Datorer och arbetslivets förändring

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

D och

rer

arbetsiivetsföränd

i; SLUTBETÄNKANDE AV DATAEFFEKTUTREDNINGEN ring

SMD 1984120

Statens offentliga utredningar

äw 1984:20

% Arbetsmarknadsdepartementet

Datorer och arbets-

livets

förändring

Betänkande av dataeffektutredningen

Stockholm 1984

Omslag Jan Boman ISBN 91-38-08228-4 ISSN 0375-250X Liber Tryck Stockholm 1984 320l0|

Till Statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 20 juli 1978 chefen för arbetsmarknadsatt tillkalla med högst nio ledamöter med departementet en kommitté att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv. uppdrag Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 1 december 1978 ledamöter och experter i kommittén. Kommitténs sammansättning och sekretariat framgår av bilaga 3. Kommittén har antagit namnet dataeffektutredningen. Kommittén har i uppdrag att göra en samlad utredning av datateknikens framtida effekter och arbetsmiljö. Förutom att på sysselsättning utredningen bör ge underlag för principiella ställningstaganden i frågor som rör utvecklingen de närmaste 5 - 10 åren bör den också kunna tjäna av datateknikens arsom utgångspunkt för en fortlöpande bevakning betsmarknadseffekter. Kommitténs direktiv och tilläggsdirektiv framgår av bilaga 1 och 2. utredningsområde har varit omfattande. För Dataeffektutredningens att få underlag för bedömningar har därför ett flertal specialstudier, vissa i form av externa utredningsuppdrag och andra genomförda inom initierats. Kommittén har således genomfört ett flertal sekretariatet, branschstudier, gjort fördjupningsstudier av speciella problemområden och genomfört en enkätundersökning. Uppdrag har lagts ut på arbets- Ekonomiska forskningsinstitutet, statskontoret och Svenslivscentrum, ka institutet för Enskilda forskare har också

opinionsundersökningar.

Kommittén har vidare bidragit till det framtagna utredningsmaterialet. bedrivit försöksverksamhet med regionala utvecklingsprogram i Malmöhus och Värmlands län. Dataeffektutredningen har avgivit två delbetänkanden: ”Industrins datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö” SOU 1981:17 och ”Kontorens datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmilredovisade interimistiska ställjö” Ds A 1981:16. Den senare rapporten ningstaganden på kontorsområdet som underlag för den datapolitiska ”Samordnad 1981/ 822123. Kommittén har propositionen datapolitik” därutöver tretton departementsstenciler och tre debattböcker. publicerat över det samlade återfinns i bilaga En förteckning utredningsmaterialet 4. För att få en bred förankring av de branschstudier utredningen genomfört har referensgrupper utsetts som följt arbetet. Referensgrupperna finns redovisade i bilaga 5.

Dataeffektutredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande. Tonvikten har i detta lagts på slutsatser och förslag till åtgärder. De överväganden som redovisas sammanfattar utredningens samlade rapportering. Kommittén anser därmed sitt uppdrag Reservation fullgjort. har lämnats av ledamoten Jan Edgren. Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Alf Wennerfors.

Stockholm ijanuari 1984

Monica Ulfhielm Per-Erik Boivie Jan Edgren Birgitta Frejhagen Arne Gadd Tuve Lindeberg Margit Odelsparr Lennart Pettersson Alf Wennerfors

/Jan-Erik Ekenhill Anne Bark Leif Drambo Lars Loman

Innehåll

Förkortningar

l Sammanfattning av förslag till åtgärder och finansiering . . 15 1.1 Förslag till åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.2 Finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

2 Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering . . . . . . 23 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2.2 Uppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2.2.1 Dataeffektutredningens direktiv . . . . . . . . . . . . 23 2.2.2 Tilläggsdirektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 2.3 Kommitténs sammansättning och arbetssätt . . . . . . . . 25 2.3.1 sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 2.3.2 Arbetssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 2.4 Avgränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.5 Slutbetänkandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Slutsatser och förslag till åtgärder . . . . . . . . . . . . . . 31

Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter 31

3.1 Datoriseringens effekter utanför arbetslivet . . . . . . . . . 31 3.2 1900-talet har ställt många krav på omställningar i arbetslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 3.3 Vad blir utmärkande för l980-talets arbetsmarknad? 34 3.4 1980-talet måste präglas av fortsatt teknisk utveckling . . . 37 3.5 På vilket sätt förbättrar datatekniken konkurrenskraften? . 37 3.6 Hur datatekniken arbetsmarknaden? . . . . . . . 38 påverkar 3.7 Hur förändras yrkesstrukturen? . . . . . . . . . . . . . . . . 41 3.8 I-lur uppnås en effektiv dataanvändning? . . . . . . . . . . 42 3.8.1 Inhemsk produktion av datateknik är en väsentlig förutsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 3.8.2 Datatekniken skall främja en god arbetsmiljö 43 3.8.3 att påverka den egna arbetssituationen . . 44 Möjlighet 3.9 Kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning är en grund för effektiv teknikanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

4 Utredningens förslag till åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Regionala utvecklingsprogram 4.1.1 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2.1 Befintliga användarfrämjande aktiviteter i regionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 4.1.3 Exempel pá innehåll i ett regionalt utvecklingsutvecklingsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

4.1.3.1Informationsspridning . . . . . . . . . . . . . 57

4.1.3.2 Rådgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 4.1.3.3 Erfarenhetsutbyte 58 4.1.3.4 Utbildningsinsatser . . . . . . . . . . . . . . . 58 4.1.3.5 Samordning av resurser . . . . . . . . . . . . . 59 4.1.3.6 Utredningsarbete 60 4.1.4 Datatjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 4.1.5 Kombinationer av olika förslag . . . . . . . . . . . . 60 4.1.6 Samordning med andra regionala insatser . . . . . . 61 4.1.7 Motiv för regionala utvecklingsprogram . . . . . . . 61 4.1.8 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 4.1.8.1 Regional organisation . . . . . . . . . . . . . . 62 4.1.8.2 Central organisation 63 4.1.9 Finansiering 64 4.2 Centrum för administrativ . . . . . . . . . . 65 datautveckling 4.2.1 Förslag 65 4.2.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 4.2.3 Verksamhetsområden för centrum för administrativ datautveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 4.2.3.1 Forskning och industriellt utvecklingsarbete . 69 4.2.3.2 Användarfrämjande åtgärder . . . . . . . . . 70 4.2.4 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 4.2.4.1 Detaljutformning av förslaget 72 4.2.5 Finansiering 72 4.3 för stimulans Program av svensk systemutveckling . . . . . 73 4.3.1 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 4.3.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 4.3.2.1 Behovet av bra systemutvecklingsmodeller och -metoder 74 4.3.2.2 Behovet av stöd till systemutveckling . . . . . 78 4.3.3 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 4.3.4 Finansiering 80 4.4 Arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning 81 4.4.1 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 4.4.1.1Strukturomvandlingsutbildning för anställda inom ramen för AMU . . . . . . . . . . . . . . 81 4.4.1.2 Datorkunskaper i AMU . . . . . . . . . . . . 81 4.4.1.3 Riktlinjer för personalutbildning i ny teknik . 82 4.4.1.4 Utredning om finansiering av personalutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 4.4.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

4.4.2.1 Arbetsmarknadsutbildningens mål och uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 4.4.2.2 Personalutbildningens mål och uppgifter . . . 84 4.4.2.3 Behovet av utbildning till följd av införande av och större strukturomvandling . . . 84 ny teknik 4.4.2.4 AMUs roll 85 4.4.3 för AMU . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Organisationen 4.4.3.1 Riktlinjer för personalutbildning i datakun- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 skap 4.4.4 av personalutbildning . . . . . . . . . . 87 Finansiering 4.4.5 Utbildningsprogram för arbetslösa och personal som står inför omfattande strukturella förändringar 88 4.4.5.1 Datautbildning för arbetslös ungdom . . . . . 88 i da- 4.4.5.2 Företagsintern arbetsmarknadsutbildning ta och elektronik . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 4.5 för kvinnor i samband med datorisering . 91

Åtgärdsprogram

4.5.1 91 Förslag 4.5.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Bakgrund 4.5.2.1 Vilka kommer att beröras? 95 yrkesområden 4.5.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . 97

Åtgärdsprogrammet

4.5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Organisation 4.5.4 98 Finansiering 4.6 Insatser för att förbättra arbetslivssituationen för handikap- 99 pade med hjälp av datatekniken 4.6.1 99 Förslag 4.6.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Bakgrund 4.6.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Organisation 4.6.4 103 Finansiering 4.7 om arbetslivets datorisering . . . . . . . . . . . . 103 Forskning 4.7.1 103 Förslag 4.7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Bakgrund av forskningen . . . . . 106 4.7.2.1 Förslag till inriktning 4.7.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Organisation 4.7.4 1 10 Finansiering

II . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lll

Överväganden

lll Datorisering och sysselsättning 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Sammanfattning 5.2 Debatten om den tekniska utvecklingens effekter på sysselär inte ny och förs inte bara i Sverige . . . . . . 112 sättningen Arbetslöshet . . . . . . . . . . . . . . . . 115 5.3 och sysselsättning 5.3.1 Minskad datorisering löser inte arbetslöshetsproblemet - snarare tvärtom 115 5.3.2 har varit starkare än kom- Rationaliseringseffekter pensationseffekten inom näringslivet . . . . . . . . . 117 5.3.3 Det behövs trendmässiga förändringar för att arbets-

lösheten inte skall öka

5.4 Produktivitet och välfärd 5.4.1 Ökad produktivitet genom datorisering ökar välfärden 124 5.4.2 Räcker det med att bara satsa på fler datorer för att öka välfärden? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 5.4.3 Vi måste satsa mer på människan i arbetslivet . . . . 129 5.5 Yrkesstruktur och kvaliñkationskrav . . . . . . . . . . . . . 131 5.5.1 Datoriseringen förändrar yrkesstrukturen och yrkeskvaliñkationerna både i industrin och på kontoren . . 131 5.5.2 Kvinnorna är en sårbar grupp i samband med datoriseringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 5.5.3 Handikappades arbetsmarknad påverkas av datatekniken 139 5.5.4 Datateknikens möjligheter att förbättra arbetsmarknaden för handikappade måste utnyttjas . . . . . . . 141

Datorisering och arbetsmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 6.1 Sammanfattning 145 6.2 Begreppet arbetsmiljö måste ges en vid tolkning . . . . . . 146 6.3 Arbetets organisation 147

6.3.1 Planerad organisationsutveckling för lyckade sats-

ningar på datorisering 147 6.3.2 Organisatoriska och tekniska förhållanden påverkar införandet av datasystem . . . . . . . . . . . . . . . . 148 6.3.2.1 Organisatoriska förhållanden 148 6.3.2.2 Tekniska förhållanden 149 6.3.3 Risk för ökat ensamarbete 150 6.3.4 151 6.3.5 Datatekniken möjliggör en geografisk spridning av arbetsplatserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 6.3.5.1 Kan kraven på meningsfulla arbetsuppgifter uppfyllas vid hemterminalarbete? . . . . . . . 152 6.3.5.2 Arbete på en närarbetsplats måste förenas med en god arbetsmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . 154 6.3.5.3 Centrala skrivfunktioner bör decentraliseras . 154 6.3.6 Ökade forskningsinsatser för god arbetsorganisation . 155 6.4 Arbetets innehåll 155 6.4.1 Tekniken kan utnyttjas till att skapa mer varierade arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 6.4.2 och yrkesroller Yrkeskunskap påverkas av den nya tekniken 157 6.4.2.1 Fler befattningshavare kan få tillgång till mer information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 6.4.2.2 Traditionellt yrkeskunnande lagras ofta i databaser 6.4.2.3 Kvaliñkationsnivån måste höjas redan nu

kräver mindre av 6.4.2.4 Många nya arbetsuppgifter yrkeskunnande men mer av s k personliga 159 egenskaper 6.4.3 Låt människorna fatta de avgörande besluten 160 6.4.4 mellan olika yrkesgrupper 160 Gränsdragningsproblem 6.4.5 studier om yrkeskunskapernas förändra- Fördjupade de karaktär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 6.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Arbetsgemenskap 6.5.1 Ökat ensamarbete och isolering i tillverknings- och försvårar social kontakt . . . . . . . 162 processindustrin 6.5.2 kan minska eller förändra arbets- Informationssystem kontakterna mellan de anställda . . . . . . . . . . . . 162 6.5.3 Kommunikation via dator kan leda till att språket formaliseras och utarmas . . . . . . . . . . . . . . . . 163 6.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 Arbetsplatsens utformning 6.6.1 i industrin . . . . . . . . 164 Fysiska arbetsmiljöproblem 6.6.1.1 Reparations- och underhållsarbete har ofta en . . . . . . . . . . . 164 besvärlig fysisk arbetsmiljö 6.6.1.2 Robotar förbättrar den fysiska arbetsmiljö men förorsakar också olycksfall . . . . . . . . . . . 164 6.6.2 i kontorsmiljö . . . . . . 164 Fysiska arbetsmiljöproblem

6.6.2.1 Ögonbesvär är ganska vanligt vid bildskärms-

arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 6.6.2.2 Muskelvärk och belastning förekommer vid alla former av kontorsarbete . . . . . . . . . . . 166 utsän- 6.6.2.3 Det finns inga belägg för att bildskärmar . . . . . . . . . . . . . . . . 167 der farlig strålning 6.6.3 Bildskärmsarbete bör bli föremål för ökad uppmärksida . . . . . . . . . . . 167 samhet från myndigheternas 6.7 roll bör kompletteras . . . . . . . . . 168 Arbetarskyddsverkets 6.8 statsmakterna kan stödja en allmän utveckling mot en god . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 teknikanvändning 6.8.1 integriteten på arbetsplatsen måste ges ett bättre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 skydd

och medbestämmande . . . . . . . . . . . . . . 173 Datorisering 7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 Sammanfattning 7.2 Medbestämmandet är viktigt för att stödja arbetsplatsdemokratin och en effektiv teknikanvändning . . . . . . . . . . . 174 7.2.1 Datateknikens användning berör flera områden som är traditionallt medbestämmandeområden 174 viktiga 7.2.2 Ett välutvecklat medbestämmande för de anställda är för en bra användning av tekniken . . . . . . 175 viktigt 7.2.3 De anställdas medbestämmande behöver stödjas på olika sätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 Systemutveckling 7.3.1 Vilka krav kan vi ställa på bra modeller och metoder? 178

7.3.2 Behovet av flexibilitet och avtalsreglering 7.3.3 Behov av samhällsinsatser

7.4 Stöd i lagar och avtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 7.5 Kompetenshöjning hos de anställda . . . . . . . . . . . . . 181 7.6 Ytterligare insatser för att stärka medbestämmandet är m0tiverade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 7.6.1 Det behövs en samlad insats för att ta fram bra systemutvecklingsmodeller och -metoder . . . . . . . . . . . 181 7.6.2 av resultat Spridningen från forskningen till arbetslivet behöver stimuleras . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 7.6.3 Medbestämmandeprocessen måste komma igång tidigt vid utvecklingen och införandet av datatekniken . . . 183 7.6.4 De speciella problem som uppstår i i

koncernföretag medbestämmandefrågor måste lösas . . . . . . . . . 183

7.6.5 De fackliga organisationerna på hela arbetsmarknaden måste ges möjlighet till assistans från ombudsmän och konsulter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 7.6.6 Fackligt förtroendevalda måste ges ökade möjligheter till utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 7.6.7 De anställda måste ges ökade möjligheter till utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 7.6.8 Avtalens roll för ett reellt medbestämmande i dataf rågor bör utvärderas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185

Datorisering, utbildning och forskning . . . . . . . . . . . . 187 8.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 187

8.2 Varför behövs utbildning på dataområdet? . . . . . . . . . 188 8.3 Datakunskap för medborgarna . . . . . . . . . . . . . . . . 189 8.3.1 Omfattningen av undervisningen i datakunskap . . . 189 8.3.2 Vem bör förmedla datakunskap för medborgare? . . 190 8.3.3 Snabbare och flexiblare

lärarfortbildning av lärare på

grundskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 8.3.4 Bättre tillgång till utrustning 191 på grundskolan 8.4 Datakunskaper i yrkesutbildningen . . . . . . . . . . . . . 192 8.4.1 Bättre grundutbildning av lärarna inom dataområdet 194 8.4.2 Ökad fortbildning för gymnasielärare . . . . . . . . 194 8.4.3 Bättre tillgång till utrustning inom på alla nivåer yrkesutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 8.5 Anställdas . . . . . . . . . . . . . . utvecklingsmöjligheter 196 8.5.1 Dagens utbildning är inte tillräcklig . . . . . . . . . . 197 8.5.2 Vem bär ansvaret för utbildning av de anställda? . . 198 8.5.3 Personalutbildningens . . . . . . . . . . . 199 omfattning 8.5.4 AMUs ökade betydelse för personalutbildningen 199 8.5.5 Ökade insatser krävs . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 8.5.6 Det krävs kompetenta företrädare för de anställda 203 8.6 Det behövs forskning om datoriseringens effekter . . . . . 203 8.6.1 FRNs förslag till . . . . . . . . . 204

forskningsprogram

8.6.2 UHÄs . . . . . . . . . förslag till forskningsprogram 206 8.6.3 STUs . . . . . . . . .

informationsteknologiprogram 208

8.6.4 Forskningsbehovet är stort . . . . . . . . . . . . . . . 209

- en utmaning lnformatiønssamhället någraframtidsskisoch datapolitiska perspektiv 211 ser, problemformuleringar 9.1 Informationssamhället - 211 mycket mer än mikroprocessorer 9.2 Det allmänna nordiska datanätet ger en helt ny kommunikationsdimension . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 9.3 Datatekniken nya produktionsmiljöer . . . . . . . . 213 skapar 9.4 Datatekniken till nya samhällsstrukturer 214 ger möjligheter 9.5 lnformationssamhället ställer krav på samordnad datapolitik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

Reservation av ledamoten Jan Edgren . . . . . . . . . . . . . . . . 219 Särskilt av ledamoten Alf Wennerfors . . . . . . . . . . 221 yttrande

Kommittédirektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 Bilagal 2 Kommittédirektiv, tilläggsdirektiv . . . . . . . . . . . . 231 Bilaga över medverkande i utredningsarbetet 235 Bilaga 3 Förteckning Bilaga4 Förteckning över publikationer från dataeffektutredningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga5 Referensgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bi1aga6 Medbestämmandeavtal . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1984:20 \ 13

Forkortmngar

ALC Arbetslivscentrum Ani-S Arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för olika handikappgrupper AHL Arbetsmiljölagen AHS Arbetsmarknadsstyrelsen AHV Arbetsmarknadsverket AHU Arbetsmarknadsutbildning ASF Arbetarskyddsfonden ASS Arbetarskyddsstyrelsen CAD/CAH Datorstödd konstruktion/datorstödd produktion (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing) DEK Data och elektronikkommittén DELFA Delegationen för arbetstidsfrâgor DHR De Handikappades Riksförbund Ds Departementsstencil EAN European Article Numbering FUSAH Forskningssamverkanskommittén FoU Forskning- och utvecklingsarbete FRN Forskningsrådsnämnden HCK Handikappförbundens Centralkommitté HI Handikappinstitutet INRA Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön IVF Institutet för verkstadsteknisk forskning JÄHFO Delegationen för jämstålldhetsforskning JämO Jämställdshetsombudsmannen KAFU Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning HBA Hedbestämmandeavtal HBL Hedbestâmmandelagen NC-maskin Numeriskt styrd verktygsmaskin (Numerical Control) RDF Riksdataförbundet SCB Statistiska centralbyrån SHIO Sveriges hantverks- och industriorganisation SIFO Svenska Institutet för Opionionsundersökningar SIFU Statens Institut för Företagsutveckling SIPU Statens Institut för personaladministration och -utbildning SIND Statens industriverk \ SOU Statens offentliga utredningar STU Styrelsen för teknisk utveckling SUN Stiftelsen Samverkan universitet-näringsliv SYO Studie- och yrkesorientering SÖ Skolöverstyrelsen UHÄ Universitet- och högskoleämbetet UVA Utvecklingsavtalet, dvs SAF-LO-PTK-avtalet VUC Verkstadstekniska utvecklingscentra

1 till

Sammanfattning

av

förslag åtgärder

och

finansiering

1.1 Förslag till åtgärder

De förslag till åtgärder som beskrivs i detalj i kapitel 4 sammanfattas i det

här kapitlet. Översiktliga förslag och synpunkter förekommer även i

kapitel 5-9.

E! Regionala utvecklingsprogram (4.1) initieras på dataområdet för informationsspridning, rådgivning, erfarenhetsutbyte, utbildningsinsatser och samordning av resurser. Inom de regionala utvecklingsprogrammens ram föreslås att utåtriktade datamiljöer (datatjänst”) byggs upp dit småföretagare och andra yrkesutövare kan komma och få en leverantörsneutral rådgivning och demonstration av datateknik samt en användarorienterad utbildning. Programmen bör samordnas på regional basis av länsstyrelserna, och olika berörda regionala organ deltar i en informell ledningsorganisation. En central samordningsgrupp knuten till arbetsmarknadsdepartementet bestående av företrädare för berörda departement och arbetsmarknadens parter förslås få det övergripande ansvaret för medelstilldelning, samordning och erfarenhetsutbyte mellan de regionala utvecklingsprogrammen. De regionala utvecklingsprogrammen bör till huvuddelen finansieras av medel som för närvarande disponeras av de regionala intressenterna. Därutöver föreslås att 55 milj kr ställs till den centrala samordningsgruppens förfogande för hela programperioden på fem år. Vidare förutsätts att vissa delar av de regionala projekten kan finansieras via tillgängliga resurser hos olika myndigheter som AMS, ASF, SIND, STU, SÖ och UHÄ som disponerar särskilda medel för att stödja projektverksamhet. Omfattningen härav uppskattas till ca 50 milj kr. Centrum för administrativ datautveckling (4.2) inrättas med målsättningen att skapa en hög kvalitet på de datatjänster och dataprodukter som erbjuds de mindre företagen. Centret skall utveckla programvara, standarder och metoder som tillfredsställer högt ställda krav i svenskt arbetsliv. En annan uppgift för centret kan vara att sprida och industriellt anpassa forskningsresultat. Centrum för administrativ utveckling organiseras i form av en

16 Sammanfattning av förslag till åtgärder och finansiering

stiftelse med STU och ASF som huvudmän. Vi överlåter detaljutformningen till en organisationskommitté. Vi föreslår en femårig försöksverksamhet. Staten föreslås bidra med 15 milj kr under försöksperioden. El Program för stimulans av svensk systemutveckling (4.3) inrättas. Förslaget föreslås omfatta ett FoU-program för framtagning av bra systemutvecklingsmodeller. Området omfattar ett flertal kunskapsområden och programmet bör därför ha en tvärvetenskaplig profil och basera sig på forskningsresultat från såväl de tekniska, samhällsinriktade som de humanistiska vetenskaperna samt försöksverksamhet i praktiska miljöer. Programmet bör dessutom få medel att finansiellt stödja systemutveckling i små och medelstora företag. En förutsättning för stödet bör vara att de framtagna systemutvecklingsmodellerna används. Ett sådant stöd bör vara speciellt viktigt för organisationer med små egna utvecklingsresurser och som därför ofta är hänvisade till köp av standardsystem som kan vara mer eller mindre väl anpassade till verksamheten. Formerna för detta stöd bör utredas inom programmets ram. Programmet leds av en grupp med representanter för ASF, STU och arbetsmarknadens parter. Programmet föreslås få arbeta i fem år, samt för denna period få ett stöd på 1,5 milj kr för samordnings- och utredningsaktiviteter. FoUverksamheten bör därutöver kunna finansieras via reguljära anslag. Omfattningen av stödet till systemutveckling läggs fast under programarbetets gång. El Arbetsmarknads- och personalutbildning (4.4) ges en central roll. Med strukturomvandlingsutbildning av anställda föreslår vi att det inom ramen för arbetsmarknadsutbildning avsätts särskilda medel för utbildning av personal som står inför omfattande strukturella förändringar till följd av bl a ny teknik. Avsikten är att genom utbildningsinsatser dels förebygga arbetslöshet, dels underlätta införande av ny teknik, vilket vi anser vara nödvändigt för att svenskt näringsliv skall kunna öka sin produktivitet och konkurrera med andra länder. Utbildningen skall därför inriktas mot anställda som behöver fort- och vidareutbildning inom sitt yrkesområde i samband med införande av ny teknik eller omskolning till annat yrke. Mot bakgrund av det förebyggande syftet med detta stöd bedömer vi det sannolikt att sådan utbildning som f n anordnas med statsbidrag i stället för permittering kan minska i den utsträckning sådan utbildning avser ny teknik. Vi föreslår därför en omfördelning av tillgängliga medel för utbildning av anställda inom AMUs ram. Som vägledning för vilka sektorer som påverkas av omfattande strukturella förändringar bör AMS utfärda riktlinjer. Utbildningen inom ett enskilt företag skall följa en plan som upprättats av arbetsgivaren i samråd med berörda fackliga organisationer. Utbildningens uppläggning bör ansluta till de riktlinjer som är under utarbetande av AMS i samråd med de centrala parterna på arbetsmarknaden. (se även nedan under ”riktlinjer för personalutbildning?) Beslut fattas

av till åtgärder och finansiering 17 Sammanfattning förslag

av länsarbetsnämnden inom ramen för den del av AMU som anvisats för utbildning av anställda. i AMU föreslås få en utbyggnad genom att allmän Datakunskaper för den förberedande teoretiska datakunskap läggs in i kursplanen utbildningen. I de yrkesinriktade kurserna bör detta följas upp och med mer yrkesspecifika kunskaper om datateknikens kompletteras tillämpningar. för yrkeskategorier som berörs av

Riktlinjerför personalutbildning

är under utarbetande av AMS i samråd med de centradatoriseringen la arbetsmarknadsparterna. Vi föreslår nu att AMS även ges i uppdrag att ta initiativ till en branschvis utveckling av de mer generella

riktlinjerna. bör ytterligare utredas. KA- Finansieringen av personalutbildningen FUs redovisning av olika finansieringsalternativ bör enligt vår meutredningsuppdrag beträfning kunna ligga till grund för ett särskilt fande denna fråga. El Ett åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datoriseringen (4.5) Programmet föreslås innefatta informationsspridning, genomförs. utvecklings- och utbildningsprogram, särskilda insatser på jämställdlokala tex datastugor, samt utrednings- och hetsområdet, projekt, forskningsinsatser om kvinnors arbetsmarknad i samband med att ny teknik införs. Programmet bör utformas gemensamt av arbetsmarknadsdepartementet, AMS, SÖ, JÃMO och arbetsmarknadens parter, och ledas av en gemensam grupp som är knuten till arbetsmarknadsdepartementet. Till programmet bör ställas särskilda medel för att finansiera lokalt initierade projekt och informationsinsatser. Vi anser att 4 milj kr per år under en femårsperiod bör avsättas för detta ändamål.

El Ett utvecklingsprogram för att göra datatekniken tillgänglig för handikappade (4.6) genomförs. Programmet bör innefatta system för fortav Ami-S anpassningsverksamhet, aktiv medlöpande uppföljning verkan och initiativtagande i olika FoU-satsningar tex teknikuppsamt informations- och utbildningsinsatser. Hanhandlingsprojekt dikappinstitutet ansvarar för programmets genomförande. En proinrättas med representanter från HCK, DHR, AMS och gramstyrelse HI. av projektverksamheten inom programmet bör i Finansieringen huvudsak kunna sökas hos etablerade forskningsfinansiärer. Proberäknas dessutom behöva 1,5 milj kr i statligt stöd under grammet en treårsperiod. El Forskning om arbetslivets datorisering (4.7) bör ske som en fortsätt- Vi ansluter oss till UHÄs förslag att ning på vårt utredningsarbete. förstärka forskningen inom en samhällsvetenskaplig fakultet. Verksamheten bör kunna påbörjas under 1985. Forskningsresurserna bör omfatta tre professurer samt ytterligare fyra forskartjänster. Två av professurerna bör i enlighet med UHÄs förslag ges en beteendevetenskaplig respektive en organisationsteo-

18 Sammanfattning av till och förslag åtgärder finansiering

retisk inriktning. Den tredje professuren bör ges en samhällsekonomisk inriktning. För att stärka kompetensutvecklingen i ett uppbyggnadsskede och skapa förutsättningar för en livskraftig forskningsmiljö bör de fasta resurserna inte splittras på ñera orter. Forskningsprogrammet om arbetslivets datorisering beräknas kosta ca 2 milj kr/år.

Finansiering

För samtliga kommittéer gäller direktiv (dir 1980:20) angående finansiering av reformer. Utgångspunkten skall enligt direktiven vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna inom genomföras ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär enligt direktiven att om kostnadskrävande förslag läggs fram skall det samtidigt visas hur förslagen kan finansieras omgenom prövning av pågående verksamhet inom utredningsomrädet. Vi kan inledningsvis konstatera att vi inte funnit det möjligt att inom vårt eget utredningsområde lämna förslag till fullständig finansiering genom omprioriteringar eftersom de satsningar som hittills gjorts från samhällets sida är av begränsad omfattning. Samtidigt har befintliga resurser inom olika sektorer som berörs av våra förslag beaktats. De resurser som hittills satsats inom vårt utredningsområde initierades i den datapolitiska propositionen våren 1982 (prop 1981/82: 123). De förslag som då presenterades baserades bl a på förslag från utredningen. Den största medel satsningen avsåg att av ASFs fonderade få möjlighet att använda 50 milj kr under en femårsperiod för ett särskilt utvecklingsför bättre och arbetsorganisation program arbetsmiljö vid utnyttjande av datorer och mikroelektronik i arbetslivet. Vi anser att det inom detta program är möjligt att fmanseria vissa projekt som kan komma fram inom de regionala utvecklingsprogrammen. Vidare föreslogs i propositionen och som också senare godkändes av riksdagen att 4,5 milj kr under en treårsperiod med början under 1982/83 skulle budgetåret avsättas för att främja forskning och försöksverksamhet alternatikring va systemutvecklingsmodeller. Vi föreslår att kvarvarande medel används för det samordnings- och utredningsarbete vad avser det systemutvecklingsarbete som förslås i avsnitt 4.3. Slutligen föreslogs i proposition och antogs av riksdagen att l0 milj kr under budgetåret 1982/ 83 skulle avsättas för att satsa på bred utbildning i datafrågor. Dessa medel har möjliggjort att de olika folkbildningsorganisationerna kunnat ta fram ett stort utbud av kurser inom dataområdet. För innevarande budgetår har avsatts 3,5 milj kr till studieförbunden för studiecirklar i datafrågor. Studieförbundens utbildningsresurser är en viktig regional fmansieringskälla när de regionala utvecklingsprogrammen skall genomföras. Vi anser det följaktligen inte möjligt att inom vårt eget utredningsområde föreslå sådana omprioriteringar att det för samtliga våra förslag föreligger förslag till finansiering. Detta har anmälts till ansvarigt stats-

Sammanfattning av förslag till åtgärder och finansiering 19

råd. Vi har emellertid ansett det som angeläget att i största möjliga utsträckning tillgodose de krav som direktiven ställer och försökt finna finansieringskällor inom näraliggande områden. Det område som ligger allra närmast till hands är den satsning som sker för att främja den tekniska utvecklingen av datatekniken, nu senast genom regeringens förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram. Vi anser att resurser av detta är nödvändiga för att svensk industri skall kunna hävda slag också konkurrensen, och anser inte i första hand att sig i den internationella från dessa satsningar bör ske till förmån för våra föromprioriteringar slag. När det emellertid gäller vårt förslag angående forskning om arbetslivets datorisering, ca 2 milj kr per år, anser vi, i den mån regeringen inte bedömer det möjligt att på annat sätt finansiera detta, att en omförbör ske från vad som regeringen föreslår skall satsas på rent delning teknisk forskning. När det gäller de regionala utvecklingsprogrammen ligger det nära till hands att se på de resurser som idag satsas regionalt. Inom industridepartementets ansvarsområde finns ett anslag för regionala utvecklingsinsatser. Anslaget används för lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och regional utveckling. Fördelningen mellan dessa områden görs av regeringen. Vi anser att en stor del av de ca 50 milj kr som under en femårsperiod centralt föreslås fördelas till de regionala utvecklingsprogrammen bör ske genom en utökning av delanslaget för regional utveckling. Resterande medel föreslås finansieras genom de särskilda resurser för FoU samt övrig utredningsverksamhet som arbetsmarknadsdepartementet disponerar. Vad gäller förslaget om ett centrum för administrativ datautveckling liksom för stimulans av svensk systemutveckling, anser vi programmet att huvudmotivet för dessa satsningar är att uppnå en god arbetsmiljö för de anställda i vid mening. I begreppet arbetsmiljö lägger vi sådana faktorer som arbetets organisation, arbetsinnehåll och arbetsgemenskap. När det gäller programmet för stimulans av svensk systemutveckling anser vi därför att fonden för arbetsmiljöförbättringar kan användas för att finansiera detta förslag. Beträffande förslaget om ett centrum för administrativ datautveckling lämnar vi inget definitivt förslag till finansiering, utan föreslår att den av oss föreslagna organisationskommittén ytterligare bör överväga detta. Två tänkbara alternativ vill vi dock nämna: fonden för arbetsmiljöförbättringar eller, om centrat skulle lokaliseras till Luleå, tillgängliga medel för att främja utvecklingen i Norrbotten. Vårt om strukturomvandlingsutbildning av anställda. föreslås förslag genomföras inom ramen för befintliga resurser för arbetsmarknadsutbildningen. Pâ samma sätt föreslår vi att åtgärdsprogrammet för kvinnor i samband med datorisering finansieras genom att det s k jämställdhetsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen upphör. För ett förslag förslag till finansiering. Det föreligger inget fullständigt avser ett åtgärdsprogram för att göra datatekniken tillgänglig för handikappade. Utöver den forskning som föreslås finansierad via befintliga resurser föreslås 1,5 milj kr under en treårsperiod för att programmet skall kunna genomföras. Vi vill betona att vi anser genomförandet av ovan nämnda program

20 Sammanfattning av förslag till åtgärder och finansiering

som synnerligen angeläget, även om vi inte kunnat finna en lämplig ñnansieringskälla. Det måste följaktligen vara möjligt att även genom omprioriteringar satsa på detta projekt. Vi anser härmed att vi med de förslag till finansiering som nu redovisas uppfyllt de krav som regeringen ställt i direktiven angående finansering av reformer. Förutom att det återfinns ett finansieringsavsnitt i samband med att de olika förslagen presenteras i kapitel 4, framgår i nedanstående sammanställning översiktligt våra förslag, totalkostnader samt förslag till finansiering.

Sammanfattning av förslag till åtgärder och finansiering 21

Förslag Var- Statliga medel (milj kr) Anmärkning aktighet Ompriori- Nya resurser tering

Års- Årskostn totalt kostn totalt

5 5 5 år därefter 10 50 Medel föreslås tas från Industri- och Regionala Arbetsmarknadsdepartementets anutvecklings- regional finansiering svarsomráde. Därutöver skall beaktas program huruvida vissa delar kan finansieras via tillgängliga resurser som olika myndigheter disponerar för att stödja projektverksamhet (50 milj kr). Programmen förutsätts emellertid till huvuddelen finansieras av regionala intressenter, sáväl näringsliv som olika regionala organisationer.

Centrum för 5 år, dâr- 3 15 Inget definitivt förslag lämnas till fiadministrativ efter upp- nansiering utan föreslås bli föremål för datautveckling dragsfinan- ytterligare överväganden av organisasiering tionskommittén. På sikt förutsätts uppdragsverksamhet, utvecklingsuppdrag, etc ge intäkter. Intäkten under uppbyggnadsperioden har beräknats till 5 milj kr.

Program för l år 1,5 l,5 FoU-program för systemutvecklingsstimulans av modeller, cza l0 milj kr, finansieras av svensk system- STU och ASF inom ramen för befintutveckling liga resurser. Stöd till systemutvecklingsarbete föreslås finansieras via fonden för arbetsmiljöförbättringar.

Struktur- t v 100 Avsätts inom ramen för AMU för anomvandlings- ställda. utbildning

Åtgärdspro- 5 år 4 20 Finansieras genom att det s k jäm-

ställdhetsbidraget inom arbetsmarkgram för kvinnor nadsutbildningen upphör. 3 år 0,5 l,5 Programmets FoU-del förutsätts fi- Åtgärdsprogram för att nansieras via anslag från olika organ göra datatekni- och uppskattas till ca 10 milj kr. ken tillgänglig för handikappade om t v (2) 2 Avser fasta forskningsresurser inom Forskning arbetslivets högskolan ev genom omprioritering från den tekniska forskningen som födatorisering reslås inom mikroelektronikprogrammet.

2 arbete och

Utredningens uppdrag, avrapportering

2.1 Inledning

beslutade den 20 juli 1978 att tillsätta en kommitté med Regeringen att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv. uppdrag Vi påbörjade vårt arbete under våren 1979 och antog namnet dataeffektutredningen (DEU). Föreliggande betänkande är vårt slutbetänkande och utgör en sammanfattande redovisning av resultaten från vårt samlade utredningsarbete. Vi inleder betänkandet med en kort översikt av vårt uppdrag, arbetsformer samt den samlade avrapporteringen. Kapitlet avslutas med en beskrivning av betänkandets uppbyggnad.

2.2 Uppdraget

2.2.1 Dataeffektutredningens direktiv

Under 1970-talets senare hälft fick datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö en alltmer framskjuten plats i samhällsdebatten. Den tekniska utvecklingen gav möjligheter till en snabb och bred introduktion av datorer inom de flesta grenar av förvaltning och näringsliv. Inledningsvis var arbetsmiljöaspekterna på datoriseringen det område kring vilket intresset fokuserades. Kunskaper om datorernas påverkan pâ den fysiska arbetsmiljön gav även en ökad kunskap om effekter arbetsorganisation, yrkesroller och arbetstillfredsställelse. De anställpå das inflytande över datorernas användning blev en central fråga i medbestämmandediskussionerna som accentuerades i och med sjuttiotalets arbetslagstiftning. Den allt allvarligare situationen på arbetsmarknaden har resulterat i att datoriseringens effekter på sysselsättningen fått en alltmer framträdande plats i den allmänna debatten. Dataeffektutredningens direktiv (Dir. 1978:76), som återfinns i bilaga l, speglar denna debatt och markerar behovet av en samlad utredning av datateknikens framtida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö”. Vidare framhålls att utredningens resultat bör kunna tjäna som underlag för en fortlöpande bevakning av datateknikens effekter på arbetsmarknaden. I direktiven framhålls att samarbete skall ske med den samtidigt

24 Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering

tillsatta data- och elektronikkommittén (DEK) och att vi skall kunna utnyttja material som DEK samlar in. l övrigt skall vår kartläggning och faktainsamling avse den aktuella omfattningen av datateknikanvändningen i arbetslivet, planer på vidgad användning samt uppskattningar om framtida användning av datateknik. I direktiven ges följande preciseringar vad avser utredningens uppdrag:

Kommittén bör sedan analysera datateknikens effekter på sysselsättningen vid olika tänkbara förlopp av den framtida tekniska och ekonomiska utvecklingen. Såväl den totala sysselsättningen som utvecklingen för olika yrkesgrupper, i olika näringsgrenar och i olika delar av landet bör belysas. Kommittén bör diskutera i vad mån skilda utvecklingsförlopp i fråga om elektronikens användning har önskvärda eller skadliga effekter på sysselsättningen och i vad mån det går att påverka denna utveckling i önskvärd riktning. Kommittén bör överväga i vad mån staten bör vidta särskilda åtgärder för att underlätta omställningar i samband med införande av datorer och automation eller för att styra denna utveckling på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till de sysselsatta. Särskilt bör behovet av utbildning för olika yrkesgrupper och behovet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder belysas. Vidare bör kommittén analysera de olika effekter på arbetsmiljön som datorer och automation kan ha. Såväl direkta ergonomiska problem som kontaktproblem på arbetsplatser, ökad kontroll av anställda och risk för bristande arbetstillfredsställelse i vid mening bör belysas. Likaså bör kommittén bedöma de förbättringar som kan göras tex genom att ensidiga eller farliga arbetsmoment röjs undan. Kommittén bör vidare diskutera datateknikens effekter på informationsflödet inom företag och förvaltningar samt de anställdas möjligheter att hävda sitt medbestämmande. Kommittén bör mot bakgrund av detta överväga behovet av åtgärder från statens sida för att främja arbetsmiljön.”

2.2.2 Tilläggsdirektiv

Efter det att regeringen presenterat sin datapolitiska proposition (prop. 1981/822123) erhöll utredningen tilläggsdirektiv i september 1982. Till- Iäggsdirektiven återfinns i bilaga 2. Där preciserades de frågor som skulle behandlas i vårt fortsatta arbete. Vi uppdrogs i direktiven att D ”som komplement till DELFAs arbete ge en kort översikt över vilka särskilda möjligheter som eventuellt kan finnas att helt eller delvis ta ut produktivitetsvinster i form av kortare arbetstid. En utgångspunkt för diskussionen skall vara att full sysselsättning och effektivitet i produktionen skall upprätthållas” D ”göra en inventering av den forskning som fn bedrivs rörande olika sätt att utveckla datasystem samt bedöma behovet av ytterligare forskning inom området. Utredningen bör också undersöka problem och möjligheter i samband med hur kunskap om detta sprids till arbetslivet” D ”bedöma i vad mån regeringen med anledning av datatekniken behöver vidta särskilda åtgärder inom utbildningen av yrkesverksamma eller det reguljära utbildningsväsendet. Kommittén uppmanas att, i förekommande fall, lämna förslag till författningsändringar o dyl D belysa hur kvinnors situation i arbetslivet påverkas av datatekniken” D belysa hur datatekniken kan påverka de handikappades situation i arbetslivet

Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering 25

D med utgångspunkt i tillgängligt material om främst kontorens datorisering söka bedöma vilka förutsättningar för en regionalpolitiskt önskvärd spridning av arbetsplatser som datatekniken kan väntas ge under de närmaste åren D ”göra en begränsad studie av datoriseringen i små och medelstora företag”

Slutligen angavs att arbetet bör vara slutfört före utgången av 1983.

2.3 Kommitténs och arbetssätt

sammansättning

2.3.1 sammansättning

En komplett förteckning över de ledamöter, experter och sekreterare som deltagit i vårt arbete återfinns i bilaga 3. Under utarbetandet av slutbetänkandet har utredningen och dess experter och sekretariat haft följande personsammansättning.

Ledamöter Monica Ulfhielm, Arbetsmarknadsdepartementet, ordf Lennart Pettersson, s Arne Gadd, s Alf Wennerfors, m Margit Odelsparr, c Jan Edgren, SAF Birgitta Frejhagen, LO Per-Erik Boivie, TCO Tuve Lindeberg, SACO/SR

Experter Bo Hedberg, Arbetslivscentrum Nils Unga, Arbetsmarknadsstyrelsen (tom 83-10-21) Bo Oscarsson, Arbetarskyddsfonden Ivar Bengtsson, Arbetarskyddsstyrelsen Guy Lööv, Handikappförbundens Centralkommitté Björn Magnusson, Statistiska Centralbyrån Carl-Göran Högås, Arbetsmarknadsdepartementet Elisabet Kylerud, Arbetsmarknadsdepartementet (fr o m 1983-11-01) Peter Docherty, Civildepartementet Torsten Löfgren, Industridepartementet Sture Strömqvist, Utbildningsdepartementet

Sekretariat Jan-Erik Ekenhill, sekreterare Anne Bark, biträdande sekreterare Leif Drambo, biträdande sekreterare Lars Loman, biträdande sekreterare Ann-Christin Torstensson, assistent

Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering

2.3.2 Arbetssätt

Vårt utredningsområde har varit omfattande. För att få underlag för våra bedömningar har vi därför initierat ett flertal specialstudier, vissa i form av externa utredningsuppdrag och andra genomförda inom sekretariatet.

Branschstudier

I strävan att få en så god bild som möjligt av datateknikens hittillsvarande spridning och effekter inom olika delar av arbetsmarknaden har fem delutredningar initierats. Gemensamt för dessa har varit att arbetet har utförts av externa utrednings- eller forskningsorganisationer. Resultaten har publicerats i form av departementsstenciler (Ds-serien). Fullständiga referenser återfinns i bilaga 4. Studierna har behandlat datoriseringen inom bankerna, försäkringsbranschen, detaljhandeln, statsförvaltningen, kommuner och landsting. Gemensamt för flertalet av dessa studier har varit att referensgrupper med representanter från kommittén och olika berörda parter har följt arbetet. I bilaga 5 återfinns en redogörelse för referensgruppernas sammansättning.

Studier av speciella problemområden

De speciella frågor som angavs i tilläggsdirektiven har utretts genom sju specialstudier. Sex av dessa har utförts inom sekretariatet, medan en har utförts på vårt uppdrag av en forskare. Samtliga studier har publicerats i form av departementsstenciler (Ds-serien). Fullständig förteckning återfinns i bilaga 4. Studierna har behandlat problemområden sådana som produktivitet, och arbetstid. Vidare har forskningsläget sysselsättning vad gäller systemutvecklingsmodeller belysts, kvinnors och handikappades arbetsmarknadssituation analyserats, datateknik och decentralisering av verksamheter belysts samt små och medelstora företag specialstuderats.

Försöksverksamhet i Malmöhus och Värmlands län.

Vi har bedrivit försöksverksamhet med regionala i utvecklingsprogram Malmöhus och Värmlands län. Länens förslag till utvecklingsprogram har publicerats i form av departementsstencil (Ds-serien). Fullständig förteckning återfinns i bilaga 4.

Studieresa

Delar av kommittén gjorde i mars 1983 en studieresa till England med huvudsyfte att studera de engelska satsningarna på utbildning av arbetslös ungdom i datateknik i s k Information Technology Centres, ITEC.

arbete, och avrapportering 27 Utredningens uppdrag,

Enkätundersökning

SIFO har på vårt uppdrag genomfört en undersökning av datoriseringens effekter och arbetsmiljö inom kontorsområdet. på sysselsättning

Deba ttb öcker

Utredningen har också tagit initiativ till tre debattböcker. Den ena, ”Bättre eller sämre med datorer? Fem arbetsplatser och datoriseringens

problem” (Publica 1982), behandlar ämnet datorer och rationalisering

och har framställts av docent Hans de Geer vid Stockholms Universitet. Den andra , Jobb i framtid? Tankar om industriarbetet i 90-talets

datorsamhälle (Akademilitteratur 1983), behandlar ämnet framtidens

industriarbetsplats. l huvudsak forskare och näringslivsrepresentanter har här fått ge sin syn i form av scenarier. Boken har givits formen av en antologi, sammanställd och försedd med kommentarer av utredningens huvudsekreterare Jan-Erik Ekenhill och dess expert Bo Hedberg. Den tredje boken Kvinnojobb i framtid? Om kontorsautomation och

kvinnors framtida arbetsmarknad (Akademilitteratur 1984) har förfat-

tats av kommitténs sekreterare Leif Drambo och Anne Bark. Boken behandlar datateknikens betydelse för kvinnors arbetsmarknadssitua-

tion. Den har även publicerats i Ds-serien (Ds A 1983:9).

Delbetänkanden

Under utredningsarbetet har två delbetänkanden publicerats. I april 1981 överlämnades delbetänkandet Industrins datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö”, SOU 1981:17. Rapporten behandlade datoriseringen i produktionen inom verkstads- och processindustrin. Kontorens - effekter Interimsrapporten datorisering på sysselsättning och arbetsmiljö, Ds A 1981:16, överlämnades till arbetsmarknadsministern i december 1981. Rapporten baserades på de branschstudier inom kontorsområdet som då var genomförda, och redovisade våra preliminära ställningstaganden på kontorsområdet för att därmed möjliggöra att även detta område kunde beaktas i arbetet med regeringens datapolitiska proposition våren 1982.

2.4 Avgränsningar

Vi har i vårt utredningsarbete i allt väsentligt belyst de frågor som tas upp i direktiven. I några fall har en viss avgränsning mot direktiven skett, och förtjänar därför en särskild kommentar.

E] I direktiven bör ge underlag för bedömningar av sägs att utredningen som utvecklingen på upp till 15 års sikt. Flera av de branschstudier genomförts innehåller diskussioner om den framtida utvecklingen, av konsekvenserna för sysselsättning och arbetsmed bedömningar

28 Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering

miljö. l debattboken ”Jobb i framtid ? presenteras framtidsbilder av tio olika författare. Vi har bedömt att dessa olika framtidsbilder bildar ett intressant underlag för bedömningar av den framtida utvecklingen. Vi har avstått från att försöka formulera någon framtidsbild som skulle vara mer sannolik än andra. Istället har i kapitel 9 två av ovannämnda framtidsbilder tagits som utgångspunkt för en diskussion kring alternativa utvecklingsvägar och behovet av en samhällelig datapolitik. EI Direktiven anger vidare att vi skall redovisa uppskattningar av omfattningen av den framtida användningen av datorutrustningar. Uppskattningarna skall i huvudsak baseras på material från DEK och Statens industriverk (SIND). De redovisningar som det funnits underlag för hänför sig till industriproduktionen och återfinns i kapitel 5. Bedömningar av teknikspridningen inom övriga delar av arbetslivet och speciellt på kontoren har inte kunnat göras utifrån underlag från DEK och SIND, utan andra mera översiktliga har bedömningar fått göras. DEK har i november 1983 redovisat en undersökning (Ds I 1983:28) som belyser investeringarna i datateknik i svensk industri 1980--82. En diskussion kring den framtida användningen bör kunna förväntas i DEKs slutbetänkande. EI Enligt direktiven skall sysselsättningseffekterna vid olika tänkbara förlopp av den framtida tekniska och ekonomiska utvecklingen belysas. Därvid bör bl a regionala effekter beskrivas. l olika delar av vårt arbete har regionala sysselsättningseffekter vid olika tänkbara förlopp diskuterats. Exempelvis belyser sekretariatsrapporten ”Datorer och decentralisering” möjligheterna till lokalisering av verksamheter av regionalpolitiska skäl. Dessutom har vi tagit initiativ till försök med regional utvecklingsverksamhet i två län. Dessa projekt avser främst att stimulera den regionala utvecklingsverksamheten kring datatekniken i syfte att åstadkomma positiva effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Dessa försök ligger vidare till grund för det förslag rörande regionala utvecklingsprogram som presenteras i kapitel 4. Någon fullständig rapport över regionala effekter har emellertid inte tagits fram.

2.5 Slutbetänkandet

Vi har fortlöpande avrapporterat vårt arbete i rapporter och delbetänkanden. Avsikten med detta har varit att inte behöva tynga slutbetänkandet med faktaunderlag. Slutbetänkandet har därför inriktats på de slutsatser och förslag till åtgärder som följer av vårt samlade arbete. De överväganden som redovisas har avsiktligt hållits kortfattade och är av sammanfattande karaktär. En rad förslag till åtgärder har aktualiserats under vårt avslutande arbete. Många av dessa finns redovisade i detta slutbetänkande. Vi har valt att framhålla vissa av förslagen som huvudförslag. Dessa har fått en

utförlig redovisning i kapitel 4. Övriga förslag återfinns i övervägande-

Utredningens uppdrag, arbete, och avrapportering 29

5-9, och har fått en förhållandevis översiktlig beskrivning. Vi kapitlen har härmed velat markera ett antal viktiga åtgärdsområden, utan att presentera genomarbetade förslag. Redovisningen av huvudförslagen placeras tidigt i betänkandet. Vi vill därmed uppnå två syften. Dels vill vi markera betänkandets inriktning, dels vill vi presentera förslagen till åtgärder så att de kan läsas fristående utan att man dessförinnan har läst övervägandedelen. Den senare tjänar som en fördjupad beskrivning av bakgrunden till förslagen. I kapitel 3 presenteras våra sammanfattande slutsatser i ett arbetsmarknads- och samhällsekonomiskt perspektiv. Kapitlet tjänar som utgångspunkt för förslagen till åtgärder. I kapitel 4 förs en inledande diskussion om samhällets styrmöjligheter över datateknikens användning, varefter våra huvudförslag till åtgärder presenteras. Betänkandets övervägandedel, kapitel 5, 6, 7 och 8, redovisar våra överväganden inom de fyra utredningsområdena sysselsättning, arbetsmiljö, medbestämmande respektive utbildning. I kapitel 9 avslutas betänkandet med en blick in i framtiden, om datateknikens betydelse för förändringar i samhället och behovet av en samhällelig datapolitik. Vid utformningen av betänkandet har det varit en ambition att låta och avsnittsrubriker beskriva innehållet tydligare än vad som kapitelannars är vanligt.

I SLUTSATSER OCH FÖRSLAG

TILL ÅTGÄRDER

3 och

Utredningens syn på datoriseringen

dess effekter

Vi har i kapitel 2 redovisat våra direktiv. Av dessa framgår att det framförallt är datoriseringens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö som uppdraget avser. Våra förslag till åtgärder ligger helt naturligt primärt inom det arbetsmarknadspolitiska området. Vissa följdfrågor ställs också som ett komplement till de mera övergripande frågeställningarna kring sysselsättning och arbetsmiljö. I vårt uppdrag ingår också att belysa vilka utbildningsbehov som uppstår som en följd av datoriseringen och hur de anställdas möjligheter att hävda sitt medbestämmande påverkas. Vi skall i detta kapitel redovisa våra övergripande överväganden av datoriseringen och dess effekter på arbetslivet som ett underlag till de förslag som utredningen presenterar. Men först skall vi i avsnitt 3.1 ge en bred översikt av datoriseringen i samhället, främst sett ur den enskilde individens perspektiv i andra situationer än i arbetslivet.

3.1 Datoriseringens effekter utanför arbetslivet

En säregenskap för datatekniken är att den tillämpas eller kan tillämpas inom de flesta verksamhetsområden och därmed får konsekvenser på hela samhället. Vi skall i enlighet med direktiven söka belysa datoriseringens effekter på arbetslivet, såväl för den enskilde som för samhället. Andra utredningar har i uppdrag att belysa datatekniken ur andra aspekter. Vi har emellertid ansett det värdefullt att kortfattat beskriva hur datatekniken påverkar och kan komma att påverka den enskilde även utanför arbetslivet, dvs i egenskap av konsument, medborgare och hushållsmedlem. Människans inställning till och förutsättningar för att hantera datatekniken i arbetslivet påverkas helt naturligt av erfarenheterna av tekniken utanför arbetet och tvärtom. Den enskilde kan som konsument komma i kontakt med datateknik i handeln, genom teleköp och datoriserade betalningssystem samt genom datorstödd konsumentrådgivning. Elektroniska ordermottagningssystem, datakassor och EAN-märkning (streckkoder) kan väntas påverka köpprocessen, affärernas tillgängliga sortiment samt servicegrad. Teleköp innebär att beställning av varor sker med hjälp av teledatasystem för hemsändning eller hämtning. Automatiseringen av betalningsväsendet är redan långt utvecklat i vårt land. Exempel härpå är kredit- och

32 Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter

betalkort liksom bankomatkort. Elektroniska betalningssystem kan även utvidgas till hemmet genom ”telebanking”. Denna utveckling har påbörjats i såväl USA som Frankrike. En allmän bedömning är att föutsättningarna för eller behoven av en liknande utveckling i Sverige är mindre pga vårt mycket välutvecklade girosystem. Den tekniska utvecklingen skapar också informationsteknik som kan användas i olika fritidsaktiviteter. De skiljer sig från TV genom att de ger möjligheter till en tvåvägskommunikation. Datatekniken kommer sannolikt att inverka på människors sätt att tänka genom tex språkliga förändringar och genom sättet att bilda begrepp, dvs hela vår livsstil kan förändras. Effekten av sådana förändringar kan inte observeras på kort sikt utan först i efterhand i ett historiskt perspektiv. Ett relaterat frågekomplex berör kvaliteten i kommunikationen mellan människor. Datatekniken möjliggör att kontakter mellan individer och/eller grupper ersätts med datorförmedlade kontakter. Hur påverkas sammanhang, begriplighet och effektivitet när mänskliga kontakter i kommunikationen försvagas eller bortfaller? Kommer en ökad datorisering av samhällets relationer till medborgarna att försvaga en naturlig värdegemenskap eller kommer det ökade informationsutbudet att möjliggöra ökade sociala kontakter? Vilka tillämpningar kommer att aktivera människor, vilka passiviserar? Andra frågor rör huruvida datateknikens allt vidare tillämpning i vårt samhälle kan komma att påverka olika sociala grupperingar. Kommer situationen att förbättras eller försämras för dagens s k svaga grupper? Tekniken kan tillämpas för att avhjälpa den funktionsnedsättning som olika handikapp utgör. Genom tex text-TV kommer döva att kunna tillgodogöra sig informationen från TV på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Hemdatorer kan också överta en del arbetsuppgifter i hemmet, exempelvis matbeställning. Å andra sidan finns det en oro för att den datatekniska utvecklingen kommer att leda till ökade isoleringstendenser i allmänhet, och då särskilt drabba de handikappade. Den enskilde såsom medborgare påverkas också av datatekniken i relation till myndigheter som service- och kontrollorgan. Även den enskildes delaktighet i de politiska beslutsprocesserna kan påverkas. Medborgarnas relationer till myndigheterna har förändrats när stora statliga datasystem tagits i bruk. Så har t ex de stora datasystemen i den allmänna försäkringen möjliggjort en administration av flera stora reformer som sannolikt inte skulle ha varit administrativt genomförbara på något annat sätt. De stora systemen har även påverkat de vardagliga relationerna mellan medborgarna och myndigheterna. Standardiserade arbetsrutiner stärker en formell rättvisa och likformig hantering av olika ärenden, men försvårar att särskilda och mänskliga hänsyn beaktas. Utländska studier har visat att ansvaret hos enskilda tjänstemän också minskar vid datorstödd ärendehantering när olika tjänstemän svarar för skilda delar av arbetsprocessen, exempelvis datainsamling respektive ärendehantering. Ansvaret för hur systemet påverkar de individer som berörs av systemet minskar därmed, vilket exempelvis kan gälla att konstatera vem som har det egentliga ansvaret för fel som uppstår. En västtysk utredningen av enskilda medborgares överklaganden av myn-

Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter 33

digheters beslut visade bl a att i 68 procent av fallen var besluten grundade på felaktig information i de offentliga systemen. En effektiv informationshantering är viktig, samtidigt som den ökade öppenheten mellan olika samhällsorgan inte får leda till att skyddet av den personliga integriteten försvagas. Allt oftare ställs integritetsfrågorna mot andra samhällsintressen. Exempel härpå är frågan om samkörning mellan skilda register för kontrolländamål. Det är särskilt betydelsefullt att kvalitén på data är hög i samband med samkörningar. l det här sammanhanget är det väsentligt att veta när, hur och varifrån den information som skall sambearbetas har insamlats och hur den har bearbetats före samkörningen. Integritetsdebatten var mycket intensiv i Sverige under l970-talet. Datalagen stiftades och datainspektionen inrättades. Debatten har sannolikt lett till en bred medvetenhet i samhället kring integritetsfrågor och skärpt medborgarnas krav. En allmän oro kvarstår dock för integritetsfrågor. l en rapport från humanistiska-samhällsvetenskapliga forskningsrådet konstateras att det råder en klyfta mellan automatiseringsgraden hos förvaltningen och den rättsliga teoribildningen kring denna. Samspelet mellan olika lagar och förordningar blir allt mer komplex till följd av tillämpningen av ADB i den offentliga sektorn. Exempel på detta är regleringen av ADB-upptagningar i tryckfrihetsförordningen och vissa författningar i anknytning härtill. Olika former av databrott har alltmer uppmärksammats i den allmänna debatten. Här inbegrips allt från ungdomars ”spännande lekar att via hemdatorer ta sig in i hemliga register till avancerade ekonomiska brott, exempelvis genom transaktioner mellan olika konton. Databrott är ofta förknippat med mycket liten risk för upptäckt. Det erfordras endast mindre anpassning av de arbetsrutiner som den skyldige utför i sitt dagliga arbete. I det här sammanhanget har det också diskuterats huruvida det föreligger ett samband mellan utvecklingen av ett kontrollsamhälle och den enskildes egen ansvarskänsla och samvete. När det gäller beslut i företag, kommuner, landsting och riksdag kommer de i allt större utsträckning att fattas med hjälp av faktaunderlag och analyser som utförts med datorer som hjälpmedel. Risk föreligger därmed att experters och politikers kontakter med enskilda människor försämras och att beslut kommer att fattas utan att de känslor och värderingar som formas i direkt kontakt med andra människor finns med i beslutsunderlaget. Ytterligare ett frågekomplex gäller människors och samhällets beroende av tekniska system. Samhället kan bli mycket sårbart om det uppstår ett beroendeförhållande till ett system som successivt modifierats och byggts ut så att till slut ingen längre helt förstår hur hela systemet fungerar. Beslut baserade på sådana system kan då fattas utan att samtliga regler och kriterier inbakade i systemet är helt kända. Ett dramatiskt exempel av denna karaktär är systemen vid US Strategic Air Command. Under perioden januari 1979 - juli 1980 slog datorn i North America Aerospace Defence Command larm 147 gånger om att sovjetiska missiler var på väg mot USA, dvs 147 falska alarm till skillnad från simulerade

34 Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter

övningar. Man är alltmer uppmärksam på denna form av sårbarhet i svenska tillämpningar av ADB. Mångfalden av tillämpningen av datatekniken i samhället innebär att samtliga medborgare kommer i kontakt med denna teknik eller dess produkter i en eller flera av sina samhällsroller. Det område där kontakten med tekniken är av störst betydelse för ett stort och ständigt växande antal personer är i arbetslivet. För den enskilde kan datatekniken komma att spela en central roll för utformningen av hans eller hennes arbetssituation vad avser arbetsmiljö, arbetsorganisation och yrkeskrav. När det gäller arbetsmarknaden totalt sett påverkas sysselsättningen i olika branscher och yrken. Det är dessa frågor som skall behandlas i det följande.

3.2 1900-talet har ställt krav

många på omställningar

i arbetslivet

Under 1900-talet har i de industrialiserade länderna ett stort antal omvälvningar ägt rum i ekonomin och på arbetsmarknaden. Ser vi på utvecklingen de senaste 30 åren kan vi exempelvis i Sverige konstatera stora sturkturförändringar på arbetsmarknaden. Förändringen av sysselsättningen fördelad på näringsgrenar talar sitt tydliga språk.

(procentuell fördelning) 1950 1960 1970 1982

100 100 100 100

Den här bilden återfinns i de flesta länder. Ser man bakom de procentuella förändringarna finner man att det i ett litet land som Sverige kan röra sig om l00 OOO-tals människor som fått söka sig arbete inom något annat område än de ursprungligen tänkt sig. På 30 år har antalet årsarbeten inom jord- och skogsbruk minskat med 400 000. På 20 år har antalet årsarbeten inom industrin gått ned med 200.000. Under de senaste fem åren har den privata tjänstesektorn vuxit med 14 procent eller med närmare 80.000 årsarbeten. Den sektorn - som är stor i offentliga - har under samma vuxit Sverige period med 16 procent eller 180.000 årsarbeten. Den svenska arbetskraften uppgår idag till drygt fyra miljoner människor.

3.3 Vad blir utmärkande för 1980-talets

arbetsmarknad?

De försök till mer långsiktiga framtidsbedömningar som utförts tyder på att utvecklingen under 1980-talet sannolikt kommer att utmärkas av en

Utredningens syn pâ datoriseringen och dess effekter 35

fortsatt relativt svag ekonomisk tillväxt. Som en följd av de tekniska framstegen och produktivitetstillväxten tenderar dessutom den ekonomiska tillväxten att bli mindre sysselsättningskrävande, dvs för att uppnå en viss bestämd sysselsättningsutveckling krävs en större tillväxt än Samtidigt är möjligheterna för många länder att bedriva en tidigare. expansiv tillväxtfrämjande politik begränsade av hänsyn till rådande ekonomiska balansproblem. Stora utlandsskulder medför en inskränkning av handlingsfriheten när det gäller att möta en otillräcklig arbetskraftsefterfrågan med en traditionell expansiv ekonomisk politik. Under de senaste årtiondena har den offentliga verksamheten varit en betydelsefull tillväxtfaktor. Detta gäller för många länder även om tendensen varit mest utpräglad i Sverige. Under 1980-talet kommer emellertid enligt vår bedömning, svårigheter uppstå att bibehålla expansionstakten i den offentliga sektorn. Därtill kommer att investeringsaktiviteten inom industrin under en följd av år har varit låg. I ett läge med svag marknadsutveckling och stark kostnadskonkurrens tenderar dessutom investeringarna att snarare gå till kostnadsbesparande rationaliseringar än till utbyggnad av produktionskapaciteten. Utrikeshandelsberoendet medför stora krav på omställningar inom industrin. Utvecklingen tyder på att det kommer att krävas en successiv anpassning till ändrade produktionsbetingelser och en överföring av resurser till nya högförädlande industrier. Förutsättningar måste således skapas för en expansion av den kunskapsintensiva produktionen. Möjligheterna till en på sikt tryggad industrisysselsättning blir beroende av i vilken takt vi kan förbättra vår traditionella industris konkurrenskraft genom omdaning och förnyelse parallellt med en ökad satsning på kunskapsintensiva industrigrenar där vi kan nå komparativa fördelar. I en ekonomi med låg tillväxt kommer strukturomvandlingsprocessen att medföra större påfrestningar än i en ekonomi i snabb utveckling, eftersom det finns färre expansiva områden att föra över arbetskraften till. Sammantaget är de allmänna nationella och internationella ekonomiska tendenserna sådana att det kommer att ställas utomordentligt stora krav på den ekonomiska politiken, av vilken arbetsmarknadspolitiken utgör en viktig del, för att den fulla sysselsättningen skall kunna upprätthållas. Anpassningen på arbetsmarknaden sammanhänger med utvecklingen av och förändringarna i bruttoströmmarna på arbetsmarknaden. De stora strömmarna av arbetssökande och lediga platser har tidigare möjliggjort en relativt smidig anpassning på arbetsmarknaden allteftersom betingelserna i ekonomin förändrats. Under 1970-talet har emellertid matchningsprocessen, sammankopplingen av arbetssökande och lediga kommit att kännetecknas av en påtaglig tröghet. Det finns flera platser, förklaringar härtill. Arbetskraften har successivt blivit en mera fast produktionsfaktor. Rekryterings-, introduktions- och utbildningskostnaderna i samband med nyanställningar har ökat. Det ligger därför i företagens intresse att knyta den etablerade arbetskraften fastare till sig genom förmåner och av olika slag. Dessa strävanden stöds och påskyndas av de åtgärder fackliga organisationerna. Tonvikten på de interna arbetsmarknaderna

36 Utredningens syn på daroriseringen och dess ejfekter

förstärks dessutom genom lagstiftning och avtal om ökad anställningstrygghet. Bindningen mellan arbetsgivare och arbetstagare tenderar således att bli mera långsiktig. Härigenom får de interna arbetsmarknaderna en ökad betydelse. Rörligheten inom företagen underlättas dessutom av att företagsenheterna har blivit allt större. Inte minst inom den offentliga sektorn finns stora arbetsgivare, och tonvikten på internrekrytering är här stark. Att anställningsbesluten mera får karaktären av investeringsbeslut leder till en noggrannare ”sortering” av de arbetssökande i samband med rekryteringen till företagen. Genom denna selektiva urvalsprocess delas arbetskraften in i en del som av företagen bedöms vara konkurrenskraftig, och en annan icke konkurrenskraftig del. En sådan tudelning av de arbetssökande leder till en minskad flexibilitet. Arbetslöshetsproblemet koncentreras härigenom i allt större utsträckning till vissa grupper. Det är dels ny- och återinträdande på arbetsmarknaden, dels arbetskraft som är mer eller mindre konkurrenssvag som ”sorteras ut”. De som får det allt besvärligare är således grupper som ännu inte kommit in på de interna arbetsmarknaderna eller som tvingats lämna dem. Arbetslöshetstiderna kommer som en följd härav att förlängas. Genom den här skisserade utvecklingen minskar arbetskraftens rörlighet mellan olika företag. Flödena av arbetssökande och lediga platser på den externa arbetsmarknaden blir mindre. Det är inte troligt att detta kan uppvägas av den ökade rörligheten inom de interna arbetsmarknaderna. Som en konsekvens härav minskar arbetsmarknadens anpassningsförmåga och anpassningsbördan faller i allt högre grad på de grupper som har de sämsta förutsättningarna för att klara omställningar. Det finns också tendenser till att den regionala rörligheten avtar. De främsta orsakerna till detta är sannolikt att efterfrågan på arbetskraft minskat. Det ekonomiska utbytet för den enskilde vid flyttning har också reducerats. Dessutom försvagas den geografiska rörligheten av ändrade attityder och levnadsmönster. En ökad andel enskilt ägda bostäder har också bidragit till att minska flyttningsbenägenheten. Den lokala bundenheten är en av flera begränsningar i de sökandes arbetsutbud. Andra exempel är villkor i fråga om arbetstider (deltid, arbetstidens förläggning), arbetets art och beskaffenhet, arbetsplatsens belägenhet i kommunikationshänseende etc. Sådana begränsningar har blivit vanligare genom att nya grupper kommit ut på arbetsmarknaden. Kvinnors arbetsutbud begränsas eller försvåras fortfarande ofta pga brister i samhällets service bl a när det gäller barntillsyn och kommunikationer. Olika grupper av handikappade vill komma ut på arbetsmarknaden, och de politiska ambitionerna att finna sysselsättning för dessa har ökat. Sammantaget kan sägas att den ekonomiska och tekniska utvecklingen ställer krav på ökad omställbarhet på arbetsmarknaden samtidigt som förändringar i arbetsmarknadens funktionssätt och människors värderingar har lett till en ökad tröghet i anpassningsmekanismerna på arbetsmarknaden. Det centrala arbetsmarknadspolitiska problemet blir därför hur det växande gapet mellan omställningskraven å ena sidan och anpassningsförmågan å andra sidan skall kunna överbryggas. De arbets-

SOU l984:20 Utredningens syn på datoriseringen och dess ejYekter 37

marknadspolitiska åtgärderna måste utformas med hänsyn till såväl den tekniska och ekonomiska krav som de ökade krav på trygghet som människorna ställer.

3.4 1980-talet måste präglas av fortsatt teknisk

utveckling

Svenskt näringsliv är utpräglat exportinriktat. Detta skapar ett beroende av konkurrentländernas beteendemönster. Den tekniska utvecklingen får allt större betydelse för den ekonomiska tillväxten. l små öppna ekonomier som exempelvis Sveriges eller de övriga nordiska ländernas finns det inga möjligheter att avskärma sig ifrån användningen av ny teknik om den internationella konkurrensförmågan skall kunna bevaras. Datatekniken och mikroelektroniken kan efterhand väntas få ett mycket brett genomslag inom allt fler sektorer. Tekniken möjliggör fortsatt stora produktivitetsökningar inom industrin men framför allt produktivitetsökningar inom helt nya sektorer, såsom stora delar av privat och offent- Men det kräver inte bara följsamhet, utan vi måste också lig service. inom vissa områden inta en ledande position. Den nya tekniken kan dels vara ett konkurrensmedel genom att bidra till en strukturell förnyelse, dels vara ett rationaliseringsinstrument. I båda fallen kan datortekniken bidra till en förbättrad position på den internationella marknaden. Vår hittillsvarande konkurrensförmåga har i hög grad varit baserad på ett högt teknologiskt kunnande och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Att satsa och utnyttja datatekniken i på elektronikindustrin produktivitetshöjande syfte är att fortsätta på den väg som gjort Sverige till ett välfärdsland. Även den icke konkurrensutsatta sektorn bör sträva efter ett effektivt utnyttjande av datatekniken. Den offentliga sektorn kommer under de närmaste åren att utsättas för stora krav på besparingar samtidigt som det ännu finns många angelägna behov att tillgodose. Effektivisering bl a med hjälp av datateknik kan bidra till att upprätthålla eller utöka den icke konkurrensutsatta sektorns produktion till en lägre kostnad. Rationaliseringar kan ge ekonomiskt utrymme för expansion i personalintensiva sektorer som därmed ger upphov till nya sysselsättningstillfällen inom såväl den privata som offentliga sektorn.

3.5 På vilket sätt förbättrar datatekniken

konkurrenskraften?

Datatekniken kan förändra olika verksamheters produktionsförutsättningar dels genom att ingå i enskilda produkter dels genom att rationalisera produktionsprocessen i såväl varu- som tjänsteproduktion. SIND har gjort en bedömning av potentiella tillämpningsområden för elektronik i produkter och effekter härav. Verket bedömer att elektronikindustrins produktion fram till 1990 bör kunna öka med 10-15 procent per år. Produktiviteten ökar hela tiden varför sysselsättningseffekterna be-

38 Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter

döms som neutrala eller svagt positiva. Sin största betydelse har datatekniken emellertid som ett potentiellt rationaliseringsmedel som höjer produktiviteten i produktionsprocessen inom såväl varu- som tjänstesektorn. Datateknikens produktivitetshöjande förmåga går inte att ange i några siffror. Förbättrad produktivitet som en följd av installation av en enskild industrirobot kan relativt enkelt mätas, men när datatekniken ingår som en integrerad del av en total produktionsprocess blir dess andel av produktivitetsförbättringen svår att beräkna. I administrativa tillämpningar blir mätproblemet än mer markant eftersom i detta fall även produktionsresultatet är svårt att mäta. Samtliga våra rapporter ger entydigt belägg för datateknikens produktivitetshöjande förmåga, även om sifferuppskattningar är svåra att göra. Framförallt på kontorsområdet bedöms produktivitetsökningen bli kraftig. Samtidigt som det förts en intensiv debatt om datoriseringens sysselsättningseffekter till följd av dess antagna bidrag till en produktivitetsökning kan vi konstatera att produktivitetsökningen mattats under 1970-talet, i synnerhet under dess senare hälft. En av orsakerna till dagens ekonomiska problem måste sannolikt förklaras av detta. Produktivitetstillväxten är bl a en funktion av kapitalintensiteten, dvs kapitalmängden per arbetstimme, kapitalets utnyttjandegrad samt en

utvecklingsfaktor som fångar upp arbetskraftens och kapitalets kvalita-

tiva förändringar. Även om vi inte kan bedöma datateknikens del av utvecklingsfaktorn är det intressant att studera denna faktors utveckling de senaste decennierna. Från att under tidigare perioder ha bidragit till minst hälften av produktivitetsutvecklingen i industrin, var utvecklingsfaktorns bidrag till produktivitetstillväxten inom denna sektor enbart 26 procent 1976- 80. Samma mönster framträder om man betraktar hela näringslivet. Produktivitetsutvecklingen 1976-80 kan vara exceptionell eller också ge en antydan om vår bristande förmåga att utnyttja den rationaliseringspotential som finns i ny teknik. Bryter vi upp utvecklingsfaktorn ytterligare i sina beståndsdelar kan vi konstatera att de delar som är hänförliga till organisationsutveckling, utbildning etc framförallt släpat efter. Vi kan kalla denna organisationsfaktorn. Sammanfattningsvis vill vi notera att en fortsatt satsning på investeringar i ny teknik är en förutsättning för välfärdsutvecklingen. Denna satsning måste emellertid i än högre grad än vad som idag sker kombi- Vanligtvis brukar denneras med insatser på utbildnings-, arbetsorganisations-, inflytande- och na betecknas “teknikarbetsmiljöområdet för att önskvärda produktivitetsförbättringar skall faktor. Vi anser emellertid att beteckningen uppnås. utvecklingsfaktor ger en mer adekvat bild av vilka delar som ingår hä-

3.6 Hur påverkar datatekniken arbetsmarknaden?

ri. När vi i fortsättningen talar om teknikfaktorn så avser vi en del Vi har tidigare i dessa övergripande överväganden kunnat konstatera att av utvecklingsfaktorn. visserligen kan en kraftig tillväxt ske av elektronikindustrin, men att

på datoriseringen och dess effekter 39

Utredningens syn

denna enligt SIND endast ger en neutral eller svag positiv sysselsättningseffekt. Skälet till detta är att elektronikindustrin hör till de industrisom har stora möjligheter att rationalisera sin verksamhet med grenar datateknik. 1978/79 var 123 000 sysselsatta i elektronikindustrin. En inhemsk elektronikproduktion har emellertid en viktig strategisk betydelse till vilken vi återkommer. SCB har bedömt att 1980 arbetade 25 000 inom ADB-branschen. SCB har emellertid endast kartlagt de rena datayrkena. Med spridningen av mikroelektronik har säkerligen olika mellanformer skapats där befatthar ADB-inriktade yrken utan att därför klassificeras inom ningshavare denna kategori. Ute i varu- och tjänsteproduktionen har nya yrken skapats för betjäoch analys av databearbetningsresultat. Dataning av datorutrustningar tekniken ökar vidare vår förmåga att bearbeta data och sammanställa information. Olika former av informationstjänster har vuxit upp och

kommer att växa upp kring datatekniken. Överhuvudtaget måste vi, när

datateknikens sysselsättningseffekter bedöms, komma ihåg vår oförmåde nya yrken och tjänster som kan bli en följd av denna ga att förutse teknik. Ambitiösa försök till sådana bedömningar har gjorts i den rapport om bankdatorisering som ALC gjort på vårt uppdrag samt i debattboken ”Jobb i framtid? Tankar om industriarbetet i 90-talets datorsamhälle”. Ytterligare visioner och analyser av yrkesstrukturens förändring är angelägna. skapar således en del arbetstillfällen. Dess förmåga att Datoriseringen rationalisera produktionsprocesser minskar emellertid också behovet av personal per producerad enhet. Flertalet av de rapporter som bildar underlag för detta betänkande har en likartad syn på nettoeffekterna av datoriseringen på sysselsättningen. Hittills har datoriseringen inneburit att en produktionstillväxt har klarats av med en relativt lägre sysselsättningsökning. I många rapporter emellertid en farhåga att produktionsvolymen inte skall fortuttrycks sätta att växa i en omfattning som balanserar datoriseringens rationaliseringseffekt. förväntas i den offentliga sektorn än Datoriseringen gå långsammare i den privata. Många statliga myndigheter är uppbundna till stora datasystem som kräver mycket resurser att underhålla. Det minskade ekonomiska utrymmet i den offentliga sektorn kan förväntas verka tillbakahållande i stat, kommuner och landspå rationaliseringsverksamheten ting, även om motsatsen vore det önskvärda. Det är emellertid alldeles uppenbart att de ekonomiska balansproblemen är huvudorsaken till dagens sysselsättningsproblem. Detta har fram åtstramningsåtgärder inom den offentliga sektorn. Denna tvingat sektor har under de senaste 20 åren genom sin expansion genererat ny Speciellt kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande har sysselsättning. varit sektorns har nu en följd av den offentliga expansion. Utbyggnaden avstannat. Detta mer dramatiska och allvarliga effekter på ger betydligt sysselsättningen än datoriseringen kan förväntas ge. Under 1970-talet har produktivitetsförändringarna inom industrin överstigit produktionsvolymförändringarna. Rationaliseringseffekten

40 Utredningens på datoriseringen och dess

syn effekter

har således varit starkare än kompensationseffekten. Arbetskraftsbehovet inom industrin har kontinuerligt minskat under För det perioden. övriga näringslivets del, dvs i huvudsak den privata tjänstesektorn, har dess andel av den totala sysselsättningen hållit sig i stort sett konstant under de senaste 20 åren. Som tidigare nämnts har naturligtvis datoriseringen bidragit till produktivitetsförbättringen. Men även andra typer av strukturella förändringar som lett till moderniserade produktionsprocesser, nya material etc har spelat en avgörande roll. Att avstå från att utnyttja tillgängliga rationaliseringsinstrument är ingen rimlig strategi. Det skulle ju enbart minska vår möjlighet att konkurrera på den begränsade marknad som står till förfogande. Snarare poängterar den ovan beskrivna utvecklingen efterfrågeutvecklingens avgörande betydelse för sysselsättningsutvecklingen. Kompensationseffekten måste i framtiden bli starkare. Det krävs åtgärder som skapar förutsättningar för en expansion av den privata och offentliga tjänstesektorn som är tillräckligt starka för att kunna ge trendmässiga förändringar. Vi bedömer att en betydelsefull motor i denna förändring är de mindre företagen i kombination med regionala och lokala initiativ. Denna inställning har väglett oss i vårt val av förslag till åtgärder. Vi har tidigare visat på att produktivitetsförbättringar är en förutsättning för en positiv utveckling av näringslivets konkurrenskraft. Vi har också visat på faktorer som kan hämma denna utveckling t ex eftersläpningen i organisationsfaktorn. Bristande resurser inom den offentliga sektorn kan också verka tillbakahållande. Bland industriländerna pågår för närvarande en teknologisk upprustning där ett flertal länder satsar på en exportledd expansion med datatekniken som en av motorerna. Det finns risk att detta kan skapa en situation där fortsatta produktivitetsförbättringar ger ringa utbyte i pro-

duktionsvolymsförbättringar.

