Högskolan i FoU-samverkan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

i

Högskolan

FoU -

samverkan

Statens offentliga utredningar 1980:46 ;ggg

?få Utbildningsdepartementet

i

Högskolan

FoU-samverkan

Betänkande av forskningssamverkanskommittén Stockholm 1980

Omslag Johan Hillbom Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-05698-4 ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1980

SOU 1°80:46

Till statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 16 februari 1978 bemyndigade regeringen chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer, m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2 mars l978 som ordförande dåvarande riksdagsledamoten, docenten Gunnar Richardson och som ledamöter f. d. generaldirektören Bertil Bjurel, riksdagslealamöterna Arne Gadd och Anita Gradin, professorerna Sven Johansson och Ingvar Lindqvist, avdelningsdirektören lnger Marklund, forskningschefen Ragnar Ohlson samt dåvarande planeringschefen Olof Ruin. Efter Ruin, som begärt att få bli befriad från uppdraget, förordnades som ledamot fr. o. m. den 29 maj 1979 byråchefen Karin Balsvik. Sedan Balsvik begärt att få bli befriad från uppdraget förordnades som ledamot fr. o. m. den 8 oktober 1979 planeringschefen Erland Ringborg. Som sakkunnig förordnades den 23 augusti 1978 numera departementsrådet Thomas Sidenbladh och den 19 november 1979, sedan Sidenbladh avsagt sig uppdraget, departementssekreteraren Bo C. Johansson. Vidare har ett antal sakkunniga och experter förordnats att biträda kommittén i de delar uppdraget avsett institutet för social forskning resp. försöksverksamhet med kontaktforskare. Kommittén antog namnet forskningssamverkanskommittén (Fosam). Genom beslut den 2 mars 1978 förordnades som sekreterare åt kommittén departementssekreteraren Anders Franzén och som biträdande sekreterare filosofie kandidaten Christer Andersson och förste byråsekreteraren Kerstin Wallin. Genom beslut den 27 september 1978 förordnades filosofie magistem Beatrice Christensen-Sköld att vara biträdande sekreterare åt kommittén. Som biträde åt kommittén tjänstgjorde t. o. m. den 30 september 1978 Christensen-Sköld och t. o. m. februari 1979 kanslisten Gerd Brandt. Kommittén avgav den 9 februari 1979 delbetänkandet (DsU 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning och den 26 oktober 1979 rapporten (DsU 1979:13) Adjungerade professorer. Genom beslut den 13 mars 1980 erhöll kommittén, i likhet med samtliga övriga kommittéer och särskilda utredare, tilläggsdirektiv angående finansiering av reformer. Kommittén har avgivit yttranden till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet över betänkandena (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling samt (SOU 1980:3) Lärare i högskolan.

Delegationer från kommittén och sekretariatet har företagit studieresor till Danmark, för att studera det danska socialforskningsinstitutet, och till Norge för studium av forskningssamverkan. Sekreteraren har deltagit i en konferens vid OECD om University Consulting Services. Kommittén anordnade i februari 1979 ett seminarium om högskolans forskningssamverkan till vilket inbjöds företrädare för högskoleorganisationen, forskningsråden, sektorsorgan och näringslivet samt i mars 1979 ett symposium om adjungerade professorer till vilket inbjöds bl. a. samtliga innehavare av tjänst som adjungerad professor. Under utredningsarbetets gång har intervjuer genomförts med företrädare för ett ston antal företag, organisationer och högskoleinstitutioner. Vidare har kommittén under hand samrått bl. a. med företrädare för de högskoleenheter som har fasta resurser för forskning och forskarutbildning, dåvarande statens personalnämnd och lärartjänstutredningen. Kommittén överlämnar härmed sitt huvudbetänkande Högskolan i FoUsamverkan. Av kommitténs uppdrag återstår att slutföra och utvärdera försöksverksamheten med kontaktforskare. Kommittén räknar med att kunna slutföra sitt arbete i början av år 1982. Reservationer har avgivits av ledamöterna Gadd och Gradin gemensamt, ledamoten Marklund samt ledamöterna Bjurel och Ohlson gemensamt. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Bjurel, Ohlson och Johansson gemensamt samt av ledamöterna Bjurel, Johansson, Lindqvist, Ohlson, Richardson och Ringborg gemensamt.

Stockholm den 3 oktober 1980

Gunnar Richardson

Bertil Bjurel Arne Gadd Anita Gradin

Sven Johansson Ingvar Lindqvist Inger Marklund

Ragnar Ohlson Erland Ringborg

/Anders Franzén Christer- A ndersson Beatrice Christensen-Sköld Kerstin Wallin

Innehåll

. 11 Förkortningar

. 13 Sammanfattning

- 23 1 Utredningsuppdrager avgränsning och definitioner

2 - . 29 Forskningssamverkan omfattning

2.2 Driftmedelsomslutning och externa medel . . . . . . 30 2.3 Verksamhetens finansiering vid ett urval högskoleinstitutioner 32

- 35 3 Forskningssamverkan nâgra exempel 3.1 Inledning . . . . . . . 35 3.2 Projektbunden samverkan 36 3.2.1 samverkan . . 36 Avnämarstyrd 3.2.2 Samverkan initierad inom högskolan 37 3.3 Icke projektbunden samverkan . . . . . . . . 37 3.3.1 Allmänt stöd till högskolans FoU-verksamhet 37 3.3.2 Samverkan till stöd för extern FoU 39 3.4 lnformella kontakter 39 3.5 Konsultverksamhet .

4 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan . . . . 41 4.1 och resurser för forskningssamverkan 41 Kompetens 4.1.1 kunskapsutveckling 41 Långsiktig 4.1.2 Personal. . . . . . . 4.1.3 Lokaler och utrustning . . . . . 4.2 och kostnadsfördelning 46 Kostnadstäckning 4.2.1 Bestämmelser . . . . . . . . 46 4.2.2 UKÄ:s föreskrifter och anvisningar 47 4.2.3 RRV:s undersökningar . . . . . . . . 48 4.3 informations- och kontaktverksamhet 50 Högskolans 4.3.1 Inledning 50 4.3.2 52 Nuläge 4.4 Personal . . . . . . . 54 4.4.1 Personalrörlighet . . . . . 54 4.4.2 För externt verksamm 55 Tjänster

6 Innehåll

4.4.3 Försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare 57 4.4.4 Lärartjänstutredningens förslag 58 4.5 Formella ramar för forskningssamverkan 60 4.5.1 Inledning . . . . . . . . . .. 60 4.5.2 Avtalskonstruktion och avtalsinnehåll 60 4.5.3 Sekretess . . . . . . . . 61 4.5.4 Rätt till uppfinningar, upphovsrätt 63 4.5.5 Bisysslor 65

5 Beställarna 67 5.1 Forskningsrådsorganisationen 67 5.1.1 Inledning . . . . . . . . . 67 5.1.2 Anvisning av medel till forskningsråden 67 5.1.3 Formerna for forskningsrådens anslagsgivning 68 5.1.4 Omfattning och fördelning av anslagen 70 5.2 Sektorsorgan 72 5.3 Näringslivet. . . . . . . . . .. 73 5.4 Andra finansiärer av FoU i högskolan 74 5.4.1 Stiftelser och fonder 74 5.4.2 Stiftelser och inrättningar av offentligliknande karaktär 75 5.4.3 Riksbankens Jubileumsfond 75

6 Alternativ till högskolans FoU-organisation . 77 6.1 Inledning. . . . . 77 6.2 Forskningiegen regi . . . . . . 78 6.3 Uppdrag till FoU-utförande enheter 79 6.3.1 Statliga FoU-utförande enheter . 79 6.3.2 Kollektiva forskningsinstitut 8 l

6.3.3 Övriga forskningsinstitut (motsv.) . 83

6.3.4 Fristående inrättningar . . . 84 6.3.5 Utländska forskningsinstitut (motsv.) 84 6.4 Verksamhetens omfattning 86

7 Mål, mil/konflikter och problemanalys 89

7.2 Motiv för forskningssamverkan 90 7.3 Mål för grundläggande utbildning 91 7.4 Mål för forskningen inom högskolan 91 7.5 Konfliktanalys . 92 7.5.1 Allmänt. . . . . . . . . . . 92 7.5.2 Potentiella konflikter på utförandenivå . 92 7.5.3 Potentiella konflikter for högskoleorganisationen 94 k 7.6 Slutsatser . 95

8 Utgângspunkter och allmänna överväganden 99 8.1 Inledning. . . . . . . 99 8.2 Riksdagsbeslutets innebörd 100 8.3 Författningsmässiga konsekvenser . . . . 103 8.4 Allmänna förutsättningar for forskningssamverkan . 105

Innehåll 7

8.5 Attitydfrågor . . . . . . . 108 8.6 En samlad forskningsplanering 110

9 Högskolans kompetens och resurser förforskningssamverkan . 113 9.1 Inledning . . . . . . . . . 113 9.2 Basresurser for forskningssamverkan 114 9.2.1 Personal . . . . . . . . . . . . . . 114 9.2.2 Lokaler, utrustning och servicefunktioner . 116 9.3 kunskapsutveckling . . . . 118 Långsiktig 9.4 Sektoriell finansiering av vissa fasta resurser inom högskolan 123 9.4.1 Inledning . . . . . . 123 9.4.2 Resursvolym och beslutsnivå 124 9.4.3 . . 127 Medelsanvändning 9.4.4 Former for medelsavsättning . 129

10 Planering inom högskøleenhererna 133 10.1 . . . . . . . . . . . 133 Inledning. 10.2 Planering av verksamhet och ekonomi 135 . . . . . . 135 10.2.l Utgångsläget

l0.2.2 överväganden och förslag . . . . . . . 137

10.3 Ekonomiadministration som hjälpmedel vid planering 139 10.3.1 Aktuella planeringssituationer 139 l0.3.2 Fortsatt 141 utvecklingsarbete 10.4 142 Utveckling av personalfunktionerna 10.5 Kostnadstäckning och kostnadsfordelning 142 l0.5.l Inledning . . . . . . . . . . . . . 144 10.5.2 Direkta kostnader vid forskningssamverkan 144 10.5.3 indirekta kostnader . . 145 10.6 Fördelning av ansvar och befogenheter 148 10.6.l Utgångspunkter . 151 10.6.2 Balansfrâgor . . 151 l0.6.3 Institutionsorganen . . . . . 153 lO.6.4 Fakultets- och sektionsorganen . 154 10.6.5 Högskolestyrelse 155

ll och beställarnas kompetens 157 Högskolans informationsver/csamhet 11.1 informationsverksamhet 157 Högskolans 11.1.1 Några definitioner . 157 ll.l.2 Avnämarnas synpunkter på högskolans informationsverksamhet . . 158 11.1.3 och förslag . 158

överväganden

11.2 Utveckling av beställarkompetens 163 . . . . . . . . . . . 163 11.2.1 Inledning 11.2.2 Insikt om forskningens användbarhet . 163 ll.2.3 till vetenskaplig kompetens . . 164 Tillgång ll.2.4 Informations- och kontaktverksamhet på central nivå 166

8 Innehåll sou 1980:46

12 Persona/utbyte . 169 12.1 Inledning . . . . . . 169 12.2 Adjungerade professorer 170 l2.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . 170

l2.2.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . . . 171

12.3 Högskoleanställdas medverkan i forskningsarbete m. m. utanför högskolan 173 12.4 Meritvärdering . 175

13 Arbetsformer, formella ramar m. m. 177 13.1 Arbetsformer . . 177 13.l.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 13.l.2 Företags och myndigheters synpunkter på högskolan som forskningsutförande organ . 178

13.1.3 Överväganden . . . . . . . . 180

13.2 Avtalskonstruktion

13.4 Sekretess . . . . . . . . . . 188 13.5 Rätt till uppfinningar, upphovsmannarätt . . 189 13.6 Tjänsteâligganden, arbetstidsreglering och bisysslor . 190 13.6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 190 13.6.2 Tjänsteåligganden och arbetstidsreglering 191 13.6.3 Bisysslor inom FoU-området . 192

14 Särskild organisation för viss forskn/ngssamverkan 195 14.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 195 14.2 Anförda motiv för en särorganisation . 196 14.3 Gemensamma principer for särorganisationer 198 14.4 Allmänna överväganden . . . . . 200 14.5 Allmänna krav på en särorganisation 202 14.6 Alternativa organisationsformer 204 14.7 ställningstaganden och förslag . 207

15 F ørskningsrâden 2 l 1 15.1 Inledning . . . . . . . . . . . 211 15.2 Planeringsramar för forskningsråden 212 15.3 Tidpunkt for rådens besked om anslag 213 15.4 Defmitiva anslag . . . . . . 214 15.5 Personliga tjänster vid forskningsråden 216

16 Kostnader och genomförande . . . . . . . . . . 219 16.1 Kostnader för genomförande av kommitténs förslag 219 l6.l.l Inledning . . . . . . . 219 16.1.2 Ekonomiska konsekvenser . 220

Innehåll 9 sou 1980:46

16.2 Genomförande av förslagen . . . . . . . . . . . . 224 l6.2.l . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 Inledning . . . . . . . . . 224 16.2.2 1982 års forskningsproposition l6.2.3 Fortsatt m. m. . . . . . . . . 225 utvecklingsarbete

Reservationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 ._

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 Särskilda yttranden

Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 Bilagal

Kommitténs ledamöter, sakkunniga, sekretariat och experter 245 Bilaga 2

Bilaga 3 Förteckning över intervjuade myndigheter, företag och högskoleinstitutioner . . . . . . . . . . . . . . . 249

Internationell utblick. . . . . . . . . . . . . . 253 Bilaga4

Bilaga 5 Remissammanställning: (Ds U 1979:13) Adjungerade professorer

. . . 269 Bilaga 6 Krav pâ högskolans ekonomiadministrativa system .

Skiss till utveckling av högskoleenheternas personalfunktioner 273 Bilaga 7

i forskningssamverkan . . . 279 Bilaga 8 Exempel pa° avtal tillämpade

Bilaga 9 Författnings/Eirslag . . . . . 285 a) Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218) 285 b) Förslag till förordning om ändring i högskoleforordningen (1977:263) . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

c) Förslag till Förordning om utförande av FoU för stats-

. . . . 286 myndighets räkning d) Förslag till bestämmelser om arvodestjänst som professor . . . . . . . . . . . . . . 286 adjungerad

Förkortningar

AF Anställningsforordningen (1976:683) AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AST Allmänt avlöningsavtal För statliga och vissa andra tjänstemän BFR Statens råd för byggnadsforskning BIDOK Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén BNP Bruttonationalprodukten CF Sveriges Civilingenjörslörbund CSK Civillörvaltningens sekretesskungörelse CSN Centrala studiestödsnämnden CTH Chalmers tekniska högskola DFI Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning FAK Forskningsavgiftskommittén FOA Försvarets forskningsanstalt Fosam Forskningssamverkanskommittén FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnämnden FRU Forskningsrådsutredningen FUN Forskarutbildningsutredningen HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet IVA Ingenjörsvetenskapsakademien KTH Tekniska högskolan i Stockholm KU Konstitutionsutskottet LAS Lagen (1974:12) om anställningsskydd LKP Lönekostnadspålägg LO Landsorganisationen i Sverige LOA Lagen (1976:600) om offentlig anställning LUP Lokal- och utrustningsprogram MBL Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet MFR Medicinska forskningsrådet MIT Massachusetts Institute of Technology NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet OSK Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén RRV Riksrevisionsverket rskr riksdagsskrivelse SACO/ SR Centralorganisationen SACO/ SR SAF Svenska arbetsgivareforeningen

12 Förkortningar

SALF Sveriges Arbetsledareförbund SAMKO Kollektivforskningsinstitutens samarbetsorgan SAV Statens.,avtalsverk/arbetsgivarverk SCB Statistiska centralbyrån SEA Statens ekonomiadministrativa system SF Statsanställdas förbund SFO Statsföretagens förhandlingsorganisation SHIO Sveriges Hantverks- och Industriorganisation SI Sveriges Industriforbund SIF Svenska Industritjänstemannaforbundet SINFDOK Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation SINTEF Selskapet for industriell og teknisk forskning SOU Statens offentliga utredningar SPN Statens personalnämnd SPRI Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut ST Statstjänstemannaförbundet

StjL Statstjänstemannalagen (1965:274)

STU Styrelsen för teknisk utveckling SUHAF Sveriges universitets- och högskoleanställdas förbund SVA Statens veterinärmedicinska anstalt SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation TF Tryckfrihetsförordningen UbU Utbildningsutskottet U 63 1963 års universitets- och högskolekommitté U 68 1968 års utbildningsutredning UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UKÄ Universitetskanslersämbetet ULF Universitetslärarförbundet usk undervisningsskyldighet UUH Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Sammanfattning

I direktiven för den del av utredningsarbetet som avslutas med förevarande i meningen: ”Det är därför viktigt att betänkande sammanfattas uppdraget till samverkan i forskningsfrågor med samhället i högskolans möjligheter utvecklas vidare, att olika hinder härför undanröjs samt att försök övrigt som en ökad samverkan kan medföra.” Detta görs att lösa de problem har varit en första utgångspunkt för arbetet. uppdrag En andra utgångspunkt har varit riksdagens beslut våren 1979 om sek- 1978/79:1l9, UbU 1978/79:44, rskr. 1978/79:391). torsforskningen (prop. skall svara för en väsentlig del Detta beslut innebar bl. a. att högskolan av den sektoriella forskningen, dvs. sådan forskning som syftar till att stödja

eller utveckla statliga myndigheters verksamhet. I det svenska samhället har högskolan unika uppgifter i fråga om den främst lnomvetenskapligt motiverade forskningen och i fråga om forskarfår, enligt vår uppfattning, alutbildningen. En ökad forskningssamverkan möjligheter att fullgöra sina traditionella uppdrig innebära att högskolans för våra övergifter inom dessa områden begränsas. En tredje utgångspunkt och förslag har därför varit att det måste råda balans mellan väganden den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen och den forskning som motiveras av mer omedelbara behov i samhället och som kan utnyttjas

av myndigheter, företag och organisationer. Vårt arbete har inriktats på att utforma förslag rörande verksamhetsformer, och bestämmelser i olika avseenden, som servicefunktioner, organisation kan förbättra högskolans förutsättningar att samtidigt bedriva främst inommotiverad samt industriell och sektoriell FoU. En vetenskapligt forskning skulle accentuera de olägenheter som redan utbyggd forskningssamverkan nu följer av denna typ av verksamhet. Den i det nämnda riksdagsbeslutet forutsedda utvecklingen är därför enligt vår uppfattning knappast realistisk om man inte vidtar av det slag som redovisas i betänkandet. åtgärder är det viktigt att För den fortsatta utvecklingen av forskningssamverkan om sektorsforskningen. I formellt precisera innebörden av riksdagsbeslutet från riksdagen om att den avseende utgör det i första hand ett uttalande i sin fortsatta - och regeringen - kommer att följa de angivna riktlinjerna behandling av olika forskningsfrågor. För att det skall kunna tillämpas prakfordras en ytterligare konkretisering. Vi föreslår tiskt på myndighetsnivå som innebär att en ordning där sektoriell därför i kapitel 8 en tolkning förenas med möjligheter för såväl FoU i princip utförs inom högskolan högskolemyndigheter som sektorsorgan att besluta, att ett visst FoU-projekt

14 Sammanfattning

inte skall utföras inom högskolan. l realiteten innebär det system vi förordar närmast en skyldighet för sektorsorgan och högskoleenheter att begära in och pröva resp. att lämna ”anbud”. Vi preciserar också de förhållanden som enligt vår mening skall kunna motivera avsteg från huvudregeln, att sektoriell FoU skall utföras inom högskolan. Våra överväganden om riksdagsbeslutets innebörd leder fram till förslag om att ett nytt första stycke skall föras in i l4§ högskolelagen (1977:218). I detta anges att forskningen inom högskolan omfattar såväl forskning, som motiveras av en allmän strävan att vinna ny kunskap, som forskning, som motiveras av samhällets behov och som kan utnyttjas av myndigheter, företag och organisationer. Vi föreslår också, att statsmyndigheternas skyldighet att i första hand söka utnyttja högskolans forskningsorganisation skall regleras i en särskild författning. All forskningssamverkan bygger på, att det inom högskolan finns eller utan omfattande insatser kan utvecklas och att det erforderlig kompetens ñnns forskare, som är beredda att åta sig den aktuella Detta uppgiften. gäller i princip också främst inomvetenskapligt motiverad forskning. Det krav på balans som utgör en av våra utgångspunkter har sin grund i att det är samma forskare, som tas i anspråk för såväl forskningssamverkan som den främst inomvetenskapligt motiverade Detta balansforskningen. problem är inte av normativ karaktär. Det är i stället fråga om en avvägning, som ständigt måste uppmärksammas av de organ som har ansvar för planering och uppföljning av FoU-verksamheten inom högskolan. I praktiskt arbete inom högskolan kommer oftast balansproblemen att ge sig tillkänna som resursproblem. Enligt vâr uppfattning kan 1979 års riksdagsbeslut om sektorsforskningen inte ges en reell innebörd och den nämnda balansen inte upprätthållas utan att högskolan tillförs fasta resurser för den sektoriella forskningen. Vid sidan om frågan om former, organisation och finansiering har forskarnas intressen och attityder till de olika verksamhetsgrenarna inom högskolan och till forskning med olika för utinriktning avgörande betydelse

vecklingen av forskningssamverkan. Inget forskningsprojekt kan komma

till stånd inom högskolan om där inte finns åtminstone en forskare, som är villig att åta sig det. Policybeslut om ökad samverkan blir således verkningslösa om de inte motsvaras av en positiv hos dem som inställning skall förverkliga samarbetet inom och utanför högskolan. Högskoleorganisationen har traditionellt tillförts personal, lokaler och utrustning för att kunna fullgöra sina uppgifter inom främst inomvetenskapligt motiveradforskning och inom utbildningen. Den vidgning av högskolans forskningsuppgift som följer av 1979 års riksdagsbeslut innebär, enligt vår uppfattning, att högskolan dels måste tillföras resurser som bas för de tillkommande uppgifterna, dels måste utveckla kompetens inom områden som är av betydelse bl. a. för sektorsorgan och företag. Vi föreslår i kapitel 9, att högskolans forskningssamverkan skall vara förankrad i en fast personalresurs - forskare och teknisk-administrativ personal - för vilka externt motiverad FoU ingår i tjänsteåliggandene. Lärartjänstutredningens förslag att externa medel skall kunna utgöra Lnderlag för fasta tjänster och att högskolelärarnas tjänsteåligganden skall vidgas till att omfatta också sektoriell, industriell och annan externfmansierad forsk-

Sammanfattning 15

ning skulle i hög grad bidra till lösningen av denna fråga. Om förslagen förverkligas, kan den breddning av basorganisationen som vi förordar, ske genom att ytterligare fasta tjänster på olika nivåer inrättas. Detta innebär att andelen anställda med projektanställning minskar. För att motverka den minskade flexibilitet som kan följa av att en större andel av högskolans är fast anställd förordar vi, att varje hög-

personal

skoleenhet med fasta resurser för forskning skall disponera medel att användas för att brygga över variationer i tillflödet av externa medel. Syftet är att ge berörda institutioner möjligheter att utvidga eller komplettera sin kompetensprofil, t. ex. genom fort- och vidareutbildning av den forskande personalen. De erforderliga resurserna föreslås skapas genom en avgift, som belastar externfinansierade forskningsprojekt. Den externt motiverade verksamhetens behov måste beaktas även vid planering av lokaler, utrustning och servicefunktioner. Vi föreslår bl. a., att statsmakterna skall uttala, att dessa behov skall beaktas vid planeringen av nybyggnader för högskolan. Vi pekar också på, att ett snabbare sätt att påverka lokalsituationen för sektoriell och industriell FoU kan vara att vidta förändringar av systemet för högskoleenheternas lokalhållning, som innebär att man på lokal nivå kan tillgodogöra sig besparingar på lokalsidan. Uppgiften att fungera som forskningsresurs bl. a. för olika samhällssektorers behov ställer, som nämnts, krav på breddning av högskolans kompetens. Det gäller i första hand långsiktig kunskapsutveckling med inriktning mot områden som är av betydelse för sektorsorgan, företag och organisationer. För att detta skall kunna ske utan att den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen åsidosätts måste högskolan tillföras resurser för ändamålet. Vi föreslår att sektorsorganens FoU-ansvar vidgas till att omfatta finansiering av vissa fasta resurser för långsiktig, sektoriellt motiverad forskning inom högskoleorganisationen. Syftet med denna långsiktiga kompetensutveckling och kunskapsuppbyggnad skall vara att skapa en kunskapsbas för att sektorsorganen på sikt skall kunna få sina FoU-behov tillgodosedda inom högskolans ram. Våra överväganden i fråga om sektoriell finansiering av vissa forskningsresurser inom högskolan kan i princip föras över på industriell FoU. lnom kommittén har väckts förslag dels om industriell medverkan vid finansiering av särskilda insatser för kunskapsutveckling inom avgränsade forskningsområden av betydelse för näringslivet, dels en forskningsavgift, som är konstruerad så att den stimulerar företag att satsa på FoU. Vi har inte tagit ställning till dessa förslag men föreslår, att frågan om former för näringslivets medverkan vid finansiering av långsiktig kunskapsutveckling inom högskolan utreds. Vi pekar också på möjligheten att stimulera högskolans engagemang i industriell FoU genom att över statsbudgeten anvisa särskilda medel, som fördelas mellan högskoleenheter och institutioner med utgångspunkt t. ex. i ökningen av forskningssamverkan med företag från ett budgetår till ett annat. l avsnitt 9.4 diskuterar vi formerna för sektorsorganens finansiering av vissa fasta resurser inom högskolan. De frågor som belyses närmare är hur omfattningen av de medel som skall ställas till förfogande av sektorsorganen skall bestämmas, hur sektorsorganens inflytande över dessa medel skall utövas och förenas med högskolemyndigheternas planering av högskole-

16 Sammanfattning

organisationens utveckling samt i vilka former medlen skall kunna användas. Vi Föreslår, att sektorsorganen skall utöva ett programansvar genom att precisera de krav på kompetensutveckling som den sektoriellt motiverade forskningen inom resp. sektor ställer. I programansvaret skall också ingå ansvar För att resultaten nyttiggörs i det mer kortsiktigt inriktade FoU-arbetet inom sektorn. De av sektorsorganen preciserade behoven skall av berörda fakultets-/sektionsnämnder och UHÄ vägas in i arbetet med Förslag till mål och riktlinjer För forskningen och i arbetet med anslagsframställningar. Sektorsorganen skall också tillställa berörda fackdepartement sina bedömningar. En slutlig avvägning mellan sektorsorganens och högskolemyndigheternas bedömningar kommer sålunda att kunna ske på departementsnivå. Vårt Förslag innebär mer konkret, att regeringen på grundval av Förslag från resp. sektorsorgan i budgetproposition och regleringsbrev För varje FoUanslag anger som en delpost det belopp som skall användas För sektoriellt motiverad, långsiktig kompetensuppbyggnad. Dessa delposter krediteras ett s. k. tusenkronorsanslag under utbildningshuvudtiteln. Detta sistnämnda anslag skall disponeras av berörda högskoleenheter enligt Föreskrifter i regleringsbrev. Som styrmedel skall utnyttjas dels Föreskrifter i regleringsbrev, dels mål och riktlinjer av det slag, som UHÄ utvecklar på regeringens uppdrag med anledning av prop. 1978/791119. I direktiven betonas, att en ökad samverkan mellan högskolan och bl. a. Företag och myndigheter förutsätter, att man känner till konsekvenserna av en sådan ökning För högskolans övriga verksamhet. Ytterst innebär detta, att de organ som har ansvar För planering och ledning av verksamheten inom högskolan måste ha överblick över hur sektoriellt eller industriellt motiverad forskning påverkar övrig forskning och utbildningen inom resp. ansvarsområde. Vi Föreslår därför att högskolans planeringsfunktioner på lokal nivå utvecklas i syfte att öka högskolemyndigheternas handlingsberedskap och möjligheter att möta Förändringar och nya krav. . För såväl högskolestyrelser som fakultets-/sektionsnämnder och institutionsstyrelser innebär våra Förslag att planeringsarbetet måste omfatta all verksamhet inom ansvarsområdet. Kravet på utvecklad ekonomisk planering och verksamhetsplanering på institutionsnivâ innebär, att institutionen skall klargöra den totala omfattningen av de resurser man disponerar eller räknar med att disponera under verksamhetsåret. Dessa resurser skall relateras till den verksamhet man avser att bedriva. En sådan enkel sammanställning gör det möjligt att bedöma i vad mån den fasta forskningsorganisationen tas i anspråk För sektoriellt eller industriellt motiverad FoU, i vad mån det finns utrymme För samfinansiering av projekt, som initieras av externa organ, samt de totala kostnaderna För varje projekt och därmed resursernas Fördelning t. ex. mellan olika forskningsområden. På fakultetsJsektionsnämndsnivå kan material av detta slag För de institutioner som tillhör fakulteten/sektionen utgöra underlag dels För Förslag till anslagsframställningar, dels För bedömning av balansen mellan främst inomvetenskapligt motiverad forskning och sektoriell och industriell FoU inom olika institutioner.

Sammanfattning 17

Denna Förbättrade planering inom högskoleenheterna förutsätter att det ekonomiadministrativa (EA-) systemet vidareutvecklas. Arbete har inletts inom UHÄ och RRV att utveckla detta system med utgångspunkt i riksdagens beslut med anledning av prop. l978:79/ll9. Vi har hemställt, att de båda ämbetsverken skall beakta också de krav en vidgad forskningssamverkan ställer på EA-systemet. I bilaga 6 preciseras de krav som med utgångspunkt i forskningssamverkan bör ställas på detta system. Ett väsentligt led i utvecklingen av högskoleenheternas planeringsfunktioner är en förbättrad personalplanering. Med hänsyn till att personalfunktionerna måste anpassas till all verksamhet inom högskolan faller det utanför vårt uppdrag att utarbeta konkreta förslag till förändringar. Vi redovisar i bilaga 7, med utgångspunkt i de krav forskningssamverkan ställer, en skiss till en utveckling av personalfunktionerna vid högskoleenheterna. En Förbättrad verksamhetsplanering och ekonomisk planering är en förutsättning också för den friare behandling av frågorna om kostnadstäckning och kostnadsfördelning som vi förordar. Vi föreslår sålunda, att den hittills gällande principen om s. k. full kostnadstäckning skall ersättas med en ny, mer flexibel ordning. Denna innebär, att de lokala högskolemyndigheterna skall ges frihet att med utgångspunkt i budget och en kalkyl över de totala kostnaderna för ett projekt, avgöra hur stor del av kostnaderna som skall täckas med externa medel och hur stor del som skall täckas genom att den fasta basorganisationen tas i anspråk. Som ledning för beräkningen av totalkostnaderna för projekt anger vi vissa riktlinjer. Vi föreslår sålunda, att till de direkta kostnaderna i form av lönekostnader och kostnader för material, utrustning och lokaler, skall läggas erfarenhetsmässigt beräknade pålägg för dels den allmänna ökning av verksamhetsvolymen som följer av den externa finansieringen, dels kostnader som följer av de s. k. trygghetslagarna och arbetsgivarinträdet inom sjuk- och föräldrarförsäkringarna. Vi föreslår också, att UHÄ skall svara för att en enhetlig beräkningsmetodik tillämpas inom högskoleorganisationen i fråga om de nämnda påläggen. De stora skillnaderna mellan fakulteter och högskoleenheter bl. a. vad gäller personalstrukturen motiverar att påläggen kan differentieras. Vi föreslår slutligen, att forskningsråden och STU, liksom hittills, skall särbehandlas när det gäller fördelning av kostnaderna för projekt som de finansierar. Den föreslagna ordningen innebär sålunda, att ingen del av den fasta basorganisationen som primärt är avsedd för främst inomvetenskapligt motiverad forskning tas i anspråk för sektoriell eller industriell FoU utan att detta är resultatet av ett medvetet beslut inom högskoleenheten. När det gäller fördelningen av ansvar och befogenheter föreslår vi, att det skall åligga fakultets-/sektionsnämnd att bevaka att en rimlig balans mellan de två slagen av forskning upprätthålls. Nämnderna förutsätts normalt utöva detta ansvar genom att i anslutning till verksamhetsplan och budget ange riktlinjer för verksamhetens utveckling. Mot detta ansvar föreslås svara befogenhet att, som en yttersta utväg - om de allmänna riktlinjerna inte leder till önskade förändringar - hindra en institution från att ta emot ytterligare medel för sektoriell och industriell FoU. Denna uppgift förutsätter förändringar såväl i arbetsformer och rutiner som i beredskapen att fatta “obehagliga” beslut inom nämnderna.

18 Sammanfattning

Våra förslag rörande ansvarsfördelning och befogenheter innebär också, att institutionsstyrelserna måste lägga ökad vikt vid planering av verksamhet, ekonomi och personal. Sålunda förutsätts bl. a., att institutionsstyrelsen - eller på dess vägnar prefekten - beslutar om hur stor del av kostnaderna för ett projekt som kan täckas genom att den fasta basorganisationen tas i anspråk. Detta kan ske genom att styrelsen/prefekten fastställer budget för varje projekt. En preliminär budget kan - vad gäller den sektoriella - för det anbud institutionen forskningen utgöra underlag skall lämna vid förfrågan från ett sektorsorgan. Med utgångspunkt i uppdraget att utveckla högskolans möjligheter till samverkan med samhället i övrigt har vi tagit upp högskolans informationsverksamhet, beställarnas kompetens och personalutbyte mellan högskolan och samhället i övrigt (kapitel 11 och 12). Avsnittet om informationsverksamheten är till övervägande del av resonerande karaktär. Ett omfattande översynsarbete pågår eller har nyss avslutats, varför vi med ett par undantag avstår från att lägga fram förslag på detta område. Vi föreslår sålunda, att kontaktsekretariaten tillförs ytterligare resurser för insatser av uppsökande karaktär riktade mot s. k. forskningssvaga områden i samhället. Vi förordar också, att nyttjarinformation riktad till näringslivet i form av ett abonnemangssystem utvecklas. Ett arbete med denna inriktning pågår f. n. vid universiteten i Lund och Linköping. Avsnittet om beställarnas kompetens behandlar de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett företag, en myndighet eller en organisation skall kunna utnyttja högskolans FoU-organisation. Vi pekar sålunda på att man för att kunna utnyttja högskolan genom forskningssamverkan måste ha insikt om möjligheten att utnyttja FoU till stöd för utvecklingen av den egna verksamheten samt om högskolan som en resurs för detta. Man måste vidare ha förmåga eller få hjälp att bedöma vilka problem som är forskningsbara. Man måste också ha förmåga att tillsammans med forskare analysera problem samt formulera och planera ett FoU-projekt. Företaget (motsv.) måste slutligen ha resurser för finansiering av problemanalys och FoU-arbete samt förmåga att ta del av och nyttiggöra FoU-resultat i praktisk verksamhet. Avsnittet om personalutbyte tar upp förslag rörande tjänsterna som adjungerad professor, möjligheterna för högskoleanställda forskare att medverka i FoU-arbetet utanför högskolan samt meritvärderingen inom högskolan. Våra förslag om de adjungerade professorerna bygger på vår rapport Ds U 1979:13 med utvärdering av tjänstetypen och på remissbehandlingen av denna rapport. Förslagen ansluter i allt väsentligt till de utvecklingslinjer som skisserades i rapporten. I fråga om de högskoleanställdas möjlighet att medverka i FoU utanför högskolan för vi fram förslag om en motsvarighet till systemet med adjungerade professorer. Förslaget innebär, att högskoleforskare skall kunna tjänstgöra exempelvis en dag per vecka inom myndigheter eller företag. Denna tjänstgöring skall kunna ske inom ramen för vederbörande forskares tjänstgöringsskyldighet. Därvid förutsätts att högskolan ersätts av myndigheten/företaget som vid annan forskningssamverkan.

Sammanfattning 19

I fråga om meritvärderingen inom högskoleorganisationen menar vi, att den föreslagna förändringen av högskolelagen ger tillräckligt stöd för en modifiering av praxis. Lagändringen stryker under att vid meritvärdering hänsyn skall tas endast till forskningens kvalitet oavsett hur den initierats, motiverats eller finansierats eller var den bedrivits. En sådan modifiering bör främja rörligheten av forskare från FoU inom företag, myndigheter och organisationer till högskolan. Inom vissa delar av högskolan har man gjort bedömningen, att verksamheten inom en högskoleenhet alltid, oavsett regelsystem och yttre ramar i övrigt, kommer att vara förenad med restriktioner, som hämmar samverkan med främst näringslivet. Man har också önskat att högskolan skall kunna medverka i den industriella utvecklingen på ett sätt som sträcker sig utanför utbildnings- och forskningsuppgifterna. Mot bakgrund härav har vi i kapitel 14 tagit upp frågan om särskilda organisatoriska lösningar för viss forskningssamverkan. Vad _som åsyftas med en ”särorganisation” är möjligheten att inom eller vid sidan av högskoleenheterna bilda mer eller mindre fristående organ, som i formellt avseende skall svara för en del av forskningssamverkan. En viktig förebild i den svenska diskussionen har varit Selskapet for industriell og teknisk forskning i Trondheim (SINTEF). En särorganisation kan emellertid också utnyttjas för att tillförsäkra externa intressen ett vidgat inflytande t. ex. över sektoriell FoU, som bedrivs inom högskolan. Vi tar upp flera tänkbara verksamhetsformer för en särorganisation. Gemensamt för dem är, att de avses vara ett instrument för ett effektivare utnyttjande av högskolans samlade resurser i form av personal, utrustning och lokaler. Verksamheten avses därför bedrivas i högskolans lokaler, så långt möjligt integrerad med övrig FoU-verksamhet och med utbildningen. Vi föreslår att särorganisationer under vissa villkor skall kunna inrättas vid högskoleenheter som önskar det. Bland villkoren märks att verksamheten i ekonomiskt avseende är fullständigt separerad från högskolan, att högskolestyrelsen har insyn i och visst inflytande över organisationen, att berörda fakultets- och sektionsnämnder tar på sig ett vetenskapligt ansvar för verksamheten samt att en kommande utbyggnad sker under hänsynstagande till verksamhet och resurser vid andra statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar. Bland de motiv som påverkat vårt ställningstagande kan nämnas möjligheterna att finna reglerade former för den omfattande verksamhet som f. n. formellt bedrivs inom ramen för en rad enskilda institut, bolag och andra inrättningar. Denna verksamhet, som sällan är klart avgränsad från högskolans, kan enligt vår uppfattning bidra till att högskolans och högskoleforskarnas verksamhet sätts i fråga. De verksamhetsformer som enligt vår mening bör kunna komma i fråga är stiftelse, långtgående samarbetsavtal med t. ex. kollektivforskningsinstilut, som innebär gemensamt utnyttjande av personal och utrustning, särskild inrättning enligt 16 kap. högskoleförordningen samt program för utveckling inom högskoleenheten. Forskningsråden intar en särställning när det gäller relationerna till högskolan. Eftersom forskningsrâdens anslagsgivning innebär extern finansieinom högskolan har även denna definitionsmässigt förts ring av forskning till forskningssamverkan.

20 Sammanfattning

I syfte att underlätta högskoleenheternas planering och begränsa omfatt-

ningen av vissa administrativa rutiner lägger vi fram några förslag som avser rådens verksamhet. Vi föreslår sålunda, att ett system med fleråriga ramanslag skall tillämpas för rådsorganisationen. Vi föreslår vidare att råden skall tidigarelägga sina beslut om tilldelning av anslag, så att dessa lättare skall kunna beaktas i högskoleenheternas budgetarbete. Vi föreslår också att den övergång till ett system med s. k. definitiva anslag som inletts inom rådsorganisationen skall fullföljas. Det innebär att råden vid anslagstilldelning skall beakta förväntade löne- och kostnadsökningar inkl. kostnader som följer av arbetsgivarinträdet inom sjuk- och föräldraförsäkringarna. Vi föreslår slutligen att arbetsgivaransvaret för de forskare som är anställda direkt av forskningsråden i sin helhet skall åvila dessa. Betänkandet tar slutligen upp frågor rörande arbetsformer, avtalskonstruktion och ansvarsfördelning vid forskningssamverkan (kapitel 13). I ett inledande avsnitt i kapitlet redovisar vi en del av den kritik som riktats från företag och myndigheter mot högskolans sätt att fullgöra FoU, som finansierats utifrån. Orsakerna till denna kritik kan hänföras till de skilda mål som gäller för främst inomvetenskapligt motiverad forskning å ena sidan och sektoriell och industriell FoU å den andra och som belysts i kapitel 7. Enligt vår bedömning är det angeläget att högskolan vinner tilltro som en FoU-resurs för näringsliv, myndigheter och organisationer. Forskare och övrig personal som deltar i samverkansprojekt bör därför sträva efter att tillmötesgå avnämarnas önskemål bl. a. när det gäller att presentera resultat inom överenskomna tider och att redovisa utfört arbete i former som lämpar sig som underlag för beslut. Vi tar vidare upp formerna för avtal vid externfmansiering av forskning inom högskolan. Vi föreslår, att avtal skall slutas vid all extern finansiering av FoU inom högskolan. Högskolestyrelsens yttersta ansvar för varje sådant avtal kan, enligt vår uppfattning, inte ifrågasättas. Frågan om extern finansiering av FoU kan emellertid inte avgöras av högskoleenheten och finansiären ensamma. Forskarens skyldigheter och ev. inskränkningar i dennes rättigheter måste alltid regleras särskilt. Man måste således i avtal alltid reglera dels de villkor som skall gälla mellan finansiären och högskoleenheten, dels forskarens rättigheter och skyldigheter inom ramen för det enskilda projektet. Det bör ankomma på högskolestyrelsen att avgöra hur avtalsfrågorna praktiskt skall lösas. Förslaget om att all forskningssamverkan skall regleras i avtal syftar till att skydda högskoleenheten och berörda forskare från oförutsedda krav från finansiärens sida. För att detta skall kunna uppnås måste avtalen vara relativt utförliga också i de fall som kan förefalla enkla. Vi redovisar de frågor som alltid bör regleras i ett avtal. Vi föreslår att rektorsämbetena skall upprätta normalavtal, anpassade till villkoren inom resp. forskningsområde, som kan användas av forskarna vid deras inledande kontakter med finansiärer av forskning. I fråga om sekretess konstaterar vi, att sådan kan förekomma inom högskolan fr. o. m. den 1 januari 1981 då den nya sekretesslagen träder i kraft. Med hänsyn till lagens utformning bör frågan om ev. sekretess alltid diskuteras och regleras i avtalet.

Sammanfattning 21

Frågorna om arbetstidsreglering, tjänsteåligganden och bisysslor får starkt ökad aktualitet med högskolans vidgade uppgifter inom sektoriell och industriell FoU. De två förstnämnda frågorna har behandlats av lärartjänstutredningen. De förslag denna kommitté för fram utgör, enligt vår uppfattning, en ändamålsenlig grund för reglering av dessa frågor. Bestämmelserna om bisysslor finns i lagen om offentlig anställning, i anställningförordningen och i det allmänna anställningsavtalet for statliga och vissa andra tjänstemän. Dessa bestämmelser är enligt vår uppfattning ändamålsenliga. Så vitt vi kunnat utröna har de dock endast undantagsvis tillämpats på högskolans forskare. Vi anser, att en striktare kontroll av bisysslor är nödvändig för att högskoleorganisationen med bibehållen trovärdighet skall kunna fungera som “samhällets forskningsinstitut. Detta bör kunna ske inom ramen för nuvarande bestämmelser. De förslag vi for fram innebär därför inte några förändringar men väl en korrekt tillämpning av redan gällande bestämmelser. Flera reservationer och särskilda yttranden har fogats till betänkandet. Ledamöterna Gadd och Gradin reserverar sig till förmån för ett bevarat myndighetsansvar för sektorsorganen vid finansieringen av vissa fasta resurser inom högskolan. I reservationen redovisas vidare avvikande mening när det gäller formerna för utredningsarbetets bedrivande på ett antal punkter och i fråga om framställning i kapitel 14. Ledamoten Marklund reserverar sig till förmån för ett bevarat odelat myndighetsansvar för sektorsorganen vid finansieringen av vissa fasta resurser inom högskolan. Ledamöterna Bjurel och Ohlson reserverar sig till förmån för en ändrad meritvärdering när det gäller industriell FoU. I ett särskilt yttrande har ledamöterna Bjurel, Johansson och Ohlson tagit upp formerna för industriell finansiering av fasta resurser för långsiktig kunskapsutveckling inom högskolan. Ledamöterna Bjurel, Johansson, Lindqvist, Ohlsson, Richardson och Ringborg gemensamt har avgivit särskilt yttrande med anledning av ledamöterna Gadds och Gradins reservation.

. §13?

;qui :mi:

nå

v.a,.imw

Wass

-

1 Utredningsuppdraget avgränsning och

definitioner

Högskolans samarbete inom forskning och utvecklingsarbete med myndigheter, företag, organisationer och forskningsråd har behandlats i skilda sammanhang under 1960- och 1970-talen. Det utredningsarbete som utfördes inom bl. a. 1963 års forskarutredning och dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ) ledde dock endast i begränsad utsträckning till konkreta åtgärder från statsmakternas sida. Därefter har hithörande frågor behandlats av forskningsrådsutredningen (FRU) i betänkandet (l977:52) Forskningspolitik och av forskarutbildningsutredningen (FUN) i betänkandet 0977:63) Fortsatt högskoleutbildning. Både FRU och FUN hade till uppgift att behandla samverkansfrågorna med utgångspunkt i sina respektive huvuduppdrag, nämligen övergripande forskningsplanering och forskarutbildning. Sedan FRU och FUN lagt fram sina slutbetänkanden bemyndigade regeringen utbildningsministern att tillkalla en kommitté med uppgift att se över högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer m. m. (forskningssamverkanskommittén, Fosam). I prop. 1978/ 79:ll9 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning avstod föredraganden, med hänvisning till arbetet inom Fosam, från att ta upp annat än begränsade delar av de förslag utredningarna fört fram på detta område. I direktiven (l978:2l) till Fosam ger regeringen uttryck för en grundläggande positiv attityd till forskningssamverkan. Till kommitténs uppgifter hör att belysa dels möjligheterna att stimulera forskningssamverkan, dels konsekvenserna för högskolan av förändringar i omfattningen av forskning, som finansieras av organ utanför högskolan, och av uppdragsverksamheten. Det åligger vidare kommittén att analysera vilka krav som bör ställas på högskolan och dess verksamhet om dess forskningssamverkan vidgas. Direktiven anger några delproblem, där kommittén skall lägga fram konkreta förslag. Det gäller bl. a. förslag till bestämmelser om ersättning för uppdrag, beräkningen av ersättningen för förvaltning av medel från forskningsråd m. fl. samt vissa frågor rörande arbetsgivaransvar och ekonomiskt ansvar bl. a. för personal anställd på forskningsrådsmedel. De här nämnda frågorna kan tillsammans sägas utgöra kommitténs huvuduppdrag. Utöver huvuduppdraget tar kommitténs direktiv upp tre delfrågor, som utgör specialfall inom ramen för den allmänna problematiken. Dessa tre delfrågor är utvärdering av tjänsterna som adjungerad professor, försöksverksamhet med kontaktforskare samt institutets för social forskning ställning i FoU-organisationen. Kommitténs arbete med den förstnämnda frågan

24 - och

Utredningsuppdraget avgränsning definitioner

har redovisats i rapporten (Ds U 1979:13) Adjungerade professorer och slutredovisas i detta betänkande, som också innefattar vissa preliminära ställningstaganden med anledning av försöksverksamheten med kontaktforskare. Uppdraget rörande socialforskningsinstitutet slutfördes genom delbetänkandet (Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning. Beslutet att tillkalla Fosam fattades i februari 1978. Direktiven utformades sålunda mer än ett år innan riksdagen tog ställning till regeringens förslag med anledning av FRU:s och FUN:s nämnda betänkanden. Riksdagens ställningstagande med anledning av prop. 1978/79:ll9 utgör emellertid i ett viktigt avseende en central utgångspunkt för kommitténs överväganden. Det gäller beslutet, att en väsentlig del av den sektoriella forskningen skall utföras inom högskoleorganisationen och inte vid fristående forskningsinstitut. Detta principbeslut innebär, att förutsättningarna för översynen av högskolans forskningssamverkan förändrats i förhållande till vad som gällde när direktiven utformades. Även om beslutet kan sägas utgöra en bekräftelse av praxis och av en allmänt accepterad forskningspolitisk princip har det stor betydelse för kommitténs arbete. Det innebär, att det ömsesidiga beroendet mellan högskolans forskningsorganisation och sektorsforskningen markeras på ett helt annat sätt än tidigare. l kapitlen 7 och 8 kommer vi att närmare belysa hithörande frågor. Språkbruket när det gäller högskolans forskningssamverkan är oklart. Termen ”uppdragsforskning” har ofta använts för att beskriva en rad samverkansformer, vilka innefattat också uppdragsforskning i ordets egentliga betydelse. FUN använde begreppet forskningssamverkan for att beteckna varje form av full eller partiell finansiering från utomstående av FoU-projekt inom högskolan. I högskoleenheternas bokförings- och redovisningsrutiner tillämpas ofta en formellt entydig terminologi, som gör åtskillnad mellan anslag, gåvo- och donationsmedel samt ersättning för arbete. Deñnitionema är dock inte enhetliga mellan högskoleenheterna och kunskapen om begreppens formella innebörd förefaller att vara bristfällig utanför den grupp personer som sysslar med bokföring och redovisning. Mot denna bakgrund är det angeläget att inledningsvis precisera några av de begrepp som används i det följande. En sådan precisering bidrar också till att närmare definiera och avgränsa det område som behandlas i betänkandet. I likhet med föredraganden i direktiven och med FUN använder vi begreppet forskningssamverkan. I detta begrepp innefattar vi all samverkan mellan å ena sidan forskare och institutioner inom och å den högskolan andra myndigheter, företag, organisationer, forskningsråd och andra inrättningar, vilken samverkan innebär att medel tillförs högskolan som anslag, bidrag eller ersättning. Härutöver har vi funnit det ändamålsenligt att i sammanhanget behandla även sådan samverkan mellan högskolans forskare och FoU-verksamhet utanför högskolan som inte är förenad med ekonomiska transaktioner. Denna samverkan är av naturliga skäl ofta oreglerad, odokumenterad och ofullständigt kartlagd. Mycket tyder dock på att den har stor omfattning och att den utgör en väsentlig del av samspelet mellan å ena sidan högskolan och dess forskare och å den andra övriga delar av samhället. Inte sällan bygger den egentliga forskningssamverkan på tidigare samarbete av detta

- och 25

Utredningsuppdraget avgränsning definitioner

informella slag. Som exempel kan nämnas sådant kollegialt samråd under hand som uppenbarligen är vanligt mellan forskare inom och utom högskolan. Mot användningen av begreppet forskningssamverkan i en vidare bemärkelse talar, att det i vissa fall kan upplevas som språkligt och sakligt oegentligt. Sålunda innebär forskningsrådens finansiering av projekt inom högskolan knappast en form av samverkan i ordets vanliga bemärkelse. Om man ser till effekterna för högskoleenheternas planeringssituation är skillnaden emellertid liten mellan anslag från forskningsråd och medel, som tillförs högskolan utifrån på annat sätt. Mot denna bakgrund är det- enligt vår uppfattning - ändamålsenligt att inbegripa rådens finansiering av forskning inom högskolan i begreppet forskningssamverkan. Det finns emellertid ett drag i forskningsrådens finansiering av forskning inom högskolan, som skiljer den från merparten av övrig forskningssamverkan. Det gäller förhållandet, att råden normalt inte ställer andra krav på motprestation från högskolans/ forskarens sida än att angiven forskning skall bedrivas. I flertalet andra fall av forskningssamverkan präglas relationen högskola-finansiär av, att finansiären kräver rätt eller tillgång till resultaten av forskningsinsatsen även i de fall detta inte är ett nödvändigt led i proceduren för att bedöma om fortsatt anslag skall utgå för viss forskning. Det nämnda förhållandet gäller generellt för forskningsråden under utbild-

ningsdepartementet. Övriga forskningsråd och STU har en mer differentierad

verksamhet och kan inte entydigt hänföras till någon av kategorierna. De myndigheter, företag m. fi. som är högskolans potentiella samverinom forskningen har skilda mål for sitt engagemang i FoUkanspartner verksamhet. Syftet med en viss FoU-insats används också som grund för indelning av den vetenskapliga verksamheten. Använda kategorier är grundforskning, riktad grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Med andra utgångspunkter har FRU förordat att FoU-verksamhet karaktäriseras ur två skilda aspekter, nämligen dels graden av samhällsrelevans, dels graden av inomvetenskaplig betydelse. Vi har i detta betänkande valt att inte annat än när så anges skilja mellan de nämnda kategorierna FoUverksamhet, som alla förekommer inom högskolan. Högskolans forskare är verksamma inom såväl grundforskning som utvecklingsarbete, inom såväl forskning med hög samhällsrelevans och stor inomvetenskaplig betydelse som forskning med stor inomvetenskaplig betydelse men med låg samhällsrelevans etc. Det ligger i sakens natur, att forskningssamverkan oftare avser projekt med markerad positiv samhällsrelevans och tillämpningskaraktär än motsatsen. Vi är givetvis medvetna om, att FoU är ett utomordentligt sammansatt begrepp. Tolkningen av det - särskilt avgränsningen mellan främst inomvetenskapligt motiverad forskning och av olika samhällsbehov motiverad forskning eller utvecklingsarbete - är i hög grad beroende av varje enskilt forskningsområdes karaktär och nuvarande status. En vetenskapsteoretisk analys av begreppen faller samtidigt utanför ramen för ett utredningsarbete. Med hänsyn till att vårt utredningsarbete i väsentlig utsträckning utgår från regeringens och riksdagens forskningspolitiska ställningstaganden våren 1979 finner vi det naturligt att ansluta till den terminologi som användes i ifrågavarande proposition och utskottsbetänkande. Under vårt arbete med frågor som rör högskolans forskningssamverkan

26 -

Utredningsuppdraget avgränsning och definitioner

har vi funnit behov av en ytterligare precisering i form av en operationell indelning av forskningen. De indelningsgrunder vi bedömt relevanta för vårt arbete bygger dels på motiveringen for att bedriva viss forskning, dels på dennas finansiering.

Motiveringen för att viss forskning bedrivs är sällan enkel och entydig.

Man brukar dock i detta sammanhang tala om dels främst inomvetenskapligt motiverad forskning, varmed avses forskning som inte har annat syfte än att finna ny kunskap, dels externt motiverad forskning, varmed avses forskning som har till syfte att tillgodose mer omedelbara behov i samhället och som kan utnyttjas av myndigheter, företag och organisationer. Den externt motiverade forskningen i sin tur kan delas in i sektoriellt motiverad och industriellt motiverad forskning. Med sektoriellt motiverad forskning avses FoU, som syftar till att utveckla mål eller stödja och utveckla verksamhet och metoder inom statliga och kommunala anmyndigheters svarsormråden. Med industriellt motiverad forskning avses sådan FoU som syftar till att stödja eller utveckla verksamheten inom företag. Dessa två sistnämnda kategorier täcker inte all externt motiverad forskning. Exempelvis kan forskning också ha till syfte att stödja och utveckla verksamhet som bedrivs av fackliga och ideella organisationer. kan också Forskning vara motiverad av samhällsbehov, som inte direkt kan hänföras till en viss myndighets ansvarsområde eller ett visst företags verksamhet. Det bör också framhållas att kategorierna inte utesluter varandra. Forskning som ursprungligen motiverats av en allmän önskan att finna ny kunskap skulle i vissa fall givetvis också kunna ha motiverats utifrån sektoriella eller industriella behov och omvänt. När vi ändå i betänkandet använder de nämnda begreppen är det för att grovt karakterisera olika typer av forskning. Därvid hänför vi av praktiska

skäl, som skall redovisas närmare i det följande, FoU som motiveras bl. a.

av fackliga och ideella organisationers verksamhet till industriellt motiverad forskning. På motsvarande sätt hänför vi FoU, som inte kan hänföras till viss myndighets ansvarsområde men som syftar till att stödja eller utveckla verksamhet inom den offentliga sektorn, till sektoriellt motiverad forskning. Vid behandlingen av högskolans forskningssamverkan är det, som nämnts, ändamålsenligt att också använda forskningens finansiering som indelningsgrund. Vi skiljer därvid mellan internt och externt finansierad forskning. Internt finansierad forskning är sådan forskning, som finansieras med medel högskoleenheterna disponerar själva, dvs. i första hand de medel som anvisas över anslagen till forskning och forskarutbildning inom högskolan. Vi har för den externt finansierade forskningen valt-att anknyta till de begrepp som bygger på motiveringen för viss forskning. I det följande använder vi sålunda begreppen sektoriell forskning (sektorsforskning) och industriell forskning. Med sektoriell forskning avses därvid sådan sektoriellt motiverad forskning som finansieras av statliga och kommunala myndigheter. Med industriell forskning avses, i analogi härmed, sådan industriellt motiverad forskning som finansieras av företag. Med hänsyn till att det i de fortsatta övervägandena om forskningssamverkan finns skäl att skilja mellan FoU, som finansieras å den ena sidan av statliga och kommunala organ och å den andra av enskilda finansiärer, hänför vi sådan industriellt motiverad forskning - med den avgränsning vi gjort i det föregående -

- och 27

Utredningsuppdraget avgränsning definitioner

som finansieras av fackliga och ideella m. fi. organisationer till industriell forskning. Vad gäller den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen är formerna för dess finansiering av mindre betydelse för den fortsatta framställningen. Huvuddelen av denna forskning finansieras av forskningsråden och liknande fasta organisation. Även vissa organ samt genom högskolans privata inrättningar ger emellertid ett betydande stöd till sådan forskning. Det bör i sammanhanget påpekas, att det inom högskolan förekommer såväl sektoriellt som industriellt motiverad forskning som inte är att hänföra till eller industriell forskning utan finansieras t. ex. av resp. sektorsforskning forskningsrådsorganisationen. Inte heller den senast redovisade indelningsgrunden är exakt. Eftersom samfinansiering av projekt inte är ovanlig förekommer forskning, som kan hänföras till mer än en kategori. Såvitt vi kunnat bedöma påverkar detta dock inte framställningen i det följande. I betänkandet har vi strävat efter att i fråga om högskoleorganisationen följa den terminologi som lades fast i högskolelagen (1977:218) och högsamband med högskolereformen år 1977. Som skoleförordningen(1977:263)i beteckning för ett enskilt universitet eller en enskild högskola använder vi sålunda termen högskoleenhet. Med termen högskolemyndigheterna avser vi samtliga organ med beslutsfunktioner inom högskoleorganisationen, dvs. prefekt och institutionsstyrelse, fakultets- och sektionsnämnd, högskolestyrelse, regionstyrelse samt UHÄ. Termen utvecklingsarbete förekommer dels i den traditionella sammanställningen ”forskning och utvecklingsarbete” (FoU), dels i sammanställningen ”konstnärligt utvecklingsarbete och liknande. Innebörden i begreppet i de två sammanhangen har visserligen beröringspunkter men det ger beroende på sammanhang flertalet läsare helt olika associationer. I det förstnämnda fallet är det fråga om en form för kunskapsutveckling, som bygger och nära knyter an till forskning. I det andra fallet är på, kompletterar utvecklingsarbete en självständig form för kunskapsutveckling inom resp. område och alltså snarast en motsvarighet till vad forskningen är inom huvuddelen av högskolan. I detta betänkande används - med hänsyn till innebörden i vårt uppdrag - begreppet utvecklingsarbete i den betydelse det har i sammanställningen ”forskning och utvecklingsarbete”.

p»

-

2 Forskningssamverkan omfattning

2.1 Inledning

En belysning av högskolans forskningssamverkan och förslag som syftar till att underlätta och eventuellt öka denna samverkan bör utgå bl. a. från en bedömning av forskningssamverkans omfattning i nuläget både i absoluta tal och i förhållande till övrig verksamhet inom högskolan. Därigenom får man en bild av forskningssamverkans betydelse för den totala verksamhetsvolymen inom högskolan. Situationen idag bör helst kunna jämföras med tidigare förhållanden för att eventuella förändringar över tiden skall kunna analyseras. Det är också angeläget att kunna studera hur forskningssamverkan fördelar sig på olika kategorier av externa organ och inom vilka ämnesområden inom högskolan samverkan är mest förekommande. i Vi har övervägt att för de olika högskoleenheterna, efter avslutat verksamhetsår, undersöka förekomst och fördelning av externa medel. Av skäl som närmare redovisas i det följande har vi emellertid bedömt att ett sådant arbete inte skulle kunna ge önskat resultat. l avsnitt 4.2.3 redovisas två av RRV utförda undersökningar som stryker under de problem som föreligger när det gäller att mer ingående försöka beskriva den externt finansierade verksamheten inom högskolan. Vi nöjer oss därför med att mer översiktligt visa omfattningen av den verksamhet inom högskolan som linansieras med externa medel. Fram t. o. m. budgetåret 1975/76 sammanställde dåvarande UKÄ uppgifter från högskoleenheterna om dels driftmedelsomslutningen, dels fördelningen av förekommande medel på olika medelskategorier. Några sådana uppgifter har därefter inte begärts in. Med hänsyn till anslagsomläggningen år 1977 har det därefter inte heller varit möjligt att få fram sammanställningar av hur externa medel fördelas på fakulteten Vi har mot denna bakgrund från universiteten, de tekniska högskolorna, karolinska institutet och högskolan i Luleå begärt in uppgifter om driftmedelsomslutningen för budgetåren 1977/ 78 och 1979/80. Dessa ansluter till de uppgifter UKÄ tog in från högskoleenheterna. De innehåller förutom driftmedelsomslutningen en uppdelning av förekommande medel på dels anslag till grundläggande utbildning, forskning och forskarutbildning samt övriga medel högskoleenheterna anvisats över eller disponerar på anslag över statsbudgeten, dels medel tilldelade av forskningsråden, forskningsrådsnämnden och STU, gåvo- och donationsmedel, ersättning för arbete samt övriga medel.

30 - F orskningssamverkan omfattning

Vi har också ställt samman uppgifter från ett urval högskoleinstitutioner (motsv.) för att belysa hur verksamheten vid institutionerna finansieras och vilka som finansierar verksamhet inom högskolan. Ovan nämnda högskoleenheter har lämnat uppgifter för ca 1/5 av de i redovisningen ingående arbetsenheterna.

2.2 Driftmedelsomslutningen och externa medel

Högskoleenhetemas driftmedelsomslutning har mellan budgetåret 1977/78 och budgetåret 1979/80 ökat med ca 30 procent. En stor del av ökningen kan förklaras av allmänna pris- och löneökningar och motsvaras därför inte av någon större reell ökning av verksamheten. Pris- och löneindexen har ökat med resp. 28 och 17 procent mellan maj 1978 ochjuni 1980. Skillnaderna mellan högskoleenheterna är dock påtagliga och åtminstone vid universitetet i Linköping och högskolan i Luleå är den reala ökningen påtaglig. Materialet ger inte stöd för att den externt finansierade verksamhetens betydelse för högskolan i sin helhet förändrats mellan de två budgetåren. De externa medlens andel av driftmedelsomslutningen är i stort oförändrad och uppgår till ungefär en femtedel båda budgetåren. Det bör i detta sammanhang nämnas, att även för budgetåret 1975/76, det sista år för vilket

UKÄ sammanställde motsvarande uppgifter, uppgick de externa medlen

till ca 20 procent av driftmedelsomslutningen. Skillnaderna mellan högskoleenheterna när det gäller de externa medlens betydelse är dock förhållandevis stora. Detsamma gäller också för de förändringar i de externa medlens andel av driftmedelsomslutningen som kan konstateras. Störst betydelse har externa medel vid de tekniska högskolorna, vid karolinska institutet och vid högskolan i Luleå. För universitetet i Linköping spelar externa medel ännu inte lika stor roll som vid de tekniska högskolorna, men andelen externa medel har ökat markant mellan de två undersökta åren. För flera av de övriga högskoleenheterna kan en relativt stor minskning av de externa medlens andel av driftmedelsomslutningen noteras. 1 det följande redovisas i tabell 2:1 och 2:2 dels högskoleenheternas driftmedelsomslutning budgetåren 1977/78 och 1979/80, dels externa medel vid vissa högskoleenheter i förhållande till driftmedelsomslutningen budgetåren 1977/78 och 1979/80. De uppgifter som lämnas i tabell 2:2 måste tolkas med viss försiktighet.

För det första är andelen externa medel som den redovisas i tabellen högre

än den verkliga andelen. 1 ”övriga medel”, som är inkluderade i “externa medel, redovisar vissa högskoleenheter även medel som inte är externa medel för forskning eller utbildning, t. ex. medel från AMS för halvskyddad verksamhet. Där redovisas också i vissa fall datorcentralerna som finansieras såväl med externa medel som med medel från den övriga verksamheten inom resp. högskoleenhet. För det andra saknas enhetlighet mellan högskoleenheterna när det gäller att rubricera de externa medlen. En del högskoleenheter för till forskningsrådsmedel även medel från andra statliga myndigheter, vilkas anslagsgivning

- F orskningssamverkan omfattning 31

Tabell 2.1 Driftmedelsomslutning (milj. kr.) vid vissa högskoleenheter budgetåren 1977/78 och 1979/80 samt procentuell förändring

Källa: Av Fosam insamlat material.

Tabell 2.2 Externa medel (milj. kr.) vid vissa högskoleenheter i förhållande till den totala driftmedelsomslutningen budgetåret 1979/80 jämfört med budgetåret 1977/78

Universitet/högskola Drift- Externa medel Andel av driftmedelsommedels- slutningen (procent) omslutning Forskn. Gåvor oErsätt- Övriga Summa 1979/80 1977/78 Förändrad, FRN donatio- ning for medel ring STU ner arbete

Stockholm 413,1 33,6 15,6 6,3 24,1 79,6 19,3 24,1 - 4,8 Tekniska högskolan 369,9 77,9 1,4 14,8 9,7 103,8 28,1 32,6 - 4,5 Karolinska institutet 409,4 51,6 55,2 8,1 3,7 118,6 29,0 32,0 - 3,0 Uppsala 560,3 57,3 30,7 4,8 21,2 114,0 20,3 24,2 - 3,9 231,2 18,0 - 2,8 22,8 43,6 18,9 7,9 11,0 Linköping Lund 787,9 52,6 37,8 7,4 52,2 150,0 19,0 18,7 0,3 Göteborg 612,1 32,5 29,5 0,9 36,4 99,3 16,2 16,5 - 0,3 Chalmers tekniska

Källa: Av Fosam insamlat material.

påminner om forskningsrådens, t. ex. nämnden för energiproduktionsforskning. Andra högskoleenheter for sådana medel till “övriga medel”. Vissa högskoleenheter för upp anslag från Riksbankens Jubileumsfond, Arbetarskyddsfonden och Riskforeningen mot cancer som gåvor och donationer. I det sammanhanget kan nämnas att sådana anslag, upptagna som donationer, som överstiger 300 000 kr. endast i undantagsfall har underställts regeringen för prövning.

32 - Forskningssamverkan omfattning

Olikheterna mellan högskoleenheterna när det gäller att rubricera externa medel gör att en jämförelse mellan högskoleenheterna i detta avseende är mindre meningsfull. Det bör också tilläggas att åtminstone en högskoleenhet har ändrat praxis i fråga om rubricering så att även en jämförelse för samma högskoleenhet mellan två år är svår att göra. Dessa förhållanden stryker under behovet av en översyn av nuvarande regler och tillämpningen av dessa i fråga om extern finansiering av forskning inom högskolan. De aktualiserar också en utveckling av högskolans ekonomiadministration. Vi återkommer till dessa frågor i kapitel 10.

2.3 Verksamhetens finansiering vid ett urval

högskoleinstitutioner

I undersökningen, som avser budgetåret 1977/78, ingår ungefär en femtedel av arbetsenheterna vid de berörda högskoleenheterna. Av materialet framgår, att det förekommer såväl institutioner med verksamheten helt finansierad med medel över statsbudgeten som institutioner med en mycket stor andel externa medel. Även om spridningen är stor kan konstateras att drygt två tredjedelar av institutionerna finansierar sin verksamhet med medel från statsbudgetanslagen till 75 procent eller mer. Endast några få institutioner finansierar mer än hälften av sin verksamhet med externa medel. De som har en mycket stor andel externfinansierad verksamhet tillhör till övervägande del de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga och medicinska fakulteterna. Det påfallande stora antalet enheter, som inte redovisar några andra medel än de över statsbudgeten, kan delvis förklaras med att det i materialet förekommer enheter, t. ex. vissa kliniker på undervisningssjukhus, som - i vart fall formellt sett - inte bedriver någon forskning.

Tabell 2.3 Antalet arbetsenheter i undersökningen fördelade efter andelen utgifter som täckts med medel som anvisats över statsbudgetanslagen till högskolan

Matematisk-natur-

Källa: Av Fosam insamlat material.

- 33 Forskningssamverkan omfattning

Det är vanskligt att av vårt material dra långtgående slutsatser om vilka kategorier av forskningsintressenter utanför högskolan som samverkar med högskoleenheterna. Den metod vi använt vid urvalet kan ha givit systematiska fel, som snedvrider bilden. Av den offentliga statistiken från SCB framgår dock, att näringslivets samverkan med högskolan - åtminstone i fråga om uppdrag och stöd till forskningsprojekt inom högskolan - är liten. Vid våra kontakter med institutioner och förvaltningar vid högskoleenheterna har också framförts att anslagen från företag är begränsade. Detta gäller även de tekniska högskolorna. (Se även avsnitt 6.4)

Av materialet framgår, att näringslivets anslag, bidrag och uppdrag till

de undersökta arbetsenheterna inte intar någon framträdande plats bland de externa medel som redovisats. Bland de femton största anslags-/bidragsgivarna vid de 222 redovisade arbetsenheterna finns sex företag, nämligen Kabi, AB Volvo, Svenska Tobaks AB, Perstorps AB, lBM och AB Hässle. Läkemedelsindustrin sammantagen (i undersökningen förekommer tolv företag) är större än varje annan enskild finansiär av FoU. Bland de större anslags-/bidragsgivarna återfinns flera sektorsorgan (NE, Prav och statens vattenfallsverk) med ansvar för satsningarna på energioch kärnkraftsforskning. De mycket kraftiga satsningarna på ett smalt sektorsområde har således fått starkt genomslag inom högskolan.

Sammanställning av de 15 största ñnansiirema i undersökningen. Rangordning efter storleken på påförda utgifter. (100 = 1658 tkr.)

Utöver de i sammanställningen redovisade finansiärerna förekommer i materialet totalt 224 företag, stiftelser, fonder, myndigheter, kommuner och landsting samt ideella organisationer. Sammantaget uppgår deras anslag (motsv.) till 9,6 milj. kr. Anslagens storlek varierar mellan 100 och 180 000 kr. De femton största fmansiärernas bidrag uppgår till sammanlagt 10,5 milj. kr. Det bör också tilläggas, att av de 9,6 milj. kr som tillförts högskolan från de ”mindre” finansiärerna faller drygt 1 milj. kr. på “diverse uppdrag” och liknande rubriceringar i redovisningarna. Detta innebär att antalet företag m. m. i undersökningen är större än vad som kan redovisas. Flera hög-

34 - Forskningssamverkan omfattning

skoleenheter har vid förfrågan förklarat, att ”diverse uppdrag” m. fi. liknande formuleringar täcker in många små bidragsgivare, som man inte redovisar i klartext. Slutligen bör något nämnas om materialet i undersökningen. Flertalet redovisade enheter utgörs av institutioner eller avdelningar med grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning. Några institutioner (motsv.) med ansvar endast för grundläggande utbildning finns också med. Vidare ingår några kliniker vid undervisningssjukhus, som inte är institutioner. Högskoleenheterna synes i dessa fall endast fungera som medelsförvaltare.

Materialet omfattar också ett litet antal serviceinrättningar.

Det bör påpekas, att institutionerna har mycket olika karaktär och att principerna för redovisning av fierämnesinstitutioner varierar mellan högskoleenheterna. Några högskoleenheter redovisar sådana institutioner som en enhet medan andra redovisar varje ämne eller t. o. m. ämnesdel särskilt. Allmänt kan sägas att uppdelningen på redovisningsenheter (lokalmyndigheter) är mer långtgående inom medicinsk och teknisk fakultet än inom högskolan i övrigt. Dessa fakulteter svarar därför för en relativt stor andel av det totala materialet. Dessa förhållanden tillsammans med den metod vi använt vid urvalet (systematiskt urval på grundval av LM-nummer) medger naturligtvis inte en aggregering av data eller extrapoleringar för att få fram underlag för generella slutsatser om finansieringen av forskning inom högskolan. Samtliga fakulteter är dock representerade i materialet och antalet redovisade enheter är förhållandevis stort (ca 220). Det finns därför anledning att tro att materialet ger en relativt god bild av hur institutioner vid högskoleenheterna finansierar sin verksamhet. Externa medel som används för verksamhet som bedrivs vid en högskoleenhet skall förvaltas av högskolestyrelsen (i praktiken den centrala förvaltningen). Högskoleförvaltningarnas redovisning innehåller därföri princip uppgifter om alla förekommande externa medel. Samverkan mellan högskoleenheterna och organ utanför dessa sker emellertid i många olika former och ibland på villkor som inte alltid underlättar en exakt redovisning av

_alla medelsströmmar. Det kan därför finnas svagheter i systemet som gör

att inte alla förekommande externa medel kommer med i redovisningen. Möjligheterna att identifiera anslags-/uppdragsgivare varierar från högskoleenhet till högskoleenhet. Forskningsråd och sektorsorgan anges ofta i klartext i materialet och utgör därmed inga problem. Det är däremot svårt att identifiera företag, fonder och enskilda. Det har heller inte varit möjligt utan omfattande merarbete på högskoleenheterna att avgöra vad som är anslag, bidrag eller ersättning för arbete.

3 Forskningssamverkan, några exempel

3.1 Inledning

Som redovisats i kapitel 1 har vi valt att använda begreppet forskningssamverkan i vid mening. Häri ingår således all samverkan mellan å ena sidan forskare och institutioner och å den andra myndigheter, företag, organisationer, forskningsråd m. fl., vilken samverkan innebär att medel tillförs högskolan som anslag, bidrag eller ersättning. Vidare innefattas samverkan som inte är förenad med ekonomiska transaktioner. Den ekonomiska omfattningen av forskningssamverkan har behandlats i föregående kapitel. Vi har under vårt arbete kunnat konstatera att samverkan mellan högskolan och samhället i övrigt bedrivs i en mängd former, från strikt reglerad uppdragsverksamhet till personliga och ofta odokumenterade kontakter. Den stora variationsrikedomen är en naturlig följd av existerande möjligheter att anpassa praktiskt taget varje form av samverkan till de specifika förhållanden som gäller i det enskilda fallet. Vi skall i det följande översiktligt redovisa de samverkansformer vi funnit exempel på under vårt arbete. Vi vill framhålla att redovisningen inte är en heltäckande inventering av alla samverkansformer vid alla läroanstalter. Den bör i stället ses som en provkarta på former som kan förekomma. Forskningsrådens samverkan med högskolan behandlas, med hänsyn till rådsorganisationens i sammanhanget speciella uppgifter, i kapitel 5. Inledningsvis behandlas samverkan i avgränsade projekt vilken indelats i ”avnämarstyrd samverkan resp. ”samverkan initierad av högskolan”. Med avnämarstyrd samverkan avses samverkan som är förenad med specificerade krav på motprestation. Vi har avsiktligt undvikit att använda begreppet uppdragsverksamhet eftersom det i den allmänna debatten ofta används som synonym till forskningssamverkan. Som framgått av föregående kapitel är den samverkan, som innebär att högskolan mot ersättning åtar sig att utföra ett specificerat arbete på villkor som bl. a. innebär att beställaren erhåller rätt till resultaten, endast en mindre del av högskolans totala forskningssamverkan. Vi vill stryka under att gränserna mellan avnämarstyrd resp. av högskolan initierad projektbunden samverkan är flytande. Det är således i princip inte korrekt att karakterisera t. ex. sektoriellt finansierade projekt som projekt initierade av högskolan. Vi har emellertid härigenom velat markera de skilda förutsättningarna i fråga om inflytande för högskolans lednings- och planeringsorgan och for forskarna som gäller för renodlad uppdragsverksamhet resp. övrig projektbunden FoU som fi-

36 -

F orskningssamverkan nâgra exempel

nansieras med externa medel. Efter de projektbundna samverkansformerna behandlas samverkan av mer allmänt stödjande karaktär, indelad i samverkan som primärt syftar till att stödja högskolans verksamhet resp. samverkan med motsvarande syfte avseende verksamhet utanför denna. lndelningen är enbart praktiskt betingad -i princip måste all samverkan anses syfta till fördelar for alla berörda parter. Slutligen behandlas informella samverkansformer samt konsultverksamhet bedriven i privat regi av högskoleanställda forskare.

3.2 Projektbunden samverkan

3.2.1 Avnämarsryrd samverkan En mindre del av högskolans samverkan med myndigheter, sektorsorgan, företag, organisationer m. fl. innebär att högskolan genom en eller flera forskare åtar sig att mot ersättning tillhandahålla en viss, mer eller mindre väl definierad tjänst, vanligen i form av ett FoU-arbete. Samarbetet bygger på att beställaren vet att FoU kan utnyttjas för att bearbeta problem från resp. område av samhälls- eller arbetslivet samt att högskolans resurser kan utnyttjas for ändamålet. Samarbetet initieras i princip av beställaren även om det i praktiken givetvis är svårt att avgöra vem som ursprungligen tagit initiativet. Det avnämarstyrda samarbetet karakteriseras av att beställaren ställer specificerade krav på motprestation från högskolans sida. Kraven avser tidsoch ekonomiska ramar, arbetsformer (samråd, delrapportering m. m.), former för redovisning samt rätt till resultaten. De innebär väsentligt skilda förutsättningar för FoU-arbetet i jämförelse med de som gäller för främst inomvetenskapligt motiverad FoU. lnte sällan har beställaren behov av resultaten for en viss beslutssituation och är därför beroende av att arbetet slutförs i sådan tid och form att det kan utnyttjas for avsett ändamål. Även om det i sista hand är beställaren som avgör om arbetet skall utföras inom

högskolan eller inte, fastställs villkoren naturligen efter diskussioner med

berörda forskare som därigenom har betydande inflytande bl. a. över problemdeftnition, metodval, tidramar etc. Det samarbete som är förenat med uttalade krav på motprestation har vanligen formen av målinriktade, tidsmässigt korta projekt. I vissa fall kan det röra sig om verksamhet som har karaktär av rutinprovningar. Samverkan på nämnda villkor (”uppdragsarbete“) skall regleras i avtal. Gällande bestämmelser redovisas närmare i kapitel 4. Avtalen kan vara mer eller mindre detaljerade. Vi har under våra intervjuer med större företag, som har omfattande samverkan av detta slag med högskoleorganisationen, sett exempel på avtal med mycket hög detaljeringsgrad. De tänkbara målkonflikter som uppdragsarbete kan ge upphov till for högskoleorganisationens och forskarnas del analyseras närmare i kapitel 7. Problem kan vidare uppstå genom att forskare och forskarstuderande övergår i beställarens tjänst. Inom några ämnesområden har en kontinuerlig avtappning ägt rum i sådan omfattning att kontinuiteten i högskoleforskningen försvåras. Problemet kan belysas med det faktum att samarbetsavtal mellan CTH och AB Volvo

-

F orskningssamverkan några exempel 37

innehåller en klausul enligt vilken avtalet omedelbart upphör att gälla om uppdragsgivaren utan uppdragsmottagarens medgivande under avtalstiden skulle anställa personal engagerad i projektet.

3.2.2 Samverkan initierad inom högskolan

Största delen av högskolans samverkan med samhället i övrigt tillkommer - så som vi definierat begreppet - genom att enskilda forskare söker stöd för projekt som ligger inom ett utomstående organs verksamhetsområde. Till samverkansparterna hör, förutom forskningsråd och organ med direkt forskningsñnansierande uppgifter (vilka inte närmare diskuteras här), sektorsorgan, organisationer och i viss mån företag. Forskarens kontakter med tänkbara intressenter kan resultera i en beställning men vanligare är att det ekonomiska stödet inte binds till andra villkor på motprestation än att viss FoU skall bedrivas. Huvuddelen av den sektoriella forskningen inom högskolan sker inom ramen för av forskarna, ofta utifrån inomvetenskapliga värderingar initierade projekt som helt eller delvis finansieras med sektorsmedel. Många sektorsansvariga myndigheter (motsv.) utarbetar program med prioriterade områden där särskilda forskningsbehov anges till ledning för forskare inom berörda kunskapsområden. FoU-projekten styrs i princip av den projektplan som vederbörande forskare tagit fram i samband med medelsansökan och bygger på bedömningar som görs av denne. Den utomstående fmansiären kan ge stöd som täcker hela eller enbart delar av projektet och påverkar därmed i viss mån kostnadsramarna. Även samverkan av här berört slag är förenad med vissa krav på motprestation. Dessa krav har emellertid en annan karaktär än de som ställs vid vad vi kallat ”avnämarstyrd” samverkan. De avser självfallet rätt att få ta del av (däremot aldrig rätt till) resultaten - ofta också samråd under projektarbetets gång och infor publiceringen av resultaten. I vissa fall förekommer underförstådda krav på motprestation i samband med externa ñnansiärers stöd till forskarinitierade projekt. vad vi Enligt erfarit förekommer det t. ex. att företag ges förhandsrätt till resultaten av projekt som de givit ekonomiskt stöd. Förhandsrätten kan vara förenad med möjlighet att granska rapporter, vidta justeringar motiverade av företagets specifika intressen före publiceringen samt påverka tidpunkten för publicering. Som nämnts i föregående kapitel har nuvarande bestämmelser för olika typer av externa medel inneburit att samverkan som med hänsyn till de reella kraven på motprestation egentligen borde karaktäriseras som “uppdrag” i stället hänförts till annan kategori.

3.3 Icke projektbunden samverkan

3.3.1 Allmänt stöd till högskolans FoU-verksamhet

Högskolan som organisation för merparten av den långsiktiga kunskapsutvecklingen och för forskarutbildningen erhåller allmänt stöd från utom-

38 -

Forskningssamverkan nâgra exempel

stående organ i flera samverkansformer. Det är givet att denna samverkan är förmånlig också för dem som ger sådant stöd. Effekterna är emellertid för deras del märkbara först på längre sikt, medan de för högskoleorganisationen är av mer direkt karaktär. Av särskild betydelse i detta sammanhang är extern finansiering av högre forskartjänster samt samverkan i forskarutbildningen. Högre forskartjänster för kunskapsutveckling inom områden som inte inryms i högskolans fasta organisation finansieras främst av forskningsråden. Vidare förekommer det att personliga professurer finansieras med sektorsmedel, av näringslivet samt av stiftelser(motsv.). Som exempel kan vi nämna att kostnaderna för en personlig tjänst som professor i kärnkraftssäkerhet bestrids från statens kärnkraftsinspektions anslag. Riksföreningen mot cancer ger bidrag till en personlig professur i tumörimmunologi och Atlas Copco AB till en personlig professur i teknisk akustik. STU har, som berörs i kapitel 9, hemställt om att få inrätta forskartjänster av samma typ som de forskningsrådsfinansierade för att främja angelägen kunskapsutveckling. Flera av de personliga tjänsterna som adjungerad professor finansieras också med medel från utomstående organ. (Systemet med adjungerade professorer har närmare redovisats i vår rapport Ds U 1979:13 och behandlas, tillsammans med andra former för personalutbyte, i kapitlen 4 och 12.) En annan form for allmänt stöd till högskolans FoU-verksamhet avser forskarutbildningen och i viss mån grundutbildningen. Samarbetet sker på fiera vägar. Den utomstående parten kan t.ex. bidra med uppgifter som lämpar sig för examens- eller avhandlingsarbete. Flera av de företag vi varit i kontakt med lämnar regelbundet sådana förslag till institutioner inom aktuella FoU-områden. Vidare kan högskolan få tillgång till resurser hos en myndighet eller ett företag (laboratorier, utrustning och materiel) samt till kompetens i form av gästföreläsare och handledare i forskarutbildningen. Större företag anställer doktorander antingen på s. k. doktorandstjänster eller på annat sätt och ger dem möjligheter att utföra avhandlingsarbete vid foretaget. Det förekommer vidare att studerande inom högskolan ges tillfälle att vikariera på tjänster inom den yrkessektor deras utbildning är inriktad mot. Den samverkan som äger rum i samband med högskolans utbildningsverksamhet kan vara formaliserad (t. ex. i fråga om handledare, externfinansierade examensarbeten och anställning av forskarstuderande) men är lika ofta informell. Kraven på motprestation definieras sällan men kan vara underförstådda. Liksom när det gäller ekonomiskt stöd till FoU-projekt kan en extern part som givit uppslag till examens- eller avhandlingsarbeten få forhandsrätt till resultaten. Andra underförstådda krav på motprestation kan vara att den utomstående parten ges möjlighet att utnyttja institutionen för konsultation och rådgivning. Samarbetet med högskolans utbildningsverksamhet är av stor betydelse när det gäller myndigheters, företags, organisationers m. fl. personalrekrytering. I flera fall har forskarstuderande, som deltagit i ett samverkansprojekt eller utfört examensarbete efter forslag från t. ex. ett företag, erhållit anställning vid detta i samband med eller efter projektarbetet. När studerande utför examens- eller avhandlingsarbete som anställd hos en myndighet eller ett företag finns ibland ett mer eller mindre uttalat krav på

-

Forskningssamverkan nâgra exempel 39

att vederbörande efter avslutade studier skall stanna kvar hos arbetsgivaren. Denna form av samverkan kan skapa problem för kontinuiteten i högskolans långsiktiga kunskapsutveckling inom FoU-områden där arbetsmarknadens efterfrågan på kvalificerade personer är större än tillgången. Dessa problem har något berörts i avsnitt 3.2.1.

3.3.2 Samverkan till stöd för extern FoU

Högskoleorganisationen är också engagerad i samverkan av olika slag vars syfte kan sägas vara att ge allmänt stöd till FoU som bedrivs utanför högskolan. Kontaktsekretariatens verksamhet i de delar som gäller service av typ litteratursökning etc. och som inte resulterar i samverkan av annan form, bidrar till att öka kunskapen i FoU-frågor hos myndigheter, företag, organisationer m. fl. Näringslivets högskolekontakt har som uppgift att främja samverkan och är exempel på av utomstående part finansierad verksamhet i samma syfte. Högskoleforskares medverkan i vetenskapliga råd eller stiftelser av olika slag, knutna till näringslivet, är av väsentlig betydelse i detta sammanhang. Organ av detta slag finns med i huvudsak två olika inriktningar. Vissa _ vetenskapliga råd har som huvuduppgift att främja och anslå medel till FoU som utförs utanför resp. företag men som är av betydelse för verksamheten på längre sikt. Andra råd är knutna till företagets eget FoU-arbete. Enligt uppgift har högskoleforskarnas medverkan i organ av detta slag haft gynnsamma effekter inte bara för berörda företag. De har också varit positiva för de enskilda ledamöternas arbete inom högskolan och därigenom haft betydelse också för forskarutbildningen. Kontakterna har även givit upphov till samarbetsprojekt mellan industrin och högskolan. För medverkan i dessa vetenskapliga råd erhåller forskarna vanligen visst personligt arvode. Den uppdragsutbildning vi sett exempel på under vårt arbete har vanligen initierats inom högskolan och därefter mot avgift erbjudits tänkbara avnämare. Utbildningarna är vanligen korta och inriktade mot speciella yrkeskategorier, funktioner eller verksamhetsområden i samhället. Dessa kurser har, enligt vad vi erfarit, i flera fall skapat kontakter som lett till samverkan i projektform. De bidrar också till att öka kunskapen om forskningens användbarhet, villkor och förutsättningar hos de avnämare som deltar i dem.

3.4 Informella kontakter

En betydande del av den samverkan som förekommer mellan högskolan och myndigheter, företag, organisationer m. fl. består av informella personliga kontakter mellan forskare verksamma inom och utom högskolan. Sådana kontakter är naturliga i ett samhälle där antalet personer verksamma inom varje FoU-område är litet. I många fall går kontakterna tillbaka till en gemensam studietid. Detta förhållande innebär att forskare verksamma utanför högskolan ofta utnyttjar högskolans forskare för konsultationer m. m. I gengäld kan högskoleforskarna få tillgång till exempelvis labora-

40 -

Forskningssamverkan nägra exempel

torium lör rutinprovningar, kemikalier, bidrag till resor i samband med konferenser etc. Kontakter av detta slag spelar sannolikt en betydelsefull roll for rekryteringen av personal till FoU-verksamhet utanför högskolan och för uppkomsten av mer formaliserade former av samverkan.

3.5 Konsultverksamhet

Vi bör här också nämna det samarbete som sker genom att forskare med anställning inom högskolan bedriver privat konsultverksamhet. Samarbetet är därigenom formellt en angelägenhet endast för forskaren trots att anställningen inom högskolan synes fungera som ett slags kvalitetsgaranti for vederbörande forskares klienter. I vissa fall har den privata verksamheten organiserats som enskild firma eller aktiebolag. Gränserna mellan den verksamhet som bedrivs i privat regi och vederbörandes arbetsuppgifter inom högskolan är inte sällan oklara. Uppdrag som kommer till forskarens institution slussas vidare till den privata verksamheten och går därmed utanför de bestämmelser och rutiner som gäller for motsvarande verksamhet inom högskolan. Andra anställda än berörd forskare vid insitutionen kan vara engagerade i verksamheten som ibland också kan utföras med utnyttjande av institutionens resurser i övrigt. Vi har bl. a. i samband med försöksverksamheten med kontaktforskare konfronterats med de problem som denna typ av indirekt samverkan medför. Dessa frågor diskuteras närmare i kapitel 13.

4 Vissa bakgrundsuppgifter rörande högskolan

4.1 Kompetens och resurser för forskningssamverkan

4. 1 . 1 Långsiktig kunskapsutveckling

resurser för forskning (personal, utrustning, lokaler Högskoleorganisationens och servicefunktioner) har dimensionerats för de traditionella uppgifterna inom utbildning och främst inomvetenskapligt motiverad forskning. En betydande del av denna forskning, framför allt inom medicinska, tekniska och Iantbruksvetenskapliga ämnesområden, syftar dock mer eller mindre direkt till tillämpningar inom sjukvård, olika teknikområden osv. Inom andra områden, t. ex. inom de förutvarande filosofiska fakulteterna, har avståndet mellan inomvetenskapligt motiverad och mer tillämpningsinriktad forskning varit större. Den kunskapsutveckling som prioriterats har därför inte alltid varit relevant för t. ex. sektorsforskning, som ofta kräver tvärvetenskapliga ansatser. Under den senaste tioårsperioden har samtidigt en uppbyggnad av sektoriellt väsentliga områden påbörjats som följd av prioriteringar inom högskoleorganisationen. De mest omfattande insatserna har gällt temaforskning i Linköping. Vidare har forskningsresurser tillkommit inom bl. a. områdena arbetsvetenskap (med olika grenar), socialt arbete, miljövårdsforskning, vårdforskning och konsumentforskning. Högprioriterade områden inom sjukvården, som långvårdsmedicin och allmänmedicin, håller sedan några år tillbaka på att etableras vid samtliga högskoleenheter med medicinsk forskning. Fr. 0. m. innevarande budgetår har obundna resurser avdelats för uppav forskning ”underifrån”, for områdena barnkultur och marin byggnad teknik. I UHÄzs anslagsframställning för budgetåret 1981/82 läggs stor vikt vid fortsatta insatser av detta slag. Bland områden som där aktualiseras kan nämnas omvårdnadsforskning med förankring i medicinska och samhällsvetenskapliga discipliner. Vissa samhällssektorer, t. ex. utbildningssektorn, har genom långvarigt och systematiskt samarbete med högskolan fått till stånd en kunskapsutveckling som är orienterad mot sektorns behov. Denna samverkan har, enligt vissa forskare, t. o. m. drivits så långt att andra, inomvetenskapligt väsentliga problemområden skjutits i bakgrunden. Inom andra sektoriella områden innebär emellertid den blygsamma omfattningen eller avsaknaden av relevant långsiktig kunskapsutveckling stora risker för att den mer tilllämpningsinriktade FoU-verksamheten inte kan bedrivas effektivt.

42 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan

Dessa problem har under senare år uppmärksammats allt mer. Vi skall i det följande redovisa NFR:s överväganden rörande behovet av ”riktad grundforskning”, dvs. långsiktig kunskapsutveckling styrd mot problem som prioriteras utifrån andra än rent inomvetenskapliga värderingar i samhället. NFR införde begreppet grundforskningsgapet i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81. Man syftade därvid på det faktum att viss tillämpad forskning och utveckling i många fall bäst sker i en grundforskningsmiljö men att forskarna där ofta tvekar att alltför mycket avlägsna sig från den rena grundforskningen bl. a. med tanke på möjligheterna att få anslag från NFR. (Sid 18.) NF R hade kunnat konstatera att- med nuvarande medelstilldelning - endast en ringa del av rådsanslagen kan gå till riktad grundforskning. Vidare är sektorsorganen, enligt NFR, mycket obenägna att anvisa mer än mycket blygsamma medel till forskning som är mer långsiktig. Grundforskningsgapet är, framhöll NFR, särskilt väl belagt inom miljövårdsforskningen. Naturvårdsverket pekade i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 på problemet och föreslog att medel för riktad grundforskning inom detta område skulle ställas till NFRzs disposition. Enligt NFR borde satsningen på att täppa till grundforskningsgapet i första hand gälla miljövårdsforskning samt jord- och skogsbruksforskning, teknikanknuten forskning, energiforskning, strålningsbiologisk forskning samt samarbete med FRN. NFR nämnde också att metodutveckling generellt tycks ha svårigheter att göra sig gällande både i NFR och inom sektorsorganen. 1 sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 återkommer NFR till behovet av särskilda insatser till riktad grundforskning och föreslår en förstärkning av resurserna för detta ändamål. UHÄ analyserade i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/ 81 högskolans nya roll som “samhällets utredningsinstitut” enligt 1979 års riksdagsbeslut. UHÄ pekade på att uppbyggnaden av forskningskompetens för olika typer av Samhällsrelevant forskning har nära samband med metodutveckling inom ämnen av betydelse för de problem det gäller. En satsning på riktad grundforskning kan därför, enligt UHÄ, i många fall vara den bästa vägen att bygga upp sektoriell forskning. I prop. 1979/802100 diskuterades frågan om balans mellan å ena sidan den grundläggande forskningen och forskarutbildningen och å den andra sidan sektorsforskningen. Därvid föreslogs en förstärkning av resurserna till forskning och forskarutbildning för budgetåret 1980/81 med totalt ca. 70 milj. kr. Utbildningsministern anmälde samtidigt sin avsikt att för de därefter följande budgetåren föreslå förstärkningar av motsvarande omfattning. Basresurserna under fakultetsanslagen föreslogs uppräknade med drygt 18 milj. kr. Riksdagen biföll förslagen i denna del. De redovisade Synpunkterna hänför sig främst till den sektoriella forskningens förutsättningar och problem. Som framhölls i bl. a. prop. 1978/ 79:1 19 bör emellertid också annan externt motiverad FoU utföras inom högskoleorganisationen, när så är möjligt. Med annan FoU” avses sådan som initieras och/eller bedrivs i samverkan med näringslivet och organisationer av olika slag.

