Finansiering av forskningsstöd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Finansiering av

forskningsstöd

Betänkande av forskningsavgiftskommittén SW

Statens offentliga utredningar

Vw w 1976:65

w

\ Industridepartementet

Finansiering

av

forskningsstöd

Betänkande av forskningsavgiftskommittén

Stockholm 1976

Omslag av .lan Bohman ISBN 91-38-03081-0 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1976

Till Statsrådet och chefen för

industridepartementet

Med stöd av Kungl. Majzts bemyndigande den 29 mars 1974 tillkallade chefen lör industridepartementet den 17 april 1974 sju sakkunniga med överdirektören Bengt Resare som ordförande lör att utreda frågan om finansieringen av stöd till industriell forskning och utveckling. le-

Övriga

damöter har varit riksdagsledamöterna Sven Hammarberg, Kerstin Jordan, Johan A Olsson. Sven-Olof TrälT samt sekreteraren Lars Ljung och direktören Ingvar Petzäll. De sakkunniga har antagit namnet forskningsavgiftskommittén. Experter i kommittén har varit hovrättsassessorn Lars Bredin, professorn Gunnar Hambraeus, numera kanslirådet Lars Hjonh (t. 0. m. 1975-04-13), avdelningsdirektören Lennart Lindeborg, departementssekreteraren Björn Olhans (fr. o. m. 1975-04-14) och numera direktören Sigge-Wilhelm Panzerhielm. Sekreterare har varit civilekonomen Lars Johan Cederlund och byrådirektören Bo Snellman. Kommittén har avlämnat remissvar över statens industriverks utredningsrapport angående industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland den 28 november 1975 och över forskningsrådsutredningens betänkande Forskningsråd (SOU 1975:26) den 1 december 1975. l föreliggande betänkande redovisas dels en principiell diskussion och ett ställningstagande ifråga om avgiftsñnansiering av det statliga FoU-stödet till industrin, dels konstruktionen av ett avgiftssystem. Utredningens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm den 10 september 1976.

Bengi Resare Sven Hammarberg Kerstin Jordan Lars Ljung Johan A Olsson Ingvar Petzäl/ Sven-Olof Träff /Lars Johan Cederlund Bo Snel/man

Innehåll

Sammanfattning . 9

Del I Bakgrund

l Forskningsavgihskommitténs uppdrag 15 1.1 Utredningsdirektiven 15 1.2 Kommitténs arbete . 16

2 Omfattning och inriktning av FoU-verksamheten i Sverige . 19 2.1 Utgångspunkter och definitioner . 19 2.2 FoU-verksamheten inom industrin . 21

3 Ojfeni/ig politik och organisation _/ör FoU . 25 3.1 Allmänt om stöd till teknisk utveckling . 25 3.2 Organisation för FoU inom industripolitiken . . . 28 3.3 Några ytterligare organ med anknytning till industriell FoU 35

4 Teknisk och industriell FoU i andra länder . 39 4.1 FoU-kostnader i olika länder . . . . . 39 4.2 Särskilda stödinsatser - med jämförelser Sverige 41

5 Perspektiv pá industrins FoU 45 5.1 FoU-processen i Företaget . . . . . . . . . . 45 5.2 Marknadssystemets fördelning av resurser till FoU 51

Del II Principdiskussion

6 Avgränsningar . . . 55 6.1 FoU-stödets plats i systemet 55 6.2 Stödbegreppets avgränsning . 58 6.3 Energiforskning . . . . . . . 59 6.4 Utgångspunkter för vidare diskussion . 60

7 Avgiftssystemers huvuddrag . . . . . 63 7.1 Specialdestination och forskningsavgift 66

7.2 Effekter av avgiftsuttaget . . . . . . 66 7.3 Avgiftsfmansierade stödformer och organ 69 7.4 Finansiering av kollektiv forskning . 72 7.5 Principer for uppbörd och Fördelning 75

8 Ambitionsnivâ för stöd till industriell FoU . 79 8.1 Mål for industriell FoU . . . . 79 8.2 Utveckling av sektoriell FoU-verksamhet 84 8.3 Kvantitativ bedömning 86

9 Kommitténs ställningstaganden 89

Del III Forskningsavgiftssystemets konstruktion

10 Avgiftspliktig verksamhet 93 10.1 Industribegreppet . . . . 93 10.2 Avgiftsskyldighetens omfattning 95 10.3 Storleksavgränsning . 96

ll Alternativa avgiftsunderlag . 99 11.1 . . . . . . . . . . . . 99 Utgångspunkter 11.2 Tillgängliga uppgifter i företagens redovisning 99 11.3 Lönesumman som avgiftsunderlag 101 11.4 Omsättningen som avgiftsunderlag . 104 11.5 Förädlingsvärdet som avgiftsunderlag 105 11.6 Andra tänkbara avgiftsunderlag 107 11.7 Val av avgiftsunderlag 108

12 Alternativa uppbördssystem . . . . . . . . 111 12.1 som arbetsgivaravgift . . . . . . . . 111 Forskningsavgift 12.2 Uppbörd av forskningsavgift knuten till mervärdeskattesyste- 112 12.3 Forskningsavgift konstruerad som en punktskatt . 114 12.4 Forskningsavgiftsuppbörd i samband med inkomsttaxeringen 115

13 Särskilda _förslag i anslutning till avgiftskonstruktionen 117 13.1 Konstruktionen vid ett selektivt system - alternativ 2 117 13.2 Särskilda regler för den kollektiva forskningens finansiering 118 13.3 Industriell verksamhet utanför foretagssektorn 119 13.4 Ändrad finansiering av byggnadsforskningen . . . . . . 120 13.5 Forskningsavgiftens behandling vid inkomstskattetaxeringen 121

14 Förslag till avgiflskonstruktion och medelsdisposition 123 14.1 Avgiftssystemet . . . . . 123 14.2 Fördelning av forskningsavgiftsmedel 124

Del IV Teknisk utveckling i mindre företag

15/ Kartläggning . 127

l5.l Allmänt utredningsunderlag 127 15.2 Kollektiv forskning . l30 15.3 Andra utvecklingsinsatser 133

16 Kommitténs kommentarer . l37

Bilagor l Utredningens direktiv l4l 2 Finansiering av stöd till industriell FoU i nâgra länder 145

Sammanfattning

Forskningsavgiftskommitten (FAK) har haft i uppgift att utreda hur det statliga stödet till industriellt FoU-arbete skall finansieras och utformas. En central fråga har varit i vilken grad stödet bör finansieras genom avgifter. Vidare har ingått i uppdraget att redovisa en konstruktion av avgiftssystem. Direktiven nämner att FAK bör beakta behovet av teknisk utveckling inom de mindre och medelstora företagen. Kommittén har prövat två alternativ för avgiftsfinansierat stöd till industriell FoU. Alternativ I är ett generellt system, som nästan helt ersätter skattefinansieringen av nuvarande stöd. Det innebär att all industriell verksamhet avgiftsbeläggs- allmän forskningsavgift. Alternativet ger erforderliga resurser till att utvidga stödåtgärderna. Omfattningen har angetts till mellan 300 och 700 milj. kr. per år. Alternativ 2 är selektivt. Avgiften tas ut på en begränsad grupp av industriföretag exempelvis inom en bransch eller en region - särskild forskningsavgift. Anordningen är tänkt att komplettera nuvarande skattefinansierade stödinsatser. Givetvis kan man bygga upp fiera separata system enligt detta alternativ. Kommittén har funnit att tillräckliga skäl inte föreligger för att nu införa en allmän forskningsavgift (alternativ l). En ändrad finansiering av stödet till industriell FoU kan dock komma i fråga om en betydligt ökad satsning görs inom detta område. Särskild forskningsavgift (alternativ 2) är motiverad i sådana fall där behoven av teknisk utveckling inom ett område är uppenbara ur samhällelig synvinkel. Om forskningsavgift skall införas, bör den läggas på omsättningen i industriell verksamhet. Industrier med mindre än 20 anställda bör undantas från allmän forskningsavgift. Avgiftssystemet föreslås samordnat med den statliga inkomstskatten. Fördelningen av medel förutsätts ske genom de nuvarande kanalerna. De mindre och medelstora företagen kan förväntas få betala en större del av nuvarande insatser än de kan utnyttja vid införande av en allmän forskningsavgift, eftersom de ägnar sig åt FoU-arbete och använder FoUresultat i relativt sett mindre utsträckning än större företag. FAK ger synpunkter på åtgärder som skulle kunna leda till en höjning av den tekniska nivån i mindre och medelstora företag. Dessa åtgärder är i och for sig inte . avhängiga av forskningsavgiften. Den fortsatta framställningen följer betänkandets disposition.

Sammanfattning

Del I Bakgrund

Först redogör FAK för sitt uppdrag. Direktiven återges i bilaga l. De nuvarande stödformerna och deras funktionssätt har fått bilda en utgångspunkt för kommitténs arbete. Utvecklingen av ett finansieringssystem skulle kunna utgå ifrån en bedömning av stödformernas utformning och inriktning. Detta har dock FAK avstått från bl. a. därför att dessa frågor bearbetas av andra utredningar - främst STU-kommittén (l 1974:06). FAK har inte heller ansett att redovisa egna närings- eller forskningspolitiska ställsig ha i uppgift ningstaganden till behovet av FoU-insatser. l sin värdering av avgiftsfhar kommittén därför utgått från statsmakternas beslut. nansiering (Kapitel l)

Som underlag för övervägandena om ett finansieringssystem redovisar FAK FoU-verksamhetens volym och inriktning samt nuvarande stödformer. Vidare sammanfattas kommitténs bakgrundsmaterial när det gäller förhållanden i andra länder. Materialet i sin helhet redovisas i bilaga 2. Det franska för finansiering av kollektiv forskning har i viss mån kunnat utsystemet nyttjas som förebild. Slutligen beskrivs FoU-processen i företagen. (Kapitel 2-5)

Del II Principdiskussion

Stöd till industriell FoU är enligt FAK åtgärder som primärt avser att främja industrins FoU-arbete eller som har nära anknytning till detta. Därmed bör finansieringssystemet omfatta statliga insatser för företag och uppfinnare såsom ekonomiska bidrag, rådgivning, laboratorietjänster, FoU-arbete för industrins behov och spridning av tekniska rön genom information och utbildning. Andra samhällsektorers FoU-insatser bör inte ingå i avgiftssystemet. FAK har övervägt energiforskningens finansiering och kommit till att denna fråga bör hållas utanför nu aktuella överväganden om forskningsavgift. (Kapitel 6)

Kommittén anser att vid en allmän forskningsavgift får vissa grupper av begränsad nytta av FoU-insatserna, eftersom dessa har så avgiftsbetalare stor spännvidd och behovet av FoU-stöd varierar avsevärt. Även om avskulle ge en större volym av stöd till industriell FoU än giftsfmansiering nuvarande finansiering kan detta inte åberopas som generellt motiv för en

forskningsavgift. Det torde i princip vara en fördel att industripolitiska FoU-

insatser årligen prövas mot andra samhällsåtgärder. En viss effektivitetsvinst bör kunna erhållas genom avgiftsfinansiering, därför att företagen kan förväntas i ökad utsträckning efterfråga och engagera sig i FoU-stöd. Eftersom de nuvarande stödorganen inte har prövats och fördelningen av avgiftsmedel liksom f. n. skall beslutas av statsmakterna, föreslås inte några andra orsom kan påverka effektiviteten. Undantag är en ganisatoriska förändringar något ändrad konstruktion för den kollektiva forskningen.