Oron för sysselsättningen har på kontinenten lett till en intensiv debatt om arbetstidsproblematiken relaterad till arbetslöshet, medan debatten i Sverige har varit mer avvaktande. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att arbetslöshetsproblemet i Sverige inte är lika omfattande som i många andra länder. Dessutom har de senaste decennierna kännetecknats av olika typer av arbetstidsreformer, t ex lägre pensionsålder, längre semester, utökad föräldraledighet m m. I den utsträckning den nya tekniken skapar förutsättningar för en reducering av livsarbetstiden är det naturligt att pröva möjligheterna att utforma en arbetstidspolitik som ett nytt instrument för att uppnå full sysselsättning. Syftet skall då vara att se denna som en del av välfärdspolitiken. Det gäller att organisera arbetsmarknaden på ett mer flexibelt sätt och möjliggöra variationer i arbetstiden under olika perioder i livet på ett sätt som motsvarar enskilda människors behov och Önskemål. Att försöka lösa arbetslöshetsproblemet genom sänkt arbetstid måste betraktas som en defensiv Som uttryck politik. för en frivilligt vald välfärdsprioritering är dock arbetstidsreformer självklart av intresse. Skälen för arbetstidsreformer i riktningen mot större valfrihet för den

Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter 41

enskilde bör således vara välfärdspolitiska, inte arbetsmarknadpolitiska. En fortsatt öppen diskussion om ett friare arbetsliv behövs. En absolut rätt för var och en att välja sin arbetstid är naturligtvis en omöjlighet. Men med större flexibilitet i arbetstiden än idag skulle fler människor kunna få en högre personlig välfärd utan att det ökar offentliga budgetunderskott eller produktionens kostnader. Flexibiliteten får naturligtvis inte kullkasta grundläggande fördelningspolitiska mål. I ett annat ekonomiskt läge där förutsättningar för fortsatta reformer föreligger kommer naturligtvis arbetstidsreformer att vägas mot höjd ekonomisk standard för den enskilde. Vi anser att datatekniken kan bidra till att dessa förutsättningar kommer till stånd och vi är övertygade om att fortsatta arbetstidsreformer betraktas som angelägna. Aktuella åtgärder i sammanhanget kan röra veckoarbetstiden, semestrar m m, men också andra utbudspåverkande åtgärder som generösare vuxenstudiestöd, föräldraförsäkring, delpensionsmöjligheter etc.

3.7 Hur förändras yrkesstrukturen?

Vi har i vårt utredningsarbete kunnat konstatera att datasystemen framförallt ersätter olika typer av rutinarbeten. Enklare manuella ingrepp i industriproduktionen elimineras och enklare beräknings- och utskriftsarbete på kontor görs med datorhjälp. På sikt kommer även registreringsarbetet att försvinna. Vi ser positivt på att rutinarbetsuppgifterna minskar och med kommunikationsteknikens hjälp fördelas på flera händer. Ett stort omställningsbehov kommer emellertid att bli följden för den personal som tidigare hade en stor del av detta rutinarbete i sina arbetsuppgifter. För att förhindra utslagning från arbetsmarknaden är det av utomordentlig betydelse att den personal som tidigare varit sysselsatt med rutinartade arbetsuppgifter omskolas till nya uppgifter inom industrin och på kontoren. Det kommer att bli fråga om vidareutbildning i det nuvarande yrket till en ny inriktning som omfattar den nya tekniken. Det kommer säkerligen också som en följd av övertalighetsproblem i vissa branscher att bli fråga om omskolning till helt nya yrkesroller. Ett exempel på denna dubbla inriktning finns inom industrin. Industrin kommer att ha behov av kvalificerade yrkesarbetare. En del av de tempoarbetare som idag finns inom industrin kan vidareutbildas till denna roll medan andra får omskolas bort från industrin. Här skall återigen upprepas vår oförmåga att bedöma de jobb som kan uppstå i samhället. Inom tjänstesektorn kommer olika former av informationstjänster att utvecklas, om vilka vi idag saknar kunskap och därför inte närmare kan precisera. En stor del av de jobb inom kontorssektorn där datoriseringsmöjligheterna anses som goda innehas idag av kvinnor; 30 procent av de svenska kvinnorna befinner sig i dessa yrken vilket skall jämföras med en andel mindre än fem procent för männen. Dessutom arbetar hälften av alla yrkesverksamma kvinnor inom nio yrken, medan hälften av alla män arbetar inom 21 yrken. Inom verkstadsindustrin i Sverige svarade

42 Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter

kvinnorna för 16 procent av det totala antalet utförda arbetstimmar är 1979, men för de mest rutinbetonade arbetsuppgifterna svarade de för över hälften av antalet utförda arbetstimmar. Många rutinarbetsuppgifter har varit inkörsportar för ungdomen till arbetslivet. Datoriseringen innebär att en viss blockering sker av dessa inkörsportar och större krav ställs på ungdomens grundutbildning. Samtidigt minskar nyrekryteringsbehovet som en följd av datateknikens rationaliseringseffekter om inte en ökad efterfrågan kan kompensera detta. Båda dessa tendenser verkar i en riktning som försvårar ungdomens inträde på arbetsmarknaden. Vi anser att speciella åtgärder måste företas för att underlätta kvinnors och ungdomars omställnings- och anpassningsprocess till den nya arbetsmarknadssituation datoriseringen skapar.

3.8 Hur uppnås en effektiv dataanvändning?

Vi har ovan redovisat att produktivitetsutvecklingen inte varit gynnsam under slutet av l970-talet. Vi har också kunnat konstatera att utvecklingsfaktorn som en del av produktivitetsutvecklingen visat mindre gynnsamma siffror speciellt vad avser de mjuka” delarna som organisation, utbildning etc. Det finns naturligtvis flera förklaringar till dessa siffror men vi är övertygade om att en viktig förklaring är att datatekniken inte utnyttjas effektivt pga brister bl a i utbildning, organisation och medinflytande. Vi vill därför peka på en del förutsättningar för en effektiv teknikanvändning.

väsentlig»

3.8.1 Inhemsk produktion av datateknik är en

förutsättning

Den svenska produktionen av datateknik är framförallt inriktad på kommunikationsteknik och industriell elektronik. Själva datorn och dess styrsystem importeras i stor utsträckning. Så länge importen består av generella styrsystem har vi möjlighet att applicera dessa efter vårt eget synsätt på datateknikens användning. Med införandet av mini- och mikrodatorer får datasystem emellertid alltmer karaktären av färdiga system. Tekniken och användningssättet integreras i ett paket. Svensk industris exportframgångar har ofta varit baserade på gediget yrkeskunnande och hög produktkvalitet. Vi ser en fara i att import av färdiga datasystem kan bidra till att vårt yrkeskunnande relativt sett försämras, till förfång för svenskt näringslivs konkurrenskraft. Det måste därför vara angeläget att det inom landet utvecklas hårdvara och framförallt mjukvara till datasystem som bevarar Sveriges konkurrensfördelar både vad gäller yrkeskunnande och kvalitet. Dessutom finns det en växande exportandel i den inhemska elektronikproduktionen. Denna har under l970-talet vuxit från cza 55 procent till 0:a 63 procent. Produktutveckling, kunskapsuppbyggnad och därmed konkurrenskraft i svensk elektronikindustri kan främjas med hjälp av teknikupp-

och dess effekter 43

Utredningens syn på datoriseringen

handling. Den offentliga sektorn bör här utnyttja sin roll som en stor beställare av datateknik.

3.8.2 Datatekniken skall främja en god arbetsmiljö

för en effektiv är att de En grundläggande förutsättning dataanvändning befattningshavare som dagligen kommer i kontakt med datasystem upplever dessa positivt. Det måste vara en målsättning för näringslivet och den offentliga förvaltningen att införa en teknik som främjar en god och en effektiv Nödvändiga komponenter i arbetsmiljö organisation. denna strävan är goda arbetsförhållanden och personalens arbetstillfredsställelse. Vi anser dessutom att såväl vår kunskap på arbetsmiljöatt bygga in denna kunskap i datasystem kan området som vår förmåga ge Sverige konkurrensfördelar på världsmarknaden. Utgångspunkten för kraven på en god arbetsmiljö är arbetsmiljölagen 2 kap l§, i vilken betonas att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Detta innebär att arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende och att arbetet anordnas så att arbetstagaren själv kan påverka sin arbetssituation. Vi har i vårt utredningsarbete använt oss av ett brett arbetsmiljöbe- Vi har således försökt väga samman arbetsmiljö och effektivitet grepp. att analysera den fysiska arbetsmiljön, arbetets organisation, genom arbetsinnehållet och arbetsgemenskapen. De organisatoriska aspekterna har satts i förgrunden. Således får ett införande av datateknik inte enbart bestå av utveckling och inlärning av hanterandet av utrustningen. En organisationsanalys bör det fysiska paras med teknikinförandet. Denna analys måste ske i ett tidigt skede.

En organisationsanalys i samband med introduktion av datateknik bör bl a beakta två grundläggande kännetecken i datasystemen: E1 möjligheten att göra data i stora mängder mer lättillgänglig D möjligheten att styra tillverknings- och/ eller administrativa processer

Det första kännetecknet, datalagringen, skapar tillsammans med kommunikationsteknik en ökad tillgänglighet till information på olika organisationsnivåer. Förbättrade beslutsunderlag kan tas fram och en spridning av beslutsfattandet blir möjlig. Vi anser att datortekniken kan skapa nya förutsättningar för en demokratisk arbetsorganisation. Det andra kännetecknet, datorteknikens möjligheter att styra procestill mänskliga behov att själv påverka sin ser, måste sättas i relation arbetssituation enligt AML. I kontorsmiljön bör datortekniken ses som ett hjälpmedel till överblick och fördjupad kunskap i den enskildes arbetsituation. Hård uppav arbetsuppgifter som minskar den enskildes möjlighet att se styckning samband bör undvikas. av processer i verkstads- och processindustrin kan inne- Styrningen bära av personalen och monotona operatörsroller. Dessa utglesning roller kan undvikas genom olika organisatoriska lösningar som ger

44 Utredningens på datoriseringen och dess

syn effekter

möjlighet till arbetsrotation. I vårt arbete har vi kommit i kontakt med vissa organisationsformer som vi bedömer som mindre lämpliga. Vi anser således att skrivarbete i möjligaste mån bör spridas ut i organisationen och att centraliserade skrivfunktioner undviks. Vi ställer oss också negativa till hemterminalarbete om detta innebär en arbetsdelning som befäster okvalificerade och monotona jobb.

3.8.3 Möjlighet att påverka den arbetssituationen

egna

En förutsättning för effektiva och väl fungerande datasystem är att den personal som direkt berörs av datoriseringen och dess fackliga företrädare ges möjlighet att delta i utvecklingsprocessen och får ett reellt inflytande på denna. Det går inte att ge ett enkelt svar på frågan om arbetstagarnas inställning till den tekniska utvecklingen. Om denna paras med att arbetstagarnas inflytande i arbetslivet förstärks, och om den personalreduktion som produktivitetsvinster kan skapa i det egna företaget används till personalökning inom andra områden i företaget eller i någon annan sektor av ekonomin, kommer intresset för den tekniska utvecklingen att kunna upprätthållas och utvidgas. I första hand är detta frågor för arbetsmarknadens Samhällets parter. påverkan på inflytandefrågor kan ske genom lagstiftning, satsning på FoU och utbildning. Det är således utomordentligt betydelsefullt att de anställda kan hävda sitt inflytande. Arbetsorganisatoriska frågor kan inte väntas få en tillfredsställande lösning om inte de anställda stadium på ett tidigt ges möjlighet till medbestämmande, och som följd därav deltar aktivt i att utveckla datasystemen och de organisatoriska lösningar som väljs. Uppläggningen av ett komplicerat datasystem förutsätter en omfattande kartläggning av hela arbetsplatsen, varvid många personers kunskaper om olika delar av arbetsprocessen måste tas till vara. Brister i människors kunnande och utbildning kan vara ett större hinder för produktivitetsutvecklingen än brist på teknik och investeringar. Parterna på den svenska arbetsmarknaden har av tradition haft en positiv syn på tekniska förändringar. När den tekniska utvecklingen lett till negativa konsekvenser för de anställda har problemen ofta blivit föremål för diskussioner och kanske kollektivavtal reglering genom mellan parterna på arbetsmarknaden. I flera fall har samhället trätt in med reglerade åtgärder t ex lagstiftning på arbetstidens och arbetsmiljöns områden. Andra samhällsinsatser på arbetsmiljöområdet är tillkomsten av tillsynsmyndigheter som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Medbestämmandelagen har försett arbetsmarknaden med en rad nya styr- och skyddsmekanismer. Ju större konsekvenser den tekniska utvecklingen för med sig för det sociala systemet och därmed för de desto starkare anställda, krav kan dessa berättigat resa på medinflytande och på utformningen av arbetsmiljön. En förutsättning för att den tekniska utvecklingens landvinningar skall kunna är utnyttjas optimalt således att arbetstagarna tillförsäkras ett inflytande så att deras krav på

Utredningens syn på datoriseringen och dess effekter 45

en god arbetsmiljö i vid mening kan tillgodoses på arbetsplatserna. Ett belysande exempel i denna riktning är det medbestämmandeavtal som slutits mellan huvudorganisationerna på den privata arbetsmarknaden det s k utvecklingsavtalet. Avtalet betonar företagets och de anställdas gemensamma intresse på ett antal områden. Det kan gälla effektivitet, arbetsorganisation, arbetsinnehåll, yrkeskunskaper och jämställdhet. Den anställdes inflytande på utvecklingen av datasystem kan hävdas på ett flertal sätt. Om den anställde direkt berörs av ett datorsystem bör denne ges möjlighet att delta i utvecklingsgrupper där experter och lekmän gemensamt diskuterar sig fram till lösningar. Genom kontinuerlig information och referensgruppsystem kan den anställde ges en överblick över den totala rationaliseringsverksamheten i organisationen, och därigenom påverka även de långsiktiga rationaliseringsbesluten. Den formella medbestämmandeprocessen vid systemutvecklingsarbete och det stöd som MBL och olika teknikavtal ger de anställdas fackliga organisationer i denna process, har naturligtvis stor betydelse för de anställdas inflytande. Vi har i ett flertal av våra rapporter diskuterat de krav som bör ställas på medbestämmandeprocessen vid utveckling av datasystem. Vi har betonat att medbestämmandeprocessen måste komma i gång i ett mycket tidigt skede av datorsystemutvecklingen, att de anställda ges en reell delaktighet i beslutsfattandet och att de anställda ges ökade möjligheter till utbildning. Vi har konstaterat att de speciella problem med beslutsnivåer som kan uppstå i koncernföretag måste få en lösning. Vi har även betonat att de fackliga förtroendemännens kompetens måste höjas genom utbildning och ökad möjlighet till förhandlingsförberedelser. Lokala fackliga organisationers problem att få assistens av ombudsmän och konsulter måste också lösas. Vi har i tidigare betänkanden pekat på lagstiftning som en möjlighet att reglera ovanstående problemområden, men samtidigt betonat vikten av att medbestämmandeavtal slutes på hela arbetsmarknaden. Med SAF-LO-PTK-avtalet (utvecklingsavtalet) kan vi konstatera att centrala medbestämmandeavtal finns på hela arbetsmarknaden. Vi kan också konstatera att i SAF-LO-PTK-avtalet visas på lösningar av flertalet av de problemområden vi redovisat. Ett samförstånd mellan parterna i synen på datateknik och dess introduktion i arbetslivet är en betydelsefull konkurrensfördel för Sverige. Det finns speciella s k systemutvecklingsmodeller för utveckling av datasystem. Vi anser att dessa modellers utformning spelar en väsentlig roll för medbestämmandeprocessen vid introduktion av datateknik. Speciellt har vi pekat på att modellerna bör inkludera såväl organisations- och konsekvensanalyser som personalutvecklingsplaner. Forsknings- och utvecklingsinsatser där forskare och praktiker möts kring systemutvecklingsmodeller är av vikt för en fördjupad kunskap om systemutveckling och systemutformning.

46 Utredningens syn på daloriseringen och dess effekter

3.9 och

Kunskapsuppbyggnad kunskapsspridning är

en grund för effektiv

teknikanvändning

Den takt varmed den allmänna kunskapsnivån kring datateknik kan höjas kommer att bli bestämmande för hur och i vilken takt datatekniken förs in i såväl produktionssystem som på andra håll, och i vilken utsträckning attityderna till det nya kommer att vara positiva. Detta fäster uppmärksamheten inte bara på kvalitén i det reguljära skolsystemet inklusive högskolor och universitet, utan i ännu högre grad på den viktiga fort- och vidareutbildning som sker på arbetsplatserna och i arbetsmarknadsutbildningen. Avsevärda resurser behöver satsas på utbildningens område.

Övergång till datateknik inom olika arbetsområden ställer krav på

återkommande fortbildning och vidareutbildning för både beslutsfattare och personer som har att använda de nya hjälpmedlen. Kraven på teoretisk föreståelse och förmåga till överblick ökar för många grupper. Antalet tempoarbeten och andra rutinmässiga uppgifter får samtidigt minskad omfattning i både industrin och kontorsarbetet. Den traditionella uppdelningen på arbetare och tjänstemän kan väntas få mindre betydelse. Kraven på teoretiska kunskaper och förmåga att ta ansvar ökar för arbetarnas del, samtidigt som ett antal traditionella industriarbetaryrken av manuellt slag eller okvaliñcerade rutinarbeten inom kontorssektorn får minskad betydelse, i likhet med vad som tidigare skett med en rad hantverksyrken. Även specialister som utvecklar och inför datatekniska hjälpmedel behöver fortlöpande bygga upp sin kompetens och, inte minst, bredda sina kunskaper inom andra ämnesområden för att bättre kunna förstå teknikens funktion i en ofta komplicerad arbetsorganisation. Det är således angeläget att de redan anställda i sin fortbildning inte endast ges en teknisk påbyggnad, utan även garanteras bredare kunskaper om tex datoriseringens effekter på arbetsorganisation och arbetsmiljö. Kvinnornas situation måste speciellt beaktas. Kvinnorna har i allmänhet en lägre kunskaps- och utbildningsnivå i teknik och data än männen. Det primära ansvaret för utformningen av riktlinjer och utbildningsplaner för den företagsinterna fort- och vidareutbildningen bör ligga hos parterna. Ansvaret för utbildning av redan yrkesverksamma som berörs av omställningar måste också i första hand ligga på respektive arbetsgivare. Erfarenheterna visar att större företag liksom offentliga arbetsgivare har förutsättningar att ordna sådan utbildning på ett tillfredställande sätt. För mindre och medelstora företag är det svårare att avvara personal eller anställa ersättare under utbildningstiden. Det kan därför heller inte uteslutas att mindre företag har så bristfälliga kunskaper eller resurser för utbildning att en annars möjlig produktivitetsökning inte kommer till stånd. Idag kan inom arbetsmarknadsutbildningens ram statsbidrag utgå till utbildning av anställda i mindre och medelstora företag i samband med datorisering. Att denna möjlighet inte utnyttjats i någon nämnvärd omfattning torde bero på avsaknaden av de riktlinjer och utbildningsplaner som förutsattes skulle komma till stånd när beslutet togs om denna bidragsform.

och dess effekter 47

Utredningens syn på datoriseringen

Arbetsmarknadsutbildningen måste också i större utsträckning än för närvarande kunna utnyttjas för redan anställda som hotas av arbetslöshet, och för att motverka flaskhalsproblem i företagen som följd av bristande kunskaper hos de anställda. Detta ställer stora krav på flexibilitet i kursutbudet inom arbetsmarknadsutbildningen. Kursernas innehåll måste ständigt anpassas till de krav som den tekniska utvecklingen ställer. Datateknikens egen utveckling och den ökande användningen av datateknik således nya och förändrade utbildningsbehov. Att skapar genomföra de nödvändiga reformerna i utbildningssystemet är komplicerat av flera skäl. Kunskaper om datateknik är i många av de utbildsom berörs ett nytt kompetensområde för lärarna. Det krävs ningar därför såväl fortbildning för de redan yrkesverksamma som förändringar i lärarutbildningen. Att genomföra detta tar tid och kräver stora resurser. Tidsfaktorn är avgörande på grund av datateknikens snabba utveckling. Den allmänna resursknappheten leder till att förändringarna kräver omprioriteringar, för att den nödvändiga satsningen på lärarfortbildning skall kunna genomföras under de närmaste åren. Det finns således krav på utbildning i många olika former och för olika grupper. Den snabba utvecklingen inom elektroniken skärmånga av att denna utbildning sätts in i ett tidigt skede och att per betydelsen den utformas så att möjlighet till fortbildning öppnas. Den nya generationen, och då inte minst flickorna, måste få grundläggande kunskaper i datateknik redan i sin skolutbildning. Flexibilitet och okonventionella lösningar måste bli centrala begrepp om detta skall kunna klaras. Ett nära samarbete mellan företag och utbildningsmyndigheter där tjänster och kapacitet ömsesidigt köps eller byts måste utvecklas. För såväl arbetssökande som anställda med allmänt otillräcklig utbildningsbakgrund måste möjligheterna till en teoretisk grundutbildning som grund för ytterligare specialiserad utbildning inom nya teknikområden vidgas. Vi vill i detta betänkande betona att endast genom utbildningsinsatser som höjer den allmänna kunskapsnivån i arbetslivet kan en effektiv dataanvändning uppnås. Våra huvudförslag lägger huvudvikten vid en samordning av existerande kunskaper samt uppbyggnad och spridning av ny kunskap.

4 förslag till

Utredningens åtgärder

Vi har i kapitel 3 framhållit en del förutsättningar för en effektiv dataanvändning, dvs en användning som förbättrar miljön, utvecklar och arbetsinnehållet och leder till mer engagerande yrkesroller. En vidgar grundläggande förutsättning är en bred kunskapsuppbyggnad som ger den enskilde arbetstagaren en möjlighet att efter sin egen förmåga närma sig datatekniken och utvecklas med denna i sin yrkesroll. Vi anser att denna kunskapsuppbyggnad underlättas om den får en lokal förankring med ansvarstagande av regionala och kommunala organ samt lokalt näringliv. Vi vill erinra om att svenska industriframgångar ofta varit baserade på ett gediget yrkeskunnande och hög produktkvalitet. Även med elektronik i produkter och produktionsprocesser måste denna konkurrensfördel bevaras. Det måste därför vara angeläget att maskinvara och framförallt programvara till datasystem utvecklas inom landet. Vi anser att en effektiv dataanvändning främjas av att de befattningshavare som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med datasystem får en positiv upplevelse av dessa. Den teknik som introduceras i näringslivet och den offentliga förvaltningen mäste därför tillfredsställa högt ställda krav på arbetsmiljö och arbetsorganisation. Goda arbetsförhållanden och personalens arbetstillfredsställelse är grundläggande förutsättningar för en effektiv dataanvändning. Ytterligare en förutsättning för effektiva och välfungerande datasystem är att den personal som direkt berörs av datoriseringen och fackliga företrädare ges möjlighet att delta i utvecklingsprocessen och får ett reellt inflytande på denna.

Förutsättningarna för att åstadkomma en effektiv dataanvändning kan sammanfattas i tre punkter:

D Bred kunskapsspridning om datorer i arbetslivet. D Datorsystem som tillfredsställer högt ställda krav på arbetsorganisation och arbetsmiljö. D Inflytande från de anställda och de fackliga organisationerna i systemutvecklingsarbetet.

Dessa tre förutsättningar måste ingå i en syntes med en hög datateknisk expertkompetens för att uppnå en effektiv datoranvändning. Därigenom kan produktivitetsförbättringar uppnås som ökar näringslivets och för-

50 Utredningens förslag till åtgärder

valtningars konkurrenskraft och skapar ett ekonomiskt utrymme för en fortsatt välfärdspolitik. Vi har haft ovanstående synsätt som utgångspunkt inför utformningen av våra förslag till åtgärder. Innan vi går in på en mera detaljerad beskrivning av våra förslag skall vi föra en kort diskussion kring möjliga samhälleliga styrstrategier. Den mest genomgripande formen av styrning som samhället kan tillgripa är lagstiftning. Regelverk läggs fast med olika former av sanktioner mot överträdelser. Datalagen är ett sådant exempel. Lagstiftningen kan även enbart bilda en ram och uppmana till avtal mellan arbetsmarknadens parter. MBL är ett exempel på detta. Efterlevnaden av lagstiftningen kontrolleras genom olika åtgärder i form av tillsyn och inspektion. För detta ändamål kan myndigheter inrättas. Myndigheterna ges även i uppgift att som komplement till lagar utfärda föreskrifter. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är exempel på ovanstående. Vi har i vårt arbete diskuterat förändringar i såväl MBL som AML. Vad gäller MBL har vi emellertid gjort bedömningen att alternativet med förhandlingar och avtal mellan parter i första hand bör prövas för att vidareutveckla medbestämmandet. Vi har vidare funnit att regleringar av datormiljöer med hjälp av AML skulle bli alltför översiktliga och förordar därför föreskriftsarbete. Sanktioner mot lagöverträdelser är ofta av ekonomisk art. Denna typ av styrning förekommer även i form av beskattning. Vi har i utredningen diskuterat datorskatt och ställt oss negativa till denna form av beskattning. Vi anser att den skulle hämma produktivitetsutvecklingen och försämra vår situation på den internationella marknaden. Dessutom är datorbegreppet inte entydigt. Uppenbara definitionsproblem skulle uppstå. Vi har för övrigt ansett att det inte ingår i vårt uppdrag att lägga fram synpunkter på hur skatteuttaget bör fördelas mellan arbete och kapital. Fonderingar i exempelvis investeringsfonder är andra exempel på ekonomiska styrmedel. Vi har diskuterat finansieringen av personalutbildningen. KAFUs redovisning av olika fmansieringsalternativ bör enligt vár mening kunna ligga till grund för ett särskilt utredningsuppdrag beträffande denna fråga. Styrning sker även i form av olika ekonomiska stimulanser till näringsliv och förvaltningar. Här finns en rad olika stödformer. Mottagaren kan vara ett enskilt företag, en grupp företag, en branschorganisation etc. Stödet kan ske direkt eller via myndighet, institut, program etc. Även ändamålet skiftar. Internutbildning, metodutveckling, försöksverksamhet, pilotsystem, alternativ teknik, prototyper, dvs olika typer av förebilder, är exempel på stödobjekt. Vi föreslår i avsnitt 4.3 ett stöd till systemutveckling i små och medelstora företag. Ett annat konkret exempel på ekonomiska stimulanser är ASFs utvecklingsprogram för ny teknik, arbetsorganisation och arbetsmiljö. ASFs utvecklingsprogram stödjer specifika projekt. En annan metod är att mera övergripande stimulera kunskapsspridningen i företag och förvaltningar, att premiera samverkan, information, rådgivning och er-

Utredningens förslag till åtgärder 51

farenhetsutbyte. Vårt förslag om regionala utvecklingsprogram (4. l) har denna senare inriktning. Statliga myndigheter och verk kan också tjäna som förebilder. Experimentverksamhet, kompetensuppbyggnad etc sker då inom myndighetens eller verkets ram och sprids sedan till olika intressenter. Teknikupphandling är ett exempel på hur staten kan påskynda prototyputveckling och kommersiell spridning av datasystem och datateknik. Statliga verk tjänar också som informatörer och rådgivare. Exempelvis bedriver konsumentverket denna typ av verksamhet. Vi föreslår att ASS bygger upp en kompetens som utöver nuvarande verksamhet möjliggör en kunskapsstödjande roll på dataområdet. Samhället kan även initiera utvärderingar av ny teknik, t ex i statskontorets olika utredningar vars resultat bidrar till en regi, eller tillsätta allmän kompetenshöjning. Samhällets satsningar på utbildningsområdet påverkar utvecklingen på lång sikt och är ett exempel på en mjuk form av styrning. Styrningen sker via ungdomsskolan, högskolan, vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Det pågår idag en diskussion om olika förslag till en ökad samverkan mellan de olika utbildningsformerna. Våra förslag i avsnitt 4.4 syftar till en ökad samordning av företagens personalutbildning och AMUs verksamhet. Vi föreslår att AMU stödjer företagens vidareutbildning av anställda för att underlätta strukturomvandlingen. Vi vill också skapa utrymme för utbildning av arbetslösa i företag och förvaltningar. En annan långsiktigt verkande styrform är FoU. Denna kan bedrivas och universitet, via forskningsfonder, på institut och i på högskolan företagen. Även på FoU-området sker en integration mellan olika forskningsformer i allt större utsträckning. Vi lägger förslag för att främja FoU genom att föreslå centrum för administrativ datautveckling (4.2), forskning kring systemutvecklingsmodeller (4.3) och forskning om arbetslivets datorisering (4.7). Slutligen vill vi nämna samhällets möjlighet att via kampanjer påverka attityder och normer. Vi har två förslag på detta område, dels ett åtgärdsför kvinnor (4.5), dels ett särskilt utvecklingsprogram för att program göra datatekniken tillgänglig för handikappade (4,6). Dessa båda innehåller även FoU- och utbildningsinsatser. Flera av våra förslag har en regional anknytning. Våra regionala förslag är dessutom relaterade till varandra. Vi skall därför inledningsvis dels motivera vår regionala inriktning, dels ge en överblick över de regionala förslagen. Vi anser det viktigt att föra ut datafrågorna på stor bredd till många grupper och alla delar av landet. Detta är både ett effektivitets-, demokrati- och jämlikhetskrav. Datafrågorna måste förankras regionalt och en regional av expertkunnande. Relokalt, och understödja spridning och kommunala organ samt lokala företag måste känna ett gionala ansvar att själva driva datafrågorna. Våra förslag har därför ofta karaktären av hjälp till självhjälp. Viföreslår att regionala utvecklingsprogram initieras. Dessa innebär att regionala intressenter genom informationsrådgivning, erfarenhetsutbyte, utbildningsinsatser och samspridning,

52 Utredningens förslag till åtgärder

ordning av såväl mänskliga som maskinella resurser fördjupar den regionala kompetensen på dataområdet (se avsnitt 4.1). Ett regionalt utvecklingsprogram kan bli drivfjädern och bilda bas för en kompetensuppbyggnad som stimulerar till olika specifika insatser. Vi sammanfattar en del sådana exempel i figur 4:1.

Figur 4:] datatjänst

datastugor

Regionala utvecklingsprogram lokala datacentra

datautbildningsprogram för arbetslösa och personal som står inför omfattande strukturella förändringar Datatjânst är en utåtriktad datamiljö dit småföretagare och andra yrkesutövare kan komma och få en leverantörsneutral rådgivning och demonstration av datateknik samt en användarorienterad utbildning. ”Datatjänst” är inriktad på en yrkesmässig användning av datateknik. Det bör kunna bidra till framförallt de mindre företagens kompetensutveckling. I en datastuga finns enklare datorutrustning tillgänglig för allmänhetens bruk. Datastugan bedriver en öppen, utåtriktad verksamhet där allmänheten får en första kontakt med datatekniken. Lokala datacentra syftar till att på exempelvis kommunal basis samordna såväl mänskliga som maskinella resurser på dataområdet och därmed uppnå samordningseffekter. Kommunal förvaltning, lokalt näringsliv, skola etc samordnar t ex utbildning, systemutveckling och systemanvändning för att hjälpas åt i sin dataanvändning. Speciella insatser behövs för vissa grupper på eller utanför arbetsmarknaden. Vi föreslår att inom ramen för AMU särskilda medel avsätts för utbildning av personal som står inför omfattande strukturella förändringar till följd av bl a ny teknik. Detta ger det enskilda företaget möjlighet att utbilda sin egen personal. Vi redovisar i avsnitt 4.4.1 dessutom två konkreta projekt som ger regionens arbetslösa möjlighet till sådan utbildning. I det regionala utvecklingsprogrammet ingår utbildningsprogram med utbildning i enklare programmering och systemering, träning i användandet av olika programvara samt enklare elektronikkonstruktion. Utbildningen kan vara uppdragsinriktad mot det lokala näringslivet. Verksamheten kan drivas fristående med kommunen, AMU och lokalt näringsliv som initiativtagare, eller integreras i ett företag som besitter mera omfattande dator- och elektronikutrustning och kompetens. Vi vill påpeka att de förslag med regional anknytning som redovisats ovan skall betraktas som exempel på organisatoriska lösningar. Vi inser att skilda regionala villkor kan skapa förutsättningar för andra kombi-

sou 198430 Utredningens förslag till åtgärder 53

nationer, andra initiativ. Överhuvudtaget blir de regionala och lokala

intiativen och idérikedomen mycket betydelsefull för utvecklingen inom dataområdet. Sammanfattningsvis vill vi framhäva att samtliga våra förslag är av stimulerande karaktär. Vi försöker stimulera genom att skapa experimentmiljöer, pilotsystem, förebilder och goda exempel. Vi inrättar proför att med kunskapsuppbyggnad skapa krafter som gramverksamhet leder till en positiv utveckling. Vi föreslår forskningsinsatser med samma av utbildningssatsningar försöker vi undvika de syfte. Med subventioner effekter strukturomvandlingen orsakad av bl a datateknik kan negativa innebära för vissa grupper. med målsättningen att stoppa eller Vi lägger således inga förslag bromsa datautvecklingen. Vi motiverar detta med att teknologiskt kunnande har varit och måste förbli utgångspunkten för det svenska välfärdssamhällets utveckling. utnyttjande av datateknik inriktat på Sverige måste satsa på ett avancerat att hålla jämna steg i datautvecklingen i största allmänhet, men också på att skapa nischer inom enskilda teknikområden. Vi inser också att möjligheterna är begränsade att styra teknikutveck- Den tekniska utvecklingen på dataområdet försiggâr i en interlingen. nationell miljö. Mycket av utvecklingen av såväl maskinvara som programvara sker utanför Sveriges gränser. Möjligheterna att påverka via internationella organisationer är begränsade. Att göra sig självförsörjande på datateknikområdet är inget realistiskt alternativ. Snarare är den svenska elektronikindustrin beroende av exportmöjligheter och internationella kontakter för sin existens och fortlevnad. Sverige måste accepnär det gäller den övergripande av tera att ligga i periferin styrningen datautvecklingen. Detta hindrar inte att vi kan vara ledande inom enskilda teknikområden, exempelvis data- och elektronik i produktionen. Vår inriktning blir snarare att styra mot en positiv användning av som tar hänsyn till grundläggande mänskliga behov i ar-

datatekniken

betslivet vad gäller arbetsmiljö, arbetsinnehåll och gemenskap. skall vi mera i detalj beskriva de olika förslagen. Vi Fortsättningsvis vill påpeka att den turordning i vilken vi valt att redovisa våra förslag inte skall betraktas som en rangordning. Vi vill emellertid betona förslautvecklingsprogram (4.1). Vi anser att regionalt baseget om regionala rade insatser är ett effektivt medel för att få till stånd en god teknikansom samhället bör främja och bevaka. Vi ger därför detta vändning förslag högsta prioritet. Flera av våra andra förslag är dessutom beroende av att de regionala utvecklingsprogrammen kommer till stånd.

4.1 Regionala utvecklingsprogram

4. l .l Förslag

Vi har i samband med vårt utredningsarbete bedrivit en försöksverksamhet med regionala utvecklingsprogram på dataområdet i Värmlands och Malmöhus län. Försöksverksamheten redovisas i sin helhet i rapporten

54 Utredningens förslag till åtgärder

Ds A l983:l6. Vi vill vidareutveckla denna verksamhet och ge fler regioner möjlighet att sätta igång utvecklingsprogram. Vi föreslår samtidigt en organisatorisk bas och visar på ñnansieringsmöjligheter för ett sådant utvidgat program. Det primära syftet med ett regionalt utvecklingsprogram är att i regionen samla den kunskap som finns på dataområdet samt sprida och vidareutveckla denna kunskap. Informationsspridning, rådgivning, erfarenhetsutbyte, utbildningsinsatser och samutnyttjande av såväl mänskliga som maskinella resurser för att uppnå samordningseffekter blir naturliga moment i ett utvecklingsprogram. Vi föreslår att det inom de regionala utvecklingsprogrammens ram byggs upp utåtriktade datamiljöer (”datatjänst”) dit småföretagare och andra yrkesutövare kan komma och få en leverantörsneutral rådgivning och demonstration av datateknik samt en användarorienterad utbildning. Vi ser ett flertal motiv för de regionala utvecklingsprogrammen. Datafrågorna bör föras ut på stor bredd till många grupper över hela landet. En regional och lokal förankring är viktig. Det skapar närhet till problemen. Det ger också möjlighet till samspel och samverkan mellan olika intressenter på en operativ nivå. Ansvaret för att driva datafrågorna måste spridas till olika regionala och lokala intressenter (kommuner, lokalt näringsliv, regionala organ). De mindre företagen utgör en expansiv kraft på arbetsmarknaden. Dessa företags förmåga att anskaffa och rätt utnyttja datateknik blir betydelsefull. Det råder brist på datakunskap i regionerna utanför Stockholmsområdet. En samordning av tillgängliga resurser är nödvändig. Vi vill betona att de regionala och lokala initiativen, idérikedomen och variationen utgör en förutsättning för vårt förslag. Vi vill inte likforma den regionala datautvccklingen. Programmen skall spegla de regionala behoven. Målsättningen med de regionala utvecklingsprogrammen skall vara att i ett sammanhang utveckla och sprida datakunnandet som sådant och samtidigt garantera att tekniken tas i bruk på ett sätt som förbättrar miljön, utvecklar och vidgar arbetsinnehållet och leder till mer engagerande yrkesroller. Programmen skall vidare skapa och utveckla nya verksamheter och därmed främja sysselsättningen och regionens näringsliv. Programmen bör på regional basis samordnas av länsstyrelserna. Andra berörda regionala organ kan medverka i en informell ledningsorganisation. Till den regionala ledningsgruppens förfogande bör stå ett sekretariat som initierar utvecklingsverksamhet och samordnar pågående projekt. Vi föreslår att en samordningsgrupp bildas på departementsnivå med berörda departement och arbetsmarknadens parter representerade. Ledningsgruppen får ansvar för initiering av de regionala utvecklingsprogrammen och för medelstilldelningen, samt blir på central nivå ett forum för diskussion och erfarenhetsutbyte. På sikt bör det övervägas om det löpande programarbetet kan föras över till myndighetsnivå.

Utredningens förslag till åtgärder 55

4.1.2 Bakgrund

Vi har i vårt utredningsarbete kunnat konstatera att utvecklingen på mini- och mikrodatorområdet gett allt fler företag och organisationer möjlighet att till ett relativt rimligt pris använda sig av datateknik. Samtidigt beläggs att kunskapsnivån inte står i paritet med teknikens möjligheter. Rapporterna ”ADB i kommuner och landsting” (Ds A 1983:5) och ”Datoriseringen av administrativa rutiner i små och medelstora företag (Ds A 1982:10) pekar på att detta är en hämsko på den fortsatta teknikspridningen och betonar att riskerna för ett ineffektivt utnyttjande av datateknik är uppenbara. Arbetsmiljöaspekter och inflytandefrågor kan t ex komma i kläm. Kunskapen om datateknik är fortfarande expertbetonad och koncentrerad till Stockholmsregionen. Den ökande spridningen av mini- och mikrodatorteknik skapar emellertid öar” av kunskap lokalt ute på enskilda företag, enskilda organisationer och hos enskilda individer. De regionala utvecklingsprogrammen syftar till att samordna, sprida och vidareutveckla denna kunskap. Detta skall bidra till att ny teknik tas i bruk på ett sätt som förbättrar miljön, utvecklar och vidgar arbetsinnehållet samt leder till mer engagerande yrkesroller. På det sättet kan en i vidare mening positiv användning av ny teknik ske. Endast genom en till människornas förutsättningar anpassad teknisk förnyelse kan konkurrenskraften hos svensk industri och effektiviteten i förvaltningen ges ett verkligt tillskott. Det finns uppenbara flaskhalsar som bromsar spridningen av datateknik i regionerna (utanför Stockholms län) och som hämmar kunskapsspridningen av god teknikanvändning. En faktor är den begränsade tillgången till dataexperter. Enligt SCB finns hälften av landets ADB-personal i Stockholms län medan den andra hälften är spridd/över landet. En annan hämmande faktor är det begränsade kurs- och konferensutbudet för dataexperter i regionerna, vilket minskar kontaktmöjligheterna för denna grupp. Även användarutbildningen är mindre omfattande. Tillgången på referens- och demonstrationssystem i regionerna är dessutom begränsad. Företag med likartade behov av datateknik och/ eller med likartade erfarenheter befinner sig ofta på långa avstånd från varandra vilket hämmar naturliga kontakter. Speciellt för mindre företag kan tröskeln till en egen dataanvändning vara hög. Ett mindre företag har ofta inte tillgång till egna experter på dataområdet. Ett beroende av datorleverantörer och konsulter kan bli följden, ett beroende som det mindre företaget drar sig för att skapa. Den bristande interna kunskapen kan göra det svårt att överblicka de utbildningstillfällen som ges. Konferenser och litteratur blir ofta för avancerade för en oerfaren mindre företagare. Dessutom är personalen i små företag hårt uppknuten till sina arbetsuppgifter med små möjligheter att få ersättare. Det blir således svårt att delta i kurser och konferenser. Även om möjlighet till utbildning ges kan det vara svårt att relatera utbildningens innehåll till den egna situationen i företaget. Det föreligger följaktligen ett behov av skräddarsydd utbildning förlagd till företagen.

56 Utredningens till förslag åtgärder

4.1.2.1 Befintliga aktiviteter i

användarfrämjande regionerna

Av ovanstående bakgrundsbeskrivning att de användarfrämframgår jande åtgärder som idag riktas mot mindre företag i regionerna är bristfälliga. En del aktiviteter pågår emellertid vilka vi kortfattat skall belysa.

RDF genomför en del användarfrämjande aktiviteter. Sju referensgrupper har inrättats där användare sammanstrålar och diskuterar gememsamma problem: personal och utveckling metoder och hjälpmedel

ElElElElElDEl

teknologisk utveckling

leverantörsbevakning

externa relationer FoU övrigt

Grupperna skall följa utvecklingen inom sina respektive områden. Genom referensgruppernas försorg utges publikationer inom ämnesområdet, och utredningsaktiviteter genomförs för att öka kunskapen hos medlemsföretagen. RDF ger också mot debitering råd vid upphandling, kontraktsskrivning och avtalsfrågor. Förbundet bedriver dessutom informationsservice för allmänheten, studenter, konsulter, företag, organisationer m fl och besvarar frågor om D leverantörer, produkter, tjänster, konsulter etc D utbildning D litteratur, handböcker, tidskrifter D utredningar, prognoser, statistik

RDFs verksamhet är idag i huvudsak riktad mot större företag. Enligt uppgift pågår kontakter mellan RDF och SHlO- Familjeföretagen för en breddning av RDFs verksamhet mot mindre företag. En sådan utveckling skulle bidra till att förbättra situationen för de mindre företagen. Dataindustriutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1974: 10) att SIFU skulle svara för användarfrämjande åtgärder riktade mot de mindre företagen. SIFU bedriver idag kursverksamhet med de mindre företagen som huvudmålgrupp. 1982/83 genomgick ca 20 000 personer SIFUs kurser. Förutom kurser i datateknik finns kurser i bygghantverk och marknadsföring. SIFUs datakurser är inriktade på industriell datateknik såsom datatillämpningar inom byggnads- och Verkstadsindustri, CADteknik, mikroelektronik etc. Däremot förekommer inte kurser i administrativ databehandling i någon större omfattning. En fråga som naturligtvis måste ställas då regionala utvecklingsprogram diskuteras är vilka möjligheter de regionala utvecklingsfonderna har för att bedriva en motsvarande verksamhet. Man kan därvid konstatera att utvecklingsfondernas insatser på dataområdet är mycket varierande. Det förekommer såväl rådgivningsverksamhet som utbildningsinsatser av skiftande karaktär och omfattning. I Värmland har den regionala utvecklingsfonden varit mycket aktiv i uppbyggnaden av re-

Utredningens förslag till åtgärder 57

Däremot bör inte utvecklingsfonderna engionala utvecklingsprogram. samma stå för en verksamhet motsvarande ett regionalt utvecklingspro- Den regionala utvecklingsfonden kommer emellertid att vara en gram. väsentlig resurs såväl personellt som finansiellt vid genomförandet av ett

regionalt utvecklingprogram. Vi förutsätter att vid genomförande av regionala utvecklingsprogram omfattande samarbete sker med RDF och SIFU för kunskaps- och

erfarenhetsutbyte.

4.1.3 på innehåll i ett regionalt utvecklingsprogram Exempel

Som redan konstaterats har olika regioner olika behov av kunskapsupppå dataområdet. Vi skall nedan visa exempel på vad som kan byggnad ingå i ett regionalt utvecklingsprogram. Avsikten är att ge idéer till innehåll. Varje region får sedan bygga sitt program enligt egna behov.

Det finns sex hörnstenar i ett regionalt utvecklingsprogram: informationsspridning rådgivning erfarenhetsutbyte

EIEICIDDD

utbildningsinsatser samordning av resurser utredningsarbete

Vi skall nedan kortfattat var och en av dessa hörnstenar och belysa använda framförallt som utgångspunkt för vår re- Värmlandsprojektet dovisning.

4.1.3.1 Informationsspridning

Detta kan ta former av kampanjer riktade till allmänheten, till skoleleoch anställda. Informationspridningen kan ha den ver, till företagare allmänna att aktivera olika grupper för datafrågor, rikta målsättningen eller vara begränsad till ett specifikt teknikom-

sig-till specifika grupper

råde som bedöms vara eftersatt i regionen. Därvid skapas sådana insikatt kunskapen om datateknikens möjligheter och beter och attityder gränsningar ökar.

4.1.3.2 Rådgivning

utan blir i sitt Mindre företag har ofta ingen datakompetens internt, beroende av konsulter och leverantörer. Företagaren kan få agerande Motsvarande proproblem att välja mellan olika förslag och alternativ. Bristen kan blem gäller för de fackliga organisationerna. på kunskap även få till att företagaren helt avstår från att försöka utnyttja följd som gör det möjligt att bedöma alternativ datatekniken. En rådgivning innan kontakten med dataleverantören tas måste vara av och möjligheter värde. kan med fördel vara av uppsökande karaktär för Rådgivningen att även de tveksamma skall nås. I Värmland bedriver utvecklingsfonden

58 Utredningens förslag till åtgärder

uppsökande verksamhet som stöd för etablering av CAD-tekniken inom det regionala utvecklingsprogrammets ram. Rådgivningen kan alternativt ha karaktären av kontaktförmedling med hänvisning till lämpliga rådgivare. [NRA i sitt betänkande Information föreslog om arbetsmiljörisker (SOU 1982:30) att försöksverksamhet med rådgivning om god teknikanvändning på det kontorstekniska området skulle ske i arbetslivscentrums regi. Förslaget har mötts med viss tveksamhet i remissopinionen. Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen 1984/85 att arbete med en sådan inriktning som utredningens förslag om god teknikanvändning avser, redan ha inletts och hänvisar till projekt som stöds av STU och ASF, t ex ASFs program för utveckling av nyteknik, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Vi anser att den rådgivande verksamheten i ett regionalt utvecklingsprogram kan vara ett sätt att tillgodose INRAs intentioner.

4.1.3.3 Erfarenhetsutbyte

Företag och organisationer som redan är etablerade dataanvändare kan på företagsträffar och seminarierjämföra sina erfarenheter inbördes och överföra kunskap till dem som står i begrepp att ta sig an datatekniken. Även fackklubbar har behov av den typ av erfarenhetsutbyte.

4.1.3.4 Utbildningsinsatser

För denna typ av insatser finns flera målgrupper. Vi har i vårt utredningsarbete kunnat konstatera att fortbildning av de redan yrkesverksamma blir en viktig förutsättning för en positiv dataanvändning. Stöd kan ges till fortbildningsprogram för denna grupp. Dels kan olika initiativ tas till fortbildning, dels kan pågående utbildningsinsatser ute på företagen stödjas och samordnas. Utbildningsinsatserna bör inte enbart syfta till att föra ut kunnande om användningen av datateknik och elektronik, utan också innehålla moment av kunskap som belyser datoriseringens effekter och hur dessa skall mötas och bemästras. De fackliga organisationernas engagemang i utbildningsplaneringen bör säkras. Fackliga förtroendemän blir en målgrupp för utbildningsinsatserna. Planerings- och utredningsarbete med sikte på att anpassa det traditionella skolväsendet till de regionala behoven är ett annat inslag som kan ingå i utbildningsinsatserna. Ett flertal statliga utredningar, exempelvis gymnasiutredningen, komvuxutredningen och kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning, har betonat de positiva effekter som kan uppnås genom en vidgad samverkan mellan olika utbildningsanordnare. Initiativ i denna riktning kan tas på dataområdet inom ramen för ett regionalt utvecklingsprogram. I Värmland har enskilda gymnasier, FoU- rådet, högskolan, länsarbetsnämnden, länsskolenämnden, näringslivet, LO- och TCO-distrikten, landstinget och länsstyrelsen gått samman med målsättningen att samordna och vidareutveckla det regionala utbudet av utbild-

sou 1984:20 Utredningens förslag till åtgärder 59

ning inom dataområdet samt skapa en ökad flexibilitet i utbildningsinsatserna. Vi nämner i andra sammanhang i detta betänkande förslag på samarbete mellan olika utbildningsanordnare. I tex avsnitt 4.4.1 om AMU utvecklas tanken på samarbete mellan ett enskilt företag och arbetsmarknadsmyndigheterna i uppbyggnaden av ett utbildningsprogram för arbetslösa och för anställda inom företag som står inför omfattande strukturella förändringar som följd av bla ny teknik. Initiativ i den här riktningen kan tas inom ramen för ett regionalt utvecklingsprogram. Vi besökte i mars 1983 England för att bl a studera s k Information Technology Centres. Vid dessa datacentra, som finns spridda över England i sysselsättningssvaga regioner, får arbetslös ungdom utbildning inom dataområdet. Vi beskriver i avsnitt 4.4.1 hur en svensk motsvarighet skulle kunna byggas upp. Initiativ till denna typ av satsning skulle också kunna ske inom ramen för ett regionalt utvecklingsprogram. Ytterligare ett initiativ som kan ligga inom ett regionalt utvecklingsprograms ram är uppbyggnaden av s k datastugor. I en datastuga finns datorutrustning tillgänglig för allmänheten. Datastugan bedriver en öppen, utåtriktad verksamhet där allmänheten får en första kontakt med datatekniken. Allmänheten kan också erbjudas en grundutbildning på dataområdet i datastugans regi. Pilotprojekt har förekommit i Stockholm med datastugor som begränsats till kvinnor mellan 14-24 år för att försöka öka kvinnors intresse för datateknik.

4.1.3.5 Samordning av resurser

Vi har ovan redovisat samordningsvinster som kan uppnås på utbildningsområdet. Vi ser även andra möjligheter till att uppnå samordningseffekter. I små och medelstora kommuner behövs en samordning av resurser inom dataområdet på lokal nivå. Olika intressenter kan bilda en samarbetsgrupp för att sprida information om datateknik och samordna olika resurser. De utbildningsresurser som finns lokalt kan behöva kartläggas för användning i ungdomsskolan, KOMVUX, AMU och studieförbundens verksamhet. Informationskampanjer kan initieras. Gemensamma utvecklingsprojekt är en annan möjlighet där exempelvis kommunen och lokalt näringsliv kan delta. Naturliga bryggor” mellan utbildningsanordnare och näringsliv kan skapas så att ungdomar genomför datapraktik i det lokala näringslivet och smidigt slussas ut i sysselsättning efter skolgången. En teknisk integration av olika datorutrustningar kan ske i lokala datacentra. Detta kan exempelvis gälla CAD-tekniken. Olika intressenter kan här samutnyttja sina resurser och bygga samman dessa i ett datanät. Utbyte av såväl dataprogram som utbyte av information från olika databaser blir möjlig. Utveckling och inköp av datasystem kan också ske gemensamt. Inköp, utveckling och utbildning kan därmed förbilligas. I det regionala utvecklingsprogrammet i Värmland har ett flertal

60 Utredningens förslag till åtgärder

kommuner planer på en samordning av den kommunala förvaltningens, det lokala näringslivets och skolans behov av dataresurser.

4.1.3.6 Utredningsarbete

Ett regionalt utvecklingsprogram måste kunna innefatta både omedelbara åtgärder som kan sättas in utan någon längre tids förberedelse och mera långsiktiga insatser. För sistnämnda slag av åtgärder måste vissa resurser avdelas för utredningsverksamhet inom det regionala utvecklingsprogrammet. Vi har i våra studier av datoriseringens effekter primärt studerat riksomfattande frågor och branschfrågor. De regionala utvecklingsprogrammen kan ge ytterligare en dimension. Erfarenheterna från de regionala utvecklingsprogrammen inom vårt utredningsområde bör därför samlas upp och utvärderas. En utvärdering av i vilken mån de regionala utvecklingsprogrammen uppnår avsedd effekt bör också ske. Slutligen kan en del idéer av mera långsiktig karaktär behöva utredas ytterligare. Det kan exempelvis gälla de långsiktiga behoven av datautbildning. I Värmlandsprogrammet nämns också exempel på utredningsuppdrag som framförallt vilar på utvecklingsfonden.

4.1.4 ”Datatjänsf”

Som vi tidigare påpekat saknar ofta mindre företag egen kompetens på dataområdet. Därmed har de också svårt att ta till sig teoretiska beskrivningar av olika datasystems funktionssätt. Vidare kan denna kompetensbrist leda till svårigheter att välja i olika dataleverantörers utbud. Det måste därefter vara värdefullt för ett mindre att få datasystem företag åskådliggjorda genom realistiska demonstrationer i leverantörsneutral miljö. En del av ett utvecklingsprogram skulle således kunna vara att bygga upp en demonstrationsmiljö (datatjänst) för

informationsförmedling,

rådgivning och användarorienterad utbildning. Som redovisas nedan i avsnitt 4.1 .8 föreslår vi att ett mindre sekretariat håller samman arbetet i respektive regionalt och utvecklingsprogram skapar kontinuitet i arbetet. Detta sekretariat kommer under utvecklingsprogrammets genomförande att bygga upp en ”kunskapsbank om regionens situation och möjligheter på dataområdet. sekretariatet blir därför ett embryo kring vilket datatjänst kan byggas upp. På det verkstadstekniska området har IVF inrättat en småföretagareservice. med högst 200 anställda Företag får gratis rådgivning i produktions- och verkstadstekniska i 25 timmar, frågor och ytterligare 80 timmars konsultation för halva priset. Oberoende av storlek kan företag få ovanstående service i arbetsmiljöfrågor. Datatjänst kan bygga upp en motsvarande men bredare service.

4.1.5 Kombinationer av olika förslag

Vi har ovan presenterat en del förslag som kan renodlas och genomföras

Utredningens förslag till åtgärder 61

vart och ett för sig. Det finns emellertid även olika kombinationsmöjligheter. Ett lokalt datacentra kan tjäna som utgångspunkt för en diskussion om kombinationsmöjligheter. Som vi tidigare nämnt syftar ett lokalt datacentra till att samordna olika mänskliga och maskinella resurser på dataområdet i kommunal regi. Kommunala förvaltningar, det lokala näringslivet, skolor etc kan samordna t ex utbildning, systemutveckling och systemanvändning samt samutnyttja datorutrustning. Till denna miljö kan naturligtvis även datatjänsts demonstrationsmiljö förläggas, en datastuga inrättas och datautbildning för arbetslösa anordnas. Det finns naturligtvis andra kombinationsmöjligheter som får anpassas efter regionens behov och förutsättningar.

4.1.6 Samordning med andra regionala insatser

i regionerna Vi Det pågår redan en del aktiviteter på dataområdet. nämner också exempel på detta på andra ställen i vårt betänkande. I Malmöhus län pågårt ex utvecklandet av forskarbyn lDEON. Där finns också stiftelsen SUN samt elektronikgruppen i Lund (EGIL) etc. På ett flertal platser pågår införande av datastugor. Genom ASFs utvecklingsför ny teknik, och arbetsmiljö stöds ett

program arbetsorganisation

omfattande kommunalt utvecklingsprojekt i Sandviken. Många andra exempel skulle kunna nämnas. Regional utveckling planeras vidare bl a inom ramen för arbetet med industriella utvecklingsprogram, i regional samordning av utbildningsinsatser etc. I utvecklingsfondernas normala verksamhet pågår olika aktiviteter på dataområdet i form av rådgivning och utbildning. Olika branschorganisationer såsom IVF och VUC bedriver FoUarbete, informationsspridning och rådgivningsverksamhet. Här kan även nämnas det av oss föreslagna centret för administrativ Dessa bör bli naturliga samarbetspartners i ett datautveckling (42). regionalt utvecklingsprogram. Vi ser inte vårt förslag till regionala utvecklingsprogram på dataområdet som en ersättning för dessa aktiviteter utan som ett komplement. Vår målsättning är att via de regionala utvecklingsprogrammen fokusera datafrågorna och med hjälp av de regionala organens egen initiativförmåga få till stånd en samordning av den regionala datautvecklingen.

4.1.7 Sammanfattande motiv för regionala

utvecklingsprogram

till många grupper över EJ Vi vill föra ut datafrågorna på stor bredd, hela landet. Under 1960- och l970-talen berördes framförallt de större företagen av datoriseringen. 1980- talets ”nya våg” av datatekför de mindre att utnyttja datanik skapar även möjlighet företagen tekniken i sin verksamhet. Vi vill stimulera denna spridning och som förbättrar miljön, utvecklar och samtidigt befrämja datasystem arbetsinnehållet, leder till mer engagerande yrkesroller m m. vidgar förankras och lokalt. Vi El Det är väsentligt att datafrågorna regionalt har under kunnat konstatera att datakraft och vårt utredningsarbete

62 Utredningens förslag till åtgärder sou 1934:20

dataexpertis är starkt koncentrerad till Stockholmsregionen. Vi vill stödja en regional spridning av expertkunnande. D Ansvaret för att driva datafrågorna måste spridas till skilda regionala intressenter (kommuner, lokalt näringsliv, regionala organ). De regionala och lokala organen måste känna ett ansvar för fortsatt kunskapsspridning om datateknik och fortsatta satsningar på datateknik med ”positiva förtecken. D Vi bedömer de mindre företagen vara en expansiv kraft i framtidens näringsliv. Dessa företags förmåga att ta till sig och rätt utnyttja datateknik blir betydelsefull. D Såväl maskinella som mänskliga resurser på dataområdet är knappa i dagsläget i regionerna utanför Stockholmsområdet. Vi vill med de regionala utvecklingsprogrammen få en samordning till stånd av datafrågorna mellan olika regionala organ. D Vi vill genomföra programmen under så obyråkratiska former som möjligt och befrämja lokalt ansvarsmedvetande och engagemang. Målsättningen är således att programmen skall spegla de regionala behoven med hänsynstagande till pågående eller redan genomförda aktiviteter i industriella utvecklingsprogram etc. Försöksverksamheten i Värmlands och Malmöhus län visar att det går att finna sådana former. D Vi gör bedömningen att regionalt baserade insatser är ett effektivt medel att på kort sikt få till stånd aktiviteter som samhället bör främja.

4.1.8 Organisation

4.1.8.1 Regional organisation

Länsstyrelsen har en central roll i en regions industriella Det utveckling. blir därför naturligt att länsstyrelsen tar på sig rollen som huvudman för och samordnare av de regionala En förutsättutvecklingsprogrammen. ning för ett positivt utfall av utvecklingsprogrammen är ett aktivt deltagande av de regionala representanterna för arbetsmarknadens parter och andra berörda. Enligt den modell som prövats i Värmlands län har länsstyrelsen bildat en ledningsgrupp för utvecklingsprogrammen i vilken en bred representation av olika intressenter ingår. l Värmland ingår näringslivet genom handelskammaren, LO- och TCO-distrikten, utvecklingsfonden, landstinget, högskolan och länsarbetsnämnden i ledningsgruppen. Andra organ med uppgifter inom FoU-området som IVF och VUC kan också vara representerade i ledningsgruppen. För att skapa kontinuitet i utvecklingsarbetet och sammanhållning av utvecklingsprogrammens olika delprojekt bör som nämnts ovan ett sekretariat bildas i respektive län. En huvuduppgift för sekretariatet blir att ta olika initiativ så att utvecklingsverksamheten kommer igång. Speciella ledningsgrupper för olika delprojekt kan dessutom bli nödvändiga. Ett exempel på regional organisation visas i nedanstående skiss.

Utredningens förslag till åtgärder 63

Länsstyrelsen Utvecklingsfonden - Lednings Landst t LANSSTY RE LSE N

9” pp Länsskbriaåmnden

Länsarbetsnämnden Arbetstagarorganisationerna Handelskammaren

DATATJÄNST

|. sekretariat

:foiekt

lednings- QFUPD

utbild- samordinfon-na. erfaren- 05719550 ning av reråd_ Satsa tions- hetsut- surser t ex givning t ex dataspridning byte stuga

sekretariatet kommer under utvecklingsprogrammets genomförande att bygga upp en ”kunskapsbank” om regionens situation och möjligheter på dataområdet. sekretariatet blir därför ett embryo till en permanent regional informations- och rådgivningscentral i datafrâgor. Med sekretariatet som bas kan en demonstrationsmiljö för informationsförmedling, rådgivning och användarorienterad utbildning (”datatjänst) inrättas.

4.1.8.2 Central organisation

Vi föreslår att en samordningsgrupp bildas på arbetsmarknadsdepartementet. I gruppen bör ingå representanter från civil-, industri- och utbildningsdepartementet samt arbetsmarknadens parter. Huvuduppgifter för samordningsgruppen blir att initiera arbetet med de regionala utvecklingsprogrammen i regionerna, bistå vid bedömning av ñnansieringskällor och fördela medel till programmen. Samordningsgruppen kan också skapa sig en överblick över den pågående programverksamheten och agera så att olika projekt understödjer och/ eller kompletterar varandra. En naturlig uppgift för samordningsgruppen blir att överföra kunskaper och erfarenheter från ett program till ett annat. Vidare kan en bred kompetens i arbetsmarknads-, arbetsmiljö- och datafrågor som ett komplement till den regionala kunskapen samlas i samordningsgruppen. Samordningsgruppen bör därigenom bli ett forum för en allmän diskussion och erfarenhetsutbyte vad gäller regionala insatser på dataområdet och effekterna av dessa. Erfarenheterna från de regionala utveck-

i

64 Utredningens till förslag åtgärder

lingsprogrammen kan därmed spridas till en bredare krets och initiativ tas vid sidan om programverksamheten. Mängden av erfarenhetsmaterial kommer successivt att öka efterhand som de regionala utvecklingsprogrammen realiseras. Det kan dels gälla erfarenheter från genomförandeprocessen, dels erfarenheter av de regionala utvecklingsprogrammens effekter. Materialet kommer att behöva systematiseras, t ex för riksomfattande sammanställningar och utvärderingar. Det kan vidare finnas behov att vidarbefordra material för fortsatt bearbetning i t ex olika forskningsprogram. På sikt bör det övervägas om detta löpande programarbete kan överföras till en myndighet.

4.1.9 Finansiering

Finansieringen av ett regionalt utvecklingsprogram bör begränsas i tiden och förslagsvis gälla för en femársperiod. Insatser bör därefter finansieras helt via traditionella kanaler. Som framgått av den organisationsdiskussion som förts ovan förväntas ett regionalt utvecklingsprogram ha ett flertal finansiärer. Källorna kan dessutom variera för olika regioner. Vi vill här föreslå ett par finansieringskällor. Programmen bör till huvuddelen finansieras av de statliga, landstingskommunala och kommunala medel som för närvarande disponeras av de regionala intressenterna. Det kan t ex gälla medel som står till länsstyrelsernas, länsarbetsnämndernas, länsskolenämndernas, utvecklingsfondernas och särskilda FoU-organs förfogande. Det förutsätts vidare att näringslivet deltari utvecklingsprogrammens finansiering, t ex via de regionala handelskammarna. De regionala utvecklingsprogrammen kommer emellertid också att kräva speciella finansiella insatser. Vid genomförandet av de regionala utvecklingsprogrammen bör i ett första skede ett mindre belopp ställas till regionens förfogande. Medlen möjliggör sammankomster mellan berörda parter och ett första utkast till utvecklingsprogram. Medlen har en central funktion som en initial drivkraft vid programstarten. Vi föreslår att den centrala samordningsgruppen tilldelas 5 milj kr för att initiera de regionala utvecklingsprogrammen. Efter den ovan beskrivna initieringsfasen kommer den centrala samordningsgruppen att tillställas programutkast från regionerna. Samordningsgruppen behandlar förslagen och fördelar medel för programmens genomförande dels från särskilt tilldelade medel, dels genom att beakta huruvida vissa delar kan finansieras via tillgängliga resurser som exempelvis ASF, AMS, SÖ, SIND, STU, UHÄ disponerar för att stödja projektverksamhet. De särskilt tilldelade medlen bör uppgå till 50 milj kr för hela programperioden, dvs i genomsnitt 10 milj kr per år. De särskilt tilldelade medlen bör tas fram från tillgängliga resurser inom arbetsmarknads- och industridepartementets område. Arbetsmarknadsdepartementet disponerar särskilda resurser för FoU-arbete samt övrig utredningsverksamhet, varav en del föreslås avsättas för de regionala utveckligsprogrammen. Industridepartementet har ett särskilt anslag för regionala utvecklinginsatser. Anslaget används för tre ända-

Utredningens förslag till åtgärder 65

mål: lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och regional utveckling. Fördelningen mellan de olika ändamålen görs av regeringen. Detta möjliggör en utökning av anslaget till regional utveckling för att centralt kunna användas för de regionala utvecklingsprogrammen. Som redan nämnts kommer vid genomförandet av de regionala utvecklingsprogrammen projektidéer att presenteras som helt eller delvis torde ha möjlighet att kunna finansieras via tillgängliga resurser som AMS, ASF, SIND, STU, SÖ och UHÄ disponerar för att stödja projektverksamhet. Samordningsgruppen bör beakta detta när det gäller regionens projektansökningar. Omfattningen härav är svår att uppskatta eftersom det blir beroende av de enskilda projektens inriktning och kvalitet. Vi bedömer dock att omfattningen borde kunna bli i storleksordningen 50 milj kr för hela programperioden. Sammanlagt skulle alltså ca 100 milj kr på central nivå kunna satsas på de regionala utvecklingsprogrammen. Olika former av utbildningsinsatser bör kunna finansieras via arbetsmarknadsutbildningen, exempelvis program för arbetslösa och personal som står inför omfattande strukturella förändringar.

4.2 Centrum för administrativ datautveckling

4.2.1 Förslag

Dataindustriutredningen (SOU 1974: 10) gjorde bedömningen att 12 procent av företagen med 20- 100 anställda utnyttjade ADB 1971. 1983 använde 35 procent av arbetsställena med mindre än 50 anställda och 62 procent av arbetsställena med 50- 199 anställda ADB enligt SIFO. (SIFO-siffrorna skulle varit större om man räknat per företag). Expansionen har således varit kraftig.

Vi anser det viktigt att stödja framförallt de mindre företagen vid

val av datateknik uppbyggnad av kunskap om datateknik

EJDEJU

utveckling av programvara metodutveckling De mindre företagen saknar ofta egen kompetens på dataområdet och blir därför starkt beroende av datorleverantörers och datakonsulters information och kompetens. De mindre företagens kompetensbrist kan göra det svårt för dem att välja mellan olika leverantörserbjudanden. Den programvara som erbjuds är ofta tillverkad utom landet och tillfredsställer inte alltid högt ställda krav på ergonomiska lösningar, arbetsorganisatoriska och arbetsmiljömässiga krav. Med målsättningen att skapa en hög kvalitet på de datatjänster och dataprodukter som erbjuds de mindre företagen vill vi inrätta ett centrum för administrativ datautveckling. Centret skall utveckla programvara, standarder och metoder som tillfredsställer högt ställda krav i

66 Utredningens förslag till SOU I984:2O åtgärder

svenskt arbetsliv. Centfet skall även stödja den rådgivnings- och demon-

strationsverksamhet vi föreslagit i avsnitt 4.1 (”datatjänst). Vi bedömer de mindre företagen vara en expansiv kraft i framtidens näringsliv. Dessa företags förmåga att anskaffa och rätt utnyttja datatekniken blir därför betydelsfull. Centret skall ta på sig utvecklingsuppdrag från enskilda användare och grupper av användare samt utveckla standardprogramvara. Centret kan också utveckla systemutvecklingsmetoder, standarder och metoder för utvärdering av datateknik anpassat för mindre företags behov. Centret kan till delar genomföra detta utvecklingsarbete internt men även lägga ut uppdrag externt. En annan uppgift för centret kan vara att sprida kunskap om forskningsresultat och att industriellt anpassa resultaten. Detta möjliggör även ett samutnyttjande av datautrustning. Centret bör förläggas i nära anslutning till en högskola i en fristående organisation. Kontakter bör också skapas med företrädare för den forskning vi förslår i avsnitt 4.3 och 4.7. Ytterligare en uppgift för ett centrum för administrativ datautveckling kan vara att bygga upp en databas över programvara, forskningsresultat etc. Denna databas och informationsspridning om centrets övriga verksamhet bör utnyttjas för användarfrämjande åtgärder i samarbete med de i avsnitt 4.1 beskrivna regionala utvecklingsprogrammen samt RDF och SIFU. Vi har haft den verksamhet som IVF och VUC bedriver på det verkstadstekniska området som jämförelseobjekt i våra diskussioner om centrum för administrativ datautveckling. Vi bedömer att det i dagsläget behövs speciella initiativ vad gäller administrativ datateknik parallella till dem som sker på olika branschområden. På sikt kommer produktionsteknik och administrativ teknik alltmer att integreras, vilket bör innebära att olika specialinsatser kan samordnas. Detta föranleder oss att betona att ett nära samarbete måste upprättas med IVF och VUC, dels för att dra nytta av deras hittillsvarande erfarenheter, dels som en förberedelse för en framtida samordning. Centret bör således förläggas på en ort där IVF och VUC finns. Nära kontakter måste också upprätthållas med andra branschforskningsinstitut. I den offentliga sektorn bedrivs flertalet av de aktiviteter vi placerat på centrum för administrativ datautveckling i Statskontorets regi. Vi förutsätter därför även en nära kontakt mellan centrum för administrativ datautveckling och Statskontoret. Ett centrum för administrativ datautveckling kommer enligt vår mening att bidra till att ny teknik tas i bruk på ett sätt som gagnar de små företagen, förbättrar miljön, utvecklar och vidgar arbetsinnehâllet samt leder till mer engagerande yrkesroller. Vi föreslår att ett centrum för administrativ datautveckling inrättas med start 1985 och att centret organiseras i form av en stiftelse med STU och ASF som huvudmän. Vi föreslår att detaljutformningen överlämnas till en särskild organisationskommitté.

Utredningens förslag till åtgärder 67

4.2.2 Bakgrund

Redan dataindustriutredningen (SOU 1974: 10) fick i direktiven uppdraget att undersöka lämpligheten av att inrätta ett ”centrum för datautveckling” på nationell basis. Enligt direktiven kunde till ett sådant centrum sammanföras uppgifter rörande bevakning av forsknings- och marknadsutveckling, kontaktskapande mellan svensk industri och utländsk forskning, erfarenhetsutbyte mellan producenter och användare. Viss datateknisk forskning och utveckling skulle även kunna bedrivas där. Behovet av att inrätta centrala program och/eller programindexbibliotek skulle enligt direktiven också prövas. Ansatsen i dataindustriutredningens direktiv var bred. Inga avgränsningar till ett visst datateknikområde eller speciella användargrupper gjordes. Dataindustriutredningen avfärdade i sitt slutbetänkande ett ”centrum för datautveckling” främst med en argumentation som betonar det olämpliga i att blanda samman FoU med användarfrämjande aktiviteter i samma organisation. Flera remissinstanser var inte eniga med utredningen i detta avseende. Utredningen förordade resurskoncentration inom högskoleforskningen för att stärka FoU-aktiviteterna. Användarfrämjande åtgärder för stora och medelstora företag ville man stödja via det omorganiserade Servi-Data (dvs RDF), och för mindre företag via SIFU. Inställningen till en samordning av FoU och användarfrämjande åtgärder har förändrats sedan dataindustriutredningen lade sitt slutbetänkande. I olika sammanhang har på senare år försök gjorts att knyta samman forskning, industriellt utvecklingsarbete och användarfrämjande åtgärder. l-lär kan nämnas forskarbyar, teknikcentra (se FOSAM, betänkande Högskola i FoU-samverkan” SOU 1980:46), avknoppningsföretag etc. Ett flertal kollektiva forskningsinstitut bedriver praktiskt tillämpad forskning och teknisk utveckling genom samarbete mellan näringsliv och staten. Ett sådant exempel är IVF som bedriver kollektiv forskning för sina uppdragsgivare STU och Mekanförbundet. Även ASF har på senare år stött IVFs arbete. IVF åtar sig också uppdrag för enskilda företag eller grupper av företag. Den sistnämnda delen av IVFs verksamhet har vuxit snabbt under senare år och uppgår till 40 procent av verksamheten. DEK har föreslagit att IVFs verksamhetsområde skall breddas. I sitt betänkande ”Datateknik i industriproduktionen” (SOU 1981:59) anser DEK att IVFs verksamhet bör kompletteras med såväl eget kvalificerat som aktiva teknikspridningsinsatser. DEK föreslår utvecklingsarbete inrättande av verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC) och produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP) med fem huvuduppgifter:

El Samordna och komplettera högskoleforskningen genom att tex initiera FoU mellan olika institutioner inom högskolan samt ta över forskningsprojekt och föra dem närmare den industriella tillämp-

68 Utredningens förslag till åtgärder

ningsfasen. D Främja forskningssamverkan mellan högskolan och industrin. D Bedriva industriellt utvecklingsarbete. D Genomföra teknikspridningsinsatser. D Bedriva teknikbevakning och teknikvärdering. DEKs har resulterat i VUC förslag i Linköping och Luleå. Av ovanstående framgår att insatser har gjorts att knyta samman verkstadsteknisk forskning (inklusive datateknik i industriproduktionen), industriellt utvecklingsarbete och användarfrämjande åtgärder. Situationen ter sig annorlunda vad gäller administrativ datautveckling. Kollektiva forskningsinsatser förekommer endast i begränsad omfattning på den administrativa databehandlingens område. Inget institut motsvarande IVF eller andra s k branschforskningsinstitut har bildats. Vissa samverkande aktiviteter förekommer emellertid. Genom STUs ramprogram för informationsbehandling har tex tio forskningslaboratorier inrättats. Fram till halvårsskiftet 1983 har laboratorierna huvudsakligen ägnat sig åt grundforskning. Ramprogrammets avslutande tvåårsperiod 1983 - 1985 kommer dock att innebära en mera tillämpningsorienterad inriktning av arbetet. För att stödja samverkan mellan forskningen och näringslivet har STU och RDF ett samarbete. På handläggarplanet utformas ettåriga samarbetsplaner. På projektplanet utbyts idéer, kunskaper, erfarenheter, planer m m. Företagen har här möjlighet att ta del av forskarnas kunskaper och att konkret redogöra för sina problem så att ett forskningsprojekt får så stor verklighetsförankring som möjligt. Statskontoret bedriver utrednings- och utvecklingsarbete inom ADBområdet som primärt är riktat mot statsförvaltningen. Här skall nämnas Statskontorets arbete med konstruktion av Standardavtal, ADB-handböcker, insatser på teknikvärderingsområdet och konstruktion av systemutvecklingsmodeller. I avsnitt 4.3 föreslår vi också att ett tvärvetenskapligt forskningsprogram om systemutvecklingsmodeller gemensamt läggs upp av STU och ASF. Vi gör detta efter att ha konstaterat att forskningen för närvarande är eftersatt, att den behöver få en mera industriellt anpassad inriktning samt att den bör ges en mera tvärvetenskaplig profil. En del användarfrämjande aktiviteter pågår också, vilket vi tidigare nämnt i avsnitt 4.1 om regionala utvecklingsprogram.

4.2.3 Verksamhetsområden för centrum för administrativ

datautveckling

Vi skall i det följande analysera behovet av ett centrum för administrativ datautveckling. IVFs verksamhet används som utgångspunkt för vår analys. Som vi redovisat i vår presentation av IVFs verksamhet kan de aktiviteter som skulle kunna vara aktuella för ett centrum för administrativ datautveckling indelas i tre huvudgmpper: forskning, industriellt utvecklingsarbete och användarfrämjande åtgärder. Vi skall använda denna tredelning i det fortsatta resonemanget.

4 till 69

Utredningens förslag åtgärder

4.2.3.1 Forskning och industriellt utvecklingsarbete

Inom och industriellt utvecklingsarbete vill huvudgrupperna forskning vi visa arbetsområden för ett centrum för administrativ på följande datautveckling:

spridning av forskningsresultat industriell anpassning av forskningsresultat

DDDD

utveckling och modifiering av programvara utveckling och modifiering av systemutvecklingsmetoder och modeller D utveckling och modifiering av metoder (guidelines) för utvärdering av datateknik D standardiseringsarbete D teknikbevakning, t ex med hjälp av programvarubibliotek

På större företag med en egen utvecklingsorganisation på dataområdet finns i regel förutsättningar för en intern bevakning och utveckling på ovanstående områden. RDFs medlemsföretag samarbetar dessutom

kring vissa av områdena. Vi anser därför att de mindre företagen (med

mindre än 200 bör vara den primära målgruppen för ett anställda) centrum för administrativ datautveckling, även om naturligtvis vissa områden kan intressera större företag. inom informationsområdet pågår för närvarande bl a inom Forskning de av STU stödda forskningslaboratorierna. I avsnitt 4.7 föreslår vi om arbetslivets Centrum för administrativ dataforskning datorisering. utveckling bör stödja ett sådant forskningsarbete vilket kan ske på ett flertal sätt. Centrets roll kan exempelvis vara att föra ut forskningsresultat och förmedla kontakter mellan forskare och användare. Det blir därmed en demonstrationsmiljö för forskarna. Centret kan också behöva anpassa forskningsresultaten till de mindre företagens behov i den omfattning de primärt är avpassade för större företag. Det finns i dag en brist på svensk standardprogramvara anpassad för små och medelstora företag. Med begreppet standardprogramvara på det administrativa området syftar vi på tre olika typer av programvara:

E] tillämpningar för specifika sakverksamheter, t ex lönerutiner, fakturering, materialadministration, produktionsplanering, El tillämpningar för administrativ service, t ex dokument- och informationssystem, meddelandesystem, personlig planering och personliga arkiv, E] hjälpsystem för datahanteringen, t ex databashanteringssystem, kommunikationssystem, dialoghantering etc.