SOL 1980:46 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan 43

Industriell FoU-verksamhet utförs till övervägande delen utanför högskoleorganisationen. Industriforskningens betydelse inom forskningen framgår exempelvis av det faktum att huvuddelen av det tekniska och naturvetenskapliga FoU-arbetet i Sverige utförs inom företagssektorn. Högskolans andel kan förväntas öka om organisatoriska och andra hinder för forskkan undanröjas. Också efter en ökning som innebär att ningssamverkan högskolans samverkan med näringslivet volymmässigt mångdubblas skulle dock endast en marginell del av den totala volymen industriforskning komma att utföras inom högskolan. Högskoleorganisationens centrala betydelse ur näringslivets synpunkt ligger främst i dess ,roll som organisation för merparten av den långsiktiga kunskapsutvecklingen och den högre utbildningen. Den tillämpningsinriktade industriforskningen måste, som all annan tilllämpad forskning, bygga på en vetenskaplig grund vunnen genom långsiktig forskning. Vidare rekryterar näringslivet, liksom annan samhällsverksamhet, sin kvalificerade personal bland de högskoleutbildade. Vikten av att den långsiktiga kunskapsutvecklingen inom högskolan orienteras mot områden som är eller kan förväntas bli aktuella för sektoriell och industriell FoU har särskilt uppmärksammats när det gäller näringslivet. IVA redovisade år 1979 i en av industridepartementet beställd rapport, Kunskap och konkurrenskraft, områden inom vilka högskolans resurser för forsk- _ning borde förstärkas. STU har aktualiserat hithörande frågor bl. a. i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82. Man anger där teknikområden - bioteknik, elektronik och datateknik, materialteknik, Verkstadsteknik, träteknik, massa- och pappersteknik, kemiteknik samt teknik för hälso- och sjukvård - där betydande behov av åtgärder för kunskapsutveckling och kompetensuppbyggnad föreligger. Näringslivet förutsätts, när det gäller teknisk FoU, föra fram önskemål om och synpunkter på långsiktig kunskapsutveckling inom högskolan bl. a. genom STU. STU skall bl. a. följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med forskare, institutioner och företag samt organisera och stödja samarbete inom teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. För behandling av frågor rörande grundläggande och kompetensuppbyggande teknisk forskning har STU till sig knutit ett vetenskapligt råd i vilket ingår företrädare för högskolan och näringslivet. När det gäller långsiktig utveckling av kunskap och kompetens inom högskolan samarbetar STU med UHÄ vad avser bl. a. prövning av inriktning av högre tjänster inom högskolan. Representanter för sektorsorgan, företag och organisationer kan efter högskolereformen år 1977 ingå i fakultets-/sektionsnämnder, dvs. i de organ som inom högskoleorganisationen har det direkta ansvaret för forskarutbildningen och vissa frågor rörande planering av forskning m. m. Härutöver kan ”indirekt” representation förekomma i fakultets-/sektionskollegierna genom innehavare av tjänst som adjungerad professor. Företrädare for sektorsorgan och andra FoU-avnämare ingår vidare i de planeringsberedningar som inom UHÄ har att bereda bl. a. frågor om forskningens utveckling, villkor och behov. STU föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/ 81 att sektorsorganen (inklusive STU) skulle ges starkare representation i UHÄzs planeringsberedning för sektorn för utbildning för tekniska yrken samt de tekniska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

44 Vissa bakgrundsuppgzfter rörande högskolan

4.1.2 Personal Den externfinansierade FoU-verksamheten inom högskolan utförs av lärare/ forskare inom ramen for deras tjänstgöringsskyldighet, av högskoleanställda lärare/forskare med tjänstledighet för forskning, av forskarstuderande, teknisk och administrativ personal med fast anställning vid

av

högskoleenhet samt av personalsom anställs särskilt för visst projekt (motsv.) På grundval av material som ställts till förfogande av forskningsråden inom utbildningsdepartementets område har vi beräknat att drygt 1800 anställda inom högskoleorganisationen inom detta område budgetåret 1977/78 finansierades med medel från forskningsråden. Antalet anställda som finansieras med övriga externa medel (gåvo- och donationsmedel samt uppdragsmedel) kan uppskattas till 1 200. De nämnda siffrorna avser alla personalkategorier. Ungefär hälften av den rådsfinansierade personalen är forskare (inkl. forskarstuderande). Sammanlagt torde således ungefär 3 000 anställda finansieras med externa medel. Det totala antalet anställda inom högskoleorganisationen inom utbildningsdepartementets ansvarsområde uppgick år 1979, enligt uppgifter från SCB, till drygt 37 000. Högskolestyrelsen har arbetsgivaransvaret för all vid resp. högskoleenhet verksam personal. Den personal som är anställd på externa medel omfattas sålunda av samma anställningstrygghet som motsvarande personalkategorier anställda inom ramen för medel som anvisas över anslagen till högskolans utbildning och forskning. Den nuvarande tjänsteorganisationen för forskning och forskarutbildning inom högskolan har utförligt redovisats av FUN samt av lärartjänstutredningen. FUN föreslog (SOU 1977:63), att en särskild tjänstetyp for extemfinansierad FoU skulle införas. Berörda tjänster skulle inrättas inom områden med omfattande och kontinuerlig uppdragsverksamhet och fördelas på högskoleenheter av regeringen. Medel för dem skulle beräknas under berört anslag för forskning och forskarutbildning, till vilket också skulle föras de intäkter som verksamheten gav. Tjänsterna skulle kunna förenas med undervisningsskyldighet enligt beslut av resp. fakultetsnämnd. Förslaget ifrågasattes dock av flera remissorgan. Vid riksdagens behandling av FUN:s förslag hänsköts denna fråga till lärartjänstutredningen, som haft i uppdrag att se över arbets- och tjänsteorganisationen för lärare inom högskolan i dess helhet. Lärartjänstutredningen avlämnade sitt betänkande (SOU 1980:3) Lärare i högskolan i mars 1980. De delar av utredningens förslag som har särskild relevans för vårt arbete redovisas i avsnitt 4.4.5.

4.1.3 Lokaler och utrustning Vid de intervjuer som vi genomförde våren 1979 och vid senare kontakter med högskoleförvaltningarna har betonats att lokalfrågorna är av stor betydelse för möjligheterna att utveckla forskningssamverkan. Det är i princip tillåtet att ta emot anslag för FoU-arbete från externa parter endast om lokalfrågan är löst. Tillgången till lokaler kan således vara avgörande for om ett forskningsprojekt kan komma till stånd. Av väsentlig betydelse är också högskolans vetenskapliga utrustning.

Vissa bakgrundsuppgifter rörande högskolan 45

Vid många högskoleenheter upplever man allmän brist på lokaler for och forskning. Lokalbehov for externfmansierad verksamhet beutbildning aktas vid upprättande av lokalprogram och vid regeringens prövning av någorlunda varaktig verkdessa, endast om det rör sig om en väl etablerad, samhet med viss volym. Då statsmakterna senast (år 1969) fattade beslut om ytramar för de ickelaborativa verksamheterna inräknades behovet av lokaler for forskning i ramarna for högskoleenheter med fasta resurser för forskning och forskarutbildning. För laborativa lokaler har några motsvarande ramar inte lagts fast. Även om laborativ verksamhet anses medge större elasticitet när det gäller att bereda tillkommande verksamhet utrymme, redovisas betydande också bl. a. vid de tekniska högskolorna. . lokalproblem . Problemen skall i det följande belysas med några exempel. Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm redovisade år 1977 till LUP-kommittén for Stockholm, att den externfmansierade FoU-verksamheten vid icke-laborativa institutioner budgetåret 1976/77 krävde en yta om ca 3 200 m2. För den närmast femårsperioden beräknades Iokalbehovet öka med Följande 1 000 m2. För att tillgodose bl. a. projekt- och uppdragsforskningens behov hemställde därför LUP-kommittén våren 1979 hos regeringen att lokalramen 36 000 m2 for icke-laborativa institutioner vid universitetet i Stockholm skulle utökas till 40 000 m2. Den externfmansierade FoU-verksamheten skulle därvid ta ungefär 10 procent av lokalramen i anspråk. bil. att lokal- I prop. 1979/801100, 12, framhöll utbildningsministern ramarna varit avsedda som planeringsmål för de icke-laborativa verksamheterna, for den kraftiga utbyggnaden av högskolans lokaler som inleddes i början av 1970-talet. Vad beträffar grundläggande utbildning ärnågon i nu inte att vänta och den komplettering av lokalytterligare expansion l beståndet som kan bli aktuell på vissa orter får, enligt propositionen, prövas i från fall till fall av regeringen. De nämnda ytramarna skall därvid utgöra bas for bedömningarna. erinrade emellertid om att,

i

Utbildningsministern l även om planeringsmålen uppnåtts, uppförandet av permanenta lokaler for icke-laborativa verksamheter ännu återstår i Stockholm, Lund och Göteborg. Vad beträffar laborativa institutioner förde KTH hösten 1976 fram önskemål om lokaltillskott för att tillgodose lokalbehov foranledda av statsmakternas stora satsningar på energiforskning:

“För att av samhället beviljade resurser snabbt skall kunna utnyttjas måste en beredskap finnas inom högskolan. Denna beredskap gäller såväl organisation, forskare som lokaler. Det blir således nödvändigt att för högskoleändamål ha vissa lokalsom buffert, som med kort varsel kan tas i bruk.” (PM 1976-11-05.) _ tillgångar KTl-lzs lokalproblem tas _upp i enhetens anslagsframställning for budgetåren 1981/82. Där framhålls bl. a. att den ansträngda lokalsituationen vid institutionen och institutet for mikrovågsteknik (samordnade i en arbetsenhet) kräver en snar lösning om pågående och planerade forskningprojekt skall kunna fullföljas. Motsvarande problem finns för institutionen för plasoch fusionsforskning där bl. a. forskningsåtaganden med Euroatom mafysik . befinner sig i riskzonen. lösa lokalbehoven Så långt möjligt försöker man inom högskoleenheterna i de enskilda fallen genom forhyrningar eller omdisponeringar. Som exempel

46 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan

på de problem detta kan medföra kan nämnas att pedagogiska institutionen vid universitetet i Umeå i januari 1980 ställdes inför sin sjätte flyttning på 12 år. Institutionen bedriver en förhållandevis omfattande externfmansierad verksamhet bl. a. för SÖ.

4.2 Kostnadstäckning och kostnadsfördelning

4.2.1 Bestämmelser Med anledning av Kungl. Majzts uppdrag den 3 mars 1967 lät dåvarande UKÄ en särskild arbetsgrupp utreda vissa frågor rörande utnyttjande av statliga forskningsresurser för näringslivets behov. År 1968 överlämnade ämbetet en av arbetsgruppen utarbetad promemoria Forskningssamverkan universitet och högskolor- näringsliv och hemställde, att Kungl. Majzt måtte föranstalta om åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i promemorian. 1 1969 års statsverksproposition (prop. 1969:1, bil. 10) anmälde föredragande statsrådet förslagen i promemorian och uttalade bl. a. följande: Jag ansluter mig till uppfattningen att ersättningen för uppdragsverksamhet som regel bör utgå enligt principen om full kostnadstäckning, så att alla kostnader täcks för t. ex. personal, förbrukningsmateriel, utrustning och lokaler som utnyttjas i verksamheten. / . . . / Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Majzt att meddela föreskrifter härom. För budgetåren 1969/ 70 meddelade Kungl. Majzt provisoriska bestämmelser rörande ersättning för arbete m. m. vid universitetet och högskolor. Ersättning för arbete m. m. som utförs åt annan statlig myndighet, åt kommun eller åt enskild skall, enligt dessa bestämmelser, som med vissa smärre ändringar fortfarande gäller, täcka alla kostnader för verksamheten. Från det generella kravet på full kostnadstäckning for verksamhet som finansieras med externa medel görs dock vissa betydelsefulla undantag. Bestämmelserna avser inte forskning och därmed sammanhängande verksamhet som bedrivs med utnyttjande av donationsmedel eller medel som anvisats av forskningsråd, forskningsrådsnämnden eller styrelsen for teknisk utveckling. Det är också möligt for en högskoleenhet att ta ut lägre ersättning än vad som krävs för att få full kostnadstäckning även för verksamhet som omfattas av bestämmelserna. Högskolestyrelsen får nämligen medge nedsättning av ersättningen för de ändamål och i den omfattning som universitets- och högskoleämbetet har bestämt. När det gäller gåvo- och donationsmedel stadgas i kungörelsen (1964:484) om mottagande för statsverkets räkning av gåvo- och donationsmedel, att den myndighet som är redovisningsskyldig för medlen skall pröva och avgöra om medlen skall tas emot. Det görs dock undantag för de fall där gåvan består av jord eller byggnader eller när medelsbeloppet överstiger 300 000 kronor. I dessa fall, och om gåvan eller donationen kan antas medföra framtida kostnader för statsverket, skall ärendet överlämnas till regeringens prövning.

Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan 47

I enlighet med uttalande av föredragande statsrådet i 1969 års statsverksproposition (prop. 1969:1, bil. 10) har högskoleenheterna för att täcka sina förvaltningskostnader tagit ut en procent av forskningsrådsanslagen. Några högskoleenheter beslutade sedermera att höja den nämnda procentsatsen med hänvisning till lagstiftning och avtal i trygghetsfrågor. Med anledning härav uttalade dåvarande utbildningsministern i prop. 1975/ 762100, att man enligt hans mening borde ha enhetliga beräkningsgrunder för ersättning för förvaltning av medel från forskningsråd m. fl. samt för kostnaderi samband med trygghetsfrågor för berörd personal. Regeringen uppdrog 1976-04-08 åt dåvarande UKÄ att i samråd med styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt utfärda riktlinjer för enhetliga beräkningsgrunder för ersättning till läroanstalterna för förvaltning av medel från forskningsråd m. fl. samt för kostnader i samband med trygghetsfrågor för berörd personal. 1 skrivelse till regeringen år 1977 framhöll UKÃ, att det material som tagits in illustrerade svårigheterna att få fram ett tillfredsställande underlag för att fastställa enhetliga beräkningsgrunder för ersättning för förvaltning av medel från forskningsråd m. fl. Ämbetet framförde vidare uppfattningen, att det krävdes ytterligare utredning där bl. a. principen om full kostnadstäckning diskuterades närmare. 1 avvaktan på regeringens ställningstagande till FUN:s förslag rekommenderade UHÃ högskolestyrelserna att, när så bedöms nödvändigt för att full kostnadstäckning skall erhållas, besluta att en, dock högst tva procent, skall tas ut för kostnader för förvaltning av medel från forskningsråd m. fl.

4.2.2 UKÄrs föreskrifter och anvisningar

Dåvarande UKÄ utfärdade år 1969 föreskrifter och anvisningar till provisoriska bestämmelser om ersättning för arbete m. m. Enligt dessa anvisningar, som fortfarande gäller, skall ersättning motsvarande full kostnadstäckning tas ut dels då verksamhet föranleds av uppdrag från statlig myndighet, kommun eller enskild, dels då arbete - utan att vara uppdrag eller avse normal service till allmänheten - utföres för utomståendes räkning. Högskolestyrelsen har dock möjlighet att medge nedsättning av ersättningen inom de ramar som bestäms av UKÄ. UKÄ har föreskrivit, att om uppdrag m. m. anses ha synnerlig betydelse för den forskning och utbildning som bedrivs vid läroanstalten och om dessutom kravet på full kostnadstäckning medför att sådant uppdrag eljest måste avvisas, får konsistoriet medge nedsättning av ersättningsbeloppet. Ersättning skall dock alltid tas ut för direkta lönekostnader och lönekostnadspålägg. Vidare bör ersättning täcka eventuella speciella kostnader. Ämbetet påpekar i anvisningarna, att principen om full kostnadstäckning inte är tillämplig för gåvo- och donationsmedel. Sådana medel skall behandlas enligt bestämmelserna i gåvomedelskungörelsen. Om tveksamhet uppstår i fråga om hur externa medel skall rubriceras skall, enligt UKÄ:s anvisningar, högskolestyrelsen avgöra om medlen skall hänföras till uppdrag eller anses utgöra gåva, donation eller liknande. Högskolestyrelsen skall enligt anvisningarna förvalta alla inkommande externa medel. Enligt föreskrifterna bör 90 procent av medlen återföras till resp. ansvarsområde, dvs. vanligen en institution, medan lO procent bör

48 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan

föras över till ett särskilt konto för att täcka vissa gemensamma kostnader för verksamheten. Slutligen skall, enligt UKÄzs anvisningar, avtal upprättas mellan uppdragsgivare och uppdragstagare när det gäller verksamhet som föranleds av uppdrag. Avtalet bör reglera bl. a. verksamhetens inriktning och omfattning, prestationskrav samt arbets- och ftnansieringsformer. UKÄ redovisade i anslutning till anvisningarna också grunder for beräkning av ersättning för arbete m. m. I allmänhet, säger ämbetet, beräknas ersättning enbart för arbetskostnaderna. Om dessa kostnader inte ger full täckning för en högskoleenhets alla kostnader bör även ersättning för speciella kostnader tillkomma. I arbetskostnaderna ingår dels direkt lön, dels ett omkostnadspålägg. Den direkta lönen skall beräknas efter den faktiska tid som använts för ett uppdrag. Omkostnadspålägget, som består av allmänt lönekostnadspålägg, institutionskostnadspålägg och förvaltningskostnadspålägg, beräknas schablonmässigt med en viss procent av den direkta lönen. Så anges t. ex. i UKÄ:s anvisningar, att institutionskostnadspålägget skall utgöra 57 procent av den direkta lönen. När UKÄ:s anvisningar upprättades kom arbetskostnaderna att bli 200 procent av den direkta lönen. Efter förändringar framför allt av lönekostnadspålägget uppgår arbetskostnaderna f. n. till ca 220 procent av direkt lön. I de fall det beskrivna förfaringssättet inte ger högskoleenheten full täckning för kostnaderna vid ett uppdrag skall, som nämnts, ersättning tas ut för de speciella kostnader som förekommit. Detta innebär att man vid beräkningen skall frångå den schablonmässiga procentberäkningen på de direkta lönekostnaderna och i stället debitera uppdragsgivaren de faktiska kostnaderna för materiel, resor, telefon etc.

4.2.3 RR Vrs undersökningar

RRV har i två rapporter, Externa medel vid vissa universitet och högskolor (1976:252) och Fallstudie avseende uppdragsverksamhet vid fem högskoleinstitutioner (1977:292), tagit upp problem med uppdragsverksamheten m. m. inom högskolan. I den förstnämnda rapporten granskades universitetet i Stockholm, KTH, universitetet i Göteborg och CTH. Undersökningen ingick som ett led i verkets löpande förvaltningsrevision inom området högre utbildning och forskning. I rapporten redovisas inledningsvis olika typer av externa medel fördelade på resp. högskoleenhet. Därvid konstateras, att indelningen förutsätter en definition av resp. medelskategori. En enhetlig, allmänt accepterad och använd definition förefaller emellertid inte ñnnas. RRV konstaterar tvärtom, att det inte råder överensstämmelse mellan de granskade högskolenheterna vad avser rubricering och definitioner av externa medel. RRV pekar på, att klassiliceringen av medel verkar ske efter olika indelningsgrunder vid olika tillfällen. Rubriceringen av medel kan enligt RRV, ha betydelse då det finns avdragsmöjligheter vid beskattningen for företag när anslag lämnas till forskningsändamål, vilket inte finns om samma medel lämnas i form av gåva eller donation.

Vissa rörande högskolan 49 bakgrundsuppgmer

RRV framhåller vidare, att rubriceringen av medel också har betydelse för El de bestämmelser som skall tillämpas för medelsdisposition, medelsforvaltning och krav på redovisning, El den Förvaltningsavgift som skall belasta medlen, av medlen får användas och vem avkastningen tillfaller. E] hur avkastningen

Den granskning som utförts av en konsult som RRV anlitat visar genomgående på svårigheter att följa upp kostnaderna för projekt och uppdrag. Projektinriktad redovisning saknas och inte heller förekommer någon fullmellan olika verksamheter. Vanligen beror detta, ständig kostnadsfördelning enligt RRV, på att tidrapportering eller andra metoder för kostnadsfordelning saknas. Man har dessutom vid de undersökta högskoleenheterna problem med att fördela samkostnader. l många fall debiteras inte projekt eller uppdrag kostnader for material eller för biträdeshjälp. RRV konstaterar vidare, att det ofta förekommer att medel rubriceras även om det finns villkor förknippade med medelsansom gåva/donation t. ex. att medlen skall användas for specificerade kostnader vändningen, inom visst projekt. I några fall har givaren även ställt krav på äganderätt till resultaten. Vid granskningen av de fyra högskoleenheterna har man kunnat konstaofta inte föreligger. Kostnadstäckningen vatera, att full kostnadstäckning rierar mellan de olika högskoleenheterna och i regel finns det inte möjligheter att särredovisa samtliga kostnader för ett visst uppdrag. En stor del av upputan att avtal har upprättats och utan dragsverksamheten har genomförts högskolestyrelsens godkännande. RRV konstaterar, att det inte synes forekomma någon regelmässig kontroll av att institutionerna anmäler uppdrag i enlighet med UHÄzs tillämpningsforeskrifter. Omtill högskolestyrelsen fattningen av uppdragsverksamheten torde därför, anser RRV, överstiga vad som framgår av redovisningen i system S. Den andra rapporten skall ses mot bakgrund av ett uppdrag från regeringen till RRV att se över taxesättningen vid statens provningsanstalt. I anslutning till arbetet med denna översyn hade laboratoriecheferna vid provningsanstalten påtalat, att uppdragsverksamheten vid universitet och högskolor utproblem. Man hävdade därvid att högskolan tar emot gjorde ett allvarligt uppdrag mot ersättningar som väsentligt understiger full kostnadstäckning och att konkurrensen därför ej sker på lika villkor. I undersökningen ingår tre institutioner vid universitetet i Lund och två institutioner vid KTH. Fyra av de i undersökningen ingående institutionerna förklarade att de tillämpade de anvisningar UKÃ meddelat for beräkning for arbete m. m. Den femte institutionen utför merparten av av ersättning till en saktaxa, som inte är baserad på kostnaderna för arbetets provningarna utförande. Man har i stället utarbetat taxan genom att utgå från den taxa statens provningsanstalt tar ut för motsvarande provningar och regelmässigt sätta ett något lägre pris. l rapporten konstateras, att ingen av de fyra institutioner som säger sig tillämpa UKÄ:s anvisningar baserar ersättningsanspråken på en heltäckande och kontinuerlig Vidare saknas sammanställningar, som tidsredovisning. utvisar tidsfördelningen mellan uppdragsverksamhet och annan verksamhet

50 Vissa bakgrundsuppgifrer rörande högskolan

vid institutionerna. Som regel, säger man i rapporten, kan ej annat än grova uppskattningar göras av den totala debiterade tiden under en viss tid. Vid en institution synes även debiteringen av respektive uppdrag ske på grundval av en grov uppskattning av tidsåtgången. I en del fall har, enligt vad som kommit fram i undersökningen, tidsdebiteringen anpassats till ett i förväg under hand överenskommet pris for uppdraget. l rapporten pekar man på att detta i praktiken innebär, att institutionerna själva i en del fall medger sådan avgiftsnedsättning som enligt gällande regler ankommer på högskolestyrelsen att besluta om. RRV framhåller att mot bakgrund vidare, av att tidredovisningen är bristfallig eller saknas förefaller debiteringen konsekvent bli lägre än vad en

strikt tillämpning av UKÄ-anvisningarna skulle leda till. Det är betecknande,

sägs vidare i rapporten, att den institution som regelmässigt tillämpar en saktaxa, baserad på men något lägre än statens provningsanstalts taxa för motsvarande provningar, enligt det material som kommit fram, har högre kostnadstäckning i sin uppdragsverksamhet än någon av de institutioner som utgår från UKÄzs anvisningar.

4.3 Högskolans informations- och kontaktverksamhet

4.3.1 Inledning

I samband med högskolereformen år 1977 skrevs högskolans skyldighet att informera om sin verksamhet in i högskolelagen (1977:218). Till högskolans uppgifter hör således, enligt 6 §, att

“sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. Kännedom skall också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits och om hur dessa erfarenheter och kunskaper skall kunna tillämpas.

Denna kodiñering av högskolans informationsskyldighet är uttryck for informationsverksamhetens betydelse när det gäller att öppna vägar mellan högskoleorganisationen och samhället i övrigt. Arbete med att öka informationsutbytet hade dock inletts tidigare. Med utgångspunkt i industripolitiska behov inleddes år 1969 en formaliserad kontaktverksamhet for forskningssamverkan mellan universitet/ högskolor och näringslivet(prop. 1968:68, SU 1968:131, rskr. 1968:304). Ansvaret for verksamheten lades på STU, som inrättades efter i samma forslag proposition. Syftet var att främja kontakterna mellan högskolan och forskningsintressenter utanför denna inom området teknisk FoU. STU-sekreteriatens verksamhet gavs en särskild inriktning mot små och medelstora företag samt uppfinnare. STU-sekretariat har sedan år 1969 successivt inrättats vid de tekniska högskolorna och högskolan i Luelå samt vid universiteten i Uppsala, Linköping och Lund. De personella resurserna vid resp. sekretariat har omfattat en kontaktsekreterare samt en assistent. Under senare år har en omfattande verksamhet inom högskolan inletts för att sprida information om högskolans forskning. Vi kan här nämna att universiteten i Göteborg och Uppsala har särskilda forskningsinformatörer for samhällsinriktad information om forskning. I Lund, Linköping och

Vissa bakgrundsuppgifter rörande högskolan 51

Luleå har man genomfört tematiskt orienterade informationsaktiviteter kring skilda forskningsområden. Behovet av kontakter mellan högskolan och olika samhällssektorer har också föranlett åtgärder utanför högskolan. Som exempel kan här nämnas den år 1976 av Sveriges Industriförbund inrättade kontaktservice- industrins högskolekontakt - med en tjänst vardera vid universiteten i Uppsala och Lund. Verksamheten har sedan breddats, knutits till SAF och kallas nu näringslivets högskolekontakt. År 1978 tillkom ytterligare en tjänst placerad i Göteborg. Verksamheten utvärderades hösten 1979 med positivt resultat. Enligt vad vi erfarit övervägs nu en ytterligare utbyggnad av denna service. Både FRU (SOU 1977:52) och FUN (SOU 1977:63) behandlade frågor med anknytning till högskolans informationsverksamhet. FRU ägnade särskilt intresse åt forskningsinformation som ett medel att möjliggöra eller underlätta en långsiktig forskningsplanering och öka förutsättningarna för grupper och enskilda även utanför skiktet forskare/specialister att delta i samhällsarbete som berör forskningsfrågor. FRU föreslog bl. a. att en särskild delegation för forskningsinformation skulle knytas till FRN. FRU föreslog vidare att en försöksverksamhet med forskningsregistrering skulle inledas i syfte att inrätta ett sammanhållet datoriserat register över pågående FoU. Vidare föreslogs att särskilda medel , skulle ställas till FRN:s förfogande för utveckling av samhällsinriktad forskningsinformation, dvs. för informationsprojekt, populärvetenskapliga pubå, likationer, stipendier m. m. FUN behandlade informations- och kontaktverksamheten som en viktig för ökad samverkan i FoU-frågor mellan högskolan och sam-

g : förutsättning

hället i övrigt. En aktiv informations- och kontaktverksamhet borde, enligt FUN, bedrivas såväl på institutionsnivå som regionalt och centralt. FUN föreslog bl. a. att särskilda resurser skulle ställas till regionstyrelsernas disposition för finansiering av partiell tjänstledighet för lärare/forskare som engagerades i informationsverksamhet vid institutionerna. För den regionala nivån föreslog FUN att kontaktsekretariat skulle byggas upp kring de existerande STU-sekretariaten. Ansvaret för verksamheten borde därvid i sin helhet åvila högskoleorganisationen. Sekretariatens verksamhet skulle inriktas mot alla delar av samhällslivet och syfta till att ta tillvara hela högskolans forskningspotential. Geografiskt borde sekretariaten lokaliseras i anslutning till högskoleenheter med fasta forskningsresurser. Ansvarsområdet borde dock omfatta hela regionen. En betydande potential för forskningssamverkan finns också vid andra högskoleenheter; i vissa fall finns inom en region flera enheter med fasta FoU-resurser. Bl. a. mot denna bakgrund föreslog FUN att sekretariaten i organisatoriskt hänseende skulle knytas till regionstyrelserna. Den lokala och regionala nivån borde också, enligt FUN:s förslag, kompletteras med en centralt placerad enhet för service åt organisationer och företag m. il. som inte själva har möjlighet att bedöma om problem de möter i sin verksamhet kan behandlas i samarbete med högskolan. Med hänsyn till att den tänkta verksamheten på ett naturligt sätt knöt an till FRN:s uppgifter, förordade FUN att enheten skulle placeras vid FRN. De båda utredningarnas förslag behandlades i prop. 1978/79:119 om ut-

52 Vissa bakgrundsuppgyfter rörande högskolan

bildning och forskning inom högskolan m. m. Riksdagens beslut innebar bl. a. att förslaget om forskningsregistrering skulle överlämnas till organisationskommittén för vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet (OKI, U 1978:10) för ytterligare överväganden. OKI hade tillkallats för att lägga förslag till instruktion m. m. för den år 1978 beslutade delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. Riksdagen beslutade vidare att den av FRU föreslagna delegationen för forskningsinformation skulle inrättas inom FRN. För budgetåret 1979/80 anslogs 4 milj. kr. för stöd till samhällsinriktad forskningsinformation. Medlen avsåg stöd till informationsprojekt, populärvetenskapliga publikationer etc. och disponeras och fördelas av FRN genom delegationen för forskningsinformation. 2 milj. kr. skulle enligt riksdagsbeslutet avse högskoleenheternas informationsverksamhet. FRN har senare fått i uppdrag att, i samarbete med UHÄ, inom ramen för anslaget även undersöka vilka behov av nyttjarinformation som inte är väl tillgodosedda samt lägga förslag till hur en utökad nyttjarinformation skall kunna genomföras. I anslutning till detta arbete kan FRN initiera försöksverksamhet eller andra åtgärder i syfte att sprida nyttjarinformation om forskning. I fråga om kontaktsekretariaten biträdde utbildningsministern i princip FUN:s förslag och förordade att sekretariatens basorganisation skulle föras över till högskolan. Undantag gjordes dock för den verksamhet som avser ren produktutvecklingsservice. Denna kommer även framgent att finansieras och ledas av STU, inom ramen för delprogrammet ”industriservice”. Sekretariaten borde vidare knytas till högskoleenheter med fast forskningsorganisation. Riksdagen hade inget att invända mot förslaget och verksamheten överfördes till högskolan den l juli 1980. FUN:s förslag avseende särskilda resurser för informations- och kontaktservice på institutions- resp. central nivå föranledde ingen åtgärd.

4.3.2 Nuläge

UHÄ tog i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/ 81 upp resursfrågor med anledning av den beslutade överföringen av STU-sekretariaten till högskolan. Resursförstärkningar hade också förordats av FUN med hänsyn till sekretariatens bredare arbetsuppgifter och verksamhetsområde. UHÄ föreslog att sekretariat skulle inrättas också vid större högskoleenheter som hittills saknat sådana (universiteten i Stockholm och Göteborg) samt att verksamheten vid de största högskoleenheterna skulle förstärkas. I första hand föreslogs resurstillskott för sekretariatet vid universitetet i Lund. Utbildningsministern delade UHÄ:s bedömningar rörande behovet av förstärkta sekretariatresurser och förde fram förslag härom i budgetpropositionen (l979/80:100, bil. 12). Riksdagen beslutade i enlighet med detta förslag, vilket innbär att sammanlagt 2.365.000 kr. anslagits för kontaktsekretariatens arbete budgetåret 1980/81. Vi vill också nämna att man i samband med att STU-sekretariaten inordnats i högskoleorganisationen överväger en samordning av den totala informations- och kontaktverksamheten vid högskoleenheterna. Som tidigare redovisats, erhöll FRN ett anslag om 4 milj. kr. för stöd till samhällsinriktad forskningsinformation under budgetåret 1979/80. Härav

Vissa bakgrundsuppgijier rörande högskolan 53

skulle 2 milj. kr. avse verksamhet inom högskolan. Bland de projekt som erhållit stöd kan här nämnas ”utveckling av regional informationsservice” och kurs i forskningsinformation (universitetet i Uppsala), “specialistförmedlad forskningsinformation inom vårdsektorn och samhällsvetenskapliga sektorn” (försöksverksamhet) och kurs för forskare ”vägar till kontakt mellan forskare och samhälle” (universitetet i Lund) samt “universitetet som samhällsresurs” och kurs i forskningsinformation (universitetet i Umeå). För budgetåret 1980/81 beslutade riksdagen efter forslag i budgetpropositionen om en ytterligare förstärkning av FRN:s resurser för samhällsinriktad forskningsinformation med 500000 kr. Ett för de olika högskoleenheterna gemensamt planeringsarbete har inletts avseende ansökningar till FRN om medel från anslaget. Man kan, enligt UHÄ, förmoda att en rad där kommer att föras fram inom området nyttjarinformation och projekt i övrigt avseende nära samarbete mellan informations- och kontaktsekretariaten. För egen del prioriterar FRN, genom delegationen för forskningsinforl mation (DELFI), bl. a. stöd och stimulans till forskare att sprida kännedom om forskningen och delta i samhällsdebatten. Andra viktiga områden avser arbetet att stimulera barn och ungdom till ett ökat intresse för forskning och vetenskapliga sammanhang, satsningar på populärvetenskaplig litteratur samt stöd och stimulans till journalister som arbetar med forskningsfrågor. Mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av prop. 1978/ 792119 uppdrog regeringen sedermera åt UHÄ, statistiska centralbyrån (SCB), FRN och delegationen for vetenskaplig och teknisk informationsforsörjning (DFI) att i olika delar utreda förutsättningarna for och lämna förslag om bl. a. förbättrad forskningsstatistik, registrering av forskningsprojekt och behovet av nyttjarinformation. DFI inledde sin verksamhet i juli 1979 och är central myndighet for övergripande planering och samordning av informationsforsörjning till forskoch liknande verksamhet i samhället. Bland nings- och utvecklingsarbete delegationens uppgifter ingår att initiera och stödja FoU i olika former, samordna, ta initiativ till och främja utbildning på området, skaffa sig överblick över befintlig utbildning och i samråd med övriga organ ta initiativ till förbättringar. Till DFI har också forts de uppgifter som tidigare ankom forskningsbiblioteksrådet (FBR) och statens råd för vetenskaplig inforpå mation och dokumentation (SINFDOK). DFI:s verksamhet syftar främst till att stödja vetenskapliga bibliotek. DFI och FRN utreder f. n., som nämnts, behovet hos olika tänkbara användare av registeruppgifter om forskningsprojekt. FRN tillkallade i december 1979 en särskild arbetsgrupp, i vilken bl. a. DFI och UHÄ är representerade, för att undersöka vilka behov av nyttsom inte är väl tillgodosedda. Försöksverksamhet eller andra jarinformation åtgärder för att sprida nyttjarinformation om forskning kan, som nämnts, komma att aktualiseras i sammanhanget. Både DFl:s och FRN:s uppdrag bör kunna redovisas för regeringen helt eller delvis senast vid mitten av år 1981.

54 Vissa bakgrundsuppgifter rörande

högskolan

4.4 Personal

4.4.1 Persona/rörlighet

Högskolan karakteriseras allmänt sett av en låg personalrörlighet. Bilden är dock inte enhetlig. De stora skillnaderna mellan fakulteter och ämnen samt högskoleenheternas geografiska läge avspeglas bl. a. i personalrörligheten. Inom delar av högskolan har man av tradition ett nära samarbete eller personalutbyte med näraliggande sektorer i samhället. Detta gäller t. ex. vårdsektorn och den medicinska utbildningen och forskningen, läkemedelsindustrin och den farmaceutiska utbildningen och forskningen samt den verkstadstekniska industrin och vissa tillämpningsinriktade tekniska ämnen. De nära kontakterna mellan högskola och viss samhällssektor inom medicinska området illustreras bl. a. av att 65 procent av tjänsterna som professor inom medicinsk fakultet är Förenade med tjänst som överläkare. Samtidigt kan dock nämnas att personalutbytet mellan de medicinska fakulteterna och andra samhällssektorer än vårdsektorn är av liten omfattning. Inom andra delar av högskolan, bl. a. de filosofiska saknas fakulteterna, många gånger helt en tradition av samarbete med skilda samhällssektorer. Forskningen och även arbetsmarknaden för forskaren är här ofta koncentrerad till högskolan. Rörligheten mellan högskolan och arbetsmarknaden utanför denna blir därmed med nödvändighet mer begränsad. Den låga rörligheten är inte något specifikt svenskt problem, utan förhållandena torde vara likartade i fiera europeiska länder. Nedanstående exempel på rekryteringen till forskar» och lärartjänster inom högskolan, torde ge en belysande om än ofullständig illustration till den begränsade rörligheten mellan högskola och andra samhällssektorer. En genomgång av tillsättningsärenden avseende ordinarie tjänster som universitetslektor och professor under perioden november 1978 - november 1979 visar följande. Under denna period tillsattes 18

universitetslektorati

Samtliga 18 tjänster tillsattes med personer som närmast

under föregående

period innehaft tjänst inom högskolan. Under perioden tillsattes 63 tjänster som professor. Endast sex av dessa tjänster tillsattes med personer som under närmast föregående period innehaft tjänst eller anställning utanför högskolan. Fem av dessa tjänster avsåg tillämpade tekniska ämnen och fyra av dem var nyinrättade. Det ibland hävdats att personalrörligheten är låg inte bara mellan

har

högskolan och samhället i övrigt utan också mellan de olika högskoleenheterna. Detta påstående stöds av att 15 av tjänster som univer-

nämnda

sitetslektor tillsattes med personer som innehade eller uppehöll tjänst vid samma

högskoleenhet.

Orsakerna till den låga personalrörligheten är naturligtvis flera. Här spelar främst meritvärdering och attityder en viktig roll. Det faktum att den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen är koncentrerad till högskolan - samt de kriterier som tillämpas vid meritvärdering gör en hög andel intern rekrytering naturlig.

Vissa rörande högskolan 55

bakgrundsuppgrfter

4.4.2 Tjänster for externt verksamma

Inom högskolan har tillkommit ett antal tjänstetyper avsedda för personer verksamma huvudsakligen utanför högskolan. För grundläggande högskoleutbildning finns således möjligheter att utnyttja externt verksamma personer som speciallärare och timarvoderade lärare. Speciallärare kan också engageras inom forskarutbildningen. Forskare som är verksam i huvudsak utanför högskolan kan förordnas på personlig arvodestjänst som adjungerad professor. Försöksverksamhet med denna typ av tjänster har pågått sedan år 1973. Vi har som tidigare nämnts i uppdrag att utvärdera denna verksamhet. Utvärderingen har publicerats som en särskild rapport (Ds U 1979:13), Adjungerade professorer, som sänts ut till berörda myndigheter, företag, organisationer m. 11. för yttrande. Dessa yttranden ligger, tillsammans med rapporten, till grund för 5 våra ställningstaganden i hithörande frågor, vilka redovisas i avsnitt 12.2. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter på rapporten ges i bilaga 5. För utvärderingen får vi hänvisa till rapporten. Som bakgrund till våra förslag rörande adjungerade professorer (avsnitt 12.2) ger vi i det följande en sammanfattning av de slutsatser och kommentarer till utvärderingen som utgör kapitel 13 i rapporten. har genomförts som en totalundersökning, varvid 48 av Utvärderingen samt fem av tio förutvarande innehavare av tjänst 50 tjänsteinnehavare som adjungerad professor har intervjuats. Vidare har företrädare för tjänsteinnehavarnas samt for berörda högskoleenheter inhuvudarbetsgivare tervjuats. Kritik har riktats mot enskildheter i gällande bestämmelser och mot de- 2 taljer i det sätt på vilket försöksverksamheten har kommit att genomföras i vart och ett av de drygt 50 fallen. Vidare har forslag om förändringar på en rad punkter forts fram under intervjuerna. Dessa förslag avser dock förbättra ett system, som i stort fungerar väl, än att mer att ytterligare förändra principer och huvudsaklig uppläggning. och frågeställningar som väckts gäller bl. a. De förslag till förändringar följande områden initiativ till och motiv för inrättande, kompetenskrav, fördelning på näringsgrenar, samhällssektorer m. m., tjänsteinnehavarnas finansiering,

DUEIEIUDEJ

tjänstgöringens omfattning, utvidgning av systemet till andra kategorier forskare, hinder för verksamheten. Initiativ till att inrätta tjänster som adjungerad professor har hittills för det mesta kommit från de berörda institutionerna. Under utvärderingen har emellertid diskuterats om tjänstetypen inte borde kunna vara ett sätt för högskoleenheterna att systematiskt vidga sin kompetens till nya och svagt representerade områden. I rapporten väckte vi frågan om hur man skall finna nya former for att hitta lämpliga personer för tjänster som adjungerad professor. En ev. utlysning av sådana tjänster har då nämnts som ett alternativ. bestämmelser för som I gällande preciseras kompetenskravet tjänst

56 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan

adjungerad professor inte på annat sätt än att endast vetenskapligt kvalificerad person kan komma i fråga. Utvärderingen visar att tolkningen av bestämmelserna varierar beroende på ämne, fakultet m. m. I några fall anger man, att den adjungerade professorns vetenskapliga kvalifikationer gäller endast ett smalt område, som knappast skulle räcka till för en vanlig professur. I rapporten diskuterade vi om inte denna senare tolkning bör ges generell tillämpning. När det gäller de adjungerade professorernas Fördelning på huvudarbetsgivare m. m. visar utvärderingen att närmare en tredjedel arbetar inom läkemedelsindustrin. Det anmärkningsvärda i den redovisade fördelningen ligger inte i de branscher (motsv.) som är företrädda utan mer i att stora sektorer av samhällslivet saknas. Bl. a. är den offentliga sektorn svagt företrädd, trots att det inom denna bör finnas ett stort antal personer med hög vetenskaplig kompetens, som skulle kunna medverka till en avsevärd breddning av högskolans forskning. Innehavare av tjänst som adjungerad professor förordnas av regeringen för en tid av tre år och förordnandet avser normalt en dag per vecka under läsåret. Arvodet beräknas med utgångspunkt häri. Utvärderingen har här visat att avgränsningen till läsår svarar dåligt mot de faktiska förhållandena. Ofta tas även annan tid i anspråk för handledning, examination och forskning. Härvid har diskuterats om inte tjänstgöringen skall avse minst en femtedel av kalenderår. Den tillämpade förordnandetiden om tre år har diskuterats under utvärderingen. Erfarenheten från försöksperioden visar att flertalet innehavare av tjänst som adjungerad professor förordnas för ytterligare en period när den första perioden löpt ut. Några egentliga olägenheter av den relativt korta förordnandetiden har inte kommit fram. Vad som föranlett kritik är snarare det omständliga förfarandet vid omförordnande, vilket är det samma som vid inrättande av ny tjänst. I rapporten diskuterade vi, mot denna bakgrund, att ändra förfarandet vid inrättande och tillsättning samt vid omförordnande. Tjänsterna som adjungerad professor skall bekostas från anslagen till forskning och forskarutbildning. Före anslagsomläggningen år 1977 föreskrevs att kostnaderna skulle bestridas inom ramen för kursanslagen till forskarutbildning. Flera fakulteter saknade under perioden 1973-1977 kursanslag till forskarutbildning eller också var dessa kursanslag av så ringa omfattning att en finansiering av tjänster som adjungerad professor inom ramen för tillgängliga medel inte var realistisk. Av bl. a. detta skäl växte snabbt fram en ordning, som innebär att donationsmedel ställs till förfogande, vilka gör det möjligt att avlöna en adjungerad professor. Donationsmedlen har därvid - i de allra flesta fallen - ställts till förfogande, direkt eller indirekt, av tjänsteinnehavarnas huvudarbetsgivare. Systemet med donationer för finansiering av tjänster som adjungerad professor hari den allmänna debatten satts i fråga varvid syftet misstänkliggjorts. Några uppgifter som bekräftar att missbruk förekommit har inte kommit fram under utvärderingen. Några principiella skäl att förbjuda eller eljest förhindra donationer i samband med att tjänst som adjungerad professor inrättas finns därför inte. I rapporten har vi dock diskuterat lösningar som

Vissa bakgrundsuppgifter rörande högskolan 57

skulle undanröja varje grund för misstänkliggöranden av det slag som föi den allmänna debatten. Ett förslag till lösning har varit att rekommit ställa särskilda krav på kompetensprövningen i de fall tjänsten avses bli finansierad med donationsmedel som ställs till förfogande av huvudarbetsatt man ev. skulle kräva förnyad givaren. I rapporten förde vi fram förslag om i dessa fall, även om vederbörande forskare tidigare kompetensprövning prövats, och att de sakkunniga i sådant fall utses av tredje part, t. ex. berört forskningsråd. förts fram om att utvidga systemet Förslag har under utvärderingsarbetet till att omfatta även andra tjänstekategorier, t. ex. docenter, forskarassistenter och universitetslektorer. Våra kommentarer till dessa förslag har varit att till sådana samverkansformer redan finns, bl. a. i form av tjänster möjligheter som speciallärare. Vidare har vi hänvisat till lärartjänstutredningens förslag som, om de förverkligas, kan förväntas underlätta en vidgad användning utanför högskolan för skilda uppgifter inom forskav personer verksamma ning och utbildning. hinder för verksamheten har inte redovisats under Några mer besvärande utvärderingen. Vid några intervjuer har framkommit att vissa tjänsteinnehavare haft svårigheter att få igång en meningsfull verksamhet bl. a. på grund av resursbrist. Vidare har några adjungerade professorer angett att de finner högskolans i huvudsak disciplinorienterade forskningsorganisation för effektivt arbete. Skillnaderna i arbetssätt och orgautgöra ett hinder nisation mellan högskolan och FoU-verksamhet i samhället i övrigt sägs möjligen vara störst i detta avseende. Utvärderingen har omfattat de intill januari 1979 inrättade tjänsterna som Detta innebär, att de fall som aktualiserats men där _ adjungerad professor. i i materialet. Utvärderingen har emeltjänster inte kunnat inrättas inte ingår lertid inte givit belägg för att resultatlösa initiativ till att inrätta tjänster eller av företag och myndigheter i någon skulle ha tagits inom högskolan i nämnvärd omfattning.

4.4.3 F örsöksverlcsamhet med näringslivskontakt för forskare

I enlighet med statsmakternas beslut år 1978 bedrivs sedan budgetåret 1978/79 försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare inom högskolan. Försöksverksamheten, som leds av Fosam, har beräknats pågå under tre år. Kostnaderna för forsöksverksamheten bestrids från den under anslaget inom högskolan upptagna anslagsposten Viss för- Vissa särskilda utgifter belastas med kostnader som normalt motsöksverksamhet. Anslagsposten svarar hela lönekostnaden för forskaren under projekttiden. För vart och ett av budgetåren 1978/79, 1979/80 och 1980/81 har anvisats 3 miljoner

kronor. Försöksverksamheten bedrivs i resp. Uppsala, Lund/Malmö, Göteborg och Umeå högskoleregioner. Inom vardera regionen har försöket avgränsats

Älvsborgs samt Västerbottens och

att omfatta resp. Gävleborgs, Malmöhus, Norrbottens län. har bildats en regional arbetsgrupp inom För den praktiska verksamheten Arbetsgrupperna är i administrativt vart och ett av de fyra försöksområdena.

58 Vissa bakgrundsuppgifter rörande

högskolan SOU 1980946

hänseende knutna till resp. universitet i Uppsala, Lund och Göteborg samt styrelsen för Umeå högskoleregion. Vidare söker arbetsgrupperna med utgångspunkt i riktlinjer från kommittén skapa de kontakter mellan företag (motsv.) och forskare inom högskolan som fordras för att få till stånd samverkansprojekt. Arbetsgrupperna samarbetar härvid bl. a. med de regionala utvecklingsfonderna samt med kontaktsekretariaten vid berörda högskoleenheter. Försöksverksamheten riktar sig till i första hand små och medelstora företag samt myndigheter. Härutöver har kommittén i enstaka fall beslutat att även andra företag och organisationer m. m. skall delta. Som norm gäller att forskaren knyts till företaget (motsv.) under en tid av sex till tolv månader. Under de två första verksamhetsåren har ett 50-tal samarbetsprojekt initierats. Sammantaget har med dessa projekt 4,9 milj. kr. av anvisade 6 milj. kr. tagits i anspråk. Härtill kommer kostnader för försöksledning, utvärdering m. m. på sammanlagt 0,4 milj. kr. Vi har i skrivelse den 18 september 1980 hos regeringen hemställt om medel för en fortsättning av kontaktforskarverksamheten under budgetåret 1981/82. Utvärderingen av försöksverksamheten har inletts genom intervjuer med forskarna någon tid efter det att resp. projekt påbörjats. En samlad utvärdering av försöksverksamheten beräknas föreligga vid årsskiftet 1981/82. I detta sammanhang kan nämnasen försöksverksamhet som sedan år 1977 bedrivs vid universitetet i Lund och som syftar till att ge universitetslärare yrkeslivsförberedelse. Inom ramen för detta projekt har ett antal lärare vid universitetet för en tid av tre till sex månader beretts arbete inom industriföretag, myndigheter och större organisationer. För detta försök finns inga särskilda medel anvisade. I Lund har ytterligare ett försök till forskningssamverkan tidvis ägt rum. Härvid har vissa företag inom Malmö/ Lund-regionen fått hyra in personal vid institutioner inom den förutvarande tekniska fakulteten. Denna personal har därvid fått råd och hjälp i sitt utvecklingsarbete av resp. institutions forskare samt kunnat utnyttja institutionens apparatur.

4.4.4 Lärartjänstutredningens förslag

I det följande sammanfattas de delar av lärartjänstutredningens förslag i betänkandet (SOU 1980:3) Lärare i högskolan som kommenteras i detta betänkande. De områden som berörs är utredningens förslag om lärares

tjänsteåligganden, arbetstidsreglering, prefektens/institrutionsstyrelsens roll

i samband med bemanningsplanering samt

yrkesfortbildning”. Lärartjänstutredningen konstaterar att högskoleanställda lärares tjänste-

åligganden f. n. är reglerade mer i detalj endast när det gäller undervisningsskyldigheten. De föreskrifter som gäller härstammar från tiden före högskolereformen och har inte anpassats till nuvarande arbetsformer och krav på lärarrollen. Utredningen belyser, att lärarnas arbetsuppgifter i flertalet fall omfattar flera andra uppgifter än undervisning, t. ex. administrativa uppgifter, studievägledning m. m. Vidare pekar man på, att begreppet undervisning

Vissa rörande högskolan 59

bakgrundsuppglyfter

av arbetsformema fått en sådan innebörd att det i dag genom förändringar innefattar som sannolikt inte var forutsedda när nuvarande arbetsuppgifter, reglering kom till. Utredningen konstaterar, att en ny reglering bör göras sådan att verksamhetens behov utan svårigheter kan tillgodoses inom ramen för den. Lärarnas åligganden bör därför ges en vidsträckt och rambetonad bestämning. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att en lärare i högskolan skall kunna åläggas att medverka i såväl utbildning som forskning och utvecklingsarbete. Även externfmansierad verksamhet föreslås ingå i för lärares tjänstgöring. Innehållet i varje enskild lärartjänst får underlaget sedan fastställas med utgångspunkt i verksamhetens behov och den enskildes kvalifikationer och intresse. _ rekommenderar att ett avtal om arbetstidsreglering träffas Utredningen inom den statliga högskolan. Utredningen redovisar de för lärartjänsterna huvudlinjer som bör gälla i ett sådant avtal: Kalenderåret bör indelas i l. arbetstid till högskoleenhetens förfogande 2. förtroendearbetstid 3. semester

Arbetstiden till högskoleenhetens förfogande bör sammanfalla med läsåret dvs. 40 veckor. Förtroendearbetstiden och semestern for de studerande, bör tillsammans omfatta återstoden av kalenderåret (12 veckor). Förtroendearbetstiden av läraren själv för egen forskning eller utveckdisponeras fastställs en viss minimitid för lingsarbete samt fortbildning. Härigenom for den enskilde läraren. Utredningen anser härvid att sådan verksamhet det mot denna bakgrund knappast är motiverat att tillämpa regeln om förtroendearbetstid till den del en lärares arbetsuppgifter omfattar enbart forskramen för ett externt finansierat projekt. i ning, t. ex. inom vidare avgränsningen av tjänsteåliggandena kommer Med den berörda I ett ökat ansvar för fördelningen av olika arbetsuppgifter på innehavama av olika lärartjänster att ligga på lokal nivå, i praktiken på vederbörande institution. F. n. ligger det övergripande ansvaret för verksamheten på en institution Enligt vad utredningen kunnat utröna på institutionsstyrelsen. har dock institutionsstyrelsema sällan befattat sig med beslut om t. ex. arbetsuppgifternas fördelning på enskilda arbetstagare. För att få en överskådlig och lätthanterlig ordning vid planering och fordelning av personalresurser föreslår utredningen att en mera systematisk införs. En sådan bör omfatta all verksamhet vid resp. bemanningsplanering institution. Den bör således täcka såväl den grundläggande utbildningen som i förekommande fall forskning, forskarutbildning samt olika former av uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår att planeringen på institutionsnivå skall ske i två led. Det forsta utmynnar i institutionsstyrelsens volymmässigt skall fördelas beslut om hur de tillgängliga personalresursema inom institutionen. I andra ledet kommer på olika delar av verksamheten for den enskilde arbetstagaren. Förprefektens beslut om arbetsuppgifter delningen av arbetsuppgifter på individer bör således, enligt utredningen, av resurser för forskning göras av prefekten. För uppgifter rörande fördelning vid institutionen föreslås ett särskilt rådgivande och och forskarutbildning beredande organ till prefekten, forskarkollegiet.

60 Vissa bakgrundsuppgmer rörande högskolan

Utredningen har också haft i uppdrag att utreda anknytningen mellan högskolan och yrkeslivet i övrigt. Utredningen föreslår bl. a., att lärarna inom ramen för sin tjänst skall kunna arbeta utanför högskolan under begränsad tid, s. k. yrkesfortbildning. Högskolan skall alltså i sådana fall alltjämt ha arbetsgivaransvaret. Kostnaderna fördelas efter överenskom melse i varje enskilt fall. Vidare föreslås att högskolan skall kunna samarbeta med annan myndighet - även kommunala myndigheter - på så sätt att man t. ex. delar på en lärares arbetsinsats och även på kostnaderna för tjänsten. Utredningen föreslår dessutom att behörighetsföreskrifter och befordringsgrunder för lärartjänster utfonnas så att det blir möjligt att i ökad utsträckning rekrytera lärare med kvalificerade erfarenheter av yrkesverksamhet utanför högskolan även till tjänster på docentnivå.

4.5 Forrnella ramar för

forskningssamverkan

4.5.1 Inledning

Nuvarande bestämmelser för FoU-arbete (och i förekommande fall även utbildning) som högskolan utför för utomstående utfärdades av dåvarande [JKÄ år 1969 med utgångspunkt i riksdagsbeslutet samma år rörande samarbete mellan och samhället högskolan i övrigt (prop. 1969:1, bil. 10, SU 1969:46, rskr. 1969:137). (Bestämmelser rörande ersättning för uppdrag redovisas i avsnitt 4.2 och berörs inte i föreliggande avsnitt.) Den ökning av samarbetet som eftersträvades kom emellertid inte till stånd, vilket föranledde UKÄ att år 1973 utarbeta förslag till förändringar av bestämmelserna. Förslaget remissbehandlades av läroanstalterna samt av ett 50-tal myndigheter och organisationer. På grundval av remissyttrandena sammanställde UKÄ därefter en rapport (1975:9) med förslag till regeringen. Rapporten ledde dock inte till några ändringar i bestämmelserna eftersom FUN:s arbete, som berörde samverskansfrågorna, då inletts. FUN tog upp UKÄzs rapport vid sin behandling av samverkan med FoU utanför högskolan och föreslog åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med UKÄ:s förslag. Emedan vi påbörjat vårt arbete innan beredningen av FUN:s förslag avslutats, hänsköts frågan om bestämmelser för samverkan till oss. Vi skall i det följande kort redovisa gällande bestämmelser samt de av UKÄ och FUN föreslagna åtgärderna och remissinstansernas syn-

punkter på de senare. För utförligare information hänvisas till UKÃ-rap-

porten och FUN:s betänkande (SOU 1977:63).

4.5.2 Avtalskonstruktion och avralsinnehâll

Enligt UKÄ:s anvisningar skall avtal om forskningssamverkan upprättas mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren (vederbörande forskare) och godkännas av högskoleenhetens styrelse. I avtalen bör verksamhetens inriktning och omfattning, prestationskrav samt arbets- och linansieringsformer regleras. Lärare och annan befattningshavare får åta sig uppdrag i fråga om forskning eller utbildning som skall bedrivas inom högskolan endast under förut-

Vissa rörande högskolan 61

bakgrundsuppgifter

sättning att de medel som anvisas för uppdraget förvaltas av högskolans styrelse. Ett åtagande får inte innebära att någon annan än befattningshavaren tar på sig ansvaret för att uppdraget slutförs. Medverkan i externfinansierade projekt är helt frivillig men anses, för forskare som åtagit sig sådant arbete, ingå i vederbörandes tjänsteutövning. 1 den promemoria (1973-06-25) som UKÄ remitterade till läroanstalter, myndigheter och organisationer föreslogs, att avtal skulle slutas mellan lä- Berörda forskare skulle i en till avtalet groanstalten och uppdragsgivaren. fogad bilaga godkänna att medverka under de i avtalet angivna villkoren. Remissopinionen var splittrad varför UKÄ omarbetade förslaget. I rapporten till regeringen föreslog UKÄ en trepartskonstruktion med högskoleenheten, forskaren och uppdragsgivaren som jämbördiga parter. Om fler än en forskare skulle medverka i projektet skulle en av dessa, som projektledare, teckna

avtal. Övriga forskare skulle skriftligen godkänna att medverka på avtalade

villkor. Som skäl för en trepartskonstruktion angavs den för beställaren vid ett tvåpartsavtal otillfredsställande frånvaron av en direkt avtalsförbin- , delse med den som vid läroanstalten har att svara för arbetets egentliga samt frågan om reglering av olika immateriella rättigheter vid

i fullgörande,

i uppdragsarbete.

FUN fann för sin del att högskolestyrelsernas ansvar för den totala verksamheten inom resp. enhet (inkl. arbetsgivareansvaret för all inom högskolan anställd personal) borde motivera en konstruktion där högskolestyrelse ensam var avtalsslutande pan för högskolans del. Vidare betonades fakul- _ tetsnämndernas ansvar för balans mellan inomvetenskapligt motiverad forskning och forskningssamverkan. En smidig handläggning av avtalsfrågor skulle, enligt FUN, kunna uppnås genom att högskolestyrelserna delegerade beslutsrätten till särskilda utskott. Riktlinjer för utskottens överväganden i skulle utfärdas av högskolestyrelsen och fakultetsnämnderna gemensamt. Beslut rörande avtal för mindre projekt borde kunna delegeras till enskild tjänsteman på institutionsnivå. Vid remissbehandlingen av FUN:s förslag förordade UHÄ en trepartskonstruktion i överensstämmelse med förslag i den tidigare nämnda rapporten. Andra remissorgan förordade att avtal skulle kunna slutas på institutionsnivå. I fråga om avtalens utformning förordade UKÄ i den nämnda promemorian, att Standardavtal skulle tillämpas. Mot bakgrund av de delade meningar härom som redovisades från läroanstalterna, valde UKÄ emellertid en annan lösning. I rapporten till regeringen föreslog UKÄ, att de av regeringen utfärdade bestämmelserna om uppdragsverksamhet också skulle ange vilka frågor som skulle regleras i avtalet. Vidare skulle UKÄ i särskilda anvisningar kunna ge viss handledning rörande avtalsutformningen. FUN anslöt sig i princip till denna linje.

4.5.3 Sekretess

Handlingar som inkommit till eller upprättats hos statlig och kommunal myndighet (allmänna handlingar) är offentliga enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF, 1949:105, omtryckt 1974:308). Universitet och högskolor

är att betrakta som myndigheter i TF:s mening och de handlingar som

62 Vissa rörande

bakgrundsuppgifrer högskolan

inkommer till eller upprättas hos dessa är således offentliga. inskränkningar i rätten till fri tillgång till allmänna handlingar får endast ske i enlighet med särskild lag. Sekretessbestämmelser återfanns tidigare i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar - den s. k. sekretesslagen - samt i kungörelsen (1939:7) med förordnanden på civilförvaltningens område - civilförvaltningens sekretesskungörelse (CSK). Enligt CSK kunde sekretess förekomma vid bl. a. dåvarande lantbruks- och skogshögskolan, medan högskolor inom UKÄ/UHÄ:s förvaltningsområde inte berördes. Såväl UKÄ som FUN förordade att tidsbegränsad sekretess skulle införas för högskolornas FoU-samverkan med utomstående parter, främst med hänsyn till näringslivets behov. UKÄ ansåg dock att läroanstalternas styrelser, om de fann det befogat med hänsyn till det allmännas intresse, skulle kunna besluta om utlämnande av sekretessbelagt material. FUN anslöt sig för sin del till det förslag som redovisats i departementspromemorian (Ds Ju 1977:11) Handlingssekretess och tystnadsplikt, enligt vilket hävande av sekretess skulle beslutas av regeringen. Flertalet av de remissinstanser som berörde frågan om sekretess tillstyrkte en tidsbegränsad sådan. Genom den av riksdagen våren 1980 beslutade nya sekretesslagen (prop. 1979/80:2, KU 1979/80:37, rskr. l979/80zl79), vilken träder i kraft den 1 januari 1981, kan sekretess i vissa fall förekomma inom högskolan. De aktuella bestämmelserna återfinns i lagens 8:e kapitel, Bestämmelser till skydd för enskilds ekonomiska förhållanden. l 9§ stadgas: Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock i högst tio år och hos statens skeppsprovningsanstalt i högst femtio år.

När det gäller formuleringen ”om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs”, anförde konstitutionsutskottet följande: Enligt utskottets mening kan man utgå från att ett forskningsuppdrag som lämnas från en enskild till en forskare eller forskningsinstitution vid ett universitet eller en högskola normalt ges formen av ett skriftligt avtal. Som framhållits i propositionen (s. 52) kan det emellertid enligt grundlag inte anses tillåtet att ålägga sekretess i allmän verksamhet genom avtal. Detta skulle enligt utskottets mening bli den reella innebörden av en föreskrift som gick ut på att den enskildes begäran om sekretess alltid skulle respekteras.” (sid. 32 f)

När det gäller hävande av sekretess sades

”Med hänsyn till det särskilda insynsintresse som allmänt kan anses finnas för forskningsresultat är det enligt utskottets mening värdefullt att stadgandet ger regeringen rätt att i det enskilda fallet medge undantag från sekretessen.” (sid. 33)

Riksdagen hade inget att erinra mot utskottets bedömningar. Någon motsvarande bestämmelse rörande sekretess för forskningsupp-

Vissa bakgrundsuppgyfter rörande högskolan 63

gifter som utförs på beställning av en myndighet (t. ex. sektorsorgan) finns inte. l vissa fall kan dock sekretess gälla även sådan verksamhet. l 6 kap. 4§ sekretesslagen förordnas att sekretess gäller för uppgift angående utförande av undersökning av naturvetenskaplig eller teknisk art, som myndighet låtit verkställa för det allmännas räkning, eller angående resultat av sådan undersökning. Den maximala sekretesstiden för sådana fall är 20 år. I 13 kap. 3 § stadgas att en sekretessbelagd uppgift som en myndighet i sin forskningsverksamhet erhåller från annan myndighet är sekretessbelagd även hos den mottagande myndigheten. Sekretesstiden blir i sådana fall beroende av vilken typ av uppgift som är aktuell samt av bedömningar som görs av den utlämnande myndigheten.

4.5.4 Rätt till uppfinningar, upphovsrätt Parenrerbara uppfinningar Arbetstagares rätt till sina i tjänsten gjorda, patenterbara uppfinningar, regleras i lag (1949:345). Lagen utgår från principen att en arbetstagare har

i samma rätt till sin uppfinning som andra uppfinnare. När en uppfinning

tillkommit i samband med anställning anses dock arbetsgivaren i viss mån

i ha medverkat till dess tillkomst genom att ha tillhandahållit kapital, ut-

: rustning, material m. m. Arbetstagaren skall emellertid erhålla skälig ersättning i proportion till uppfinningens värde. I lagen görs ingen principiell skillnad mellan allmän och enskild tjänst, men vissa allmänna tjänster har ansetts vara av sådan karaktär att de undantagits från lagens tillämpning. Bland sådana tjänster nämns tjänst som lärare vid universitet, högskolor och vissa andra undervisningsenheter, oavsett befattningshavarens tjänsteåligganden. Undantaget motiverades av hänsyn till den särskilda verksamhet som bedrivs vid universitet och högskolor. Andra anställda än lärare omfattas inte av undantaget. Enligt den praxis som utvecklats vid läroanstalterna jämställs emellertid all vetenskaplig personal när det gäller ensamrätt till patenterbara uppfinningar. Lagen är, med vissa undantag, dispositiv - dvs. kan ersättas med särskilt

avtal mellan parterna. Sådant avtal får dock inte utformas så att den anställdes

rätt till ersättning går förlorad. Kollektivavtal om arbetstagares rätt till uppfinningar har träffats inom det privata näringslivet och för den statliga företagssektorn. Något motsvarande avtal finns inte inom utbildningssektorn. UKÃ ägnade denna fråga stor uppmärksamhet i en bilaga till den tidigare nämnda rapporten. Frågan om reglering av de immateriella rättigheterna var ett av skälen till att UKÃ frångick sitt ursprungliga förslag till avtalskonstruktion och i stället förordade trepartsavtal. Avtalen borde, enligt UKÄ, innehålla bestämmelser om rätten till och utnyttjande av uppdragsresultat. I de fall där flera forskare var engagerade var det, enligt UKÄ, angeläget att dessa sinsemellan genom avtal reglerade rätten till ev. uppfinning. FUN ansåg för sin del - liksom UKÄ i 1975 års rapport - att enhetliga bestämmelser borde gälla för högskoleanställd personal. Innovationer inom högskolan skulle, enligt FUN, i allt större utsträckning komma att bygga på lagarbete ,inom projektgrupper och kombinationer av vetenskapliga resultat som framkommit vid skilda fakulteter och institutioner. FUN förelsog

64 Vissa bakgrundsuppgzfter rörande högskolan

därför att den exklusiva rätt som f. n. tillkommer innehavare av tjänst som lärare och, enligt praxis, övrig vetenskaplig personal inom högskolan, skulle utsträckas till att omfatta alla anställda. Denna utvidgade rätt borde förenas med skyldighet att anmäla uppfinning till fakultetsnämnden. Nämnden skulle också, vid ev. tvist, medverka med bedömning utifrån vetenskapliga synpunkter av olika deltagares andel i en uppfinning som gjorts av flera anställda gemensamt. Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig i frågan förordade enhetliga regler för skilda arbetstagare inom högskolan och tillstyrkte FUN:s forslag i denna del. Hösten 1977 tillkallade chefen för justitiedepartementet en utredare (Ju 1977:15) med uppdrag att se över 1949 års lag om arbetstagares rätt till uppfinningar. Utredningsarbetet omfattar också högskolesektorn och kommer enligt vad vi erfarit att pågå hela år 1980.

Icke patenterbara uppfinningar Med icke patentbara uppfinningar avses t. ex. förfaranden eller anordningar av teknisk natur (beräkningar och konstruktioner etc.) som kan vara av stor industriell betydelse. Sådana uppfinningar åtnjuter enligt svensk rätt i allmänhet inte något speciellt skydd och faller inte heller under 1949 års lag. I den mån de offentliggörs är de därför offentlig egendom. Såväl UKÄ som FUN framhöll vikten av att frågan om rätt till och utnyttjande av sådana uppfinningar noga regleras genom avtal.

Upphovsrätt Upphovsrätt kan göras gällande till rapporter, promemorior, uppsatser etc., i vilka en forskare redovisar forskningsresultat och övriga erfarenheter av forskningsarbetet. Upphovsrätt tillkommer upphovsmannen/ forskaren och skyddas enligt 1960 års lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Upphovsrätten innebär dels en ensamrätt för upphovsmannen till vissa utnyttjanden av hans verk, dels en garanti för oförändrad återgivning av hans verk, dels ock skydd för hans s. k. ideella intressen. Rätten till utnyttjande av verket kan i större eller mindre utsträckning överlåtas till annan. Frågan om vem som har upphovsrätt till vad som utförs under anställning måste bedömas från fall till fall. Den kan vara reglerad i kollektivavtal eller enskilda tjänsteavtal. l vissa fall kan syftet med anställningen vara sådant att upphovsrätten naturligen övergår på arbetsgivaren utan att detta särskilt reglerats. Kollektiva eller andra avtal som reglerar upphovsrättsliga frågor saknas i princip inom högskolan. Det anses dock, enligt UKÄ, att upphovsrätten till forskningsrapporter, läromedel m. m. som universitetslärare framställer utan särskilt uppdrag av läroanstalten tillkommer läraren. I upphovsrätten ingår rätten att offentliggöra och sprida de verk i vilka forskningsresultat redovisas. Både UKÄ och FUN strök under nödvändigheten av att dessa frågor uttryckligen regleras i upprättade avtal.

Vissa rörande högskolan 65

bakgrundsuppgijfter

4.5.5 Bisysslor

bedöms dels utifrån den effekt de kan ha för tilltron till tjäns- Bisysslor temannens dels utifrån deras förenlighet med den verksamhet opartiskhet, som huvudarbetsgivaren bedriver. Bestämmelser rörande ”Tdrtroendeskadanställning (LOA). liga bisysslor återfinns i lagen (1976:600) om offentlig

Enligt 6 kap. 1§ får arbetstagare

som kan rubba förtroendet ”ej inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet, till hans eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada mynförbud meddelas för vissa fall dighetens anseende. Närmare föreskrifter om detta i lag och i övrigt av regeringen.

Enligt anställningsförordningen (AF, tidigare statstjänstemannastadgan, 1965:601, omtryckt 1976:683), 37 §, är myndighet skyldig att på lämpligt

sätt informera tjänstemännen om vilka bisysslor eller slag av bisyssla som enligt myndighetens bedömning faller under 6 kap. 1 § LOA. Tjänsteman om viss bisysslas tillåtlighet. Sådant kan begära besked av myndigheten besked lämnas av den myndighet som tillsätter tjänsten. l fråga om tjänst som tillsätts av regeringen lämnas besked av regeringen eller myndighet bestämmer. Besked som går arbetstagaren emot kan översom regeringen (40§ AF). Prövningen ankommer i sista hand på klagas i vanlig ordning regeringen. l allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra statstjänstemän (AST),

behandlas frågan om bisysslor i 8 §. Enligt dess första moment är tjänsteman

skyldig att på anfordran lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken omendast fattning han innehar bisyssla. Uppgift om bisyssla får avkrävas tjänsteman att om arbetsgivaren finner anledning därtill med hänsyn till tjänstemannens sätt utöva tjänsten. Arbetsgivaren får ålägga tjänsteman att helt eller delvis upphöra med bisyssla som

enligt arbetsgivarens bedömande inverkar hindrande på tjänsteutövningen. från 1976-

“Frågan om konkurrensbisysslor reglerades i AST med giltighet

01-01. I 8§ 2 mom. stadgas

får inte Tjänsteman vid myndighet som bedriver affárs- eller uppdragsverksamhet annan driva företag inneha anställning eller uppdrag hos, ha del i eller själv genom utöva inom området för denna verksamhet och inte heller annars i förvärvssyfte verksamhet som berör nämnda område (konkurrensbisyssla). annat. Det som sägs i första stycket gäller inte i den mån arbetsgivaren medger Har sådant medgivande lämnats, är tjänstemännen skyldig att på anfordran lämna av konkurrensbisysslan.” uppgift till arbetsgivaren om arten och omfattningen

För lärares del är arbetsgivaren i dessa fall, enligt särskild

högskoleanställda

författning (SFS 1978:830), liktydigt med regeringen. och UKÄ betonade i sin rapport att läroanstaltens uppdragsverksamhet borde hållas noga åtskilda. Det ande där anställdas bisyssleverksamhet kommer tjänstemannen att avgöra om en bisyssla är förpå den enskilde eller inte. UKÄ inom UKÄzs troendeskadlig pekade på att tjänstemännen Med ansvarsområde ytterst sällan begär besked om viss bisysslas tillåtlighet. inte sällan misstänkliggörs, kunde det, hänsyn till att forskares opartiskhet vara ett stöd för forskarna att regelmässigt få bisysslornas lämpenligt UKÄ, att det fanns fog för regeringen att ta lighet prövad. UKÄ ansåg därför

i 66 Vissa bakgrundsuppgifter rörande högskolan

upp frågan om anmälningsskyldighet rörande tjänstemans bisyssla, i vad avsåg universitets- och högskoleområdet, till förnyat övervägande. Bestämmelserna om konkurrensbisysslor trädde i kraft efter det att UKÄ avlämnat sin rapport och berördes därför inte i denna. Enligt en skrivelse från dåvarande UKÄ till regeringen, daterad 1976- 03-22, kan vissa typfall av universitetsanställdas bisysslor vara konkurrerande med universitetets uppdragsverksamhet. Hit hör framförallt de fall då en universitetslärare inom ramen för ett privat bolag eller motsvarande organ bedriver forskning eller undervisning eller i övrigt har del i uppdrag, som normalt bör fullgöras vid universitetet. Konsultuppdrag, dvs. att tjänsteman biträder uppdragsgivare som ämnesexpert med rådgivande funktion inom sitt ämnesområde, har av UHÄ ansetts tillåtna så länge de hålls strikt åtskilda från tjänsten och inte medför en jävssituation eller inverkar hindrande på tjänsteutövningen.

5 Beställarna

5.1 Forskningsrådsorganisationen

5.1.1 Inledning Huvuddelen av den inomvetenskapligt motiverade forskningen i samhället utförs inom Där genomförs också, som en integrerad del av högskolan. merparten av all forskarutbildning i landet. Forskhögskoleforskningen, ningsrâden har en stor och betydelsefull roll när det gäller att finansiera den verksamhet inom högskolan som syftar till att ta fram ny kunskap och bygga upp kompetens inom skilda ämnesområden. För att möta de nya krav som ställts på forskningsråden - bl. a. för att främja tvärvetenskaplig forskning och beakta ökade behov av sektoriell - 1977-07-01 en omorganisation av forskningsrådsforskning genomfördes I prop. 1975/762129 om forskningsrådsorganisationen inom organisationen. utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslogs att de dåvarande fem forskningsråden skulle ersättas med tre råd, nämligen ett humanistisktsamhällsvetenskapligt, ett medicinskt och ett naturvetenskapligt forskningsråd. Vidare att det vid sidan av forskningsråden skulle inrättas föreslogs en forskningsrådsnämnd med huvudsakliga uppgifter att finansiera forskning med stort samhälleligt intresse och svara för allmän och övergripande information om Riksdagens beslut (UbU 1975/76:32, rskr forskning. 1975/76:368) anslöt i allt väsentligt till propositionen. 1 den nämnda betonades, att forskningen ständigt skall propositionen pröva gjorda erfarenheter mot ny kunskap. Föredraganden anförde, att dessa ställer speciella krav på planering och rörlighet i drag i forskningsarbetet av tillgängliga resurser. För forskningsrådens del borde detta dispositionen innebära att de i första hand ger stöd åt långsiktsmotiverad forskning.

5.1.2 Anvisning av medel till forskningsråden

Forskningsråden är, liksom övriga myndigheter, bundna i sina ageranden till de villkor som gäller inom nuvarande budgetsystem. Forskningsrådens anslagssystem har diskuterats bl. a. av FRU i betänkandet (SOU 1975:26) Forskningsråd. Utredningen behandlade särskilt de problem som uppstår för forskningsråden när det gäller att fördela anslagen på olika kostnadsslag, t.ex. löner, utrustning, publicering etc. Utredningen framhöll i det sammanhanget:

68 Beställarna

Ett planeringsperspektiv, som sträcker sig över en flerårsperiod och där det ekonomiska handlingsutrymmet kan bedömas med viss säkerhet, är därför en av förutsättningarna för att realistiska handlingsprogram skall kunna upprättas och prioriteringsbeslut av större betydelse skall kunna fattas.” FRU föreslog att anslagen till forskningsråden även i fortsättningen skulle anvisas i form av ett reservationsanslag för varje råd. Man föreslog vidare, att särskilda anslag för tung vetenskaplig utrustning, långsiktsmotiverad forskning och för den gemensamma utåtriktade informationsverksamheten skulle anvisas till forskningsrådsnämnden. I 1976 års forskningsrådsproposition föreslog föredraganden att forskningsråden, i enlighet med FRU:s förslag, även i fortsättningen skulle disponera var sitt reservationsanslag. 1 prop. 1978/ 79:80 om anslag budgetåret 1979/80 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslog föredraganden att FRN sklle få disponera medel för införskaffande av tung vetenskaplig utrustning. I samma proposition diskuterades också ett förslag, från en arbetsgrupp inom FRN, som gick ut på att det skulle vara möjligt att fördela utrustningsanslag (för tung vetenskaplig utrustning) över flera år. Föredraganden anförde att den frågan borde utredas närmare av FRN i samråd med riksrevisionsverket. Riksdagen har på grundval av prop. 1978/ 79:l19 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning beslutat, att regeringen vart tredje år skall förelägga riksdagen en principproposition om FoU-politiken under kommande femårsperiod. Syftet härmed är bl. a. att skapa förutsättningar för satsningar på mer långsiktiga forskningsprojekt. F RU föreslog i betänkandet (SOU 1977:52) Forskningspolitik att regeringen i samband med princippropositionen också skulle lägga fram samlade redogörelser för den anslagsutveckling som regeringen räknade med inom olika områden under femårsperioden. Föredraganden erinrade dock om att ettårsbudgetering är regel för statligt finansierad verksamhet. Detta, anförde han vidare, behöver emellertid inte hindra regeringen från att t. ex. i en forskningsproposition redovisa långsiktiga avvägningar utan att därmed binda sig till anslagsbelopp för längre perioder. FRU föreslog också i sitt tidigare nämnda betänkande (SOU 1975:26), att forskningsråden skulle få kompensation från täckningsanslagen under dåvarande VIII huvudtiteln för de merkostnader som uppkommer under löpande budgetår till följd av överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden om höjda löner och merkostnader som följer av att anställd personal är sjuk- eller föräldraledig. I 1976 års forskningsproposition framhöll emellertid föredragande statsrådet, att forskningsråden på grund av den varierande varaktigheten av de projekt som finansieras med forskningsrådsmedel har tillgång till rörliga medel som kan användas för att täcka sådana uppkomna merkostnader.

5.1.3 Formerna för forskningsrâdens anslagsgivning Det statliga budgetsystemet bygger på vad som brukar kallas ”kassaprincipen”. Anvisade medel skall enligt denna princip användas till att täcka kostnaderna för de utgifter som skall betalas under budgetåret. En myndighet

sou 1980:46 Beställarna 69

som har anvisats medel är därmed i princip förhindrad att göra ekonomiska åtaganden som sträcker sig utöver budgetåret. Huvuddelen av de medel forskningsråden disponerar fördelas av forskningsråden under våren fore ingången av det budgetår för vilket anslagen skall gälla. Forskningsrådens beslut om fördelning av anvisade medel grundar sig på de uppgifter om medelstilldelning som anges i budgetpropositionen. När ett forskningsråd väl har fattat beslut om att ge anslag till en forskare eller till ett forskningsprojekt utbetalas hela anslaget till den myndighet (motsv.) - i allmänhet en högskoleenhet - som skall förvalta medlen. Forskningsråden håller dock kvar reserver för att kunna täcka vissa merkostnader som uppkommer under anslagsperioden. Dit hör, som redan har nämnts, löneökningar som följer av överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden och kostnader som uppkommer när anställd personal är sjukeller föräldraledig. Ungefär tio procent av forskningsrådens tillgängliga medel hålls i reserv for dessa ändamål. En stor del av den forskning inom högskolan som helt eller delvis finansieras med forskningsrådsmedel bedrivs inom ramen för fleråriga forskningsprojekt. Samtliga forskningsråd använder sig därför av tekniken att ge s. k. rekommenderade anslag. I samband med att forskningsråden fattar beslut om anslag fattar de också - i förekommande fall - preliminära beslut för de därpå följande två åren. Syftet är att underlätta anslagsmottagarnas planering av verksamheten. Tekniken innebär också administrativa förenklingar för såväl forskningsråden som anslagsmottagarna. Visserligen skall även de som fått ett rekommenderat anslag komma in med förnyad anslagsansökan för de aktuella budgetåren. Det räcker emellertid att ansökan då innehåller uppgifter, som visar att forskningen fortskrider enligt de planer som låg till grund för ansökan vid det forsta tillfället. En prövning av projektet som sådant sker sålunda enbart vid det första beslutstillfállet. I allmänhet fastställer forskningsrådet belopp för alla tre åren. Beslut om rekommenderade anslag fattas alltid under förutsättning av minst oförändrad medelstilldelning till det berörda forskningsrådet. Uppskattningsvis är ungefär hälften av forskningsrådens medel varje år bundna av tidigare beslut om rekommenderade anslag. I detta avseende finns dock skillnader mellan forskningsråden och mellan olika år. Samtliga forskningsråd använder sig numera också av metoden att ge slutanslag. Därmed avses, att anslagsmottagaren i anslutning till besked om att anslag beviljats av forskningsrådet underrättas om att ytterligare medel inte kommer att anvisas. Forskaren och berörd högskoleenhet får därigenom ett år i förväg klart besked om att projektet måste upphöra eller, om det skall bedrivas vidare, att det måste finansieras med andra medel än forskningsrådsmedel. Högskoleenheten ges på detta sätt tid att vidta de åtgärder som fordras för att ta ansvar för anställd personal. Omfattningen av forskningsrådens och STU:s utnyttjande av tekniken med slutanslag framgår av tabell 5:1, som avser förhållandena budgetåret 1977/78. Det bör nämnas, att STU har betydligt större andel slutanslag än forskningsråden inom utbildningsdepartementets ansvarsområde.

70 Beställarna Tabell 5.1 Anslag till forskningsprojekt från forskningsråden och STU budgetåret 1977/78 samt andelen slutanslag därav

Källa: Av Fosam insamlat material.

Vid våra intervjuer med Företrädare för institutioner och högskoleförvaltningar har framhållits att nu gällande som således innebär att ordning, bindande beslut om anslag kan fattas för endast ett år i sänder, rymmer olägenheter för både anslagsgivare och anslagsmottagare oaktat forskningsråden har tillgång till vissa rörliga medel. Forskarna har därvid fört fram önskemål om att forskningsråden ska kunna ge anslag, eller bindande löften om anslag, för flera år i sänder. Därigenom skulle, anser man, planeringen av forskningen underlättas väsentligt. Institutioner och fristående forskningsprojekt skulle nämligen få bättre underlag för att rekrytera och behålla dem som är mest lämpade för forskning. Det bör dock i detta sammanhang nämnas, att forskningsråden med sina beslut om rekommenderade i realiteten anslag och slutanslag ger berörda forskare och högskoleforvaltningar underlag för en planering som sträcker sig utöver det budgetår för vilket anslaget gäller. Det finns också skillnader mellan olika forskningsområden när det gäller önskemålen om flerårsanslag. Till en viss del kan dessa skillnader förklaras med att de olika forskningsråden har varierande arbetsformer och att kontakterna mellan olika råd och anslagsmottagare byggts upp på olika sätt. Ett annat skäl till att det förekommer skillnader i bedömningen av denna fråga är skillnader i tillgång till alternativa

linansieringsmöjligheter. lnom områden

där anslag från ett forskningsråd är den i stort sett enda finansieringsmöjligheten är kraven på fleråriga anslag starkare än inom områden där reella alternativ finns. Även företrädare för de anställdas inom organisationer högskolan har fört fram önskemål om flerårsanslag från forskningsråden. Deras motiv är, att flertalet institutioner for sin verksamhet är så beroende av

forsknings-

rådsanslagen att ingen planering, i synnerhet ingen personalplanering, är möjlig innan forskningsråden meddelat sina beslut. från Fleråriga anslag forskningsråden skulle därför, enligt personalorganisationernas öka mening, institutionernas möjligheter att ta ansvar för sin personal. Också forskningsråden själva har i olika sammanhang, bl. a. i anslagsframställningar, pekat på problemen att planera verksamheten på lång sikt när riksdagens beslut om anslag till forskningsråden endast avser ett budgetår i sänder.

5.1.4 Omfattning och fördelning av anslagen

Medel från forskningsråden och STU motsvarar en tiondel ungefär av hög-

skoleenheternas driftmedelsomslutning. För budgetåret 1980/81 har riks-

dagen anvisat drygt 436 milj. kr. till forskningsrådsorganisationen fördelade

Beställarna 71

på FRN 32,2 milj. kr., HSFR 53,8 milj. kr., MFR 111,9 milj. kr. och NFR 238,3 milj. kr., STU:s anslag till forskning inom högskolan var budgetåret 1977/78 drygt 67 milj. kr. Som underlag För våra överväganden har vi tagit in uppgifter från forskinom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, FRN och ningsråden STU avseende budgetåret 1977/78. 1 det Följande redovisas i tabellform dels Fördelningen av forskningsrådsmedel på högskoleenhet och vissa ändamål budgetåret 1977/ 78 (tabell 5.2), dels huvudansvariga anslagsmottagare fördelade på vissa kategorier (tabell 5.3). Vidare redovisas en sammanställning över personal anställd på rådsmedel fördelad och lönegrad samt den sammanlagda löpå befattningstyp nekostnaden (tabell 5.4).

Tabell 5.2 Forskningsrådens, FRN:s och STU:s medelsdisposition för forskning inom högskolan budgetåret 1977/78. Fördelning på mottagare och vissa ändamål (tkr)

Universitet/ Lönekostnader Forskningsprojekt Kostander = Ej ändamåls- Summa vid tjänster, för särskilda fördelade Högskola som inrättats Lönekost- Driftkost- resor, publice- anslag från och/eller till- nader nader ringsbidrag FRN och sats av forsk- STU ningsråden 4 267 16 699 5 941 437 1 141 28 485 Stockholm KTH 294 3 739 1 386 83 24 211 29 713 3160 16 605 6691 135 2323 28 914 Kl 3 211 24 472 11 274 586 5001 44 544 Uppsala 71 1 619 780 73 6 355 8 898 Linköping 4 754 22171 8 183 728 8180 44016 Lund 2 381 14 604 5 570 294 2 361 25 210 Göteborg CTH 666 4 496 2 922 112 12 985 21 181 790 5 247 2 382 198 612 9 229 Umeå - 460 321 4 4 398 5 183

1._uleå 5 534

- 1 887 1 484 67 2 096 Ovriga högskolor 19 594 111 999 46 934 2 717 69 663 250 907 Summa

Tabell 5.3 Huvudansvarig mottagare av anslag från HSFR, MFR, NFR och FRN budgetåret 1977/78

Huvudansvarig Antal anslagsmottagare

Innehavare av rådstjänst 219 Friköpt forskare vid 24

högskoleenhet

Ovriga 923

Totalt 1 226

Anm. Med friköpt forskare avses innehavare av lärar-/forskartjänst vid högskoleenhet för vilken lönekostnaden ingår i rådets anslag.

72 Beställama

Tabell 5.4 Personal anställd på medel från HSFR, MFR, NFR och FRN fördelad på befattnlngstyp och lönegrad, samt den totala lönekostnaden, budgetåret 1977/78

Befattningstyp Lönegrad Antal Totala lönekostnaden (tkr)

lfrofessor och bitr. professor L 20-L 22 60 9 17l

Övriga forskartjänster -F 20 809“ 66 623 Teknisk och administrativ personal T 10-F 18 935 68 753 Summa l 804 144 547

”Varav 186 anges ha mindre än heltidstjänst.

5.2 Sektorsorgan

Det svenska FoU-systemet bygger, som nämnts i det Föregående, på att ansvaret för utvecklingsarbete och forskning, som syftar till att utveckla mål eller stödja och utveckla verksamhet inom samhällssektorerna åvilar de myndigheter som har ansvar för verksamheten eller särskilda organ med nära anknytning till dessa myndigheter. Resurserna för FoU av detta slag, sektoriell forskning har ökat kraftigt under 1960- och 1970-talen. Den sektoriella FoU-verksamheten har ägnats betydande uppmärksamhet under senare år. FRU redogjorde utförligt i sina betänkanden Forskningsråd (SOU 1975:26) och Forskningspolitik (SOU 1977:52) för den sektoriella forskningsorganisationen. I studien Den samhällsstyrda forskningen (Stockholm 1978) har Peter Stevrin belyst den sektoriella forskningens framväxt i Sverige. Flera utredningar har behandlat forskningen inom enskilda sektorer. Utredningsgruppen för forskning inom socialsektorn, lade år 1973 fram två rapporter (Ds S 1973:1 och Ds S 1973:8) om resurser och organisation for forskning inom socialsektorn. Expertgruppen för regional utredningsverksamhet presenterade i sin rapport (Dsl 1978:40) Förslag till ERU:s framtida organisation förslag rörande forskning på regionalpolitikens område. Nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering m. m. har i sin rapport (Ds A 1978:3) Arbetsmarknadsinstitut behandlat frågor rörande forskning inom arbetsrehabilitering och arbetsvägledning. Skolforskningskommittén har i betänkandet (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling utrett det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom skolväsendets område. Vi har i det föregående belyst svårigheterna att redovisa detaljerade uppgifter om hur högskolans forskning finansieras. Vi har också bedömt det som praktiskt orealistiskt att ta in och ställa samma material, som mer detaljerat kan belysa användningen av de sektoriella FoU-medlen. För enskilda sektorer linns sådana redovisningar dock tillgängliga bl. a. i några av de nämnda betänkandena. I kapitel 6 i det följande redovisar vi vissa uppgifter om de sektorsorgan som disponerar egna resurser för utförande av FoU. Ett av syftena med statsmakternas beslut våren 1979 om en mer sammanhållen FoU-politik är att bättre kunna belysa den sektoriella forskningen bl. a. i relation till högskoleorganisationen.

Beställarna 73

FoU-anslagen används för verk- En mycket stor del av de sektoriella I flertalet fall är det endast en mindre samhetsanknutet utvecklingsarbete. lör sådan FoU som lämpligen skulle kunna del av resurserna som utnyttjas En ännu mindre andel utförs inom högskolan. utföras inom högskolan. De siffror som anges i följande sammanställning utgör en uppskattning för budgetåret 1979/80 som anvisats av de medel i budgetpropositionen lör FoU-ändamål av alla kategorier.

Tabell 5.5 FoU-anslag budgetåret 1979/80 fördelade på departement (mkr)

Industri (inkl. alTársverk) 1 179 923 Försvars

85 Arbetsmarknads

69 Budget S4 Utbildnings 20 Ekonomi

35 Övrigt

Summa 3 697

5.3 Näringslivet

statistik for år 1977 framgår, att FoU-andelen av BNP är tör- Av 0ECD:s har högre FoUhållandevis stor i Sverige. Endast USA och Västtyskland for FoU-verksamheten i andelar. De totala drift- och kapitalkostnaderna för Sverige uppgick år 1977 till 6 800 milj. kr. Av dessa svarade industrin

62 procent (4 200 milj. kr.). bran- Fördelningen av satsningarna på FoU varierar starkt mellan olika

scher inom industrin. Elektroindustrin (23 96), transportmedelsindustrin

och båtbyggerier (23 %), maskinindustrin (20 %) och läutom skeppsvarv hela industrins kemedelsindustrin (8 %) svarade år 1977 for 74 procent av

kostnader för FoU. Företag med Huvuddelen av FoU-satsningarna görs av större företag. svarade år 1977 for 82 procent av industrins driftmer än 1 000 anställda för FoU. Motsvarande andel for företag med fler än och kapitalkostnader

200 anställda var 97 procent. Större delen av industrins utgifter för FoU, 90 procent, går till utveckvariationer mellan olika lingsabete. Även i detta avseende finns betydande är mest forskningsintensiv och industribranscher. Läkemedelsindustrin 46 procent av dess kostnader för FoU avser forskning. ungefär bedriver till största delen FoU-verksamheten i egen regi. Om- Företagen FoU-kostnader år 1977 kring 350 milj. kr. (ca åtta procent) av företagens

74 Beställarna

avsåg dock verksamhet som utfördes av andra än företagen själva. Forskningsuppdrag och bidrag till FoU inom högskolan kostade industrin 14,5 milj. kr. år 1977. Några svenska företag, bl. a. Atlas Copco, SKF och Kabi, bedriver en del av sin FoU-verksamhet vid egna forskningscentra i utlandet. En del av den forskning företagen behöver utförs vid de kollektivforskningsinstitut (se avsnitt 6.3.2) som byggts upp av staten och vissa företag gemensamt. För budgetåret 1980/81 har medlemsföretagen i de industristiftelser som tecknar ramavtal med staten om den kollektiva forskningen avsatt 84 milj. kr. för forskningsprogram vid kollektivforskningsinstituten. En del av dessa medel, ca 20 milj. kr., avser forskningsprogram där särskilda institut i fysisk bemärkelse saknas. Huvuddelen av den forskningen läggs på högskolan.