SOU l976:65 Sammanfattning ll

En avgift av den angivna storleksordningen bör kunna övervältras relativt snabbt. De administrativa kostnaderna kan förväntas bli något högre vid en ändrad finansiering. Kommittén har sökt begränsa dessa genom valet av uppbördssystem. Vilka stödorgan som bör ingå i det generella avgiftssystemet (alternativ l) är en praktisk tillämpningsfråga. STU föreslås avgiftslinansierat i sin helhet, med undantag för dess forskningsrådsbetonade funktion, för vilken ett särskilt statsanslag bör föras upp. För övrigt bör anslagen till statens utvecklingsfond, statens skeppsprovningsanstalt och SlFU-enheten vid statens industriverk bestridas med avgiftsmedel. Om ytterligare industriella utvecklingscentra etableras, kan periodiska statliga bidrag omfattas av avgiftssystemet. Kommittén finner inte anledning räkna med att företagen skall erlägga nuvarande frivilliga bidrag till kollektiv forskning, samtidigt som de betalar obligatorisk avgift, som via STU delvis finansierar denna verksamhet. FAK föreslår därför en anordning, som kombinerar avgiftslinansiering med bibehållande av rådande avtalskonstruktion och forskningsstiftelser. Förslaget innebär att företagen till en viss gräns (15 %) får räkna av bidrag som erlagts till kollektiva forskningsstiftelser från de belopp de har att betala i forskningsavgift. Alternativ 2 avser främst nya FoU-insatser för vissa grupper av företag då önskvärda åtgärder av olika skäl inte kommit till stånd eller inte passar nuvarande stödorgan. Byggnadsforskningsavgiften är en förebild. Anordningen kan utnyttjas för att få till stånd kollektiv forskning eller annan utvecklingsverksamhet då företagsstrukturen hindrar att avnämare och resurser kan samlas på ett smidigt sätt. Detta kan vara fallet om en bransch domineras av mindre och medelstora företag. Att FoU-insatserna är nära anknutna till en viss grupp av företag, gör det mera motiverat att de får svara för kostnaderna. Vidare blir företagen engagerade i insatserna, vilket är ett syfte. (Kapitel 7)

Kommittén gör en bedömning av förväntad utveckling av insatsbehovet för FoU-stöd på grundval av aktuella uttalanden och program. Den sammanvägda tendensen är svårtolkad. Vissa uttalanden om FoU-situationen liksom redovisade närings- och sysselsättningspolitiska mål ger en antydan om ökade krav på industriell FoU och stöd till detta. Utbyggnaden av egna FoU-resurser vid de olika sektorsmyndigheterna och ökad upphandling av produkter som kräver utvecklingsarbete kan verka begränsande på behovet av stöd. Jämfört med övriga samhällssektorers FoU-insatser är åtgärderna för främjande av industrins FoU relativt små. (Kapitel 8)

FAK har sökt väga samman olika bedömningar i ställningstaganden till forskningsavgift. De slutsatser kapitlet innehåller hari huvudsak redovisats i det föregående. (Kapitel 9)

12 Sammanfattning

Del III Forskningsavgiftssystemets konstruktion

Införs en allmän forskningsavgift, bör den träffa all industriell tillverkning. Avgränsningen föreslås anknuten till den officiella industristatistikens näringsgrensindelning. Avgiftsplikten omfattar gruvor och mineralbrott (SNI 2) och tillverkningsindustri (SNI 3). Offentlig verksamhet som hänförs till dessa näringsgrenar kommer också att ingå i avgiftssystemet. Kommittén föreslår dock den väsentliga begränsningen att endast industriell tillverkning som omfattar minst 20 anställda görs avgiftspliktig. FAK har bedömt att kostnaderna för uppbörden huvudsakligen ligger hos företagen. För att uppnå ett rimligt förhållande mellan forskningsavgiftens storlek och uppbördskostnaderna samt for att underlätta kontrollen, bör de minsta företagen undantas från avgiftsskyldighet. Företag med blandad verksamhet erlägger avgift bara för den industriella delen. Om annan verksamhet ej uppgår till lO % , föreslås dock hela företagets verksamhet utgöra underlag för forskningsavgiften. Självfallet bör inte bara den egentliga industriproduktionen utan också dess andel av företagets försäljningsorganisation, huvudkontor osv. ingå i avgiftsunderlaget. (Kapile/ 10)

Underlaget för forskningsavgiften föreslås vara bruttointäkten i den industriella rörelsen (omsättningen). Huvudmotivet är att uppgiften är enkel att ta fram för företagen. Omsättningen ger kaskadeffekter, som kan verka snedvridande på konkurrensen. Eftersom avgiften förutsätts bli låg. får detta dock liten betydelse. Vidare lår företag och branscher med låg förädlingsgrad betala en hög avgift jämfört med om avgiften baseras på förädlingsvärdet. Kommittén har ingående analyserat möjligheterna att använda förädlingsvärdet, eftersom det ger den rättvisaste fördelningen. En anknytning till har undersökts. De praktiska problemen med förmervärdeskattesystemet som underlag har emellertid bedömts vara för stora. ädlingsvärdet Kommittén har som räkneexempel tagit upp behovet av avgiftsmedel till 500 milj. kr. i 1975 års priser. För att erhålla denna volym krävs en på 0,2 % av omsättningen i industriell verksamhet. Minimiavgiften avgift vid 20 anställda blir då ca 7 000 kr. Antalet avgiftsskyldiga skulle uppgå till ca 5 000. (Kapitel 11)

Uppbörd av avgiftsmedel bör ordnas så att avgiftsskyldiga i sin självdeklaration lämnar uppgift om underlag for forskningsavgiften. Taxeringsnämnden fastställer detta, varefter avgift kan påföras av lokal Skattemyndighet. (Kapitel 12)

Underlaget för en avgift på en bransch eller delbransch (alternativ 2) avgränsas med hjälp av den officiella industristatistikens näringsgrensindelär att föredra som underlag. En punktskattemodell kan ning. Omsättning bli fördelaktigare som uppbördssystem när antalet avgiftspliktiga begränsas. Det kan vara motiverat att ta med verksamhet med mindre än 20

anställda.

Gränsen bör dock gå vid lägst fem. Avgift kan också införas för att finansiera

SOU l976:65 Sammanfattning 13

FoU-insatser i en viss region. Underlaget bör då baseras på industriell verksamhet vid arbetsställena inom regionen. Om en allmän forskningsavgift införs för industriområdet, föreslår FAK att byggnadsforskningsavgiften integreras med denna. Förslaget påverkar inte systemet för fördelning av de medel, som inflyter för byggnadsforskningens räkning. (Kapitel 13)

Fondering av avgiftsmedel vid en allmän forskningsavgift är nödvändig, då uppbörd och fördelning inte helt kan balanseras. Fonden blir endast ett uppsamlingskonto, eftersom fördelning av avgiftsmedel till stödorgan skall bestämmas av statsmakterna. För särskilda forskningsavgifter (alternativ 2) kan fonder med fördelande uppgifter och med nära anknytning till FoU-insatserna i vissa fall vara lämpliga. (Kapitel 14)

Del IV Teknisk utveckling i mindre

företag

Om en allmän forskningsavgift införs, får de mindre och medelstora företagen betala en stor del av FoU-insatsernajämfört med vad de kan utnyttja. Förhållandet kan vara annorlunda när det gäller alternativ 2, som är avsett för en viss grupp av företag. Vid en allmän forskningsavgift är det sålunda skäligt att satsa på åtgärder som kan höja den tekniska nivån i mindreföretagen. Statens industriverk har på FAK:s uppdrag gjort en utredning om tekniskt utvecklingsarbete i mindre och medelstor industri. (Kapitel 15)

De kollektiva instituten bör kunna fåi uppgift att i en helt annan utsträckning än f. n., genom kurser och infonnationsinsatser, sprida tekniska kunskaper inom sina bransch- och teknikområden till de mindre och medelstora företagen. instituten bör också förfoga över särskilda konsulenter med marknadsföring av tjänster och förmedling av kontakter som huvuduppgift. De mindre och medelstora företagen bör också kunna ges bättre möjligheter att delta i forskningsverksamheten vid de kollektiva instituten. lnförs forskningsavgift, kommer en stor del av de mindre och medelstora företagen att utnyttja avdragsmöjligheten för bidrag till kollektiv forskning. Därmed får de kontakt med verksamheten. Om nuvarande system behålls, bör sänkningar av minimiavgifterna för medlemskap kunna genomföras i vissa stiftelser. Utan att gå in på behovet av kollektiv forskning föreställer sig kommittén att ett antal teknikområdesinriktade institut eller program skulle kunna bildas vid övergång till avgiftsfinansiering.

Åtskilliga skäl talar för att regionala industriella utvecklingscentra kommer

att startas under kommande år. Om så blir fallet, finner FAK att årliga basbidrag erfordras för att möjliggöra en inriktning på mindre och medelstora företag. Kommittén framhåller slutligen att flera organ för stöd till dessa företags tekniska utveckling arbetar med knappa resurser. Om en forskningsavgift införs, är det rimligt att resursfrågan löses. (Kapitel l6)

D61 I Bakgrund

1 Forskningsavgiftskommitténs uppdrag

1.1 Utredningsdirektiven

Forskningsavgiftskommittén (FAK), som har arbetat 1974-1976, har enligt direktiven haft till uppgift att utreda hur det statliga stödet till industriellt FoU-arbete skall utformas och finansieras. 1 uppdraget utpekas finansiering genom en avgift som en central fråga. BI. a. anförs byggnadsforskningens finansiering som förebild. Det sägs också att kommittén bör lämna förslag betr. lämplig administrativ utformning av ett avgiftssystem, innefattande bl. a. uppbörd och förvaltning av medel. Direktiven anger översiktligt volymen av den svenska industrins FoUverksamhet. Flertalet organ för statligt stöd till industriell FoU beskrivs i korthet. Därigenom markeras utredningens arbetsområde. Redovisningen upptar de primärt industripolitiska stödformerna, vilkas verkställande organ sorterar under industridepartementet. 1 direktiven refereras dessutom gällande specialregler för den skattemässiga behandlingen av företagens FoUkostnader. Iden del av direktiven där uppdraget specificeras behandlas huvudsakligen frågan om vad som bör kunna avgiftsfinansieras och under vilka förutsättningar metoden bör kunna utnyttjas. Det sägs att hittills har denna använts när det är fråga om aktiviteter vilkas resultat kan beröra eller komma alla betalande tillgodo. Vidare konstateras att det från fiera håll har framförts att resurser för ökade långsiktiga satsningar bör kunna åstadkommas genom en avgiftsfinansiering. Enligt direktiven bör behovet av teknisk utveckling inom de mindre och medelstora företagen beaktas av utredningen. Det framhålls att det är av vikt att dessa företag bedriver FoU och utnyttjar FoU-resultat i tillräcklig omfattning. Det omnämns särskilt att i fråga om branschforskning har förslag framförts att använda avgiftsfinansiering som alternativ till avtalsmässig finansiering. Vad gäller utformningen av ett avgiftssystem bör som avgiftsunderlag 1 1 bilaga 1 återges forski forsta hand prövas forädlingsvärde. lönesumma och omsättning. En anningsavgiftskommitténs knytning till mervärdeskattesystemet anses särskilt intressant. direktiv.

16 Forskningsavgmskommitténs uppdrag

1.2 Kommitténs arbete

Forskningsavgiftskommitténs arbetsområde har inte angivits med några närmare preciseringar. Begreppet industriell FoU är till sin allmänna innebörd välkänt och vedertaget. Kommittén likställer industriell FoU med FoU för industrins behov eller FoU i industrins intresse. Av praktiska skäl begränsas detta till att avse det tekniska och naturvetenskapliga FoU-arbetet. De delar som då inte ingår har liten omfattning och inkluderas sällan i det statliga stödet. Kommittén har arbetat med två huvudproblem. För det första har kommittén övervägt ändamålsenligheten med att införa avgiftsfinansiering av det statliga stödet till industriell FoU. Kommittén har då utgått ifrån de nuvarande stödorganen och granskat motiven for och skälen mot en avgiftsfinansiering. För det andra har kommittén utarbetat förslag till hur en avgift skall utformas. Utvecklingen av ett finansieringssystem för det statliga stödet till industriell FoU skulle kunna utgå ifrån en bedömning av effektiviteten i det nuvarande stödsystemet. Kommittén har dock på grundval av direktiven avstått ifrån att utvärdera stödformernas utformning och inriktning och begränsat arbetet till att avse endast ñnansieringsfrågan. De nuvarande stödformema och deras funktionssätt har fått bilda en utgångspunkt för kommitténs arbete. En redovisning av detta, en allmän översikt över teknisk och industriell FoU i Sverige samt en internationell utblick inleder FAK:s framställning. del l. Kommittén har inte haft i uppgift att redovisa egna näringspolitiska eller forskningspolitiska bedömningar. Finansieringssystemet bör dock passa olika ambitionsnivâer härvidlag. Kommittén har därför granskat olika redovisade forskningspolitiska mål. En betydande del av det statliga stödet till industriell FoU administreras genom styrelsen för teknisk utveckling (STU), vars organisation och uppgifter numera blivit föremål för en särskild utredning, STU-kommittén (l 1974:06). FAK har ett klart formulerat uppdrag att pröva och utveckla ett avgiftssystem för finansieringen av FoU-stöd. Detta innebär en llödesbeskrivning för inkomster. medelsförvaltning och utgifter. Kommittén prövar i första hand två modeller, en som omfattar flertalet stödformer och en som knyts till särskilda åtgärder inom begränsade områden. Häri ingår också ställningstill vilka stödformer och organ som kan ingå i modellerna. Även taganden om systemet på fördelningssidan i huvudsak behandlas översiktligt. har i anslutning till uppdraget diskussionen något fördjupats avseende teknisk i mindre och medelstora företag. För att få underlag för disutveckling kussionen av alternativa modeller har som nämnts förhållandena i andra länder beskrivits. Kommittén har dock inte kunnat hämta några direkta förebilder ur detta material. En skattelindring anknuten till industrins egen FoU-aktivitet är ett indirekt stöd. FAK redovisar gällande rätt som underlag för den principiella diskussionen. Däremot har kommittén. bl. a. mot bakgrund av företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) uppdrag, inte anledning att föreslå ändringar av skattereglerna. FAK har därför utgått ifrån att det i första hand är de stödformer som anges i direktiven som skall övervägas i linansieringssys-

