närtadiolagen (1982:459) och I närtadiolagen (1982:459), lagen

lagen (1991:2027) om (1991:2027) om kabdsändningar till kabelsändningar till allmänheten allmänheten och lagen (1992:000) finns ytterligare bestäraraelser ora om satellitsändningar av televisions- skyldighet att tillhandahålla program till allmänheten fmns ytier- inspelningar av radioprogram. ligare besiäramel.ser ora skyldighet

all tillhandahålla inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag ttäder i krafl den I januari 1993.

1 Senaste lydelse 1991:2032.

4 Förslag till Bila'af'''''

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrivs att 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

2§ Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet reklamålgärd eller annan handling, som genom att strida raot god affärssed eller på annat sätt är otiUbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, kan marknadsdorastolen förbjuda honora att fortsätta därraed eller att företaga annan lUcnande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och en som i övrigt väsentiigt har bidragit till handUngen.

Första stycket tillämpas också på sådana televisionssändningar som avses i lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Denna lag ttäder i kraft den I januari 1993.

5 Förslag till Prop. 1992/93:75

Bilaga 7

Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

2§1

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med brak av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas som är påttängande eller uppsökande eller som uppmanar tiU bruk av alkohol. Vid marknadsföring av alkohol- Vid marknadsföring av alkohol dryck får inte användas kommersieU dryck får inle användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisions- annons i ljudradio- eller televisions program, program. Detta gäller också för sådana

televisionssändningar som avses i lagen (1992:000) om sateUitsändningar av televbionsprogram till allmänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas komraersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Delta gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningssUUle för sådan dryck.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.

'Senaste lydelse 1991:1076.

6 Förslag till mLT"''''

Lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

2§1

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall särskild raåttfullhel iakttas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inle får företas sora är påttängande eUer uppsökande eller som uppmanar tiU bmk av tobak.

Vid marknadsföring av tobak- Vid raarknadsföring av tobaks vara

svara får inte användas kommersiell får inte användas komraersiell an- annons i ljudradio- eller televisions- nons i ljudradio- eller televisionspro- program. grara. Detta gäller också för sådana

televisionssändningar som avses i lagen (1992:000) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, även om sändningen endast kan tas emot i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Denna lag ttäder i krafi den I januari 1993.

'Senaste lydelse 1991:1077.

155 T o,.. , Prop. 1992/93:75

Lagrådets yttrande g.jPg

Lagrådet

Utdrag ur protokoU vid sararaanttäde 1992-11-04

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Ame Baekkevold.

EnUgt protokoll vid regeringssammanttäde den 8 oktober 1992 har regeringen på hemsUUlan av statsrådet Birgit Friggebo beslutat inhärata lagrådets yttt-ande över förslag till

1. lag om sateUitsändningar av televisionsprogram tUl aUmänheten

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens områden

4.1ag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

5. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

6 lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestäraraelser om marknadsföring av tobaksvaror.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Bjöm Rosén

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet

Förslaget till lag om satellitsändningar av televisionsprogram titl allmänheten

1-4 §§

I det remitterade förslaget behandlas lagens tillämpningsområde i I och 3-5 §§ varjämte i 2 § upptas vissa definitioner. Regleringen är svåröverskådlig och lagrådet förordar i stället all den föreslagna 2 § betecknas 1 § samt att de föreslagna bestämmelseraa i 1, 3 och 4 §§ förs samraan till en paragraf, 2 § av följande lydelse:

'T)enna lag är tiUämplig på sändningar av televisionsprogram över satelUter till allmänheten, om sändningen kan Uis eraot i någol land som är bundet av avtalet ora Europeiska ekonomiska samarbetsorarådet (EES-avtalet) och

1. sateUitprogramföretaget har sin hemvist i Sverige.

2. sändningen tiU satelUt sker från en sändare här i landet, eUer

3. sändningen från saldUt sker raed användning av satelUdcapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.

Punkteraa 2 och 3 tillämpas dock ej ora satellitprogramföretaget har sitt hemvist i annat land inom EES-området"

Godtas förslaget måste numreringen av efterföljande paragrafer justeras.