5.4 Andra finansiärer av FoU i högskolan

5.4.1 Stiftelser och fonder

Totalt finns f. n. omkring 700 stiftelser och fonder i Sverige som stöder forskning. De flesta av dessa delar varje år ut jämförelsevis små belopp. l många fall avser stödet endast bidrag till studerande. Flera fonder stöder dock forskning med avsevärda belopp varje år. Några av de viktigaste privata stiftelserna när det gäller bidrag till forskning är: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Ragnar och Torsten Söderbergs stiftelse, Magnus Bergvalls stiftelse, Axel och Margaret Axzson Johnsons stiftelse, Stiftelsen Therese och Johan Anderssons minne, Wilhelm och Martin Lundgrens stiftelse samt Carl-Berthel Nathorsts stiftelse. De nämnda stiftelserna, med undantag för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, fördelar årligen anslag till forskning på sammanlagt mellan tvåhundratusen och ca två miljoner kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse intar en särställning bland de privata stiftelserna och fonderna, som den ojämförligt största linansiären av forskning inom högskolan. Åren 1978 och 1979 delade stiftelsen ut resp. 25,5 och 20,6 milj. kr. i forskningsanslag. Wallenbergsstiftelsen har strävat efter att komplettera de statliga satsningarna på forskning. Den har gjort en programförklaring som innebär, att den principiellt inte tar initiativ som medför kostnader för det allmänna annat än efter framställning från universitetet och högskolor. Stiftelsen fattar inte heller beslut i frågor som rör anslag till forskning inom högskolan utan föregående samråd med vederbörande högskoleenhet. Det är svårt att urskilja något dominerande mönster bland det stora antalet stiftelser när det gäller bidragsgivningen. Stiftelserna arbetar ofta över ett brett område men följer inte sällan en viss linje i anslagsgivningen. mycket Vissa forskningsområden eller vissa typer av forskning kan därigenom gynnas. En del stiftelser söker sprida sina insatser och spelar därigenom en kompletterande roll i förhållande till de satsningar som görs av staten. Större stiftelser kan koncentrera sig på stora projekt, där de t. ex. kan möjliggöra en ny typ av forskning. Stiftelserna har i allmänhet mycket små kanslier och andra administrativa resurser. De har dock många gånger tillgång till vetenskaplig kompetens

Beställama 75 sou 1980:46

på skilda områden. I stiftelsernas styrelser finns ofta personer med hög komoch med en överblick som underpetens inom skilda vetenskapsområden av ansökningar. En del av stiftelserna fungerar i mångt lättar beredningen För att bedöma ansökningar från veoch mycket som små forskningsråd. anlitas vid behov experter från universitet och högtenskaplig synpunkt har också löpande kontakter med vaskolor. De större privata stiftelserna av att forskare ofta randra och ett visst inbördes samråd, delvis föranlett söker bidrag från fiera stiftelser samtidigt. Samarbete med forskningsråden ovanligt - Knut och Alice Wallenbergs stiftelse tycks dock vara relativt förefaller vara ett undantag i detta avseende.

5.4.2 och inrättningar av ofentligliknande karaktär Stiftelser

En del föreningar och stiftelser har byggts upp for att främja forskning och utveckling inom särskilt utvalda områden. Detta gäller främst forskning som syftar till att bota sjukdomar. Genom medlemsavgifter och insamlingar har dessa organisationer lyckats få till stånd en ökad FoU-verksamhet kring g problem de finner angeläget att få vetenskapligt belysta. I vissa fall utgår 3 vilket statsbidrag till sådan forskningsstödjande verksamhet ger organisa-

tionerna ifråga en halvt offentlig ställning. av detta slag är Riksföreningen mot De mer betydande organisationerna mot hjärt- och kärlsjukdomar. Rikscancer och Svenska nationalforeningen föreningen mot cancer erhåller årligen ett bidrag över stadsbudgeten på 3 verksamhet finansieras helt med medmilj. kr. Svenska nationalföreningens räntor medel och gåvor. Riksföreningen mot lemsavgifter, på fonderade cancer intar en särställning genom att den har totalansvar för såväl planering av Cancerforskning. År 1979 anslog Riksföreningen mot som finansiering cancer ca 28 milj. kr. och Svenska nationalforeningen mot hjärt- och kärl-

sjukdomar ca 4 milj. kr. till forskning. medel är de s. k. kunga- Exempel på fonder som bygger på insamlade fonderna. Gustav Vzs jubileumsfond stöder forskning över kräft- Konung och Konung Gustaf Vzs åttioärsfond delar ut anslag for utsjukdomarna forskande och bekämpande av de invalidiserande folksjukdomarna.

5.4.3 Riksbankens jubileumsfond

Riksbankens jubileumsfond har en särställning som ett riksdagens organ for stöd till forskning. J ubileumsfonden skall enligt sina stadgar ge företräde åt forskningsområden vilkas medelsbehov inte är så väl tillgodosedda på

annat sätt. Speciellt skall stora och långsiktiga projekt stödjas och nya forskningsuppgifter som kräver snabba och kraftiga insatser ska uppmärksammas. Under år 1979 delade fonden ut ca 30 milj. kr. till forskning.

6 Alternativ till högskolans FoU-organisation

6.1 Inledning

Ca en fjärdedel av den samlade FoU-verksamheten bedrivs inom högskolan. tre fjärdedelar bedrivs inom andra statliga myndigheter och institut,

Övriga

i kollektiva och privata forskningsinstitut samt av fristående i industrin, konsulter. En myndighet eller ett företag med behov av att få FoU-arbete utfört kan således, teoretiskt sett, välja mellan många olika vägar att få av dessa behov tillgodosedda. I praktiken begränsas dock valmöjligheterna vem beställaren är samt av befintlig organisation inom resp. FoU-område. En reell valmöjlighet mellan olika alternativa vägar att utföra FoU föreligger hos beställaren. De beslut endast i samband med en långsiktig planering fattas rörande formerna för att tillgodose en besom i detta sammanhang skall utföras. ställares totala FoU-behov styr också hur det enskilda projektet redovisa exempel på FoU-enheter som I det Följande skall vi översiktligt till högskoleorganisationen. Sett i detta ur beställarsynpunkt utgör alternativ perspektiv kan alternativen, med de reservationer som gjorts ovan, indelas i två huvudgrupper:

I. forskning i egen regi ll. uppdrag till statliga myndigheter eller institutioner kollektiv- eller branschforskningsinstitut privata inrättningar utländska forskningsinstitut (motsv.)

har strukturerats utifrån denna indelning. Vi vill dock betona Redovisningen olika FoU-utförande enheter att det är svårt att dra klara gränser mellan inom de två första undergrupperna under punkt Il. Redovisningen gör inga anspråk på att vara fullständig. Hänsyn har heller inte tagits till olika utförande enheters andel av den samlade FoU-verksamheten inom resp. ommiljö i råde. Syftet är främst att ge en bild av den starkt differentierade vilken högskoleorganisationen, i sin roll som samhällets forskningsinstitut, har att arbeta. Avslutningsvis redovisas vissa uppgifter avseende FoU-verksamhetens omfattning.

78 Alternativ till högskolans F oU -organisation

6.2 Forskning i egen regi

Den FoU-beställare som väljer att tillgodose sina FoU-behov i egen regi genom s. k. in-house°-forskning, tar själv hela ansvaret för verksamheten (personal, utrustning och lokaler). Detta alternativ är det för beställaren åtminstone i inledningsskedet mest kostsamma, men medför fördelar i fråga om sekretess och direkt koppling till den verksamhet som FoU-arbetet syftar till att stödja och utveckla. Huvuddelen av industrins FoU-arbete utförs inom Skälen företagen. till detta är naturligtvis att verksamheten syftar till att utveckla produkter och processer av betydelse för den affärsmässiga verksamheten. De mest FoU-intensiva branscherna är elektroindustrin, transportmedelsindustrin (utom skeppsvarv och båtbyggerier), maskinindustrin samt läkemedelsindustrin. Den dominerande delen av FoU-insatserna inom industrin syftar till framtagning av nya produkter, förbättring av existerande produkter och framtagning resp. förbättring av processer etc. Utöver vad som framgår av avsnitt 6.4 kan nämnas att endast 4 procent av de totala driftkostnaderna för teknisk och naturvetenskaplig FoU inom industrin år 1977 avsåg allmän kunskapsuppbyggnad. Tre branscher läkemedelsindustrin, maskinindustrin och elektroindustrin - svarade tillsammans för närmare 60 procent av dessa insatser. Företag med mer än l 000 anställda svarade för 82 procent av drift- och kapitalkostnaderna för teknisk och naturvetenskaplig FoU. Företag med mer än 200 anställda svarade för totalt 97 procent av verksamheten. Antalet arbetsställen med mer än 200 anställda uppgick, enligt SCB:s centrala företagsregister, den 31 december 1976 till l 310 av sammanlagt 235 155 arbetsställen i landet. De stora företagen har således stor betydelse för den allmänna FoU-nivån i landet. Den offentliga sektorns FoU-behov tillgodoses i flera skilda former. Den differentierade organisationen är, som belysts av FRU, inte resultat av någon sammanhållen forskningspolitik. Inom några områden har statsmakterna givit centrala förvaltningsmyndigheter (motsv.) resurser för egen FoU-verksamhet. Dessa resurser kan i vissa fall även utnyttjas för FoU-arbete på uppdrag av annan. Som exempel på myndigheter som bedriver FoU kan nämnas arbetarskyddsstyrelsen, statens provningsanstalt, ñskeristyrelsen, statens strålskyddsinstitut m. fl. Som regel anges i dessa myndigheters instruktion även skyldighet att bedriva FoU av .betydelse för verksamheten. Vidare bedriver de affärsdrivande verken, t. ex. SJ, televerket och vattenfallsverket loU-arbete i egen regi. De största kostnaderna for aktivt FoU-arbete (dvs. FoU som bedrivs inom den egna enheten) föll år 1977 på verksamhetsgrupperna försvar och atomforskning. insatserna för grundforskning är större inom den offentliga sektorn (exkl. de affärsdrivande verken) än inom industrin, och utgjorde drygt 20 procent av de totala driftkostnaderna för FoU (se vidare avsnitt 6.4). Flera av de nämnda myndigheterna finansierar och/eller initierar även FoU som utförs av andra organ, bl. a. inom högskoleorganisationen.

i Alternativ till högskolans FoU-organisation 79

6.3 Uppdrag till FoU-utförande enheter

6.3.1 Statliga FoU-utförande enheter

Centrala jörvaltningsmyndigheter

Flera av de centrala förvaltningsmyndigheter som bedriver FoU i egen regi kan - och skall i vissa fall - åta sig uppdrag for andra myndigheter eller enskilda. Som exempel kan nämnas arbetarskyddsstyrelsen, fiskeristyrelsen, livsmedelsverket och naturvårdsverket. Av särskilt intresse i detta sammanhang är försvarets forskningsanstalt (FOA). FOA bedriver forskning for försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga, beteendevetenskapliga och medicinska forskningsgrenarna. Antalet anställda uppgår till l 350 varav ca 800 FOA bedriver för är engagerade i FoU-verksamhet. uppdragsverksamhet militära men även for civila beställare. Andelen uppdrag från civila beställare har ökat under de senaste fyra åren och en medveten satsning har inletts för att sprida kännedom om FOA:s kompetens och resurser. Intäkterna från uppdragsverksamheten år 1979/80 uppgick till 28 mkr. varav 10 mkr. härrörde från civila beställare. Uppdragsverksamheten omfattar såväl enklare arbeten av provningskaraktär som mer omfattande forskningsprojekt. Statens provningsanstalt skall på uppdrag av myndighet eller enskild utföra provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed i förenade verksamheter samt i den mån det är möjligt, också andra provningar i och undersökningar. Sveriges geologiska undersökning är central förvaltfor ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet och ningsmyndighet skall enligt sin instruktion bl. a. på uppdrag uppsöka och undersöka lörekomster av tekniskt användbara mineraler, bergarter och jordarter samt grundvatten. För uppdragsverksamhet vid myndigheter utgår som regel ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen eller av myndigheten själv i eller efter samråd med RRV.

Statliga forskningsinstitut (motsv.) Vid sidan av förvaltningsmyndigheter med FoU-resurser finns ett betydande antal av staten inrättade myndigheter/institut for forskning och utvecklingsarbete inom avgränsade områden. 1 många fall åligger det sådana enheter att även utföra uppdragsverksamhet. För att illustrera mångfalden i den statliga forskningsorganisationen återges nedan en sammanställning byggd på en genomgång av instruktioner för ett antal statliga myndigheter (motsv.) av detta slag. Vi hänvisar också till FRU:s betänkande (SOU 1977:52) Forskningspolitik.

80 Alternativ till högskolans FoU-organisation

Uppdragsverksamhet vid vissa statliga myndigheter (motsv.) Myndighet (motsv.) Uppdragsverksamhet (enl. instr.) Statens skeppsprovningsanstalt (1940) skall på uppdrag av myndighet eller enskild utföra provtagning av betydelse för skeppsteknik och sjöfart samt, i den mån anstaltens utrustning och förhållanden i övrigt medge det, andra provningar och undersökningar. (1965:803) Flygtekniska försöksanstalten (1940) skall särskilt mot ersättning bedriva flygteknisk forskning och försöksverksamhet. (1968:632) Statens kriminaltekniska laboratorium skall utföra laboratorieundersökning som beställs av polismyndighet, (1964) åklagare eller domstol.” (kostnadsfritt) ”om laboratoriets utrustning och förhållanden i övrigt medge det. får även andra undersökningar utföras.” (mot avgift) (1978:677) Statens rättskemiska laboratorium (1918) skall ge företräde åt undersökningar som begärs av myndighet. (1977:566) Statens väg- och trafikinstitut (VTI) “får mot ersättning utföra forsknings- och utvecklingsarbete åt annan. (1971) (1971:233) Statens geotekniska institut (1944) skall biträda statlig myndighet med geotekniska undersökningar och utredningar samt, i den mån arbetet i övrigt tillåter det, kommunal myndighet och enskild. (1965:693) Sjukvårdens och socialvårdens plane- iden omfattning och på de villkor som institutets styrelse bestämmer, rings- och rationaliseringsinstitut (1968) må institutet åtaga sig särskilda uppdrag (Konsultuppdrag) inom institutets verksamhetsområde. (stadgar av Kungl. Majzt 1967) Statens lantbrukskemiska laboratorium ”särskilt på uppdrag av myndighet eller enskilda göra analyser och (1968) liknande undersökningar, vid behov efter provtagning.” (1967:214) Sveriges meteorologiska och hydrologis- skall enligt vetenskapens fordringar och med hänsyn till näringslivets ka institut (SMHI) (1945) och försvarets behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi. Må utföra undersökningar och utredningar även på uppdrag av offentlig myndighet eller enskild. (1965:690) Statens maskinprovningar (1897) ”på uppdrag prova sådana maskiner och redskap (för jord-, skogs- och trädgårdsbruk samt mejerinäring) som inte föras i marknaden. (1976:803) Institutet för social forskning (SOFI) skall särskilt fullgöra forsknings- och utvecklingsuppdrag inom om- (1972) rådet för institutets verksamhet för i första hand statliga och kommunala myndigheter och organ. (1972:371) Datamaskincentralen för administrativ ”inom det statliga området, främst för myndigheter som ej hör till databehandling (DAFA) (1970) försvarsdepartementets område, på uppdrag utföra administrativ databehandling samt metod- och utvecklingsarbete i samband därmed.” . . . ”får även åta sig uppdrag från annan uppdragsgivare än statliga organ. (1975:570) Statens bakteriologiska laboratorium skall ge företräde åt undersökning och preparatberedning som begärs (1918) av socialstyrelsen och, om möjligt, åt undersökning som begärs av annan statlig myndighet. (1965:786) Arbetslivscentrum (1976) skall fullgöra och förmedla forsknings- och utvecklingsuppdrag inom området för institutets verksamhet. (1976:943)

Anm.: De inom parentes angivna årtalen anger tillkomstår eller, i förekommande fall, det år då myndigheten (motsv.) erhöll sin nuvarande form.

Alternativ till högskolans FoU-organisation 81

inrättades år 1973 och är ett vetenskapligt forsk-

Konjunkturinstitutet

nings- och utredningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet samt att utföra prognoser för den svenska ekonomin. Verksamheten är främst inriktad mot att tillgodose och ekonomidepartementens behov av FoU-arbete. budget- Statlig FoU-verksamhet bedrivs även i bolagsform. FoU av betydelse för bedrivs av det statliga Studsvik Energiteknik AB (tidigare energiområdet Verksamheten utförs inom tre resultatansvariga divisioner: AB Atomenergi). samt teknisk service. Marknaden omfattar statkärnteknik, ny energiteknik liga och kommunala myndigheter, kraftföretag och övriga energiproducen-

ter, tillverkare av bränsle och utrustning, järn-, stål- och annan processindustri. Forskningsstationen i Studsvik har Sveriges största samlade resurser

för avancerad energi-FoU. bildades år 1970 för att tillgodose behovet AB Svensk laboratorietjänst laboratorieverksamhet. Bolaget är delägt av av regional veterinärmedicinsk staten, representerad av jordbruksdepartementet (52 procent), Lantbrukarnas Riksförbund Kooperativa Förbundet (12 procent) samt den (24 procent), livsmedelsindustrins (12 procent). Företaget utför privata livsmedelsgrupp laboratorieverksamhet främst i form av veterinärmedicinsk sjukregional men även livsmedels-, vatten- och fodermedelsundersökdomsdiagnostik på ll orter i landet. Verksamheten skall enligt riksningar vid laboratorier vara självbärande. Den regionala laboratorieverksamheten dagens beslut inom områdena livsmedel, miljövård, konsumtionsvatten, veterinärmedicinsk diagnostik samt lantbrukskemi har varit föremål för översyn (LAB

76). Utredningen lade år 1979 fram sina förslag (SOU 1979:3) och ärendet bereds f. n. inom jordbruksdepartementet. av det Verksamheten vid de statliga instituten (motsv.) är, som framgått riktad mot vissa samhällssektorer och/eller bestämda avnämarföregående, För beställare inom målgrupperna föreligger en mer eller mindre grupper. direkt uttalad skyldighet att i första hand vända sig till en sådan forskoch arningsutforande enhet. Som exempel kan nämnas att socialstyrelsen betsmarknadsverket i förarbetena till inrättandet av institutet för social forskinstitutet för FoU-uppdrag. Som framgått av vårt ning förutsattes utnyttja delbetänkande (Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning, har detta dock inte skett i någon större omfattning.

6.3.2 Kollektiva forskningsinstitut

Inom några FoU-områden har staten tillsammans med en grupp avnämare, för forskning. t. ex. företag, åtagit sig att garantera en viss basorganisation Vi kommer i förevarande sammanhang att kalla denna forskning för “kol-

lektiv forskning. De institut som finansieras på detta sätt kallas ofta För att skilja dem från institut som finansieras branschforskningsinstitut. kommer vi i det gemensamt av privata medel, utan statlig medverkan, följande att använda benämningen kollektivforskningsinstitut”. Den kollektiva forskningen bygger på ramavtal mellan staten och en industristiftelse. Till avtalen knyts forskningsprogram i vilka den verksamhet som skall bedrivas under avtalsperioden - vanligen 3-5 år - definieras. Av-

talen skall godkännas av regeringen.

82 Alternativ till högskolans

FoU-organisation

Huvuddelen av den kollektiva forskningen omfattar avtal som tecknats - f. n. finns drygt 30 sådana ramavtal. mellan STU och industristiftelser År 1972 tillkom ett institut for vatten- och luftvårdsforskning (IVL-forskning),-där staten representeras av Jordbruksdepartementet. För drygt hälften av ramavtalen har verksamheten knutits till för ändamålet särskilt uppbyggda forskningsinstitut. I övriga fall bedrivs FoU-arbetet i decentraliserad form, dvs. inom industrin, inom högskolan samt vid andra

forskningsin-

stitut. Statsanslagen till kollektiv forskning uppgick budgetåret 1978/79 till 61,1 mkr. Kollektiv forskning bedrivs i särskilda institut inom följande områden: Träforskning Textilforskning Livsmedelsforskning Optikforskning Grafisk forskning Silikatforskning Järn- och metallforskning Bruksforskning Metallurgisk forskning Bearbetningsteknisk forskning Verkstadsteknisk forskning Korrosionsteknisk forskning Ytkemisk forskning Förpackningsforskning Möbelforskning Forskning inom tillämpad matematik Glasforskning Plast- och gummiteknisk forskning Vatten- och luftvårdsforskning

Kollektiv forskning bedrivs i decentraliserad form inom följande områden: Bioteknisk forskning Värmeteknisk forskning Bergteknisk forskning Detonikforskning Trämanufakturteknisk forskning Mineralteknisk forskning Forskning inom vatten- och avloppsteknik Industriell organisk elektrokemi Membranteknisk forskning Ekologiskt byggande Brandforskning Sjöfartsteknisk forskning Forskning inom avfallshantering

1 I flertalet fall arbetar de kollektiva Institutet som sådant har forskningsinstituten (motsv.) for att tilldock enbart administrati- godose FOU-behov som är gemensamma för en viss bransch och inom denna va uppgifter. FoU-arbetet för de företag som ingår i resp. industristiftelse. Under senare tid har institut bedrivs inom KTH. inrättats for att tillgodose FoU-behov inom områden som är av gemensamt

Alternativ till högskolans FoU-organisation 83

intresse för flera branscher. Dessa institut har också kallats specialinstitut. Många branschorienterade institut har emellertid börjat gå utanför den egna branschen i den mån deras kompetens är användbar även inom andra branscher eller för olika samhällsorgan. De flesta kollektivforskningsinstituten har också resurser för att mot erutföra uppdrag för enskilda företags räkning och kan därvid, som sättning nämnts, gå utanför den egentliga målgruppen. Resultat från beställda projekt tillfaller beställaren ensam medan den kollektiva FoU-verksamhetens resultat delges alla medlemsföretag. Uppdragsverksamheten bedrivs vanligen inom institutets ram men i några fall har man funnit det ändamålsenligt att skapa särskilda organisatoriska ramar för ändamålet. Som exempel kan nämnas Packforsk AB (svenska förpackningsforskningsinstitutet), Glasteknisk Utveckling AB (glasforskningsinstitutet) och IVL-Konsult AB (institutet för vatten- och luftvårdsforskning). Dessa bolag ägs av resp. stiftelse. Under senare år har FoU-verksamheten vid flera kollektivforskningsinstitut också kommit att omfatta s. k. delkollektiva projekt. Härmed avses att en mindre grupp företag går samman om ett uppdrag som finansieras särskilda anslag från beställarna. Därtill kommer ofta statligt stöd genom från de fasta anslagen till ramprogrammet. Resultaten från de delkollektiva förbehålls beställarna. Vid metalIforskningsinstitutet härrörde budprojekten getåret 1978/79 drygt 50 procent av institutets intäkter från uppdragsverksamhet och delkollektiv FoU. För kollektivforskningsinstituten inom STU:s område bildades år 1978 ett samarbetsorgan (SAMKO) med uppgift att fungera som kontaktorgan med myndigheter, näringsliv och allmänhet. SAMKO skall verka för samordning av institutens kompetensområden på ett sådant sätt att näringslivets och samhällets behov av teknisk kompetens tillgodoses.

6.3.3 Övriga forskningsinstitut (motsv.)

Vid sidan av de institut som drivs gemensamt av staten och industristiftelser finns också helt företagsñnansierade forskningsinstitut. Bland medlemsföretagen finns också statliga bolag. Instituten erhåller i flera fall statliga FoUresurser för verksamheten, men staten har i princip inte tagit ansvar för basorganisationen på samma sätt som när det gäller kollektivforskningsinstituten. I det följande skall några exempel på branschägda institut (motsv.) redovisas.

Köttforskningsinstitutet iKävlinge tillkom år 1967 och är dotterföretag till

slakteriförbundet och centrum för forskning och utvecklingsarbete för den lantbrukskooperativa slakteriorganisationen. Målet för verksamheten är att fortlöpande förbättra produkter och produktionsteknik samt åstadkomma arbetsbesparande miljövänliga processer. Institutet bedriver även konsultverksamhet för företag inom slakteriorganisationen och jordbrukets föreningsrörelse. Forskningsstmelsen Skogsarbeten i Stockholm är det svenska skogsbrukets rationaliseringsorgan och bildades år 1964. Verksamheten ingemensamma riktas på tekniska, administrativa och sociala frågor inom skogsbruket och omfattar målinriktat FoU-arbete, utveckling av forskningsmetodik m. m.

84 Alternativ till högskolans FoU-organisation

Stiftelsen bedriver också uppdragsarbete åt enskilda eller företag grupper av företag. Axel Johnson-institutet för i Nynäshamn bildades år 1963 industriforskning och är centralt forskningsinstitut inom Johnson-gruppen. Institutets uppgift är främst att ta fram nya produkter för företag inom gruppen. Dessa har förstahandsrätt till produkterna (=licenser). I den mån intresse saknas inom gruppen för en viss produkt kan institutet gå till andra företag. Verksamheten finansieras med avgifter från företagen inom och avser Johnson-gruppen främst teknisk FoU. Denna bedrivs dels som samarbetsprojekt med företag inom gruppen, dels som självständiga projekt. Institutet har även erhållit anslag från t. ex. STU och Statens råd för byggnadsforskning (BFR). Nämn-

den för energiproduktionsforskning finansierar f. n. projekt vid institutet.

Någon egentlig uppdragsforskning förekommer däremot enligt uppgift inte.

Ångpanneföreningen grundades år 1895 och är en ideell förening med re-

gionalt organiserad verksamhet. Dess ändamål är att verka för säkerhet, ekonomi, kvalitet och god yttre och inre miljö hos industriläggningztr och andra anläggningar som innehåller kvalificerad teknisk Föreutrustning. ningens ändamål skall uppnås genom bl. a. FoU-verksamhet inom energiområdet. Konsultverksamheten omfattar uppdrag från både näringsliv, stat och kommun. Bland uppdragsgivarna dominerar skogs- och kraftindustrin. Cement- och betonginstitutet i Stockholm är en stiftelse som bildades år 1942 genom donationer från cementindustrin och närstående företag. Institutet skall bl. a. utföra grundläggande och tillämpad FoU-verksamhet rörande cement, betong och näraliggande material samt rörande deras användning. Verksamheten bedrivs med stöd från BFR och STU. Industrins utredningsinstitut i Stockholm bildades år 1939 av SAF och Sveriges industriförbund med syfte att bedriva forskning rörande ekonomiska och sociala förhållanden av betydelse för den industriella utvecklingen. Huvuddelen av institutets arbete ägnas åt långsiktiga forskningsuppgifter.

6.3.4 Fristående inrättningar

Ett mycket stort antal fristående inrättningar, t. ex. konsultföretag, bedriver FoU-verksamhet för myndigheter, företag m. ll. beställare. Verksamheten har vanligen en huvudinriktning mot utvecklingsarbete. Dessa inrättningar är för sitt fortbestånd helt beroende av intäkter från uppdrag de i konkurrens med andra FoU-utförande enheter kan dra till sig. Även om verksamheten ofta är inriktad mot relativt väl avgränsade tar beställarna målgrupper inget ekonomiskt ansvar utöver det som föranleds av de projekt de förlägger till en sådan inrättning. Högskoleorganisationen har, ur beställarsynpunkt, hittills varit jämförbar med inrättningar inom denna kategori.

6.3.5 Utländska forskningsinstitut (motsv.)

Internationella forskningsinstitut (motsv.) av sina är, bl. a. på grund betydande resurser, ofta ett intressant alternativ för svenska FoU-beställare. Sådana institut finns på många områden och utnyttjas, som framgåri avsnitt 6.4, i första hand av industrin. Vi skall i det följande närmare redovisa några av dessa institut.

Alternativ till högskolans FoU-organisation 85

Battelle Memorial Institute (USA) Det första institutet grundades på 1920talet i USA. F. n. finns institut; två i USA, ett i Schweiz samt fyra större ett i Västtyskland. Verksamheten sysselsätter ca 3 000 personer varav omhälften är forskare. Instituten bedriver uppdragsverksamhet inom omkring rådena biovetenskap, teknik, ADB, ekonomi och samhällsfysik, kemi, vetenskap. Bland kunderna finns såväl statliga och kommunala organ som För intensifierad samverkan med industrin finns särskilda privata företag. diskussionsgrupper (Discussion Groups on Industrial Research) med vardera 20 medlemsföretag från olika branscher. Varje institut ger vidare omkring bl. a. skriften “Battelle-lnformation”. ut eget informationsmaterial, Massachusetts Institute of Technology, MIT (USA) är ett fristående, privat finansierat universitet grundat år 1861. En av universitetets huvuduppgifter är att ställa sina resurser och forskningsresultat till samhällets tjänst. Verksamheten ca 2 300 personer varav 900 är forskare. MIT har sysselsätter alltsedan sin tillkomst haft nära kontakt med näringslivet och bedriver en omfattande uppdrags- och konsultverksamhet också internationellt. Mer än , i hälften av institutets intäkter härrör från externfmansierad verksamhet. MlT:s kontaktverksamhet kommenteras närmare i avsnitt ll.l.3. Bland institutets kunder finns också svenska företag. Stanford Research Institute (USA) grundades år 1946 och är en fristående utan formella band till Stanford University. Verkforskningsorganisation samheten sysselsätter ca 2 800 personer varav l 500 är forskare. Uppdragsverksamheten omfattar ett stort antal forskningsområden bland vilka kan nämnas elektrokemi, elektronik, operationell teknologi, ekonomisk utveckindustriell ekonomi och lantbruksvetenskapliga områden. Bland beling, ställarna finns förutom amerikanska staten, statliga myndigheter och företag och anordnar ett flertal konutomlands. Institutet ger ut en Annual Report ferenser och symposier i vetenskapliga frågor. Nomura Research Institute (Japan) inrättades år 1965 och har specialiserat av långsiktig karaktär samt marksig på tvärvetenskapliga projektstudier m. m. Institutet har ca 500 anställda varav drygt hälften är nadsanalyser forskare. Verksamheten finansieras helt genom uppdragsmedel och omfattar områden som industriell ekonomi, socio-ekonomiska studier, internationella studier m. m. F. n. finns kontor i USA, Storbritannien, Brasilien och Hong- Bland institutets uppdragsgivare finns såväl offentlig förvaltning på kong. lokal och central nivå som företag och organisationer. SIN TEF , (Norge) inrättades år Selskapet for industriell og teknisk forskning, 1950 för uppdragsverksamhet vid Norges Tekniska Högskola i Trondheim och är Norges största enskilda forskningsinstitution med ca 800 anställda forskare). SINTEF är i princip fristående från NTH men sam- (ca hälften arbetar nära med högskolan. Bland institutets verksamhetsområden mycket finns kemi och metallurgi, automatisering och databehandling, fysik och elektronik samt sociovetenskaplig forskning. Bland SINTEF:s uppdragsgivare finns även svenska företag. (Se vidare bilaga 4, Internationell utblick).

86 Alternativ till högskolans

FoU-organisation

6.4 Verksamhetens

omfattning

i det följande bygger i huvudsak på SCB:s rapport Forsknings- Uppgifterna statistik (U 1979:25), vilken främst avser teknisk och naturvetenskaplig FoU inom gruv- och tillverkningsindustrin, den offentliga sektorn (exkl. högskoleorganisationen), privata institut och organisationer samt affärsdrivande (icke-industriella) verk. Den redovisade verksamheten avser verksamhetsåret 1977. I tabell 6.1 redovisas omfattningen av teknisk och naturvetenskaplig FoU för undersökningsåret, uttryckt i driftkostnader och antal årsverken. Vidare anges andelen årsverken utförd av högskoleutbildad personal samt antalet årsverken i forskning. I samma tabell redovisas också omfattningen av de medel som under året utbetalades för forskningsuppdrag. Dessa data har därefter särredovisats i tabell 6.2, med avseende på mottagande enheter. Driftkostnaderna för samhällsvetenskaplig och humanistisk FoU utförd av den undersöka populationen uppgick enligt rapporten till totalt 16,2 mkr. Industrins andel härav var mycket liten, endast 1,7 mkr.

Tabell 6.1 Teknisk och naturvetenskaplig FoU år 1977

Utförande enheter Drift- Antal årsverken Antal Utbet. f. kostn. årsverken forskn. uppdr. (mkr) Totalt Varav av hög- i forskn. (mkr) skoleutb. pers. Gruv- och tillverkningsindustri 3 839,2 21 365 5 131 2 216 262,7 Offentliga sektorn 525,5 3 538 1 335 958 550.2 Affársverk (ej ind.) privata institutioner och organisationer 586,3 2 880 934 463 73,1 varav kollektiv-

886,0 Källa: SCB SM U 1979:25 samt opubl. mtrl. (. .) = uppgift saknas.

När det gäller utförda forskningsuppdrag inom områdena teknik och na-

turvetenskap kan konstateras att högskolans andel härav är relativt begränsad drygt 6 procent - och endast obetydligt större än andelen för statliga institut i övrigt. Utländska FoU-utförande enheter svarade för drygt 11 procent av uppdragen. Av utbetalade medel gick merparten (87 procent) till privata institut utanför Norden.

Alternativ till högskolans FoU-organisation 87

Tabell 6.2 Kostnader för forskningsuppdrag” år 1977 (mkr.)

Utbetalande enheter Summa Mottagande enheter Statl. Sv. Bransch- Högsk. Utländska Övinst. företag org.” org. FoU-enh. riga

Gruv- och tillverk- 13,5 143,4 11,2 10,5 73,8 10,3 262,7 ningsindustri sektorn 35,5 427,2 1,0 37,9 27,2 21,4 550,2 Offentliga Privata institut och organisationer (inkl. kollektivforskningsinstitut) 0,1 5,3 16,1 5,5 1,8 3,5 32,3 Affarsdrivande verk - 0,5 0,1 0,9 40,8 (ej industriella) 1,0 38,3 Summa 50,1 614,2 28,3 54,4 102,9 36,1 886,0

Med forskningsuppdrag avses enl. SCB att en enhet givit annan enhet i uppdrag att utföra aktivt FoU-arbete och att den förbehåller sig nyttjanderätten till resultatet. Den fördelande enheten förbinder sig att Finansiera de av F0U«arbetet orsakade utgifterna (t. ex. enl. typkontrakt eller F0U-k0ntrakt). b Inkl. kollektivforskningsinstitut. f Häri ingår civila statliga myndigheter (ej forskningsråd och statliga fonder), kommunala organ samt enskilda forskare, icke-affärsdrivande inrättningar m. m. Ca 50 96 av beloppet avser ersättning från finansiär inom den offentliga sektorn för forskningsuppdrag utförda av civila statliga myndigheter. Källa: SCB SM U 1979:25 samt opubl. material.

7 målkonflikter och problemanalys

Mål,

7.1 Bakgrund

rskr Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/792119, UbU l978/79z44,

1978/ 79:39l), att högskolan skall svara för en väsentlig del av den sektoriella Detta beslut innebär, att till högskolans traditionella uppgifter forskningen.

att meddela utbildning på olika nivåer och bedriva främst inomvetenskapligt har mer konkret fogats uppgiften att bedriva forskning, motiverad forskning behov och -i regel- finansieras av sådana som motiveras av sektorsorgans

organ. kan ses som en uppmaning dels till statliga myndigheter Riksdagsbeslutet få sådan FoU utförd att vända sig i första hand till högskolan när de önskar kan utföras inom denna, dels till högskolan att så långt möjligt som rimligen ta emot uppdrag av detta slag. Vi återkommer i kapitel 8 till en utförligare

diskussion av riksdagsbeslutets innebörd.

Också företag, regionala och kommunala organ samt organisationer spelar till och beställare av FoU inom högskolan. Sett stor roll som initiativtagare kan FoU initierad och finansierad från dessa sistfrån högskolans synpunkt för högskolan är nämnda håll jämställas med sektoriell FoU. Avgörande

dess förutsättningar att fullgöra ett visst uppdrag när det gäller personal, karaktär torde endast i ringa utrustning och lokaler. Själva FoU-arbetets mån bestämmas av vilken typ av organ - statligt, regionalt, kommunalt

som initierat/finansierat det. Den diskussion riksdagsbeslutet eller privataktualiserar beträffande den sektoriella forskningen gäller därför i allt vä-

också industriell FoU, som utförs inom högskolan. sentligt våren 1979 inte, att högskolan ställs I realiteten innebär riksdagsbeslutet inför nya, främmande uppgifter. Det är i stället fråga om en bekräftelse och vissa sektorsorgan m. fl., som av en arbetsfördelning mellan högskolan

utvecklats successivt under tiden efter andra världskriget. utgör ett principbeslut, som avses ligga till Riksdagens ställningstagande inom FoU-organisationen. Det har hittills grund för den fortsatta planeringen och förinte följts av ändringar i eller tillägg till gällande bestämmelser

fattningar. Vi kommer i kapitel 8, att lägga fram förslag om författningsskall kunna ges ett ändringar m. m., som erfordras för att riksdagsbeslutet

mer konkret innehåll.

90 Mål, målkonflikter och problemanalys

7.2 Motiv för

forskningssamverkan

Motiven för forskningssamverkan är jämförelsevis sammansatta. I grunden ligger bedömningen att landets vetenskapliga resurser i form av personal och utrustning skall användas så effektivt som möjligt. Den totala resursför FoU - i synnerhet i form av vetenskaplig personal och dyrbar volymen utrustning - anses för liten för att delas upp på resurser för uteslutande

”grundforskning” resp. uteslutande sektoriell och industriell FoU. Det finns också ett motiv som bygger på det vetenskapliga sambandet mellan verksamheten inom högskolan och sektoriellt motiverad och industriellt motiverad FoU. Den långsiktiga teori- och metodutvecklingen inom praktiskt taget alla forskningsområden är förlagd till högskolan. Det är en teori- och metodutveckling som har stor betydelse för all FoU oavsett var den utförs. Vidare har högskolan ensam ansvaret för kompetensuppbyggnaden i landet i form av Därvid utbildar

forskarutbildning. högskolan

forskare inte bara för sina egna behov utan för hela samhället. Det är en viktig uppgift för högskolan att förse bl. a. sektorsorgan och näringsliv inte bara med nyexaminerade doktorer utan även med mera rutinerade forskare. Ett tredje uttalat syfte med forskningssamverkan är en breddning av valet av problem, som behandlas i

högskoleforskningen. Om högskolans forskare

i vidgad omfattning engageras i sektoriellt eller industriellt motiverad FoU, kan detta leda till, att forskarna även i sin inomvetenskapligt motiverade forskning i ökad utsträckning tar upp problem, som har betydelse för sam-

hället också på kortare sikt.

Vidgade kontakter med verksamheter utanför högskolan bör vidare medverka till en förbättring av den grundläggande utbildningens kvalitet. Om forskningen i högskolan i ökad utsträckning behandlar med anproblem knytning till skilda samhällsområden bör utbildning, som förbereder för verksamhet inom dessa områden, kunna påverkas positivt. Slutligen bör en vidgad forskningssamverkan kunna medverka till ett ökat utbyte av personal mellan högskolan och skilda verksamheter utanför denna - såväl inom som utom landet. En sådan horisontell rörlighet av den forskande personalen bör på ömse sidor leda till ökad kunskap om och förståelse för de villkor som gäller för FoU-verksamhet inom resp. högskola och sektorsorgan, företag m. fl. Personalutbytet kan avse såväl kortare perioder inom ramen för fort- och vidareutbildning som längre perioder, som innebär byte av arbete och arbetsgivare. Att motiven för forskningssamverkan är relativt mångskiftande hänger samman med de skilda villkor som gäller för FoU-verksamhet inom olika fakulteter. Inom exempelvis tekniska tillämpade och medicinskt-kliniska ämnen sker praktiskt taget all forskning i kontakt med berörd ”sektor”. Inom t. ex. filosofiska, språkvetenskapliga och teoretiska naturvetenskapliga ämnen är anknytningen till sektorsorgan eller företag ofta svag eller obefmtlig.

Mål, mâlkonflikter och problemanalys 91

7.3 Mål för grundläggande utbildning

utbildningen behandlades anslutning

Målen för den grundläggande utförligti

år 1977. Utöver den för all utbildning grundläggande till högskolereformen satsen

att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund,

betonade man särskilt tre egenskaper hos den grundläggande utbildningen

inom högskolan, nämligen skall ha anknytning till forskning, att all grundläggande högskoleutbildning skall ge yrkesförberedelse, samt att all grundläggande högskoleutbildning skall ge den studerande kritisk att all grundläggande högskoleutbildning skolning. har blivit fö- Den närmare innebörden av begreppet forskningsanknytning diskussion i anslutning till högskolereformen och har remål för omfattande Vid sidan belysts även av FUN (SOU 1977:63) och i prop. 1978/79:119. av de fyra nämnda punkterna diskuterades målen för den grundläggande på en mer allmän och övergripande nivå bl. a. i prop. 1975:9 utbildningen Vidare har målfrågoma behandlats om reformering av högskoleutbildningen. genom nedbrytning till delmål för olika moment på lägre abstraktionsnivåer i bl. a. det ämnesmässiga och pedagogiska utvecklingsarbetet. kortfattade redovisning av målen för den Vi bedömer att denna mycket utbildningen skall vara tillfyllest för de följande resonemanggrundläggande diskussion hänvisar vi till nämnda propositioner och en. För en fylligare betänkanden.

7.4 Mål för forskningen inom högskolan

motiverade forskningen har inte Målen för den främst inomvetenskapligt med samma intensitet och noggrannhet som diskuterats och analyserats kan en förklaring härtill vara, den grundläggande utbildningens. Möjligen Det finns att målen för ”det fria kunskapssökandet” upplevs som självklara. enligt vår uppfattning inte heller anledning att här gå in på en mer fullständig motiverade forskningen. analys av målen för den främst inomvetenskapligt Vi kommer i stället att belysa ett antal karakteristiska drag hos denna forskkaraktär att de kan bedömas nära ansluta ning, som har sådan generell till allmänt accepterade mål för verksamheten. eller industriellt moti- Ett liknande förhållande gäller för den sektoriellt verade forskningen. Sådan forskning är ett av de medel som företag, mynoch organisationer utnyttjar för att nå de mål som gäller för verkdigheter metoder och rutiner samheten, for att utveckla dessa mål, för att förbättra i verksamheten samt för att förnya och utveckla produktion och produkter kommer därmed att i vid bemärkelse. Målen för forskningsverksamheten av de mål som gäller för resp. myndighets, företags eller orgapåverkas nisations verksamhet i stort. Även för den sektoriellt och industriellt motiverade forskningen går det - vilka i sitt sammanhang emellertid att ta fram ett antal karaktärsdrag

92 Mål, mâlkonjlikter och problemanalys

kan ha karaktär av mål på en lägre nivå - som har hög grad av generalitet. Vi avstår även här från att gå in på en egentlig målanalys utan belyser de nämnda karaktärsdragen.

7.5 Konfliktanalys

7.5.1 Allmänt

I syfte att belysa de konflikter och problem som kan uppstå som en följd av att de två slagen av forskning - främst inomvetenskapligt motiverad forskning samt sektoriellt och industriellt motiverad - skall beforskning drivas inom en och samma organisation - högskoleinstitutionen - av gemensam personal har vi valt att diskutera konfliktrisker potentiella för de båda grenarna parallellt. Vi är medvetna om, att denna teknik kan överdriva motsatsförhållandet mellan de båda slagen av forskning och vill därför redan inledningsvis betona, att det i flertalet fall snarast är fråga om tendenser och att de antydda konflikterna inte behöver uppstå. Skillnaderna mellan olika fakulteter och institutioner är också så betydande, att delar av resonemangen kan sakna relevans i det ena fallet men spegla ett påtagligt och besvärande problem i det andra. Det kan också finnas skäl att redan inledningsvis betona vissa .grundläggande - kanske triviala förhållanden, som är gemensamma för båda slagen av forskning. Tillgången på medel utgör i båda fallen en absolut Vidare finns en bred gemensam grund för all forskning inom begränsning. högskolan i form av vetenskaplig teori och metod. Kravet på kvalitet och relevans gäller för all forskning, oavsett vad eller vem som initierat eller finansierat den.

7.5.2 Potentiella konflikter

på utfárandenivä

Redan i definitionen av de två slagen av forskning ligger grunden till en konflikt. I det ena fallet skall forskningen vara av betydelse för vetenskapens utveckling inom ett område. l det andra fallet gäller, att forskningen skall bidra till belysning eller lösning av ett industriellt eller sektoriellt definierat problem. Dessa två kriterier kan, som framhållits ovan, uppfyllas samtidigt av ett och samma projekt. Vanligare torde emellertid vara, att ettdera dominerar. Det bör nämnas att det inom högskolan också förekommer forskning kring sektoriellt eller samhälleligt formulerade problem, som varken initierats eller finansierats av sektorsorgan (motsv.). Inom de delar av högskolan, där den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen dominerar verksamheten och har ett avgörande inflytande över normer och attityder, kan verksamhet inom industriell eller sektoriell forskning försätta forskaren i en konfliktsituation. Detta gäller särskilt om det aktuella projektet har låg eller ingen inomvetenskaplig betydelse. Om en konflikt verkligen uppstår beror i hög grad på vilka attityder till sektoriell och industriell forskning som är förhärskande samt på vilka normer som präglar meritvärderingen främst inom högskolan.

Mål, och» problemanalys 93 mâlkonflikter

till konflikt i grunden för En annan möjlig grund ligger i skillnaderna prioriteringar mellan projekt och i fråga om vem som skall fatta vissa avmotiverade forskningen brukar görande beslut. För den inomvetenskapligt hävdas, att den inom givna ekonomiska ramar skall vara fri från annan I fråga om sektoriell och industriell FoU styrning än vetenskapssamhällets. är det i stället beställaren/ uppdragsgivaren, som på grundval av sina behov och värderingar avgör om ett projekt skall komma till stånd, omfattningen av projektet samt den tid och de resurser som skall avdelas för ändamålet. Vetenskapssamhället utövar dock ofta inflytande över prioriteringar och proatt forskare deltar i rådgivande funktioner i olika skeden jektval genom av beslutsprocessen. Företaget/myndigheten kan vid sina överväganden givetvis ta hänsyn och tar säkert i allmänhet krav på vetenskaplig kvalitet hänsyn till rimliga kan emellertid avhända sig rätten att etc. Företaget/myndigheten aldrig slutligt avgöra frågor om projektets avgränsning, inriktning och finansiering. Grunden för dessa beslut kan vara politisk, foretagsekonomisk eller någon annan. Den inomvetenskapliga bedömningen utöver vad som krävs för att tillgodose beställarens kvalitetskrav tillmäts ofta litet eller inget värde. Att med utgångspunkt i främst inomvetenskapligt grundade bedömningar stödja FoU ses som en uppgift för forskningsråden - inte för sektorsorgan eller

företag. Villkoren och ramarna för ett projekt anknyter till en tredje potentiell Den inomvetenskapligt motiverade forskkonfliktorsak, nämligen följande. ningen karaktäriseras av en strävan att behandla ett valt problem så full- Den sektoriella och industriella forskningen, å andra ständigt som möjligt. krav på att vid en given tidpunkt redovisa sidan, måste ofta underordnas underlag för beslut i en given fråga med den säkerhet och noggrannhet tilldelad tid och övriga resurser medgivit. Denna skillnad i förutsättningar för verksamheten forskningsarbetets uppläggning och påverkar det praktiska Detta kan leda till. att det blir omöjligt att behandla ett sektoriellt utformning. eller industriellt irriterat problem - även om det har stor inomvetenskaplig - fullt värde vid en prövning betydelse på ett sådant sätt, att det kan tillmätas på inomvetenskaplig grund. För den forskare som strävar efter en inomvetenskaplig meritering, vilket flertalet högskoleforskare torde göra, innebär detta en svårighet. av utförd forskning skapar skillnaderna i villkor Också vid redovisningen konflikter för den enskilde forskaren. I det mellan verksamhetsgrenarna ena fallet eftersträvas normalt en snabb publicering, gärna internationellt, riktad till andra forskare. I det andra fallet är det snarast fråga om att for beslutsfattare redovisa ett underlag, som ibland dessutom skall vara förbehållet uppdragsgivaren för längre eller kortare tid. Även i detta avseende för den forskare som vill meritera sig inomveskapas alltså svårigheter tenskapligt. Den forskning som bedrivs inom högskolan utförs ofta inom ramen för som skall forskarutbildning. Denna ställer speciella krav på den forskning ligga till grund för avhandlingen. Det gäller bl. a. uppgiftens omfattning, och möjligheten till publicering. Sektoriellt tidplanen för avhandlingsarbetet och industriellt initierad FoU är ofta på en eller flera av dessa punkter förenad med villkor, som endast svårligen kan förenas med de krav for-

94 Mål, mâlkon/Iikrer och

problemanalys

skarutbildningen ställer. Samtidigt är det emellertid en viktig uppgift för högskolan att svara för teori- och metodutveckling samt kompetensuppbyggnad också inom områden av betydelse för sektoriell och industriell

FoU.

7.5.3 Potentiella konflikter för högskoleorganisationen

I ett forskningspolitiskt perspektiv är inomvetenskapligt motiverad resp. sektoriellt och industriellt motiverad två skilda forskning slag av forskning. De enskilda projekten framstår emellertid ofta som helt utbytbara för den enskilde forskaren. Ett enskilt projekt kan t. 0. m. - som FRU belyst samtidigt ha stor inomvetenskaplig betydelse och ha hög relevans Lex.

för ett sektorsorgan. Vanligare torde dock vara, att så inte är fallet. Beslutet

att högskolan skall svara för båda slagen av forskning ger därför upphov till ett balansproblem.

Självfallet måste relationerna mellan de två slagen av forskning variera över tiden och mellan forskningsområden. I ett övergripande forskningspolitiskt perspektiv är det emellertid viktigt att den mer obundet kunskapssökande forskningen bevarar sin volym och vitalitet också om den sektoriella och industriella FoU-verksamheten inom högskolan växer. Inom högskolan får sålunda varken den inomvetenskapligt motiverade forskningen eller den

också för sektorsforskningen nödvändiga kunskapsuppbyggnaden i form av

forskarutbildning tillåtas bli ett andrahandsintresse. Eftersom

tillgången på goda forskare är begränsad och de enskilda projekten - för den enskilde - kan ses som utbytbara, lår forskningsmedlens forskaren tillgänglighet ett avgörande inflytande på balansen mellan de båda slagen av forskning. Det är mot denna bakgrund nödvändigt, att de beslutande organen på alla nivåer inom högskoleorganisationen har överblick över FOU-verksamhetens finansiering och inriktning inom resp. område i högskolan. En sådan

överblick måste förenas med möjligheter att påverka resursströmmarna inom högskolan. Ett vidgat engagemang i sektoriell eller industriell FoU kan an-

nars medföra starkt negativa konsekvenser for den

inomvetenskapligt moti-

verade verksamheten, som i sin tur skulle medföra att högskolans forskningspotential försvagades. Inte minst den för sektoriell och industriell FoU betydelsefulla teori- och metodutvecklingen samt kompetensuppbyggnaden i form av relevant

forskarutbildning kan komma att drabbas i ett tillstånd

av obalans. Vi återkommer till dessa frågor i kapitel 8. Också på institutions- och högskolenivå finns risker för motsättningar, vilka hänför sig till organisationen mer än till individen. Även dessa kan härledas från att de två slagen av forskning skall bedrivas sida vid sida.

Inomvetenskapligt motiverad forskning anses allmänt behöva präglas av kontinuitet. Bakom denna uppfattning ligger bedömningen, att ett avbrott i verksamheten medför ”tempoforlust” i förhållande till vetenskapens internationella utveckling. Vidare kräver

forskarutbildningen, som normalt är en integrerad del av den främst inomvetenskapligt motiverade forsk-

ningen, god kontinuitet i verksamheten. Detta krav på kontinuitet står inte i motsatsställning till kravet på flexibilitet i själva

forskningsmetodiken,

men det innebär ett krav på att ha möjlighet att följa och bearbeta ett begränsat område över en längre tidsperiod.

Mål, mâlkonflikter och problemanalys 95

Den sektoriella och industriella forskningen ställer i dessa avseenden delvis andra krav på högskoleorganisationen. Som nämnts i det föregående bestäms inriktningen och omfattningen av sektoriella och industriella projekt i allt väsentligt av beställarens behov och värderingar. Mera sällan sammanfaller dessa med den främst inomvetenskapligt motiverade forskningens behov av kontinuitet. Krav ställs i stället på att högskolan skall ha möjlighet att ofta med jämförelsevis kort varsel ta på sig avgränsade uppdrag med varierande inriktning. En första förutsättning för att högskolan skall kunna motsvara dessa krav är givetvis, att det finns erforderlig kompetens inom Detta är i sig ett krav på kontinuitet. Härutöver krävs emelorganisationen. lertid, att organisationen har en sådan flexibilitet att man också under löpande budgetår kan frigöra den eller de forskare som erfordras för ett industriellt eller sektoriellt andra projekt. Därvid kan det erfordras, att man kan tillämpa former för verksamhetsplanering och arbetsledning än dem som av hävd tillämpas för den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Den inomvetenskapligt motiverade forskningen och den sektoriellt eller industriellt motiverade forskningen skiljer sig vidare åt när det gäller graden och tvärvetenskaplighet. Verksamheten inom av resp. disciplincentrering är med relativt få undantag organiserad med utgångspunkt i högskolan discipliner, som defmierats genom vetenskapens utveckling. Denna organisation underlättar inte alltid ett vidgat engagemang i industriell eller sektoriell forskning. Erfarenheter från tematiskt eller tvärvetenskapligt uppbyggda forskningsorganisationer av den typ som finns bl. a. i Linköping av den sektoriella och kan bedömas bli av stor betydelse för utvecklingen industriella inom högskolan, även om de för överskådlig tid forskningen kommer att utgöra endast en begränsad del av den samlade forskningsorganisationen. Den antydda motsättningen mellan disciplincentrering och mång- och tvärvetenskaplighet har givetvis olika relevans inom olika delar av högskolan. Inom vissa delar av högskolan är ämnesindelning och organisation sedan länge starkt präglade av näraliggande samhälls- eller näringssektorer. Även den forskning som initieras inom högskolan kan i dessa fall - som påpekats i det föregående - vara klart inriktad mot tillämpning eller behov inom en sektor eller näringsgren. Vi har tidigare exemplifierat med tilltekniska och medicinskt-kliniska områden. De potentiella konlämpade fliktpunkter som vi försökt belysa i detta avsnitt bör därför ses som en renodling av vissa särdrag i syfte att identifiera problem. Avsikten avsiktlig har inte varit att ge en för hela högskolan giltig beskrivning av verkligheten.

7.6 Slutsatser

En jämförelse mellan målen för högskolans skilda verksamhetsgrenar och målen för forskningssamverkan är en naturlig utgångspunkt för bedömning av möjligheterna att förverkliga en vidgad forskningssamverkan. Goda förutsättningar för ett positivt samspel finns när det gäller den grundläggande utbildningen. Sålunda bör en ökande andel sektoriell och industriell FoU inom högskolan både underlätta den grundläggande utbildningens

96 Mål, mâlkon/Iikter

och problemanaljzs

forskningsanknytning och stärka utbildningens arbetslivsanknytning. Utökad sektoriell FoU inom högskolan bör också medverka till, att vetenskaplig teori- och metodutveckling kommer till stånd inom nya sektoriellt avgränsade områden bl. a. med anknytning till yrkesutbildningar utanför det traditionella universitetsområdet. Vad det gäller den främst inom vetenskapligt motiverade forskningen och forskarutbildningen antyder den gjorda analysen, att komplikationer kan uppstå. Den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen och forskarutbildningen tenderar, som redovisats i det föregående, att ställa speciella krav på sina utövare, på verksamhetsformerna och på forskarnas arbetsvillkor, som inte alltid kan förenas med de krav den sektoriella och industriella forskningen ställer. Man kan förutse, att en utbyggd forskningssamverkan kommer att medföra problem både för de enskilda forskarna och för högskolan som organisation om särskilda åtgärder inte vidtas. De problem - konflikter- som kan förutses kan hänföras till att högskolan, när den aktivt engagerar sig i forskningssamverkan, i viktiga avseenden måste kunna arbeta på samma villkor som professionella konsultföretag. Detta är emellertid villkor, som kan bedömas vara direkt olämpliga för den främst inomvetenskapligt motiverade verksamheten. En väsentligt vidgad forskningssamverkan förutsätter sålunda - i alla fall inom delar av högskolan - att man kan finna arbetsformer, som gör det möjligt att inom högskoleorganisationen förena de delvis motstridiga krav som ställs av de två slagen av forskning. Lyckas man inte finna dessa arbetsformer kan det bli svårt att förverkliga de principer som anges i 1979 års riksdagsbeslut. Detta förutsätter nämligen, enligt vår bedömning, att högskolan allmänt accepteras som ett ”samhällets forskningsinstitut”. Inom många forskningsområden av relevans för sektorer och näringsliv verkar högskolan i en miljö, där det finns en påtaglig konkurrens från konsultföretag samt från svenska och utländska forskningsinstitut. Det kommer självfallet alltid att finnas områden där högskolan inte kan hävda sig i denna konkurrens. Det får emellertid inte vara så, att högskolan på grund av brister i verksamhetsformer och organisation slås ut inom områden där den besitter erforderlig kompetens. Ytterligare en faktor av betydelse i detta sammanhang är den begränsade förankring 1979 års riksdagsbeslut om sektorsforskningen f. n. har inom FoU-ansvariga organ. I många fall finns inom dessa starka krav pá att sektoriellt inriktade forskningsinstitut skall byggas upp. Styrkan i dessa krav är till inte ringa grad beroende av i vad mån högskolan hittills förmått fullgöra de FoU-uppgifter sektorsorganen begärt och av den allmänna bedömning av högskolans möjligheter som gjorts inom olika sektorsorgan m. fl. Kraven på fristående forskningsinstitut är på så sätt, i perspektiv av riksdagsbeslutet, ett belägg för att högskolan måste få reella möjligheter att förverkliga även sektoriella FoU-uppgifter. Vårt arbete har mot denna bakgrund inriktats på att utforma förslag till förändringar av verksamhetsformer, servicefunktioner, organisation och bestämmelser i olika avseenden, som kan förbättra högskolans förutsättningar att samtidigt bedriva främst inomvetenskapligt motiverad forskning samt sektoriell och industriell FoU. Såvitt vi kunnat bedöma medför nu gällande förhållanden - redan med nuvarande omfattning av den sektoriella och

Mål, och problemanabs 97 mâlkonjlikter

industriella FoU-verksamheten -inom delar av högskolan olägenheter, som det är angeläget att komma till rätta med. En utbyggd forskningssamverkan skulle accentuera dessa, varför den i riksdagsbeslutet lörutsedda utvecklingen knappast är realistisk om man inte vidtar åtgärder av det slag som redovisas i det Följande. De anordningar vi förordar är sålunda, enligt vår bedömning, mer eller mindre nödvändiga för att de av riksdagen angivna om högskolans forskningssamverkan skall kunna fyllas med principerna ett reellt innehåll.

8 och allmänna överväganden

Utgângspunkter

8.1 Inledning

Riksdagens beslut våren 1979 om sektorsforskningen utgör ett ställningstermer/ör att den av sektorsorganen finansierade forsktagande i principiella förläggs till högskolan och mot att särskilda institut ningen så långt möjligt för sektoriell forskning inrättas. Vi har i kapitel 7 beskrivit riksdagsbeslutet som en uppmaning till berörda inom högskoleenheterna och sektorsorganen att i sin planering följa de angivna riktlinjerna. Vi har kunnat konstatera, att riksdagens beslut inte följts av ändringar i eller kompletteringar av gällande författningar. Beslutet har inte heller på annat sätt blivit promulgerat. I strikt formellt avseende utgör det därför, såvitt det avser den sektoriella knappast mer än ett uttalande från riksdagen om att den forskningen, och regeringen - kommer att följa dessa riktlinjer i sin fortsatta behandling av olika forskningsfrågor. Även om innebörden av riksdagsbeslutet i formellt avseende präglas av har vi ansett, att det bör utgöra en central utgångspunkt för utvaghet redningen. De förslag vi för fram i det följande betingas sålunda av övermed utgångspunkt i dels våra direktiv, dels det nämnda riksväganden dagsbeslutet. Fram t. o. m. budgetåret 1978/79 utgjordes grunden för högskolans engai den sektoriella och industriella forskningen enbart av ett medgemang givande att mot ersättning utföra arbete åt annan och att föra intäkterna till berört anslag (Regleringsbrev för budgetåret 1978/79 för anslag till utbildning och forskning inom högskolan m. m., Gemensamma bestämmelser Med riksdagens beslut har nu markerats, att denna FoU-verkp. IV.12). samhet är en av högskolans uppgifter. Vi anser det naturligt, att en formell kodifiering av beslutet kommer till stånd och föreslår - för att högskolans roll på detta område skall markeras - att detta sker i form av ett tillägg till det avsnitt i högskolelagen (SFS 1977:218) som behandlar högskolans uppgifter. Vi återkommer till denna fråga i det följande. Den formella kodifieringen bör också avse sektorsorganens eventuella skyldigheter och rättigheter vis-å-vis högskolan. Enligt vår mening måste man författningsmässigt reglera ramarna för samarbetet såväl för högskolan i dess egenskap av uppdragstagare som för sektorsorganen i deras egenskap av uppdragsgivare. En sådan reglering är nödvändig för att riksdagens beslut skall kunna ges ett reellt innehåll.

100 Urgángspunkrer och allmänna överväganden

i

8.2 Riksdagsbeslutets innebörd

l prop. 1978/79:1 19 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning, som i allt väsentligt bifölls av riksdagen (UbU l978/79z44, rskr l978/79z39l), framhöll föredraganden, att det i de flesta fall torde vara lämpligt att även den forskning som finansieras av sektorsorgan utförs inom högskolan. Denna väg borde, ansåg föredraganden, i allmänhet väljas framför t. ex. att inrätta särskilda forskningsinstitut för sektorsforskningen. 1 propositionen diskuterades i det följande dels vissa krav som borde ställas på högskolan i detta sammanhang, dels vissa villkor som borde gälla om man i något fall skulle frångå den angivna principen att inte inrätta institut. Statsmakternas beslut vänder sig sålunda, såsom det formulerats i propositionen, i första hand till dem som har ansvaret för planeringen av sektorsforskningen. Det anger villkor för lösningen av övergripande frågor som att inrätta fristående forskningsinstitut, frågor som i dag avgörs slutligt på statsmaktsnivå. Däremot ger det ingen vägledning när det gäller den praktiska hanteringen på myndighetsnivå av huvudprincipen, nämligen att förlägga sektoriellt motiverade och finansierade FoU-projekt till högskolan. Det är - som redan berörts enligt vår uppfattning nödvändigt, att den praktiska innebörden av principbeslutet klarläggs och att sektorsorganens och högskoleenheternas rättigheter och skyldigheter definieras. Det är viktigt att ange i vilken utsträckning det föreligger skyldighet för sektorsorganen att anlita högskolan för FoU-uppdrag liksom i vilken utsträckning det föreligger en skyldighet för högskolan att utföra de uppdrag som förs fram. Riksdagsbeslutet ger inte stöd för att föreskriva en absolut skyldighet att i det enskilda fallet förlägga ett sektoriellt till FoU-projekt högskolan. Samtidigt är det uppenbart att beslutet måste innebära att högskolan normalt skall utföra den sektoriella FoU-verksamheten. Som huvudregel bör alltså gälla att sektoriell FoU skall förläggas till högskolan och att högskolan skall utföra de uppdrag som aktualiseras hos den. Från denna huvudprincip måste avvikelser kunna göras. men statsmakterna skall klart ange i vilka fall och under vilka omständigheter detta skall ske. 1 det följande preciseras de förhållanden som enligt vår mening skall kunna motivera från huavsteg vudregeln. All forskningssamverkan bygger på att det finns eller utan omfattande insatser kan utvecklas erforderlig kompetens inom högskolan och att det finns forskare, som är beredda att åta sig uppgiften. 1 annat fall saknas givetvis förutsättningar för ett sektorsorgan att lägga ett uppdrag på högskolan och för högskolan att åta sig arbetet. En viktig inskränkning i högskoleenheternas åtagande anknyter till den balans mellan främst inomvetenskapligt motiverad och sådan forskning forskning som initierats av sektorsorgan m. fl. vilken berördes i kapitel 7 och som diskuteras nännare i avsnitt 8.4 och 10.6. Högskoleorganens skyldighet att ta ansvar för att balansen upprätthålls måste innebära bl. a. befogenheter att avvisa uppdrag även om erforderlig skulle finnas kompetens vid en institution eller inom en fakultet. En annan inskränkning i högskoleenheternas de fall ett åtagande gäller uppdrag lämpligen bör utföras utanför högskolan. De uppdrag sektorsorgan kan tänkas lämna ut täcker hela FoU-området. Häribland finns projekt,

och allmänna överväganden 101

Utgângspunkter

av utvecklingsarbete, att de lämpligen inte som i så hög grad har karaktär utförs utan i direkt till verksamheten inom resp. inom högskolan anslutning sektor eller på annat sätt. För högskolans uppdragsverksamhet bör enligt sätt skall kunna inordnas i vår mening gälla, att projekten på ett rimligt en verksamhet där främst inomvetenskapligt motiverad forskning och forskarutbildning svarar för kontinuitet och kompetensuppbyggnad. Sektorsorganen å sin sida bör ha vissa möjligheter att pröva alternativ till att låta högskolan utföra FoU-uppdragen. Det blir då fråga om att bedöma kostnader, kvalitet och övriga villkor på samma sätt som vid upphandling eller kostnadsmässigt klart unav andra tjänster. Är högskolan kvalitativt derlägsen en konkurrent finns ingen anledning att med konstgjorda regler Det skulle inte gagna högskoleforskningen och inte heller skydda högskolan. Sektorsorganen om konkurrensfaktorer av detta slag sattes ur spel. Vid denna bedömning utgår vi från, att högskolan i sin uppdragsverksamhet ges möjvillkor som andra allmänna FoUlighet att arbeta under samma ekonomiska ; inrättningar. En absolut att anlita högskolan for sektoriell FoU kan inte skyldighet heller gälla i de fall fasta resurser för sådan FoU redan byggts upp utanför högskolan. Vi har i kapitel 6 givit exempel på fasta resurser bl. a. för sektoriell FoU som f. n. finns utanför högskolan. När sådana institut eller avdelningar finns är det att vänder sig till dem för att få naturligt Sektorsorganen FoU utförd. [nte heller i dessa fall bör det dock vara fråga om en skyddad I den mån högskolan, under i övrigt likvärdiga ekonomonopolsituation. miska kan hävda med dessa inrättningar bör man villkor, sig i konkurrens inte genom administrativ reglering skydda dem. En reell konkurrenssituation bör samtidigt inte eftersträvas. De samlade resurserna skulle sannolikt effektivare samarbete mellan högskolan och utnyttjas genom ett organiserat inrättningar av detta slag. En modell för sådant arbete diskuteras i kapitel 14. Av det föregående att en principiell ordning där sektoriell FoU framgår, utförs inom högskolan måste förenas med möjligheter för såväl högskosom sektorsorgan att efter prövning besluta, att ett visst FoUlemyndigheter inte skall utföras inom högskolan. l realiteten kommer därmed de projekt och högskoleenheter som angivits i det skyldigheter för resp. sektorsorgan föregående närmast att innebära en skyldighet att begära in och pröva resp. att lämna anbud. Vi föreslår sålunda, att det skall föreligga en skyldighet för sektorsorgan att i första hand vända som har kompetens inom sig till högskoleinstitution berört område med en förfrågan om dess möjligheter och villkor för att utföra Denna bör begränsas endast i de fall ett FoU-uppdrag. skyldighet det inom sektorn finns en fast forskningsorganisation eller då uppdragets karaktär att det inte lämpligen utförs inom högskolan. gör det uppenbart, Vi föreslår vidare att det skall föreligga en skyldighet för högskoleenhet ett ”anbud”. I den mån vägande skäl av det slag att på begäran lämna inte och ”anbudet” accepteras, bör vi angivit i det föregående föreligger också vara skyldig att utföra uppdraget. högskoleenheten av begreppet ”anbud” i detta sammanhang syftar endast Användningen till att belysa innebörden av de skyldigheter som enligt vår uppfattning bör åvila sektorsorgan och högskolemyndigheter. Vår avsikt är inte att skapa

102 Utgángspunkter och allmänna

överväganden

ett nytt byråkratiskt system, som endast skulle verka hämmande på samarbetet. Forskningsråden och andra organ, som fördelar anslag efter ansökan från forskare, berörs naturligtvis inte av den föreslagna ordningen. l en vidare mening tillämpas redan ett slags anbudsförfarande av vissa sektorsorgan genom att de preciserar program inom vilka de är beredda att ge anslag till forskningsprojekt. Forskarnas anslagsansökningar kan därvid ses som “anbud.

Självfallet bör det vara möjligt för sektorsorgan att begära in en formell offert avseende visst arbete som det önskar få utfört inom högskolan. Mer naturligt är dock, att kontakterna sker under hand vid överläggningar mellan företrädare för sektorsorgan och berörd institution inom högskolan. I avsnitt 10.2 kommer vi att fororda en avsevärd höjning av ambitionsnivån när det gäller verksamhetsplaneri ng och ekonomiadministration inom högskolan. Vi förutsätter, att bättre verksamhetsplanering kommer att leda till att ingen institution engagerar sig i ett nytt projekt utan att man först har gjort en överslagsmässig kalkyl avseende belastning på personal, lokaler och utrustning samt övriga kostnader. En förbättrad ekonomiadministration skapar det nödvändiga underlaget för kalkyler av detta slag. I den mån våra förslag förverkligas kan man alltså räkna med, att en högskoleenhet normalt kan lämna ett skriftligt anbud när ett uppdrag aktualiseras. Härigenom skapas också förutsättningar för en dokumentation av den efterfrågan som finns, vilken kan ingåi underlaget för den mer långsiktiga på FoU-arbete planeringen av kompetensuppbyggnad och resursallokering inom högskolan. De resonemang vi här fört har utgått från, att sektorsorganens skyldighet när det gäller utförande av FoU avser att i första hand vända sig till ”högskolan”. ”Högskolan” står i dessa sammanhang närmast för högskoleorganisationen”. Högskolans däremot skyldigheter har uttryckligen avsett varje berört högskoleorgan. Även riksdagsbeslutet använder sig av det kollektiva begreppet ”högskolan” och ger ingen ledning när det gäller att avgöra den praktiska omfattningen av sektorsorganens Gäller t. ex. skyldigheter. skyldigheten enbart den mest närbelägna med högskoleenheten resurser för forskning inom berört område eller är sektorsorganen att vända skyldiga sig till varje sådan högskoleenhet intill dess samtliga avböjt ett uppdrag? Enligt vår uppfattning går det inte att ge ett enkelt och entydigt svar

på frågan. Huvudprincipen är att sektorsforskningen så långt möjligt skall bedrivas inom den samlade Man högskolan. bör utgå från att högskolemyndighetema, inte minst genom infonnationsoch kontaktsekretariaten, aktivt söker underlätta kontakter sektorsorganens med högskoleorganisationen. De bör kunna ge råd om var erforderlig kapacitet och kompetens för ett uppdrag kan finnas. Därmed bör det bli förhållandevis att sällsynt ett sektorsorgan för att fullgöra sin skyldighet skulle behöva vända sig till flera högskoleenheter. Vi utgår vidare från, att sektorsorganen handlar rationellt, dvs. finns erforderlig kompetens tillgänglig på nära håll men utanför högskolan och är det samtidigt svårt att lokalisera eller intressera en lämplig högskoleinstitution bör kravet på rationalitet väga tyngre än forskningspolitiska principer. Statsmakternas beslut liksom det hittills förda avser sekresonemanget torsforskningen. Vi har använt beteckningen sektoriell FoU i vetskap om att gränsdragningen mellan forskning och kvalificerat och ututvecklings-

och allmänna överväganden 103 Utgângspunkter

redningsarbete är oklar och att verksamhet av det senare slaget i många fördel också kan bedrivas inom högskolan. Vid sidan härav föfall med att inom högskoleorganisationen bedrivs serviceverksamhet, rekommer, att mer analyser och provningar utförs mot ersom innebär rutinmässiga sättning. av serviceverksamhet uppmärksammades av dåvarande che- Förekomsten i 1969 års statsverksproposition (bil. 10, fen för Utbildningsdepartementet normalt inte skulle avse s. 282). Han framhöll därvid, att uppdragsforskning serviceverksamhet som kunde utföras t. ex. vid provsådan rutinbetonad Verksamheten måste i stället vara sådan, att den har ett naningsanstalt. samband med utbildnings- och forskningsverksamheten i övrigt. turligt fall av serviceverksamhet har under år Omständigheterna kring några som därvid tillmätt det refererade stats- 1979 prövats av justitiekanslem, rådsuttalandet stor betydelse. Enligt vår uppfattning finns ingen anledning att de uppgifter som mot ersättning utförs inom att frångå bedömningen, för sektorsorgan och andra normalt inte skall avse högskoleorganisationen rutinbetonade provningar eller analyser. Man bör emellertid räkna med, att inom högskolan successivt, som ett och diagnosmetoder av resultat av forskning, utvecklas analys-, provningsstor betydelse t. ex. inom sjukvården. Under en övergångstid har högskolan i många fall ensam erforderlig kompetens och utrustning för ifrågavarande mer rutinbetonad verksamhet kan under viss tid ha verksamhet. Också för utbildningen och forskningen inom högskolan. betydelse Vi att kategoriska hinder för att inom högskolan bedriva anser därför, serviceverksamhet av rutinkaraktär inte bör ställas upp. En strävan bör emellertid vara att, så snart förutsättningar härför finns, föra över verksamheten till annan huvudman. Så länge verksamheten bedrivs inom högskoleori ekonomiskt och juridiskt hänseende likganisationen skall den givetvis ställas med annan externt finansierad verksamhet (jfr. avsnitt 10.5). Taxorna av detta till ingen del vid verksamhet slag bör sättas så att kostnaderna belastar statsbudgetanslagen till högskolan.

8.3 konsekvenser

Författningsmässiga

av statsmakternas beslut vi här förordat bör, som Den konkretisering m. m. som reglerar högskolans och nämnts, återspeglas i de författningar som närmast berörs är dels sektorsorganens verksamhet. De författningar (1977:218), dels allmänna verksstadgan 0965:600). högskolelagen Föreskrifterna om forskningen i högskolelagen och högskoleförordningen

är kortfattade. I 3§ högskolelagen anges sålunda

till Forskningen inom högskolan skall syfta till att vinna ytterligare kunskaper och att finna vetenskaplig grund för utbildning och annan verksamhet.

Föreskrifter om forskningen finns i övrigt endast i 14 §, som anger allmänna frihet. l 4 § definieras utvecklingsarbete som en principer för forskningens uppgift för högskolan samt i 6 § högskolans informationsskyldighet. Den begränsade författningsmässiga regleringen av forskningen inom högav eller tillägg till författningstexten får stor skolan gör att varje förändring

104 Utgángspunkter och allmänna

överväganden

tyngd. Det är samtidigt angeläget att formulera en utvidgad lagtext om högskoleforskningen på ett sådant sätt att den så långt som möjligt betonar betydelsen av båda slagen av forskning - främst inomvetenskapligt motiverad forskning å ena sidan och sektoriellt eller industriellt motiverad forskå den andra - med ning lika tyngd. Syftet med Föreskriften skall alltså uteslutande vara att markera, att forskningen inom skall omfatta högskolan såväl forskning som är främst motiverad inomvetenskapligt som forskning som är motiverad av sektorsorgans, eller företags organisationers behov. Indelningen hänför sig sålunda inte till karaktärsdrag hos forskningen som sådan eller hos forskningsarbetet utan avser en skillnad mellan motiven för viss verksamhet. Vi vill här på nytt erinra om, att det inte föreligger en motsatsställning mellan de olika motiven för forskning utan att dessa ofta kan sammanfalla. Mot denna bakgrund föreslår vi, att ett nytt första införs i 14 stycke § högskolelagen, som därmed skulle få följande lydelse

Forskningen inom högskolan omfattar såväl forskning, som motiveras av en allmän strävan att vinna ny kunskap, som forskning som motiveras av samhällets behov och som kan utnyttjas av myndigheter, företag och organisationer. Som allmänna principer för forskningen inom högskolan skall gälla att forskningsproblemen får fritt väljas och formuleras. att forskningsmetoder får fritt utvecklas samt att forskningsresultat får fritt publiceras.

Den valda formuleringen går i ett avseende längre än statsmakternas beslut. Detta avser, som tidigare framhållits, endast sektorforskningen. Med utgångspunkt i vårt uppdrag att se över högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer ser vi det emellertid inte som rimligt att i lagtexten göra åtskillnad mellan sektoriella organ å ena sidan och företag och organisationer å den andra. En för statsmyndigheterna generellt giltig föreskrift att för FoU-uppgifter anlita i första - med hänsyn till behand högskoleorganisationen skulle stämmelsens allmänna karaktär - kunna tas in i allmänna verksstadgan

(SFS 1965:600). Flera skäl talar emellertid däremot. Sålunda bör skyldigheten att anlita högskoleorganisationen inte vara absolut. Vi har i föregående avsnitt redovisat under vilka FoU bör kunna omständigheter utföras av annat FoU-utförande organ. Föreskriften kan därför inte bli så kortfattad som skulle krävas för att ett tillägg till allmänna verksstadgan skulle vara lämpligt. Vidare har föreskrifter av liknande karaktär, t. ex. om framställning och utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster för statens räkning samt om upphandling av kontorsmateriel för statsverkets behov, meddelats i särskilda förordningar (SFS 1974:335 och 1968:414). Vi föreslår, att bestämmelser om statsmyndigheternas skyldighet att i första hand söka utnyttja högskolans forskningsorganisation för sina FoUbehov meddelas i en särskild förordning av följande lydelse:

För forskning och utvecklingsarbete for statlig myndighet utom statsdepartement och affársverk, som avses utföras på dess bekostnad, skall den i första hand vända sig till berörd högskolemyndighet. Skyldighet enligt första stycket föreligger inte l. då det inom berört område finns från högskoleorganisationen fristående statligt eller statsunderstött forskningsinstitut med erforderlig kompetens,

och allmänna överväganden 105

Utgângspunkter

för den aktuella 2. då det inom myndigheten själv finns erforderlig kompetens uppgiften, eller då det eljest 3. då likvärdigt arbete kan utföras till lägre kostnad av annan är förenat med avsevärd olägenhet att anlita högskoleorganisationen, som ej är av betydelse 4. då uppgiften avser mer rutinmässig provning eller analys, för forskningen eller utbildningen inom högskolan.

8.4 Allmänna förutsättningar för forskningssamverkan

utredningsuppdraget med Vi har i kapitel 1 sökt avgränsa och definiera l detta innefattas sålunda utgångspunkt i begreppet forskningssamverkan. och utvecklingsarbete inom högskolan, som helt eller delvis allt forskningsfinansieras med medel, som tillförs högskolan utifrån. Vi har i begreppet det omfattande samarbetet mellan högskolans forskare och också innefattat forskare inom FoU-verksamhet utanför högskolan, vilket aldrig registreras

som ekonomiska transaktioner. All forskningssamverkan - oavsett om den innebär en ekonomisk tran-

saktion eller ej - medför, att någon del av högskolans resurser tas i anspråk i större eller mindre omfattning. Härigenom binds dessa resurser vid FoUaktiviteter som till sin omfattning och inriktning påverkas av beslut fattade utanför högskoleorganisationen. Beslutens räckvidd, dvs. graden av styrning, varierar beroende på samverkans karaktär, på typen av samverkande organ samt på fmansieringsgraden. Allmänt kan dock sägas, att relativt marginella av den verksamhet en forskare eller resurstillskott kan avgöra inriktningen forskargrupp bedriver. l vissa fall är denna resursbindning och styrning avsiktlig och planerad.

Det gäller bl. a. den bindning av högskolans resurser som blir konsekvensen Den främst inomvetenskapligt motiav forskningsrådens anslagsutdelning. med anslag från forskningsråden är en hörnverade forskningens finansiering sten i det svenska FoU-systemet. av statmakterna men dess I andra fall är resursbindningen accepterad bestäms i allt väsentligt oberoende av högskoomfattning och inriktning Detta gäller bl. a. forskningsanslag från mynlemyndigheternas planering. tar mot ersättning från digheter och enskilda samt de uppdrag högskolan och företag. Riksdagsbeslutet våren 1979 om sektorsforskningmyndigheter en innebär att även detta slags resursbindning blir avsiktlig och i princip

planerad. Den resursbindning som följer med forskningssamverkan berör i princip lokaler och servicealla resursslag inom högskolan: personal, utrustning, funktioner. Tyngdpunkten i forskningssamverkan ligger dock på insatser från den vetenskapligt utbildade personalen. Forskarnas, lärarnas och i någon mån de forskarstuderandes kompetens är ofta den viktigaste resurs högskolan har att erbjuda i sin samverkan med utomstående organ. Av särskild är därvid innehavarna av fasta forskartjänster, vilka i hög grad betydelse svarar för överblick, samordning och kontinuitet. Någon gång kan tillgången vara av avgörande betydelse för att till avancerad vetenskaplig utrustning samverkan skall komma till stånd.

106 Utgângspunkter och allmänna

överväganden

Den forskande personalen utgör vid varje tidpunkt en till sin volym klart definierad resurs. En enskild forskare kan naturligtvis variera sin arbetsinsats inom vissa gränser beroende på engagemang och ambitioner. Sedd som organisation torde dock högskolan och varje högskoleenhet ha en vid varje tidpunkt given total kapacitet. Den vetenskapligt tränade personalen, som alltså är högskolans främsta

tillgång vid forskningssamverkan, har ansvar

både för grundläggande ut-

bildning, forskarutbildning och forskning. Därvid är att märka att

högskolan har ett särskilt ansvar för den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Vid en given resursmängd, dvs. ett givet antal forskare, blir de nämnda verksamhetsgrenarna till sin volym ömsesidigt beroende. En ökning av en av verksamhetsgrenarna innebär, att utrymmet för de andra minskar. En utvidgning av forskningssamverkan i form av sektoriell eller industriell forskning leder till ett minskat utrymme för utbildning och inomvetenskapligt motiverad forskning. Eftersom utbildningens volym i allt väsentligt bestäms av faktorer av annat slag än de här nämnda är det i praktiken den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen som får tjäna som buffert.

Det förda resonemanget är en avsiktlig förenkling. l realiteten

kompliceras bilden av att resursvolymen inte är konstant samt av att det åligger forskarna att fullgöra vissa administrativa uppgifter m. m. För både forskning och utbildning gäller att högskolan för viss tid kan till sig knyta forskare/ lärare om verksamheten utvidgas temporärt. inte minst de forskarstuderande utgör här en viktig resurs. Den betydelse de fasta forskartjänsterna har för kontinuitet och långsiktig kompetensuppbyggnad medför dock, att resonemanget äger principiell giltighet. Varje form av forskningssamverkan aktualiserar sålunda ett grundläggande balansproblem inom högskolan. Detta problem finns redan idag men kan förväntas växa med en mer omfattande extemñnansierad FoU-verksamhet inom högskolan. Problemet är inte av normativ karaktär. Det torde inte vara möjligt eller lämpligt att i generella termer ange hur en lämplig jämviktssituation skulle kunna se ut. Det är i stället fråga om en avvägning, som ständigt måste uppmärksammas av de organ som har ansvar för planering och uppföljning av FoU-verksamheten inom högskolan.

En närmare granskning visar, att det i själva verket är fråga om två skilda

avvägningar, som dock till en del sammanfaller. Det gäller dels relationen mellan främst

inomvetenskapligt motiverad forskning (”grundforskning”)

och sektoriellt eller industriellt motiverad FoU (tillämpad forskning”), dels balansen mellan fast

forskningsorganisation och den forskningsorganisation

som finansieras med medel, som tillförs högskolan för visst projekt (motsv.). I stort torde

gälla, att den tillämpade forskningen” i högre grad än den

grundläggande forskningen finansieras genom Inom flerad-hoc-anslag. talet områden spelar dock externa medel, främst i form av anslag från forskningsråden, en avgörande roll även för den grundläggande forskningen”. Vi har i kapitel 7 framhållit, att den inomvetenskapligt motiverade forskningen aldrig fâr bli ett andrahandsintresse inom högskolan. Högskolan har ett inom landet unikt ansvar för den

inomvetenskapligt motiverade forsk-

ningen, som inte förändras av att dess uppgifter inom den sektoriella och

och allmänna överväganden 107

Utgångspunkter

inte tas industriella forskningen vidgas. Detta unika ansvar får emellertid framför till intäkt för att i varje enskilt fall prioritera ”grundforskning”

tillämpad forskning”. Det kan inte heller ligga till grund för en värdering motiverad forskning som något finare” än sektoriell av inomvetenskapligt

eller industriell FoU. inom en enskild faktultet eller enskild institution måste proportionerna kunna variera kraftigt över

grundforskning” och ”tillämpad forskning

tiden. Det bör t. o. m. vara möjligt att under en kortare tid helt prioritera motiverad FoU framför inomvetenskapligt motisektoriellt och industriellt verad forskning utan att institutionens eller fakultetens forskningspotential Därvid är det dock av stor betydelse, att man därmed påverkas negativt. kvalitet och att prioriteringen är medveten. vidmakthåller forskningens att skillnaderna mellan fakulteter och ämnen Det är vidare uppenbart inomvetenskapliga beär betydande. Som FRU påpekade står forskningens till dess samhällsrelevans. Inom många omå tydelse inte i motsatsställning motiverad omedelbar betydelse för råden har inomvetenskapligt forskning

l

l eller industriellt motiverad verksamheten inom en sektor liksom sektoriellt betydelse. Det diskuterade balanforskning kan ha stor inomvetenskaplig mindre accentuerat. sproblemet blir i dessa fall givetvis och omfattningen av den Balansen mellan fast forskningsorganisation verksamheten är däremot betydelsefull inom alla delar ad-hoc-finansierade Inte heller denna avvägning är en gång för alla given. De av högskolan. stor speciella förhållandena inom varje fakultet eller ämne måste tillmätas för bedömningen av vad som betydelse vid bedömningen. Utgångspunkten bör dock vara, att den för all forskning nödvändiga, är en rimlig relation inriktade teori- och metodutvecklingen skall kunna bedrivas mer långsiktigt oberoende av tillfälliga variationer i medelstillkontinuerligt, någorlunda

gången. att utöva inflytande över dessa båda ba- Högskoleorganens möjligheter av den kunskap om verksamheten och lanssituationer är starkt beroende f. n. helt dess finansiering de förfogar över. l detta avseende är situationen att otillfredsställande. I följande kapitel för vi fram förslag, som syftar till för såväl vidgad forskningssamverkan som balans melskapa förutsättningar lan högskolans verksamhetsgrenar och linansieringsvägar. forskningsorganisation kommer ba- I praktiskt arbete inom högskolans Skillnaden mellansproblemen oftast att ge sig tillkänna som resursproblem. vilja göra hänförs till brist lan vad man kan göra och vad man skulle

Historiskt har högskolan tillförts resurser i form av personal,

på resurser. lokaler och servicefunktioner för att fullgöra de traditionella upputrustning, och främst inomvetenskapligt motiverad forskning. gifterna inom utbildning Annan FoU-verksamhet skall i princip i sin helhet bekostas med medel som tillförs utifrån. Högskolans basorganisation har således inte dimeninnebär sionerats för detta slag av FoU-verksamhet. Enligt vår uppfattning ett krav på att högskolan tillförs 1979 års beslut om sektorsforskningen En sådan förstärkning är nödfasta resurser även för denna verksamhet. i de båda avseenden som vändig för att balansen skall kunna upprätthållas berörts i det föregående. I kapitel 9 för vi fram förslag om former för och

ansvarsfördelningen vid en sådan resursförstärkning. Vid sidan om finansiering och basorganisation har forskarnas egna in-

108 Utgângspunkter och allmänna

överväganden

tressen och attityder till de olika verksamhetsgrenarna och till forskning med olika inriktning en avgörande betydelse för utvecklingen av forskningssamverkan på längre sikt. Helt oavsett finansieringsform och inriktning kan ingen forskning inom högskolan bedrivas utan att minst en forskare beslutar sig för att engagera i ett visst sig projekt. De grundläggande attitydfrågorna bland forskarna blir därmed avgörande for utvecklingen av forskningssamverkan.

Attitydfrågor

Frågor kring samarbete mellan högskolan och utomstående organ har uppmärksammats under snart två decennier. Den allmänna har inställningen

genomgående varit positiv_- strävandena har inriktats

mot att på olika vägar främja detta samarbete. Några egentliga har dock inte skett. förändringar Problemen, dvs. hur man får ett ökat samarbete till stånd. är desamma i dag som när 1963 års forskarutredning behandlade frågorna. Samtidigt är det kanske viktigare nu än någonsin tidigare att finna fungerande lösningar på problemen. Vid vissa institutioner har ett omfattande samarbete med utomstående företag, myndigheter, organisationer etc. utvecklats. Samarbetet har avsett både forskning och utbildning. De problem som funnits har inte varit svårare än att de kunnat övervinnas. Samarbetet har av naturliga skäl varit vanligast vid institutioner vars verksamhet är relativt tillämpningsinriktad. Samtidigt har olika institutioner med samma inriktning inte alltid utvecklats på samma sätt vad gäller den utåtriktade verksamheten. Vid sidan av en rad yttre faktorer har självfallet berörda parters, framför allt forskarnas, inställning till samverkan en avgörande betydelse for utvecklingen av forskningssamverkan.

Inget forskningsprojekt kan, som nämnts, komma till stånd inom högskolan om där inte finns åtminstone en forskare som är villig att åta sig det. Några möjligheter att ålägga en forskare att ta ansvar for ett visst projekt finns inte. Om det bland forskare finns en klart negativ inställning till sådant samarbete, är

möjligheterna att få gehör för en politik som syftar till att

öka samarbetet mycket små. Bristen kontakter på externa vid vissa institutioner har utan tvivel delvis sin grund i en sådan negativ inställning. I bakgrunden - men tämligen vanliga - värtorde finnas den outtalade

deringen av grundläggande (inomvetenskaplig eller kunskapsutvecklande)

forskning som det mest angelägna for en forskare att syssla med. Samarbetsprojekt är som regel förenade med en större eller mindre grad av i styrning vilken kan vara svår att acceptera. Motsatsen till de grundforskningscentrerade” forskarna representeras av de mycket utåtriktade, som driver sin institution som vore den ett konsultföretag och som kan ha en så omfattande uppdragsverksamhet att institutionsarbetet synes reducerat till en bisyssla. För utvecklingen av forskningssamverkan är denna attityd mycket fordelaktig, åtminstone på kort sikt. Den kan emellertid på längre sikt innebära problem for den grundläggande kunskapsuppbyggnaden inom ämnet.

och allmänna överväganden 109

Utgângspunkrer

bedrivs under medverkan av En stor del av forskningen vid högskolan forskarstuderande. Vad som i det föregående sagts om forskare gäller i huvid universiteten vuddragen även denna grupp. Ett uttryck för stämningarna i stor uti slutet av 1960- och början av 1970-talen var att de studerande sträckning vägrade att medverka i projekt, som bedrevs i samarbete med inom teknisk faktultet innebar detta näringslivet. För vissa institutioner kunde förekomma, även om det var önskvärt att ingen uppdragsverksamhet erfarenhet av praktiskt arbete. bl. a. för att ge de studerande av forskarna, inklusive de forskarstuderande, torde befinna Huvuddelen sig någonstans mitt emellan ovan berörda extremer: I princip har man inget

emot samarbete med utomstående organ, men man ser det inte heller som för att särskilt angeläget. Benägenheten att göra extra satsningar specifikt inställning är till viss del en främja samverkan är låg. Denna ”ljumma” av motsvarande inom högskoleförvaltningar och hos anspegling attityd i organisationen inklusive statsmakterna. svariga på högre nivåer har vi erfarit att universitetsförvaltningar, som Under vårt intervjuarbete i realiteten ofta agerar g i princip är positivt inställda till forskningssamverkan, samarbetet. Det kan gälla t. ex. behandling av på ett sätt som försvårar l medel avtal om uppdrag eller anslag. Det händer mycket sällan att externa avvisas av högskolestyrelsen. Däremot kan avtal återsändas till institutionen med kommentaren “så här kan det inte se ut. Om detta inte åtföljs av om hur det skall se ut, ställs institutionen i en situation där anvisningar “trial-and-erroW-metoden med ty åtföljande tidsförman måste tillämpa lust. l praktiken torde problemet normalt lösas genom att projekt startas föreligger. Eventuella justeringari avtalet innan det formella godkännandet

görs då i efterhand. Dessa och liknande problem rörande samverkan är sannolikt inte utslag

av en medveten politik inom högskoleförvaltningar och högskolestyrelser. Snarare är det en följd av att forskningssamverkan prioriteras lågt i den totala verksamheten. Det bör i sammanhanget också påpekas, att högskooch stort tålamod när leförvaltningarna många gånger visar stor tolerans handläggning av hithödet gäller brister i forskarnas och institutionernas rande frågor. Även på central nivå har frågor om och kring högskolans forskningssamverkan bl. a. med myndigheter och företag lågprioriterats. Krav på för-

ändringar av gällande bestämmelser har förts fram upprepade gånger under som kan vidtas med anledning av våra 1960- och 70-talen. De förändringar den 1 juli 1982. Underlag för åtgärder i förslag kan träda i kraft tidigast med i huvudsak samma inriktning syfte att främja forskningssamverkan har emellertid funnits sedan år som vissa av våra förslag i det följande lade fram sin rapport 1975:9. 1975, då UKÄ eller myndighet skall ”bli” avnämare För att ett företag, organisation fordras i första hand att vederbörande har kunskap och ev. uppdragsgivare Dessa frågor behandlas utförligare i om högskolan som forskningsresurs. kapitel ll. - I detta sammanhang skall främst en - förhållandevis vanlig uppfattning dels på benägenheten att om högskolan nämnas därför att den återverkar personalpolitik. Vi ta kontakt med högskolan, dels på företagens (motsv.) är mycket teoretiskt insyftar här på uppfattningen att högskoleforskare

110 Utgângspunkter och allmänna

överväganden

riktade, att det är svårt att tala med dem om man inte själv är forskare etc. En effekt härav är att forskarutbildade tekniker ofta har svårare att få arbete inom näringslivet än tekniker med enbart grundutbildning. De förra anses vara för högt, och för snävt, utbildade. Dessa åsikter kan självfallet vara sakligt riktiga i ett visst enskilt fall, men det rör sig knappast om generella karaktärsdrag hos högskolan eller dess forskare. Det har också visat sig att attityderna härvidlag ofta förändras när väl kontakter etablerats. Vi har i detta avsnitt sökt antyda attitydernas betydelse för utvecklingen av forskningssamverkan. Policybeslut om ökad samverkan blir verkningslösa om de inte förankras i en motsvarande positiv hos dem inställning som skall förverkliga samarbetet inom och utanför högskolan. Insikten om behovet av tätare kontakter mellan högskolan och omvärlden har vunnit terräng under senare år. Inom olika områden vidtas åtgärder, som på sikt bör medföra en förändring av attityderna till samverkan såväl inom som utanför högskolan. Som exempel kan nämnas arbetet med forsk-

ningsanknytning av all grundläggande högskoleutbildning, breddning av

rekryteringen till

forskarutbildning, utveckling av mång- och tvärvetenskap-

liga arbetsenheter av olika slag, utnyttjande av forskare verksamma utanför högskolan som lärare och handledare, högskoleforskares vistelser vid företag samt, inte minst, representation i olika lednings- och planeringsorgan inom högskolan för yrkeslivet och för allmänna intressen. Informations- och kontaktverksamheten vid högskoleenheterna byggs också ut. På olika sätt blir högskolan alltså - i varje fall i formellt avseende mycket öppnare än tidigare. Risken finns emellertid att den reella öppenheten inte utvecklas lika snabbt. De olika åtgärder som vidtas måste därför kontinuerligt följas upp i syfte att upptäcka eftersläpningar, analysera deras orsaker och effekter samt möjliggöra åtgärder som kan främja den önskade utvecklingen.