Forskningsavgiftskommirténs 17 uppdrag

temet. FAK för i del ll en principiell diskussion som behandlar tänkbara och sannolika konsekvenser av ett avgiftssystem. Kommittén har tagit fasta på att uppdraget enligt direktiven innebär att ett funktionsdugligt system för avgiftsfinansiering av industriellt FoU-stöd under alla Förhållanden skall utarbetas. l del lll utvecklas regler för avgiftsunderlag och avgiftsskyldighet. Den angivna behandlingen av mindreföretagen återfinnes i ett särskilt avsnitt, del lV. Utredningens direktiv och arbetet inom andra utredningar m. m. har bildat underlag för uppläggningen av kommitténs arbete. Sedan kommittén tillkallades har en fortsatt omläggning från direkt beskattning till arbetsgivaravgifter skett. Detta skulle kunna minska motiven att införa särskilda nykonstruerade avgifter för det specifika ändamålet att finansiera industriell FoU. Vidare har samhällets stöd till FoU delvis givits en ändrad inriktning. bl. a. har stödet till FoU-verksamheten inom olika samhällssektorer ökat. Kommittén har velat poängtera detta, eftersom arbetet i en offentlig utredning inte ensidigt kan utgå från direktiven utan måste kombineras med bedömningar på grundval av händelseutvecklingen i samhället sedan utredningens tillkomst. Kommittén har under arbetets gång haft kontakter med industriföretag, forskningsorgan och organisationer. Därutöver har ingående kontakter etablerats med de organ för stöd till industriellt FoU-arbete som berörs av utredningens arbete. Kommittén har fört diskussioner med flera stora forskningsintensiva industriföretag. lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) samt med företrädare för arbetstagarorganisationer. Kommittén har orienterat sig om förhållandena vid flertalet kollektiva forskningsinstitut och forskningsorgan. Erfarenheter från andra länder har inhämtats. Två diskussionskonferenser har anordnats, varav en med företrädare för mindre och medelstora industriföretag och en med företrädare för den kollektiva forskningen.

l kapitel 2 t. o. m. 5 har FAK sammanfattat bakgrundsmaterialet till övervägandena. Ett finansieringssystem för det statliga stödet till industriell FoU bör anknytas till FoU-verksamhetens innehåll och volym och till det nuvarande stödsystemet. Dessa förhållanden redovisas i kapitel 2 och 3

till_-

sammans med definitioner m. m. I kapitel 4 speglar kommittén förhållanden i andra länder som tagits till utgångspunkt för bedömningar och överväganden. Ett omfattande

underlag till kapitel 4 har intagits i bilaga 2, Fi-

nansiering av stöd till industriell FoU i några länder. I kapitel 5 ges en sammanfattande redogörelse för FoU-arbetets roll inom företagen, vilket är en utgångspunkt för kommitténs bedömningar när det gäller effekten av förändringar i finansieringssystemet.

2 och

Omfattning inriktning av FoU-verksam-

heten i

Sverige

2.1 Utgångspunkter och definitioner

En redovisning av FoU-verksamheten i Sverige under senare år bygger på

officiell statistik över FoU-kostnader. Den kan bara ge en grov uppfattning om verksamhetens inriktning och art. FoU-kostnaderna ger självfallet ingen uppfattning om utfallet i form av nya eller Förbättrade produkter eller pro-

cesser. Det finns inga adekvata mätmetoder för detta. Denna framställning

är er sammanställning av analyser av FoU-verksamhetens inriktning och

innehåll som har gjorts i andra sammanhang

De* finns avsevärda delinitionsproblem när det gäller FoU-kostnader. Den

officiella svenska FoU-statistiken som bygger på den inom OECD utarbetade

s. k. Frascatimanualen2 ger följande begreppsbestämningar.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet definieras som verksamhet på systematisk grundval for att öka fonden av vetande, att utnyttja detta ve- 1 Se t. ex.:

tande för nya användningsområden och att åstadkomma Sveriges officiella stanya och förbättrade tistik, Statistiska meddeexisterande produkter, system eller metoder. Mot bakgrunden av FoU-verklanden nr U 1975:19 samhetens karaktär har man gjort följande underindelning. Forskningsstatistik Grund/brskning. att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap 1973-75.

och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet innefattar Delrapport nr4 från industristrukturutredsåväl ren grundforskning, där ingen restriktion är lagd på forskningens inningen: Svensk industri, riktning, som riktad grundforskning, där forskningens inriktning är att lägga Industrins forskningsen grund som kan tänkas ge tillämpning. och utvecklingsverksam-

Tillämpadforskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap het, SOU 1974:14. Hambraeus, G: Framoch nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. steg inom forskning och Urvecklingsarbete: att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsteknik 1974 resp. 1975, resultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya lVA:s meddelanden 188 produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan och 194. existerande sådana. Du Rietz, A: Industri-

FoU-statistiken kan givetvis beskriva verksamhet forskningens utveckling inom många områden. och avkastning. Industri- Den grundläggande officiella svenska forskningsstatistiken omfattar teknisk ens utredningsinstitut. och naturvetenskaplig forskning och utveckling inom industri, myndigheter, Stockholm 1975.

institut, organisationer och fonder. Detta innebär att FoU-verksamhet av 2 Senast återgiven i: The i högsta grad olika art mäts. Det är stor skillnad mellan ett företags ut- Measurement of Scientific vecklingsverksamhet och den typ av forskning som bedrivs inom statliga and Technical Activities.

laboratorier av olika slag. OECD, Paris 1970.

20 Omfattning och inriktning av FoU-verksamheten i Sverige

Tabell 2:| Totala kostnader för teknisk och naturvetenskaplig FoU i Sverige 1973. Milj. kr. Finansierande Utförande sektor Utfört i Utfört i Summa sektor 4_ 4 Sverige utlandet Företagen Offentlig sektor [man Universitet Övrigt 0. högskolora Företagen l 925.1 9.6 11.6 1 946.3 47.9 1 992.9 Offentlig

Universitet 0. - 2.0 högskolor 0.8 0,0 1.2 2.0 Summa inhemsk finansiering 2 371.3 873.5 295.1 3 539.9 160.5 3 645.2 Utländsk finansiering 32.7 10,0 2.9 45.6

Totalsumma 2 404.0 883,5 298.0 3 585.5

De totala svenska FoU-kostnaderna motsvarar 1 % av FoU-kost- 9 Uppskattade värden. ungefär Källa: SCB. naderna i världen. Tabell 2:1 visar FoU-kostnaderna i Sverige enligt SCB:s rapportering till OECD. Den innebär en underskattning, eftersom den officiella statistiken huvudsakligen täcker teknisk och naturvetenskaplig FoUverksamhet och icke t. ex. humanistisk och social forskning och den största delen av den medicinska forskningen. l 1976 års budgetproposition (prop. 1975/762100) anslagen för budgetåret 1975/76 till anges de totala statliga i den ca 3 200 milj. kr., vilket således ligger klart över det som redovisas officiella statistiken. De totala FoU-kostnaderna 1975 var drygt 4 miljarder kr. och naturvetenskapliga delen FoU-satsningen när det gäller den tekniska har ökat snabbt den senaste tioårsperioden. se tabell 2:2. Antalet årsverken i FoU-verksamheten 1963 ca 6.5 °/.. av arbetskraften, medan anutgjorde

delen 1971 var ca 7.9°/... Ökningen har fortsatt sedan dess. Kostnader för

FoU-verksamhet kan inte läggas till grund förjämforelser över tiden. efter-

som prisfaktom är svår att beräkna. En jämförelse av insatsen av årsverken

god uppfattning, eftersom större delen av resurserna utgörs ger tillräckligt av personal.

Tabell 2:2 Teknisk och naturvetenskaplig FoU-verksamhet i Sverige 1963-1973

1963 1965 1967 1969 1971 1973 1975

1. Total FoU-kostnad i % av BNP 1.3 1.4 1.3 1,6 1.6 2. Antal FoU-årsverken 23 020 20616 23 144 25 184 26818 3. Antal FoU-årsverken inom 16 595 14 771 17 110 19 253 21 032 industriföretagen 3a. Andel av totalantalet årsverken i industrin. “n 1.9 2.1 2,2 3b. Andelen personal med akademisk examen. “n 16 19 20 21 22

9 Prognos av SCB. Källa. SCB och OECD.

Omfattning och inriktning av FoU-verksamheten i 21 Sverige

2.2 FoU-verksamheten inom industrin

Resursinsatsen i industrins FoU-verksamhet har i ett längre perspektiv varit växande, både absolut och som andel av de i industrin 1975 sysselsatta. kan de totala FoU-kostnaderna inom industrin uppskattas till 2,5 a 3 mil- _iarder kr. Kostnadernas Fördelning på branscher framgår av tabell 2:3. Både FoU-kostnaderna i kronor och FoU-intensiteten är stora i läkemedelsindustrin, järn- och stålindustrin samt i verkstadsindustrin. Mellan 1967 och 1969 registrerades en kraftig nedgång av industrins totala FoU-kostnader. Detta ledde till en intensiv debatt om behov av stöd till industriell FoU. Nedgången var så gott som helt koncentrerad till transportmedelsindustrin. Utvecklingen förklaras huvudsakligen av neddrag-

Tabell 2:3 Kostnader för FoU-verksamheten inom industrin 1973. Milj. kr.

Bransch FoU- FoU-kostnaderi u av i_ kostnader (drift- och Omsätt- Förädkapital) ning lingsvärde

Gruvor och mineralbrott 10.3 0,5 1.0 Livsmede|s-, dryckesvaru- o. tobaks-

Kemikaliea gödselmedelsa plastindustri samt annan kemisk industri utom

läkemedelsindustri 47.8 0.8 2.6

Läkemedelsindustri l 50.l I 3.3 34,0 Petroleumraffnaderier, smörjmedelsa asfalt- och kolproduktindustri l6,5 l.l 5,0

Gummivaru- och plastvaruindustri 14_6 0_7 1_5 P0rslins-, lergods-. glas- och glas-

varuindustri 3_1 0_3 0x, Tegel-. cement- och annan mineralvaruindustri 133 0_6 |_5 Järn-. stâl- och ferrolegeringsvcrk 136,5 1_3 2,9 lckcjärnmetallverk |7_0 0_4 113 Metallvaruindustri 113_0 1_3 3_1 Maskinindustri 324_4 2_1 52 Elektroindustri 478.7 5.3 11,6 Skeppsvarv. båtbyggerier 311, 0_7 |_7 Transportmedelsindustri utom

skeppsvarv och båtbyggerier 5211, 4_9 133 Industri for instrument. foto- och

Källa: SCB.

och av FoU-verksamheten i Sverige 22 Omfattning inriktning

ningen av försvarsanslagen till flygplansutveckling. Den statliga finansieringen av transportmedelssektorns FoUçsom huvudsakligen avser stridsflygplan m. m. gick ned från 182 milj. kr. 1967 till 84 milj. kr. 1969. Mellan 1967-1973 sjönk den statliga finansieringen av transportmedelsindustrins