14 och 29 §§

Beriktigande

Enligt 14 § skal] uppgifter som förekommit i ett program beriktigas när det är befogat. ErUigt 29 § får kabelnämnden ålägga ett sateUitprograraföretag an på lämpligt sätt offentiiggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bmtit mot bestäraraelsema i 14 § ora beriktigande.

Bestäraraelsema skall tillgodose bl.a. artikel 23 i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. ArtUceln föreskriver bl.a. att alla fysiska och juridiska personer, vilkas legitima intressen har skadats av påståenden om felaktiga fakta i ett T-program skall ha rätt till genmäle (right of reply) eller motsvarande åtgärd. Enligt artikeln skall medierasstaterna också fastställa vissa procedurregler ra.ra. för utövandet av rätten.

Den rätt till genraäle eller raotsvarande åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivet får i och för sig anses kunna tillgodoses genom vad som i förslaget betecknas om beriktigande. Bestäraraelsema i 14 och 29 §§ ger eraellertid enligt lagrådet anledning till tveksamhet i ell annat avseende. Regeringen framhåller sålunda i remissen att - för au inte inkräkta på den ansvarige utgivarens ensamrådighel bettäffande programmens innehåll - det bör stå programföretaget fritt att välja i vilken form företaget vill ge ett beriktigande offentiighet Vidare sägs att eftersom satellitprogramföretaget inte är tvunget att offentiigggöra beslutet i del egna mediet, bestämmelsen i 29 § är förenlig med yttrandefrihetsgmndlagens princip om den ansvarige utgivarens ensamansvar.

Regeringen syftar här uppenbarligen på bestämmelsen i 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgmndlagen, som föreskriver att den som sänder radioprogram självständigt avgör vad sora skaU förekoraraa i programraen. Något undantag i yttrandefrihetsgmndlagen som ger möjlighet att införa bestäraraelser om att beriktigande skall ske i programmen finns inte.

EG-direktivet kräver inte uttryckligen att beriktigandet sker i TV-programmen. Det får dock anses ligga i sakens natur att så bör ske om inte annat sägs och det mesta talar alltså för att också direktivet har denna utgångspunkt Regeringen uttalar i sararaanhanget att av regleraa för god publicistisk sed följer an ett tUh-ättaläggande skall pubUceras så att det har den åsyftade effekten och vidare au offentiiggörandet skall ske på ett sådanl sätt att dess spridning står i rimligt proportion tiU den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk arUcnytning till det kränkta subjektet Dessa uttalanden framstår i och för sig som rimliga men ändrar inte på del förhållandet att det inte finns någon raöjlighet att framtvinga ett offentiiggörande av beriktigandet i det egna mediet men någon möjlighet att föreskriva detta finns som sagt inte.

Slutsatsen av del anförda blir att med den nuvarande gmndlagsregleringen rätten tUI beriktigande kan ha ett begränsat värde. Lagrådet viU ifrågasätta om inte yttrandefrihetsgrundlagen bör ändras så att det blir möjligt för Kabelnämnden att besluta att ett beriktigande skall ske i ett program som företaget sänder. En sådan ordning är också mera i direktivets anda. I avbidan

Prop. 1992/93:75 Bilaga 8

på en grandlagsändring bör det av 29 § klarare framgå viUca begränsningar som gäller för beriktigande. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse

"Kabelnäranden får ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företagel har bmtit mol bestäraraelsema i 14 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggörande måste ske i ett program som företaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite."

Prop. 1992/93:75 Bilaga 8

23 och 26 §§

Reklam riktad till bam

Enligt 23 § första stycket i förslaget får en annons med reklara som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att fånga uppmärksaraheten hos bam under 12 år. I paragrafens andra stycke föreskrivs att i annonser med reklam får inte uppttäda personer eUer figurer som spelar en framträdande roU i televisionsprogram som huvudsakUgen vänder sig tiU bam under 12 år.