8.6 En samlad

forskningsplanering

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1978/79: 1 19 innebar, utöver vad som beskrivits i det föregående, ett principiellt ställningstagande för en samlad FoU-planering och en förstärkning av riksdagens och regeringens engagemang i FoU-politiken. I propositionen markerades behovet av en sammanvägning av samhällets insatser av forskningspolitisk karaktär inom samtliga sektorer. Inte minst markerades centrala högskolans roll i FoUsystemet genom det i avsnitt 8.1 diskuterade beslutet om högskolan som forskningsutförande organ för sektorsforskningen. I den nämnda propositionen framhöll föredraganden, att riksdag och regering bör rikta ökad uppmärksamhet mot de långsiktiga och övergripande för att skapa förbättrad överblick och sammanhang i det långt FoU-frågorna sektoriserade svenska FoU-systemet. liksom senare riks- Föredraganden, dagen, anslöt sig till det av FRU framförda förslaget om regeringsprogram för FoU, som skulle redovisas för riksdagen vart tredje år. 1 anslutning härtill framhölls i propositionen, att utbildningsdepartementet skall svara

for att samordningen i forskningsfrågor förbättras och för att åtgärder vidtas

och allmänna överväganden lll

Utgângspunkter

för regeringens och riksdagens beslut i forskför att ta fram bättre underlag ningsfrågor. medverkan i arbetet med att ta fram underlag I fråga om myndigheternas för regeringens och riksdagens beslut innebar propositionen och riksdags- Dock betonades de svårigheter som faktiskt föbeslutet ingen precisering. och analysera samband, konreligger när det gäller att ta in information sekvenser etc. UHÄ för budgetåret tog upp dessa frågor i sina förslag till anslagsäskanden 1980/81. Ãmbetet framhöll, att med det FoU-system vi har i Sverige måste mellan intressenterna i forskningsplaneringen bygga på nära samverkan inom och utom och det måste äga rum en mer arforskning högskolan mellan allmänt kunskapsutvecklande forsktikulerad dialog om förhållandet ning och målinriktad forskning. Ämbetet framhöll vidare, att detta ställer stora krav på samordnad plafrån UHÄ:s sida men också på långsiktig planering inom bl. a. forsknering ningsråd, STU och sektoriella organ. Man kan inte längre se forskningsråden som de enda som initierar nya forskningsområden och bygger upp kompetens som sedan kan föras över till högskoleorganisationen i fasta former. Motsvarande vidtas även för primärt Samhällsrelevant forskåtgärder bör kunna Ansvaret for kompetensuppbyggnad och forskarrekrytering inom såning. måste därför delas mellan forskningsråd, sektorsorgan och dana områden De sektoriella organens ansvar för riktad grundhögskoleorganisationen. forskning bör, framhöll UHÄ, också övervägas utifrån de nya förutsättningar som skall gälla enligt prop. 1978/79:1l9. avsnitt till och konkretisering av Våra förslag i föregående precisering statsmakternas beslut i fråga om sektorsforskning och förslagen i det följande och resurser med utgångsom dels utveckling av högskolans kompetens punkt bl. a. i sektoriella FoU-behov, dels högskolans planeringsfunktioner nära till om övergripande FoU-planering. Inte minst akanknyter frågan tualiseras sätt och på vilken nivå den sektoriella FoUfrågan om på vilket skall kunna föras in i den långsiktiga planeringen av forskplaneringen inom Våra förslag om en vidgad roll för ningsorganisationen högskolan. inom den industriella forskningen aktualiserar motsvarande frågor högskolan när det gäller främst näringslivets FoU-verksamhet. Ansvaret för samordningen av forskningsfrågorna ligger, som nämnts, på utbildningsdepartementet. Det är emellertid uppenbart, att departementet inte kan fullgöra denna uppgift utan att ett omfattande beslutsunderlag tas fram på myndighetsnivå. Sålunda torde och förslag till ställningstaganden det vara nödvändigt att UHÄ, som nu har petitaansvar för högskolan (utom tilldelas en aktiv roll när det gäller att bedöma den lantbruksuniversitetet) sektoriellt motiverade utvecklingen av kompetens och resurser inom högskolan i förhållande till de förändringar som är främst inomvetenskapligt motiverade. Vi återkommer till denna fråga i kapitel 9. Frågan om UHÄzs uppgifter inom den långsiktiga forskningsplaneringen och vilka konsekvenser dessa borde få för UHÄ:s ledning och kansli behandlades kortfattat i den nämnda propositionen. Föredraganden framhöll därvid, att det ankommer på UHÄ att inom ramen för befintliga resurser aktualisera de förändringar i den permanenta organisationen som kan behövas. UHÄ har sedermera försöksvis genomfört vissa förändringar i sin

112 Utgângspunkter och allmänna

överväganden

kansliorganisation i syfte att förbättra insatserna för övergripande långsiktig planering i fråga om bl. a. forskning och forskarutbildning och att förbättra möjligheterna att behandla olika planeringsfrågor, som är gemensamma for flera fakulteter eller sektorer. Med hänsyn härtill och med till att hänsyn vårt uppdrag omfattar endast en av de aspekter som motiverar en förstärkt övergripande forskningsplanering avstår vi från att - annat än i anslutning till våra förslag i kapitel 9 - gå in på formerna för UHÄ:s samspel med övriga berörda myndigheter m. fl. på central nivå. Man får dock räkna med att det kommer att ta tid innan ändamålsenliga och smidiga former för detta samspel utvecklats.

sou 1980:46

9 och resurser för

Högskolans kompetens forskningssamverkan

9.1 Inledning

Högskolans främsta resurs för en ökad forskningssamverkan enligt intenär dess personal. Den vetenskapliga, tektionerna i l979 års riksdagsbeslut niska och administrativa intresse och engagemang för samt atpersonalens tityder till industriell och sektoriell FoU är helt avgörande för att den efterskall komma till stånd. De anställda måste därutöver strävade ökningen ha praktiska och formella möjligheter att utföra FoU med denna inriktning. Härför krävs bl. a. tillgång till lokaler, utrustning och servicefunktioner. Enkla administrativa beslutsfattande ökar försystem och ett decentraliserat för att statsmakternas intentioner skall kunna förverkligas. utsättningarna Dimensionering och inriktning av högskolans basorganisation (personal, och servicefunktioner) har skett med utgångspunkt främst lokaler, utrustning och den inomvetenskapligt motiverade forskningens behov. i utbildningens inte helt motsvarar behoven Detta innebär att högskolans kompetensprofil inom sektoriell och industriell FoU. Inom områden där forskningssamverkan har denna verksamhet i princip konkurrerat om utrymmet med utvecklats främst inomvetenskapligt motiverad verksamhet. Självfallet kan, som vi externt motiverad verksamhet vara av inomveredan tidigare framhållit,

intresse på samma sätt sominomvetenskapligt motiverad forsk-

tenskapligt och industriell verksamhet. Ökad forskning kan ha relevans för sektoriell aktualiserar emellertid, som också nämnts, frågan om baningssamverkan lans mellan dels främst inomvetenskapligt motiverad forskning resp. sekoch industriellt motiverad FoU, dels fast forskningsorganisation och toriellt ad-hoc-finansierad verksamhet. Vi har i föregående kapitel strukit under inte får ske på bekostnad av den att en ökning av forskningssamverkan främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Högskolan kan samtidigt,

enligt va°r uppfattning, tagen som helhet, inte mer påtagligt öka sin forskningssamverkan om den inte tillförs ökade resurser. Ett uttalat ansvar för och ökad medvetenhet om de aktuella balansfrågorna hos högskolemyndigheterna kommer annars att tvinga dessa till starka restriktioner i fråga om den sektoriella och industriella Former för en förstärkning av basforskningen. behandlas i avsnitt 9.2. organisationen ut- Myndigheter, företag m. ll. är beroende av att det inom högskolan vecklas kompetens inom områden som är av betydelse för dem. Sektorshar i regel prioriterat sådan forskning som kunnat leda till mer organen omedelbara praktiska resultat och endast i begränsad utsträckning engagerat

114 Högskolans kompetens och resurser. . .

sig i den långsiktiga kunskapsutvecklingen inom resp. forskningsområde. Den sektoriella FoU-organisationen är, som redovisats i kapitel 6, starkt differentierad. Det har inte heller funnits något samlat ansvar för planering av den sektoriella FoU-verksamheten. Motsvarande Förhållanden gäller for den FoU som finansieras av företag, organisationer m. fl. Högskolmyndigheterna å sin sida har prioriterat och den främst utbildningens inomvetenskapligt motiverade forskningens behov, även om sektoriella och andra behov kommit samhälleliga att spela en ökande roll i planeringen inom högskolan de senaste åren. Den forskning som efterfrågas av sektorsorgan, företag, organisationer m. fl. avser inte sällan områden som ligger mellan eller sträcker sig över flera av de inom högskolan etablerade disciplinerna, vilket försvårat möjligheterna att tillgodose de behov av kunskapsutveckling som funnits. Detta innebär att det inom flera områden har uppstått vad NFR kallat ett grundforskningsgap. Man syftar då på att även de grundforskningsinriktade forskare som är intresserade av tillämpningar av sina resultat tvekar att allt för mycket avlägsna sig från den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Skälet härtill sägs vara bl. a. att möjligheterna att få anslag for riktad grundforskning är begränsade. NFR:s resonemang har redovisats utförligare i kapitel 4. Den vidgning av högskolans forskningsuppgift som följer av 1979 års riksdagsbeslut innebär, enligt vår uppfattning, inte bara att högskolans nuvarande kompetens for forskning skall ställas till samhällets förfogande. Den betyder också att det, där så inte redan skett, inom högskolan måste utvecklas kompetensdnom områden som är av betydelse for sektorsorgan, företag m. ll. och där den främst disciplinorienterade forskning som bedrivs inom högskolan f. n. inte ger en helt ändamålsenlig grund. Härvid aktualiseras två problem: dels hur högskolan skall skaffa sig kännedom om kunskapsområden där en sådan utveckling erfordras, dels hur man skall få till stånd den önskvärda kompetensutvecklingen. Dessa två problem diskuteras närmare i avsnitt 9.3. Konkreta lösningar för att tillgodose den sektoriella forskningens behov av kunskapsutveckling behandlas i avsnitt 9.4.

9.2 Basresurser för

forskningssamverkan

9.2.1 Personal

För att högskoleorganisationen skall kunna utnyttjas för forskningssamverkan måste det, som nämnts, finnas forskare och övrig personal som kan och vill engagera sig i FoU-arbetet. Även fortsättningsvis måste en p väsentlig del av den externfinansierade verksamheten l utföras av projektanställd personal. En ökad samverkan bör emellertid, för att präglas av kontinuitet och för att högskolan skall kunna behålla den kompetens som successivt utvecklas, vara förankrad i en fast personalresurs - forskare samt teknisk och administrativ personal - för vilken sektoriellt och industriellt motiverad FoU till större eller mindre del ingår i tjänsteåliggandena. Högskolans basorganisation är f. n., som redovisats i kapitel 4, dimensionerad med utgångspunkt främst i utbildningens och den inomvetenskap-

Högskolans kompetens och resurser. . . 115

ligt motiverade forskningens behov. Externfinansierad verksamhet (med undantag för sådan som finansieras av forskningsråd och STU) ingår inte i den forskande personalens åligganden. Som bl. a. UHÄ betonat i sina senaste anslagsframställningar behövs ökade basresurser för att ge högskolan möjligheter till ökade insatser inom olika områden av den sektoriella forskningen. För närvarande är uppskattningsvis 3 000 personer - forskare samt teknisk och administrativ personal - inom den statliga högskolan inom utbildningsdepartementets område projektanställda för externftnansierad verksamhet. Av dessa finansieras drygt l 800 med medel från forskningsråden. Det totala antalet anställda inom högskoleenheter med fast forskningsorganisation uppgick år 1979, enligt uppgifter från SCB, till drygt 34 000. En ökad beredskap för att utföra forskningssamverkan måste, som nämnts, byggas upp inom högskolan om riksdagsbeslutet skall kunna förverkligas. Denna beredskap förutsätter en breddning av den fasta forskningsorganisationen inom högskolan. Vi anser det därför nödvändigt att högskolans forskningspotential, som den bestäms av omfattningen av den fast anställda personalen, innefattar för industriell och sektoriell Vi ett planerat utrymme forskning. återkommer längre fram till de finansieringsproblem som kan uppstå med anledning av variationer i inflödet av externa medel. Lärartjänstutredningen har, som redovisats i avsnitt 4.4.5, lagt ett förslag till arbets- och tjänsteorganisation för den statliga högskolan som bl. a. innebär att ramen för samtliga högskolelärares tjänsteåligganden vidgas till att omfatta också sektoriell, industriell och annan externmotiverad FoU. föreslås att alla medel som disponeras vid en institution skall Samtidigt kunna utgöra underlag för lärartjänster. Det flexibla resursutnyttjande som dessa förslag syftar till att möjliggöra skulle, enligt vår uppfattning, i hög grad främja forskningssamverkan. Vi har för vår del tillstyrkt utredningens förslag i dessa delar i remissyttrande 1980-09-18. Om förslagen förverkligas, kan den breddning av den forskningsutförande basen som vi förordar ske lärartjänster på olika nivåer inrättas. I annat fall är genom att ytterligare det nödvändigt - även om det är ett klart sämre alternativ - att särskilda tjänster, t. ex. enligt den av FUN på sin tid föreslagna modellen (se avsn. 4.1.2), inrättas för forskningssamverkan. Tjänsterna bör i princip finansieras med externa medel. Oavsett vilken lösning som blir aktuell är det angeläget att det i tjänsteåtliggandena för berörda forskare kan ingå också inomvetenskapligt motiverad forskning och medverkan i utbildningen inom högskolan. Genom den föreslagna ordningen kommer externfinansierade projekt att i ökad utsträckning kunna utföras av fast anställd personal. Detta bör innebära påtagliga fördelar för såväl högskolan som beställarna i form av bättre kontinuitet i verksamheten, kompetens anpassad till beställarnas behov och fördjupad förståelse för beställarnas krav på arbetsformer och redovisning. Beställarnas handlingsfrihet när det gäller valet av vetenskaplig ledare för ett projekt påverkas inte av förslaget. Den föreslagna forskjutningen i relationerna mellan fasta och rörliga resurser får inte vara för liten om den skall vara meningsfull, men inte heller så stor att rörligheten i resursutnyttjandet allvarligt begränsas. Det ankomatt kontinuerligt, med utmer naturligen på berörda högskolemyndigheter

116 Högskolans kompetens och resurser. . .

gångspunkt i aktuella behov och förutsättningar inom skilda FoU-områden, pröva relationen mellan fast och mer rörlig forskningsorganisation. Den forskning som efterfrågas av sektorsorgan, företag, organisationer m. fl. är inte konstant när det gäller omfattning eller inriktning. Detta innebär, att högskoleenheternas intäkter från externa samverkansparter kommer att variera år från år och ständigt förskjutas mellan forskningsområden. Temporärt kan intäkterna vara otillräckliga för att täcka kostnaderna för de fasta tjänster som finns inrättade. Det ekonomiska ansvaret faller då tillbaka på högskoleenheten som har arbetsgivaransvar även för personal anställd på externa medel. För att detta inte skall minska benägenheten att inrätta fasta tjänster som finansieras med externa medel bör, enligt vår uppfattning, någon form av buffert skapas. 3 i Vi föreslår att varje högskoleenhet med fasta forskningsresurser skall disponera medel att användas för att brygga över variationer i tillflödet av externa medel. Syftet är att ge berörda institutioner möjligheter att omstrukturera verksamheten och anpassa den till ändrade förhållanden bl. a. genom fort- och vidareutbildning av den forskande personalen i syfte att komplettera eller utvidga resp. institutions kompetensprofil. De medel som ställs till förfogande bör användas för tidsbegränsade åt-

gärder i samband med förändringar i volym och inriktning av forsknings-

samverkan. Det är nödvändigt att moverka alla tendenser att utnyttja bufferten för en successiv uppbyggnad av en allt större basorganisation. Vi föreslår därför att resurserna skapas genom ett pålägg som belastar alla externt finansierade projekt och som beräknas på den del av de externa medlen som avser löner. På detta sätt undviker man rimligen att medlen används för permanent finansiering av viss personal, eftersom detta skulle göra det nödvändigt att successivt höja avgiften. Kostnaderna för forskningssamverkan med högskolan skulle därmed så småningom bli så höga att potentiella samarbetsparter inte längre skulle finna alternativet attraktivt. Påläggets storlek måste inledningsvis beräknas genom erfarenhetsmässiga bedömningar av behoven. Det bör dock framhållas att lärartjänstutredningens krav på ökad flexibilitet kan öka kostnaderna för fort- och vidareut-

bildning av personalen. En rimlig utgångspunkt bör enligt vår mening vara.

att pålägget beräknas så att intäkterna motsvarar ca 10 procent av de lönekostnader för fast anställd personal som avses bli täckta med medel från sektorsorgan, företag och organisationer. l avsnitt 10.5 diskuteras ett generellt pålägg för bl. a. personalkostnader i samband med forskningssamverkan. Vi föreslår att den här behandlade avgiften räknas in i detta pålägg men att den särredovisas hos högskoleenheten.

9.2.2 Lokaler, utrustning och servicefunktioner

Den externt motiverade verksamhetens behov måste, som nämnts inledningsvis, beaktas även vid planering av lokaler, utrustning och servicefunktioner. När det gäller lokaler finns det f. n., som redovisats i kapitel 4, begränsade möjligheter att vid planering av resursutnyttjande resp. upprättande av lokal- och utrustningsprogram ta hänsyn till behov föranledda av annan än den “traditionella” högskoleverksamheten. Enligt vår mening

Högskolans kompetens och resurser. . . 117

bör högskolestyrelse vara skyldig att i sin planering ta hänsyn till, och sträva efter att Iokalbehov också för externmotiverad verksamtillgodose, het även om denna inte kan specificeras i detalj vid planeringstillfallet. En sådan framförhållning är naturlig, särskilt med tanke på att tidsavståndet mellan lokalprogram och - när det gäller nybyggnad - färdiga lokaler i uttalar regel uppgår till mer än fem år. Vi föreslår därför att statsmakterna att en viss marginal för icke-specificerad verksamhet avseende sektoriell, industriell och annan externt motiverad FoU bör innefattas i berörda 10kalprogram och i volymen för nybyggnader. Det finns f. n. färdiga lokalprogram för de områden av högskolan där verksamhet av detta slag är aktuell som motsvarar en investeringskostnad kronor. I programmen har lokaler för på två till två och en halv miljarder forskningssamverkan, som nämnts, i princip inte räknats in. Anslaget för inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, där byggnadsarbeten 1980/81 till högskolebyggnader utgör huvuddelen, uppgår för budgetåret 170 milj. kr. Med en sådan årlig investeringsvolym skulle det alltså ta bortåt 15 år att tillgodose redan de Iokalbehov som nu redovisats i program. En förändring av grunderna för lokalplaneringen av det slag vi här förordar Mot denna ökar givetvis ytterligare trycket på anslaget för detta ändamål. bakgrund måste vi konstatera att det krävs en påtaglig ökning av högskolans andel av den totala statliga investeringsvolymen för att det skall vara möjligt att inom rimlig tid tillgodose de Iokalbehov, som föranleds av forskningssamverkan, i samband med nybyggnader för högskolan. Man bör emellertid beakta att det inom befintligt lokalbestånd finns viss flexibilitet och möjligheter till omdispositioner. Det är viktigt att man både i planeringsprocessen och vid beslut om lokaldisposition tar hänsyn till behov som föranleds av forskningssamverkan. Vi vill här framhålla högskole- och ansvar när det gäller fördelningen av de totala reinstitutionsstyrelsernas surserna inom resp. enhet. Förutsättningarna för kostnadsmedvetande när det gäller lokaler är f. n. beroende på att medel för lokaler anvisas under dåliga inom högskolan ett anslag vars storlek i praktiken inte kan påverkas av högskoleenheterna. på lokalsidan leder sålunda inte till att resurser frigörs t. ex. Besparingar för forskning. Det finns därför få incitament för högskolemyndigheterna att vinnlägga sig om sådana besparingar eller över huvud om hushållning med lokalresurserna. Lokalsituationen är inom vissa delar av högskolan ansträngd. Vi är dock av systemet för högskoleenheternas loövertygade om, att en förändring som dels påverkar planeringsprocessen och rollfördelningen melkalhållning lan berörda myndigheter, dels anslagssystemet så, att man på lokal nivå skulle innebära beskulle kunna tillgodogöra sig besparingar på lokalsidan, tydande förbättringar. En sådan förändring aktualiserar en rad problem som skulle emelfaller utanför vårt uppdrag. Sett enbart från våra utgångspunkter lertid en systemomläggning av det slag som här diskuterats vara av intresse att den förbättrar förutsättningarna att komma till rätta med logenom kalbehoven för forskningssamverkan. Som nämnts inledningsvis har också utrustning och servicefunktioner för att svara mot de behov som ställs av den främst indimensionerats omvetenskapligt motiverade forskningen och utbildningen. Högskolemyn-

118 Högskolans kompetens och resurser. . .

digheterna har dock här, på ett annat sätt än när det gäller lokaler, möjligheter att styra utnyttjandet och göra omprioriteringar. Vissa samverkansprojekt kan kräva särskilt dyrbar utrustning som inte kan utnyttjas i annan verksamhet. Högskolan bör emellertid inte belastas med kostnaderna härför. Mot bakgrund av vad vi diskuterat i kapitel 8 avseende högskoleorganisationens resp. sektorsorganens skyldigheter bör man räkna med att sektorsorganen tar samma ekonomiska ansvar för mer specialiserad utrustning som forskningsrådsorganisationen gör i dag. Vi vill i detta sammanhang framhålla att kostnaderna för utnyttjande av lokaler, utrustning och servicefunktioner skall ingå i underlaget för beräkning av ersättning i samband med högskolans forskningssamverkan. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 10.

9.3 Långsiktig kunskapsutveckling

En satsning på utveckling och kompetens för forskningssamverkan bedöms som angelägen bl. a. av högskolemyndigheterna. Resurserna for sektoriell FoU har kraftigt förstärkts under 1970-talet, medan högskolans forskningsresurser i realiteten minskat. I samband därmed har påtagliga balansproblem uppstått för den forskningsutförande nivån. Högskoleenheterna har, som UHÄ påpekade i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81, fått stora svårigheter att förena sitt ansvar för den grundläggande forskningen med uppgiften att fungera som forskningsresurs för olika samhällssektorers behov. Högskoleorganisationens kompetens utnyttjas redan för forskning som initieras av avnämare utanför högskolan. Om den i större omfattning skall engagera sig i samverkan med sektorsorgan, företag m. fl. måste den emellertid bredda sin kompetens. För att detta skall kunna ske erfordras, som vi berört inledningsvis i detta kapitel, resurstillskott till högskolan. De statsfmansiella förutsättningarna för resursökningar av större omfattning under 1980-talet är begränsade. Utvecklingen av högskolans verksamhet kommer att i ökad utsträckning kräva omprioriteringar inom befintliga ramar, även om forskning/ forskarutbildning torde komma att tillhöra de prioriterade områdena när det gäller resurstillskott. Man kan i fråga om forskningen förutse, att de resurser som frigörs eller tillkommer den reguljära petitavägen i första hand utnyttjas för att tillgodose den främst inomvetenskapligt motiverade forskningens behov. Enligt vår bedömning är detta en naturlig och mot bakgrund av högskolans uppgifter och speciella ansvar för grundforskning riktig prioritering av högskolemyndigheterna. För att den långsiktiga kunskapsutveckling som erfordras för sektoriellt och industriellt motiverad FOU skall komma till stånd inom högskoleorganisationen måste i detta läge nya former för resurstillskott till högskolan övervägas. Samtidigt bör sektoriella och industriella FoU-behov självfallet påverka den långsiktiga planeringen av inriktningen av högskolans fasta tjänster. Som berörts i kapitel 4 har behov av detta slag i ökad utsträckning kommit att beaktas i högskolemyndigheternas planering. Detta sker bl. a. genom samarbete mellan UHÃ och olika sektorsmyndigheter i petitaarbetet. Det är angeläget att utveckla detta samarbete och få till stånd en levande dialog

Högskolans kompetens och resurser. . . SOU l980:46

också mellan å ena sidan forskare och forskningsansvariga organ inom högoch å den andra sidan sektorsorgan, företag, organisationer m. fl. skolan områden där behov av kompetens kan väntas föreligga i syfte att identifiera inom en period av 5 till 10 år. Våra förslag i det föregående avser att skapa Förutsättningar att utnyttja Vi vill emellertid framhålla följande. Den högskolan som forskningsinstitut. som krävs för att tillgodose FoU-behov inom sektorskunskapsutveckling m. fl. kommer till stor del till stånd inom organ, företag, organisationer ramen för den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Näringslivets behov av kompetens tillgodoses främst inom de tekniska högskolorna Såväl inom sektorsforskningen som i den industriella forskningen (motsv.). kommer det emellertid alltid att finnas FoU-områden som inte kan rymmas inom Ett skäl härför är att sådana områden ofta har tvärvehögskolan. karaktär och inte naturligen faller inom ramen för den FoU som tenskaplig bedrivs inom den i huvudsak disciplinorienterade forskningsorganistionen Ett annat skäl är, som framgått ovan, den nuvarande tillinom högskolan. gången på och inriktningen av resurser för långsiktig kunskapsutveckling inom högskolan. Som bakgrund till våra överväganden i det följande om nya former för är det nödvändigt att först kort diskutera beresurstillskott till högskolan greppen sektorsforskning och sektorsorgan. Med sektoriell forskning (sektorsforskning) avser vi som redovisats i kap.

1, forskning som syftar till att utveckla mål eller stödja eller utveckla verkmyndigheters ansvarsområden och samhet inom statliga eller kommunala som finansieras av statliga eller kommunala myndigheter. Begreppet sektorsorgan kan definieras på olika sätt beroende på utgångsi det enskilda fallet. Här avses statliga myndigheter (motsv.) som punkter FoU-medel till stöd för verksamheten inom sitt ansvarsområde. disponerar Som exempel kan nämnas delegationen för social forskning, arbetarskyddslivsmedelsverket, naturvårdsverket m. fl. fonden, skolöverstyrelsen, Som nämnts har sektorsorganen hittills prioriterat sådana FoU-insatser FoU-ansvaret måste som förväntats ge resultat på kortare sikt. Det sektoriella emellertid innefatta ansvar även för långsiktig kunskapsutveckling och korn- Genom den rollfördelning som lades fast i 1979 års rikspetensuppbyggnad. att också denna långsiktiga, sektoriellt orienterade dagsbeslut är det naturligt sker inom högskoleorganisationen. För att riksdagsforskningsverksamhet beslutet skall kunna förverkligas måste, som vi tidigare konstaterat, högskolans forskningsorganisation tillföras resurser för detta ändamål. Enligt

vår bedömning kan dessa resurser tillföras endast genom att sektorsorganens nuvarande FoU-ansvar till att omfatta också finansiering av långutvidgas inom högskoleorganisationen. Vi fösiktig sektoriellt motiverad forskning reslår därför att basen för högskolans forskning breddas genom att sektoriella medel avdelas för ändamålet. Syftet med den långsiktiga kunskapsutveckling som finansieras med sektoriella FoU-medel skall och kompetensuppbyggnad vara att skapa en kunskapsbas för att sektorsorganen på sikt skall kunna FoU-behov tillgodosedda inom högskolans ram. få även mera omedelbara som har finansieringsansvar för Vårt förslag avser statliga myndigheter som idag har FoU som utförs i egen eller annans regi. Den myndighet ansvar för sektoriella FoU-resurser förutsätts ha det också i fortsättningen

120 Högskolans kompetens och resurser. . .

men detta ansvar skall alltså omfatta också långsiktig kunskapsutveckling förlagd till högskolan. I den mån ytterligare myndigheter tillförs FoU-resurser av nämnvärd omfattning bör samma

finansieringsprinciper tillämpas

även inom de områden som då blir aktuella. Behoven av kompetens varierar mellan de olika sektorerna. l vissa fall

ger den inomvetenskapligt motiverade, disciplinorienterade kunskapsutveckling som sker inom högskolan den erforderliga basen vetenskapliga för sektorsforskningen. I andra fall krävs uppbyggnad av nya, ofta tvär-

vetenskapligt inriktade forskningsområden. av den sektoriella Omfattningen finansieringen av långsiktig forskning inom högskolan måste mot denna bakgrund prövas från sektor till sektor med beaktande av vilka insatser som redan kommit till stånd inom och utanför högskolan. Gränsdragningen mellan långsiktig och mer kortsikkunskapsutveckling tig FoU är självfallet svår. Med långsiktigt kunskapsutveckling avses här teori- och metodutveckling av betydelse för de problem som olika samhällssektorer önskar få belysta genom forskning inom högskolan och som, inom områden där det bedöms lämpligt, kan leda till att sektoriellt motiverad forskning utvecklas till självständiga kunskapsområden. Vi återkommer i avsnitt 9.4 till frågan om former m. m. för sektoriell finansiering av långsiktig kunskapsutveckling inom högskolan. Samhället har sedan gammalt tagit på sig ansvaret för att tillgodose näringslivets kompetensbehov. De tekniska högskolorna är ett uttryck härför. Som tidigare nämnts kommer det alltid att finnas kunskapsområden, som inte prioriteras av högskolan vid den tidpunkt då detta framstår som särskilt angeläget ur industrins synpunkt. Näringslivet kan då genom ekonomiskt stöd till högskolan få den nödvändiga kunskapsutvecklingen till stånd snabbare än vad som annars vore möjligt. Som exempel på åtgärder av detta

slag kan vi nämna de personliga tjänsterna som adjungerad professor för vetenskapligt kvalificerade personer i forskningsledande utanför ställning högskolan. l fiera fall finansieras dessa tjänster i praktiken av vederbörande huvudarbetsgivare - se vidare i vår rapport (Ds U 1979:13) Adjungerade

professorer samt kapitel 12 i det följande. Som redovisats i avsnitt 4.1 finansierar vidare fiera större företag inom områden professurer av intresse for dem. Industriellt stöd till inom forskning högskolan är enligt vår mening värdefullt för utveckling av kompetens inom områden som i annat fall kanske inte skulle kunna beredas inom utrymme högskolan. Det är emellertid mot bakgrund av den diskussion som förekommit och som otvivelaktigt skulle intensifieras om insatserna ökade i omfattning viktigt att linansieringen sker under former som inte ger underlag för misstänkliggöranden och ifrågasättande av högskolans och högskoleforskarnas integritet. I kapitel 13 föreslår vi att möjligheter öppnas för särskilda organisatoriska lösningar för forskningssamverkan. Om sådana kommer till stånd, skulle de kunna användas för att kanalisera externa medel av här berört slag till högskoleorganisationen. Vi har i föregående kapitel nämnt att högskoleforskarnas benägenhet att samverka med näringslivet i vissa fall är låg. Möjligheterna att stimulera en sådan samverkan bör därför övervägas. Vi vill väcka tanken på ett system som innebär, att högskoleenheter som engagerat sig i forskningssamverkan

och resurser. . . 121 Högskolans kompetens

erhåller ett resurstillskott över statsbudgeten, vilket skulle med näringslivet för Fördelning mellan institutionerna disponeras av berörda högskoleenheter i uppdragsverksamhet. Detta remed utgångspunkt i deras engagemang skulle kunna användas till - förutom forskning - resor, gästsurstillskott som institutionerna prioriterar. Det kan beforskare eller andra ändamål andel antingen av de externa medel som inräknas som en procentuell stitutionen tillförts för samverkan med näringslivet eller av den ökning

av dessa medel som skett från ett budgetår till ett annat. Ett sådant system intresse för samverkan med skulle sannolikt leda till att högskoleforskarnas

näringslivet ökade och därmed kunna få positiva effekter för näringslivets

benägenhet att anslå medel för utveckling på längre sikt av högskolans skulle emellertid också innebära vissa problem bl. a. kompetens. Systemet möjligheter att bedriva en samlad med avseende på högskolemyndigheternas och bevaka balansen mellan å ena planering av forskningsverksamheten

i eller

sidan främst inomvetenskapligt motierad och å andra sidan sektoriellt

i

industriellt motiverad forskning. Vi förordar därför att frågan utreds vidare.

behov av kompetens För att högskolan skall kunna tillgodose näringslivets som måste bygga på intima inbördes kontakter. krävs en framförhållning härvid roll. Vidare krävs att Det är viktigt att forskarna spelar en aktiv industrin i större utsträckning samordnat söker definiera sina behov av lång-

Vi anser oss kunna konstatera, att nuvarande siktig kunskapsutveckling. kanaler för kontakter mellan högskolan och näringslivet i fråga om forsk-

inte fungerar helt tillfredsställande. Det är enligt vår uppfattning ningen att mer aktivt än hittills uppmärksamma FoU-frågor med anangeläget till näringslivets behov av kompetens och långsiktig kunskapsknytning Detta förutsätter, som nämnts, utveckling av en dialog mellan utveckling. företrädare för näringslivet och högskoleforskningen på alla nivåer i hög-

skoleorganisationen. beslut våren 1979 om utveckling på regeringsnivå av ett över- Riksdagens vilken denna gripande forskningspolitiskt program ger den yttre ram inom dialog kan utvecklas. Berörda parter - högskolemyndigheter, företrädare

för samhällets organ för närings- och industripolitik samt för näringslivet

el- - bör systematiskt och i nära samarbete söka identifiera näringsgrenar och/

ler branscher där FoU-behoven motiverar insatser i fråga om kompetens-

Detta arbete kan ses som uppbyggnad och långsiktig kunskapsutveckling. led i förberedelsearbetet för regeringens forskningspolitiska proett naturligt och bör samordnas med motsvarande förberedelsearbete för högpositioner Regeringen kan sedan, på grundval skolans egen del och för sektorsorganen. underlag, utarbeta forslag till riksdagen av i planeringsprocessen framtaget

avseende särskilda insatser inom avgränsade områden av betydelse för nä-

ringslivet. att närmare gå in på formerna för ett samarbete Vi har inte anledning av här skisserat slag. Det torde emellertid stå klart att beredningsarbetet

- vilket skall samordnas inom utbildningsdepartementet på statsmaktsnivå - kräver till expertis för en allsidig bedömning av aktualiserade tillgång bedömningarna är medverkan frågor. När det gäller de rent vetenskapliga och for forskningsfrån företrädare för högskolans forskningsorganisation

rådsorganisationen oundgänglig. De argument vi i det föregående anfört till stöd för förslaget om sektoriell

122 Högskolans kompetens och resurser. . .

finansiering av vissa forskningsresurser inom högskolan är i princip tilllämpliga också för industriell FoU. Det torde råda allmän enighet om vikten av att industrin i ökad omfattning satsar på forskning. Mot bakgrund av de senaste årens kriser inom för landet viktiga näringsgrenar är det enligt vår mening angeläget att åtgärder vidtas som säkerställer att sådana insatser kommer till stånd. Möjligheten att införa någon form av forskningsavgift för industrin, vilket skulle kunna komma i fråga i förevarande sammanhang, diskuterades av forskningsavgiftskommittén (FAK) i betänkandet (SOU 1976:65) Finansiering av forskningsstöd. FAK fann inte skäl att då införa en allmän forskningsavgift. En särskild forskningsavgift skulle dock, enligt FAK, kunna vara motiverad i fall där behoven av teknisk utveckling inom ett område inom näringslivet var uppenbara ur samhällelig synvinkel. FAK diskuterade alternativa lösningar för konstruktion av en sådan särskild avgift och förordade ett system där avgiften skulle baseras på bruttoomsättningen i industriell verksamhet och samordnas med den statliga inkomstskatten. Fördelningen av resurserna förutsattes ske genom de nuvarande kanalerna (STU m. fi. stödorgan). En särskild forskningsavgift skulle kunna utnyttjas till stöd för industriellt motiverad forskning förlagd till högskolan i huvudsak enligt den modell vi föreslagit för sektoriellt motiverad forskning. Ett viktigt syfte med en sådan avgift skulle vara att stimulera industriföretag till insatser på FoUområdet. Vi vill här antyda en modell som aktualiserats inom kommittén och som har en sådan stimulanseffekt. En forskningsavgift kan konstrueras så att företagets kostnader for FoU får räknas av mot avgiften. Detta innebär att företag, som redan finansierar inte påförs ytterligare kostnader och att företag, som inte FoU-verksamhet, har kostnader för FoU, kan inleda en satsning på FoU utan att detta medför Ökade kostnader för företaget. Ett system med en forskningsavgift aktualiserar emellertid en rad frågor, som i huvudsak faller utanför vårt uppdrag. Vi vill nämna bl. a. följande frågor: vilken bas avgiften skall beräknas på, vilka typer av företag som skall omfattas av avgiften, hur FoU-kostnader skall definieras, vilka kvalitativa krav som bör ställas på företagens FoU för att kostnaderna skall medföra nedsättning av avgiften samt möjligheten att differentiera avgiften med hänsyn bl. a. till olika företagstypers förutsebara behov av FoU. En annan form för medverkan av näringslivet i finansieringen av långsiktig kompetensuppbyggnad inom högskolan anknyter till resonemangen i det föregående om särskilda insatser inom avgränsade områden av betydelse for näringslivet. I samband med att statsmakterna fattar beslut om sådana riktade insatser bör man kunna träffa överenskommelse om medverkan vid finansieringen från berörd bransch eller näringsgren. Mot den redovisade bakgrunden föreslår vi, att frågan om former för näringslivets medverkan vid finansiering av långsiktig kompetensuppbyggnad inom högskolan utreds.

Högskolans kompetens och resurser. . .

9.4 Sektoriell finansiering av vissa fasta resurser

inom högskolan

9.4.1 Inledning

att basen för högskolans forskning skall l det Föregående har vi föreslagit, utnyttjas för finansiering av vissa breddas genom att sektoriella FoU-resurser fasta resurser inom högskolan. Syftet med förslaget är att säkerställa högoch bedriva långsiktig kunskolans möjligheter att bygga upp kompetens motiverade FoU-verksamskapsutveckling av betydelse for den sektoriellt heten. FRU behandlade i sitt betänkande (SOU 1975:26) Forskningsråd frågan och den forskom avvägning mellan högskolans fasta forskningsorganisation verksamheten. FRU förordade, att forskningsrådsfiningsrådsfinansierade nansierad verksamhet, som vunnit vetenskaplig och organisatorisk stadga forsknings- och forskarutbildningsoch som bedömts svara mot permanenta behov, skulle kunna föras över till högskolans fasta forskningsorganisation.

För att åstadkomma en fast form for dessa överföringar föreslogs att rådsorganisationen och dåvarande UKÄ på regeringens uppdrag vart tredje år skulle ge ett samlat förslag till överföringar i sina anslagsframställningar. behandlades i prop. 1975/76:l29, i vilken utbildningsministern Förslaget Det borde emellertid ankomma på råden i princip delade FRU:s uppfattning. och berörda myndigheter att utveckla den lämpliga formen för bedömning

av överföringsbehovet. i den av FRU föreslagna modellen för förstärkning Huvudprinciperna av högskolans bör kunna tillämpas och förnyelse forskningsorganisation FoU fyller nämnda krav. även i de fall där sektorsfinansierad för sådana överföringar torde emellertid ännu finnas en- Förutsättningar dast i ett fåtal fall. Huvudproblemet inom den sektoriella FoU-verksamheten kostnaderna för en stabil, långsiktig FoUär inte att avlasta sektorsorganen utan att finna former för att få en sådan verksamhet till stånd verksamhet lnom ramen för nuvarande former för plainom högskoleorganisationen. av högskolans forskning har visserligen, som renering och finansiering tillförts resurser dovists i avsnitt 4.1, högskolans fasta forskningsorganisation motiverad roll för den sektoriella forskför sektoriellt forskning. Högskolans som den definierats i 1979 års forskningspolitiska beslut och i det ningen,

motiverar emellertid avsevärt bredare och snabbare insatser än

föregående, vad som kan förutses följa av den normala budgetprocessen. De frågor som därvid aktualiseras behandlas i det följande. Frågor rörande långsiktig kunskapsutveckling och kompetensuppbyggnad i första hand av UHÃ och dess planeringsberedningar samt av behandlas fakultets-/sektionsnämnder. Sektorsorganens kontakt med planeringsarbete till att vissa av dem har samråd m. m. begränsar sig än så länge i huvudsak med UHÄ. lnte minst avsaknaden av möjligheter till mer och kontakter direkt inflytande torde ha inverkat negativt på sektorsorganens benägenhet att engagera sig i långsiktig FoU inom högskolan. Förändringar i högskolans forskningsinriktning tar lång tid att genomföra. dvs. inrättande av professurer, är - som Det vanligaste styrinstrumentet, bl. a. FUN påpekade - mindre effektivt. En olägenheterna är att resurserna

124 Högskolans och resurser. kompetens . .

binds till en viss inriktning under en ofta mycket lång tid. Omprövning av tjänsternas inriktning sker endast då en tjänst blir vakant genom att innehavaren går i pension eller av andra skäl lämnar tjänsten. Under senare år har också andra styrformer diskuterats. UHÄ fick år 1979 regeringens uppdrag att undersöka möjligheten att upprätta dokument med mål och riktlinjer för disciplinorienterade fakulteter. Vidare kan nämnas att riksdagen anslagit medel för uppbyggnad av forskning inom vissa angivna områden utan att medlen bundits i tjänster (se avsnitt 4.1). Åt Sektorsorganen har ett naturligt intresse av att utöva inflytande över FoU inom resp. områden, i synnerhet givetvis över den FoU de finansierar. För att högskoleorganisationen skall kunna utveckla sin samverkan med sektorsorganen måste dessas behov och prioriteringar av kunskapsutveckling föras in i högskolan. Sektorsorganen måste därför ges ett betydande inflytande över den långsiktiga, sektoriellt motiverade FoU-verksamheten. Denna FoU-verksamhet är samtidigt av annan karaktär än den projektbundna FoU som sektorsorganen vanligen finansierar. Det måste sålunda här bli fråga om ett inflytande över verksamhetens inriktning på längre sikt. I det följande diskuterar vi frågor rörande resursvolym, beslutsnivå, programansvar och verksamhetsformer närmare.

9.4.2 Resursvolym och beslutsnivâ

Omfattningen av olika sektorsorgans FoU-resurser varierar Det kraftigt. finns inte heller någon klar koppling mellan resursvolym och FoU-behov vilket har sin grund bl. a. i att en övergripande forskningspolitik saknats. Beslut avseende utnyttjande av de sektoriella FoU-resurserna fattas inom flertalet sektorer på myndighetsnivå. Vissa myndigheter anmäler i sin anslagsframställning den tänkta medelsanvändningen varigenom statsmakterna ges möjlighet att redovisa sin uppfattning. Myndigheterna prioriterar normalt FoU-insatser som kan bidra till belysning av akuta problem i verksamheten. Vidare innebär budgetsystemet restriktioner som gör att möjligheterna till långsiktiga åtaganden begränsas. Den FoU-verksamhet som bedrivs med sektoriella medel får av dessa skäl ofta kortsiktig karaktär. Beslut rörande omfattningen av de medel som skall ställas till förfogande för långsiktig kunskapsutveckling med sektoriell inriktning skulle i princip kunna fattas på myndighetsnivå. Regering och riksdag kan då, vare sig myndigheterna redovisat sin tänkta medelsanvändning eller inte, i samband med beslut om statsbudgeten eller i annat sammanhang stryka under sektorsorganens ekonomiska ansvar även för långsiktig FoU inom högskolan av betydelse för sektorerna. En möjlighet är att statsmakterna härvid ålägger Sektorsorganen att avsätta viss, av varje myndighet själv beslutad resursvolym för ändamålet, vilken binds för exempelvis en treårsperiod. Här antydda vägar är dock enligt vår mening inte tillräckliga för att skapa erforderliga garantier i sammanhanget. Syftet med våra förslag är, som betonats inledningsvis, i första hand att säkerställa högskolans möjligheter att inom alla berörda områden utveckla kompetens för sektorsforskningens behov. De resurser som avsätts för ändamålet måste vara så stora att en meningsfull verksamhet kan bedrivas. Förekomsten av resurser för långsiktig kunskapsutveckling inom motsvarande

kompetens och resurser. . .

Högskolans

områden inom ramen för högskolans basorganisation, liksom också högskolemyndigheternas bedömningar av Förutsättningarna i övrigt för verkav resamheten, måste tillmätas vikt när det gäller att bedöma storleken sursbehoven. Vidare måste FoU-resurser som finns inom andra sektorer De övergripande bedömningar som är nödvändiga tas in i övervägandena. Vi föi sammanhanget måste, enligt vår mening, göras på statsmaktsnivå. reslår därför, att statsmakterna skall fatta beslut om storleken på och den inriktningen av de medel från FoU-anslag inom resp. sektor huvudsakliga som skall användas för långsiktig, sektoriellt motiverad forskning förlagd

Dessa beslut måste självfallet grundas på förslag från sektill högskolan. myndighet som utformats efter samråd med högskolemyndigtorsansvarig heterna. Det ansvar för sektoriell FoU som i dag ligger på sektorsmyndigheterna kunskapsutveckling m. m. måste anses omfatta också planering av långsiktig av detta ansvar och av Våra förslag skall ses som en uttalad markering och vikten av att en sådan planering kommer till stånd. nödvändigheten för sektoriellt inriktad lång- Den av statsmakterna fastlagda resursvolymen siktig kunskapsutveckling bör ses som uttryck för den minsta omfattningen av de insatser som skall göras vid sidan av insatser via den reguljära plaoch medelsanvisningen till högskolan. Det ankommer på resp. neringen sektorsmyndighet att, med utgångspunkt i en helhetssyn på FoU-verksamheten inom det egna verksamhetsområdet och med beaktande av befintliga insatser för långsiktig kunresurser inom högskolan, avgöra vilka ytterligare som skall göras med sektorsmedel. Den satsning på långskapsutveckling och kompetensuppbyggnad som säkerställs siktig kunskapsutveckling med de ytterligare insatser som resp. genom våra förslag bör, tillsammans och kvaliteten även hos den sektorsorgan gör, på sikt påverka inriktningen mer kortsiktiga verksamheten. En ändamålsenlig balans kan då skapas mel-

lan långsiktig kunskapsutveckling och tillämpningsinriktad projektbunden Den balans som eftersträvas inom högskolan mellan FoU-verksamhet. motiverad forskning och externt motiverad sådan främst inomvetenskapligt behandling av forskbör således ha en motsvarigheti sektorsmyndigheternas vid avvägningen mellan insatser för ningsfrågor och forskningsprogram, och insatser motiverade av mer akuta kunlångsiktig kunskapsutveckling skapsbehov. för att de sektoriella FoU-resurser som utnyttjas för En förutsättning inom högskolan skall kunna användas eflångsiktig kunskapsutveckling fektivt att beslut rörande inriktning, fördelning och lokalisering är självfallet av insatserna sker med beaktande av utvecklingen inom den del av högsom finansieras direkt över statsbudgeten. skolans forskningsorganisation Detta kräver mellan fakultetsnämnder, samordning på myndighetsnivå UHÄ och sektorsorgan och ytterst på departementsnivå. UHÃ har, som nämnts, i uppdrag att- med utgångspunkt i FUN:s förslag fakulteter. - försöksvis utarbeta mål och riktlinjer för disciplinorienterade I sådana mål och riktlinjer skulle statsmakterna för olika fakulteter eller

av särskilda insatser för kunpå annat sätt avgränsade områden ange behov och kompetensuppbyggnad. Ett förverkligande av systemet skapsgenerering med mål och riktlinjer för olika fakulteter ökar statsmakternas möjligheter inriktningen av forskningen inom högskolan. att påverka den huvudsakliga

126 Högskolans kompetens och resurser. . .

Styrformer av detta slag torde också vara en förutsättning för ett reellt inflytande från sektorsorganens sida över den långsiktiga kunskaps- och kompetensutvecklingen där. Vi föreslår mot denna bakgrund, att sektorsorganens ansvar för sektoriell FoU skall innefatta programansvar för långsiktig kompetensutveckling förlagd till högskolan. Med programansvar menar vi då skyldighet att precisera de krav på kompetensutveckling som resp. sektor ställer. Denna precisering bör utgå från sektorns totala FoU-behov oavsett hur forskningen är tänkt

att finansieras. I programansvaret li

bör ingå även ett uppföljningsansvar, dvs. I i ansvar för att den långsiktiga kunskapsutveckling som bedrivs med sektorsmedel på lämpligt sätt utnyttjas lör tillämpningsinriktad FoU av mer kortsiktig karaktär och i övrigt nyttiggörs i resp. sektors verksamhet. Sektorsorganens programansvar för långsiktig forskning inom högskolan bör utövas i samband med att mål och riktlinjer av det slag som nämnts upprättas. Underlag för dessa bör, i de delar de avser sektoriell FoU, upprättas av berörda FoU-ansvariga myndigheter i samverkan med högskoleorganisationen. Det bör sedan ankomma på dels berörda fakultets-/sektionsnämnder, dels UHÄ att väga in resp. sektorsorgans synpunkter och förslag i arbetet med förslag till mål och riktlinjer att fastställas av statsmakterna liksom i arbetet med de årliga anslagsframställningarna. Vi förutsätter därvid, att högskolemyndigheterna inte i sak överprövar sektorsorganens behovsbedömningar. De måste därmot pröva om och i så fall hur verksamheten kan eller bör bedrivas inom högskolan med hänsyn till befintliga resurser i form av personal, lokaler och utrustning och till balansen mellan olika Vidare slag av forskning. måste de svara för en samlad planering av forskarutbildningen, där hänsyn tas även till den sektoriella och industriella forskningens behov. Samtidigt som sektorsorganens bedömningar på detta sätt förs in i en samlad planering av högskolans forskningsverksamhet bör de tillställas vederbörande fackdepartement tillsammans med resp. myndighets anslagsframställning. Denna bör, som förut nämnts, innehålla konkreta förslag om omfattningen av medelsavsättningen för långsiktig kompetensuppbyggnad inom högskolan. Vidare bör den FoU-verksamhet som bedrivs inom sektorn redovisas, såväl dess inriktning som dess organisation. Den slutliga sammanvägningen inför statsmakternas ställningstaganden får sedan göras på departementsnivå mellan utbildningsdepartementet, som har UHÄ:s förslag som underlag, och resp. fackdepartement, som då kan hävda sådana önskemål från sektorsorganen som inte kunnat tillgodoses i avvägningen inom högskoleorganisationen. UHÄ skall på ett nationellt plan bl. a. göra de bedömningar av balansen mellan de två slagen av forskning samt mellan fast och projektfinansierad organisation som lokalt åvilar fakultets-/sektionsnämnd. Information om och bedömningar av dessa balanssituationer bör utgöra ett viktigt underlag för UHÄ vid ämbetets bedömning av

den förstärkning av högskolans bas-

organisation som förutsätts ske med sektoriella medel. Också forskningsråden bör, med hänsyn till deras ansvar för stöd till riktad medverka grundforskning, i de avvägningar som här blir aktuella. FRN har till uppgift att komplettera forskningsråden när det gäller stödet till Samhällsrelevant Åt nämnden forskning. har också uppdragits att inför

kompetens och resurser. . . SOU l980:46 Högskolans

1982 års forskningspolitiska proposition belysa möjligheterna till övergriinom forskningsområdet från riksdapande innehållsmässiga prioriteringar sida. I anslutning härtill skall nämnden lämna förslag gens och regeringens som med hänsyn till samhällets och forskningens på forskningsområden Dessa uppgifter gör det naturligt, att FRN medverkar behov bör prioriteras. som leder fram till sektoriell finansiering av vissa i den planeringsprocess fasta forskningsresurser inom högskolan.

9.4.3 Medelsanvändning

inom högskolan måste Behov och förutsättningar resp. sektor och inom hur resurserna för långsiktig sektorsforskning skall utytterst bestämma Vi skall därför här endast beröra några möjliga användningssätt. nyttjas. måste vara att förutsättningar för Avgörande för valet av verksamhetsform en kontinuerlig och stabil verksamhet skapas. Behov av insatser föreligger självfallet främst inom forskningsområden som inte etablerats eller som är svagt representerade inom högskoleorganisationen. Det kan därför i många fall vara aktuellt att finna andra anän dem som f. n. dominerar den främst inomvetenskapligt vändningssätt motiverade forskningsorganisationen inom högskolan. Mot bakgrund av bebör dock, då förutsättningar härför finns, resurserna hovet av kontinuitet kunna utnyttjas för att inrätta och finansiera såväl högre forskartjänster i basorganisationen. UHÄ pekade i

(professurer) som fler mellahtjänster

sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 på att man borde överväga inriktade högre forskartjänster for att ge sektoriellt frågan om sektoriellt en mer permanent tjänstebas. UHÄ högprioriterad, riktad grundforskning skulle inrättas föreslog samtidigt att en tjänst som professor i belysningslära i Stockholm, varvid sektoriellt destinerade forskvid tekniska högskolan ningsmedel angavs som en lämplig linansieringsväg. Inom forskningsrådsorganisationen stöds utveckling av “nya” forskningsområden bl. a. genom personliga tjänster som forskare, vilka är placerade och förenade med viss undervisningsskyldighet. STU vid en högskoleenhet för budgetåret 1980/81 hemställt om medhar i sin anslagsframställning att inrätta särskilda forskartjänster av detta slag inom områden givande

där behov föreligger att snabbt bygga upp forskningsresurser och kompetens.

FoU-medlen bör enligt vår mening kunna utnyttjas för fi- De sektoriella nansiering av tjänster av liknande slag. Man bör emellertid uppmärksamma, bygger på formella behörighetskrav att rådsorganisationens forskartjänster som det inte alltid finns möjlighet att upprätthålla för (docentkompetens) del. För områden där teori- och metodutveckling måste sektorsforskningens av olika kunskapsområden bör man, enligt vår utgå från kombinationer mening, kunna tillämpa en friare behörighetsprövning. erinra om, att lärartjänstutredningen för vissa Vi vill i detta sammanhang resonemang om behörighet för tjänst som docent/biträdande professor. Utredningen föreslår, att behörighetsföreskrifterna för sådan tjänst formuleras det ena alternativet bör doktorsexamen eller moti två alternativ. Enligt svarande kompetens vara behörighetsgivande. I det andra, vetenskapliga vilket utredningen bör tillämpas om särskilda skäl föreligger (t. ex. enligt forskarutbildning), bör doktorsexamen eller avsaknad av relevant forskning/

l248i »Högskolans kompetens och resurser. . .

kompetens av annat slag än vetenskaplig som prövas likvärdig för tjänsten, ge behörighet. Bland exempel på kompetens som åsyftas i det senare fallet nämner lärartjänstutredningen sådan som visats genom meriterande arbete i syfte att utveckla viss yrkesfunktion eller genomgången längre påbyggnadsutbildning i kombination med några års kvalificerad yrkesverksamhet. Lärartjänstutredningen framhåller att dessa exempel främst har relevans för de delar av högskolan där utbildningen f. n. har en mera klart yrkesförberedande De områden inriktning. som åsyftas torde i stor utsträckning falla inom samhällssektorer där det föreligger behov av för sektorsforskrelevant ningen teori- och metodutveckling. Sektorsforskningen är inte alltid disciplinorienterad på samma sätt som högskolans främst inomvetenskapligt motiverade forskning. Ofta efterfrågas kompetens inom områden som ligger mellan eller sträcker sig över flera discipliner. Inom högskolan har ansatser gjorts för att möta dessa nya forskningsbehov, t. ex. genom temaforskning och Centrumbildningar av olika slag. I prop. 1979/802100, bil. 12, föreslogs, som redan berörts, en modell för uppbyggnad av angelägna forskningsområden, som kan vara ändamålsenlig i förevarande sammanhang. Modellen innebär att medel anvisas utan att bindas till en tjänst, men förenas med riktlinjer för verksamhetens inriktning. Den medger en friare definition av forskningsområde, som inte förutsätter att befintlig vetenskaplig teori- och metodutveckling skall ligga till grund. För den sektoriella forskningen skulle erforderliga riktlinjer kunna utformas av berört sektorsorgan. Om traditionella så småforskartjänster ningom inrättas inom ett på detta sätt definierat område, kan det ske när i vedertagen mening vetenskapligt kvalificerade sökande finns och när forskningsverksamheten vunnit stadga. Den målinriktade sektorsforskningen är vanligen organiserad som tidsbegränsade projekt. Dessa kan initieras av enskilda forskare eller av det medelsbeviljande organet. Verksamhetsformen förutsätter att erforderlig kompetens finns utvecklad och tillgänglig inom högskolan. De sektoriella FoU-resurserna för långsiktig kompetensuppbyggnad skulle i princip kunna utnyttjas på samma sätt. Detta användningssätt ger emellertid mindre goda förutsättningar för en stabil verksamhet, integrerad med högskoleenhetens övriga forskning. Den av oss eftersträvade breddningen av högskolans basorganisation kommer heller inte till stånd. Vi anser därför, att denna verksamhetsform inte bör komma i fråga annat än i undantagsfall för de sektoriella FoU-medel som avsätts för långsiktig kunskapsutveckling genom beslut av statsmakterna. Däremot kan den vara ändamålsenlig för sådana insatser för kompetensuppbyggnad och kunskapsutveckling, som sektorsorganen väljer att göra utöver vad som beslutas av statsmakterna. Verksamheten bör då vara inordnad i ramprogram, exempelvis av det slag som STU tillämpar. De nämnda verksamhetsformerna kan vidare kombineras på olika sätt. Man kan således tänka sig att långsiktig sektorsforskning bedrivs inom ramen för särskilda forskargrupper med anslag för längre tids verksamhet, t. ex. sex eller nio år. Dessa grupper kan byggas upp kring fasta tjänster eller ”rådstjänster”. Beroende av ämnesområde och verksamhetsomfattning kan sådana grupper knytas till en disciplinorienterad, tema- eller problemområdesorienterad institution (motsv.) eller bilda en fristående arbetsenhet inom högskolan.

kompetens och resurser. . . 129 Högskolans

9.4.4 Former för medelsavsättning

för riks- Vi utgår från, att regeringen i den forskningspolitiska propositionen dagen kommer att redovisa omfattningen och den huvudsakliga inriktningen av de delar av högskolans basorganisation som skall finansieras av sektorsorganen. l rådande statsfmansiella läge får man räkna med att den bindning av sektorsmedel för långsiktig kunskapsutveckling inom högskoleorganisationens ram som vi föreslår inte kan följas av en motsvarande uppräkning av FOU-medlen till sektorsorganen. Vårt förslag innebär alltså i realiteten att de FoU-medel sektorsorganen fritt disponerar minskar. Med FoU-anslag, liksom forskningsrådens, i flerhänsyn till att sektorsorganens talet fall är hårt uppbundna av projekt, som planeras löpa över mer än att beakta de budgetmässiga konsekvenserna ett år, torde det vara möjligt av en forskningsproposition först i av ställningstaganden med anledning året efter det att forskningspropositionen behandlats. budgetpropositionen En dylik tidsförskjutning mellan principbeslut och genomförande ger också önskvärt utrymme för att låta sektorsorganen, med utgångspunkt i prinoch i samråd med UHÄ, närmare precisera verksamhetens incipbeslutet riktning och former samt önskemål om dess lokalisering. Vi har vid våra överväganden kring dessa frågor bedömt det som angeläget, att även vid valet av former för medelsavsättning markera såväl sektorsinriktning och uppföljning som att det organens ansvar för verksamhetens av högskoleorganisationen. Vi har därför sökt är fråga om en förstärkning utarbeta ett sammanhängande förslag, som klart markerar skillnaden mellan denna verksamhet och sektoriellt finansierade fleråriga projekt av mer traditionellt som förutsättningar skapas for samordning bl. a. slag, samtidigt med de sektoriellt motiverade forskningsresurser som redan finns inom högskolans fasta organisation. Vid våra överväganden har vi studerat tre huvudmodeller för medels- Dessa redovisas i det följande. Gemensamt för dem alla är att avsättning. statsmakternas utövas genom mål och riktlinjer av övergripande styrning det slag som berörts i det föregående.

Modell 1 av förslag från berörda sektorsmyndigheter efter samråd med På grundval UHÄ beräknas medel för sektoriellt inriktad, långsiktig kompetensuppbyggnad under anslagen till forskning och forskarutbildning inom högskolan under nionde huvudtiteln. Samtidigt minskas anslagen till sektoriell FoU under berörda huvudtitlar i motsvarande mån. Förslag rörande medelsanvändningen avges av UHÄ efter samråd med Medlen disponeras av berörda högskoleenheter för forskresp. sektorsorgan. olika fakulteter föreskrifter i regleringsbrev meddelade ning inom enligt av utbildningsdepartementet efter gemensam beredning med resp. fackdepartement. Eventuella kompletterande föreskrifter eller riktlinjer meddelas av UHÄ efter samråd med sektorsorganet. Modellen markerar starkt, att det är fråga om en förstärkning av högskoleorganisationen.

Modell 2 efter samråd med UHÄ På grundval av forslag av berörd sektorsmyndighet beräknas medel under resp. FoU-anslag som en delpost det belopp som

130 Högskolans kompetens och resurser. . .

skall användas till sektoriellt motiverad, långsiktig kompetensuppbyggnad. Förslag om medelsanvändningen avges av resp. sektorsorgan efter samråd med UHÄ. Beslut om medelsdisposition fattas av sektorsorganet de enligt föreskrifter regeringen, i detta fall vederbörande

fackdepartement, efter ge-

mensam beredning med Utbildningsdepartementet, meddelar l i reglerings-brev. l den mån kompletterande Föreskrifter eller riktlinjer är detta behövs en angelägenhet för resp. sektorsorgan efter samråd med berörda högskolemyndigheter. Modellen präglas av, att sektorsorganen behåller det llulla myndighetsansvaret för FoU-verksamheten inom resp. sektor.

Modell 3 På grundval av förslag från resp. sektorsorgan efter samråd med UHÄ beräknas under resp. FoU-anslag som en delpost det belopp som skall användas för sektoriellt motiverad, fölångsiktig kompetensuppbyggnad. Samtidigt reskrivs, att delposten skall krediteras ett under utbildnlngshuvudtiteln uppfört s. k. tusenkronorsanslag. Förslag om medelsanvändning avges av UHÄ efter samråd med resp. sektorsorgan. Medlen disponeras av berörda högskoleenheter mål och enligt riktlinjer av det slag som beskrivits i avsnitt 9.4.2, dels Föreskrifter l regleringsbrev, som i denna modell meddelas av Utbildningsdepartementet efter gemensam beredning med resp. fackdepartement. l den mån kompletterande föreskrifter eller riktlinjer behövs är detta en angelägenhet för UHÄ efter samråd med resp. sektorsmyndighet. Modellen markerar såväl de sektoriellt inriktade resursernas speciella karaktär som behovet av en samlad planering av verksamheten inom högskolan.

Vid valet av form för medelsavsättning bör man, enligt vår mening, särskilt beakta tre omständigheter. Vi vill sålunda för det första peka på, att avgränsningen av sektorsorganens ansvarsområden i fråga om FoU är oenhetlig och att behoven av mer långsiktig teori- och metodutveckling inte sällan är gemensamma för flera sektorer. Man bör räkna med, att möjligheterna, i alla fall på kortare sikt, att avsätta medel för här aktuella ändamål inom flera sektorer är så begränsade, att en meningsfull forskningsverksamhet inte blir möjlig. Dessa förhållanden talar för att det bör vara möjligt att föra samman medel från flera sektorer för att få till stånd slagkraftiga insatser för sektoriellt motiverad forskning inom högskolan, med inriktning av för flera sektorsorgan gemensamt intresse. Den andra omständighet vi vill peka på är, att den föreslagna finansieringen av långsiktig forskning inom högskolan, i ett statsfmansiellt trängt läge, kan upplevas negativt inom berörda sektorsorgan. Man kan befara, att berörda myndigheter i avsikt att skydda sina mer omedelbara intressen söker minimera effekterna av den minskning av disponibla FoU-medel som följer av medelsavsättningen. Risken är då stor att syftet med vidtagna åtgärder förfelas. Möjligheterna att inom ramen för en samordnad forskningspolitik bevaka att de uppställda målen uppnås bör tillmätas stor vikt. Slutligen bör det med hänsyn till den sektoriellt motiverade forskningens ofta tvärvetenskapliga karaktär vara till fördel om verksamheten inte redan genom formen för medelsanvisning hänförs till viss fakultet. Skillnaderna mellan de tre modellerna ligger främst i högskolemyndigheternas resp. sektorsmyndigheternas olika grad av inflytande och ansvar

Högskolans kompetens och resurser. . . 131

samt i möjligheterna till samordning av den totala verksamheten inom högskolan. Den första modellen medför att ansvaret för utnyttjandet av resurserna helt läggs på högskolemyndigheterna. Vidare integreras resurserna i fakulvilket medför med hänsyn till den sektoriellt moti-

tetsanslagen, svårigheter

verade forskningens ofta mång- och tvärvetenskapliga karaktär. Möjligheinom många områden. Sektorsorterna till insatser begränsas härigenom av verksamheten och för medverkan ganens intresse för en uppföljning i en dialog med högskolan torde i denna modell bli litet. Den andra modellen innebär i stället att sektorsmyndigheterna ges starkt i inflytande, i princip oförändrat jämfört med det man nu har över sina FoUl medel. Statsmakternas beslut skall beredas och verkställas av sektorsorgan och fackdepartement efter samråd med högskolemyndigheterna resp. utbildningsdepartementet. Modellen möjliggör givetvis långsiktig kompetensuppbyggnad, men medger inte i egentlig mening en förstärkning av högskolans bas för forskning. Den ger heller inte någon garanti för att högsom sådan utvecklas mot att bättre svara mot sektorsskoleorganisationen behov. Modellen försvårar vidare samordning av resurser från forskningens flera sektorer och utveckling av tvärsektoriella forskningsinsatser. Möjligheterna till en samlad planering av hela högskolans FoU-verksamhet förändras inte heller i förhållande till vad som annars gäller. Den tredje modellen gör det möjligt att förstärka högskolans basorganisation för forskning och att samordna insatserna med dem som görs inom t. ex. rörande sektoriellt motiramen för den reguljära högskoleplaneringen verad forskning. Samtidigt hålls medlen åtskilda från dem som utnyttjas i övrigt. Verksamhetens särart markeras sålunda för högskolans verksamhet samtidigt som den integreras i högskolans fasta organisation. Vidare skapas för samordning av insatserna över sektors- och disciplinförutsättningar gränser. Sektorsorganens inflytande utövas även i denna modell genom preav insatsområden i dialog med högskolemyndighetema inom raciseringar men för arbetet med förslag till mål och riktlinjer. De slutliga besluten ankommer i denna modell på högskolemyndigheterna och utbildningsdaefter samråd med resp. sektorsorgan och fackdepartement. Sekpartementet torsorganens uppföljningsansvar, dvs. ansvar för kontinuerlig uppföljning och användning av resultaten i det löpande FoU-arbetet, markeras särskilt genom att medlen beräknas under resp. sektorsanslag. Den tredje modellen är, enligt vår uppfattning, den som bäst främjar utvecklingen av långsiktig, sektoriellt inriktad forskning genom att den dels planering av högskolans forskningsinsatser, oavsett garanterar en samordnad och en samlad bedömning av forskarutbildnings- och finansieringsform, forskarrekryteringsbehoven, dels ger sektorsorganen ett klart definierat inflytande över verksamhetens inriktning. Mer styrning från sektorsorganen än den som kommer till stånd enligt modell 3 vore enligt vår bedömning olycklig för forskningen. Vi föreslår mot denna bakgrund, att de medel som skall avsättas till förstärkning av högskolans basorganisation beräknas och tas upp under en särskild anslagspost under resp. sektoriella FoU-anslag. l regleringsbrev för detta anslag föreskriver regeringen, att medlen under anslagsposten skall krediteras ett under utbildningshuvudtiteln uppfört s. k. tusenkronorsanslag

132 Högskolans kompetens och resurser. . .

till sektoriell kompetensuppbyggnad inom högskolan. Detta sistnämnda anslag, som i likhet med andra FoU-anslag bör vara ett reservationsanslag, skall disponeras av berörda högskoleenheter enligt Föreskrifter som meddelas av regeringen (utbildningsdepartementet). Av dessa föreskrifter bör framgå inom vilka områden forskning får bekostas från anslaget. Vidare kan här hänvisas till de av riksdagen fastställda målen och riktlinjerna for berörda fakulteter. Vid behov kan samråd mellan högskole- och sektorsmyndigheter i fråga om beslut om medelsanvändningen föreskrivas från fall till fall. Eventuella tjänster personalfortecknas vid högskoleenhetema och de gemensamma bestämmelserna för anslagen till forskning och forskarutbildning inom högskolan äger automatiskt tillämpning på den från anslaget finansierade verksamheten. Det har för oss varit självklart, att såväl sektorsorganen som högskolemyndigheterna måste ha ett inflytande över planering och användning av de sektoriella medlen för långsiktig kunskapsuppbyggnad inom högskolan. I den slutliga avvägningen har vi stannat för en modell som formellt sett ger högskolemyndigheterna och utbildningsdepartementet ett överordnat inflytande. Vi vill emellertid betona, att syftet med vårt forslag i denna del helt skulle förfelas om sektorsorganens önskemål och synpunkter inte kan hävdas väl i dialogen med högskolemyndigheterna. Vi har inte ansett det ligga inom ramen for vårt uppdrag att närmare gå in på förändringar i formerna för planering och ledning av högskolans forskning och forskarutbildning. Vi vill emellertid i detta sammanhang påpeka att såväl 1979 års riksdagsbeslut i allmänhet som våra förslag om samverkan mellan högskola och sektorsorgan i synnerhet kan motivera en översyn av frågan om mera direkt inflytande i fråga om sektoriellt eller industriellt motiverad högskoleforskning för sådana FoU-intressenter med vilka högskolan samverkar. Här kan erinras om den redan existerande möjligheten till representation i fakultetsnämnd for Lex. sektoriella intressen, en möjlighet som hittills utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. Från vissa synpunkter återkommer vi till denna fråga i kapitel 14.

sou 1980:46

10 inom högskoleenheterna Planering

10.1 Inledning

Många skäl talar för att man inom högskoleenheterna skall lägga ned tid Verksamhetsplanering underlättar och resurser på verksamhetsplanering. mellan olika nivåer inom organisatinen. Den leder till att de samordning anställda får bättre information om och större möjligheter att utöva in-

Med förhållandevis små insatser kan man göra flytande över verksamheten. som krävs för att kunna utnyttja tillde avvägningar och prioriteringar

gängliga resurser effektivt. Planering kan således t. ex. leda till ökat utrymme för forskning genom att tillgängliga resurser utnyttjas på rätt sätt och för Vidare är en bättre planering en förutsättning för en flexibel rätt uppgifter. med externa medel bl. a. lösning av frågan om graden av kostnadstäckning vid uppdrag. Huvudsyftet med förslagen i detta kapital är att säkra den inomvetenskapligt motiverade forskningens omfattning och ställning i ett system med insatser aktualiseras starkt ökad forskningssamverkan. Nya administrativa först då en sådan ökning blir av den omfattalltså från vår utgångspunkt att särskilda blir motiverade. Det är dock vår erningen åtgärder institutioner redan idag bristande planering av farenhet att vid åtskilliga verksamheten har lett till problem för den långsiktiga forskningen, särskilt

då vid institutioner med omfattande extern verksamhet. inom högskolan finansieras från en rad skilda källor. Direkt Forskningen anvisas medel över anslag till forskning och forskaröver statsbudgeten lokalkostnader vid högskoleenheterna, vetenskapliga bibliotek, utbildning, för doktorander, inredning och utrustning samt ytterligare utbildningsbidrag Därutöver tillförs högskolans forskning medel via anslag några ändamål. från forskningsråden, STU och riksbankens jubileumsfond. Sektorsorgan, finansierar forskning inom högskolan kommuner, företag och organisationer dels genom anslag till enskilda forskningsprojekt, dels genom ersättning för arbete. Högskoleenheterna har dessutom i vissa fall egna fonder och som kan användas för forskningsändamål. Slutligen tillförs andra tillgångar, högskolan medel i form av gåvor, donationer och anslag från stiftelser, fonder Denna starkt pluralistiska fioch andra enskilda eller juridiska personer. ställer stora krav på organisationens flexibilitet och förmåga till nansiering anpassning, dvs. på god planering.

inom högskolan bedrivs vid institutioner och oftast av per-

Forskningen utbildning och forskarutbildning. sonal, som också svarar för grundläggande

134 Planering inom högskoleenheterna

Planeringen för forskningen inom en institution, en fakultet eller en högskoleenhet kan inte ske oberoende av den grundläggande utbildningen och

forskarutbildningen utan måste på samtliga nivåer ingå som ett led i en

samlad planering för all berörd verksamhet. Den lokala planeringen måste i sin tur sättas in i den mer övergripande planering av högskoleutbildning och forskning som sker på nationell nivå. Med ökad forskningssamverkan ökar kraven på högskoleenheterna att kunna tillhandahålla kompetens, utrustning och lokaler m. m. för att tillgodose FoU-behov hos myndigheter, företag och organisationer m. fl. Samtidigt måste varje högskoleenhet kunna tillgodose utbildningens och den främst inomvetenskapligt motiverade behov. forskningens Detta ställer ökade krav på prioritering mellan verksamheter och på ändamålsenliga former för resursutnyttjande. I vårt uppdrag ingår, att belysa konsekvenserna för högskolan av förändringar av externt finansierad FoU. När vi i det följande tar upp planeringsfunktionerna inom högskoleenheterna sker detta med utgångspunkt i de krav en vidgad forskningssamverkan ställer. De förslag som förs fram får emellertid också - om de genomförs - konsekvenser för planeringen for all verksamhet inom högskoleenheterna. Vi har inte försökt belysa om de föreslagna åtgärderna svarar mot behov inom andra verksamhetsgrenar än forskningen. Med hänsyn till förslagens inriktning på en allmän höjning av ambitionsnivån bör dock åtgärderna kunna medverka till ett bättre resursutnyttjande också inom den grundläggande utbildningen och forskarutbildningen. Vissa av de resonemang och förslag som redovisas i förevarande kapitel kan för en del läsare framstå som triviala. För andra kan verklighetsbeskrivningen te sig överdrivet negativ. Vi är självfallet medvetna om, att det inom den del av högskoleorganisationen inom utbildningsdepartementets område, som har fasta resurser för forskning - elva högskoleenheter med sammanlagt bortåt 1000 arbetsenheter - finns mycket stora variationer bl. a. i fråga om planeringsfunktionerna. Vi är också medvetna om, att det på många håll pågår utvecklingsarbete i syfte att förbättra planeringen. De omfattande intervjuer vi genomfört med företrädare för institutioner och högskoleförvaltningar pekar dock entydigt på, att förhållandena i åtskilliga fall inte motsvarar de krav som bl. a. en vidgad forskningssamverkan ställer. Vi vill också framhålla, att de krav som i det följande ställs på högskoleenheternas FoU-organisation i princip inte är andra än de som ställs på statlig FoU-verksamhet i allmänhet. Man kan också med viss rätt hävda, att vissa särdrag hos forskningen medför att all planering av forskning är behäftad med svårigheter. Sålunda måste utrymme beredas både för den spontanitet och det tidsödande, målmedvetna och systematiska arbete som är väsentliga inslag i all forskning. Planering får inte vara ett hinder för initiativ och kreativitet. Berörda särdrag i forskningsverksamheten kan emellertid, enligt vår mening, inte tas till intäkt för att man skall avstå från planering av verksamheten. Däremot måste man ta hänsyn till dem vid utformningen av planeringsfunktionerna. I våra direktiv betonas, att en ökad samverkan mellan högskolan och bl. a. företag och myndigheter förutsätter att man känner till konsekvenserna av en sådan ökning för högskolans övriga verksamhet. Ytterst innebär detta,

inom högskoleenheterna 135

Planering

av verksamheten att de organ som har ansvar för planering och ledning måste ha överblick över hur sektoriellt eller industriellt inom högskolan motiverad påverkar forskningen och utbildningen inom högskoforskning inom fakulteten och inom den enskilda institutionen. leenheten, gör detta det nödvändigt att utveckla högskolans Enligt vår bedömning för detta arplaneringsfunktioner. I det följande diskuteras några riktlinjer för fördelning av kostnader vid forskbete. Vi tar också upp principerna att påpekas, att den planering varom här ningssamverkan. Det förtjänar och är fråga inte syftar till annat än att öka högskolans handlingsberedskap möjligheter att möta förändringar och nya krav. Planering får aldrig innebära vid program som detaljreglerar verksamheten för lång en stel uppbindning

tid framåt.

10.2 av verksamhet och ekonomi Planering

10.2.1 Utgângsläget

fakultetsnämnder och institutionssty- Planeringen inom högskolestyrelser, till riksrelser är bunden till arbetet med förslag till anslagsframställningar och forskarutbildning och till arbetet med budget dagen i fråga om forskning av tilldelade Det finns stora och fördelning anslag inom högskoleenheten. när det gäller omfattningen av variationer, i synnerhet på institutionsnivå, och i vilken utsträckning man låter värdering av utförd planeringsarbetet Skillnaderna i ambitioner i detta avseende verksamhet påverka planeringen. kan till en del förklaras av den betydande spännvidd som finns beträffande

Små institutioner, med både institutionernas storlek och ämnenas karaktär. har ofta en förhållandevis enkel få forskare och ett litet antal studerande, inte jämföras med stora

ñnansieringsbild. De kan i planeringshänseende

som finansierar verksamheten med medel från en rad källor. institutioner, och Stora institutioner har många anställda med varierande arbetsuppgifter vilket ställer speciella krav på planeringen. Även anställningsförhållanden, att planeringsinsatserna varierar från institution om det således är rimligt arr en ekonomisk planering och verksamhetstill institution är det viktigt

planering verkligen genomförs. Med utgångspunkt i vån uppdrag vill vi särskilt framhålla följande motiv för en förbättrad Extern finansiering planering på lokal nivå inom högskolan. påverka valet av forskav forskning inom högskolan kan, som nämnts, vid en arbetsenhet. Därmed påverkas också forskarutbildningsinriktning inom om-

ningens innehåll och den långsiktiga kompetensuppbyggnaden

möjligheterna till rådet. På detta sätt styr pågående forskningssamverkan också i framtiden. Vidare leder all forskningssamverforskningssamverkan till att personal, utrustning och kan, som också påpekats i det föregående, Enligt vår uppfattning måste sådana lokaler binds vid en viss verksamhet. på ett medvetet ställningstagande. En vidgad forskbindningar grundas konsekvenserna for ningssamverkan kan, om man inte i förväg analyserar leda till att den främst inomvetenskapligt motiverade övrig verksamhet, kompetensuppbyggnaden åsidosätts. På det sätt verksamhetslångsiktiga och uppföljning f. n. bedrivs inom stora planering, ekonomisk planering

l36 Planering inom högskoleenheterna

delar av högskolan är det inte möjligt att göra de bedömningar av forskningssamverkans konsekvenser som vi bedömer nödvändiga. Vid många institutioner och vid alla berörda högskoleenheter bedrivs redan ett relativt omfattande planeringsarbete. Ambitionsnivån och formerna för arbetet varierar dock avsevärt. Av det arbete RRV utfört för FUN och för oss och av de intervjuer vi genomfört framgår dock att brister inom planeringen är vanliga. l det följande redovisar vi några exempel. Den ekonomiska planeringen på institutionsnivå sker alltför ofta skild från verksamhetsplaneringen. Detta gäller åtminstone så till vida, att man inte ställer samman de resurser man beräknar ha tillgängliga med de krav på resurser som planerad verksamhet ställer. Vidare sker den ekonomiska planeringen inte sällan separat för olika verksamhetsområden inom en institution. Den begränsas dessutom i många fall till de rörliga medel som återstår sedan kostnaderna för befintliga tjänster täckts. Det är normalt den enskilde forskaren som söker anslag från forskningsråd och andra forskningsfinansierade organ. Det är också den enskilde forskaren som i realiteten träffar överenskommelse om samarbete med myndigheter och företag. Forskningsprojekt som kommer till på detta sätt planeras förhållandevis ingående i samband med ansökan om anslag eller med att överenskommelse träffas. Av planeringen framgår i allmänhet forskningsinriktningen ställd i relation till de resurser man bedömer erforderliga för projektet. Härvid beaktas dock mera sällan krav på utnyttjande av institutionens gemensamma resurser. Vidare intar stora externñnansierade forskningsprojekt och vissa gemensamma anläggningar ibland en relativt fristående ställning i förhållande till institutionerna. Allt detta försvårar en sammanhållen planering.

Det är uppenbart att en institutionslednings möjlighet att bedöma hur

de gemensamma resurserna kommer att utnyttjas är helt beroende av att den har tillgång till information om pågående och planerade forskningsprojekt. Detta förutsätter emellertid en samlad versamhetsplanering somtäcker all verksamhet vid institutionen, vilka resurser den kräver och hur den skall finansieras. Också fakultetsnämndernas planeringsinsatser begränsas f. n. till den del av verksamheten som finansieras med anslagen till forskning och forskarutbildning. Nämnderna saknar i huvudsak for beslut som rör den underlag externt finansierade verksamheten. Nämndernas verksamhet på planeringsområdet inskränker sig i stort sett till petitaarbete och fördelning av kursanslag och liknande rörliga resurser. I ökad utsträckning har emellertid nämnderna de senaste åren behandlat verksamhetens innehåll i anslutning till den ekonomiska planeringen.

Högskolestyrelserna, som ytterst har ansvaret för verksamheten vid resp.

enhet, frångår sällan fakultetsnämndernas bedömning av hur tillgängliga medel skall fördelas. Även på styrelsenivå inskränker sig planeringen, i brist på beslutsunderlag, till att omfatta den verksamhet som finansieras direkt över högskoleanslagen. Högskoleförvaltningarna, som sorterar under rektorsämbetet och ytterst högskolestyrelsen, förvaltar samtliga medel till forskning m. m. vid enheterna. Några sammanställningar som kan ligga till grund för en bedömning av hur de samlade resurserna är fördelade och till vilka ändamål de utnyttjas görs dock vanligen inte.

Planering inom högskoleenheterna 137

ansvar för verksamheten är särskilt märkbart när Högskolestyrelsernas det gäller ansvaret för anställd personal. Särskilda medel avsätts för att enheterna skall kunna ta arbetsgivaransvaret även för personal som anställs för externfinansierad verksamhet.

10.2.2 Överväganden och förslag

Högskoleenheternas planering äri allt väsentligt knuten till budgetprocessen, dvs. till arbetet med anslagsframställning, budget och medelsfördelning. Forskningen inom högskolan är emellertid i hög grad beroende av resurstillskott utöver de medel som anvisas över statsbudgetens högskoleanslag. Detta innebär, att en betydande del av de samlade resurserna för forskning inte omfattas av planeringsprocessen. Våra förslag i detta betänkande syftar ytterst till att ge högskoleenheterna

i

än hittills att fullgöra uppgiften att utföra FoU för bättre Förutsättningar m. ll. En vidgad forskningssamverkan medför dels

I

sektorsorgan, företag ett ökat intlöde av externa medel, dels skärpta krav på effektivitet och yrkesmässighet från dem som utnyttjar en högskoleenhet som uppdragsmyndighet. I detta perspektiv vill vi betona, att en vidgad forskningssamverkan mer traditionella uppgifter åsidosätts. inte får leda till att högskolans att de externa medlen kan utöva en Vi har i det föregående framhållit, och forskarutbildningens inriktning och instark styrning på forskningens nehåll. För att högskolemyndigheterna i praktiken skall kunna ta det ansvar för balansen mellan den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen och den sektoriellt och industriellt motiverade forskningen krävs, att de har information om och att de kan påverka all verksamhet inom sitt ansvarsområde. Sådan information krävs också för att de skall kunna ta till vara och effektivt de resurser högskoleenheterna disponerar. För utnyttja att högskolemyndigheterna skall kunna påverka verksamheten krävs, att informationen utnyttjas för planering som omfattar all verksamhet och de ekonomiska för denna. Detta innebär att planeringen måste förutsättningarna också de resurser som tillförs från forskningsråd, myndigheter och innefatta företag m. fl. De allmänna för en sammanhållen verksamhetsplanering och principer ekonomisk planering som gäller för statlig verksamhet måste således gälla även för verksamhetsområdet forskning och forskarutbildning inom högskolan. Denna planering måste genomföras om än med olika detaljeringsgrad och fakultets-/sektionsnämndsnivå samt för och inriktning på institutionsvarje högskoleenhet som helhet. Verksamhetsplan bör upprättas för varje budgetår. På institutionsnivå bör den varje år ligga på en relativt hög ambitionsnivå med hänsyn bl. a. till variationerna i den externfmansierade verk- För fakultets-/sektionsnämnder och högskolestyrelser kan det samheten. vara mer ändamålsenligt, bl. a. för att begränsa och utjämna den erforderliga arbetsinsatsen, att genomföra planeringen rullande med en mer genomför en tredjedel av verksamhetsområdet varje år. För gripande omarbetning övriga delar korrigerar man då planerna endast med hänsyn till viktigare förändringar i förutsättningarna för verksamheten. Den förbättrade planering av verksamhet och ekonomi på institutions-, fakultets-/sektionsnämnds- och högskoleenhetsnivå som vi förordar måste

138 Planering inom högskoleenheterna

givetvis samordnas med övriga planeringsinsatser i form av arbete med anslagsframställning, budget och fördelning av anvisade medel. Den bör också ses i perspektiv av en utvecklad mer långsiktig planering för högskolan på nationell nivå. UHÄ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 belyst konsekvenserna av 1979 års riksdagsbeslut om forskning och forskarutbildning för ämbetets långsiktsplanering. En förbättrad planering och Verksamhetsuppföljning på lokal nivå bidrar till att ge det underlag i form av kunskap om pågående verksamhet och resursutnyttjande som krävs för en utvecklad långsiktsplanering. En förbättrad planering syftar till att göra det möjligt att i förväg bedöma konsekvenserna av nya åtaganden eller ändrade projektplaner. Härvid

utgör i

erfarenhetsmässigt grundad om förhållandet i kunskap mellan planerad och utförd verksamhet och mellan uppskattade och verkliga kostnader ett viktigt underlag. Med de utgångspunkter vi har för vårt arbete, är det naturligtvis ett viktigt delmål att kunna öka forskningssamverkan utan att detta går ut över den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Motiven for en utvecklad verksamhetsplanering varierar naturligtvis mellan de tre planeringsnivåerna inom högskoleenheterna. Detta påverkar verksamhetsplanernas inriktning och karaktär. På institutionsnivå knyter planeringen an till det direkta genomförandet av verksamheten och till ansvaret for bemanningsplanering och for att intäkterna täcker kostnaderna for verksamheten. På fakultets-/sektionsnivå knyts planeringen i första hand till fakultets-/sektionsnämndens ansvar for balansen mellan de två slagen av forskning och mellan fast och mer tillfällig forskningsorganisation. På denna nivå gäller det också nämndernas uppgifter i den mer långsiktiga planeringen av forskning, bl. a. i anslutning till arbetet med anslagsframställningar. För högskolestyrelsen, slutligen, anknyter verksamhetsplaneringen till främst styrelsens övergripande ansvar för enhetens samtliga tillgångar, för gemensamma inrättningar och för all personal. Planeringen inom högskoleenheterna är, som nämnts, förenad med särskilda problem som till en del hänger samman med forskningens särart. Planeringen försvåras emellertid också av att de slutliga beskeden om fördelningen av statsbudgetanslagen kommer relativt kort tid före budgetårsskiftet samt av att externa medel tillförs högskoleenheterna vid skilda tidpunkter under året. Dessa förhållanden ställer krav på och bör i sig stimulera till en planering, som håller alternativa handlingsvägar öppna. Detta i sin tur innebär, att verksamhetsplanerna inte kan eller bör vara omfattande detaljrika dokument utan att de relativt översiktligt bör behandla verksamhet och resurser och ange alternativ för olika sannolika resursnivåer. Planering av verksamhet och ekonomi inom högskoleenheterna på det sätt som här antyds, ställer de planerande och beslutande organen infor delvis nya uppgifter. I avsnitt 10.6 betonar för balansen vi, att ansvaret mellan främst inomvetenskapligt motiverad forskning å ena sidan och sektoriellt och industriellt motiverad forskning å den andra ställer nya krav på fakultets-/sektionsnämndernas arbetsfonner. På ett liknande sätt kan en utvecklad verksamhetsplanering ställa krav på nya arbetsformer och nya typer av beslut inom de beslutande organen på samtliga nivåer inom högskoleenheterna. Skillnaderna mellan enskilda fakultets-/sekinstitutioner, tionsnämnder och högskolestyrelser är emellertid, som nämnts, stora i nu_-.

Planering inom högskoleenhetema 139

kommer därför att ha olika omfattning och läget. Kraven på förändringar olika karaktär inom olika delar av högskolan. som anknyter till l de tre följande avsnitten tar vi upp tre specialfrågor, inom nämligen ekonomiadministrationen planeringen högskoleenheterna, av personalfunktionerna samt som hjälpmedel vid planering, utveckling och kostnadsfördelning. Behandlingen av dessa frågor bekostnadstäckning innehåll och verklyser ytterligare, från olika utgångspunkter, planeringens

samhetsformer.

som hjälpmedel vid planering

10.3 Ekonomiadministration

lO.3.l Aktuella planeringssituarioner

i detta avsnitt bygger bl. a. på RRV:s rapport (Dnr Våra överväganden 1979: 1500) Ekonomiadministration som hjälpmedel vid planering av forskp l utarbetats av RRV i samarbete med universitetet i Uppsala ning, vilken sekretariat. Rapporten har utarbetats efter framställning z och kommitténs som också givit vissa riktlinjer för arbetet. Vi har däremot från kommittén i den. inte tagit ställning till den färdiga rapporten eller till enskilda förslag

Många av de uppgifter som krävs för att genomföra en planering av verkinte till förfogande samhet och ekonomi, på det sätt som här skisserats, står att utveckla högskoleenhetemas ekonomiidag. Det är därför nödvändigt administrativa system. och tillägg vi aktualiserar bör till stora delar kunna ske De förändringar inom ramen för statens ekonomiadministrativa system (SEA). SEA omfattar resultatanalys och revision samt utplanering, budgetering, redovisning, veckling och utbildning inom dessa områden. Den av statsmakterna beslutade budgetmoderniseringen syftar bl. a. till

av den ekonomiadministrativa nivån inom statsförvalt-

en allmän höjning (EA) skall förbättras genom successiv ningen. Ekonomiadministrationen och tillämpning av SEA. Våra förslag om

myndighetsanpassad utveckling

av högskolans EA ansluter till de idéer som ligger till vidareutveckling för utvecklingen av SEA. grund och forskarutbildning kan vid en institu- Verksamhetsområdet forskning tion omfatta ett antal forskningsprojekt, fördelade på några huvudområden, samt Härtill kan komma mer eller

forskarutbildningskurser handledning.

mindre bl. a. för företag, ofta med ut-

rutinmässig provningsverksamhet

disponerar. Verksamheten finannyttjande av utrustning som institutionen sieras normalt från tlera olika källor. Institutionsledningen behöver, när den

för ett läsår, försäkra sig om att det finns täckning planerar verksamheten medför. Den behöver vidare underlag för för de kostnader verksamheten kostnaderna för de gemensamma anläggningarna (verkstäder, att fördela

tung utrustning etc.). att dela in verksamheten Vid denna planering kan det vara ändamålsenligt i en något vidare bemärkelse i ”projekt”. Begreppet projekt används därvid Som ett “projekt” definieras såän vad som är vanligt inom forskningen. för vilken det är praktiskt att redovisa inkomster lunda den verksamhet, Vid en liten institution med begränsad verksamhet och utgifter gemensamt.

140 Planering

inom högskoleenherema

kan således all FoU

redovisningsmässigt samlas i ett projekt och all utbildning på forskarutbildningsnivå i ett annat. Har verksamheten större omfattning kan det vara ändamålsenligt att låta varje större forskningsprojekt utgöra ett projekt i redovisningen, medan mindre forskningsprojekt med

i huvudsak samma kan föras samman inriktning till ett projekt. För institutionsledningen är det av intresse att kunna särskilja kostnaderna för varje enskilt projekt bl. a. för att kunna fatta beslut om hur kostnaderna skall täckas. Information om skilda linansieringskällors betydelse inom en fakultet, inom enskilda ämnen och i vissa fall inom ämnesdelar krävs som underlag

för bedömning av balansen mellan den fasta forskningsorganisationen och

den externt finansierade verksamheten. Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att den ekonomiskt inriktade informationen måste kompletteras med information om vetenskaplig kvalitet m. m., som givetvis alltid utgör utgångspunkten vid planering av verksamheten inom högskolan. Vid våra överväganden har en av utgångspunkterna varit att de admi- = nistrativa rutinerna inte skall kompliceras mer påtagligt. Enligt vår uppfattning är det dock troligt att en höjning av ambitionsnivån när det gäller EA-systemet - framför allt i samband med övergången till ett nytt system -innebär en ökad administrativ belastning på institutionerna. Vi vill i detta läge betona det angelägna i att systemet ges en sådan utformning att det för varje institution kan anpassas till institutionens behov. Det bör således inte krävas t. ex. att institutioner med icke-laborativ verksamhet utan någon egentlig externfinansierad verksamhet skall lämna uppgifter enbart för att man skall uppnå likformighet i uppgiftslämnandet. Vi vill vidare framhålla, att syftet med en förbättring av EA-systemet bl. a. är att uppnå ett effektivare utnyttjande av befintliga resurser. Den information som kan erhållas ur ett utvecklat EA-system bör kunna utnyttjas på så sätt att resurser som inte utnyttjas - det må gälla såväl serviceinrättningar som enstaka instrument eller annan utrustning - kan avvecklas. Vi anser det också troligt, att det föreligger behov av en omfordelning av ansvaret för olika moment i arbetet med EA. En sådan omfördelning bör utgå bl. a. från att ansvaret för varje uppgift så långt möjligt skall ligga på det organ eller de befattningshavare som upplever uppgiften som meningsfull. Det bör vidare strykas under att den samlade informationen ur EA-systemet skall ge dem som planerar och beslutar inom högskolan underlag att bedöma om en planerad forskningssamverkan kan försvaras från ekonomisk utgångspunkt. Därvid skall också ges underlag för ställningstagande till hur kostnaderna skall täckas. I samband med att man inom högskolan

tar ställning till forskningssamverkan skall också förutsättningarna finnas

att bedöma vilka konsekvenser en viss sådan samverkan får för dels utbildning och forskning, dels de långsiktiga behoven av resurser. Det bör tilläggas, att den information som då erfordras ställer mindre krav på exakthet och detaljeringsgrad än den kassamässiga bokföringen. Det är sålunda fråga om aggregering av belopp, där man kan acceptera vissa felmarginaler. Den utveckling av högskolans EA som pågår med utgångspunkt bl. a. i statsmakternas beslut med anledning av prop 1978/ 79:ll9 syftar till en konsekvent genomförd

projektredovisning. En sådan redovisning medför

inom högskoleenheterna 141

SOU 1980246 Planering

av kostnaderna för den anställda problem bl. a. när det gäller Fördelning som i flertalet fall utgör en dominerande del av totalkostnaden. personalen, vara verksam inom såväl utbildning som forsk- En forskare kan förutsättas kanske i flera projekt, varav en del kan vara exning; inom forskningen måste då fördelas mellan forskning och ternfinansierade. Lönekostnadema mellan projekten. Underlag för en sådan utbildning och inom forskningen att framhålla, att denna fördelning kan erhållas på flera sätt. Det är viktigt

Fördelning inte nödvändigtvis behöver vara exakt. Från våra utgångspunkter

är det väsentliga att kostnaderna för varje projekt kan beräknas och redovisas

på ett någorlunda rättvisande sätt. för verksamheten inom en in- För att man skall få fram alla kostnader är det nödvändigt att ta hänsyn också till investeringar i utrustning stitution Ett ”anbud” eller och fasta anläggningar. på ett uppdrag från en myndighet måste innefatta kostnader för den dyrbarare ett företag från en institution som kommer att utnyttjas. Kännedom om investeringskostnal utrustning i taxor m. m. för serderna behövs också för att man skall kunna fastställa Taxorna för ut-

i

vicefunktioner, som skall vara ekonomiskt självbärande. av dyrbar utrustning och fasta anläggningar bör utgå från kalkyler, I nyttjande i förväntade livslängd, inköpskostnader m. m. Enligt som omfattar objektens bör alla investeringskostnader beräknas med utgångspunkt vår uppfattning

i nyanskaffningsvärdet för de berörda objekten.