FoU-verksamhet, från 61 % till 37 %. Ökningen av den av företagen fi-

nansierade FoU-verksamheten har sedan dess varit stark. Sedan 1969 har industrins FoU-kostnader generellt sett visat en stadig ökning. Tabell 2:4 visar i grova termer att de tidigare FoU-intensiva branscherna har ökat sin FoU-ansträngning högst avsevärt. Detta gäller huverkstadsindustrin och vissa delar av den kemiska industrin. vudsakligen

av antalet FoU-årsverken inom industrin 1969-1973 Tabell 2:4 Utvecklingen

Årsverken Förändring antal Företagens huvudbranscher årsverken

Gruvor och mineralbrott

Livsmedels-. dryckesvaru- 0. tobaks- 403 711 902 308 l9l varuindustri

Textil-. beklädnads- 0. läder- 147 144 82 -3 -62 varuindustri 65 53 91 -12 38 Trävaruindustri

Massa-. pappers- o. pappers- 844 706 -2 - 138 varuindustri 846 22 15 33 -7 18 Grafisk industri. förlag

Kemika1ie-, gödselmedeIs-. plastindustri samt annan kemisk industri utom 601 502 477 -99 -25 läkemedelsindustri l 143 1 257 1 231 ll4 -26 Läkemedelsindustri

Petroleumraflinaderier. smörjmedelsa 56 34 35 -22 l asfalt- 0. kolproduktindustri I08 143 155 35 12 Gummivaru- 0. plastvaruindustri

Porslinsu lerg0ds-. glas- 0. glas- 65 58 26 -7 -32 varuindustri

Tegel-. cement- 0. annan mineral- 292 293 159 l - 134 varuindustri l 924 2 184 l 746 260 -438 Järn., stål. o_ metallverk 478 430 713 -48 283 Metallvaruindustri 2 146 2426 2 985 280 559 Maskinindustri 3 729 4 069 4 061 340 -8 Elektroindustri 193 149 236 -44 87 Skeppsvarv. båtbyggerier Transportmedelsindustri utom skeppsvarv 2 118 3 292 5 072 1 174 l 780 och båtbyggerier Industri för instrument. foto- 0 219 265 252 46 -13 optikvaror. ur 43 42 160 -1 118 Annan tillverkningsindustri

16 987 14 698 19 253 2 289 2 266 Samtliga branscher + 15.6 o +133 %

Källa: SC B.

Omfattning och inriktning av FoU-verksamheten i Sverige 23

Räknat i antal årsverken, som ofta betraktas som ett relativt bra mått på FoU-volym, har nedgångar - både relativt och absolut sett - framförallt registrerats inom TEKO-industrin, massa- och pappersindustrin samt jordoch stenindustrierna. Förändringarna i de stora basvaruindustrierna massa-. pappers- och pappersvaruindustrin samtjärn- och metallverken kan innefatta omlördelningar av arbetsuppgifter från företagen till de gemensamma forskningsresurser som förekommer i dessa branscher. Totalt har antalet årsverken inom industrin for FoU-ändamål ökat med 16 % mellan 1969 och l97l, med 13 % mellan 1971 och 1973 och den prognos som företagen lämnat tyder på en ökning med ytterligare 9 96 mellan 1973 och 1975. Framskrivningen får anses vara relativt tillförlitlig eftersom uppgifterna lämnades under fjärde kvartalet 1974. Sannolikt kommer FoU-verksamheten att öka ytterligare 1975, eftersom erfarenheten visar att dessa prognoser som regel underskattar utvecklingen. FoU-kostnadernas fördelning på olika foretagsstorlekar framgår av tabell 2:5 och 2:6. De mindre och medelstora företagen, de med mindre än 200 zmstallda. har endast några få procentenheter av FoU-årsverken och FoUkostnader. Av tabellerna framgår också att 1973 var FoU-intensiteten i foretag med mer än 1000 anställda avsevärt högre än i företag med färre antal anställda. Mätproblemen har berörts tidigare. l den undersökning om FoU-behovet i mindre och medelstora företag som statens industriverk har utfört på kommitténs uppdrag (Tekniskt utvecklingsarbete i mindre och medelstor industri, SIND PM 1975:2) konstateras emellertid att den officiella statistiken underskattar utvecklingsarbetets omfattning i mindre företag. Bakgrunden till detta utvecklas närmare i kapitel 15. Av den internationellajämförelsen i kapitel 4 och bilaga 2 framgår att svensk industri har relativt låga kostnader för ren forskning medan utvecklingsarbetet har stor betydelse. Denna del av FoU-statistiken hör dock till de mest svårtolkade. Klart är emellertid att detta drag är gemensamt for hela den svenska industrin. Undantag är endast läkemedelsindustrin, ickejärnmetallverk samt, fast i mindre utsträckning, livsmedels-, dryckesvaruoch tobaksindustrin. Inköp av FoU-resultat från andra företag är en liten del av de totala FoU-kostnaderna. Svenska företag köpte eller sålde licenser,

Tabell 2:5 Industrins FoU-kostnader i relation till omsättning och förädlingsvärde 1973

Företagsstorlek l procent av om- l procent av forefter antal sättningen ädlingsvärdet anställda

Källa. SC B,

24 Omfattning och inriktning av FoU-verksamheten i Sverige

Tabell 2:6 FoU-årsverken samt FoU-kostnader inom industrin 1973 fördelat på företagsstorlek Företagsstorlek FoU- Procentuell FoU-kostnader Procentuell efter antal årsverken fördelning Milj. kr. fördelning anställda

Källa: SCB.

patent, know-how samt uppbar eller erlade royalties om totalt 230 milj. kr. 1973. Detta motsvarar drygt 10 % av de totala FoU-kostnaderna inom industriföretagen.

3 och

Offentlig politik organisation för FOU

3.1 Allmänt om stöd till teknisk utveckling

Den tekniska utvecklingen påverkas och stöds i många olika direkta och indirekta former genom den offentliga politiken. Den ekonomiska politiken liksom det allmänna utbildnings- och forskningssystemet är givetvis hörnpelare i det ramverk inom vilket mera direkta åtgärder, främst inom industripolitiken. sätts in i syfte att höja den tekniska eller teknologiska nivån i näringslivet. l denna korta bakgrundsteckning kommer huvudvikten att läggas vid de direkta stödåtgärderna. Motiv för statsmakternas allmänna ekonomiska satsning på teknisk utveckling återfinns i 1968 års regeringsförslag om inrättande av STU (prop. 1968:68). Den tekniska utvecklingens betydelse för den ekonomiska tillväxten hade varit föremål för stark uppmärksamhet under 1960-talet. Det nämndes i propositionen att en betydande del av samhällets insatser för teknisk utveckling kan hänföras till i vid mening sociala mål. Hälso- och sjukvård. undervisningsväsende, miljövård och trafiksäkerhet nämndes som exempel på samhällsområden, vilka ställer krav på betydande insatser av teknisk utveckling. De motiv for ökad statlig satsning som framhölls baserades i huvudsak på industrins situation. Alltmer kostnadskrävande forsknings- och utvecklingsprojekt ansågs göra innovationsiakt och innovationernas betydelse starkare beroende av de insatta resursernas storlek. Skäl kunde tala för att de resurser som avsätts till industriell FoU blir mindre än vad som är samhällsekonomiskt önskvärt om FoU-verksamheten endast styrs av företagen. Departementschefen drog slutsatsen att den optimala FoU-andelen i förhållande till bruttonationalprodukten successivt stiger. Ett andra motiv för ökad statlig satsning som angavs vid STU:s tillkomst hänger samman med den svenska ekonomins särdrag. Omfattande produktion för export inom ett relativt litet antal varuområden ansågs kunna göra landets ekonomi alltför beroende av några få marknader. Vid sidan av en rationalisering av landets traditionella produktion ansågs det nödvändigt att introducera nya starkt specialiserade produkter av hög teknisk kvalitet för att ett tillräckligt differentierat näringsliv skulle utvecklas. Vidare ansågs det vara allt väsentligare att åstadkomma en riktig balans mellan olika utvecklingsområden samt mellan grundforskning och innovationsverk-

26 Offentlig politik och organisation för FoU

samhet. eftersom ett litet land som Sverige inte kan ligga långt framme på alla områden i den tekniska utvecklingen. Ökade krav kunde komma att ställas på snabba omdisponeringar inom både forskning och produktion, på överblick över den tekniska utvecklingen och på tekniskt försprång inom centrala varuområden. l propositionen redovisades vissa synpunkter på vilka slag av insatser som erfordrades. Det statliga stödet till grundläggande forskning och högre utbildning samt de offentliga myndigheternas beställningar ansågs utgöra ett betydande indirekt stöd till den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Staten borde emellertid vid sidan härav använda mera direkta stödåtgiirder. Det ansågs därvid nödvändigt att lägga huvudvikten vid selektiva åtgärder. Generella stödåtgärder. t. ex. skattelättnader. bedömde man inte vara tillräckliga. Dels har mindre och medelstora företag. uppfinnare och fristående forskare begränsade möjligheter att utnyttja generellt stöd. dels ansågs åtgärdernas nettoeffekt vara för liten i förhållande till kostnaderna för samhället. Vidare ansågs informations- och dokumentationsinsatser behöva ges hög prioritet med hänsyn till att ett litet land är starkt beroende av kontakt med forskningen i andra länder. Ett utmärkande drag hos statens FoU-verksamhet idag är att den är sektoriellt organiserad Enligt budgetpropositionen 1975/76. bil. 10. utbildningsdepartementet. uppgår statliga anslag för sektorsanknuten FoU till ca l 600 milj. kr.. om näringslivsutveckling. allmän forskning och utbildning exkluderas. Man kan säga att sektorsprincipen under 1970-talet blivit allmänt accepterad FoU-politik. Principen innebär att inriktning och dimensionering av FoU-insatser för en viss samhällssektors behov beslutas av de sektorsansvariga. Därvid avvägs FoU mot andra medel när det gäller att nå de for sektorn gemensamma målen. Sektoriell FoU har sin utgångspunkt i ett myndighetsansvar för de samhällsproblem som skall lösas. Den kan sägas ha tre huvudsyften. nämligen att ge underlag för målformulering och för formulering av planer, program inkl. föreskrifter och normer samt att utveckla erforderlig kunskap eller teknik. Försvarssektorn är det statliga ansvarsområde inom vilket den sektoriella anknytningen och samordningen mellan långsiktig tulanering och FoU drivits längst. De övriga sektorerna utvecklas emellertid i samma riktning. Enbart under treårsperioden 1972-1975 har ett tiotal nya sektoriella FoU-organ tillkommit och flera myndigheter har fått egna FoU-anslag. Ett väsentligt, relativt nytt inslag i den statliga FoU-organisationen är att många departement på den mål- och programformulerande nivån förstärkts med särskilda delegationer eller expertgrupper med planerande, samordnande och rådgivande uppgifter. Åtta departement, nämligen industria j0rdbruks-. bostads-, kommunikations-, sociala arbetsmarknads, justitieoch utrikesdepartementen har organ av denna typ till sitt förfogande. Som exempel kan nämnas delegationerna för energi-. miljövårds- och socialforskning samt transportforskningsdelegationen. l För en ingående redo- Uppgiften att fördela medel för FoU-verksamhet ligger ofta på de centrala görelse för den sektoriella som ansvarar för ett visst samhällsområde. t. ex. naturvårdsmyndigheter forskningen hanviseis till Enbart ftnansierande har t. ex. nämnden verket och socialstyrelsen. uppgifter forskningsrådsutredningoch arbetarskyddsfonden. Två forskningsråd liför skogsteknisk forskning ens betänkande Forsknansierar bl. a. tillämpad sektoriell FoU-verksamhet. nämligen statens råd ningsråd (SOU 1975:26).