En uppgift för ett center kan vara att verka för att sådan programvara tas fram i tex forskningslaboratoriernas regi. Centret kan också själv ta fram programvara, antingen pä eget initiativ eller på uppdrag. I detta arbete kan ingå att modifiera existerande system till svenska krav på ergonomiska lösningar, arbetsinnehåll och arbetsorganisation. Genom

70 Utredningens till förslag åtgärder

centrets försorg blir det möjligt för flera användare att gå samman om en gemensam utveckling av programvara. Centret bör även kunna lägga ut utvecklingen av programvara som uppdrag på olika företag och konsulter. I dagsläget är de olika modellerna för värdering respektive utveckling av datasystem föga anpassade till de mindre företagens behov. Även inom detta område har ett centrum för administrativ en datautveckling uppgift. Samarbete bör också bedrivas med det forskningsprogram vi föreslår i avsnitt 4.3 om systemutvecklingsmodeller. Centret kan bedriva ett aktivt samarbete med statskontoret och sprida kunskap till de mindre om det utvecklingsföretagen och utvärderingsarbete som pågår i statskontorets regi. Centret kan också assistera sina uppdragsgivare i standardiseringsfrågor. Centret kan dessutom kontinuerligt bevaka teknikutvecklingen och bygga upp databanker över t ex forskningsresultat, tillgänglig programvara med referens till användare, metodkartotek etc.

4.2.3.2 Användarfrämjande åtgärder

Den primära användarfrämjande åtgärden för ett centrum för administrativ datautveckling bör vara att stödja de aktiviteter som genomförs i de regionala utvecklingsprogram vi föreslagit i avsnitt 4.1. Detta kan ske genom att till regionerna sprida kunskap om forskningsresultat, informera om den egna programvaruutvecklingen, informera om utvecklingsresultat vad avser systemutvecklingmodeller, standarder, utvärderingsmetoder m m. Vi har ovan också föreslagit att centret skall bygga upp en databas över programvara, forksningsresultat etc. Denna databas bör även göras tillgänglig för företrädarna för de regionala utvecklingsprogrammen. Centret förutsätts också ha nära kontakt med RDF och SIFU och utbyta kunskap och erfarenheter med dessa. Som vi redovisat i avsnitt 4.1 föreslog INRA försöksverksamhet med rådgivning om god teknikanvändning på det kontorstekniska området. Den samlade insatsen av centret och de regionala utvecklingsprogrammen ligger följaktligen i linje med INRAs krav. I ovanstående redovisning har vi försökt ge en total överblick av möjliga uppgifter för ett centrum för administrativ datautveckling. Vi föreslår att uppbyggnaden av centret sker successivt med en kontinuerlig utvärdering av gjorda erfarenheter. Detta innebär att centret inledningsvis får koncentrera sina resurser på delar av den verksamhet vi föreslagit och utvidga verksamheten efterhand. Vi överlåter åt organisationskommittén att lägga fast centrets inriktning i detalj, med det påpekandet att programutvecklingen bör prioriteras.

4.2.4 Organisation

Som framgått av ovanstående beskrivning av ett centrum för administrativ datautveckling finns tre huvudmoment i dess verksamhet:

till åtgärder 71 Utredningens förslag

El Utåtriktad verksamhet, t ex i form av informationsstöd till regionala

utvecklingsprogram och RDF E] Utvecklingsarbete riktat mot specifika områden eller företag av mera generell karaktär av värde på nationell E! Utvecklingsarbete basis.

bedriva samt spridning och in- Centret föreslås eget utvecklingsarbete Centret måste bedriva ett dustriell anpassning av forskningsresultat. även om det är organisatoriskt friståenaktivt samarbete med högskolan där de från denna. Utvecklingsarbetet bör ges en profil mot de områden har speciell kompetens och/ eller där näringslivet har specielhögskolan la behov. Centret föreslås förläggas i anslutning till en högskola. Vi anser att det är väsentligt att centret placeras på en ort där IVF och bedriver verksamhet. Dels kan erfarenheter utbytas under upp- VUC dels kan verksamheterna sikt alltmer byggnaden av centret, på längre i takt med att datatekniken inom produktion och samordnas integreras administration. för centret är förmågan att vidmakt- En grundläggande förutsättning inom administrahålla vitalitet och ligga i fronten på utvecklingsarbetet De ovan beskrivna kontakterna med högskolan är en tiv datateknik. för detta. En annan förutsättning är livaktiga kontakter förutsättning måste tillfredsställa behov ute på med näringslivet. Utvecklingsarbetet företagen, i förvaltningar och på sikt leda till att centret kan finansiera allt större delar av sin verksamhet genom uppdrag. Centrets vitalitet är inte enbart en funktion av inriktningen på verksamheten. Även spelar en väsentlig roll. Vi ser därför kompetensen i regionen som utbildningskapaciteten och rekryteringsmöjligheterna faktorer för beslut om placeringen av centrum för admibetydelsefulla nistrativ datautveckling. Centret som en stiftelse med STU och ASF som organiseras lämpligen bör ingå representanter från samhället, (STU, huvudmän. I styrelsen ASF, Statskontoret), industrin och de fackliga organisationerna. Centret bör läggas i anslutning till en högskola men organisatoriskt från denna. Detta underlättar samarbete samtidigt som vara fristående kan ske. Att konstruera centrum ett samutnyttjande av datorutrustning som en fristående organisation vill vi för administrativ datautveckling framförallt motivera med att olika mål, medel och tidshorisont gäller för och högskolan på FoU-området. Många forskningsprojekt näringslivet avslutas inom högskolan vid den punkt där utvecklings- och anpassstartar. Detta är naturligt med ningsarbete för industriella tillämpningar har. Centrum för administrativ den målsättning högskoleforskningen industriellt utvecklingsarbete. För datautveckling skall primärt bedriva detta arbete kan forskningsresultat utgöra en grund men för industriell anpassning gäller andra målsättningar och ställs andra kompetenskrav än vid traditionell forskning. Yrkeskunnighet snarare än forskarkompesnarare än forskningsbarhet kommer att domitens och tillämpbarhet verksamhet. Vi betraktar centrum för administrativ datanera centrets som en brygga mellan forskningen och näringslivet. utveckling som förts i utredningen har framförallt Den lokaliseringsdiskussion

Utredningens förslag till åtgärder SOU 1984120

kretsat kring Luleå och Stockholm. I Luleå kommer en systemvetenskaplig linje på dataområdet att inrättas inom högskolan. IVF och VUC finns också representerade i Luleå. Ericsson har vid Erisoft initierat ett utvecklingsarbete på programvaruområdet. Kompetens på detta område finns

således redan på orten. Luleå borde ha förutsättningar att bli ett centrum

för programvaruutveckling. För Luleå talar dessutom regionalpolitiska skäl. En förläggning till Luleå borde kunna bli en del i den satsning som föreslås i regeringens Norrbottensproposition. I Stockholm bedrivs också ett kvalificerat forskningsarbete på dataområdet inom IVF är etablerade högskolan. i Stockholmsregionen. Kompetensen på programvaruområdet är välutvecklad i regionen. En placering i Stockholm garanterar att en stor avnämarkrets finns att tillgå på orten. Statskontret är dessutom placerat i Stockholm. Om centret också lokaliseras dit borde kontakterna med Statskontoret underlättas och därmed öka samordningsmöjligheterna med den offentliga sektorns satsningar på programvaruområdet. Det finns självklart ett flertal andra orter till vilken centrum för

administrativ datautveckling kan förläggas. Om man tar som utgångs-

punkt att IVF skall bedriva verksamhet på orten är exempelvis även Göteborg och Linköping tänkbara.

4.2.4.] av

Detaljutformning förslaget

Vi överlåter åt en organisationskommitté att detaljutforma förslaget. Organisationskommittén bör ta fram ett detaljerat

finansieringsförslag,

föreslå placeringsort, vilka kvaliñkationskrav avgöra som bör ställas på personalen etc.

I organisationskommittén bör STU, ASF, Statskontoret samt representanter för industrin och de fackliga organisationerna ingå.

4.2.5 Finansiering

Centrets verksamhet kommer till delar att intäktsfmansieras. Det gäller utvecklingen av programvara, metoder, standarder etc. Vi förutsätter att den intäktsñnansierade delen av centrets verksamhet successivt ökar. Vi gör ingen detaljerad kalkyl på verksamheten utan överlåter detta till organisationskommittén. En överslagsberäkning ger emellertid vid handen att ett centrum för administrativ successivt datautveckling uppbyggt från 6 till 20 personer de första fem åren under motsvarande period borde öka sina årliga bruttokostnader från l,5 till 6 milj kr. Vi föreslår en femårig försöksverksamhet efter vilken en utvärdering bör ske. Vi förutsätter dessutom att verksamheten under försöksperioden årligen bedöms genom traditionell

budgetbehandling.

Enligt ovanstående överslagsberäkning kommer centret att under försöksperioden kosta ca 20 milj kr brutto. Vi bedömer att centrets intäkter under denna period kan finansiera ungefär en fjärdedel av verksamheten. Efter försöksverksamhetens slut bör krav ställas att centret fortsättningsvis till hälften finansierar sin verksamhet via intäkter. Försöksverk-

i

Utredningens förslag till åtgärder 73

samheten föreslås starta 1985. Staten föreslås bidra med 15 milj kr under försöksperioden. Den verksamhet centrum för administrativ datautveckling kommer att bedriva bidrar till en god teknikanvändning i de mindre företagen, dvs en teknikanvändning som förbättrar arbetsmiljön i vid bemärkelse. En möjlig finansieringsväg vore att ta i anspråk medel ur fonden för arbetsmiljöförbättringar. Här skall dock erinras om att dessa medel ursprungligen var avsedda för att ge förmånliga lån till mindre och medelstora företag i syfte att förbättra arbetsmiljön i existerande anläggningar. Vi är följaktligen medvetna om att intentionerna med fonden inte ligger i linje med att finansiera uppbyggnaden av nämnda centrum. Med hänsyn härtill bör det ankomma på organisationskommittén att ytterligare överfinansieringsmöjligheter. Om centret förläggs till Luleå väga alternativa kan även en finansiering via medel som ställts till förfogande med anledning av regeringens Norrbottensproposition vara tänkbar. STU och ASF bör anvisas medel för att finansiera försöksverksamheten vid centrum för administrativ datautveckling.

4.3 för stimulans av svensk systemutveckling Program

4.3.1 Förslag

Datatekniken är ett viktigt hjälpmedel i strävan att uppnå en effektiv verksamhet i arbetslivet. För att uppnå en god totaleffektivitet måste teknikens stå i samklang med verksamhetens och de anställutformning das behov. Det är därför direkt avgörande för totalresultatet hur utveck- Utvecklingsarbetets genomförande påverkas i lingsarbetet genomförs. hög grad av den systemutvecklingsmodell som följs, dvs den modell eller idealbild som beskriver hur själva utvecklingsarbetet bör gå till. En modell som stödjer ett effektivt utnyttjande av datatekniken bör innehålla former för hur man tar hand om organisations-, arbetsmiljö- och utbildningsmässiga frågeställningar under utvecklingsarbetet, liksom formerna för ett medbestämmande för de anställda som skall arbeta i en förändrad miljö. Bra systemutvecklingsmodeller som bygger på en sådan helhetssyn och stödjer de anställdas medbestämmande saknas idag. Men det räcker inte enbart med systemutvecklingmodeller av hög kvalitet. För många mindre och medelstora företag är det inte företagsekonomiskt försvarbart att utveckla datasystem i egen regi eller att anlita en konsult för framtagande av ett skräddarsytt system. Man är hänvisad till de standardsystem som marknadsförs av datorleverantörer och konsulter. Dessa system är ofta utvecklade efter internationella förhållanden utan att särskild hänsyn har tagits till specifika svenska förhållanden. Ett exempel på detta är den långa och gedigna skolutbildning vi kostar på våra ungdomar. Ska den investeringen i kunskap följas upp i näringslivet kräver det datasystem som utgår och bygger vidare på en hög yrkeskunskap hos breda grupper av anställda. Denna typ av system saknas ofta bland de importerade standardsystem som erbjuds på marknaden. De behöver alltså utvecklas och anpassas till svenska förhållanden. De

74 Utredningens förslag till åtgärder sou 193420

behöver dessutom ofta anpassas för den enskilda arbetsplatsen. Vi föreslår därför inrättandet av ett FoU-program vars huvudsyfte är att ta fram, sprida kunskap om och genom ekonomiskt stöd stimulera utnyttjandet av bra datasystem. Vi vill med detta förslag stödja utvecklingen av datasystem som tillfredsställer högt ställda krav i svenskt arbetsliv. Vi vill göra detta i två steg. Ett första steg blir att snabbt ta fram systemutvecklingsmodeller som säkrar en hög kvalitet på utvecklingsprocessen och därmed på det framtagna datasystemet. Vi vill i ett andra steg genom stöd till utvecklingskostnader, utvecklingsbidrag, möjliggöra att ett större antal system utvecklas med hög ambitionsnivå och görs tillgängliga för övriga företag i en viss bransch eller delbransch.

Programmet kan sammanfattas enligt följande:

El F0 U-program för framtagning av bra systemutvecklingsmodeller Området omfattar ett flertal kunskapsområden och programmet skall därför ha en tvärvetenskaplig profil. Verksamheten skall vara åtgärdsinriktad i den meningen att den uteslutande skall syfta till framtagandet av praktiskt användbara modeller och metoder. Dessa bör baseras på forskningsresultat från såväl de tekniska, samhällsinriktade som de humanistiska vetenskaperna samt försöksverksamhet i praktiska miljöer. En bred spridning av kunskap om modellerna genom olika former av informations- och utbildningsaktiviteter bör stimuleras. D Medel till stöd för systemutveckling Ett utvecklingsbidrag bör utgå till organisationer med små egna utvecklingsresurser som väljer att själva eller tillsammans med någon annan organisation utveckla datasystem inom ett område där det inte kan anses finnas några fullgoda standardsystem. Ovan beskrivna systemutvecklingsmodeller används i utvecklingsarbetet. Formerna för och omfattningen av detta stöd bör fastställas inom programmets ram.

Verksamheten bör bedrivas i nära samråd med arbetsmarknadens parter och eftersträva en praktisk förankring genom samarbete med företag och myndigheter. Programmet föreslås vara i fem år. Den aktuella forskningen bedrivs i huvudsak med finansiering från ASF och STU. Vi föreslår därför att ASF och STU gemensamt får i uppdrag att genomföra det föreslagna programmet.

4.3.2 Bakgrund

4.3.2.1 Behovet av bra systemutvecklingsmodeller och - metoder

Datateknikens införande på en arbetsplats innebär som regel förändringar utöver att ett nytt hjälpmedel eller verktyg tillförs. Förändringar i arbetsmetoder, innehåll och fysisk arbetsmiljö, fördelningen av arbets-

SOU l984:20 Utredningens förslag till åtgärder 75

och nya kunskapskrav är exempel på konsekvenser av datatekuppgifter nikinförande. Alltför ofta har, pga brister i systemutvecklingsprocessen, införandet av ny teknik resulterat i oförutsedda negativa konsekvenser som i sin tur medfört att man i efterhand tvingats anpassa organisationen För att undvika sådana och därtill den nya tekniken. överraskningar, med ofta dåliga totallösningar, är det nödvändigt att utvecklingsarbetet av en medvetenhet om datateknikens roll och dess effekter på präglas hela organisationen. Vi kallar detta att ha en helhetssyn” på datatekniken. Idag är det vanligt att utvecklingen och införandet av datasystem utan denna helhetssyn. Istället har den tekniska utformninggenomförs en tagit merparten av alla resurserna i anspråk. De experter som i regel har huvudansvaret för systemutvecklingen saknar ofta både kompetens och uppdrag att analysera och finna lösningar till andra än rent datatekniska eller tekniskt-ekonomiska problem. Berörda anställda kommer som regel in i arbetet alltför sent för att kunna påverka utformningen Beslut av avgörande för verksamheten och annat än i detaljer. betydelse fattas i systemutvecklingprocessens tidiga skeden. personalen Genom sin helhetspåverkan är datateknikens utformning och användning av stor betydelse för de anställda och deras fackliga organisationer. l strävan att utforma datatekniska lösningar med hög totaleffektivitet intresse hos arbetsgivare och anställda att bör det vara ett gemensamt tas emot positivt av de anställda. En medverkan och ett förändringarna medbestämmande från de anställdas sida vid utvecklingen och införandet av datatekniken på arbetsplatserna är därför viktig för att uppnå en Det är särskilt viktigt att de anställdas medbegod teknikanvändning. stämmande kommer in tidigt i utvecklingsarbetet. Till stöd för planerings- och utvecklingsarbetet används idag olika s k och systemutvecklingsmetoder. Dessa är systemutvecklingsmodeller dels för att beslutsfattarna skall uppnå en bättre styrning i framtagna utvecklingsarbetet, dels för att stödja det konkreta analys- och konstruktionsarbetet. I regel präglas dessa modeller och metoder av den tradition de vuxit upp ur. Traditionellt har dataexperter haft en helt dominerande roll vid utformningen av datatekniska lösningar. Det är också dataexperternas syn på datatekniken och utvecklingsarbetet som ligger till

för dessa modeller och metoder. Den systemutvecklingsmodell

grund riktlinjer för som är mest spridd idag, standardiseringskommissionens administrativ utveckling (SlS-RAS-modellen), utgör heller inget stöd för ett utvecklingsarbete baserat på en helhetssyn och de anställdas verkliga medbestämmande. Tonvikten är istället lagd på tekniska val och problem. Systemutvecklingsmodeller är viktiga hjälpmedel för att styra och En systemutvecklingsmodell som leder till bra stödja utvecklingsarbetet. bör möta följande krav: totallösningar

En modell bör innehålla klara beslutstillfällen El En tydlig beslutsgång. skall utformas. Syftet är att göra och regler för hur beslutsunderlag för alla inblandade att aktivt delta i beslutsprocessen det möjligt rörande utvecklingsarbetet.

76 Utredningens förslag till åtgärder

El Former för de anställdas medbestämmande. Här har beslutsmodellen en viktig roll, men former för medverkan i själva utvecklingsarbetet behöver också ingå. Medverkansformerna samarbetet mellan stödjer experter och berörda anställda. Speciella utbildningsinsatser för att förbättra de anställdas möjligheter till medverkan och medbestämmande bör också ingå. E] Ett helhetsperspektiv. Systemutveckling betraktas som ett förändringsarbete där inte bara det datatekniska hjälpmedlet utvecklas eller förändras, utan där även själva organisationen förändras. Detta synsätt innebär att utvecklingsarbetet även måste innehålla av analyser arbetsorganisationen, kartläggning av personalutvecklingsbehov och arbetsmiljöproblem m m. Likaså bör givetvis genomförandet av ut-

vecklingsinsatser på dessa områden, förändringar i arbetsorganisa-

tionen, genomförandet av personalutvecklingsinsatser och lösandet av olika arbetsmiljöproblem som en del i förändringsarbetet ingå. Vid de beslutspunkter där olika utvecklingsalternativ diskuteras finns på detta sätt hela förändringsbilden med i form av sådana konsekvensanalyser. Följden blir bättre underbyggda beslut.

En bra systemutvecklingsmodell behöver kompletteras med bra analysverktyg, hjälpmedel eller metoder för att analysera och beskriva behov och utvecklingsalternativ. För analys och utformning av datasystem finns idag flera alternativa metoder. Vad som behöver uppmärksammas mer framöver är metoder för att beskriva konsekvenser och utvecklingsalternativ för arbetsorganisation, och arbetsmilpersonalens utveckling jön. Framväxten av nya datorstödda och det ökade utvecklingshjälpmedel utbudet av standardsystem har under senare tid väsentligt förändrat

förutsättningarna för systemutvecklingsarbetet. Först och främst har det

medfört att utvecklingen kan genomföras snabbare än vid traditionell utveckling i egen regi. Vid inköp av standardsystem kan det rent tekniska ut vecklingsarbetet begränsas till att vissa mindre anpassningar till den egna verksamhetens behov genomförs. Tonvikten i arbetet kan istället läggas på utvärdering av olika standardsystem och deras möjlighet att passa in i organisationen. Efter val av standardsystem blir emellertid ofta en anpassning av både system och organisation aktuell. Även vid utveck-

ling i egen regi kan förutsättningarna variera starkt i termer av problem-

ställningarnas olika komplexitet och i vad mån stora eller små personalgrupper berörs. Sammantaget illustrerar detta ett behov av alternativa modeller och metoder för skilda utvecklingssituationer. Vi vill här understryka att alla sådana alternativa modeller kan och bör ha de egenskaper som beskrivits ovan. Modeller och metoder har alltså en stor betydelse för hur utvecklingsarbetet i praktiken och genomförs. organiseras Mot bakgrund av att det idag saknas modeller och metoder med de ovan angivna egenskaperna är det viktigt att stödja framtagandet av sådana. Om vi dessutom lyckas sprida kunskap och användning av dessa så har vi tagit ett viktigt steg

mot en god teknikanvändning.

Samhället kan genom stöd till forskning och utveckling bidra till att

Utredningens förslag till åtgärder 77

och -metoder samt kunskap byggs upp kring systemutvecklingsmodeller att kunskaperna omsätts i praktiskt användbara resultat. med relevans för det ovan beskrivna området bedrivs idag Forskning inom olika vetenskapliga discipliner och med olika ñnansieringskällor. De huvudsakliga ñnansiärerna är STU och AS F. l grova termer kan STU ur ett tekniskt perspektiv, under det att ASF sägas finansiera forskningen finansierar mer beteendevetenskaplig forskning. Den modell- och mesom bedrivs sker som regel med STU-finansiering, medan todforskning forskning kring organisation, arbetsmiljö och inflytande i anslutning datateknikanvändning i allmänhet finansieras av ASF. i modell- och metodforskning är det För att uppnå en helhetssyn med ett samarbete mellan olika discipliner. Viss sådan forsknödvändigt ning har också kommit till stånd på senare tid. Även tvärvetenskapligt inriktade forskningsprojekt med samñnansiering av STU och ASF finns Utvecklingen mot en ökad tvärvetenskaplighet och samñplanerade. i forskningen utveckling av datatekniken är av stort nansiering kring värde. Det är samtidigt viktigt att de kunskaper som byggs upp inom kommer till uttryck i praktisk användning i arbetslivet. Det forskningen är därför nödvändigt med särskilda utvecklingsinsatser för att ta fram användbara modeller och metoder, liksom att särskilda anpraktiskt strängningar görs för att sprida dessa resultat till arbetslivet. Mot denna bakgrund föreslår vi ett FoU-program för att ta fram bra och praktiskt inriktade modeller och metoder som understödjer en heloch ett medbestämmande vid datateknikanvändningen. Prohetssyn bör innebära framtagande av alternativa modeller och metoder grammet Ett sådant arbete innebär till i enlighet med ovanstående resonemang. stor del en vidareföring av redan befintliga forskningsresultat till praktisk användning. Eftersom forskningen inom detta område hittills har varit splittrat över flera discipliner och finansiärer, behövs en samlad tvärdisciplinär satsning. Programmet bör innebära utveckling av bra modeller och metoder, praktisk försöksverksamhet och aktiviteter för att sprida resultaten. Ett tvärdisciplinärt FoU-program innebär att vi på relativt kort tid kan bra systemutvecklingsmodeller och -metoder för få fram en uppsättning praktisk användning. Dessutom innebär det ett första steg på en mer långsiktig kompetensuppbyggnad inom ett område som är strategiskt viktig i vår användning av datatekniken. Det föreslagna FoU-pr0grammet kan därför enligt vår mening utgöra en naturlig inledning på ett fortsatt arbete inom mer institutionella ramar. Vi förslår därför att prounder fem år, varefter ställning kan tas till formerna grammet genomförs för fortsatt arbete. För att nå målet ”bra systemutveckling i arbetslivet” krävs att kunskaperna om bra modeller och metoder får en bred spridning. Det är därför viktigt att det föreslagna programmet även får i uppdrag att sprida kunskap och användningen av de hjälpmedel som utvecklas där. För att åstadkomma en bred kunskapsspridning är det nödvändigt att Särskilda ansträngningar bör vidtas för att pröva olika tillvägagångssätt. framställa lättillgängligt informationsmaterial. För att kunna följa upp informationsverksamheten bör utbildningsmaterial och kurser tas fram.

78 Utredningens förslag till åtgärder

Även om alla spridningsaktiviteter inte behöver utföras inom programmet, så bör planering och samordning av spridningen vara en viktig uppgift.

4.3.2.2 Behovet av stöd till systemutveckling

Vi ser det som angeläget att datasystem utvecklas som tillåter en arbetsfördelning där människan svarar för de arbetsuppgifter som vidmakthåller och utvecklar yrkeskvalifikationerna. Att monotona och rutinartade arbetsuppgifter minskar i omfattning är naturligtvis positivt. Svensk industris exportframgångar har ofta varit baserade på gediget yrkeskunnande och hög produktionskvalité. Teknikupphandling har av flera utredningar anvisats som en möjlighet att främja en positiv utveckling för svensk data- och elektronikindustri, men också för att främja utveckling av datasystem som utgår från svenska förutsättningar på exempelvis utbildningsområdet. Teknikupphandling i denna betydelse innebär att den offentliga sektorn utnyttjar sin roll som stor beställare för att främja svensk dataindustri respektive att göra bra produkter tillgängliga för den svenska marknaden. De avropsavtal som Statskontoret nu utformar med strikta krav på leverantörerna är ytterligare ett sätt där den offentliga sektorns behov av teknik kan användas för att påverka teknikutvecklingen i positiv riktning. Det stöd som nu föreslås ska ses som ett komplement till dessa aktiviteter. Detta program syftar till att stödja den systemutveckling som bäst genomförs direkt ute i näringslivet. Med hjälp av programmets bidrag till utvecklingskostnader, utvecklingsbidrag, kan ett större antal system utvecklas med hög ambitionsnivå och göras tillgänglig för övriga företag i branschen eller delbranschen. Vi har studerat ett franskt program vid utformningen av vårt förslag. I Frankrike inrättades en organisation som heter Agence de ?Informatique (Adl) för två år sedan. Man har idag ca 500 anställda och en budget på 300 miljoner per år. Organisationen är ett samhälleligt organ för att främja en bredare användning av datatekniken i fransk industri. En väsentlig del av arbetsinsatserna gäller systemutveckling och teknikspridning. Detta sker i nära samarbete med olika branschorganisationer. En vanlig arbetsmetod är att man upprättar trepartskontrakt mellan AdI, en branschorganisation och ett enskilt företag för systemutveckling av en produkt som man anser behövs inom en viss bransch eller delbransch. I kontraktet ingår även aktiviteter för att senare sprida användningen av den färdiga produkten till andra företag i branschen. Det franska programmet har i dagsläget genomfört ett hundratal projekt enligt denna modell. Användningen av branschorganisationerna som förmedlare och också som bedömare över lämpligheten av en viss produkt har fungerat mycket väl. Erfarenheterna av dessa franska insatser bör kunna användas även i Sverige. Vi kan antagligen nå om möjligt ännu större effekter på grund av vår relativa litenhet och närhet i kontakterna. Vi föreslår därför att branschorganisationerna aktivt medverkar i genomförandet av stödpro-

Utredningens förslag till åtgärder 79

bör kunna bidra med kunskap om grammet. Branschorganisationerna existerande standardsystem vid bedömningar av ansökningar angående stöd till systemutveckling. I takt med att Vårt förslag är inriktat på små och medelstora företag. datatekniken blir det ekonomiskt även för de blir allt billigare möjligt mindre företagen att skaffa sig egna datorer. Däremot kan det ställa sig svårt att ekonomiskt försvara en egen utveckling av de datasystem som man behöver. Eftersom utbudet av standardsystem från såväl datorleverantörer ökar snabbt, uppfattas ofta standardsom s k programvaruhus De allt billigare datorerna ger en system som lösningen på problemet. snabb av datatekniken men även av användningen av stanspridning dardsystem. l många situationer är anskaffandet av ett standardsystem säkerligen också den bästa lösningen. Som vi emellertid tidigare konstaterat måste en bra teknikanvändning innebära att datatekniken är nära anpassad till den verksamhet där den skall användas. Ett standardsystem är sällan särskilt väl anpassat till det enskilda företagets verksamhet. Genom dåligt anpassade standardsyman inte datateknikens att bidra till en effekstem utnyttjar möjligheter tivare verksamhet. För att åstadkomma en utveckling eller anpassning krävs i form av utvecklingspersonal och utbildning. Det investeringar kan vara svårt att företagsekonomiskt motivera sådana investeringar, delvis beroende att i exakta ekonomiska termer på att det är svårt beskriva de vinster som en sådan investering kan ge. Till bilden hör också att det kan vara svårt att nå mindre företag med information och utbildning. Vi anser att staten bör stimulera en bra teknikanvändning på dessa arbetsplatser genom stöd till systemutveckling. Inom ram bör utredas hur ett sådant stöd kan FoU-programmets utformas och organiseras samt vilken omfattning det kan få. Följande utgångspunkter bör dock utgöra grunden för stödets inriktning.

D Utvecklingsstödet bör vara inriktat på såväl utveckling av nya datasystem som anpassning av standardsystem. introducerar och i ett kon- D Stödet skall knytas till att organisationen kret projekt använder modeller och metoder som tagits fram inom FoU-programmet ram. D Stödet skall täcka kostnaderna för den utbildning som är nödvändig för tillämpning av valda modeller och metoder. D Stödet kan därutöver även omfatta viss del av övriga kostnader för utvecklingsarbetet, förslagsvis 20 procent. och lokal facklig organisation skall gemensamt utforma D Arbetsgivare den projektplan som ansökan och stödet ska basera sig på. D Branschorganisation skall bedöma om något alternativt standardsystem finns att tillgå. är en åtgärd för direkt spridning av bra teknikanvänd- Utvecklingsstödet till mindre Det kan även förväntas få indirekta ning organisationer. dels genom att organisationer som får stöd senare spridningseffekter, kan uppvisa goda exempel på bra teknikanvändning, dels genom att de utvecklade datasystemen kan få en spridning som bra standardsystem, t ex inom en viss bransch.

/4

80 Utredningens till förslag åtgärder

4.3.3 Organisation

Programmet består av de två huvudaktiviteterna utveckling av bra systemutvecklingsmodeller och -metoder samt stöd till systemutveckling. En ledningsgrupp för programmet bestående av företrädare från ASF, STU och arbetsmarknadens parter bör tillsättas. Den ena huvudaktiviteten, framtagandet av bra systemutvecklingsmodeller, bör bedrivas i ett antal projekt inom ramen för de riktlinjer som beskrivits ovan. För att stödja den praktiska inriktningen på projekten bör man eftersträva medverkan från personer med praktisk erfarenhet av utvecklingsarbete och fackligt aktiva i projekten. Den tvärvetenskapliga kvalitén upprätthålls i första hand genom medverkan från forskare från olika discipliner. Utvecklingsverksamheten skall vara åtgärdsinriktad och i huvudsak basera sitt arbete på kända forskningsresultat kring systemutvecklingsmodeller och -metoder, arbetsorganisation, arbetsmiljö och former för de anställdas medbestämmande. Man bör därför avstå från traditionellt forskningsarbete. Däremot bör man föra vidare sådana behov till den reguljära forskningsverksamheten. Den i avsnitt 4.7 föreslagna organisationen för forskning om arbetslivets datorisering bör vara en värdefull samarbetspartner. Programmet skall ha ansvar och resurser för att sprida sina resultat. Spridningsaktiviteter skall därför ha en framskjuten plats och olika spridningsinsatser bör prövas. Den andra huvudaktiviteten, stöd till systemutveckling, bör detaljutformas inom FoU-programmets ram.

4.3.4 Finansiering

Programmet bör för samordning och utredningsarbete under det första året få statligt stöd på 1,5 milj kr. Huvuddelen av den aktuella forskningen inom landet har bedrivits och bedrivs med finansiering från ASF och STU. Spridning av forskningsresultat ingår i dessa forskningsfmansiärers normala verksamhet. Den FoU-verksamhet som programmet omfattar bör kunna finansieras gemensamt av ASF och STU inom befintliga ramar. Omfattningen på FoU-verksamheten av möjligheterna avgörs givetvis att engagera kompetent forsknings- och utvecklingspersonal i dessa frågor. Vi har bedömt att ett belopp i storleksordningen lO milj kr för en fem-årsperiod kan vara en rimlig ambitionsnivå. Omfattningen av stödet till mindre organisationer för att stimulera en bra teknikanvändning föreslås bli utrett inom programmet. Ett belopp i storleksordningen 10 milj kr per år i tre år har diskuterats i kommittén. Mot bakgrund av stödets inriktning mot att använda datatekniken för att åstadkomma en bra arbetsmiljö i vid mening, vill vi peka på fonden för

arbetsmiljöförbättringar som ñnansieringskälla.

Utredningens förslag till åtgärder 81

4.4 Arbetsmarknadsutbildning och

personalutbildning

4.4.1 Förslag

4.4.1.1 S turkturomvandlingsutbildning för anställda inom ramen för A M U

Vi föreslår att det inom ramen för arbetsmarknadsutbildning avsätts särskilda medel för utbildning av personal som står inför omfattande strukturella förändringar till följd av bl a ny teknik. Avsikten är att genom utbildningsinsatser dels förebygga arbetslöshet, dels underlätta införande av ny teknik vilket vi anser vara nödvändigt för att svenskt näringsliv skall kunna öka sin produktivitet och konkurrera med andra länder. Utbildningen skall därför inriktas mot anställda som behöver fort- och vidareutbildning inom sitt yrkesområde eller omskolning till annat yrke i samband med införandet av ny teknik. För att förstå en komplicerad teknisk process är det nödvändigt att ha goda teoretiska grundkunskaper. Vi förordar därför att även teoretisk preparandutbildning skall få ingå i strukturomvandlingsutbildningen. Mot bakgrund av det förebyggande syftet med denna form av arbetsmarknadsutbildning för anställda bedömer vi det sannolikt att utbildning som får anordnas med statsbidrag vid risk för permittering eller uppsägning kan minska i den utsträckning sådan utbildning avser ny teknik. Vi föreslår därför en omfördelning av de tillgängliga medlen för utbildning av anställda inom ramen för AMU. Som vägledning för vilka sektorer som omfattas av omfattande strukturella förändringar bör AMS utfärda riktlinjer. Ett stort utrymme bör dock lämnas för bedömningar av länsarbetsnämnderna i respektive län. Beslut fattas av länsarbetsnämnden inom ramen för den del av AMU som anvisas för utbildning av anställda. Utbildningens uppläggning bör ansluta till de riktlinjer som är under utarbetande av AMS i samråd med de centrala parterna på arbetsmarknaden. Utbildningen inom ett enskilt företag skall följa en plan som arbetsgivaren upprättar i samråd med berörda fackliga organisationer efter de riktlinjer som respektive branschorgan utvecklar. Grundläggande dataorientering till varje kursdeltagare ser vi därvid som en självklarhet. För dem som har kortare allmän skolutbildning än nioårig grundskola och som bedöms behöva en teoretisk förberedelse inför den yrkestekniska påbyggnaden eller omskolningen till annat yrke, föreslår vi att teoretisk preparandkurs får ingå i strukturomvandlingsutbildningen.

4.4.1.2 Datorkunskaper i AM U

I grundskolans läroplan ingår att ge eleverna orientering om datoranvändning och grundläggande insikter om datorfunktioner och olika databehandlingsområden. Vi anser att sådan allmän orientering bör ingå

82 Utredningens förslag till åtgärder

i all grundläggande skolutbildning. Vi föreslår därför att det i kursplanen för den förberedande teoretiska utbildningen läggs in allmän datakunskap för samtliga deltagare. Detta bedömer vi kunna ske inom ramen för befintliga resurser. I de yrkesinriktade kurserna bör den grundläggande allmänna undervisningen dessutom följas upp och kompletteras med mer yrkesspecifika kunskaper om datateknikens tillämpningar. En sådan revidering av befintliga läroplaner har redan påbörjats och måste kontinuerligt ske i samband med att utrustningen moderniseras.

4.4.1.3 Riktlinjer för personalutbildning i ny teknik

I interimsrapporten ”Kontorens datorisering” förde vi fram ett förslag om s k mallar för personalutbildningen. Dessa mallar skulle utarbetas av SÖ och AMS i samarbete med arbetsmarknadens parter. I samband med riksdagsbehandlingen av den datapolitiska propositionen ställde sig riksdagen bakom en motion som krävde detta. AMS har nu påbörjat ett arbete med generella riktlinjer för personalutbildning inom datateknik. Avsikten är att dessa skall kunna utvecklas branschvis. Därvid bör den kompetens som finns samlad inom de olika branschorganen för utbildningsfrågor kunna utnyttjas. Arbetsmarknadens parter har efter vad vi erfarit erbjudit sig att medverka vid spridning av information om dessa riktlinjer. Vi vill här föreslå att AMS även ges i uppdrag att dels ta initiativ till en branschvis utveckling av de mer generella riktlinjerna, dels sprida kännedom om dessa riktlinjer.

4.4.1.4 Utredning om av

finansiering personalutbildning

Beträffande finansieringen av en ökad personalutbildning pekade vi i interimsrapporten om kontorens datorisering på möjligheterna att bygga upp utbildningsfonder, men avvaktade KAFUs förslag i frågan. KAFU har dock efter en omfattande analys av olika fondmodeller och finansieringssystem funnit att frågan bör avgöras i ett mer övergripande ekonomiskt-politiskt perspektiv. Såväl LO som TCO har i sina remissyttranden över KAFUs betänkande framhållit vikten av att frågan om personalutbildningens finansiering snabbt kan få sin lösning och föreslagit att frågan blir föremål för fortsatt utredning. Mot bakgrund av det omfattande utbildningsbehov som redan finns, och som vi bedömer kommer att öka ytterligare till följd av den nya tekniken, anser vi för vår del att frågan om personalutbildningens finansiering är mycket angelägen. Samhällets intresse för personalutbildning återspeglas bl a i de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning för anställda. Vi anser emellertid att AMUs resurser att bli otillräckliga på sikt kommer för att tillgodose utbildningsbehovet hos både arbetslösa och sysselsatta. AMU måste i första hand vara till för dem som drabbats av arbetslöshet. Enligt vår mening bör KAFUs redovisning av olika fond- och finansieringsalternativ kunna ligga till grund för ett särskilt utredningsuppdrag beträffande denna fråga.

Utredningens förslag till åtgärder 83

4.4.2 Bakgrund

4.4.2.1 Arbetsmarknadsutbildningens mål och uppgifter

Arbetsmarknadsutbildningen är efter platsförmedlingen det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet. Arbetsmarknadsutbildningens uppgifter är dels att genom utbildning öka möjligheterna att få arbete för den som är arbetslös eller löper risk att bli det, dels att tillgodose företagen med sådan utbildad arbetskraft som efterfrågas.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs i flera former. Den mest omfattande delen av arbetsmarknadsutbildning avser personer som är eller riskerar att bli arbetslösa eller har en svag ställning på arbetsmarknaden. Utbildningen sker till största delen vid AMU-center, men kan även genomföras inom det reguljära skolväsendet, i studieförbund eller genom köp i företag. Till vissa s k bristyrkesutbildningar har även icke arbetslösa tillträde. För att motverka permitteringar och uppsägningar, främja jämställdheten respektive underlätta införandet av datateknik kan arbetsmarknadsutbildning även gälla anställda och ske i företag. Därvid lämnas statsbidrag i form av timstöd enligt särskilda bestämmelser. Dessa former av arbetsmarknadsutbildning brukar sammanfattningsvis benämnas AMU i företag. Sedan hösten 1982 har en särskild satsning på vidareutbildning av anställda bedrivits inom bristyrkesutbildningens s k flaskhalsproblem i en kommande konram. Syftet är att motverka junkturuppgång. A Vad gäller AMU i företag har bidrag för utbildning vid risk för haft störst betydelse särskilt under åren 1976-78 då ompermittering fattningen i genomsnitt uppgick till c:a 35 000 deltagare per år. Därefter har omfattningen varit förhållandevis liten. Fr. o. m. hösten 1982 då bidraget för sådan utbildning inom industrin höjdes från 20 kr till 35 kr har omfattningen åter ökat. Budgetåret 1982/83 deltog l5 000 per timme personer i utbildning istället för att permitteras eller sägas upp. Flaskinom verkstadsindustrin omfattade under samma år halsutbildningen 5 600 personer. För innevarande år räknar arbetsmarknadsstyrelsen med av den förstnämnda För ungefär samma omfattning utbildningsformen. flaskhalsutbildningen, som under innevarande budgetår är utvidgad till att gälla hela industrisektorn, har regeringen anvisat medel för 10 000 deltagare. bil. arbets- I budgetpropositionen (prop. 1983/84:l00, 10) föreslår marknadsministern att de nuvarande bidragen för AMU i företag samt sådan utbildning som ges inom ramen för bristyrkesutbildningen i syfte att motverka flaskhalsproblem, skall ersättas med ett enhetligt regel- och för utbildning av anställda. Tanken är att AMV tilldelas bidragssystem en medelsram för utbildning av anställda inom vilken länsarbetsnämnderna får möjlighet att utifrån arbetsmarknadsläget i länet avgöra utbildför anställda. Förslaget innebär att de nuvarande bidraningsinsatserna gen slopas. Beroende på konjunkturläge och utbildningens inriktning skall även utbildningsbidrag till deltagarna kunna utgå i de fall företagen

84 Utredningens förslag till åtgärder

som motprestation anställer vikarier, anordnar ungdomsplatser eller tar emot ungdomar som praktikanter.

4.4.2.2 Personalutbildningens mål och uppgifter

KAFU har i sitt betänkande Utbildning för arbetslivet” (SOU 1983:22) konstaterat att arbetsmarknadens parter tillmäter personalutbildningen stor betydelse. Detta kommer bl a till uttryck i olika medbestämmandeavtal. KAFU finner att dessa till stora delar sammanfaller med de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. Detta gäller då främst sådan personalutbildning som avser att tillgodose företagens behov av yrkesutbildad arbetskraft, tex introduktion på arbetsplatsen, fort- och vidareutbildning men även arbetsledar- och arbetsmiljöutbildning. KAFU konstaterar dock att personalutbildningen är ojämnt fördelad mellan olika grupper av anställda och mellan anställda i stora och små företag, och poängterar i flera sammanhang att en väl planerad och genomförd personalutbildning riktad till fler grupper av anställda kan innebära stora fördelar inte enbart för företaget, utan även för samhället och de anställda. Utöver de bidrag som utgår för de olika formerna av AMU i företag saknar dock statsmakterna möjligheter att påverka företagens utbildning av anställda. Vi delar KAFUs uppfattning att personalutbildningen borde kunna spela en betydligt större roll än idag för att åstad komma en hög, jämn och trygg sysselsättning. Vi instämmer också i KAFUs bedömning att det varken är önskvärt eller nödvändigt att upprätthålla någon strikt gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildning och företagens interna personalutbildning. Arbetsmarknadsministerns förslag i budgetpropositionen tolkar vi också som ett uttryck för denna uppfattning.

4.4.2.3 Behovet av till av

utbildning följd införande av ny teknik

och större

strukturomvandling

I de olika rapporter som utgör underlaget för vårt betänkande framgår att de framtida kraven på arbetskraftens kunskaper kommer att förändras kontinuerligt. Sverige är integrerat i världsekonomin och är därmed underkastat en hård konkurrens. För att kunna hävda sig i denna konkurrens måste vårt näringsliv och förvaltning kunna utnyttja existerande teknik på ett effektivt sätt, helst effektivare än våra konkurrenter. Detta ställer stora krav på arbetskraftens förmåga att ställa om till nya processer och nya produktionsförhållanden. Den förändring som vårt näringsliv undergått sedan andra världskriget har på sitt sätt varit revolutionerande. Vi tror att denna förändringsprocess kommer att accelerera under de närmaste 10- 15 åren. Datatekniken och mikroelektroniken kommer att utnyttjas inom snart sagt alla områden. Inga branscher eller sektorer av ekonomin kommer att undgå att påverkas. De framtida kunskapskraven är svåra att i detalj ange, men i stort pekar våra rapporter mot att kunskapen om produkter och processer kommer att abstraheras och bli alltmer fjärmad från själva processen.

Utredningens förslag till åtgärder 85

Vad som sker i olika produktionsprocesser kommer att anges i symbolform. Vad som kommer att krävas av framtidens arbetskraft är därför kunskaper av allmänt teoretiskt slag kompletterade med goda kunskaper om själva processen ifråga. Vi anser att kunskaperna om själva processen inte får utarmas då detta kan medföra att möjligheterna till s k vardagsrationalisering helt eller delvis uteblir. Även inom tjänsteproduktionen kommer alltmer av den information som krävs för beslutsfattande etc att vara datoriserad i en större omfattning än f n. Även detta ställer krav på de anställda för att kunna hantera informationen på rätt sätt. De framtida kunskapskraven kommer att ställa höga kvalitativa krav på AMU. AMU måste dels ge alla elever en god teoretisk bas i vilken allmän datakunskap måste vara ett obligatoriskt inslag dels goda yrkesspecifika kunskaper om datateknikens tillämpningar. KAFU har i sitt betänkande lämnat flera förslag som berör vidareutbildning av redan anställda vilkas arbetsuppgifter förändras genom introduktion av ny teknik. KAFU har bl a föreslagit att de nuvarande motiven för statligt stöd till personalutbildning, AMU i företag, skall vidgas till att omfatta även utbildning som anordnas i förebyggande syfte och som avser att ge utsatta grupper förbättrad beredskap inför förändringar. Vi har tidigare kommit till slutsatsen att det framför allt är behovet av mindre kvalificerade arbeten som kommar att minska. DEK har i sin rapport ”Yrkeskunnande och upplärning i industriföretag (Ds l 1983:3) pekat på risken för brist på kompetent personal med en omfattande praktisk yrkeserfarenhet kompletterad med ett teoretiskt kunnande på ingenjörsnivá. DEK har bl a föreslagit att man inom AMUs ram skall kunna erbjuda upp till två-åriga utbildningar motsvarande ingenjörsnivå. De nuvarande reglerna medger inte detta. Vi instämmer i DEKs bedömningar och anser också att industrins framtida behov av personal med en omfattande praktisk erfarenhet kompletterad med teoretisk fortbildning måste lösas. I ett system där länsarbetsnämnderna ges ett utökat handlingsutrymme bör denna fråga kunna få sin lösning. Vi anser att vårt förslag om strukturomvandlingsutbildning bör göra det möjligt för AMU att genomföra denna typ av utbildning.

4.4.2.4 AMUs roll

Yrkesmässiga obalanser är påtagliga i alla konjunkturlägen. Under återstoden av 1980-talet kommer arbetsmarknaden dessutom att präglas av omfattande strukturella förändringar. Den geografiska rörligheten hos arbetskraften har gått ned vilket gör att den yrkesmässiga rörligheten måste bli ännu större. Detta förhållande understryker AMUs framtida roll som ett mycket aktivt arbetsmarknadspolitiskt instrument. Vi bedömer det också som nödvändigt att personalutbildningen i högre grad än för närvarande behöver inriktas mot den nya tekniken och att samhället bör stödja en sådan inriktning. Vårt utredningsmaterial understryker det faktum att det är de korttids-

86 Utredningens förslag till åtgärder sou 193420

utbildade som möter de största anpassningssvårigheterna och som löper den största risken att bli arbetslösa när företagen introducerar ny teknik. För dessa grupper är utsikterna att få nytt arbete ofta mycket begränsade. Det är därför angeläget att arbetsgivarna kan möta olika förändringar genom bl a fortbildning och vidareutbildning av den egna personalen. Det primära ansvaret för personalutbildningen vilar på arbetsgivaren men samhället bör på olika sätt kunna stödja en utveckling där arbetsgivare erbjuder personalutbildning till sådana anställda som idag inte alls eller endast i ringa omfattning får delta i personalutbildning. Enligt vår mening kan AMU i samspel med företagens egen personalutbildning ge arbetskraften dessa nya kunskaper. Det ökar också samhällets möjligheter att fördela tillgängliga utbildningsresurser till de branscher och grupper av anställda som samhället finner skäl att stödja. Samtidigt kan företagens konkurrenskraft stärkas och arbetslöshet motverkas. KAFU har lagt flera förslag som avser att stödja företagens möjligheter att planera och genomföra personalutbildning. Bl a föreslås att AMU-centren i mån av ledig kapacitet skall kunna sälja olika tjänster till företag och kommuner, t ex konsultation om uppläggning av utbildningsplan, utformning av kursmaterial eller bidra med lärarinsatser. Enligt KAFU bör de små och medelstora företagen härvid prioriteras. Enligt vår mening bör ett sådant utökat samspel mellan AMU och företagen utvecklas. Även andra former av samverkan i själva utbildningen bör åstadkommas. Såväl KAFU som arbetsmarknadsministern

har betonat kraven på flexibilitet i AMU. Denna bör inte endast avse

omfattning och inriktning utan även formerna och uppläggningen av utbildningen. I ett skede med stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden, varvid kraven på kunskaper av olika slag Ökar, bör det vara angeläget att samordna och samutnyttja samhällets och näringslivets resurser för utbildning. Vid en mer flexibel uppläggning anser vi att AMU bör kunna samverka med företag som har datateknisk utrustning, resurser för utbildning och en väl fungerande organisation för sin personalutbildning på så sätt att ett visst antal utbildningsplatser får köpas för utbildning av arbetslösa eller anställda i andra företag som saknar resurser för utbildning. Vi visar i avsnitt 4.4.5. på ett konkret projekt med denna inriktning.

4.4.3 Organisationen för AMU

Enligt vår mening bör AMU i framtiden organiseras så att länsarbetsnämnderna får ett avgörande inflytande över hur utbildningen planeras och anpassas till de regionala kraven. Enligt KAFUs betänkande är detta den roll utredningen tänkt sig för länsarbetsnämnden. Vi menar att vad som i framtiden kommer att klassificeras som arbetsmarknadsutbildning eller personalutbildning kommer att bero på statsmakternas vilja att genom t ex utbildning utjämna konjunkturer eller stärka företagens konkurrenskraft genom införande av ny teknik. Detta medför helt klart att variationer mellan länen kommer att uppstå. Enligt vår uppfattning är en sådan utveckling nödvändig eftersom vi kan förvänta oss en mer

SOU 1984120 förslag till åtgärder 87 Utredningens

splittrad bild beträffande arbetsmarknadssituationen. Som tidigare redovisats har arbetsmarknadsministern i budgetpropositionen 1984 föreslagit att ett nytt enhetligt regel- och bidragssystem för arbetsmarknadsutbildning av anställda skall genomföras. Detta avser ge länsarbetsnämnderna vidgade möjligheter att prioritera olika utbildför anställda inom ramen för regeringens direktiv och ningsinsatser resurser. KAFUs förslag till ny organisation innebär en tillgängliga av beslutsbefogenheter. Detta innebär ocklångtgående decentralisering så att ansvaret för AMU kommer att falla på arbetsmarknadsverket.

4.4.3.1 Riktlinjer för i datakunskap

personalutbildning

Hur utarbetandet av riktlinjerna för de bransch- och yrkesspecifika kraven skall ske har vi redan antytt i inledningen till på datakunskap detta avsnitt. Mot bakgrund av det utökade inflytande över personalutoch den flytande AMU och bildning som vi vill ge AMU gräns mellan som därvid är det naturligt att arbetsmarkpersonalutbildning uppstår, nivå får ta ansvar för detta nadsmyndigheterna på central och regional arbete. AMS har nu startat ett arbete med uppläggning av generella riktmed inriktning mot ny teknik. Avsikten är linjer för personalutbildning att dessa skall kunna utvecklas branschvis.

4.4.4 Finansiering av personalutbildning

av KAFUs betänkande är den nuvarande inriktningen och Som framgått ur samhällelig mindre omfattningen av personalutbildning synpunkt tillfredställande. Den riktar sig mot redan välutbildad personal. Som redan framgått anser vi det som högst väsentligt att personalutbildningen ökar såväl i omfattning som att den omfattar andra grupper. Detta kan åstadkommas på flera sätt. Ett är att AMU i företag ökar och att mellan AMU och personalutbildningen blir alltmer flytande gränsen till stor del avgörs av arbetsmarknadsläget och de och att gränsen regionala skillnaderna. Länsarbetsnämnden får här ett avgörande inflytande över vad som bör anses som AMU i företag och som personalut- Detta har arbetsmarknadsministern förordat i årets budgetbildning. Arbetsmarknadsutbildningens resurser är emellertid beproposition. gränsade. För en bred satsning på datautbildning krävs en betydligt större satsning där såväl komvux och studieförbunden som företagens personalutbildning mäste utgöra hörnstenar. fick i uppdrag att särskilt utreda frågan KAFU, som i tilläggsdirektiv hari sitt betänkande diskuterat för- och om utbildningsfonder, grundligt nackdelar med olika modeller för utbildningsfonder och system för KAFU lägger dock inte fram något förslag utan anser att finansiering. om utbildningsfonder är av mer övergripande arbetsmarknadsfrågan varför den bör bedömas utifrån ett och utbildningspolitisk karaktär, vidare ekonomiskt-politiskt perspektiv. Vi anser att frågan om personalutbildningens finansiering är angeläatt en särskild utredning bör tillsättas, varvid gen och anser därför KAFUs av olika system för finansiering bör kunna ligga till redovisning grund för utredningsuppdraget.

88 Utredningens förslag till åtgärder

4.4.5 Utbildningsprogram för arbetslösa och personal som står

inför omfattande strukturella

förändringar

Vi har hittills i avsnitt 4.4 redovisat våra förslag till åtgärder för anställda inom AM Us ram. Genom detta förslag understöds den strukturomvandling som är nödvändig också inom det enskilda företaget. AMU är emellertid i första hand avsedd för arbetslösa och det är väsentligt att olika inriktningar av datautbildning ingår i AMUs reguljära kursprogram. Utöver den reguljära arbetsmarknadsutbildningen kan den dock med fördel också användas på ett mindre konventionellt sätt. Vi har i vårt utredningsarbete kommit i kontakt med två sådana projekt som vi anser skulle kunna ges en bredare spridning. I det följande ges en redovisning av dessa projekt.

4.4.5.1 Datautbildning för arbetslös ungdom

Arbetsmarknaden är i dagsläget speciellt problematisk för ungdomar. Många företag har anställningsstopp och klarar den naturliga avgången utan nyrekrytering. Detta drabbar speciellt de nytillträdande på arbetsmarknaden vilka i stor utsträckning är kvinnor och ungdomar. Olika förslag att avhjälpa situationen har lagts, senast i form av den s k ungdomslagen. Barn- och ungdomsdelegationen satsar också under innevarande budgetår 21 milj kr på olika typer av projekt, många initierade av ungdomar. I vårt utredningsarbete har vi kunnat konstatera att som en följd av bl a datoriseringen minskar antalet rutinartade arbeten vilka ofta har varit inkörsportar för ungdomen på arbetsmarknaden. Datatekniken tycks således förstärka de generella problem för ungdomar som finns på dagens arbetsmarknad. Samtidigt är data- och elektronikbranschen en framtidsbransch där sysselsättningen kommer att öka. Speciella insatser på dataområdet för den arbetslösa ungdomen är därför angelägna. I Västerbotten planerar Umeå kommun och Sparbanken i samarbete med länsarbetsnämnden att bygga vidare på ett engelskt projekt, Information Technology Centres, som vi kom i kontakt med vid ett studiebesök i England. Verksamheten föreslås innehålla två huvudaktiviteter:

El Datautbildning med tre inriktningar utbildning inom icke skolmässiga ämnen utveckling av egna idéer till småskaliga projekt eller företag uppdragsarbete El Datastugan med öppen verksamhet på dagtid och kvällstid

Datautbildning kommer att bedrivas i lokaler som omfattar datorhall, föreläsnings- och seminarielokaler och arbetsrum. I lokalerna ges på dagtid undervisning för en grupp arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år. Målsättningen med utbildningen är att förbereda och/eller introducera ungdomarna på arbetsmarknaden med speciell inriktning på data-

SOU 1984120 Utredningens förslag till åtgärder 89

och elektronikområdet. Avsikten är också att bedriva direkt arbetsmarknadsanknuten verksamhet genom konkreta uppdrag och/eller utveckling av egna idéer till småskaliga projekt, samt att ge övning i kreativitet och självförtroende. Den och problemlösning och bygga upp motivation verksamheten i form av datastuga ökar ungdomarnas kontaktnät öppna för en ökad förståelse för samtidigt som den skapar förutsättningar datatekniken i samhället och över generationsgränserna. Datautbildningen skall således vara verklighetsanknuten. Deltagarna väljer i ett tidigt skede ett projekt, vilket antingen kan bygga på en egen idé eller på ett uppdrag. skall ha teoriinslag, men endast i direkt och naturlig anslut- Projekten ning till de problem deltagarna successivt stöter på under arbetets gång. Gemensamma moment kan vara arbets- och utredningsmetodik, presentationsteknik samt vissa grundläggande dataspeciñka frågor. I övrigt utformas efter deltagarnas projektinriktning och indiviteoriinslagen duella förutsättningar. För datautbildningen erfordras en projektledare samt, beroende på ytterligare någon handledare. Därtill har man planerat att omfattningen, anlita gästföreläsare och specialister. Huvuddelen av tiden skall upptas av uppdragsarbete eller utveckling inom såväl som av egna idéer till småskaliga projekt programvarumaskinvaruområdet. Innan utbildningsverksamheten påbörjas skall ha lagt upp en uppdragsbank bestående av beställda projektledaren konkreta skall tidsmässigt vara korta och väl avuppdrag. Uppdragen inom data- och teknologiområdet behöver nödvängränsade. Uppdrag inte innebära enbart Det finns utrymme för digtvis programmering. aktiviteter av de mest skiftande slag som kräver olika fackkunskaper, branschkännedom plus kunskap i informationsbehandling. i samarbete mellan projektledning och ar- Ungdomarna rekryteras betsförmedling. Datastugan, som är en öppen verksamhet, kommer att äga rum i avskilda lokaler. Verksamheten skall bestå av en i huvudsak obokad del under kvällstid för studieförbund under dagtid och en mera fast bokning och studiecirklar. Den öppna verksamheten innebär att delar av datautlokaler för allmänheten unbildningens och utrustning görs tillgänglig der vissa tider. Allmänheten kan t ex utgöras av småföretagare, elever i lärare, kommunalanställda, enungdomsskolan, studiecirkeldeltagare, skilda dataentusiaster m fl. Datastugan skall vara öppen för alla oavsett ålder. Aktiviteterna dagtid måste vara övervakad och i viss mån handledd. Det är dock inte meningen att personal i datautbildningen skall Studiecirkelverksamheten kvällstid förutsätts tjänstgöra vid datastugan. ha egna lärare och handledare. verksamhet förutsättningar för ett ömsesidigt ut- Datastugans skapar byte av idéer och erfarenheter med datautbildningen. Den öppna verksamheten kan också utgöra rekryteringsbas för innovatörer till datautbildningen, samt vara kontaktskapande och främjande för uppdragsverksamheten.

Projektet föreslås finansieras enligt följande:

90 Utredningens förslag till åtgärder

D Som huvudmän för verksamheten kommer kommunen, Sparbanken och representanter för lokala företag att stå. Anknytningen till lokal företagsamhet är viktig för uppbyggnaden av uppdragsbanken. D Kommunen bekostar lokalhyra och lokaldriftskostnader. D Länsarbetsnämnden köper utbildningstjänster av datacentret varvid utbildningsbidrag utgår till ungdomarna enligt gällande regler för arbetsmarknadsutbildning. D Lokalt näringsliv köper uppdragstjänster. D Lokala data- och elektronikföretag ges möjlighet att ställa ut datorutrustning i datastugan.

Två kurser om vardera 20-24 veckor och 15 deltagare har kostnadsberäknats till l milj kr per år. Bemanningen av datastugan har delvis bedömts kunna ske i form av beredskapsarbete.

4.4.5.2 Företagsintern arbetsmarknadsutbildning i data och

elektronik

På samma sätt som vi nyss redovisat ett samarbetsprojekt avseende ungdomar, bör ett mer utvecklat samarbete kunna ske mellan AMU och företagen för utbildning av vuxna personer. Redan idag köper AMU utbildningsresurser i företag, men detta har till största delen skett inom ramen för den s k flaskhalsutbildningen och då gällt utbildning av personal som är anställda i företaget i fråga. Denna möjlighet bör enligt vår uppfattning kunna utvecklas och samordnas med utbildning av arbetslösa personer eller anställda i andra företag utan utbildningsresurser. Tanken är att såväl utbildningsföretaget som AMU genom en sådan samordning ska kunna bedriva utbildningen till en lägre kostnad än om var och en genomför utbildningen i egen regi. I samspelet mellan AMU och företaget kan pedagogiken utvecklas och deltagarna får möjlighet till utbildning i reell miljö. En förutsättning för ett sådant samarbete är att AMU genom kontroll och tillsyn av utbildningen garanterar den pedagogiska kvaliteten på utbildningen. På samma sätt som i utbildningsverksamheten bör vissa delar av utbildningen dock kunna ske i praktiska projekt, främst då i form av begränsade uppdragsarbeten från utbildningsföretaget eller det lokala näringslivet. Utbildningsföretagen bör i första hand utväljas bland sådana elektronik- och datateknikföretag som är ledande i branschen och där en stor del av personalen utför arbetsuppgifter inom datateknik eller elektronik. Företaget i fråga bör bedömas ha ett relativt återkommande behov av att utbilda anställda. För närvarande pågår diskussion mellan AMS och enskilda företag om denna typ av utbildning. Målsättningen med den företagsinterna utbildningen i data och elektronik är att ge korttidsutbildade som kan förväntas bli berörda av strukturomvandlingen i ett företag eller organisation en möjlighet till en praktikinriktad utbildning i data och elektronik. Det är också viktigt att de arbetslösa i regionen ges samma möjligheter till praktikinriktad ut-

sou 1984:20 Utredningens förslag till åtgärder 91

bildning. Genom utbildning i data och elektronik blir också den utbildade arbetskraften mera attraktiv i det egna företaget eller organisationen eller i det omgivande näringslivet. Utbildningen ska kunna innebära en komplettering av befintliga yrkeskunskaper eller utgöra en inkörsport till nya uppgifter med inriktning på systemering, programmering, 0rd- och textbehandling, elektronikkonstruktion, försäljning, testning och provning etc. Genom samverkan mellan företaget eller organisationen och samhället bör det också vara möjligt att bedriva utbildningsverksamheten billigare än om var och en skulle driva den i egen regi. Ytterligare en viktig aspekt är att genom den öppna verksamheten sprida kunskaper om datateknik i regionen. På sikt kan utbildningen också medverka till att en ny infrastruktur skapas i regionen, samt att nya verksamheter som bygger på datateknik och elektronik växer fram.

med

Åtgärdsprogram

4.5 för kvinnor i samband

datorisering

4.5.1 Förslag

Vi har i enlighet med våra direktiv studerat kvinnornas arbetsmarknadssituation i samband med datoriseringen. Vi har därvid funnit att kvinnor, särskilt lågutbildade kvinnor med rutinbetonade arbetsuppgifter inom såväl industrin som på kontoren, riskerar att få bära en stor börda av den omställnings- och anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen i kombination med den könssegregerade arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande åren. Om kvinnorna inte ges rimliga möjligheter att anpassa sin arbetsmarknadssituation efter de förutsättningar som ny teknik skapar löper de risk att bli arbetslösa med allvarliga konsekvenser för såväl den enskilde som samhällsekonomin i stort. Vi bedömer situationen så pass allvarlig att den motiverar kraftfulla insatser från samhällets sida i syfte att underlätta denna omställnings- och anpassningsprocess. Samtidigt är det viktigt att kvinnor tillgodogör sig de möjligheter som den nya teknikens skapar. Detta gäller både nya arbetstillfällen och ett rikare arbetsinnehåll. Mot denna bakgrund föreslår vi att ett konkret åtgärdsprogram formuleras och genomförs. Programmet bör utformas gemensamt av arbetsmarknadsdepartementet, AMS, SÖ, JämO, LO, SAF, SACO/SR och TCO, och ledas av en gemensam grupp som är knuten till arbetsmarknadsdepartementet. Till programmet bör ställas särskilda medel för att finansiera lokalt initierade projekt. De resurser vi föreslår inom ramen för de regionala utvecklingsprogrammen, t ex datastugor, bör utnyttjas i det regionala och lokala arbetet med att föra ut och anpassa åtgärdsprogrammet efter de lokala förutsättningarna. Likaså skall naturligtvis den strukturomvandlingsutbildning vi föreslår utnyttjas. Det kan t ex bli aktuellt att utforma särskilda kurser för kvinnor.

92 Utredningens förslag till åtgärder sou

Som viktiga element i ett sådant program föreslår vi bl a: El En saklig och opartisk information speciellt riktad till kvinnor om ny teknik. Härvidlag bör informationsmaterial tas fram som tex kan innehålla exempel på god teknikanvändning. D Olika utvecklings- och utbildningsprogram för kvinnor i samband med datorisering i anslutning till de regionala utvecklingsprogrammen och

strukturomvandlingsutbildningen.

D Särskilda insatser för uppföljning och förverkligande av jämställdhetsavtalen mellan arbetsmarknadens parter samt jämställdhetslagens bestämmelser om aktiva åtgärder för jämställdhet i arbetslivet, bl a inom data- och elektronikbranschen. El Riktade insatser på datautbildningsområdet och andra områden i form av lokalt initierade och genomförda projekt som omfattar samtliga län, t ex datastugeprojekt, dataläger, temadagar, tekniklaboratorium, teknikverkstad och pilotprojekt. Dessa kan t ex ledas av studieförbund, länsskolnämnd och länsarbetsnämnd i samarbete och bl a utnyttja de regionala utvecklingsprogrammens resurser. El Utrednings- och forskningsinsatser om kvinnors arbetsmarknad i samband med att ny teknik införs avseende sysselsättning, arbetsuppgifter, arbetsorganisation m m.

För finansieringen av programmet bör en rad olika kanaler kunna utnyttjas. När det gäller utvecklings- och utbildningsprogrammen (punkt 2) bör de finansieras inom ramen för de regionala utvecklingsprogrammen och

strukturomvandlingsutbildningen. De aktiva åtgärder-

na med anledning av jämställdhetslagen och jämställdhetsavtalen (punkt 3) bör finansieras genom det ordinarie jämställdhetsarbetet. Forskningsinsatserna (punkt 5) bör finansieras av JÄMFO och bör dessutom kunna vara en naturlig del av den forskning om arbetslivets datorisering som vi föreslår i avsnitt 4.7. När det slutligen informagäller tionsinsatser (punkt l) och lokal projektverksamhet (punkt 4) bedömer vi att det behövs särskilda medel.

4.5.2 Bakgrund

Om kvinnor och män vore helt jämnt fördelade över näringsgrenar, yrken och positioner i arbetslivet skulle de beröras i lika stor eller lika liten grad av datoriseringen. Emellertid är detta inte fallet. Man brukar tala om arbetsmarknaden som könsuppdelad eller könssegregerad, dvs arbetsmarknaden är uppdelad i mer eller mindre isolerade segment som är typiskt manliga eller typiskt kvinnliga. Vård, service och kontor är kvinnornas medan tillarbetsmarknad, verkningsindustrin är männens arbetsmarknad. Nära 3/4 av de offentliganställda var kvinnor 1982 medan bara mer än l/5 av de något anställda inom tillverkningsindustrin var kvinnor. Var tredje kvinna på arbetsmarknaden fanns 1980 inom de kvinnodominerade kontors- och serviceyrkena, medan männen till 4-5 uppgick procent i dessa yrken. Kvinnorna har dessutom en betydligt snävare arbetsmarknad än männen, och snävare arbetsuppgifter inom de olika yrkena.

Utredningens förslag till åtgärder 93

då det gäller att formulera i samband En viktig utgångspunkt åtgärder med datorisering är att det grundläggande problemet är den könssegrearbetsmarknaden och inte datoriseringen i sig. Innebörden av gerade detta är att de åtgärder som krävs skall syfta till att minska könssegreoch inte hindra eller begränsa datoriseringens utveckling och geringen Tekniken måste också utformas så att den underlättar arbetet spridning. med att minska könssegregeringen. Vi har kunnat konstatera att data- och elektronikbranschen inte skiljer sig från den övriga arbetsmarknaden när det gäller könssegregeringen. Det traditionella könsrollsmönstret går igen trots att branschen är en av våra nyaste och medelåldern inom branschen är en av de lägsta på arbetsmarknaden. Med tanke på att data- och elektronikbranschen även fortsättningsvis kommer att expandera kraftigt bör åtgärdsprogrammet inriktas mot att denna expansion för att få en jämnare könsfördelning. Man kan utnyttja t ex notera att personer med teletekniskt arbete endast till knappt fyra procent utgjordes av kvinnor 1980. Ändå är detta ett av de få industriyrken som expanderat mellan 1975 och 1980 enligt folk- och bostadsräkbör man komma inte ningen. Samtidigt ihåg att även om ett yrkesområde expanderar så är yrkesrörligheten ofta mycket stor inom olika yrken, vilket innbär att aktiva åtgärder framgångsrikt bör kunna leda till en jämnare könsfördelning. En likartad, om än inte lika extrem könssegregering som inom det teletekniska återñnnes i de ADB-orienterade yrkena. Under yrket, 1970-talet ökade denna yrkeskategori med i genomsnitt storleksordningen 7-8 procent per år, och uppgick 1980 till ca 25 000 personer. Därtill kom ca ytterligare 9-10 000 personer sysselsatta med dataregistrering, efterbehandling, hjälpoperatörer m m. Ungefär två tredjedelar av ADB-personalen var verksamma inom området systemarbete/programmering och en fjärdedel svarade för driften av datoranläggningar. Resterande utgjordes av beslutsfattare och arbetsledande personal inom ADB-området. Kvinnorna är i minoritet av ADB-personalen och utgör endast 20 procent, vilket skall jämföras med arbetsmarknaden totalt där kvinnorna utgör 46 procent. Vi ser det som särskilt angeläget att åtgärdsprogrammet stimulerar till en jämnare könsfördelning inom de ADB-orienterade och inom databranschen själv. ADB-branschen förväntas nämyrkena under 1980-talet varför efterfrågan på ADB- utbilligen öka ytterligare dad personal också kommer att öka. Men därutöver har databranschen sjäv en strategisk betydelse då det gäller att minska könssegregeringen. Det är viktigt att företag som säljer utrustningar, system, utbildningar och tjänster och därvid både direkt och indirekt påverkar andra företag, själva lever upp till kraven på en mer balanserad fördelning av kvinnor och män inom olika yrken och positioner. JämO har i en utredningsrapport ”Kontorsautomation och jämställdhet förhållandena inom databranschen. I rapporten uppmärksammat föeslås en rad konkreta åtgärder som syftar till att förbättra situationen inom branschen själv. Därutöver ger JämO också förslag till åtgärder i samband med att företag och förvaltningar inför ny teknik. För att de

94 Utredningens förslag till åtgärder

anställda skall kunna vara med och på ett effektivt sätt påverka utvecklingen samt för att jämställdshetsaspekterna skall kunna beaktas, föreslår JämO en åtgärdskatalog med huvudsakligen följande innehåll: D Kontinuerlig och lättillgänglig information ges till alla anställda (med ett språk som är anpassat för mottagarna) om nya tekniska rön och om hur planerna på att införa ny kontorsteknik på företaget fortskrider. D Särskild information i jämställdhetsfrågor ges till beslutsfattare, arbetsledare, tekniker och systemexperter. Informationen bör behandla bl a jämställdhetslagens respektive jämställdhetsavtalens krav på arbetsgivarna när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, personalfrågor vid det egna företaget och konsekvenser för samhället av rationalisering och datorisering. D En särskild projektgrupp bör tillsättas med såvitt möjligt jämn könsfördelning. Gruppen skall ha som uppgift att utreda hur införandet av den nya tekniken skall ske. I denna grupp bör representanter för de verkliga slutanvändarna ingå. De anställda utser genom sina organisationer representanter. D Projektgruppen bör särskilt utreda effekterna av rationaliseringen för de anställda bl a ur jämställdhetssynpunkt. Gruppen skall kartlägga hur personalen påverkas generellt, vilket arbetskraftsbehov som kommer att föreligga sedan den nya tekniken införts, vilken kompletterande utbildning som behövs för att de anställda skall behärska de nya tekniska hjälpmedlen, vilka yrkesgrupper som skall förfoga över den nya tekniken där sådana tvister kan tänkas uppkomma, hur arbetsorganisation och arbetsmetoder skall utformas osv. Projektgruppen skall också redovisa hur eventuellt övertalig personal skall utbildas eller ges nya arbetsuppgifter samt kostnaden för detta. Som ett viktigt mål bör sättas att rationaliseringen skall leda till en jämnare könsfördelning inom och mellan yrken. D Innan den nya tekniken införs måste en omfattande introduktionsutbildning genomföras för all personal, givetvis också deltidsanställd. Den bör lämpligen innefatta grundläggande teknisk utbildning om ADB-system och kontorsautomation samt sysselsättnings-, arbetsmiljö-, inflytande- och personalutvecklingsfrågor. D Planer måste finnas för omskolningsutbildning av personer som blivit övertaliga. Utbildningen kan läggas upp som en bred introduktion med senare specialisering mot olika områden. D För att bidra till en utjämning mellan könen i segregerade yrken bör arbetsgivaren som ett led i sitt aktiva jämställdhetsarbete ta fram en vidareutbildningi ADB för slutanvändarna. Detta kan ske i samråd med dataleverantören eller arbetsmarknadsverket. Utbildningen kan rikta sig till använ dare av ordbehandlare och terminaloperatörer med registreringsarbete som vill gå vidare till arbetsuppgifter som programmering, systemutveckling osv. D En utvärdering bör göras av den nya tekniken när erfarenheterna börjar ta fastare form. Mätningar av effekten för personalen, hur jämställdheten inom olika yrkeskategorier har påverkats m m bör följas kontinuerligt.

SOU l984:20 Utredningens förslag till åtgärder 95

Vi anser att dessa förslag skall vara ett viktigt underlag då åtgärdsprogrammet skall ges ett konkret innehåll. Vi vill också betona att jämställdhetsaspekterna skall vara ett naturligt inslag i de regionala utvecklingsprogrammen.

4.5 .2.I Vilka kommer att beröras?

yrkesomrâden

Det framtida kontorsarbetet kommer utan tvekan att radikalt skilja sig från dagens till följd av införandet av nya elektroniska hjälpmedel. skäl talar emellertid för att denna förändring kommer att

övervägande

för att förändske stegvis, men den kräver ändå en framsynt planering skall kunna ske på ett socialt acceptabelt sätt. ringen Förändringen kommer också att ske ojämnt, med några ”spjutspetsföretag”, som redan idag har infört eller håller på att införa avancerade kontorsinformationssystem, samtidigt som andra kontorsarbetsplatser kanske ännu inte eller endast marginellt kommit i kontakt med den nya tekniken. Det är också många faktorer som kan verka fördröjande på införandeprocessen: investeringskostnader, osäkerhet om produktivitetsvinster, bristande insikter om arbetsorganisatoriska förändringar, brist på och programmerare och en konservativ inställning hos

systemtekniker

såväl chefer som hos de anställda som skall använda den nya tekniken. De arbetsuppgifter som i första hand kan förväntas datoriseras på bred front är de förhållandevis enkla och rutinbetonade arbetsuppgifterna av informationsbehandlande karaktär. Detta gäller också inom industrin. Därvid förändras arbetsorganisation och arbetsinnehåll, och arbetskraftsbehovet kommer att reduceras och göra många traditionella yrkeskunskaper på såväl industri- som kontorsområdet föråldrade. Samtidigt kommer nya yrkeskunskaper att behöva utvecklas. Som närmare skall redovisas i kapitel 5 finns det starka skäl som talar för en intensiñerd kontorsrationalisring under de närmaste åren, liksom för en fortsatt hög rationaliseringstakt inom industrin. Även om en rad olika yrkesgrupper därvid kommer att påverkas, finns det mycket som yrken i hög grad kommer att beröras tyder på att just kvinnodominerade till såväl sitt innehåll som till sin omfattning. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingens karaktär och den inriktning av rationaliseringsverksamheten som kan förväntas, har vi försökt bedöma vilka kvinnodominerade kontors- och serviceyrken som kan komma att beröras på ett eller annat sätt. ldentiñeringen av sådana yrken innebär självfallet inte att alla dessa kvinnors arbeten kommer att försvinna eller ens påverkas, och under alla omständigheter inte på en gång. Men det betyder att många av dem kommer att få bära en stor börda av den allmänna anpassningsprocess som den nya teknikens införande för med sig. De traditionellt kvinnliga kontors- och serviceyrken som kommer att förändras till sitt innehåll och i vissa fall reduceras bedömer vi vara: sekreterare, maskinskrivare m fl, affärsbiträden m fl, bokförare och kontorskassörer, butiks- och restaurangkassörer, telefonister, laboranter och laboratoriebiträden, postassistenter och postexpeditörer, banktjäns-

96 Utredningens förslag till åtgärder sou |9g4;20

temän, datamaskinoperatörer, tekniska biträden, medicinska assistenter och försäkringstjänstemän. Det kan naturligtvis alltid diskuteras vilka yrken som bör ingå i en sådan här uppräkning. Man bör därför inte uppfatta denna uppräkning som fullständig. Samtidigt bör man vara medveten om att graden av påverkan på olika yrken kan skilja sig åt både till omfattning och karaktär. Vissa arbetsuppgifter vare sig kan eller bör datoriseras. Det är t ex alldeles klart att sjukvårdsbiträden, ett av de mest kvinnodominerade yrkena, på olika sätt kommer att påverkas av datoriseringen, men det är fortfarande mycket osäkert i vilken omfattning detta kommer att ske. Deras arbetsuppgifter är inte heller i huvudsak informationsbehandlande. Denna grupp har därför inte tagits med. Andra yrken som kanske också i och för sig borde ha ingått i uppräkningen är tex tariffare, skadereglerare, resebyråtjänstemän, hotellportierer m fl, men dessa yrken har en i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män och har därför inte heller tagits med. Det fanns ca 546 000 kvinnor enligt folk- och bostadsräkningen 1980 i de yrkesgrupper inom kontors- och serviceområdet som vi bedömer kommer att påverkas av datoriseringen, vilket motsvarar ca 30 procent av de yrkesverksamma kvinnorna. Dessa yrkens relativa betydelse för kvinnornas sysselsättning har visserligen minskat under den studerade perioden, från 32 procent 1975 till 30 procent 1980. Men det absoluta antalet kvinnor i dessa yrken har ökat från 520 000 till 546 000, vilket motsvarar en genomsnittlig ökning i storleksordningen l procent per år. Kvinnornas andel av kontors- och serviceyrkena har därmed ökat något, från 83 till 84 procent. För männens del är förhållandet delvis det motsatta. Den relativa andelen har Ökat något men ligger fortfarande under 5 procent av männens totala sysselsättning, medan antalet män i dessa yrken i stort sett varit oförändrat under den studerade perioden och uppgick 1980 till ca 105 000. Dessa tendenser har medfört att yrkessegregeringen över kontorsområdet har ökat något mellan 1975 och 1980. Detta betyder inte bara att kvinnorna i ännu högre grad än tidigare har blivit känsligare för kontorsautomationen utan också att kontorsområdet är ett av de mest kvinnodominerade yrkesområden som finns. Om kvinnorna i lika hög grad som männen skall kunna dra fördel av datoriseringens positiva sidor samtidigt som de negativa sidorna ska kunna lindras eller undvikas, måste betydligt större resurser än idag satsas på aktiva åtgärder för att minska arbetsmarknadens könssegregering. Denna bedömning är synnerligen relevant för kontorsområdet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de kvinnodominerade yrkesgrupper vi bedömer kommer att beröras av kontorsautomation totalt uppgick till 650 000 personer 1980, vilket motsvarade 16 procent av hela arbetskraften. Denna grupp har under perioden 1975 till 1980 ökat med i genomsnitt 1 procent per år och består till över 4/5 av kvinnor. Därtill kommer en rad yrken och arbetsuppgifter inom industrin som är rutinbetonade och som i stor utsträckning innehas av kvinnor, tex paketerare, emballerare, avsynare, textilarbetare, pressare m fl.