10.3.2 Fortsatt utvecklingsarbete

med 1 föregående avsnitt har vi försökt beskriva några planeringssituationer där information från ett utvecklat EAanknytning till forskningssamverkan skulle kunna utgöra ett hjälpmedel. Vi anser, att det är mycket system kommer till stånd. angeläget att det åsyftade utvecklingsarbetet av riksdagens ställningstagande till prop. 1978/792119 upp- På grundval med RRV dels pröva drog regeringen i juni 1979 åt UHÄ att tillsammans att tillgodose de av FUN framförda förslagen om EA, dels möjligheterna redovisning av kostnaderna för svara för försöksverksamhet med förbättrad de båda ämbetsverken nu inlett forskningsprojekt. Det utvecklingsarbete än den vidareutveckling av EA-systemet har delvis andra utgångspunkter i de krav forskningssamverkan ställer som vi önskar med utgångspunkt arbete avser emellertid utveckling av system få till stånd. Ämbetsverkens och rutiner inom högskoleenheternas EA. bedömde vi det som mindre ändamålsenligt att Mot denna bakgrund rörande EA-systemet som ett genomföra det erforderliga utvecklingsarbetet

led i utredningen. Såväl det av oss åsyftade som de båda ämbetsverkens skulle avse bl. a. den praktiska hanteringen och tillämputvecklingsarbete Ett omfattande dubbelarbete ningen av SEA-systemet på institutionsnivå. om inte utvecklingsinsatserna samordnades. skulle därför bli ofrânkomligt En sådan samordning var dock inte förenlig med vår tidplan.

1 syfte att med minsta möjliga tidsutdräkt få igång ett utvecklingsarbete

vi i skrivelse i februari 1980 till UHÄ och RRV vår syn på redovisade hithörande att ämbetsverken i sitt utvecklingsarbete frågor och hemställde skulle beakta även de krav forskningssamverkan ställer. För att precisera

redovisades i skrivelsen också de krav vi med utvåra ställningstaganden

Planering inom högskoleenheterna

gångspunkt i vårt uppdrag ställer på högskoleenheternas EA-system. Enligt vad vi erfarit ingår vår skrivelse i underlaget för UHÄzs och RRV:s arbete med anledning av regeringens uppdrag juni 1979. För att inte föregripa regeringens och riksdagens ställningstaganden till våra förslag, utformades skrivelsen till UHÄ och RRV som en hemställan om att ämbetsverken skulle beakta vad som anfördes i skrivelsen. Vi utgår från att UHÄ och RRV snarast möjligt genomför det föreslagna utvecklingsarbetet. Enligt vad vi erfarit inledde ämbetsverken ett mera konkret arbete med berörda frågor våren 1980. Vi har sålunda, som ett led i utredningsarbetet, preciserat de krav som med utgångspunkt i forskningssamverkan bör ställas på EA-systemet. Dessa krav redovisas i bilaga 6, som bygger på framställningen i den nämnda skrivelsen till UHÄ och RRV. Texten ” har dock bearbetats i syfte att nå ökad tydlighet.

10.4 av

Utveckling personalfunktionerna

Den viktigaste resursen för att bedriva verksamhet inom en högskoleenhet är den många gånger unika kompetens som forskare och övriga anställda besitter. Det samarbete, som idag äger rum mellan högskoleorganisationen och sektorsorgan, företag m. fl. bygger i huvudsak på denna kompetens. Vid ett genomförande av de förslag vi for fram i detta betänkande kommer högskolans möjligheter att åta sig och utföra sektoriell och industriell FoU att öka. En ökning av forskningssamverkan kommer dock att ske endast om berörda myndigheter och företag är övertygade om att de inom högskolan får tillgång till den specifika kompetens som krävs for att tillgodose deras behov. Det ligger därför i högskolans, och i samhällets, intresse att föra en personalpolitik som ledertill att högskolans kompetens kan vidmakthållas och vidareutvecklas. Detta skall ske inom ramen för en ordning där forskare och övrig personal inom högskolan i likhet med andra anställda, så långt möjligt garanteras trygghet i anställningen. Fort- och vidareutbildning av måste med dessa förutsättningar bli ett viktigt inslag i högskopersonalen leverksamheten. De personalpolitiska frågorna är således av central betydelse för möjligheterna att utveckla högskolans förutsättningar för forskningssamverkan. Hithörande frågor aktualiserades av dåvarande statens personalnämnd (SPN) i dess yttrande över FUN:s betänkande. I detta yttrande, som av nämnden överlämnades till oss för kännedom, framhöll att den var beredd nämnden, att lämna kommittén underlag och stöd vid utveckling av de personaladministrativa funktionerna inom högskolan. Våra överväganden i denna fråga utgår från en studie, som utfördes för vår räkning av nämnden. Denna studie bygger i sin tur på ett mer omfattande projekt i syfte att förbättra personalfunktionerna inom högskolan som bedrivits av SPN i samarbete med UHÄ. Personalfrågornas betydelse betonas också i våra direktiv. I dessa framhålls, att en viktig del av ansvarsfördelningen mellan å ena sidan högskolan och å den andra forskningsråden och sektoriella FoU-myndigheter mil. gäller personal, som har anställts inom ramen för projekt, vilka finansieras

inom högskoleenheterna 143

Planering

av dessa externa organ och utförs vid högskolan. Genom den ordning som infördes år 1964 förvaltas alla externa anslag av högskolan och den personal vid högskolan. Persom anställs inom ramen för sådana medel är anställd sonal knuten till externfmansierade projekt garanteras därmed samma eko- Förenomiska och sociala trygghet som övrig personal inom högskolan. draganden framhåller, att denna ordning bör gälla även i fortsättningen. ensam tvingas Mot bakgrund av att högskolan i sin egenskap av arbetsgivare och ekonomiska konsekvenserna när externftnanta de personalpolitiska

söka finna sådana lösningar

sierade projekt avslutas bör dock kommittén tillforsäkras fortsatt social och på problemen att den berörda personalen skall de ekonomiska ansvaret för fattade ekonomisk trygghet. Samtidigt beslut så långt som möjligt åvila det organ som fattar beslutet. 1981/82 framhåller UHÄ att I sin anslagsframställning för budgetåret inom högskolan är förenade med

vissa personaladministrativa svårigheter

den externfinansierade forskningsverksamheten. Detta gäller såväl forskare konsekvenser av som teknisk och administrativ personal. För att negativa av den externa forskningen vid olika institutioner variationer i omfattningen nödvändigt med så långt möjligt skall kunna undvikas är det. enligt UHÄ, över institutionsgränserna. l anslagsframställningen

en personalplanering

lämnar UHÄ förslag som på olika sätt avses stärka personalfunktionerna. ändamål vid högskoleenheterna prioriterar UHÄ När det gäller gemensamma en förstärkning av personalfunktionen högst vid sidan av vissa biblioteks-

ändamål. som om de genomförs Vi lägger i detta kapitel och i kapitel 15 fram förslag och företag m. il. solidariskt skall bära kostnaderna innebär att myndigheter finansierat. Högskoleenheterna för personal anställd inom projekt som de förbättrade att bedriva en medveten personalges därigenom möjligheter

planering. och de krav en vidgad De problem som följer av forskningssamverkan ställer motiverar, enligt vår uppfattning, att högskolans forskningssamverkan personalfunktioner utvecklas. Den personal som berörs av forskningssamstora delar av andra verksamhetsgrenar inom verkan berörs också till En utveckling av personalfunktionerna måste utgå från att höghögskolan. skoleenheterna skall bedriva en personalpolitik och ha en personaladminifor alla anställda oavsett inom vilken verkstration, som är gemensam av personalfunktionerna for samhetsgren de är verksamma. En utveckling högskolan faller utanför vån uppdrag. Vi har därför valt att inte föra fram konkreta förslag i detta avseende. I bilaga 7 redovisar vi dock våra överav personalfunktionerna inom högskolan väganden i fråga om en utveckling i de krav forskningssamverkan ställer. med utgångspunkt

Planering inom högskoleenheterna

10.5 och

Kostnadstäckning kostnadsfördelning

10.5.1 Inledning

Vi har i avsnitt 4.2 redovisat de bestämmelser och anvisningar som gäller i fråga om kostnadstäckning och kostnadsfordelning vid extern finansiering av FoU inom högskolan. Med utgångspunkt i dessa bestämmelser m. m. kan de externa medlen delas in i tre grupper. Den första gruppen avser ersättning for arbete, dvs. det som vanligen kallas ersättning fdr uppdrag. Högskoleenhet utfor härvid eller forskning utvecklingsarbete åt utomstående, som normalt förbehåller sig rätten till resultaten av arbetet. I dessa fall skall högskoleenheten ta ut ersättning

som svarar mot full täckning av de kostnader som följer av arbetet. Då- l

varande UKÃ utfärdade, som redovisats i kapitel 4, anvisningar för schablonmässig beräkning av ersättning motsvarande full kostnadstäckning. Den andra gruppen externa medel utgörs av medel som anvisas av forskningsråden och STU. För dessa gäller i princip att de skall svara for de merkostnader som följer av ett projekt. Detta innebär att högskoleorganisationen och râdsorganisationen ömsesidigt accepterat en form av samfinansiering av forskning inom högskolan. Tillämpningen av denna princip uppvisar visserligen betydande variationer, men den är ändå ett uttryck for den särställning forskningsråden och STU intar bland högskolans externa finansiärer. Den tredje gruppen externa medel utgörs av övriga medel, som rubriceras anslag, bidrag eller gåvor och donationer. För de sistnämnda gäller kungörelsen (1969:345) om mottagande for statsverkets räkning av gåvo- och dovilken berörts i kapitel 4. Det finns for närvarande inte någon nationsmedel, enhetlig och allmänt definition accepterad av de nämnda kategorierna av externa medel. RRV har i rapporten (Dnr 1976:252) Externa medel vid vissa universitet och högskolor konstaterat, att skillnaderna mellan läroanstalterna är förhållandevis stora när det gäller att rubricera inkommande medel. Tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna är behäftade med flera svagheter och problem. När det gäller ersättningen for arbete har RRV i rapporten (Dnr 1977:292) Fallstudie avseende uppdragsverksamheten vid fem högskoleinstitutioner konstaterat, att ingen av de i studien ingående institutionerna har tagit ut ersättning, som svarar mot full kostnadstäckning. Närmast full kostnadstäckning kom, såvitt RRV kunde bedöma, den institution som regelmässigt tagit ut en något lägre taxa än statens provningsanstalt for motsvarande provning. Ett av de problem RRV tar upp är att institutionerna saknar sammanställningar, som visar hur arbetstiden for forskare och övrig personal fordelats mellan uppdrag och annan verksamhet. Det är enligt vår uppfattning uppenban, att system for beräkning av full kostnadstäckning, som bygger på direkt lön, dvs. arbetad tid, och som inte är förenat med någon form av tidredovisning, måste vara behäftat med mycket stora felkällor. Detta i synnerhet som flertalet anställda inom högskolan är verksamma såväl inom forskning som utbildning. Det är också värt att notera, att systemet utgår från att totalkostnaden vid ett FoU-projekt är direkt proportionell såväl mot arbetad tid som mot löneläget för den i projektet engagerade personalen.

inom hägskoleenheterna 145

Planering

förvaltningar. institutioner och projekt Företrädare for högskoleenheternas tillhar vid kontakter med oss påtalat, att kravet på full kostnadstäckning,

anvisningar, utgör ett hinder för forskningssamverlämpat enligt gällande lön leder, hävdar man. till att kostkan. Det procentuella pålägget på direkt och myndigheter. Det förenaderna blir för höga framför allt för företag

att uppdragsgivare ochfberörd institution kommer därför, enligt vad vi erfarit, för arbete som bidrag, varvid bienas om att formellt rubricera ersättning

beräknas så att det täcker merkostnaderna för projektets genomdraget kommer då att - utöver överenskommet belopp förande. Uppdragsgivaren två procent. Om - behöva betala endast en förvaltningsavgift på upp till skulle kostnaden motsvarat disamma arbete karakteriserats som uppdrag på lönesumman. En berekt lön till berörd personal plus ca. 120 procent för det arbete som skall utföras kommer på tydande del av kostnaderna Det förhållandet, att ett bidrag

detta sätt att belasta högskoleorganisationen.

förhandsrätt till vunna resultat, synes i praktiken formellt inte ger linansiären

inte utgöra något problem. bestämmelser att medge Högskolestyrelsens möjlighet enligt gällande om arbetet är av stor veundantag från kravet på full kostnadstäckning sällan l stället tycks den intressegetenskaplig betydelse tycks utnyttjas. forskare och finansiärer att få viss FoU utförd menskap som finns mellan samarbetet som bidrag, även leda till att man enas om att karakterisera

ftnansiären får förhandsinformation om resultaten. om otillfredsställande. I en si- Dessa förhållanden är enligt vår uppfattning av högskolans FoU-verksamhet och tuation med skärpta krav på planering att bevaka balansen mellan ett uttalat ansvar för högskolemyndigheterna FoU å ena sidan och sektoriell och främst inomvetenskapligt motiverad

industriell FoU å den andra är de oacceptabla. som vi har redovisat i kapitel 4 framgår, att hög- Av de bestämmelser kostnader centralt och på institutionerna beskoleenheternas administrativa av full kostnadstäckning. Häraktas i den schablonmässiga beräkningen ut den nämnda avgiften på normalt två procent utöver tar högskoleenheterna

för att täcka kostnaderna för medelsförvaltningen.

att diskutera högskolans direkta och indirekta Vi kommer i det följande

kostnader vid forskningssamverkan var för sig.

kostnader vid forskningssamverkan avser vi lönekostnader Med direkta av utrustning och och materielkostnader samt kostnader för utnyttjande

lokaler, allt i den utsträckning sådana resurser tas i anspråk för att genomföra

ett projekt. Med indirekta kostnader avses de merkostnader inom för högskoleenheten

samt vid institutionerna som förvaltning och serviceinrättningar gemensam inom enheten får en större volym som en följd följer av att verksamheten Häri innefattas också de kostnader som följer av högskolans av samverkan. för den till externt finansierade projekt knutna personalen. arbetsgivaransvar

10.5.2 Direkra kostnader vid forskningssamverkan

i detta betänkande är att En central utgångspunkt för våra överväganden inomvetenskapligt motiverade forskbalansen mellan å ena sidan den främst och industriell FoU måste upprätthållas ningen och å den andra sektoriell

146 Planering inom högskoleenhererna

även om den totala omfattningen av forskningssamverkan ökar. Vi har i kapitel 8 sökt visa hur varje form av externt motiverad och/eller finansierad FoU påverkar denna balans. Vi har också pekat på att denna påverkan till viss del är oberoende av

graden av extern finansiering av ett projekt. Det är emellertid uppenbart att möjligheterna att vidmakthålla en livskraftig, långsiktig kunskapsutveck-

lande, främst inomvetenskapligt motiverad

forskning ökar ju högre grad av med externa medel som föreligger. Med stigande grad

kostnadstäckning

av kostnadstäckning med externa medel minskar den del av kostnaderna för projektet som belastar högskolans basorganisation. Våra förslag i det föregående om förbättrad

verksamhetsplanering, bud-

getering, uppföljning och ekonomiadministration syftar bl. a. till att skapa för beräkning av kostnaderna för varje projekt. Vidare möj-

förutsättningar

liggörs en planering av den totala finansieringen av projekten. Relativt enkla i schabloner kommer härvid att bli ett viktigt hjälpmedel. Realistiska kalkyler av de totala kostnaderna vid varje projekt och av hur dessa skall täckas är nödvändiga om

högskolemyndigheterna skall kunna ta det ansvar för

den främst

inomvetenskapligt motiverade forskningen som en vidgad forsk-

ningssamverkan förutsätter. Med det synsätt som här redovisats är det inte rimligt att bibehålla det hittillsvarande regelsystemet for extern

finansiering av FoU inom högskolan.

Detta gäller inte minst den så kallade principen om full kostnadstäckning. Vi har också beskrivit de stora svagheter som varit förenade med tillämp-

ningen av detta regelsystem. Frågan om hur stor del av kostnaderna vid ett projekt som skall täckas med externa medel och hur stor del som skall täckas genom att den fasta basorganisationen tas i anspråk bör i stället enligt vår mening utgå från den planering som sker inom varje verksamhetsområde. Av en väl genomarbetad verksamhetsplan och budget framgår det i vilken utsträckning den fasta organisationen kan tas i anspråk för annan FoU än främst

inomvetenskapligt motiverad forskning. Inom de av budget och verk-

samhetsplan angivna ramarna bör det sålunda ankomma på de lokala högatt fatta beslut om hur varje enskilt projekt skall fiskolemyndigheterna nansieras. En förbättrad

planering är sålunda en förutsättning för en mer

flexibel hantering av frågan om

kostnadsfördelning och kostnadstäckning.

Av det förda resonemanget framgår, att högskolemyndigheterna för att kunna upprätthålla den eftersträvade balansen, totalt sett, måste sträva efter att få så stor del som möjligt av kostnaderna for den sektoriella och in-

dustriella forskningen täckta med externa medel. I praktiken kommer den föreslagna ordningen - när det gäller fördelningen av kostnaderna - därför inte att i väsentlig utsträckning skilja sig från den nu gällande principen. Vidare gör den föreslagna ordningen det möjligt att - liksom för närvarande -täcka en del av kostnaderna för ett projekt med inomvetenskaplig betydelse att ta i anspråk en större eller mindre del av de fasta resurserna. genom Den viktigaste skillnaden jämfört med nuvarande förhållanden blir att varje

av någon del av den fasta organisationen ianspråktagande grundas på ett som utgår från verksamhetsplan beslut, och budget. Detta förhållande undanröjer de incitament som finns inbyggda i nuvarande system att i taktiskt syfte laborera med begreppen anslag, bidrag och ersättning för arbete. Det blir i stället det enskilda projektets karaktär, sett i relation till övrig

inom högskoleenhererna 147

Planering

verksamhet inom forskningsområdet, som kommer att avgöra om det i med externa medel eller om kostnaderna skall sin helhet skall finansieras täckas genom samfinansiering av ett eller flera externa organ och högsko-

leenheten. bör vara att högskolemyndigheterna skall ha Även om huvudprincipen stor frihet att själva bestämma kostnadsfordelningen vid forskningssamstatsmakterna ange vissa kriterier, som verkan bör, enligt vår uppfattning, beslut. I fråga om medel kan ligga till grund för högskolemyndigheternas som anvisas av forskningsråd, STU och sektorsorgan bör dessa ha karaktär

av bindande anvisningar. för högskolemyndigheternas bedömningar skall, som En utgångspunkt av det föregående, vara omsorgen om högskolans uppgift att svara framgått och kunskapsutveckling. Den helt för långsiktig kompetensuppbyggnad motiverade forskövervägande delen av denna, främst inomvetenskapligt och STU. Högskolans fasta ning är beroende av anslag från forskningsråden för forskning och forskarutbildning har byggts upp och dimenorganisation sionerats för en systematisk samverkan av detta slag med forskningsråden. i sitt betänkande (SOU 1975:26) Forskningsråd för- och FRU diskuterade bära hela kostnaderna för den rådsnackdelar med att låta forskningsråden inom högskolan. Utredningen konstaterade dock, finansierade forskningen de kostnader att därmed skulle högskolan å sin sida tvingas ta på sig en del av för bl. a. forskarutbildning, som forskningsråden i praktiken påtar sig idag. En förändring av kostnadsfördelningen mellan högskolan, forskningsråden omfördelning av medel mellan anslag och STU skulle leda till omfattande utan att forskningen inom högskolan tillfördes några nya i statsbudgeten resurser. FRU ansåg därför, att forskningsråden och STU även i fortsättfasta basorganisation för forskningen skulle kunna utgå från att högskolans för de projekt som får stöd av råden. Vi delar ning står till förfogande FRUzs uppfattning på denna punkt. innebär dock inte, att den rådsfinansierade forsk- Detta ställningstagande ningen inom högskolan skall undantas från den planering och kalkylering av totalkostnaden som vi förordar. Kunskap om hur stor del av den fasta som binds vid rådsfinansierade projekt är nödforskningsorganisationen för sektoriell och industriell vändig om man skall kunna bedöma utrymmet FoU. att högskolans fasta organisation skall för- Vi har i kapitel 9 föreslagit, medel avsätts för sektoriellt inriktad FoU av stärkas genom att sektoriella karaktär. att få till stånd mer långsiktig Syftet med detta förslag är bl. a. samt teori- och metodutveckling som svarar mot kompetensuppbyggnad FoU-behov. Vid bedömningen av kostnadsfordelningen sektorsorganens mellan högskoleenhet och uppdragsgivare är det, enligt vår uppfattning, att - i fråga om dessa resurser - se relationen mellan högskolan rimligt mellan och sektorsorgan som en parallell till vad som gäller for relationen högskolan och forskningsråden och STU. Vi föreslår därför, att den sektoriellt finansierade delen av högskolans basorganisation, i den mån den engageras inte skall belasta projekten kostför projekt finansierade av sektorsorgan,

nadsmässigt. att nuvarande kan Vi har redan antytt, regel om att högskolestyrelsen från kravet på full kostnadstäckning om arbetet har stor medge undantag

148 Planering inom högskoleenhererna

inomvetenskaplig betydelse, bör ha en motsvarighet i det föreslagna

systemet. Det är enligt vår uppfattning självklart, att samverkansprojekt med

klar inomvetenskaplig betydelse skall kunna förverkligas genom att resurser

som utgör en del av den fasta organisationen, förs samman med externa

medel. l den föreslagna ordningen kan detta ske utan särskilda beslut av

högskolestyrelsen. På motsvarande sätt bör de vara möjligt att vid kostta hänsyn också till tidigare investeringar nadsberäkningen i kunskapsutveckling och kompetensuppbyggnad inom högskolan. Vi vill i detta sammanhang peka på, att det i vissa fall kan finnas skäl

att använda ett vidare kostnadsbegrepp än det som hänför sig till bokförda utgifter föranledda av ett visst projekt. Det gäller en form av närmast sam-

hällsekonomisk kostnad för olika alternativ. Den situation som har störst aktualitet är att resurserna vid en institution inte utnyttjas effektivt p. g. a. medelsbrist eller av något annat skäl. Det är då en i viss mening större

kostnad att avstå från samverkan med sektorsorgan eller näringsliv än att ta resurserna i anspråk för sektoriell eller industriell FoU utan att ställa krav på kostnadstäckning med externa medel. Fakultets- och sektionsnämn-

derna bör därför uppmärksamma även denna närmast samhällsekonomiska

aspekt på forskningssamverkan och dess konsekvenser för bedömningen av de nämnda balansfrågorna.

Högskolan intar, särskilt med de vidgade uppgifteri fråga om industriell och sektoriell FoU som vi förordar, en central ställning när det gäller att förverkliga samhällets FoU-politik, inte minst i vad den avser industriell Det utveckling. kan för att man skall nå de industripolitiska målen visa

sig ändamålsenligt att ställa högskolans FoU-resurser till förfogande exempelvis för vissa där teknisk

industrigrenar utveckling bedöms vara av

särskilt stort värde och där möjligheterna till teknologiska genombrott bedöms som goda. Enligt vår uppfattning bör högskolan, inom avgränsade

områden, på detta sätt kunna spela en mer aktiv roll i landets industriella utveckling. En förutsättning för att högskolan i längden skall kunna spela denna roll är emellertid, att dess kapacitet för långsiktig, främst inomve-

tenskapligt motiverad kunskapsutveckling bevaras. Selektiva

näringspolitiskt motiverade insatser inom FoU-politiken av det slag som här avses, måste därför förenas med en breddning av basorganisationen inom berörda områden. De skulle kunna utgöra ett värdefullt inslag i samhällets industripolitik och bör givetvis grundas på de prioriteringar som denna. styr De bör vidare samordnas med den mer långsiktiga FoU-politik som bör bli resultat av 1979 års forskningspolitiska beslut.

10.5 .3 indirekta kostnader

De indirekta kostnaderna inom högskolan vid forskningssamverkan är av två slag

D dels merkostnader inom förvaltning och servicefunktioner till följd av den allmänna ökningen av verksamhetsvolymen, El dels kostnader som i samband med avveckling av projekt kan följa av att högskolan har arbetsgivaransvar även för den personal som avlönas med externa medel.

Planering inom högskoleenheterna 149

Av den totala driftmedelsomslutningen vid de högskoleenheter som har fasta resurser för forskning utgörs ungefär en femtedel av externa medel, varav huvuddelen torde avse forskningssamverkan. Vidare är ungefär en femtedel av de anställda vid dessa högskoleenheter avlönade med externa medel. Det finns visserligen klara skillnader mellan högskoleenheterna i dessa avseenden, men i stort torde dock gälla att ca 20 procent av den totala verksamheten vid de nämnda högskoleenheterna avser forskning, utvecklingsarbete och utbildning som finansieras av utomstående, dvs. forskningsråd, andra myndigheter, företag eller enskilda. Den externt finansierade verksamheten inom högskolan belastar högskoleenheternas förvaltningar och servicefunktioner på i huvudsak samma sätt som övrig verksamhet av samma karaktär. l fråga om medelsförvaltning och personaladministration är det inte osannolikt att den externfinansierade verksamheten innebär en större belastning än vad som skulle följa av dess andel av verksamhetsvolymen. En ökning av forskningssamverkan medför en ytterligare belastning på förvaltning och servicefunktioner. Även om man kan räkna med en avtagande marginaleffekt med ökande volym på de externa medlen är det inte möjligt att i längden avstå från förstärkningar av förvaltnings- och servicefunktioner. Enligt UKÄ:s anvisningar för uppdragsverksamhet från år 1969, som refererats i kapitel 4, skall en del av det schablonmässiga pålägget avse merkostnader av det slag som här berörs. Enligt vår uppfattning bör högskoleenheterna även fortsättningsvis söka täcka in de merkostnader som följer av ökningen av verksamhetsvolymen vid forskningssamverkan genom att vid beräkningen av totalkostnaderna för varje projekt ta upp ett schablonmässigt beräknat förvaltningspålägg. Detta pålägg bör beräknas som en viss andel av de externa medel som tillförs projektet. Den erforderliga storleken på det föreslagna förvaltningspålägget kan vara svår att beräkna exakt, bl. a. som en följd av de varierande marginalkostnaderna. Inom ramen for det budgetsystem som infördes år 1977 skall emellertid kostnaderna för förvaltning m. m. bestridas från anslagen till resp. grundläggande utbildning och forskning/ forskarutbildning. Högskoleenheterna bör därför redan nu förfoga över schabloner för fördelning av gemensamma kostnader av här aktuellt slag. Vid bl. a. KTH har sedan flera år tillämpats ett system av den föreslagna typen, varför erfarenhet av frågorna finns inom högskoleorganisationen. För dem som finansierar FoU inom högskolan kan det vara av värde att de generella påläggen vid forskningssamverkan är i stort sett enhetliga. Det bör därför ankomma på UHÄ att, med utgångspunkt i de schabloner högskoleenheterna redan nu tillämpar i sin interna budgetering, ange riktlinjer för högskoleenheternas beräkning av det pålägg som skall täcka de volymmässigt motiverade merkostnader inom högskoleenheterna som följer av forskningssamverkan. Vi vill i detta sammanhang peka på, att volymmässigt betingade merkostnader uppstår inte bara inom den centrala högskoleförvaltningen och vid de gemensamma servicefunktionerna. En sådan merbelastning är kännbar också på institutionerna. Då, enligt vad vi erfarit, institutionerna ofta har svårigheter att hävda sina intressen i dessa avseenden gentemot såväl enskilda forskare som högskoleförvaltningen bör i det schablonmässigt be-

150 Planering inom högskoleenheterna

räknade pålägget ingå en mindre del som får disponeras av resp. institutionsstyrelse. Av det föregående framgår, att förvaltningspålägget skall belasta samtliga externfinansierade projekt. Också här kan emellertid skäl anföras för en särbehandling av forskningsråden och STU. Den i Föregående avsnitt nämnda resursavvägningen mellan högskoleorganisationen och forskningsråden inklusive STU måste anses ha byggt på att högskolans förvaltning och serviceorgan skall stå till rådforskningens förfogande. Ett undantag utgörs av den två-procentiga avgift for medelsförvaltningen, som belastar även rådsanslagen. Mot denna bakgrund föreslår vi att det Föreslagna förvaltningspålägget inte skall belasta projekt som finansieras av forskningsråden och STU.Dessa projekt skall sålunda även fortsättningsvis belastas endast med kostnaderna for medelsförvaltning. Beslutet år 1964 att högskoleenheterna skall stå som arbetsgivare för all externfinansierad personal innebar ett väsentligt steg i strävandena att öka de anställdas ekonomiska och sociala trygghet. Förändringen innebar ett ekonomiskt åtagande från statens sida, i praktiken fullgjort av högskoleenheterna. Utvecklingen av lagstiftningen på arbetsmarknaden har medfört, att detta ekonomiska åtagande vidgats. Högskoleenheternas ekonomiska åtagande vis-â-vis personal, som anställts på externa medel, har vidgats ytterligare genom det så kallade arbetsgivarinträdet inom ramen for sjuk- och foräldraförsäkringarna. Detta innebär, att flertalet statliga arbetsgivare betalar ut lön med visst avdrag under sjukdom och föräldraledighet. De statliga arbetsgivarna ersätts inte av försäkringskassan för de kostnader som följer av detta system. Däremot ingår kostnader for sjuk- och foräldraforsäkringen i underlaget for beräkning av Iönekostnadspålägget (LKP). Arbetsgivarinträdet gäller även för personal som anställts på externa medel. Högskoleenheterna är enligt gällande bestämmelser skyldiga att belasta alla externa medel med LKP i den mån dessa används till löner. LKP inlevereras till statsverket och disponeras således inte av högskoleenheterna. Detta innebär, att vid sjukdom och föräldraledighet högskoleenheten belastas med kostnaderna för eventuell vikarie utan att motsvarande medel tillförs från försäkringskassan. Inom ett externfmansierat forskningsprojekt kan detta medföra oöverstigliga problem. Kostnaderna är normalt så beräknade, att eventuella vikariatskostnader går ut över projektets omfattning eller ambitionsnivå. l fråga om de stora statliga anslagsgivarna har problemet lösts på så sätt, att anslagen räknas upp i efterskott om sjukdomstiden (motsv.) överstiger en viss gräns, for forskningsråden 30 dagar. Systemet innebär dock ett betydande administrativt merarbete såväl för högskoleenheterna som for forskningsråden m. fl. För icke statliga finansiärer av FoU inom högskolan finns ingen generell lösning. I bästa fall är problemet endast av pedagogisk natur, nämligen att förklara att anslagsgivare måste betala såväl LKP som eventuella vikariatskostnader. I andra fall äventyras hela projektet. Också trygghetslagstiftningen på arbetsmarknaden innebär ekonomiska åtaganden för arbetsgivarna. Inom högskolesektorn innebär dessa lagar bl. a., att ett beslut t. ex. inom ett forskningsråd om att ge anslag till ett projekt, som leder till att personal anställs vid en högskoleenhet för tre år eller mer,

Planering inom högskoleenhetema 151

ökar det ekonomiska åtagandet från högskoleenhetens sida. När projektet avslutats vilar det ekonomiska ansvaret på högskoleenheten. Forskningsoläråden och högskoleenheterna har genom skilda åtgärder sökt minimera genheterna av detta förhållande bl. a. genom ett system med slutanslag. av företag och vissa sektorsorgan m. fl. kvarstår För projekt finansierade emellertid problemen. I våra direktiv framhålls, att kommittén bör söka finna sådana lösningar att det ekonomiska ansvaret för fattade beslut på det nämnda problemet så långt som möjligt skall åvila det organ som fattar beslutet. Med anledning härav och mot den redovisade bakgrunden föreslår vi, att de kostnader som följer av sjuk- och foräldraförsäkringarna och vid högskoleenheterna arbetsmarknadslagstiftningen täcks genom ett erfarenhetsmässigt grundat som tillförs externa medel. I de fall de pålägg som belastar alla projekt externa medlen avser ändamål som inte innefattar några kostnader för personal, t.ex. anslag till inköp av utrustning, rese- eller tryckningsbidrag, bör dock något sådant pålägg ej beräknas. - med hänsyn till finansiärerna - skäl att Också för detta pålägg finns eftersträva viss enhetlighet inom högskoleorganisationen. Skillnaderna i perkan emellertid motivera vissa sonalstruktur inom olika forskningsområden variationer även mellan högskoleenheterna. Vi förordar att regeringen uppdrar åt UHÄ att på grundval av uppgifter från högskoleenheterna utarbeta riktlinjer för beräkning av även detta pålägg. föreslår vi sålunda att högskoleenheternas indirekta Sammanfattningsvis kostnader i samband med forskningssamverkan skall täckas genom att ett tvådelat alla projekt som tillförs externa medel. pålägg belastar i princip Regeringen bör uppdra åt UHÄ att utarbeta riktlinjer för beräkning av detta pålägg. Vi vill i detta sammanhang nämna, att vi i kapitel 15 i det följande föreslår, att forskningsråden skall tillämpa ett system med bruttoanslag. Ett sådant systern underlättas vid ett genomförande av de förslag vi för fram i förevarande avsnitt. Vi vill också erinra om det i kapitel 9 föreslagna pålägget som skall belasta alla externfmansierade projekt och som skall användas till att brygga över variationer i omfattning av forskningssamverkan.

10.6 Fördelning av ansvar och befogenheter

10.6.1 Utgângspunkter

Vi har i de närmast föregående avsnitten upprepade gånger betonat vikten av ett vidgat ansvarstagande och i vissa fall vidgade befogenheter för högskolans lokala beslutande organ. I flera fall har vi därvid talat om ”högskolan” eller ”berörda högskolemyndigheter” utan att precisera vilka eller vilket beslutande organ inom högskoleorganisationen som avses. I andra fall har vi uttryckligen angivit på vilket organ en viss uppgift bör läggas. Vi kommer i förevarande avsnitt i ett sammanhang söka belysa fördelningen mellan institutionsstyrelse, fakultetsav ansvar och befogenheter prefekt, och sektionsnämnd samt högskolestyrelse när det gäller forskningssamverkan. l avsnittet om den formella regleringen av forskningssamverkan (kapitel vi till vissa av dessa frågor. I det följande berörs därför 13) återkommer

152 Planering inom högskoleenhererna

främst de frågor och befogenheter som hänger samman med verksamhetens planering och ledning. En central utgångspunkt för oss är att ett ansvar för en viss verksamhet alltid skall förenas med befogenheter att fatta beslut och vidta åtgärder, som kan påverka verksamheten och omvänt. En annan utgångspunkt är, att beslutanderätten i skilda frågor bör läggas så nära den utförande nivån som möjligt och att en sådan decentralisering måste kombineras med att organ med övergripande ansvar anger mål och riktlinjer för verksamheten. Vid fördelningen av ansvar och befogenheter är det vidare viktigt att_ utnyttja den specifika kompetens som varje organ inom högskoleorganisationen besitter. Endast om de beslut en nämnd eller styrelse har att fatta upplevs som meningsfulla och angelägna av ledamöterna kan man räkna med ett tillräckligt engagemang från ledamöternas sida för att de reella l besluten skall fattas i nämnden eller styrelsen och inte inom förvaltningsapparaten. Vid våra överväganden har vi också haft att utgå från, att planeringsoch ledningsorganisationen inom högskolan de senaste åren utretts och reformerats på ett genomgripande sätt. Högskolereformen år 1977 och 1979 års beslut med anledning av FRU:s och FUN:s förslag innebar, att statsmakterna gjorde en samlad bedömning av lednings- och planeringsorganisationen för både grundläggande utbildning och forskning/ forskarutbildning. Våra förslag utgår därför från att organens uppgifter och sammansättning i denna organisation i allt väsentligt ligger fast. Vad som nu är aktuellt är preciseringar av innebörden av vissa uppgifter samt en diskussion av ambitionsnivåer och verksamhetsformer. l fråga om vissa tillkommande uppgifter fordras därutöver att ansvar och befogenheter definieras klart. En bärande tanke i våra förslag, liksom allmänt i den år 1977 införda organisationen, är att högskoleorganen inom ramen for allmänna riktlinjer och bestämmelser skall ges stor frihet att själva besluta om verksamheten. Vi har därvid utgått från, att högskolemyndigheterna är beredda att ta ansvar och utöva de befogenheter som erfordras för att den inomvetenskapligt och den sektoriellt motiverade skall kunna utvecklas forskningen i positiv växelverkan. Vi är medvetna om, att denna utgångspunkt inte är självklar mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter av arbetet inom institutionsstyrelsen sektionsoch fakultetsnämnder samt högskolestyrelser. Arbetet inom dessa organ sedan år 1977 har i hög grad präglats av de övergångsproblem som alltid följer med större reformer. Efter några års erfarenheter bör man emellertid i flertalet .fall ha funnit ändamålsenliga rutiner och arbetsformer och lärt sig att utnyttja de möjligheter och befogenheter som den nya organisationen medfört. Med hänsyn härtill och med hänsyn till den vikt man över lag inom högskolan fäster vid forskningssamverkan gör vi bedömningen, att den angivna utgångspunkten är realistisk. Man måste samtidigt räkna med att våra förslag, för att kunna realiseras, måste föranleda förändringar såväl i beredskapen att ta ansvar och fatta “obehagliga” beslut som i arbetsformer och rutiner. Förslagen innebär visserligen endast i undantagsfall att helt nya uppgifter läggs på beslutande organ men i flera avseenden förutsätts en avsevärd höjning av ambitionsnivån i fråga om verksamhetens och styrning. Detta kommer planering

inom 153

Planering högskoleenheterna

varvid större krav än hittills att kräva nya former för ärendenas beredning, allt på ordförandena i nämnder och styrelser. kommer att ställas framför

10.6.2 Balansfrâgor

av att balans råder mellan å ena sidan I avsnitt 8.4 har vi belyst vikten motiverad forskning och å den andra sektoriell främst inomvetenskapligt och industriell om forskningssamverkan ökar i omfattning. FoU, särskilt av en rimlig avvägning mellan fast forsk- Vi har också betonat betydelsen som finansieras med meningsorganisation och den forskningsorganisation Vi har särskilt strukit under, del, som anvisas för visst projekt (motsv.).

att den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen aldrig får bli ett

inom högskolan. Dessa avvägningar måste, framhåller andrahandsintresse av de organ inom högskolan som har ansvar vi, ständigt uppmärksammas Våra förslag i detta beför planering och ledning av FoU-verksamheten. delar på att högskoleorganen har vilja och tänkande bygger i väsentliga balans inom högskolans skilda delar. förmåga att upprätthålla en rimlig

är i väsentlig utsträckning av vetenskaplig De aktuella avvägningsfrågorna karaktär. till syfte att tillförsäkra Detta gäller särskilt den avvägning som har främst inomvetenskapligt motiverade teori- och den långsiktigt inriktade,

metodutvecklingen skäligt utrymme.

Som redan framhållits är detta inte en fråga om en en gång för alla given villkoren relation utan avvägningen är i hög grad beroende av de särskilda förutsätter överblick över och inom varje forskningsområde. Bedömningen inom området som den kunskap om såväl den vetenskapliga utvecklingen inom forskningsområdet. Även samlade verksamheten vid högskoleenheten forskningsorganisation föravvägningen mellan fast och ad-hoc finansierad vid de enskilda institutionerna. Den utsätter kännedom om förhållandena bl. a. möjliga omfattningen av projektanställd personal måste vara beroende

inriktning i förhållande till den fast anställda av de enskilda projektens och erfarenhet och forskningsområdets bredd. personalens kompetens Ansvaret för avvägningar av här beskrivet slag måste, enligt vår bedömkompetens. I nuvarande 0rning, ligga på ett organ med hög vetenskaplig hand fakultets- och sektionsnämnd. ganisation uppfylls detta krav av i första skall vara Minst sju av fakultets-/sektionsnämndens högst tretton ledamöter

av fakultets- eller sektionskollegiet och innehar sålunda antingen ledamöter för vilken krävs minst doktorsexamen. tjänst som professor eller annan tjänst inte möjligt- och heller inte av praktiska eller principiella Det är självfallet - att i fakultets-/sektionsnämnd ha företrädare för samtliga skäl önskvärt sektionen. Med den erfarenhet och överblick som ämnen inom fakulteten-/ inom fakulteten/ sektionen erfarna forskare får även i fråga om andra ämnen förutsättningar att fullgöra de än sitt eget bör nämnden ändå ha rimliga

som här avses. Institutionernas egna bedömningar måste självfallet uppgifter viktiga underlag för den samlade bedömningen. utgöra betona, att fakultets-/sektionsnämnden gi- Vi vill i detta sammanhang enskilt uppdrag vetvis inte skall fullgöra sin uppgift genom att pröva varje Nämnden skall i stället successivt skaffa eller anslag när detta aktualiseras. inom fakulteten/sektionen och utifrån sig en uppfattning om förhållandena

och budgetering, ge riktlinjer denna, i samband med verksamhetsplanering

Planering inom högskoleenhererna

för institutionens arbete. Man bör utgå från, att detta normalt är tillfyllest för att en önskad balans skall uppnås eller obalans inte skall uppstå. Som en sista utväg skall nämnden dock ha befogenhet att förhindra att ytterligare externa medel avsedda för annan än främst inomvetenskapligt motiverad forskning tillförs. Ett sådant ställningstagande från fakultets-/sektionsnämndens sida skall normalt vara bindande för högskolestyrelsen vid dess prövning av avtal. Med det här skisserade arbetssättet kommer institutionsorganen att behöva medverka i den fortlöpande process som skall garantera att balansen upprätthålls. I kapitel 13 om den formella regleringen av uppdrag m. m. betonar vi, att ett accepterande av externa medel måste föregås av en diskussion vid berörd institution i syfte att klarlägga om erforderliga resurser finns tillgängliga m. m. Det bör i denna diskussion ankomma på berörda inom institutionen, framförallt ledamöterna av styrelsen och prefekten, att pröva balansfrågorna såväl självständigt som med utgångspunkt i fakultetseller sektionsnämndens riktlinjer. Vi vill i detta sammanhang också framhålla, att förändringar i syfte att i ändra balansen mellan de två slagen av forskning ofta kan göras endast relativt långsiktigt. Förändringar av inriktningen av verksamheten måste ta hänsyn till såväl personalens anställningstrygghet som det arbete som utförs av de forskarstuderande inom ramen för utbildning och avhandlingsarbete. Självfallet måste också gjorda åtaganden fullföljas. Även om den önskade balansen kan ta flera år att uppnå, bör det vara möjligt att målmedvetet låta fakultets-/sektionsnämndens riktlinjer påverka valet av handlingsalternativ och därigenom successivt minska olägenheterna av rådande förhållanden. Självfallet är ett tillstånd av obalans inom ett område en av de faktorer som skall styra fakultets-/sektionsnämndens fördelning av de rörliga forskningsresurserna.

10.6.3 institutionsorganen

Institutionen utgör den organisatoriska ramen för utbildning och forskning inom högskoleenheten. Den åtnjuter en betydande självständighet när det gäller att planera och genomföra verksamheten. inom givna ramar har insitutionsstyrelsen att besluta om riktlinjer för organisation av arbetet, för fördelning av göromål mellan arbetstagarna samt för disposition av lokaler och andra materiella resurser. Våra förslag innebär, att institutionsstyrelsen måste lägga ökad vikt vid planering av verksamhet, ekonomi och personal. Ett viktigt hjälpmedel härvidlag kommer att vara det vidareutvecklade ekonomiadministrativa system, som diskuteras i avsnitt 10.3. Av förslagen följer också, att instituskall beräkna och fastställa schabloner för fördelning av kosttionsstyrelsen nader vid utnyttjande av institutionens gemensamma nyttigheter såsom dyrbar utrustning, verkstäder och servicefunktioner. I fråga om forskningssamverkan innebär våra förslag, att institutionsstyrelsen eller på dess vägnar prefekten skall fatta beslut om hur varje projekt skall finansieras, dvs. fastställa en budget för projektet som tar upp samtliga kostnader och hur dessa skall täckas. Beslutet om budget blir därmed ett beslut om graden av kostnadstäckning med medel som tillförs institutionen

inom 155

Planering högskoleenheterna

utifrån. För den sektoriella forskningen kan en preliminär budget utgöra

institutionen skall kunna lämna vid förfrågan. underlag för det ”anbud” Ansvaret för de här nämnda frågorna ligger formellt på institutionsstyhanteras av dels de berörda forskarna, dels relsen men de måste praktiskt Prefekten har enligt högskoleförordningen ansvar för den ekoprefekten. av institutionen. Det är mot denna bakgrund rimligt, nomiska förvaltningen ramen för allmänna riktatt beslut i varje enskilt fall fattas av denne inom För att arbetet med budget och anbud för linjer från institutionsstyrelsen. skötas av de berörda forskarna fordras varje enskilt projekt skall kunna fastställer taxor och schabloner. att institutionsstyrelsen Prefektens ställningstagande till projektbudget eller anbud skall också utmellan de två slagen av forskning och göra en bedömning av balansen mellan fast och tillfälligt anställd personal. Den praktiska handläggningen och anbudsräkning underlättas naav denna fråga liksom av budgetering mellan berörda forturligtvis om den föregås av underhandsdiskussioner och ledamöterna av institutionsstyrelsen. Vid flertalet högskare, prefekten så litet att informella kontakter skoleinstitutioner är antalet arbetstagare härför formaliseras. Vid kan tas och information spridas utan att rutiner de relativt kan man däremot behöva ägna dessa få, stora institutionerna att frågor särskild uppmärksamhet och skapa fasta rutiner för att undvika, som en överraskning för den berörde fordet formella beslutet kommer

skaren.

l0.6.4 Fakultets- och sektionsorganen

Fakultets-/sektionsnämnd har f. n. två huvuduppgifter i fråga om forsk-

och ledning. Fakultets-/sekningens och forskarutbildningens planering till UHÄ tionsnämnd skall sålunda avge förslag till anslagsframställning

och nämnden skall lämna högskolestyrelsen underlag för plan för fördelning resurser. Däremot utövar fakultets-/ och användning av högskoleenhetens av FoU-verksamheten vid institusektionsnämnd ingen egentlig styrning

tionerna inom sitt ansvarsområde. får en mer markerad Våra förslag innebär, att fakultets-/sektionsnämnd och utvecklingsarbete inom roll i planeringen och ledningen av forskning förändringen är att fakultets-/sekhögskoleenheten. Den mest betydelsefulla ansvar för att balansen upprätthålls dels tionsnämnd tilldelas ett uttalat motiverad och sektoriellt/ industriellt mellan främst inomvetenskapligt dels mellan fast och ad-hoc finansierad forskningsmotiverad forskning,

organisation. med vad vi anförde inledningsvis i detta avsnitt krävs, att I enlighet att fatta beslut och i övrigt vidta detta ansvar förenas med befogenheter balansförhållandena. Fakultets-/sekåtgärder, som kan påverka de aktuella och budget tionsnämnd bör därför, t. ex. i samband med att verksamhetsplan för verksamheten inom fakulteten/sekfastställs, kunna ge vissa riktlinjer

tionen. Nämnden bör också, som en sista utväg, ha befogenhet att förhindra,

eller industriell FoU tillförs en

att ytterligare externa medel för sektoriell

institution eller ett forskningsområde. få sålunda uppgifter som innebär en, om än Fakultets-/sektionsnämnd av verksamheten vid institutionerna inom ansvarsombegränsad, styrning

156 Planering inom högskoleenheterna

rådet. Detta kommer att kräva, som framhållits i det föregående, att arbetssätt, beslutsunderlag samt beredskapen att fatta beslut och ta ansvar förändras inom många nämnder. Våra förslag innebär vidare, att fakultets-/sektionsnämnderna måste utveckla arbetet med petita och fördelning av vissa rörliga resurser till att omfatta hela planeringsprocessen, dvs. petita, verksamhetsplan, budget och

Verksamhetsuppföljning. Nämndernas planering skall därvid omfatta all

verksamhet inom fakulteten/sektionen oavsett hur den finansieras. Genom utvecklingen av dessa planeringsfunktioner skapas förutsättningar för att nämnderna skall kunna ta sin andel av ansvaret för personalen. Genom att fakultets-/sektionsnämnd tar ställning till budget och verksamhetsplan omfattande all verksamhet och alla resurser inom ansvarsområdet ger nämnden indirekt ramar som bestämmer hur kostnaderna vid skilda projekt skall fördelas mellan extern finansiering och de resurser som ingår i den fasta basorganisationen. Nämnden tar visserligen inte ställning till de enskilda projekten men dess beslut ger bestämda gränser för institutionsorganens rörelsefrihet.

10.6.5 Högskolestyrelse *

Högskolestyrelsen har enligt

högskoleförordningen inseende över högsko-

leenhetens alla angelägenheter. Det åligger styrelsen att svara för samordnande planering av gemensamma resurser och av enhetens lokal- och utrustningsbehov samt för användningen av tillgängliga lokaler. Styrelsen skall vidare årligen fastställa plan för fördelning och användning av enhetens samlade resurser samt förvalta till enhetens förfogande ställda statsmedel och övriga medel, vilka anvisats för verksamhet, avsedd att bedrivas vid enheten. Våra förslag innebär, att styrelsens övergripande ansvar för all verksamhet inom enheten markeras. l fråga om forskningssamverkan innebär detta ansvar - utöver vad som följer av våra förslag i avsnitt 13.2 - att styrelsen kan lämna UHÄ underlag för beräkning av det pålägg som skall belasta alla projekt som tillförs externa medel och som avser att täcka högskoleenhetens indirekta kostnader. Våra förslag om en höjning av ambitionsnivån inom högskolans ekonomiadministration utgår från de krav en utökad forskningssamverkan ställer. En utveckling av EA-systemet måste emellertid - med hänsyn till att personal och övriga resurser i stor utsträckning är gemensam för all verksamhet inom enheten - omfatta all ekonomiadministration inom en enhet. således även den grundläggande utbildningen. Förutsättningar för skapas därned en utveckling av styrelsens planering och ledning av all verksamhet inom högskolan. Förutsättningar skapas också för att frågan om kostnadstickning och kostnadsfördelning vid uppdragsutbildning skall kunna behandlas analogt med vad som föreslagits för forskningssamverkan i avsnitt 10.5.

sou 1980:46 157

11 informationsverksamhet och

Högskolans

beställarnas kompetens

1 1.1 Högskolans informationsverksamhet

l 1.1.1 Några definitioner

är vittomfattande och används med olika Begreppet forskningsinformation innebörd i skilda sammanhang. Vi berör närmast översiktligt den tolkning kring begreppen inav begreppet som FRU gjort samt de överväganden som redovisats i betänformationsförsörjning resp. informationsspridning och teknisk informationsförsörjning av kandet (SOU 1977:71) Vetenskaplig och dokumentationssamverkanskommittén (BIDOK) och SINF- Biblioteks- Mot denna bakgrund redovisas därefter de DOK-utredningen gemensamt. begrepp som vi använder i detta kapitel. i två huvudtyper, “ve- FRU delade in begreppet “forskningsinformation” och “samhällsinriktad forskningsinformation”. Den tenskaplig information” informationen riktade sig enligt FRU huvudsakligen till de vetenskapliga verksamma inom FoU-området - forskare och experter - i form av putidskrifter, monografier, rapporter, etc. Målgrupblicering i vetenskapliga och behärskar normalt fackspråket inom perna är väl insatta i problemen det aktuella området. Den samhällsinriktade forskningsinformationen vänder sig, enligt FRU:s

definition, främst till icke-specialister. Den kan delas in i tre olika typer: beslutsinformation“ resp. “allmän forskningsinfor- “nyttjarinf0rmation“, mation”. syftar till att förse olika funktioner och grup- Nyttjarinformationen per i samhället med FoU-information av betydelse for deras resp. verkvänder sig främst till beslutsfattare och adsamheter. Beslutsinformationen ministratörer. Informationen skall här förmedla fakta och bakgrundsmaterial bedömningar. for planering och beslut i frågor som påverkas av vetenskapliga Den allmänna forskningsinformationen, slutligen, har främst till uppgift att informera om FoU-verksamheten och dess konsekvenser for samhället utan direkt koppling till något utnyttjande. Informationen riktar sig till breda

och vagt avgränsade målgrupper samt syftar ofta mer till att ge Översikter än till detaljkunskap. Som FRU också påpekat och presentera sammanhang flytande och är gränserna mellan dessa olika slag av forskningsinformation de enskilda informationsåtgärderna griper ofta över de här beskrivna grup-

perna. diskuterade och SINFDOK/BIDOK begreppen ”informationsförsörjning” Med det förra avsågs verksamhet i syfte att un- ”informationsspridning. att nå den information som är relevant för derlätta for informationssökare

158 Högskolans informationsverksamher. . .

dem. Med informationsspridning avsågs verksamhet i syfte att föra ut information till intresserade och väcka intresse och behov i större kretsar. I det Följande diskuteras högskolans informationsverksamhet med hänsyn tagen endast till ökad forskningssamverkan. De insatser som kommer i fråga är av många olika slag, beroende på målgrupp och ämnesområde. Som tidigare nämnts framhöll FRU, att gränserna mellan de olika infor-

mationstyperna är flytandexVi har därför valt att använda begreppet ”allmän

information” för sådan som av FRU benämnts ”allmän forskningsinformation” samt för ”informationsspridning” i slNFDOK/BlDOKzs mening. Begreppet “specialiserad information” omfattar vad FRU kallat “nyttjar” och ”beslutsinformation” samt ””informationsförsörjning i SINFDOK/ BI- DOK:s mening.

11.1.2 Avnämarnas synpunkter på högskolans informationsverksamhet

Ett viktigt led i vårt arbete har varit kontakter med företag, myndigheter m. fl. avnämare av högskolans FoU-verksamhet. En av de frågor som diskuterades vid dessa kontakter rörde avnämarnas kunskap om högskolans verksamhet. Därvid framkom att det finns stora variationer. Större företag som Volvo, Kabi m. fl. sade sig ha goda kontakter med och ingående kännedom om den högskolebaserade FoU-verksamheten. Genom längre tids samverkan i olika former hade omfattande personkontakter byggts upp och man ansåg sig inte ha några svårigheter att få önskad information. Andra avnämare beklagade att högskoleforskarna inte ”syntes” mer, t. ex. i samband med tekniska mässor. Man undrade vidare varför högskolans forskare inte mera aktivt gick ut “på marknaden” och sökte stöd för sådana projekt som skulle kunna vara av intresse för t. ex. näringslivet. Alla intervjuade, dvs. även forskarna, framhöll betydelsen av personliga kontakter. När sådana väl kommit till stånd brukar, framhölls det, samarbetet ofta utvecklas vidare av egen kraft. Som exempel på informations- och kontaktverksamhet av den typ som högskolan, enligt avnämarna, borde bedriva för att öka samverkan med utomstående, nämndes ”tema-broschyrer (ämnes- eller branschorienterade) med allmän information om högskolans FoU och särskilda uppgifter om områden där samarbete skulle kunna bedrivas. Vidare skulle regelbunden information i brevform kunna sammanställas för olika vetenskapsområden och erbjudas prenumeranter. Dessa brev skulle t. ex. en gång per år kunna följas upp med personliga besök hos aktuella och tänkbara kunder. När samarbete förekommer är det, framhöll man vidare, angeläget att högskolan håller kontakt också efter det att arbetet slutförts. En uppföljning av hur vunna erfarenheter och resultat omsätts i praktiken kan medverka till att missförstånd undanröjs och till att nya problem identifieras. Dessa kan i sin tur leda till ytterligare samarbete. Sådana erfarenheter har gjorts vid t.ex. kollektivforskningsinstituten.

11.1.3 Överväganden och förslag

Högskolan har enligt 6§ högskolelagen ansvar för att sprida kännedom om den verksamhet som bedrivs inom högskolan. Som redovisats i kapitel

Högskolans informationsverksamhet. . . 159

4 har också en omfattande verksamhet inletts för att finna former och metoder för att tillgodose såväl allmänna som speciella informationsbehov. Den nya högskoleorganisationen har ännu inte helt funnit sin form - de nyligen omorganiserade kontaktsekretariaten kommer att behöva tid för att etablera sig inom denna. Det är också för tidigt att mer konkret bedöma behoven inom och utanför högskoleorganisationen vad gäller informationsoch kontaktverksamheten. Våra förslag i kapitel 8 innebär bl. a. att sektoriell och industriell FoU förs in i högskolelagens föreskrifter om högskolans forskning. Härigenom skärps, enligt vår uppfattning, kraven på högskolans informationsverksamhet. Mot bakgrund av det omfattande arbete som pågår både lokalt inom berörda högskoleenheter och i andra sammanhang för vi fram förslag endast i vissa frågor av särskilt intresse för forskningssamverkan. Förslagen avser i huvudsak åtgärder som kan vidtas inom nuvarande organisatoriska ramar. Högskolans informationsverksamhet har flera mål. I prop. 1976/77:59 betonades vikten av att högskolan aktivt medverkar till att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete och därmed bidrar till att föra ut vunna resultat. Därigenom vinns bl. a. ökat förtroende och större förståelse för högskolans verksamhet. Utbildningsministern såg informationsverksamheten bl. a. som ett medel att motivera nya grupper av studerande för högskolestudier. En ökad information kan således bidra till att minska den sociala snedrekryteringen. Genom ökad information skapas också förutsättningar för återföring av relevanta problem från yrkeslivet till forskningen och utbildningen inom skilda områden. Högskolans allmänna informationsverksamhet, dvs. spridningen av information om högskolans verksamhet som sådan, är av stor betydelse även för utvecklingen av samverkan mellan högskolan och samhället i övrigt. Genom denna skapas kännedom bl. a. om högskolan som en resurs för FoU-arbete. Genom informationsinsatser riktade till målgrupper som tidigare inte haft kontakter med högskolans verksamhet skapas grunden för samverkan inom områden där FoU hittills endast i ringa utsträckning, eller inte alls, utnyttjats. Det finns enligt vår mening ett stort behov av särskilda insatser riktade mot sådana samhällsomrâden. _ Den naturliga förmedlaren av främst allmän information om högskolans FoU-verksamhet är den som själv gått igenom forskningsanknuten högskoleutbildning. Flertalet av de i traditionell mening universitetsutbildade är verksamma utanför högskolan i andra funktioner än forskning/utvecklingsarbete. Genom den beredskap till vetenskapligt arbetssätt och vetenskapligt tänkande som de förvärvat i sin utbildning har de särskilda förutsättningar att identifiera och till forskare inom eller utom högskolan återföra problem som kan bearbetas vetenskapligt. Personer som kommer från andra delar av utbildningssystemet saknar ofta förberedelse för en sådan roll. Högskolereformen, som innebar bl. a. att principen om att all högskoleutbildning skall ha anknytning till forskning lades fast, kan därför ses som ett viktigt led också i strävandena att utveckla kontakter mellan forskningen och skilda delar av samhällslivet. Högskolans allmänna informationsverksamhet har en väsentlig uppgift när det gäller att öka dessa kontakter mellan högskolan och samhället i övrigt och är därmed också en viktig förutsättning för forskningssamverkan. För att inledande kontakter

160 Högskolans informationsverksamhet. . .

skall kunna konkretiseras till forskningssamverkan erfordras emellertid vad vi i det föregående, med ett samlat namn, kallat “specialiserad information”, dvs. information om högskolans möjligheter att utföra FoU-projekt av be-

tydelse för myndigheter, företag, organisationer m. fl. Högskolan har genom

överföringen av kontaktsekretariaten fått resurser bl. a. för att sprida specialiserad information. Kontaktsekretariatens uppgift kommer även fortsättningsvis att vara att koppla samman högskolans resurser med resurser och behov som finns i samhället i övrigt. Begränsningen till teknisk och naturvetenskaplig fakultet och till vissa avnämare har emellertid upphört. UHÄ har beträffande kontaktsekretariatens verksamhet framhållit, att denna bör rikta sig i första hand till statliga och kommunala myndigheter, företag och andra organisationer inom den högskoleregion där resp. kontaktsekretariat är beläget. Syftet med verksamheten bör, enligt UHÄ, vara att stimulera de nämnda organisationerna att i sin utveckling av produkter, tjänster, verksamhetsformer m. m. använda de forsknings- och utvecklingsresurser som finns inom högskolan. Kontaktsekretariaten bör vidare medverka till att resultaten av högskolans FoU-verksamhet förs ut till och ges praktisk tillämpning i samhället. Sekretariaten skall förmedla information från högskolan till avnämare och intresserade om den forskning, den kompetens och de resurser som finns vid de enskilda institutionerna. De som söker kontakt med högskolan skall av sekretariaten lotsas vidare till lämplig forskare/institution. I syfte att stimulera forskningssamverkan bör, enligt vår mening, riktade insatser göras. Vi vill i detta sammanhang nämna den kontaktverksamhet som Massachusetts Institute of Technology (MIT) i USA bedriver och vilken bl. a. ett par svenska företag är knutna. Inom ramen för ett industriellt kontaktprogram (Industrial Liaison Program, ILP) får medlemsföretag mot en enhetlig avgift tillgång till viss service. Bl. a. besöker personal från MIT företagen, eller omvänt, för regelbundna diskussioner om industriella problem. Alla medlemsföretag får en katalog över aktuella projekt vid MIT som är av betydelse för resp. företag samt publikationer av olika slag (inklusive sammanfattningar av aktuella avhandlingar, uppsatser m. m.). Varje år anordnas vidare symposier kring större forskningsarbeten inom MIT samt kring frågor av speciellt intresse för grupper av medlemsföretag. Kostnaderna för medlemskap i detta program är förhållandevis höga (30 000 $ US per år). Inom ramen för ett s. k. ”Associates Program” kan företag få tillgång till MIT:s resurser till lägre kostnad Tyngdpunkten inom detta senare program ligger vid utbyte av personal mellan medlemsföretag och institutet. Utan någrajämförelseri övrigt skulle MIT:s program enligt vår uppfattning kunna ge uppslag till efter svenska förhållanden anpassade abonnemangssystem. Företag inom en bransch eller med verksamhet inom ett ämnesområde skulle kunna erbjudas möjlighet att prenumerera på information om högskolans FoU och få viss konsultservice. Våra kontakter med främst industriföretag tyder på att intresse finns for en sådan service. Vi vill också nämna att man vid universiteten i Lund och Linköping for närvarande överväger ett prenumerationssystem för nyttjarinformation bl. a. for näringslivet. Detta arbete är ett led i utvecklingen av rutiner och metoder för en förbättrad nyttjarinformation. Prenumerationsavgifterna skulle kunna sättas

Högskolans iriformarionsverksamhet . . . 161

så att de samlade avgifterna täcker lönen för en forskare, som har i uppgift att systematiskt sammanställa forskningsöversikter m. m. för prenumeranterna. Kontaktsekretariatens verksamhet bygger på kontaktsekreterarnas kunvid de olika institutionerna, om de enskilda skaper om FoU-verksamheten forskarnas kompetens, om var i samhället dessa resurser kan komma till användning samt om villkoren för FoU-arbete utanför högskolan. Erfarenhet från FoU-verksamhet såväl inom högskolan som inom näringslivet, myndigheter m. m. måste sålunda vara en tillgång for dem som är verksamma som kontaksekreterare. Sekreterarna kan emellertid aldrig ha full kännedom om hela den omfattande och differentierade verksamhet som bedrivs inom resp. högskoleenhet. Samtidigt är det, som framhållits ovan, angeläget att verksamheten täcker i princip hela högskolan, något som förutsätter att sekretariaten utvecklar ett brett kontaktnät. Detta skulle underlättas om sekretariaten kan repliera på informationsansvariga personer på institutionsnivå. Prefekten har - inom de ramar institutionsstyrelsen anger - ansvaret för den löpande verksamheten vid en institution och har därmed ansvar bl. a. för att informationsuppgifterna fullgörs. Hur denna verksamhet bedrivs bestäms av förhållanden inom varje institution och av de resurser som står till förfogande. Av stor betydelse är också tjänsteorganisationens utformning. FUN föreslog att särskilda tjänster skulle kunna inrättas for forskningssamverkan samt att den institutionsbaserade informations- och kontaktverksamheten skulle kunna ingå i innehavarnas arbetsuppgifter. Vidare föreslog FUN att regionstyrelserna skulle disponera särskilda medel för finansiering av de informationsuppgifter som lärare/forskare fullgjorde inom tjänsten. Lärartjänstutredningen föreslår i sitt betänkande att avgränsningen av högskoleanställda lärares tjänsteåligganden skall vidgas. Ett flexiblare utnyttjande av personalen blir då möjligt. En sådan flexibilitet skulle vara av stort värde for de uppgifter som här diskuteras. Mot bakgrund av den betydelse som informations- och kontaktverksamheten har för utveckling av forskningssamverkan föreslår vi, att man vid institutioner med mera omfattande verksamhet överväger att lägga ansvaret for ledning och samordning av kontakt- och informationsverksamhet på en person vid institutionen. Den tekniska lösningen bör övervägas när ställning tagits till lärartjänstutredningens förslag till ny tjänsteorganisation för högskolan. Informations- och kontaktverksamhetens behov har varit ett av de många motiven för de förslag om allmänna förstärkningar av basresurserna för forskning och forskarutbildning som UHÄ fört fram i sina anslagsframställningar under de senaste åren. En förstärkning av basresurserna skulle ge institutionerna möjligheter att i större omfattning än hittills beakta dessa frågor. När det gäller institutioner som kan bedömas ha goda förutsättningar för ökad samverkan bör särskilda insatser i form av riktade resurstillskott övervägas. Genom ökat stöd till informations- och kontaktverksamheten skulle man vid dessa institutioner dels kunna bygga upp samverkan inom områden där sådan inte förekommer, dels öka volymen och bredden på befintlig verksamhet. En framgångsrik infonnations- och kontaktverksam-

s irgformarionsverksamhet. . .

het som resulterar i ökad samverkan innebär att institutionernaa tillförs resurser. Informations- och kontaktverksamheten skulle därför på sikt delvis kunna finansieras genom intäkter från forskningssamverkan. Den institutionsbaserade informations- och kontaktverksamhieten är, enligt vår bedömning, en nödvändig grund för en effektiv verksamhet vid kontaktsekretariaten. Vi vill dock stryka under att det inte är fråga om att utveckla självständiga informationsenheter på institutionerna. Syftet är i stället att öka kontaktsekretariatens slagkraft genom att effektivera kontakterna inom högskoleenheterna. Kontaktsekretariatens verksamhet skall, enligt riksdagsbeslutet, rikta sig till alla delar av samhällslivet. Breda grupper i samhället, s. k. forskningssvaga organisationer - t. ex. små och medelstora företag, lokala och regionala myndigheter, organisationer m. fl. - är viktiga att nå. De hittills vunna erfarenheterna från försöksverksamheten med kontaktforskare har visat att detta är svårt och att betydande insatser bl. a. av uppsökande karaktär fordras som komplement till information av mer allmän karaktär. För att kontaksekretariaten skall kunna bedriva sådan verksamhet föreslår vi att de tillförs resurser för ändamålet. l kapitel 14 diskuteras former för närmare samarbete mellan högskolan och de kollektiva forskningsinstituten. Ett fördjupat samarbete med dessa l institut kan vara av värde också när det gäller information om forskning. UHÄzs uppgifter avser översiktlig planering och samordning av verksamheten vid de olika högskoleenheterna samt utvecklings- och utrednings- E arbete till stöd för denna verksamhet. Det är viktigt att UHÄ i detta arbete j också beaktar kontaktsekretariatens behov. Bland insatser som torde bli aktuella kan nämnas medverkan i och stöd till pilotprojekt för forskningssamverkan, t. ex. kurser och fortbildning av olika slag för beställare, materialutveckling för beställarinformation m. m. Kontaktsekretariatens verksamhet kommer i vissa delar att vara av sådan karaktär att gemensamma informations- och serviceinsatser bör övervägas. Vi vill här särskilt peka på de fördelar som nationellt övergripande informationsmaterial ur beställarsynpunkt kan ge, t. ex. i fråga om rapportprenumeration som omfattar flera, eller alla fakulteter/högskoleenheter, uppsökande verksamhet m. m. Det är av stor betydelse att forskningen inom högskolan vidgas till att omfatta också problemområden som hittills i ringa utsträckning täckts av högskolans forskningsorganisation. Dessa problemområden berör ofta or- l . v: ganisationer - i vid mening - som inte själva disponerar den kunskap och 4 de resurser som normalt fordras i för att utnyttja forskning som stöd för verksamheten. FUN föreslog mot denna bakgrund att den lokala och regionala organisationen för informations- och kontaktverksamhet skulle ges en central motsvarighet. Denna centrala enhet skulle resurser disponera för dels problemanalys och projektplanering, dels anslag till forskningsprojekt och enligt FUN lämpligen knytas till FRN.

Åtgärder av sådant slag har enligt vår uppfattning ett bredare mål som

kan definieras som att bygga upp avnämarnas eller kompetens förmåga att fungera som beställare av högskolans FoU-arbete. Vi skall i det följande närmare analysera vad vi med ett gemensamt namn kallat “beställarkom-

petens”och diskuterar i detta sammanhang även insatser på central nivå.

Högskolans informarionsverksamhet . . .

11.2 Utveckling av beställarkompetens

l 1.2.1 Inledning Graden av FoU-utnyttjande varierar kraftigt mellan företag, myndigheter, organisationer m. fl. Vid diskussioner med företag (motsv.), som har haft begränsade eller inga kontakter med högskolans FoU-verksamhet och med Företrädare för högskolan, har vi kunnat finna flera skäl till detta. I många fall har det inte funnits några reella FoU-behov medan i andra frånvaron av samverkan visat sig bero på vad som kan kallas bristande beställarkompetens. Begreppet beställarkompetens används här i vid mening och avser alla de förutsättningar som måste vara uppfyllda inom ett företag (motsv.) för att det skall kunna utnyttja högskolans FoU-organisation. Beställarkompetensen omfattar bl. a. D insikt om möjligheten att utnyttja FoU till stöd för utveckling av den egna verksamheten samt om högskolan som en resurs för detta, D förmåga att bedöma vilka problem som är forskningsbara, D förmåga att tillsammans med forskare analysera problem samt formulera och planera FoU-projekt, D resurser för finansiering av problemanalys och FoU-arbete samt D förmåga att ta del av och nyttiggöra FoU-resultat i praktisk verksamhet. Beställarkompetensen är följaktligen, med denna definition, en fråga om insikt om forskningens användbarhet, tillgång till grundläggande vetenskaplig kompetens, tillgång till information om högskolans verksamhet och resurser samt tillgång till resurser. Vi skall i det följande närmare diskutera dessa frågor.

1l.2.2 Insikt om forskningens användbarhet Ett företag (motsv.) blir inte avnämare av högskolans FoU-verksamhet om det inte vid företaget finns insikt om att FoU är ett hjälpmedel som kan utnyttjas till stöd för praktisk verksamhet och att högskolan är en resurs som kan utnyttjas för detta. Högskolan har länge uppfattats som en organisation för enbart utbildning och huvudsakligen inomvetenskapligt motiverad forskning. Det samarbete som förekommit med utomstående har i stor utsträckning varit begränsat till företag m. ll. som i sin egen verksamhet måst utnyttja och i vissa fall bedriva FoU. Dessa företag, organisationer m. fl. har vanligen egen forskarutbildad personal och förhållandevis goda personkontakter med forskare inom högskolan. Samarbetet har också utvecklats främst inom områden där högskoleforskningen är mer direkt orienterad mot sektoriella eller industriella problem, t. ex. inom teknisk fakultet. Någon egentlig marknadsföring av hela högskolans forskningsorganisation som en resurs för företag, myndigheter och organisationer har däremot inte förekommit på nationellt plan.

164 Högskolans informarionsverksamhet. . .

Den utveckling som ägt rum sedan slutet av 1960-talet har delvis förändrat situationen. Exempelvis angavs när högskolan i Luleå inrättades i början av 1970-talet uttryckligen att en av dess uppgifter var att främja regional utveckling. En bred debatt har växt fram om högskolans uppgift i samhället, i fråga om både utbildning och forskning. Forskningens betydelse för samhällsutvecklingen har uppmärksammats allt mer, vilket medfört krav på insyn och inflytande från nya” grupper i samhället. Den samhällsekonomiska utvecklingen under senare delen av 1970-talet har vidare inneburit ökade krav på att tillgängliga resurser inom högskolans FoU-organisation skall utnyttjas för att tillgodose även forskningsbehov utanför högskolan. Den insikt som vi berörde inledningsvis har således börjat växa fram. Högskolereformen har också allmänt medfört förbättrade förutsättningar för kontakter mellan olika samhällssektorer och högskolans utbildning och forskning, t. ex. genom allmän- och yrkeslivsrepresentanter i lednings- och planeringsorgan på olika nivåer i högskolan. Ett förverkligande av forskningsanknytningen av i princip all grundläggande högskoleutbildning kommer, som påpekats i det föregående, på sikt att förbättra förutsättningarna för insikt- inom högskolan såväl som i samhället i övrigt - både om forskningens användbarhet för att lösa problem _ i samhällelig verksamhet och om högskolan som en resurs för detta arbete. l Omfattande insatser riktade till särskilda målgrupper har gjorts på olika mellan forskare 3 håll för att skapa “forskningsmedvetande” och kontakter och praktiker. Som exempel kan nämnas Centrums för arbetslivsfrågor arbete med att skapa kontakter mellan forskarsamhället och företrädare för arbetsmarknadens organisationer och arbetslivet i övrigt, näringslivets högskolekontakt (se avsnitt 4.3), utvecklingsfondernas arbete samt utvecklingen inom högskolan av kurser för forskare och forskarstuderande i kommunikationskunskap och samhällskontakter. Den pågående försöksverksamheten med kontaktforskare kan ses som ett led i detta arbete (se vidare avsnitt 4.4.4).

l1.2.3 Tillgång till vetenskaplig kompetens

En andra faktor av betydelse för beställarkompetensen är tillgången till grundläggande vetenskaplig kompetens. Sådan kompetens erfordras av flera skäl och för flera ändamål. Beställaren måste sålunda kunna analysera problem i verksamheten och avgöra vilka som kan bearbetas vetenskapligt. För detta krävs att det inom räckhåll för företaget (motsv.) finns personer som kan fungera som informationsmottagare, dvs. som kan ha kontakt med forskningen inom områden av intresse och som kan bedöma om och i vilken utsträckning viss forskning kan bidra till utveckling av den verksamhet som bedrivs. Bristen på gemensamma referensramar och gemensamt språk har vid våra intervjuer upprepade gånger påtalats som ett hinder för forskningssamverkan. När man enats om ett projekt bör beställaren också ha sådan kännedom om forskningens krav och arbetsvillkor att han kan medverka i projektplanering och bedöma vad han kan förvänta sig av samarbetet. Vi pekar i kapitel 13 på forskarnas ansvar för att dessa frågor noga penetreras innan samverkan inleds.

Högskolans informationsverksamhet. . . 165

Alla samverkansprojekt bör, enligt vår uppfattning, planeras så att uppoch resultatutnyttjande hos beställaren beaktas. Forskarna kan emelföljning lertid, även om resp. rapport är utformad på ett avnämarinriktat sätt, endast medverka vid av resultaten. När i begränsad utsträckning tillämpningen slutförts och avrapporterats måste beställaren därför ha tillräckliga projekt och - kanske kunskaper för att ta del av resultaten viktigare kompetens att omsätta resultaten i sin verksamhet. Den grundläggande vetenskapliga kompetens som erfordras i här nämnda fall kan erhållas på flera sätt. Ett är att anställa forskarutbildad personal. FUN behandlade frågan om de forskarutbildades arbetsmarknad och pekade därvid på den kompetens - allmän såväl som speciell - som utbildningen information om forskarutbildningens innehåll och om de forsger. Ökad karutbildades (med betoning av den allmänna) behöver komma kompetens till stånd. Kommittén om forskningens och forskarutbildningens situation i den nya högskolan (U 1979:11) har våren 1980 fått tilläggsdirektiv med uppdrag att kartlägga forskarutbildningens meritvärde i alla bemärkelser. Utredningen skall lägga fram de förslag den på grundval av resultatet av kartläggningen finner angelägna. Uppdraget bör redovisas under första halvåret 1981. Denna översyn kan leda till vidgad arbetsmarknad för de forskarutbildade och till en höjning av beställarkompetensen t. ex. inom sektorsorgan och andra större FoU-avnämare. All verksamhet ställer dock inte sådana krav eller är av en sådan omfattning att den motiverar rekrytering av forskarutbildad personal. Begränsade ekonomiska resurser kan givetvis också vara ett hinder för sådan rekrytering. Ett annat sätt att få tillgång till erforderlig beställarkompetens är att utnyttja högskoleforskare inom ramen för en konsult-/serviceverksamhet Detta bör, som vi nämnt inledningsvis i detta kapitel, kunna ingå som ett led i kontaktsekretariatens verksamhet. Sekretariaten bör kunna erbjuda myndigheter, företag, organisationer m. fl. kontakt med forskare för genomgång av aktuell forskning, problemanalys, projektformulering, planering m. m. När det gäller små och medelstora företag skulle utvecklingsfonderna kunna fylla en viktig funktion härvidlag. Behovet av ökad beställarkompetens har uppmärksammats även för sektorsforskningens del. Skolforskningskommittén diskuterar i sitt betänkande (SOU 1980:2) frågan om regional samordning av FoU, grundläggande lärarutbildning, fortbildning och lokalt utvecklingsarbete inom SÖ:s verksamhetsområde. Länsskolnämndernas huvuduppgifter kommer, enligt skolforskningskommittén, i fortsättningen mer än hittills att avse stöd och råd till enskilda kommuner i vad gäller pedagogisk planering, uppföljning och utvärdering. Nämnderna bör också fungera som förbindelselänk mellan FoU-arbetet i kommunerna inom resp. nämnds ansvarsområde. Nämnderna får härigenom ansvar för samordning och utveckling inom sina län. Ett förverkligande av skolforskningskommitténs förslag rörande länsskolnämndernas roll och uppgifter förutsätter att nämnderna tillförs pedagogisk kompetens i vid bemärkelse. Man förordar därför att en grupp befattningshavare med särskild kompetens för pedagogisk planering, uppföljning och utvärdering skall finnas vid varje nämnd. Detta är ett förslag som ligger väl i linje med våra resonemang rörande bättre beställarkompetens.

166 Högskolans informationsverlcsamhet. . .

Försöksverksamheten med kontaktforskare är ett annat exempel på hur man kan ställa forskare till förfogande för ändamål bl. a. av detta slag, med särskild inriktning mot resurssvaga avnämare. Begreppet ”grundläggande vetenskaplig kompetens behöver emellertid inte alltid innebära forskare. Om det hos avnämare finns personer med kännedom om forskningens villkor och möjligheter samt med viss vetenskaplig träning - utan att därför vara forskarutbildade - ökas förutsättningarna för samverkan med högskolan väsentligt. Vi erinrar här om FUN:s analys av forskningsanknytningens betydelse för ökad samverkan. I takt med att olika utbildningslinjer inom högskolan knyts till för resp. utbildning relevant FoU-verksamhet kommer verksamheten inom olika samhällssektorer att tillföras personal med denna kompetens. Vid vissa högskoleinstitutioner bedrivs vidare särskild utbildning i syfte att utveckla tänkbara avnämares kompetens i detta avseende. De kontakter som på detta sätt skapas mellan praktiker och forskare/lärare har, enligt vad vi erfarit, ofta lett till fortsatta kontakter och utveckling av forskningssamverkan. Det är, enligt vår uppfattning, angeläget att denna typ av utbildningsinsatser främjas. I kapitel 12 framhålls värdet bl. a. av att kvalificerade tjänstemän från sektorsorgan och näringslivet skall ges möjlighet att under en tid delta i FoU som utförs inom högskolan. Ett sådan personalutbyte bidrar också till att öka beställamas kompetens. Beställarkompetensen utvecklas också bl. a. genom seminarier, informationsdagar etc. som redan nu ingår som ett led i många högskoleenheters normala infonnations- och kontaktverksamhet. Vi vill vidare erinra om de fördelar härvidlag som står att vinna genom att företrädare för yrkeslivet knyts till referensgrupper av olika slag i anslutning till forskningsprojekt inom högskolan.

11.2.4 Informations- och kontaktverksamhet central nivå

på

Vi har inledningsvis framhållit vikten av att nya grupper stimuleras till samverkan med högskolan i FoU-frågor. De åtgärder som diskuterats i det föregående i detta avsnitt bör kunna bidra till ökad beställarkompetens och därmed till forskningssamverkan bl. a. med sådana grupper. Det kommer emellertid även fortsättningsvis att finnas grupper som saknar personella och ekonomiska resurser för att engagera sig i samverkan även om de skulle ha behov av att göra det. Om man vill bredda högskolans forskningssamverkan till att omfatta också sådana beställare måste särskilda insatser övervägas. FUN:s förslag om en central informations- och kontaktservice syftade till att ge s. k. forskningssvaga beställare (små och medelstora företag, lokal och regional förvaltning och bl. a. ideella organisationer) hjälp att finna erforderlig kompetens och intresserade forskare för problemanalys och projektarbete. Denna service borde, enligt FUN, knytas till FRN som också föreslogs få resurser för att svara för kostnaderna for problemanalyser, projektplanering och - efter sedvanlig prövning av ansökan om anslag - finansiering av projekt. Förslaget behandlades i prop. 1978/791119. Utbildningsministern ansåg att stora delar av de servicebehov för organisationer och företag som FUN pekat på borde kunna tillgodoses av kontaktsekretariaten. Han framhöll

SOU [980246 Högskolans informationsverksamhet. . . 167

vidare att försöksverksamheten med kontaktforskare borde ge värdefulla erfarenheter i fråga om lämplig omfattning och inriktning av samt former för de av FUN åsyftade kontakterna och samverkan mellan forskare och möjligheter att initiera forskning tillföretag. Arbetstagarorganisationernas godosågs genom att resurser ställdes till förfogande ur arbetarskyddsfondens kapitalbehållning. Det är, enligt vår uppfattning, angeläget att forskning och forskningsresultat görs tillgängliga också för organisationer, företag och myndigheter som saknar det vi definierat som beställarkompetens och som rimligen inte kommer att få det ens genom de åtgärder vi föreslagit i det föregående. De kommer alltså även fortsättningsvis att sakna resurser för identifiering av forskningsbara problem, problemanalys, projektplanering och genomförande av FoU. Redan kraven på personella och ekonomiska insatser för problemidentifiering, analys och projektplanering kan vara av sådan omfattning att de utgör ett reellt hinder för samverkan. Kontaktsekretariatens regionalt anknutna verksamhet kommer givetvis att få stor betydelse när det gäller att engagera s. k. forskningssvaga grupper i samverkan. Den samordning av informationsinsatserna som enligt vår bedömning bör ankomma på UHÄ innebär ökade möjligheter för beställare att finna de rätta kontakterna inom högskolan vare sig de finns inom beställarens egen region eller vid annan högskoleenhet. Kontaktsekretariaten disponerar dock f. n. inte några egna resurser för stödinsatser av något slag. Enligt vår mening finns det mot denna bakgrund skäl att överväga insatser på central nivå omfattande personella och ekonomiska resurser för uppgifter av det slag som här antytts. anknytning av en sådan central service kan Frågan om organisatorisk Som nämnts förordade FUN att FRN:s informationsges flera lösningar. ansvar skulle vidgas till att omfatta också verksamhet av detta slag. FRN:s ansvar för information om forskning markerades starkare genom 1979 års riksdagsbeslut enligt vilket nämnden ålades ett särskilt samordningsansvar för information om forskning. FRN erhöll även särskilda resurser för ändamålet (4,5 milj. kr. budgetåret 1980/81). Vidare administrerar FRN visst stöd till ”forskningssvaga” organ. UHÄzs övergripande ansvar för högskolans forskningssamverkan, för koav informationsverksamheten inom högskolan, däribland för utordinering av kontaktsekretariatens verksamhet, innebär att också UHÄ har veckling uppgifter som anknyter till insatser av det slag som här diskuterats. Som redovisats i avsnitt 4.3 pågår f. n. en omfattande utrednings- och försöksverksamhet med anknytning till informations- och kontaktverksamhet för ökad forskningssamverkan, Såväl FRN som UHÄ är engagerade i dessa frågor som bl. a. avser forskningsregistrering och utveckling av nytt- Försöksverksamheten med kontakforskare kommer att avjarinformation. slutas vid utgången av budgetåret l980/ 81. Erfarenheterna av de tre årens verksamhet skall därefter utvärderas. Resultatet av försöksverksamheten torde bli av stort intresse vad gäller frågan om behovet av särskilda resurser till stöd för beställare som saknar egen kompetens. Vid bedömningen av denna fråga bör man beakta också erfarenheterna av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet till stöd för små och medelstora företag.

168 Högskolans informarionsverksamhet. . . SOU [980246

Mot denna bakgrund anser vi att frågan om en central informationsoch kontaktservice bör övervägas ytterligare när resultaten av pågående utrednings- och försöksverksamhet Föreligger och kan läggas till grund för en prövning av behovet.

_ , . . , .. ._

---mn

-W .._..

...,4,...-

ma...

4 Q _

Mwyü»

sou 1980:46

12 Personalutbyte

12.1 Inledning

l den debatt som förts under 1960- och 1970-talen om en ökad samverkan mellan högskolan och samhället i övrigt har framförts en rad förslag och önskemål om ett ökat utbyte av personal. I denna debatt har också sagts att ett av de mest effektiva medlen att uppnå teknologiöverföring är per- Liknande resonemang har förts i samband med den utvärsonöverföring. av tjänsterna som adjungerad professor som vi har utfört. dering Vi har i det föregående behandlat allmänna förutsättningar för en vidgad samt de konsekvenser riksdagsbeslutet våren 1979 om forskningssamverkan sektorsforskningen bör få för högskolan, om detta skall kunna ges ett reellt innehåll. Vi har därvid pekat på betydelsen av tillgång på adekvat kompetens till forskningssamverkan inom inom högskolan, på betydelsen av attityderna högskolan samt på den roll arbetsformerna inom högskolan och inom sektoriell och industriell FoU spelar för högskolans möjligheter att utföra sektoriell och industriell FoU. Ett viktigt sätt att åstadkomma de önskvärda förändringarna är ett ökat och å den andra sekutbyte av personal mellan å ena sidan högskolan Insikt om aktuella problem och förtorsorgan, företag och organisationer. ståelse för de specifika villkor som ofta gäller för FoU-insatser utanför högskolan får den enskilde forskaren bäst genom en direkt erfarenhet från det aktuella verksamhetsområdet. Ett vidgat personalutbyte kan uppnås dels rekryterar personer, vilka är verksamma inom de skilda genom att högskolan sektorerna eller inom näringslivet, dels genom att högskoleforskare för längre eller kortare tid deltar i verksamheten vid sektorsorgan, företag etc. del kunna innebära Ett ökat utbyte av personal skulle för högskolans främst en ökad tillgång på kompetenta lärare en rad fördelar, naturligtvis och handledare inom speciella områden. Härigenom skulle t. ex. möjligheterna till att förändra och differentiera utbildningsutbudet ökas. Vidare skulle ett ökat personalutbyte kunna bidra till en breddning av rekryteringen till forskarutbildningen. Genom att t. ex. industrianställda får möjligheter att delta i forskning inom högskolan kan också attityden till forskarutbildning inom förändras Ytterligare en tänkbar effekt av näringslivet positivt. ett ökat personalutbyte kan bli samutnyttjande av dyrbar utrustning eller att utnyttja instrument, laboratorieutatt högskoleforskare ges möjlighet rustning m. m. vid sektorsmyndigheter eller företag. Vidare kan man anta, att ett ökat utbyte av personal kan tillföra högskolan nya problem och leda till samarbetsprojekt och uppdrag.

170 Persona/utbyte

Lika betydelsefull som högskoleforskarens möjlighet att komma ut” från högskolan är möjligheten för forskare m. fl. inom sektorsorgan och företag att få erfarenheter från och kontakter med högskolans forskningsverksamhet. Vi har i delbetänkandet (Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning föreslagit, att personer verksamma inom socialoch arbetsmarknadssektorerna skall kunna knytas till FoU-projekt inom socialforskningsinstitutet. Denna metod bör vara tillämpbar på huvuddelen av den sektoriella och industriella FoU som bedrivs inom högskolan. För sektorsorgan och företag bör ett ökat personalutbyte med högskolan få flera positiva effekter. Sektorsmyndighetema/ näringslivet ökar härigenom sina möjligheter att rekrytera specialister. Vidare skulle man, antingen genom att någon anställd har deltidstjänstgöring inom högskolan eller genom att högskoleanställda på deltid tjänstgör vid företaget (motsv.), förbättra förutsättningarna för personalens fort- och vidareutbildning. Det borde t. 0. m. bli möjligt att i ökad utsträckning förlägga delar av forskarutbildningen till sektorsorgan och företag. Vidare bör ett personalutbyte för sektorsorganens/näringlivets del betyda, att dessa får tillgång till en kompetens, vilken är förutsättningen för att bearbeta problem och översätta dem i forskningsbara termer. Genom ett ökat personalutbyte skapas också nya informationskanaler mellan och samhället högskolan i övrigt. Härigenom kan t. ex. företag snabbare än vad som nu är vanligt få information om forskningsresultat inom högskolan och överhuvud bättre information om det FoU-arbete som bedrivs där. Vi för i det följande fram förslag på i huvudsak tre punkter, nämligen beträffande tjänster som adjungerad professor, högskoleanställdas medverkan i forskning m. m. utanför högskolan samt meritvärderingen inom högskolan. Vi vill i detta sammanhang också erinra om de förslag lärartjänstutredningen nyligen fört fram och som vi refererat i avsnitt 4.4.5. Utredningens förslag om yrkesfortbildning utanför högskoleorganisationen för lärare utgör exempel på åtgärder, som bör få effekter av det slag vi eftersträvar.

12.2 Adjungerade professorer

12.2.l Inledning

I avsnitt 4.4.2 sammanfattas våra slutsatser av och kommentarer till utvärderingen av försöksverksamheten med tjänster som adjungerad professor. I bilaga 5 redovisar vi en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter på rapporten. De överväganden och förslag som vi här lägger fram är grundade på utvärderingen och de yttranden som kommit in. Det är här frågan om dels förslag som fordrar ställningstaganden från statsmakternas sida, dels förslag som snarast är att se som riktlinjer för högskoleenheterna i deras planeringsarbete m. m. För överblicken och sammanhangets skull redovisar vi dessa i ett sammanhang.

Persona/utbyte 171

12.2.2 Överväganden och förslag

Det bestående intrycket av utvärderingen är att försöksverksamheten med professor varit mycket framgångsrik. De flesta intjänster som adjungerad blandade har positiva erfarenheter av tjänstetypen och anser att den har en viktig funktion att fylla. Högskolan tillförs genom de adjungerade pro- - utan att stora resurser fessorerna speciell - i många fall unik kompetens binds för lång tid. Vi föreslår därför att tjänstetypen införs som ett reguljärt inslag i högskolans tjänsteorganisation. Tjänsterna som adjungerad professor inrättas och tillsätts f. n. av, rege-

ringen. Under den försöksperiod som inleddes år 1973 har detta förfarande

varit naturligt. l samband med att tjänstetypen blir ett reguljärt inslag i är det dock rimligt att dessa uppgifter förs högskolans tjänsteorganisation, över till högskolestyrelserna. Det finns i sammanhanget anledning att erinra om att högskolestyrelsema f. n. kan inrätta och tillsätta extra tjänst som professor i viss lönegrad, motsvarande tidigare tjänst som biträdande professor. Vi föreslår att arvodestjänst som adjungerad professor normalt skall inrättas och tillsättas av resp. högskolestyrelse. Under utvärderingen har förordnandetiden, som nu är tre år, diskuterats. Den kritik som då förts fram har inte så mycket gällt själva förordnandeperiodens längd som det omständliga förfarandet vid omförordnande på tjänst som adjungerad professor. I och med att tillsättningsproceduren förenklas bör dessa hinder vara undanröjda. Vi föreslår att förordnande på ajungerad professor även fortsättningsvis skall meddelas tills tjänst som vidare, dock för högst tre år i sänder. Utvärderingen har visat att fråga om inrättande av tjänst som adjungerad professor oftast väckts på institutionsnivå. I många fall har det varit fråga om en formalisering av ett redan existerande samarbete. Vi har också kunnat till vissa fakulteter, samt att stora konstatera, att tjänsterna är koncentrerade delar av samhällslivet inte är representerade. Man kan något förenklat säga, att där det redan finns forskningssamverkan finns också tjänster som professor, medan tjänster saknas där samverkan har liten omadjungerad fattning eller helt saknas. alternativa eller kompletterande former för Vi har i rapporten diskuterat att finna personer lämpliga för tjänster som adjungerad professor. Härvid har också en formell utlysning diskuterats. Ett sådant förfarande är enligt flertalet remissinstanser inte önskvärt. Enligt 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning är bl. a. arvodestjänster undantagna från bestämmelsen att tjänst som myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan. Vi vill dock peka på att det i enskilda fall, då personvalet inte är självklart, kan vara ändamålsenligt att på lämpligt sätt offentliggöra att tjänst som adjungerad professor avses bli inrättad i visst ämne. I gällande bestämmelser preciseras kompetenskravet för tjänst som inte på annat sätt än att endast vetenskapligt kvaadjungerad professor lificerad person” kan komma i fråga. Tolkningen av bestämmelserna varierar något mellan de olika högskoleenhetema. I en del fall anger man att den adjungerade professorns vetenskapliga kvalifikationer gäller endast ett smalt område, som inte alltid skulle räcka för en vanlig professur.