Offentlig politik och olganisarion _för FoU 27

för skogs- och jordbrukslorskning och statens råd för byggnadsforskning. lnom några sektorer har särskilda forskningsinstitut inrättats. Som exempel kan nämnas Försvarets forskningsanstalt. flygtekniska forsöksanstal-

ten och statens institut för byggnadsforskning. Åtskilligt FoU-arbete för

en viss sektors behov utförs av universitet och högskolor. myndigheter och institut utanför sektorn samt av företagen. l några fall har staten bildat särskilda aktiebolag med huvudsaklig uppgift att bedriva FoU inom ett visst område. Som exempel kan nämnas AB Atomenergi. Den offentliga och speciellt den statliga upphandlingen stimulerar företagen att utveckla ny teknik. Upphandling av tekniskt avancerade produkter kan i många fall kräva ett omfattande och kvalificerat FoU-arbete från leverantörens sida. Det kan sedan nyttiggöras på andra ntarknader. Upphandlingen ger sålunda industriella effekter. ehuru dessa är sekundära ur den upphandlande myndighetens synvinkel. Den del av upphandlingen som kräver tekniskt utvecklingsarbete för sitt genomförande kan benämnas teknikupphztndling enligt teknikupphztndlingskommittén (TUK) som f. n. utreder frågan om offentlig upphandling och teknisk utveckling (l 1973:05). Utgår man från andelen tekniskt avancerade produkter. kan teknikupphandlingens omfattning exkl. vapensystem enligt TUK uppskattas till mellan 2 och 3 miljarder kr. per år. Förutom försvaret är energi. kommunikation, sjuk- och hälsovård samt miljövård de dominerande sektorerna för tekniskt avancerade produkter. Enligt TUK skulle man kunna uppskatta andelen utvecklingsarbete till 10 a; av upphandlingssumman. Den civila teknikupphandlingens direkta FoU-skapande effekt på industrin skulle därmed uppgå till 200-300 milj. kr/år. Det sedan 1973 existerande särskilda avdraget för forskningskostnader vid taxering till statlig inkomstskatt (SFS 1973:421) är den enda generella. skattemässiga formen för stöd till industriell FoU. Det särskilda forskningsavdraget ingick i 1972 års s. k. stimulanspaket (prop. 1972:125). Motiven för införande av anordningen var dels ett behov av konjunkturstimulans, dels en allmän strävan till långsiktig förbättring av den svenska industrins konkurrensförmåga. bl. a. mot bakgrund av SCB:s uppgifter om industrins FoU-kostnader år 1969 som ansågs tyda på en nedgång av FoU-verksamheten inom industrin. Skatteavdragets tekniska utformning utreddes av riksskatteverketl Reglerna för det särskilda forskningsavdraget innebär att industriföretag

vid taxering till statlig inkomstskatt medges extra avdrag för FoU-kostnader

nedlagda under åren 1973 till 1980. l industribegreppet inkluderas mineralbrytning. energiproduktion och byggnadsverksamhet. Extra avdrag får göras dels med 10 % av årets FoU-kostnader (basavdrag). dels med 20 % av kostnadernas ökning från föregående år (ökningsavdrag). Basavdrztget medgavs första gången vid 1974 års taxering och ökningsavdraget vid 1975 års taxering. Underlag för avdraget är 5/3 av kostnaderna för sådan personal som till övervägande del sysslar med FoU-arbete. lnte bara kostnader för eget FoU-arbete utan också bidrag till forskningsinstitutioner m. m. samt kostnader för patent och licenser ingår i underlaget för avdrag. Underlaget lpromemom ,m ående skall uppgå till minst 5 000 kr. för att avdrag skall kunna medges. Bidrag

Särskilt forsgngngiuvdrzlg

till FoU-arbete i utlandet får inräknas i underlaget. dock först efter särskilt Riksskdneverkel Dm medgivande från regeringen. om de överstiger 250000 kr. Vid 1974 års 85/73-109. Stencil. 1973.

28 Otfentlig politik och organisation för FoU sou 197555

taxering utnyttjades avdrag till totalt l3l milj. kr. Skattelindringen blev drygt 52 milj. kr. Vid 1975 års taxering var skatteförmånen totalt l0l milj. kr. Avdraget utnyttjas nästan uteslutande av större företag.

3.2 Organisation för FoU inom industripolitiken

Det har redan framhållits att stödet till industriell FoU är ett medel inom industripolitiken. lnom industridepartementets ram finns en organisation både för fördelande - administrerande - FoU-verksamhet och för aktivt utförande. För beredning av frågor inom området finns inom departementet en särskild enhet för teknisk forskning och utveckling.

Styra/sm: för teknisk utveckling Styrelsen för teknisk utveckling (STU). som bildades l968. är central lörvaltningsmyndighet för statens stöd till tillämpad teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Verket bedriver inte FoU iegen regi. I STU:s arbetsuppgifter ingår bl. a. att följa den tekniska utvecklingen, att främja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete av betydelse för näringsliv och samhälle, att fördela statligt stöd till teknisk forskning, utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. Dessutom skall STU utöva tillsyn över kollektiva forskningsinstitut som får statligt stöd, ge råd åt uppfinnare och förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande samt främja internationellt tekniskt samarbete. Verksorganisationen kompletteras av särskilt inrättade nämnder. Nämndernas uppgifter är att inom var sitt behovsområde ge underlag för styrelsens planering samt att yttra sig över förslag till projektstöd. Statsmakterna har preciserat STU:s verksamhet till tre huvuduppgifter. Den första uppgiften är att med hjälp av tillgänglig eller ny teknik främja utvecklingen inom olika samhällssektorer. Den andra uppgiften syftar till högre innovationsnivå och teknisk kvalitet inom industrin. Den tredje uppgiften avser att höja den teknisk-vetenskapliga nivån och Öka kunnandet inom skilda områden. Verksamhetens fördelning på huvuduppgifter för budgetåret 1975/76 enligt STU redovisas i tabell 3:1. Tabellen upptar endast verksamhet inom ramen för anslaget Teknisk forskning och utveckling. Administrativt fördelas STU:s verksamhet på tre program. Under program - I - Finansiellt stöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet ges ekonomiska bidrag till projekt efter ansökan från företag. institutioner och enskilda. till projekt som initieras av STU samt till kollektiv forskning. Stödet fördelas på s. k. behovsområden. energiteknik. materialteknik, transportteknik. produktionsteknik. kemi-. skogs- och träteknikt informationsbehandling. styr- och komponentteknik, miljövårdsteknik. socialteknik inkl. läkemedelsteknik, livsmedelsteknik samt naturresurstekmk. STU avser att inrätta havsteknik som ett separat behovsområde. l programmet ingår även den av verket bedrivna informations- och dokumentationsverksamheten samt verksamheten inom SINFDOK. Programmet omfattar slutligen med teknisk forskning och utveckling förenad internationell kontaktverksamhet. Det finansiella stödet indelas i fyra kategorier; utredningar. idé-

Offentlig politik och organisation för FoU 29

Tabell 3:] STU:s verksamhet budgetåret 1975/76 fördelad på huvuduppgifter. Avser endast anslaget Teknisk forskning och utveckling

Källa: STU:s anslagsframställning för budgetåret l977/78.

projekt, kunskapsutveckling och utvecklingsprojekt. STU kan ge finansiellt stöd i flera olika former. Bidrag till industriella utvecklingsprojekt ges till i princip högst hälften av kostnaden, med villkor om skyldighet att återbetala medlen då kommersiella resultat uppnås. Till program 2 hänförs långsiktig planering. prognosverksamhet och sådan utredningsverksamhet. som avser STU:s verksamhetsinriktning. Program 3 - rådgivnings- och förmedlingsverksamhet syftar dels till att skapa bättre Förutsättningar for nyskapande av teknik. dels till effektivare utnyttjande av känd teknik. Förutom anslaget Teknisk forskning och utveckling får STU särskilda medel för skeppsteknisk forskning och Vidare har verket ett utveckling. anslag for anskaffning av dyrare apparatur och instrument för teknisk FoU. STU får också medel inom ramen för energiforskningsprogrammet (se kapitel 6). Verkets organisation och uppgifter utreds f. n. av en parlamentarisk kommitté - STU-kommittén (l l974:O6). Kommittén skall göra en bedömning av dess verksamhet i ett större näringspolitiskt sammanhang samt utreda behovet av samordning med andra organ inom ramen for samhällssektoruppgiften. industriuppgiften och forskningsuppgiften. Mot denna bakgrund skall kommittén se över huvudorganisation och stödformer.

Stöd till kollektiv _fbrskning Staten lämnar via STU stöd till kollektiv Stödet forskning. baseras på avtal mellan verket och särskilda stiftelser om av forskningssamfinansiering program, s. k. ramprogram. Stiftelserna har bildats för att samla företag m. fl. vilka har ett gemensamt intresse av att bedriva kollektiv och forskning bidra ekonomiskt till densamma. Avtalen grundas på ett av industriparten framlagt forslag. Det förutsätts i allmänhet att denna svarar for större delen av finansieringen. Avtalen som är tre- till femåriga fastställs av regeringen. Huvuddelen av ramprogrammet skall avse FoU-verksamhet. Den nuvarande konstruktionen för finansiering och ledning av den kollektiva forskningen infördes år 1968 (prop. 1968:68) på förslag av industriforskningsutredningen (Branschforskning och forskningsstationer, delbetänkande. Fi.

och 30 Offentlig politik organisation _för FoU

Tabelllzl och institut för kollektiv forskning inom STU:s verksamhetsområde Ramprogram

Institut Ramprogram

Område STU:s bidrag Benämning Omsättning l974/75. milj. kr. l974/75. milj. kr.

Svenska träforskningsinstitutel 35.0 Träforskning 10.4 2.1 Svenska textilforsknings- Textilforskning institutet 5.1

2.2 SlK - Svenska livsmedels- Konserveringsforskning institutet 8.3 0.6 Institut for optisk forskning 1.3 Optikforskning 0.5 Grafiska forskningslaboratoriet 1.5 Gralisk forskning 0.3 Svenska silikatforsknings- Silikatforskning institutet 0.9 1.8 institutet för metallforskning 7.3 Jâirn- och metallforskning Bruksforskningb 0.7 forskning 0.8 Metallurgiska forsknings- Metallurgisk stationen 7.0 Verkstadsteknisk forskning 2.6 Institutet for verkstadsteknisk forskning 8.0 0,9 Korrosionsinstitutet 4,2 Korrosionsteknisk forskning 0.8 Ytkemiska institutet 4.0 Ytkemisk forskning Förpackningsiorskning 1.3 Svenska forpackningsforskningsinstitutet 2.8 0.6 Möbelinstitutet 1.5 Möbelforskning 0.4 Glasforskningsinstitutet 1.2 Glasforskning inom området institutet for tillämpad Forskning 0.5 matematik 1.8 tillämpad matematik Kollektivforskningsgrupper for Tillämpad mikrobiologisk 0.3 tillämpad mikrobiologi. ATM i forskning Lund och Stockholm 1.1

Värmeteknisk forskning” 0.6 Bergteknisk forskning” 0.2

Bearbetningsteknisk forskning”

27.6 91.0 Summa Bidrag enligt särskilt ramprogram - Forskning inom området mikrovågsteknik 1.5 - Långsiktig kärnteknisk forskning 5,1

Summa 34.2

(7Detta ramprogram är förlagt till fiera olika institutioner.

h Administreras av .lemkontoreL

Detta program byggs ut f. n. men ingick 1974/75 i Metallurgisk forskning.

Källa: Beträffande ramprogram: STU:s anslagsfrantställning for budgetåret 1976/77

1967:11). Under senare år har den kollektiva forskningen varit prio› Stencil riterad enligt vad som anförts i budgetpropositionen.

Antalet ramprogram är f. n. 25. Ramprogram och institut under budgetåret varierar avsevärt mel- 1974/75 framgår av tabell 3:2. Forskningsuppgifterna

sou |975;(,5 Offentlig politik och organisation för FoU 31

lan programmen. De är i allmänhet inriktade på tillämpad forskning. Vissa program innehåller också grundforskningsuppgifter liksom uppgifter av gemensam karaktär med anknytning till företagens utvecklingsarbete. Åtskilliga stiftelsemedlemmar medverkar aktivt i FoU-verksamheten genom representation i projektanknutna grupper. stödkommittéer. tekniska råd 0. dyl. Huvuddelen av ramprogrammen genomförs vid särskilda forskningsinstitut. Deras instruktion är utfärdad av regeringen. STU tillsätter vanligtvis ordföranden och halva antalet styrelseledamöter.

Övriga styrelseledamöter

tillsätts av stiftelsen. Förutom den verksamhet som bygger på ramprogrammen utför instituten i varierande omfattning olika typer av rådgivningsa provnings- och utvecklingsuppdrag åt stiftelsemedlemmarna och andra företag. STU finansierar åtskilliga projekt utanför ramprogrammen. Vidare genomför instituten omfattande informations- och utbildningsverksamhet. De har hittills ofta medverkat i standardiseringsarbete och provning inom sina områden. Vissa institut bedriver teknisk utbildning av högskolestuderande. lnstitutsforskare fungerar ofta som lärare på deltid vid högskolorna. STU stöder i några fall kollektiv forskning som inte regleras av fleråriga avtal. Inom det skeppstekniska området samlinansieras denna på projektbasis med Stiftelsen svensk skeppsforskning. Verket stöder också polymerteknisk forskning på samma sätt. Kollektiv inom cement- och forskning betongområdet finansieras i huvudsak av STU. statens råd för byggnadsoch Stiftelsen forskning svensk betongforskning. Det bör nämnas att inom miljövårdsområdet finns också anslag för kollektiv forskning, som hör till jordbruksdepartementet.