SOU 1934320 förslag till åtgärder 97 Utredningens

Det kan t ex nämnas att inom verkstadsindustrin svarade kvinnorna för 16 procent av det totala antalet utförda arbetstimmar år 1979, men för de mest rutinbetonade arbetsuppgifterna svarade kvinnorna för över hälften av antalet utförda arbetstimmar. Antalet kvinnor med industriella yrken är väsentligt färre än kvinnor med kontors- och serviceyrken, och de har dessutom ofta liten erfarenhet av informationsarbete. Därför är det viktigt att denna grupp ges stöd i form av särskilt riktade insatser i samband med den omställnings- och anpassningsprocess som datoriseringen medför inom industrin.

4.5.2.2 Åtgärdsprogrammet

Det är mot denna bakgrund vårt förslag om ett åtgärdsprogram skall ses. När det gäller dess utformning bör programmet bl a innehålla utbildnings- och informationsinsatser. Det bör ankomma på den särskilda grupp som skall handha programmet att utforma det konkreta innehållet. Vi vill dock framhålla att de åtgärder JämO föreslagit i samband med införande av ny teknik liggeri linje med vad vi anser kan vara lämpliga åtgärder. När det gäller de särskilda datastugeprojekt för kvinnor som vi anser bör byggas ut och omfatta i stort sett hela landet, bör denna del av samordnas med de övriga aktiviteter vi föreslår i åtgärdsprogrammet detta betänkande. I de regionala utvecklingsprogrammen ingår bl a Det är då naturligt att dessa resurser samordnas och görs datastugor. för olika grupper. Vi vill dock i detta sammanhang framhålla tillgängliga våra i vart fall i ett inledningsskede, är att det enligt erfarenheter, att datastugeverksamheten organisatoriskt utformas så att angeläget kvinnor får reella möjligheter att utnyttja dess resurser. Detta kan t ex lösas genom att datastugan hålls öppen för enbart kvinnor under vissa tider, eller genom andra arrangemang som bedöms lämpliga med hänsyn till förutsättningarna. Det kan också finnas anledning att göra den noteringen att i takt med att ungdomar redan under sin skoltid kommer att få utbildning om datorer, minskar behovet för dessa att utnyttja datastugorna. Däremot kommer under en mycket lång tid framöver behovet att kvarstå för kvinnor som inte kommit i kontakt med datorer under sin skoltid, men som skulle vilja göra det nu. I avsnitt 4.7 föreslår vi att forskning startas om arbetslivets datorisering. I samband härmed är det naturligt att datoriseringens effekter på yrkesgrupper som kan bedömas påverkas i högre grad än andra ingår. Detta gäller såväl inom industrin som inom kontors- och serviceområdet. Det är också angeläget att forskningsprogrammet utformas så att det studerar datoriseringens effekter ur ett jämställdhetsperspektiv. Det blir härvid att kontorsautomationens effekter kommer att bli ett naturligt viktigt forskningsområde. Om ett sådant forskningsprogram skulle komma till stånd bör det byggas upp i nära kontakt med bl a JÄMFO. Sammanfattningsvis föreslår vi att en särskild arbetsgrupp får i uppoch verkställa ett åtgärdsprogram med särskild inriktgift att utforma ning på att underlätta den omställnings- och anpassningsprocess dato-

98 Utredningens förslag till åtgärder

riseringen leder till för kvinnor inom såväl industrin som kontors- och serviceområdet. Programmet bör ledas av arbetsmarknadsdepartementet och utnyttja de resurser som vi i övrigt föreslår i form av regionala utvecklingsprogram, strukturomvandlingsutbildning, forskning om arbetslivets datorisering m m. Därtill bedömer vi att programmet bör få disponera särskilda medel för lokal projektverksamhet, särskilda utbildnings- och informationsinsatser m m. Programmet bör innehålla åtgärder som minskar könssegregeringen inom data- och elektronikbranschen, underlättar anpassningen på företag och förvaltningar i samband med datorisering, ger särskilt stöd till kvinnor i kontors- och serviceyrken samt inom industrin i form av utbildningsinsatser, uppmuntrar kvinnor att göra otraditionella utbildnings- och yrkesval, samt genom studier ökar kunskaperna om datoriseringens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö för särskilda riskgrupper.

4.5.3 Organisation

Under hösten 1983 och våren 1984 genomförs en kampanj för att främja utvecklingen av rekrytering och vidareutbildning av kvinnor till industrin. Kampanjen leds av jämställdhetssekretariatet inom arbetsmarknadsdepartementet och består bl a av en rad lokala projekt. Det övergripande syftet är att vidga kvinnors arbetsmarknad för att minska könssegregeringen. Det förefaller lämpligt att denna kampanj får sin fortsättning i det åtgärdsprogram för kvinnor som vi föreslår och därvid ges en viss tyngdpunktförskjutning mot kontors- och serviceområdet. De erfarenheter som nu vunnits inom ramen för kampanjens arbete bör kunna utnyttjas. Vi finner det därför naturligt att arbetsmarknadsdepartementet tar initiativ till att bilda den arbetsgrupp som skall utforma och verkställa åtgärdsprogrammet. Med tanke på att datoriseringen ännu befinner sig i en inledningsfas och kommer att utgöra en väsentlig del av framtidens arbetsliv, bör programmet löpa över en längre period. Som en utgångspunkt för planeringen kan därför fem år vara lämplig.

4.5.4 Finansiering

De insatser som erfordras för att underlätta kvinnornas anpassningsoch omställningsprocess i samband med datorisering kan till stor del finansieras inom ramen för de åtgärder vi i övrigt föreslår, samt genom det ordinarie jämställdhetsarbetet. Härutöver bedömer vi dock att också särskilda medel bör ställas till förfogande för att åtgärdsprogrammet skall få avsedd effekt. Mot bakgrund av de erfarenheter som för närvarande ñnns från ”industrikampanjen förefaller en rimlig satsning, med hänsyn till de övriga åtgärder som föreslås, behöva uppgå till mellan 3 -5 miljoner kronor per år. Arbetsmarknadsministern föreslår i årets budgetproposition att de olika bidrag som inom arbetsmarknadsutbildningens ram idag utgår till

Utredningens förslag till åtgärder 99

utbildning av anställda i företag, slås samman till ett enhetligt bidrag. Detta ligger också i linje med vårt förslag till strukturomvandlingsbianser vi att det fortfarande finns behov av särskilda drag. Samtidigt medel för att främja på arbetsmarknaden. Vi vet av jämställdheten erfarenhet att kvinnor ofta kommer på undantag i samband med generella stödformer. Vi föreslår därför att den summa, ca 4 miljoner kronor uppgått till, överförs från per år, som det särskilda jämställdhetsbidraget för arbetsmarknadsutbildning till det åtgärdsprogram vi föreanslaget slår för kvinnor. del av dessa medel bör finansiera lokalt initierade pro- En väsentlig ser vi de lokala som redan startats inom ramen jekt. Härvidlag projekt för ”industrikampanjen” som exempel på viktiga projektområden som bör fortsätta och framför allt utvidgas till att avse även de kvinnor som befinner kontors- och serviceyrken och omfatta hela arbetssig inom marknaden. Projekten bör läggas upp så att alla län blir berörda.

4.6 Insatser för att förbättra arbetslivssituationen för

med hjälp av datatekniken handikappade

4.6.1 Förslag

Datatekniken kommer alltmer in i de handikappades arbetsliv. Handiliksom anställda, av att datatekniken används i kappade berörs, övriga rationaliseringsverksamheten på arbetsplatserna. Nya arbetshjälpmedel reser inte sällan behov av speciella anpassningar för att bli tillgängliga den nya tekniken möjligheter att för handikappade. Samtidigt skapar bygga nya avancerade handikapphjälpmedel som kan öppna dörrar till nya yrken eller vidgade arbetsuppgifter. som datatekniken för Det är viktigt att de möjligheter skapar utnyttjas att skapa bättre förutsättningar för handikappade. Lika angeläget är det som kan uppstå i den reguljära dataatt de speciella anpassningsbehov får snabba lösningar. Detta motiverar speciella teknikanvändningen insatser för att stimulera kunskapsuppbyggnad, FoU-verksamhet samt informations- inom området datatekniken och utbildningsverksamhet i handikappades arbetsliv. Vi föreslår därför inrättandet av ett särskilt utvecklingsprogram för att tillgänglig för handikappade. HI föreslås bli värd för göra datatekniken En ledningsgrupp med representanter från HI, AMS, programmet. HCK och DHR ansvarar för programmets inriktning. En sådan inriktning bör innehålla följande:

av ett system för fortlöpande dokumentation av erfa- D En utveckling renheter från den pågående anpassningsverksamheten. En sådan dokumentation bildar en erfarenhetsbank som är värdefull både för den fortsatta och för bedömningen av behovet anpassningsverksamheten av samordnade FoU-insatser. Behovet av ett datorstöd för den fortdokumentationen bör speciellt prövas. I ett inledande skede löpande kan det vara lämpligt att dokumentationen omfattar anpassningar

100 Utredningens förslag till åtgärder

som sker genom Ami-S försorg. Därmed täcks merparten av pågående verksamhet. På sikt bör även anpassningar som utförs av olika utbildningsanordnare, såsom vissa folkhögskolor och gymnasier, samt inom samhällsföretag dokumenteras. El Aktiv medverkan i olika FoU-satsningar för att göra datatekniken såväl fysiskt som funktionellt mer tillgänglig för olika handikappgrupper. Ett viktigt exempel är att initiera och medverka i teknikupphandlingsprojekt. E] Insatser för att information och utbildning i dessa frågor når väsentliga grupper. Kunskaperna behöver fortlöpande föras ut till användning i arbetslivet. l-lär är arbetsmarknadsinstitut, anpassningsgrupper och SYO- konsulenter viktiga exempel.

Vikten av att samlade insatser på detta utvecklingsområde kommer till stånd, motiverar att programmet får särskilt statligt stöd på 1,5 milj kr för den inledande treårsperioden. Det statliga stödet är uteslutande ämnat att underlätta initieringen av en samlad utvecklingsverksamhet inom ett mycket viktigt område. Stödet täcker därmed enbart en viss basverksamhet inom programmet. Därutöver bör programmet söka fnansiering via kontakter med olika FoU- finansiärer. skall Programmet utvärderas efter tre år. Programverksamheten bör samordnas med HIs övriga hjälpmedelsverksamhet. Vi föreslår dessutom att frågan om datateknikens tillgänglighet för handikappade tas upp i arbetarskyddsstyrelsens pågående föreskriftsarbete rörande datateknik och arbetsmiljö. Vi föreslår också att gällande beloppsgränser för bidrag för arbetstekniska hjälpmedel samt anpassningar på arbetsplatsen tas bort.

4.6.2 Bakgrund

Vid datateknikens införande på arbetsplatserna krävs ofta speciella anpassningar för att handikappade skall kunna arbeta med de nya hjälpmedlen. Sådan anpassningsverksamhet sker ofta med statliga bidrag och under medverkan från de Ami-S som finns runt om i landet. I vår rapport ”Datateknik och handikappades arbetsliv” (Ds A 1983:13) belyses att anpassningsverksamheten ofta sker ovetande om att liknande insatser i andra delar av landet. gjorts tidigare En viktig orsak till detta är att det saknas effektiva former för att föra erfarenheter och lösningar vidare. blir naturligtvis dubbelarbete Följden onödigt i många fall, och ett totalt sett fördyrat anpassningsarbete. Med de begränsade personella och ekonomiska resurser som idag står till buds för dessa anpassningar är det mycket viktigt att man successivt kan bygga vidare från tidigare gjorda erfarenheter. Vi konstaterar att någon form av gemensamt system för dokumentation av utförda anpassningar och erfarenheter kring dessa bör vara en värdefull tillgång i Ami-S verksamhet. Anpassning av datatekniken till handikappades behov sker även hos olika utbildningsanordnare, såsom vissa folkhögskolor och gymnasier. De anpassningsbehov som finns där kan ofta ha stora likheter med det som finns i arbetslivet. Handikappforskningen vid Göteborgs universitet

Utredningens förslag till åtgärder 101

bedriver viss FoU-verksamhet i samarbete med utbildningsanordnare, främst inriktad på datatekniska arbetshjälpmedel för rörelsehindrade. Anpassning av datatekniken sker även inom delar av Samhällsföretags verksamhet. Det är viktigt att även erfarenheterna från dessa anpassningsverksamheter görs tillgängliga via det gemensamma dokumentationssystemet. En sådan dokumentation skulle samtidigt vara en värdefull bas för att bedöma behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser inom handikapphjälpmedelområdet. Även för HI bör därför ett sådant dokumentationssystem vara av stort intresse. Merparten av anpassningsverksamheten sker i Ami-S regi. Ett lämpligt tillvägagångssätt bör vara att i ett ett dokumentationssystem för behoven hos första steg utveckla anpassat HI och Ami-S. Därefter kan dokumentationsverksamheten utvidgas till att omfatta även övriga anpassningar. Utvecklingen av ett dokumentabör således ske i nära samarbete mellan HI och Ami-S. tionssystem En förbättrad dokumentation och erfarenhetsspridning är en viktig insats för att förbättra handikappades tillgång till tekniken. Ytterligare _ insatser för att öka tillgängligheten till tekniken behövs inom forskning och utveckling. För människor med grava handikapp innebär en anpassning av ett databaserat hjälpmedel ofta att speciell utrustning behöver anslutas till befintlig datorutrustning. På samma sätt kan framtagning av speciella datorbaserade arbetshjälpmedel innebära att en standardbetonad datorutrustning förses med särskild kringutrustning. Det kan t ex gälla utrusttal eller röstigenkänning, taktil kommunikation eller ning för syntetiskt olika former av manöverorgan för rörelsehandikappade. Det är viktigt att anslutningen av dessa hjälpmedel inte stöter på rent tekniska problem. Här kan behövas utvecklingsinsatser för att fastställa hur den tekniska kommunikationen skall vara utformad mellan värddatorer och Behovet av standardiseringsarbete bör utredas. sådan kringutrustning. Anordnandet av en fungerande anslutning av hjälpmedlet utgör grunden för en utformning av en fungerande dialog mellan den handikappade och datasystemet. Ofta krävs dock även en anpassning eller påbyggnad av programvaran i datasystemet för att få en enkel och smidig dialog mellan människa och maskin. Programvaran är som regel inte utformad med tanke på att dialogen skall ske via dessa speciella in- och utorgan. Principerna för en bra dialog via t ex taktil display för en synskadad skiljer sig självklart från motsvarande dialogprinciper för en seende operatör. Framtagandet av sådana dialogprinciper eller ”umgängesspråk bör vara en lämplig FoU-uppgift. Eventuellt kan det vara lämpligt med utveckling av speciell programvara, ”dialogpaket”, med vilken man lätt kan skräddarsy en lämplig dialog. Ett sådant paket skulle i likhet med de speciella in- och utorganen vara tillgängliga som handikapphjälpmedel. AMS har i en skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet nyligen framhävt vikten av att teknikupphandling för mikrodatorer med kringutrustning för handikappade genomförs. Man föreslår att HI ges resurser för att bygga upp organisation och former för att genomföra detta.

102 Utredningens förslag till åtgärder

Ovanstående är exempel på FoU-insatser som är inriktade på att göra datatekniken tillgängligare för handikappade. FoU- verksamheten bör utgöra ett komplement och utveckling av de FoU-insatser som idag görs inom området vid bl a handikappforskningen vid Göteborgs universitet och högskolan i Jönköping. Avslutningsvis vill vi betona vikten av att den ökade kunskapen, som är följden av bättre erfarenhetsåterföring och FoU-verksamhet, sprids och kommer till snar användning ute i arbetslivet. Först därigenom kan dessa olika insatser bidra till en ökad tillgänglighet till tekniken. Särskilt viktigt är det att information och utbildning når de organisationer som arbetar med anpassningsverksamhet eller information och utbildning av handikappade. Det gäller t ex Ami utbildningsanordnare, anpassningsgrupper, hjälpmedelskonsulenter, SYO-konsulenter och handikapporganisationer. För handikappade som genom datatekniken kan få nya arbetshjälpmedel är inte minst en utbildning och träning i handhavandet av stor vikt. HI har en verksamhet som omfattar såväl forskning och utveckling som information och utbildning inom området tekniska hjälpmedel. Med tanke på datateknikens allt större utbredning på arbetsmarknaden bedömer vi det nödvändigt att särskilda ansträngningar görs för att tekniken skall göras tillgänglig för handikappade. Vi föreslår därför att ett utvecklingsprogram inrättas med syfte att på olika sätt förbättra arbetslivssituationen för handikappade med hjälp av datatekniken. Vi har i denna bakgrund givit exempel på insatser i denna riktning. Utvecklingsprogrammet skall innebära en samlad satsning under tre år för att sätta igång utvecklingsverksamheten på området samt finna lämpliga former för fortsättningen. HI är en lämplig huvudman för ett sådan program. Nära samarbete med AMS och handikapporganisationerna bör etableras inom programmets ram. Projektverksamheten bör i huvudsak kunna finansieras av etablerade FoU-finansiärer. För att i inledningsskedet bygga upp och samordna programmet krävs dock särskilda resurser. Även vissa utvecklingsinsatser kan medföra sådana behov. Finansiering berörs vidare nedan. Datateknikens tillgänglighet för handikappade bör ses som en grundläggande arbetsmiljöfråga. Frågan bör därför enligt vâr mening beaktas i arbetarskyddsstyrelsens pågående föreskriftsarbete angående datateknik och arbetsmiljö. En del hjälpmedel innehåller så mycket avancerad teknik att kostnaderna överstiger bidragsgränsen på 50 000 kronor för arbetstekniska hjälpmedel. Även om behoven av dyrbara hjälpmedel idag bedöms som förhållandevis få, så kan bidragsgränsen i framtiden leda till allvarliga problem för enskilda handikappade. För att göra tekniken tillgänglig för alla som har behov av olika anpassningar bör bidragsgränsen tas bort. Av samma skäl bör bidragsgränsen på 50 000 kronor för särskilda anordningar på arbetsplatsen tas bort.

förslag till åtgärder 103 Utredningens

4.6.3 Organisation

Det är

H1 är huvudman och ansvarar för programmets genomförande.

inom de områden som tänkt att innehålla ett antal utvecklingsprojekt skisserats ovan. med representanter från HCK, DHR, AMS och HI En ledningsgrupp och beslutar om användningen av fastställer programmet inriktning resurser. Till en sekreterare som ansvarar särskilda programmet knyts tar för den dagliga ledningen och samordningen. Programsekreteraren fram projektförslag som fastställs av ledningsgruppen. Projektet genomförs med deltagande från olika berörda organisationer. utvärderas efter tre år, med förslag till fortsatt verksam- Programmet het.

4.6.4 Finansiering

intresse för de medverkande orga- Programmet bör vara ett gemensamt vilket i första hand innebär medverkan i olika utvecklingsnisationerna, projekt. inom bör i hu- Finansieringen av projektverksamheten programmet vudsak kunna sökas hos etablerade FoU-finansiärer. Här kan nämnas FRNs STU och ASF. I avsikt att skapa en grupp för handikappfrågor, av bör staten

första grund för uppbyggnaden programverksamheten

resurser. Dessa skall bestrida kostnaderna för därutöver anslå särskilda under inledningsskedet, men även viss övrig utprogramsekreteraren som behöver särskild finansiering. Det kan tex vecklingsverksamhet gälla den föreslagna utvecklingen av ett gemensamt dokumentationssysamt framtagning av informations-och utbildstem för HI och Ami-S,

ningsmaterial. Vi föreslår därför att HI tilldelas särskilt statligt stöd med 500 000 kr per år i tre år som en bas för att bygga upp den föreslagna programverk- Verksamheten kommer alltså därutöver att behöva finansiesamheten. från etablerade FoU-finansiärer. ringsstöd berör fall, och bedöms Slopande av bidragsgränserna idag ett fåtal Kostnaderna bör därför inte leda till några större kostnadshöjningar. kunna rymmas inom befintliga budgetramar.

4.7 om arbetslivets datorisering Forskning

4.7.1 Förslag

Vi har utrett och dess effekter sedan 1979. Trots ett datoriseringen omfattande material, vilket bla omfattar ett 20-tal rapporter, föreligger fortfarande brister i kunskapen om datoriseringens effekter på många arbetslivet. Vi anser att flera av dessa kunskapsluckor måste fyllas med

forskningsarbete. I vårt delbetänkande betonades de tvärvetenskapliga aspekterna på datoriseringens effekter. Såväl naturvetenskapliga, samhällsvetenskap-

(x

104 Utredningens till förslag åtgärder sou 1934:20

liga som humanistiska perspektiv måste läggas på den datatekniska

utvecklingen. Arbetsgrupper på FRN och UHÄ har utrett behovet av forskningsinsatser om datatekniken och dess effekter. FRN har kallat detta forskningsområde ”datateknikens utveckling, användning och effekter”, medan UHÄ använt beteckningen ”datorsamhällets utveckling”. Båda arbetsgrupperna har bedömt forskningsbehovet som omfattande. UHÄ har föreslagit att två professurer inrättas inom området, varav den ena i Stockholm budgetåret 1985/ 86. Vi delar uppfattningen att det föreligger ett stort forskningsbehov och ser ett tillgodoseende av detta som en förlängning och fördjupning av vårt utredningsarbete. Med hänsyn till forskningsbarhet och kompetens bör forskningen för närvarande avgränsas till att gälla olika aspekter av arbetslivets datorisering. Som viktiga forskningsfrågor vill vi peka på produktivitet, sysselsättning, arbetslöshet, livsarbetstid, yrkesstrukturer, kvaliñkationskrav, arbetsorganisation, arbetsinnehåll, arbetstidsförhållanden, systemutveckling, besluts- och inflytandeprocesser samt utbildning. För att kartlägga och analysera dessa frågeställningar med avseende på datoriseringen krävs en tvärvetenskaplig teoretisk bas som hämtar sin kunskap från olika discipliner. Därutöver behövs till experitillgång mentmiljöer. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att datoriseringen kommer att påverka och förändra allt större delar av arbetsmarknaden och utgöra ett väsentligt inslag i framtidens arbetsliv, ansluter vi oss till UHÄs förslag att förstärka forskningen inom fakultet. samhällsvetenskaplig Verksamheten bör kunna påbörjas under 1985 och inriktas mot arbetslivets datorisering. Vi vill dock understryka vikten av att forskningsresurserna i ett uppbyggnadsskede inte splittras på flera orter utan hålls samman geografiskt. Forskningsresurserna bör omfatta tre professurer samt ytterligare fyra forskartjänster. Två av professurerna bör i enlighet med UHÄs förslag ges en beteendevetenskaplig respektive en organisationsteoretisk inriktning. Den tredje professuren bör ges en samhällsekonomisk inriktning och bl a omfatta produktivitet, och arbetslöshet. sysselsättning För att stärka kompetensutvecklingen i ett uppbyggnadsskede och skapa förutsättningar för en livskraftig forskningsmiljö, bör de fasta resurserna med ett system av gästforskare kompletteras och adjungerade professurer för att tillvarata den kompetens som finns internationellt och nationellt.

4.7.2 Bakgrund

1980 uppdrog regeringen åt FRN att utarbeta ett samlat program för forskning rörande datateknikens framtida användning. I rapporten ”Forskning om datateknikens användning” (82: 16), utarbetad av en arbetsgrupp inom FRN, redovisas ett förslag till forskning kring datateknikens effekter, användning och utveckling. Nämnden anslöt sig till huvudlinjerna i de av arbetsgruppen framlagda förslagen till forskningsprogram.

Utredningens förslag till åtgärder 105

Programmet har indelats i tre huvudgrupper:

D Forskning kring de grundläggande förutsättningarna för teknikens utveckling och tillämpning. D Forskning som syftar till att utveckla tillämpningar av tekniken. D Forskning som syftar till att utveckla själva tekniken.

FRN konstaterar att ingen av de tre huvudinriktningarna för närvarande har tillräckliga resurser. De största eftersläpningarna gäller dock forskför datateknikens utning kring de grundläggande förutsättningarna De forskningsinsatser som FRN föreslår pä veckling och tillämpning. detta område omfattar individen, forskning kring verkforskning kring samheter samhällets funktioner. De resurser som samt forskning kring föreslås tillföras denna forskningsinriktning bör enligt FRN ges formen av

D nya fasta forskningsresurser inom UHÄ-området i form av professurer eller forskningscentra, D särskilda anslag till projektforskning, D särskilda anslag till experimentverksamhet, D samordning av sektorforskning och övriga åtgärder inom dataområdet med forskningen inom utbildningsdepartementets område.

Totalt beräknar FRN att det behövs insatser av en storleksordning som motsvarar mellan 150 och 200 forskartjänster samt följdkostnader för teknisk och administrativ personal. Även UHÄ har undersökt inom dataområdet. Verforskningsbehovet kets datareferensgrupp föreslog i sin rapport Förstärkning av högre

utbildning och forskning inom dataområdet” (UHÄ-rapport 1981 : 16) en

med bl a 28 nya professorer under perioden 1982/83förstärkning 1986/87. 22 inom området och Av dessa föreslogs teknikutveckling teknikanvändning samt 6 inom området datorsamhällets utveckling.

tillsatte UHÄ 1981 en arbetsgrupp för Som ett led i sin långtidsplanering forskning och forskarutbildning i personal- och arbetslivsfrägor. Gruppen har lämnat en slutrapport (UHÄ- rapport 1982: 19) där man behandlat och kommit med förslag om resursförstärkningar inom området datorsamhällets utveckling. I rapporten diskuteras och konkretiseras fem olika delområden för framtida forskning.

1 Forskning som analyserar samspelet melan datoriseringen och arbetsförhållanden. 2 Forskning som analyserar samspelet mellan datateknik-arbetsvi11kor - livsvillkor. 3 datateknikens användning för styrning och demo- Forskning kring kratisk utveckling i arbetslivet. 4 om datateknik och sysselsättningsgrad, regional utveck- Forskning

ling och yrkes-/kvaliñkationsstrukturer.

5 Pedagogiskt inriktad forskning med syfte att analysera utbildningens roll i samband med datoriseringsprocessen.

106 Utredningens förslag till åtgärder

Gruppens förslag om resursförstärkningar inom området datorsamhällets utveckling innebär att två professurer skall inrättas. Av UHÄ:s anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att framgår UHÄ i sin femårsplan beräknat medel för att förstärka om forskningen datorsamhällets utveckling med två professurer, varav den första i Stockholm budgetåret 1985/86 och den andra i Göteborg 1988/89. Vi delar FRN:s uppfattning att det för närvarande förefaller mest angeläget att prioritera och ge de relativt största resursförstärkningarna till det forskningsområde FRN kallar ”grundläggande förutsättningar för teknikens utveckling och tillämpning” och som närmast torde svara mot vad UHÄ kallar datorsamhällets utveckling”. Som grund för detta ställningstagande vill vi i första hand hänvisa till våra principiella diskussioner i kapitel 5 om bl a sysselsättning, produktivitet och yrkesstrukturer. Här konstaterar vi bl a att och för sig bidrar och den tekniska datoriseringen utvecklingen till att öka produktiviteten och därmed välfärden. Samtidigt förefaller det dock som om vår förmåga att utnyttja den nya teknikens möjligheter på ett effektivt sätt tenderat att släpa efter.” Bakgrunden till dessa slutsatser är att organisationsfaktorns” bidrag till produktivitetsutvecklingen avtagit under senare år. Denna faktor kan, för att använda FRNs terminologi, sägas avspegla de ”grundläggande förutsättningarna för teknikens utveckling och tillämpning”. Någon liknande tendens gäller inte för teknikfaktorn, som i sin tur kan sägas avspegla den ”rena” teknikens kvalitativa utveckling. Under utredningsarbetet har vi kontinuerligt kunnat konstatera brister vad gäller forskning kring arbetslivets datorisering. På vitala områden saknas överhuvudtaget forskningsinsatser idag. Detta har för vår del gjort det nödvändigt att initiera och finansiera olika forskningsprojekt vid bl a Ekonomiska forskningsinstitutet (EFl), arbetslivscentrum, Stockholms universitet och inom ramen för sekretariatets eget arbete för att erhålla underlag för våra överväganden och bedömningar. Rapporteringen från dessa projekt har klargjort behoven och inriktav fortsatta ningen forskningsinsatser. Vi kan på grundval härav instämma i FRNs och UHÄs uppfattning om det stora forskningsbehov som föreligger och vars tillgodoseende i sjäva verket torde vara en viktig förutsättning för att den nya teknikens möjligheter skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt och utvecklas i socialt acceptabla former.

4. 7.2.1 Förslag till inriktning av forskningen

I det följande skall vi helt kort, utifrån de erfarenheter utredningsarbetet gett oss, precisera den inriktning vi anser att denna forskning bör ha och som också stämmer väl överens med FRNs och UHÄs uppfattningar. I vårt delbetänkande ”Industrins datorisering” (SOU fram- 1981:17) hävs behovet av fördjupade kunskaper om arbetsorganisatoriska lösningar i datamiljöer. Vi gör bedömningen att möjligheterna till varierande orgnisatoriska lösningar vid datorisering gör det väsentligt med undersökningar om hur en god arbetsorganisation kan utformas i olika miljöer. Vi vet att det idag råder stor osäkerhet ute på företag och

förslag till åtgärder 107 Utredningens

förvaltningar när det gäller organisatoriska lösningar. Vi betonar också behovet av forskningsinsatser om yrkeskunnande i kraven och datateknik. Detta gäller särskilt frågan om de förändringar som sker dels genom att datasystemet övertar arbetspå yrkeskunskaper och förändrat arbetsinnehåll av uppgifter, dels genom omfördelning arbetsuppgifter och konsekvenserna av detta. Krav om arbetsorganisation och datateknik framfördes på forskning ”Kontorens (Ds A 1981:16). Vi även i interimsrapporten datorisering” föreslår kontor speciellt ökade forskningsinsatser på temat framtidens inriktad tekniken ger att decentralisera sammanpå vilka möjligheter hållna verksamheter där organisatoriska lösningar skapar goda arbetsoch beslutsformer som möjliggör decentralt beslutsfattande. miljöer, Där också att datatekniken, accentuerad av kommunikapåpekas infrastruktur. Vid tionstekniken, på sikt kommer att påverka samhällets om ”framtidens kontor” bör därför önkvärda samhällsstrukforskning turer bilda utgångspunkt för bedömningarna av teknikens möjligheter. område som påverkar teknik- Ett annat som pekas ut är de faktorer Vi konstaterar exempelvis att metoder för mätning av prospridningen. utvecklas. Vidare framhåller vi att duktivitet i tjänstesektorn behöver bör initieras arv och föreställningar om studier om hur organisatoriskt vid arbetsorganisation och arbetsprocesser påverkar beslutsprocessen introduktion av datasystem. Vi anser också att forskning om de olika motiv vid införande av datateknik som styr olika intressenters agerande måste belysas. l bägge rapporterna har vi framhävt behovet av FoU kring systemutett särskilt som stuvecklingsmodeller. Vi har också genomfört projekt derat hittillsvarande forskningsinsatser på området och hur forsknings-

resultaten sprids. Våra åtgärdsförslag till FoU om systemutvecklingsmo-

deller återfinns i avsnitt 4.3. effekter har vi kon- När det gäller datoriseringens på sysselsättningen staterat att det med nuvarande kunskapsläge inte är möjligt att dra nâgra säkra slutsatser om hur den samlade sysselsättningen kommer att påveroch ekokas. Metoder för konsekvenskalkylering, input-outputanalys modeller behöver utvecklas för att studera de framtida effeknometriska

terna av datoriseringens sysselsättningseffekter.

och dess koppling till den tekniska För arbetslöshetsproblematiken samband mellan å utvecklingen behövs grundforkning om komplexa ena sidan makroekonomiska variabler och å den andra sidan mikroekonomiska Detta är nödvändigt om man skall kunna ta hänsyn processer. beroendet mellan olika delar av ekonomin och samtill det ömsesidaga tidigt beakta utvecklingen inom enskilda branscher och företag. samman branschanalyser och Det finns således ett behov av att koppla ekonometriska modeller. Sådan kunskap kan fallstudier med nationella mot arbetslöshet. Vi har i ge viktiga bidrag då det gäller att vidta åtgärder 5 särskilt av att vidareutveckla den s k kapitel pekat på möjligheten ”Österrikemodellen”. I olika sammanhang har vi pekat på att arbetslivets datorisering ger till en anpassnings- och omställningsprocess för många arbetsupphov För att underlätta denna förändring bör forskningen omfatta tagare.

108 Utredningens förslag till åtgärder

identifiering av yrkesgrupper som befinner sig i särskilt utsatta positioner samt de utbildningsbehov som föreligger för dessa grupper. En pedagogiskt inriktad forskning måste också analysera roll utbildningens i de förändringsprocesser datoriseringen ger upphov till. Detta gäller såväl företags- som samhällsñnansierad forskning. l detta sammanhang har vi bl a pekat på kvinnodominerade kontors-

yrken och den utbildning dessa grupper måste erbjudas. Överhuvudtaget

medför datoriseringen att vi måste öka vår kunskap om hur könssegregeringen på arbetsmarkanden kan minska i snabbare takt än hittills så att anpassningsprocesserna fördelas någorlundajämt mellan olika grupper. För att få till stånd en regionalt balanserad datautveckling och stimu-

lera till en god teknikanvändning har vi föreslagit regionala utvecklings-

program. Om sådana kommer till stånd uppstår behovet av uppföljning och utvärdering. En viktig del av forskningen bör därför vara att systematisera och generalisera de erfarenheter och kunskaper som kommer fram inom ramen för dessa program. l-lärvidlag föreligger ett ur forskningssynpunkt unikt tillfälle till experimentmiljöer där olika utgångspunkter och förutsättningar skapar möjligheter till komparativa studier. Liknande torde möjligheter skapas inom ramen för det åtgärdsprogram vi föreslår för kvinnor i samband med datorisering. En positiv inställning till användning av datorteknik grundar sig i botten på förväntningar på välfärdsvinster som följd av datateknikens bidrag till en hög tillväxt av produktiviteten. Forskning om datateknikens påverkan på produktiviteten måste därför bli ett grundläggande moment i forskning effekter. kring datoriseringens Speciellt inom tjänstesektorn finns stora brister i kunskapen om sambandet mellan produktivitet och ny teknik. Utnyttjandet av datateknikens möjligheter liksom dess kvalitativa utveckling är knuten till den del av som vi kallat

produktivitetsökningen

”utvecklingsfaktorn”. Kunskapen om utvecklingsfaktorns komponenter och ytterligare nedbrytning i dess delkomponenter är också ett väsentligt forskningsmoment för att öka förståelsen av datoriseringens effekter. Speciellt de ”mjuka” delarna av utvecklingsfaktorn, den s k organisationsfaktorn, måste ytterligare belysas. Ytterligare kunskaper måste också byggas upp om möjliga vägar att ta ut produktivitetsvinster. Här är t ex nationalräkenskaperna ofullständiga i vissa avseenden. De valmöjligheter som föreligger vad gäller produktivitetsvinsternas fördelning mellan ökad offentlig och/eller privat konsumtion och/eller reducerad livsarbetstid (flexible life scheduling) behöver kartläggas och analyseras. Sådana studier bör kunna ge viktiga bidrag till val av möjliga och önskvärda som datovälfärdsutvecklingar riseringen skapar förutsättningar för. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det föreligger ett stort forskningsbehov i samband med arbetslivets Om vi vill öka datorisering. näringslivets konkurrenskraft och säkerställa en positiv välfärdsutveckling bör vi i första hand inrikta forskningen mot att öka vår kunskap om hur den nya teknikens möjligheter skall tillvaratas på ett effektivt sätt samtidigt som den tekniska utvecklingen ges socialt former. acceptabla

Utredningens förslag till åtgärder 109

Med hänsyn till forskningsbarhet och kompetens anser vi att forskningsområdet bör avgränsas till arbetslivets datorisering. Härvidlag blir forskningsfrågor om produktivitet, sysselsättning, arbetslöshet, regional utveckling, livsarbetstid, yrkesstrukturer, kvaliñkationskrav, arbetsorganisation, arbetsinnehåll, arbetstidsförhållanden, systemutveckling, besluts- och inflytandeprocesser samt utbildning av väsentlig betydelse. Detta område motsvarar också i stort sett vårt utredningsuppdrag och överensstämmer med den inriktning UHÄ och FRN föreslagit. Forskningsområdet är därmed av tvärvetenskaplig natur och skär över flera ämnesområden. För att kartlägga och analysera dessa frågeställningar med avseende på datoriseringen krävs med andra ord en tvärvetenskaplig teoretisk bas, som hämtar sin kunskap från olika discipliner som ekonomi, arbetsmarknadsteori, sociologi, arbetsvetenskap, Organisationsteori, socialpsykologi, pedagogik och systemvetenskap. Därutöver behövs, som FRN understrukit, tillgång till experimentmiljöer för såväl utveckling av teknik som tekniska tillämpningar. De regionala utvecklingsprogrammen som vi föreslår bör kunna erbjuda unika experimentmiljöer.

4.7.3 Organisation

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att datoriseringen kommer att påverka och förändra allt större delar av arbetsmarknaden och utgöra ett väsentligt inslag i framtidens arbetsliv ansluter vi oss till UHÄs förslag att förstärka om datorsamhällets utveckling inom samhällsforskningen vetenskaplig fakultet. Planeringen bör ske på sådant sätt att verksamheten kan påbörjas under 1985 och till en början avgränsas till att avse arbetslivets datorisering. Vi anser således att forskningsresurserna bör byggas upp i något snabbare takt än vad UHÄ föreslagit. Forskningsresurserna bör, som vi ser det, i ett första steg kunna omfatta tre professurer samt ytterligare fyra forskartjänster. Två av professurerna bör i enlighet med UHÄs förslag ges en beteendevetenskaplig respektive en organisationsteoretisk inriktning. Den tredje professuren bör ges en samhällsekonomisk inriktning och omfatta ämnesområdet produktivitet, sysselsättning , arbetslöshet, yrkesstrukturer, kvaliñkationskrav m m dvs det fjärde av de fem delområden UHÄs arbetsgrupp föreslagit. Sammantaget skall forskningsresurserna representera ett brett kunskapsfält så att en tvärvetenskaplig inriktning garanteras, och att därmed en allsidig belysning av datoriseringens effekter i olika avseenden kommer till stånd redan från början. Därtill kommer följdkostnader för teknisk och administrativ personal, utrustning m m. För att stärka kompetensutvecklingen i ett uppbyggnadsskede och skapa förutsättningar för en livskraftig och flexibel forskningsmiljö, föreslår vi att de fasta resurserna kompletteras med ett system av gästforskare och adjungerade professurer för att engagera och tillvarata den kompetens som finns internationellt och nationellt. Skulle det visa sig att all erforderlig kompetens inte omedelbart finns

110 Utredningens förslag till åtgärder sou 193420

att tillgå, bör ändå motsvarande medel tilldelas en samhällsvetenskaplig fakultet för att därigenom på ett flexibelt sätt ytterligare kunna öka kompetensen. Den organisatoriska uppbyggnaden behöver då inte omedelbart låsas till enstaka individer, ämnen eller inriktningar. Efter hand kan sedan en framgångsrik forskningsverksamhet växa fram och ges mer fasta organisatoriska former. Denna metod förordades av forskarutbildningsutredningen (SOU 1977:63) då det gällde nya forskningsområden. UHÄ har, som tidigare nämnts, föreslagit att tvâ professurer inrättas, varav den ena vid Stockholms universitet under budgetåret 1985/86. Vi har ingenting att erinra mot Stockholm som lokaliseringsort. Stockholm uppfyller kanske bättre än någon annan ort de krav på en välutvecklad informationsteknologisk infrastruktur som forskningen bör ha geografisk närhet till. Vi vill samtidigt understryka vikten av att de knappa forskningsresurserna inte splittras på flera orter i ett uppbyggnadsskede, utan hålls geografiskt samman. Detta bör nämligen öka förutsättningarna för kompetensutveckling, tvärvetenskaplighet och en livskraftig forskningsmiljö. Detta hindrar givetvis inte att den fortsatta uppbyggnaden äger rum på andra orter i enlighet med UHÄs förslag. Av samma skäl bör det allvarligt övervägas om inte forskningen om arbetslivets datorisering bör bedrivas inom ramen för en egen institution för att obehindrat kunna arbeta över ämnes- och institutionsgränser. En sådan organisatorisk lösning understryker vikten av att forskningen om arbetslivets datorisering bör betraktas utifrån ett bredare perspektiv än den enskilda disciplinens och ges en tvärvetenskaplig inriktning.

4.7.4 Finansiering

Om man utgår från de beräkningsgrunder FRN använt i sin rapport (82:16) skulle man få följande kalkyl för de fasta resurserna:

3 professurer â 200 000 kr/ år 600 000 4 forskartjänster ä 150 000 kr/år 600 000 6 tjänster administrativ och teknisk personal á 120 000 kr/ år 4 720 000 30 000 kr per forskartjänst i utrustningskostnader 210 000

ca 2,5 milj/år

Vi anser att forskningen på detta område i dagens läge är eftersatt och bör komma igång så snart som möjligt. Finansieringen bör i första hand ske genom att statsmakterna ställer nya medel till förfogande. I andra hand bör det vara möjligt att inom ramen för det nationella mikroelektronikprogrammet skapa en bättre balans mellan å ena sidan forskning om den rena tekniken och å andra sidan forskning om teknikens effekter på individer, arbetsliv och samhälle. Den del av forskningsverksamheten som har direkt anknytning till jämställdhetsforskning bör kunna finansieras av JÄMFO.

SOU l984z20

II ÖVERVÄGANDEN

5 och

Datorisering sysselsättning

5.1 Sammanfattning

Sambanden mellan arbetslöshet och teknisk utveckling är sysselsättning, komplicerade. Enligt vår uppfattning är det med nuvarande kunskapsatt med någon större grad av säkerhet avgöra om läge inte möjligt som enskild faktor, till arbetslöshet i samdatoriseringen, ger upphov hällsekonomin som helhet. Däremot kan arbetslöshetsproblem uppkomma på kort sikt för vissa yrkesgrupper eller inom enskilda branscher och sektorer. Vi har kunnat konstatera att rationaliseringseffekten varit större än inom näringslivet. Detta har medfört att arbetskompensationseffekten minskat inom näringslivet sedan 1965. kraftsefterfrâgan kontinuerligt har under senare år sysselsättningsutvecklingen inom den Samtidigt sektorn För att inte arbetslösheten skall öka offentliga avtagit väsentligt. måste den ekonomiska politiken skapa förutsättningar för trendmässiga som arbetsmarknadspolitiken måste underlätta förändringar samtidigt den omställningsprocess datoriseringen leder till. Vi har inte funnit att en dämpning av datoriseringens spridningstakt eller begränsning av tillämpningsområden skulle vara någon lösning på arbetslöshetsproblemet. Även om det på kort sikt skulle ge vissa positiva skulle arbetsmarknadssituationen förvärras på längre sikt. effekter, Den tekniska utvecklingens rationaliseringseffekt medför emellertid förändringar i arbetskraftsbehov, yrkestrukturer och kvaliñkationskrav. Detta är ingenting nytt, utan ett utmärkande drag för samhällsutvecklingen. Den anpassnings- och omställningsprocess datoriseringen ger för enskilda individer och ske upphov till måste på olika sätt underlättas på ett för alla parter socialt acceptabelt sätt. Vi har funnit det särskilt angeläget att stödja sådana grupper som kan bedömas få bära en alltför stor börda. Våra förslag har utformats med härtill, som de syftar till att förverkliga viktiga samhälhänsyn samtidigt leliga välfärdsmål. Datoriseringen skapar förutsättningar för en ökad produktivitetstilldet dock som om vår förmåga att utnyttja den växt. Samtidigt förefaller nya teknikens möjligheter på ett effektivt sätt tenderat att släpa efter. Bakgrunden till detta är att ”organisationsfaktorns” bidrag till produkliknande tendens har tivitetsutvecklingen avtagit under senare år. Någon vi inte kunnat finna för ”teknikfaktorns del.

l 12 Datorisering och sysselsättning

Vid sidan om den ”rena” tekniska utvecklingen måste därför organisatoriska faktorer beaktas i minst lika hög grad, om en ökad produktivitetstillväxt skall komma till stånd. Detta betyder i så fall en fortsatt välfärdutveckling, som kan tas ut som en kombination av ökad privat och offentlig konsumtion samt en fortsatt reducering av livsarbetstiden.

5.2 Debatten om den tekniska effekter

utvecklingens på sysselsättningen är inte ny och förs inte bara i

Sverige

Frågan huruvida den tekniska utvecklingen leder till arbetslöshet är lika gammal som industrialismen. Embryot till denna debatt kan man spåra ända tillbaks till antiken. Kejsar Vespasian, som styrde romarriket från år 69 till 79, vägrade att använda ett mekaniskt hjälpmedel för att flytta tunga stenkolonner på marken, eftersom ”det skulle ta arbetet från de fattiga och därmed beröva dem deras försörjningsmöjligheter”. I synnerhet under kristider med hög arbetslöshet har den teknologiska” arbetslösheten diskuterats. Den debatt som förs idag om datoriseringens sysselsättningseffekter är därför principiellt sett ingenting nytt. Under mellankrigstiden fördes t ex en intensiv debatt om rationaliseringens konsekvenser. Den resulterade i bl a att den statliga rationaliseringsutredningen tillsattes 1936, som tre år senare lämnade sitt slutbetänkande (SOU 1939:13). För att ge ett något bredare perspektiv på vårt eget utredningsarbete och dagens rationaliseringsdebatt” kan det finnas skäl att inledningsvis uppehålla sig något vid de diskussioner som fördes inom ramen för den utredningen. Utredningens syfte var enligt sina direktiv att klargöra på vilket sätt samhället och medborgarna lättast kunde anpassa sig till den nya situation som rationaliseringsverksamheten skapade. Huvuduppgiften var att föreslå åtgärder till förebyggande och hindrande av negativa sociala verkningar vid rationalisering. Vad som främst avsågs var arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter dvs frågan om uppkomsten av arbetslöshet vid rationalisering. Det utmärkande för flertalet industrigrenar under 1920- och 1930-talen var enligt utredningen stigande produktionsvolym, ökad produktivitet och ett ökat antal sysselsatta. Expansionen inom näringslivet ansågs vara så stark att arbete kunde ges åt såväl nytillträdande som åt arbetskraft som frigjordes ur produktionen till följd av rationaliseringar. De stora variationerna i arbetslöshet, inte minst 1920 och 1930, kring ansågs i huvudsak vara en följd av konjunkturväxlingar. Utredningen var övertygad om att de systematiska strävandena att förbilliga produktionen” skulle komma att fortsätta och att detta skulle medföra mycket betydande ”omgestaltningar inom främst den industriella produktionen. Man påpekade att tekniska framsteg skapade helt nya eller väsentligt utvidgade näringsgrenar och yrken, delvis på bekostnad av gamla. Som exempel på denna omvandlingsprocess nämnde utredningen att bilen, radion och elkraften ledde till uppkomsten av produktionsgrenar som tidigare inte alls eller kanske bara i obetydlig

Datorisering och sysselsättning l 13

omfattning förekommit: bilfabriken, radiofabriken, fabriker för framav elektriska apparater, elektriska installationsñrmor, radioafställning färer m m. Men tillkomsten av nya produktionsgrenar medförde att andra minskade eller helt försvann. Bilismen minskade behovet av hästar, vilket i sin tur minskade behovet av fodermedel, varigenom ökade jordarealer ställdes till förfogande för odlandet av brödsäd. Bilismen undanträngde de gamla vagnfabrikerna. Bilen byggdes väsentligen av järn och stål medan vagnarna byggdes av trä, vilket i sin tur minskade efterfrågan på trävaror men ökade efterfrågan på järn och stål. Å andra sidan bidrog bilismen till uppkomsten av en vidsträckt bebyggelse omkring de stora städerna. Uppkomsten av denna villabebyggelse stegrade efterfrågan på trävaror och bidrog till skapandet av en ny det monteringsfärdiga huset. Den vidgade möjligheten att anprodukt, vända elkraften som drivkraft medförde förändringar i industrins lokalisering. Företagen blev mindre beroende av tillgången på vattenfall, att elektrisk kraft kunde transporteras billigt långa sträckor. Pâ genom det sättet kunde småindustri växa upp på orter som annars saknade möjligheter för industriell verksamhet. Samtidigt innebar den ökade användningen av elektriska apparater att oljan och gasen undanträngdes, varvid användningen av fotogenlamosv i det närmaste upphörde helt eller nedgick till en por, gasspisar obetydlighet. Den omställningsprocess utredningen beskrev skapade vad man kallade ett ”transfereringsproblem”. Den arbetslöse måste föras över till ett nytt kanske till ett nytt geografiskt område eller till ett nytt yrke. företag, Detta ”transfereringsproblem” ansåg utredningen blev svårare därigenom att en rationaliseringsprocess ofta ägde rum samtidigt inom ett flertal företag inom samma bransch, varigenom efterfrågan mera allmänt gick ned för ett visst slag av arbetskraft. Utredningen diskuterade också en annan ofta framförd synpunkt, nämligens att rationaliseringen istället för att skapa arbetslöshet bidrog till att minska densamma. Om en rationaliseringsåtgärd inte kom till stånd skulle ett företag till följd av minskad konkurrenskraft kunna tvingas avskeda flera arbetare än i samband med den företagna rationaliseringsåtgärden eller kankse helt lägga ned verksamheten. Och utredningen fortsatte: ”Det här påvisade förhållandet torde sannolikt i och för sig i flertalet fall vara fullt riktigt. Ett företag som ej rationaliserar blir omodernt och kan icke bestå i konkurrens med andra företag. Emellertid kan detta förhållande icke dölja det faktum att rationaliseringsåtgärder, åsyftande att frigöra arbetskraft, ofta medför direkta avskedanden. Om sedan i vissa fall avskedandena skulle blivit större, därest ingen rationalisering kommit till stånd, så belyser detta rationaliseringens värde, men belyser icke rationaliseringsprocessens allmänna karaktär och syfte, som ju måste vara besparande även för arbetskraftens del och därmed i första hand arbetslöshetsskapande. Rationaliseringen framstår alltså som den omedelbara anledningen till avskedanden och i samband med avskedanden uppkomma problem, som påfordra samhällets ingripande”.

1 14 Datorisering och sysselsättning

Rationaliseringens omedelbara tendens att öka arbetslösheten ansåg utredningen vara allvarlig och motiverade att olika åtgärder vidtogs till skydd för den därav drabbade arbetskraften. Samtidigt slog utredningen med skärpa fast att rationaliseringstakten inte ñck dämpas, eftersom den skapade förutsättningar för en expansion av näringslivet. Den ”omställningsarbetslöshet” det var fråga om skulle man komma till rätta med genom geografisk rörlighet hos arbetskraften och möjligheter att utbilda sig till nya yrken. Om utvecklingen emellertid skulle bli sådan att rationaliseringen fortskred i sådan takt att näringslivet även på längre sikt inte visade sig kunna ”uppsuga all frigjord arbetskraft”, uppkom enligt utredningen vad man kallade ”permanent” arbetslöshet. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, fortsatte utredningen, ”om icke rationaliseringen, som ju vanligtvis tar sikte på att så vitt möjligt eliminera användandet av mänsklig arbetskraft inom produktionen, såsom en konsekvens i ett sådant fall bör föranleda en motsvarande sänkning av tiden för de enskilda individernas deltagande i produktionsprocessen. Även från teoretiska utgångspunketr har teknikens sysselsättningseffekter diskuterats under lång tid. Redan de klassiska ekonomerna under 1800-talet hade delade meningar om tekniken skapade arbetslöshet. En av de teorier som formulerades, kompensationsteorin, är aktuell än idag. Enligt detta synsätt träder ett antal ”kompensationsmekanismer” i kraft som kompenserar rationaliseringseffekten” av bl a ny teknik. Den tekniska utvecklingen leder till att nya branscher och produkter skapas, som ökar den allmänna efterfrågenivân i samhällsekonomin. Detta skapar ny sysselsättning i dessa branscher. En annan mekanism går via marknadens prissystem. Teknisk utveckling leder till sänkta kostnader och därmed till lägre priser på den producerade varan eller tjänsten. Reallönen ökar och därmed efterfrågan, produktionen och sysselsättningen. Ytterligare en mekanism kan vara att rationaliseringen leder till avskedanden, vilket pressar ned lönenivån och reducerar de totala kostnaderna. Följden blir att priset faller, efterfrågan ökar och därmed sysselsättningen. Den internationella debatten under senare år har framför allt kretsat kring frågan huruvida kompensationseffekten” eller ”rationaliseringseffekten” kommer att överväga i samband med ny teknik. Några säkra slutsatser om hur den samlade sysselsättningen kommer att påverkas av den nya tekniken kan dock inte dras från denna debatt. Därtill är oenigheten allför stor. Däremot råder stor enighet om att verkningarna kan bli högst olika inom skilda sektorer, branscher, regioner eller yrkesgrupper. Likaväl som mikroelektroniken skapar nya arbetstillfällen och yrkesgrupper kommer andra att minska eller helt upphöra. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att frågan om den tekniska utvecklingen leder till arbetslöshet inte på något sätt är ny. Rationaliseringsutredningen kom på sin tid fram till att rationaliseringar skapar arbetslöshet som i huvudsak är av ”omställningskaraktäf” och därför kan lösas genom att arbetskraften ges möjligheter att anpassa sig geografiskt och yrkesmässigt till den tekniska utvecklingen. I det fall rationa-

Datorisering och sysselsättning 115

skulle bli större än kompensationseffekten”, dvs om liseringseffekten” arbetslöshet skulle uppstå, förordades en minskning av ”permanent” arbetskraftsutbudet förkortad arbetstid, men också tankar om genom förtidspension, lägre pensionsålder och längre obligatorisk skolgång fördes fram som tänkbara åtgärder. Den intensiva internationella debatt som förts under senare år har inte entydigt sätt kunnat besvara frågan om den tekniska utveckpå något lingen, och då framför allt om datoriseringen, leder till arbetslöshet.

5.3 Arbetslöshet och sysselsättning

5.3.1 Minskad datorisering löser inte

- snarare tvärtom

arbetslöshetsproblemet

Sambandet mellan arbetslöshet och teknisk utveckling är inte så enkelt som man vid en första ytlig betraktelse kan förledas till att tro. Redan och sammansatt företeelse och arbetslösheten i sig är en komplicerad kan närmast betraktas som en kombinationseffekt orsakad av en rad olika faktorer av ekonomiskt, politiskt, tekniskt och socialt slag. Vi har under utredningsarbetets gång blivit mer och mer övertygade om att det med nuvarande och tillgängliga metoder inte är kunskapsläge om den tekniska möjligt att med någon större grad av säkerhet avgöra i samhällsekonomin som utvecklingen i sig ger upphov till arbetslöshet helhet. Däremot kan arbetslöshetsproblem uppkomma på kort sikt för vissa yrkesgrupper eller inom enskilda branscher och sektorer till följd av den tekniska utvecklingen. Problemet blir naturligtvis inte enklare därigenom att det endast är en del av den tekniska utvecklingen, datoriseringen, som i detta sammanoch där utredningsuppdraget dessutom är att uttala hang är av intresse det meningsfullt eller sig om effekterna på 15 års sikt. Vi har inte funnit för datoriseringens effekter avmöjligt att göra prognoser långsiktiga seende arbetsmarknaden i sin helhet. Däremot har vi i olika sammanett antal framtidsbilder som beskriver olika utveckhang redovisat lingsförlopp. med, som nyss nämndes, att arbetslöshe- Svårigheten sammanhänger ten beror av en hel rad faktorer, varav en del har sammanfattats i den modellskiss som schematiskt återges i figur l. l modellen tänkes ny teknik påverka produktionsprocessen (tjänste- och varuproduktion), konsumtionsprocessen (privat och offentlig) samt utbildningssystemet. Produktions- och konsumtionsprocesserna påverkar produktivitet och produktionsvolym, som i sin tur bestämmer efterfrågan på arbetskraft. tänkes i sin tur bestämmas av bl a utflödet från Arbetskraftsutbudet utbildningssystemet. Sambanden mellan produktionsvolym, arbetskraftsproduktivitet, och arbetskraftsutbud bestämmer effekterna på arbetsmarkefterfrågan naden - överskott eller underskott av arbetskraft.

som införts för att renodla problemställningen är

De förenklingar uppenbara. Arbetskraftsutbudet bestäms inte enbart av nytillträdande

l 16 Datorisering och sysselsättning

arbetskraft från bl a utbildningssystemet utan också, som figuren visar, av en rad andra faktorer som tex arbetsmarknadspolitiken, yrkesfrekvenser, pensionsålder, förtids- och deltidspensioneringens omfattning, det sociala regelsystemet för ledighet bl a barn- och utbildningsledighet, semesterns längd, normalarbetsveckans längd osv, eller kortare uttryckt av livsarbetstidens längd.

NY TEKNIK

A L.

Produktions Konsumtions» Utbildnings processen processen systemet

ny? Wiki? nya produk. skolor och uniter och versitet, vuxen-

:Eå:äâ?å9 . utbldnn I

marknader I 9 nflytande

PRODUKTIVITET PRODUKTIONSVOLYM (BNP)

v4

ARBETSKRAFTS- ARBETSKRAFTS- ARBETSMARK- EFTERFRÅGAN UTBUD NADSPOLITIK

ARBETSLÖSHET

Livsarbetstid

Arbetsvecka Helgdagar Semester Utbildning Figur l. En modell för ,

mellan ?W259 or I spensnon

sambandet ar- Dehidsarbete

betsløsher och teknisk utpension veckling.

Produktiviteten bestäms i sin tur inte enbart av investeringar i ny teknik som robotar, datorer, terminaler och andra datatekniska hjälpmedel och deras bidrag till produktivitetsutvecklingen, utan också av tekniska och organisatoriska rationaliseringar s k vardagsrationaliseringar, nya produkter, arbetskraftens kunskaper, färdigheter, motivation och inflytande, arbetsmiljöförhållanden, strukturförändringar på olika nivåer, infrastrukturen, kapacitetsutnyttjandet etc. Dessutom påverkas produktiviteten av produktionsvolymen på så sätt att en svag

Datorisering och sysselsättning 1 17

tillväxt av produktionsvolymen ofta också ger en svag tillväxt av produktiviteten och tvärtom. bestäms produktionsvolymen inte enbart eller ens till sin Slutligen huvuddel av att den nya tekniken skapar ökad efterfrågan genom nya utan i första hand av den allmänna efterfrågenivån i samhälprodukter, let. Denna bestäms av sådana faktorer som världshandelns utveckling, konjunkturer, ekonomiskt-politiska åtgärder, relativa priser och kostnader; inflationstakten etc. Mot denna bakgrund kan man fråga sig om det överhuvudtaget är möjligt eller ens meningsfullt att försöka isolera en av alla dessa faktorer, nämligen datoriseringen, och studera dess effekter på arbetslösheten. Sådana försök vore i och för sig motiverade om man genom t ex någon form av ”dataskatf” datoriseringens spridningstakt och avsåg att dämpa tillämpningsområden i förhoppningen att komma till rätta med arbetslöshetsproblemet. Vi har emellertid inte funnit några skäl som talar för att en sådan strategi skulle vara en särskilt ändamålsenlig metod att lösa arbetslöshetsproblemet på. Även om det på kort sikt skulle kunna ge vissa positiva effekter, skulle enligt vår uppfattning arbetsmarknadssituationen förvärras datorskatt skulle också innebära att på lång sikt. En särskild andra maskininvesteringar premierades, och därtill kommer svårigheten att överhuvudtaget avskilja investeringar i datateknisk utrustning från annan teknisk utrustning. Det är ur såväl välfärdspolitisk som ekonomisk synpunkt angeläget att och helst förstärker sin internationella position, som Sverige bibehåller ett tekniskt avancerat land. Vi får inte släpa efter i den tekniska utvecklingen eller i den nya teknikens tillämpning vare sig i industriproduktionen eller kontorsproduktionen. Detta skulle kunna hämma produktivitetsutvecklingen, försvaga konkurrenskraften, dämpa välfärdsutvecklingen och i själva verket försvåra lösningen av arbetslöshetsproblemet.

5.3.2 har varit starkare än

Rationaliseringseffekten kompensationseffekten inom näringslivet.

Huruvida arbetslösheten ökar, minskar eller är oförändrad sammanhänger med tre samverkande faktorer och deras inbördes förändringar: produktionstillväxten, produktivitetstillväxten och arbetskraftsutbudet. När produktivitetsökningen är större än produktionsvolymens ökning minskar arbetskraftsefterfrågan. Om arbetskraftsutbudet samtidigt skulle vara oförändrat eller öka betyder det att arbetslösheten ökar. För att arbetslöshetsnivån skall vara oförändrad måste produktionsvolymens procentuella tillväxt vara lika stor som summan av produktivitetstillväxtens och arbetskraftsutbudets procentuella ökning. Om vi kunde bestämma i vilken utsträckning datoriseringen påverkade dessa faktorer vore det också möjligt att exakt avgöra datoriseringens sysselsättningseffekter på den totala arbetsmarknaden. Detta har vi inte funnit möjligt att göra, utan skulle i så fall förutsätta fortsatta studier på området. l detta sammanhang skall dock nämnas att i vissa länder, bl a

i Österike, har intressanta metoder prövats, vilka borde kunna utvecklas

118 Datorisering och sysselsättning

ytterligare. Under 1970-talet har produktivitetsförändringarna inom industrin överstigit produktionsvolymförändringarna i enlighet med figur 2. Denna tendens har som synes även hållt i sig under 1980-talets första år. Innebörden av detta är att arbetskraftsbehovet inom industrin kontinuerligt minskat under perioden. Man kan dock inte härav dra den slutsatsen att det enbart skulle vara produktionsteknikens utveckling som bidragit till detta förhållande. Som tidigare nämnts är det en rad faktorer som bestämmer produktivitetsutvecklingen. Utvecklingen belyser ändå det förhållandet att den industriella varuproduktionen kan öka utan en motsvarande ökning av arbetsinsatsen, s k ”jobless growth”.

Procent mmo- produktivitet 10 --- produktion 8- .--.

6- .PKR ä.

range

äs 3

4-* I -.\ .- I \ . . i ..

- f.,

2- * .° l

ll

§”\ \ a

3 f.. j,

O o 3.75 .. \. a .° 1 l \ r i..i. O.. u g. :f

bll«\

a., o...,

_2- \\ I,

\ \ /

x

Figur 2. Produktions- och _4_ v,

\\ produklivitetsförändring \ j i förhållande till föregå- _s_ \ ende år inom industrin l l I I I , l I 1 l l I I (SNI 2-3). 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

Den långsiktiga förändring som ägt rum under de senaste 20 åren (1963- 1982) har enligt arbetskraftsundersökningarna medfört att industrins andel av den totala sysselsättningen reducerats från en l/ 3 (32,3 procent) till något mer än l/5 (23,7 procent). Genom utnyttjande av bl a en alltmer avancerad och automatiserad produktionsteknik och en förbättrad industriell organisation har det varit möjligt att producera allt större produktionsvolym med en allt mindre insats av arbetskraft. Denna tendens kan förutses fortsätta, inte minst till följd av en fortsatt produktionsteknisk utveckling. En liknande utveckling har jordbrukssektorn genomgått, som under motsvarande period i stort sett halverades när det gäller sysselsättningen, från 12,9 procent 1963 till 5,6 procent 1982. För det övriga näringslivets del, dvs i huvudsak den privata tjänstesektorn, har dess andel av den totala sysselsättningen hållit sig i stort sett konstant (ca 27 procent) under de senaste 20 åren. Vad som dock bör observeras är att sedan mitten av 1970-talet har produktivitetstillväxten varit större än produktionstillväxten, och därmed har arbetskraftsbehovet minskat även där (se tig 3).

Datorisering och sysselsättning l 19

Prccent nun-n produktivitet 7A --u- produktion 5_

5_

. ng.c:., \

4_ 0°°0q \ : ., 3_ , ,

, u... o.: \\. ..0 I, å_ 5. I \ .

2_ \\\ v \ -. _: I \ z_

;I

\ -_ _- I °. _ \; \\ 1 \\ ä Figur 3. Produktions- och

o_ | , “i ä_

\ l ._,- produktivilersförändring V ifärhållande till föregå- _-1_ I I ende år inom övrigtnä- ; I | | | l I I I l l 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 År rings/iv.

Huruvida detta är av tillfällig natur eller inledningen till en mer långsiktig strukturell förändring är naturligtvis för tidigt att uttala sig om med

säkerhet. Om man emellertid enbart skulle beakta produktivitetsutveck-

lingen inom den privata tjänstesektorn tyder våra studier på att man kan förvänta under de kommande åren i vart

sig att produktivitetsökningen

fall inte kommer att avta, utan snarare förstärkas till följd av kontorsautomationen. Detta konstaterande säger sjävklart ingenting om vad som kommer att hända med sysselsättningen inom denna sektor. Den nya tekniken harju inte bara en rationaliseringseffekt. Den innehåller också i sig många av redan och möjligheter till en expansion befintlig tjänsteproduktion etablerandet av helt ny tjänsteproduktion med nya tjänster, varav många inte ens kan förutses idag. Det som under de senaste 20 åren Ökat sysselsättningen är den offent- Sektorn har under denna period fördubblat sin liga sektorns expansion. andel av den totala sysselsättningen, från 18,8 procent 1963 till 36,2 procent 1982. Inte minst den kommunala sektorn har varit något av en

motor för sysselsättningsutvecklingen och haft utomordentlig stor bety-

delse för kvinnornas kontinuerligt ökande arbetskraftsdeltagande. Under de allra senaste åren har emellertid en avgörande förändring inträffat i detta avseende. Den årliga utbyggnaden av den kommunala i samma takt som tidigare, utan har verksamheten ökar inte längre reducerats till l-l,5 procent mot 4-5 procent under 1960- och l970-talen. Under både 1981 och 1982 halverades expansionenjämfört med närmast år. För 1982 beräknas för första gången det totala antalet föregående vilket kan jämföras med en sysselsatta minska med 3 000 personer, ökning på 30 000-40 000 personer per år under tidigare perioder. Enligt Kommunförbundets förutses kommunerna under de närmasprognoser te åren inte kunna efterfråga mer än ca l 500-3 000 nya arbetstillfällen

per år. Den omedelbara orsaken bakom kommunernas kraftigt reducerade

120 Datorisering och sysselsättning

utbyggnadsplaner uppges vara statens åtstramningsåtgärder gentemot kommunsektorn. Detta hänger i sin tur samman med den allmänna ekonomiska situation Sverige, tillsammans med flertalet övriga industriländer, befmner sig i just nu med bl a betydande underskott i statsbudgeten. Även om det är helt klart att stora delar av den offentliga sektorn har och kommer att datoriseras, om än inte i samma takt och omfattning som näringslivet, kommer en utebliven eller kraftigt reducerad av expansion den offentliga sektorn att få betydligt mer dramatiska och allvarliga effekter på sysselsättningen än vad datoriseringen kan förväntas få. Vi kan sålunda konstatera att under de senaste 20 åren har det totala arbetskraftsbehovet inom näringslivet i sin helhet reducerats. Som fram- 4 beror går av figur detta på att rationaliseringseffekten, varmed här avses de produktivitetshöjande faktorernas effekter på sysselsättningen, varit starkare än kompensationseffekten, dvs de produktionshöjande faktorernas effekter på sysselsättningen. Denna tendens har varit mest markerad för industrin, men gäller även det övriga näringslivet från mitten av l970-talet. Detta faktum har inneburit att den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen inom näringslivet varit i avtagande under hela perioden med undantag för periodens första år och konjunktursvängningar. Samtidigt visar figuren att den offentliga sektorn expanderat kontinuerligt, men med en viss utplaning mot periodens slut. Förhållandet är delvis en följd av en politisk viljeinriktning som medfört en omfördelning från näringslivet till den offentliga sektorn, som därmed kunnat expandera. Under 1970-talet har data- och elektronikbranschen expanderat kraftigt. Den årliga genomsnittliga produktionstillväxten uppgick till ca 8 procent. Mellan 1975 och 1980 ökade enligt folk- och bostadsräkningarna antalet personer med ADB-orienterade yrken i genomsnitt med 7-8 procent per år. Branschen har därmed utgjort en viktig del av den nya teknikens bidrag till kompensationseffekten inom näringslivet,samtidigt som den naturligtvis har haft en stor betydelse för rationaliseringseffektens utveckling. Under 1980-talet kan elektronikindustrin förväntas expandera än snabbare. Industriverket har bedömt att sektorns andel av den industriella år 1990 kan komma produktionen att uppgå till 12 procent, medan den idag uppgår till 6 procent. Samtidigt bedöms sysselsättningsandelen öka från 4-5 procent till 6-7 procent. Anledningen till den mer begränsade ökningen av sysselsättningen är att automatiseringsmöjligheterna inom elektronikindustrin själv förväntas bli än mer tillvara-

tagna och få sitt verkliga genombrott under de närmaste tio åren.

Vi ser det som angeläget att den svenska data- och elektronikindustrin ges förutsättningar att utvecklas till en betydande och konkurrenskraftig industri, som i viss utsträckning kan komplettera mer traditionell svensk basindustri. Bortsett från rent industripolitiska motiv vill vi framhålla att även sysselsättningspolitiska skäl talar för en inhemsk konkurrenskraftig dataindustri. De studier vi tagit del av talar entydigt för att om den dataoch elektronikutrustning, som under alla omständigheter kommer att

Datorisering och sysselsättning 121

Sysselsättningsindex

140 -

130-

110-

100-

90-

70-1 / I un? Sysselsättningsutv i näringslivet Rationaliseringseffekt i näringslivet I ----- Kompensationseffekt i näringslivet 60- ---- Sysselsättningsutv i offentlig sektor Figur 4. Sysselsättnings- / utvecklingen i näringslivet och den offentliga sektorn samt rationalise- 50- ringseffekten och kompensationseffekten inom näringslivet. Basâr 1975. IIIII1IIIIIIIIIIIII 1963 64 65 66 67 6869 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 År Logaritmisk skala.

införas i svenskt arbetsliv under de kommande åren, produceras inom landet istället för att importeras, ger detta påtagligt gynnsamma effekter på sysselsättningen. Förutsättningen är dock, som tidigare framhållits, att den står sig i utländsk konkurrens.

5.3.3 Det behövs trendmässiga förändringar för att arbets-

lösheten inte skall öka

Om man betraktar de senaste 20 årens utveckling är det helt klart att rationaliseringseffekten har varit starkare än kompensationseffekten, och därmed reducerat arbetskraftsbehovet inom näringslivet. Det finns ingenting som talar för att denna effekt kommer enligt vår uppfattning att försvagas i framtiden med tanke på den tekniska utvecklingen inom såväl varu- som tjänsteproduktionen. Det finns å andra sidan heller ingenting som säger att inte kompensationseffekten i framtiden skulle kunna bli starkare. Det krävs emellertid

122 Datorisering och sysselsättning

i så fall att åtgärder vidtas som skapar förutsättningar för en ökad efterfrågan av varor och tjänster, som är tillräckligt stor för att kunna ge trendmässiga förändringar. Medlet för detta är i huvudsak den ekonomiska politiken. Eftersom vi bedömer att rationaliseringseffekten i vart fall inte kommer att försvagas under de kommande åren, och med hänsyn till att arbetskraftsutbudet kommer att öka med ca 26 000 personer årligen fram till 1990, anser vi det nödvändigt ur sysselsättningssynpunkt, att den ekonomiska politiken även fortsättningsvis och ges sådan omfattning inriktning att kompensationseffekten inom näringslivet hålls uppe på tidigare nivåer och helst blir så stark att arbetskraftsbehovet i vart fall inte fortsätter att minska. Det krävs därutöver att den offentliga sektorn fortsätter att expandera på sikt, även om den möjligheten just nu begränsas av de finansiella svårigheterna. För att ange den omfattning det är fråga om bör man betänka att de åtgärder som vidtagits i expansivt syfte under de senaste 20 åren i form av bl a ekonomiskt-politiskt slag tillsammans med andra kompensationsmekanismer, t ex uppväxten av en helt ny bransch, data- och elektronikbranschen, inte varit tillräckliga för att kompensationseffekten helt har kunnat neutralisera rationaliseringseffekten inom näringslivet. Å andra sidan har den offentliga sektorn kunnat expandera. Inom industrin vill vi emellertid särskilt peka på den expansion som ägt rum inom elektronikbranschen och som varit en av förutsättningarna för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Enligt den enkät statens industriverk gjorde 1978 fanns det 325 företag som producerade elektronikprodukter. Dessa företag sysselsatte totalt 123 000 personer, varav 48 300 inom elektronikområdet. Av de 325 företagen uppgick antalet företag med mindre än 200 anställda till 268 stycken, vilket förmodligen är en underskattning, eftersom det kan vara svårt att spåra upp de allra minsta. Dessa företag sysselsatte 5 300 personer och 70 procent av dem etablerades efter 1965. Även om de mindre företagen svarar för en mindre del av den totala sysselsättningen var det framför allt i dessa företag som de nya arbetstillfällena tillkom genom nyetablering eller expansion. Under 1970-talets andra hälft ökade antalet sysselsatta i dessa med i genomsnitt 8 procent per är. Elektronikföretagen uppvisar ofta en snabb tillväxttakt. Denna motsvaras inte alltid av samma nettoökning av antalet Däremot sysselsatta. har en kraftig omfördelning av sysselsättningen skett inom företagen, från arbetare till tjänstemän. Som kan nämnas Ericssonexempel koncernen som i Sverige sysselsatte totalt 30 800 personer år 1975, varav 63 procent var arbetare och 37 procent tjänstemän. År 1983 sysselsattes totalt 33 000 personer, varav 48 procent arbetare och 52 procent tjänstemän. Antalet arbetare minskade alltså med ca 3 700 personer medan antalet tjänstemän ökat med 5 900 personer. Denna förändring av personalsammansättningen är delvis ett mått på hur arbetsinnehållet förändrats och förskjutits mot mer tjänstemannaarbete. Liknande utveckling uppvisar ASEA, vars svenska moderbolag minskade antalet anställde med ca 900 personer mellan 1975 och 1983.

Datorisering och sysselsättning 123

Minskningen rörde arbetare, med ca 2 000 personer medan antalet tjänstemän ökade med drygt l 000 personer. Det är således främst i de mindre företagen som nya arbetstillfällen tillkommer, medan de större företagen tycks hålla en i stort sett oförändrad sysselsättningsnivå. Inom denna oförändrade nivå sker dock, vilket av ovan redovisade en kraftig omstruktrurering av framgått exempel, arbetskraften. Det kan vara av särskilt intresse att poängtera att detta utvecklingsmönster som vi kunnat konstatera för elektronikbranschen, mer allmänt har visats gälla för bl a USAs industrisektor i sin helhet. 2/3 av alla nya i företag med mindre än 20 anställda och 4/5 av industrijobb skapades dessa jobb hade skapats i företag som var mindre än fem år gamla. Detta mönster bekräftas också av andra studier från andra länder. härav finner vi det angeläget att de mindre och medel- Mot bakgrund att expandera respektive etablera sig. stora företagen ges förutsättningar Vi vill särskilt framhålla vikten av att även mindre och medelstora företag utnyttjar den nya tekniken för att bli mer konkurrenskraftiga. Detta gäller inte minst företagssamheten inom den privata tjänstesekstörsta möjligheterna att öka sysselsättningen företorn, där de kanske ligger. Vi föreslår därför att en särskild datatjänst upprättas inom ramen i syfte att vara de mindre och för de regionala utvecklingsprogrammen medelstora företagen behjälpliga med en saklig och opartisk rådgivning, modem och avaninformation m m då det gäller att välja och utnyttja cerad kontorsteknik. Det behövs emellertid också en avancerad kontorsteknisk utveckling, som sätter in de tekniska möjligheterna i ett större arbetsorganisatoriskt och som direkt till pågående och kommande forskperspektiv anknyter Vi föreslår därför att ett centrum för administrativ ning på området. startas. Detta är inte minst viktigt med tanke på att datautveckling

tjänsteproduktionens produktivitetsökning kan få strategisk betydelse

för den internationella konkurrenskraften. som tillkommer i framtiden Många av de nya sysselsättningstillfällen kommer att ha direkt eller indirekt anknytning till informationsteknoloatt påverka denna utveckling så att gin. Med tanke på detta är det viktigt balanserad utveckling i olika den bidrar till en någorlunda regionalt avseenden. Hittills har datatekniken snarare förstärkt tendensen till i synnerhet till Stockholmsområdet, än centralisering och koncentration, verkat i en mer regionalt balanserad riktning. De elektronikproducerande företagen är t ex mycket ojämnt fördelafanns 1978, de över landet. Av de 325 företag, som enligt industriverket ligger 60 procent (190 stycken) i Stockholmsområdet. Dessa företag 3/4 av de elektroniksysselsatta. Av de 268 företag som hade sysselsatte mindre än 200 anställda fanns 1978 57 procent (159 stycken) i Stockholm. Vid sidan om Stockholm är Göteborg och Malmö stora elektronikområden. Den starka koncentrationen till Stockholm när det gäller tillverkhar också sin motsvarighet när det gäller ADB-sidan. Av de ningssidan 1980 inom fanns 49 procent i Stockholm. 25 000 sysselsatta ADB-yrket

124 Datorisering och sysselsättning SOU I984:20

Detta kan jämföras med att av de totalt sysselsatta på arbetsmarknaden fanns 20 procent i Stockholm. Medan Stockholm, tillsammans med Göteborg och Malmö är ”överförsörjt” med sysselsatta i datayrken, är andra regioner underförsörjda, bl a Uppsala, Kalmar, Gotland, Kristianstad, Hallands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv kan man också uppmärksamma ett annat förhållande. Inom flera större elektronikföretag och har pågår, pågått, en betydande omstrukturering till följd av övergången från elektromekaniska till elektroniska produkter produkter och produktionsprocessens datorisering. Den kombinerade effekten av detta kommer enligt industriverkets bedömningar innebära för tex Ericssons del att 6 000 arbetstillfällen, varav 80-90 procent (4 800-5 400) avser kollektivanställda, försvinner fram till 1990. En viss kompensation beräknas ske med ca l 500-2 000 tillkommande arbetstillfällen, varav 80-90 procent avser tjänstemannabefattningar. De bortfallande jobben bedöms till ca 60 procent (3 600) beröra kvinnor. Det är också stora lokaliseringsmässiga skillnader mellan de bortfallande och tillkommande arbetstillfällena. Endast i undantagsfall sammanfaller de geografiskt. De regionala effekterna kan exemplifieras med orter som Visby, Olofsström, Vänersborg, Nynäshamn, Katrineholm, Norrköping, Karlskrona, Söderhamn och Östersund. Med normala multiplikatoreffekter när det gäller indirekt berörda personer på en ort finns stor risk för att effekterna kan komma att bli betydande på dessa orter. Det är mot bl a denna bakgrund man skall se våra förslag om regionala utvecklingsprogram. Dessa program syftar till att ge den datatekniska utvecklingen en regionalt balanserad inriktning inte bara vad avser sysselsättningen, utan också att olika regioner ges förutsättningar att bygga upp en informationsteknologisk infrastruktur, vilket i sin tur kan få betydelse för en positiv utveckling av inte minst den privata tjänstesektorn.