Det föreslagna förbudet mot bamreklam i 23 § första stycket har kritiserats vid remissbehandlingen på den gmnden att det skulle sttida raot EG-rättens -och därmed också EES-avtaleis - regler om varors och tjänsters fria rörUghet det bör i sammanhanget nämnas att marknadsföringsutredningen av samma skäl föreslagit att motsvarande bestämmelser i radiolagen och lagen om kabelsändningar till alhnänheten skall utgå.

De regler i EG-rätten som avses är främst artiklama 30, 36 och 59 i Romfördraget (artiklarna 11,13 och 39 i EES-avtalet). Enligt dessa bestämmelser är kvantitativa import-restriktioner saml åtgärder med motsvarande verkan i princip förbjuchia meUan de avtalsslutande parteraa. Undantag gäller dock för det fall förbud eller restriktioner grundas på vissa uppräknade särskilda hänsyn, bl.a. hänsyn till allmän moral eller människors liv och hälsa. Det föreskrivs dock att sådana åtgärder inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtaisslutande partema. Enligt ett avgörande av EG-domstolen (Cassis de Dijon-fallet) gäller vidare att en restriktion måste vara behövlig samt att den inte får vara onödigt långtgående.

Vid bedömningen av om de föreslagna regleraa ora bamreklamförbud strider mot EG-rätten och EES-avtalet kan till att börja med konstateras aU reglema går längre än motsvarande regler i EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar. EnUgt TV-direktivet gäller sålunda inte något absolut förbud mot sådan reklam som syftar till att fånga uppmärksaraheten hos bam. I artikel 16 anges att TV-reklam inte skall orsaka moralisk eller fysisk skada hos minderåriga och att den därför måste uppfylla vissa kriterier. Bl.a. gäller att reklamen inte skall direkt uppmana minderåriga alt köpa en produkt eller tjänst genom att uttiyttja deras oerfarenhet eller godttogenhet och att reklamen inte heller skall direkt uppmuntta rainderåriga att övertala sina föräldrar eUer andra att köpa de utannonserade varoraa eller tjänstema. Enligt artikel 22

gäller vidare bl.a. att medlerasstateraa skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar från TV-programföretag inom respektive stats jurisdiktionsområde inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, raentala eller moraliska utvecklingen nos minderåriga. I ingressen till direktivet anges att detta fastställer minimUcraven för att garantera frihet för sändning. Vidare anges i artikel 3:1 att det står en land friu att föreskriva att programföretag inom dess jurisdUction skall följa mer detaljerad eller striktare regler inom de områden sora omfattas av direktivet.

Det går uppenbarUgen inte att göra något bestämt uttalande om humvida de angivna bestämmelsema i EG-rätten medger att ett förbud införs mot bamreklam på det sätt sora föreslås i reraissen. Det kan hävdas att ett sådant förbud i praktiken inte koraraer att sttäcka sig särskilt mycket längre än vad en reglering i enlighet med TV-direktivet skulle göra. Men det finns en inte oväsentiig principiell skillnad mellan regleringama och det kan därför inte uteslutas au det föreslagna förbudet anses strida raot regleraa om varors och tjänsters fria rörlighet. Lagrådet fmner emeUertid övervägande skäl tala för att förbudet är förenUgt med nyssnämnda regler i EG-rätten.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1992/93:75 Bilaga 8

159 Utdrag ur protokoll vid regeringssararaanträde den 5 noveraber 1992 "'

Närvarande: statsministera Bildt, ordförande, och statsråden B.Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo anmäler fråga om lagstiftning om sateUitsändningar av TV-program.

Regeringen beslutar att genom propositionen lämna förslag till riksdagen om lagstiftning om satellitsändningar av TV-program i enlighet raed bUagan till detta protokoU.