Statens lllV((“/\/I'IIg.$/ÖII(/ Statens utvecklingsfond (SUFO). som inrättades 1973. har till ändamål att genom långivning stödja riskbetonade investeringar inom industrin for utveckling av nya produkter. processer eller system. Dess uppgift är alltså alltigenom fördelande. Statsmakterna har inte tagit ställning till fondens långsiktiga finansiering. l avvaktan på detta har fonden under budgetåren 1973/74-1975/76 tillförts sammanlagt 65 milj. kr. av vinsten från Sveriges lnvesteringsbank AB. Bakgrunden till bildandet av fonden var att det statliga finansiella stödet till företagens tekniska utveckling dittills främst inriktats mot dels de tidigare stegen i utvecklingskedjan, dels det sista steget. För den första funktionen svarar STU och för den senare bl. a. Sveriges lnvesteringsbank AB. STU kan i princip endast stödja utvecklingsarbete fram till prototypstzidiet. lnvesteringsbankens stöd till industriell utveckling i form av krediter sätts till helt övervägande del in på ett sent stadium i utvecklingskedjan. dvs. avser finansiering av reguljär produktion och marknadsföring. Statsmakterna ansåg det motiverat att inrätta en fond. vars ekonomiska bidrag skulle komplettera STU:s och lnvesteringsbankens. SUFO stöder således utvecklingskedjan mellan prototypstzidiet och produktionsstadiet. Detta stadium innehåller bl.a. provning av prototyper. framställning av produktionsunderlag samt framtagning av verktygs- och tillverkningsutrustning för en första serie. Verksamheten omfattar inte in-

32 Offentlig politik och organisation .för FoU

vesteringar for reguljär produktion. Fonden skall inte heller stödja rena mark- Stödet har formen av lån med Villkorlig återbenadsforingsinvesteringar. talningsskyldighet. Lån beviljas normalt till högst hälften av den bcráiknttde kostnaden för projektet. Om ett projekt lyckas. återbetalas lånet och ränta samt en vinstandel som står i relation till fondens engagemang i projektet. Vid utgången av budgetåret l974/75 hade fonden beviljat 35 ntilj. kr.. varav det senaste budgetåret svarade för 28 milj. kr.

Norrlandsfonden

Stiftelsen Norrlandsfonden i Luleå. som bildades 1961 . skall enligt riksdagens beslut främja näringslivets utveckling i de fyra nordligaste länen. Fonden skall därvid ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsnorrländska råvarutillgångar eller som arbete som syftar till att vidareförädla näringslivet. Fonden skall på annat sätt är av betydelse for det norrländska också med beaktande av den regionalpolitiska planeringen medverka till och differentiering av dels industri som arbetar med norrländska utveckling råvaror. dels sådan industriell produktions- och serviceverksamhet i övrigt som är stödberättigad enligt normerna for det statliga lokaliseringsstödet. ta initiativ till och stödja utredningar. som bedöms Fonden skall slutligen vara av betydelse för det norrländska näringslivet samt främja samordningen av den regionala foretagsservicen i Norrland. De medel fonden disponerar är förutom räntor och amorteringar på tidigare lån ett årligt tillskott på l5 milj. kr. från Statsföretag AB:s vinst och 5 milj. kr. via statsanslag. Över hälften av fondens stöd avser lån till industriell utbyggnad. lndustriellt utvecklingsarbete. dvs. projekt som syftar till att utveckla eller forbättra produkter eller produktionsmetoder i ett enskilt företag. stöds genom bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet. som alternativ till i forsta hand Vidare ges stöd i form av forlustgarantier återbetalningsskyldighet. Utvecklingsprojekt. vars rebidrag med villkorlig sultat kommer en hel bransch eller större grupp av företag till godo. projekt vid en icke affärsdrivande institution samt målforskningsprojekt med industriell inriktning stöds i allmänhet med bidrag utan återbetalningsskyldighet. Norrlandsfondens insatser har mellan åren 1962 och 1975 uppgått till 423 milj. kr. varav FoU 147 milj. kr. 30 % av FoU-anslagen har gått till uppbyggnad av metallurgiska och bearbetningstekniska forskningsstationen i Luleå samt Stiftelsen industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland.

Nordisk fond för teknologi och industriell utveckling

På det industri- och energipolitiska om rådet förekom mer nordiskt samarbete i ett flertal olika former. Som ett led i detta ingår inrättandet av en nordisk och industriell som startade 1973. Fonden fond för teknologi utveckling finansieras genom statsbidrag från de nordiska länderna på 10 milj. kr/år under en femårsperiod. Sverige svarar för 45 n av bidragen. Fonden skall främja ett effektivare utnyttjande av nordiska resurser for teknologi och industriell utveckling bl. a. genom att stödja finansieringen

Qøfentlig politik och organisation för FoU 33

av projekt som har industriellt intresse i två eller flera av medlemsländerna. Stödet ges i form av bidrag, lån på fördelaktiga villkor eller ställande av garanti. Fonden kan bl. a. ge bidrag till industriellt utvecklingsarbete. kollektiv forskning samt till utrustning för teknisk FoU. T. o. m. 1975 har stöd beviljats till 42 projekt på sammanlagt 19 milj. kr. Sverige medverkar i flertalet projekt.

S tatcns skeppsprovningsansta/t

Statens skeppsprovningsanstalt utför prövningar och undersökningar huvudsakligen av betydelse för skeppsteknik och sjöfart på uppdrag av myndigheter eller företag. Anstalten bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Uppdragsverksamhet bedrivs dels som s. k. industriuppdrag för svenska och utländska varv. rederier, oljebolag, hamnmyndigheter etc., dels som s. k. sekundäruppdrag för huvudsakligen militära institutioner och andra myndigheter. STU finansierar viss uppdragsforskning inom ramen för anslaget till skeppsteknisk FoU. lndustriuppdragen utvecklas alltmer mot långsiktigt FoU-arbete. Budgetåret 1974/75 uppgick uppdragsintäkterna till 10 milj. kr. av totalkostnaderna på 12 milj. kr.

Statens industriverk

Statens industriverk (SlND), som inrättades 1973, är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri. hantverk och energiförsörjning samt mineralhantering utom vad avser förvaltning och upplåtelse av statens gruvegendom. 1974 integrerades dåvarande statens institut för företagsutveckling (SIFU) med verket, varvid SlFU-enheten bildades. Nämnden för energiproduktionsforskning, som inrättades 1975. har administrativt knutits till SlND. Verket har förutom myndighetsuppgifter omfattande serviceuppgifter riktade mot näringslivet, främst den mindre och medelstora industrin. Till dessa uppgifter hör SlFU-enhetens verksamhet och insatser inom ramen för anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder. SlFU-enhetens uppgift är att genom kursverksamhet, eller rådgivning information främja utbildning av företagare och anställda inom näringslivet. Vidare utförs visst forsöks- och utvecklingsarbete samt prövningar och undersökningar av material. arbetsmetoder. driftförhållanden. redskap. instrument och apparater. Kursverksamheten dominerar bland Verksamhetsgrenarna. Den är främst inriktad på spridning av ny teknik samt nya föreskrifter och normer. De mindre och medelstora företagen är en prioriterad målgrupp. SlFU-enhetens verksamhet finansieras dels genom kursavgifter och andra ersättningar för tjänster. prövningar. undersökningar m. m.. dels genom statsanslag. 1974/75 var omsättningen 22 milj. kr. Verket föreslår i en utredning (Kursverksamheten m. m. vid statens industriverk. SlND 1975:6) att SlFU-enheten i framtiden skall profileras dels mot kursverksamhet av teknisk nyhetsspridningskaraktär. dels mot de mindre och medelstora företagen. Utvecklingskostnaderna och i vissa angelägna fall del av genomforandekostnaderna för kurserna förutom administrationskostnaderna bör enligt förslaget täckas med statsmedel. lndustriverket anser i utredningen att ett närmare samarbete med STU och de kollektiva instituten bör prövas

politik och organisation för FoU

34 Offentlig

för SlFU:s del och hänvisar till överläggningar om en samverkansmodcll.

Anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder omfattar dels tidsbe-

gränsade utvecklingsprogram för vissa branscher. dels program för framjande av Företagsservice och regional utbildningsservice. De förra uppgick 1975/76 till 12 milj. kr. och avser teko-industriema. den träbearbetande industrin. samt den manuella glasindustrin. gjuteri och metallmanufakturindustrierna De senare utgår som statliga bidrag till företagareföreningarna i syfte att förstärka deras rådgivnings- och utbildningsinsatser för de mindre och medelstora företagen och belöpte sig 1975/76 till 9 milj. kr.

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norr/and Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) bildades 1971 av Norrlandsfonden. dåvarande statens institut för företagsutveckling, statens provningsanstalt. STU samt landstingen i Norr- och Västerbottens län. Ändamålet är att främja i första hand den mindre och medelstora industrins genom att stimulera och underätta föreexpansionsmöjligheter Verksamhetsområdet är främst Västertagens produktutvecklingsförmåga. bottens och Norrbottens län. lUC ställer självt eller i samverkan med andra serviceorgan personella och tekniska resurser till förfogande för marknadsundersökningar. tekniska utredningar, litteratursökning, konstruktion av prototyp,experimente|l provbedömningar. Projekten finansieras av uppdragsning och kvalitetstekniska eller samftnansieras av denne och någon utomstående .åne- eller givaren bidragsgivande institution såsom Norrlandsfonden m. ll. Uppdragsvolymen har under verksamhetsperioden 1971-1975 belöpt sig till 2,5 milj. kr., varav 1975 svarade för 1,8 milj. kr. Avsikten har varit att 1UC:s uppdragsverksamhet skall vara självftnansierande. Statens industriverk. som nyligen genomfört en utvärdering av lUC (Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland - erfarenheter av hittillsvarande verksamhet. SIND PM 1975:5) anser emellenid att periodiska statliga bidrag på basis av utarbetade programforslag är den finansieringsprincip som bör gälla för industriella utvecklingscentra.

SINFDOK Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK) inrättades 1968. SINFDOK är centralt organ för vetenskaplig och teknisk information och dokumentation och har till uppgift bl. a. att sanordna resurserna inom området. ta initiativ till och främja FoU-arbete svara för samt fungera som nationellt och internationellt den långsiktiga planeringen kontaktcentrum. ligger på det vetenskapliga onrådet. De Tyngdpunkten funktionerna, dvs. driften av informations- och dokurrentationsoperativa fackorgan. Verksamheten finarsieras över system. handhas av vederbörande STU:s anslag Teknisk forskning och utveckling. Omslutningen uppgick budgetåret 1974/75 till 6 milj. kr. SINFDOK:s verksamhet är f. n. föremål för prövning av SINFDOK-utredningen (1 1975:04). Denna skall undersöka bl. a. i vilken mån STU, forsk-

sou 197555 Offentlig politik och organisation _lör FoU 35

ningsråden, Statskontoret. försvarets forskningsanstalt, de vetenskapliga biblioteken samt industriverket själva kan fylla SlNFDOK:s uppgifter.