172 Persona/utbyte

Med hänsyn till de villkor som gäller för FoU-arbete utanför högskolan och till syftet med tjänstetypen förordar vi, att man inte ställer upp några allmänna normer för avgränsning av ämnesområdet. Därmed bör tjänst som adjungerad professor, då så är lämpligt, kunna inrättas med ett mer begränsat ämnesinnehåll än vad som vanligen gäller för tjänst som professor. Detta innebär inte, att man skall ge avkall på kravet på hög vetenskaplig kompetens. Gällande bestämmelser innehåller också ett behörighetskrav, nämligen att vederbörande skall vara verksam utanför högskolan i offentlig eller privat tjänst. En diskussion om att tjänsten skall kunna utnyttjas för forskare vid annan högskoleenhet inom eller utom landet fördes då tjänstetypen var ny och under remissbehandlingen av rapporten. Vi anser dock, att en sådan ordning avsevärt skulle ändra tjänstetypens karaktär och att någon ändring av behörighetskraven därför inte bör ske. F. n. avser adjungerad professors tjänstgöring normalt en dag per vecka under läsåret. Arvodet beräknas med utgångspunkt häri. Utvärderingen har visat att avgränsningen till läsår svarar dåligt mot de faktiska förhållandena. Även annan tid än terminstid tas sålunda i anspråk för handledning m. m. Vi föreslår därför, att bestämmelserna ändras så att tjänstgöringen skall avse minst en femtedel av kalenderår. Tjänst som adjungerad professor skall finansieras från anslag till forskning

och forskarutbildning. Vissa remissinstanser

har föreslagit att högskoleenheterna skulle tilldelas särskilda medel för finansiering av tjänster som adjungerad professor. En öronmärkning av medel för detta ändamål skulle - vilket vi också påpekat i rapporten - utgöra ett främmande emellertid inslag i anslagssystemet för högskolan med den utformning detta har sedan högskolereformen år 1977. Det bör liksom i dag ankomma på berörda organ inom högskolan att göra avvägningen mellan bl. a. behoven av ”extem” kompetens och andra behov. Behovet av medel för tjänster som adjungerad professor bör sålunda tillgodoses inom ramen för avvägningarna i det sedvanliga arbetet med petita och budget. Under utvärderingen har vi uppmärksammat systemet med donationer, vilket i realiteten innebär att huvudarbetsgivaren svarar även for högskoleenhetens lönekostnader i anslutning till tjänst som adjungerad professor. Detta förhållande har ifrågasätts i den allmänna debatten. Några uppgifter som bekräftar att missbruk förekommit har inte kommit fram under utvärderingen. Enligt vår bedömning är det inte önskvärt och sannolikt inte praktiskt möjligt att förhindra ett system med donationer, som möjliggör inrättande av tjänst som adjungerad professor. Däremot bedömer vi det som angeläget att finna former för tillsättning av donationsfmansierade tjänster, som undanröjer all grund for misstänkliggöranden. En ordning där de sakkunniga, när det är fråga om donationsfinansierad tjänst, utses av tredje part, t. ex. berört forskningsråd, är enligt vår uppfattning en väg som borde kunna tillämpas. Vi vill i detta sammanhang betona, att den som är innehavare av en tjänst som adjungerad professor är anställd vid högskoleenhet och därmed skall avlönas av denna enligt gällande regler. Man kan enligt vår uppfattning inte godta en ordning, som innebär att inget arvode skall utgå från hög-

Persona/utbyte 173

skoleenheten som tjänsteinnehavaren behåller full lön hos husamtidigt vudarbetsgivaren. En sådan ordning har aktualiserats av vissa företag i skrivelser till UHÄ. Däremot bör man givetvis eftersträva sådana kamerala att det administrativa merarbete som kan följa med donationer mirutiner, nimeras såväl inom högskolan som hos huvudarbetsgivaren. Under utvärderingen har också framkommit, att vissa innehavare av tjänst verksom adjungerad professor haft svårigheter att få igång en meningsfull I anslutning härtill vill vi framhålla, samhet på grund bl. a. av resursbrist. att högskolemyndigheterna har i princip samma ansvar för dessa tjänsteinnehavares arbetsmöjligheter som för övriga arbetstagares och således måste avsätta erforderliga medel för detta ändamål. systemet till att omfatta Förslag har också förts fram om att utvidga t. ex. docenter, forskarassistenter och univeräven andra tjänstekategorier, sitetslektorer. Vissa möjligheter till sådana samverkansformer, bl. a. i form av tjänster som speciallärare, finns redan. Vidare har hithörande frågor näroch bör behandlas i det sammanmare belysts av lärartjänstutredningen hanget. Vi har redan tidigare berört den ojämna fördelningen av tjänster mellan och discipliner. Då tjänsterna hitintills varit ett näringsgrenar/sektorsorgan marginellt öka sätt för högskolan att inom ramen för en försöksverksamhet sin kompetens är det förståeligt att frågan inte satts in i ett större sammanhang. l och med att tjänsterna införs som ett reguljärt inslag i högskolans tjänsteorganisation, bör de också omfattas av den långsiktiga planeringen inom högskoleorganisationen. Fördelningen av tjänsterna på fakulteoch näringsgrenar/ samhällssektorer bör vara en av de frågor ter/discipliner bl. a. i den långsiktiga forskningsplaneringen. Det som uppmärksammas är sålunda angeläget, att man eftersträvar en sådan fördelning att ingen fakultet/disciplin får så omfattande och nära kontakter med visst företag eller en viss bransch att högskolans integritet kan komma att sättas ifråga.

medverkan i forskningsarbete m. m.

12.3 Högskoleanställdas

utanför högskolan

I samband med remissbehandlingen av FUNzs betänkande samt i samband med utvärderingen av tjänsterna som adjungerad professor har förslag förts fram om ett slags “omvända” adjungerade professorer - ”adjungerade forsk-

ningschefer. Detta skulle innebära att t.ex. en professor inom högskolan bereds möjlighet att på deltid bedriva forskning eller eljest vara verksam inom ett företag, en organisation eller en myndighet. Detta förslag har förts fram bl. a. av försvarets forskningsanstalt (FOA) att detta är en samverkansform anstalten vill satsa som också framhållit SCB har i sitt remissyttrande över rapporten om de adjungepå i framtiden. för ämnet statistik, om sådana rade professorerna bedömt det som värdefullt vid verket. SCB anser, att en. dylik adjungering av tjänster kunde inrättas till samhällsplanerande organ skulle innebära att höghögskoleforskare i större utsträckning än f. n. skulle utnyttjas som skolans forskningsrön beslutsunderlag i samhällsplaneringen.

Persona/utbyte

FOA har i en PM som tillställts oss angivit, att den ”adjungerade forskningschefens” uppdrag inte skulle vara specificerat till visst projekt (motsv.) utan snarast bestå av medverkan vid idégenerering, planering och genomförande av seminarier, symposier samt evaluering av verksamhet m. m. Såvitt vi kan bedöma kan dessa uppgifter jämföras med dem som åligger ledamöter av vissa vetenskapliga råd inom industrin, vilka beskrivits i kapitel 3. Den av FOA och SCB aktualiserade formen för forskningssamverkan är en av flera vägar att få till stånd ett bättre utnyttjande av högskolans

kompetens inom näringsliv och förvaltning. Flera förslag med liknande in-

nebörd har under hand förts fram under utredningsarbetet. l flera fall är det fråga om verksamhetsformer, som kan förverkligas inom ramen för

gällande bestämmelser. Vissa av de förslag

lärartjänstutredningen fört fram

underlättar ett samarbete av denna typ ytterligare. Forskningssamverkan som innebär att högskoleforskare över en längre tidsrymd partiellt tjänstgör utanför högskolan kan principiellt ske på två olika sätt. Antingen kan vederbörande beviljas partiell av tjänstledighet högskolestyrelsen eller kan uppgiften fullgöras inom ramen för vederbörandes tjänst inom högskolan. I det förstnämnda fallet skall ersättningen tillfalla den enskilde forskaren, i det sistnämnda fallet skall ersättningen tillfalla högskoleenheten. Allmänt villkor för de båda formerna måste vara att verksamheten vid resp. institution inte blir lidande. Speciellt bör hänsyn tas till de ev. personalpolitiska konsekvenser

deltidstjänstgöringen kan få för den berörda

institutionen. Resonemanget i kapitel 8 om balans.mellan de olika slagen i av forskning gäller givetvis även i dessa fall. En näraliggande samverkansform representerar den försöksverksamhet med kontaktforskare som beskrivits i avsnitt 4.4.3. Principiellt skiljer sig denna från den föregående samverkansfomien därigenom att forskarens verksamhet inom ett företag eller en är knuten

förvaltning till ett avgränsat

projekt och jämförelsevis kortvarig. En annan väsentlig skillnad är att kontaktforskama under pågående försöksverksamhet ställs till förfogande utan

lönekostnad för företaget/förvaltningen.

vår uppfattning är det angeläget att ramen för högskoleforskar- Enligt nas/ lärarnas tjänstgöring utfonnas på ett sådant sätt att verksamhet av begränsad omfattning hos myndigheter, företag och organisationer kan ini tjänsten. Detta skulle dels bidra till att eliminera en del av den rymmas

bisyssleproblematik, som redovisas närmare i avsnitt

l3.6.3, dels främja ett nära och kontinuerligt samarbete mellan högskolan och skilda organ utanför denna. Självfallet bör - i den mån särskilda medel inte ställs till förfogande för ändamålet - samma principer för

kostnadsfördelning och kostnadstäckning gälla för denna form av forskningssamverkan som för

mer traditionella former (jfr. avsnitt 10.5).

Persona/utbyte 175

12.4 Meritvärdering

Vi har i avsnitt 4.4.1 pekat på att en av många orsaker till den låga personalrörligheten mellan högskolan och samhället i övrigt är de värderings- Med de utgångspunkter vi normer som tillämpas vid tjänstetillsättningar.

har for vårt arbete är det främst värderingen av egen forskning”, som

utförts for företag eller sektorsorgan inom dessa eller inom högskolan, som är av intresse. Vi har i avsnitt 8.5 Attitydfrågor pekat på vikten av förändringar i inställningen till sektoriell och industriell FoU inom högskolan för att intentionerna i 1979 års beslut om sektorsforskningen skall kunna förverkligas. Våra överväganden i kapitel 8 innebär att den externt motiverade FoUverksamheten skall ses som en del av högskolans forskningsuppgifter. I avsnitt 8.3 föreslår vi därför, att ett nytt andra stycke införs i l4§ hög- Såsom behörighetsregler och befordringsgrunder för skolelagen (1977:218). är utformade i högskoleförordningen (1977:263, l9 lärare inom högskolan av högskolelagen tillräckligt formellt kap.) ger den föreslagna ändringen stöd för en modifiering av praxis vid tjänstetillsättningar. Denna lagändring stryker under att vid menivärdering hänsyn skall tas enbart till forskningens oavsett hur den initierats, motiverats eller finansierats och var den kvalitet, bedrivits.

sou 1980:46

13 Arbetsformer, formella ramar m. m.

13.1 Arbetsformer

13.1.1 Inledning

m. fl., intresserade av Vid våra kontakter med företag och myndigheter samverkan med högskolan, har dessa fört fram sina synpunkter på hur arbetsformer skulle kunna förändras för att bidra till vissa av högskolans En sammanställning av mynen väsentlig ökning av forskningssamverkan. * företag m. fl. som är intervjuade finns i bilaga 3. digheter, externt initierad och/eller fi- De målkonflikter som en mer omfattande nansierad FoU-verksamhet kan ge upphov till inom högskoleorganisationen har diskuterats i kapitel 7. Avnämarnas synpunkter och krav på hur forskning bör bedrivas, för att högskolan skall bli ett som utförs för deras räkning attraktivt alternativ till andra forskningsutförande organ, utgår självfallet från avnämarnas behov. Högskolans arbetsformer däremot utgår i första och främst inomvetenskapligt motiverad hand från de krav som utbildning forskning ställer. motiverad forskning är deñnitionsmässigt av betydelse

lnomvetenskapligt

inom resp. ämnesområde. Den karakteriseras, för vetenskapens utveckling som beskrivits i kapitel 7, bl. a. av en strävan att behandla ett valt problem som möjligt. skall vara unik när det gäller så fullständigt Behandlingen kombinationen av problem, material, metod och hypotes. Detta gör det kommer svårt att i förväg avgöra hur lång tid en bestämd forskningsuppgift av utförd eftersträvas normalt en att kräva. Vid redovisningen forskning snabb publicering riktad i första hand till andra forskare. Den sektoriellt och industriellt motiverade forskningen syftar till att stödja eller utveckla mål, verksamhet, metoder och produkter inom en myndighets, ett företags eller en organisations ansvarsområde. Myndigheten/företaget/ organisationen måste förbehålla sig rätten att avgöra ett sådant projekts och finansiering. Forskningen måste underordnas inriktning, avgränsning redovisa underlag för beslut i en viss kravet på att vid en given tidpunkt av arbetet behöver ofta utformas så att det ger personer fråga. Redovisningen utan erfarenhet av FoU underlag för ställningstaganden. Myndigheter, företag, organisationer, m. ll., som lägger ut forskningsuppinom högskolan fördrag på högskolan, ställer krav på att arbetsformerna Enligt vår uppfattning måste dessa ändras så att deras behov tillgodoses. skall öka. Detta krav tillgodoses på viktiga punkter om forskningssamverkan

178 Arbetsformer, formella ramar m. m.

måste emellertid ske samtidigt som de arbetsformer som tillgodoser utbildningens och den främst inomvetenskapligt motiverade forskningens behov bevaras och utvecklas. Högskolan bör sålunda sträva efter att komplettera organisation och arbetsformer så att den bättre än idag kan svara mot de krav sektoriell och industriell FoU ställer. Våra förslag kommer - om de förverkligas - att leda till föreskrifter som är bindande för högskoleenheterna och for vissa andra statliga myndigheter. För att förverkliga intentionerna om en ökad forskningssamverkan krävs att alla som önskar samverka med en högskoleenhet är beredda att förändra sina arbetsformer för att underlätta samarbetet med högskolan. I kapitel 11 har t. ex. diskuterats olika former av “kompetens” som krävs av den som skall utnyttja högskolans FoU-organisation. Därutöver kan det finnas

skäl för myndigheter och företag att se över sina rutiner för planering och köp av forskning.

13.12 Företags och myndigheters synpunkter som pá högskolan

forskningsurförande organ

De framförda Synpunkterna på högskolan som forskningsutforande organ gäller främst: El former för FoU-arbetet inom högskolan, El samarbete mellan beställaren och högskolan, El redovisning och utnyttjande av forskningsresultat.

Former för FoU-arbetet inom högskolan

l det följande redovisas framförda synpunkter på hur sektoriell och industriell forskning inom högskolan bedrivs idag. I många fall utförs det reella arbetet av forskarstuderande. Detta skapar problem eftersom de forskarstuderande i första hand är inriktade på att fullfölja sin utbildning. Det kan då vara svårt att få uppgifterna utförda inom den tid som planerats. Den som lägger uppdrag på högskolan är dessutom angelägen om att resultaten av forskningsarbetet är av hög vetenskaplig kvalitet. Från avnämarnas sida säger man, att man förstår att det är värdefullt såväl for högskolan som for de forskarstuderande att utbildningen innehåller arbetsuppgifter med direkt anknytning till och betydelse for verksamhet utanför högskolan. Man motsätter sig därför inte att forskarstuderande utnyttjas i samverkansprojekt, men när så sker måste de studerande alltid få aktiv vetenskaplig ledning. Merparten av den forskning högskolan åtar sig att utföra bör dock, anser man, utföras av kvalificerade och erfarna forskare. Det händer alltför ofta, anser man vidare, att forskare som åtagit sig ett uppdrag inte fullföljer detta därför att han sökt och förordnats på en tjänst, som inte kan förenas med andra arbetsuppgifter än de som följer

med tjänsten. Beställaren, som vanligen vänt sig till högskolan for att få

tillgång till en bestämd persons kompetens, får därmed problem att få uppgiften utförd som planerats. Bakgrunden till forskarnas menar “avhopp“, man, är att sektoriell och industriell FoU är av mindre intresse än annan

Arbetsformer, formella ramar m. m. 179

forskning för den verksamhet som bedrivs inom högskolan. Den forskare som vill göra karriär inom högskoleorganisationen kan inte, anser man, engagera sig alltför mycket i FoU, som beställs av företag och myndigheter, eftersom sådan forskning inte anses vara lika meriterande för tjänster inom högskolan som inomvetenskapligt motiverad forskning. Många forskare utnyttjar uppdrag för att studera problem som är av intresse för det egna ämnet, även om problemen ligger långt utanför det egentliga uppdraget. Företag och myndigheter betonar, att forskarna måste koncentrera sig på de uppgifter de åtagit sig. I de fall arbetet med ett sådant uppdrag ger uppslag till mer ingående studier av vetenskapligt intresse, bör dessa studier fullföljas först när uppdraget är avslutat. Följden för uppdragsgivaren av avvikelser från uppgiften kan bli dels att resultaten föreligger för sent, dels att resultaten har låg relevans för hans aktuella problem.

Samarbete mellan beställare och högskolan Skillnaderna i arbetssätt och arbetsvillkor mellan högskolan och mynoch företag m. fl. försvårar samarbetet mellan forskarna och dem digheter som arbetar for de externa organen. Från avnämarnas sida för man ofta fram att forskarna inom högskolan måsta lära känna de villkor under vilka företag och myndigheter arbetar. En viktig väg för forskarna att få större kunskap om dem man samarbetar med är, säger man, att de lär känna de personer hos företagen och myndigheterna som är närmast ansvariga för den verksamhet som kan leda till att högskolan får ett forskningsuppdrag. Man förordar därför att ansvariga forskare inom högskolan ingår i arbetsgrupper tillsammans med företrädare för resp. företag eller myndigheter. Sådana arbetsgrupper måste ges god tid att arbeta om resultatet skall bli positivt. Som ett exempel på sådant arbete kan nämnas AB Volvo och CTH, där forskare och representanter för företaget i särskilda arbetsgrupper planerat och regelbundet följt upp den forskning som företaget lagt på CTH. Resultaten har, från företagets sida upplevts som mycket positiva. Forskarna har fått god inblick i företagets totala planering inom det område samarbetet gäller och de har därmed fått ökad förståelse för företagets behov. Detta har visat sig bl. a. i att resultaten kommit fram i stort sett inom den tid som avsetts och presenterats i former som tillfredsställt företaget. Företaget och forskarna har fortlöpande kunnat anpassa projekten när detta visat sig nödvändigt under arbetets gång. Företaget har också genom att medverka på detta sätt kunnat bidra till att kompetens av betydelse för företag byggts upp inom CTH.

Redovisning och utnyttjande av forskningsresultat

På högskolan utlagda forskningsuppdrag skall i allmänhet ge svar på konkreta frågor eller medverka till att specificerade problem kan lösas. Mot den bakgrunden framhålls ofta, att resultaten av forskningsarbetet skall kunna utgöra underlag för beslut.

Forskarna måste därför fästa stort avseende vid uppgjorda tidsplaner. Fö-

retagen framhåller ofta, att forskarna inom högskolan inte tar tillräckligt

180 Arbetsformer, _formel/a ramar m. m.

allvarligt på de tidsplaner som görs upp. Detta, säger man, är en av de viktigaste till att man tvekar anledningarna att vända sig till högskolan med uppgifter, även om man tror att högskolan har kompetens och resurser att lösa ett aktuellt problem. Det är vidare viktigt, framhåller företag och myndigheter, att de FoUuppdrag man lägger ut på högskolan resulterar i för beställarna ny kunskap. Detta behöver inte alltid innebära, att resultaten också är av vetenskapligt intresse. Ibland kan det vara svårt att skilja mellan forskning och utredningsuppdrag. För uppdragsgivaren är det av mindre intresse, eftersom man vänder sig till högskolan för att utnyttja kunskap och kompetens som finns där. Forskarna inom högskolan måste således vara intresserade av att åta sig uppdrag även om dessa inte alltid leder till nydanande vetenskapliga upptäckter. För uppdragsgivarna har det stor betydelse hur forskningsresultaten redovisas. Forskarna måste, framhåller man, komprimera sina resultat och framför allt dra fram de delar av arbetet som har störst betydelse för uppdragsgivaren. En del önskar till och med få resultaten presenterade i form av förslag till beslut. Redovisningen måste i vart fall utformas så att den som lagt ut arbetet inte behöver få resultatet översatt innan det kan användas. Kraven på att resultaten skall presenteras komprimerat innebär dock inte, att beställarna gör avkall på den vetenskapliga kvaliteten eller att man avstår

från redogörelser för hur arbetet bedrivits. Man stryker tvärtom under,

att forskarna bör redovisa vilka metoder som använts och vilka avvägningar som ligger bakom de förslag som presenteras. Samarbetet med högskolan försvåras dessutom av att de problem man önskar få belysta kräver medverkan av forskare från flera ämnesområden. Det har förekommit, säger man, att företag tvingats vända sig till andra forskningsutförande organ än högskolan bara därför att det inte har varit möjligt att få till stånd ett samarbete över ämnesgränserna inom högskolan.

13.1 .3 Överväganden

De synpunkter som har redovisats kommer främst från företag och myndigheter som redan samverkar med högskolan. Deras synpunkter på högskolans arbetsformer grundar sig således på vunna erfarenheter. De förslag vi för fram i detta betänkande syftar till att ge högskolan förbättrade förutsättningar att svara för en större andel av den sektoriellt och industriellt motiverade forskningen. En del av våra förslag innebär att önskemål som forts fram av beställarna kan tillgodoses. Vi förordar bl. a. (kap. 9) att den forskningsutförande basen inom högskolan breddas. Detta kan ske genom att lärartjänstutredningens förslag förverkligas i de delar de avser arbets- och tjänsteorganisationen för högskolan samt externa medel som underlag för lärartjänster i den nya organisationen. Om lärartjänstutredningens förslag inte förverkligas i dessa delar är det nödvändigt att öka de fasta resurserna för forskning på annat sätt. Vi för också fram förslag som syftar till att motverka den minskning av flexibiliteten i organisationen, som kan bli en följd av att en större andel av högskolans forskningsorganisation är knuten till fasta tjänster.

ramar m. m. 181

Arbergbrmer, formella

Pâ detta sätt kan avnämarnas önskemål om att uppdrag som läggs på skall utföras i första hand av färdigutbildade forskare tillgodoses högskolan i ökad utsträckning. som följer av en omfattande forsk- Vissa av de problem och målkonllikter kan inte lösas inom ramen för befintlig organisation inom ningssamverkan som är naturliga inom högskolan innebär att högskolan. De prioriteringar inte förmår hävda sig mot institut - främst utländska - och högskolan myndigheters och företags forskning i egen regi. Vi föreslår därför i kapitel 14, att det skall vara möjligt att inrätta särskilda organ med anknytning till högskolan för viss forskningssamverkan. arbetsformer har som nämnts utformats och utvecklats för Högskolans främst de behov den mer traditionella verksamheten inom att tillgodose roll när det gäller utbildning och främst inomhögskolan ställer. Högskolans motiverad forskning kräver också fortsättningsvis att arbetsvetenskapligt denna verksamhets behov. De omständigheter som formerna tillgodoser hur nuvarande arbetssätt här redovisats belyser dock, enligt vår uppfattning, inom högskolan av företag och myndigheter upplevs som ett reellt problem med vid forskningssamverkan. Dessa problem går inte att komma tillrätta genom föreskrifter eller annan formell reglering. Det är mer fråga om att för ett inom högskolan nytt förhållnings- och arbetssätt skapa förståelse motiverad FoU-verksamhet. Vi bedömer bland dem som deltar i externt det som angeläget, att forskare och övrig personal som deltar i samversträvar efter att tillmötesgå avnämarnas önskemål bl. a. när det kansprojekt tider och att redovisa utfört gäller att presentera resultat inom överenskomna arbete i former som lämpar sig som underlag för beslut. är forskarutbildningen. Denna bör in- En viktig faktor i sammanhanget medvetna nehålla moment som bidrar till att göra de forskarstuderande om den sektoriella och industriella forskningens villkor. Detta kan ske t. ex. genom att forskare med erfarenhet av FoU inom företag eller myndigheter medverkar i utbildningen. Detta torde vara en viktig uppgift för de adjungerade professorerna.

13.2 Avtalskonstruktion och ansvarsfördelning

13.2. l Inledning

Gällande bestämmelser för forskningssamverkan daterar sig från år 1969 och har redovisats i avsnitten 4.2 och 4.5. I det sistnämnda avsnittet redovisas och utredningsarbete rörande de formella ramarna för också det översyns-

som genomförts av dåvarande UKÄ (UKÄ-rapport

forskningssamverkan (SOU 1977:63). Vi har vid våra överväganden rörande 1975:9) och FUN dessa frågor funnit det naturligt att utgå från de förslag som lagts fram av UKÄ och FUN samt yttrandena över FUN:s förslag. De formella ramarna våren 1979 med företrädare för har vidare tagits upp under våra intervjuer högskoleorganisationen och FoU-avnämare. dvs. “ar- 1969 års regler gäller i första hand s. k. uppdragsverksamhet, bete m. m. som utförs åt annan statlig myndighet samt kommun och en-

skild. Bestämmelserna innebär i korthet att avtal skall tecknas mellan den

182 Arbetsformer, formella ramar m. m.

;l

utomstående uppdragsgivaren och berörd forskare. För att äga giltighet skall avtalen därefter godkännas av högskolestyrelsen. I avtalen skall verksamhetens inriktning, omfattning, prestationskrav samt arbets- och finansieringsformer regleras. FoU-arbete som finansieras med medel från forskningsråd, FRN och STU är reglerat i särskild ordning och omfattas inte av 1969 års bestämmelser. Undantag har också gjorts för verksamhet som finansieras med gåvo- och donationsmedel, där vissa frågor regleras i gåvomedelskungörelsen.

13.2.2 Överväganden

Nuvarande regler for samverkansavtal kan synas ge de beslutande organen inom högskoleenheterna god insyn i fråga om den externfmansierade verksamheten. I praktiken är det emellertid inte så. Högskolestyrelsens godkännande av samverkansavtal är, såsom påpekades av UKÄ och FUN, ofta av rent formell natur. Alltför många gånger får man, enligt vad vi erfarit vid kontakter med olika högskoleenheter, kännedom om externt finansierad verksamhet först när den redan etablerats eller då anslag erhållits för den. De mest svårlösta som därvid problem kan uppstå gäller utrustning och lokaler. Projekt varom avtal slutits har i vissa fall inte kunnat komma till stånd som planerat. l andra fall har de måst utföras bl. a. under arbets-

miljöbetingelser som inte skulle accepteras för liknande verksamhet i annan

regi. För beställarens del är det självfallet viktigt att avtalen hålls. Förseningar som uppstår p. g. a. att erforderliga resurser (lokaler, utrustning m. m.) inte står till förfogande, eller därför att forskaren gör en ur vetenskaplig synpunkt intressant men for beställaren ovidkommande fördjupning, kan leda till att projektresultaten när de väl föreligger inte kan utnyttjas i den beslutssituation for vilken de beställts. Oväntade merkostnader kan leda till att projektet måste avbrytas etc. Om den utomstående parten anser sig lida förlust kan det formellt bli fråga om krav på skadestånd. Något sådant krav har, såvitt vi kunnat utröna, ännu inte ställts, men frågan får ökad aktualitet om industriell och sektoriell FoU även formellt blir en av högskolans uppgifter. För att problem av de slag som ovan berörts skall kunna undvikas måste de som inom högskoleenheten har ansvar for ledning och planering av FoUverksamheten i dess helhet tillforsäkras insyn i och inflytande över utvecklingen av forskningssamverkan. Härvid gäller följande. Högskolestyrelsen har enligt högskolelagen inseende över hägskoleenhetens alla angelägenheter och svarar för att enhetens uppgifter fullgörs. Styrelsen har sålunda ytterst ansvar för att enhetens resurser disponeras på ett för dess uppgifter ändamålsenligt sätt och är det enda organ inom en högskoleenhet som har befogenhet att besluta om avtal som berör utnyttjandet av enhetens resurser. Högskolestyrelsen har vidare arbetsgivaransvar för all personal anställd inom högskoleenheten, inkl. den som finansieras med externa medel. Ansvaret för planering m. m. av den vetenskapliga verksamheten inom högskolan åvilar fakultets- och sektionsnämnderna. I detta skall enligt våra förslag ingå ansvar för att balans råder mellan främst inomvetenskapligt

ramar m. m. 183

Arbetsformer, formella

och industriellt motiverad FoU inom olika områden. Det resp, sektoriellt tillförsäkras insyn i och inflytande över är därför angeläget att nämnderna institutionernas forskningssamverkan. för disposition av lokaler

lnstitutionsstyrelsen skall bl. a. ange riktlinjer

och materiella resurser i övrigt vid institutionen. Den har vidare att besluta om riktlinjer för organisation av arbetet samt för fördelning av arbetsuppgifter Prefekten har den omedelbara ledningen av verksammellan de anställda. ankommande ärenden heten vid institutionen och avgör på institutionen innefatta som inte skall avgöras av styrelsen. En forskare kan i princip inte externfinansierad verksamhet i tjänsten utan att ha styrelsens/prefektens

-stöd för detta. för- Om lärartjänstutredningens förslag till tjänste- och arbetsorganisation arbetsledande roll starkare än f. n. verkligas (se kap. 4), markeras prefektens lnstitutionsstyrelsens ansvar omfattar sålunda även forskningssamverkan

och den tidigare berörda balansfrågan. l det dagliga arbetet på institutionerna

ansvaret för inomvetenskapligt motiverad kommer detta ansvar, liksom att utövas främst genom fortlöpande kontakter mellan prefekten forskning, och berörda lärare/forskare. kommer de inledande kontakterna och det för- I väsentlig utsträckning rörande samverkansprojekt att ske genom direkta beredande analysarbetet mellan forskare och beställaren/linansiären. Det kommer också kontakter att vara forskaren som till sist avgör om ett visst problem kan behandlas samt om han/ hon själv vill åta sig arbetet. Forskarens medvetenskapligt verkan är således en grundläggande förutsättning för att något projekt alls

skall komma till stånd. Vi har i avsnitt 4.5 redovisat de förslag till ändringar av bestämmelserna som lagts fram av UKÄ och FUN. UKÄ förordade en trepartskonstruktion högskolestyrelsen och forsdär avtal skulle tecknas mellan uppdragsgivaren,

bakgrund av högskolestyrelsens över-

karen. FUN för sin del föreslog, mot inom högskoleenheten, en tvåpartskongripande ansvar för all verksamhet som innebar att forskaren/forskarna skulle godkänna ett avtal struktion men inte delta som avtalsslutande part i juridisk mening. Under senare år har frågan om avtalskonstruktion diskuterats lokalt och rutiner börjat tillämpas. Styrelsen för i åtminstone ett fall har förändrade Stockholms universitet fastslog sålunda i beslut 1979-02-20, att styrelsen

skall vara den gentemot beställaren avtalsslutande parten. Prefekten (motsv.) påtar sig genom godkännande av avtalet det ansvar som följer av detta samt av de övriga föreskrifter som utfärdats av styrelsen. Beslut rörande avtal omfattande högst 10000 kr. har delegerats till prefekt och för avtal mellan 10 000 och 500 000 kr. till rektorsämbetet. Beslutet motiomfattande verades bl. a. av högskolestyrelsens arbetsgivaransvar för all personal anställd vad vi inhämtat har systemet fungerat tillfredsvid universitetet. Enligt ställande. utgörs av den modell som ut- Ett annat exempel på samverkansavtal med kontaktforskare. Dessa avtal träffas arbetats inom försöksverksamheten mellan och resp. högskoleenhet. De träder i kraft berört företag (motsv.) under förutsättning att de godkänns av forskaren samt av Fosam. Avtalsmodellen har hittills tillämpats för ett 60-tal projekt vid sex högskoleenheter. Avtalsmodellen redovisas i bilaga 8, där vi också, som exempel på avtal

184 Arbetsformer, formella ramar m. m.

mellan uppdragsgivare och forskare, tagit in den modell för avtal som tilllämpas i samverkansprojekt mellan CTH och AB Volvo.

13.2.3 Förslag

Den i kapitel 8 Föreslagna ändringen av högskolelagen innebär att sektoriell och industriell FoU markeras som en uppgift for högskoleenheterna. För att utföra denna uppgift förfogar högskoleenheterna över vissa resurser som lokaler, utrustning och personal. I detta avseende skiljer sig högskoleenheterna inte från andra myndigheter, som utför arbete åt annan mot ersättning. Vi har framhållit nödvändigheten av att inte bara högskolestyrelsen utan även fakultets-/sektionsnämnder och institutionsstyrelser tillförsäkras insyn i och inflytande över forskningssamverkan. Forskningssamverkan ställer, med vårt synsätt, samma krav på långsiktig planering och uppföljning m. m., inkl. personalplanering, som inomvetenskapligt motiverad FoU och utbildning. Högskolestyrelsens yttersta ansvar för även denna verksamhet kan - vår - inte enligt mening ifrågasättas. Inom högskolan kompliceras frågan om uppdragsverksamhet av två faktorer som inte är aktuella vid motsvarande verksamhet inom andra statliga myndigheter. Det gäller dels den speciella regleringen av arbetstagarnas rätt till de uppfinningar de gör i tjänsten. dels forskarnas hävdvunna rätt att inom givna ekonomiska ramar själva välja problem och metod i sin forskning. När det är fråga om externfmansieringad FoU måste man i avtal reglera dels de villkor som skall gälla mellan fmansiären och högskoleenheten, dels forskarens rättigheter och skyldigheter inom ramen för det enskilda projektet. Avtal måste sålunda alltid slutas men det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att centralt reglera i detalj hur avtalen skall utformas. Praktiskt kan avtalsfrågorna lösas på flera sätt. Det kan vara frågan antingen om en ordning med ett dokument där villkoren för finansiärens, högskoleenhetens och forskarens medverkan preciseras eller om en ordning med tvâ dokument, ett där finansiären och högskoleenheten sluter ett avtal och ett där högskolestyrelsen såsom arbetsgivare träffar en överenskommelse med den berörda personalen. Vi föreslår att det skall ankomma på högskolestyrelsen att besluta om vilken avtalsform som skall med tillämpas utgångspunkt i förutsättningarna i det enskilda fallet. . I praktiken är det givetvis inte rimligt att varje beslut rörande avtal skall behandlas av högskolestyrelsen i plenum eller att varje ärende skall beredas av fakultets-/sektionsnämnd och institutionsstyrelse. Högskolestyrelsens och nämndernas inflytande bör utövas genom mål och riktlinjer med avseende på resurser och en ändamålsenlig balans mellan de olika forskningsuppgifterna (se vidare avsnitt 10.6). Mål och riktlinjer kan formuleras i samband med upprättande av verksamhetsplaner och innehålla bedömningar av vilket utrymme som finns tillgängligt samt av önskvärda volymförändringar i förhållande till föregående budgetår. En successiv rapportering av verksamhetens utveckling ger därefter för de möjligheter beslutande organen att vidta de åtgärder som kan vara motiverade. De reella

Arbetsformer, formella ramar m. m. 185

besluten rörande avtal bör, som vid universitetet i Stockholm, kunna deleoch till prefekten vid berörd institution. Vi disgeras till rektorsämbetet kuterar i följande avsnitt tillämpningen av modellavtal som kan bidra till att underlätta handläggningen av samverkansavtal. i samverkan med utomstående be- Frågan om sekretess vid FoU-arbete ställare diskuteras i avsnitt 13.4. Vi vill dock redan här stryka under att sekretess bör tillämpas mycket restriktivt. Högskolestyrelsen bör därför noga av sekretessbelagd forskningssamverkan och ev. i följa upp omfattningen samband med delegering av beslutsrätten rörande avtal ange en gräns för som får medges utan styrelsens hörande. hur lång sekretesstid

13.3 Avtalens innehåll

13.3.1 Inledning Som tidigare nämnts anges i nuvarande föreskrifter för uppdragsverksamhet vissa huvudfrågor (verksamhetens inriktning, omfattning, prestationskrav samt arbets- och finansieringsformer) som skall regleras genom avtal. Några närmare anvisningar om avtalens utformning finns inte. För den forskningssamverkan som f. n. bedrivs inom högskoleorganisationen finns olika avtalsmodeller med mer eller mindre hög detaljeringshar vanligen utarbetats gemensamt av högskoleenhet och grad. Modellerna beställare och anpassats till viss samverkansform. I kapitel 8 har vi kort berört de problem som kan uppstå på områden där modellavtal saknas. Den administrativa ramen för upprättande av samverkansavtal bör möjsom möjligt. Standardavtal, dvs. ett for liggöra en så smidig handläggning all samverkan gemensamt avtalsformulär, skulle kunna vara ett ändamålsenligt hjälpmedel härvidlag. Handläggningen av avtalsförslag på institutionsnivå skulle kunna underlättas och onödig tidsspillan undvikas om standardavtal tillämpades. Som vi redovisat i avsnitt 4.5 diskuterades frågan om Standardavtal i samband med UKÄts översynsarbete. Med hänsyn bl. a. till den stora variationen av tänkbara uppdrag föreslog UKÄ i stället att bestämmelserna endast skulle ange vilka frågor som avtalet borde reglera, medan UKÃ i särskilda skulle kunna ge viss handledning röanvisningar rande avtalsutformningen. FUN anslöt sig i princip till denna linje.

13.3.2 Överväganden

Ju klarare utformat ett avtal är, desto mindre blir riskerna för problem under arbetets gång. Till inte obetydlig del torde orsakerna till de negativa erfarenheter av samverkan som redovisats för oss från både forskare och avnämare stå och finna i att samarbete inletts utan att berörda parter haft i. Förutsättningar för en gemensam bild av vad samarbetet skall utmynna att ett samverkansprojekt skall löpa smidigt och till ömsesidig nytta skapas innan samverkan inom förslag till samarbetsprojekt grundligt penetreras leds. Det gäller därvid att i förväg diskutera igenom tänkbara problem som kan uppstå under arbetets gång och söka former för hur dessa problem skall förebyggas eller lösas. Vi skall här bara nämna några exempel på frågor som är aktuella i sammanhanget.

186 Arbetsformer, formella ramar m. m.

Genom ingående diskussioner om ett samverkansprojekt kan frågor som g inte är lämpade för vetenskaplig bearbetning delvis sållas bort. Det är emellertid inte alltid möjligt att förutse hur ett projekt kommer att utvecklas. Efter en tids arbete kan det visa sig nödvändigt att ompröva arbetets in- I riktning eller projektet som sådant. För forskarnas del torde detta faktum g vara naturligt medan icke-forskare måste uppmärksammas särskilt på det. Det kan vara ändamålsenligt att frågor om samråd m. m. i sådana fall regleras i i avtal. Frågan om vem som skall ansvara för FoU-arbetet är en annan väsentlig faktor som kan vålla problem. Det en FoU-beställare i första hand söker är viss kompetens, dvs. ofta viss forskare. intervjuade myndigheter och företag anmärkte på att beställt FoU-arbete ibland kommit att utföras av annan än den forskare som engagerats. I vissa fall hade detta skett utan beställarens vetskap och, sade man, lett till att resultaten inte hållit den kvalitet som förväntats. Detta i sin tur hade haft negativa effekter på beställarens beredskap att i fortsättningen anlita högskolans kompetens. Sådana problem kan undvikas genom reglering i avtal. Forskarbyte under arbetets gång kan bli nödvändigt av oförutsedda händelser som t. ex. sjukdom. Frågan om hur man i så fall skall förfara bör diskuteras bl. a. för att i möjligaste mån undvika att projektet plötsligt måste avbrytas eller kanske helt läggas ned. I frågan om kostnaderna i samband med forskningssamverkan har vi i kapitel 10 förordat en modell som innebär att en kalkyl över de totala kostnaderna skall tas fram för varje projekt. Det ankommer därefter på högskolemyndigheterna att besluta om hur kostnaderna skall täckas. Såväl högskoleenhetens som beställarens ekonomiska åtagande vid samverkan bör ovillkorligen klart specificeras i avtal. Vi har i kapital 12 bl. a. pekat på betydelsen av att personal anställd i verksamhet utanför högskolan ges tillfälle att medverka i FoU-arbete inom denna. Detta kan ske t. ex. i samband med samverkansprojekt och bör då regleras i anslutning till kostnadsfördelningen för projektet. Frågan om ev. sekretess samt rätten till patenterbara uppfinningar, publicering av resultat m. m. kan förorsaka problem som likaså bör uppmärksammas innan samverkan inleds. Dessa frågor behandlas utförligare i följande avsnitt. Syftet med avtal är att lägga fast formerna för hur problem som kan komma att uppstå under samarbetets gång skall lösas. Endast på vissa punkter kan avtal också ange vilken lösning som i det enskilda fallet skall väljas. Som exempel härpå kan nämnas omständigheter under vilka avtalet upphör att gälla, omedelbart eller efter viss tids uppsägning. Även ett mycket utförligt avtal kan dock ge upphov till skilda tolkningar. Det kan därför vara ändamålsenligt att reglera hur ev. tolkningstvister skall handläggas.

13.33 Förslag

En utgångspunkt för våra överväganden har varit att all forskningssamverkan mellan högskolan och samhället i övrigt skall regleras i avtal. Med hänsyn till att det rör sig om en differentierad verksamhet och beställare med skilda krav på motprestation m. m., skulle ett Standardavtal sannolikt

Arbetsformer, formella ramar m. m. 187

behöva vara tämligen omfattande för att vara heltäckande. Den smidighet som eftersträvas skulle därmed försvåras. och enkelhet i handläggningen Vi föreslår därför att ett system med flera avtalsmodeller med varierande skall tillämpas. De skäl vi anfört mot Standardavtal talar detaljeringsgrad också mot centralt utformade avtalsmodeller. Det bör därför ankomma på resp. högskoleenhet att utarbeta sådana modeller. Varje samverkansprojekt bör, enligt vår mening, föregås av en noggrann för verksamheten. Vi fögenomgång av syftet med och förutsättningarna reslår att man härvid alltid tar ställning till följande frågor:

samarbetets syfte . vem som skall leda/ansvara för FoU-arbetet

©9791

ev. medverkan av forskande eller annan personal anställd hos beställaren . förfaringssätt vid ev. forskarbyte, t. ex. i samband med sjukdom (information, samråd m. m.) tidplan och rapportering (delrapporter, slutrapportens utformning) kostnadsram och -redovisning, utrustning m. m. kontakter under arbetets gång (referens- eller kontaktgrupper m. m.) . former for revision och komplettering av arbetet

;rwü-r-:qürñø

sekretess publiceringsrätt, immateriella rättigheter . rätt till patenterbara uppfinningar, ersättningsfrågor uppföljning och utvärdering av projektet .grunder och former för uppsägning av avtalet (omedelbar uppsägning, uppsägningstid) n. reglering av hur ev. tvister skall lösas

mellan högskolan och Alla dessa frågor är inte relevanta för all samverkan samhället i övrigt. Samverkan mellan t. ex. tekniska högskolor och industrin ställer andra krav än samverkan mellan humanistiska fakulteter och t. ex.

ideella stiftelser. Forskningsråd, FRN och STU finansierar FoU inom hög-

skolan under förutsättningar som skiljer sig från de som gäller för t. ex. sektoriell FoU. Mot denna bakgrund föreslår vi, att rektorsämbetet vid resp. högskoleenhet till ledning för forskare och övrig inom enheten berörd personal utarbetar en eller flera modeller för samverkansavtal. Mallarna bör innehålla av var och en av ovan angivna frågor. Modellerna utförslag till reglering arbetas naturligen med utgångspunkt i erfarenheterna från forskningssamses som ”normalavtal”. De verkan inom resp. enhet och kan därigenom bör emellertid inte vara bindanden för utformningen av enskilda avtal variationer föranledda av de specifika förutsättningarna för arbetet måste vara möjliga. En tillämpning av modeller innebär emellertid att erforderliga avvikelser från normalavtalet alltid kommer att vara resultat av medvetna ställningstaganden från berörda parter. Syftet är att förebygga problem, som skulle inletts reser krav uppstå om endera parten efter det att samarbete som ändrar villkoren för arbetet och därmed för den andra partens medverkan. där Som exempel på en enkel modell för avtal om forskningssamverkan kan den utomstående parten ställer krav som gäller bl. a. rätt till resultat för vår försöksverksamhet med konvi peka på de avtal som tillämpas

188 Arbetsformer, formella ramar m. m.

taktforskare. I dessa avtal specificeras frågor rörande deltagande forskare, projektets innehåll, tidsmässiga omfattning samt kostnadsram varefter övriga frågor regleras genom godkännande av allmänna bestämmelser för verksamheten som fogas till avtalet som bilaga. (Se bilaga 8.)

13.4 Sekretess

Frågan om offentlighet och sekretess har sedan ett antal år varit föremål för utredning och översyn. Riksdagen beslutade våren 1980 om ny sekretesslag (prop. 1979/80:2, KU 1979/80:37, rskr. 1979/80:l79). Lagen träder i kraft den l januari 1981 och innebär bl. a. att sekretess kommer att kunna förekomma för FoU-arbete som utförs inom högskolan för enskilds räkning samt i vissa fall för myndigheter. De aktuella paragraferna har återgivits i avsnitt 4.5. FoU-verksamhet som utförs för enskilds räkning kan enligt lagen sekretessbeläggas ”om det måste antas att uppdraget lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs”. Den maximala sekretesstiden vid högskoleenhet är 10 år. Undantag från sekretessen kan medges av regeringen om den finner att uppgiften bör lämnas ut. I likhet med UKÄ och FUN har vi under utredningsarbetet upprepade gånger mött krav från i första hand näringslivet avseende sekretess för FoUverksamhet som förlagts till högskolan. Den nu genomförda lagändringen innebär, så vitt vi kan finna, i huvudsak en anpassning till rådande praxis. Det har under intervjuarbetet visat sig att en reell sekretess vid behov tilllämpats för externfinansierade uppdrag. Sekretessbestämmelser har också tagits in i avtal trots att detta i princip inte skulle kunna ha varit bindande vid rättslig prövning. Den lösning som vanligen tillämpats är dock att någon slutrapport i formell mening aldrig skrivits - ärendet har därmed inte “slutbehandlats” och därför inte heller kommit att omfattas av offentlighetsprincipen. I andra fall har slutrapport sammanställts hos uppdragsgivaren, om denne inte varit offentlig myndighet. Det har också hänt att projekt som krävt sekretess hållits helt utanför de sedvanliga rutinerna för uppdragsverksamhet inom högskolan. Den dolda sekretess som därmed förekommit måste anses olycklig med hänsyn till den grund för misstänksom funnits. liggörande Det är därför, enligt vår uppfattning, positivt att frågan om sekretess i samband med FoU-arbete som utförs för enskild nu formellt reglerats. Tillämpningen av sekretess bör, enligt vår mening, vara mycket restriktiv. I de fall sekretess erfordras bör den inte tillåtas omfatta längre tid än vad som är absolut nödvändigt. Vi vill här kraftigt stryka under att de tidsgränser som anges i lagen avser den längsta möjliga sekretesstiden, dvs. den tidsram som inte får överskridas. De projekt som kan aktualiseras i forskningssamverkan torde knappast vara av sådan karaktär att maximal sekretesstid är motiverad. Man bör i sammanhanget också ta hänsyn till de praktiska svårigheterna att verkligen hålla pågående forskning hemlig i den öppna forskningsmiljön inom högskolan. Med anledning av lagtextens utformning i fråga om villkoren för sekretess

Arbetsformer, formella ramar m. m. 189

l för enskilds är det nödvändigt att behovet av sevid FoU-arbete räkning,

l

kretess diskuteras och tas in i avtalen även om sekretess inte erfordras.

l

lämnats

i Sekretess skall enligt lagen gälla ”om det måste antas att uppdraget

under förutsättning att uppgiften inte röjs”. Genom att innan arbetet inleds konflikter i ett senare skede. Vi ta upp och reglera denna fråga förebyggs föreslår därför att varje avtal som regel skall innehålla uppgift om sekretess skall förekomma resp. inte skall förekomma. bör, som FUN framhöll, som regel Sekretessbelagda forskningsprojekt inte utföras inom ramen för avhandlingsarbete. Forskare som medverkar måste räkna med att i praktiken inte i sekretessbelagda samverkansprojekt som merit vid t.ex. tjänstetillkunna få tillgodoräkna sig sådant arbete såvida inte sekretessen då hävts och materialet (motsv.) blivit ofsättning, Huvudskälet härför bestämmelser om fentligt. ligger i förvaltningslagens partsinsyn. Den som är part i ett tillsättningsärende har nämligen i princip rätt att ta del av alla handlingar som åberopats i ärendet, även om dessa skulle vara sekretessbelagda.

13.5 Rätt till uppfinningar, upphovsmannarätt

Arbetstagares rätt till i tjänsten gjorda, patenterbara uppfinningar regleras att arbetsgivaren har rätt att under i lag (1949:345). Lagen innebär i korthet vissa förutsättningar överta uppfinning som en anställd gjort i tjänsten samt att den anställde har rätt till skälig ersättning i proportion till uppfinningens värde. Lärare inom högskolan har, som redovisats i kapitel 4, uttryckligen från lagens tillämpningsområde. Rätten till uppfinning som läundantagits

rare gjort i tjänsten tillkommer således denne ensam. Övrig personal inom

omfattas däremot inte av undantaget. Högskolan kan således högskolan i princip göra anspråk på tjänsteuppfinningar, som görs av andra anställda än lärare, men har enligt vad vi erfarit aldrig hävdat denna rätt. och kan ersättas genom avtal. Inom det privata nä- Lagen är dispositiv i stor utsträckning ett kollektivavtal träffat mellan SAF ringslivet tillämpas och SIF/SALF/CF. För den statliga företagssektorn tillämpas ett kollektivavtal med i huvudsak samma innehåll som detta. Avtalen innebär i jämförelse med lagen vissa inskränkningar i arbetstagares rätt till uppfinningar. Som redovisats i kapitel 4 förordade såväl UKÄ som FUN förändringar av lagen med avseende på högskolans område. dvs. rätt att publicera sitt arbete och I fråga om forskarnas upphovsrätt, sina resultat, föreligger uppenbara risker för en intressekollision. utnyttja Publicering av forskningsresultat är viktig för forskarens egen meritering och en väsentlig del av det vetenskapliga arbetet. För en uppdragsgivare är det normalt inte intressant att resultaten offentliggörs, i synnerhet om som kan utnyttjas kommersiellt. det gäller uppgifter Både UKÄ och FUN strök under vikten av att frågan om rätt till uppfinningar och upphovsrätt regleras i samverkansavtal. Som redovisats i avsnitt 4.5 pågår f. n. en översyn av 1949 års lag om rätt till uppfinningar. Utredningsarbetet omfattar också högarbetstagares skolesektorn. som lades fram av UKÃ Vi utgår från att de ändringsförslag

190 Arbetsformer, formella ramar m. m.

och FUN beaktas i sammanhanget. Vi vill vidare framhålla att vi, i likhet med remissinstanserna, funnit förslagen väl motiverade. Som tidigare nämnts förekommer f. n. flera olika modellavtal rörande uppdragsverksamhet. När det gäller samverkan som förutsätter att uppdragsgivaren får nyttjanderätt till resultaten kan vi som exempel nämna det av Volvo och CTH gemensamt utarbetade avtalsformuläret. Rätten till uppfinningar har där reglerats i huvudsaklig överensstämmelse med det kollektivavtal (SAF-SlF/ SALF/ CF) som tillämpas i det privata näringslivet. I avtalen rörande försöksverksamhet med kontaktforskare regleras frågan genom överenskommelse om att uppdragsgivaren resp. forskaren skall ha den rätt som skulle tillkomma resp. part i ett anställningsförhållande. Härigenom regleras också förfarandet om ett FoU-arbete, som utförs inom ramen för ett uppdrag, efter ytterligare bearbetning när uppdraget slutförts leder till patenterbara resultat. Enligt vår bedömning torde detta tillvägagångssätt vara ändamålsenligt för all samverkan där uppdragsgivaren ställer krav på rätt till resultaten. Beställarens rätt till icke-patenterbara resultat - rätt att i sin verksamhet utnyttja de verk som blir resultatet av uppdragsverksamheten - samt forskarens rätt att publicera sina resultat kan regleras genom att avtalet stipulerar att forskaren inte offentliggör FoU-resultat som uppnåtts inom ramen för resp. projekt utan att dessförinnan ha erhållit beställarens (skriftliga) medgivande. Det bör emellertid noteras att sådana krav från en beställare, om de skulle innebära uppenbara nackdelar för forskaren, kan utgöra motiv för att uppdraget inte bör utföras inom högskolan.

Tjänsteåligganden, arbetstidsreglering och bisysslor

13.6.1 Inledning

Ansvaret för omfattningen av samverkan och för dess utveckling läggs enligt våra förslag på högskolestyrelserna och övriga planerings- och ledningsorgan inom högskoleenheterna. Hittills har detta i realiteten varit en fråga främst for de enskilda forskarna. En ökning av forskningssamverkan med utomstående parter förutsätter inte bara att högskolan har den nödvändiga kompetensen utan också att denna kompetens finns tillgänglig för den berörda uppgiften. Det är därför nödvändigt att överväga frågan om arbetsledning och verksamhetsplanering på utförandenivån. samverkansprojekt torde ofta löpa över kortare tidsperioder än högskolans främst inomvetenskapligt motiverade forskning. Verksamhetsinriktningen kan också, inom ett och samma ämnesområde, variera förhållandevis kraftigt. I vissa fall kan det bli nödvändigt att anställa särskild personal, men till övervägande delen måste det - i enlighet med lärartjänstutredningens forslag - vara personal, som är anställd vid högskoleenhet och i vars tjänst forskning ingår eller kan ingå, som kommer i fråga för arbetets utförande. Denna personal ställs således, vid ett ökat engagemang i forskningssamverkan, inför delvis nya krav på flexibilitet vad gäller beredskap att växla mellan olika arbetsuppgifter och att variera sin verksamhetsinriktning. Dessa krav gör det nödvändigt att diskutera den berörda

Arbetsformer, formella ramar m. m. 191

högskolepersonalens tjänsteåligganden, arbetstidsreglering samt möjligheten till bisysslor.

13.6.2 Uänsteâligganden och arbetstidsreglering

Högskolelärares tjänsteåligganden är f. n. reglerade mer i detalj endast när det gäller undervisningsskyldighet vid olika tjänster. I övrigt kan den grundnär det gäller forskning sägas vara att den enskilde har läggande principen frihet att, inom sitt ämnesområde, själv välja forskningsobjekt. I den mån initieras av utomstående för en forskningsuppgift gäller som förutsättning verksamhetens utförande ett frivilligt åtagande från vederbörande forskares sida. Åtar sig denne uppgiften, anses den dock ingå i tjänsten. Med det synsätt som ligger till grund för våra överväganden ingår medverkan i forskningsarbete som bedrivs tillsammans med utomstående parter naturligen i underlaget för tjänstgöringen för all högskoleanställd personal i vars tjänstgöring forskning kan ingå. Den nuvarande tjänsteorganisationen av tjänsterna efter den verksamhet som huvudbygger på en indelning sakligen skall bedrivas. Tjänsterna som professor, docent och forskarassistent och forskär enligt högskoleförordningen (19 kap. 3 §) avsedda för utbildning som lärare är avsedda företrädesvis eller helt ning medan övriga tjänster för utbildning. Detta lägger hinder i vägen för den bl. a. för forskningssamverkan erforderliga flexibiliteten. FUN föreslog att de nuvarande tjänsterna som docent och universitetslektor skulle ersättas med en ”enhetstjänst”. Detta skulle bl. a. möjliggöra ett effektivare utnyttjande av tillgänglig personal. Lärartjänstutredningen föreslår för sin del en enhetlig tjänsteorganisation för forskning och uttill FUNzs modell. Den formella av bildning, som anknyter avgränsningen tjänsteåliggandena skall vara gemensam för de föreslagna nya tjänstekategorierna (högskolelärare, högskolelektor, docent/bitr. professor och professor). I varje tjänst skall således kunna ingå såväl utbildning som forskning och utvecklingsarbete. Häri inbegripes även forskningssamverkan. Lärarförslag har redovisats närmare i avsnitt 4.5. tjänstutredningens skulle en förändring av tjänsteorganisationen samt Enligt vår bedömning en arbetstidsreglering enligt lärartjänstutredningens förslag skapa väsentligt förbättrade förutsättningar för forskningssamverkan. Det är uppenbart att möjlighet till ett mer flexibelt personalutnyttjande skulle innebära stora fördelar redan för den främst inomvetenskapligt motiverade verksamheten inom högskolan. När det gäller forskningssamverkan är en sådan flexibilitet en direkt förutsättning.

Vi vill i detta sammanhang peka på att kravet för flexibilitet hos den

forskande personalen bör förenas med möjligheter till fortbildning. Enligt vår mening bör lärartjänstutredningens förslag rörande yrkesfortbildning (se kap. 4) kunna tjäna som utgångspunkt för utformning av fortbildning för forskare som deltar i forskningssamverkan. Av stor betydelse för att stimulera forskarna till deltagande i forskningssamverkan är det meritvärde som sådan verksamhet ges i förhållande till inomvetenskapligt motiverad verksamhet. De problem som är aktuella härvidlag har behandlats i kapitel 12.

192 Arbetsformer, formella ramar m. m.

l3.6.3 Bisysslor inom FoU-omrâdet

En utveckling som innebär att medverkan i FoU som utförs i samarbete med utomstående kan ingå i högskolelärares arbetsuppgifter gör, tillsammans med en förändring av arbetstidsregleringen, att även frågan om bisysslor måste behandlas i detta sammanhang. Gällande bestämmelser rörande bisysslor återfinns i lagen (1965:600) om offentlig anställning (LOA), i anställningsförordningen (AF) samt i allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST). Bestämmelserna, som redovisats i avsnitt 4.5, innebär sammanfattningsvis ovillkorligt förbud mot bisyssla som kan rubba förtroendet till berörd tjänstemans eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende samt förbud att, utan arbetsgivarens tillstånd, i någon form medverka i verksamhet som berör arbetsgivarens område, dvs. konkurrensbisyssla. Myndigheten skall, enligt AF, på lämpligt sätt informera tjänstemännen om vilka bisysslor som, enligt myndighetens bedömning, är av sådan karaktär att de är förbjudna enligt LOA. Myndighet har under vissa förutsättningar också möjlighet att kräva att anställd redovisar om och i vilken omfattning han/ hon har bisyssla. Sådant besked får enligt AST krävas endast om myndigheten anser det nödvändigt på grund av tjänstemannens sätt att utöva tjänsten. När det gäller konkurrensbisyssla kan den tillåtas efter medgivande av myndigheten. För högskoleanställda lärares del skall sådant medgivande lämnas av regeringen. Bestämmelserna rörande bisysslor bygger till största delen på principen om förtroende för den enskilde tjänstemannens förmåga att rätt bedöma tillåtligheten av viss bisyssla. Konsultuppdrag, dvs. att tjänsteman biträder uppdragsgivare som ämnesexpert med rådgivande funktion inom sitt ämnesområde, har av UKÄ/UHÄ ansetts tillåtna så länge de hålls strikt åtskilda från tjänsten och inte medför en jävssituation eller inverkar hindrande på tjänsteutövningen. Högskoleanställda forskare väljer i inte ringa utsträckning att bedriva FoUarbete för sektorsorgan, myndigheter m. fl. i privat regi. Denna privata verksamhet bedrivs i olika former, från tillfällig free-lance-verksamhet till aktiebolag. Avgränsningen mot de uppgifter forskaren skall fullgöra inom ramen för sin tjänst är ofta oklar, vilket betyder att det i vissa fall kan röra sig om konkurrensbisysslor. På högskoleforskarna ställs stora krav på obunden vetenskaplig bedömning. Misstänkliggöranden av forskares opartiskhet förekommer dock inte sällan. En omfattande ökning av andelen FoU i samverkan med utomstående parter måste ske under former som inte leder till att tilltron till forskarnas integritet riskeras. Bl. a. mot denna bakgrund ifrågasatte UKÃ i sin rapport (l975:9) om nuvarande bestämmelser är lämpligt utformade. Det hade således visat sig att tjänstemän ytterst sällan begär besked om viss bisysslas tillåtlighet trots att bisysslor är en inte ovanlig företeelse. Det borde, enligt UKÄ:s mening, vara ett stöd för forskarna om bisysslors lämplighet

regelbundet prövades. Övervägandena utmynnade i förslag om att möjlig-

heterna att införa allmän anmälningsplikt skulle undersökas.

Arbetsformer, formella ramar m. m.

De förändrade krav på högskolan som ställs genom riksdagsbeslutet avseende sektoriell och annan extemfmansierad FoU-verksamhet förstärker enligt vår mening behovet av klara regler rörande bisysslor för innehavare av tjänst inom högskolan. Det vore enligt vår bedömning en fördel för både högskoleorganisationen i allmänhet och för forskarna i synnerhet om bisysslor alltid prövades. Härigenom skulle verksamhet som kan rubba allmänhetens förtroende för forskarna och forskningen kunna avstyras. Det bör här observeras att även innehav av en konkurrensbisyssla ofta kan vara ägnat att skada högskolans anseende eller på annat sätt rubba allmänhetens förtroende. En allmän anmälningsskyldighet, enligt vilken ärenden rörande bisysslor alltid skulle prövas av högskolestyrelsen eller UHÄ, skulle emellertid bli svår att administrera på ett rimligt sätt. Den reella nyttan av en sådan ordning skulle därmed troligen bli mycket begränsad. Vi anser, att den striktare kontroll av bisysslor som är nödvändig för att högskoleorganisationen med bibehållen trovärdighet skall kunna fungera som “samhällets forskningsinstitut” bör kunna komma till stånd inom ramen för nuvarande bestämmelser. När det gäller bisysslor, som kan skada detta förtroende, har vederbörande myndighet (högskolestyrelse och UHÄ) som nämnts skyldighet att på lämpligt sätt informerade de anställda om vilka bisysslor som faller under denna kategori och som därmed är förbjudna. Enligt vad vi erfarit har några anvisningar i denna fråga inte utarbetats vare sig centralt eller lokalt. Vi föreslår, att sådana anvisningar utfärdas. Med hänsyn till de stora variationer som råder mellan olika typer av bisysslor i fråga om både art och omfattning är det givetvis inte möjligt att i detalj ange vilka som är resp. inte är förenliga med tjänst inom högskolan. Bemåste också vara beroende av de aktuella förhållandena vid dömningarna ifrågavarande institution m. m. Det bör däremot vara möjligt att ange forskningsområden där risken för att forskarnas integritet kan ifrågasättas är stor. Till stöd för berörda forskare kan anvisningar på lokal nivå således innehålla en redovisning över områden där forskningssamverkan pågår. Kopplingen till aktuell verksamhet gör det nödvändigt att löpande revidera sådana lokala anvisningar. Med utgångspunkt i centrala och lokala anvisningar bör forskare, som har eller planerar att åta sig bisyssla lättare kunna bedöma om verksamheten är förenlig med tjänsten. Det bör då vara naturligt att vid tvivel begära att högskolestyrelsen (eller UHÄ, om vederbörande är ledamot av styrelsen) prövar frågan. Vi vill i detta sammanhang erinra om vad JK i ett beslut 1975-04-29 uttalat rörande tolkningen av bestämmelserna om bisysslor i statstjänstemannalagen (StjL, nu intagna i LOA):

”Det skall särskilt understrykas att det, för att bisyssleverksamhet skall anses strida mot 13 § StjL, inte är nödvändigt att förtroendet verkligen rubbats eller ens att något speciellt inträffat som är ägnat att sätta allmänhetens tilltro på spel. Det är tillräckligt att förtroendet kan rubbas på grund av bisyssleverksamhetens blotta existens.”

Som ovan nämnts krävs enligt gällande avtal regeringens medgivande för innehav av konkurrensbisyssla. Enligt vår uppfattning bör sådan kunna tilllåtas om högskoleenhet av hänsyn till balansen mellan inomvetenskapligt resp. sektoriellt motiverad verksamhet eller av andra skäl inte skulle vara

194 Arbetsformer. formella ramar m.

beredd att åta sig det aktuella arbetet. Ett villkor lör tillstånd bör dessutom vara, att verksamheten bedrivs helt skild från vederbörandes verksamhet inom högskolan. Vi vill här betona att det vi förordar inte innebär några förändringar men väl en korrekt tillämpning av redan gällande bestämmelser. Vi är medvetna om att högskoleforskarnas rätt till sina uppfinningar liksom möjligheten att bedriva annan verksamhet som bisyssla har stor betydelse for högskolans möjligheter att rekrytera och behålla kompetent personal. Det kan inte uteslutas att den tillämpning av bestämmelserna som vi anser nödvändig kan medföra, att enskilda forskare finner verksamheten inom högskolan mindre attraktiv och lämnar den. Avsikten med bestämmelserna är emellertid att förebygga problem som skulle kunna uppstå genom att en forskare jämsides med sina forskningsuppgifter vid högskolan bedriver egen ekonomisk verksamhet eller har bindning till sådan verksamhet inom området för högskolans forskningsuppgifter. De negativa effekter som sådana konflikter får för tilltron till högskolans forskning och forskare - och därmed för dess möjlighet att bedriva forskningssamverkan - måste uppmärksammas. Vi vill i detta sammanhang nämna, att vi i kapitel 14 för fram förslag, som syftar bl. a. till att begränsa bisyssleproblematiken genom att öppna möjligheter till nya verksamhetsformer för forskningssamverkan.

sou 1980:46 195

14 Särskild för viss

organisation

forskningssamverkan

14.1 Inledning

De åtgärder vi diskuterat i det föregående bör sammantagna leda till att Förutsättningarna för forskningssamverkan mellan högskolan och bl. a. företag förbättras. lnom främst de tekniska högskolorna har man emellertid diskuterat mer långtgående åtgärder i syfte att ge högskoleenheterna möjlighet att spela en mer aktiv roll i den industriella utvecklingen i landet. De därvid aktualiserade åtgärderna utgår från bedömningen, att verksamheten vid en högskoleenhet alltid, oavsett regelsystem och yttre ramar i övrigt, i vissa avseenden kommer att vara förenad med restriktioner, som hämmar samarbete med främst näringslivet. Man har också önskat ge högskolan en roll också utanför de direkta utbildnings- och forskningsuppgifterna. 1 En rad initiativ har under senare år tagits i syfte att skapa förutsättningar för denna mer aktiva roll. Sålunda bildades år 1968 på initiativ av STU ett institut för mikrovågsforskning vid KTH. Detta institut är juridiskt fristående från högskolan men verksamheten är helt samordnad med verksamheten vid motsvarande institutioner vid KTH. l Göteborg har bildats Stiftelsen för produktutvecklingscentrum med nära anknytning till CTH och i Luleå har bl. a. länsstyrelsen och utvecklingsfonden i Norrbotten bildat en stiftelse, Prodinor, med nära anknytning till högskolan. I Linköping har universitetet utarbetat ett förslag till ”program för teknisk utveckling”, vilket syftar till att skapa bättre förutsättningar för utnyttjande av universitetets kompetens och resurser för industriell utveckling. Mot denna bakgrund har vi tagit upp frågan om särskilda organisatoriska lösningar för främst uppdragsforskningen inom högskolan. Vad som åsyftas med ”särlösning” är sålunda möjligheten att inom eller vid sidan av högskoleenheterna bilda mer eller mindre fristående organ som i formellt avseende skall svara för en del av forskningssamverkan och eventuellt kunna agera självständigt, exempelvis vid exploatering av innovationer. För en sådan särorganisation finns flera tänkbara verksamhetsformer. I detta kapitel kommer vi att beröra följande alternativ El statlig myndighet (uppdragsinstitut) El stiftelse, allmän inrättning, anstalt El aktiebolag

196 Särskild organisation för viss forskningssamverkan

El särskild inrättning (enligt högskoleförordningen) El “program” inom högskolan El samarbetsavtal med annat FoU-organ

inrättningar av detta slag finns vid universitet i flera andra länder. En viktig förebild i den svenska diskussionen är Selskapet for industriell og teknisk forskning vid Norges tekniska högskola i Trondheim, SINTEF. Vissa av de erfarenheter som vunnits i Norge bör kunna utnyttjas också i Sverige. Vi vill dock betona, att villkoren för forskningssamverkan i Norge bl. a. på grund av budgetsystemets utformning avviker markant från de svenska. Det är därför inte möjligt att direkt föra över erfarenheter från det norska systemet till svenska förhållanden. I den norska FoU-organisationen intar

l

emellertid stiftelsen en central ställning och den har stor betydelse för forskningen och utbildningen inom universitetet i Trondheim. En utförligare

beskrivning av SINTEF och några andra inrättningar av liknande slag finns i

l

i bilaga 4.

l

i

14.2 Anförda motiv för en

särorganisation i

i

i De önskemål som förts fram om att kunna inrätta någon form av säror-

l

ganisation för viss forskningssamverkan vid de svenska högskoleenheterna utgår naturligen från upplevda brister och begränsningar i högskoleenhe- l ternas möjligheter att fullgöra här berörda uppgifter. Motiven preciseras därför ofta i form av vissa kriterier, som en särorganisation skulle kunna uppfylla men som inte kan tillgodoses av högskoleenheterna själva. De egentliga motiven är sålunda avsaknaden av vissa egenskaper eller möjligheter inom högskolan. Vi vill inledningsvis betona, att skillnaderna i förutsättningar för och omfattning av forskningssamverkan mellan olika institutioner inom högskolan är stora. När frågan om särorganisation har aktualiserats, har det varit med utgångspunkt i erfarenheter vunna inom de delar av högskolan som har eller skulle kunna ha omfattande kontakter med främst näringslivet. Forskningssamverkan kan i dessa fall ses närmast som en affärsmässig verksamhet, som bedrivs i konkurrens med professionellt arbetande konsultföretag och FoU-inrättningar inom och utom landet. Den diskussion som förs i det följande i detta avsnitt syftar till att belysa möjligheterna att tillgodose behov inom denna begränsade del av högskolan. I anslutning härtill tar vi upp näraliggande frågor, som hänger samman med möjligheterna för sektorsorgan och andra externa organ att utöva ett mera direkt inflytande över FoU-organisationen. De motiv som anförs för särorganisationer anknyter till tre delvis skilda funktioner, som saknas eller som upplevs fungera otillfredsställande i befintlig organisation. Den första gruppen av motiv - och därmed kriterier på en särorganisation - med den konkurrens vissa institutioner känner från afhänger samman färsmässigt arbetande FoU-inrättningar. Den gemensamma utgångspunkten kan sägas vara, att om högskolan skall kunna hävda sig på “forskningsmarknaden” måste den ges möjlighet att arbeta på villkor, som i huvudsak

Särskild organisation för viss forskningssamverkan

är likvärdiga med konkurrenternas. Utan att därmed ansluta oss till dem vill vi här redovisa de anförda motiven och argumenten i följande fem punkter. attraktiva forskare D Högskolan har f. n. svårt att betala inom näringslivet konkurrensmässiga löner. Högskolan riskerar därför att förlora den kompetens och den erfarenhet som är en grundläggande förutsättning för att bli konkurrenskraftig. En särorganisation skall kunna tillämpa en friare lönesättning än högskolan. D Högskolans uppgifter inom utbildning och grundläggande forskning innebär att man där tillämpar andra former för arbetsledning och andra än konkurrenterna. En särorganisation skall kunna ställa prestationskrav krav på de anställda för att kunna lämna garantier för affärsmässiga leveranstider och kvalitet. D Hittillsvarande bestämmelser om sekretess samt i viss mån bestämmelserna om upphovsrätt och rätten till uppfinningar inom högskolan har begränsat dess möjligheter att samarbeta med näringslivet. En särorganisation skall kunna avtala om sekretess och upphovsrätt på samma sätt som konkurrenterna. D Det statliga budgetsystemet och villkoren för högskolans taxesättning verksamhet. En särorganisation skall lämpar sig inte för en affärsmässig kunna arbeta efter sedvanliga företagsekonomiska principer. D Inte heller i övrigt underlättar de bestämmelser som gäller för statliga myndigheter samverkan med företag. Formerna för att fatta beslut, ansvarsfördelning etc. upplevs som främmande och därför hindrande vid kontakter med näringslivet. En särorganisation bör kunna arbeta på i huvudsak samma sätt som ett företag. Den andra guppen av motiv anknyter till uppfattningen att de resurser och den kompetens som finns samlad inom högskoleorganisationen på ett mer aktivt sätt än f. n. skall kunna medverka i den industriella utvecklingen i landet och i skilda regioner. Det handlar här om att kunna medverka i utveckling av idéer och innovationer till produkter och att kunna verka

aktivt vid etablering av produktion och av företag. De krav på särorga-

nisationen som då blir aktuella är

D att kunna förfoga över en basresurs avsedd för detta ändamål, ev. över ett riskkapital och D att kunna ikläda sig skyldigheter och förvärva rättigheter som juridisk person, dvs. vara ett självständigt rättssubjekt. Dessa senare krav hänför sig till uppgifter, som går avsevärt utöver högskolans i lag och förordning reglerade uppgifter. Anknytningen till forskningssamverkan och styrkan i de krav som förts fram underhand motiverar emellertid, att de behandlas i detta sammanhang.

Ett tredje motiv för att inom eller i anslutning till högskoleenheterna

skapa en särskild organisation förviss forskningssamverkan har anknytning till 1979 års riksdagsbeslut om sektorsforskningen. Ett av de argument som förts fram mot den fastlagda principen och för fristående forskningsinstitut för sektoriell forskning är sektorsorganens behov av ett mer direkt inflytande över den FoU-organisation som skall tillgodose resp. sektors

198 Särskild organisation för vissforskningssamverkan

FoU-behov. Man har hävdat, att sektorernas intressen när det gäller prioriteringar och verksamhetens huvudsakliga inriktning inte skulle kunna göra sig gällande med nuvarande planerings- och ledningsorganisation inom högskolan. Bedömningar av detta slag låg också bakom våra förslag i rapporten (DsU 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning, att bibehålla ett fristående socialforskningsinstitut. Genom särskilda arrangemang av organisatorisk natur skulle man inom, eller i omedelbar anslutning till, en högskoleenhet kunna skapa en arbetsenhet, över vilken sektorsorgan och andra externa intressen tillförsäkras ett mera direkt inflytande. Detta motiv är av annan karaktär än de som nämnts i det föregående. De organisatoriska lösningar som kan komma i fråga är dock i stort sett av samma slag. Vi har därför valt att behandla frågorna i ett sammanhang.

14.3 Gemensamma principer för särorganisationer

Av redovisningen i föregående avsnitt framgår, att det är en rad skilda funktioner, som man strävar efter att uppnå genom att skapa en särorganisation. Allmänt kan dock sägas, att funktionerna inte utesluter varandra. De mest utvecklade modellerna förutsätts ha samtliga egenskaper och fullgöra alla typer av uppgifter. Vissa organisatoriska drag är därför gemensamma för alla typer av särorganisation vi haft anledning att diskutera. Dessa gemensamma drag redovisas i detta avsnitt. En huvudprincip för alla här aktuella former av särorganisation är att det skall vara fråga om ett instrument för ett effektivare utnyttjande av högskolans samlade resurser i form av personal, utrustning och lokaler. Särorganisationen avses därför bedriva sin verksamhet i högskolans lokaler, så långt möjligt integrerat med övrig FoU-verksamhet och med utbildningen. Den positiva växelverkan mellan de olika slagen av forskning, som är ett av motiven för att ge högskolan en central ställning också när det gäller sektoriell och industriell FoU, skall sålunda karakterisera ett system med Särorganisationen För att detta skall kunna uppnås är det viktigt att verksamheten vid berörda institutioner hålls samman med särorganisationens verksamhet inom resp. område. l detta avseende är det ingen skillnad mellan forskningssamverkan bedriven genom en särorganisation och annan sektoriell eller industriell FoU inom högskolan. Med ett gemensamt lokalutnyttjande följer också ett gemensamt utnyttjande av utrustning och apparatur. Erfarenheten från SINTEF tyder på att det ärjust på utrustningsområdet en särorganisation kan ge påtagliga bidrag

till de gemensamt utnyttjade resurserna. En särorganisation som specialiserar

sig på t. ex. industriellt inriktad FoU kan sålunda anskaffa apparatur m. m. som inte skulle prioriteras inom högskolans reguljära ramar men som marginellt kan vara av värde också för den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Högskoleforskarnas kompetens och erfarenhet av vetenskapligt arbete är högskoleenheternas främsta tillgång i forskningssamverkan. Företrädare för industrin påpekar ofta, att det är en enskild forskares specifika kompetens, som är av intresse när ett samverkansprojekt inleds. Särorganisationen måste m

Särskild organisation för viss forskningssamverkan 199

därför forskare kan utnyttjas, särskilt för forskbygga på att högskolans Det anses emellertid, att särorganisationen dessutom ningsledande uppgifter. behöver antal kvalificerade forskare anställda, vilka kan ha ett begränsat svara bl. a. för kontinuiteten i verksamheten. Arbetsuppgifterna avses i övrigt bli utförda antingen av personal vid högskoleenheten, som helt eller delvis och för längre eller kortare tid arbetar för särorganisationen eller av personal som anställs direkt vid denna. Personalen vid högskolan och särorganisationen förutsätts bli utnyttjad som en gemensam resurs, som så långt fördelar sin tjänstgöring mellan institution och särdet är praktiskt möjligt med i behov, kompetens och intresse. organisation utgångspunkt som bildats för att tillförsäkra externa När det gäller en särorganisation, avses en större andel personal vara anställd direkt vid intressen inflytande, särorganisationen. En särorganisation av detta slag skall i första hand vara för ett antal anställda forskare inom ett en arbetsenhet fast eller tillfälligt område. Den affärsmässigt inriktade verksamheten blir sektoriellt avgränsat här givetvis av underordnad betydelse medan tyngdpunkten ligger på projekt som finansieras av sektorsorgan. - i själva verket förutsättningen för systemet med En andra huvudprincip särorganisationer - är att högskoleenhet och särorganisation i ekonomiskt hänseende är fullständigt separerade samtidigt som det måste finnas möjtill överblick över den samlade xerksamheten. Detta innebär bl. a., lighet ställs såväl vid berörda instiatt stora krav på ekonomiadministrationen tutioner som inom särorganisationen. skall bära samtliga kostnader för den verk- Särorganisationen givetvis den bedriver. Den skall sålunda ersätta högskoleenheten för losamhet kalkostnader, utnyttjande av dyrbar utrustning, teknisk och administrativ service etc. Den som är verksam på heltid inom endera organipersonal sationen inget problem när det gäller kostnadsfördelningen. För perutgör sonal som tjänstgör både vid högskoleenheten och inom särorganisationen kan man antingen tillämpa ett system med förordnanden och partiella tjänstledigheter eller ett clearingsystem mellan organisationerna av det slag som ovan. I båda fallen förutsätts, att man vid berörda institutioner och antytts inom särorganisationen tillämpar ett enhetligt jämförelsevis noggrant system för tidredovisning, som omfattar all verksamhet. av en särorganisation. Även En tredje huvudfråga gäller basfmansieringen avses täcka de löpande utgifterna med intäkter från om särorganisationerna

kommer en viss basfmansiering att krävas. I de fall sär-

uppdragsgivarna skall att självständigt utveckla idéer och inorganisationen ha uppgiften novationer förutsätts ett ganska betydande rörelsekapital. Man räknar inte med att uppdragsverksamheten - i alla fall på kort sikt - ger ett sådant

överskott att det är tillräckligt för sådana uppgifter. I begränsad omfattning bör Tre vägar för basfmansiering synes föreligga. det vara för högskoleenhet att i sin budget avsätta medel för en möjligt avses ju normalt fullgöra uppgifter, som särorganisation. Särorganisationen annars ankommer på högskoleenheten. I den mån särorganisationen utgör förutsätts därvid statsmaktemas medgivande. ett självständigt rättssubjekt I den mån basfmansieringen skall vara av större omfattning torde krävas, direkt över statsbudgeten eller av externa fiatt medel tillskjuts antingen nansiärer. Det av universitetet i Linköping utarbetade förslaget förutsätter

200 Särskild organisation för viss forskningssamverkan

sålunda, att 10 milj. kr. årligen anvisas över industridepartementets huvudtitel. Den i Luleå bildade stiftelsen Prodinor finansieras genom att ett antal regionala organ har tillskjutit stiftelsekapital. I det sistnämnda fallet har särorganisationen en lösare anknytning till högskolan genom att staten inte är ensam huvudman. För den form av särorganisation som avses för viss sektoriell FoU är två huvudprinciper för basfinansiering tänkbara. Den fasta FoU-organisationen kan således finansieras antingen över anslagen till forskning och forskarutbildning på samma sätt som högskolans övriga forskningsorganisation eller av sektorsorgan på det sätt som beskrivits i kapitel 9.

14.4 Allmänna överväganden

Frågan om högskoleenheterna skall ha möjlighet att för viss forskningssamverkan bilda särskilda organisatoriska enheter, inom eller utanför högskoleorganisationen, är principiellt viktig i två avseenden. Det gäller för det första om man inom ett ämnesområde i organisatoriskt avseende bör kunna skilja ut en del av den externt finansierade forskningsverksamheten. Detta är delvis en fråga om att finna ändamålsenliga arbetsformer men det är också, mot bakgrund av riksdagsbeslutet om sektorsforskningen våren 1979, en fråga av forskningspolitisk betydelse. För det andra gäller det om man, som förutsätts i vissa av de diskuterade lösningarna, skall kunna föra över en del av verksamheten vid en statlig myndighet till fristående, självständiga rättssubjekt. Vid våra överväganden har vi utgått från vårt uppdrag att undanröja hinder för och i övrigt utveckla högskolans förutsättningar för forskningssamverkan. Vi har därför valt att se jämförelsevis pragmatiskt på de nämnda principfrågorna. Med de principer för samverkan mellan högskoleenhetema och eventuella särorganisationer som redovisats i föregående avsnitt innebär särorganisationen i praktiken inget avsteg från 1979 års riksdagsbeslut om sektorsforskningen och högskolans roll i detta sammanhang: forskningsverksamheten kommer att hållas samman och utföras av en samverkande grupp forskare. Möjligheten att föra över delar av forskningsverksamheten till ett självständigt rättssubjekt, som förutsätts i några alternativ, är ur principiell synpunkt mera svårbedömd. Med en sådan åtgärd kan man försämra högskolemyndigheternas möjligheter till överblick över den samlade FoU-verksamheten. Möjligheterna för fakultets- och sektionsnämnder att utöva inflytande över balansen mellan olika slag av forskning kan försvagas. För att en sådan utveckling skall kunna förhindras måste den berörda eller de berörda fakultets-/sektionsnämnderna ges insyn i särorganisationens verksamhet. Vi bedömer - utan att för den skull ansluta oss till de i avsnitt 14.2 redovisade motiven - att det kan ligga i de lokala högskolemyndigheternas intresse, att den mer affärsmässiga delen av en högskoleenhets FoU-verksamhet kan särskiljas från övrig forskning. Under förutsättning att högskolemyndigheterna får överblick över den samlade verksamheten bör möjligheterna att upprätthålla den balans som diskuteras i kapitel 8 t. o. m.

SOU l980:46 Särskild organisation för viss forskningssamverkan 201

kunna förbättras. Mot bakgrund av statsmakternas beslut om en väsentlig höjning av ambitionsnivån när det gäller regeringens och riksdagens behandling av FoU-frågorna kan organisatoriska lösningar som i reglerade former särskiljer den affärsmässigt inriktade verksamheten vara av värde för arbetet inom UHÃ, FRN och regeringskansliet. Ett närmare studium av formerna for enskilda högskoleforskares samarbete med främst industrin ger också, enligt vår mening, stöd för uppfattningen, att någon form av särskild organisation för viss forskningssamverkan är motiverad. Hittills gällande villkor för forskningssamverkan har sålunda medverkat till, att åtskilliga enskilda institut, bolag och andra inrättningar vuxit fram i anslutning till högskoleenheterna. Många av dessa har oklar rättslig ställning och framför allt är avgränsningen mot högskolan ofta diffus. Bl. a. inom ramen för försöksverksamheten med kontaktforskare har vi fått kontakt med institutioner där förslag från utomstående om samverkan systematiskt kanaliseras till privata konsultföretag, som kontrolleras av en eller flera befattningshavare vid institutionen. Dessa och liknande företeelser kan enligt vår uppfattning bidra till att högskolans och högskoleforskarnas verksamhet sätts i fråga. Drivkraften bakom dessa privata inrättningar är uppenbarligen av ekonomisk natur. Det är också ekonomiska faktorer som ligger bakom svårigheterna for högskolan att inom vissa områden hävda sig i konkurrens med industrin om forskare, framför allt på mellannivå. Särorganisationen har setts som en möjlighet att i reglerade former ge den enskilde det ekonomiska utbyte av sin verksamhet som är svårt att uppnå inom den reguljära högskoleorganisationen. Detta utgör ett påtagligt dilemma. I detta perspektiv finns risker för att Särorganisationen utvecklas till inte i första hand ett medel att främja forskningssamverkan utan ett sätt att ge vissa forskare ekonomiska fördelar framför andra, som i realiteten utför samma arbete. Detta motiverar, enligt vår uppfattning, att fakultets-lsektionsnämnden, skall ha insyn i verksamheten inom en särorganisation inom dess verksamhetsområde, genom representation i styrelsen.

I den mån ändamålsenligt utformade särorganisationer kommer till stånd

vid högskoleenheterna bör, enligt vår bedömning, forskarnas intresse för privata inrättningar av här nämnt slag minska. Särorganisationen skulle också kunna stå som huvudman for sådan provnings-, service- eller utredningsverksamhet som inte har omedelbar betydelse för utbildningen och forskningen inom högskolan men som skulle främjas av fortsatt nära kontakt med högskolans forskning och som bygger på kompetens som utvecklats inom denna. Ytterligare en faktor som vi tillmätt betydelse vid ställningstagandet är de bedömningar av fördelarna med särorganisationer, som förmedlats vid underhandskontakter med kommittén och som ligger bakom konkreta åtgärder och förslag bl. a. i Luleå, Linköping och Göteborg. När det gäller sektorsorganens och andra externa organs möjligheter till inflytande över FoU-organisationen bör de förslag vi redovisat i kapitel 9 i flertalet fall vara tillfyllest. Man bör dock, i likhet med vad utbildningsministern anförde i prop. 1978/792119, räkna med att mycket starka skäl för att bilda fristående forskningsinstitut för sektoriell FoU kan föreligga i något fall. Särskilt svårigheterna att inom högskoleorganisationen lösa in-

202 Särskild organisation för viss _forskningssamverkan

flytandefrågorna kan därvid väga tungt. Med någon form av särorganisation skulle det emellertid vara möjligt att utan att frångå riksdagens principbeslut lösa även dessa frågor. För flertalet forskningsområden inom högskolan saknar diskussionen om _ särorganisation aktualitet. Detsamma gäller den av forskningsråden och sannolikt merparten av den av sektorsorganen finansierade forskningen. Forsk- g

ningsrådens anslag och de sektoriella medel som anvisas på liknande villkor i

avses även framgent gå direkt till högskoleenheterna. i Mot denna bakgrund föreslår vi, att regering och riksdag - i den mån §5 så erfordras - skall medverka till att särorganisationer av här avsett slag skall kunna bildas. Vi kommeri det följande att diskutera dels vissa allmänna krav som bör ställas på särorganisationer, dels några tänkbara organisationsformer. Det finns enligt vår uppfattning inte anledning att i detalj reglera hur den enskilda särorganisationen skall utformas. Skillnaderna mellan högskoleenheter och vetenskapsområden är alltför stora for att något sådant skulle vara lämpligt eller möjligt. Vi vill i detta sammanhang åter betona, att behov av någon form av särorganisation torde föreligga endast inom avgränsade delar av högskolan. Även inom dessa delar måste de beslutande organen själva få avgöra om de önskar bedriva forskningssamverkan genom en särorganisation.

14.5 Allmänna krav på en särorganisation

En utgångspunkt för våra överväganden i dessa frågor har sålunda varit, att berörda högskolemyndigheter skall lämnas stor frihet att själva välja de organisations- och verksamhetsformer som bäst främjar verksamheten. Med hänsyn till att forskningssamverkan är en uppgift som nu åvilar högskolan och som till viss del - om än begränsad - skulle bli överilyttad till annan Organisationsform, finns det dock skäl att från allmänna utgångspunkter precisera vissa minimikrav som måste uppfyllas av de särorganisationer som kan tillkomma. Vissa av de krav vi här preciserar kan givetvis gälla endast de former for särorganisation som avser organisationer i anslutning till högskoleenheterna. I den mån andra juridiska personer bildar en organisation med uppgifter av liknande slag kan här angivna krav inte leda till annat än rekommendationer. Flera av de organisationsformer som kan vara aktuella kräver regeringens godkännande. Högskolestyrelsen bör alltid avge förslag om bildande av särorganisation. Styrelsens medverkan motiveras av dess övergripande ansvar för all verksamhet och alla resurser vid högskoleenheten. Initiativ till bildande av särorganisation kan normalt väntas komma från en eller flera institutioner. Det bör under alla förhållanden ankomma pâ berörd institutionsstyrelse att avgöra om institutionens forskningssamverkan skall ske genom särorganisation eller i reguljära former. Ett viktigt skäl för att lägga detta avgörande på institutionsstyrelsen är den betydelse en särorganisation skulle få för institutionens planering, inte minst bemanningsplaneringen. Av samma skäl är det inte möjligt att låta den enskilde forskaren under löpande budgetår välja om ett projekt skall bedrivas direkt

Särskild organisation jör viss forskningssamverkan 203

vid institutionen eller kanaliseras genom särorganisation. Planeringsskäl talar enligt vår mening for att all forskningssamverkan av uppdragskaraktär vid en institution kanaliseras till särorganisationen i den mån institutionen beslutat att över huvud taget samverka med denna. Modellerna med särorganisation bygger på att högskoleenhet och särorganisation gemensamt utnyttjar befintlig personal och utrustning samt högskolans lokaler. Detta ställer krav på att man såväl inom högskoleenheten som inom särorganisationen tillämpar arbets- och redovisningsrutiner, som medger beräkning av de totala faktiska kostnaderna vid varje projekt. Detta innebär krav på någon form av tidredovisning också inom den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen inom de institutioner som berörs. Högskolestyrelsen bör, enligt vår uppfattning, ha insyn i och visst inflytande över en särorganisation. Graden av insyn och inflytande blir naturligtvis olika beroende på valet av verksamhetsform. Sålunda är en särskild inrättning en del av högskoleenheten och som sådan underställd styrelsen, medan exempelvis en stiftelse är fristående från högskolan och insyn och inflytande uppnås genom tillsättande av styrelse och revisorer. Enligt vår uppfattning finns två avgörande skäl for att ge högskolestyrelsen en stark ställning i förhållande till en särorganisation. Särorganisationen tar över ansvaret for en verksamhet, som egentligen åvilar högskolan och som även om det formella ansvaret flyttats ändå kommer att ha stor betydelse för forskning och utbildning inom berörda institutioner. Högskolestyrelsen kommer att behöva den samlade Överblicken över särorganisation och berörda institutioner for att kunna fullgöra sina uppgifter. Det andra skälet hänger samman med basfinansieringen av särorganisationens verksamhet. I den mån statliga medel anvisas till en särorganisation, antingen direkt över statsbudgeten eller genom beslut av högskolestyrelse, bör det allmännas insyn och kontroll utövas genom högskolestyrelsen. Det sagda innebär inte att högskolestyrelsen också bör vara styrelse för en särorganisation. I många fall kan det vara lämpligt eller t. o. m. önskvärt, att företrädare for externa intressen kan beredas plats i särorganisationens styrelse. I fråga om särorganisationer avsedda for sektoriell FoU är detta det främsta motivet för att skapa en särorganisation. En viss personalunion mellan högskolestyrelse och styrelse for särorganisation bör dock eftersträvas. I de fall Särorganisationen är att betrakta huvudsakligen som ett högskoleenhetens eget organ bör styrelsen kunna utses av högskolestyrelsen. Är Särorganisationen däremot av nationellt intresse, något som torde vara fallet bl. a. med en särorganisation avsedd for sektoriell FoU, bör styrelsen utses på sätt regeringen bestämmer i det enskilda fallet. Oavsett vilket organ som utser styrelsen för en särorganisation bör forslag till ledamöter på sedvanligt sätt inhämtas från berörda myndigheter och organisationer m. ll. Förutom sektorsorgan kan det vara fråga om branschorganisationer, löntagarorganisationer m. fl. Det kan vara lämpligt att flertalet ledamöter i styrelsen har erfarenhet av FoU-verksamhet. Även foreträdare for de anställda i en särorganisation bör ingå i dess styrelse. Vi har i det föregående berört kravet på insyn i särorganisationens verksamhet från den eller de fakultets-/sektionsnämnder, som berörs av verksamheten. Enligt vår uppfattning är det viktigt, att organ med hög vetenskaplig kompetens fortlöpande följer FoU-arbetet inom en särorganisation och öppet redovisar sin uppfattning om verksamheten.