5.4 Produktivitet och välfärd

5.4.1 Ökad produktivitet ökar

genom datorisering välfärden

Produktivitetsutvecklingen i en ekonomi, definierad som produktion per arbetstimme, är av avgörande betydelse för samhällets välfärdsutveckling. Den ökade produktiviteten kan samhällets medborgare tillgodogöra sig på två olika sätt under förutsättning att ekonomin befinner sig i någorlunda balans. Den ena möjligheten är att öka produktion och därmed komsumtion och investeringar vid oförändrad arbetsinsats. Den andra möjligheten består i att reducera arbetsinsatsen vid oförändrad produktions- och konsumtionsnivå, men med bibehållen realkapitaltillväxt. Den Ökade konsumtionen kan fördelas mellan och privat offentlig konsumtion och offentliga och privata Den minskade investeringar. arbetsinsatsen kan i sin tur tas ut som tex kortare arbetsvecka, längre semester, lägre pensionsålder etc. Hur fördelningen görs mellan de olika

Datorisering och sysselsättning 125

möjligheter som existerar är inte i första hand en ekonomisk fråga utan och kollektiva beslut. en värderingsfråga som avgörs genom individuella av de olika alternativen som I praktiken blir det ofta en kombination realiseras. Undert ex 1970-talet har produktivitetstillväxten utnyttjats för att dels öka konsumtionen med i genomsnitt 2 procent per år, dels att reducera livsarbetstiden med i genomsnitt 0,6 procent per år. Den reala produktionen i 1975 års priser ökade från 263 miljarder kronor till 314 miljarder under perioden 1970-1979, dvs i storleksordningen 20 procent. Eftersom befolkningen under motsvarande period endast ökade med 2-3 procent ökade levnadsstandarden, mätt som BNP per capita, inte oväsentligt. Relativt sett togs större delen av denna ut i form av offentlig konsumtion, som ökade med standardutveckling medan den privata konsumtionen ökade med 20 procent. 33 procent, Bruttoinvesteringarna ökade däremot endast med 5 procent. Samtidigt med en ökning av konsumtionsniván togs en del av produktivitetstillväxten ut i form av reducerad livsarbetstid och i motsvarande mån en ökning av den fria tiden. Mellan 1970 och 1979 ökade den fria tiden med storleksordningen 380 miljoner timmar, dvs det totala antalet utförda arbetstimmar reducerades från 6 351 miljoner timmar 1970 till 1979 eller med 6 procent. Detta skedde i form av en 5 969 miljoner förkortning av normalarbetsveckan, förlängd semester, sänkt pensionsålder m m. Samtidigt som arbetstiden förkortades ökade antalet sysselsatta, vilket framför allt var en följd av att de kvinnor som kom ut på arbetsmarknaden arbetade deltid. Förkortningen av den tid under vilken de sysselsatta i produktionen har varit en förutsättning för att öka arbetskraftsdeltagit deltagandet. Vad som kan noteras i detta sammanhang är att den välfärdsutveckväljer att ta ut i form av reducerad livsarbetstid inte ling som samhället ökning av bruttonationalprodukten. Man avspegler sig i en motsvarande kan därför få det felaktiga intrycket av att det inte skulle vara fråga om då livsarbetstiden vilket det självfallet är. en standardhöjning reduceras, Det mått som vanligen används på standardhöjningar, BNP per capita, bör därför kompletteras i bl a här berört avseende för att ge en mer rättvisande bild av välfärdsutvecklingen. De produktivitetsvinster vi förutser datoriseringen kommer att medföra under de kommande åren bör, sedan den nödvändiga realkapitaltillväxten säkrats, tas ut som en kombination av ökad offentlig och privat konsumtion och reducerad livsarbetstid på det sätt som tidigare skett. En viss restriktion föreligger dock jämfört med tidigare med hänsyn till vår utlandsskuld. att den nya tekniken för en Det är uppenbart skapar förutsättningar reducering av livsarbetstiden. I detta* perspektiv är det naturligt att arbetstidspolitiken utformas till ett instrument för att ge välfärdsutvecklingen ett allsidigt innehåll. Den bör kunna bli ett stöd för en mer flexibel av arbeten och arbetstider, inte enbart den dagliga och organisering veckovisa arbetstiden utan överhuvudtaget arbetstiden över hela livscykeln. Detta bör i sig kunna stärka produktivitetsutvecklingen.

126 Datorisering och sysselsättning

Det förefaller också vara så att det finns ett förhållandevis stort önskemål om kortare arbetstid. l SCBs undersökningar om levnadsförhållanden uppger ca 20 procent av de heltidsarbetande, dvs 550 000 personer, att de skulle vilja arbeta mindre med motsvarande förändring av bruttolönen. Undersökningarna gjordes 1975, 1977 och 1979. Det är möjligt att en förändring skett under de senaste åren till följd av reallöneminskningar. Vi vet dock ingenting om detta eftersom frågan inte längre finns med i SCBs undersökningar. l den internationella debatten har emellertid arbetstidspolitiken i hög grad kopplats till lösningen av arbetslöshetsproblemet. Detta kan kanske vara förståeligt mot bakgrund av att arbetslösheten i många industriländer uppgår till över 10 procent. l en OECD-rapport uppges att arbetslösheten inom OECD-området för närvarande uppgår till ca 35 miljoner personer och att det skulle behöva tillkomma 20 000 nya arbetstillfällen per dag fram till 1986 för att få ner arbetslösheten till 1979 års nivå. Man bör också komma ihåg att Sverige redan har en mycket låg genomsnittlig årsarbetstid per sysselsatt. Ijämförelse med ett antal andra industriländer hade dessa en ca 15 procent längre genomsnittlig arbetstid än Sverige l979, ett förhållande som dock förefaller hålla på att ändras under de allra senaste åren. En anledning till den låga årsarbetstiden i Sverige sammanhänger bland annat med att vi redan genomfört en rad olika åtgärder som i internationell vetenskaplig debatt ibland brukar sammanfattas med begreppen ”llexible life scheduling” och ”work sharing”. Vi har t ex redan ett i internationell jämförelse omfattande deltidsarbete, även om detta deltidsarbete är ojämnt fördelat mellan män och kvinnor. Det finns möjligheter för den som så önskar att gradvis trappa ner sin yrkesverksamhet genom deltidspension där staten kompenserar en del av inkomstbortfallet. Ledighet för vård av barn, kortare arbetstid för småbarnsföräldrar, ledighet för studier, fackliga och politiska uppdrag, språkundervisning, ackumulering av semesterdagar till mer sammanhängande “sabbatsperioder”, kontinuerlig skiftgång, kortidsvecka m m är andra exempel som bidragit till att reducera årsarbetstiden och ökat flexibiliteten i livsarbetstidens organisering. l regeringens proposition om särskilda sysselsätningsåtgärder för budgetåret 1983/84 har ytterligare steg tagits. DEL- FA har också i uppgift att föreslå åtgärder i denna riktning. Dessutom har under 1970-talet en generell arbetstidsförkortning av normalarbetsveckan skett till 40 timmar. Semestern har också förlängts med en vecka och pensionsåldern har sänkts till 65 år. Dessa olika åtgärder bildar tillsammans en arbetstidspolitik som inte haft sin utgångspunkt i arbetslöshetsproblemet utan i andra motiv som t ex bättre omsorg om barnen, ökad jämställdhet, förbättrade arbetsvillkor, större flexibilitet, ökad produktivitet m m, kort uttryckt ökad välfärd. Samtidigt har detta medfört att arbetskraftsdeltagandet ökat. Enligt vår uppfattning bör även fortsättningsvis arbetstidspolitiken ha sin utgångspunkt i produktivitetstillväxten och inte i arbetslöshetsproblemet. Den bör vara ett medel att uppnå olika välfärdspolitiska mål. Det betyder att en reducering av livsarbetstiden i första hand skall ses

och sysselsättning 127

Datorisering

som en välfärdsökning och inte som ett medel att minska arbetslösheten. Det finns emellertid ingenting som hindrar att man vid den konkreta av arbetstidspolitiken även utreder dess eventuella effekutformningen ter på arbetslösheten. De huvudsakliga medlen mot arbetslöshet måste dock vara den ekonomiska och regionalpolitiken. Arpolitiken, arbetsmarknadspolitiken betstidspolitiken kan vara ett komplement.

5.4.2 Räcker det med att bara satsa på fler datorer för att öka

välfärden?

Samtidigt som det förts en intensiv debatt om datoriseringens sysselsättningseffekter till följd av dess antagna bidrag till en produktivitetsökkan vi konstatera att produktivitetstillväxten har minskat under ning, l970-talet, i synnerhet under dess senare hälft. Även om orsakssambanden är ytterst komplicerade och osäkra kan det ändå anses vara av stor att analysera de samband och faktorer som kan tänkas ligga betydelse bakom nedgången i produktivitetsökningen. Produktivitetstillväxten är bl a en funktion av kapitalintensiteten, dvs kapitalets utnyttjandegrad samt en kapitalmängden per arbetstimme, och kapitalets kvalitautvecklingsfaktor som fångar upp arbetskraftens tiva förändringar. Man kan i sammanhanget notera att vad som i litteraturen ibland kallats för teknikfaktorn, totalproduktiviteten eller resti detta fall ersatts med uttrycket utvecklingsfaktorÅ eftersom posten detta uttryck måste anses vara mindre missvisande än i vart fall uttrycket ”teknikfaktor”, som ju för tanken till att det enbart skulle vara fråga om den rena teknikens Teknikfaktorn uttrycker i denkvalitetsförbättringar. na analys den investeringsbundna delen av totalproduktiviteten (embodied technical change). Under perioden 1973-1980 uppgick den årliga och genomsnittliga produktivitetsökningen i industrin till knappt 2 procent, medan den för uppgick till nära 6 procent. närmast föregående period (1965-1973) Bakom två olika orsadenna betydande nedgång döljer sig åtminstone ker. Under 1970-talets första hälft gav kapacitetsutnyttjandet ett negativt bidrag till produktivitetsökningen. Under dess senare hälft var det inte som i huvudsak förklarade nedlängre det låga kapacitetsutnyttjandet gången i produktivitetsökningen, utan det faktum att utvecklingsfaktorn

avtog dramatiskt. Man kan t ex notera att utvecklingsfaktorns bidrag endast svarade för i industrin under 26 procent av produktivitetstillväxten perioden 1976-1980, medan motsvarande bidrag för hela perioden (1973-1980) och för tidigare minst 50 uppgick till 84 procent perioder legat kring procent. Samma mönster framträder om man betraktar hela näringslivets ut- Den genomsnittliga produktivitetsökningen har även här konveckling. under senare år. Under perioden 1963-1970 ökade tinuerligt avtagit med nära 5 procent, men under de senaste åren produktiviteten årligen

128 Datorisering och sysselsättning

har den årliga produktivitetsökningen halverats och har uppgått till 2,2 procent. Liksom då det gäller industrin är det kapitalintensiteten och kapacitetsutnyttjandet som är den huvudsakliga förklaringen till nedgången under 1970-talets första hälft, men därefter är det i huvudsak utvecklingsfaktorn (se figur 5). Mot periodens slut tycks dock såväl kapacitetsutnyttjandet som utvecklingsfaktorn ge låga bidrag till produktivitetsökningen.

lndex 115- 110-4

100-

90_ a”,a

75f .ju- Produktivitetstillväxt Figur 5. Produktivitetstillväxten inom näringsli- ---- Bidr från kapacitetsutnyttiandet vet och bidragen från ka- -- -v Bidr från utvecklingsfaktorn pacitetsutnyttjandet och 55 J utvecklingsfaktorn. Basár 1975. Logaritmisk I I l skala. 1963 65 67 69 71 73 75 77 79 81 År

Under 1960-talet bidrog utvecklingsfaktorn med 65 procent av produktivitetsökningen och under 1970-talets första hälft med 67 procent. Men under 1970-talets andra hälft en- (1976-1981) uppgick bidraget dast till 34 procent. När det gäller kapacitetsutnyttjandet var förhållandet det omvända bortsett från de allra sista åren. Under 1970-talets senare hälft bidrog kapacitetsutnyttjandet med 66 procent av produktivitetsökningen, medan bidraget under den första hälften uppgick till 33 procent. Det förefaller tydligen vara så, om man får tro dessa resultat, att problemet med den avtagande produktivitetsökningen har övergått från att ha varit ett i huvudsak investerings- och uttnyttjandeproblem till ett i huvudsak

kvalitativt problem som sammanhänger med faktorer bak-

om utvecklingsfaktorn. Detta konstaterande betyder självfallet inte att ansträngningarna att öka investeringstakten bör avmattas. Men det betyder, enkelt uttryckt, att det inte räcker med att enbart satsa på fler datorer. Det måste också till någonting mera för att produktivitetsutvecklingen skall återställas till tidigare nivåer. Om inte detta sker saknas ju förutsättningarna för de valmöjligheter som diskuterades i föregående avsnitt och därmed en fortsatt välfärdsutveckling.

Datorisering och sysselsättning 129

5.4.3 Vi måste satsa mer människan i arbetslivet

på

Det vi kallat ”utvecklingsfaktorn” är ett sammanfattningsmått på alla de

faktorer som påverkar produktiviteten med undantag för kapitalinten-

siteten och kapacitetsutnyttjandet. Grovt sett skulle man kunna säga att dels består av den tekniska utvecklingen, dvs att den utvecklingsfaktorn ”rena” tekniken genomgår kvalitativa förbättringar, dels av den organisatoriska utvecklingen, dvs sådana faktorer som bl a är relaterade till människor och deras relationer och viljeyttringar, men också sådana faktorer som strukturrationaliseringar, produktförändringar m m. Beräkningsmässigt kan man dela upp utvecklingsfaktorn i en ”teknikfaktor” och en organisationsfaktor, där den förra sålunda tänkes avspegla produktivitetsbidraget på grund av rent tekniska framsteg såsom t ex övergången från den andra generationens datorer till den tredje generationens. Organisationsfaktorn tänkes avspegla produktivitetsbidraget till följd av organisatoriska förbättringar av olika slag, t ex att de anställda får utbildning i hur tredje generationens datorer utnyttjas på ett effektivt sätt. Man bör hålla i minnet att det är en rad olika faktorer som ingår i organisationsfaktorn och att det finns mycket begränsade möjligheter att kvantifiera de ingående faktorernas olika bidrag. Det måste med andra utifrån mer kvalitativa studier och ord här bli fråga om bedömningar av vilka faktorer som i olika sammanhang kan anses ha haft en analyser mer väsentlig betydelse. Om man förfar på detta sätt är det möjligt att beräkna teknikfaktorns respektive organisationsfaktorns respektive bidrag till produktivitetsutvecklingen. Resultaten från sådana beräkningar sammanfattas i figur 6, som visar utvecklingen för näringslivet under perioden 1963-1981. att för det första har organisationsfaktorn haft Det visar sig härvid större betydelse för utvecklingsfaktorn än teknikfaktorn, vilket framgår av kurvornas lutning. Organisatoriska förbättringar, utbildningsstandard, vardagsrationaliseringar, arbetsmiljöförhållanden m m skulle med andra ord ha betytt mera för produktivitetsutvecklingen än ny teknik, införd direkt via investeringar. För det andra är det en nedgång i organisationsfaktorn som förklarar nedgången i utvecklingsfaktorn och därmed i produktivitetsökningen. Slutligen har bidraget från organisationsfaktorn för vissa år (1977, 1979 och 1980) varit negativt, vilket resulterat i att även utvecklingsfaktorn bidrag till produktivitetsökningen åren 1977 och 1980. gett ett negativt Det vore naturligtvis Önskvärt att kunna dela upp organisationsfaktorn i de komponenter vari den består och beräkna dessa komponenters till produktivitetsutvecklingen för att få en djupare insikt om bidrag vilka åtgärder som behöver vidtas för att vända produktivitetsutvecklingen. Detta är dock som sagt förenat med stora mättekniska problem, inte minst av det skälet att en del betydelsefulla faktorer inte är mätbara i ekonomiska termer. I-lur mäts t ex arbetstagarnas motivation? inte minst mot bakgrund av resultaten Vi gör ändå den bedömningen, från våra mer kvalitativt inriktade studier, att faktorer som har anknytoch deras relationer i arbetslivet samt till företags och ning till människor

130 Datorisering och sysselsättning

Index

105- 100-

-2- Utveckl ingsfaktorn Figur 6. Utvecklingsfaktorns tillväxt inom nä- - -v - Teknikfaktorn ringslivet samt bidragen -°" Organisationsfaktorn från leknikfaktorn och organisationsfaktorn. Basâr 1975. Løgaritmisk I I l skala. 1963 65 67 69 71 73 75 77 79 81 År

organisationers flexibilitet och anpassningsförmåga till nya produktionsbetingelser, är av avgörande betydelse när det gäller organisationsfaktorns utveckling i samband med datorisering. Vi tänker härvid på sådana saker som utbildning, arbetsorganisation, kreativitet, arbetstider, motivation, inflytande etc, men ocså på byråkratiseringstendenser och organisationsstelheter. Vi skulle således vilja tolka situationen så att i och för sig bidrar datoriseringen och den tekniska utvecklingen överhuvudtaget till nya möjligheter att produktiviteten och därmed välfärden ökar. Samtidigt förefaller det dock som om vår förmåga att utnyttja den nya teknikens möjligheter på ett effektivt sätt tenderat att släpa efter. Om detta är riktigt måste man därav dra slutsatsen att det är utomordentligt angeläget att satsa på utbildning, arbetsorganisatoriska förbättringar, inflytandefrågor, anpassningsbarhet, avbyråkratisering osv. Man skulle kanske kunna det så att det inte uttrycka är tillräckligt att enbart satsa på investeringar i ny teknik och nya maskiner. Vi måste också satsa på människan i arbetslivet om vi vill få till stånd en optimal utveckling. Vi skulle till och med att det kanske vilja gå så långt är viktigare än någonsin att vidta åtgärder som är ägnade att skapa förbättrade förutsättningar för ökade utbildningsinsatser som underlättar den anpassnings- och omställningsprocess den nya tekniken ger upphov till. Detta gäller såväl utbildning som ökar den allmänna kompetensnivån, som mer yrkesinriktad utbildning mot nya eller förändrade yrkesroller. Arbetsorganisation och arbetstid måste utformas på ett flexibelt sätt så att teknikens möjligheter tas till vara på ett effektivt sätt. Samtidigt måste de anställda ges ökade möjligheter att påverka såväl den tekniska som organisatoriska utvecklingen så att erfarenheter, idéer, kreativitet och ansvarstagande kommer till sin rätt både före, under och efter de förändringsprocesser datoriseringen medför. Den oro många människor kan känna inför att gamla arbetsuppgifter förändrar karaktär eller försvinner måste mötas med en social planering som löper parallet med den tekniska utvecklingen, och där risken för

Datorisering och sysselsättning 131

uppmärksammas på ett tidigt stadium så att lämpövertalighetsproblem liga åtgärder kan sättas in. Våra huvudförslag har därför i hög grad inriktats mot att fâ till stånd en god teknisk utveckling, innebärande att arbetsorganisation m m ges hög prioritet och sysselsättning, utbildning, för alla parter acceptabla lösningar.

5.5 Yrkesstruktur och kvalifikationskrav

5.5.1 förändrar yrkesstrukturen och Datoriseringen både i industrin och på kontoren

yrkeskvaliñkationerna

Utnyttjandet av datakraft kommer att på olika sätt påverka yrkesstrukturer kan sannolikt tänkas gå och yrkeskvaliñkationer. Förändringen snabbare än under tidigare perioder, vilket ställer ökade krav på bl a och omskolning för nya yrkesroller. Samtidigt förefalvidareutbildning rent allmänt ökar, vilket ytterliler det som om yrkeskvaliñkationerna gare skärper kraven pä utbildning. är en ny yrkesgrupp som tillkommit genom datorise- Dataregistrerare och med tämligen rutinbetonade arbetsuppgifter. Den fortsatta ringen tenderar dock att reducera denna yrkesgrupp. Samtidigt utvecklingen har den nya tekniken skapat högt kvalificerade arbetsuppgifter och nya yrken som datorkonstruktörer, systemerare, programmerare, driftpersonal av datacentraler, servicepersonal m fl, yrkesgrupper som hittills expanderat kraftigt. medföra Visserligen kan i ett första steg, och i vissa fall, datoriseringen en utarmning av arbetsinnehållet och att nya monotona och rutinbetonade arbetsuppgifter skapas. I ett nästa steg förefaller det dock som om den fortsatta datoriseringen automatiserar även dessa arbetsuppgifter. Slutresultatet skulle med andra ord bli en allmän höjning av kvalifikationsnivän. Överhuvud taget tyder erfarenheterna på att det är de rutinbetonade som i första hand automatiseras och därmed reducearbetsuppgifterna ras eller försvinner de yrkesgrupper som utför sådana arbetsuppgifter. Sådana tendenser har vi kunnat konstatera för såväl varu- som tjänsteproduktionen. Ett exempel är verkstadsindustrin. Mellan 1970 och 1979 reducerades arbetsuppgifter med den lägsta kvalifikationsgraden (C) med 3,2 procent i antal timmar. Den högsta kvalifikationsgraden (A) per år, räknat reducerades däremot med endast 0,05 procent per år, medan mellangraden (B) reducerades med 0,7 procent per år. Det tycks således vara så att samtidigt som det totala arbetskraftsbehovet reduceras, sker denna reduktion snabbast bland de lägsta kvaliñ- Detta är i huvudsak en följd av rationaliseringar, men kationsgraderna. kan också till en viss del förklaras av att de lägre befattningsnivåerna förhandlats upp. kan man skönja att datorstödd och robotiserad till- I förlängningen verkningsteknik medför att ett begränsat antal, men högt kvalificerade arbetsuppgifter blir kvar. Om man ser till de mest avancerade produk-

132 Datorisering och sysselsättning

tionssystem som finns idag är det just vad som också har inträffat. 1981 startade t ex Yamazaki Machinery Works Ltd en fabrik för tillverkning av maskindelar. Det krävs l2 personer att driva fabriken under tre skift: sex operatörer vardera på de två dagskiften och ingen under nattskiftet. För att producera motsvarande volym med traditionell produktionsteknik skulle det ha erfordrats 220 personer. Samtidigt ligger utbildningsnivån hos operatörerna på teknisk gymnasienivå och högskolenivå. De prognoser DEK gjort tyder på en fortsatt hög rationaliseringstakt inom industrin. År 1990 förutses att antalet NC-maskiner till uppgår 8 000- l 3 000, antalet robotar till 6 000-9 000, vilket motsvarar en tillväxttakt på 17-26 procent, och antalet PBB-system till l 500-2 000. PBB är förkortningen för produktion med begränsad bemanning. Det är självfallet att denna utveckling i hög grad påverkar yrkesstrukturen. Robottekniken ökar t ex behovet av högt kvalificerade tekniker för konstruktion, installation, drift och underhåll samt personal för försäljning, marknadsföring m m. Samtidigt medför den fortsatta robotiseringen att en rad arbetsuppgifter av mer eller mindre rutinbetonad karaktär automatiseras. Därmed försvinner eller reduceras vissa yrkeskategorier. Det är som tidigare framhållits förenat med stora svårigheter att ange omfattningen av den omställningsprocess övergången till modern produktionsteknik medför. De internationella studier vi tagit del av antyder dock attt ex robotiseringen innehåller en sådan rationaliseringseffekt att arbetskraftsbehovet kan reduceras med storleksordningen 2-5 arbetstillfällen netto per installerad robot. Om detta skulle vara riktigt, och med utgångspunkt från att DEK uppskattat att det kommer att finnas 6 000-9 000 robotar 1990, innebär det att en rationaliseringspotential på storleksordningen 12 000-45 000 arbetstillfällen skulle kunna tas ut genom robotiseringen fram till 1990. Detta räkneexempel säger självfallet ingenting om vad som därvid skulle inträffa med den totala sysselsättningen och arbetslösheten, utan antyder endast en tänkbar storleksordning av den anpassning av yrkestrukturer och kvalifikationer till modern produktionsteknik som inte bara är möjlig ur teknisk synpunkt och önskvärd ur produktivitetssynpunkt, utan som också är nödvändig med hänsyn till konkurrenskraft och därmed till möjligheten av att kunna bibehålla eller öka den totala sysselsättningen i samhällsekonomin. Det är emellertid inte enbart inom varuproduktionen vi förutser förändrade yrkesstrukturer och höjda kvalifikationskrav. Inom tjänsteproduktionen kan nog förändringarna förväntas bli minst lika omfattande, och kanske mer markerade, eftersom rationaliseringstakten kan förväntas bli betydligt högre där än vad som varit fallet tidigare. Det finns en rad skäl som talar för att man måste förutse en intensifierad rationalisering av kontorsproduktionen och vars förutsättning är det tekniska genombrott som mikroelektroniken och dess tillämpning representerar. Kontorsarbetet har, jämfört med tillverknings- och jordbruksarbetet, hittills varit arbetsintensivt. De huvudsakliga kontorstekniska hjälpmedlen har varit skrivmaskinen, den mekaniska räknemaskinen och telefonen - som introducerades hjälpmedel i början av detta år-

SOU I984:20 Datorisering och sysselsättning 133

hundrade och som därefter utvecklats förvånansvärt långsamt. Nu står hela den mikroelektroniska arsenalen till förfogande i form av integrerade kontorsinformationssystem som kan hantera både data, text, bild och ljud med hjälp av databaser, stordatorer, mini- och persondatorer, terminaler, ordbehandlare, interna och externa kommunikationssystem sammankopplade via kommunikationssatelliter till internationella datanät, elektronisk post, datorstödda TV- och telefonkonferenssystem, teledatasystem, periferiutrustning som diskettstationer, flexskivor, video disc, mikrofich, laser och fotoskrivare. På programvarusidan utvecklas allt kraftfullare programmeringsspråk som kan användas på allt fler områden. Samtidigt eftesträvar man en förenklad hantering med hjälp av olika hjälpfunktioner. Den genomsnittlige kontorsarbetarens kapitalutrustning har hittills varit väsentligt lägre än industriarbetarens och jordbruksarbetarens. Denna situation kan förutses radikalt förändras i framtiden. Typiska kontorsfunktioner som ordbehandling, beräkningar, kommunikation, arkivering och annan informationshanterande verksamhet kommer att utnyttja datakraft i ökad utsträckning som ett kraftfullt hjälpmedel. På samma sätt som elkraften en gång var förutsättningen för det industriella arbetets rationalisering kan man kanske säga att datakraften kommer att vara förutsättningen för kontorsarbetets rationalisering. En av drivkrafterna till en sådan utveckling är det faktum att produktivitetsutvecklingen i samhällsekonomin varit avtagande under 1970-talet. Det ñnns, som tidigare framhållits, flera faktorer bakom denna utveckling. En faktor som ibland framhålls är övergången från en i huvudsak varuproducerande verksamhet med hög produktivitet till en i huvudsak tjänsteproducerande verksamhet med lägre produktivitet. Om detta skulle vara riktigt finns det anledning att förmoda att ökade ansträngningar kommer att göras för att just rationalisera tjänsteproduktionen. Den tekniska utvecklingen har ju också skapat förutsättningen för detta. Framväxten av tekniska hjälpmedel som helt eller delvis kan automatisera allt större delar av kontorsarbetet, den jämfört med andra sektorer hittills relativt låga produktivitetsutvecklingen inom kontorsproduktionen, även om man här bör komma ihåg svårigheterna att mäta produktiviteten, samt den avtagande produktivitetsökningen i ekonomin som helhet talar för en ökad och tämligen omfattande kontorautomation. Därtill kommer ytterligare en faktor som måste beaktas i sammanhanget, nämligen den relativa kostnadsutvecklingen mellan arbetskraft och datakraft, som pekar hän mot en mer kapitalintensiv kontorsproduktion. Den omställnings- och anpassningsprocess som kommer att äga rum inom såväl industri- som kontorsarbetet vad avser arbetsinnehåll och yrkesroller måste mötas med omfattande utbildningsinsatser. Våra huvudförslag har också utformats med tanke på detta. Samtidigt är det uppenbart att den lågutbildade arbetskraften kommer att möta de förhållandevis största omställningsproblemen och därmed bör ges det största utbildningsstödet. Den särskilda strukturomvandlingsutbildning vi föreslår är utformad med hänsyn till detta.

134 Datorisering och sysselsättning

5.5.2 Kvinnorna är en sårbar grupp i samband med datorise-

ringen

Mycket talar för att kvinnor, särskilt lågutbildade kvinnor med rutinbetonade arbetsuppgifter inom såväl industrin som på kontoren, kommer att få bära en stor del av den omställnings- och anpassningsprocess datoriseringen ger upphov till. Skälen till detta är flera.

D Kvinnor är i högre grad än män koncentrerade till ett begränsat antal yrken. D Kvinnor befinner sig i högre grad än män i de lägre befattningsskikten inom både industrin och på kontoren, dvs där arbetsuppgifterna är rutinbetonade. D Mikroelektroniken kommer att spridas snabbast till de yrkesområden där kvinnorna är koncentrerade. D Mikroelektroniken kan i första hand tillämpas och ersätta arbetskraft där arbetsuppgifterna är rutinbetonade. D Kvinnorna har inte i lika hög grad som männen utnyttjat de nya sysselsättningstillfällen som den nya tekniken i sig har skapat, D Kvinnorna har på grund av sin lägre fackliga aktivitet sämre möjligheter att påverka datateknikens utformning och införande. D Kvinnor har till följd av sociala faktorer sämre förutsättningar att finna nytt arbete om de skulle bli arbetslösa till följd av datoriseringen. D Kvinnorna har till följd av sina sämre politiska positioner mindre möjligheter att påverka hur datoriseringens produktivitetsvinster skall fördelas.

För att få ett någorlunda allsidigt perspektiv på kvinnornas sysselsättningssituation måste emellertid utöver teknikens påverkan även ytterligare två omständigheter av stor betydelse beaktas. Den ena omständigheten sammanhänger med det förhållandet att den höga inflationen under senare tid har urholkat reallönerna. För att kompensera köpkraftsbortfallet väljer många arbetstagare att utöka sin arbetstid där så är möjligt. Detta gäller också bland de deltidsarbetande, som ju till större delen består av kvinnor. Konsekvensen blir att en ökad arbetskraftsefterfrågan tillgodoses inom ramen för den arbetskraft som redan finns på arbetsmarknaden. l det fall det rör sig om deltidsarbetande kvinnor betyder det ökade svårigheter för nytillträdande kvinnor som söker sig till traditionellt kvinnliga yrken och näringsgrenar. Den andra omständigheten sammanhänger med den uteblivna expansionen inom den offentliga sektorn. Kvinnornas stadigt ökande arbetskraftsdeltagande förklaras framför allt av den offentliga sektorns expansion, inte minst kommunernas och landstingens volymökning under 1960- och l970-talen. De offentliganställda är till 70 procent kvinnor och mer än var tredje person på arbetsmarknaden arbetar inom den offentliga sektorn. Idag arbetar 55 procent av samtliga yrkesverksamma kvinnor inom den offentliga sektorn och majoriteten av dessa i kommunerna.

Datorisering och sysselsättning 135

framhållit förutses dock en väsentligt lånsammare ex- Som tidigare av kommunernas verksamhet under kommande år. Om detta pansion skulle bli fallet betyder det att kommunerna inte längre blir den motor

för kvinnornas sysselsättningsutveckling som de varit tidigare.

reducerad av den kommu- Såväl en utebliven eller kraftigt expansion nala sektorn, vilket i första hand skulle drabba nytillträdande kvinnlig som direkta nedskärningar av verksamheter, vilket dessutarbetskraft, om skulle drabba de redan yrkesverksamma kvinnorna, får så stora effekter sysselsättningssituation att detta måste anses på kvinnornas betydligt allvarligare än de effekter datoriseringen kan ge upphov till. Det är således tre samverkande faktorer som gör kvinnornas framtida arbetsmarknadssituation tämligen kritisk, inte minst för de nytillträdande kvinnornas att öka produktionen utan del. Ny teknik gör det möjligt en samtidig ökad efterfrågan av arbetskraft. Om inte produktionsökningen förmår produktivitetssökningen minskar till och med kompensera arbetskraftsbehovet. Bägge dessa utvecklingsalternativ är fullt möjliga när det gäller kontorsautomationens effekter kontorsyrken. Samtipå kvinnodominerade digt måste man dock komma ihåg att informationsteknologin i sig kan komma att skapa många nya arbetsuppgifter och yrken inom kontors-

och serviceomrâdet. Den ökade arbetstiden bland deltidsarbetande kvinnor och en minskad eller utebliven av den offentliga sektorn försvårar situaexpansion tionen ytterligare, och inte minst den sistnämnda faktorn kan ge betydeffekter arbetsmarknad än datoriseligt mer dramatiska på kvinnornas ringen. orsak till att datoriseringen för kvin- En grundläggande ger effekter nornas del är den könssegregerade arbetsmarknaden, dvs det förhållan-

det att kvinnor och män är ojämnt fördelade på yrken och näringsgrenar. I en av våra studier har vi dock kunnat visa att könssegregeringen

lndex (%)

66_r“\ø_-“sfl---__-s\\

64_ Index OECD \\ _ __ Ss Figur 7. Konssegrege- 52.. °---_ ringens utveckling på ar- 60 bersmarknaden 1963-

ndero

l982mäed"å°"k“ lllllllTllllllllllll 1963 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 År index (OECD och D).

136 Datorisering och sysselsättning

kontinuerligt har minskat under 1970-talet och för perioden 1963 - 1982 har minskningen uppgått till ca l procent per år (se figur 7). Samtidigt visade studien att det kommer ta mycket om lång tid, ingenting radikalt skulle inträffa, innan statsmakternas målsättning om en i huvudsakjämn könsfördelning på arbetsmarknaden uppnås. För att fördela datoriseringens effekter mera balanserat mellan män och kvinnor är det därför angeläget att det aktiva jämställdhetsarbetet påskyndas. En annan orsak är att kvinnorna är koncentrerade till arbetsuppgifter som är rutinbetonade och därmed förhållandevis enkla att datorisera. Detta gäller både inom industrin och på kontoren. Inom t ex verkstadsindustrin svarade kvinnorna för 16 procent av det totala antalet utförda arbetstimmar år 1979, men för de mest rutinbetonade arbetsuppgifterna svarade kvinnorna för över hälften av antalet utförda arbetstimmar. De traditionellt kontorskvinnliga och serviceyrken som kommer att förändras till sitt innehåll och i vissa fall reduceras, bedömer vi vara: sekreterare, maskinskrivare m fl; affärsbiträden m fl; bokförare och kontorskassörer; butiks- och restaurangkassörer; telefonister; laboranter, laboratoriebiträden; postassistenter, postexpiditörer; banktjänstemän; datamaskinoperatörer; tekniska biträden; medicinska assistenter; försäkringstjänstemän.

Tabell l. Kvinnodominerade yrken som bedöms påverkas av kontorsautomation

55,04

I tabell l har dessa yrkesgrupper sammanställts med utgångspunkt från folk- och bostadsräkningarna 1975 och 1980. Yrkesbenämningarna är de som används i denna statistik, och man bör notera att varje yrkesgrupp på s k tre- siffernivå innehåller många olika I tex yrkesbenämningar. gruppen ”sekreterare, maskinskrivare m fl ingår ca 200 yrkesbenämningar. Tabellen visar dels antalet kvinnor i varje yrkesgrupp, dels dessa kvinnors andel av det totala antalet kvinnor på arbetsmarknaden. An-

Datorisering och sysselsättning 137 .

delen kvinnor i sekreteraryrket uppgick, som framgår av tabellen, till 15,0 procent 1975, medan motsvarande andel för männen uppgick till 1,54 procent. Av tabellen framgår vidare att antalet kvinnor i dessa yrken uppgick till 546 977 år 1980 och att deras andel av det totala antalet kvinnor på arbetsmarknaden uppgick till 30 procent, dvs nära var tredje kvinna.

Övervägande delen av dessa kvinnor, ca 3/4, hade mindre än två års

yrkesutbildning. Yrkesrörligheten är också mycket stor, något som för övrigt gäller hela arbetsmarknaden. Av de som 1975 fanns i kvinnornas största yrke, dvs gruppen ”sekreterare, maskinskrivare”, återstod endast ca hälften (120 000) 1980. Men ännu fler nyrekryterades, så att det totala antalet i yrket var större 1980 än 1975. Av de nyrekryterade var nära 40 procent (ca 50 000) 24 år eller yngre. En hög yrkesrörlighet innebär med andra ord ett samtidigt omfattande nyrekryteringsbehov. Detta gäller inte bara om yrket expanderar utan också för stangnerande yrken och branscher. Ett exempel på detta är tekobranschen. År 1975 var antalet beklädnadsarbetare 75 000, men minskade till 55 000 år 1980. På grund av yrkesrörligheten hade trots detta 40 procent av beklädnadsarbetarna nyrekryterats sedan 1975 och en tredjedel av dessa kom direkt från studier. Nettoförändringar döljer inte bara den stora yrkesrörligheten på arbetsmarknaden, utan också strukturella förändringar. När det t ex gäller sekreterargruppen har denna reducerats inom det privata näringslivet med 7 procent mellan 1975 och 1980, men Ökade i den offentliga sektorn med 12 procent under motsvarande period. Fortfarande återfinns dock 55 procent av sekreterargruppen inom näringslivet och 45 procent i den offentliga sektorn. Vi vet inte i vilken utsträckning reduceringen inom näringslivet är en följd av kontorsautomationen. Det vore naturligtvis önskvärt att närmare kunna precisera i vilken omfattning kvinnor inom kontors- och serviceyrken kommer att påverkas av kontorsautomationen i framtiden. Detta kan emellertid inte ske med någon högre grad av säkerhet, eftersom konsekvenserna är beroende av en rad olika faktorer vars utveckling vi inte känner till. En möjlighet består dock i att genom konsekvenskalkyler få en uppfattning om olika utvecklingsmöjligheter. Man bör dock hålla i minnet att sådana kalkyler inte säger någonting om vad som faktiskt kommer att inträffa, utan uttrycker endast vad som skulle inträffa om de gjorda förutsättningarna skulle vara riktiga och allt annat hålls konstant. Med dessa reservationer i minnet kan vi konstatera att givet ett antal förutsättningar om kontorsproduktionens tillväxt och produktivitetsutveckling, kvinnornas arbetskraftsdeltagande och yrkesval kan den ”potentiella arbetslösheten bland kvinnlig kontorspersonal komma att bli betydande under de närmaste 15 åren om man inte i tid uppmärksammar problemet. Det förtjänar att understrykas att potentiell arbetslöshet inte skall tolkas som att dessa kvinnor också skulle bli arbetslösa. Det är snarare ett uttryck för storleksordningen av den anpassnings- och omställningsprocess som kan komma att bli följden av kontorsautomation vid vissa givna förutsättningar och antaganden.

138 Datorisering och sysselsättning

Den potentiella arbetslösheten bland kvinnlig kontors- och servicepersonal kan till stor del förväntas bestå av nytillträdande kvinnor, om de skulle söka sig till traditionellt kvinnliga kontorsyrken samt av kvinnor inom kontors- och serviceyrket, om de inte ges förutsättningar och möjligheter till vidareutbildning och omskolning. Samtidigt bör framhållas att det möjliga riskområdet varierar kraftigt mellan ett antal olika utvecklingsförlopp som vi bedömer som mest sannolika. De två mest extrema alternativen ger risknivåer på 2,3 respektive 37,0 procent år 2000, vilket motsvarar storleksordningen lO 000 respektive 185 000 kvinnor (se figur 8).

Procent

40-.

35-

30-

25-

20-

1 5-

1 04 Figur 8. Riskomrádet för kvinnodominerade kon- 5-. tors- och serviceyrken till föld av kontørsautoma- I I I I tion, 1985 -2000. 1980 1985 1990 1995 2000 År

I det första fallet förutsätts att kontorsproduktionen till och med 1990 kommer att tillväxa med i genomsnitt 3 procent per år för att därefter minska till 2,5 procent per år fram till år 2000. Samtidigt antas produktivitetsökningen uppgå till 1,5 procent per år i genomsnitt till och med 1990, för att därefter öka till 2,0 procent per år. Kvinnornas arbetskraftsdeltagande förutsätts dessutom öka i tämligen måttlig takt. I det andra extremfallet förutsätts att tillväxten kommer att uppgå till 2,0 procent per år i genomsnitt för hela perioden, samtidigt som produktivitetesökningen antas ligga på 3 procent per år under hela perioden. Kvinnornas arbetskraftsdeltagande antas i detta fall tillväxa i en sådan takt att det år 2000 når samma nivå som männens arbetskraftsdeltagande. Det bör åter understrykas att den potentiella arbetslösheten bland kvinnlig kontors- och servicepersonal inte nödvändigtvis eller ens troligtvis behöver innebära en reell arbetslöshet. Under förutsättning att kvinnor förändrar sitt yrkesval, vilket naturligen kommer att inträffa om arbetslösheten skulle öka bland dessa yrkesgrupper, samt ges förutsättningar att utbilda sig för nya yrkesroller

SOU 1984220 Datorisering och sysselsättning 139

kan de mycket väl komma att erhålla arbete inom yrken som expanderar eller behålla yrken med nytt eller förändrat arbetsinnehåll. Det finns ju också, som tidigare påpekats, en rad arbetsuppgifter som inte kommer att påverkas av datoriseringen. En sådan omorientering förutsätter i sin tur bl a att kvinnor väljer andra utbildningsvägar, ges förutsättningar till omskolning och vidareutbildning samt en effektiv studie- och yrkesvägledning. Särskilt finns det anledning att kvinnorna drar nytta av den expansion som den nya tekniken skapar vad gäller såväl nya branscher, t ex data- och elektronikbranschen,

som nya yrken, t ex ADB-yrken. Överhuvudtaget kan informationsteknolo-

gin komma att skapa yrken och tjänster som vi idag inte kan förutse. Samtidigt är, som nämnts tidigare, yrkesrörligheten stor på arbetsmarknaden, vilket innebär att ett omfattande nyrekryteringsbehov kommer att finnas kvar även i yrken som minskar till föld av kontorsautomation, som en konsekvens av att den offentliga sektorns expansion avtar eller av andra skäl. Även fortsättningsvis kan alltså utbildningsoch yrkesval ske med hänsyn till såväl intresse som arbetsmarknadsutveckling. Under alla omständigheter kommer det ändå bli fråga om en betydande omställnings- och anpassningsprocess många kvinnor måste genomgå under de närmaste 15 åren. Det är mot denna bakgrund man skall se vårt förslag om ett åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datorisermg.

5.5.3 Handikappades arbetsmarknad påverkas av

datatekniken

Det är svårt att ange några mått för hur segregerad arbetsmarknaden är för handikappade. Huvudskälet till detta är att själva begreppet handiär relativt. Handikapp är med andra ord ingen egenskap hos kapp individen, utan uppstår i konfrontationen mellan människor och miljö. En skada eller sjukdom leder till ett funktionshinder som i sin tur ger upphov till ett handikapp om miljön i vid bemärkelse inte är anpassad. Med denna innebörd av begreppet handikapp blir gruppen som omfattas av det mycket stor och mycket heterogen. Det kan i en diskussion kring datateknikens betydelse vara lämpligt att göra en avgränsning av Vi utgår här från den avgränsning som görs i rapporten ”Dagruppen. tateknik och handikappades arbetsliv” (Ds A 1983:13). Rapporten koncentreras kring dem som har någon form av informations- och kommunikationshandikapp, dvs döva/ hörselskadade, rörelsehindrade, förståndshandikappade, synskadade och talskadade. Med denna utgångspunkt torde man kunna tala om att det finns vissa handikappyrken, dvs yrken där ovan nämnda funktionshinder är överrepresenterade. Denna slutsats kan dras utifrån tillgänglig arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. AMS publicerar en månatlig statistik över placeringsyrkena för ett antal handikappgrupper. Vad den entydigt visar när det gäller hörselskadade, rörelsehindrade, förståndshandikappade och synskadade är att få placeras inom tekniskt arbete. En undersökning av synskadades arbets-

140 Datorisering och sysselsättning

marknadssituation från 1976, ”De synskadade i förvärvslivet, visade att synskadade är överrepresenterade i sekreterar- diktafonskrivaryrken och mycket underrepresenterade som tekniker. Statistik som i det här sammanhanget bäst belyser yrkesinriktningen torde vara utbildningsstatistiken. I ”Handikappade elever i det allmänna

skolväsendet(SOU 1982: 19), redovisas uppgifter om synskadades,

döva/hörselskadades, samt rörelsehindrades fördelning på olika utbildningslinjer i gymnasieskolan läsåret 1979/80. Av dessa uppgifter framgår följande:

El Rörelsehindrade är klan överrepresenterade på distributions- och kontorslinjen. Döva och hörselskadade väljer i större utsträckning än övriga elever tvååriga yrkesinriktade utbildningar. Synskadade är överrepresenterade på de humanistiska linjerna. E] Utvecklingsstörda får sin yrkesutbildning vid landstingens yrkessärskolor. Några vanliga linjer där är verkstadsteknisk linje, distribution och kontor samt grafisk linje. E] Förutom dessa allmänna utbildningslinjer finns det olika specialutbildningar för olika handikappgrupper, bl a utbildning av gravt hörselskadade till stansoperatörer.

Den slutsats man kan dra av dessa uppgifter är att olika typer av kontorsyrken är mycket vanliga. Denna sektor kommer i framtiden att genomgå stora förändringar. Datoriseringen leder också till rationaliseringar med minskat personalbehov. Lagerarbete och grafiskt arbete tillhör en sektor som redan nu genomgår stora rationaliseringar pga datatekniken, vilket bl a drabbar utvecklingsstörda. Även om bilden inte är helt entydig med en klart avgränsad arbetsmarknad, kan man ändå till en viss grad karaktärisera den som segregerad. Den domineras också av yrkesområden med ett minskande personalbehov som en följd av ökad datoranvändning. Därmed skulle man kunna teckna en mörk framtidsbild: datoriseringen resulterar i en ökad utslagning. Samtidigt som dessa mer traditionella handikappyrken minskar i omfattning öppnar datatekniken möjligheter för nya och/eller förbättrade arbeten. Datoriseringen blir ett hjälpmedel i två avseenden. Dels har olika datayrken skapat nya arbetsmöjligheter, tex programmerare när det gäller synskadade, dels används allt oftare hjälpmedel som antingen sammankopplas med en dator eller vars viktigaste beståndsdel utgörs av exempelvis en mikrodator. Dessa hjälpmedel underlättar eller öppnar tidigare stängda arbeten. Ett stort antal exempel kan här ges. En gravt rörelsehindrad med förmåga att röra endast några fingrar kan arbeta som redaktör med hjälp av en fjärrstyrd och specialanpassad skrivfunktion. Med hjälp av en punktskriftsbandspelare som är hopkopplad med en skrivmaskin skulle en dövblind kunna arbeta med liknande uppgifter. Datoriseringen inom televerket har öppnat möjligheter för synskadade att utföra arbetsuppgifter som tidigare var reserverade för seende. Med hjälp av syntetiskt tal kan talskadade klara ett arbete som kräver vissa telefonkontakter. Gravt

Datorisering och sysselsättning 141

rörelsehindrade har hittills varit utestängda från industriarbete. Förändringen av arbetet inom industrin, från att stå vid en maskin till övervakning i ett kontrollrum, skapar helt nya förutsättningar för gravt rörelsehindrade att delta i industriarbete. Ytterligare exempel på arbeten som underlättats eller rent av möjliggjorts tack vare datatekniken ges i rapporten ”Datateknik och handikappades arbetsliv”. De yrkesområden som traditionellt varit överrepresenterade bland ovan nämnda handikappgrupper tillhör en krympande sektor till följd av datoriseringen. Sker inga förändringar i yrkesval är det knappast orealistiskt att anta att arbetsmarknadssituationen blir ännu svårare för dem. Parallellt med denna negativa utveckling skapar emellertid datatekniken bättre förutsättningar att klara nya arbetsuppgifter. Vad som krävs för att man skall kunna tillgodogöra sig dessa förutsättningar är en annan inriktning på yrkesvalet. För att uppnå detta måste eleverna styras in på andra utbildningslinjer än idag med hjälp av bl a en bättre studieoch yrkesorientering.

5.5.4 Datateknikens möjligheter att förbättra arbetsmarknaden för handikappade måste utnyttjas.

För att datatekniken ska kunna utnyttjas för att skapa fler arbetstillfällen för handikappade krävs bättre kunskaper om dess möjligheter. Kunskapsspridningen förutsätter emellertid kunskapsuppbyggnad i form av dokumentation av gjorda insatser. Mycket av arbetet med att anpassa arbetsplatser med hjälp av datateknik sker på lokal nivå. Ofta sker det inom ramen för verksamheten vid ett arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för vissa handikappgrupper (Ami-S). Konsulter är också många gånger inkopplade i arbetet. Dessa arbetsinsatser får dock sällan ytterligare spridning trots att de många gånger skulle kunna appliceras på andra arbetssituationer. För att förbättra kunskapsspridningen krävs en central dokumentation av de insatser och erfarenheter som görs vid arbetsplatsanpassningar där datatekniken utnyttjats som hjälpmedel. En sådan samlad dokumentation blir en värdefull hjälp i det lokala arbetet som även framledes kommer att spela en väsentlig roll i utvecklandet av nya tekniska lösningar. Denna centrala dokumentation och kunskapsspridning tjänar inte bara syftet att stimulera det lokala utvecklingsarbetet. I lika hög grad är uppgiften att informera om den nya teknikens möjligheter till Ami, anpassningsgrupper, skyddskommittér, SYO-konsulenter rn m. I avsnitt 4.6 utvecklas uppgifterna för och organisationen av denna dokumentation. Informationsspridningen förefaller också vara bristfällig vad gäller de olika bidragsmöjligheter som finns idag. Kontakter med representanter för arbetsgivare visar att kunskaperna om dessa bidragsmöjligheter är mycket begränsade. Det gäller både bidrag för arbetsbiträde, arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar pá arbetsplatsen. Dessa bristande kunskaper hämmar ett brett utnyttjande av de tekniska lös-

142 Datorisering och sysselsättning

ningar som i dagsläget står till buds. Det är därför nödvändigt med ytterligare informationsinsatser främst frân arbetsförmedlingens sida på detta område. Vad gäller den personal som arbetar med arbetsplatsanpassningar och yrkesinriktad rehabilitering, saknar den idag många gånger tillräcklig kunskap om hur datatekniken kan utnyttjas som ett hjälpmedel för handikappade i arbetslivet. Kraven som måste ställas på personalen gäller inte bara hur hjälpmedlen fungerar rent tekniskt, utan också under vilka förhållanden de skall kunna användas på en arbetsplats. För att höja kompetensnivån krävs fortbildningsinsatser i teknikanvändning. För de personalkategorier vid Ami-S som genomgår utbildning vid lärarhögskolan bör enligt vår mening särskilda krav på djup och bred arbetslivserfarenhet ställas vid intagningen. Utnyttjandet av datatekniken i hjälpmedel för handikappade har resulterat i allt högre kostnader för dem. Allt oftare överskrider de bidragstaket på 50 000 kronor. Möjligheter finns visserligen att överskrida det maximala beloppet, men de är begränsade. I framtiden kan detta leda till problem för dem som behöver mer avancerade anpassningar. Någon gräns för bidragsbeloppets storlek bör enligt vår mening inte finnas, utan värdet av att ge människor goda arbetsmöjligheter bör istället betonas. Ett slopande av bidragstaket torde inte heller leda till några större kostnadsökningar för samhället, då det rör sig om ett fåtal hjälpmedel. Av samma skäl bör maximibeloppet, som fn uppgår till 50 000 kronor, för särskilda anordningar på arbetsplatsen ,t ex anpassningar av maskiner eller personalutrymmen, tas bort. För båda dessa stödformer gäller vissa begränsningar för belopp över 30 000 kronor. Själva hjälpmedelshanteringen måste också förenklas. Idag leder reglerna ibland till onödiga tidsutdäkter. Maximibeloppet på 30.000 kronor för länsarbetsnämnderna bör .därför avskaffas. Vidare bör det också bli möjligt att rekvirera arbetstekniska hjälpmedel och därefter debitera sökandes länsarbetsnämnd. I handlingsprogrammet i handikappfrågor som samtliga riksdagspartier ställt sig bakom, föreslås att sjukvårdshuvudmännen får det samlade och fulla ansvaret för all hjälpmedelsverksamhet. En sådan organisationsförândring underlättar utprovningen och ordination, och den enskilde behöver inte_ vända sig till olika organ i samma typ av ärenden. Här föreslås inte denna förändring med vi anser att frågan bör utredas. I byggnadsstadgans § 42a anges att alla byggnader utom enskilda skall vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Ett motsvarande krav bör enligt vår mening kunna ställas vid införande av ny teknik i arbetslivet. Kravet omfattar både programvaran och hårdvaran och innebär att en allmän miniminivå för tillgänglighet anges. Den teknik som sedan används skall antingen från början vara anpassad eller möjlig att anpassa utan alltför komplicerade ingrepp. I praktiken innebär kravet någon form av standardisering. För att skapa bättre förutsättningar för att göra arbetsmarknaden mer tillgänglig för de handikappade, kan teknikupphandling utgöra en framkomlig väg. Goda möjligheter borde på så sätt finnas att utveckla hjälpmedel med ett brett användningsområde och relativt låga inköpskostna-

Datorisering och sysselsättning 143

der. En viktig utgångspunkt för ett teknikupphandlingsprojekt måste vara att få fram datoriserade hjälpmedel som kan få en bred spridning till många yrkeskategorier. Vi vill dock i detta sammanhanget framhålla att teknikupphandling inte får begränsa möjligheterna att i skilda sammanhang pröva andra lösningar. Det finns arbetsplatser som kräver helt egna anpassningar. Olika lokala initiativ kommer därför alltid att spela en viktig roll. Dessutom får inte andra insatser med att ta fram datorstödda hjälpmedel avstanna under de år ett teknikupphandlingsprojektet pågår. Standardiseringsarbete innebär också FoU-insatser för att fmna lämpliga kommunikationsvägar mellan människa och dator. Det gäller tex att kunna motta information för dem som är synskadade och att kunna ge information till dem som är gravt rörelsehindrade. Avslutningsvis vill vi framhålla betydelsen av att låta teknikens möjligheter att främja de handikappades möjligheter till arbete utnyttjas.

6 Datorisering och arbetsmiljö

6.1 Sammanfattning

Begreppet arbetsmiljö har i detta kapitel getts samma vida tolkning som i arbetsmiljölagen. Med detta som grund tar vi upp fyra olika aspekter av arbetsmiljö: arbetets organisation, arbetets innehåll, arbetsgemen-

skap och arbetsplatsens utformning.

Effekterna av ett datasystem bestäms i stor utsträckning av hur arbetet organiseras. Genom sin kapacitet att sprida information kan datatekniken utnyttjas till ett ökat lokalt beslutsfattande. Många datasystem har emellertid också medfört nya arbetsmiljöproblem som från början inte förutsetts, t ex ensamarbete och minskade sociala kontakter. För att stödja tidiga organisationsdiskussioner i ett projekt föreslår vi forskningsinsatser om hur en god arbetsorganisation kan utformas i olika miljöer. STU, arbetarskyddsfonden och de olika branschforskningsorganen bör_ också i sina forskningsprogram inkludera en teknikutveckling som även innebär en förbättring av arbetsmiljön. Konsekvenserna av data- och telekommunikationsteknikens roll i den tilltagande internationella arbets- och ansvarsfördelningen är en fråga som vi anser måste utredas närmare. Datatekniken påverkar även yrkeskunskaperna och förändrar deras karaktär när de traditionella kunskaperna och arbetsuppgifterna delvis byggs in i datasystemen. Rutinarbetsuppgifter kan försvinna eller spridas ut till allt fler personer. Kraven på tekniskt kunnande, flexibilitet och abstrakt tänkande ökar. Vi föreslår ökade forskningsinsatser om hur yrkeskunskaperna förändras till sin karaktär. Användningen av datateknik har i allmänhet inneburit avsevärda förbättringar av den fysiska arbetsmiljön, även om vissa yrkesgrupper, tex reparatörer, i vissa fall fått en besvärligare miljö att arbeta i. Bildskärmsutrustningar uppvisar fortfarande brister i den ergonomiska utformningen, och vi anser därför att de borde genomgå jämförande produkttest i t ex Statens Provningsanstalts regi. Arbetarskyddsverkets traditionella roll som en reglerande och kontrollerande myndighet har hittills i första hand gällt den fysiska arbetsmiljön. Utarbetandet av föreskrifter för bildskärmsarbete, robotarbetsplatser m m är av stor vikt. Denna roll anser vi emellertid inte vara tillräcklig för att styra utvecklingen av datatekniken i socialt acceptabla former. Betraktas tillsynsmyndigheternas roll i ett framtidsperspektiv

146 Datorisering och arbetsmiljö

anmäler sig frågor som tex ett breddat ansvarsområde, behov av ny kompetens och en förändrad inriktning av verksamheten. Vi anser att detta måste utredas närmare. l första hand bör myndigheten utarbeta en plan för hur kompetensen i ett stramt budgetläge kan breddas på dessa områden. Då det finns behov av att stimulera utvecklingen av teknik som befrämjar en god arbetsmiljö vill vi framhålla några möjliga stödjande åtgärder. Teknikupphandling är tex ett sätt att bygga upp en riktad efterfrågan på önskvärda produkter. l detta sammanhang vill vi erinra om vårt tidigare förslag om en statlig upphandling av flerfunktionsterminaler (se Kontorens datorisering Ds A l98l 216). Det borde också vara möjligt att låta den offentliga förvaltningen starta pilotprojekt eller utveckla demonstrationsexempel. Detta fordrar dock att myndigheterna utvecklar långsiktiga ADB- strategier. I syfte att skydda den enskildes integritet på arbetsplatsen föreslår vi också en förstärkning av datalagen.

6.2 måste en vid

Begreppet arbetsmiljö ges tolkning

l föregående kapitel, liksom i våra tidigare betänkanden, har vi sökt ge uttryck för en positiv tekniksyn. Ett ökat utnyttjande av datatekniken bör paras med en strävan att såväl förbättra arbetsmiljön som att skapa ett reellt medbestämman de för de anställda. Vi har härvid använt begreppet arbetsmiljö i den vida bemärkelse som anges i arbetsmiljölagen. En grundregel i arbetsmiljölagen är att arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. . Arbetet skall också ge möjligheter till engagemang och arbetsglädje. Utgångspunkten är att arbetsmiljön utgör en helhet. De psykiska och sociala konsekvenserna av arbetsmiljön kan inte härledas till en viss avgränsad del. Detta sysnsätt innebär att såväl fysiska som organisatoriska och sociala arbetsmiljöfaktorer både påverkas och påverkar varandra. I denna helhet är arbetsorganisationen ett exempel på en väsentlig faktor som har direkta konsekvenser för de sociala och psykologiska förhållandena. Förhållanden som t ex arbetsbelastning, samarbete, inflytande och personlig utveckling, monotoni och stress i arbetet och möjligheter till kontakter kan även få effekter på hälsan. Men arbetsorganisationen är också viktig för utformningen av den fysiska arbetsmiljön, dvs olika arbetstekniska (arbetstyngd, arbetsställning), fysikaliska (buller, belysning, klimat) och kemiska miljöfaktorer.

Med denna tolkning av begreppet arbetsmiljö som grund, tar vi upp följande fyra aspekter av arbetsmiljö:

D Arbetets organisation. Det är viktigt att diskussioner om och planering av organisationsförändringar kommer igång i inledningsskedet av ett systemutvecklingsprojekt.

Datorisering och arbetsmiljö l47

El Arbetets innehåll. Målsättningen vid införandet av datoriserade system måste vara att skapa varierande arbetsuppgifter med möjligheter till ansvarstagande och självständighet. Arbetsinnehållet får inte försämras. D Arbetsgemenskap. Vid införandet av datasystem förändras ofta arbetskontakterna mellan de anställda då kommunikatio nen alltmer sker via datorer. Riskerna för social isolering och specialisering måste motverkas och de personliga kontaktvägarna bibehållas. D Arbetsplatsens utformning. Datoriseringen har ofta medfört nya problemområden, t ex synbesvär vid bildskärmsarbete, brister i terminalarbetsplatsens ergonomiska utformning, nya olycksfallsrisker vid robotanvändning och underhållsarbetarnas arbetsvillkor.

6.3 Arbetets

organisation

6.3.1 Planerad organisationsutveckling för lyckade sats-

ningar på datorisering

Utvecklandet och införandet av datorsystem kan inte ses som en isolerad och fristående företeelse i en verksamhet. Teknologin (t ex maskiner, program eller rutiner) och de anställda samordnas via en struktur (arbetsorganisation) för att bidra till en uppgift (verksamhet). Alla variablerna hör intimt samman. En förändring av teknologin (t ex ett nytt datorsystem) medför därför konsekvenser för såväl arbetsuppgifterna, arbetsorganisationen som för de anställda. En brist på helhetsyn vid genomförandet av förändringar ändrar inte det faktum att konsekvenser, och därmed en rad förändringsbehov, uppstår. Förändringsbehoven blir då snarast krav.på anpassningar till de redan genomförda förändringarna. Det är inte enbart den tekniska utrustningen som är avgörande för produktiviteten och för investeringarnas lönsamhet. Organisationen av arbetsuppgifterna spelar en mycket stor roll. Sättet att organisera arbetet är viktigt inte enbart för effektiviteten i verksamheten (jämför kapitel 5, organisationsfaktorn), utan har också betydelse för de anställdas möjligheter att få meningsfulla arbeten i en god miljö. I samband med installation av avancerad produktionsutrustning eller teknikstöd genomförs ofta förändringar av arbetsorgani sationen. Den tekniska lösningen får ofta styra sådana förändringar utan tanke på vad de egentligen innebär för de anställda i form av styrning, enformighet och beslutsmöjligheter. För högt arbetstempo, ökad arbetsbörda, stark styrning av systemet m m kan lätt leda till en försämrad arbetsmotivation och minskat engagemang. Huruvida den anställde tjänar systemet eller betjänas av det kan ha avgörande betydelse för de anställdas inställning. Kunskapen om den direkta produktionen försvinner om de anställda förvandlas till systemets servicearbetare. Därmed minskar också förmågan att lösa tillfälliga problem självständigt, t ex vardagsrationalisera m m, vilket är väsentliga aspekter även ur produktivitetssynpunkt.

148 Datorisering och arbetsmiljö

av de traditionella ADB-systemen har kännetecknats av en Många så klart förväntad lönsamhet att teknikens möjligheter snarare än väl underbyggda rationaliseringsbedömningar har fått bilda underlag för beslut om teknikinförandet. Men allteftersom datarutinerna har sofistikerats har behovet av att se datoriseringen som en del av en mer vittomfattande organisationsutvecklingsprocess ökat, liksom behovet av mer utförliga lönsamhetsbedömningar. Man kan konstatera att organisationsförändringar som påtvingats i efterhand gett upphov till mindre väl fungerande nödlösningar och därmed ett berättigat missnöje hos personalen. För en given teknisk produktionsuppläggning är en mängd olika organisationsformer möjliga. Likaså kan tekniken användas och varieras för att möjliggöra en bestämd önskad arbetsorganisation. Valet av organsationslösningen bestäms dock som regel av beslutsfattarnas ekonomiska överväganden, kunskaper samt värderingar om människor och arbeten. Det är viktigt att alla berörda parter redan på idéstadiet av ett systemutvecklingsprojekt deltar i diskussioner om organisationens utformning, vilka problem som finns och hur dessa bör lösas. På detta sätt borde det gå att minska riskerna för olämpliga organisationsutformningar. Vi anser det nödvändigt att organisationsdiskussioner kommer igång i ett tidigt skede av den utredningsverksamhet som föregår ett systeminförande. Den önskvärda arbetsorganisationen måste utgöra en viktig utgångspunkt för systemutformningen. Många datasystems effektivitetshöjande effekter kan vara lätta att urskilja, medan effekterna av organisationsförändringar däremot kan vara svårare att bedöma. Att låta organisationsförändringarna värka ut i efterhand kan skapa bristande överensstämmelse mellan organisationen och systemet, och därmed dämpa, eller helt eliminera, den förväntade rationaliseringseffekten.

6.3.2 Organisatoriska och tekniska förhållanden påverkar införandet av datasystem

Införandet av datatekniska tillämpningar i såväl produktion som administration är inte enbart en fråga om kostnader och tillgång på nya produkter. Den nya tekniken skall oftast fogas in i en redan fungerande verksamhet som har en viss tröghet mot förändringar. Det talas i sådana sammanhang ofta om organisatoriska och tekniska arv.

6.3.2.1 Organisatoriska förhållanden

De anställdas attityder till de förändringar införandet av ny datateknik medför är i hög grad beroende av i vad mån deras erfarenheter, förväntningar, strävanden och trygghetskrav beaktas. Förändringar vars innebörd och konsekvenser individen inte känner till, skapar lätt osäkerhet och därmed också en negativ inställning. Möjligheter att delta i och påverka utvecklingsarbetet kan däremot leda till en positivare inställning, vilket kan underlätta introduktionen av systemet. Om förväntningarna på ett nytt datasystem skall kunna uppfyllas får

SOU I984:20 Dalorisering och arbetsmiljö 149

det inte på kort sikt ha en högre teknologisk nivå än vad personalens kunskapsnivå och s k datamognad medger. Med datamognad avses vana och tidigare erfarenhet av att arbeta med datasystem. Datamognad avser även ett företags samlade kompetens och erfarenheter av att utveckla, utvärdera och använda datatekniken på ett ändamålsenligt sätt. De kunskaper om analys av problem och förändringsbehov som finns tillgänglig inom ett företag har också betydelse för hur man lyckas med genomförandet av förändringar. Mycket beror också på personalens förtroende för specialisterna, vilket givetvis har ett visst samband med deras bakgrund och kunskaper inom området. Samtidigt är personalens tidigare erfarenheter av samarbete med dataspecialister styrande för hur de uppfattar den nuvarande situationen. Bristande kommunikation mellan experter och användare kan dessutom uppkomma pga olikheter i t ex utbildning, språk och värderingar. l organisationer där det finns en ambition att låta användarna medverka i utvecklingsarbetet kan sådana kommunikationsproblem medföra en dämpad införandetakt. l organisationer där sådana ambitioner inte finns kan totallösningen istället bli sämre. Stora dataavdelningar och systemförvaltningar kan också medföra att gamla organisatoriska mönster bibehålls, och därmed försvåras införandet av nyteknik. l många fall saknas även motiv för snara förändringar av nuvarande system. De statliga centrala verken kan utgöra ett exempel på detta. I dessa organisationer går mellan 60 och 80 procent av systemutvecklingspersonalens arbetsinsatser till systemunderhåll. Detta begränsar utrymmet för planering av nyutveckling och omläggning till mer decentraliserade och lokalt anpassade systemlösningar. Framtagandet av långsiktiga ADB-planer torde dock kunna medföra en förändring i dessa avseenden. Slutligen inverkar den existerande arbets- och beslutsorganisationen. Denna påverkas ofta av ett införande av ny datateknik. Om arbetsorgansationen inte bildar utgångspunkt för teknikens införande är risken stor för ineffektiva lösningar.

6.3.2.2 Tekniska förhållanden

Tidigare investeringar i teknisk utrustning kan som tidigare nämnts ha en dämpande effekt på spridningen av ny teknik. I många företag och organisationer är investeringsbeloppen i datorutrustning ansenliga, och det finns därför en naturlig strävan att utnyttja dessa så länge det är ekonomiskt och tekniskt försvarbart. Den befintliga utrustningen medför dessutom ofta en låsning till en eller ett fåtal leverantörer när det gäller den framtida anskaffningen av datorutrustning. Anledningen till detta är den brist på standarder som råder på datamarknaden, vilket försvårar en hopkoppling av utrustningar från olika leverantörer. Teknikspridningen inom företagen möter därmed ett motstånd av såväl teknisk som ekonomisk natur. Komplexa ADB-system i kombination med gamla tekniska lösningar får ofta ett omfattande systemtekniskt underhåll som följd, vilket begränsar möjligheterna till nytänkande och nyutveckling. Stora inves-

150 Datorisering och arbetsmiljö SOU l984:20

teringar har gjorts i själva utvecklandet och införandet av de redan befintliga datorbaserade systemen. De är integrerade med den befintliga verksamheten och utgör därmed ett organisatoriskt hinder mot förändringar. Inom industrin finns dessutom annan gammal teknisk utrustning som kan verka hindrande på nyutvecklingen av bra datorlösningar. Det finns emellertid också stimulerande faktorer som brukar kallas teknikens imperativ. Med det avses att den tekniska utvecklingen skapar en alltmer förfinad och avancerad teknik som i sig själv innehåller en uppmaning till användning, även om de rationella skälen inte är så starka. De som i första hand är mottagliga för teknikens imperativ är de specialister som redan tidigare har ett stort tekniskt kunnande och teknikintresse. Deras önskan om att använda det senaste inom det datatekniska området enbart för att det finns tillgängligt, kommer även i fortsättningen att vara en viktig förklaring till införandet av ny teknik och till en förñning av den befintliga. Leverantörernas strävan att påverka specialisterna förstärker denna utveckling. En annan sida av teknikens imperativ är den allmänna legitimitet som datatekniken har som rationaliseringsinstrument. Det finns därför ett visst tryck på den organisation som vill rationalisera sin verksamhet att använda sig av just datatekniken. Att ha en omfattande datoriseringsverksamhet tas i många fall som intäkt för att man_ bedriver en effektiv rationaliseringsverksamhet. Denna typ av teknikens imperativ påverkar troligen i första hand beslutsfattare som har ansvar för företagets eller organisationens rationaliseringsverksamhet. Inom den offentliga sektorn kan dock benägenheten att investera i ADB motverkas av minskade ekonomiska resurser. Politikerna kräver allt oftare att införandet av ADB skall föregås av kalkyler som visar en omedelbar kvantifierbar ekonomisk lönsamhet. Detta kan medföra att investeringar i ny teknik som först på sikt ger mätbara ekonomiska vinster förhindras.

6.3.3 Risk för ökat ensamarbete

Dagens arbetsorganisation inom den varuproducerande industrin innebär ofta att ett fåtal anställda arbetar i varje produktionsavsnitt. Avstånd och buller förhindrar oftast direktkommunikation mellan de olika produktionsavsnitten. Allteftersom automationsgraden ökar kommer personalbehovet att minska. Det blir då färre och färre arbetare i varje avsnitt. Den ursprungliga organisationen medför att det blir långt mellan arbetstagarna och de får ensamma ansvara för respektive avsnitt. Denna utglesning innebär bl a en isolering som medför minskade möjligheter att diskutera problem i produktionen, minskat erfarenhetsutbyte och avlösningssvårigheter. Vid planeringen av nya anläggningar och ny utrustning är det viktigt att ta hänsyn till och planera för kommande förändringar. Framtida förändringar kommer troligtvis att innebära en ökad automationsgrad och ett minskat personalbehov. Ar betsorganisationen bör vara så utformad att den innehåller en beredskap för sådana förändringar utan att arbetsmiljön försämras för den personal som finns kvar. Utglesningen av personal beror ofta på bristande anlåggningsplanering i dessa avseen-

Datorisering och arbetsmiljö 151

den. Grupparbete med närbelägna arbetsplatser är oftast den arbetsorganisatoriska lösning som bäst klarar av de förändringar som orsakas av en ökad automation. Inom processindustrin är utvecklingen mot arbete i hytter och kontrollrum mycket vanlig. Flera arbetsuppgifter som tidigare utförts ”på golvet har flyttats in till ett manöverrum, vilket bl a medfört en avsevärd förbättring av den fysiska arbetsmiljön för operatören. Men detta har också fått till följd att operatören oftast arbetar ensam. Problemen med ensamarbete, monotoni och låg bemanning skulle kunna lösas genom att flera kontrollrum byggs samman till ett större komplex. Exempel på detta finns bl a på Gruvöns pappersbruk. På detta sättskapas möjligheter till sociala kontakter mellan operatörer som annars skulle ha arbetat ensamma. Dessutom blir det möjligt för operatörerna att kunna hjälpa varandra när processerna kommer i obalans samt ersätta och stödja varandra vid frånvaro, upplärning och utbildning. Den nya tekniken ger, som tidigare nämnts, möjligheter att organisera arbetet på ett flertal olika sätt. Det är en fråga om att välja, och det är då väsentligt att inte enbart beakta den rent fysiska arbetsmiljön, utan att även ta hänsyn till människans psykiska och sociala behov. Problem som tex ensamarbete, monotoni, stress och anspänning och andra hälsomässiga effekter lätt kan glömmas bort i ansträngningarna att skapa en bättre fysisk arbetmiljö.

6.3.4 Datasystem bör stödja ett ökat lokalt beslutsfattande

En spridning av ansvar, befogenheter och beslutsfattande inom ett företag utgör ett led i en förbättring av den totala ar betsmiljön för de anställda, samt bidrar till en ökad effektivitet av verksamheten. Men för detta krävs en förbättrad och utbyggd tillgång till information om företaget ute på arbetsplatserna. Datorkraften har här genom sin kapacitet att sprida information till ett stort antal personer en stor funktion att fylla. För att t ex kunna planera och lägga upp sitt eget arbete krävs kännedom om vilka order som står på tur, hur brådskande de är, hur material-

förrådet och råvarulagret ser ut etc. Ändringar i produktion och tillverk-

ningsmetoder kräver ekonomisk information osv. Datorbaserade informationssystem av olika slagkan förmedla denna typ av information till berörda funktioner för att skapa det handlingsutrymme som behövs. Bristande kunskaper eller omedvetna värderingar hos beslutsfattarna, samt ovana eller oförmåga att föreställa sig en annan arbetsutformning kan förklara varför så lite förverkligats av alla de idéer som tycks finnas om en decentraliserad styrning. Denna oförmåga att se andra lösningar finns ofta också hos systemutvecklingspersonalen när de skall översätta personalens kravspeciñkationer till systemspeciñkationer. Vi ser det som väsentligt att datasystemen utformas så att de skapar möjligheter till ett mer decentraliserat beslutsfattande. En utveckling mot Ökat utnyttjande av kontroll och övervakningsmöjligheter skulle motverka strävandena mot en ökad självständighet och inflytandegrad

152 Datorisering och arbetsmiljö

för företagens anställda. En ökad medvetenhet om att konstruktionen av datoriserade system också kräver en medveten konstruktion av organisationen är därför nödvändig. Det är här väsentligt att de anställda får bidraga med sina kunskaper och idéer om en bra arbetsutformning. Detta ställer krav på bra systemutvecklingsmodeller och metoder.

6.3.5 Datatekniken möjliggör en geografisk spridning av arbetsplatserna

Utvecklingen inom data- och telekommunikationstekniken möjliggör helt nya organisatoriska lösningar för ett företag eller en organisation. Delar av ett företag kan utlokaliseras, tex en skriv- eller registreringscentral. Produktionsplanering, informationsbehandling och tjänsteproduktion kan decentraliseras och utföras på distans, t ex i närarbetsplatser eller vid en hemterminal. Vi anser att detta i och för sig kan ha gynnsamma regionalpolitiska effekter, men vi vill samtidigt betona att en målsättning måste vara att flytta ut organisationsdelar med en mer sammanhållen verksamhet. Möjligheterna att skapa goda arbetsförhållanden och beslutsformer som möjliggör ett lokalt inflytande torde därmed öka. Vi vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på data- och telekommunikationsteknikens inverkan på lokaliseringen av produk-

tionsresurser och arbets- och ansvarsfördelningen i transnationella före-

tag. Redan idag märker vi tendenser till en tilltagande internationell arbetsdelning, t ex import av programmerings- och systemeringstjänster från u-länder till i-länder. Tusentals indier arbetart ex redan för japanska företag med sådana arbetsuppgifter. Utvecklingen inom den närmaste framtiden kommer att påverka både lokaliseringen av utvecklingsoch produktionsresurser i företag och import och export av tjänster, samt även konkurrensförhållanden mellan stora koncerner och små företag. Denna utveckling får givetvis konsekvenser för såväl sysselsättning som medbestämmande. Vi hari vårt arbete i huvudsak studerat den enskilde arbetstagarens arbetssituation, medan den här nämnda utvecklingen berör andra relationer, nämligen de mellan olika företagsenheteroch funktioner i ett internationellt perspektiv. Vi anser att denna utveckling och dess möjliga konsekvenser måste utredas närmare.

6.3.5.1 Kan kraven på meningsfulla arbetsuppgifter uppfyllas

vid hemterminalarbete?

Hemterminalarbete, dvs ett arbete vid en terminal som är placerad i hemmet, är en arbetsform som möjliggjorts genom den nya tekniken. De arbetsuppgifter som kan vara aktuella i denna arbetsorganisation är sådana som kräver ett minimum av interaktion och kontakter med kollegor och så lite instruktion som möjligt. Hittillsvarande erfarenheter pekar på att sådana arbetsuppgifter antingen är högt kvalificerade, t ex programmerare, börs/aktiemäklare och forskare, eller rutinartade, strukturerade och maskinbundna, som tex registrering och 0rd- och textbehandling. Denna distinktion är viktig att göra då förutsättningarna

Datorisering och arbetsmiljö 153

för meningsfulla arbetsuppgifter skiljer sig betydligt för de två kategorierna. De främsta drivkrafterna för enskilda individer att arbeta i hemmet är troligen möjligheterna till en större personlig flexibilitet och mer fritid. Det kan finnas möjligheter att förlägga arbetstiden till tidpunkter som är mer familje- eller intresseanpassade än den normala kontorstiden. Minskade arbetsresor gör det möjligt att utöka arbetstiden utan att vara borta från hemmet en större del av dagen. Den frigjorda tiden kan också användas till olika fritidsaktiviteter. Teoretiskt finns också möjligheten att delar av tiden arbeta på ett traditionellt kontor. Denna möjlighet beror dock på avståndet. Att periodvis arbeta på kontoret kan förhindra en isolering från verksamheten och kollegor, vilket är en av de mer uppenbara riskerna med hemterminalarbete. De informella kontakterna och kommunikationen försvinner. Just de sociala kontakterna är annars en av huvudorsakerna till att man arbetar utanför hemmet. Människor har behov av att diskutera och utbyta erfarenheter om olika problem etc med sina kollegor. Möjligheterna att göra karriär och att bli befordrad kan också minska dels pga nya organisationsformer, dels pga att den anställde inte är så att säga ”direkt synlig” och därmed lätt kan glömmas bort. Det kan även finnas risk för en ökad övervakning och styrning via datasystemen då arbetsledare och chefer kan känna ett ökat behov av formella kontroller. Samtidigt försvinner det sociala stödet från denne. Det kan också finnas anledning att tro att arbetsledningen kommer att utövas olika beroende på vilka arbetsuppgifter det gäller. Enahanda och maskinstyrda uppgifter kan råka ut för mycket detaljerade kontrollsystem. Möjligheterna till omväxling och personlig utveckling i arbetet, samt till att se helheten i det minskar. När det gäller mer kreativa och kvalificerade uppgifter är det däremot ofta svårt att bryta ned det på en tillräcklig nivå för maskinstyrda kontroll- och mätsystem. l debatten kring hemterminalarbete nämns ofta att denna arbetsform bl a gör det möjligt att sköta barntillsynen i hemmet. 0rd- och textbehandling och ADB-arbete i övrigt kräver dock en hög grad av koncentration och precision, vilket även med hänsyn till barnens behov torde göra det oförenligt med barntillsyn. Vi har i detta betänkande, liksom i tidigare rapporter, starkt betonat kravet på en arbetsorganisation som innebär meningsfulla arbeten, goda kontakter med arbetskamrater, möjligheter att utvecklas i sitt arbete samt möjligheter till överblick och inflytande. Vi ser mycket små möjligheter att organisera ett ensidigt och rutinartat hemterminalarbete, tex skriv- och registreringsarbete, på ett sätt som tillfredsställer dessa krav. För de som har kreativa och kvalificerade uppgifter kan dock arbetet i sig vara tillräckligt utvecklande och självständigt så att de inte i samma utsträckning berörs av den sociala isolering som hemterimalarbete innebär om de under en viss del av arbetstiden föredrar att arbeta i hemmet.