3.3 Några ytterligare organ med anknytning till industriell FoU

AIbeIars/\yd(/s/ond0n. som bildades 1971, stöder forskning och utveckling. utbildning samt upplysningsverksamhet som kan förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet. Fonden tillförs medel genom en särskild arbetarskyddsavgift. Avgiften betalas av enskilda, kommunala och statliga arbetsgivare. Den uppgår till 0,1 ln av lönekostnaderna. Av arbetarskyddsavgiften utgör en fjärdedel till kostnaderna för arbidrag betarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet. Återstående 0.075 ”o tillförs arbetarskyddsfonden. År 1975 tillfördes fonden nära 100 milj. kr. i arbetarskyddsavgifter och räntor. Fonden ger bidrag till främst sådan forskning. vars resultat kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet och sådant utvecklingsarbete som behövs för att nya tekniska lösningar skall komma till praktisk tillämpning. Bidrag kan lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet. 1975 beviljade arbetarskyddsfonden bidrag till projekt om sammanlagt drygt 70 milj. kr. Därav fördelades 27 milj. kr. till FoU. är ettåriga. Projektbidragen Statens råd/ör byggnadsforskning (BFR) skall främja och raforskning tionalisering inom husbyggnads- och anläggningsområdet genom fördelning av tillgängliga medel samt genom initiering, planering. samordning och information. Den forskning BFR stöder behandlar all fysisk miljö som kommit till genom byggande. BFR:s medel till byggnadsforskning erhålls dels från en särskild byggnadsforskningsavgift, dels genom statliga anslag. Avgiften tas ut på lönesumman för husbyggnad. anläggningsverksamhet och byggnadshantverk och är f. n. 0.7 9b. Debiteringen är knuten till uppbörden av arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringen. Budgetåret 1974/75 uppgick inkomsten från avgiften till 50 milj. kr. Statsanslaget till byggnadsforskning var 9 milj. kr. Det har under senare år varierat något beroende på rådets behov och resurser. Rådets verksamhet omfattar tre ämnesområden. Dessa är planering och brukande av byggd miljö. konstruktion och drift av tekniska systern samt byggnadsproduktion omfattande administration. tillverkning och underhåll.

l Frågan om byggnadsforskningens finansiering har behandlats i flera sammanhang. Underlag samt beslut har bl.a. redovisats i: - Byggforskningens organisation. Byggforskningsutredningen 1959 (Socialdepartementet). - Vidgat underlag för byggnadsforskningsavgiften m. m. Utredningen rörande underlaget för debitering av byggnadsforskningsavgift. ln Stencil 1969:6. - Beslut om ansvarsområdet för statens råd för byggnadsforskning. prop. 1971:4. CU 1971:4. rskr 1971:24. Genom beslutet initierades BFR:s programarbete. - Uppgifter om BFR:s planering m. m. lämnas i den årliga kombinerade verksamhetsberättelsen och anslagsframställningen. - Inriktning m. m. av byggforskningens verksamhet behandlas i resp. budgetproposition.

och FoU SOU l976:65

36 Qffentlig politik organisation för

En strävan är att sammanföra den målinriktade forskningen i projektblock som går tvärs över de ämnesområdesinriktade delprogrammen. Budgetåret 1974/75 fördelade BFR sammanlagt 57 milj. kr., därav 48 milj. kr. till FoU. Enligt statsmakternas beslut skall rådet under treårsperioden 1975/76-1977/78 ansvara för programmet Energianvändning för lokalkomfort inom huvudprogrammetEnergiforskning Därutöver skall rådet svara för planläggning och genomförande av en energiinriktad prototyp- och demonstrationsverksamhet med inriktning på trimning av värmeanláiggningttr samt kommunal energiplanering. Statens institut för byggnadsforskning har genom åren disponerat ca en fjärdedel av BFR:s resurser. Institutet har till uppgift att bedriva forskningsoch försöksverksamhet som främjar rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. BFR ger bidrag till forskoch betonginstitutet, Svenska träforskningsinstitutet och ning vid Cement- Vidare svarar BFR för den huvudsakliga finansie- Stålbyggnadsinstitutet. ringen av bl. a. byggstandardiseringen och Stiftelsen byggdokumentation. Patønt- och regislrøriizgsttorkøt (PRV) handlägger ärenden angående patent. varumärken. aktiebolag m. m. PRV:s uppgifter är i huvudsak av myndighetskaraktär. Kostnaderna for verksamheten skall i princip täckas av avgifter. Sedan 1972 bedriver PRV också serviceverksamhet på uppfinnings- och produktutvecklingsområdet genom sin informationscentral. PRV åtar sig mot avgift uppdrag utan samband med att patent söks såsom prövning av utövningshinder samt beav en uppftnnings nyhetsvärde. undersökning vakning av utläggning och slutbehandling av svenska patentansökningar m. m. för officiell

Statens provningsansla/I (SP) är central förvaltningsmyndighet

provning och kontroll samt allmän och legal metrologi. På uppdrag av mynoch enskilda utför SP prövningar och undersökningar av ntaterial. digheter konstruktioner m. m. Uppdragsverksamheten omfattar dels officiella provföreskrifter. dels frivilliga prövningar från ningar enligt olika myndigheters som i princip skall vara självñnansierande består bl. a. företag. Verksamheten av undersökningar av material. konstruktioner och produkter. kalibreringar. analyser. mättekniska undersökningar m. m. Den tillverkningskontroller, frivilliga uppdragsverksamheten består till viss del av FoU-betonad matning och provning. Främst avser den emellertid provning av färdiga produkter. SP bedriver nya och ändamålsenliga metoder egen FoU för att ta fram för officiell och kontroll inom sitt ansvarsområde. Därutöver föprovning rekommer mätteknisk och annan FoU som stöd för landets tekniska utveckling. Sveriges standardisoringskomntission är centralorgan för standardiseringsverksamheten. Kommissionen fastställer svensk standard samt verkar for att denna används inom stat, kommun och näringsliv. Kostnaderna för verksamheten bestrids genom statsanslag. kontantbidrag från näringslivet och ersättningar från statliga verk m. fl. samt genom försäljning av publikationer. Näringslivet svarar för huvudparten av kostnaderna. Ingenjörsvetønskapsakadøiøiian (lVA) intar en Central roll när det gäller och utveckling. lVA är ett samfund med omatt främja teknisk forskning kring 400 medlemmar som har till syfte att allmänt främja ingenjörskonst och teknisk Ett industriellt råd har bildats för att stärka förutveckling.

Offentlig politik och organisation FoU 37

för

bindelserna med industrin. Till IVA är anknutna teknisk-vetenskapliga attachéer placerade vid de svenska ambassaderna i de större industriländerna. lVA:s sekretariat utför flera olika typer av utredningsuppgifter samt informations- och dokumentationstjänster. Förutom bidrag från STU och SINFDOK lör bl. a. attachéverksamheten och dokumentationsservice linansieras lVA:s basverksamhet genom medel från företag som ingår i det industriella rådet samt genom ett anslag över statsbudgeten.

SOU l976:65 39

4 Teknisk och industriell FoU i andra länder

4.1 FoU-kostnader i olika länder

l llCllillCl industrilâintler tillmâits den tekniska utvecklingen och FoU-arbetet inom industrin stor betydelse som en positiv faktor for långsiktig hög framstegstakt Då en hög teknologisk nivå anses ha stor betydelse stöds FoUverksanthet for industrins behov. För att kunna följa utvecklingen sammanställer OECD-sekretariatet sedan ett tiotal år uppgifter om FoU-kostnaderna i ntedlemslâinderna. Insamlingen av grunddzita är i flertalet länder av lika sent datum. Materialet har efter hand förbättrats vad gäller definitioner. mätmetoder och täckningsgrad. De tidigaste uppgifterna underskattar troligen FoU-kostnaidernzt. Detaljutapgifter och tidsserier bör därför behandlats med försiktighet. FoU-kostnaderna i procent av BNP i Sverige ligger ungefar på genomsnittet for OECD-länderna. Eftersom BNP per capita ar hög i Sverige. iir den totala FoU-kostnaden i kronor per invånare hög jämfört med andra

länder. Endast Schweiz, Västtyskland och USA ligger högre. Ökningen av

FoU-insatsen och den totala FoU-personalen har varit snabb under slutet av 60-talet i flertalet industrilander. Se tabell 4:1 här och figur B 2:l i bilaga 2. l Sverige båirs FoU-andelen upp av ett mycket högt bidrag från företagssektorn. Även ökningen av FoU-ztktiviteten senare år beror på ett starkt tillskott dåirifråit. Enligt tabell 4:2 ligger Västtyskland. Nederländerna och Italien på samma nivå som Sverige. Klart över ligger Japan och Schweiz. l Schweiz har den forskningstunga läkemedelsindustrin osedvanligt stor betydelse och i Japan betyder företagen mycket for grundforskningen. Per invånare räknat har endast Schweiz, Västtyskland och USA högre FoUkostnader inom löretagssektorn än Sverige. Tidigare (kapitel 2) har konstaterats att svensk industri har en internationellt sett hög andel utvecklingskostnader av de totala FoU-kostnaderna.

l en nyutkommen svensk undersökning? har ett försök gjorts att illustrera

lorskningsintensitet i olika industrilâinder. Ett visst internationellt mönster kan utlâiszts. Elektroindustrin. kClNllndUSlrln sann instrumentindustrin upp- l Underlaget för detta kavisar hög lorskningsintensitet i samtliga studerade länder medan t. ex. ma- pitel redovisas i bilaga 2. skinindustri och transportmedelsindustri uppvisar stora skillnader. Den svenska elektrotekniska industrin ?Du Rietz, A.: Industriintar en mcllanstâillning liksom instruforskningens utveckling mentindustrin och maskinindustrin. Elektroindustrin i USA. Storbritannien och avkastning. Industrioch Frankrike har högre FoU-intensitet. Transportmedelsindustrin i Sverige ens utredningsinstitut. har relativt hög FoU-intensitet _iåimfört med andra mindre och medelstora Stockholm 1975.

40 Teknisk och industriell FoU i andra länder Tabell 4:1 FoU-kostnader i vissa OECD-länder 1971

a Uppskattat av OECD. bJämförbara uppgifter saknas. Källa: OECD.

Tabell 4:2 Företagssektorns FoU-kostnader 1971 i vissa OECD-länder

Företagssektorns Företagssektorns Andel utvecklingsandel av ñnansie- FoU-kostnader arbete av sektorns ringen av tota- per capita totala FoU-kostnala FOU-kostna- US S der % der i landet_

a Företagssektorn i Västtyskland har stora kostnader för grundforskning jämfört med andra länder. Källa: OECD.

Teknisk och industriell FoU i andra länder 41

länder, medan den i USA och Storbrittumiett har annu högre ttndelttr. De internationellt sett höga viirtletta lör den svettskztjâirtt- och stål- samt pappersoch ntassztindustrin beror på de komparativa fördelarna där. l industristrukturutredningens delrapport 4 om industrins FoU-verksamhet (SOU 1974:14) redovisas sjiilvlittattsieringett av FoU-kostnadernat i fyra branscher ttiintligen elektroindustri. transportmedelsindustri, maskinittdustri samt kemi- och läkemedelsindustri. Över lag har den svenska industrin i dessa branscher, jämfört med motsvarande i *andra liinder, hög sjâilvñttztttsiering av FoU-kostnaderna. Elektroindustrin i Finland, Japan och Viisttyskland ligger dock högre åin den svenska. På grund av lörsvarsbcstiillningarna iir FoU-kostnaderna i transportmcdelsintlustritt i väsentligt högre grad offentligt finansierade ån i andra branscher. Detta gäller i Sverige liksom i USA, Frankrike och Storbritannien. 1 de två övriga branscherna, maskinitttlttstri samt kemi- och liiketttedelsindustri. har industrilöretagett i Sverige högst sjiilvlittatnsiering. Denna jåitnlörelsc avsåg åren kring 1970. l den mån inga avgörande löriittdrittgttr inträffat för Sveriges del sedan dess, vilket knappast iir troligt. överensstämmer resultaten av jantförelsett med de allmâimta iakttagelserntt. nåintligett att svensk industri i internationellt sett hög grad linansierztr FoU-kostnader med egna medel.

4.2 Särskilda stödinsatser -

jämförelser med Sverige

Förutsättningarna för ttâirittgstmolitiskzt åtgärder är i stor Lttstriickttittg olika i skilda länder. Industrins inriktning varierar beroende på råvarutillgångztr och industristrukturen iir av ltistoriska. geograliskzt och andra skål olika. Insatser för industriell FoU och stöd till sådana insatser från statens sida tillmâits stor betydelse i de flesta industrilåittder. Dåirlör finns det anledning att undersöka ntöjligheterttzt att ztttvåintlzt de insatser och de littattsierittgssiitt som förekommer i andra länder. En snabb utveckling mot ökat selektivt stöd har kunnat konstateras i flera liinder. Siirskiltla littansieringssystent har inte prÖVdlS. :inslag över statsbudgeten ar ttâistan regel. l de fall särskilda avgifter tas ut littansierttr de inte bara FoU-verksamhet utan till största delen provning. stattdartliserittg. tttbildtting. dokumentation och liknande. De statsmetlel som satsats på FoU-verksttmltet i Frankrike. Västtyskland och Storbritannien har i relativt hög Lttstråckttittg avsett stora santmartltftlltttt projekt av typ utveckling av nya llygplztttstytaer. omfattande militiirtt projekt eller atontlorskningsprojekt. l ttågra mindre liinder. Netlerlâittdertta och Norge. har man liksom i Sverige inte satsat på stora projekt utan koncentrerat stödet på mer tillämpad forskning i vissa speciella industrisektorer. diir landet har stora möjligheter att komma långt. Mindre liinder har också en relativt sett liten FoU-verksamhet med direkt inriktning på försvaret. Sverige liknar i det avseendct de stora länderna. l Norge och Netlerlåitttlertta har selektiva stödforttter utvecklats långt genom stöd i form av ttppbyggttzttl ax laboratorieresurser lör statlig och industriell FoU. Särskilda organ lör statligt stöd till Lttvecklingsturojekt iir vanliga. Stödet ges tufta med Villkorlig återbetalningsskyldighet. Fittansierittgett har gettotttgftetttle skett över SlzllSbLltlgeten.