204 Särskild organisation för viss forskningssamverkan

Även om en utgångspunkt för våra överväganden är statsmakternas beslut våren 1979 om bl. a. den sektoriella forskningen måste man också ta hänsyn till den statliga och statsunderstödda FoU-organisation som finns utanför högskolan. Till denna hör bl. a. kollektivforskningsinstituten samt några sektoriellt avgränsade forskningsinrättningar t. ex. FOA, institutet för social forskning och väg- och trafikinstitutet. I den mån särorganisationer inrättas med verksamhet inom samma områden som någon befintlig inrättning kan en konkurrenssituation uppstå. En sådan situation bör undvikas. Vi kommer i det följande att beskriva hur en högskoleenhet, genom långtgående samarbetsavtal med t. ex. ett kollektivforskningsinstitut, kan uppnåi huvudsak samma mål som genom att skapa en särorganisation. Utbyggnaden av särorganisationer måste därför ske under hänsynstagande till verksamhet och resurser vid andra statliga eller statsunderstödda forskningsinrättningar. Praktiskt bör detta hänsynstagande ta sig uttryck i att högskolestyrelsernas beslut föregås av samråd bl. a. med STU. Slutligen vill vi betona w även om det kan synas självklart - att varje särorganisation måste ta fullt ansvar för den verksamhet den bedriver. Arbetsgivaransvaret för den personal som anställs av särorganisationen bör utövas av särorganisationen ensam. Särorganisationen får inte bli ett medel att i goda tider kunna betala högre löner än högskoleenheten medan man i ett trängt ekonomiskt läge vältrar över kostnader på denna. Den får heller inte innebära, att högskolans institutioner åderlåts på sina bästa forskare. Praktiskt innebär detta bl. a att den som är verksam huvudsakligen inom särorganisationen inte bör kunna behålla en “bottentjänst” inom högskoleenheten längre än vad som följer av gällande allmänna bestämmelser (SFS 1970:388), dvs. normalt högst 180 dagar. Vidare bör den personal som är anställd direkt vid särorganisationen svara för en väsentlig del av den totala verksamheten. En del av högskoleenhetens behov av vikarier som följer av att lärare på deltid knyts till särorganisationen bör tillgodoses genom att forskare inom särorganisationen fullgör t. ex. viss undervisning. Det kvarstående behovet av vikarier vid institutionen skiljer sig knappast till art eller omfattning från vad som skulle bli aktuellt om verksamheten bedrevs utan särorganisation.

14.6 Alternativa organisationsformer

De förslag till särorganisationer som under hand kommit oss till del har med ett par undantag haft karaktär av idéskisser, som inte konkretiserats i detalj. Undantagen utgörs av dels förslaget till program för teknisk utveckling från universitetet i Linköping, dels den redan existerande stiftelsen Prodinor i Luleå. I det följande redovisas några alternativa organisationsformer. De redovisade alternativen tillgodoser inte alltid alla de krav, som i olika sammanhang ställts på en särorganisation. Med hänsyn till att önskemålen och behoven varierar mellan olika delar av högskoleorganisationen 1 Detta avsnitt bygger redovisas även alternativ som endast i begränsad usträckning tillgodoser delvis på Statskontorets de uppställda kraven. rapport (l976:22) Myndighet, Stiftelse eller Aktie- Vi har vid våra överväganden kunnat urskilja tre grupper av organisabolag tionsformer. Inom varje grupp finns ett eller flera huvudalternativ, som

Särskild 205

organisation för viss forskningssamverkan

Antalet teoretiskt möjliga lösningar i sin tur kan ges olika detaljutformning. är sålunda stort. Antalet praktiskt genomförbara modeller är däremot relativt

begränsat. De tre huvudgrupperna är: ( l) från högskolan fristående organ, (2) särskilda samt (3) samarbetsavtal med fristående enheter inom högskoleorganisationen

forskningsinstitutioner. huvudl den första gruppen, från högskolan fristående organ, finns tre alternativ, nämligen stiftelse, aktiebolag och statlig myndighet. Samtliga används för olika former av statlig verksamhet. De tre organisationsformer två sistnämnda är emellertid av mindre intresse för de syften som här avses. Sålunda är aktiebolagets verksamhet relativt strikt reglerad genom lag-

som ytterst syftar till att skydda aktieägarnas och borgenärernas stiftning, intressen. Dessa regler kan för ett statligt bolag utgöra en onödig belastning. i regel vinstgivande affärsverksamhet Vidare förutsätter aktiebolagsformer i detta sammanhang. av ett slag som knappast är aktuellt har fördelar i situationer då statsmakternas behov av Myndighetsformen är särskilt stora och i situationer då rättsatt styra en statlig verksamhet säkerhetskraven på verksamheten är högt ställda. Detta torde inte gälla

den här aktuella verksamheten. Den ingående regleringen av resursanskaff-

är en nackdel särskilt vid affärsverksamhet. Mynningen vid myndigheter är också mindre lämplig i situationer då en långtgående samdighetsformen för verksamheten. Vidare verkan med utanförstående grupper är väsentlig innebär verksamhetsformen relativt små fördelar jämfört med organisato-

riska lösningar inom högskoleenhetens ram. För sektoriell FoU skapar myn-

de möjligheter till inflytande för externa intressen dighetsformen visserligen men den innebär också att man får det slags relativt frisom eftersträvas, som enligt riksdagens beslut skall undvikas. stående forskningsinstitut bäst tillgodoser de be- Den organisationsform som enligt vår bedömning är stiftelsen. Med hov som aktualiseras av högskolans forskningssamverkan kan i dessa sammanhang likställas allmän inrättning eller anstalt. stiftelser Stiftelseformens främsta fördel är dess flexibilitet. Sålunda saknas lagreg-

lering av beslutsformerna inom en statlig stiftelse. Detta innebär stora möjatt anpassa stiftelseformen till de särskilda krav som gäller inom ligheter Vidare är stiftelsen -liksom aktiebolaget - ett självständigt varje verksamhet. dvs. stiftelsen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigrättssubjekt, heter som juridisk person. En myndighet däremot är en del av staten. Egen är en förutsättning för att en särorganisation skall kunna rättssubjektivitet vissa av de krav som redovisats i avsnitt 14.2. Stiftelseformer tillgodose ansetts särskilt lämpliga bl. a. för forsknings- och har i andra sammanhang samt för verksamhet inom kulturomrâdet. utvecklingsverksamhet med avsaknaden av lagstift- Stiftelseformens svagheter hänger samman Huvudmannen har emelning och regler bl. a. för ekonomiadministrationen. att i stiftelsens eller i annan handling lertid möjlighet stadga, i arbetsordning ta in de föreskrifter som bedöms erforderliga. Detta gäller även frågor om till allmän insyn och de statliga konde anställdas villkor, möjligheterna

trollorganens befogenheter. Inom den andra huvudgruppen, särskilda enheter inom högskoleorganisafrämst två alternativ nämligen dels den i högskotionen, har vi studerat förutsatta organisationsformen särskild inrättning, dels proleförordningen

:206 Särskild organisation för

vissforskningssamverkan

gram för utveckling av det slag som aktualiserats av universitetet i Linköping. Vid sidan om institutioner och andra arbetsenheter kan enligt 16 kap. högskoleförordningen förekomma särskild inrättning. Ramarna för verksamheten och för ledningsfuktionerna kan utformas efter behoven i varje särskilt fall. Sådana föreskrifter meddelas av regeringen. Denna lösning inom högskoleförordningens ram innebär att verksamheten i allt väsentligt kommer att vara av samma bestämmelser som reglerad om den bedrevs vid en institution. Ett betydelsefullt är dock ledundantag ningsfunktionerna, vilka kan utformas efter behoven i varje särskilt fall. Enligt vår bedömning bör det vara möjligt att utnyttja denna form av särorganisation för sektoriell FoU i de fall kraven på mer direkt inflytande för sektorsorgan och andra externa intressen är särskilt stora. Inrättningen skulle därvid, under högskolestyrelsen, ledas av en särskild med styrelse den sammansättning regeringen bestämmer i varje särskilt fall. Denna styrelse skulle t. ex. kunna de uppgifter fullgöra som eljest ankommer på institutionsstyrelse och eventuellt även fakultetsnämnd. Också för övriga former av forskningssamverkan kan särskild inrättning som särorganisation ge vissa fördelar, bl. a. i fråga om möjligheterna till tvär- och mångvetenskapligt arbete.

Den av universitetet i Linköping skisserade modellen program för teknisk

utveckling” kan ses som ett sätt att för det tekniska området i universitetets organisation och anslagssystem avspegla högskolelagens föreskrift om utvecklingsarbete som en uppgift för högskolan. Vid sidan av befintliga anslag - och program -till grundläggande högskoleutbildning och forskninglforskarutbildning föreslås ett anslag och program över statsbudgeten till teknisk utveckling. Programmets industriella inriktning markeras av att medlen, 10 milj. kr., föreslås bli anvisade över industridepartementets huvudtitel. För verksamheten inom detta program föreslås en med fakulteter och institutioner parallell organisation. Programmet skall vara underställt högskolestyrelsen och ingå som en del av universitetet men på varje nivå skall finnas särskilda ledningsorgan. och samverkan Långtgående samordning med resp. institutioner förutsätts -liksom i övriga här diskuterade modeller - i fråga om lokaler, utrustning och personal. Den av universitetet i Linköping beskrivna modellen är inte utarbetad i detalj. Det är därför inte möjligt avgöra i vad mån andra förutsättningar skulle gälla för verksamheten inom programmet än inom en särskild inrättning. De restriktioner som gäller för universitetet som myndighet kommer att gälla även för ett program för utveckling av detta slag. En avgörande skillnad dock ligger i den föreslagna basfinansieringen över statsbudgeten. Den tredje gruppen lösningar är samarbetsavtal med befintliga forskningsinstitutioner. Det är här inte fråga om att skapa nya enheter utan om att genom långtgående formaliserat samarbete utnyttja befintliga resurser på ett för båda parter effektivare sätt. Av intresse i detta sammanhang är i första hand samarbete med kollektivforskningsinstituten. Ett i vissa fall betydande samarbete finns f. n. mellan kollektivforskningsinstituten och angränsade institutioner inom Detta samarbete högskolan. skulle kunna utvecklas så att institutet stod som mottagare av alla externa medel av uppdragskaraktär. För att fullgöra såväl dessa uppgifter som insti-

Särskild organisation för viss forskningssamverkan 207

tutets och institutionens övriga forsknings- och utbildningsuppgifter skulle de samlade resurserna vid institut och institutioner stå till förfogande. Insatserna av personal och utrustning etc. från ömse håll skulle avräknas i efterskott inom ramen för ett clearingsystem. Institutet skulle därmed, inom sitt begränsade område, kunna fylla alla de uppgifter som förutses för en särorganisation. En samverkan av detta genomgripande slag är givetvis förenad med åtskilliga praktiska problem och måste sannolikt utvecklas successivt. Det förutsätter också godkännande av de industristiftelser som normalt, tillsammans med staten, är huvudmän för kollektivforskningsinstituten. Såvitt vi kan bedöma motsvarar en lösning av detta slag väl de krav som ställts upp samtidigt som man undviker en konkurrenssituation mellan två allmänna FoU-inrättningar inom samma område. Därutöver bör ett ömsesidigt informationsutbyte med de nämnda industristiftelserna vara av betydelse för utvecklingen av industriellt motiverad FoU inom högskolan. Slutligen bör för berörda institut ett nära samarbete med högskolan motverka eventuella tendenser till avskärmning och stagnation.

14.7 ställningstaganden och förslag

I det föregående har vi föreslagit, att det för högskoleenheter som så önskar skall kunna bildas en eller flera särorganisationer för en del av resp. enhets forskningssamverkan. Detta ställningstagande grundas på den beskrivning av de tänkta särorganisationernas uppgifter och organisation som ges i avsnitten 14.3 och 14.4. Till ställningstagandet är knutna ett antal villkor som redovisats i avsnitt 14.5. Mot bakgrund av detta principiella ställningstagande har vi redovisat ett antal alternativa verksamhetsformer och sökt värdera dessa mot de behov eventuella särorganisationer skall täcka. Denna genomgång ger inte underlag for forslag om en enhetlig verksamhetsform for de aktuella delarna av högskolans forskningssamverkan. Skillnaderna i Förutsättningar inom olika forskningsområden är så betydande, att högskolemyndigheterna måste ges frihet att inom de givna ramarna själva avgöra vilken verksamhetsform som bäst kan tillgodose behoven i det enskilda fallet. Den typ av särorganisation som avses for i första hand viss sektoriell FoU har aktualiserats för att tillgodose väsentligen andra behov än de särorganisationer som är inriktade främst mot industriell FoU. Krav på affärsmässiga arbetsformer är där av mer underordnad betydelse medan inilytandefrågorna kommer i förgrunden. Särskild inrättning, dvs. en form av institut inom högskoleenhetens ram, bör då kunna vara en ändamålsenlig verksamhetsform. Det är givetvis möjligt att söka tillgodose behoven av särorganisation även för forskningssamverkan av annat slag genom verksamhetsformen särskild inrättning. De fördelar som kan vinnas i dessa fall är huvudsakligen av annan karaktär än vad som gäller för de verksamhetsformer som nämns i det följande. Detsamma torde gälla alternativet fristående statlig myndighet.

208 Särskild organisation för viss

forskningssamverkan

Två av alternativen avser organ med egen rättssubjektivitet. Av dessa bör enligt vår mening endast stiftelsen komma i fråga. Med stiftelse kan i dessa sammanhang likställas ”allmän inrättning” och anstalt. Några skäl som talar för aktiebolagsformen föreligger enligt vår uppfattning inte. Härutöver anser vi att program för teknisk (motsv.) utveckling av den typ som föreslagits av universitetet i Linköping och samarbetsavtal med t. ex. kollektivforskningsinstitut är verksamhetsformer, som bör kunna tillämpas. I det följande redovisar vi några kompletterande förslag och ställningstaganden i anslutning till de tre förordade verksamhetsformerna. För att en stiftelse med en högskoleenhet som huvudman skall kunna bildas krävs beslut av regeringen. Genom att regeringen fastställer stiftelsens stadgar erhåller denna rättssubjektivitet. Regeringens beslut bör som förut nämnts alltid bygga på förslag från berörd högskolestyrelse. En stiftelse med syfte att stödja och utveckla en högskoleenhets forskningssamverkan kan bildas också av utomstående organ. Högskoleenheten blir då inte huvudman för stiftelsen och erforderliga beslut om bildande m. m. tas av de utomstående organen i den ordning som gäller för dessa. Stiftelsens relationer till högskoleenheten och formerna för det vidare samarbetet bör regleras i ett ramavtal, som för högskoleenhetens del sluts av högskolestyrelsen. I den mån avtalet förutsätter ekonomiska åtaganden från enhetens sida krävs dock regeringens medgivande. Styrelse och revisorer i en stiftelse, för vilken högskoleenhet är huvudman, bör utses av högskolestyrelsen. Insyn i och kontroll av verksamheten inom en stiftelse, liksom inom varje annan särorganisation, utövas genom medverkan i ledningsorganens arbete och granskning i efterhand av revisorer. Vi vill i detta sammanhang erinra om betydelsen av att berörd eller berörda fakultets- eller sektionsnämnder på detta sätt ges möjligheter till insyn. I en stiftelse, som bildas av inrättningar utanför högskolan, ankommer det på huvudmännen att utse styrelse och revisorer. Som allmän princip bör då gälla, att högskoleenheten är tillforsäkrad representation i denna. Omfattningen av enhetens representation i en sådan stiftelses styrelse måste få stor betydelse för utformningen av det ramavtal som förutsätts reglera förhållandet mellan högskoleenhet och stiftelse. Statliga stiftelser står inte automatiskt under de statliga kontrollorganens tillsyn. Med hänsyn till att de här aktuella stiftelserna avses överta uppgifter, som eljest ankommer på högskoleenheten, bör de dock ställas under sådan tillsyn. Genom föreskrifter i stiftelsens stadga kan denna i detta avseende jämställas med statliga myndigheter. Viss oklarhet anses råda om tryckfrihetsförordningens tillämplighet på statliga stiftelser. Offentlighetsprincipen är dock knappast automatiskt tilllämplig på de stiftelser som här avses. Formellt finns inga hinder för att man i en stiftelses stadga skriver in, att samma öppenhet skall råda som hos statliga myndigheter. Med hänsyn till stiftelsernas syfte att främja forskningssamverkan inom områden där enskilds ekonomiska intressen kan bedömas vara av stor betydelse bör emellertid offentlighetsprincipen inte göras tillämplig på dem. En stiftelse med högskoleenhet som huvudman skall bedriva en närmast affärsmässig verksamhet, som inte är att betrakta som myndighetsutövning. LOA bör därför inte göras tillämplig på stiftelsen. Anställning i stiftelsen

forskningssamverkan

Särskild för viss 209 organisation

bör alltså inte vara statligt reglerad i den mening som avses i 2 kap. 1 § LOA. Ett samarbetsavtal t. ex. med ett kollektivforskningsinstitut kan, såvitt medverkan, slutas av högskolestyrelsen. För att gäller högskoleenhetens ett sådant samarbete skall flyta smidigt kan krävas, att högskoleenheten och institutet bildar ett gemensamt ledningsorgan med befogenheter att fatta beslut på institutets och enhetens vägnar i frågor som rör den gemensamma verksamheten. Högskoleenhetens företrädare i ett sådant organ bör utses av högskolestyrelsen. Frågor om insyn och kontroll behöver inte ordning eftersom alla beslut för högskoleenhetens del regleras i särskild har karaktär av delegationsbeslut. Inte heller personalfrågorna fordrar någon särskild lösning, eftersom all personal kommer att vara anställd antingen inom högskoleenheten eller vid institutet. En särskild inrättning utgör i praktiken en arbetsenhet inom en högskoleenhet och är som sådan underställd högskolestyrelsen. Den leds dock fastställer i det enskilda fallet. Ledamöter i styrelsen på det sätt regeringen för en särskild inrättning avsedd for sektoriell FoU bör utses på sätt regeringen föreskriver. sammansättningen av en dylik styrelse torde vanligen rymma sådana avvägningar mellan intressen på nationell nivå, att högskolestyrelsen inte bör anförtros uppgiften. I den mån man väljer att använda verksamhetsformen särskild inrättning för annan forskningssamverkan än sektoriell FoU bör styrelsen dock kunna utses av högskolestyrelsen. Eftersom en särskild inrättning är en del av högskoleenheten kräver frågorna om insyn, kontroll och de anställdas villkor ingen särskild reglering. Också ett program för teknisk (motsv.) utveckling avses vara en del av högskoleenheten och sålunda underställt högskolestyrelsen. Då programmet förutsätter ett särskilt anslag över statsbudgeten torde förslag få föras fram petitavägen och det slutliga beslutet fattas av riksdagen. För ett program för utveckling kräver frågorna om ledningsfunktioner, insyn och kontroll ingen särskild reglering i den mån de skall ansluta till vad som skall gälla för högskolan i övrigt. l ett program för utveckling är personalen, liksom i en särskild inrättning, anställd vid högskoleenheten och omfattas av samma avtal och bestämmelser som övrig personal. De anställdas förmåner skall i samtliga här aktuella verksamhetsformer regleras i kollektivavtal. Ett väsentligt motiv för att skapa särsjälvfallet organisationer, som anförts, är möjligheten att tillämpa en högre lönenivå än högskolans. Vi förutsätter, under de villkor som anges i avsnitt 14.4, att detta skall vara möjligt. Den nära anknytningen till högskoleenheterna och den förutsätta personalunionen kan dock antas komma att begränsa löneskillnaderna. Vi vill i detta sammanhang också peka på möjligheten till kontraktsanställning av personal inom högskolan, t. ex. inom ramen En sådan ordning skulle kunna motiveras för ett program för utveckling. av de inskränkningar i rätten till uppfinningar och i upphovsrätten samt i friheten att välja problem som gäller för den som är anställd i en särjämfört med högskoleanställda forskare. Vi utgår nämligen, organisation som framgått av det föregående, från att dessa frågor inom en särorganisation utanför högskolan. regleras på samma sätt som på arbetsmarknaden

15 Forskningsråden

15.1 Inledning

I direktiven och enligt den definition av begreppet som vi redovisat i kapitel l innefattas i forskningssamverkan forskningsrådens finansiering av projekt inom högskolan. Vi framhöll i nämnda kapitel att denna användning av begreppet kunde upplevas som språkligt och sakligt oegentlig. Om man såg till effekterna för högskoleenheternas planeringssituation skulle emellertid skillnaden vara liten mellan anslag från forskningsråd och medel, som tillförs högskolan utifrån på annat sätt. Det ömsesidiga beroendet mellan forskningsråden och högskoleorganisationen motiverar enligt vår mening,tillsammans med rådens ställning som finansiärer av huvuddeln av den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen inom högskolan, att högskolans forskningssamverkan med forskningsråden behandlas i ett separat kapitel. All forskningsverksamhet är till sin natur tidskrävande. För att nå framgång i forskningen förutsätts inom flertalet forskningsområden, att forskaren har möjlighet att ägna sig åt ett valt problemområde under jämförelsevis lång tid. Detta gäller inte minst den forskning forskningsråden finansierar. Medan forskningen sålunda är en kontinuerlig process, som i princip inte låter sig delas in i terminer och budgetår, bygger det statliga budgetsystemet på anslag för ett år i sänder, som i princip omprövas av riksdagen inför varje budgetår. Vi har i kapitel 5 redovisat en del av de problem som följer av nuvarande ordning för forskningsrådens finansiering av FoU inom högskolan. Till en del är dessa problem inte specifika för forskningsrådens anslagsgivning. I princip finns samma begränsningar och brister i den FoU-finansiering som bedrivs bl. a. av vissa sektorsorgan i former som påminner om forskningsrådens. Den statliga budgetens ettårsperspektiv präglar givetvis inte bara forskningsrådens verksamhet utan större delen av statsförvaltningen. I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 tar UHÄ upp hithörande frågor och redovisar ett pågående utvecklingsarbete som syftar till en sådan uppläggning av petitaarbetet inom högskolan att långsiktigheten i planeringen främjas. De förslag vi för fram i förevarande kapitel utgår från uppfattningen, att det är angeläget att begränsa osäkerhetsmomenten i högskoleenheternas planeringsarbete. Flera av våra förslag skulle med i huvudsak oförändrad argumentation och med lika stort fog kunna appliceras på större delen av

212 F orskningsrâden

högskolans verksamhet. Med hänsyn till forskningsrådens dominerande inflytande över den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom högskolan och med hänsyn till vårt uppdrag beträffande rådens finansiering av verksamhet inom högskolan har vi emellertid sett det som rimligt att ta upp frågan om en Stabilisering genom åtgärder som berör forskningsrådens finansiering av högskolans forskning.

15.2 Planeringsramar för

forskningsråden

Forskningsverksamheten är, som nämnts, till sin natur långsiktig. Kraftiga resursökningar i syfte att snabbt öka “output” leder sällan till avsett resultat. Plötsliga minskningar kan få negativa effekter som vida överstiger minskningens relativa storlek. Särskilt den långsiktigt kompetensuppbyggande forskningen skulle kvalitativt och effektivitetsmässigt främjas av att statsmakterna gjorde utfästelser i fråga om resursvolymen för flera budgetår

framåt. Åtgärder med denna inriktning har redan I prop.

vidtagits. 1979/ 802100, bil. 12 förordade föredraganden en förstärkning av resurserna till forskarutbildning och forskning med totalt 70 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Han anmälde vidare, för att underlätta den långsiktiga planeringen av forskningsverksamheten, att han för de därefter följande budgetåren avsåg att förorda förstärkningar av motsvarande omfattning. Forskning är naturligtvis inte den enda verksamhet i samhället för vilken hävdas att det krävs långsiktig planering och långsiktiga ekonomiska åtaganden. Inom statsförvaltningen i övrigt förekommer verksamheter där man accepterat avsteg från de mer traditionella formerna för medelstilldelning. Redan på 1940-talet började man inom försvars- och kommunikationsdepartementens verksamhetsområden bygga upp ett system med budgetbemyndiganden. Med ett bemyndigande avses därvid ett formellt åtagande från statsmakternas sida, som gör det möjligt for en statlig myndighet att med utomstående parter ingå bindande avtal som sträcker sig utöver det löpande budgetåret. Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde arbetar man även med andra instrument för att underlätta den långsiktiga planeringen av verksamheten. Riksdagen fattar sålunda vart femte år ett försvarsbeslut, som innehåller riktlinjer för den kommande femårsperioden och en totalram för utgifter under samma period.

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1978/791119 innebar bl. a. att

regeringen vart tredje år skall förelägga riksdagen en principproposition om FoU-politiken under kommande femårsperiod. Detta beslut är ett uttryck för forskningens krav på långsiktighet. En sådan långsiktighet främjas av att riksdagen gör principuttalanden om forskningsbehoven/forskningsramama för den kommande femårsperioden. I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 anmäler UHÄ sin avsikt att redovisa flerårsplaner för forskning och forskarutbildning inom varje fakultet. Ett beslut om anslagstilldelning, som sträcker sig över flera budgetår, medför naturligtvis att man begränsar rörelsefriheten under perioden. Ett rambeslut för t. ex. fem år innebär att man avstår från möjligheten att dra nytta av tillfälliga opinioner för att åstadkomma resurstillskott, men skapar

F orskriihgsfräden 213

i stället väsentligt förbättrade förutsättningar för forskningsrådens och högskoleenheternas planering. Det finns i detta sammanhang skäl att peka på att all FoU-verksamhet stora tröghetsmoment. Resultat kan sällan rymmer pressas fram på kort tid ens med stora ekonomiska insatser. Vetenskapliga kräver oftast en successiv ökning av forskningsvolymen under framsteg lång tid. Detta talar mot plötsliga och stora förändringar när det gäller beslut till FoU och dess Fördelning mellan områden. om resursvolymen Tekniskt kan samma modell med fleråriga resursramar tillämpas för forsksom för försvaret. Det innebär att en totalram från början delas ningsråden för de ingående budgetåren och berörda ändamål. Till upp på basbelopp kommer en årlig kompensation för inträffade löne- och dessa basbelopp prisökningar, som skall syfta till att bibehålla den för perioden fastställda ambitionsnivån. Vi föreslår, att ett system med fleråriga ramanslag införs för forskningsråden inom område. Mot bakgrund av fattade utbildningsdepartementets kan det vara ändamålsenligt att anknyta till regeringens reriksdagsbeslut dovisning av forskningspolitiska frågor för riksdagen. Den närmare utformav erfarenheterna av arbetet ningen av systemet bör avgöras mot bakgrund med 1982 års forskningspolitiska proposition och det nämnda utvecklingsarbetet inom UHÃ. Även om en totalram fastställs av riksdagen måste årliga anslag till resp. forskningsråd fastställas av denna. Mindre förskjutningar mellan budgetåren inom totalramen blir därigenom möjliga. Vidare kan engångsanvisningar för speciella ändamål, exempelvis vid oväntade vetenskapliga utnyttjas bör också bemyndiga regeringen att beräkna och genombrott. Riksdagen for inträffade kostnadsökningar. Grunden for sådan utbetala kompensation bör vara de allmänna löne- och prisindex som beräknas av kompensation kompliceras emellertid SCB. I likhet med vad som gäller för försvarsmateriel sådana indexberäkningar när det gäller vetenskaplig utrustning av att prisfrån kvalitetsutvecklingen. Ett visst mått utvecklingen aldrig kan särskiljas av skälighetsprövning blir därför ofrånkomligt. Fleråriga ramanslag kan naturligtvis aktualiseras också for den reguljära Vi har emellertid av skäl som redovisats ovan valt att högskolebudgeten. här begränsa våra förslag till forskningsråtlsorganisationen. Den forskning som finansieras med medel från sektoriella organ eller från företag och organisationer m. fl. påverkas sålunda inte av våra förslag. Liknande förslag har emellertid för sektorsorgans del förts fram av skolforskningskommittén i betänkandet (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling.

15.3 Tidpunkt för rådens besked om anslag

fastställer normalt budget för det kommande läsåret i Högskolestyrelsen mars-april. Forskningsrådens besked om beslut om anslag lämnas i allmänhet ca en månad senare. Detta innebär att den av högskolestyrelsen fastställda budgeten måste revideras på institutionsnivå med utgångspunkt bl.a. i forskningsrådens beslut. Vi föreslår mot denna bakgrund att forskningsråden ändrar sina arbetsrutiner så att slutliga beslut om anslag till projekt m. m. fattas i sådan tid

214 F orskningsrâden

att de kan beaktas i högskoleenheternas arbete med budget och verksamhetsplan. Inom ramen för nuvarande budgetsystem bör forskningsråden ha möjlighet att lägga upp arbetet så, att beslut om medelstilldelning fattas tidigt under kalenderåret. Det erforderliga Förberedelse- och prioriteringsarbetet bör i huvudsak kunna ske under hösten med utgångspunkt i antaganden om oförändrade reala anslag från riksdagen. Sedan budgetpropositionen presenterats i januari kan erforderliga justeringar och kompletteringar av de preliminära ställningstagandena ske. Vid bifall till våra förslag om planeringsramar kan råden med stor grad av säkerhet förutse vilka medel som kommer att finnas tillgängliga. Formellt måste givetvis forskningsrådens beslut om anslag - i avvaktan på riksdagens ställningstagande till dessa anslagsfrågor m. m. - vara av preliminär karaktär. Detta förbehåll är dock nödvändigt redan med nu tillämpade rutiner. Vårt förslag kräver att tidpunkten för inlämnande av ansökningar om anslag flyttas. De problem som följer av en sådan förändring är emellertid till största delen begränsade till ett år och utgör därför inte något avgörande hinder för en förändring.

15.4 Defmitiva anslag

Forskningsråden tillämpar f. n. ett system som innebär, att anslagen be-

räknas med utgångspunkt i det löne- och prisläge som gäller vid besluts-

tillfället. Något försök att förutse storleken av i förväg inte kända lönekostnadsökningar under den period anslaget gäller görs inte. I stället utfáster sig forskningsråden, att så långt möjligt ge kompensation för avtalsenliga löneökningar. Forskningsråden tar dessutom, för den forskningsrådsfmansierade personalen, på sig eventuella merkostnader inom ramen för sjukoch föräldraförsäkringarna som följd av arbetsgivarinträdet och som formellt belastar resp. högskoleenhet. Genom dessa åtaganden ger forskningsråden vissa garantier för att projekt, som en gång fått anslag, kan fullfölja verksamheten i enlighet med ursprungliga planer. Högskoleenheterna belastas slålunda i princip inte med kostnader för omständigheter av här nämnt slag, som inte kunnat förutses vid beslutstillfállet. Forskningsråden har upprepade gånger begärt att få tillgång till de s. k. täckningsanslagen under VIII huvudtiteln. Detta önskemål har inte tillmötesgåtts. Forskningsråden måste därför själva avsätta medel för att kunna täcka kostnader vid högskoleenheterna som följer av avtalsenliga lönehöjningar och av arbetsgivarinträdet inom sjuk- och föräldraförsäkringarna. Förfaringssättet innebär en betydande administrativ belastning på högskoleenheterna och forskningsråden. Sålunda beräknar högskoleenheterna merkostnaderna och rekvirerar erforderliga medel från råden, som kontrollerar beräkningarna och betalar ut ersättning till högskoleenheterna som i sin tur betalar ut medlen till berörda personer. Det bör tilläggas, att forskningsråden inte utfást sig att ge full kompensation för de kostnadsförändringar som kan inträffa. I en del fall görs kompensationsberäkningarna schablonmässigt, vilket innebär att högskoeenheterna inte alltid får full täckning för sina verkliga kostnader.

fgrsf/*ciiggsrâden 215

Det nuvarande i skilda sammanhang. Företrädare systemet har diskuterats för både högskolemyndigheterna och forskningsråden har uttryckt önskemål

om att forskningsråden skall gå över till ett system med s. k. definitiva att forskningsråden vid beräkningen av anslag tar anslag. Detta innebär, kostnadsökningar, framför allt lönekostnadsökningar, hänsyn till förväntade under anslagsperioden. Någonjustering i efterhand med hänsyn till verkliga

kostnader förutsätts därvid inte ske. Ett sådant system innebär att det administrativa arbetet begränsas. Det ankommer på berörda högskolemyndigheter att planera och genomföra verksamheten på ett sådant sätt att de sedan någon tid denna givna ramarna kan hållas. FRN och HSFR tillämpar ordning. inom utbildningsdepartementets område Vi föreslår att forskningsråden med definitiva anslag. En övergång till generellt går över till ett system definitiva både för forskningsråden och för anslag underlättar planeringen de enskilda högskolemyndigheterna. Vi förutsätter, att högskolemyndigav ambitionsnivån när det gäller planering av heterna med den höjning verksamhet och ekonomi, som vi förordar, kan disponera forskningsrådsambitionsnivå som fastställs för ett anslagen på ett sådant sätt, att den projekt kan bibehållas. kost- Ett system med definitiva anslag kan förutses fungera väl så länge är någorlunda lugn och forutsebar. Oväntade, kraftiga nadsutvecklingen löne- eller prisökningar kan emellertid rubba systemet och får starkt negativa för forskningen och högskoleenheterna. Vi förordar därför, konsekvenser anslag kombineras med att högskoleenheterna att ett system med definitiva under åttonde huvudtiteln också för den får tillgång till täckningsanslagen En sådan ordning torde personal som är anställd på forskningsrådsmedel. för fasta vara ofrånkomlig om externa medel skall kunna utgöra underlag på sätt som bl. a. lärartjänstutredningen föreslagit. tjänster

När det kostnader inom ramen för sjuk- och

gäller högskoleenheternas föräldraförsäkringama förordar vi i avsnitt 10.5.3, att dessa skall täckas med ett erfarenhetsmässigt beräknat pålägg, som belastar alla projekt som tillförs externa medel - med vissa preciserade undantag. Detta pålägg avses belasta I nämnda avsnitt förordar vi också, att högäven rådsfmansierade projekt. för den externfinansierade personalen i anskoleenheternas merkostnader skall täckas på motsvarande sätt. slutning till arbetsmarknadslagstiftningen innebär de här nämnda förslagen, att det ansvar forsk- Sarnmantagna ningsråden hittills tagit på sig att hålla reserver för vissa kostnadsökningar, som beror på avtal eller de anställdas rättigheter enligt lag, förs över till för högskoleenheterna. Vad som ytligt kan synas vara en kostnadsökning är således endast en transferering från råden till högskoforskningsråden leorganisationen. För överblickens skull finns anledning att i detta sammanhang belysa konsekvenserna för forskningsråden av de övriga förslag som förs fram i vid forskavsnitten lO.5.3 och l0.5.4. Vad gäller de direkta kostnaderna tillämpad praxis skall fortsätta att ningssamverkan föreslår vi, att hittills att kostnader för speciell utrustning, datortid och av gälla. Detta innebär, bör behandlas enligt nuvarande principer och högskolans expenskaraktär fasta basorganisation för forskning bör stå till förfogande för projekt, som får stöd av råden. I fråga om de indirekta kostnaderna vid forskningssam-

216 Forskningsrådet

verkan har kostnader som följer av sjuk- och föräldraförsäkringarna och

arbetsmarknadslagstiftningen behandlats i det föregående. I fråga om de

merkostnader inom högskoleförvaltningarna och servicefunktioner som följer av den allmänna ökningen av verksamhetsvolymen innebär våra förslag i avsnitt 105.3, att forskningsråden inte skall vidkännas någon kostnad med undantag av motsvarigheten till den hittillsvarande tvåprocentiga förvaltningsavgiften. Vi vill i detta sammanhang också erinra om att förslaget i avsnitt 9.2.1 om en buffert for kostnader i samband med omstrukturering av verksamheten inte avser medel från forskningsråden och STU.

15.5 Personliga tjänster vid forskningsråden

Rådens stöd till forskning inom högskolan utgår i stor utsträckning i form av anslag till lönekostnader. Huvuddelen av denna personal är verksam inom forskningsprojekt knutna till högskoleenheterna. För denna rådsfinansierade personal har resp. högskoleenhet arbetsgivaransvar. Härutöver finns ca 200 forskartjänster för vilka forskningsråden själva i flertalet fall reellt sett tar arbetsgivaransvaret. Dessa tjänster kan delas in i tre grupper:

l. Personliga extra ordinarie tjänster som professor. 2. Extra ordinarie tjänst som forskare med tidsbegränsat förordnande på upp till sex år (särskild forskartjänst). 3. Extra tjänster eller arvodestjänster på skilda nivåer.

Tjänster som extra ordinarie professor vid forskningsråden inrättas av riksdagen eller efter riksdagens bemyndigande. Tjänstgöringens art och omfattning fastställs av resp. forskningsråd efter samråd med UHÄ. Extra ordinarie tjänst som forskare vid forskningsråd inrättas och tillsätts av resp. forskningsråd intill ett högsta antal regeringen bestämmer. Var gång en sådan tjänst skall inrättas och tillsättas bestämmer forskningsrådet tjänstens ämne efter samråd med UHÄ. Förordnande får förnyas utan att tjänsten kungöres ledig. Tjänst som extra ordinarie forskare vid forskningsråd får innehas högst sex år eller, om särskilda skäl föreligger, sju år. Extra tjänst eller arvodestjänst inrättas och tillsätts av forskningsråden själva. Förordnande meddelas tills vidare. Den som innehar sådan tjänst förutsätts söka lediga tjänster inom högskolan inom det egna ämnesområdet. Allmänt gäller för de personliga tjänsterna vid forskningsråden, att förläggning av tjänstgöringen bestäms efter överenskommelse mellan resp. forskningsråd och berörda högskolemyndigheter. Personliga tjänster av här nämnda slag är ett av forskningsrådens viktigaste instrument för initiering och nyorientering av forskningen. De gör det också möjligt att bereda kvalificerade forskare, som inte erhållit tjänst inom högskoleorganisationen, möjligheter att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet. Det är således betydelsefullt för forskningen, att forskningsråden kan inrätta och tillsätta tjänster av här nämnt slag. Den utformning systemet har för närvarande medför emellertid, att högskoleenheterna kan åsamkas kostnader till följd av forskningsrådens beslut.

F orskningsrâden 217

Enligt gällande bestämmelser (SFS 1975:388) kan den som under minst sex år utan avbrott innehaft extra ordinarie tjänst som forskare vid forskningsråd med tjänstgöring vid en högskoleenhet begära att bli förordnad på extra ordinarie tjänst som förste assistent. Kostnaderna för den sistnämnda tjänsten skall bestridas av den högskoleenhet vid vilken forskaren varit placerad under den tid han varit förordnad på tjänst vid forskningsrådet. För de tjänster som forskningsråden själva inrättar och tillsätter gäller, som nämnts, att den som innehar en sådan tjänst förutsätts söka lediga tjänster inom det egna ämnesområdet. Det bör också nämnas, att forskningsråden i realiteten garanterar fortsatt förordnande till dess forskaren i fråga erhåller en annan tjänst. I våra direktiv anges som grundläggande princip för fördelningen av kostnader mellan högskolan och forskningsfinansierande organ, att det ekonomiska ansvaret för fattade beslut så långt möjligt skall åvila det organ som fattar beslutet. I avsnitt 10.5.3 har vi, som nyss nämnts, fört fram vissa förslag i anslutning härtill. l fråga om de forskare som är anställda vid råden och placerade vid skilda högskoleenheter har vi utformat två alternativa förslag. Dessa är beroende av om lärartjänstutredningens förslag i dessa delar genomförs eller ej, Om nuvarande ordning gäller även fortsättningsvis föreslår vi, att forskningsråden skall ta över det ekonomiska ansvar som nu åvilar högskoleenheterna. I den mån krav reses på tjänster som förste assistent för tidigare innehavare av särskild forskartjänst bör sålunda sådana tjänster inrättas vid och finansieras av berört forskningsråd. För de två övriga kategorierna tjänster behöver i praktiken inte ske någon förändring. Tjänsterna som extra ordinarie professor är inte tidsbegränsade. För den tredje kategorien tar forskningsråden redan nu, som nämnts, i realiteten fullt ansvar. Om de delar av lärartjänstutredningens förslag förverkligas som innebär, att de extra ordinarie tjänsterna som forskare vid forskningsråden skall omvandlas till den nya tjänsten som docent, upphör problemet med det ekonomiska ansvaret för ev. tjänster som förste assistent. Vi utgår nämligen från, att utredningen avsett, att tjänsterna vid löpande förordnandeperiods utgång skall kunna överföras till högskoleorganisationen och att de inte får någon direkt motsvarighet i det nya systemet. Då rådens möjligheter att inrätta och tillsätta personliga forskartjänster är betydelsefulla för forskningens förnyelse utgår vi från, att råden även fortsättningsvis kommer att kunna inrätta personlig extra tjänst eller arvodestjänst som forskare. I likhet med vad som f. n. gäller bör dessa tjänster inrättas vid berört forskningsråd som också bör ha det fulla arbetsgivaransvaret.

sou 1980:46 219

16 Kostnader och

genomförande

16.1 Kostnader för genomförande av kommitténs förslag

16.1.l Inledning Enligt direktiven skall vi redovisa de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag. I tilläggsdirektiv 1980-03-13 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir 1980:20) har regeringen föreskrivit, att utgångspunkten skall vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövningar av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Mot denna bakgrund och med utgångspunkt i den principiella uppfattningen, att i och för sig angelägna resursförstärkningar i anslutning till kommitténs förslag bör vägas samman med övriga resursbehov i det årliga petitaoch budgetarbetet, har vi eftersträvat principiella lösningar som i sig inte förutsätter resurstillskott. Det har dock inte varit möjligt att helt konsekvent följa denna princip. Det torde också falla utanför ramen för ett utredningsarbete av det slag som uppdragits åt oss att göra sådana omprioriteringar som skulle erfordras. Innan vi går över till att belysa de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag vill vi stryka under behoven av väsentligt ökade insatser för FoU inom många grenar av samhällslivet. Det torde råda enighet om att forskningen har en utomordentligt stor betydelse som pådrivande faktor i samhällsutvecklingen. Ett uttryck härför är att forskningen under senare år tillhört de prioriterade sektorerna i statsbudgeten. En satsning på avancerade produkter och en högteknologisk nivå är en förutsättning för att näringslivet skall kunna bevara och stärka sin konkurrenskraft. Inom samhällsorganen kan FoU-insatser bidra till rationaliseringar och effektivare resursanvändning samt till värdering av pågående verksamhet och tillämpade metoder. Också organisationer med betydelsefulla funktioner i samhällsarbetet, t. ex. fackliga och ideella organisationer samt folkbildningsorganisationerna, har stora behov av FoU som stöd för och för utveckling av sin verksamhet. Mot den här skisserade bakgrunden bedömer vi det som angeläget att statsmakterna även fortsättningsvis prioriterar FoU-området vid behandlingen av budgeten.

220 Kostnader och genomförande

16.1.2 Ekonomiska konsekvenser

Kapitel 9 Statsmakternas beslut våren 1979 om sektorsforskningen som vi innebär, framhållit i det föregående, att högskolan för vilken ålagts en ny uppgift, den tidigare inte tillförts resurser. För att riksdagsbeslutet skall få en reell innebörd fordras att det principella med åtställningstagandet kompletteras gärder som innebär att den fasta forskningsorganisationen breddas. Som framgått av det föregående har vi inte bedömt det som realistiskt att föreslå att den åsyftade breddningen skall komma till stånd genom en allmän uppräkning av budgetanslagen till Vi har i stället sökt högskolan. lösningar som i flertalet fall kan genomföras inom nuvarande totalram för samhällets satsningar på FoU. Den utökning av högskolans fasta organisation för forskning, som vi foi avsnitt komma reslagit 9.2.1, avses sålunda till, i första hand genom den av lärartjänstutredningen föreslagna vidgningen av högskolelärarnas tjänsteåligganden. Härvid skall även externa medel, som disponeras vid en institution, kunna utgöra underlag för lärartjänster. I andra hand, om lärartjänstutredningens forslag i denna del inte förverkligas, bör särskilda tjänster för forskningssamverkan inrättas. Även dessa bör dock finansieras med externa medel. I syfte att begränsa de olägenheter som kan följa av en ökad andel fast anställd personal avsedd för forskningssamverkan har vi i avsnitt 9.2.1 föreslagit att högskoleenheterna skall disponera medel, som kan tjäna som en buffert avsedd för fort- och vidareutbildning och andra kostnader i samband med omstrukturering av verksamheten. Denna buffert skall, enligt förslaget, finansieras med en avgift som sammanlagt motsvarar ca 10 procent av den andel av de externa medlen, utom medel från forskningsråden och STU, som används till lönekostnader till fast anställd personal. Om ca en tredjedel av ifrågavarande externa medel används som underlag for fasta tjänster, skulle avgiften alltså komma att uppgå till ca 3 procent på lönedelen av kostnaderna för ett projekt som finansieras med medel från företag, sektorsorgan, organisationer eller enskilda. En avgift av detta slag höjer självfallet kostnaderna för att utnyttja högskolans forskningsresurser inom ramen för forskningssamverkan och minskar därigenom den volym FoU t. ex. ett sektorsorgan kan finansiera. De här beskrivna bör emellertid, åtgärderna enligt vår uppfattning, medverka till att förbättra högskoleenheternas möjligheter att utföra åt andra forskning genom en ökad beredskap att ta emot uppdrag samt bättre kontinuitet och därmed höjd Alternativet kompetens. till att ta ut denna avgift torde vara att låta kostnaderna belasta högskoleenheternas vilket snabasorganisation, rast skulle minska enheternas möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Förslaget i avsnitt 9.2.2 att låta Ospecificerad externfmansierad FoU ingå i underlaget för beräkning av lokalprogram innebär, om det förverkligas, kostnader för statsverket. Enligt gällande föreskrifter om beräkning av ersättning för arbete m. m. skall dock lokalkostnaderna beaktas och intäkterna tillföras anslaget till lokalkostnader. De förslag vi för fram i kapitel 10 om kostnadsfördelning och kostnadstäckning bör om de förverkligas innebära att lokalkostnaderna täcks in på ett mer systematiskt sätt än f. n. Det bör tilläggas, att lokalkostnaderna för högskoleenheternas egna lokaler fastställs

Kostnader och genomförande 221

av byggnadsstyrelsen och är marknadsanpassade. En tillämpning av den föreslagna principen innebär därför på sikt inte någon kostnad för statsverket. En Förändring av grunderna för lokalplaneringen av detta slag ökar dock, som nämnts, trycket på anslaget för byggnadsarbeten inom högskolan. Förändringar av systemet för högskoleenheternas lokalhållning av det slag som antytts i avsnitt 9.2.2 skulle kunna leda till en bättre hushållning med lokalresurser och snabbare medverka till att lokalbehoven för forskningssamverkan kan tillgodoses. En sådan omläggning aktualiserar emellertid en rad frågor som faller utanför vårt uppdrag. Förslaget i avsnitt 9.3 att utnyttja sektoriella FoU-medel för långsiktig kompetensuppbyggnad inom högskolan inom områden, som är av betydelse för den sektoriella FoU-verksamheten, är kostnadsneutralt ur statsfinansiell synpunkt. Förslaget är enligt vår bedömning en nödvändig konsekvens av 1979 års riksdagsbeslut om sektorsforskningen och kan ses som ett sätt att i efterhand korrigera den obalans som uppstått mellan basorganisationen och medel för projektlinansierad FoU som följt av den snabba utbyggnaden av sektorsforskningen under 1960- och 1970-talen. Vi har bedömt det som önskvärt att komplettera våra i övrigt huvudsakligen tekniskt-administrativt inriktade förslag med förslag till åtgärder som innebär att ett ekonomiskt incitament att öka forskningssamverkan förs in i systemet, i alla fall för en övergångsperiod. En sådan åtgärd skisseras i avsnitt 9.3. Med hänsyn till det statsfmansiella läget bedömer vi det emellertid inte som realistiskt att föreslå, att ett opreciserat belopp motsvarande en viss andel av ökningen av forskningssamverkan med industrin från ett budgetår till ett annat, skall ställas till högskolans förfogande.

Kapitel 10 Förslagen i kapitel 10 kan i vissa delar ytligt synas innebära ökade administrativa kostnader och ytterligare onödigt krångel och i andra delar synas motverka ett huvudsyfte med kommitténs arbete, nämligen att underlätta forskningssamverkan. Sådana slutsatser vore emellertid förhastade och bortser från de vinster de föreslagna åtgärderna ger. En utveckling av planeringsfunktionerna och av det ekonomi-administrativa systemet kan sålunda skapa bättre förutsättningar för ett ökat kostnadsmedvetande och därmed för rationaliseringar, omprövning av pågående verksamhet samt en effektivare resursanvändning. Kravet på en totalkalkyl av kostnader och intäkter vid samtliga externfinansierade FoU-projekt, dvs. det stora flertalet projekt inom högskolan, kommer att belysa den belastning externfinansierad FoU f. n. ofta utgör på basorganisationen och fästa uppmärksamheten på hur de fasta resurserna används. En utvecklad personalplanering medverkar till att högskoleenheternas kostnader för övertalig personal kan begränsas. Det är självfallet inte möjligt att uttrycka de vinster som här skisserats i kvantitativa termer. Det arbete som spontant inletts för att utveckla planeringsfunktionerna, bl. a. vid universitetet i Uppsala, stöder emellertid vår bedömning, att väsentliga fördelar står att vinna även om en utbyggd planering innebär att vissa forskare m. fl. måste avsätta ytterligare tid för annan verksamhet än forskning. Förslagen i kapitel 10 rörande kostnadstäckning och kostnadsfördelning

Wostnadejtfriøch genomförande

syftar till att finna praktiska former för att belasta exterfinansierad verk- _samhet med de merkostnader vid högskoleenheterna som är volym- eller systemmässigt betingade. Sedan kostnaderna fastställts lämnas de lokala högskolemyndigheterna frihet att själva besluta om hur de skall täckas: med externa medel eller genom att den fasta organisationen tas i anspråk. De indirekta kostnaderna vid forskningssamverkan, dvs. kostnader som följer av den allmänna ökningen av verksamhetsvolymen och av högskolans arbetsgivaransvar för all personal, föreslås bli täckta med ett erfarenhetsmässigt beräknat pålägg. Den sistnämnda delen skall belasta alla projekt med extern finansiering medan den del som hänför sig till ökningen av verksamhetsvolymen inte skall belasta projekt som finansieras med medel från forskningsråden och STU. Storleken på detta pålägg vid en framtida tillämpning är svår att uppskatta. UHÄ bör, som nämnts, få i uppdrag att utarbeta underlag för högskoleenheternas beräkningar. Även om det från avnämarnas kan vara synpunkt värdefullt i med ett inom hela högskoleorganisationen i huvudsak enhetligt pålägg bör man, när avgiften fastställs, ta hänsyn till de speciella villkoren l inom enskilda forskningsområden (fakulteter) och högskoleenheter. Det diskuterade pålägget kommer självfallet, i än högre grad än den i kapitel 9 diskuterade treprocentiga avgiften på lönemedlen, att påverka sektorsorganens och forskningsrådens möjligheter att finansiera FoU inom högskolan. Det finns dock skäl att erinra om, att vårt förslag inte avser en ytterligare pålaga ovanpå de ca 120 procent, som f. n. - i princip - belastar externa medel, vilka klassificeras som ersättning för arbete. Det syftar i stället till att, tillsammans med kalkyler av de direkta kostnaderna på institutionsnivå, helt ersätta nuvarande mycket schablonmässiga beräkningssätt. Vi vill också erinra om, att detta pålägg endast skall ingå som ett led vid beräkningen av kostnaderna för ett projekt. Frågan om hur de sam.kostnaderna manlagda skall täckas skall därefter prövas separat inom givna budgetramar. Det finns skäl att anta, att de kostnader det föreslagna pålägget skall täcka hittills i inte oväsentlig utsträckning belastat högskolans basorganisation. Sammanfattningsvis innebär våra förslag rörande kostnadstäckning och kostnadsfördelning, att förutsättningar skapas för en viss avlastning av kostnader för forskningssamverkan från basorganisationen och en viss förstärkning av de externa medel som avsätts för gemensamma ändamål. Om den nämnda avlastningen av basorganisationen verkligen kommer till stånd beror ytterst på de beslut om medelsdisposition och kostnadstäckning som högskolemyndigheterna kommer att fatta. Enligt vår bedömning bör den föreslagna ordningen sammantaget leda till en begränsad omfördelning av finansieringen av samverkansprojekt från högskolans basorganisation till sektorsorgan, företag och - i någon mån forskningsråden. Härigenom kommer resurser att frigöras inom högskoleorganisationen, som kan utnyttjas exempelvis för främst inomvetenskapligt motiverad FoU. Detta förhållande kan synas motverka vår strävan att främja en vidgad forskningssamverkan. Vi är emellertid övertygade om, att de övriga åtgärder vi föreslagit för att öka högskolans förutsättningar att fullgöra sin institutsroll väger tyngre än jämförelsevis marginella kostnadsökningar. Vi har också utgått från, att en ökning av forskningssam-

sou 1980:46 KosEáÃ

verkan bör komma till stånd endast om detta kan ske utan men för den främst inomvetenskapligt motiverade forskningen. Det förslagna pålägget mot utarmning av högskolans resurser for främst inomutgör ett skydd vetenskapligt motiverad forskning vid en ökad forskningssamverkan.

Kapitel 11 Med hänsyn till pågående utvecklingsarbete rörande informationsverksamheten är vår framställning i kapitel 11 i huvudsak refererande och resonerande. Endast på två punkter för vi fram förslag, som innebär krav på resurser. Omfattningen av även dessa resurstillskott bör dock ytterligare i det reguljära budgetarbetet. Vi föreslår såvägas mot andra resursbehov lunda, att kontaktsekretariaten skall tillföras resurser for insatser av uppsökande karaktär, riktade mot ”forskningssvaga” områden i samhället. Erfarenheterna från försöksverksamheten med kontaktforskare, som den bedrivits i Lund, visar emellertid, att man med insats av en person på halvtid kan nå goda resultat. En förstärkning av kontaktsekretariaten med motsvarande fem heltidstjänster bör i ett inledningsskede kunna medföra en märkbar utveckling av högskolans samarbete med de ”forskningssvaga” områdena i samhället. Också förslaget om en informationsansvarig lärare/forskare vid varje institution medför kostnader för högskoleenheterna, i alla fall såvitt det avser större institutioner.

Kapitel 14 I detta kapitel har vi föreslagit bl. a., att vid högskoleenheterna skall kunna bildas mer eller mindre fristående enheter avsedda för forskningssamverkan. knutna stiftelser, men också särl första hand avses till högskoleenheterna skild inrättning enligt högskoleförordningen och samarbetsavtal med andra forskningsinstitutioner ska kunna kommai fråga, liksom program för teknisk utveckling av det slag universitetet i Linköping skisserat. Flertalet av dessa särorganisationer avses bli självfmansierande. För att ge organisationen erforderlig stadga under ett inledningsskede kan det dock vara nödvändigt att stiftelsen (motsv.) tillförs ett grundkapital eller ett garantibelopp. Omfattningen av dessa insatser måste bli beroende av den planerade omfattningen av verksamheten, verksamhetsområdets bredd etc. men torde vara relativt begränsad. I kapitel l4 har vi utgått från, att det skall vara möjligt för den enskilda högskoleenheten att skjuta till erforderliga resurser. För ett par av de diskuterade särorganisationerna förutsätts dock relativt betydande resurstillskott. Det gäller dels sådana stiftelser, som självständigt eller i samarbete med företag skall kunna utveckla innovationer och initiera produktion, samt program för utveckling. Resursinsatsernas storlek kan givetvis variera. Som exempel kan nämnas, att Prodinor f. n. disponerar ett arbetande kapital på 2 milj. kr och att universitetet i Linköping räknat med ett årligt budgetanslag på 10 milj. kr. I den mån det vid en eller flera högskoleenheter framförs forslag om att skapa inrättningar med här antydd inriktning får frågan om medel för ändamålet vägas mot andra insatser på de närings- och forskningspolitiska områdena.

224 KoTnoderroch genomförande

16.2 Genomförande av

förslagen

16.2.1 Inledning I kapitlen 7-15 har vi fört fram en rad förslag, som har sins emellan mycket olika karaktär. Sålunda för vi fram förslag om författnings- och resursförändringar m. m. som kan genomföras vid en given tidpunkt. På andra punkter föreslår vi fortsatt utredning eller utvecklingsarbete, som successivt kan leda fram till förändringar men där det f. n. inte är möjligt att uttala sig om en tidpunkt eller former för genomförande. I ytterligare andra fall innebär våra ställningstaganden att vi ansluter oss till utredningsforslag, som ännu inte behandlats av regering och riksdag. Slutligen består våra förslag på vissa punkter av en redovisning av synsätt och resonemang, som vi anser bör vara vägledande för arbetsformer och vid prioriteringar på högskoleenheterna. Mot denna bakgrund blir ett genomförande av våra förslag en sammansatt process där tid och form kan preciseras endast till vissa delar. lnte minst kommer statsmakternas behandling av och ställningstagande till lärartjänstutredningens förslag att påverka när och hur våra förslag kan genomföras. Vidare spelar det stor roll på vilket sätt och i vilken takt man förverkligar 1979 års riksdagsbeslut om förbättrad samordning av forskningsfrågorna på statsmaktsnivå och en utökad redovisning av dessa frågor för riksdagen. 1 det följande redovisar vi vår syn på former och tidpunkt för genomförande av de förslag som förs fram.

16.22 1982 års forskningsproposition

Regeringen har aviserat, att den avser att förelägga riksdagen den första samlade redovisningen av forskningsfrågorna på det sätt riksdagen beslutade år 1979 - i en proposition våren 1982. Förevarande betänkande, som överlämnas till regeringen i slutet av år 1980, bör kunna remissbehandlas och beredas i regeringskansliet i sådan tid att regeringens ställningstaganden kan presenteras i den nämnda forskningspropositionen. Våra förslag har, som nämnts, i stora delar sådan karaktär, att de inte kräver ett formellt ställningstagande från riksdagens sida. Det kan ändå vara ändamålsenligt, att regeringen i forskningspropositonen ger till känna sin syn på de aktuella frågorna. Vad som anförts i propositionen kan då tjäna som riktlinjer för högskolemyndigheterna fr. o. m. budgetåret 1981/82. På grundval av riksdagens ställningstaganden till förslag i denna proposition bör forfattningsändringar och övriga föreskrifter och riktlinjer av mer formell natur kunna träda i kraft den 1 juli 1982. Detta gäller bl. a. ändringen av högskolelagen och högskoleforordningen, förslaget till förordning om utförande av FoU för statsmyndighets räkning, förslaget om ändrade bestämmelser om. adjungerade professorer samt förslagen till formell reglering av forskningssamverkan. Då förslagen inte innefattar förändringar av organisatorisk art bedömer vi, att det skall vara möjligt att låta förändringarna träda i kraft utan särskild förberedelsetid för högskoleenheterna. Vi har i kapitel 9 förordat, att frågan om sektoriell finansiering av vissa fasta resurser inom högskolan regelmässigt skall behandlas i forsknings-

Kostnader och genomförande 225

propositionerna. Beträffande former och rutiner härför finns utförliga förslag i nämnda kapitel. Också ett principiellt ställningstagande till frågan om former för att tillgodose lokalbehoven kan göras i detta sammanhang. Även 10 innefattar vissa överväganden av principiell natur, som kapitel bör kunna behandlas i forskningspropositionen våren 1982. Hit hör avsnitten av verksamhet och ekonomi samt om kostnadstäckning och om planering kostnadsfördelning. Dessa riktlinjer bör i princip vara vägledande för högskoleenheterna redan från budgetåren 1982/83. Man får dock räkna med, att förändringar av planeringsprocessen av det slag varom här är fråga kommer att ta jämförelsevis lång tid. Det gäller bl. a. att finna nya arbetsformer i de beslutande organen, utveckla nya rutiner samt ta fram ändamålsenliga schabloner för kostnadsfördelning och andra hjälpmedel. En viktig förutsättning är också, att den utveckling av det ekonomiadministrativa systemet, som vi förordar, kommer till stånd på högskoleenheterna. Också kapitlen 11 och 12 är till stora delar resonerande och de förordade kan ofta utan formellt ställningstagande från förändringarna genomföras statsmakternas sida. 1 likhet med vad som gäller för övriga avsnitt med denna karaktär torde det dock krävas ett uttalande i exempelvis forskningspropositionen för att förslagen skall få genomslagskraft. 1 forskningspropositionen bör slutligen också behandlas frågan om särskild organisation för forskningssamverkan i vissa fall. På grundval av ett principiellt ställningstagande från statsmakternas sida våren 1982, bör det ankomma resp. sektorsorganen att föra fram ev. på berörda högskoleenheter konkreta i sina anslagsframställningar eller i särskild ordning. förslag

16.2.3 Fortsatt utvecklingsarbete m. m.

våra förslag att vi mer eller mindre utförligt skisserat På flera punkter innebär av förändringar, som kräver fortsatt utrednings- eller utveckinriktningen Till denna förslag hör i viss mening förändringarna av lingsarbete. grupp planeringsfunktioner liksom utvecklingen av den överhögskoleenheternas Som nämnts i föregående avsnitt fordras dock gripande FoU-planeringen. ett formellt ställningstagande från statsmakterna som grund för utvecklingsarbete såväl lokalt som på central myndighetsnivå. Ett fortsatt utvecklingsarbete av mer traditionell karaktär fordras vad gäller ekonomiadministration. Som tidigare nämnts, har vi hos UHÃ högskolans att de krav en vidgad forskningssamverkan ställer skall och RRV hemställt, beaktas i det utvecklingsarbete som pågår på grundval av 1979 års riksvad vi erfarit till de båda verken också dagsbeslut. Enligt ingår vår skrivelse i underlaget för det arbete som inletts på området. Vi räknar med, att vid för statsmakternas formella ställningstagande till våra förslag tidpunkten kommer en väsentlig del av det utvecklingsarbete som erfordras att ha om en komplettering av uppdraget till UHÃ och RRV genomförts. Frågan på grundval av riksdagens ställningstagande får prövas då detta föreligger. Också förslagen om prenumerationstjänst i kapitel ll och om dokument med mål och riktlinjer för de sektoriellt inriktade fasta resurserna för FoU inom fordrar, för att kunna förverkligas, att pågående utveckhögskolan slutförs. En genomgripande förändring av rollfördelning m. m. lingsarbete som diskuteras i avsnitt 9.2, för- 1är det gäller högskolans lokalförsörjning,

226 Kostnader och genomförande

utsätter ett relativt omfattande utredningsarbete, som bör inledas så snart

som möjligt.

Utvecklingen av personalfunktionerna förutsätter ett utvecklingsarbete

på lokal nivå i nära samarbete mellan högskolemyndigheterna och berörda

fackliga organisationer.

i 7 i 4 i. ä i i

i i W SOU l980:46

Reservationer

l Av Bertil Bjurel och Ragnar Ohlson I direktiven till utredningen anges att ”Det är viktigt att högskolans möjligheter till samverkan i forskningsfrågor med samhället i övrigt utvecklas vidare, att olika hinder härför undanrbjs. . . Två av de hinder som identifierats är: l. det låga meritvärde som industriellt motiverad FoU har för karriären inom högskolan, 2. att gällande regler vid tjänstetillsättning hindrar forskaren att få tillgodoräkna sig resultaten från det industriella FoU-arbetet därför att detta ofta måste bedrivas under sekretess. Det meritvärde, som ett utförande av externt motiverad FoU ges, vid tillsättning av tjänst som lärare inom högskolan, kommer att ha mycket stor betydelse för den vilja och det intresse som de mest kompetenta högskoleforskama kommer att ha för att utföra externt motiverad forskning. I kapitel 19 i högskoleforordningen (SFS 1979:857) stadgas

om behörighet (5 §):

till tjänst som lärare är den som har den vetenskapliga och

:behörighet

pedagogiska skicklighet, de kunskaper och erfarenheter och sådan förmåga i övrigt som behövs for att fullgöra tjänsten väl.”

om befordringsgrunder (15 §).

”som befordringsgrund vid tillsättning av tjänst som lärare gäller graden av sådan vetenskaplig, pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens ämnesinnehåll och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas, i fråga om ordinarie tjänst som professor vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning samt genom planering och ledning av forskning samt även vid pedagogisk skicklighet som har av forskare, vetenskaplig eller utvisats genom handledning undervisning arbetande av läromedel för sådan undervisning.”

Villkoren för en forskare som sysslar med inomvetenskapligt motiverad forskning och för en som sysslar med t. ex. industriforskning är olika. lndustriforskare har ofta inte möjlighet att fullfölja sina arbeten till publi-

228 Reservationer

ceringsfárdigt skick och av företagsmässiga sekretesskäl svårt att lå dokumentera sina uppnådda resultat. Vidare kan en industriforskare inte välja sina arbetsuppgifter lika fritt som en högskoleforskare. Dessa begränsningar som gäller för en industriforskare kommer med en utökad forskningssamverkan att i viss grad överflyttas även till de högskoleforskare som ägnar sig åt externt motiverad forskning så som den presenterats i vårt betänkande. Utredningens majoritet anser att den i kapitel 8.3 föreslagna ändringen av 14§ i högskolestadgan genom tillägget: ”Forskningen inom högskolan omfattar såväl forskning, som motiveras av en allmän strävan att vinna ny kunskap, som forskning som motiveras av samhällets behov och som kan utnyttjas av myndigheter, företag och organisationer. ger tillräckligt formellt stöd för en modifiering av praxis vid tjänstetillsättningar. Undertecknade anser emellertid att utredningen bör mer aktivt föreslå en ändrad praxis så att vid tillsättande av forskningsledande tjänster skall bestämmelserna vad gäller teknisk fakultet kompletteras med i 5§ ”erfarenhet av industriell FoU uppnådd t. ex. genom utförd forskningssamverkan bör normalt vara ett villkor för behörighet. i 13 § “förmåga att planera och leda forskningsverksamhet samt erfarenhet av industriellt motiverad FoU skall väga lika tungt som vetenskaplig skicklighet visad genom egen inomvetenskapligt motiverad forskning”.

2 Av Arne Gadd och Anita Gradin

Direktiven till Forskningssamverkanskommittén (FOSAM) kan ses som en uppföljning av det utredningsarbete som initierades av den socialdemokratiska regeringen under 1970-talets början. Det ledde efter hand till förslag från forskningsrådsutredningen (FRU) och Forskarutbildningsutredningen (FUN), vilka tillsammans måste anses ha täckt in det mesta av relevanta forskningspolitiska principfrågor. FOSAM kom att tilldelas fyra områden, nämligen l. samverkan mellan universiteten å den ena sidan, och sektorsorganen och forskningsråden, små och medelstora företag, organisationer och kommuner å den andra sidan när det gäller forsknings- och utvecklingsarbete, 2. tjänstetypen adjungerade professorer, 3. socialforskningsinstitutets (SOFl:s) problem, 4. kostnadstäckningsfrågor vid uppdragsforskning. När det gäller samverkan mellan samhällets undervisnings- och forskningsorgan och främst företag och kommuner hade det varit av stort värde om utredningen tagit del av erfarenheter från andra industrinationer. Vi föreslog på ett tidigt stadium att detta borde ske men utredningens majoritet var av en annan uppfattning. I länder som USA, Japan och Västtyskland har man sedan länge insett att ett samarbete i forsknings- och utvecklings-

Reservationer 229

var en förutsättning för ett livskraftigt näringsliv. Det framstod frågorna att detta endast kunde ske genom en organiserad samverkan redan tidigt mellan samhälle och näringsliv. Det förslag som majoriteten presenterar innebär bara marginella förändringar och vi nödgas konstatera att bristen på faktaunderlag är en bidragande orsak, ett förhållande som också gjort det omöjligt att utarbeta några konkretare motförslag. Detta accentueras av att vi inte kunde övertyga FOSAM om det bei att utröna behovet, viljan och de praktiska möjligheterna för tydelsefulla en forskningssamverkan inom olika samhällsektorer. I den mån den s. k. beställarkompetensen och tillgången på forskare varierar mellan olika områden borde ett sådant faktum ha påverkat kommitténs förslag och uppläggning av det egentliga utredningsarbetet. Kommittén har inte fullföljt någon utvärdering av den försöksverksamhet i fyra regionala arbetsgrupper. FOSAM har som i dess namn genomförts haft nio miljoner kronor till sitt förfogande att användas för försök med kontaktforskare. När utredningen avlämnar sitt slutbetänkande vet den ingenting om hur verksamheten utfallit och den textmassa som nu föreligger har på intet sätt påverkats av erfarenheterna i de regionala arbetsgrupperna. Så långt vi är informerade pågår bara i en av dessa regionala grupper något arbete med att utvärdera verksamheten. Det är därför knappast rimligt att FOSAM fortsättningsvis får till uppgift att utvärdera försöksverksamheten med kontaktforskare eftersom kommittén redan tagit ställning till väsentliga delar av det försöken skulle gälla. Det vore självfallet av värde om resultatet av försöksverksamheten kunde nyttiggöras i den framtida forskningspolitiska planeringen och vi ser det inte som onaturligt att FRN ges i uppgift att slutföra FOSAM:s uppgift i detta sammanhang. Vi delar majoritetens uppfattning att högskolans samverkan med utomstående ges en organisatorisk form som kan anspassas till de förutsättningar som varje område och varje projekt kräver. Men vi beklagar att utredningsinte närmare penetrerat de problem som är förknippade med majoriteten har FOSAM heller inte kommit tillrätta med uppdragsforskning. Därigenom kan medföra. Vi instämmer alltså i de problem som en sådan forskning förslaget till särlösningar när det gäller forskningssamverkan. Vi tycket det är bra att kommittén anser att varje sådan särlösning ställs under högskooch aktuella fakultetsnämnders tillsyn. Motiven för särlösninglestyrelsens arna måste däremot vara direkt knutna till de faktiska arbetsförhållandena inom de medverkande forskningsområdena och hos olika samarbetspartners. Vi accepterar inte behovet av en ”friare” lönesättning eller påstående att inte klarar av att samarbeta med näringslivet som en statlig verksamhet skäl till särlösningarna. Om någon form av särlösning realiserades utifrån skulle en önskad expansion av universitetens forsksådana motiveringar ningssamverkan med skäl kunna mötas av stor misstro från allmänhetens sida. Detta är inte önskvärt. När det gäller finansieringen och medlen till sektorsforskning vill vi förorda modell 2 i utredningsförslaget. För oss är det väsentligt att den mynsom tilldelas medel också är den myndighet som har äskat dem. dighet Det är orimligt att tilldela universiteten resurser som äskats av annan statlig administration. Vår huvudinvändning mot denna besynnerliga budgetteknik är att den leder till att den fria forskningen än hårdare knyts till ämbets-

230 Reservationer

verkens prioriteringar. En önskad avvägning mellan universitetens resursbehov för den inomvetenskapligt motiverade forskningen och den forskning som sektorsorganen vill få till stånd blir de framtida forskningspropositionemas kanske viktigaste uppgift. Ursprungligen avsåg Utbildningsdepartementet att ge FUN tilläggsdirektiv för att utarbeta förslag till beräkning och tillämpning av principen om full kostnadstäckning. FOSAM:s tillkomst går egentligen tillbaka på detta faktum. Regeringen har i direktiven till FOSAM riksrevisionsverket i gett uppdrag att hjälpa kommittén med arbetets tekniska sidor. RRV har genomfört en genomgång av de ekonomiadministrativa förutsättningarna för att praktiskt lösa FOSAM:s frågeställningar. Matematiskt-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet har på eget initiativ begärt att få genomföra en ordentlig modernisering av sin ekonomiadministration även i dessa sammanhang. Fakulteten har aktivt medverkat i ett förberedelsearbete för att vara FOSAM behjälplig. Uppsala universitets centralförvaltning har beredvilligt ställt erforderlig expertis till förfogande. I och för sig skulle FOSAM ha kunnat fullfölja sitt utredningsuppdrag fram till ett konkret förslag. Nu är det egentliga arbetet återfört till de myndigheter som redan i sina verksstadgor har att svara för detta utan att de politiska instansema i sedvanlig ordning kunnat reagera. Vi beklagar detta, och beklagar också att UHÄ inte redan ansett sig kunna avsätta resurser för att få till stånd en ekonomiadministration som är av lämplig omfattning. Det är därför vår mening att regeringen omgående bör vidta åtgärder för att något händer. Den administrativa apparat som behövs finns allaredan. Det merarbete som kan bli erforderligt är marginellt och gäller bara en övergångsperiod. Den nytta som en praktiskt fungerande kostnadsredovisning skulle vara för beslutsfattare på olika nivåer är uppenbar. Under hänvisning till vad som sagts föreslår vi att regeringen tar initiativ till att frågan om ett vidgat forskningssamarbete mellan universiteten och aktuella intressenter ute i samhället ytterligare utreds.

3 Av Inger Marklund

Former för medelsavsättning för sektoriell finansiering av vissa fasta resurser inom högskolan (kapitel 9.4.4). Kommittén behandlar i kapitel 9 högskolans kompetens och resurser för forskningssamverkan. Högskolans möjligheter att bedriva en långsiktig kunskapsutveckling inom områden av betydelse för den sektoriella forskningen är med nuvarande resurser begränsade. Högskolans basorganisation för sektoriell forskning behöver breddas. Kommittén framhåller i detta sammanhang sektorsorganens ansvar för en långsiktig kompetensuppbyggnad i högskolan inom sina respektive områden. Jag delar helt kommitténs ställningstaganden på ovan angivna punkter: behovet av breddning av basorganisationen i högskolan för sektoriell forskning och framhävandet av sektorsorganens ansvar för långsiktig teori- och metodutveckling inom sina områden.

Reservationer 231

av dessa. ställningstaganden föreslår kommittén att Som en konsekvens som står till sektorsorganens förfogande skall en viss del av de FoU-medel teori- och metodutveckling samt långsiktig användas för grundläggande kompetensuppbyggnad inom sektoriellt avgränsade forskningsområden. Också detta kommitténs förslag ställerjag mig bakom. Enligt min uppfattnig för en ökad och fördjupad forskutgör förslaget en av förutsättningarna ningssamverkan. De förslag till medelsanvändning som anförs i kapitel 9.4.3. är också väl ägnade att tjäna det dubbla syftet att förstärka den forskningsmässiga basen för sektoriell FoU och förstärka högskolans basorganisation

för sådan forskning. mot kommitténs förslag till formen för medels- Jag reserverar mig dock avsättning enligt kapitel 9,44. diskuterar tre modeller för medelsavsättning och stannar för Kommittén modell 3. Denna modell innebär att de medel som skall att föreslå avsättas till långsiktig teori- och metodutveckling beräknas och tas upp under en särskild anslagspost under berörda sektoriella FoU-anslag. l regleringsbrev förslaget regeringen föreskriva att medlen för respektive anslag skall enligt under skall krediteras ett under utbildningshuvudtiteln uppanslagsposten till sektoriell kompetensuppbyggnad inom högfört s. k. tusenkronorsanslag skolan. Detta anslag skall disponeras av berörda högskoleenheter. Förslaget innebär således, dels att sektorsorganen inte har det fulla myndighetsansvaret för dessa medel ur sina FoU-anslag, dels att det skapas ännu en administrationsform för anslag för forskning i högskolan vid sidan av de nu formerna men medelsmässigt inom de givna ramarna. befintliga Detta förslag till former för medelsavsättning kan jag inte biträda. Jag förordar istället att den i avsnitt 9.4.4 beskrivna modellen 2 skall gälla. Denna innebär ett bibehållet i sektorsorganen även för myndighetsansvar de FoU-medel som skall användas för långsiktig teori- och metodutveckling och kompetensuppbyggnad i högskolan. Som grund för mitt ställningstagande vill jag anföra följande: Kommitténs till modell för medelsavsättning utgör enligt min förslag från hittillsvarande tillämpning av sekuppfattning ett principiellt avsteg för denna tillämpning enligt det torsprincipen och från grunderna princips beslut riksdagen fattat på grundval av forskningsrådsutredningens förslag. som medel för forsknings- och utveck- Varje sektorsorgan disponerar måste, vilket som framgått ovan också framhålls av kommittén, lingsarbete ha ansvar av betydelse för sektorn i för såväl den långsiktiga forskning som för det mera tillämpade FoU-arbetet. Man kan i konsekvens fråga därmed inte ta bort detta fulla ansvar för den på sikt mest betydelsefulla delen av den sektoriella forskningen. En av de viktigaste förutsättningarna för en sektoriellt anknuten kunskapsutveckling är den kontinuerliga dialogen mellan företrädare och ansvariga sektorsorgan. Ett överförande forskningens av medel till enligt kommitténs förslag är från sektorssorganen högskolan teori- och därför en åtgärd som på sikt inte gagnar vare sig den sektoriella eller sektorsorganens behandling av långsiktiga forskmetodutvecklingen som skulle ske i en dialog mellan sektorsningsfrågor i den utsträckning organen och forskarna. På annan plats i betänkandet (kapitel 9.4.2) betonas av att den balans som eftersträvas inom högskolan mellan främst vikten motiverad forskning och sektoriellt motiverad forskning inomvetenskapligt

232 Reservationer

bör ha sin motsvarighet i sektorsmyndigheternas behandling av forskningsfrågor och forskningsprogram, vid avvägningen mellan insatser för långsiktig kunskapsutveckling och insatser motiverade av akuta behov. Ett programansvar hos sektorsorganen måste enligt min uppfattning innefatta också ansvar for de medel programmet avser. I den mån sektorsorganen idag inte anses inneha den forskningsmässiga kompetens som krävs for planering av långsiktig forskning får denna kompetens utvecklas, bl. a. i enlighet med förslagen i avsnitt ll.2. Att som kommittén gör förorda ett borttagande av ansvar för långsiktig forskning i sektorsorganen kan knappast främja en höjning av beställarkompetensen hos samma myndigheter och därmed inte heller av högskolans kompetens på de för sektorns utveckling relevanta områdena.

sou 1980:46

Särskilda yttranden

l Av Bertil Sven Johansson och Ragnar Ohlsson Bjurel, för framgångsrik mellan in- En grundförutsättning forskningssamverkan dustri och högskola är intresse och förtroende från båda parter. Forskningssamverkan kan inte tvingas fram, men väl stimuleras av ett gynnsamt forskoch samarbetsklimat. Huvuddelen av kommitténs förslag präglas ningsav denna insikt och bör effektivt kunna medverka till ett ökat samarbete mellan och industri, liksom med andra externa intressenter. högskola Det är därför beklagligt att man sent under kommitté-arbetet valt att framsom kan vara ägnade att motverka FoU-motivationen och lägga tankar, -effektiviteten i industrin, nämligen idéerna om särskilda forskningsavgifter. Redan anförde att obligatoriska allmänna forskningsavgiftskommittén och/eller särskilda innebar stora problem och valde att inte FoU-avgifter remissinstanserna, vilkas synlägga förslag om sådana. De FoU-sakkunniga man valt att inte redovisa i föreliggande betänkande, var vid repunkter missbehandlingen starkt negativa till tanken på obligatoriska forskningsavgifter. Den i betänkandets kapitel 9.3 diskuterade modellen innebär att företagen belastas med en särskild forskningsavgift och att denna avgift får avräknas mot eventuellt egna gjorda forskningsinsatser. Medel erhållna på detta sätt skulle användas för grundläggande forskning vid högskolan ägnad att tjäna svensk industris utveckling. Särskilda obligatoriska forskningsavgifter utdebiterade enligt dessa prinatt ett mycket stort antal små och medelstora företag, som ciper leder till ej har egen FoU kommer att belastas med FoU-kostnader. För många av finns samband mellan företagets verksamhet och dessa företag ej något som blir resultatet av de erlagda särskilda den grundläggande forskning, FoU-avgifterna. En sådan debitering kommer att upplevas negativt och kan leda till att den ökade uppdragsforskningen, som våra förslag syftar till att åstadkomma, ej förverkligas. Man kan i detta sammanhang vidare anföra att om den obligatoriska räknad omsättning blir låg kommer den forskningsavgiften på företagens ej att ge tillräckliga fiskala intäkter vare sig för att motivera uppbördskostnaderna eller för att nå syftet att finansiera någon mera betydande offentlig forskning. En procentuellt hög avgift, som får avräknas, leder å andra sidan till en oacceptabel belastning för små och medelstora företag med liten eller FoU. Risken är därtill stor att dessa företag _förleds till samhällsingen

234 Särskilda yttranden

sou 1980:46

ekonomiskt onyttig överforskning, dvs. man bedriver större FoU än vad man kan produktions- och marknadsmässigt för att undvika utnyttja särskilda FOUavgifter. Om man inte tillåter avräkning mot företagens FoU-kostnader, blir den sannolika effekten i stället minskade FoU-satsningar i företagen. Förutom att detta knappast ligger i linje med landets behov av en offensiv industri skulle en avgift som nämnts säkert avsevärt försämra de psykologiska förutsättningarna för samverkan med högskolan. Det är enligt vår mening mest ändamålsenligt att den grundläggande forskning, som av staten och näringslivet bedöms vara erforderlig, betalas av skattemedel på samma sätt som sker när det gäller utbildning och andra verksamheter av fundamental betydelse för vårt näringsliv och andra intressentgrupper i samhället. Det är principiellt felaktigt att belasta en samhällssektor, med finansiering av forskning, som förhoppningsnäringslivet, vis skall vara till nytta för hela samhället. Vi finner att det ovan anförda så entydigt talar mot särskilda forskningsavgifter att FOSAM inte har anledning att aktualisera dessa tankar.

2. Av Bertil Bjurel, Sven Johansson, Ingvar Lindqvist, Ragnar Ohlson,

Gunnar Richardson och Erland

Ringborg

Med anledning av att ledamöterna Gadds och Gradins reservation innehåller en missvisande beskrivning av kommitténs arbete i fråga om försöksverksamheten med kontaktforskare, vill vi framhålla följande. l. Försöksverksamheten pågår fortfarande och avslutas den 30 juni 1981. 2. Frågan om försöksverksamhetens utvärdering har behandlats upprepade gånger i kommittén. Allmänna riktlinjer för utvärderingen lades fast vid sammanträde den 23 och 24 augusti 1978. Detta beslut var enhälligt. 3. Vid sammanträde den 8 januari 1980 diskuterade kommittén formerna lör försöksverksamhetens ledning och fortsatta under den utvärdering tid som kommer efter kommitténs huvudbetänkande. Kommittén beslutade därvid att leda och utvärdera försöksverksamheten även efter det att huvudbetänkandet lagts fram. Även detta beslut var enhälligt. 4. Preliminära sammanställningar av genomförd verksamhet och vunna erfarenheter har redovisats bl. a. i anslutning till att kommittén behandlat planer for försöksverksamheten för budgetåren 1979/80 och 1980/ 81 samt i en särskild PM daterad 1979-11-29. 5. I syfte att garantera ett nära samband mellan kommittén och de regionala arbetsgrupperna har i varje arbetsgrupp ingått minst en företrädare för kommitén, nämligen

i Lund Ragnar Ohlson (ordf.) och Sven Johansson i Göteborg Gunnar Richardson i Uppsala Arne Gadd (ordf.) i Umeå Anders Franzén

6. Utöver den utvärdering som utförts av sekretariatet har de regionala arbetsgrupperna i Lund, Göteborg och Umeå anordnat seminarier i ut-

Särskilda yttranden 235

sou 1980:46

och värderingssyfte med deltagande av berörda forskare, företag (motsv.) I dessa seminarier har företrädare för kommittén

högskoleinstitutioner.

och sekretariatet deltagit. från försöksverksamheten anförs till stöd för ställnings- 7. Erfarenheter taganden i avsnitten 11.1.3, 14.4 och 16.2.

sou 1980:46

l Direktiven

Bilaga

Beslut vid 1978-02-16

regeringssammanträde

statsrådet Wikström, anför.

Departementschefen,

l Bakgrund till utredningsuppdraget

Under de senaste åren har forskningsfrågor tilldragit sig ett ökat intresse. Ett omfattande utredningsarbete som berört för forskningen centrala frågor

(U 1972:02, har nyligen avslutats i och med att forskningsrådsutredningen (U FRU), STU-kommittén (1 1974:06) och forskarutbildningsutredningen under hösten 1977. I 1974:06, FUN) har lagt fram sina slutbetänkanden har frågor som rör samverkan mellan högskolans bl. a. dessa sammanhang forskningsorganisation och finansiärer, beställare och avnämare av forskning aktualiserats. Vidare har uppgifts- och ansvarsföroch forskningsresultat och främst statliga ordelningen mellan högskolans forskningsorganisation Då gan för forskning och forskningsfinansiering tagits upp till diskussion.

de nämnda frågorna i väsentliga delar legat utanför de angivna utredningbör en särskild kommitté tillkallas för att utreda dem. arnas arbetsområden härav anföra följande. Jag vill med anledning om forskningsrådsorganisationen inom utbildningsl prop. 1975/76:129 beverksamhetsområde (UbU 1975/ 76:32, rskr 1975/761368) departementets forskhandlade min företrädare bl. a. frågor om projekt som finansieras av

därvid bl. a. att man borde utreda för- och nackdelar ningsråd. Han framhöll av kostnaderna mellan forskningsråden med olika principer för fördelningen allt universitetet och högskolor men också forskningsinstitut. och framför dåvarande universitetskanslers- I skrivelse den 21 april 1975 redovisade resultatet av en inom ämbetet utförd översyn av reglerna ämbetet (UKÄ) för universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet. för en- Regeringen gav våren 1976 UKÄ i uppdrag att utfärda riktlinjer

för ersättning till läroanstalterna för förvaltning hetliga beräkningsgrunder m. fl. samt för kostnader i samband med tryggav medel från forskningsråd för berörd personal. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) hetsfrågor 1977 anmält att ämbetet inte är berett att har i skrivelse den 24 januari till UKÄ:s förslag av slutföra uppdraget innan regeringen tagit ställning

år 1975 och FUN:s förslag. FRU har i sitt betänkande (SOU 1977:52) Forskningspolitik tagit upp inom hög- Din 1978:21. bl. a. avvägningen mellan fasta och rörliga resurser för forskning

238 Bilaga 1

souri9soz4a

skolan samt förordat en utredning av hur kostnaderna skall fördelas mellan högskolan och organ som finansierar forskning inom högskolan. FUN har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning berört vissa frågor rörande högskolans samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan. FUN har därvid framhållit att en tillfredsställande lösning av problemen kring kostnadsfördelningen i samband med forskningssamarbetet är ett av de viktigaste bidragen till en ökning av detta samarbete. FUN har vidare framhållit att frågan om ansvars- och kostnadsfördelning mellan högskolan och forskningsråden bör ses över. Därvid bör eftersträvas en ordning, som innebär att de kostnader ett forskbeslut för med sig i sin helhet skall bäras av forskningsrådet. ningsråds l prop. 1977/78:l00 (bil. 12 s. 388) berörde jag frågan om försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare vid högskolan och framhöll därvid, att jag avsåg att återkomma till regeringen i denna fråga. I sistnämnda proposition (bil. 12 s. 539) framhöll jag vidare att institutets for social forskning ställning i förhållande till sektorsorgan och myndigheter som bedriver socialt inriktad forskning är oklar. Jag angav därvid att det är angeläget att nu se över formerna för samverkan mellan institutet och de andra nämnda organen samt högskolans forskning inom området. De förslag som har lagts fram av FRU och FUN och som nu remiss-

behandlas, utgör ett viktigt underlag för ett samlat ställningstagande till en rad forskningspolitiska frågor. Jag avser att återkomma till regeringen

med förslag i dessa frågor sedan remissbehandlingen av betänkandena har

avslutats. Några frågor som i allt väsentligt har legat utanför FRU:s och FUN:s arbetsområden behöver dock utredas ytterligare. Dessa är till största delen av sådan karaktär att ställningstagandena till dem inte behöver samordnas med behandlingen av FRU:s och FUN:s forslag. Vissa frågor som rör högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer samt vissa andra näraliggande frågor som jag tar

upp i det följande bör därför ses över. Översynen

bör, som jag tidigare har anfört, utföras av en kommitté.

Uppdragsforskning

Forskningsverksamheten vid högskolan skall syfta till att bygga upp och vidmakthålla vetenskaplig kompetens samt att på inomvetenskaplig grund söka ny kunskap. Forskningsråden spelar här en viktig roll vid initiering och finansiering av projekt. Därutöver svarar högskolan för en betydande del av den forskning, som initieras och - helt eller delvis - finansieras av statliga och andra organ, företag eller organisationer. Denna kombination av uppgifter medför betydande fördelar för såväl högskolan som samhället i stort. Den externt initierade och finansierade forskning som efter resp. högskoleenhets eget medgivande förläggs till högskolan bidrar sålunda till en värdefull breddning av

högskoleforskningens inriktning och därmed av den

vetenskapliga kompetensen. Dessa båda effekter stimulerar utvecklingen

av såväl den grundläggande utbildningen som forskarutbildningen och forsk-

ningen. Därutöver medför den externt initierade och finansierade forsk-

Bilaga 1 239

for samhället ökar samtidigt som ningen att högskoleforskningens betydelse om forskning och vetenskapliga arbetsmetoder får ökad spridning. kunskaper för att effektivt utnyttja tillgängliga resurser. Vidare skapas Förutsättningar eftersom tillgången på vetenskapligt tränad personal Detta är särskilt viktigt och tung utrustning är begränsad. kan utnyttjas av såväl stat- Genom att högskolans forskningsorganisation och organisationer förbättras förutsättliga och andra organ som företag till allt fler delar av ningarna att sprida forskning och forskningsresultat Det är därför att högskolans möjligheter till samverkan samhällslivet. viktigt utvecklas att olika hinder i forskningsfrågor med samhället i övrigt vidare, samt att försök som en ökad härför undanröjs görs att lösa de problem kan medföra. med att det skall bli möjligt att på samverkan Jag räknar återkomma till regeringen med grundval av de förslag som nu föreligger rörande forskningssamverkan. Andra förslag om vissa frågor högskolans har framhållit, överväganden. Hit hör frågor kräver, som FUN ytterligare att stimulera myndigheter och företag att i ökad inte minst möjligheterna vända för bistånd med att utveckla nya proutsträckning sig till högskolan dukter och metoder samt att effektivera verksamheten.

2.1 E rsärmingsjiâgor

är hur kostnaderna skall fördelas En väsentlig fråga i detta sammanhang som finansieras med medel från organ utanför högskolan. Enligt för projekt, bestämmelser skall kostnaderna för uppdrag helt täckas av uppgällande har dock möjlighet att medge undantag dragsgivaren. Högskolestyrelsen från denna huvudregel. Vidare är forskningsråden, forskningsrådsnämnden for teknisk generellt undantagna från bestämmeloch styrelsen utveckling inom detta område är frågan om beräkning av erserna. Ett delproblem av medel från forskningsråd m. ll. sättning för förvaltning och de uppdrag som en högskoleenhet De anslag till särskilda projekt som bedrivs vid enheten. Den får styr ofta en stor del av den forskning finansierade tar nämligen i större eller mindre på detta sätt forskningen

utsträckning i anspråk högskolans personal och andra resurser för forskning, binds vid en forskningsinriktning som bestäms av uppsom därigenom till och ersättningar för uppdrag får dragsgivaren. Genom anslag projekt dels för de merkostnader projektet/ uppdraget förorsakar, högskolan täckning dels i varierande omfattning för kostnaderna vid den del av den fasta or-

för forskning som tas i anspråk av uppdrag. ganisationen mellan omfattningen av högskolans fasta forskningsorga- Avvägningen nisation och omfattningen av den mera tillfälliga forskningsorganisation

som bekostas av de medel som tillförs högskolan for särskilda forskningsfor högskolans möjligheter att fullprojekt och uppdrag är av stor betydelse Det är sannolikt inte möjligt att ange någon fast norm göra sina uppgifter. men om graden av kostnadsför denna relation, en fördjupad kunskap täckning vid såväl forskningsanslag som uppdrag under senare år bör kunna för fortsatt På grundval av en unutgöra ett viktigt underlag planering. med bör kommittén belysa konsekvendersökning här antydd inriktning i omfattningen av forskning, som ftserna för högskolan av förändringar nansieras av organ utanför högskolan, och av uppdragsverksamheten.

240 Bilaga 1

Uppdragsverksamheten vid högskolan kan idag också omfatta utbildning. Det är enligt min mening angeläget att denna möjlighet behålls och utvecklas. Därigenom ges myndigheter, företag och organisationer tillfälle att i samverkan med högskolan tillgodose speciella utbildningsbehov. Det kan t. ex. gälla språkutbildning för företag som önskar utvidga sin marknads-

föring på det internationella fältet, speciell förvaltningsutbildning för myn-

digheter som önskas lägga upp fortbildningsprogram för sin personal eller speciell teknisk för industrier utbildning som tar i bruk ny teknik. Kommittén bör utarbeta förslag till bestämmelser om ersättning för uppdrag, som avser utbildning eller forskning inom högskolan. Vid behandlingen av frågan om ersättning för uppdrag bör kommittén uppmärksamma de konkurrensförhållanden som kan råda mellan högskolan och andra statliga eller statsunderstödda institutioner, som åtar sig forskningsuppdrag. Hit hör bl. a. branschforskningsinstitut, AB Atomenergi, statens provningsanstalt och statens geotekniska institut.

2.2 Frågor om m. m. anställningsnygghet

En viktig del av frågan om ansvarsfördelningen mellan högskolan resp. forskningsråden och sektoriella forsknings- och utvecklingsorgan m. fl. gäller personal, som har anställts inom ramen för projekt, vilka finansieras av dessa externa organ och utförs vid högskolan. År 1964 infördes en ordning, som innebär att alla forskningsanslag förvaltas av högskolan och att den personal som anställs inom ramen för dessa medel är anställd vid högskolan. Härigenom tillförsäkras den personal som är knuten till projekten samma ekonomiska och sociala trygghet som övrig personal inom högskolan. Detta har kunnat tillgodoses bl. a. genom möjligheterna att bereda personal som anställts inom ett forskningsprojekt fortsatt sysselsättning i undervisningen m. m. Denna ordning bör självfallet gälla även i fortsättningen. Ordningen innebär emellertid, att högskolan i egenskap av arbetsgivare ensam tvingas ta de personalpolitiska och ekonomiska konsekvenserna när projekten avslutas. Genom tillkomsten av trygghetslagstiftningen på arbetsmarknaden och av avtal, som bygger på denna lagstiftning, har den ordning som nu tillämpas visat sig medföra vissa problem. Kommittén bör söka finna sådana lösningar på de föreliggande problemen, att den berörda personalen tillforsäkras fortsatt social och ekonomisk trygghet som det ekosamtidigt nomiska ansvaret för fattade beslut så långt som möjligt skall åvila det organ som fattar beslutet. Kommittén bör därvid bevaka att såväl högskolans som forskningsrådens handlingsfrihet och möjligheter till omprioriteringar tillgodoses. I detta sammanhang bör kommittén även överväga möjligheterna att stärka anställningstryggheten för projektanställd personal genom en ordning där beslut om externt finansierade projekt såvitt möjligt tas for längre tid än ett budgetår i taget.

Bilaga 1 241

2.3 Övriga frågor

Den lösning som väljs för kostnadstäckning och ersättning för uppdrag kan bedömas ha betydelse för möjligheterna att öka högskolans forskningssamverkan med organ utanför högskolan. Också några av de frågor som UKÄ aktualiserade i den nämnda rapporten och några av dem som FUN har tagit upp i sitt betänkande, bl. a. möjligheterna till sekretess, inrättande av forskartjänster avsedda för uppdrag samt en utbyggnad av kontakt- och informationsverksamheten, har betydelse i detta sammanhang. Jag räknar med att det efter remissbehandlingen av FUN:s förslag skall bli möjligt att bl. a. i de nämnda frågorna fatta beslut på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet. En viktig uppgift för kommittén är att i övrigt belysa möjligheterna att stimulera forskningssamverkan. Kommittén bör analysera vilka krav som bör ställas på högskolan och dess övriga verksamhet om dess forskningssamverkan med organ utanför högskolan vidgas. Det gäller bl. a. att belysa i vad mån dessa krav kan tillgodoses i högskolans planering av utbildning och forskning.