Ur protokollet Maud Melin

160 Innehåll Prop. 1992/93:75

Propositionens huvudsakliga innehåU...................... I

1 Ärendet och dess beredning............................. 2

2 Bakgmnd .................................................. 3

2.1 Europarådskonventionen cx;h EG:s TV-direktiv 3

2.1.1 Huvuddragen i konventionen och du-ektivet 4

2.1.2 Huvudsakliga skiUnader meUan Europarådskonventionen och EG-direktivet .................................................... 6

2.1.3 Nationsgränser får inte stoppa TV-program 7

2.1.4 Främjande av europeisk produktion .... 7

2.1.5 Bestämmelser ora andel europeiska program 8

2.1.6 Andel program från fristående producenter 8

2.1.7 Regler för reklam och sponsring.......... 9

Reklamens utformning och placering.... 9

Reklamens innehåll........................... 10

Sponsring ..................................... 11

Reklamens omfattning....................... 11

2.1.8 Regler ora prograraulbudet

Skydd för rainderåriga....................... 11

2.1.9 Rän till beriktigande.......................... 12

2.1.10 Ändringar och uppsägning ................ 13

2.2 Svensk lagstifining och andra regler med betydelse

för innehållet i radio- och televisionssändningar 13

2.3 Lagstiftningen i vissa andra länder.............. 17

3 AUmän motivering.......................................... 18

3.1 Ratifdcalion av den europeiska konventionen ora gränsöverskridande television ............................................................ 18

3.2 Regler för raarksändningar av TV-program.... 19

3.3 TV-direktivels införlivande raed svensk rätt... .... 20

3.4 Frågan ora tiUstånd för sateUitsändningar.... .... 21

3.5 Regler om ansvarigt land........................... .... 23

3.6 Lagens tUlämpningsområde........................ .... 24

3.7 Programverksamheten............................... 25

3.7.1 Allmänna regler för programinnehållet... .... 25

3.7.2 Andel europeiska program m.m........... .... 28

3.7.3 Beriktigande.................................... .... 29

3.8 Reklamregler........................................... .... 32

3.8.1 AUmänna regler för reklaraen,

inplacering i prograra m.m.................. .... 32

3.8.2 IntemationeU TV-reklam.................... .... 33

3.8.3 Reklam riktad till bam ...................... .... 35

3.8.4 Reklam för alkohol, tobak och läkemedel....... 38

3.9 Tillsynsmyndighet och behandling av klagomål

ora sändningar........................................ 41

3.10 Visning i television av nyproducerad film 43

4 Ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag.. 43

5 Upprättade lagförslag..................................... 43

,„.,... ,, Prop. 1992/93:75

6 Specialraottvenng.......................................... 44 '

6.1 Förslaget tUl lag ora satdUtsändingar av televisionsprogram

tiU allmänheten....................................... 44

6.2 Förslaget tiU lag om ändring i radiolagen (1966:755) 57

6.3 Förslaget tiU lag ora ändring i lagen (1991:1559) med föresknfter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihelsgmndlagens områden 58

6.4 Förslaget ull lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418) 59

6.5 Förslaget tiU lag ora ändring i lagen (1978:763) raed vissa bestämmelser ora marknadsföring av aUcoholdrycker............... 59

6.6 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestiimmelser om raarknadsföring av tobaksvaror................... 59

7 Ärendet till riksdagen .................................... 60

Propositionens lagförslag..................................... 61

Bilaga 1 Radiolagsutredningens .sararaanfattning av SOU 1992:31

Lagstifming om satellitsändningar av TV-program 72

Bilaga 2 Radioutredningens lagförslag i betänkande SOU 1992:31 . . 80

Bilaga 3 Sammanställning av remissytttanden över

radiolagsutt-edningens delbetänkande (SOU 1992:31)

LagstifmUig om satellitsändningar av TV-prograra 93

Bilaga 4 EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande

television på engelska och i översättning...... 115

Bilaga 5 Marknadsföringsutredningens saramanfatminng av betänkandet SOU 1992:49 EES-anpassning av marknadsföringslagstifttiingen.................... 138

Bilaga 6 Marknadsföringsuttedningens lagförslag..... 141

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ................... 145

Bilaga 8 Lagrådels yttrande................................ 156

Utdrag ur regeringsprotokoUet 1992-11-05............. 160