154 Datorisering och arbetsmiljö

6.3.5.2 Arbete på en närarbetsplats måste förenas med en god

arbetsmiljö

På en närarbetsplats sammanförs flera arbetsplatser till lokala arbetscentra i vanliga bostadsområden. Personal från olika företag, myndigheter och organisationer delar på lokalerna och den tele- och datautrustning som finns där. Ett företags anställda kan arbeta i den närarbetsplats som ligger närmast hemmet. Närarbetsplatser skulle kunna finnas över hela landet. Det blir därmed möjligt att ”ta med sig” en anställning när man flyttar genom att arbeta i närarbetsplatsen i den nya bostadsorten. Liksom vid hemterminalarbete torde de främsta drivkrafterna för enskilda individer att arbeta på en närarbetplats vara möjligheter till personlig flexibilitet vad gäller fördelningen arbete, arbetsresor och fritid. Gemenskapen med människorna i den egna närmiljön kan förbättras. Men många av de risker som gäller för hemterminalarbete gäller även för närarbetsplatser, tex minskade karriärmöjligheter och social isolering från arbetskamrater. Arbetsledare kan pga de långa avstånden mellan sig själva och de anställda vilja ha en ökad övervakning och kontroll via datasystem. Kontakter och en viss arbetsgemenskap med anställda från andra företag kan däremot utvecklas. Det kollegiala stödet försvinner emellertid. Olika arbetsgivare kan också medföra betydande svårigheter ur facklig synpunkt. Vem tart ex det fulla arbetsgivaransvaret vid förhandlingar rörande förhållanden på närarbetsplatsen? Arbetsuppgifterna i en närarbetsplats kan vara av samma karaktär som vid hemterminalarbete. Det är dock möjligt att ett större antal olika typer av kontorsfunktioner kan inrymmas. Det har uttryckts oro för att det främst skulle vara anställda med rutinartade arbetsuppgifter som skulle arbeta i dessa närarbetsplatser. Som en del av ett forskningspro-

jekt drivs för närvarande en form av närarbetsplats i Sverige. I detta

försök deltar till övervägande del kvalificerad personal med fria yrken: konsulter, tekniker, produktionsplanerare, fors kare, bankrepresentanter för nya banktjänster etc. Huruvida detta skulle vara typiskt för en närarbetsplats om de vore vanligt förekommande är dock svårt att bedöma. I den mån det kan bli fråga om att ensidiga och rutinartade arbetsuppgifter utplaceras på detta sätt, gör vi bedömningen att möjligheterna till en god arbetsmiljö i begreppets vida betydelse är tämligen begränsade. Detta gäller speciellt om all arbetstid förläggs till närarbetsplatser, och om inga möjligheter till omväxlande arbetsuppgifter finns.

6.3.5.3 Centrala skrivfunktioner bör decentraliseras

Skrivcentraler kännetecknas av att kontorets skrivarbete samlas i en organisatorisk enhet. Vi anser att denna typ av central Organisationsform som ensidigt är inriktad på skriv- och registreringsarbete bör undvikas. Arbetsmiljökrav motsvarande dem som ställs på andra kontorsmiljöer måste även ställas på skrivcentraler. Den Ökade integrationen mellan traditionella ADB-system och kontorsinformationssystem i s k flerfunktionsterminaler bör istället kunna understödja en decentralisering. Fler-

Datorisering och arbetsmiljö 155

funktionsterminaler ger möjligheter till en mer flexibel arbetsorganisation med en breddning av olika befattningshavares kompetensområde. En långsiktig lönsamhetsbedömning som tar hänsyn till arbetsmiljöaspekter, förbättrad kommunikationsteknik och billigare utrustning borde däremot kunna ge möjligheter till en decentralisering av dagens skrivfunktioner. En möjlig utveckling är att fristående skrivbyråer som specialiserat sig på skrivarbete ökar i omfattning. Kommunikationstekniken kan härvid utnyttjas till att flytta ut dem till glesbygdsregioner, vilket som ett regionalpolitiskt instrument måste betraktas som ett positivt alternativ till arbetslöshet. Vi anser dock att arbetet inte ensidigt bör vara inriktat på skriv- och registreringsarbete, utan att hela verksamheter måste finnas. Servicecentralen i Gällivare, SIGA, är ett exempel på en sådan regionalpolitisk satsning. Arbetsuppgifterna har här en större bredd än vad som är vanligt på en traditionell skrivbyrå, och sträcker sig från dataregistrering och mikrofilmning via ordbehandling till tryckeri, fotosättning och spedition. Denna bredd kan göra det möjligt att skapa mer omväxlande arbetsuppgifter.

6.3.6 Ökade forskningsinsatser för god arbetsorganisation

Vi har i detta kapitel betonat det starka sambandet mellan lyckade i datasystem och organisationsutveckling. Det är därför viksatsningar tigt att organisationsdiskussioner kommer igång i ett tidigt skede av den som föregår införandet av datasystem och annan utredningsverksamhet teknisk utrustning, och att alla berörda parter deltar. För att främja och stödja detta föreslår vi ökade forskningsinsatser för att visa på hur olika lösningar skapar goda arbetsmiljöer och beslutsformer organisatoriska som möjliggör ett decentraliserat inflytande.

6.4 Arbetets innehåll

6.4.1 Tekniken kan utnyttjas till att skapa mer varierade

arbetsuppgifter

Den nya teknikens effekter på arbetets innehåll beror i stor utsträckning Den kan i och för sig medföra en utarmning och en på hur den utnyttjas. ökad uppdelning av arbetet, samt även ett minskat behov av såväl som möjligheter till sociala kontakter. Detta kan gälla yrkeskunskaper både de uppgifter som utförs med någon form av datorstöd och den del av de manuella arbetsuppgifter som kan styras av olika datatekniska tillämpningar. Båda kategorierna kan lätt struktureras, programmeras och formaliseras. Arbetsprocesser kan därför ofta delas upp i mindre enheter som standardiseras och programstyrs. Vissa arbetsuppgifter riskerar därmed att bli mer avgränsade och rutinmässiga. Även mer kvalificerade arbetsuppgifter kan automatiseras och ersättas av passiv övervakning eller helt bortrationaliseras. En sådan utveckling är emellertid varken önskvärd eller förutbestämd. Det är istället fullt möjligt att utnyttja tekniken till att skapa

156 Datorisering och arbetsmiljö sou 193490

meningsfullare och mer varierade arbetsuppgifter. Både den datorstyrda tillverkningsutrustningen och den datorstödda administrativa styrningen av produktion gör det möjligt för överordnade att bättre överblicka hela produktionsprocessen. Det torde därmed vara möjligt att organisera arbetet i mer sjävständiga grupper, då ju arbetsledare och chefer har möjligheter att hela tiden följa tillverkningen och känna till i vilken bearbetningsfas en viss produkt befinner sig. Det är väsentligt ur både individens och företagens synvinkel att arbetsdelningen inte överbetonas. Arbetsuppgifterna måste bli mångsidigare igen, bl a genom en integration av produktions- och sidouppgifter som t ex planering och uppläggning av arbetet, omprogrammering och viss reparation av maskiner osv. Arbetscyklerna bör inte enbart bli längre utan också ge både fysisk och psykisk omväxling. Den nya tekniken gör det möjligt att frikoppla operatören från maskinen så att denne blir fysiskt mindre bunden till den. NC-maskiner och robotar behöver inte ständig övervakning. Nya former av lag- eller grupparbeten kan därmed bli möjliga. Om de olika lagdeltagarna bidrar med olika kompetenser kan såväl yrkeskunskaperna som arbetsinnehållet vidgas på ett positivt sätt. Genom att fungera som »en informationskälla kan datasystemet också bidra till att ge de anställda en bättre överblick och uppfattning om sammanhangen i arbetet. När organisationen förändras pga ny teknik påverkas även de löpande kontakterna under arbetets gång mellan de arbetande. Utgleshing på arbetsplatserna är vanlig då det direkta arbetet minskar i omfattning pga mer automatiserade tillverkningsmetoder. Detta kan inverka på trivseln i arbetet. Betydelsen av sådana kontakter torde vara speciellt stor för många slag av rutinarbete med låga krav på yrkeskunskaper. I kritiska situationer saknas dessutom möjligheter till stöd och hjälp av arbetskamrater, vilket kan öka risken för och förekomsten av olycksfall. Det bör dock påpekas att individens inställning till sin arbetsuppgift är betydelsefull för hur tekniken upplevs. Om t ex skrivarbetet uppfattas som det centrala i sekreterarrollen kan en automatisering av rättstavning och redigeringsarbetet upplevas som utarmande. Om däremot målsättningen är att få en vidgad arbetsroll kan en rationalisering av skrivarbetet skapa sådana möjligheter. På kontorssidan har många rutinarbetsuppgifter försvunnit genom att de har överförts till datasystem. De rutinarbetsuppgifter som kvarstår går att spridas och fördelas på flera. Detta kan ge utrymme till en vidgad arbetsroll genom en delegering av andra arbetsuppgifter. Inrättandet av IR-system, dvs Information Retrieval, och textkommunikationssystem kan förändra sekreterarnas roll som ”buffert” till handläggare och chefer. De kan bistå med informationssökning ur databaser och vara en förmedlande länk i textkommunikation mellan olika befattningshavare. Det är också möjligt att handläggare och chefer själva helt kan ta över sådana arbetsuppgifter. Skrivarbetet kan fördelas på många fler. På sikt kan kontorsinformationssystemen få som följd att behovet av en traditionell sekreterarfunktion minskar betydligt. Det är därför viktigt att systemen kan utgöra grunden för en arbetsutvidgning som i sin tur kan öka arbetsgemenskapen mellan olika yrkeskategorier.

Datorisering och arbetsmiljö 157

6.4.2 Yrkeskunskap och yrkesroller påverkas av den nya

tekniken

Datoriseringen av produktionsapparaten, liksom informationsteknologin i dess helhet, rör dispositionen av och tillgången till information, kunskap och erfarenhet. Kompetensen i att använda material och metoder kan delvis byggas in i den elektroniska styrutrustningen, och opertörsarbetet kan istället inriktas mot maskinbetjäning. Inom kontorsområdet kan beräkningsprinciperna förenklas och standardiseras, och yrkeskunskaper och beräkningsregler kan systematiseras och byggas in i datasystemen. Men det motsatta kan också gälla, så att den enskildes yrkeskunskaper tas till vara och kan utvecklas i samspel med datatekniken. Klart är emellertid att datatekniken påverkar yrkeskunskaperna och förändrar deras karaktär. Yrkeskunskapen förknippas intimt med yrkesrollen, och kunskap och yrkesskicklighet är några av förutsättningarna för att kunna känna arbetsglädje. Yrkeskunskapernas betydelse måste därför bevaras i samband med teknikens intåg. Detta är också mycket viktigt med tanke på organisationsfaktorns stora betydelse för utvecklingsfaktorn och produktivitetsutvecklingen. Yrkeskunskaper utgör en kvalitativ aspekt av arbetskraften. Förändras de förändras också förmågan att effektivt utnyttja tekniska investeringar. Det är därför dubbelt viktigt att satsa på utbildning, goda yrkeskunskaper och andra faktorer som har anknytning till människor och deras relationer i arbetslivet.

6.4.2.1 Fler kan till mer

befattningshavare få tillgång information

Genom datorernas förmåga att sprida information till ett stort antal människor finns förutsättningar för en ökad kunskapsspridning till alla anställda. Utvecklingen mot allt billigare datorkraft gör detta såväl ekonomiskt som praktiskt möjligt. Allt fler kan därmed få möjlighet att få en bättre överblick över verksamheten och på så sätt få en större förståelse för den egna insatsens betydelse. En ökad informationstillgänglighet kan förbättra förutsättningarna för de anställda att kunna göra sk vardagsrationaliseringar; för att finurlighet och kreativitet skall kunna utvecklas krävs kännedom om ett större sammanhang. Genom en ökad informationsspridning kan en mer decentraliserad beslutsorganisation också byggas upp. Lägre placerade befattningshavare kan få den information om helheten som krävs, samtidigt som de besitter viktig lokal kunskap som kan vara betydelsefull för ett effektivt beslutsfattande.

6.4.2.2 Traditionellt yrkeskunnande lagras ofta i databaser

Kraven på yrkeskunnande och erfarenhet minskar allteftersom yrkeskunskaper byggs in och lagras i databaser. Värdefull kunskap förs över från yrkesarbetarna till maskinerna med hjälp av specialister. Genom att

158 Datorisering och arbetsmiljö SOU |›84:20

lagra dessa kunskaper i datasystemen kan produktionen effektiviseras - moment och rutiner snabbare av en dator än handgrepp, görs mycket av en människa. Kunskapslagringen i databaser innebär dock på lite sikt att mycket få anställda på företaget fullständigt behärskar tillverkningen. Telniker och specialister kan hantera datorerna och systemen, men de har endast mycket begränsade kunskaper om den egentliga produktionen. De nya och yngre anställda får inte längre tillfälle att förvärva de gamla hantverksmässiga yrkeskunskaperna, utan deras arbetsuppgifter blir istället mycket enahanda och monotona. Yrkeskunskaperna lever visserligen i många fall kvar i företag och organisationer, men iställt för att förnedlas vidare riskerar de att dö ut i takt med att de kvalificerade arbetarna går i pension. Det är med andra ord arbetare med kort utbildning som mest har drabbats av de negativa effekterna av rationaliseringar. Arbetsinnehållet har försämrats i takt med att yrkeskunskaperna lagras i databaser. I slutänden drabbar detta också företagen. Motsvarande utveckling sker på tjänstemannasidan, i t ex försäkringsbolag och försäkringskassorna. Beräkningsregler m m programmeras in, och personalen utbildas inte längre i de grundläggande principerna. Detta kan göra det svårare för dem att betjäna kunder då de själva inte alltid förstår vad som sker. De förlorar därmed också förmågan att behärska krissituationer och att rätta till felaktigheter.

6.4.2.3 Kvalifikationsnivån måste höjas redan nu

I ett första steg tycks datoriseringen ha gett upphov till två olika tendenser: de få intressanta jobben blir allt intressantare medan de många .rutinarbetena blir allt mer utarmade; Specialisterna förstår datasystemen och användarna hanterar dem utan att egentligen förstå vad som händer. Det nämns ofta att utbildningsnivån i arbetet hela tiden höjs och att uppgifterna får ett rikare innehåll med större krav på och möjligheter till att kunna planera och lägga upp det egna arbetet. Avancerade maskiner medför avancerade och intressanta arbeten. Nya högt kvalificerade arbetsupgifter och yrken tillkommer, t ex programmerare, systemerare och tekniker. Samtidigt talas det om att arbetet sönderdelas och utarmas allt mer. Delar av flera okvaliñcerade arbeten kombineras till nya. Detta ställer låga krav på utbildning och kunskap, och ger små möjligheter till att tänka och planera själv. De avancerade maskinerna tar över de intressanta arbetsuppgifterna från allt fler människor. Hittills har vi troligen rört oss mot en polarisering när det gäller krav på yrkeskunnande. I ett nästa steg av datoriseringsprocessen kommer dock många rutinbetonade arbetsuppgifter att automatiseras. Därmed reduceras eller försvinner de yrkesgrupper som utför sådana arbetsuppgifter. Att de rutinbetonade arbetsuppgifterna i allt större utsträckning försvinner i framtiden får dock inte utnyttjas för att negligera arbetsmiljön idag. Vi anser att alla skall ha möjligheter att känna stolthet i yrket och

Datorisering och arbetsmiljö 159

kunna utvecklas såväl yrkesmässigt som personligt i arbetet. Det måste vara möjligt att i större utsträckning än idag förena planeringen och utförandet av arbete. En operatör skullet ex själv kunna utföra programmeringen av sin maskin, istället för att som idag endast plocka in och ut material medan programmeringen sker på ett kontor av en särskild instruktör.

6.4.2.4 Många nya arbetsuppgifter kräver mindre av yrkeskunnande men mer av s k personliga egenskaper

Som vi nämnt medför ofta datoriseringen att inlärda kunskaper blir föråldrade och att yrken förändras. Det ställs ofta krav på ett ökat tekniskt kunnande samt flexibilitet, dvs kunskaper och förmåga att betjäna flera maskiner. Arbetets innehåll och organisation kräver mindre av yrkeskunnande jämfört med äldre utrustning, men mer av sådana kvalifikationer som kan anses vara personliga egenskaper och förmåga till abstrakt tänkande. I och med att kunskap systematiseras och byggs in i datasystem förlorar de anställda den direkta kontakten med den produktion eller verksamhet de är satta att övervaka eller hantera. Kunskaperna abstraheras, de förlorar sin omedelbara verklighetsanknytning. Kraven på abstrakt tänkande ökar därför naturligt, såsom förmåga till processförståelse, selektiv uppmärksamhet, informationssökning och sannolikhetsvärdering. Kunskapskraven på operativa verksamheter minskar. Allt större krav ställs istället på kunskaper på en mer övergripande nivå, t ex kunskaper i programvaruutveckling för styrning av processer i såväl produktion som administration. Kraven på intellektuell kapacitet, problemlösningsförmåga samt förmåga att se möjligheter ökar. Nya arbetsuppgifter av typen övervakning och bevakning ställer också ökade krav på inre motivation och drivkraft. Ordningssinne, lugn, noggrannhet, stabilitet, intresse, intuition och ansvarskännande är andra exempel på de personliga egenskaper som allt mer kan komma att krävas i framtiden. Abstrahering av kunskap kan göra det svårt för vissa grupper av människor som inte är vana vid en sådan arbetsmiljö. Det är viktigt att ingen utestängs från arbetsmarknaden av dessa skäl. Datoriserade system kan också medföra att de anställda utsätts för

såväl s k över- som understimulering. Överstimulering är resultatet av ett

alltför kraftigt informationsflöde. Den anställde förmår inte reagera på och prioritera bland all information som produceras, och därmed bidrar den inte heller till ett bättre beslutsfattande. Det är framförallt beslutsfattare som kan drabbas av Överstimulering. Understimulering kan bli följden av ensamarbete och monotona arbetsuppgifter där egentligen ingenting händer och kraven på uppmärksamhet är låga. Arbetet kan då bli en kamp mellan trötthet och anspänning.

160 Datorisering och arbetsmiljö SOU I984:20

6.4.3 Låt människor fatta de avgörande besluten

Informationsbehandlingsarbetet kan fördelas på olika sätt mellan människa och dator. I ett fall styr människan dialogen, gör bedömningar och svarar för hela beslutsprocessen. Tekniken används således enbart som ett stöd i ärendehanteringen, och befattningshavaren avgör själv om och när datasystemet skall användas. Motpolen är en situation där datorn styr dialogen. Människan tillfrågas upprepat om bedömningar, beordras via bildskärm att göra vissa prioriteringar och avkrävs inmatning av val och uppgifter. Tekniken kan även styra befattningshavarens bedömning av ärendets sakinnehåll. Mellan dessa två poler kan man tänka sig en situation där människan och datorn delar på intiativ och insatser i beslut processen. Hon kan få råd från datorn att prioritera bland ärendena på ett visst sätt eller att ta hänsyn till vissa faktorer vid handläggningen. Befattningshavaren styr här tekniken även om den ger en viss ledning i hur ärendet bör behandlas. Dessa nivåer är tämligen renodlade, och många datasystem kommer säkert att innehålla delar av alla nivåer. Enskilda befattningshavares inflytande över systemet kommer att variera, och bero på formaliserbarheten i bl a arbetsuppgifternas innehåll. Ärenden som lätt kan formaliseras, t ex vissa tekniska beräkningar, beräkning av penningbelopp och datumbevakning, kan i stor utsträckning automatiseras. Vid uppgifter med ett mer ostrukturerat innehåll av t ex utredningskaraktär kommer individen troligen att ha en högre frihetsgrad och enbart använda datatekniken som stöd. Vi ser det som angeläget att datasystem utvecklas som tillåter en arbetsfördelning där människan tar hand om de mer skicklighetskrävande, omväxlande och utvecklande arbetsuppgifterna. Datasystemen bör vara inriktade på att underlätta handläggningen av arbetsuppgifter genom att vara ett stöd och ge ledning. Avgörande beslut bör fattas av de anställda. Vi anser det vara positivt att rutinarbetsuppgifter minskar, men det är samtidigt viktigt att andra arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter skapas för den personal som berörs. Mindre kvalificerad personal skulle kunna få möjlighet att i större utsträckning sköta olika slag av handläggaruppgifter om ett system för datorledd handläggning utvecklas där fördelningen av kontroll- och rimlighetsbedömningar är balanserad mellan människa och maskin.

6.4.4 Gränsdragningsproblem mellan olika yrkesgrupper

Den nya tekniken kan medföra en förändrad arbetsfördelning mellan olika grupper av anställda. Det gäller de känsliga frågorna om vilka grupper som i fortsättningen skall ha ansvaret för vissa arbetsuppgifter, om vissa grupper skall få ta över andra gruppers traditionella arbetsuppgifter etc. Detta är viktiga frågor då de i grunden har att göra med en yrkesgrupps yrkeskunskaper och karriärmöjligheter, samt i förlängningen kanske med en yrkesgrupps framtida överlevnad och existens. När yrkeskunskaper systematiseras och byggs in i datasystem kan det

i

Datorisering och arbetsmiljö 161

bli möjligt för andra yrkesgrupper att utföra delar av en viss yrkesgrupps arbetsuppgifter just därför att datasystemet utför de uppgifter som kräver en specifik utbildning och yrkeserfarenhet. Frågan uppkommer då om vem det är som skall få utnyttja tekniken till att utföra dessa arbetsuppgifter. Den blir också så mycket mer betydelsfull då det allmänt anses angeläget att personal som i huvudsak har rutinarbetsuppgifter bör få möjlighet att vidga sitt arbetsområde och successivt ta på sig mer kvalilficerade arbetsuppgifter. Det talas t ex om att sekreterare ska kunna ta över en del av handläggarnas administration och utredande arbetsuppgifter. l rapporten ”ADB i kommuner och landsting” (Ds A 1983:5) refereras fall där handläggarna motsätter sig detta. Å andra sidan är det lika möjligt för handläggarna att ta över t ex redigeringsarbetet, och att behovet av sekreterarhjälp kan minska med en ökad användning av textkommunikationssystem som ett planeringsinstrument. Två andra yrkesgrupper som står inför stora gränsdragningsproblem är läkarsekreterare och sjukvårdspersonal (sjuksköterskor, undersköterskor och laboratorieassistenter). Läkarsekrerarna har kunnat ta över viss administrativa arbetsuppgifter från vårdpersonalen, vilket har lett till att läkarsekreterarnas yrkeskunskaper har utvecklats och att deras patientansvar blir den administrativa omsorgen om patienten. Vårdpersonalen avlastas därmed arbetsuppgifter som tar tid från patientvården, och läkarsekreterarna (som saknar vårdutbildning) kan känna att de ingår i ett lagarbete. Samtidigt upplever vårdpersonalen det ofta som negativt att bli fråntagen patientadministrationen. Att gå vidare i karriären mot administrativa arbetsuppgifter försvåras om läkarsekreterarna tar över en stor del av de administrativa uppgifterna. Liknande problem finns dessutom mellan tex kartritare och beräkningsingenjörer, verkstadsarbetare och produktionstekniker, och mellan journalister, grañker och tjänstemän på tidningarna. Frågan gäller hela tiden vem som skall göra vad i produktionen. Dessa förhållanden kan dock påverkas och får lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Inom t ex den grafiska branschen har man ingått ett teknikavtal för att trygga den grafiskt utbildade personalens arbetsuppgifter även vid förändringar av tekniken. Vi anser det betydelsefullt att gränsdragningsproblem uppmärksammas och ordentligt diskuteras igenom på ett tidigt stadium. Det är väsentligt att ha en god beredskap och samverka i dessa frågor inför utvecklingen av nya datasystem. Utvecklingen måste påverkas så att ingen yrkesgrupp övergångsvis drabbas ensidigt av t ex utarmning och försämrade karriärmöjligheter. Långsiktigt måste man dock acceptera att vissa yrkesgrupper försvinner och andra tillkommer.

6.4.5. Fördjupade studier om yrkeskunskapernas förändrade

karaktär

Vi har i detta kapitel belyst hur datatekniken påverkar yrkesrollerna. Rutinarbetsuppgifter försvinner eller sprids ut på fler händer, yrkeskunskaper systematiseras och byggs in i datasystem och gränsdragningsproblem mellan olika yrkesgrupper uppstår.

162 Datorisering och arbetsmiljö

Mot denna bakgrund ser vi det som angeläget med fördjupade studier av hur datatekniken förändrar yrkeskunskapernas karaktär. Vad innebär det att förmågan till abstrakt tänkande kommer att värderas högt på arbetsmarknaden i framtiden? Kommer utvecklingen inom industri och kontor att gå liknande vägar vad gäller förändrade yrkeskunskaper och abstrakt tänk ande? Denna typ av frågeställningar bör leda till väsentliga forskningsinsatser.

6.5 Arbetsgemenskap

6.5.1 Ökat ensamarbete och isolering i tillverknings- och processindustrin försvårar sociala kontakter

Några av de risker som ofta diskuteras i samband med ökad automatisering och förändrad produktionsteknik är isolering och utglesning mellan arbetskamrater. De anställda arbetar med robotar och NC-maskiner istället för med andra människor. Starkt formaliserade planeringssystem som MPS (material- och produktionsplaneringssystem) kan också reducera behovet av kontakter. Utglesningen kan medföra att sociala och fackliga kontakter försvåras eller upphör. Minskade kontakter mellan de arbetande hämmar kollektivkänslan, solidariteten och sammanhållningen på arbetsplatsen, vilket allvarligt reducerar fackföreningarnas möjligheter att fungera. I en avancerad processindustri utförs arbetet till stor del från en hytt, ett manöverrum eller ett kontrollrum. Mycket ofta arbetar operatören ensam i sitt rum, isolerad från såväl den smutsiga och bullriga processen som från arbetskamraterna. En stabil process kan övervakas av en enda . person, vilket är allt mer vanligt underi synnerhet nattskiftet. En process i kris kräver däremot en helt annan bemanning, men det tycks finnas en tendens till att stabila siutationer förutsätts när bemanningen läggs upp. Denna typ av ensamarbete i kontrollrum tycks inte ha någon direkt motsvarighet inom verkstadsindustrin. Däremot är det sannolikt att liknande effekter kan uppstå av det ökade skiftarbetet för vissa kategorier arbetare, i första hand maskinoperatörerna. Dessutom förekommer en utglesning av personal pga automation.

6.5.2 Informationssystem kan förändra arbetskontakterna

mellan de anställda

ADB-och kontorsinformationssystem kan innebära en strikt uppdelning av arbetsuppgifter i arbetsmoment fördelade på olika individer eller av individer. Detta leder lätt till att arbetskontakterna mellan de grupper anställda minskar. Det är t ex möjligt att sekreterararbetet specialiseras alltmer på skrivarbete med ett minimalt behov av kontakter med arbetskollegor. Ett extremfall vore hemterminalarbete för rutinarbetsuppgifter där arbetsuppgifterna liksom det färdiga resultatet levereras via datanätet.

Datorisering och arbetsmiljö 163

Arbetssituationen behöver dock inte vara fullt så extrem för att arbetskontakterna med andra ska minska. Enahanda och monotona uppgifter som utförs vid en bildskärmsterminal, t ex olika former av inregistrering,

kräver knappast några arbetskontakter annat än när fel uppstår. Kon-

takter med arbetsledare eller andra avdelningar blir då nödvändiga för att rätta till situationen. En utveckling mot en genomdatoriserad arbetsplats där kommunikationen mellan arbetskollegor nästan uteslutande försiggår via dator är dock knappast trolig. Detta beror dels på att alla arbetsuppgifter inte går eller är lönsamma att datorisera, dels på att brister och ofullkomligheter i datasystemen gör mänskliga kontakter nödvändiga. Informationssystem tycks ofta formas med det perfekta som norm eller måttstock. Den mänskliga faktorn, variationer och undantag får inte tillräckligt med utrymme. När arbetet fungerar som det ska blir detta därför en sak mellan människan och datorn. Det perfekta är normalt och i sådana situationer behövs egentligen inga arbetskontakter. Men när något fel begås blir problemen plötsligt synliga, och de anställda måste kontakta varandra för att klara upp situationen. Effekten blir lätt att kommunikationen mellan arbetskamrater väsentligen kommer att handla om obehagligheter. Problem har uppstått och någon måste besluta om hur ett undantag skall hanteras. Vi anser att en större medvetenhet och varsamhet när det gäller förändringar i kommunikation och kontakter mellan anställda är nödvändig från systemkonstruktörernas sida för att förhindra en fortsatt utveckling i denna riktning. Kommunikationsteknikens effekter på den enskildes arbetssituation måste därför analyseras i ett tidigt stadium av ett systemutvecklingsprojekt, då möjligheterna till en förutsättningslös arbetsutformning är som störst.

6.5.3 Kommunikation via dator kan leda till att språket

formaliseras och utarmas

De terminaler, vanligtvis bildskärmsterminaler, som används för kommunikation har ett begränsat textutrymme. Det blir därför lätt naturligt att man strävar till att minimera längden på meddelandena. Det finns då en risk att språket blir formaliserat och torftigt. Genom datorernas krav på fullständig entydighet och exakthet riskerar också nyanserna i språket att försvinna. Datoriseringen kan få långsiktiga konsekvenser för vårt språk. Det formaliserade språket kan komma att påverka vår begreppsutbildning, och därmed påverkas också vårt språk och vårt sätt att tänka. Datasystem kan t ex göra det svårare att ta hänsyn till en kunds speciella situation. Passar hon inte in i systemets norm klassas hon som ett icke normalfall”. ”Icke normal” är man dock enbart i förhållande till systemets norm, medan det ”icke normala i det verkliga livet kan vara högst vanligt förekommande. Datoriseringen påverkar därmed det nyanserade språkbruket då det inte är möjligt att vara både-och” utan endast antingen-eller. De anställda tillägnar sig också normalt datasystemets speciella ter-

164 Datorisering och arbetsmiljö

minologi, vilket visserligen kan underlätta kommunikationen mellan dem själva men som dock gör det svårt för utomstående att förstå vad som menas. Uttryck som att vi skall ta en bild på dig” kan i en datormiljö helt enkelt innebära att man på en bildskärm tar fram all information som finns lagrad om en viss person.

6.6 Arbetsplatsens utformning

6.6.1 Fysiska arbetsmiljöproblem i industrin

Fysiska arbetsmiljöproblem som tex buller, damm, tunga lyft samt kemiska hälsorisker har i stor utsträckning undanröjts eller förbättrats genom den ökade tillämpningen av automatiserade och datorstödda system. Effekterna på arbetsmiljön kan dock bli mycket olika för olika yrkeskategorier. Operatörerna i manöver- och kontrollrum har fått en avsevärd fysisk arbetsmiljöförbättring. Reparatörerna måste dock vistas ute i produktionsmiljön när de går in och reparerar eller ersätter en trasig maskin. Utrustning och bearbetningsföremål har alltför ofta inte utformats för mänsklig hantering. Dessa arbeten karaktäriseras normalt också av dåliga arbetsmiljöförhållanden i övrigt, t ex stora olycksfallsrisker, låga kunskapskrav, isolering etc. Ett vanligt problem i dagens industri är de restarbeten som uppstår vid automatiseringen av tillverkningsutrustning, dvs arbetsuppgifter som inte varit möjliga eller lönsamma att automatisera och som de anställda därför får utföra. Dessa arbetsuppgifter är också ofta ett resultat av en bristfällig planering av anläggningen eller av att den använda utrustningen inte fungerar som planerat.

6.6.1.1 och underhâllsarbetare har ofta en

Reparations-

besvärlig fysisk arbetsmiljö

Reparatörer och underhållsarbetare i processindustrin är en yrkesgrupp som i motsats till många andra fått en oförändrad ellert o rn försämrad arbetsmiljö att arbeta i. I och med att en stor del av arbetsuppgifterna i en högt automatiserad processindustri utförs i avskärmade utrymmen har trycket Iättat på utformningen av den fysiska arbetsmiljön i själva anläggningen. Där kan smuts, hög temperatur och drag m m vara stora fysiska miljöproblem. I de allra flesta fall måste reparationer utföras under tidspress eftersom produktionen måste igång igen så snart som möjligt. Det finns sällan tid att vänta på att utrustningen skall svalna, varför arbetet måste utföras på en het och smutsig utrustning och ofta i en besvärlig arbetsställning i ett trångt utrymme med dålig eller ingen belysning. Det har visats att processanläggningar med en hög grad av automation kräver fler reparatörer än anläggningar med en lägre automationsgrad. Detta understryker vikten av att den fysiska arbetsmiljön inte får negligeras i högautomatiserade produktionsavsnitt. Vi anser det därför vara väsentligt att förbättringar av den fysiska arbetsmiljön inom industrin

i

Datorisering och arbetsmiljö 165

fortsätter även på tillverkningsavsnitt som betraktas som obemannade. Reparatörsarbetet kan emellertid på längre sikt komma att avsevärt förändras som en följd av automatiska felsökningssystem. Sådana system meddelar omedelbart vilken modul eller komponent i tillverkningsutrustningen som ska bytas. Detta kan innebära att en reparation kan inskränka sig till ett utbyte av den berörda modulen, och tiden ute på golvet kan därmed komma att minska. Reparatörernas yrkeskunnande vad gäller felsökning och diagnos kommer då samtidigt att kraftigt förändras.

6.6.1.2 Robotar förbättrar den fysiska miljön men förorsakar också olycksfall

Arbete i påfrestande miljöer, t ex i olämplig temperatur, rök och buller, har i många fall kunna automatiseras med hjälp av industrirobotar. Men industrirobotar medför ofta också nya olycksfallsrisker. Sedan slutet av sjuttiotalet har ca 15 arbetsolyckor med industrirobotar rapporterats per år. Flera av olycksfallen inträffade när operatören var innanför robotens arbetsområde för feljusteringar eller rengöring. Roboten har då startat oavsiktligt genom felmanöver eller pga elektriskt fel. De vanligaste skadorna är sår- eller klämskador. Det är alltså inte i första hand under_ löpande drift som olycksfall inträffar. Inkörningsperioden, feljusteringar och felprogrammeringar är istället de kritiska faktorerna. Den tekniska utvecklingen kan också medföra ökade problem ur olycksfallssynpunkt. lndustrirobotar kan fås att reagera på omgivningen med hjälp av känselorgan. Roboten korrigerar själv sina rörelser. För människan i robotens närhet blir det alltså svårt att kunna förutsäga robotens rörelser och tänkbara fel. Med tanke på att det föreligger risk för olycksfall vid arbete med industrirobotar är inte lämpligt att förlägga arbetet helt avskilt. Andra anställda kan inte uppfatta om en olyckshändelse inträffar, och möjligheterna att ingripa är därmed små.

6.6.2 Fysiska arbetsmiljöproblem i kontorsmiljö

Negativa effekter av datorisering inom kontorsområdet har framförallt uppmärksammats i samband med införandet av bildskärmsterminaler. Problemen rör framförallt ögonbesvär, trötthet och stress vid väntetider, stillasittande, bundna arbetsställningar och ensidiga arbetsrörelser, eller besvär i muskler och leder. Det finns även en uttalad oro för strålningsrisker. Det kan heller inte uteslutas att det kan förekomma vissa långsiktiga effekter och besvär som idag är okända. Alla upplever dock inte dessa problem i samma utsträckning. De personer som använder datasystem och bildskärmsterminaler som ett hjälpmedel och en integrerad del av andra arbetsuppgifter tycks inte påverkas i samma utsträckning som de som har bildskärmsarbete som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Det förefaller som om förutsättningarna för att bildskärmsarbete skall kunna utföras utan höga besvärsfrekvenser är att den tekniska utrustningen används som ett väl integrerat

166 Datorisering och arbetsmiljö

hjälpmedel i en arbetsrutin där terminalintensivt arbete på ett naturligt sätt varvas med mindre ögon- och muskelansträngande arbete. I en hårt terminaliserad miljö kan det dock vara svårt att ordna med omväxlande arbetsuppgifter.

6.6.2.1 Ögonbesvär är ganska vanligt vid bildskärmsarbele

Ögonbesvär hör till de mest omtalade problemen vid bildskärmsarbete. Ögonbesvären beror främst på att arbetet vid bildskärm innebär helt

andra och mer synkrävande arbetsbetingelser än vad konventionellt kontorsarbete gör. Det finns också en hypotes om att ögonbesvär har att göra med den dammtransport mellan människa och maskin som den statiska elektriciteten hos bildskärmarna förorsakar. Personer som arbetar vid bildskärmar känner ofta att de anstränger ögonen i betydligt större utsträckning än personer i liknande arbete utan bildskärm. Bildskärmsterminaler kan dock inte anses vara direkt skadliga för ögonen. Bildskärms- och tangentbordsutrustningar har förbättrats under åren, men de uppvisar fortfarande brister i den ergonomiska utformningen. Detta gäller terminaler i allmänhet och ordbehandlings- och minidatorutrustning i synnerhet. De senare har idag samma brister på anpassning till användarna som den första generationen bildskärmsterminaler på sin tid hade. Bildskärmarna har oftast ljusa tecken på mörk botten. Detta innebär att inplaceringen av de mörka bildskärmarna i vanliga kontorsmiljöer ofta leder till syn- och belysningsproblem genom att öka risken för synförsvårande och besvärande bländning. För starka kontraster är tröttande för ögonen. Det finns idag även bildskärmar med mörka tecken på ljus botten, vilket är att föredra ur bl a belysningssynpunkt. En del av dem är dock inte flimmerfria och de kan ibland uppfattas som för ljusa. Det är ännu inte utrett om även dessa ger upphov till direktbländningsproblem. Om så är fallet måste lösningen på problemet sökas i helt ny teknik. Ett exempel på sådan teknik är det utvecklingsarbete av flytande kristallbildskärmar som pågår på bl a Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Vi anser att hårda krav bör ställas på den ergonomiska utformningen av terminal- och arbetsplatsutrustning. Detta gäller i synnerhet för de arbetsplatser där utrustningen kommer att användas intensivt.

6.6.2.2 Muskelvärk och belastning förekommer vid alla former

av kontorsarbete

Trötthet och värk i nacke, rygg och skuldror förekommer ofta vid terminalarbete. Besvären kan framförallt bero på av arbetet framtvingade ensidiga rörelsemönster och fixerade arbetsställningar i kombination med olämplig arbetsorganisation och bristfällig arbetsutrustning. Arbetarskyddsstyrelsen har i sin stora pågående undersökning av hälsorisker vid bildskärmsarbete inte kunnat finna någon skillnad idetta avseende mellan personal som arbetar med eller utan bildskärmsierminaler. En stor andel i båda grupperna har dock muskel och ledbesvär,

Datorisering och arbetsmiljö 167

vilket tyder på att det finns andra gemensamma arbetsmiljöfaktorer som är avgörande. Det skulle t ex kunna vara fråga om ensidiga rörelsemönster och felplanerade arbetsplatser, stillasittande och liten omväxling m m. En bra utformning av arbetsplatsen och arbetsuppgifterna skulle därför kunna undanröja många av orsakerna till värk och andra besvär från muskler och leder.

6.6.2.3 Det att bildskärmar utsänder

finns inga belägg för farlig

strålning

Det har uppstått en ganska stor oro kring olika rapporter från USA och Kanada som berättat om hur gravida bildskärmsoperatörer fått missfall eller missbildade barn. Med anledning av dessa rapporter planeras nu ett forskningsprojekt i USA där ett stort antal graviditeter ska undersökas med avse ende på bl a arbete vid bildskärm. Arbetarskyddsstyrelsen står i nära kontakt med de amerikanska forskarna för att snabbt kunna ta del av deras resultat. Arbetarskyddsstyrelsen skall dessutom i samarbete med socialstyrelsen genomföra en epidemiologisk undersökning om sambandet mellan bildskärmsarbete och missfall i Sverige. Det finns emellertid ännu ingen forskning som styrker ett samband mellan bildskärmsarbete och missfall eller missbildningar. I Sverige har frågan tagits upp av bl a kommunaltjänstemannaförbundet. I tex Göteborg har detta resulterat i att gravida kvinnor på flera förvaltningar kan begära omplacering för att slippa bildskärmsarbete tills det bevisats att det är ofarligt.

6.6.3 Bildskärmsarbete bör bli föremål för ökad uppmärksamhet från myndigheternas sida

Det är mycket angeläget att arbetarskyddsstyrelsens arbete med framtagande av olika föreskrifter om arbetsmiljö och datateknik påskyndas som ett komplement till arbetsmiljölagen. Vi ser det som angeläget att föreskrifter om arbete vid bildskärmsterminal utarbetas. Vi anser också att de bildskärmsterminaler som förekommer på den svenska marknaden bör genomgå någon form av objektiv produkttestning eller varudeklaration med avseendes på vissa fysikaliska och ergonomiska parametrar som är besvärsframkallande. Genom sådana test skulle man få fram vilka som är mest lämpliga ur arbetsmiljösynvinkel. Statens Provningsanstalt skulle t ex kunna ha hand om denna testningsverksamhet. Tillverkarna av bildskärmsterminaler kan genom en sådan produkttest också få en objektiv kritik av sina produkter, och därmed en förbättrad möjlighet till en riktig produktutveckling.

Vi är medvetna om de problem det kan innebära att formulera bestäm-

melser och exakta krav vad gäller arbetsinnehåll, kon taktmöjligheter och möjligheter att påverka den egna arbetssituationen. Vi anser dock att även mer allmänna råd från arbetarskyddsstyrelsen borde kunna utgöra ett stöd vid införandet av datateknik.

168 Datorisering och arbetsmiljö sou

1934:20

Arbetarskyddsverkets

6.7 roll bör kompletteras

Vi har tidigare i detta kapitel föreslagit en rad åtgärder för att styra användningen av datatekniken i en sådan riktning, att de förutsättningar tekniken ger för att åstadkomma positiva förändringar inom arbetslivet kan tas till vara. Vi har också betonat det viktiga i att särskilt arbetslivets sociala aspekter måste beaktas vid tillämpningen av tekniken. I arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen regleras de fackliga organisationernas rättigheter gentemot arbetsgivaren. Den skyldighet arbetsgivaren har att förhandla med arbetstagarnas fackliga organisationer innan beslut fattas om större förändringar på en arbetsplats, innebär att arbetstagarna i många fall har möjligheter att påverka besluten om införande och tillämpning av den nya tekniken. Kompletterande avtal finns numera på samtliga avtalsområden. Vid sidan av medbestämmandeavtalen finns avtal om ny teknik inom både den privata och offentliga sektorn. Sannolikt har den omfattande regleringen genom lagar och avtal bidragit till att den hittills genomförda datoriseringen av det svenska arbetslivet kunnat genomföras utan jämförelsevis större konflikter. Teknikens fortsatta utveckling kommer enligt vår bedömning att även i framtiden föra med sig stora förändringar på Föränd-

arbetsplatserna.

ringar i produktionsinriktning och produktutrustning kommer att skapa nya organisatoriska och arbetsmiljömässiga förutsättningar. Tidigare erfarenheter visar att det inom vissa områden är svårt att formulera klara och entydiga föreskrifter för att eliminera risker i den fysiska miljön och förebygga arbetsskador. Samtidigt medför användningen av den nya tekniken att även de mer komplexa sociala och psykologiska förhållandena bör bevakas och kontrolleras i ännu högre grad. Internationellt sett har Sverige en framskjuten position när det gäller forskning kring olika aspekter av sambanden mellan arbetsmiljö och datorisering. Ändå har vi ett relativt dåligt grepp om förhållandena i datoriserade miljöer. Avsaknaden av närmare formulerade krav när det gäller användning av datorer i arbetslivet är delvis en avspegling av den nämnda bristen på specifik kunskap inom de komplexa sociala och psykologiska områdena. Det är också tveksamt om det är möjligt att formulera entydiga regler för dessa områden. Det finns ett glapp mellan inriktningen av forskningen och de behov som finns av forskningsresultat som grund för föreskrifter. ldag görs mest olika beskrivningar av miljöer som ur olika aspekter är att betrakta som dåliga, medan utvecklandet av alternativ och bättre lösningar görs i ganska liten utsträckning. Det är ofta svårt att uttrycka visioner i konkreta idéer, vilket troligen är orsaken till att de många beskrivningarna så sällan resulterar i konkreta förslag. Som komplement till dagens problemorienterade forskning behöver vi mer teoretisk forskning kring arbetets innehåll: vad är ett bra arbete och hur kan man nå dit? Forskningen behöver en mer offensiv och handlingsorienterad inriktning. Det finns dock idag en viss reglering av användningen av datorer i arbetslivet. Den tidigare anvisningen om avläsning av bildskärmar är

Datorisering och arbetsmiljö 169

under omarbetning till en föreskrift för arbete vid bildskärmar, och kommer att röra den ergonomiska utformningen av såväl själva bildskärmen som miljön runt om, inklusive vissa arbetsorganisatoriska frågor. Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande även med att utforma allmänna råd om datorer i arbetslivet, vilket berör vilka mer allmänna arbetsmiljöaspekter som bör tas med i bedömningen och planeringen av införandet av ett datoriserat system. l vissa av de författningar som reglerar speciella branscher eller verksamheter har också krav som syftar till att reglera användningen av datorbaserad utrustning arbetats in. Som exempel på detta kan nämnas den nyligen utkomna föreskriften AFS 1983:9 Maskiner i grafiskt arbete, som i ett avsnitt tar upp och behandlar bildskärmsutrustning. I övrigt finns datorisering endast med i form av mindre kommentarer i olika anvisningar och förskrifter. Datorbaserad produktion och datateknik kan visserligen medföra en rad fysiska miljörisker som ännu är tämligen ofullständigt utredda. Det kan t ex gälla ergonomiska problem men även strålningsrisker, vilka för närvarande är föremål för forskning både i Sverige och utomlands. lntroduktionen av automatiserad utrustning som t ex robotar i industrin kan medföra nya risker för arbetsskador. Men den nya tekniken kan också leda till en rad andra, icke önskvärda effekter. Det handlar om förändringar i arbetsinnehåll, psykiska och sociala effekter som t ex kan bestå i mera monotona och enformiga arbeten, ensamarbete och stress. Andra frågor av intresse i sammanhanget har att göra med arbetets organisation, risk för ökade klyftor mellan olika grupper av anställda och minskad självständighet i arbetet, de anställdas medverkan i beslut om systemuppbyggnad och förhållandet leverantörsföretag och köpare av utrustning och system. Frågor av det här slaget kan endast i begränsad utsträckning fångas upp och regleras i föreskrifter som behandlar användningen av datateknik i arbetslivet. Den snabba utvecklingen inom datatekniken ger därför anledning att reflektera närmare över den roll arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen kan och bör spela i samband med utvecklingen och användningen av datorer i arbetslivet. Lika viktigt är att i dessa sammanhang överväga vilken roll tex företagshälsovården och arbetsmarknadens parter genom sin samverkan på arbetsplatserna kan spela för att skapa en miljö som inte bara är sund och säker, utan som också kan skapa utvecklande arbetsuppgifter och stimulera enskilda och grupper av anställda.

Värden av de slag vi anser att man bör utveckla vid tillämpningen av

datateknik i arbetslivet, kan som nämnts inte entydigt uttryckas i föreskrifter eller tillgodoses genom kontrollinsatser. I arbetslivet finns det emellertid ett stort behov av kunskapsstöd för att åstadkomma en sådan utveckling som vi ser som önskvärd. Det handlar inte enbart om skydd av de anställda eller de berättigade krav de anställda har gentemot arbetsgivaren, utan också om användarnas, företagens och förvaltningarnas behov av stöd för att kunna hävda sina krav i systemutvecklingsarbetet etc gentemot leverantörsintressen för att ge användarna kontroll över tekniken. Strävan skall också vara att genom datatekniken utveckla arbetets innehåll och organisation på ett sätt som överensstämmer med

170 Datorisering och arbetsmiljö

de mål som uttrycks i lagar och avtal. Arbetarskyddsverkets traditionella roll som en reglerande och kontrollerande myndighet är med andra 0rd inte tillräcklig för att styra utvecklingen av datatekniken i socialt acceptabla former. För att kunna ge arbetslivet det stöd som vi anser nödvändigt kommer såväl samhällets tillsynsorganisation som t ex företagshälsovården att ställas inför delvis nya krav. Dessa hänger samman med behoven att ta tillvara de möjligheter som den snabba utvecklingen av datatekniken kan ge när det gäller att skapa ett utvecklande och berikande arbetsliv. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till den fortsatt breddade användningen av datateknik i svenskt arbetsliv som kan förutses, är det enligt vår mening viktigt att belysa vilka insatser arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen kan bidra med i detta sammanhang. Det är vidare angeläget att belysa hur dessa myndigheter kan ge företag, förvaltningar och anställda samt deras organisationer det kunskapsstöd som kommer att behövas i en rad olika miljöfrågor som aktualiseras av datatekniken. Det är därför viktigt att se över vilken kompetensutveckling som behövs för att tillsynsmyndigheterna skall kunna öka sina insatser som gäller ny teknik. Nya krav kan komma att ställas på yrkesinspektörerna, vilka idag huvudsak ligen rekryteras bland kunniga tekniker. Deras kunskaper om psyko-sociala arbetsmiljöaspekter är begränsade. Det kan därför bli viktigt att vidga yrkesinspektörernas kompetensområde så att det i större utsträckning kommer att omfatta psyko-sociala arbetsmiljöaspekter.

Som angetts ovan utgör också företagshälsovården en resurs i sam-

manhanget. Företagshälsovårdens verksamhet regleras i avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Den operativa inriktningen bestäms som regel i företagshälsovårdskommittéer, skyddskommittéer eller motsvarande där parterna är företrädda. Det är enligt vår mening angeläget att dessa styrande organ uppmärksammar de områden vi här behandlat, och söker inrikta företagshälsovårdens förebyggande verksamhet mot dessa. Det bör även ankomma på arbetsmarknadsparterna i deras lokala samarbete, att med stöd av AML, MBL och de teknikavtal som ingåtts ta upp och söka lösa de omnämnda frågorna. Att arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen intar en oberoende ställning gör emellertid att de har goda möjligheter att fungera som neutrala kunskapsförmedlare och rådgivare i dessa frågor. Vi föreslår därför att deras roll i sammanhanget utreds närmare. En sådan utredning bör belysa hur kraven på tillsynsmyndigheterna på sikt kan förväntas förändras till följd av datoriseringen, och hur detta kan resultera i krav på komplettering av verksamheten, omprioriteringar och nya kompetenskrav. Vi anser det vara väsentligt att en sådan belysning snabbt kommer till stånd med hänsyn till det växande behovet av insatser av detta slag i arbetslivet. Verket bör även utarbeta en plan för hur det i ett stramt budgetläge kan klara en sådan breddning av kompetensen.

Datorisering och arbetsmiljö 171

6.8 statsmakterna kan stödja en allmän utveckling

mot en god teknikanvändning

Det finns behov av att stödja och stimulera utvecklingen av teknik som befrämjar en god arbetsmiljö. Eftersom arbetsmiljön består av så många olika aspekter kan integrerade ansatser vara nödvändiga för att få fram . bra helhetslösningar. Projekt som är innovativa på arbetsmiljöområdet genom att de tex

prövar eller utvecklar nya ergonomiska lösningar på bildskärmsteknik,

organisatoriska former i systemlösningar eller utvidgar traprövar nya ditionella yrkesroller, löper större risk att utsättas för oförutsedda kostnader och en extra lång utvecklingstid. Ett sätt att stimulera en sådan utveckling är att ge statligt stöd i form av t ex offentlig teknikupphandling. En sådan ansats gör det inte enbart möjligt att påverka en utveckbättre anpassad arbetsmiljö, utan bör också ling mot en för människorna göra det möjligt att effektivare utnyttja de tekniska investeringarna. Teknikupphandling är ett medel för den offentliga sektorn och näringslivet att bygga upp en riktad efterfrågan på en önskvärd utveckling eller önskvärda produkter som annars inte skulle ske på kort sikt. DASIS (datoriseringprojekt inom sjukvården) och Compis (skoldatorn) är två exempel på teknikupphandlingsprojekt som drivs idag. Vi villi detta_ sammanhang hänvisa till datadelegationens betänkande om teknikupp- C 1983:8). Vi vill också erinra om vårt tidigare förslag att

handling (Ds

låta tex Statskontoret tillsammans med svenska leverantörer ta fram en s k flerfunktionsterminal för att specifikationer på och upphandla öka möjligheterna till att arbeta med olika uppgifter och därmed skapa en mer flexibel arbetsorganisation. Arbetarskyddsfonden driver ett projekt, det s k utvecklingsprogrammet, för att stödja praktiska systemutvecklingsprojekt som vill tillämpa ny kunskap om god arbetsmiljö, ny teknik och bra systemutvecklingsformer. Det ska bidra till att ny teknik tas i bruk på ett sätt som förbättrar miljön och utvecklar och vidgar arbetet, samt leda till mer engagerande yrkesroller och innehållsrika arbetsuppgifter. Programmets resurser ska göra det möjligt för företag och förvaltningar att i utvecklingsledande när det gäller teknikval och teknikens tilprojekt höja ambitionsnivån lämpning i organisationen. Vi vill också peka på det särskilda ansvar som STU och branschforskningsinstituten har för att i sina forskningsinkludera som även innebär en förbättring av program teknikutveckling arbetsmiljön. Den offentliga förvaltningen kan också sätta igång pilotprojekt eller vidareutveckla väl fungerande kontorsinformationssystem till demonstrationssystem för att sprida kunskap om god teknik och bra systemlösningar. Detta fordrar dock att myndigheter och förvaltningar påbörjar mer långsiktiga analyser av hur den framtida ADB-användningen påverkas av verksamhetens utveckling, något som idag nästan helt saknas. Datoriseringen på regional och lokal nivå, smådatoranvändning och kontorsautomation vid de myndigheter som idag har en stor användning av traditionell ADB går väsentligt långsammare än vad som allmänt förutsätts. Den främsta orsaken till detta är de små utvecklingsresurserna

172 Datorisering och arbetsmiljö

på icke-central nivå; den största delen av dessa resurser läggs på de centrala systemen. Den offentliga sektorn skulle kunna utgöra en utmärkt förebild för den utveckling statsmakterna vill stödja och uppmuntra. Moderna datoriserade förvaltningssytem skulle dessutom kunna utgöra en del av vår tjänsteexport. Det är också viktigt att insatserna för information och rådgivning om god teknikanvändning förstärks. INRA föreslog en försöksverksamhet med sådan rådgivning om ny teknik, arbetsmiljö och arbetsorganisation organiseras. Förslaget har mötts av viss tvecksamhet i remissopinionen. I årets budgetproposition säger arbetsmarknadsministern att arbete med en sådan inriktning som INRAs förslag om god teknikanvändning avser redan har inletts, och hänvisar till projekt som stöds av STU och arbetarskyddsfonden. Vi har tidigare nämnt att den rådgivande verksamheten i det av oss föreslagna regionala utvecklingsprogrammet kan vara ett sätt att tillgodose INRAs intentioner. Det vore också önskvärt att de olika branschforskningsinstituten ges förutsättningar att förmedla information om datateknik. Datatekniska tillämpningar sprider sig snabbt till olika branscher. Därmed får företagen i dessa branscher också behov av rådgivningsverksamhet, vilket de olika branschforksningsinstituten bör kunna utföra.

6.8.1 Integriteten måste på arbetsplatsen ges ett bättre skydd

Debatten om den personliga integriteten har alltmer kommit i fokus i samband med upprättandet och utnyttjandet av personregister för olika ändamål. Den allmänna debatten har framför allt kommit att handla om de register som används i samhällsplaneringen, t ex folk- och bostadräkningen. Vi vill i detta sammanhang peka på vikten av att integritetsfrågorna på arbetsplatsen också uppmärksammas. Datatekniken kan användas för kontroll av enskilda anställda på arbetsplatsen bl a genom att styr- och kontrollsystem används på sådant sätt att uppgifter i dessa kan återföras på enskild anställd. En utveckling i denna riktning medför att den enskildes integritet hotas. Enligt datalagen kan datainspektionen lämna tillstånd till inrättandet av personregister innehållande personuppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade. Det bör övervägas om inte datalagen bör skärpas, så att man lokalt får möjlighet att ta ställning till om den typ av uppgifter det här är fråga om ska få registreras och utnyttjas vid bedömning och värdering av enskilda anställda. Vi anser därför att datalagen i detta avseende bör kompletteras för att bättre skydda den anställdes integritet på arbetsplatsen.

sou 1984:20 173

7. Datorisering och medbestämmande

7.1 Sammanfattning

För att datatekniken skall utnyttjas till bra, effektiva totallösningar måste den utformas utifrån en helhetssyn och ett reellt medbestämmande för de anställda. Vi syftar med begreppet helhetssyn på det ömsesidiga beroendet mellan datatekniken och arbetsorganisation, arbetsinnehåll, fysisk arbetsmiljö och personalens utveckling som måste beaktas vid utvecklingen och införandet av datatekniken. Datateknikens utformning har med andra ord stor betydelse för de anställdas arbetssituation. En viktig förutsättning för bra, effektiva totallösningar är att arbetsgivare och anställda är överens om hur den framtida arbetssituationen skall se ut. Ett reellt medbestämmande för de anställda under planering, utveckling och införande av datatekniken är därför nödvändig. Av sårskild vikt är att medbestämmandeprocessen kommer till stånd i idé- och planeringsstadiet, då mål och förutsättningar för utvecklingsarbetet formuleras. De anställdas förutsättningar att utöva sitt medbestämmande kan stödjas på olika sätt. Vi anger i detta kapitel tre centrala stödområden. Stöd genom bra systemutvecklingsmodeller- och metoder. Modeller och metoder som stödjer en helhetssyn och de anställdas medbestämmande under utvecklingsarbetet saknas idag. Vi anser att en samlad insats krävs för att ta fram bra systemutvecklingsmodeller och -metoder. Vi förslår därför ett tvärdisciplinärt FoU-program som ett av våra huvudförslag, vilket redovisas i avsnitt 4.3. Spridningen av forskningsresultat behöver också stimuleras. Vi föreslår därför att olika organisationer, exempelvis fackliga organisationer, ska kunna få ekonomiskt stöd så att en sådan spridning kommer till stånd. Stöd genom lagar och avtal. MBL med åtföljande avtal på central och lokal nivå är av stor betydelse. Centrala medbestämmandeavtal finns nu på i stort sett hela arbetsmarknaden. Den efterföljande avtalsbildningen på lokal nivå, såväl generella avtal som i anslutning till specifika utvecklingsprojekt, är en viktig grund för det lokala medbestämmandet. Vi föreslår inga förändringar av gällande lagstiftning som reglerar medbestämmandet, utan förutsätter att förbättringar i första hand kan lösas genom avtal mellan parterna. Däremot vill vi framhålla följande:

174 Datorisering och medbestämmande

El Medbestämmandeprocessen måste komma igång tidigt vid utvecklingen och införandet av datatekniken. El De speciella problem som uppstår i koncernföretag i medbestämmandefrågor måste lösas. EJ Det är viktigt att de lokala fackliga organisationerna ges möjlighet till assistans från ombudsmän och konsulter. EJ Fackligt förtroendevalda och övriga anställda måste ges ökade möjligheter till utbildning. l avsikt att bringa kunskap kring medbestämmandeavtalens betydelse för att skapa ett reellt medbestämmande, föreslår vi att initiativ från centralt håll tas till en utvärdering när avtalen har verkat en tid. Stöd genom kompetenshöjning hos de anställda. Ett viktigt stöd för medbestämmandet är de anställdas kunskaper om såväl datateknikens möjligheter och effekter, bra systemutvecklingsmodeller som lagar och avtal.

7.2 Medbestämmandet är för att arbets-

viktigt stödja och en effektiv teknikanvändning platsdemokratin

Datatekniken är ett viktigt hjälpmedel för att åstadkomma en ökad effektivitet på arbetsplatserna. För att åstadkomma detta är det ytterst angeläget att de datatekniska hjälpmedlen fungerar väl tillsammans med de anställdas behov och krav på en bra arbetsmiljö. Det måste därför vara ett gemensamt intresse för arbetsgivare och anställda att vara överens om datateknikens användning och utformning. Ett välutvecklat medbestämmande är därför en förutsättning för en bra teknikanvändning på arbetsplatserna.

7.2.1 Datateknikens användning berör flera områden som är traditionellt viktiga medbestämmandeområden

Vi har i tidigare avsnitt konstaterat att datateknikens användning i arbetslivet berör såväl sysselsättningen och yrkesstrukturen som de anställdas arbetsmiljö i vid mening. De omställningar som kan bli aktuella kommer att ställa krav på bl a personalplanering och personalutveckling, förändringar i arbetsorganisation och arbetsinnehåll m m. Gemensamt för områdena personalplanering, arbetets organisation och innehåll, fysisk arbetsmiljö och personalutveckling är att de utgör viktiga arbetsfält för de fackliga organisationerna. Datateknikens intåg i arbetslivet berör alltså ett flertal viktiga medbestämmandefrågor. Detta faktum har inte minst manifesterats genom det ökade intresse som datafrågorna har fått inom de fackliga organisationerna i form av datakonferenser, fackliga handlingsprogram, facklig utbildning, dataombudsmän på förbundsnivå samt olika former av teknikavtal. Som tidigare framhållits måste datatekniken betraktas som en integrerad del av övriga förhållanden på arbetsplatsen. Förhållandet att datatekniken, liksom nya tekniska hjälpmedel i övrigt, är en del i helheten kan illustreras med hjälp av följande bild av en organisation.

Datorisering och medbestämmande 175

Arbetsorganisation och innehåll l

Personalplanering Fysisk °°h arbetsmifö J utbildning

Datatekniska hjälpmedel

Figuren skall illustrera att det finns ett ömsesidigt beroende mellan olika delar av en organisation, där delarna, var och en och tillsammans, bidrar till en väl fungerande organisation. Om förändringar genomförs i någon av delarna ställs det i regel krav på förändringar i andra delar för att helheten skall fungera. Dessutom visar figurerna att det vid en förändring i verksamheten är möjligt att välja vilken del som skall spela överordnad respektive underordnad roll. Inte minst av detta skäl har de anställdas medbestämmande en viktig roll att fylla.

7.2.2 Ett välutvecklat medbestämmande är viktigt för en bra användning av tekniken

Utvecklingen av datasystem på arbetsplatserna har traditionellt genomförts av experter. Dataexperter i form av systemutvecklare och programmerare har i regel intagit en mycket central roll i detta arbete. Resultatet har alltför ofta blivit en expertprodukt där man i otillräcklig utsträckning tagit hänsyn till verksamhetens och de anställdas behov. Förändringar i arbetsorganisation och fysisk arbetsmiljö samt krav på utbildningsinsatser har snarast haft karaktären av nödvändiga anpassningar till den nya tekniken än av genomtänkta behov. Totalt sett blir sådana lösningar sällan effektiva, vare sig man ser till enbart teknisk-ekonomisk effektivitet eller organisationens totala effektivitet. Det är därför väsentligt att de frågor som är viktiga för organisationen får komma in i utvecklingsarbetet på ett tidigt stadium innan de datatekniska lösningarna är låsta. Därigenom ökar möjligheterna för bra totallösningar där arbetsorganisationen, arbetsmiljön och personalen utvecklas i samklang med datatekniken. En viktig förutsättning för bra lösningar är att de anställda ges möjlighet att utöva sitt medbestämmande under utvecklingsarbetet. Under de senaste åren har det ansetts allt viktigare att den berörda personalen medverkar i det praktiska systemutvecklingsarbetet på arbetsplatserna. Personalen kommer dock som regel in på ett sent stadium i utvecklingsarbetet. Ofta är även deltagandet mera inriktat på utbild-

176 Datorisering och medbestämmande

ning inför den kommande förändringen än reellt medbestämmande. Syftet blir att sätta in personalen i det nya datasystemets funktion som en förberedelse för införandet. Med denna typ av deltagande från de anställda får man fortfarande räkna med brister i den slutliga lösningen. Ett deltagande från de anställda bör enligt vår mening baseras på en reell möjlighet att påverka utvecklingsarbetet, dvs utgöra en del i medbestämmandearbetet. Därigenom kan ett slutresultat uppnås som baseras på de anställdas kunskaper om, och krav på, verksamheten. Det slutliga resultatet kan därmed tas emot positivt av de anställda. En avgörande förutsättning för en reell påverkan på datateknikanvändningen är att medbestämmandet kommer in tidigt i utvecklingsprocessen. Om de anställda kommer in på ett sent stadium innebär detta i regel att viktiga förutsättningar är låsta och handlingsutrymmet alltför begränsat för att någon reell påverkan på slutresultatet skall vara möjlig. Redan innan arbetsgrupper tillsätts för att genomföra ett utvecklingsarbete har grundläggande beslut ofta fattats i idé-eller planeringsarbetet. Det är därför viktigt att även finna former för de anställdas medbestämmande under planeringen, då mål och förutsättningar för utvecklingsarbetet formuleras.

7.2.3 De anställdas medbestämmande behöver stödjas på

olika sätt

Datatekniken motiverar en ökad aktivitet från de anställdas sida i medbestämmandefrågor. Tekniken griper in i ett flertal viktiga områden. Samtidigt är datatekniken en relativt ny företeelse, varför det i stor utsträckning saknas fungerande former för hur medbestämmandet kan utövas. Till stor del är medbestämmandets former en fråga för arbetsmarknadens parter. Samhället bör dock, enligt vår mening, genom olika insatser stödja en utveckling mot ett ökande medbestämmande i dessa sammanhang. Följande tre områden är av central betydelse för att stödja de anställdas medbestämmandemöjligheter.

1 Utveckla modeller för hur utvecklingsarbetet skall genomföras. Bra utvecklingsmodeller som understödjer en helhetssyn och de anställdas medbestämmande saknas. 2 Lagar och avtal. Ett flertal lagar är av grundläggande betydelse i sammanhanget. Avtal på central och lokal nivå har träffats. 3 Öka de anställdas kompetens inom området. För en reell påverkan krävs såväl kunskaper om datatekniken som dess samband med övriga medbestämmandeområden.

Dessa tre områden är inte oberoende av varandra. Tvärtom är insatser inom de tre områdena relativt sammanflätade. Stöd i form av bra utvecklingsmodeller eller träffade avtal förutsätter utbildning av de anställda för att nå avsedd effekt.

Datorisering och medbestämmande 177

7.3 Systemutveckling

I systemutveckling av mer traditionellt snitt används ofta systemutvecklingsmodeller och/eller systemutvecklingsmetoder i avsikt att underlätta, systematisera och renodla utvecklingsarbetet. Dessa modeller och metoder har i allmänhet en utpräglad teknisk inriktning och är därför otillräckliga för att stödja den syn på utvecklingen vi här har givit uttryck för. Vi kan därför konstatera att ”bra” systemutvecklingsmodeller som stödjer en helhetssyn *och de anställdas medbestämmande behöver tas fram. Det kan här vara på sin plats att utveckla begreppen modell och metod, samt ge en skiss på vad vi avser med goda modeller och metoder. När vi i fortsättningen talar om modeller och metoder avses alltid systemutvecklingsmodeller respektive - metoder. Såväl modeller som metoder är viktiga hjälpmedel i systemutvecklingsarbetet. Grovt kan man säga att modellen anger de övergripande principerna efter vilka utredningsarbetet skall utföras, medan metoder är mer handfasta hjälpmedel i arbetet. Modell och metod hänger samman på det sättet att modellens synsätt eller principer delvis förverkligas genom användningen av en uppsättning av metoder. I modellen återfinner man den sammanhållna bilden av vad utvecklingsarbetet skall omfatta, exempelvis i form av centrala beslutspunkter, vilka frågor som skall behandlas och hur beslutsunderlagen skall se ut. Modellen återspeglar därmed ett synsätt på vad som är viktigt (för beställaren eller användaren) i sammanhanget. Därmed bör den också förmedla en syn på hur arbetet skall organiseras, hur användare och fackliga företrädare skall komma in i arbetet etc. Av detta framgår att modellen är mycket central i samarbetet mellan

olika intressenter, såväl specialister som beställare och personal. Model-

len gör det möjligt för samtliga inblandade att förvissa sig om var i utvecklingsarbetet de befinner sig, när nästa beslutstillfälle är och vad som skall behandlas, vilka som deltar osv. Modeller illustreras ofta genom ett större eller mindre antal utvecklingsfaser eller etapper som anger ramen för utvecklingsarbetet i form av ett antal (grovt sett) kronologiska aktiviteter. Nedanstående figur visar en vanlig etappindelning av en modell.

Drift och lnitiering Utredning Konstruktion förvaltning

Medan modellen anger synsätt, utvecklingsorganisation och vad som skall göras (i olika faser) kan metoderna sägas vara hjälpmedlen i arbetet för att göra de analyser, kartläggningar m rn som behövs som beslutsunderlag enligt modellen. Det kan gälla metoder för att kartlägga och beskriva målsättningen, kartlägga och beskriva olika former av krav och behov, ekonomiska kalkyler etc. En modell behöver på detta sätt stödjas av metoder av olika slag. Ofta finns det flera metoder att välja på inom samma område.

178 och medbestämmande

Datorisering

7.3.1 Vilka krav kan vi ställa på bra modeller och metoder?

I strävandena att förverkliga en medverkan från personalen och en helhetssyn i utvecklingsarbetet måste speciella krav ställas på de modeller och metoder som används. I det följande ger vi exempel på hur sådana krav kan eller bör ta sig uttryck. De anställdas medbestämmande kan utövas dels genom direkt medverkan av berörd personal, dels genom deras fackliga representanter. Modellen bör ange formerna för hur medbestämmandet skall förverkligas i utvecklingsarbetets olika faser vad gäller tidpunkter, omfattning, samarbets- och beslutsformer. Olika former är möjliga, t ex medverkan i det konkreta utvecklingsarbetet och/eller medverkan i beslutsfattandet. Vikten av en tidig personalmedverkan bör särskilt markeras. Beslutsunderlagens innehåll och utformning föreskrivs med speciell tonvikt pä begriplighet för alla berörda. När de anställda eller deras fackliga representanter deltar i själva utvecklingsarbetet måste metoderna väljas eller utformas med speciella krav på kommunikationsaspekterna. De måste fungera för såväl experter som lekmän samt även underlätta samarbetet. Metoderna skall tillgodose speciella krav på begriplighet när resultaten presenteras. För såväl modell som metoder gäller att medverkan är speciellt viktig i utvecklingsarbetets tidigare faser där inriktning, mål och förändringskrav kartläggs och fastställs. Modellen skall präglas av att teknikens möjligheter passas in i verksamhetens, individernas och arbetsorganisationens behov och möjligheter. Modellen skall också ange hur och när frågorna, utöver de traditionellt tekniska, skall hanteras. Vid en värdering av olika förändringsalternativ skall en helhetsbild vara tillgänglig. När olika tekniska lösningar är möjliga är det därför nödvändigt att konsekvenserna för helheten analyseras. En sådan konsekvensanalys kant ex beröra förändrat arbetsinnehåll, omplaceringar, utbildningsbehov, ensamarbete, styrning och kontroll, fysisk och psykisk arbetsmiljö. Modellen skall ange hur konsekvenserna bör beskrivas. Konsekvensanalyser är speciellt viktiga när alternativa förslag diskuteras eller när en slutlig kravspecifikation skall fastställas. Konsekvensanalysen bildar underlag för bättre beslut och ger dessutom möjlighet att initiera förändringsarbete på ett tidigt stadium, vilket ökar sannolikheten för att förändringen i sin helhet blir lyckad. Sådant förändringsarbete kan bl a innebära utveckling av arbetsorganisationen, utbildning av personalen eller förändringar i arbetsmiljön. Metoder för genomförande av ovannämnda konsekvensanalyser behövs som komplement till övriga utvecklingsmetoder. En förändringsprocess kan inte anses avslutad förrän en utvärdering är genomförd. Den kan utföras av, eller under medverkan från, de anställda. Här kan de tidigare uppställda målen samt kravspecifikationerna med sina konsekvensbeskrivningar jämföras med den genomförda förändringen. Utvärderingen ger underlag för kompletterande utvecklingsinsatser där det behövs, förutom att den ger ytterligare värdefulla erfarenheter för framtida förändringsarbete. Utvärderingen är därför en viktig del i utvecklingsmodellen.

Datorisering och medbestämmande 179

7.3.2 Behovet av flexibilitet och avtalsreglering

Det går inte att finna en enda generell modell som är bra i alla systernutvecklingssituationer. Vad som är viktigt är att finna alternativa modeller för olika situationer. Vi skall här ta upp några skäl till att modellerna behöver anpassas till olika situationer. På en arbetsplats kan olika utvecklingsprojekt variera kraftigt sinsemellan när det gäller förändringens omfattning. Hur stor del av organisationen berörs? Hur många anställda är berörda? Innebär detta stora omställningar för många eller små omställningar för få? Även om man på arbetsplatsen kommit överens om en gemensam grundmodell, bör den inför det konkreta projektet anpassas till de aktuella förutsättningarna. Modellen får aldrig uppfattas otymplig eller otillräcklig i det konkreta arbetet. Då används den inte. En sådan anpassning av modellen bör alltid ha formen av avtal mellan berörda parter. Under de senaste åren har användningen av datorstödda verktyg för systemutveckling ökat kraftigt. Exempel på detta är applikationsgeneratorer, programgeneratorer och kraftfulla högnivåspråk. Dessa verktyg ger möjlighet att utveckla datasystem snabbare och billigare än vad tidigare metoder tillåtit. Ett sätt att använda verktygen är att under kravspecifikationsarbetet ta fram olika alternativ eller skisser på tänkbara datatekniska lösningar. En fördel med detta är att användarnas kravarbete underlättas av de konkreta illustrationerna i form av datasystem med vilka man kan experimentera. Vid nya eller förändrade krav kan skissen kompletteras. Detta sätt att arbeta kallas ofta experimentell systemutveckling. Det är viktigt att betona att expertimentell systemutveckling är en ny metod och inte en modell. Experimentell systemutveckling ger nya möjligheter för att specificera krav på datasystemet. Det är

användarna

emellertid fortfarande lika viktigt med en bakomliggande modell som garanterar en helhetssyn på utvecklingsarbetet. Det finns anledning att i detta sammanhang uppmärksamma de förändrade förutsättningar för beslutsfattandet som blir en följd av att gränserna mellan kravspecifikationsarbetet och själva konstruktionen av datasystemen suddas ut. Risk föreligger att de nya verktygen genom sin kraftfullhet och ”dragningskraft i alltför hög grad sätter de mer teknikanknutna frågorna i centrum vid kravarbetet. Frågorna om arbetsorganisationen, personalens utbildning, arbetsmiljön osv får inte komma i skymundan. Datorstödda utvecklingsverktyg kommer att få en ökad användning, och det är viktigt att systemutvecklingsmodellens roll som garant för helhetssynen säkras. Det ömsesidiga beroendet mellan modell och nya metoder bör därför studeras, varefter anpassningar kan göras i såväl framtida modeller som metoder. I takt med att datoranvändningen har blivit mer spridd och dataspecialisterna en allt knappare resurs har emellertid företagens utveckling av egna datasystem i ökande omfattning ersatts med inköp av s k standardsystem. Införskaffandet av standardsystem måste dock, liksom företagens utveckling av egna datasystem, passas in i en övergripande utvecklingsmodell. Det finns anledning att förmoda att en sådan modell

180 Datorisering och medbestämmande

väsentligt skiljer sig från en modell för s k egenutveckling, främst när det gäller beslutsprocessen. Införskaffandet av standardsystem skiljer sig från företagens utveckling av egna datasystem genom att den normalt genomförs under en betydligt kortare tidsperiod. Beslutsprocessen från idé till införande blir alltså mer komprimerad. Vidare innebär införskaffandet en värdering av alternativa system, vilket förutsätter att man som utgångspunkt har skaffat sig en god bild av verksamhetens behov och krav. Vid alternativvärderingen är konsekvensanalyser ett viktigt instrument, vars genomförande i vissa fall kan underlättas av att de aktuella standardsystemen kan observeras i drift i andra organisationer som tidigare köpt dessa. Vid inköp av standardsystem kan en viss företagsegen utveckling också visa sig nödvändig i form av anpassningar till den egna verksamhetens speciñka behov. Det finns alltså behov av olika former av stöd vid införskaffandet av standardsystem. Det gäller såväl en övergripande modell som t ex metoder för alternativvärderingar och konsekvensanalyser. Mot bakgrund av att utbudet och användningen av standardsystem med all sannolikhet kommer att öka är det viktigt att studier och utvecklingsarbete kring ovannämnda frågeställningar bedrivs. Nya hjälpmedel och metoder kommer även i framtiden att förändra sättet att utveckla och införa datatekniken i organisationer. Vi kommer därför att ha behov av återkommande anpassningar så att nya modeller, metoder och hjälpmedel samverkar till att helhetssynen och medbestämmandet i användningen av datatekniken bibehålls. Oberoende av vilket skäl anpassningar av modellerna behöver göras, så är det grundläggande för de anställdas medbestämmande att parterna är överens om den aktuella modellen. Enskilda utvecklingsprojekt bör därför alltid baseras på avtal mellan parterna om hur utvecklingsarbetet skall gå till.

7.3.3 Behov av samhällsinsatser

Användningen av bra systemutvecklingsmodeller och -metoder ute i arbetslivet behöver öka. Samhället kan här spela en viktig roll genom att stödja en utveckling av modeller och metoder, och sprida såväl kännedomen som användningen av dem. I sekretaritatsrapporten ”Systemutvecklingsmodeller för bra teknikanvändning (Ds A 1983:7) har behovet av forskning och resultatspridning inom detta område behandlats. Rapporten visar att det idag råder brist på forsknings- och utvecklingsinsatser för att ta fram bra modeller. Dessutom konstateras att det finns anledning att göra ytterligare insatser för att sprida uppnådda resultat till arbetslivet.

7.4 Stöd i lagar och avtal

Det är av fundamental betydelse att formerna för de anställdas medbestämmande regleras. Detta sker genom lagar och de avtal som successivt

Datorisering och medbestämmande 181

tecknas inom olika delar av arbetslivet. Av största vikt är givetvis medbestämmandelagen (MBL) och de medbestämmandeavtal som slutits på central och lokal nivå. Som vi tidigare framhållit är även lokala avtal inför enskilda utvecklingsprojekt av stor betydelse. Vi ger i bilaga 6 en redovisning av huvuddragen i de centrala medbestämmandeavtal som träffats. Dessutom ges en kort redovisning av annan lagstiftning som är av betydelse för medbestämmandet. Redovisningen har koncentrerats till de delar som är av speciellt intresse vid införandet och användandet av datatekniken på arbetsplatserna.

7.5 hos de anställda

Kompetenshöjning

Goda systemutvecklingsmodeller, lagstiftning och avtalsreglering är som nämnts viktiga instrument för att skapa möjligheter för medbestämmande vid datoriseringen i arbetslivet. Men för att åstadkomma ett reellt medbestämmande måste dessa instrument paras med kunskaper om datateknikens möjligheter och effekter samt kunskaper om utvecklingsmodellernas, och avtalens möjligheter och begränsningar. Utan lagarnas dessa kunskaper kommer instrumenten att kraftig minska i betydelse för medbestämmandet. Behovet av utbildningsinsatser och erfarenhetsupp-

är därför stort inom arbetstagarorganisationerna. Vi begränsar

byggnad oss här till att framhålla den stora betydelse en kompetenshöjning hos de anställda har för medbestämmandet. Frågan diskuteras ytterligare i samband med övriga utbildningsfrågor i kapitel 8.

7.6 Ytterligare insatser för att stärka medbestämman-

det är motiverade

Insatser till stöd för de anställdas medbestämmande kan framförallt göras på sådana områden som bra systemutvecklingsmodeller, utbildning för de anställda och deras fackliga företrädare samt avtalsregleringar av förhållandena kring datateknik och medbestämmande. Vi skall i detta avsnitt ange områden där vi anser att ytterligare insatser är motiverade. Flera av de frågor som tas upp bör i första hand lösas genom avtal mellan parterna. Det åligger inte oss att formulera konkreta förslag i dessa men vi vill ändå markera vikten av att frågorna får en frågor, lösning.