3 Nya former för forskningssamverkan

3.1 Tanster som adjungerad professor

Sedan år 1973 bedrivs försöksverksamhet med tidsbegränsade personliga tjänster som adjungerad professor. Innehavare av sådan tjänst skall vara vetenskapligt kvalificerad och verksam utanför universitets- och högskoleväsendet eller privat tjänst. Arbetsuppgifterna omfattar underi offentlig

handledning och examination i den omfattning högskolestyrelsen

visning, bestämmer. År 1976 utökades verksamheten väsentligt. Den bedöms ha komett stort värde genom att den bidrar till att bredda den vetenskapliga petensen inom högskolan och att stärka kontakterna mellan högskolan och andra organ. Verksamheten bör nu utvärderas. Det bör ankomma på kommittén att företa denna utvärdering och lägga fram de förslag den kan föranleda.

3.2 K ontaktforskare

I prop 1977/782100 (bil. 12 s. 388) tog jag, som nämnts, upp frågan om försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare. Jag framhöll därvid att en försöksverksamhet bör startas för att finna lämpliga former för en forskarkontakt med medelstora och små företag och myndigheter. Försöksverksamheten skulle innebära att forskare frigörs från sina arbetsuppunder ett halvt till ett år för att med bibehållen lön gifter inom högskolan kunna gå ut till små och medelstora företag eller förvaltningar. Syftet skulle tänkbar utvecklingspotential, arvara att där studera produktionsprocesser, företagsekonomiska kalkyler, marknadsföring etc. allt efter betsorganisation, den forskningsinriktning resp. forskare har. Företagen och förvaltningarna skulle inte behöva bekosta forskarnas lön utan endast ge dem möjligheter till aktiva insatser på arbetsplatsen genom att studera verksamheten samt

242 Bilaga J

att delta i problemlösning och planering på skilda områden. 1 budgetpropositionen förordas att tre milj. kr. anvisas för ändamålet för budgetåret 1978/79. Det är angeläget att den föreslagna försöksverksamheten inleds så snart som möjligt. De problem rörande uppdragsforskningen som har berörts i det föregående och som har relevans för denna verksamhet bör beaktas i utredningsarbetet. Man bör dock räkna med att det krävs ett relativt omfattande förberedelsearbete av praktisk natur innan försöket kan inledas. Detta förberedelsearbete bör i avvaktan på riksdagens beslut utgå från de riktlinjer som angivits i prop. 1977/78:100. Med hänsyn till det nära sambandet mellan den åsyftade försöksverksamheten och de frågor jag har berört i det Föregående, bör kommittén få i uppdrag att Förbereda och - under förutsättning av riksdagens bifall till förslagen - leda försöksverksamheten. Kommittén bör skyndsamt lägga fram en plan för försöksverksamheten samt ange de närmare riktlinjerna för den. Kommittén bör härvid pröva bl .a. möjligheterna att samverka med andra organ, främst de av riksdagen hösten 1977 beslutade utvecklingsfonderna. Jag avser att, i den mån så erfordras, återkomma till regeringen med förslag till kompletterande direktiv när riksdagens beslut föreligger. Den försöksverksamhet som jag här förordar att kommittén skall leda har beröringspunkter med lärartjänstutredningens (U 1977:04) arbete såvitt avser lärarnas yrkeslivsanknytning. Kommittén bör därför samverka med nämnda utredning. Det bör också vara möjligt för Iärartjänsteutredningen att tillgodogöra sig de erfarenheter av försöksverksamheten som har betydelse för dess kommande förslag om yrkeslivsanknytningens utformning.

Institutet

för social forskning

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om institutets för social forskning ställning i förhållande till högskolan liksom till sektorsorgan och

andra myndigheter som bedriver socialt inriktad forskning. Institutets ställ-

ning är, som jag framhöll i prop. 1977/781100 (bil. 12 s. 539), i detta avseende oklar. Reformeringen av högskoleorganisationen liksom tillkomsten av fasta forskningsresurser på det sociala området har förändrat de förutsättningar som i början av 1970-talet föranledde att ett fristående institut bildades. Samtidigt har forskningen på arbetslivets område byggts ut och fått en mer differentierad organisation. Samverkansformerna mellan institutet och andra organ som bedriver eller finansierar social forskning samt forskningsverksamheten inom högskolan bör därför ses över med utgångspunkt i institutets forskning. Kommittén bör utföra denna översyn. Jag vill i detta sammanhang nämna att en översyn av arbetsmarknads- och arbetslivsforskning övervägs inom arbetsmarknadsdepartementet. Riksdagen har i en skrivelse (1975:221, jfr UbU 1975:19) anfört att det parlamentariska medinflytandet i forskningsfrågor, bl. a. de som handläggs av institutet för social forskning, så snart som det är möjligt bör stärkas. Denna fråga bör tas upp i samband med ställningstagandena till bl. a. FRU:s

Bilaga 1 243

bör emellertid beakta vad riksdagen har anfört vid sin förslag. Kommittén översyn av institutets ställning. Kommittén bör utföra denna del av sitt arbete i nära kontakt med de berörda organen. Arbetet bör om möjligt bedrivas i sådan takt att resultatet kan beaktas i samband med att regeringen tar ställning till FRU:s och FUN:s nyligen framlagda förslag.

5 Utredningsarbetets bedrivande

Kommittén bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina forslag samt utarbeta förslag till de föreskrifter som kan erfordras. l fråga om kostoch kostnadsredovisning bör kommittén samråda med riksnadsfordelning revisionsverket. Kommittén bör även i övrigt bedriva sitt arbete i nära konoch institutioner och med takt med berörda myndigheter, organisationer utredningar som behandlar närliggande frågor. eller Kommittén bör överväga behovet av att till sig knyta arbetsgrupper referensgrupper för särskilda frågor eller områden. Vad gäller försöksverkför forskare torde det vara lämpligt att samheten med näringslivskontakt lägga den direkta ledningen av verksamheten, efter av regeringen och koml denna, liksom i de mittén givna riktlinjer, på en särskild ledningsgrupp. som nämns i prop. 1977/78:100, bör kunna ingå regionala arbetsgrupper Företrädare för t. ex. berörda myndigheter liksom for näringslivs- och fackliga organisationer. Kommittén bör, där den bedömer det lämpligt, kunna lämna delförslag for vissa av de frågor som den tar upp. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen for utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda med forskningsråd, myndigheter, föhögskolans forskningssamverkan retag och organisationer, m. m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i att ersättning form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs, att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

och bifaller hans Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

sou 1980:46

Bilaga 2 Fosams ledamöter, sakkunniga,

sekretariat och experter

Ledamöter

Docent Gunnar Richardson, Skara, ordf. Byrâchef Karin Balsvik, Huddinge (1979-05-30--10-07) Bertil Bromma F. generaldirektör Bjurel, Riksdagsledamot Arne Gadd, Uppsala Riksdagsledamot Anita Gradin, Vällingby Professor Sven Johansson, Lund Professor Ingvar Lindqvist, Uppsala Avdelningsdirektör Inger Marklund, Stockholm Forskningschef Ragnar Ohlson, Karlshamn Planeringschef Erland Ringborg, Stockholm (fr. o. m. 1979-10-08) Professor Olof Ruin, Stocksund (t. o. m. 1979-05-28)

Sakkunniga

Bo C Johansson, Bromma (fr. o. m. 1979-11-19) Departementssekreterare Thomas Sidenbladh, Bromma (t. o. m. 1979-11-18) Departementsråd

För behandlingen av frågan om institutets för social forskning ställning (1978-12-14-1979-02-28) Arne Carlsson, Skärholmen Departementsråd Kanslichef Sonja Dahl, Nacka Nils Magnusson, Västerås Departementsråd

Sekretariat

Sekreterare Departementssekreterare Anders Franzén, Trångsund

246 Bilaga 2

Biträdande sekreterare

Fil. kand. Christer Andersson, Uppsala Fil. mag. Beatrice

Christensen-Sköld, Bandhagen (1978-09-27-1980-08-30)

1:e byråsekreterare Kerstin Wallin, Uppsala

Kansli

Kanslist Gerd Brandt, Hägersten (t. o. m. 1980-04-10) Fil. mag. Beatrice Christensen-Sköld, Bandhagen (t.0. m. 1978-09-26)

Experter

För behandlingen av frågan om institutets för social forskning ställning (1978-

05-25-1979-02-28)

Departementsråd Lars Ettarp, Lidingö Forskningsassistent Ante Farm, Solna Civilekonom Olle Hammarström, Johanneshov Professor Sten Johansson, Spånga Assistent Lena Schröder, Stockholm

För försöksverksamheten med kontaktforskare

(fr. o. m. 1978-04-21)

Civilingenjör Curt Andersson, Stockholm Byråchef Björn Broberg, Stocksund Jur. kand. Bengt Olof Ekenberg, Vällingby (fr. o. m. 1978-01-01) Byrådirektör Stig Elvin, Södertälje Sekreterare Tore Ivarsson, Järna Departementssekreterare Bjarne Kirsebom, Solna (fr. o. m. 1979-01-01) Ingenjör Rolf Mattson, Lidingö (t. o. m. 1978-09-30) Docent Ola Nyquist, Uppsala (t. o. m. 1978-12-31) Ekonom Birgitta Olsson, Sollentuna

Departementssekreterare Thomas Sidenbladh, Bromma (t. 0. m. 1978-08-24) Ombudsman Ingrid Wahlund, Stockholm (fr. o. m. 1980-03-01) Ombudsman Uno Westerlund, Knivsta (t. o. m. 1980-02-29)

Civilingenjör Anders Åberg, Stockholm Kanslisekreterare Per Öhman, Stockholm Ombudsman Rolf Österberg, Vårby

Ledamöter i

de regionala arbetsgruppema för försöksverksamhet med kontaktforskare

Uppsala (fr. o. m. 1978-10-12)

Direktör Robert Andrén (-1979-02-28), utvecklingsfonden i Gävleborgs län Fil. lic. Lennart Annersten (sammankallande), universitetet i Uppsala Professor Lars Engwall,

universitetet i Uppsala

Bilaga 2 247 sou 1980:46

Arne Gadd (ordf.), Fosam Riksdagsledamot Kanslichef Egon Hemlin, styrelsen för Uppsala högskoleregion Ove Johansson, LO-distriktet Gävle-Dala Ombudsman Fil. dr. Allan Klingström, universitetet i Uppsala TCO-distriktet i Gävleborgs län Bjarne Netscher (-1980-01-31), Docent Mats Olsmats, universitetet i Uppsala TCO-distriktet i Gävleborgs län Tore Svärdström (1980-02-01-), utvecklingsfonden i Gävleborgs län Sten Wedin (1979-03-0l-), (1980-09-01-), universitetet i Uppsala Björn Westerstrand SAF:s i Falun Direktör Otto Wigardt, regionkontor

Lund (fr. o. m. 1978-10-12)

i Malmöhus län Direktör Roger Berefeld, utvecklingsfonden Professor Stig Berglin, universitetet i Lund Fil. kand. Peter Egardt (-1980-02-13), SAF

Professor Sven Johansson, Fosam Professor Curt Kihlstedt, universitetet i Lund universitetet i Lund Docent Bengt Kjöllerström, Bengt Nilsson, styrelsen för Lund/ Malmö högskolere- Avdelningsdirektör

gion Ragnar Ohlson (ordf.), Fosam Forskningschef Kommunalrådet Sverker Oredsson, styrelsen for Lund/Malmö högskole-

region sammankallade), universitetet i Lund Rektor Kerry Persson (1979-01-01-, Ombudsman Ove Persson, LO-distriktet i Skåne

Bo Åhnebrinck (1980-02-13-,) SAF

Göteborg (fr. o. m. 1978-06-20)

Kontaktsekreterare Gunnar Bergquist, CTH sammankallande), univer- Byrådirektör Siv Bondenäs-Brink (1980-01-01-, sitetet i Göteborg universitetet i Göteborg Universitetslektor Ingemar Claesson (1980-02-13-), sammankallande), univer-

Fil. dr. Solgerd Björn-Rasmussen (4979-11-30,

sitetet i Göteborg Karl Erik Gustafsson (4980-02-13), universitetet i Göteborg Docent utvecklingsfonden i Älvsborgs län Civilingenjör Hans Holmqvist (ordf), LO-distriktet i Halland-Älvsborgs län

Inga-Lill Johansson,

Rolf Larsson, TCO-distriktet i Älvsborgs län Ingenjör Docent Wanda Mark, styrelsen för Göteborgs högskoleregion Docent Gunnar Richardsson, Fosam

Umeå (fr. o. m. 1978-06-20)

Georg Andersson (-l979-12-04, ordf .), styrelsen for Umeå Riksdagsledamot högskoleregion i Norrbottens län Ekonom Anders Eliason (l979-12-04-), utvecklingsfonden Anders Franzén, Fosam Departementssekreterare

248 Bilaga 2

Byrådirektör Robert Gabrielson (1979-ll-0l-, sammankallande), styrelsen lör Umeå högskoleregion

Civilingenjör Roland Hortlund (l979-l2-O4-), högskolan i Luleå Ekonom Gunnar Johnsson, utvecklingsfonden i Västerbottens län Ombudsman Sören Marklund (l979-l2-04-), styrelsen För Umeå högskoleregion

Byrådirektör Lars-Gunnar Nilsson (-l979-l l-Ol , sammankallande), styrelsen for Umeå högskoleregion

Kontaktsekreterare Valdemar Nyström (l979-l2-04-), universitet i Umeå Rune Olofson, LO-distrikten i Västerbottens och Norrbottens län Direktör Bertil Pettersson SAF (1979-Ol-17-), Ingenjör Lars Pettersson, TCO-distrikten i Västerbottens och Norrbottens län

Civilingenjör Sten-Inge Videhult (-l979-l2-04), högskolan i Luleå Professor Uno Zachrisson (ordf), universitet i Umeå

sou 1980:46

Bilaga 3 Förteckning över intervjuade

myndigheter, företag,

m.

högskoleinstitutioner

m.

i samband med inhämtande av underlag för Intervjuer

huvuduppdraget

Universitetet i Stockholm Institutionen lör kulturgeograñ Institutionen för musikvetenskap Institutionen lör slaviska språk

Tekniska högskolan i Stockholm Institutionen För konstruktionslära

Universitetet i Uppsala Barnkirurgiska avdelningen vid kirurgiska kliniken Institutionen för farmaceutisk kemi Avdelningen för kvartärgeologi vid institutionen för geologi

Universitetet i Lund Institutionen för historia Ortopediska kliniken Institutionen för transponteknik

Universitetet i Göteborg Avdelningen för endodonti vid institutionen för odontologi Institutionen för organisk kemi (gemensam med CTH) Institutionen För psykologi

AB Astra Electrolux AB AB Hässle Försvarets forskningsanstalt Ingenjörsvetenskapsakademien AB Kabi Kema Nobel AB Kooperativa förbundet Nämnden för energiproduktionsforskning Sandvik AB Statens invandrarverk AB Strängbetong

250 Bilaga 3

Svenska Tobak AB Sveriges lantbruksuniversitet Styrelsen för teknisk utveckling AB Volvo

överläggningar rörande förslag till särskild organisation för viss

forskningssamverkan samt skiss till av utveckling högskolans

personalfunktioner

Universitetet i Stockholm Tekniska högskolan i Stockholm Karolinska institutet Universitetet i Uppsala Universitetet i Linköping Universitetet i Lund Universitetet i Göteborg Chalmers tekniska högskola Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå LO SACO/SR TCO Institutet for mikrovågsteknik

Intervjuer i till arbetet anslutning med RRV-rapporten

Ekonomiadministration som ett hjälpmedel vid

planering av forskning

Universitet i Uppsala

Institutionen for fysikalisk kemi Institutionen för geologi avdelningen for fasta jordens fysik avdelningen för mineralogi och petrologi avdelningen for kvartärgeologi Institutionen för kvantkemi Institutionen for limnologi Institutionen for matematik Institutionen för naturvetenskaplig mikrobiologi

Tandemacceleratorlaboratoriet

Bilaga 3 251

vid Fosams seminarium om forskningssamverkan

Deltagare

1979-01-18

Professor Sune Berndt, KTH

Professor Yngve Dagel, Svenska förpackningsforskningsinstitutet

Professor Urban Dahllöf, universitetet i Uppsala Avdelningsdirektör Göran Friborg, STU Professor Gunnar Hambraeus, IVA Laborator Lars Högberg, FOA Docent Hans Landberg, FRN Sekreterare Gudmund Larsson, LO Generaldirektör Nils-H. Lundquist, FOA Professor David universitetet i Stockholm Magnusson, Professor Hans Meijer, universitetet i Linköping Byrâchef Jan Nilsson, statens naturvårdsverk Professor Sven Olving, CTH Byråchef Erland Ringborg, UHÄ Civilekonom Peter Stevrin, Statskonsult AB Professor Lars Erik Tammelin, statens livsmedelsverk Riksdagsledamot Jörgen Ullenhag, utbildningsdepartementet

4 Internationell utblick

Bilaga

1 Inledning

i flertalet industriländer. Den De frågor Fosam haft att behandla är aktuella roll och funktion i saminternationella debatten om universitetsforskningens arbete - kortfattat hället behandlas - i de delar som har intresse for Fosamzs i det följande (avsnitt 2). Framställningen grundas på en OECD-rapport inom OECD-området. Studierna som i sin tur är baserad på länderstudier under första halvåret 1980. genomfördes är behovet av En mycket aktuell och viktig fråga inom OECD-länderna mellan universiteten och bl. a. näringslivet. 1 flera länder ökat samarbete har man funnit det nödvändigt att komplettera universitetsorganisationen

I avsnitt 3 redovisas några exemi syfte att underlätta “institutsverksamhefi pel på sådana organisatoriska särlösningar.

roll och funktion i samhället

2 Universitetsforskningens

Universiteten i OECD-länderna ställs f. n. infor krav på ökat engagemang i Samhällsrelevant forskning, vanligen genom forskningspolitiska program

Samtidigt innebär det statsfmansiella läget som fastställs på regeringsnivå. att anslagen till universitetsforskningen inte längre kan öka i samma takt l970-talen. Detta förhållande har medfört som under 1960- och (delvis) av universitetens forskning. krav på ändrad balans i finansieringen finansieras universitetsforskning- I praktiskt taget samtliga OECD-länder en från en rad olika källor: genom basanslag, forskningsråd, privata fonder och företag. Omfattningen av de externa och stiftelser. sektorsorgan (motsv.) medlen varierar kraftigt från land till land. 1 nâgra finansieras praktiskt

taget all forskning över basanslag medan andelen externa medel i andra stor. Som exempel kan nämnas att 40 procent av all FoU fall är mycket i Canada finansieras med externa medel. I flertalet medinom universiteten lemsländer ligger dock motsvarande siffror på mellan 15-25 procent. (Finland 7 [l976].) Det 25 [1976], Norge 18 [l977], Schweiz 26 [1975], Nederländerna resurser ökar långsammare än allmänna intrycket är, att forskningsrådens från industrin och framför allt från sektorsorgan (motsv.). anslagen fordelats med utgångspunkt i Forskningsrådens anslag har traditionellt i vetenskapliga termer. Huvudkriteriet vid prioen värdering av projekten

254 Bilaga 4

riteringar för sektors- och industrianslag har varit projektens relevans för ett visst praktiskt ändamål. I många OECD-länder har dock forskningsrådens fördelningspolitik ändrats. I första hand har det varit fråga om försök från forskningsrådens sida att inrikta universitetsforskningen mot breda områden som bedöms vara av nationell ekonomisk och social betydelse. Man kan således se att identifieringen av forskningsområden relaterats till utvecklingen av specifika former för forskningsfinansiering. Finansieringsformer som syftar till att främja samverkan mellan universiteten och näringslivet har exempelvis utvecklats i Storbritannien och Frankrike. I Storbritannien har forskningsrådens ”interventionistiska” tendens forstärkts av den s. k. Rothschild-rapportens effekter. Denna innebar bl. a. att forskningsråden måste ”förtjäna” en del av sina resurser genom att priotitera forskning inom områden som av enskilda desamhällsorgan fmierats som angelägna. Styrningen av även forskningsrådsmedel mot områden som prioriterats inom ramen for en nationell politik är inte något karakteristiskt for

alla

OECD-länder (Västtyskland och Holland hör exempelvis till undantagen). l många OECD-länder strävar man emellertid efter att inrikta universitetens forskning mot områden som är av nationellt intresse genom förändringar i forskningsrådens fordelningspolitik och genom satsningar på sektoriell FoU. I fråga om fördelningen inom universiteten av tillgängliga forskningsresurser mellan olika områden har den hittills, i flertalet OECD-länder tilllämpade principen varit enkel. Prioriteringar av forskningsområden inom ramen för basanslag har helt överlämnats till forskarsamhället. Forskarna har också till övervägande delen styrt inriktningen av den forskning som finansieras från andra källor (forskningsråd, sektoriella organ, företag etc.), genom val av vilka projekt man skall söka medel för. Följden har blivit att universitetsforskningen vuxit slumpmässigt. Den har varit ytterst känslig för förändringar i resurstillflödet och beroende av forskarnas uthållighet och entusiasm for viss forskning. Vilka alternativa modeller for intern medelsfordelning står då till buds? Sektorsorgan (motsv.) och i viss utsträckning forskningsråd kan förväntas fortsätta att pressa fram samhällsrelevant forskning. Det finns därmed, i flera OECD-länder, en överhängande risk för att universiteten övergår till att enbart bedriva kortsiktig FoU med anknytning till sociala och industriella mål. l Canada, där de externa medlen utgör 40 procent av universitetens totala forskningsresurser, håller således universiteten på att utvecklas till centra for tillämpad forskning. Utvecklingen innebär att den långsiktiga, strategiska forskningen utarmas. Samtidigt är det genom långsiktig, strategisk forskning som universiteten kan ge sitt främsta bidrag till lösningen av 1980-talets problem. Det råder allmän avsaknad av förslag till hur detta dilemma skall lösas. Denna brist beror främst på bristande förståelse i fråga om den vetenskapliga verksamhetens natur. Detta leder till rädsla för att vidta åtgärder och för att påverka forskningen negativt. Den väg som prövats i Holland syftar till en delning av universitetsanslagen i två flöden. Det första flödet skall vara helt utan villkor och motsvara ca 50 procent av universitetens totala FoU-budget. Det andra

i m 4 255

5% Bilaga

till en forskningsplan som upprättas av ministeriet och skall vara bundet Resterande FoU-medel motsvara ungefär en tredjedel av forskningsmedlen. kommer från forskningsråden, vars andel dock avses öka. Den nya principen börjat överge antalet studerande som har redan lett till att vissa universitet vid fördelningen av tillgängliga resurser och i stället tillberäkningsgrund modell. lämpar en mer projektorienterad av övergripande FoU-planering och l Tyskland tillämpas någon form vid få universitet. Vid universitetet i Konstanz har forskningsprioritering fördelas efter anman infört ett system som innebär att forskningsmedlen sökan från enskilda forskare och forskargrupper. Till grund för fördelningen vetenskapliga kriterier men vikt läggs även vid bl. a. tvärligger främst har stöd av Deutsches Wissenschaftsrat men vetenskapliga projekt. Metoden Motståndet har mötts med mycket begränsad entusiasm inom universiteten. rubbar professorernas traditionellt starka maktberor bl. a. på att metoden ställning. I Finland har ministeriet sökt uppmuntra utvecklingen av en forsknings- Man har dock stött på svårigheter beroende på politik på universitetsnivå. att universiteten är ovana vid uppgiften som där, liksom i Tyskland, står

i konflikt med den traditionella maktstrukturen. * Den utveckling av intern FoU-politik som ändå sker inom universiteten som kan finansieras med basmotiveras av farhågor för att den forskning annat skäl är rädslan för konsekvenserna av det

anslag skall urholkas. Ett

med utgångspunkt i nationella ökade beroendet av externa medel fördelade speciella karaktär och behov. Utmål och utan hänsyn till universitetens av intern styrning av FoU-resurserna är trots allt en av de få vecklingen innovationer som kommit fram som svar på de förändrade krav som nu

ställs på universiteten. Två balansproblem inom universitetsforskningen inom OECD-länderna mellan långsiktig forskning och mer kan noteras när det gäller relationerna kortsiktig. tillämpningsinriktad FoU:

a. risken for att den kortsiktiga, tillämpningsinriktade forskningen är på

väg att ta överhanden och b. risken för att forskningen förskjuts mot områden som är “kortsiktigt och därmed de forskarsnyttiga beroende på att forskningsresurserna studerande koncentreras till dessa områden.

Problemet ses i första hand som en fråga om balans mellan å ena sidan forskning orienterad mot sociala och ekonomiska mål (s. k. stralångsiktig tegisk forskning) och å den andra sidan kortsiktig FoU som syftar till att Det råder ingen diskussion om att universiteten kan lösa akuta problem. Däremot och måste spela en aktiv roll i fråga om s. k. strategisk forskning. är det tveksamt om de skall engageras i FoU som syftar till att på kortare sikt söka lösningar på samhällets många omedelbara problem. anses f. n. universiteten i flera medlemsländer löpa Sammanfattningsvis en uppenbar risk att bli alltför engagerade i kortsiktig FoU på bekostnad av deras mer allmänna forskningsförmåga och -kvaliteL av utvecklingen I den del där statsmakterna direkt eller indirekt kontrollerar universitetens resurser blir frågan om universitetens funktion en fråga om forskningspolitik

på regeri-ngsnivå.

256 Bilaga 4

När det gäller relationerna mellan universiteten och näringslivet ställer 1980-talets problem krav på väsentliga förändringar. Det gäller i första hand väsentligt ökade investeringar i s. k. strategisk forskning, dvs. forskning som är förankrad i en praktisk inriktning men som inte styrs av vare sig omedelbara FoU-behov kortsiktiga eller enbart inomvetenskapliga värderingar. Även om all strategisk forskning inte är industriellt inriktad kommer en betydande del av den att vara det. Detta betyder att universitetsforskningen måste omfattas av den brett definierade nationella forskningspolitiken. Prioriteringar för strategisk forskning måste därför utformas i nära samverkan mellan universiteten, statsmakterna - det är och näringslivet således utomordentligt viktigt att finna metoder för att åstadkomma dessa prioriteringar. När det gäller former för samarbete mellan universitet och näringsliv hämmas utvecklingen i de flesta OECD-länderna av otidsenliga attityder hos båda sidor. Dessa är svåra att förändra. Det krävs därför en mer djupgående undersökning av vilka mekanismer som ger upphov till forskningssamverkan och av de behov av nya samverkansformer som följer av en nationell forskningspolitik baserad på prioriteringar av strategisk forskning.

3 Särorganisationer för forskningssamverkan

i några länder

Vid flera universitet i utlandet har man funnit behov av särskilda organisatoriska lösningar för den mer affärsmässigt inriktade delen av FoUsamverkan med industrin. l det följande redovisas tre exempel från Universitetet i Leuven, Belgien, Universitetet i Loughborough, Storbritannien och Norges tekniska högskola i Trondheim. Vid jämförelse med svenska förhållanden måste uppmärksammas att villkoren för universitetens verksamhet och deras juridiska ställning skiljer sig avsevärt mellan dessa länder och Sverige och mellan de tre länderna inbördes. Exemplen belyser ändå hur man i några andra länder sökt lösa samverkansproblem av det slag som berörs i kapitel 14.

Leuven Research and

Development

Leuven Research & Development & bildades år 1972 av universitetet i Leuven som en organisation utan vinstsyfte. Organisationens ändamål är

att utgöra en professionell och affärsmässig serviceorganisation, som skall trygga en effektiv hantering av FoU-uppdrag, patentskydd samt industriellt och kommersiellt av universitetets utnyttjande kompetens, att sluta licensavtal och delta i nya industriella projekt som bygger på teknik och kompetens utvecklad inom universitetet, att möjliggöra för vetenskapssamhället att bidra till industriell förnyelse och socio-ekonomiska framsteg.

Bilaga 4 257

& arbetar affärsmässigt och är utan vinstsyfte i den meningen att eventuell vinst investeras i forskning inom universitetet. Organisationen är juridiskt och ekonomiskt fristående från universitetet men arbetar, på grundval av en konvention mellan universitetet och organisationen, inom univer- & är enligt sina stadgar förhindrad att anskaffa sitetsorganisationen. fasta resurser för FoU. Genom att fullgöra en mäklarfunktion skall organisationen bidra till bättre industriellt och ekonomiskt utnyttjande av universitetets och FOU-resultat genom bättre kontakter och bättre potential kontrakt med företag, myndigheter och organisationer. för sin verksamhet universitetets lokaler, utrustning, da- & utnyttjar tortid etc. Universitetets forskare får medverka i organisationens verksamkan & het, högst en dag per vecka, och ersätts då av denna. Härutöver anställa forskare och teknisk-administrativ personal för uppdrag, som utförs inom universitetets laboratorier. & är bunden till löne- och ersättningsregler som gäller inom universitetet. är & uppbyggd med avdelningar inom universitetets Organisatoriskt arbetsenheter/institutioner. Varje avdelning leds av resp. institutionsföreståndare och består av ett litet antal personer anställda på heltid eller deltid. All verksamhet bedrivs inom institutionens lokaler. År 1979 var ca. 20 anställda av & inom olika institutioner. personer & omsatte år 1979 ca. 5 milj. kr och intäkterna kom uteslutande från kontrakt och licensavtal med industrin. Organisationen betalar 5 procent av intäkterna till universitetet som ersättning för lokaler, utrustning etc. är organisationen helt Med ett uttag av 12 procent för overheadkostnader självfmansierande. Förutom som & bedriver främst för att ftuppdragsverksamheten, nansiera verksamheten i avvaktan på att patent och licenser ger tillräcklig inriktas verksamheten på patentansökningar och direkt engaavkastning, gemang i industriellt och kommersiellt utnyttjande av ny teknologi. & är en frivillig serviceorganisation. Detta innebär att universitetets forskare och institutioner sin insjälva kan välja om de skall kanalisera dustriellt inriktade verksamhet genom & eller inte. Också organisationen kan fritt pröva vilka patentansökningar, licensavtal och uppdrag de skall åta sig.

Loughborough Consultants

Loughborough Consultants Limited bildades år 1969 på initiativ av Loughborough University of Technology. Syftet med bolaget var

att marknadsföra universitetets kompetens och utrustning, att organisera uppdragsverksamheten för att säkerställa att arbetet utförs på ett professionellt sätt, att upprätta kontrakt på kommersiell bas mellan å ena sidan universitetets forskare och institutioner och å den andra näringsliv och förvaltning, att exploatera patenterade uppfinningar som gjorts inom universitetet.

Genom bolagsbildningen räknade universitetet med, att kunna engagera sig i kommersiell verksamhet och samtidigt vara skyddat mot konsekven- Man serna av ev. allvarliga fel och missgrepp inom uppdragsverksamheten.

258 Bilaga 4

räknade också med, att kunder skulle kunna möta den typ av reaktioner de förväntar av ett affärsmässigt arbetande företag och inte ett universitets. Slutligen räknade man med, att bolaget skall ha en återhållande effekt på de forskare som var frestade att bilda privata bolag helt skilda från universitetet. Bolaget fick dock inte ensamrätt till uppdragsverksamhet vid universitetet. Bolaget omsatte år 1979 ca 800 000 f. Bolaget har inget eget kapital utan finansieras genom lånegarantier, som ställts av dels universitetet (250 000 S), dels en bank (150 000 E). Från början avsågs bolaget helt utnyttja universitetets kompetens och utrustning men har f. n. ett femtiotal personer anställda på heltid. Den heltidsanställda personalen svarar för två tredjedelar av bolagets verksamhet. F. n. svarar uppdrag från utlandet för 15-20 procent av intäkterna. Bolaget arbetar på grundval av en garanti som ställts av universitetet. Bolagets styrelse innefattar företrädare för universitetet och det lokala näringslivet. Bolagets styrelseordförande ingår i universitetets styrelse och universitetets rektor är bolagets vice ordförande. Universitetets personal svarar som nämnts för ca en tredjedel av bolagets verksamhet. Inom vissa områden har bolaget tidvis kunnat svara för kurser m. m. inom universitetet. Dyrbar utrustning som anskaffats av universitetet har kunnat utnyttjas av bolaget och omvänt. Huvuddelen av de projekt som har utförts av bolaget har initierats av kunderna. De försök som gjorts att exploatera uppfinningar och idéer från universitetet har varit mindre framgångsrika.

Selskapet før industriell og teknisk forskning (SIN TEF)

SlNTEF är en oberoende stiftelse knuten till Norges tekniska högskola i Trondheim. Stiftelsen bildades år 1950 på initiativ av professorrådet vid NTH med stöd av det norska näringslivet. SlNTEF har. enligt sina stadgar, till uppgift att främja industriell och annan forskning vid NTH och att utveckla samarbetet på detta område mellan NTH och landets närings- och arbetsliv samt med andra forskningsinstitutioner. Stiftelsen skall bidra till att forsknings- och utredningsbehov inom den privata och offentliga sektorn täcks genom insatser av NTH och SlNTEF och av andra delar av universitetet i Trondheim, som önskar delta i sådant arbete. SlNTEF är juridiskt och ekonomiskt fristående från NTH, som dock har ett starkt inflytande över stiftelsen. Sålunda består SINTEF:s råd, som är stiftelsens högsta beslutande organ, av NTH:s rektor och prorektor, 15 ledamöter, som utses av professorrådet vid NTH, samt företrädare för de till SlNTEF knutna instituten och för de anställda, sammanlagt 24 personer. Av de sex medlemmarna i styrelsen, vilken utses av rådet, skall två ha ledande befattning inom NTH, två inom näringsliv och förvaltning samt två inom SlNTEF. Det egentliga SlNTEF består av en centraladministration, direkt underställda avdelningar och sex anslutna institut. Den samlade verksamheten inom detta område omfattar 800-900 heltidsanställda personer och representerar en omsättning på ca 150 milj. Nkr (1979). Vid sidan härav finns

sou

Bilaga 4 259 1980:46

en ”B-verksamhet, som består i första hand av ekonomisk förvaltning åt de institutioner inom SINTEF, som bedriver sin uppdragsverksamhet utanför SINTEF-systemet. B-verksamheten omfattar ca 15 milj. Nkr. Huvuddelen av SlNTEF:s verksamhet bedrivs i NTH:s lokaler och i allmänhet i nära samarbete med lärare och forskare vid NTH. SINTEF tar fullt ekonomiskt och juridiskt ansvar for alla uppdrag men högskolans ofta som konsulter eller genom deltidsengagemang. På personal utnyttjas motsvarande sätt utnyttjas SINTEF:s personal i högskolans verksamhet, främst i undervisningen. Ekonomiskt regleras detta personalutbyte genom ett datorbaserat clearingsystem. Ev. över- eller underskott regleras årligen, men enligt uppgift efterskänker SINTEF kvarstående fordringar på högskolan. SINTEF disponerar högskolans lokaler utan kostnad men har på vissa forvaltningslokaler som också disponeras av egen bekostnad uppfört högskolan. Av bruttointäkterna år 1978 på 144 milj. Nkr svarade externa uppdrag för 84 milj. Nkr och forskningsrådsñnansierade projekt för 40 milj. Nkr. Ett grundanslag och ett Ospecificerat anslag från Norges teknisk-naturvetenskapliga forskningsråd uppgick till sammanlagt 12 milj. Nkr. till SINTEF fördelar sig lika mellan näringslivet och den of- Uppdragen sektorn. Utländska uppdrag svarar för ca 5 procent av den totala fentliga arbetsvolymen.

sou 1980:46

Bilaga5 Remissammanställning:

(Ds U 1979:13) Adjungerade

professorer

Inledning

Remissvaren över utvärderingen av tjänsterna som adjungerad professor FOA m. fl. framhåller dessutom att alla väsentliga är övervägande positiva. synpunkter på tjänsterna återfinns i rapporten, varför man inte har särskilt mycket att tillägga. Yttrande har också inkommit från Studsvik Energiteknik AB. Bolaget var inte med på sändlistan for rapporten och uttrycker missnöje bl. a. häröver. Sammanställningen följer i stort dispositionen i rapportens kapitel 13, vilket utgör kommitténs slutsatser och kommentarer till utvärderingen.

Allmänna ställningstaganden

framhåller att de delar kommitténs allmänna in- Samtliga högskoleenheter varit framgångsrik och att tjänstetypen har tryck, att forsöksverksamheten en viktig funktion att fylla. Dessa synpunkter delas också av övriga remissinstanser, som har direkt erfarenhet av tjänstetypen, dvs. tjänsteinnehavarna och deras huvudarbetsgivare. Brottsförebyggande rådet hoppas att verksamheten kan bli permanent. Forskningsrâden, STU m. fl. finner det positivt att utvärderingen visat att försöksverksamheten varit framgångsrik. AB anser att den nu föreliggande utvärderingen bör Studsvik Energiteknik med en undersökning som omfattar alla företag och orgakompletteras nisationer av betydelse inom icke-akademisk forskning och inte bara dem som är arbetsgivare for personer med tjänst som adjungerad professor.

Initiativ och motiv

av remissinstanserna anser att nuvarande ordning bör behållas, Majoriteten till inrättande bör dvs. att initiativet av tjänst som adjungerad professor tas på institutionsnivå. bör kunna utlysas medan CTH, KTH och fö- SFS anser att tjänsterna retagsekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg menar att detta skall

kunna ske i undantagsfall. Övriga remissinstanser som behandlat frågan

NFR anfor att om man måste om utlysning motsätter sig en sådan ordning.

262 Bilaga 5

utesluta ett forfarande med utlysning av tjänsterna, bör dock högskolemyndigheterna ha möjlighet, att t. ex. genom rundskrivelse till lämpliga företag och institutioner, få fram lämpliga kandidater till tjänster som adjungerad professor. Dessa kunde sedan, menar rådet, bli föremål for en mera övergripande bedömning. Statens vägverk menar att för de institutioner som saknar ett etablerat kontaktnät, och som sannolikt bäst behöver adjungerade bör professorer, avnämarnas engagemang när det gäller initiativtagande spela en stor roll.

Kompetenskrav

De remissinstanser- samtliga högskoleenheter, MFR m. fl. - som behandlat frågan om tolkning av kompetenskrav för tjänst som adjungerad professor instämmer med kommitténs slutsats, att det med hänsyn till de villkor som gäller för FoU-arbete utanför högskolan och till syftet med tjänstetypen, kan vara rimligt att förorda, att den adjungerade professorns vetenskapliga kvalifikationer skall kunna gälla endast ett smalt område, som knappast skulle räcka till för en vanlig professur. Endast ett fåtal remissinstanser anser att nuvarande behörighetskrav, nämligen att vederbörande skall vara verksam utanför högskolan i offentlig eller privat tjänst, skall ändras. Sålunda anser STU att kommittén bör överväga om inte också personer verksamma vid forskningsinstitutioner utom landet bör kunna komma i fråga för tjänster som adjungerad professor. Enligt STU vore detta ett sätt att tillfredsställa behovet av gästprofessorer. Medicinska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund framhåller att forskningssituationen inom högskolan radikalt förändrats sedan år 1973 då försöksverksamheten inneburit började, vilket bl. a. en drastisk realminskning av såväl resurser som kvalificerade forskartjänster. Nämnden anser det angeläget, att man ändrar de formella behörighetskraven för tjänst som adjungerad professor så att möjlighet skapas för utbyte av kvalificerade forskningshandledare även mellan forskningsenheter (fakulteter) inom högskoleorganisationen. Medicinska fakultetsnämnden vid universitetet i Umeå konstaterar att man i rapporten inte behandlat de överväganden som ligger bakom UHÄ:s ställningstagande att en tjänst som adjungerad professor inte kan förenas med läkartjänst. Detta ställningstagande bör, enligt nämnden, granskas kritiskt då en sådan tjänstekombination skulle vara av stort värde för en medicinsk fakultet av Umeås typ. De medicinska fakultetsnämnderna i Lund och Linköping föreslår att även landstingsanställda professorskompetenta överläkare skall kunna komma i fråga för tjänster som adjungerad professor.

Huvudarbetsgivarnas fördelning mellan branscher m. m.

BRÅ anför att det hade varit av intresse om utvärderingen hade kunnat belysa också de eventuella hindren for en breddning av rekryteringsbasen

Bilaga 5 263

till bl. a. statliga myndigheter när det gäller de adjungerade professorerna fakultet. BRÅ anser vidare, att utvärderingen då vid samhällsvetenskaplig också kunnat ta upp myndigheternas inställning till att ha sina tjänstemän

adjungerade som professorer. att instämma i Fosamzs FRN och LO anser att det finns all anledning bör utnyttjas flikonstaterande att systemet med adjungerade professorer samarbete mellan högskolan och den offentliga tigare, bl. a. genom utvidgat sektorn. och humanistiska sektionsnämnderna vid univer- RAÃ, Vitterhetsakademien sitetet i Göteborg framhåller bestämt att försöket med adjungerade professorer borde utsträckas till att omfatta humanistisk forskning och forskarutbildning. Man menar att de positiva erfarenheter som vunnits genom ett redan tidigare och vissa kulturminnesvårdande inprövat samspel mellan universiteten stitutioner otvivelaktigt pekar i denna riktning. SFS vill rent principiellt markera att systemet måste få ett ökat utnyttjande inom humanistisk samhällsvetenskaplig och teologisk fakultet. SFS tillägger att det inte kan vara lämpligt - sett ur ett forskningspolitiskt perspektiv farmaceutisk - att koncentrera de adjungerade professorerna till medicinsk,

och teknisk fakultet. RAÃ konstaterar dessutom att det knappast varit tillgången på kvalifiutan snarare tillgång på medel, främst cerade forskare utanför högskolan donationsmedel, som styrt tjänsternas inriktning och antal. Kommunföratt detta är skälet till att den kommunala sektorn inte bundet förmodar Förbundet att kommunerna självfallet inte har alls är företrädd. tillägger och knappast heller laglig kompetens att på detta sätt ta över möjligheter och forskningsanstalt bekostnadsansvaret för en vid statlig undervisningsdriven verksamhet. är ett kompetensområde för sta- Landstingsförbundet påpekar att forskning ten. Förbundet menar vidare att fördelningen av ansvaret på den offentliga och att förändringar i systemet i större sidan därmed kan anses klarlagt omfattning inte kan anses önskvärda.

Tjänstgöringens omfattning

som behandlat frågan, anser att nuvarande be- Samtliga remissinstanser, professorns tjänstgöring omstämmelser bör ändras så att den adjungerade fattar inte bara läsår utan hela kalenderåret. De förslag om en förenklad procedur vid tillsättning och omförordnande, som diskuteras i rapporten, berörs i huvudsak av högskoleenheterna. Statskontoret, rektørsämbetet vid universitetet i Stockholm, fakultetsnämnrektorsämbetet och mediden vid KTH, sektionsnämnden för Kemi vid KTH, vid Karolinska institutet, rektorsämbetet, medicinska cinska fakultetsnämnden vid universitetet iLund, de medicinska och tekoch tekniska fakultetsnämnderna vid universitetet i Linköping, F0sam:s regionala arniska fakultetsnämnderna skall få inrätta betsgrupp i Lund samt SA C 0/ SR anser att högskolestyrelserna och tillsätta tjänsterna som adjungerad professor. fakultetsnämnderna vid universiteten i De matematisk-naturvetenskapliga

264 Bilaga 5

Uppsala och Lund anser att regeringen skall inrätta och tillsätta tjänsterna, men att första omförordnande borde kunna meddelas av högskolestyrelsen.

Finansiering

Remissinstanserna delar i allmänhet kommitténs åsikter om finansieringen. Detta innebär, att man Föredrar att tjänsterna finansieras inom ramen för tilldelade medel, men att rådande bristsituation gör att donationsmedel måste

godtas. Läkemedelsindustrgföreningen

anser att en ”öronmärkning” av medel till adjungerade professorer är nödvändig i det fall donationsmedel inte längre accepteras som finansieringsform. Majoriteten av remissinstanserna (bl. a. högskoleenheterna, MFR, NFR och HSFR) är emot ett förfarande som innebär att särskilda krav på kompetensprövningen skall ställas i de fall tjänsten avses att bli finansierad med donationsmedel som ställs till förfogande av huvudarbetsgivaren. LO och TCO finner det angeläget att Fosam under det fortsatta utredningsarbetet finner en finansieringsform som är godtagbar både ur högskolans och ur resp. arbetsgivares synvinkel. LO Enligt krävs därför en

sådan finansieringsform att alla misstankar om otillbörligt utnyttjande av

högskolans resurser och akademiska status skall kunna undvikas. RAÄ finner det angeläget att

finansieringsfrågan för tjänster som adjunge-

rad professor tas upp till behandling och att en lösning eftersträvas som tillgodoser forskningsbehovet inom skilda samhällssektorer. RAÄ tillägger, som ett särskilt skäl for en snabb lösning av frågan, att systemet uppenbarligen ger ett mycket gott utbyte för en begränsad kostnad.

Utvidgning av systemet till andra tjänstekategorier m. m.

STU, KTH m. fi. delar kommitténs synsätt när det gäller forslag om att utvidga systemet till att omfatta även andra tjänstekategorier, t. ex. docenter, forskarassistenter och universitetslektorer, och vill heller inte uttala sig om en utvidgning av systemet innan man sett lärartjänstutredningens förslag.

TCQoch Iandstingsfdrbundet tar i detta sammanhang upp det nya området omvåidñadsforskning. TCO anser att ett medel att utveckla detta skulle

kunna vara att vissa landstingsanställda och anställda vid högskolor med kommunalt huvudmannaskap knyts till den statliga forskningsorganisationen som adjungerade forskare. Landstingsförbundet anser att kommittén i sina fortsatta överväganden bör ta hänsyn till be-

omvårdnadsforskningens

hov där ett system med adjungerade professorer och kanske framför allt adjungerade docenter och forskningsassistenter bör kunna vara ett medel att främja utveckling av sådan forskning. Förbundet menar vidare att det är angeläget att innehavare av sådana tjänster rekryteras bland personer med kortare vårdutbildningsbakgrund. LO framhåller att en utvidgning av systemet bör kunna innebära att man även kan knyta personer från löntagarorganisationemas kanslier till högskoleorganisationen som adjungerade forskare” eller i annan form.

Bilaga 5 265

sou 1980:46

FRN finner, med hänsyn till att det ofta är särpräglade och i högskolan icke företrädda kompetenser som avses bli tillgodosedda genom adjungerade professorer, det i första hand vara högskolans behov av viss kompetens och forskarhandledning som är avgörande. Nämnden anser för forskning vidare att det torde vara av underordnad betydelse om den lämplige forskaren befinner sig på “docentnivå” eller ”professorsnivå”.

Övrigt

KTH, SFS m. fl. anser att det är väsentligt om den adjungerade professorn kan användas i grundutbildningen inom de vetenskapsområden där grundmedicinska och farmaceutiska. utbildningen är lång, t.ex. de tekniska, SCB anser att det skulle vara betydelsefullt både för högskolan och samprofessor” i offentlig stahällsplaceringen om en tjänst som ”adjungerad tistikproduktion inrättades vid byrån. BFR betonar att en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av tjänsterna ofta är ett resurstillskott av sektorsforskningsmedel till den berörda högskoleinstitutionen. Rådet är berett att lämna ekonomiskt stöd till forskning som bedrivs av adjungerade professorer under förutsättning att det rör sig om projekt av god kvalitet och med en inriktning som ryms inom ramen för rådets planering.

Remissvar har inkommit jiân:

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Försvarets forskningsanstalt (FOA) Statens vägverk Statens arbetsgivarverk (SAV) och hydrologiska institut (SMHI) Sveriges meteorologiska Statistiska centralbyrån (SCB) Konjunkturinstitutet Statskontoret Byggforskningsrådet (BFR) Statens lantmäteriverk (LMV) Styrelsen för teknisk utveckling (STU) Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ)

Universitetet i Stockholm Rektorsämbetet Meteorologiska institutionen Arrheniuslaboratoriet

Tekniska högskolan i Stockholm Fakultetsnämnden Sektionsnämnd F Sektionsnämnd E Sektionsnämnd K Sektionsnämnd A Institutionen för trafikplanering Avdelningen för samhällsbyggnad/regional planering

266 Bilaga 5

Karolinska institutet Rektorsämbetet Medicinska fakultetsnämnden

Universitetet i Uppsala Rektorsämbetet Farmaceutiska fakultetsnämnden Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden

Universitetet i Linköping Medicinska fakultetsnämnden Tekniska fakultetsnämnden

Universitetet i Lund Rektorsämbetet Teologiska fakultetsnämnden Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Institutionen för tillämpad psykologi Medicinska fakultetsnämnden Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden Tekniska fakultetsnämnden

Universitetet i Göteborg Medicinska fakultetsnämnden Humanistiska sektionsnämnderna Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden gm Institutionen för företagsekonomi institutionen for informationsbehandling ADB

Chalmers tekniska högskola Rektorsämbetet

Universitetet i Umeå Rektorsämbetet Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Medicinska fakultetsnämnden

Högskolan i Luleå Högskolestyrelsen Tekniska fakultetsnämnden

Sveriges Lantbruksuniversitet Forskningsrådsnämnden (FRN)

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)

Medicinska forskningsrådet (MFR) Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) Vitterhetsakademien Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet Apotekarsocieteten Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Bilaga 5 267

Sveriges lndustriförbund Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Landsorganisationen i Sverige (LO) Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) vid universitetet i Lund Fosamzs regionala arbetsgrupp SIK - Svenska Livsmedelsforskningsinstitutet Läkemedelsindustriföreningen (LIF) Svenska Försäkringsbolags Riksförbund ASEA Kabi/Vitrum AB Försäkrings AB SKANDIA Studsvik Energiteknik AB

Innehavare av tjänst som adjungerad professor: Stig Carlquist, CMC AB Gillis Johnsson, AB Hässle J Lars G Nilsson, Karolinska Apoteket Berndt Sjöberg, AB Vitrum Bertil Thyberg, Svenska Gjuteriforeningen

sou 1980:46

6 Krav på högkolans EA-system Bilaga

ekonomiad- I denna bilaga redovisas vissa krav som bör kunna ställas på ministrationen inom högskolan. Framställningen bygger på kommitténs och RRV i februari 1980. Texten har dock bearbetats skrivelse till UHÄ i syfte att nå ökad tydlighet. Kommitténs forskning och forsuppdrag avser i första hand högskolans karutbildning. Med hänsyn till att de resurser som står till förfogande och lokaler m. m. - utnyttjas både det gäller såväl personal som utrustning och både för den verksamhet som finansieras för forskning och utbildning och den verksamhet som finansieras med externa medel över statsbudgeten omfatta all verksamhet inom högskolan. måste ett utvecklat EA-system Av naturliga skäl begränsas dock redovisningen till de delar av verksamheten

som omfattas av uppdraget. av FoU-verksamheten inom Organ med ansvar för planering och ledning behöver sådan information om verksamheten och dess finanhögskolan siering,

totala resurser används att de får en god överblick över hur högskoleenhetens och forskarutbildning som finansieras över statsbudför dels forskning dels FoU-verksamhet som finansieras med exgetanslag till högskolan, terna medel, att de får förutsättningar att påverka balansen mellan den fasta forskningsoch den forskningsorganisation av mer tillfällig karaktär organisationen som finansieras med externa medel, kompetensuppbyggnaden och forskaratt de kan planera den långsiktiga och industriella utbildningen med hänsyn tagen även till den sektoriella

forskningens behov, med externa medel att de kan fatta beslut om graden av kostnadstäckning vid olika former av forskningssamverkan, samt att de kan bedöma och påverka bindningar och åtaganden för högskoleenheten och lokaler. i fråga om personal, utrustning

av behovet av information från En viktig utgångspunkt vid bedömningen är (1979:263) föreskrifter om de en-

EA-systemen högskoleförordningens

Härtill kommer de uppgifter i fråga om forskskilda organens uppgifter. som följer av förslagen i detta betänkande. ningssamverkan redovisas därför för institutionsstyrelse, fakultets-/sek- I det följande tionsnämnd dels forordningens föreskrifter, dels komoch högskolestyrelse och ledning av verksamhet som berörs mitténs förslag i fråga om planering

270 Bilaga 6

av forskningssamverkan. I anslutning till denna redovisning preciseras for varje nivå den information som krävs for att resp. organ skall kunna fullgöra sina uppgifter.

institutionsstyrelsen

Institutionsstyrelsen skall enligt högskoleforordningen bl. a.

besluta om riktlinjer för organisation av arbetet samt fördelning av göromål mellan arbetstagarna, besluta om riktlinjer för disposition av lokaler och materiella resurser i övrigt och utarbeta underlag for forslag till anslagsframställningar.

lnstitutionsstyrelsens uppgifter i dessa avseenden markeras ytterligare om de förslag kommittén lägger fram förverkligas. För att fullgöra sina uppgifter behöver institutionsstyrelsen uppgifter om kostnader, kostnadsfordelning och finansieringssätt i samband med att

verksamheten planeras och underlag för anslagsframställningar tas fram, institutionen upprättar sin egen budget, institutionen lämnar anbud på aktualiserat uppdrag, institutionen analyserar och följer upp sin verksamhet.

För att institutionsstyrelsen skall kunna fatta beslut när det gäller såväl den vanliga verksamheten som den externt initierade och/eller finansierade FoU-verksamheten, var for sig och tillsammans, krävs av EA-systemet information om:

D kostnader per projekt for att utnyttja institutionens resurser, dvs. personal, utrustning, lokaler och gemensamma anläggningar, D de totala kostnaderna för personal, materiel, utrustning, lokaler och gemensamma anläggningar inom institutionens verksamhetsområde, D utnyttjande av lokaler, utrustning och gemensamma anläggningar, D intäkter och förekommande

fmansieringskällor vid institutionens verk-

samheter, D långsiktiga bindningar i fråga om personal, utrustning, lokaler och gemensamma anläggningar,

D långsiktiga behov av utbyggnad av befintliga resurser i fråga om såväl

personal som utrustning och lokaler och gemensamma anläggningar.

FakuItets-/sektionsnämnd och högskolestyrelse

Fakultets-/sektionsnämnd skall enligt bl. a.

högskoleforordningen

årligen till UHÄ avge förslag till anslagsframställning och andra framställningar hos riksdagen i fråga om forskningen och forskarutbildningen, i fråga om forskningen och forskarutbildningen lämna högskolestyrelsen underlag for plan för fördelning och användning av högskoleenhetens resurser.

Högskolestyrelsen skall enligt förordningen bl. a.

svara for samordnande planering i fråga om resurser som är gemensamma for grundläggande utbildning, forskning och forskarutbildning vid enheten, årligen till UHÄ avge förslag till anslagsframställningar och framställningar i övrigt

6 2/1

s

Bilaga

hos riksdagen i fråga om . . . resurser som är gemensamma för grundläggande högskoleutbildning, forskning och forskarutbildning vid enheten, avseende forskårligen till UHÄ avge yttrande över förslag till anslagsframställningar ning och forskarutbildning vid enheten, resurser samt förvalta årligen fastställa en plan för fördelning av enhetens samlade för till enhetens förfogande ställda statsmedel och övriga medel, vilka har anvisats verksamhet avsedd att bedrivas vid enheten.

En vidgning av forskningssamverkan innebär ett ökat ansvar för fakultets- /sektionsnämnd och högskolestyrelse när det gäller att fördela tillgängliga resurser så att en rimlig balans kan upprätthållas mellan olika slag av forsk› som lagts fast på grundval av den ning, detta inom ramen för de riktlinjer för resp. forskningsområde. Nämnda myndigheter långsiktiga planeringen skall också bevaka att externa finansiärer av forskning svarar för de kostnader som följer med personal som anställs av högskoleenheten för externt initierad och-/eller finansierad forskning m. m. l avsnitt 10.6 redovisas mer ingående hur ansvar och befogenheter bör fördelas. Fakultets-/sektionsnämnd och högskolestyrelse behöver därför uppgifter och linansieringssätt i samband med om kostnader, kostnadsfördelning

upprättande av förslag till anslagsframställning, resurser upprättande av förslag till resp. fastställande av plan för fördelning av enhetens för forskning och forskarutbildning, dvs. högskoleenhetemas budget i denna del, bedömning av balansen mellan främst inomvetenskapligt motiverad forskning och sektoriellt och industriellt motiverad FoU inom institutioner och fakulteter, uppföljning av utförd verksamhet.

För att fakultetsnämnd och högskolestyrelse skall kunna fatta beslut såväl verksamheten som om den externt initierade och/eller om den ”vanliga” finansierade var för sig och tillsammans, krävs av EA- FoU-verksamheten, systemet information om:

D sammanlagda kostnader och intäkter fördelade på institutioner, av intäkter och kostnader med den definition D fördelning på olika projekt, av ”projekt” som redovisats i det föregående, D olika finansiärers betydelse for verksamheten inom olika institutioner, inom resp. fakultet och inom högskoleenheten som helhet, D långsiktiga bindningar i fråga om personal, utrustning, lokaler och gemensamma anläggningar samt D långsiktiga behov av utbyggnad av befintliga resurser i fråga om såväl personal som utrustning, lokaler och gemensamma anläggningar.

Regering och riksdag har ansvaret för den övergripande forskningsplanivå se till att de långsiktiga behoven av neringen. De skall på nationell kompetens inom skilda ämnesområden och av forskarutbildad personal kan tillgodoses. Med utgångspunkt i sammanvägningar av krav från högskolan och ett stort antal andra forskningsintressenter, bl. a. sektorsorgan, företag och arbetsmarknadens anger statsmakterna i allmänna termer organisationer inriktningen av forskningen. För att regering och riksdag skall kunna fatta beslut i forskningsfrågor krävs ett omfattande beslutsunderlag med förslag till ställningstaganden. Ett sådant material måste tas fram på myndighetsnivå. Ansvaret for samordning och bearbetning av detta material vilar i

272 Bilaga 6

första hand på UHÄ. I avsnitt 8.6 utvecklas närmare vissa synpunkter på en samlad Därvid

forskningsplanering. betonas bl. a. behovet av en över-

gripande bedömning av den sektoriellt och industriellt motiverade utvecklingen av högskolans kompetens och resurser i förhållande till de förändringar som är främst inomvetenskapligt motiverade. Beslut på statsmaktsnivå, som innebär t. ex. omfattande satsningar på forskning inom ett visst område, måste grundas på kännedom om beslutets effekter på utnyttjandet av högskolans resurser. Detta gäller såväl tillgången på kompetens som tillgången på utrustning och lokaler. Beslut av detta slag måste bygga på överväganden om vilken uppbyggnad av forskningspotentialen som är nödvändig för att den avsedda satsningen skall ge avsett resultat. Inriktningen av forskningen påverkar i hög grad innehållet i forskarutbildningen. Därigenom påverkas också den långsiktiga kompetensuppbyggnaden. Det är statsmakterna som ytterst har ansvaret för dimensioneringen av forskarutbildningen. statsmakterna har vidare ansvar för att högskolans basorganisation för forskning utvecklas i förhållande till de forskningsmedel som ställs till förfogande för sektoriell FoU. Slutligen har statsmakterna också - om

kommitténs förslag förverkligas - att ta ställning till omfatt-

ningen av sektoriellt inriktad långsiktig kompetensuppbyggnad. Detta synsätt stryker under kravet på en samordning mellan departementen när det gäller FoU-verksamheten och i synnerhet den FoU-verksamhet som skall bedrivas inom högskolan. Om och när en sådan samordning kommer till stånd ökar behovet ytterligare av uppgifter om den totala FoU-verksamheten inom högskolan. Mot denna bakgrund skulle ett utvecklat EA-system för högskoleenheterna kunna utnyttjas för att på nationell nivå få fram

El aggregerade data om hur forskningsverksamheten inom högskolan linansieras och hur resursströmmarna går, El aggregerade data om tillgången på personal, utrustning och lokaler fördelade på forskningsområden, El en redovisning av högskolans forskning per projekt, som underlag för beslut om långsiktig kompetensuppbyggnad m. m.

I denna del sammanfaller den angivna utvecklingen av EA-systemet delvis med inriktningen av det utvecklingsarbete som pågår inom UHÄ och RRV.

sou 1980:46

7 Skiss till utveckling av högskole- Bilaga

enheternas personalfunktioner

l Inledning

för kommitténs räk- Förevarande bilaga bygger på en studie, som utfördes av dåvarande statens personalnämnd (SPN). Denna studie bygger i ning sin tur på ett mer omfattande projekt i syfte att förbättra personalfunksom bedrivits av SPN i samarbete med UHÄ. tionerna inom högskolan De resonemang som förs i det följande utgår från de behov och de krav Förändringar av det slag som diskuteras som följer av forskningssamverkan. måste dock gälla all personal och samtliga verksamhetsgrenar. Under arbetet med dessa frågor har såväl företrädare för högskoleenheternas förvaltning som företrädare for personalorganisationerna på lokal och central nivå kontaktats. Utformningen av personalpolitik och personaladministration förutsätter i hög grad medverkan av arbetstagareparten. tyder på att det finns betydande brister i Den nämnda SPN-rapporten Denna uppfattning har i stort personalfunktionerna vid högskoleenheterna. bekräftats vid kontakterna med högskoleenheterna och personalorganisa- Arbetet med att komma till rätta med dessa brister, ett arbete tionerna. som måste pågå under längre tid, skulle kunna underlättas av att persoutarbetades vid högskoleenheterna. Ett sånalpolitiska handlingsprogram kan utgöra en utgångspunkt för arbetet med dessa dant handlingsprogram frågor. Det måste dock kompletteras med andra åtgärder, av vilka en del har ren personaladministrativ karaktär och andra närmast syftar till att ge underlag för beslut i personalfrågor. I korthet avser kraven på personalpolitiken och personaladministrationen

klarare ansvarsfördelning mellan olika nivåer i organisationen, överblick över verksamhetens totala omfattning och inriktning, finansiering,

EIDEIEID

överblick över verksamhetens utökad kompetens, samt

personaladministrativ

ökad rörlighet.

2 mellan olika nivåer i högskoleorganisationen Ansvarsjbrdelning

En del av de svårigheter som föreligger när det gäller behandlingen av perfördelningen av ansvaret sonalfrågorna har sin grund i att den praktiska centrala förvaltningar för olika åtgärder inte är helt klar. Högskoleenheternas

274 Bilaga 7

får t. ex. alltför sent kännedom om de behov av omplaceringar som uppstår när institutioner och forskningsprojekt inte får de anslag man räknat med. av denna karaktär bör kunna begränsas om den förbättring Svårigheter av planeringen som förordats i kapitel 10 kompletteras med en klarare ansvarsfördelning. En utgångspunkt för en sådan fördelning av ansvar bör vara att personalärenden så långt möjligt skall handläggas på institutionsnivån. En annan, och lika viktig, utgångspunkt bör vara att beslut om omplaceringar m. m. i sak skall fattas på en nivå inom organisationen som har såväl kunskap om institutionernas verksamhet som ansvar för ett verksamhetsområde som tillåter omplaceringar inom området. Inom större högskoleenheter kan det sålunda vara naturligt att högskolestyrelsens - i praktiken den centrala förvaltningens - ansvar för personalfrågorna i praktiken utövas av personer med ansvar för

fakulteter/utbildningssektorer eller grup-

per av institutioner. Är organisationen uppdelad i forvaltningsenheter, som vid universitetet i Lund, kan det löpande ansvaret för personalfrågorna knytas till förvaltningsnämndernas kanslier. Högskolestyrelsen har det övergripande ansvaret för personalen vid högskoleenheten. Det är därför naturligt att den svarar för den programmatiska utformningen av målen för personalpolitiken och for riktlinjer för personalplanering i samband med verksamhetsplanering och anslagsframställning. Detta programarbete bör, som redan nämnts, ske i nära samarbete med de fackliga organisationerna. Fakultets-/sektionsnämnd skall årligen avge såväl anslagsframställning till UHÄ som förslag till budget till högskolestyrelsen. Behovet av att man i verksamhetsplaneringen lägger särskild vikt vid personalfrågorna har betonats i det föregående. Inom sitt ansvarsområde bör fakultets-/sektionsnämnd - enligt våra förslag i betänkandet - med utgångspunkt i bl. a. institutionernas verksamhetsplaner och sin egen bedömning av hur resurserna inom ansvarsområdet skall fördelas, bevaka att kostnaderna för befintlig

personal för forskning och forskarutbildning - och för önskade nyanställ-

ningar - kan täckas genom den finansiering av verksamheten som redovisas av institutionerna. Därvid förutsätts kontakter och samarbete med de for den grundläggande utbildningen ansvariga eftersom en stor del av personalen

är verksam inom såväl forskning/ forskarutbildning som grundläggande ut-

bildning.

Lärartjänstutredningen har i sitt betänkande föreslagit att institutions-

styrelsen skall upprätta en bemanningsplan för verksamheten vid institutionen. Bemanningsplanen skall bl. a. utgöra underlag vid beräkning av medelsbehov samt ge underlag för en arbetsfördelning och en omfördelning av tillgängliga personalresurser på olika ändamål, allt eftersom behov uppstår. Utredningen pekar också på att det är viktigt att tillfälliga förändringar i verksamhetens omfattning inte leder till att kvalificerad personal friställs eller tvingas söka sig till arbetsuppgifter utanför högskolan. För att undvika

detta bör bl. a. möjligheterna till fyllnadstjänstgöring vid annan än den

”egna” institutionen utnyttjas. Institutionsstyrelsen får således, om lärartjänstutredningens förslag förverkligas, uppgiften att fatta beslut om hur de tillgängliga personalresurserna totalt sett skall fördelas på olika arbetsuppgifter inom institutionens ram. Prefekten skall på grundval av bemanningsplanen fördela arbetsuppgifterna på de olika befattningshavarna.

Bilaga 7 275

Ett genomförande av lärartjänstutredningens förslag innebär att institutionens, såväl styrelsens som prefektens, ansvar definieras klarare. Med utgångspunkt i de krav forskningssamverkan ställer måste institutionerna i sin planering av verksamhet och ekonomi ägna särskild uppmärksamhet åt med vilken personal verksamheten skall genomföras och hur lönekostnaderna skall täckas. Prefekten måste sålunda vid nyanställningar diskutera med den som skall anställas vilka förutsättningar som finns för fortsatt anställning vid institutionen. I de fall finansieringen av en tjänst är osäker bör prefekten tillsammans med de berörda och ansvarig enhet eller tjänsteman inom centralförvaltningen på ett tidigt stadium diskutera de alternativ som kan föreligga.

3 Överblick över verksamhetens totala omfattning och inriktning

Den verksamhet som bedrivs inom högskolan, det gäller inte minst forskning och forskarutbildning, är personalintensiv. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att den som har ansvar för personalplanering inom ett område, t. ex. en institution, också har överblick över verksamhetens totala omfattning och inriktning. Förändringar i verksamheten kan leda till att personal med viss kompetens inte längre kan beredas anställning inom institutionen eller dess projekt. På samma sätt kan ändrad inriktning av forskningen inom ett ämnesområde kräva rekrytering av personal med annan specialisering än den som redan finns anställd vid institutionen. I avsnitt 10.2 föreslås åtgärder som syftar till att ge möjligheter till överblick över den totala verksamheten inom en institution. Uppkommande behov av inskränkning av personalen kan då uppmärksammas i tid och kan mot-

verkas genom att nyanställningar inom institutionen sker genom intern-

rekrytering. Självfallet får detta inte medföra att en institution tvingas behålla en person som inte är lämpad för forskning. Däremot måste förståelsen öka för att man inom ett och samma ämnesområde utnyttjar forskare som från början har en annan specialisering än den som efterfrågas inom ett aktuellt projekt. En konsekvens av ökad anställningstrygghet måste bli ökad rörlighet när det gäller att utnyttja den enskilde för olika uppgifter. Den av lärartjänstutredningen föreslagna tjänsteorganisationen kommer, om den genomförs, att innebära att de tendenser mot en minskad genomströmning” av forskande personal som märkts under 1970-talet förstärks. Denna utveckling innebär, som nämnts, krav på ökad rörlighet mellan arbetsuppgifter inom högskolan. Personer som går över till verksamhet som kräver en annan specialisering än den de har bör ges möjligheter att inom ramen för sin tjänst förbereda sig härför. Fort- och vidareutbildning bör, som också lärartjänstutredningen framhållit, vara ett naturligt inslag i tjänstgöringen även för den vetenskapligt utbildade personalen.

4 Överblick över verksamhetens finansiering Mot bakgrund av att lönekostnaderna utgör en väsentlig del av institutionemas och forskningsprojektens totala kostnader är_ kunskap om hur verksamheten skall finansieras en nödvändig grund för all personalplanering. I institutionernas verksamhetsplaner skall, enligt förslagen i kapitel 10, ingå

276 Bilaga 7

bl. a. en bedömning av hur verksamheten skall finansieras. Besked från högskolestyrelsen om Fördelning av medel för forskning och forskarutbildning samt besked från forskningsråd och andra forskningslinasiärer om anslagstilldelning kommer vid olika tidpunkter under året. Därtill kommer att ersättning för utfört arbete ofta tillförs högskoleenheten kontinuerligt under året. En överblick över finansieringen innebär därför i praktiken att man måste ställa verksamhetsplanens erfarenhetsmässigt grundade bedömningar av medelstilldening mot en fortlöpande uppföljning av utfallet. Genom en kontinuerlig kontroll av inflödet av medel kan man i tid vidta åtgärder om inkommande medel inte skulle täcka kostnaderna för den personal man anställt. En högskoleenhet skall, enligt förslagen i kapitel 8, normalt åta sig FoU-uppgifter som aktualiseras av sektoriella organ. Detta innebär, att institutioner som erfarenhetsmässigt har en mer omfattande uppdragsverksamhet, bör ta hänsyn härtill också vid personalplaneringen.

5 Utökad personaladminislrativ kompetens [nom högskoleenheterna har f. n. ofta en och samma person ansvar för många varierande uppgifter av personaladministrativ karaktär. Det gäller bl. a. löner, semester, ferier, frågor om varsel och uppsägningar, förordnanden, besvär vid tjänstetillsättningar samt ärenden föranledda av bestämmelser i lagen om anställningsskydd (LAS)och lagen om offentlig anställning (LOA). Vidare försvåras arbetet med personalfrågor av den komplicerade tjänstestrukturen och av den starkt pluralistiska finansieringen av verksamheten. De ansvariga inom PA-funktionen inom högskoleförvaltningarna är svårt arbetstyngda av löpande uppgifter. På institutionsnivå förutsätts personalfrågor handläggas av personer, som har till huvudsaklig uppgift att ansvara för forskning och utbildning. Det är därför vanligt att personalärenden i praktiken handläggs av institutionssekreterare som i många fall saknar utbildning i PA-frågor. Mot denna bakgrund har inte alla institutioner förutsättningar att ägna personalärenden den omsorg frågorna kräver. De anställdas berättigade krav på en kvalificerad handläggning av frågor som rör anställningsförhållanden, fon- och vidareutbildning m. m. bör kunna tillmötesgås genom en utökning av den personaladministrativa kompetensen inom högskoleenheterna. Det är knappast ändamålsenligt att till varje institution knyta en ”expert” på personalfrågor. Det är dock viktigt, att det finns viss kompetens i dessa frågor på institutionsnivå där planering av utbildning och forskning i realiteten äger rum. Detta kan uppnås bl. a. genom att högskoleenheterna tillförs resurser för en intensiiierad personaladministrativ utbildning. Denna bör kunna utformas i huvudsak som den utbildning för prefekter och institutionssekreterare som f. n. förekommer. De svårigheter som finns att vidmakthålla en uppbyggd kompetens bör kunna motverkas genom att utbildningen görs regelbundet återkommande. Den kompetenshöjning som kan genomföras på institutionerna genom en sådan utbildning bör leda till att personalfrågorna kan ägnas större uppmärksamhet. Det är dock inte troligt att man på institutionerna, med hänsyn till övriga åligganden, kan eller bör ta sig an alla de problem som kan fö-

Bilaga 7 277

rekomma. Viktigast i sammanhanget är att den personal som handlägger personalfrågor på institutionerna dels uppmärksammas på den personalposom kan avgöras litik högskolestyrelsen lagt fast, dels får klarhet i vilka frågor som kräver medverkan av tjänstemän vid den på institutionen och vilka centrala förvaltningen med särskild kompetens inom PA-området. Brist på

erforderlig kompetens vid handläggning av komplicerade personalärenden kan sätta den enskildes rättssäkerhet i fara och åsamka högskoleenheten

betydande kostnader. i PA-frågor av främst prefekter och in- En intensifiering av utbildning kan dessutom med en Förstärkning av stitutionssekreterare kompletteras inom högskoleenheterna. Det kan så-

resurserna för personaladministration

att till institutioner med omfattande verksamhet lunda vara ändamålsenligt har att och stor personal knyta en person som bland sina huvuduppgifter På vissa institutioner har detta skett redan i handlägga personalärenden. institutioner är emellertid verksamheten av så begränsad dag. Vid flertalet en särskild tjänst för detta ändamål. För omfattning att det inte motiverar dessa institutioner bör inom högskoleförvaltningen kunna finnas personer i personalfrågor. Dessa personer bör med uppgift att biträda institutionerna ansvarsområde i form av ett antal institutioner och ha ett klart definierat att noga följa verksamheten inom dessa institutioner. vara skyldiga av de resurser som kan ställas till förfogande för personalad- Merparten ministration kan med fördel utnyttjas för en förstärkning av den centrala Inom PA-funktionen bör därvid ar- PA-funktionen vid högskoleenheterna. en specialisering sker med inriktning betet fördelas så att där så är möjligt mot en grupp av institutioner, en sektion, en fakultet eller en utbildningsredan förekommer vid sektor. Det bör tilläggas att sådan arbetsfördelning några högskoleenheter men den bör bli mer allmän.

6 Ökad rörlighet

av kvalificerad I kapitel 12 läggs förslag fram som syftar till att öka utbytet personal mellan högskolan och sektoriella organ och företag m. ll. Lärartjänstutredningen har i sitt betänkande lagt fram förslag om yrkeslivsanoch fortbildning utanför högskoleorganisationen, vilka också syftar knytning till att öka kontakterna mellan högskolan och yrkeslivet i övrigt. uppgift för högskoleorganen att främja Det är också en personalpolitisk som personalens rörlighet mellan högskolan och bl. a. den FoU-verksamhet finns utanför denna. Lärartjänstutredningens förslag bör kunna bidra härtill. Det är emellertid också angeläget att bland de anställda inom högskolan inom högskolan till anpåverka attityderna till övergång från verksamhet

ställning hos myndigheter, företag m. ll. F. n. finns en stark benägenhet som hos lärare/ forskare att alltför ensidigt insåväl hos forskarstuderande rikta sig på karriär inom högskolan. den önskade attitydförändringen bör man försöka För att åstadkomma öka medvetenheten om samhällets behov av kvalificerad personal. Vidare bild av villkoren för krävs att bl. a. forskarutbildningen ger en rättvisande och utvecklingsarbete hos myndigheter och företag. Samtidigt forskningsoch lärare/ forskare som arbetsgivare utanför måste såväl forskarstuderande om att forskarutbildning och forskning inom högskolan göras medvetna

278 Bilaga» 7

högskolan ger också en allmän kompetens som är värdefull även i annan verksamhet än egentligt FoU-arbete. l sammanhanget bör nämnas, att frågan om doktorsexamens meritvärde prövas av kommittén om forskningens och

forskarutbildningens situation i den nya högskolan.

sou 1980:46

8 i

Bilaga Exempel på avtal tillämpade forskningssamverkan

medverkan i försöksverksamhet med

8.1 Avtal angående

kontaktforskare

Mellan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (företaget) och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (hög- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (forskaskolan) har träffats följande avtal angående i försöksverksamhet med kontaktforskare. rens) medverkan (forskarens) verksamhet 1. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (företaget) skall vid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. och påbörjas den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . avslutas den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . uppgifter vid 2. Beskrivning över . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (forskarens) . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (företaget) framgår av bilaga A.

bestämmelser för medverkan i försöksverk- 3. I övrigt gäller de allmänna samhet med kontaktforskare, vilka bifogas.

del under förutsättning att det godkänns 4. Detta avtal gäller för högskolans

av forskaren och av forskningssamverkanskommittén.

5. Detta avtal har upprättats i tre likalydande exemplar, varav parterna och

forskaren tagit var sitt.

För . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (företaget)

För . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (högskolan) att delta i den verksamhet som . . . . . . .. Jag godkänner härmed ovan slutit avtal med . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (högskolan) angivna villkoren. . . . . . . .. (företaget) om, under de i avtalet

Avtalet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. godkänns på Fosamzs vägnar:

i försöksverksamhet med

Allmänna bestämmelser för medverkan

kontaktforskare

1. Forskaren skall utföra överenskomna uppgifter under ledning av ansvarig arbetsledare vid företaget.

åtar sig inte något ekonomiskt ansvar i förhållande till företaget. Högskolan

280 Bilaga 8

sou 1980:46

2. Forskaren innehar tjänst vid högskolan, som svarar för att denne så länge hans verksamhet i Företaget enligt detta avtal pågår erhåller den lön och andra anställningsFörmåner som Följer av tjänsten.

3. Företaget åtar sig att svara För de kostnader som uppkommer till följd av Forskarens verksamhet vid Företaget utöver dem som anges under punkt 2.

4. Alla resultat av Forskarens verksamhet vid Företaget, som redovisas i

skriftliga rapporter, grafiska Framställningar,

ritningar, brev o. dyl. skall utgöra Företagets egendom, varvid dock för patenterbara uppfinningar skall gälla bestämmelserna under punkt 5.

5. Resulterar Forskarens arbete i patenterbar uppfinning skall han ha samma rättigheter och skyldigheter i fråga om uppfinningen som om han varit arbetstagare hos Företaget, och lagen den 18 juni 1949 om arbetstagares uppfinningar sålunda varit tillämplig på honom. 6. Företaget Får inte i skrift eller på annat sätt genom meddelande till allmänheten hänvisa till högskolan i samband med saluhållande eller reklamverksamhet om inte högskolan i förhand lämnat skriftligt tillstånd härtill. 7. Forskaren skall iakttaga de sekretessbestämmelser som gäller För arbetstagare hos Företaget. 8. Högskolan har rätt att avbryta Forskarens verksamhet vid Företaget om Företaget i väsentlig mån brutit mot sina åtaganden enligt detta avtal. Företaget har rätt att avbryta Forskarens verksamhet vid Företaget om denne eller högskolan i väsentlig mån brutit mot avtalet.

9. Frågor om tolkning och tillämpning av detta avtal och därmed sammanhängande rättsförhållanden skall efter högskolans val avgöras av allmän domstol eller enligt lagen om skiljemän.

8.2 Mall För avtal mellan AB Volvo och CTH

Uppdragsforskningsavral

mellan AB Volvo, XXX, nedan kallat uppdragsgivaren, och Chalmers Tekniska Högskola, Avdelning XXX, nedan kallad uppdragstagaren.

§ 1. l samband med ett av uppdragsgivaren bedrivet utvecklingsprojekt uppdrar uppdragsgivaren åt uppdragstagaren och åtar sig uppdragstagaren att inom ramen För detta avtal åt uppdragsgivaren utFöra tekniskt utvecklingsarbete för att finna XXX (nedan kallat

”uppdragsområdet”).

§ 2. Uppdraget Förutsätter intim kontakt mellan uppdragstagaren och uppdragsgivaren och skall Följa ett av parterna godkänt program täckande en etapp om 12 månader med en överenskommen kostnadsram.

Bilaga 8 281

sammankomster mellan representanter för parterna skall äga rum minst

att en eller två kontaktpersoner utses en gång per kvartal. Det förutsätts för genomförande av dessa diskussioner. från uppdragsgivaren

§ 3. förbinder sig att till uppdragsgivaren avge skriftliga rap- Uppdragstagaren porter enligt det av parterna godkända projektprogrammet.

§ 4. ledning och ansvar i samarbete Uppdraget utföres under uppdragstagarens med och med biträde av personer som utses i samförstånd med uppdragssvarar för att sådan medverkande för sin personliga givaren. Uppdragstagaren del skriftligen godkänner förpliktelserna gentemot uppdragsgivaren enligt anlitas för medverkan vid uppdragets utdetta avtal, innan vederbörande förande.

§ 5. Vid behov skall parterna överlägga om revision och/eller komplettering av det godkända projektprogrammet med hänsyn till successivt uppnådda om sådant reviderat och/eller komresultat. Om parterna överenskommer skall vad som i detta avtal sägs om det godkända propletterat program jektprogrammet äga tillämpning på nämnda program. Iden mån ändringarna föranleder av den fastställda kostnadsramen enligt i programmet ändring överenskommelse härom träffas. §2 ovan, skall skriftlig

. § 6. till Chalme I ersättning för uppdragets utförande erlägger uppdragsgivaren Tekniska Högskola, nedan kallad CTH, X kronor per timme för forskningsoch X kronor per timme för biträdande tekingenjör engagerad i uppdraget är inkluderad interna omkostnader samt nyttjandet av niker. l timtaxan institutionens Av uppdragsgivaren godkända resor debiteras härutrustning. kostutöver enligt statliga normer. Såväl ovan angiven timtaxa som övriga nader avser kostnadsläget den och skall justeras med hänsyn till inträffade förändringar i kostnadsläget. Uppdragsgivaren skall i förskott till CTH kvartalsvis erlägga en fjärdedel årskostnad den godkända kostnadsramen. av förkalkylerad enligt mot utbetalade förskott skall CTH kvartalsvis fakturera l avräkningen kostnaderna för uppdragsarbetet.

§ 7. verksamhet inom uppdragsområdet skall behandlas Uppdragsgivarens strängt konfidentiellt. Information som uppdragsgivaren lämnat och avseende uppdragsområdet, som inte är allmänt känd, får inte yppas för någon utomstående eller eljest behandlas på sådant sätt att den blir allmänt tillgänglig. Av uppdragsgivaren tillhandahållen dokumentation med sådan information förblir uppdragsgi-

varens egendom och skall på begäran genast återlämnas. Vad som framkommer under uppdragsarbetet och som inte är allmänt känt, får inte utan uppdragsgivarens medgivande yppas för någon utom-

282 Bilaga 8

stående eller eljest behandlas på sådant sätt att upplysningar härom blir allmänt tillgängliga. till Medgivande publikation av vetenskapliga resultat av allmänt intresse skall dock lämnas senast sex månader efter att uppdraget

avslutats, såvida inte sådan publikation kan allvarligt försvåra möjligheterna att erhålla patentskydd för uppfinning. l sistnämnda fall skall publiceringen uppskjutas skälig tid. Före eventuell publicering skall uppdragsgivaren under 60 dagar äga granska manuskriptet. Uppdragsgivaren äger påfordra sådana

ändringar och uteslutningar som rimligen kan påkallas med hänsyn till ex-

ploateringen av utvecklingsresultatet i den mån de inte i väsentlig grad förringar publikationens vetenskapliga värde.

Angiven sekretess skall iakttagas även gentemot personal som anlitas för rutinbetonat arbete inom ram. uppdragets Sekretessförpliktelsen kan bestå med den inskränkning som anges i tredje

stycket även efter att uppdraget om särskilda upphört, skäl föreligger.

§ 8.

Resultat av uppdragsarbetet utgör uppdragsgivarens egendom. Rätten till uppfinning inom uppdragsområdet (nedan kallad

uppdragsuppfinning”),

vilken tillkommer under och till uppdraget vilken uppdragstagaren eller annan medverkande är uppfinnare eller meduppfinnare, överlåts genom detta avtal till uppdragsgivaren. Uppdragsgivaren äger avgöra om och i vilken

utsträckning uppdragsuppfinning skall patenteras. Uppfinnaren skall på begäran av uppdragsgivaren underteckna de handlingar som kan erfordras

för ansökan om patent av uppdragsgivaren och i övrigt lämna skäligt biträde

vid sökande av patent.

För uppfinning som uppdragsgivaren sålunda förvärvar skall uppdragsgivaren utge ersättning till uppfinnaren som om denne varit arbetstagare hos uppdragsgivaren och lagen den 18 juni 1949, om arbetstagares uppfinningar sålunda varit Jämväl tillämplig. vad som stadgas i paragraferna 4, 5 och 7 nämnda lag skall i tillämpliga delar gälla i fråga om sådan uppfinning.

Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tas till dels den betydelse uppdragsgivarens medverkan i samband med uppdraget haft för uppfinningens tillkomst, dels uppdragsgivarens kostnader för annat forsknings- och utvecklingsarbete och licenser, som erfordras för att kunna ex-

ploatera uppfinningen. Därest uppfinningen är en direkt tillämpning av resultat av experimentella undersökningar som anvisats av uppdragsgivaren skall i enlighet härmed rätt till särskild ersättning ej föreligga. För uppfinnarens biträde vid sökande av patent skall uppdragsgivaren lämna skälig ersättning.

Därest enighet ej kan uppnås om ersättning till uppdragstagaren eller annan medverkande för uppdragsuppfinning, äger uppdragsgivaren avstå från rätten till uppfinningen. Uppdragsgivaren äger dock rätt att självt och inom sina dotterbolag utan hinder av patent som kan beviljas på uppfinningen utan särskild ersättning utöva uppfinningen. som föreligger inom sex månader efter att uppdraget

Uppdragsuppfinning

upphört, skall anses ha tillkommit under uppdraget och rätten därtill tillkommer uppdragsgivaren i enlighet med avtalet, såvida uppfinnaren ej kan visa att uppfinningen tillkommit utan samband med uppdraget.

Bilaga 8 283

§ 9. förbinder sig att under uppdragstiden och inom sex må- Uppdragstagaren nader därefter inte utan att i förväg underrätta och samråda med uppdragsåta sig annat forsknings- och utvecklingsuppdrag inom uppdragsgivaren området.

§ 10. därest Uppdragsgivaren äger avbryta uppdraget med 3 månaders uppsägning, inom överenskommen tidsprojektarbetet ej synes leda till avsett resultat och kostnadsram. Uppdraget skall eljest anses ha upphört, när uppdragstagaren avgivit skriftlig slutrapport enligt fastställt arbetsprogram. är tids- och resursbundet och sålunda Med hänsyn till att uppdragsarbetet

av den arbetskraft som inom CTH ställes till uppdragstagarens

avhängigt uppsäga avtalet med omedelbar verkan, förfogande, äger uppdragstagaren utan uppdragstagarens medgivande under avtalstiden om uppdragsgivaren skulle anställa sådan personal.

§ 11. Tvister i anledning av detta avtal skall avgöras av skiljemän enligt lag.

§12. Detta avtal träder i kraft efter att det undertecknats av parterna och godkänts av CTH:s styrelse. Detta avtal har upprättats i tre exemplar, varav parterna och CTH erhållit vardera ett exemplar.

Göteborg den

AB Volvo, XXX

Göteborg den

Avd. XXX Chalmers Tekniska Högskola

Göteborg den Ovanstående avtal godkännes

På CTH:s styrelses vägnar

sou 1980:46

Bi1aga9 Författningsforslag

Förslag till Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

föreskrivs att i fråga om högskolelagen (1977:218) 14§ skall Härigenom ha nedan angivna lydelse.

inom högskolan omfattar såväl forskning, som motiveras 14§ Forskningen som forskning som motiveras av en allmän strävan att vinna ny kunskap, av mer omedelbara behov i samhället och som utnyttjas av myndigheter,

företag och organisationer. Som allmänna för forskningen inom högskolan skall gälla att principer får fritt väljas och formuleras, att forskningsmetoder forskningsproblemen får fritt utvecklas samt att forskningsresultat frå fritt publiceras.

Förslag till Förordning om ändring i högskoleförordningen (1977:263)

föreskrivs att i fråga om högskoleforordningen (1977:263) Härigenom 14 kap. 20§ och 19 kap. 14§ skall ha nedan angivna lydelse.

14 kap. Organ for fakulteter och sektioner

eller sektionsnämnd särskilt att inom sitt verk- 20§ Det åligger fakultetssamhetsområde

6b. meddela de riktlinjer som kan erfordras for att balansen mellan forskav en allmän strävan att söka ny kunskap, och forskning, som motiveras av mer omedelbara behov i samhället och som kan ning, som motiveras av myndigheter, företag och organisationer, skall upprätthållas. utnyttjas

Förslag som . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. till högskolestyrelsen

Om det är nödvändigt får riktlinjer enligt första stycket 6 b, för visst ämersättas med föreskrift om benesområde eller grupp av ämnesområden av annan forskning än sådan som motiveras av en allmän strävan gränsning att söka ny kunskap.

286 Bilaga 9

19 kap. Lärare

14§ Ordinarie tjänst som professor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . verksamhetsområde tjänsten hör. Arvodestjänst som adjungerad professor tillsättes av högskolestyrelsen efter forslag av den fakultets- eller sektionsnämnd till vars verksamhetsområde tjänsten hör. som lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. av regeringen. Arvodestjänst

Förslag till Förordning om utförande av FoU för statsmyndighets räkning Härigenom foreskrives att För forskning och utvecklingsarbete för statlig myndighet utorr. statsoch affársverk, som avses utföras på dennas bekostnad, skall departement

den i forsta hand vända sig till berörd högskolemyndighet.

Skyldighet enligt första stycket föreligger inte

1. då det inom berört område finns från högskoleorganisationen fristående statliga eller statsunderstödda forskningsinstitut med erforderlig komi petens, 2. då det inom myndigheten själv finns erforderlig kompetens for den aktuella uppgiften, 3. då likvärdigt arbete kan utföras till lägre kostnad av annan eller då det eljest är förenat med avsevärd olägenhet att anlita högskoleorganisationen. 4. då uppgiften avser mer rutinmässig provning eller analys, som e är av betydelse for forskningen eller utbildningen inom högskolan.

Förslag till Bestämmelser om

arvodestjänst som adjungerad professor

1. Arvodestjänst som adjungerad professor inrättas av högskolestyelsen. 2. Till arvodestjänst som adjungerad professor får komma i fråga endast vetenskapligt kvalificerad person, som är verksam utanför högsl-olan i offentlig eller privat tjänst. 3. Adjungerad professor skall inom

forskarutbildningen undervisa, handleda

och

examinerai den omfattning som högskolestyrelsen bestänmer.

Tjänstgöringsskyldigheten skall omfatta minst en femtedel av fill ar-

betstid. 4. Arvode vid tjänst som adjungerad professor fastställs av universitetsoch högskoleämbetet i samråd med statens arbetsgivarverk. 5. Arvodestjänst som adjungerad professor får inte uppehållas med vkarie.

Anm. Motsv. bestämmelser ingår f. n. i regleringsbrev for anslag till utbildning och forskning inom högskolan m. m.

Statens offentliga utredningar 1980

Kronologisk förteckning

. Fjorton dagars fängelse. Ju. . Skolforskning och skolutveckling. U. . Lärare i högskolan. U. Preskriptionshinder vid skattebrott. B.

zacnyçampun-ø

. Förenklad skoladministration. U. Offentlig verksamhet och regional välfärd. l. Kompensation för förvandlingsstraffet. Ju. . Privatlivets fred. Ju. . Övergång till fasta bränslen. I. 10. Ökad kommunal självstyrelse. Kn. 11. Vildsvin i Sverige. Jo. 12. Mineralpolitik. I. 13. Lönar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? S. 14 Kärnkraftens avfall. I. 15. Läromedlen i skolan. U. 16. Vissa frågor rörande flerhandikappade. S. 17. Datateknik och industripolitik. I. 18. Att vara skolledare. U. 19. Fler kvinnor som skolledare. U. 20. Jämställdhet i statsförvaltningen. B. 21. Hem och skola. U. 22. Utbyggnad av yrkesmedicinen. A. 23. Statligt kunnande till salu. B. 24. Bättre miljöinformation. Jo. 25. Studiestöd. U. 26. Mot bättre vetande. U. 27. Barn och vuxna. S. 28. Massmediekoncentration. Ju 29. Vilt och trafik. Jo. 30. Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. U. 31. Offentlighetsprincipen och ADB. Ju. 32. Stödet till dagspressen. U. 33. Svensk läkemedelsindustri. I. 34. Handikappad-integrerad-normaliserad-utvärderad. U. 35. Energi i utveckling. EFUD 81. l. 36. Arbetskooperation. l. 37. Ny järnvägslagstiftning ll. Ju. 38. Utbildning för uppdrag i u-land. UD. 39. Vattenplanering. Jo. 40. Vattenplanering. Exempel och bilagor. Jo. 41. Olja för kristid. H. 42. Arbetstagares uppfinningar. Ju. 43. Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. Bo. 44. Bidrag till kvinnoorganisationer. Kn. 45. Översyn av vallagen 2. Ju. 46. Högskolan i FoU-samverkan. U.

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Datateknik och industripolitik. (171 Fjorton dagars fângebe_ [1] Svensk läkemedelsindustri. [33] Kompensation för förvandlingsstraffet. [7] 509795 i UWGCKHW EFUD 91- 135] privamvegs fred_ [3] Arbetskooperation. [36] Massmediekoncentration. [28] Offentlighetsprincipen och ADB. [31] Kommundepartementet NV ]ä“ä9$a9s'ihi"9 L [37] Ökad kommunal självstyrelse. [10] Qrbetstagares uppfinningar. [42] Bidrag till kvinnoorganisationer. [44] Oversyn av vallagen 2. [45]

Utrikesdepartementet Utbildning för uppdrag i u-land. [38]

Socialdepartementet Lönar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? [13] Vissa frågor rörande flerhandikappade. [16] Barn och vuxna. [27]

Budgetdepartementet Preskriptionshinder vid skattebrott. [4] Jämställdhet i statsförvaltningen. [20] Statligt kunnande till salu. [23]

Utbildningsdepartementet Skolforskning och skolutveckling. [2] Lärare i högskolan. [3] Förenklad skoladministration. [5] Läromedlen i skolan. [15] Utredningen om kvinnliga skolledare. 1. Att vara skolledare. [18] 2. Fler kvinnor som skolledare. [19] Hem och skola. [21] Studiestöd. [25] Mot bättre vetande. [26] Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. [30] Stödet till dagspressen. [32] Handikappad-integrerad-normaliserad-utvärderad. [34] Högskolan i FoU-samverkan. (46)

Jordbruksdepartementet Jakt- och viltvårdsberedningen. 1.Vildsvin i Sverige. [11] 2. Vilt och trafik. [29] Bättre miljöinformation. [24] Vattenplaneringsutredningen. l. Vattenplanering. [39] 2. Vattenplanering. Exempel och bilagor. [40]

Handelsdepartementet Olja för kristid. [41]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggnad av yrkesmedicinen. [22]

Bostadsdepartementet Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. [43]

Industridepartementet Offentlig verksamhet och regional välfärd. [6] Övergång till fasta bränslen. [9] Mineralpolitik. [12] Kärnkraftens avfall. [14]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BlBL.

1980 -17- l 8

STOCKHOLM

. ...u \J

l

m] ISBN 91-38-05698-4

ISSN 0375-25OX Allmänna Förlaget