7.6.1 Det behövs en samlad insats för att ta fram bra och -metoder

systemutvecklingsmodeller

Vi har konstaterat att dagens utbud av modeller och metoder behöver med ”bra” modeller och metoder. Med ”bra” avses här att

i

kompletteras i dessa stödjer en helhetssyn och ett medbestämmande i utvecklings- och införandearbetet. Vi föreslår därför ett FoU-program för framtagning av bra modeller

182 Datorisering och medbestämmande

och metoder. Programmet skall ha en tvärdisciplinär inriktning och stor tonvikt skall läggas vid spridningen av dessa kunskaper. Vi föreslår också ett stödprogram för systemutveckling till organisationer med små egna utvecklingsresurser. De modeller som tas fram i FoU-programmet skall användas i ett sådant utvecklingsarbete. Förslagen redovisas utförligt i avsnitt 4.3.

7.6.2 Spridningen av resultat från forskningen till arbetslivet

behöver stimuleras

I rapporten ”Systemutvecklingsmodeller för bra teknikanvändning” behandlas förutom behovet av forskningsinsatser även behovet av aktiviteter för att sprida kunskaperna till arbetslivet. Det senare är givetvis av yttersta intresse om man vill betrakta forskningen som ett instrument att åstadkomma en bra teknikanvändning. I rapporten konstateras att spridningen av forskningsresultat ibland sker genom direkta kontakter mellan forskare och avnämare. Vanligare är dock att spridningen sker via t ex forskningsñnansiärer, intresseorganisationer, konsulter, utbildningsanordnare eller fackliga organisationer. Dessa kan genom olika aktiviteter förmedla intressanta kunskaper vidare till sina medlemmar, kunder etc. Aktiviteterna kan innebära spridning a_v forskningsrapporter, anordnande av kurser eller konferenser, arrangerande av träffar mellan forskare och avnämare m m. Av avgörande betydelse för spridningen av forskningsresultat är att materialet har en utformning som är inriktad på mottagarens behov och intresse. Detta ställer krav på forskarens engagemang och kunskaper om kunskapsförmedling, men de som åtar sig att ge spridning av tillgängliga forskningsresultat kan också bidra med viktiga insatser i detta avseende. Behovet av att förbättra spridningen av forskningsresultat är generellt. Frågan tas upp i den forskningspolitiska propositionen (1981/82106). I denna markeras vikten av att statsfmansierade forskningsprojekt även planeras och budgeteras med avseende på hur information och resultatspridning skall ske. Berörda myndigheter uppmanas att inom givna ramar beakta detta. Vidare berörs frågan i samband utbildning av forskare och forskarstuderande i ämnet forskningsinformation. Genom ett regeringsbeslut ijuni 1979 gavs FRN i uppdrag att i samråd med UHÄ och berörda högskolor utforma och genomföra försöksprogram med utbildning i forskningsinformation. FRN tillsatte en arbetsgrupp med representanter för nämnden, UHÄ och delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI). I en delrapport föreslås bl a att varje projektplan för ett forskningsprojekt skall innehålla en bedömning av i vilken utsträckning och på vilket sätt resultaten skall spridas. Dessutom förslås i den forskningspolitiska propositionen att en systematisk utvecklings- och försöksverksamhet under de närmaste åren avseende dels högskolans kontaktorganisation, dels organisation och former för spridande av information om forskning och forskningsresultat. UHÄ föreslås samordna denna verksamhet. Dessa insatser, vilka är ägnade att förbättra forskarens och högskolans kunskaper och möjligheter att fungera bättre i spridandet av forsknings-

Datorisering och medbeslâmmande 183

resultat, är mycket väsentliga. Forskaren är en given nyckelligur när det resultatspridningen, oavsett om resultaten sprids genom direkta gäller kontakter med avnämare eller om det sker via organisationer. I det ovannämnda förslaget om FoU-program för bra systemutvecklingsmodeller har vi också speciellt betonat att spridningsaktiviteter skall inrymmas i programmet och planeras in från början. Vi vill i detta sammanhang ändå belysa vikten av att även andra deltar i spridningsarbetet. I många fall anser vi att spridningen av forskningsresultat därmed kan ske på ett effektivare sätt. Fackliga organisationer eller andra intresseorganisationer kan lätt nå sina medlemmar, känner ofta till deras behov etc. De kan därför vara intresserade av att engagera sig i en ren resultatförmedling, men även av att bearbeta material, anordna kurser eller seminarier för medlemmarna m m. De kan på detta sätt ha en viktig roll i spridningsarbetet. Det kan i sammanhanget nämnas att Riksdataförbundet sedan en tid forskningsresultat till sina medlemmar från forskregelbundet sprider ning som finansierats av STU. Den verksamheten har bedömts så värdefull att den också uppbär ekonomiskt stöd från STU. Verksamheten har givit sådana positiva resultat att vi anser att även andra intresseorganisationer kunde ges möjlighet att arbeta på samma sätt. Vi anser att forskningsfinansiärerna på ett värdefullt sätt kan stödja. resultatspridningen genom att ge finansiellt stöd till den som är intresserade av ett aktivt spridningsarbete. Genom sådana insatser kan forskningsresultat även nå ut till de delar av arbetslivet som normalt saknar resurser att på egen hand tillgodogöra sig forskningsresultat i den form de normalt presenteras. Det kan bl a gälla små företag eller lokala fackliga organisationer.

7.6.3 Medbestämmandeprocessen måste komma igång tidigt vid utvecklingen och införandet av datatekniken

Utvecklingen och införandet av ett datasystem på en arbetsplats sker som regel via successiva beslut från de övergripande besluten i planeringen av rationaliseringsinsatser, via målformuleringar och tillsättandet av arbetsgrupper till alltmer detaljerade utformningsbeslut. Successivt bestäms på detta sätt inriktningen på arbetet via ett antal vägval. Ett sent påbörjat medbestämmandearbete innebär att viktiga vägval redan är gjorda och möjligheterna till reell påverkan därmed är begränsade. Vikten av en tidig medverkan från lokala fackliga representanter är också uppmärksammad i de flesta medbestämmandeavtalen. Dessutom anger avtalen i regel att de anställda skall beredas möjlighet att medverka i det förändringsarbete och den arbetsplatsutformning som rör de egna arbetsförhållandena.

7.6.4 De speciella problem som uppstår i koncernföretag i medbestämmandefrågor måste lösas

Medbestämmandeanspråk enligt MBL kan endast riktas mot den egna arbetsgivaren i tex det dotterbolag där man är anställd. De större

184 Datorisering och medbestámmande sou 1934:20

investeringsbesluten i en koncern fattas däremot oftast på koncernnivå. På samma sätt kan den långsiktiga planeringen och målformuleringen för rationaliseringsverksamheten i dotterbolaget ske på koncernnivå. Detta kan få som följd att medbeståmmandet på lokal nivå får en begränsad omfattning. En speciell situation uppstår i koncernföretag i de fall dataavdelningen utgör ett eget dotterbolag. Sådana bolag är vanliga i de svenska storföretagen. Vid utvecklingen av datasystem kan följden bli att den långsiktiga planeringen sköts av koncernledningen och det kortsiktiga planerings- och utvecklingsarbetet av datadotterbolaget, medan de som berörs av datoriseringen arbetar i ett annat dotterbolag inom koncernen. De berördas fackliga organisationer förhandlar med ledningen för det egna dotterbolaget. Denna ledning har krav på sig att informera och primärförhandla enligt MBL även om planerings- och utvecklingsarbetet sker i andra delar av koncernen. Det uppstår emellertid en risk att information och förhandling får en formell karaktär utan möjligheter till ett reellt medbestämmande. Former måste skapas som säkrar substantiell information och förhandling samt ett aktivt deltagande i systemutvecklingsarbetet av dem som berörs av datoriseringen. Av de centrala medbestämmandeavtalen har avtalet inom bankområdet och SAF-LO-PTK-avtalet reglerat hur den övergripande informationen skall skötas. När det gäller förhandlingar enligt l1§ MBLi frågor som berör flera enheter anges vissa principer. I övrigt markeras i dessa avtal, liksom i ytterligare ett par avtal, behovet av lokala överenskommelser.

7.6.5 De fackliga organisationerna på hela arbetsmarknaden måste ges möjlighet till assistans från ombudsmän och

konsulter

För många lokala fackliga organisationer är datafrågor ett relativt nytt arbetsområde. För ett aktivt medbestämmandearbete inom området krävs en uppbyggnad av den fackliga kompetensen. Vi skall senare poängtera vikten av utbildningsinsatser. Ytterligare ett viktigt sätt att bygga upp den egna kompetensen är att dra nytta av andras erfarenheter. Ombudsmän och arbetstagarkonsulter kan på ett värdefullt sätt bidra med sina erfarenheter och expertkunskaper på detta område och därigenom assistera det lokala facket i dess arbete med datafrågorna. Det kan gälla arbetet med att bygga upp en allmän kunskap och beredskap, exempelvis i samband med formulering av handlingsprogram och strategier, men det kan också gälla assistens i arbetet med specifika utvecklingsprojekt, expertbedömningar eller framtagande av underlag inför förhandlingar. Särskilt för mindre fackklubbar är det angeläget med hjälp från ombudsmän eller arbetstagarkonsulter. Erfarenheter från de regionala skyddsombudens arbete i mindre företag visar att en kompetenshöjning kan komma till stånd med hjälp av externa kontakter. Ombudsmän och arbetstagarkonsulter kan visserligen aldrig ersätta klubbens eget engagemang och kunskapsuppbyggnad, men de kan utgöra ett viktigt stöd.

Datorisering och medbestämmande 185

Frågan om anlitande av arbetstagarkonsulter på arbetsgivarens bekostnad har reglerats i flertalet medbestämmandeavtal. På det kommunala och landstingskommunala området har frågan ännu inte fått sin lösning. Vi anser att det är angeläget att frågan får en lösning även inom denna sektor. De formella hinder som kan finnas för ett avtal inom den kommunala sektorn kan lösas genom en ändring av lagen om facklig förtroendeman och/eller av kommunallagen.

7.6.6 Fackligt förtroendevalda måste ges ökade möjligheter till

utbildning

Ett aktivt medbestämmande i datafrågor förutsätter en kompetensuppbyggnad hos de lokala fackliga organisationerna. Kunskaper är en förutsättning för att facklig medverkan i utvecklingsarbetet skall vara meningsfull. Redan idag återfinns i ett par av medbestämmandeavtalen överenskommelser om facklig förtroendevalds rätt till utbildning i anslutning till medverkan i utvecklingsarbete. Frågan om facklig utbildning behandlas vidare i kapitel 8.

7.6.7 De anställda måste ges ökade möjligheter till utbildning

De anställdas medbestämmande i samband med datateknikutveckling kan hävdas dels genom de lokala fackliga organisationerna, dels genom att de berörda själva medverkar i utvecklingsarbetet. Det är särskilt viktigt att de anställda kan medverka på ett meningsfullt sätt vid förändringar som berör den egna arbetssituationen. En meningsfull medverkan kräver kunskaper om datateknikens möjligheter liksom dess betydelse för arbetsmiljön och arbetsorganisationen. De förändringar som arbetet leder fram till ställer krav på nya kunskaper. Det är därför viktigt att de anställda ges möjlighet till utbildning både för medverkan i utvecklingsarbetet och inför den nya arbetssituationen. I de centrala medbestämmandeavtalen betonas i regel vikten av att de

anställda medverkar vid förändringar av den egna arbetssituationen.

När det gäller utbildning av de anställda begränsas denna utbildning oftast till vad som är nödvändigt för att de nya arbetsuppgifterna skall klaras. Vi vill särskilt betona vikten av att de anställda ges kunskaper för en meningsfull medverkan i förändringsarbetet. Frågan om utbildning av de anställda behandlas vidare i kapitel 8.

7.6.8 Avtalens roll för ett reellt medbestämmande i datafrågor

bör utvärderas.

Såväl centrala som lokala avtal är en förutsättning för att tankarna bakom MBL skall konkretiseras och förverkligas. Vi har i detta avsnitt pekat på behovet av flera insatser i syfte att ytterligare stärka medbestämmandet i datafrågor. I flertalet fall är dessa av karaktären att de lämpar sig för reglering i avtal mellan centrala eller lokala parter. Vi har

186 Datorisering och medbestämmande

därför inte lagt några konkreta förslag utan begränsat oss till att markera vikten av att man finner lösningar på dessa punkter. Vi har under utredningsarbetets gång diskuterat behovet av förstärkningar i den arbetsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund av att stora delar av arbetsmarknaden länge saknat medbestämmandeavtal. l och med att sådana avtal nu finns på hela arbetsmarknaden, finns det en grund för fortsatt avtalsarbete på lokal nivå. Det finns därför enligt vår mening inget skäl att nu föreslå förändringar i gällande lagstiftning. Det är idag svårt att se vilken roll medbestämmandeavtalen i praktiken spelar för medbestämmandet i datafrågor på arbetsplatserna, delvis beroende på att avtalen ännu är nya på stora delar av arbetsmarknaden. Den utveckling som har inletts med avtalen bör därför få fortsätta och ges tid att Visa vad den leder till. Visar det sig att den inte ger tillräckligt stöd för medbestämmandet, finns fortfarande möjligheten att senare återkomma till frågan om lagstiftning.

SOU l984z20 187

8. och forskning

Datorisering, utbildning

8.1 Sammanfattning

I detta avsnitt konstaterar vi inledningsvis att det finns och kommer att finnas ett stort behov av utbildning inom dataområdet. Detta behov föreligger hos den enskilde i egenskap av såväl samhällsmedborgare som arbetstagare. Som medborgare krävs en kunskapsnivå som möjliggör till datateknikens utveckling och användning. Det ställningstaganden finns behov av särskilda åtgärder för bred utbildning i datafrågor de närmaste åren. Som arbetstagare krävs att den enskilde både måste ges_ och ta till vara möjligheterna till utbildning för att kunna möta nya krav i arbetslivet. I yrkesutbildningen och i fortbildningen av redan yrkesverksamma bör ingå såväl allmänna teoretiska grundkunskaper, yrkesspecifika kunskaper som goda datatekniska kunskaper. De datakunskaper som enligt vår mening bör ges alla medborgare skall primärt bekostas av samhället. Detta innebär att ansvaret faller på det allmänna skolväsendet. Därmed har också samhället ansvar för att utbildningen omfattning och kvalitet. Viktiga förutsättges tillräcklig ningar härför är att lärarna ges möjlighet till fortbildning och att nödvändig utrustning finns tillgänglig. Samhället har även ansvar för att utbildningen ges ett sådant innehåll att den svarar mot de krav som ställs på arbetsmarknaden. All yrkesinriktad utbildning bör därför innehålla såväl allmänna datakunskaper som yrkesspecifika sådana. Däremot är det arbetsgivarna som har det primära ansvaret för de anställdas behov av fort- och vidareutbildning, men det kommer även att ställas krav på samhällsstöd för att framför allt anställda med kort utbildningstid ska få den fortbildning som behövs för att inte slås ut från arbetsmarknaden. De anställda behöver kunskaper både för att kunna medverka och forma hur tekniken ska användas och för att använda och utnyttja de nya datorstödda verktygen på ett effektivt som blir av att ny teknik införs sätt. De omställningar följden kommer att accentuera dessa behov. Vi anser således att kraven på fort- och vidareutbildning är så omfattande att en samhälleligt engagemang är nödvändigt. lnom ramen för den arbetsmarknadsutbildning som äger rum i företag föreslår vi därför att det avsätts särskilda medel för utbildning av personal som står inför omfattande förändringar bl a till följd av ny teknik. Arbetsmarknadsutbildningens resurser kommer emellertid inte att vara tillräckliga

188 Datorisering, utbildning och forskning

för att också klara de anställdas behov. Därför föreslår vi att KAFUs redovisning av olika ñnansieringsalternativ gällande personalutbildning utreds närmare. Datoriseringen kommer att påverka och förändra allt större delar av arbetsmarknaden och utgöra ett väsentligt inslag i framtidens arbetsliv. Mot denna bakgrund anser vi att forskning kring arbetslivets datorisering bör ges ökade resurser. Även forskning kring systemutvecklingsmodeller som integrerar olika aspekter på införandeprocessen av datateknik bör öka. Insatser för spridning av kunskaper om systemutvecklingsmodeller bör ingå i detta arbete.

8.2 Varför behövs dataområdet?

utbildning på

Genom den syn på teknikens tillämpning i samhället som vi förespråkar följer att utbildningen utgör ett väsentligt styrmedel för att på sikt skapa de nödvändiga förutsättningarna för en positiv tillämpning av tekniken. Vi har valt två utgångspunkter för behandlingen av utbildningsfrågorna. För det första ett samhälleligt perspektiv där vi understryker vikten av goda kunskaper hos alla medborgare. Detta för att garantera ett över datatekniken medborgerligt inflytande och för att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. För det andra har vi som utgångspunkt haft ett arbetslivsperspektiv där vi understryker betydelsen av goda kunskaper i samhället i stort och och då i synnerhet hos arbetskraften. Det senare anser vi vara en förutsättning för att garantera ett, utifrån såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska utgångspunkter, effektivt utnyttjande av datatekniken. 4 I våra tidigare betänkanden ”Industrins datorisering” (SOU 1981:17)

och ”Kontorens datorisering (Ds A l98l : 16) har vi understrukit utbild-

ningens roll. Att utbildningen tilldelats en viktig roll inom dataområdet har flera orsaker. Man kan peka på att i stort sett samtliga idag yrkesverksamma fick sin grundläggande utbildning när datatekniken om den fanns tillämpad i någon större omfattning överhuvudtaget - var ett mycket specialiserat område. Något behov av kunskaper hos flertalet ansågs då inte föreligga. Idag är läget det motsatta. Datatekniken tillämpas inom snart sagt alla områden. Detta har medfört att behovet av kunskaper har uppstått hos flertalet yrkesverksamma för att dessa bättre skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Till detta skall läggas att eftersom datatekniken griper in överallt får den också stora återverkningar på samhällets sätt att fungera och dess uppbyggnad. För att inte datatekniken skall vara ett fält helt dominerat av dess egna experter krävs därför att så många medborgare som möjligt får en orienterande kunskap om datateknikens möjligheter och dess konsekvenser vid olika användningssätt. Men det är viktigt att utbildningen utformas på olika sätt för olika grupper i samhället. Datatekniken måste ses i sitt samhälleliga sammanhang. Utbildningen måste därför belysa hur olika tillämpningar påverkar olika grupper i samhället på såväl kort som lång sikt. Utbildningens innehåll måste präglas av en helhetssyn där tekniska, ekonomiska och sociala moment belyses. Utbildningen måste ge kun-

Datorisering, utbildning och forskning 189

skaper så att enskilda ges förutsättningar att bedöma olika datasystem. Sammanfattningsvis vill vi framhålla följande. Utbildning spelar en central roll för ett medborgerligt inflytande över teknikens användande. Utbildning är också nödvändig för att säkerställa ett effektivt införande av ny teknik inom produktion och administration.

8.3 för

Datakunskap medborgarna

Som ett långsiktigt mål bör gälla att alla medborgare skall ges en grundläggande och adekvat utbildning inom dataområdet. Med detta menar vi att varje medborgare ges kunskaper som är avpassade och relaterade till vars och ens individuella behov som samhällsmedborgare, förvärvsarbetande, förälder, konsument etc. Behovet av en allmän medborgerlig utbildning inom dataområdet har inte enbart understrukits av oss i våra tidigare betänkanden, utan även i olika sammanhang av DEK, datadelegationen samt SÖ. För att det framtida utnyttjandet av informationsteknologin skall ske under demokratisk kontroll, har man pekat på vikten av att alla medborgare är insatta i denna nya teknik.

8.3.1 Omfattningen av undervisningen i datakunskap

Enligt nu gällande läroplan för grundskolan, Lgr 80, bör alla elever pä högstadiet inom ramen föri första hand samhälls- och naturorienterande ämnen samt matematik orienteras om användningen av datorer i samhället och om den snabba utvecklingen inom området. Uppmärksamheten bör främst riktas mot datorprogrammens uppgifter och metoder för problemlösning. Likaså bör några områden uppmärksammas där den snabba tekniska utvecklingen har särskild betydelse. SÖ har under hösten 1983 genomfört en kartläggning av situationen beträffande dataundervisning och datortillämpning. Enkäten omfattade

samtliga skolor, dvs grundskolor, gymnasieskolor och kommunala vux-

enskolan (komvux). Enkätmaterialet är ännu ej bearbetat, men följande slutsatser kan dock dras. Ca 30 procent av samtliga skolor har ingen som helst undervisning i datalära. I grundskolorna är andelen högre. Flertalet skolor har endast ett fåtal lärare med någon fortbildning inom dataområdet. Omfattningen på denna fortbildning uppgår till högst fem veckor, oftast endast två â tre veckor. Några få skolor, främst gymnasieskolor med stort inslag av tekniska ämnen har lärare med goda datakunskaper, dvs antingen i form av högskoleutbildning som en del i examen eller i form av omfattande fortbildning. Flera skolor erbjuder studiecirklar på fritiden för intresserade lärare. Ca 50 procent av samtliga skolor har ingen lokal planering för datalära och datortillämpningar i undervisningen. Detta trots att samtliga skolor enligt läroplanen (lgr 80) skall ha lokal planering för sin undervisning. Detta gäller fr o m innevarande läsår även för gymnasieskolan. Efter beslut i regering och riksdag anslogs för budgetåret 1982/83 10 milj kr till en satsning på bred utbildning i datafrågor. Medlen fördela-

190 Datorisering, utbildning och forskning

des på så sätt att skolöverstyrelsen fick 6 milj kr att fördela på studieförbunden i form av tilläggsbidrag för studiecirklar inriktade mot dataområdet, datacirklar. Av resterande medel fördelades 3,5 milj kr på organisationer och andra utbildningsanordnare för kostnader i samband med information och utbildning av allmänheten i datafrågor. Av dessa avsåg 2,5 milj kr utvecklingsåtgärder av olika slag, som tex framställning av studiematerial, cirkelledarutbildning, inköp av läromedel etc. Det tilläggsbidrag som fördelades mellan studieförbunden för datacirklar resulterade i en omfattning på datacirklar på 60 000 studietimmar. Som jämförelse kan nämnas att för innevarande budgetår är det totala antalet studietimmar med högre statsbidrag maximerat till 6 300 000 timmar. Anslaget för bred utbildning i datafrågor förnyades inte i budgetpropositionen för år 1983/84. Föredragande statsrådet hänvisade till att en utvärdering av den hittills genomförda verksamheten borde avvaktas. Uppdraget att utvärdera verksamheten föll på datadelegationen. Denna har i rapporten ”Bred utbildning i datafrågor”, som överlämnats till regeringen, redovisat erfarenheterna och lämnat förslag till förnyade insatser inom området bred utbildning i datafrågor. I tilläggsbudget I för budgetåret 1983/84 (prop 1983/84:25) har regeringen föreslagit att 3,5 milj kr ges till studieförbunden för studiecirklar i datafrågor. I 1984 års budgetproposition meddelar utbildningsministern att inga särskilda tilläggsbidrag föreslås utgå under budgetåret 1984/85 för datacirklar. I samma proposition föreslår civilministern att datadelegationen ges l milj kr för informations- och utbildningsprojekt samt stöd till försök med datautbildning i kommunal regi. I detta sammanhang bör också några andra utbildningsanordnare nämnas. Riksdataförbundet har genom sitt studiepaket Datalära nått ut till ca 250 000 personer (antalet sålda elevhäften). SIPU har tagit fram ett liknande studiepaket för främst den statliga förvaltningen men även för annan offentlig förvaltning. Som målgrupp anges i stort sett samtliga inom statlig förvaltning, dvs ca 500 000 personer. Såväl Riksdataförbundets som SIPUs paket innehåller vad man kan kalla medborgerlig utbildning, främst som en bas för den mer företags/förvaltningsspeciñka utbildning som sedan följer. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att aktiviteter pågår i denna fråga. Det är emellertid allvarligt att de intentioner omdatautbildning och lokal planering som finns i läroplanen för grundskolan inte kommit längre. SÖ har fastlagt att arbete med frågorna kring utbildning för datasamhället kommer att ingå som ett permanent program i dess verksamhet. Vidare har SÖ anmält att man i anslagsframställan för 1985/86 kommer att redovisa förslag till åtgärder inom dataområdet.

8.3.2 Vem bör förmedla datakunskap för medborgare?

Vi anser att datakunskap för medborgare huvudsakligen är en angelägenhet för samhället. Det faller på samhället att svara för att de långsiktiga målen för datakunskap för medborgare uppnås. Enligt vår mening skall kunskaper av denna typ främst förmedlas av grundskolan och

Datoirisering utbildning och forskning l9l

komvux samt studieförbunden. Utbildningen skall ge en balanserad bild samt integrera tekniska, ekonomiska och sociala aspekter av datatekniken. Även andra utbildningsanordnare kan naturligtvis genomföra denna utbildning. Som tidigare nämnts genomför såväl Riksdataförbundet som SIPU utbildning med denna inriktning. Vi anser att en fortsättning av nuvarande satsningar på datafrågor är nödvändig. Folkbildningen har av tradition spelat en viktig roll i arbetet med att föra ut information och öka det medborgerliga kunnandet inom olika områden. Denna roll kommer att vara mycket väsentlig inom dataområdet. Vi kan därför endast understryka att behov föreligger för fortsatt stöd till både datacirklar och utbildning av cirkelledare. Det senare anser vi vara av central betydelse eftersom cirkelledaren i detta sammanhang får en mycket viktig roll. Vi anser också att radio och TV är utmärkta medier för att nå ut med information. Utbildningsradion, kan och bör spela en central roll för att föra ut information i datafrågor. Detta kan också ske i samarbete med ett eller flera studieförbund.

8.3.3 Snabbare och flexiblare lärarfortbildning av lärare på

grundskolan

Sverige är inte det enda land där lärarfortbildningen släpar efter. Rapporter från andra länder som England, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och USA pekar på samma problem. Resurser för lärarfortbildning krävs för att undervisning i datalära skall komma till stånd och få önskvärd kvalitet. Vi anser att det nuvarande fortbildningssystemet med femveckorskurser med hel eller delvis bibehållen lön inte uppfyller de krav som måste ställas om man inom rimlig tid skall få fram erforderligt antal utbildade lärare. Enligt vår mening bör fortbildningen knytas närmare kommunens egen utveckling av skolväsendet. Detta är också tanken bakom överflyttning av ansvaret för lärarfortbildningen från staten till kommunerna. En fortbildning upplagd i två steg skulle enligt vår uppfattning bli såväl billigare som få snabbare genomslagskraft. Modellen innebär att varje kommun låter en eller flera lärare per skola genomgå omfattande fortbildning med grundläggande utbildning inom dataområdet, motsvarande 10 alternativt 20 poäng. Denna typ av fortbildning bör ges av högskolan. Dessa lärare svarar sedan för den lokala fortbildningen inom respektive skola eller rektorsområde och kommun. Ett sådant system bör enligt vår mening snabbare tillgodose det fortbildningsbehov som finns för lärarna. I budgetpropositionen för år 1984/85 föreslås också att en eller två lärare per högstadium ges en kvalificerad fortbildning. Dessa lärare svarar sedan för såväl undervisning som fortbildning av sina kolleger. Vi vill även peka på utbildningsradions roll i fortbildningsarbetet.

8.3.4 Bättre tillgång till utrustning på grundskolan

För att utbildningen i grundskolan skall vara realistisk och kunna anknytas till olika ämnen måste en adekvat utrustning finnas till hands. I

192 Datorisering, utbildning och forskning

budgetpropositionen för år 1984/85 föreslås att ett särskilt stimulansbidrag för anskaffning av datorutrustning och programvara för grundskolans högstadium införs. Stimulansbidraget innebär att i genomsnitt 20 000 kr satsas per högstadium och år i tre år. l England subventionerar staten anskaffningen av utrustning med 50 procent under förutsättning att kommunen anordnar fortbildning inom dataområdet för två lärare. Mot bakgrund av vad som ovan anförts om en mer kommunalt anpassad fortbildning med utnyttjande av handledare bör en liknande modell övervägas för Sverige. Den utvärdering som f n pågår av COMPIS-datorn som är ett resultat av TUDIS-projektet (TUDIS= teknikupphandling-datorn i skolan) kommer att vara avslutad i och med detta läsår. l samband med att resultaten från utvärderingen föreligger bör den engelska kopplingen mellan utrustning och lärarfortbildning övervägas.

8.4 Datakunskaper i yrkesutbildningen

Det framtida kunskapsbehovet är inget absolut begrepp. Det är dels avhängigt den takt i vilken ny teknik införs i arbetslivet, dels vilket kanske är viktigast, på vilket sätt ny teknik utnyttjas i arbetslivet. Datatekniken får inte medföra att arbetsinnehället utarmas utan måste ta sikte på att ta till vara och fördjupa de anställdas kunskaper. Detta synsätt förs också fram i SAF-LO-PTK-avtalet. Man skall inte bortse från att det i vissa situationer ur strikt företagsekonomiskt synvinkel kan vara mer lönsamt att satsa på en stab av kunniga tekniker för utveckling av produktionen och låta övrig personal endast fungera som servicestyrka till produktionsapparaten. Vi anser emellertid detta vara ett kortsiktigt synsätt som på sikt i stället kommer att leda till ökade kostnader för företaget. Om man i stället vid införandet av ny teknik utnyttjar de anställdas kunskaper och ger dessa goda möjligheter till fördjupade kunskaper samt gör det möjligt för dem att aktivt medverka och påverka införandet av ny teknik, leder detta till ett effektivt utnyttjande av tekniken. Vi är övertygade om att detta synsätt är en förutsättning för att investeringar i ny teknik skall bli lönsamma. Vi delar med andra 0rd den ofta framförda uppfattningen från flera framgångsrika företag att ”människan är vår viktigaste resurs”. För att göra den framtida arbetskraften väl skickad för sina arbetsuppgifter bör den enligt vår mening få följande kunskaper. Som grund bör gälla att all yrkesutbildning innehåller en bred allmänteoretisk utbildning. Denna allmänna utbildning bör sedan kompletteras med yrkesspecifik teori. Beträffande kunskaper inom dataområdet bör alla i sin yrkesutbildning få såväl allmänna kunskaper om datatekniken, dess möjligheter och risker, som ämnesanknuten datakunskap. Den senare innebär att alla ges goda kunskaper i hur datatekniken utnyttjas i olika yrken, alltifrån ganska elementärt datorstöd inom servicesektorn till avancerad tillämpning inom områden som konstruktionsarbete i industrin. Vissa yrkesutbildningar måste helt naturligt innehålla en mer tek-

Datorisering, utbildning och forskning 193

niskt inriktad datautbildning. Vi avser här grupper som kommer att ha arbetsuppgifter närmare tekniken, som t ex underhålls- och reparationsarbeten samt utvecklings- och konstruktionsarbeten inom dataområdet. Utifrån ovan i korthet angivna utgångsläge bör därför yrkesutbildningen inom gymnasieskolan ochjämförbara delar av komvux innehålla en allmänorienterande undervisning inom dataområdet som bygger vidare på undervisningen i grundskolan. Syftet är att ge alla elever en god förståelse för och insikter i datateknikens möjligheter och dess konsekvenser för individ och samhälle. Därutöver bör inom varje linje respektive gren och andra varianter ingå ämnesanknuten undervisning inom dataområdet. Vi avser här att alla elever ges en realistisk bild av hur datatekniken tillämpas inom yrkeslivet. Detta innebär att elever inom exempelvis vårdlinjen bör ges kunskaper i hur datatekniken utnyttjas inom vårdadministrationen, alltifrån patientregistrering till patientövervakning. Elever inom den tekniskt-industriella sektorn på gymnasieskolan bör ges kunskaper i hur exempelvis NC-maskiner programmeras, hur industrirobotar utnyttjas i samspel med annan utrustning etc. Elever inom el-teleområdet måste helt naturligt ges en djup kunskap om hur de olika utrustningarna är konstruerade och uppbyggda. Denna grupp kommer att svara för underhålls- och reparationsarbete. Inom AMU gäller helt naturligt motsvarande krav. Även här måste varje elev få en grundläggande teoretisk utbildning i enlighet med vad som bl a KAFU fört fram. Inom högskolan gäller i princip samma krav som inom all annan yrkesutbildning. Även här bör alla studerande ges en ämnesanknuten datakunskap. Vi menar att även om den direkta kontakten med datatekniken är ringa bör alla studerande ges kunskaper om tekniken. Som exempel kan nämnas att samhällsvetare och beteendevetare med all

sannolikhet kommer att utnyttja datorstöd i sitt framtida arbete. Biblio-

tikarier utnyttjar redan datorstöd i sitt arbete. Ekonomer inriktade mot arbete i företag eller förvaltningar bör naturligtvisi sin yrkesutbildning ha goda kunskaper om t ex datoriserade redovisningssystem. Beträffande högskoleutbildningar inriktade mot dataområdet, de datatekniska och datavetenskapliga linjerna samt den systemvetenskapliga linjen, vill vi framföra följande. l sin grundläggande yrkesutbildning bör studerande inom de mer tekniskt inriktade linjerna inte bara ges kunskaper och förståelse för teknikens användning utan även en god kunskap om teknikens effekter och konsekvenser inom en organisation som ett företag eller ett samhälle. Vi vill understryka att den systemvetenskapliga linjen måste ges en fast förankring i ett samhällsvetenskapligt synsätt. Anledningen till att vi så starkt vill framhäva nödvändigheten av goda kunskaper inom såväl allmän datalära som yrkesanknutna tillämpningar är följande. För det första anser vi att förutsättningen för att vi skall få ut de produktivitetshöjande effekterna av införandet av datatekniken är att användarna är väl motiverade. Det andra skälet är att s k vardagsrationaliseringar kräver att alla yrkesverksamma har goda kunskaper om såväl arbetsprocessen som hur datatekniken kommer in som stöd och hjälpmedel. Utan kunskaper om detta samspel anser vi att det finns risk för att framtida produktivitetsvinster uteblir.

194 Datorisering, utbildning och forskning

Förnyelse av olika studieplaner inom gymnasieskolan, s k supplement, för att utbildningarna bättre skall anpassas till nya krav inom yrkeslivet sker fortlöpande. SÖ samarbetar oftast med representanter för branschen ifråga för att få en god bild av kraven. Genomförandet av förändringar vilar sedan på respektive kommun, vilket kan medföra att tiden från ändring till full genomslagskraft kan bli lång beroende på vilken övergångstid som SÖ fastställer. Arbetsmarknadsutbildningen följer egna läroplaner som utarbetats av SÖ efter samråd med AMS och arbetsmarknadens parter. lnom AMU har dock ett snabbare genomslag av förändringar i läroplanerna kunnat ske. När det gäller utveckling och anpassning av utbildningen inom högskolan har UHÄ det övergripande ansvaret. UHÃ anger de huvudsakliga målen för de olika utbildningslinjerna och har därför en central roll i utvecklingen och anpassningen av den högre utbildningen. På de enskilda högskoleenheterna svarar sedan linjenämnderna för den lokala anav respektive utbildningslinje inom de ramar UHÃs allmänpassningen na måldokument ger. För lokala linjer och enstaka kurser spelar däremot den enskilda högskolan en central roll. Det är den som initierar och planerar utbildningarna utifrån de behov som finns inom högskolans kringliggande område. Enstaka kurser spelar en viktig roll vid all diskussion om fortoch vidareutbildning. Dessa kurser, som varierar i längd alltifrån någon vecka till en termin eller längre, kan utnyttjas flexibelt för olika insatser. Flera utredningar har pekat på att signaler om ändrade krav på yrkesutbildningar inte fångas upp tillräckligt snabbt. Dessutom riskerar plaatt bli utdragen då den oftast medför krav på olika neringsprocessen former av omprioriteringar. Slutligen svarar olika lokala organ för själva av förändringen, vilket medför att genomförandet kan verkställigheten få ett utdraget förlopp.

8.4.1 Bättre grundutbildning av lärarna inom dataområdet

Vi vill här ta upp ett särskilt område inom högskoleutbildningen, nämligen lärarutbildning. Eftersom denna grupp svarar för överföring av kunskaper till kommande generationers yrkesverksamma krävs enligt vår mening särskild uppmärksamhet. För närvarande finns datakunskap och ämnesanknuten datakunskap i mycket ringa omfattning. l sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 pekar UHÄ på bristen inom detta område. UHÄ och SÖ har en arbetsgrupp som sedan hösten 1983 utreder frågan och hur man skall möta dessa utbildningsbehov. Vi kan endast understryka vikten av detta område blir föremål för åtgärder snarast möjligt.

8.4.2 Ökad fortbildning för gymnasielärare

För att få den omfattning på undervisningen i gymnasieskolan som vi anser nödvändig i dels allmän datakunskap, dels ämnesanknuten data-

t?

Datorisering, utbildning och forskning 195

kunskap krävs, vilket vi redan framhållit, en snabbare genomförd lärarfortbildning. Denna bör syfta till att ge alla lärare inom gymnasieskolan kunskaper inom dataområdet med tyngdpunkt på hur datatekniken kan utnyttjas inom respektive område. Detta innebär att lärare i humanistiska ämnen ges en mer orienterande kunskap medan lärare i naturvetenskapliga och tekniskt-industriella ämnen ges en djupare kunskap inom området, alltiftån simulering av experiment till programmering av NC-maskiner och robotar. Detta kräver en mer differentierad lärarfortbildning. Vissa lärargrupper måste ges en relativt omfattande fortbildning som omfattar en termin, dvs 20 poäng. Den nuvarande omfattningen av lärarfortbildningen, särskilt med inriktning mot ämnesanknuten fortbildning, är enligt vår mening otillräcklig. Resurserna för lärarfortbildning måste därför öka. Alla uppslag till hur denna skall påskyndas utöver ökade resurser bör utnyttjas. Vi vill också peka på att denna fortbildning av olika lärarkategorier, främst de inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen samt ekonomiska ämnen, inte är en engångsföreteelse under en avgränsad tidsperiod. Fortbildning av lärare måste ges en stor omfattning under överskådlig tid.

8.4.3 Bättre tillgång till utrustning på alla nivåer inom

yrkesutbildningen

Tillgången på adekvat utrustning på samtliga nivåer inom yrkesutbildningen, alltifrån gymnasiskolan och AMU till högskolans forskarutbildning, är central. Utan tillgång till utrustning i tillräckenligt vår mening lig omfattning och av någorlunda modernt snitt blir undervisningen något av ett torrsim”. För att säkerställa tillgången på adekvat utrustning krävs att utbildningsanordnare samverkar både med varandra och med det lokala näringslivet. Det nuvarande systemet med bidrag för ersättning av föråldrad utrustning i gymnasieskolan bör utformas så att det ger kommunerna möjlighet att hålla eleverna med en modern utrustning. Även hyra av utrustning bör vara möjligt. Detta system bör enligt vår mening utformas så att det även ger kommunerna bidrag för ersättningsanskaffningar inom andra sektorer än de som nu omfattas, dvs teknisk-industriella och teknisk-naturvetenskapliga. Vi menar att tillgången på datorkraft inom gymnasieutbildningar som ekonomisk linje (två- såväl som treårig), samhällsvetenskaplig linje, distributions- och kontorslinje etc måste vara god. Vi tror att med ett gynnsammare bidragssystem och tillgång till utrustning som t ex den nya skoldatorn, kan gymnasieskolorna ges tillgång till adekvat utrustning. I budgetpropositionen för år 1984/85 föreslås också ett förbättrat bidragssystem för detta ändamål. Beträffande utrustningssituationen inom högskolan har flera utredningar, bl a UHÄs datareferensgrupp, understrukit att högskolans utrustning konstant kommer att vara föråldrad med nuvarande ersättningsoch nyinvesteringstakt. Vi vill därför peka på vikten av att den ram som ställs till UHÄs förfogande ges sådan omfattning att de utrustningsplaner högskolorna upprättar inom dataområdet kan genomföras inom en

196 Datorisering, utbildning och forskning

treårsperiod. På flera högskolor sker arbete med ett samlat program för utrustning inom dataområdet. Detta arbete kommer att samordnas av UHÄ. Vi vill understryka att arbetet bör ske så snabbt som är möjligt. Vi vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på vissa brister avseende utrustningen vid lärarfortbildningen. Lärarna kommer i sitt dagliga arbete i kontakt med mikrodatorer varför högskolorna inte endast kan fortsätta att bedriva undervisning anpassad till stordatorer.

8.5 Anställdas

utvecklingsmöjligheter

Som framgått av kapitel 5 har vi haft en mycket omfattande strukturförändring av svenskt näringsliv. Detta har medfört att många arbeten med samma benämning idag som för ett tiotal år sedan helt har förändrats till sitt innehåll. Vi anser att denna förändringsprocess inte enbart kommer att fortsätta, utan även på grund av datatekniken kommer att ske i ett accellererande tempo. Ny teknik ger möjligheter till produktivitetsvinster genom successiv övergång från arbetsintensiva till kapitalintensiva metoder. Datatekniken kommer att få en allt större betydelse inom varu- och tjänsteproduktionen. En följd av den tekniska utvecklingen blir ökade krav på rörlighet och omställning för arbetskraften. Förskjutningen mot mer högförädlad produktion kommer att öka behovet av utbildad arbetskraft och kraven på omskolning och vidareutbildning kommer att öka i omfattning. De rapporter som ligger till grund för detta betänkande visar också att många arbeten kommer att förändras. Rapporten ”Jobb i framtid? Tankar om industriarbetet i 90-talets datorsamhälle” pekar mot de krav som kommer att ställas på den framtida industriarbetskraften. Ett ofta upprepat tema i de olika uppsatserna i rapporten är att kunskaperna blir alltmer abstrakta och ofta byggs in i olika program- och maskinvaror. Vad som sker i olika processer gestaltar sig i form av symboler och samband. Detta ställer helt nya krav jämfört med tidigare, då olika grupper inom industrin kunde få kunskaper genom att direkt delta och påverka produktionsprocesserna. Andra rapporter som berör tjänsteproduktion, privat såväl som offentlig, pekar mot ett alltmer utbrett datorstöd i arbetet. Även här riskerar man att vitala moment i arbetet byggs in i systemen och får en styrande i stället för stödjande effekt. Man har pekat på att inom försäkringskassorna styr datasystemets krav på information personalens agerande gentemot sina kunder. Andra utredningar, tex den utbildningsekonomiska utredningen ”Ut-

bildning för framtid (Ds U 1983:9), pekar på att den omstrukturering

som skett måste fortsätta och alltmer inriktas mot s k kunskapsintensiv produktion. Sveriges tidigare komparativa fördelar, dvs vårt försprång i olika avseenden vad gäller tillgång på råvaror, billig energi, närhet till den västeuropeiska marknaden etc, har minskat i betydelse. Vad som återstår är därför att satsa på produkter där insatsen av kvalificerat kunnande är stort och där anpassningen till olika kundbehov ingår som en viktig konkurrensfördel. Samtidigt kommer våra traditionella basin-

Datorisering, utbildning och forskning 197

dustrier att spela en stor roll, inte minst sysselsättningsmässigt. För att kunna konkurrera på ett effektivt sätt måste dessa industrier utvecklas fortlöpande. Andra menar däremot att behovet av djupa datakunskaper inte kommer att bli särskilt stort. Några amerikanska forskare anser att även om antalet anställda i industrier med avancerad tekniktillämpning ökar snabbare än inom andra grenar av ekonomin, så är det totala antalet fortfarande förhållandevis litet jämfört med exempelvis servicesektorn. De slutsatser forskarna drar är följande:

D De allmänna kraven på utbildningsnivån kommer inte att förändras på något nämnvärt sätt. El Eftersom ingen kan förutse var i ekonomin nya arbeten skapas och vilka som får dessa samt svårigheterna att förutsäga kvalifikationskraven inom de närmaste 40 åren bör alla ges en god allmän utbildinom humaniora, naturvetenskap etc. ning med tyngdpunkten El Eftersom förändrade krav på anställdas kunskaper kan uppstå mycket snabbt, kräver detta ett system för fort- och vidareutbildning som är mer flexibelt än nuvarande och som måste arrangeras inom ramen

för ett system av återkommande utbildning.

Forskarnas slutsatser kan summeras med att de utbildningspolitiska effekterna av högteknologin är att en god allmänutbildning kommer att vara viktigare än en smal yrkesinriktad utbildning. De specifika yrkeskunskaperna lärs bäst på den enskilda arbetsplatsen. I DEKs rapport Yrkeskunnande och upplärning i industriföretag (Ds I 1983:3) hävdas att företagen kan lära ut det yrkestekniska kunnandet men att samhället däremot måste ge en god teoretisk bas. Vilka slutsatser kan dras beträffande framtidens krav på arbetskraften? Rent allmänt krävs bättre språkkunskaper och bättre kunskaper om andra länders kulturer, särskilt sådana där vi av tradition saknar djupare Det krävs förmåga att anpassa produkter och tjänster till kunskaper. respektive marknads specifika krav. Slutligen krävs också förmåga att samverka för att åstadkomma integrerade lösningar där på hemmaplan såväl investering, drift som övriga tjänster ingår. Dessa mer allmäna krav säger i sig inget om de krav som framtiden ställer på arbetskraftens kunnande inom dataområdet. Vi vill emellertid dra vissa slutsatser. För att en exportledd tillväxt av svensk ekonomi skall ske krävs att företagen i Sverige utnyttjar datatekniken på minst samma effektiva sätt som konkurrentländerna, helst ännu bättre. Här anser vi att en väl fungerande fort- och vidareutbildning av all yrkesverksam personal spelar en viktig roll.

8.5.1 Dagens utbildning är inte tillräcklig

Våra erfarenheter pekar mot att även hos avancerade datoranvändare känner personalen ett behov av allmänorienterande datakunskap. I rapporten ADB i kommuner och landsting” (Ds A 1983:5) konstateras att det ofta saknas utbildningsplanering som anger när utbildningen skall

198 Datorisering, utbildning och forskning SOU 1984:30

genomföras, utbildningens omfattning, vilka som skall delta etc. Av rapporten framgår också att det föreligger ett stort utbildnings- och fortbildningsbehov hos såväl nuvarande som framtida användare av datateknik. Det finns tendenser i systemutvecklingsarbetet och i större systemutvecklingsprojekt att minska på utbildningen när projektkalkylerna riskerar att Överskridas. Vi anser att utbildningen måste ges lika hög prioritet som andra investeringar. Vi vill kraftigt understryka vikten av att berörd personal ges god utbildning så att de på ett tidigt stadium kommer in i beslutsprocessen rörande datorisering. För att kunna förverkliga de mål som ñnns för medbestämmandet krävs att personalen och dess företrädare besitter goda kunskaper. Vi utgår från att berörd personal alltmer kommer att aktivt delta i systemutvecklingsarbete, och för att detta skall kunna ske krävs god utbildning av berörda personer.

8.5.2 Vem bär ansvaret för utbildning av de anställda?

En grundläggande princip är att arbetsgivaren har det primära ansvaret för fort- och vidareutbildning av personalen. Det finns dock många exempel på att samhället av olika skäl funnit anledning att frângå denna princip. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram utgör såväl den försöksverksamhet med fortbildning av anställda inom industrin i syfte att motverka flaskhalsproblem, som de olika formerna av AMU i företag sådana undantag. Enligt gällande bestämmelser kan bidrag för utbildning bl a utgå vid risk för permittering eller uppsägning, för att främja jämställdhet på arbetsmarknaden och i samband med införande av ny teknik i små och medelstora företag. Det är alltså i princip arbetsgivaren som svarar för kostnaderna för personalutbildning. Det är också arbetsgivaren som svarar för att utbildningen ges en lämplig inriktning och att utbildningen utvecklas och anpassas till de nya krav som ställs på arbetskraften. Vi anser det värdefullt att såväl RDF som SIPU tagit fram utbildningspaket riktade mot yrkesverksamma inom näringsliv och förvaltning. Kommunförbundet har dessutom anpassat RDFs paket till kommunala förhållanden. Dessa utbildningsinsatser riktade mot yrkesverksamma kan sägas vara av allmän karaktär. Till detta skall bl a läggas insatser av SIFU, som är mer specialinriktade mot olika yrkesgrupper. KAFU har i sitt slutbetänkande ansett det angeläget att flytta fram samhällets positioner när det gäller personalutbildning. KAFU anser att AMU i företag skall kunna bedrivas på ett mer förebyggande sätt. KA FU menar att nuvarande motiv för statligt stöd till personalutbildning skall vidgas till att omfatta även utbildning som anordnas för att ge utsatta grupper en förbättrad beredskap inför förändringar. Personalutbildningen omfattas i regel av de olika medbestämmandeavtal som träffats på arbetsmarknaden. För en närmare redovisning av i medbestämmandeavtalen, se bilaga 6.

och forskning 199 Datorisering, utbildning

8.5.3 Personalutbildningens omfattning

Omfattningen av personalutbildningen är det svårt att få uppgifter om, statistik. KAFU av underdå det saknas offentlig gjorde en uppföljning sökningen som utredningen om företagsutbildning (SOU 1977:2) genomförde. Resultaten visas nedan:

Andel av de anställda (hel- och deltid) som under de senaste tolv månaderna deltagit i någon utbildning på arbetstid. Särredovisning efter socionomisk grupp och arbetsgivare. Procent. Privat Statligt Kommunalt Samtliga anställda anställda anställda 1979 1975 1979 1975 1979 1975 1979 1975 A. Produktions- och distributionsanställda m fl

B. Kontorsanställda, tekniker m fl 31,3 40,4 51,2 31,2 47,0 30,3 39,1 lägre tjänstemän 26,5 52,4 56,7 55,2 59,0 48,0 57,3 52,4 57,5 högre tjänstemän 50,2 56,9 40,3 52,8 43,0 50,2 samtliga 40,6 45,8 22,3 29,4 45,1 52,8 27,9 40,1 26,7 35,7 Samtliga

Som framgår är fördelningen av personalutbildningen ur för delningssynpunkt inte tillfredsställande. Enligt KAFU kan det något tillspetsat i är en man

sägas att den genomsnittlige deltagaren personalutbildning

som arbetar heltid i en i 25-45 års åldern med god formell utbildning inom ett större företag eller större kommun. högre befattning

8.5.4 AMUs ökade betydelse för personalutbildningen

obalanser. En Ett viktigt mål för AMU är att överbrygga yrkesmässiga strävan är därför att AMU planeras alltmer medvetet så att man genom av anställda och arbetslösa motverkar uppkomsten av flaskutbildning halsar i produktionen, samtidigt som de arbetslösa kan få en utbildning som leder till stadigvarande arbete. Genom den särskilda av anställda i industrin satsning på fortbildning i syfte att motverka flaskhalsproblem har AMUs möjligheter att lägga efter enskilda företags behov ökat. Detta har underlättats upp utbildning av att modulindelade har börjat utvecklas. Närmare samverläroplaner av AMU-kurser kan kan med företagen vid planering och genomförande ytterligare förstärka AMUs roll som ett offensivt arbetsmarknadspolitiskt medel. obalanser som den tekniska medför ger De yrkesmässiga utvecklingen AMU en allt viktigare roll. Förändringar i yrkesstruktur och arbetsuppgifter ställer stora krav på flexibilitet. I ett skede med snabba förändringar som vi kan förvänta oss under överblickbar framtid, förstärks därmed AMUs Behovet av AMU kommer att förbli stort. Även AMUs betydelse. roll i personalutbildningen måste bli betydande.

200 Datorisering, utbildning och forskning

Under innevarande budgetår kommer AMU att omfatta 132 000 deltagare fördelade på utbildning vid AMU-centra, AMU i företag samt utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet med utbildningsbidrag. I kompletteringspropositionen 1983 (prop l982/83:l50) föreslogs att den verksamhet som bedrivits inom verkstadsindustrin med utbildning av redan anställda skulle utökas till att omfatta resten av industrin. Syftet med denna utbildning av redan anställda är att förebygga s k flaskhalsproblem inför en väntad konjunkturuppgång. Verksamheten beräknas budgetåret 1983/84 omfatta lO 000 personer. För att företag skall kunna beviljas sådan utbildning av redan anställd personal krävs i regel någopn form av motprestation från företagets sida, exempelvis att företaget erbjuder en plats som beredskapsarbete. Det vilar på länsarbetsnämnden att i samband med beslut om utbildning av yrkesverksamma förhandla med respektive företag om lämplig motprestation. Utbildning av anställda kan också ges inom ramen för AMU i företag. Dessa olika former redovisas i 8.5.2. Arbetsmarknadsministern har i årets budgetproposition föreslagit att de nuvarande bidragen för AMU i företag samt sådan utbildning som ges inom ramen för bristyrkesutbildningen och som avser fortbildning av anställda inom industrin, skall ersättas med ett enhetligt bidrags- och regelsystem för utbildning av anställda. Tanken är att länsarbetsnämnden inom en given medelsram och utifrån arbetsmarknadsläget i länet får avgöra utbildningsinsatserna för redan anställda. Arbetsgivare och berörd skall vara överens facklig organisation om utbildningens uppläggning och innehåll samt uttagning av deltagare. Länsarbetsnämnden skall godkänna planen. Genom detta förslag Ökar länsarbetsnämndens inflytande över personalutbildningen, vilket vi mot bakgrund av de omfattande utbildningsbehoven vi tidigare redovisat anser angeläget. Vi vill emellertid framhålla att om de samhälleliga prioriteringarna skall få något reellt genomslag i personalutbildningen krävs att resurserna för AMU bibehålls på en hög nivå. Vi menar vidare att det inom denna ram är angeläget att avsätta en viss kvot för vad vi vill kalla strukturomvandlingsutbildning. Först genom en sådan prioritering blir AMU ett offensivt medel som kan medverka till den positiva utveckling som vi eftersträvar ökad produktivitet, exportfördelar, meningsfulla arbeten och bättre service. Utbildningen kan därvid planeras mer långsiktigt som ett led i produktionsutvecklingen och större hänsyn kan tas till både företagets och de anställdas individuella behov av kunskaper. bör delvis Utbildningen inriktas mot nya eller förändrade arbetsuppgifter till följd av införande av ny teknik, men bör också i det enskilda fallet kunna innebära omskolning till annat yrke. Det är därvid väsentligt att utbildningen inte ensidigt är inriktad mot teknikanvändning. Innehållet i utbildningsplanen skall alltid medge förståelse för den tekniska processen, arbetsmiljörisker, organisationsförändringar, information om lagar som är tillämpliga m m. De grupper som i första hand berörs av datoriseringen är dels kvali-

Datorisering, utbildning och forskning 201

ficerade dels anställda med monotona manuella arbetsyrkesarbetare, eller enklare kontorsrutinarbete. Utbildningsbehoven varierar uppgifter starkt mellan dessa grupper. Anställda med enklare kontorsgöromål eller rutinbetonade monteringsarbeten har ofta en kort formell utbildatt vara tillräcklig i ett arbetsliv där alltmer av ning som inte kommer arbetet innebär att utnyttja uppgifter, ofta i form av symboler eller i diagram och tabellform, som förmedlas via bildskärmar och terminaler. Detta gäller i hög grad kvinnor på både kontor och inom industrin. För att kunna utföra och förstå de nya arbetsuppgifterna krävs för dessa grupper inte endast en påbyggnadskurs inom yrket, utan även grundläggande teoretiska kunskaper. Detta har, som vi redan redovisat, påpekats av olika forskare. Vi föreslår därför att en grundläggande teoretisk skall ingå i strukturomvandlingsutbildningen för anpreparandkurs ställda som har kortare formell utbildning än nioårig grundskola, och som för att klara omställningen till nya arbetsuppgifter eller nytt yrke behöver en teoretisk komplettering. Enligt vår uppfattning kommer den form av samhälleligt stöd för utbildning som anordnas för att förhindra permittering eller uppsägning att avta om vårt förslag genomförs. Utbildning som anordnas i ett skede när verksamheter är hotade av driftsinskränkning eller nedläggning kan sällan planeras annat än utifrån kortsiktiga behov. Till vägledning för vilka sektorer (företag eller yrkesområden) som kan anses vara utsatta för omfattande strukturomvandling utarbetas av AMS, men ett stort utrymme för regionala bedömningar bör riktlinjer lämnas. Bedömningarna av vilka delar av arbetsmarknaden som kan anses vara eller bli berörda av strukturomvandling bör inte göras för snäva. För att AMU skall kunna ta sitt utökade ansvar för vidareutbildning krävs enligt vår mening att länsarbetsnämnderna får ett och omskolning inflytande över AMU i respektive län. avgörande I vårt betänkande ”Kontorens datorisering” (Ds A 1981:16) föreslog vi att SÖ och AMS skulle ges i uppdrag att tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta mallar” för hur internutbildningen kan utformas för olika av anställda. I riksdagsbehandlingen av den datagrupper politiska propositionen (prop l982/83zl23) ställde riksdagen sig bakom en motion som föreslog att mallar skulle utarbetas. AMS har nu påbörjat ett arbete med att utarbeta generella riktlinjer för personalutbildningen i datateknik. Avsikten är att dessa senare skall kunna utvecklas branschvis. Redan idag sker en utveckling av kurs- och läroplaner inom yrkesinriktad utbildning via samråd med arbetsmarknadens parter. Initiativ till denna revideringsverksamhet tas oftast av SÖ eller AMS. l vissa fall kan även olika branschorganisationer ta initiativ till en revidering. Vi utgår från att detta utvecklade samrådsförfarande inom yrkesutbildningsområdet även utnyttjas för att utveckla och precisera kraven på datakunskaperna för arbetsmarknadens olika grupper. Vi föreslår därför att de olika som finns för utbildningsfrågor även får ansvar för att branschorgan utarbeta yrkes- och branschspeciñka krav på datakunskaper. För att arbetsgivare och anställda skall få kännedom om dessa riktlinjer föreslår

r

202 Datorisering, utbildning och forskning

vi att AMS via länsarbetsnämnderna, distriktsarbetsnämnderna och kursnämnderna i AMU sprider kännedom om dessa riktlinjer. Härvid har också arbetsmarknadens parter, centralt och regionalt, ett givet ansvar för den vidare spridningen.

8.5.5 Ökade insatser krävs

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns och kommer att finnas ett stort och växande behov av fort- och vidareutbildning samt omskolning. Genom detta kan två mål uppnås. Dels ett fördelningspolitiskt mål där man via utbildning ger utsatta grupper möjlighet till fortsatt arbete, dels ett effektivitetsmål, där den rationaliseringspotential som införandet av datatekniken innebär utnyttjas fullt ut. Vi vill hävda att trots den principiella inställningen att arbetsgivaren skall svara för att fortbildning ges till berörd personal kommer detta inte att vara tillräckligt. Samhället måste enligt vår mening ta ett aktivt ansvar för fort- och vidareutbildning samt omskolning för att de mål som vi skisserat ovan skall förverkligas. Det omfattande utbildningsbehovet kräver att utbildningssystemet

blir mer flexibelt än idag. Det framtida fort- och vidareutbildningsbeho-

vet kommer inte att minska, snarare tvärt om. Vad som krävs är följaktligen inte en engångsansträngning för att tillfälligtvis möta nya krav, utan en fortlöpande utveckling och anpassning av utbildningsväsendet. I samband med riksdagens beslut om reformering av den högre utbildningen (prop 1975:9) fastslogs att den fortsatta planeringen av utbildningssystemet skall utgå från återkommande utbildning som modell för individernas utbildningsplanering. Denna princip gäller fortfarande, vilket vi vill understryka i detta sammanhang. Bland de åtgärder som vidtagits av generell art för att främja återkommande utbildning kan nämnas dels det vidgade tillträdet till högskolan och andra satsningar på vuxenutbildning, dels det studiestöd som utgår för vuxenstuderande. Studiestöd riktade mot vuxenstuderande finansieras via vuxenutbildningsavgivten som fn uppgår till 0,25 procent av den totala lönesumman. För att tillgodose de behov av dels bred allmän orienterande utbildning inom dataområdet, dels mer yrkesspeciñk datakunskap som vi anser nödvändiga för att samhälle och näringsliv skall komma i åtnjutande av den nya teknikens positiva effekter och samtidigt minimera dess nackdelar, är AMUs resurser otillräckliga. Omstruktureringen i arbetslivet ställer krav på hela utbildningsväsendet. Den kommunala vuxenutbildningen är den utbildningsanordnare som i första hand har att möta utbildningsbehov hos den vuxna befolkningen. Kompletterande kurser i datalära och datakunskap på grundskole- och gymnasieskolnivå måste tillhandahållas. Vi bedömer det också som nödvändigt att personalutbildningen i högre utsträckning än f n kan utnyttjas för att tillgodose utbildningsbehov rörande den nya tekniken. För att detta skall kunna ske på bred basis måste frågan om personalutbildningens finansiering lösas. I rapporten ”Kontorens datorisering” pekade vi på att utbildningsfon-

Datorisering, utbildning och forskning 203

der kunde vara ett instrument för att säkerställa en tillräcklig omfattning inom dataområdet. framförde vi att detta områav utbildning Samtidigt de studerades av KAFU. KAFU har i sitt slutbetänkande framfört att frågan om personalutbildningens finansiering är av så pass övergripande karaktär att den bör behandlas utifrån ett vidare ekonomiskt-politiskt perspektiv. Vi delar KAFUs bedömningar och vill understryka att frågan är mycket Vi föreslår om personalutbildningens finansiering angelägen. därför om personalutbildningens blir föremål för att frågan finansiering en särskild utredning.

8.5.6 Det krävs företrädare för de anställda

kompetenta

I en alltmer datoriserad och administration kommer kravet produktion hos de fackliga företrädarna att öka. Det kommer att på goda kunskaper krävas kunskaper för att kunna delta tidigt i investeringsbeslut och För att systemutvecklingen skall kunna ske på ett införandeprocesser. som för alla parter effektivt sätt, dvs där såväl strikt företagsekonomiska aspekter beaktas, krävs att de företrädare för olika perorganisatoriska som deltar i systemutvecklingsarbetet besitter goda kunsonalgrupper skaper. Facklig utbildning bedrivs och betalas av de fackliga organisationen. na. För central kursverksamhet ett bidrag per organisation som utgår sedan f år fördela detta. Omfattningen av den fackliga utbildningen inom dataområdet påverkas för det första av omfattningen av de resurser som till buds för facklig och för det andra står organisationerna utbildning, av det förhållandet att fackliga förtroendemän inte har rätt till obegränsad nedsättning av arbetstiden för fackliga uppdrag. Facklig utbildning hänförs till detta. Vi anser det mycket angeläget att de fackliga organisationerna ges sätt ge sina företrädare nivåer en god möjligheter att på olika på olika kunskap där de fackliga värderingarna av datoriserngens möjligheter och konsekvenser för teknikinförande ges stort utrymme. Inom ramen för de medel som finns för MBL-utbildning sker utbildning även inom dataområdet. I vilken utsträckning som en expansion av utbildning inom dataområdet är möjlig kan vara svårt att bedöma. Vi utgår dock från åt denna utbildatt de fackliga organisationerna ger hög prioritet ning.

8.6 Det behövs om effekter

forskning datoriseringens

8.6.1 FRNs förslag till forskningsprogram

Som en följd av riksdagens beslut med anledning av motioner angående och forskning om datateknik, uppdrog regeringen 1980 åt utbildning FRN att utarbeta ett samlat för forskning rörande datatekniprogram kens framtida Nämnden tillkallade en arbetsgrupp med användning. representanter för forskningsorganisationer, näringslivsorganisationer, m fl. l982 överlämnade FRN arbetsgruppens fackliga organisationer

204 Datorisering, utbildning och forskning

rapport ”Forskning om datateknikens användning (82:16) till regeringen. Arbetsgruppen fastslår inledningsvis att begreppet datateknik måste ses i vid bemärkelse inom ett framtida samlat En forskningsprogram. heltäckande definition av vilken teknik som skall anses som datateknik är svår att enas om i en period då tekniken är i ständig och snabb utveckling. Den betydelse tekniken har för samhället eller för den enskilde medborgaren måste vara ett kriterium av större vikt för en sådan bedömning än en formell avgränsning med hänsyn till den tekniska konstruktionen hos en viss tillämpning. Gruppen fastslår besträffande ett samlat forskningsprogram att det måste vara samlat i den bemärkelsen att det ger uttryck för en samlad strategi för forskningens utveckling snarare än ett samlat program för forskningens detaljinriktning”. I rapporten indelas forskningsuppgifterna i tre huvudgrupper:

D Forskning kring de grundläggande förutsättningarna för teknikens

utveckling och tillämpning, med andra ord forskningsinriktningar

som studerarar egenskaperna och behoven hos användarna av tekniken, dvs människan som individ eller i grupp, organisationer och företag samt samhället i stort. _ D Forskning som syftar till att utveckla själva tekniken. D Forskning som syftar till att utveckla tillämpningar av tekniken. Denna forskning ser gruppen som en förenande länk mellan de båda ovan nämnda områdena.

Arbetsgruppen konstaterar att ingen av de tre huvudområdena för närvarande har tillräckliga resurser. Den största eftersläpningen gäller dock forskningen kring de grundläggande förutsättningarna för datateknikens utveckling och tillämpning. Gruppens förslag till områden för forskningsinsatser rör följaktligen till helt övervägande delen denna

forskningsinriktning. Därutöver redovisas vissa synpunkter

på inriktningen inom de båda andra huvudområdena.

De forskningsområden som beskrivs för temat ”de grundläggande förutsättningarna är följande. D Forskning kring individen - funktioner Människokroppens - Psykologiska och psykosociala faktorer - Kunskapshantering - Kommunikation - Individen i verksamheter D Forskning kring verksamheter - beslutsfattande Styrsystem, regelsystem, - Strukturfrågor - Kunskaps-och informationshantering - Effektivitet hos verksamheter D Forskning kring samhällets funktioner - Ekonomi och samhällsstruktur

Datorisering utbildning och forskning 205

- Demokrati och styrsystem - Juridik och regelsystem - och kultur Värderingar - Kommunikation - Undervisning och utbildning

l rapporten pekas dessutom på några utvecklingslinjer inom forskning för utveckling av teknik och tekniktillämpningar som kan bedömas ha nära anknytning till ovanstående effektområden, nämligen multiprocessorssystem, komponentteknik, säskilt kemisk och biokemisk, teknik för förstärkning av människokroppens funktioner då dessa försvagas eller bortfaller samt utveckling av arbetsplatsutrustning, undervisningshjälpmedel, tillämpad kontorsautomation, programvara för stora datasystem och metoder för miljökontroll och miljöövervakning. När det gäller frågan om hur forskningsresurserna inom området de grundläggande förutsättningarna” bör organiseras och byggas upp föreslår arbetsgruppen att detta sker genom

D fasta forskningsresurser inom UHÄ-området i form av professurer eller forskningscentra, El särskilda anslag till projektverksamhet, E] särskilda anslag till experiment verksamhet, E] en samordning av sektorforkning och övriga åtgärder inom dataområdet med forskningen inom utbildningsdepartementets område

Resursförstärkningarna till denna huvudinriktning anser arbetsgruppen bör vara så omfattande att de medger en täckning av samtliga tre delområden inom temat och att varje delområde får ett tillskott av fasta och rörliga resurser på en nivå som skapar reella möjligheter till kompetensutveckling och förutsättningar att påverka utvecklingen inom dataområdet. Ambitionsnivån innebär enligt de redovisade beräkningarna att det krävs insatser av en storleksordning som motsvarar 150 till 200 forskartjänster samt följdkostnader för teknisk och administrativ personal, utrustning m m. De totala kostnaderna för de föreslagna förstärkningarna uppgår till mellan 60 och 75 milj kr per år, inberäknat 10 milj kr per år för experimentverksamhet. l rapporten konstateras således att de forskningsinsatser som hittills skett inom dataområdet har varit otillräckliga. Även om forskning med syfte att utveckla själva datatekniken och dess tillämpningar kommer att kräva ytterligare insatser i framtiden, framhålls att de relativt sett största samhälleliga insatserna bör inriktas mot forskning kring de grundläggande förutsättningarna för teknikens utveckling och tillämpning. Det betonas att eftersläpningen på detta område måste hämtas in för att individer och samhället skall kunna ställa väl underbyggda krav på tekniken och dess tillämpningar. Först då kan man uppnå både en teknik- och produktutveckling som kan bli konkurrenskraftig och en samhällsutveckling av det slag som man definierar som önskvärd.

206 Datorisering, utbildning och forskning sou |934;20

8.6.2 UHÄs förslag till forskningsprogram

Även UHÄ har undersökt forskningsbehovet inom dataområdet. Verkets datareferensgrupp föreslog i sin rapport ”Förstärkning av högre utbildning och forskning inom dataområdet” (1981 :16) en förstärkning med bl a 28 nya professurer under perioden 1982/83-1986/87. Av dessa föreslogs åtta inom områden som är av väsentlig betydelse för utvecklingen av tekniken, 14 inom området tillämpning och teknikanvändning samt sex inom området ”datorsamhällets utveckling”. Som ett led i sin långtidsplanering tillsatte UHÄ 1981 en arbetsgrupp för forskning och forskarutbildning i personal- och arbetslivsfrågor. Gruppen har lämnat en slutrapport (UHÄ- rapport 1982:19) där man behandlat och kommit med förslag om resursförstärkningar inom området datorsamhällets utveckling. l rapporten sägs att datatekniken och dess användning är en dominerande styrfaktor bakom utformningen av arbetsliv och samhällsliv i övrigt. Datatekniken utvecklas i en accelererande takt och griper in i allt fler områden av samhället. I syfte att bidra till en konkretisering av ett så stort område som datorsamhällets utveckling har gruppen angivit fem viktiga delområden för framtida forskning.

El Forskning som analyserar samspelet mellan datoriseringen och arbetsförhållanden. Forskningen inom detta område syftar till att identifiera nuvarande utvecklingslinjer och därmed bl a bidra till kunskap för utformning av framtida yrkesroller. Som exempel på viktiga delfrågor anges - arbetets organisation och innehåll, - människors utvecklingsmöjligheter i arbetet, ledarskap, - sociala relationer, inflytande över egen arbetssituation, - arbetstidsförhållanden samt arbetsplatsens fysiska och ergonomiska utformning.

Forskning inom detta område kan således bidra med kunskap hur tekniken kort- och långsiktigt påverkar arbetslivet. Uppmärksamhet bör bl a riktas på processer och tillstånd som hänger samman med begrepp som motivation, kognition och emotion. E] Forskning som analyserar samspelet mellan datateknik-arbetslivlivsvillkor utanför arbetet är angelägen enligt arbetsgruppen för att få en helhetsbild av hur tekniken påverkar livsvillkoren i stort. Datateknikens konsekvenser för familjeliv, boende, kultur- och samhällsengagemang, hälsa och välbefinnande är av intresse att kartlägga. Sociologisk, psykologisk och medicinsk kunskap bör kunna utnyttjas i såväl kartläggande som mer normativt inriktad kunskapsutveckling. E] Forskning kring datateknikens användning för styrning och demokratisk utveckling i arbetsliv och samhälle anges som ytterligare ett viktigt forskningsområde. Häri bör bl a ingå analys av beslutsprocesser och inflytande vid systemutveckling, - av olika former av datoriserade analys och utformning styrmodel-

SOU I984:20 Datorisering, och forskning 207 utbildning

ler för varu- och tjänsteproduktion, - av informationssystem för att olika intresanalys och utformning fackliga organisationer, skall kunna besenter, bl a de anställdas döma ett företags eller en förvaltnings tillstånd och framtidsmöjligheter. D Sociostrukturella analyser av datorbaserade informationssystem, varvid avses bl a teoretiska analyser på samhällsnivå, främst inriktade på följande relationer:

datateknik _<--› samhällets norm- och

värdesystem :---_› arbetsmarknad och företag

Analyserna kan t ex omfatta frågor om

- datateknik och sysselsättningsgrad,

- datateknik och regional utveckling samt -- datateknik och yrkes- och kvaliñkationsstruktur.

D Pedagogiskt inriktad forskning med syfte att analysera utbildningens, roll i samband med datorisebåde företags- och samhällsfmansierad ringsprocessen: - av funktion, innehåll och organisation av utbildning/ analyser vidareutbildning i samband med datorisering, - konskvenser av förändringar knutna till analys av långsiktiga utbildning och lärande samt - av datorn som ett instrument i utbildningssammanhang. analyser

Kunskap och forskning kring frågor som rör arbetsliv och datorisering kunna medverka till att förebygga en ur individanser arbetsgruppen och samhällsperspektiv icke gynnsam utveckling, ta tillvara de positiva effekter som datateknologin och dess användning kan ge samt bidra med kunskapsunderlag för gränsdragningar vad gäller teknikens användning i samhället. om resursförstärkningar inom området datorsam- Gruppens förslag hällets utveckling innebär att två professurer skall inrättas. Den ena skall till Stockholm och föreslås få en enligt arbetsgruppens förslag förläggas inriktning. Professuren skall ha sin teoretiska bas beteeendevetenskaplig och motsvarar det första delområdet. Den andra inom socialpsykologin professuren föreslås förläggas till Göteborg och ges en administrativ inriktning. Professuren skall ha en mer organisationsteoretisk tyngdpunkt och motsvarar det tredje delområdet. UHÄ har efter remissbehandling behandlat arbetsgruppens förslag och funnit det vara en välmotiverad förstärkning av den fasta forskför arbetsvetenskaplig forskning. Verket anser det ningsorganisationen klokt att med tanke på det statsfmansiella läget koncentrera resurserna till Stockholm den arbetsvetenskapliga forskoch Göteborg , eftersom där är jämförelsevis väl utvecklad och etablertad. Det framhålls ningen också att tjänsterna ifråga har prioriterats av de samhällsvetenskapliga

208 Datorisering, utbildning och forskning

fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm och Göteborg. UHÃ räknar således med att föreslå att en professur i forskning om datateknik och arbetsliv inrättas vid universitetet i Stockholm 1985/86. Tjänsten bör enligt UHÄ ges beteendevetenskaplig inriktning och omfatta forskning om datoriseringens konsekvenser för individers och gruppers arbetsförhållanden. Dessutom räknar UHÄ med att föreslå att en professur i forskning om datateknik och arbetsorganisation inrättas vid universitetet i Göteborg 1988/89. Tjänsten bör enligt UHÄ ges organisationsteoretisk inriktning och omfatta datoriseringens konsekvenser för bl a ledning, beslutsfattande och inflytande i arbetsorganisationerna.

8.6.3 STUs

informationsteknologiprogram

Under hösten l983 lade regeringen fram en proposition 1983/ (prop 84:8) med förslag om ett nationellt mikroelektronikprogram, NMP. Förslagen berör såväl stöd till teknisk utveckling och teknikupphandling inom industridepartementets verksamhetsområde som utbildnings- och forskningsinsatser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Programmet som grundas på ett förslag från STU utgör det första blocket i ett planerat informationsteknologiprogram. Detta beräknas totalt kosta 714 milj kr under en femårsperiod, varav statliga medel beräknas till 549 milj kr. För genomförande av informationsteknologiprogrammets första del (mikroelektronikprogrammet) föreslås i propositionen ett anslag på 44 milj kr för budgetåret 1983/84. I STUs informationsteknologiprogram ingår tre block. Det första blocket har benämnts Komponentteknologi och siktar till utveckling av industriell kapacitet för tillverkning av mikroelektronikkomponenter. Detta block har formen av ett nationellt mikroelektronikprogram och innefattar ett antal konkreta insatser under en femårsperiod ifråga om utbildning och teknikspridning, grundforskning, målinriktad forskning samt teknikupphandling. De två andra blocken, som har en betydligt lägre grad av konkretisering, har kallats system” respektive ”relationen”. System omfattar utveckling av systemteknologi, maskin- och programvara för data-, kommunikations- och reglersystem i vid mening samt genomförande av systemprov. Relationer omfattar forskning inom och samverkan med human- och samhällsvetenskaperna med syfte att dels stötta och vidareutveckla informationsteknologin, dels uppmärksamma och bättre förstå informationsteknologins inverkan på människor och samhälle. Arbetet med dessa två block inom STU befinner sig på planeringsstadiet. I sitt ställningstagande till STUs program framhåller föredragande statsrådet att det mest angelägna är en satsning på ett nationellt mikroelektronikprogram. Anledningen till denna prioritering är främst behovet av forskning och utveckling så att en inhemsk förmåga att konstruera och producera komponenter säkerställs. Samtidigt betecknas det i propositionen som värdefullt om pågående och planerade aktiviteter inom informationsteknologiområdet kan samlas till ett enhetligt och väl av-

Datorisering, utbildning och forskning 209

vägt program. Frågan om förhållandet mellan ett nationellt mikroelektronikprogram och de andra blocken i ett större informationsteknologiskt program har tagits upp i näringsutskottets betänkande (1983/84:1 l). Enligt vad utskottet har inhämtat kan ett förslag till samlat informationsteknologiskt program föreligga hösten 1984. l detta sammanhang framhåller utskottet önskvärdheten av balans i de framtida insatserna på informationsteknologins område. Statens statliga insatser avseende systemteknik, programmeringsmetodik och relationsbör enligt utskottet anpassas till de planerade insatserna på komfrågor i syfte att möjliggöra en motsvarande utveckling. Detta ponentområdet bör enligt utskottets mening beaktas vid prövning av anslagen till bl a STU under de kommande budgetåren.

8.6.4 Forskningsbehovet är stort

Med hänvisning till vad som refererats ovan råder det idag uppenbarliom behovet av forskningsinsatser inom området datogen stor enighet och samhälle. För egen del kan vi med utgångspunkt från rer, arbetsliv som växt fram inom vårt utredningsarbete helt instämma de kunskaper i denna bedömning. Vi är också av den uppfattningen att det idag finns förutsättningar att om arbetslivets datorisering. I avbygga upp en kvalificerad forskning snitt 4.7 har vi i detalj redovisat och motiverat ett förslag till en sådan forskning och konkretiserat inriktning, omfattning och lokalisering. Detta bör kunna utgöra en del av ett mer samlat informationsteknologiprogram. I kapitel 7 har vi pekat på behovet av bra systemutvecklingsmodeller för god teknikutveckling och -användning I avsnitt 4.3 föreslår vi ett forsknings- och utvecklingsprogram för att ta fram och sprida om sådana modeller inklusive programvaruutveckling. Även kunskap detta förslag bör kunna utgöra ett bidrag till ett samlat informationsteknologiprogram.

-

9. Informationssamhället en

utmaning

-

några framtidsskisser,

och

problemformuleringar datapolitiska perspektiv

Informationssamhället - mer än

9.1 mycket

mikroprocessorer

l vårt utredningsarbete har huvudintresset koncentrerats på hur ny informationsteknologi kan påverka sättet att utföra arbetsprocesser i varuoch tjänsteproduktion. Vid en vidgad användning av datateknik kan effekten bli en förändrad efterfrågan på mänsklig arbetskraft och/eller ett ändrat innehåll i människors arbete vad gäller tex arbetsvillkor, kunskapskrav etc. Gamla arbetsuppgifter kan helt försvinna och nya kan tillkomma. Datoriseringens effekter via förändrade arbetsprocesser kan vara omfattande, men de kommer sällan helt överraskande och genomslagen tar tid. Det är därför inte helt omöjligt att genomföra perspektivstudier och framtidsutsagor inom detta effektområde. När datoriseringen griper in i själva produkterna blir förändringarna ofta mera genomgripande. Eftersom omställningstakten här ofta är mycket hög, ställs stora krav på företagens och de anställdas anpassningsförmåga. Nya tjänster och produkter blir möjliga att producera medan gamla och tidigare efterfrågade yrkeskunskaper och produktionsanläggningar kan bli föråldrade över en kort tidsrymd. Prognoser på detta effektområde missar ofta dessa genomgripande förändringar och klarar sällan att förutse det snabba spridningsförloppet. En av de viktigaste samhällsförändringarna i vår tid gäller framväxten av ett högteknologiskt informationssamhälle där informationsteknologi - - skadatorer, artificiell intelligens och kommunikationsteknologi par nya förutsättningar för samhällsorganisation, beslutsprocesser, kulturutbud, utbildning, arbetsorganisation och yrkesutbildning. Delar av samhällets infrastruktur står sannolikt under de närmaste decennierna inför stora förändringar. Datoriseringens effekter på infrastrukturer i samhälle och organisationer är kanske det allra minst uppmärksammade området och det som det forskats minst om. Dessa förändringar är ofta svåra att fånga, dels på grund av svårigheten att ta ett helhetsgrepp på samhället, dels på grund av karaktären av långsamma trendförändringar och dels på grund av de typiskt långa fördröjningarna mellan förändring och utfall. Vad gäller informationsteknologins effekter på samhällets infrastruktur är vidare t ex de allmänna datanätens abstrakta och svårsynliga karaktär sådant

212 - en -

Informationssamhället utmaning nâgraframtidsskisser

som försvårar och fördröjer medvetenheten om problemet liksom beredskapen till politisk styrning. Den tekniska fantasin och kunskapen om pågående investeringar i ny infrastruktur är ofta otillräcklig hos dem som har de formella befogenheterna, och det politiska uppdraget att styra datorsamhällets utveckling. Det finns därför en uppenbar risk att dessa förändringar av infrastrukturen först blir en nationell politisk angelägenhet när investeringarna sedan länge är genomförda och framtidens frihetsgrader försvunnit.

Datateknik (informationsteknologi)

Processer infrastruktur Produkter

Figur 9:1 Informationsreknologins effekteMKäI- _ _ _ Ia: NOU 1981:14) Produktion Administration 7137M97 Va°

Vi skall i detta avslutande kapitel vidga perspektivet något såväl i tid som rum och använda vår debattbok ”Jobb i framtid? som utgångspunkt för diskussionen.

9.2 Det allmänna nordiska datanätet en helt

ger ny

kommunikationsdimension

ADN - det allmänna nordiska datanätet, eller Datex som televerket nu kallar det - är det framväxande nätverk för digital kommunikation som på sikt möjliggör kommunikation både från och till institutioner och hushåll, samt mellan datorer och datoranvändare i hela Norden. Det allmänna datanätet är redan nu förutsättningen för att bankomaterna, uttagsautomaterna för pengar, skall kunna kommunicera med sina moderdatorer. Datanätet skapar på sikt förutsättningar för nya tjänster, geografisk utlokalisering av produktion, elektronisk post, bank- och köptjänster från hemmen, hemarbete m m. Det allmänna datanätet invigdes officiellt hösten 1981 i Sverige. Hur många uppmärksammade det? Ändå medför nationella och lokala datanät i kombination med stordatorer och hemdatorer, databanker och servicebyråer tillsammans en förändring av landets infrastruktur som i historiens ljus säkert kan jämföras med järnvägsbyggandet. Vi står nu tekniskt på tröskeln till ett samhälle där datorkraften kommer att uppträda på ett liknande sätt som elkraften. På sikt finns det terminaler och vägguttag hos flertalet hushåll. Redan idag kan en kraftfull hemdator köpas för obetydligt mer än vad en videoanläggning kostar. Det finns i huvudsak tre typer av nationella datanät i Sverige. Det enklaste, Datel, utnyttjar det vanliga telefonnätet och modem (modula-

- - 213

Informationssamhället en utmaning nâgra framtidsskisser

tor/demodulator, en signalöversättare) för kontakt mellan terminaler och centraldatorer. Det allmänna datanätet, Datex, är specialbyggt för

digital kommunikation. Det är kretskopplat (Circuit switching) och ger

användaren direkt förbindelse vid anrop. Datex-nätet täcker redan Norden samt har förbindelse med det västtyska Datex-L och därigenom med Datex-nätet i Canada. En tredje datanätstyp, Telepak, bygger på en annan informationspackningsteknik”, packet switching. Det är lite långsammare men billigare än Datex. Via Telepak når svenska datoranvändare de länder som inte kan nås via Datex. Norpak i Norge, IPSS/PSS i Storbritannien. Datex-P i Västtyskland och Telenet/Tymnet i USA är nät med packet switching. Utöver dessa allmänna datanät finns privatñnansierade (ej allmänna) nät för olika specialfunktioner. ARPA-nätet, the SOURCE och I.P. SHARP-nätet är några sådana exempel. Bankernas internationella transfereringar går i ökande utsträckning över SWIFT-nätet.

9.3 Datatekniken skapar nya produktionsmiljöer

Ny kommunikationsteknik, mikrodatorer, maskinintelligens i proces-styrning och processövervakning skapar nya produktionsmiljöer. En specialist på produktionsteknik, Hans Sundqvist från TELI, beskriver i ”Jobb i framtid” 90-talets industrimiljö enligt följande:

Uppdelningen inom produktionen - konstruktion, detaljtillverkning, elektro- niktillverkning, slutmontering samt provning har kvarstått sedan 60- och 70-talen, men arbetsmetoder och samordning har förändrats. Framför allt har datatekniken förändrat hela tillverkningsprocessen från början till slut. Den s k CAD/CAM-tekniken har blivit utvecklad och används inom all industri. Denna teknik har integrerats med datatekniska system för planering, uppföljning och styrning. Översiktligt fungerar produktionssystemet enligt följande. Ett produktbehov uppstår, vilket ger impuls till konstruktionsavdelningen att konstruera. Konstruktören gör sin konstruktion helt färdig vid dataterminalen utan några övriga hjälpmedel. Detta medför att - efter simulering av funktionen - alla konstruktionsdata är lagrade i dataminnet. Impuls till inköpsavdelning ger direkt utskrift av beställningssedlar på bildskärm, som gäller ingående köpdetaljer och råmaterial och där leveransdatum redan finns utskrivet. Datakontakt har skett med leverantör. Här krävs det en mänsklig bedömning om priserna är godtagbara med hänsyn till kalkylerat pris på produkten. Det finns visserligen redan uträknat, men företaget vill ha en mänsklig bedömning. Därefter ges klartecken till beställning, varvid mangenomför beredning och tidsplanering av tillverkningen. Detta sker helt automatiskt i databasen. Efter leveranskontroll av inkommet råmaterial startar tillverkning av produkten. Vid detaljtillverkning används ett antal olika CNC-maskiner, som tillverkar detaljen med information från konstruktionsdata helt utan mänsklig inblandning genom att maskinerna styrs direkt on line. Det är innebörden av CAD/CAMtekniken. Det finns en mindre grupp mekaniskt kvalificerade arbetare, vilka krävs för vissa bearbetningsmetoder som CNC-maskinerna ännu inte klarar av. Denna

214 - -

Informationssamhället en utmaning nâgra framtidsskisser

grupp har också hand om avsyning och kontroll av detaljen. Övrig operativ personal består av ett fåtal övervakare för att kontrollera maskinernas funktionssäkerhet och kunna ingripa omgående om övervakningssystemet eventuellt inte skulle upptäcka vissa udda fel. Detaljtillverkningsenheten fungerar vad man under 80-talet kallade PBB (Produktion med Begränsad Bemanning). För att snabbt klara service och underhåll på maskinerna håller sig företaget med egna, kvalificerade reparatörer/tekniker, som har utbildats av maskinleverantörerna. Dessa personer har till enda uppgift att se till, att maskinen inte stannar mellan planerade servicestopp. Den avdelning som slutligen monterar ihop mekaniken med och elektronik. Kompletta produkter sätts ihop av en och samma person. Det ger stor tillfredsställelse i arbetet vilket också visas av att de flesta ”knapptryckare och övervakare i andra tillverkningsled strävar efter att hamna på monteringavdelningen. Den efterföljande systemprovningen har inte förändrats nämnvärt från 70-80-talet, frånsett att man nu använder mer avancerade provutrustningar. Provningsprogrammen finns datormässigt uppgjorda, varför någon speciell grupp för detta ej behövs. Det innebär att provprogrammen finns tillgängliga on line, direkt från CAD/ CAM-systemet. Den personal som sköter provningen har en speciell högskoleutbildning. Denna grupp arbetar mycket intimt ihop med konstruktörerna via dataterminal under felsökningsarbetet. Därmed kan man säga att CAD/CAM-cirkeln är sluten.

Det finns en del utmaningar i ovanstående skiss. Den indikerar en utglesning av personalen på verkstadsgolvet, vilket ställer krav på ökade produktionsvolymer i industrin totalt sett och/eller överföring av resurser till andra sektorer där arbetskarft efterfrågas. Skissen indikerar också ökade kvaliñkationskrav på arbetskraften. Det ställer krav på ökade utbildningsinsatser såväl internt i företagen som i samhällets regi. Skissen antyder även en mera flexibel organisation. Det ger möjligheter till nya organisatoriska lösningar. I produktverkstäder kan mark- - konstruktion - - komma närnadsföring produktion försäljning mare varandra. Arbetslag bestående av såväl tjänstemän som arbetare kan ges vidgade arbetsuppgifter, resultatansvar, planeringsansvar och omfattande uppgiftsrotation. Skissen pekar dessutom på att gränserna mellan olika yrkeskategorier kan komma att suddas ut. Det ställer nya krav pá arbetsmarknadens parter att agera i en riktning som underlättar en sådan omställning. Det ställer också krav på yrkesutbildningen.

9.4 Datatekniken ger möjligheter till nya samhälls-

strukturer

Bo Hedberg beskriver i Jobb i framtid?” olika alternativa strukturer för tjänsteproduktion under 90-talet:

Kombinationen av datanät och utvecklingen av ord- och textbehandlingssystem (skrivautomater och kommunikationssystem, elektroniska brevlådor m m) gör det möjligt att förlägga en hel del skrivarbete, övervakningsarbete från terminal etc till hemmen. Via telefonjacket kan den s k distansarbetaren stå i förbindelse med sin uppdragsgivare eller huvudarbetsplats.

sou 193420 Datorisering utbildning och forskning 215

Ordbehandlingen höjer produktiviteten och skapar nya förutsättningar för utskrift och distribution av brev, dokument och rapporter. Sekretarrollen står inför en påtaglig omvandling, om den utveckling som nu inletts får fortsätta. Ett sätt att använda den nya tekniken har redan prövats i flera länder. Man flyttar ut sekretarna till hemmen, sätter en ordbehandlingsmaskin på köksbordet och köper skrivtjänster som förmedlas och levereras via telefonnätet. Detta system på tjänsteproduktionens område liknar de förlagssystem som var vanliga i knallebygderna och som bland annat leksaksindustrin fortfarande i viss utsträckning utnyttjar. Hemproduktionen kompletterar fabriks- och kontorsproduktionen. En sådan utveckling kan visst ha fördelar för några människor, men i huvudsak är modellen skrämmande. Vilka är det som sänds tillbaka till hemmen? Männen eller kvinnorna? De i organisationens topp eller de i dess botten? Distribuerad ordbehandling kan bli datoriserad isolering. Sekreterargruppen sprängs och packas in i hyresområden och radhus. Hur går det med den fackliga sammanhållningen? Arbetsgemenskapen?

Exakt samma teknik kan emellertid vara befriande för löntagare som har mera

stimulerande arbetsuppgifter och/eller som av fritt val väljer att sälja sina tjänster från hemmet eller annan egen arbetsplats. En artikel i Dagens Nyheter hösten 1980 om en systemprogrammerare på FOA som arbetar via datonerminal från sin bostad i skärgården kan väl illustrera detta. Likaså kan tekniken hjälpa rörelsehandikappade och äldre till ett ökat eller fortsatt deltagande i arbetslivet. Den nya teknologin kan inte bara användas för att underlätta hemarbete i stadsmiljöer. Kvalificerad tjänsteproduktion kan utföras från snart sagt varje. punkt i landet som har telefonförbindelse. En grupp systemprogrammerare kan slå sig ned i Ådalen. Ett analys- och prognoskollektiv med ett par billiga hemdatorer kan exportera tjänster från Karesuando. Samma teknik som kan isolera sekreterare i lägenhetsmoduler kan också användas för att samordna och organisera tjänsteproduktionen - och viss varuproduktion - i en stadsdel eller ett sysselsättningsvagt brukssamhälle. Med samhället, kvarteret, stadsdelen som organisatorisk bas kan framtida kvarterskoncerner organisera och samordna lokal produktion. Då blir sekreterarna inte satelliter till stora kontor. I stället säljer de som kollektiv sina tjänster till olika köpare på tjänstemarknader. ”Tensta Bruk och Koppoms Förenade Tjänstekooperation” är snart möjliga att förverkliga.

Dessa skisser på alternativ tjänsteproduktion illustrerar några alternativ på samhällsnivå. Tekniska möjligheter och sociala arrangemang (infrastruktur, samhällsorganisation, politiska beslutssystem m m) ger samhällsutveckling. Valet mellan en framtida datorisering på hemnivå (hemarbete m m) och en datorisering på institutionsnivå (närarbete m m) är exempel på en utmaning och ett oerhört viktigt strategiskt val för informationssamhällets utveckling. En datorisering på hemnivån är förknippad med hemarbete, home banking, home shopping, datorstödd undervisning, elektronisk post, tidning och betalningsförmedling samt ett ökat mediabud i hemmen. En datorisering på institutionsnivå (närarbetsplatser, lokala datorcentra, grannskapscentraler) är mera förenlig med befintliga institutioner i samhället som post, bank, skola, daghem, bibliotek och tidning. I sin förläggning kommer ovanstående framtidsbilder i den mån de förverkligas att ge upphov till nya livsstilar. Ökade kunskapskrav i arbetet, utsuddandet av gränserna mellan olika yrkeskategorier, det ökade kontaktnätet i dator- och kommunikationsteknikens spår, möjlig-

216 - -

Informationssamhället en utmaning några framtidsskisser

heter att förlägga delar av arbetet i närmiljön eller hemmet påverkar naturligtvis även sociala och kulturella mönster.

9.5 Informationssamhället ställer krav en

på samordnad datapolitik

Vi tar ingen ställning till i vilken omfattning ovanstående framtidsbilder kommer att realiseras och i så fall i vilken takt. Bilderna visar emellertid på tendenser och i vilka troliga riktningar informationssamhället kommer att gå. De visar också på behovet av en samordnad datapolitik. Datorteknikens snabba utveckling mot högre prestanda till lägre pris mot superdatorer och fjärde generationens datorer för kvalificerade användare, eller mot billiga mikroprocessorer för allterminaler, persondatorer, hemdatorer och intelligenta styrdon har ägnats stort spaltutrymme i både vetenskapliga tidskrifter och populärpress. Utvecklingen på datorområdet är både imponerande och fascinerande. Likväl är det inte datortekniken ensam som föranleder utredare, konsulter och politiker världen över att forma planer och ansatser till politik och program. Det är det faktum att datorteknik, kommunikationsteknik och modeller för styrning, beslut och konsekvensberäkningar (t ex AI artificiell intelligens) börjar integreras som ger teknikutvecklingen en helt ny styrka och dimension. Telematik, informationsteknologi, & (Computers and Communiation) är några begrepp för denna samordning av datorer, kommunikationssystem och programvara. Motståndarna till en datapolitik missar denna samordningseffekt och jämför ofta datorn med andra isolerade maskiner eller verktyg (”Vi har ju ingen politik för symaskiner, skrivmaskiner eller blyertspennor). Men informationsteknologin har en helt annan förändringskraft och räckvidd. Den kan skapa nya infrastrukturer i samhället. Den kan påverka företagsstrukturer och arbetsorganisation. Den kan förändra relationen mellan arbete, hem och fritid. Den kan påverka människors kommunikation och kunnande. Den kan kort sagt förändra vår kultur! Dessa förändringar kan t ex påverka arbetets lokalisering och sambandet mellan arbetsliv, samhällsliv och familjeliv. Hemarbete och arbete på närarbetsplatser är redan nu en teknisk möjlighet för många anställda. Former för sådant arbete och erfarenheter av redan inledda försök måste bli föremål för studier och utvecklingsarbete. Ett samhälle med omfattande arbete på hemnivån skiljer sig med säkerhet avsevärt ifrån ett samhälle, där nya former för kollektivt arbete på arbetsplatser utvecklas. Vägvalet mellan datorisering på hemnivå eller på institutionsnivå berör åtskilliga institutioner förutom den konventionella arbetsplatsen. Skolan, banken, affären, tidningen, biblioteket, fackklubben etc är samhällslösningar för institutionsnivån. Samtidigt som informationssamhället skapar stora risker och ställer oss inför svåra strategiska val, skapas också nya förutsättningar och lockande möjligheter. Det kan gälla en decentralisering av företagens verksamhet och ett utvecklat självbestämmande för arbetslag och produktionsställen. Det kan också gälla etableringen av ny och konkurrens-

- - 217

Informationssamhället en utmaning några framtidsskisser

tjänsteproduktion på orter där konventionell varuproduktion kraftig och där samhällskapital i eller râvarubearbetning inte längre är möjlig, form och omsorgsinstitutioner, för att av skolor, bostäder, transporter inte tala om sociala nätverk och mänskligt kunnande, riskerar att gå till

spillo eller underutnyttjas. lnformationssamhället ställer med säkerhet nya krav på utbildningen och yrkeslivets områden. Mera grundläggande ändras förutpå skolans och kunskapsutveckling i arbetslivet sättningarna för kunskapsbildning mot mera övervakade instrumentvid en förskjutning arbetsuppgifter, Hekontakt med produktionsflöden och programmerade arbetsverktyg. nerv-banorna la samhällskroppen ”skelettet”-- infrastrukturen, - och beslutsinformationssystemen, ”hjärnan” planeringsprocesserna modellerna samt ”språket” och uttrycksmedlen står inför förändringar.

Därför är den utveckling som nu inleds på informationsteknologins område ett uppenbart politikområde, en problematik med hot och möjligheter som måste hanteras tvärvetenskapligt och departementsövergrimåste vidare vägledas av en vision om önskvärda pande. Utvecklingen framtider och en politisk ambition att minimera de negativa effekter som kraven framförallt i arbetslivet medför, samt medverpå omställningari ka till att medborgarna ges möjlighet att ta ställning till olika utvecklings-

alternativ för ett framtida samhälle. Det behövs därför en samlad datapolitik. Enligt vår mening skulle

kunna skapa förutsättningar för detta. följande

El Datapolitiken bör få en tvärvetenskaplig och departementsövergri- Vi tror att denna styrning underlättas om den sker i pande styrning. statsrâdsberedningen D Vi menar också att det är svårt att bevaka datafrågorna via kommittéväsendet. Den snabba utvecklingen på dataområdet försvårar den traditionella i form av stenciler och betänkanden. Å rapporteringen andra sidan talar samma snabba utveckling på datorområdet för att över ett organ som kontinuerligt bevakar regeringen bör förfoga datafrågorna, ett organ från vilket regeringen kan få snabba gensvar Vi menar att ett dataråd knutet till statsrådspå den förda politiken. Rådet bör ses som ett forum i beredningen vore en lämplig lösning. huvudintressenter - statsmakterna, datoranvändarvilket berörda och arbetsmarknadens parter - kan diskutera na, datorleverantörer och söka nå fram till en samstämd bedömning av utvecklingen och i rådets diskussion och dess anspråk på åtgärder. Tyngdpunkten verksamhet i övrigt bör ligga på den förväntade utvecklingen på sikt i dess huvuddrag. Rådet bör kunna ta initiativ till och på utvecklingen och tillkalla experter för belysning av aktuella spörsstudiegrupper mål. Rådet bör även utnyttjas som remissorgan i frågor som berör dataområdet. Rådet bör däremot inte ha några uppgifter av operativ karaktär. av de skilda som kan komma att Verkställigheten åtgärder bli aktuella bör ankomma på existerande organ.

Reservation

Av ledamoten Jan Edgren

1. i om avsnitt 4.2 Centrum för administrativ dataut-

fråga veckling

innebär att ett centrum för administrativ datautveckling inrät- Förslaget skall ha särskild mot de mindre företagen och tas. Centret inriktning standards och metoder. skall bl a ha i uppgift att utveckla programvara, Centret skall under en femårig försöksperiod byggas upp till i storleks-

20 personer. Efter försöksperioden anses att centret bör hälf-

ordningen tenñnansieras via avgifter. visat att föreslagna centrum för admi- Jag anser inte att utredningen skulle kunna tillföra företagen i allmänhet och nistrativ datautveckling de mindre företagen i synnerhet något påtagligt utöver det utvecklingsarbete som redan sker i näringslivet och befintliga forskningsinstitutio-

ner. dataområdet är mycket snabb. Utvecklingen på det administrativa Internationellt sett anses Sverige ligga långt framme när det gäller föreinom det administrativa dataområdet. Att det i dagslätagens standard och att det föreslagna centret skulle kunna get behövs speciella initiativ” bidra till att i nämnvärd på den administrativa datatekgrad höja nivån niken i de svenska företagen är därför mycket diskutabelt. J ämf ört med de resurser som man i användarföretag, leverantörsföreoch serviceföretag satsar på produkt- och programtag, konsultföretag blir centrum för administrativ datautveckling utveckling föreslagna mycket marginellt. Centret kommer att få svårt att hänga med i utveckoch att upprätthålla tillräcklig kompetens. utvecklingen av prolingen är vidare arbetskrävande och detta medför att centrets insatser gramvara bara kan få en begränsad räckvidd och beröra en begränsad grupp företag. När det gäller centrets funktion att ge stöd till den regionala som utredningen föreslår i annat sammanhang rådgivningsverksamhet ordnas bättre att det regionala organet har kan den sannolikt genom frihet den service som behövs Sammanatt upphandla på marknaden. att inrättande av ett centrum för fattningsvis ifrågasätter jag starkt administrativ kommer att fylla en meningsfull funktion datautveckling och reserverar mig därför mot förslaget.

220 Reservation

2. i fråga om del av avsnitt 4.3 för Stimulans av

Program

Svensk Systemutveckling

Förslaget består av två delar. Den första delen gäller inrättande av ett FoU-program för att ta fram och sprida information om bra systemutvecklingsmodeller. Jag anser att denna åtgärd är mycket värdefull och biträder denna del av förslaget. Påpekas bör dock att det finns en risk i Standardisering av systemutvecklingsmodeller. Någon bästa systemutvecklingsmodell för alla situationer finns inte utan valet av modell måste alltid bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Jag är däremot mycket tveksam till den andra delen av förslaget som innebär att ekonomiskt stöd, utvecklingsbidrag, skall kunna utgå till företag med små resurser som utvecklar datasystem inom områden där det inte finns fullgoda standardsystem. För det första krävs att det bedömande organet kan avgöra att det system som skall utvecklas har avsedda kvalitetsegenskaper och angelägenhetsgrad. Detta kommer i många fall att vara en mycket svår uppgift. För det andra bör man kunna fastställa att det är fråga om ett utvecklingsarbete som inte skulle kommit till stånd utan ekonomiskt stöd. För att ett ekonomiskt stöd för systemutveckling i företag skall vara meningsfullt måste det sålunda ges med stor restriktivitet. fall finns stor

I_annat

risk för att det föreslagna utvecklingsbidraget för systemutveckling endast blir en ny subventionsmöjlighet som kan snedvrida konkurrensförhållandena mellan olika företag.

sou l984:20 221

Särskilt

yttrande

Av ledamoten Alf Wennerfors

l avsnitt 4.2 föreslås att ett centrum för administrativ datautveckling skall inrättas med start 1985. Centret skall organiseras i form av en stiftelse med STU och ASF som huvudmän. Under en femårig försöksperiod beräknas bruttokostnaden bli ca 20 milj kr. Staten skall bidraga med l5 milj kr. Självfallet finns det ett behov av denna verksamhet så som utredning-

en beskrivit den. Åtskilliga små och medelstora företag efterfrågar infor-

mation om forskningsresultat och inte minst om industriell anpassning av dessa forskningsresultat. Man vill också ta del av utvecklingen på programvaruområdet. Man har behov av att studera systemutvecklingsmetoder och -modellen Men samtidigt som jag instämmer i detta måste jag anmäla mina principiella invändningar. I en så dynamisk och expansiv bransch och mot bakgrund av balansproblemen i svensk ekonomi ser jag inte något behov av att samhället tar på sig uppgifter av detta slag. Detta sker redan

inom branschen om än i ringa omfattning än så länge. I en marknads-

ekonomi styr efterfrågan utbudet. Mina ovan framförda synpunkter gäller också det förslag som framförs i avsnitt 4.3. Utredningen föreslår att ASF och STU skall genomföra och finansiera ett program för utveckling av systemutvecklingsmodeller. Självfallet bör man satsa på systemutveckling inom en dynamisk bransch. Men detta måste vara en uppgift för progressiva företag i branschen.

Bilagor 223

Bilaga 1

@

Kommittédirektiv WE

iâ

Dir 1978:76

Datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö

Dir. 1978:76

Beslut vid regeringssammanttäde 1978-07-20.

Departetnentschefen, statsrådet Winén. anför. Datatekniken har under det senaste åniondet brutit igenom på allvar och påverkat arbetslivet inom de flesta grenar av förvaltning och ttäringsiiv. Den skapar nya utvecklingsmöjligheter som det är viktigt att ta vara på men ställer samtidigt stora krav på omställning och iömyelse. Sannolikt ligger de största iörändringama ännu i framtiden. I början ftck datorerna sin huvudsakliga användning som hjälpmedel för matematiska beräkningar i tekniska och vetenskapliga sammanhang. På det administrativa området började datorer iniöras under 1950-talet. Genom transistorisering av datorerna under 1960-talet möjliggjordes lägre priser samtidigt som driftsäkerhet och prestanda kunde förbättras. Detta innebar ett genombrott för utnyttjande i större skala. De senaste årens utveckling av s. k. integrerade kretsar har inneburit ytterligare kraftigt förbättrade prestanda till lägre priser. De har öppnat möjligheter till decentralisering av databehandlingen. Också inom telekommunikationema sker en snabb teknisk utveckling, som bl. a. gör det möjligt att till låga kostnader sända data över långa avstånd. Hittills har datatekniken blivit mest utbredd inom området administrativ databehandling. Kontorsarbetet har i stor utsträckning redan fått ändrat innehåll. Hantering av in- och utbetalningar, bokföring och statistik i alla former sker idag övervägande med hjälp av datorer. Under de närmaste åren väntas allt fler kontor få elektronisk utrustning för lagring. bearbetning och utskrift av text. Vidarebefordran och utbyte av data väntas I stor omfattning komma att ske genom olika datanät. inte minst det allmänna datanät som televerket bygger upp. Datateknik används for specialiserade uppgifter inom kommunikationssektorn, bl. a. för övervakning och styrning av luftfan. fartyg, telekommunikationer och järnvägstransporter. Specialiserade datasystem används också inom sjukvården för t. ex. patientdata och i försvaret for stridsledningssys-

224 Bilagor

tem. Inom industrin tillämpas datatekniken allt mer i olika produktionsprocesser. Automation betraktas i alla industriländer som ett viktigt medel att öka industrins produktivitet. Datorer används vid processkontroll inom exempelvis pappers-, ståI-, cement- och kemisk industri. De utnyttjas for styrning av produktionslittjer inom bla. varvs-. bil-, gruv- och tryckeriiitdustrirt. Datorer används också i samband med s. k. numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig grunclkomponent i industrirobotsystent. Vid sidan av detta har halvledartekniken lätt ökad tillämpning bl. a. när det gäller mät- och styrutrustiting inom industrin. Mängden mindre datorer har ökat. snabbt. l svensk industri fanns år l977 ca 600 industrirobotar installerade. De

anviittds bl. a. for tunga och monolona arbeten och där andra besvärliga

arhetsmiljöproblem finns. Robotarna är ofta en länk mellan olika automatiskt styrda maskiner. l viss omfattning utför de egna arbetsoperationer, t. ex. svetsning, slipning, gradning och målning. Personalens arbetsuppgifter omfattar da främst maskinbetjäning av olika slag. lndustrirobotar av den typ som finns i dag lär anses ha ett mycket ston användningsområde inom bl. a. verkstadsindustrin. Den svenska dataindustrin har under 1960- och l970-taIei1 vuxit snabbt, och under det närmaste decenniet väntas den la minst lika hög tillväxttakt. Den kan anses svara for en väsentlig del av svensk industris utvecklingspotential. Vissa försök har gjort att kvantitativt uppskatta datorteknikens olika effekter på sysselsättningen. Sålunda lät l97l års datainrlustriutrezlning en särskild referensgrupp studera sysselsättningsfrågorna. Referensgruppett framhöll i sin rapport att en ändrad näringsstruktur var den dominerande orsaken till lörskjutningar mellan olika yrkesgruppen inbördes storlek. Den tekniska trtvecklittgen beskrevs av referensgruppen som en av llera förklaringar till ändringar i näringsstrukturen. Dittills (dvs. fram till 1974) ansågs datatekniken ha lätt störst effekt på sysselsättningen i kontorsomrâdet. där antalet sysselsatta av allt att döma skulle ha ökat ännu mer än det faktiskt gjorde om inte datorer hade införts. Datatekniken bedömdes vidare ha haft en marginell elTekt i riktning mot ökad koncentration av arbetstillfällen i storstndsomrâdena. Dataindustriutredningens arbete har följts av ett fortlöpande utredningsarbete inom statens industriverk. Även inom statistiska centralbyrån har försök giorts att beräkna datateknikens arbetsmarknadseifekter. l slutrapporten ADB och arbetskraften (Information i prognosfrågor l977t2l) beräknas nettoclTekten i kontorsområdet motsvara ett bortfall av 30 000-40 000 syssclsättningstillfzillen. Utredningspromemoria nr 3 till betänkandet (SOU l974zl0) Data och Ilärlllgipolltik.

Bilagor 225

Sedan de nämnda beräkningarna gjordes har det totala zmtalet sysselsatta i kontorsområdet fonsatt att öka. Det är ändå sannolikt att datorerna på många håll har minskat behovet av personal. Om tjänstesektorrt i framtiden inte ökar sin totala sysselsättning lika snabbt som hittills kan datoriseringen inom kontorsområdet framdeles komma att leda till nya och större sysselsättnings- Inom andra områden sotn t. ex. den grafiska industrin eller delar av problem. kommunikationsonrrådet (post, tele, sjöfart. järnvägar osv.) har elektronikens införande medfört att en del yrkesgrupper nu synes vara på väg att försvinna. « Inom tillverkningsindustrirt kan - som framgår av vad jag nyss anförde industrirobotar på kon tid komma att ersätta många människors yrkesarbete. Vilken betydelse automationen i framtiden kan lå på den totala industrisysär emellertid känt. Vissa överväganden gjordes i den selsättningen dåligt från statistiska centralbyrån. Några forskningsprojekt i nämnda slutrapponen ämnet pågår vidare vid svenska universitet och högskolor liksom utomlands. Det är i det sammanhanget viktigt att hålla i minnet att industrisysselsättunder en följd av år har minskat. Minskningen har delvis haft sin ningen orsak ien fortgående rationalisering och teknisk utveckling av produktionen. Men trots tendensen till minskad sysselsättning på längre sikt har industrin under högkonjunkturerna regelbundet haft brist på yrkesutbildade arbetare, vilket har stimulerat ansträngningarna att automatisera produktionen. Med datatekniken följer en rad nya yrken. För många av dessa krävs specialiserade utbildningar, vilka ofta behöver revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen. De som har en utbildning inom området behöver ofta lör nya uppgifter inom samma område. Utbildning inom fortbildning dataområdet både i gymnasieskolan och i ett antal efterpågår försöksvis

gyrnnasiala uthildningsvägar. Det är angeläget att utbildltingen i framtiden

blir så allmän att de utbildade kan välja mellan olika arbeten samtidigt som I sistnämnda ltänseendert är det behovet av specialkompetens tillgodoses. viktigt att utbildningen kan planeras med lednirtg av tillförlitliga prognoser över behovet av arbetskraft i de berörda yrkena. Utvecklingen av datorer och automation har således väsentlig betydelse for av framtida kvantitativa av sysselsättningen och en bedömning förändringar behovet av utbildning för olika yrken. Tekniken har dessutom ofta omvälvande effekter på arbetets innehåll och arbetsmiljön. Gamla arbetsuppgifter ersätts av nya och den fysiska arbetsmiljön kan ändras radikalt. lnforrnationsllijdet. medmänskliga relationer och beslutsformer påverkas på skilda sätt. En omtvistad fråga är i vad mån det finns något generellt samband mellan automation och arbetstillfredsställelse. Vad industrin beträffar finns vissa forskningsresultat från 1960-talet och början av 1970-talet som tyder på att

?Se t. ex. Bertil Gardell: Produktionsteknik och arbetsglädje (l97ll.

226 Bilagor

arbetstillfredsställelsen sjunker vid övergång från hantverk till tempoarbete för att sedan åter öka vid övergång från tempoarbcte till processövervakad industri. Det sistnämnda positiva sambandet mellan arbetsglädje och övergång från tempoarbete till processindustri har senare ifrågasatts. Ett vanligt skäl till att Företag infor industrirobotar är -- förutom att de förbättrar lönsamheten - att robotarna löser besvärliga arbctsmiljöproblem. fålektroniken gör det möjligt att ta bort många tunga. ensidiga eller farliga atlrctstnonteixt. Men den kan också skapa nya arbetsmiljöproblem. Övervakning av automatiska produktionssystem är ofta enformig och kan leda till minskade kamratktmtakter på arbetsplatsen. Det finns risk for att personalen känner sig kontrollerad av olika styrsystem. 1 vissa företag synes autornationen ha ökat behovet av Skiftarbete, medan utvecklingen på andra håll inger hopp om att detta problem skall kunna lösas genom fortsatta tekniska förbättringar. Bildskärmar och liknande utrustning ger upphov till särskilda ergonomiska problem. För stora grupper av anställda i kontor och inom kommunikationssektom medför datorerna en mängd enformigt inkodningsarbete, samtidigt som den handläggande personalen kan avlastas mtinmässiga arbetsuppgifter i samband med exempelvis statistikföring och registre« ring av data. Den nya tekniken kan således medföra stora förändringar både till det bilttre och till det sämre. Den ställer stora krav på de anställdas förmåga till omställning. Själva omställningen kan vara svår för den enskilde även ide fall då den ger naöjlighczter till förbättring av dennes situation. Det är viktigt att den tekniska utvecklingen sker under former som lilntagarnzi kan överblicka och påverka. De anställda har idag laglig rätt till medbestämmande i fråga om viktigare ändringar av förhållandena på en arbetsplats. Sâtlana frågor som införande av datorer och automation eller val mellan olika slags utrustning kan i princip inte avgöras utan att de anställda i förväg informeras och får möjlighet att förhandla. Detta kan dock försvåras av olika praktiska omständigheter, t. ex. att ett företag är beroende av omfattande datakommunikation med andra företag eller med avlägsna datacentraler, vilkas systemval är givna på förhand. Datasystemens stora betydelse för inlorrnationsllötiet i större företag kan också ge upphov till helt nya rutiner för infonnation och beslutsfattande i företagen. Den tekniska utveckling som hittills har skett har främjats av att de anställda och de fackliga organisationerna har bedömt den som önskvärd. Den väntade utvecklingen met alltmer komplicerad teknik kan göra det nödvändigt för parterna på arbetsmarknaden att utveckla formerna för samråd och medbestänrmande. Det gäller såväl i samband med forskning och planering som vid konkreta beslut om införande av ny teknik. Dessa och liknande frågor har tagits upp i rapporter från såväl LO och TCO som politiska partier och i debattskrifter. På det internationella planet har

Bilagor 227

(ILO) i en rapport varnat bl. a. för att en

internationella arbetsorganisationen kan lå stora sysselsättningsmässiga konsekvenser.

alltför snabb utveckling har behandlat behovet av en kartläggning av Flera riksdagsmotioner Arbetsmarknadsutskottet konstatedatateknikens sysselsättningselTekter. av datateknikens sysselsättningseffekter anses rade i höstas att beräkningar blir färre. Betydande Förändringar av arbetsmiljö tyda på att arbetstillfällena arbetsinnehåll inträffar dessutom i både industri och förvaltning. och 1977/7831, rskr l977/78:l7). Arbetsmarknadsutframhöll utskottet (AU att man kartläggning av skottet fann det därför angeläget gör en bred framtida effekter och sysselsättning. En sådan datateknikens på arbetsliv komplettering av den utredningskartläggning skall utgöra en betydelsefull delar av dataområdet som redan har satts igång. verksamhet på andra hemställde som sin mening skulle ge regeringen Utskottet att riksdagen vad utskottet anfört. Riksdagen bilöll utskottets hemställan. tillkänna har som jag nämnt blivit studerade i såväl Flera av de berörda frågorna som olika forskningsorgan. De studier som hittills har olTentliga utredningar av datateknikens framtida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö gjorts hållna eller haft karaktär av räkneexempel. En har dock varit allmänt för att en samlad utredning av kommitté bör därför nu tillkallas göra framtida effekter och arbetsmiljö. Utreddatateknikens på sysselsättning bör ge underlag för principiella ställningstaganden i frågor som rör ningen under de närmaste S-l0 åren och under de närmaste 15 åren. utvecklingen Den bör också kunna tjäna som utgångspunkt för den fortlöpande bevakning

arbetsmaiknadseñekter som bl. a. statens industriverk av datateknikens

svarar for. med industriministern, som senare idag Jag har i denna fråga samrått att tillkalla en kommitté för utredning av kommer att begära bemyndigande effekter utveckling. Det är datateknikens och elektronikcns på näringslivets arbetar i nära samband med varandra så väsentligt att de båda utredningarna att dubbel-arbete undviks och vunna erfarenheter fortlöpande kan utnyttjas

av de båda utredningarna. för den av mig föreslagna kommitténs överväganden En utgångspunkt

måste vara en kunskap om datorernas användning i olika delar av förvaltning

och och var det finns långt framskridna planer på att vidga näringsliv Kommittén bör kunna redovisa en utnyttjandet av sådan utrustning. av dessa hjälpmedel. Därvid bör uppskattning av den framtida användningen till väsentlig del kunna utgå från material som tas fram av den utredningen avser att tillkalla och av statens industrikommitté som industriministern bör i mån av behov kunna anlitas för att verk. Även utomstående experter

belysa tekniska eller ekonomiska frågor. Kommittén bör sedan analysera datateknikens elTekter på sysselsättningen av den framtida tekniska och ekonomiska vid olika tänkbara förlopp

228 Bilagor

utvecklingen. Såväl den totala sysselsättningen som utvecklingen lör olika yrkesgrupper, i olika näringsgrenar och i olika delar av landet bör belysas. Kommittén bör iliskutera i vad mån skilda utvecklingslörlopp i fråga om elektmnikens anváinditing har önskvärda eller skadliga effekter på sysselsättningen oclt i vad mån det går att påverka denna utveckling i önskvärd riktning. Kommittén bör överväga i vad mån staten bör vidta särskilda åtgärder för att underlätta omståillningar i samband med införande av datorer och autom-atitnt eller for att styra denna utveckling på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till de sysselsatta. Särskilt bör behovet av utbildning för olika yrkesgrupper och behovet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder belysas. Vidare bör kommittén analysera de olika effekter på arbetsmiljön som datorer och automation kan ha. Såväl direkta ergonomiska problem som kontaktproblem på arbetsplatser. ökad kontroll av anställda och risk for bristande arbetstillfredsställelse i vid mening bör belysas. Likaså bör kommittén bedöma de förbättringar som kan göms t. ex. genom att ensidiga eller farliga arbetsmoment röjs undan. Kommittén bör vidare diskutera datateknikens effekter på informationsflödet inom företag och förvaltningar samt de anställdas möjligheter att hävda sitt medbestämmande. Kommittén bör mot bakgrund av detta överväga behovet av åtgärder från statens sida för att främja arbetsmiljön. Kommittén bör i sitt arbete kunna ta upp även andra frågor än (lem jag nu har nämnt med anknytning till datateknikens effekter på arbetslivet. [)et är lämpligt att kommittén under sitt arbete samråder med övriga pågående utredningar inom dataområdet. Med ltänsyn till den snabba utvecklingen inom dataontrådet är det angeläget att tnredningsarbetet bedrivs så att konkreta resultat och förslag till åtgärder kan läggas fram inom en relativt snar framtid. Detta kan exempelvis ske i delbetänkanden eller genom framståillningar i olika delfrågor. Under budgetåret 1978/79 läggs bl. a. sysselsättningsntredningens slutbetänkande fram lör regeringens ställningstagande. och en rad viktiga frågor rörande ståI-, varvs- och tekoindustrierna kommer också att behöva avgöras i en nära framtid. l den mån som utredningen om datateknikens sysselsättningselfekter anser sig ha synpunkterav betydelse för dessa olika frågor är det angeläget att de läggs fram i sådan tid att de kan beaktas. Med hänvisning till vad jag nu har artfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv, att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

Bilagor 229

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer att föreskriver att kostnaderna lör jag regeringen kommittén skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

ansluter sig till löredragandens överväganden och bifaller hans Regeringen hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

Bilagor 231

sou 1984:20

Bilaga 2

rä

Kommittédirektiv ggg

tas

Dir 1982:67

till dataeffektutredningen (A 1978:05)

Tilläggsdirektiv

Dir 1982:67

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför: Den 20 juli 1978 beslöt regeringen att tillsätta en kommitté med Iippgift att

utreda datate knikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Kommittén,

namnet har hittills överlämnat ett som antog dataeffektutredningen, delbetänkande benämnt 1981:17) Industrins datorisering samt en (SOU Kontorens -

interimsrapport med titeln (DsA 1981:16) datorisering

effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Kontorsrapporten bygger inom statsförvaltningen samt bank- och huvudsakligen på branschstudier* av Statskontoret, arbetslivscentrum och försäkringsbranschema genomförda Ekonomiska vid Handelshögskolan i Stockholm på forskningsinstitutet uppdrag av dataeffektutredningen. Både delbetänkandet och interimsrapporten anmäldes för riksdagen i propositionen (prop. 1981/82: 123, bil. 4) om samordnad datapolitik. Regeringen bör nu - som jag nämnde vid min anmälan av propositionen - i tilläggsdirektiv precisera vilka frågor som skall behandlas i utredningens fortsatta arbete. Dataeffektutredningen har hittills främst uppehállit sig vid teknikens inom två stora områden, nämligen industrins produktion och tillämpning kontorsområdet. Kontorsautomationen har hittills studerats huvudsakligen inom statsförvaltningen. Som jag nämnde vid min anmälan av propositionen återstår det att belysa några viktiga delar av arbetsmarknaden, nämligen handeln samt landsting och kommuner. Arbetslivscentrum och Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm har nu slutfört tre undersökningar av handelns

1 Kontorsautomation i statsförvaltningen - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö (DsA 1981:15), kon- Bankdatorisering i SO-talsperspektiv - några möjliga utvecklingsaltemativ, sekvenser och stynnedel (DsA 1981:13), Datoriseringen i försäkringsbranschen (DsA 1981:14).

232 Bilagor

dator vilka finansierats

isering? av bl. a. dataeffektutredningen. [ätter initiativ

av dataefftrktutredningen har Statskontoret påbörjat en studie av effekterna av administrativ databehandling hos landsting och kommuner på ttppdrag som regeringen gav den 29 april 1982. Enligt uppdraget skall Statskontoret genomföra denna studie i samarbete med dataeflektutredningen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. behö- Dataeffektutredningen ver enligt min mening inte ta initiativ till några fler separata undersökningar av enstaka näringsgrenar eller yrkesomiåden. Arbetets produktivitet har under lång tid tenderat att öka, bl. a. till följd av datatekniken. Den utvecklingen kan förutses fortsätta, vilket ger möjligheter till ökad levnadsstandard, kortare arbetstid eller bådadera. Utredningsarbete inom arbetstidmmrddø! bedrivs av för delegationen arbetstidsfrågor (DELFA). I delegationens uppgifter ingår bl. a. att göra analyser av arbetstidsförkortningars effekter på ekonomi, sysselsättning. deltidszlrbete, familjeförhållanden och fritidsvanor. llittills har DIZLFA publicerat två rapporter, Kortare arbetstid. När? Hur? (SOU 1976:34) och Arbetstidema inför 80-talet (SOU 1979:48). På uppdrag av DELFA har SCB år 1982 också deltidsarbetets belyst utveckling i rapporten Byta arbetstid - Byta jobb. Inriktningen av delegationens arbete har nyligen

behandlats av riksdagen (SOU 1981/82255, rskr Dataeffektut-

1981/821436). redningen bör som komplement till DELFA:s arbete geen kort översikt över vilka särskilda möjligheter som eventuellt kan finnas att helt eller delvis ta ut produktivitetsvinster i form av kortare arbetstid. En för utgångspunkt diskussionen skall vara att full sysselsättning och effektivitet i produktionen! skall upprätthållas. Som jag framhöll i propositionen är det sannolikt av stor betydelse för både effektiviteten och arbetsmiljön att berörd personal kopplas in på ett tidigt stadium i .rystenrurvecklingerz när datasystem införs. Arbetarskytldslonden har tillförts resurser för att närmare undersöka förutsättningarna för detta. Dataeffektutretlningen bör för sin del som en förstudie göra en inventering av den forskning som f. n. bedrivs rörande olika sätt att utveckla datasystem samt bedöma behovet av ytterligare forskning inom omrâdet. Utredningen bör också undersöka problem och möjligheter i samband med hur kunskap om detta sprids till arbetslivet. Dataeffektutredningen har tidigare behandlat olika frågor i samband med utbildning av skilda slag. Det har främst gällt utbildning av yrkesverksamma genom t. ex. internutbildning i företag och arbetsmarknadsntbildning samt utbildning av skyddsombud och andra fackliga förtroendemän. Det reguljära utbildningsvâsendet har också berörts. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete försöka bedöma i vad mån särskilda åtgärder med anledning av datatekniken

“Bra affärer med datorer? (DsA l982:07). Bakom butikerna och Tekniken i butiken (Arbetslivscentrum l982).

Bilagor 233

bör vidtas och därvid också, i av regeringen på något av dessa områden förekommande fall, lämna förslag till författningsäntlringar o. dyl. bör vidare försöka belysa hur kvinnors situation i Dataeffektutredningen arbetslivet av datatekniken. Tillgänglig sysselsättningsstatistik bör påverkas användas men i de fall då befintliga statistiska data inte är huvudsakligen bör inhämtas. Det bör vara möjligt att tillräckliga ytterligare uppgifter avgöra om de personer som genom datatekniken har fått nya arbetsuppgifter inom ett företag är desamma som de som har förlorat sina arbetsuppgifter på grund av datatekniken. Vidare bör kunskap om datateknikens spridning på olika delar av arbetsmarknaden ingå. Arbetet bör ske i nära kontakt med

jämställdhetsombudsmannen. På motsvarande sätt bör utredningen också söka belysa hur datatekniken situation i arbetslivet. Som jag har berört i kan påverka de Irandikappades propositionen (l98ll82zl23) om samordnad (latapolitik kan ny teknik öka möjligheterna för personer med handikapp att förvärvsarheta, dels genom att nya arbetsuppgifter tillkommer dels genom att nya hjälpmedel utvecklas. Den utredningen (1982202) med uppgift att utreda de parlamentariska

handikappades situation på arbetsmarknaden skall enligt sina direktiv (Dir.

1982:40) studera de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden i stort. om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och Utredningen (l98l:02) organisation skall göra en samlad genomgång av de arbctsmarkrtadspolitiska. stödformerna 1981:65). Dataeffektutredningen bör därför begränsa sin (Dir. studie till att gälla erfarenheter av olika försök m. m. där handikappade har beretts arbete inom dataområdet eller där ny teknik medverkat till att Öka Dataeffektutredningen bör söka handikappades sysselsättaiugsmöjligheter. vilken utsträckning införandet av ny teknik kan antas medföra ökade belysai svårigheter för arbetshandikappade att fâ och behålla ett arbete, exempelvis som en följd av att vissa slags arbetsuppgifter rationaliseras bort eller genom att till omplaceringar minskat. Dataeffektutredningen bör möjligheter härvid samråda med de nyss nämnda utredningarna. Datatekniken kan möjliggöra decentralisering av arbetsplatser. Datorer i förening med nya kommunikationssystem kan utgöra instrument för att bibehålla eller skapa sysselsättningi glesbygd. Det kan därmed också ge nya förbättringar för regionalpolitiska åtgärder. Utredningen bör med utgångsi tillgänligt material om främst kontorens datorisering söka bedöma punkt vilka förutsättningar för en regionalpolitiskt (önskvärd spridning av arbetsplülSCl som datatckniken kan väntas ge under de närmaste åren. Utredningen bör därvid också såika belysa miäjliglteternzt att i samband med en sådan decentralisering tillgodose behovet av variation och kamratgcmenskap i atrbetct. över beslut som fattas liksom att i (ivrigt åstadkomma en inflytande god arbetsmiljö. Jag vill erinra om att jag den 13 augusti 1982 har medgett att utredningen får disponera högst St) (lflfl kr. för studie av ökad användning av

234 Bilagor

av datateknik på regional nivå. Utredningen bör slutligen göra en begränsad studie av datoriseringen i små och medelstora företag. Denna studie skall främst syfta till att visa i vad mån datoriseringens förlopp och konsekvenser kan antas vara annorlunda i små och medelstora företag än i större. De olika delstudier som jag nu har nämnt bör kunna redovisas var för sig i form av delrapporter. Eftersom om datateknikens effekter frågan pá sysselsättning och arbetsmiljö nyligen har varit föremål för riksdagens behandling anser jag det inte motiverat att nu dataeffektutredningen utarbetar slutbetänkande något omfattande med anspråk på att behandla alla aspekter på arbetslivets datorisering. Utredningen bör emellertid i ett relativt kort betänkande försöka sammanfatta de olika resultat som har kommit fram under utredningens samlade arbete. bör därvid - Utredningen liksom utredningen nar gjort beträffande tidigare industriproduktionens och kontorens datorisering - försöka sätta in resultaten i ett större samhälls-

ekonomiskt perspektiv. Datateknikens och produktivitetseffekter övriga förändringar som den förorsakar skall bedömas mot av den bakgrund allmänna samhällsutvecklingen. Utredningen bör också dra de arbetsmarknadspolitiska slutsatser som resultaten kan föranleda och i förekommande fall utarbeta förslag till åtgärder inom det område som utredningen behandlar. Arbetet bör vara slutfört före utgången av år 1983. J ag vill erinra om direktiven ( 1980:20) till samtliga kommittér och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Jag hemställer att regeringen som tilläggsdirektiv ger dataeffektutredning-

en tillkänna vad jag nu har anfört om dess fortsatta arbete.

Regeringen ansluter sig till föredragandens och bifaller överväganden hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Bilagor 235

3 över medverkande i

Bilaga Förteckning utredningsarbetet

Kommitté

Ordförande

Bernt Ekinge, fp (1978-12-01-1981-03-31) Monica Ulfhielm, A-dep (1981-04-01-)

Övriga ledamöter

GöstaFagerberg,s (1978-12-01-1982-11-25) Lennart Pettersson, s (1978-12-

Arne Gadd. s _11_ M2 --

AlfWennerf0rs,m _12_ v?”

LarzJ0hansson,c (1978-12-

3›

QOOOC

Hargit0de1sparr,c _05_ Ste1lanArtin,SAF _12_ Olof Gustavsson, SAF .s.a (D\J (O O\I | || Håkan Lundgren, SAF

Jan Edgren, SAF ?OC

un |||

vrwww-N

Birgitta Frejhagen, L0

3333:3: eweemw-

4366-534.:

Nils Unga, TCO

eesess

Lars-Gunnar Lendenius, TCO

(OCOCDID

I Per-Erik Boivie, TCO Hans Sandebring, SACO/SR Tuve Lindeberg, SACD/SR (1979- 1-

Experter BoHedberg,ALC (1979-03-15-) Berit Rollén, AMS (1979-03-15-1981-02-18) Ni1sUnga,Ans (1981-02-19-1983-10-22) Bo Oscarsson, ASF (1981-03-15-) IvarBengtsson,ASS (1979-03-15-)

Guy Lööv, HCK (1982-05-14-) Björn Magnusson (1979-03-15-) Jonny Tedenfors, SIF (1981-11-01-1982-01-17) Jan-Erik Nyberg, A-dep (1979-03-15-1981-03-15) Anders Reuterswärd, A-dep (1979-01-29-1982-09-22) Carl-Göran Högås, A-dep (1982-10-01-) Elisabet Kyleryd, A-dep (1983-11-01-) Gert Jönsson, B-dep (1979-09-03-1982-12-15) Peter Docherty, C-dep (1981-03-15-)

236 Bilagor

Bertil Brodén, I-dep (1979-03-15-1982-01-31) Torsten Löfgren, I-dep (1982-02-01-) Sture Strömqvist, U-dep (1982-04-19-)

S ekreta riat

Jan Stephansson, sekr (1979-03-21-1981-03-31) Leif Torpefält, sekr (1981-03-16-1981-09-30) Jan-Erik Ekenhill, sekr (1981-12-15-) Barbro Erlander, bitr sekr (1979-03-01-1980-09-30) Bertil Thorslund, bitr sekr (1979-03-01-1981-08-31) Carin Thuresson, bitr sekr (1980-03-01-1981-08-16) Jan-Erik Ekenhill, bitr sekr (1980-05-01-1981-12-14) Lars Loman, bitr sekr (1981-08-17-) Leif Drambo, bitr sekr (1981-12-01-) Sture Wallander, bitr sekr (1981-12-01-1982-08-31) Anne Bark, bitr sekr (1982-09-01-) Ingrid Hellström, ass (1979-07-16-1980-08-10) Annika Sandberg, ass (1980-09-01-1981-12-31) Ann-Christin Torstensson, ass (1982-02-01-)

sou 1984:20 Bilagor 237

över

Bilaga 4 Förteckning publikationer

från Dataeffektutredningen

I SOU-serien INDUSTRINS DA TORISERING - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö, SOU 1981:17.

I Ds-serien BA NKDA TORISERING I 80- TALSPERSPEKTIV- nâgra utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel, möjliga Ds A 1981:13. Utarbetad inom arbetslivscentrum på uppdrag av dataeffektutredningen. DA TORISERING 1 FÖRSÃKRINGSBRA NSCHEN, Ds A 1981:14. Utarbetad inom Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm på uppdrag av dataeffektutredningen. KONTORSA UTOMA TION I STA TSFÖR VALTNINGENeffekter på sysselsättning och arbetsmiljö, Ds A 1981:15. Utarbetad Statskontoret av

inom på uppdrag

dataeffektutredningen. KONTORENS DA TORISERING- effekter .på sysselsättning och arbetsmiljö, Ds A 1981:16. BRA AFFÄRER MED DA TORER?(datoriseringen inom handeln), Ds A 1982:7. Utarbetad inom arbetslivscentrum på uppdrag av dataeffektutredningen. DA TORISERINGEN I SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG, Ds A 1982:10 EFFEKTER A V NY TEKNIK PÅ PROD UKTI VITET, SYSSELSÃTTNING 0CH ARBETSTID, Ds A 1983:1. ADB I KOMMUNER 0CH LANDSTING - effekter på och arbetsmiljö, Ds A 1983:5. Utarbetad inom sysselsättning Statskontoret i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet på uppdrag av dataeffektutredningen. SYSTEMUTVECKLINGSMODELLER FÖR BRA TEKNIKANVÃNDNING - om behovet av och forskning resultatspridning, Ds A 1983:7. KONTORSA UTOMA TION 0CH KVINNORS FRAMTIDA ARBETSMARKNAD, Ds A 1983:9. DATORER 0CH DECENTRALISERING, Ds A 1983:1 l.

238 Bilagor soU 1984:20

DA TA TEKNIKEN OCH HA NDIKAPPADES ARBETSLIV -

om möjligheter till en positiv teknikanvändning, Ds A

1983:13. REGIONALA UTVECKLINGSPROGRAM försöksverksamhet i Värmlands och Malmöhus län, Ds A 1983:16. UTVECKLINGEN A V PRODUKTION OCH PROD UKTIVITET I S VENSK EKONOMI 1963- 1981, Ds

A 1983:17. Utarbetad av docent Yngve Åberg vid Stockholms

Universitet på uppdrag av bl a dataeffektutredningen.

Debattböcker

BÄTTRE ELLER SÄMRE MED DA TORER ?Fem arbetsplatser och datoriseringens problem, Publica 1982. Utarbetad av docent Hans de Geer vid Stockholms Universitet på uppdrag av dataeffektutredningen.

JOBB I FRA M TID?Tankar om industriarbetet i 90-talets

datorsamhälle. Antologi sammanställd och försedd med

kommentarer av kommitténs huvudsekreterare J an-Erik

Ekenhill och experten Bo Hedberg. Akademilitteratur 1983.

KVINNOJOBB I FRAMTID?Om kontorsautomation och kvinnors framtida arbetsmarknad. Utarbetad av kommitténs sekreterare Leif Drambo och Anne Bark. Akademilitteratur 1984.

Bilagor 239

Bilaga 5

Referensgrupper

har genomfört ett flertal bransch studier. För att Dataeffektutredningen med dessa har referensgrupper utsetts få en bred förankring av arbetet som följt utredningsarbetet. Studierna av bankernas datorisering som redovisats i rapporten - Bankdatorisering i ett åttiotalsperspektiv några möjliga utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel”, Ds A 1981:13, följdes av en referensgrupp bestående av:

Larz Johansson dataeffektutredningen, ordf Nils Unga dataeffektutredningen Morgan Abrahamsson Handelsbanken Björn Landin Spadab Karl-Erik Svensson Svenska Bankmannaförbundet Kjell Nyström Svenska Bankmannaförbundet Jan Stephansson dataeffektutredningen

Studierna som redovisats i rapav försäkringsbranschens datorisering porten ”Datorisering i försäkringsbranschen”, Ds A 1981:14, följdes av en referensgrupp bestående av:

Jan Stephansson dataeffektutredningen, ordf. Björn Magnusson dataeffektutredningen Rolf Nylén Försäkringsbranschens arbetsgivarorganisation Magnus Grenninger Försäkringstjänstemannaförbundet

Studierna av datoriseringen i handeln som redovisats i rapporten ”Bra affärer med datorer?, Ds A 1982:7, initierades av Handelsanställdas

förbund, Handelstjänstemannaförbundet och dataeffektutredningen.

Arbetet av en gemensam styrgrupp bestående av: följdes Lars E Lindström Handelsanställdas förbund, ordf. Rune Lindberg Handelsanställdas förbund Kenth Pettersson Handelsanställdas förbund Erik Hjerpe Handelstjänstemannaförbundet Stefan Helander Handelstjânstemannaförbundet Alf Wennerfors dataeffektutredningen Jan Stephansson dataeffektutredningen

240 Bilagor

Studierna av datoriseringen i kommuner och landsting som redovisats i

rapporten ”ADB i kommuner och landsting°,Ds A l983:5,följdes av en

ledningsgrupp bestående av:

Gösta Fagerberg/Arne Gadd dataeffektutredningen, ordf Jan-Erik Ekenhill dataeffektutredningen, sekr Göte Jonsson/Benny Andersson Svenska Kommunförbundet Folke Edström Landstingsförbundet Krister Gustavsson statskontoret Lennart Hallebrant SACO/SR-K Ulf Mårtensson Kommunaltjänstemannaförbundet Sven Nyberg Svenska Kommunalarbetareförbundet

Bilagor 241

6 Bilaga

Medbestämmandeavtal central nivå

på

MBL betecknas som en ramlag i den meningen att den innehåller allmänt hållna regler som, för att fungera väl, förutsätts anpassas och utvecklas efter lokala förhållanden. Det har också varit lagstiftarens mening att det vidgade inflytande som har grundlagts genom MBL på detta sätt skall föras vidare avtalsvägen. I och med att utvecklingsavtalet mellan SAF-LO-PTK träffades våren 1982, saknas nu centrala medbestämmandeavtal bara inom vissa mindre områden. I det följande lämnas en redovisning av inom vilka branscher centrala medbestämmandeavtal, MBA, har slutits. En kort genomgång av de delar av de centrala avtalen som är viktiga i samband med användningen av datatekniken på arbetsplatsen kompletteras med en redovisning i vilken omfattning lokala medbestämmandeavtal slutits.

Staten

Det första medbestämmandeavtalet träffades 1978 på det statliga arbetstagaromrádet, MBA-S, mellan Statens avtalsverk (SAV), numera Statens Arbetsgivarverk, och SACO/SR, SF och TCO-S. Tyngdpunkten för medbestämmandet är lagt på den lokala nivån. Lokala avtal kan slutas på sex medbestämmandeområden, varav rationalisering och administrativ utveckling” är ett. MBA-S ger de lokala arbetstagarerganisationerna rätt till representation i lednings-, styr- och arbetsgrupper för rationaliseringsarbete. De fackliga företrädarna har rätt till utbildning för sin medverkan. I lokala avtal kan arbetsgivarens förhandlingsskyldighet förstärkas genom att förhandlingar föreskivs i vissa frågor. Om ett lokalt avtal slutits har arbetstagarorganisationerna viss temporär vetorätt. Detta gäller vid oenighet kring uppläggning, arbetsformer, undersökningsmetoder och hjälpmedel vid rationalisering. De lokala arbetstagarorganisationerna har rätt att anlita externa arbetstagarkonsulter i samband med rationalisering. Framställan görs till de centrala arbetstagarorganisationerna, som beslutari frågan. Finansiering sker inom ramen för medel som regeringen ställer till förfogande. Inom området rationalisering och administrativ utveckling” har lo-

242 Bilagor

kala avtal träffats av såväl generell karaktär som kopplade till enskilda systemutvecklingsprojekt. I juli 1983 hade total fem generella och 35 projektanknutna avtal träffats vid 30 myndigheter.

Bankerna

Inom bankområdet träffades i början av 1979 medbestämmandeavtal mellan Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO) och SBmf. Avtalet har en generell inriktning, men vissa områden framhålls där det anses som speciellt viktigt och angeläget att de anställda deltar i beslutsprocessen. Områden som nämns är

E1 principer för delegering och decentralisering som rör organisation, metodik och teknik, E1 administrativa styrsystem som berör organisations- och arbetsförhållanden, El införande av väsentlig förändring i datasystem, E] program för personalutbildning och personalutveckling.

Riktlinjer dras också upp för medbestämmandet inom vissa områden. Organisations- och datafrågor framhålls speciellt. Här betonas vikten av

att den lokala arbetstagarorganisationen medverkar redan från idé- och

förstudiestatidet. Systemförslags konsekvenser ur personalsynpunkt skall belysas fortlöpande i utvecklingsarbetet. Den lokala arbetstagarerganisationen har möjligheter att anlita arbetstagarkonsulter (sakkunnig konsult”) på företagets bekostnad för frågor som har större räckvidd. Banken kan hänskjuta frågan till förhandling. I annat fall beslutar den lokala fackliga organisationen. Inom koncerner lämnas övergripande information till berörda enheter. Rätt föreligger till gemensam facklig representation i beslutsorgan, fasta kommittér och projektgrupper som handlägger frågor av väsentlig betydelse för flera enheter. Detta gäller även facklig representation i grupper inom samägda företag”, tex Bankdata. Avtalet förutsätter närmare lokala överenskommelser. Avtalet förutsätter vidare att medbestämmandet via lokala avtal byggs in i bankens ordinarie beslutsorganisation. Man skiljer här på banknivå och arbetsplatsnivå. Grundläggande är att de anställda skall beredas möjlighet att påverka beslut som rör de egna arbetsförhållandena. NARK konstaterar i sitt slutbetänkande ”MBL i utveckling” (SOU 1982:60) att ungefär 75 procent av de anställda inom bankområdet omfattas av lokala medbestämmandeavtal.

De statligt ägda företagen

För de statligt ägda företagen har våren 1979 medbestämmandeavtal träffats mellan Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) och LO/ PTK. Avtalet omfattar tre medbestämmandeområden; planering, organisation samt personal. Inom området organisation behandlas organisa-

Bilagor 243

och datorisering. De anställda skall ges möjlighet att tionsutveckling medverka i utformningen av den egna arbetssituationen samt det föroch utvecklingsarbete som berör den anställde. De lokala ändringshar rätt att delta i planering, utveckling och arbetstagarorgansationerna genomförande vid införande av ny teknik och systemutveckling. I de områden som regleras i avtalet gäller att förhandling skall ske. Lokalt kan överenskommas om s k integrerad förhandling, dvs att medbestämmandet utövas inom företagets ordinarie organisation. Vid oenighet kan MBL-förhandling begäras. De lokala har rätt att på företagets bearbetstagarorganisationerna kostnad utse och anlita arbetstagarkonsulter. Uppnås inte enighet om uppdraget vid förhandling, fattas beslutet av arbetstagarorganisationerna. Avtalet tar inte upp förhållandet i koncerner. l förhandlingsprotokolrätt att träffa överenskommelse om let fastställs dock de lokala parternas att behandla vissa frågor på koncernnivå. NARK konstaterar att det på SFO-området träffats ett 50-tal lokala medbestämmandeavtal.

K oopera tionen

Våren 1979 träffades även medbestämmandeavtal för kooperationen. mellan Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) och LO/PTK. KFO-avtalet har på de områden som belyses i denna bilaga i stort samma innehåll som SFO-avtalet. När det gäller anlitandet av arbetstakan emellertid arbetsgivaren enligt KFO-avtalet påkalla garkonsulter central inte kan uppnås nivå. Den förhandling om enighet på lokal berörda har rätt att utse arbetstagarkonsulter om fackliga organisationen oenighet kvarstår efter centrala förhandlingar. NARK konstaterar att endast ett fåtal lokala medbestämmandeavtal har träffats. Man uppskattar att enbart 3% av de anställda inom området omfattas av lokala avtal.

Försäkringsbranschen

På försäkringsområdet har Försäkringsbranschens arbetsgivareorganisation (FAO) sommaren 1979 träffat likalydande medbestämmandeavtal med FTF respektive De samverkande akademikerorganisationerna (SAO). Avtalet fastställer att alla verksamhetsområden omfattas. Vissa områden framhålls som särskilt viktiga, däribland

företagsorganisation,

ElDElU

datorer och datorbaserade system, personalplanering, program för utbildning och utveckling av personal samt arbetsorgamsation. De anställda skall ha möjlighet att medverka i planeringen av det egna arbetet och arbetsplatsens utformning. Företaget svarar för de anställdas vidareutbildning.

244 Bilagor

I lokala avtal regleras främst medbestämmandeformerna. Dessa skall anpassas till företagets organisations- och beslutsstruktur. Man skiljer på företagsnivåfrågor och arbetsplatsfrågor. De lokala arbetstagarorganisationerna har rätt att begära arbetstagarkonsult i företagsnivåfrågor som innebär väsentliga förändringar och är av stor betydelse för de anställda. Vid oenighet kan företaget hänskjuta till förhandling och kan i sista hand stämma till förtroendenämnd för skiljedom. I annat fall beslutar arbetstagarorganisationerna. Avtalet förutsätter att lokala avtal träffas före utgången av 1980. De lokala avtalen skall godkännas centralt för att bli bindande. Nära nog hela försäkringsområdet är täckt av lokala medbestämmandeavtal.

Kommuner och landsting

Under hösten 1980 träffades medbestämmandeavtal (MBA-KL) för den kommunala och landstingskommunala sektorn mellan å ena sidan Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet, och å den andra SKaf, KTK och SACO/SR-K. Ett i princip likalydande avtal har träffats på det kommunala utbildningsområdet (MBA-KLU). Avtalet under vilka former - och reglerar information, förhandling - som medbestämmandet skall ske. De matepartsammansatta organ riella frågorna förutsätts få sin lösning genom att lokala avtal träffas. Sådana kan träffas inom sju områden. Avtalsformulär ingår i avtalet som bilagor. Bilaga B, ”organisationsutveckling och rationaliseringsverksamhet (OR)”, innehåller en del med gemensamma bestämmelser och en del som anger frågor som skall regleras lokalt. De gemensamma bestämmelserna träder inte i kraft förrän lokala avtal träffats. I bilaga B anges att OR skall planeras, bedrivas och utvecklas i samverkan med de anställda. De anställda skall informeras om planerade åtgärder och uppnådda resultat. Vid ”viktigare förändring” har arbetstagarorganisationerna rätt att delta i utrednings- och planeringsarbetet samt i genomförandet, förutom att fortlöpande få information. Fackliga förtroendemän har rätt till utbildning för att kunna medverka i OR-projekt. Som frågor för lokal reglering anges bl a

- E] medverkansformer, arbetsformer, undersökningsmetoder och hjälpmedel vid OR samt El riktlinjer för information till anställda.

Frågan om arbetstagarkonsulter skall få anlitas är ännu inte löst inom detta avtalsomrâde. MBA-KL omfattar även avtal om jämställdhet mellan kvinnor och män. I september 1983 har sex landsting och 20 primärkommuner träffat lokala medbestämmandeavtal. Landstingsavtalen omfattar samtliga bilageomräden, medan de primärkommunala enbart omfattar en eller några av bilagorna. Fem primärkommunala avtal omfattar bilaga B.

Bilagor 245

Det privata näringslivet

träffade LO och PTK våren 1982 ett För det privata näringslivet SAF, medbestämmandeavtal, som parterna har kallat utvecklingsavtal (UVA). Avtalet syftar allmänt till att främja utvecklingen av företagens verksamhet. I avtalet en allmän deklaration om målsättningen görs inledningsvis Av denna att utveckling och effektivimed utvecklingsavtalet. framgår sering av företagen jämte tryggad sysselsättning är frågor av gemensamt intresse för företag och anställda. Utvecklingsverksamheten i ett företag har flera mål. Hög effektivitet inom alla arbetsenheter och på alla nivåer är avgörande för konkurrenskraft, och i företagen anställningstrygghet Vidare skall arbetet och arbetsmiljön utformas med utsysselsättning. gångspunkt från de krav som lag och avtal ställer på en god arbetsmiljö. och den enskildes arbete utformas så att de an- Arbetsorganisationen ställda och stimulerande arbetssituation som ges en så engagerande Jämställdhet mellan män och kvinnor är också ett viktigt mål. möjligt. Tre utvecklingsområden tas speciellt upp:

D utveckling av arbetsorganisationen, El teknisk utveckling samt EJ företagets ekonomi och resursfrågor.

Inom dessa områden har vissa grundläggande principer överenskommits. Arbetsorganisationen måste fortlöpande utvecklas på alla nivåer och kompetens och därigenom bidra till för att öka företagets styrka trygghet och sysselsättning. Utveckling av arbetsorganisationen skapar också möjligheter att bättre tillvarata de anställdas erfarenheter och kunskaper. Arbeten, ledningsformer och styrsystem som är stimulerande och engagerande för de anställda skall därvid eftersträvas. Omväxlande och utvecklande arbetsformer eftersträvas så att den enskilde kan öka sina kunskaper och erfarenheter i arbetet och därigenom kunna få mera krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Det är väsentligt att arbetet och arbetsorganisationen utformas med utgångspunkt från de anställdas behov av en god arbetsmiljö. En utveckling av arbetsorganisationen kan tex omfatta produktivitetsfrämjande åtgärder, införande av lagarbete, grupporganisation, arbetsväxling eller arbetsutvidgning m m. De anställda skall ges möjlighet att medverka i utformningen av den egna arbetssituationen samt att delta i förändrings- och utvecklingsarbete som rör det egna arbetet. De anställdas idéer är ett viktigt inslag i De anställda bör, enskilt och i grupp, stimuleras att utvecklingsarbetet. aktivt delta i problemlösningar. Till områden av betydelse i detta sammanhang hör effektivitet, rationalisering, planering, arbetsorganisation, teknisk utveckling och energihushållning. Parterna är överens om att såväl fortlöpande som mer omfattande teknisk förnyelse erbjuder många möjligheter som måste tillvaratas för att företagen skall överleva, vinna framgång och därmed också trygga arbete och anställning. Investeringar möjliggör produktivitetesutveck-

246 Bilagor

ling och skapar också möjligheter att introducera nya produktionssystem, utnyttja modern teknik, utveckla de anställdas kunskaper och därmed att öka företagets konkurrenskraft. Vid teknisk förändring skall ett gott arbetsinnehåll eftersträvas liksom de anställdas möjligheter till ökad kompetens och till att ta ansvar i arbetet. De anställdas kunskaper bör tas tillvara och deras möjligheter till samarbete och kontakt med arbetskamrater främjas. När teknisk utveckling som innebär viktigare förändring för de anställda planeras skall de fackliga organisationerna att ges möjlighet medverka. Arbetsgivaren redovisar de bedömningar som aktualiserar den nya tekniken, de tekniska, ekonomiska, arbetsmiljö- och sysselsättningsmässiga konsekvenser som kan överblickas samt eventuellt förslag att tillsätta projektgrupper. Det är viktigt att de anställda ges möjligheter till vidareutveckling av sina yrkeskunskaper. Företaget ska i så god tid som möjligt tillhandahålla utbildning för de nya arbetsuppgifter som tekniken medför. Sådan utbildning ska ske på företagets bekostnad och med oförändrade anställnings- och löneförmåner. Formerna för medbestämmandet skall avgöras genom lokala överenskommelser. I dessa överenskommelser anges i vilka frågor medbestämmandet skall utövas i MBL-förhandlingar,

linjeförhandlingar respektive

partssammansatta organ.

Övergripande information inom en koncern skall ges till de i koncern-

en ingående företagen. Vid övergripande beslut som innebär viktigare förändring lokalt skall förhandlingar ske enligt ll§ MBL. Koncernledningen och de lokala arbetstagarorganisationerna bör träffa avtal om hur medbestämmandet skall utövas i frågor som berör flera enheter. De lokala arbetstagarorganisationerna har i företag med minst 50 anställda rätt att förhandla om anlitande av arbetstagarkonsulter inför förändring av väsentlig betydelse. Konsulten betalas av företaget. Efter antagande av UVA på förbundsnivá gäller avtalet på lokal nivå. I oktober 1983 har ca 80% av förbunden antagit avtalet.

Annan med för

lagstiftning betydelse

medbestämmandet

Annan lagstiftning vid sidan om MBL som kan ha betydelse för de anställdas medbestämmande vid datorisering är lagen om anställningsskydd, lagen om styrelserepresentation, förtroendemannanlagen, arbetsmiljölagen, främjandelagen och datalagen. Kortfattade beskrivningar av respektive lag ur medbestämmandesynvinkel har sammanställts i det här avsnittet. Lagen om anställningsskydd ger överläggningsrätt för de fackliga organisationerna vid varsel från arbetsgivaren om uppsägning eller permittering. Lagen om styrelserepresentation ger de anställda rätt att utse två ledamöter och två suppleanter i styrelsen för aktiebolag, ekonomiska föreningar och koncerner med minst 25 anställda. De antälldas representanter

Bilagor 247

har samma rättigheter och skyldigheter som övriga styrelseledamöter, men skall dessutom bevaka de anställdas intressen och arbeta speciellt Genom att för en öppen information från styrelsen till övriga anställda.

en av arbetstagarerepresentanterna har rätt att delta i de arbetsutskott och liknande ärenden till styrelsen, ges möjlighet att organ som bereder påverka det förberedelsearbete som föregår styrelsemötena. arbetsförhållandet mellan den fackli- Förtroendemannalagen reglerar ge förtroendemannen och dennes arbetsgivare. l lagen ges förtroende-

mannen Häri rätt till ledighet för det fackliga uppdragets fullgörande. inkluderas inte enbart arbete utan fackligt på den egna arbetsplatsen, arbete och också studier och annat fackligt arbete, t ex centralt fackligt sammankomster som i varje fall har en indirekt betydelse för det fackliga arbetet Ledighetens omfattning och fackliga på den egna arbetsplatsen. skall i första hand bestämmas vid överläggning mellan arförläggning och den lokala fackliga organisationen. Om de lokala parbetsgivaren terna inte kan enas om ledighetens omfattning eller vid överläggning bestämmer den lokala fackliga organisationen inom vissa förläggning ramar detta med stöd av sitt tolkningsföreträde. skall skyddsombud utses vid alla arbetställen Enligt arbetsmiljölagen skall också företräda ar-

med minst fem arbetstagare. Skyddsombuden

betstagarna i skyddsfrågor och verka för tillfredsställande skyddsförhål-

landen. De skall också delta vid planeringen av nya och ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planeringen

av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. som är Skyddsombuden skall även delta i planeringen på varje stadium att lämna sina av betydelse från arbetsmiljösynpunkt, och få möjlighet besluten. De har rätt synpunkter så tidigt att de i verkligheten påverkar och få de upplysningar som de behöver för att ta del av de handlingar I vissa situationer har Skyddsombuden rätt att avbryta ett sina uppdrag. arbete tills yrkesinspektionen tagit ställning till om det skall fortsätta.

har de rättigheter till ledighet som framgår av förtro- Skyddsombuden skall tillsättas vid arbetsställe där endemannalagen. En skyddskommitté arbetar och vid andra arbetsställen om minst 50 arbetstagare regelbundet skall planera och övervaka arbetstagaren begär det. Skyddskommittén av platser mellan arbetsgivare och arbetsskyddsarbetet. Fördelningen inte av lagen utan får bestämmas av tagare i skyddskommittén regleras

parterna. Sedan början av 1970-talet har bildats ett stort antal anpassningsgrupatt främja nyanställning av äldre arbetstagare per som har till uppgift och handikappade, trygga fortsatt anställning samt förbättra dessa grup-

Verksamheten har numera sin grund i den s k pers arbetsförhållanden. deltar förutom arbetsgivaren främjandelagen. I anpassningsgrupperna länsarbetsnämnden och berörda fackliga organisationer. Främjandetill bildandet av samrådsgrupper när länslagen ger också möjligheter arbetsnämnden finner detta påkallat. I samrådet kan anpassningsgrup-

med fler företrädare för parterna, pen delta och vid behov kompletteras länsarbetsnämnden och kommunen.

Datalagen reglerar primärt integretetsfrågor. Lagen skiljer på registresom uppfyller vissa allmänna villkor och regisring av personuppgifter

248 Bilagor

trering av känsliga uppgifter. För att upprätta ett register över personalen krävs idag att arbetsgivaren erhållit licens från Datainspektionen. Licensgivningen innebäri sig ingen granskning av de register som ämnar upprättas. För registrering av känsliga personuppgifter såsom brott, straff, religion, ras etc, fordras dessutom särskilt tillstånd i de fall registret skall innehålla värderingar och omdömen. Vid

tillstándsgivningen

förutsätts att de anställda godkänner registreringen samt att de informeras om Datainspektionens beslut.

Statens 1984

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Socialaaspekterpå regionalplanering.l. . värdepappersmarknaden.Fi. Domstolaroch eko-brott.Ju. Långtidsutredningen.LU 84.Huvudrapport.Fi. Sektorstudier.LU84.Bilagedel1. Fi. . Särskildastudier. LU84.Bilagedel2. Fi. Långtidsutredningen.LU84.Bilagedel3. Fi. . Näringstillstånd.Ju. . Förslagtill lagom Kooperativaföreningar. I. & . Kompletterandemotståndsformer.Fö. . Rösträttoch medborgarskap.Ju. . Rösträttoch medborgarskap.Bilaga.Ju.

5353:33

. Samordnadnarkotikapolitik.S. . RF10:5.Ju, . Ekonomiskbrottsligheti Sverige.Bakgrund,övervägande, åtgärder.Ju. 16. Förvärvi god tro. Ju. 17. Sverigesinternationellatransporter.K. 18. ArbetsmerknadsstridenI. A. 19. ArbetsmarknadsstridenII. A. 20. Datoreroch arbetslivetsförändring.A.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet, 1. Domstolar och ekobrott. [3] 2. Näringstillständ. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] 1983 års rösträttskomminé. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF10:5. [14] Förvärv i god tro. [16]

Försvarsdepartementet Kompletterande motständsformer, [10]

Socialdepartementet Samordnad narkotikapolitik. [13]

Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden. [2] Lángtidsutredningen. l. Långtidsutredningan LU 84. Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda studier. LU 54. Bilagedel 2. [6] 4. Lángtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7]

Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden l. [18]2. Arbetsmarknadsstriden ll. [19] Datorer och arbetslivets förändring. [20]

lndustridepartementet Sociala aspekter på regional planering. [1] Förslag till lag om kooperativa föreningar. [9]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

Liber

.. .. . ISBN 91-38-08228-4 Allmanna ISSN 0375250x Forlagct