42 Teknisk och industriell FoU i andra länder SOU l976:65

inslagen av stöd för industriell FoU i näringspolitikeit synes itormalt inte ha varit politiska stridsfrfigor. lneffektiva storsatsningar har dock i efterhand kritiserats hårt från olika ltåll. Svårigheterntt att liitnzi effektiva stödformei och att mäta resultat är stora. Det tycks inte ha förekommit några systematiska försök till utvärderingar eller metoder för detta. Detta är forvånande särskilt mot bakgrund av det stora intresse stöd av dessa slag har rönt i debatten i flertalet länder. Planeringen är, förutom i Sverige, väl utvecklad i Norge och i Frankrike. l Frankrike och Västtyskland har fackvarit pådrivande för ökningen av stödet till industriell FoU. föreningsrörelsen l Nederländerna ifrågasätts effektiviteten i saitsniitgztrnai på de stora ax staten liitansierzitle laboratoriernzt som ingår i TNO-orgaitisationen. linligt en OECD-bedömning. som gjordes l972. fanns det en möjlighet eller risk för att utbyggnaden blivit så ontfzittzmde att tillgången på resurser klart överstiger det interna høiiilndskil behovet. l Storbritannien där traditionellt stora summor satsats på statliga FoUprojekt har man på senare år vidtagit vissa reformer. BI. a. har man sökt skära ner på de stora projekten till förmån for mera tilläntpniitgsinriktade satsningar inom verkstadsindustrin och liknande. Dessutom har det statliga generella stödet till branschinstituten ersatts med projektbidrag. l Frankrike, som har det starkaste statliga engagemanget, har åtgärderna ofta ingått i ett program för en hel sektor eller för en hel bransch. Detta har inneburit att utvärderingen kunnat utföras med viss framgång. Exempel på områden där en interventionistisk branschpolitik förts är byggnadssektorn, telekommunikationer och datasektorn. Det kan konstateras att svensk industris FoU-situation inte generellt sett är sämre än övriga OECD-länders. Det finns luckor i inga uppenbara FoU-verksamheten i svensk industri. Den kännetecknas av hög FoU-intensitet. särskilt i de industribranscher som traditionellt är viktiga exportnäringar. Av jämförelsen framgår också att en omsvängning håller på att ske i vad avser inriktningen av olika länders stöd till industriell FoU. Tidigare har den offentliga sektorns finansiering av FoU-verksamhet huvudsakligen avsett framtagning av produkter for forsvarsändamål och utveckling av nya energiproduktionsanläggningar. En ökad selektivitet i stödet och en ökad inriktning på stöd till företagsbundet utvecklingsarbete kan utläsas. Sverige har till en del varit föregångare tillsammans med Frankrike och Nederländerna. Vid jäntlörelse mellan svenska lörhfillautdeit och lörhållatttleit i de länder som presenteras i bilaga 2 kan man linna att tulaneriitgeit och omfattningeit av åtgärderna ofta ltar kommit längre i Sverige än på andra ltall. intresset för att utvärdera insatser och (nnprövzt åtgärder är ttckså relativt sett större i Sverige än på andra ltåll. Följande lörctcelser är av särskilt intresse.

- l Frankrike finns ett väl utbyggt system med branschinstitut som svarar för FoU. utbildning och dokumentation for sina tuntråtlen, Dessa finansierats med en särskild avgift - taxe parafiscztle - på företagen inom branschen och betydelsen inom varje bransch synes vara stor. Avgiftsskyldigheten omfattar alla företag i resp. bransch. Genom lagstiftning har den gjorts obligatorisk. Under 1976 har en ontfttttzinde Lttvärdering av systemet initierats. Sannolikt kontmer detta att leda till en Litvidgnittg

sou 197655 Teknisk och industriell FoU i andra länder 43

av institutens roll som FoU-utlörztnde organ. l Norge har staten byggt upp goda resurser lör civil statlig FoU-verksamhet integrerad med uppdrttgsverksamhet lör industrins behov. Denna integration till vissa kvalificerade organ synes ha inneburit ellektivitetsvinster lör den norska FoU-satsnittgeit. - l Netlerlåittderttzt har en ttlltlör stor utbyggnad av en statlig institutionslorskrtiitg lör industrins behov skett. Det iir tveksamt om den relativt långt drivna samordningen, liven Iokalmâissigt. av den institutionsbuitdmt forskningen varit till lördel. l Västtyskland har myndigheterna i kontakt med större industrilöretztg lagt ut beställningar på FoU-arbete särskilt niir det gåiller större projekt. Man tycks två ett värdefullt siitt ha lyckats ta tillvara liârtlelatrnzt i det amerikanska systemet med FoU-beställningar. - Ontlittttttittgett av den lnSllIUllOnSbUndnil FoU-verksamheten iir inte större i Sverige :in på andra ltåll. snarare tvärtom. Till detta kommer att löretatgssektortt i Sverige har en jiitnlörelsevis hög andel utveekliitgskostnader. vilket slår igenom i totalkostnaden lör hela landet. Svensk FoU-verksamhet iir således i relativt stor utstriiekttittg inriktad mot utveeklingsztrbete.

5 Perspektiv på industrins FoU

5.1 FoU-processen i företaget

Beskrivningen av Företagens FoU-verksamhet i detta kapitel avser i huvudsak de större företagen som har en organisation För FoU-arbete. De speciella Förhållanden som galler de mindre Företagen redovisas itiirmare i kapitel 15. Det skall här sägas att framställningen med nödvändighet måste göras schematisk vilket ger en något För rationell bild av industrins FoUprocess. l realiteten spelar situationsbundna och delvis irrationella faktorer en större roll. FoU-verksamhetens uppgift iir Främst att bidra till bättre eller nya produkter och effektivare produktion. Ett väsentligt Förhållande är att Företagets FoU-arbete är integrerat med övrig verksamhet. FramFör allt iir planerna För utveckling av olika marknader starkt styrande För FoU-verksamhetens inriktning. Mzirknzidsjalzinerna innehåller bl. a. riktlinjer För hur Företagets Framtida produktsortiment skall se ut. baserat på prognoser om eFterFrågeoch konkurrensutveckling. Riktlinjerna kan gälla vilka produkter som skall Förbåittras eller ersättas och på vilka marknader som nya produkter skall inlörtts. Företagen utvecklar inte själva zilla produkter som introduceras på ntarknaden. Nya produkter tillkommer också - Förutom genom Förvåirv av andra - Företag genom köp av licenser och andra rättigheter. För detta kriivs ändå ett visst eget utvecklingsarbete. Produktutvecklingen styrs sålunda av riktlinjer För Företagets utveckling på marknaderna. vilket påverkar sökande eFter ideer och val av utvecklingsprojekt. Utrymmet utanFör marknadsplanerna iir begränsat även om en produktidé stundom kan vara så bra att tulanerna ändras. Produktionsutvecklingen styrs bl.a. av produktsortimentet och ekonomiska Förhållanden som anger utrymmet För investeringar. Den omfattar eFlektivisering av produktionen Från bättre användning av belintlig utrustning till inFörande av helt nya processer. Utveckling av utrustning För belintligzi produkter sker i huvudsak hos leverantörerna. Dock behöver Foretaget vid införande av en För marknaden ny produkt oFta bedriva egen processutveckling. Graden av styrning som bl. a. marknadsFörhållzmden utövar på Företagets FoU-arbete varierar mellan olika branscher. l Iiikemedelsbranschen t. ex. iir FoU-resultaten avgörande och Får i hög grad styra utlormningett av marknadsplanerntt. Utvecklingen har entellertid generellt sett gått emot ett .starkare inllytande på FoU-verksamheten Från marknaden.

industrins FoU SOU l976:65

46 Perspektiv på

Produktfrämjande verksamhet 72,5 %

Förbättring av existerande produkter

Process och systemfrämjande verksamhet 23,9 % Framtagning av nya processer, system mm

Förbättring av existerande processer, system mm

Framtagning av för marknaden nya produkter

Allmän kunskapsuppbvgsnad 3.5 % Framtagning av för företaget nya men på marknaden existerande produkter

Figur 5:/ /nrltlslriirs rI/i/ilroslilarløi_lör FoU-verksamheløiz I 973 pFOCFII/llü//I fördelat/t* på produkt och /JI()(t'S.S/ÖI'SÅ'IIing. Avser ändanrâ/øl_liämjande at inrluslriø/l \(I'Å'.S'(IIN/I('I. Källa: SCB

Statistiska centralbyråns forskningsstzttistik för teknisk och naturvetenskaplig FoU år l973 innehåller en uppgift om FoU-verksamhetens fördelning fördelning av inpå olika syften eller åindantål. Figur 5:] visar procentuell dustrins FoU-kostnader på produkt- och processforskning inom iindzimâlct av industriell verksamhet (96 n av industrins FoU-kostnader). främjande över ut- Av figuren framgår att för företagen dominerar produktutveckling veckling av den egna produktionsappztraten processutveckling. Figuren visar vidare att förbättring av existerande produkter och processer dominerar över fftlmltlgnlng av nya produkter och processer. För marknaden nya produkter kan anses ha en hög andel. Den låga andelen for zillntiin kunskapsframgår också. Figuren bör läsas med Försiktighet eftersom uppbyggitzid tolkningssvårigheter för företagen föreligger. FOU-ttVd6fnlngCl1 i ett industriföretag kan ofta ha andra uppgifter im FoUverksamhet. Som exempel kan nâimnzis att följa den tekniska utvecklingen att svara för teknisk information och dokumentation på bl. a. patentornrådet. att sköta kvalitetskontroll och kundreklztmatiooch standardiseringsfrågor. ner samt att zivhjâilpzi tekniska problem i produktionen. l den traditionella bilden av innovationskctljatt (lig. 5:2) betraktas forskningen som producent av nya produktideer.

Perspektiv industrins FoU 47

på

Forskning Utveckling Produkt Marknad 1)

Figur 5S2

Bilden överbetonar forskningens roll. Vidare ger den intrycket att en innovation består av en enda lysande idé följd av rutinmässigt utvecklingsarbete. En mera realistisk biltl av innovationskedjan kan istället schematiseras på följande sätt tftg. 5:3)

- - _- a a Forskning

fl

ldé = Utveckling = Produkt = Marknad 1)

Figur 5 :3 Utgångspunkten iir en produktide som kan komma från olika håll. t. ex. från marknaden men också från forskningsavdelningen. lden konkretiseras genom utvecklingsarbetet till en produkt. Under utvecklingsarbetet uppstår problem som kräver ytterligare kunskap. dvs. forskningsinsatser. Det första stadiet i företagets behandling av en idé är värdering av idén och beslut om start av utvecklingsarbetet. Det tekniska utvecklingsarbetet kan delas in i fyra stadier. Parallellt med detta genomförs olika typer av marknads- och lönsamhetsbedömningar. l det första stadiet efter pr0jCklldél1 kommer preliminärt tekniskt underlag i form av skisser. konstruktionsutkast. patenthztndlingatr etc. fram. Detta stadium iir nödvändigt för att kunna besluta om man skall satsa på iden. l nästa stadium byggs laboratoriemodeller samt inleds provning av tarestandzt och material. Pttrallellt härmed görs andra tekniska utvärderingar. l det tredje utvecklingsstadiet följer vad som kan benämnas produktionsutvecklingen. Denna innebär bl. a. att jarotoLvper tillverkas. lämpliga produktionsmetoder utarbetas. konstruktionsoch ritningsunderlztg för serietillverkning framställs samt verktygs- och tillverkningsutrustning for en första serie tas fram. l utvecklingsprocessens fjärde och sista stadium sker investeringar i produktionsanläggningar och marknadsföring för reguljär produktion. För att säkra en realistisk bedömning och utvecklingsarbetets integration med övriga verksamheter i företaget leds detta ofta av projektgrupper bestående av representanter för bl. a. marknad inkl. dotterbolag och produktion förutom av FoU-personal. Projektgruppen följer utvecklingsarbetet och fattar beslut om fortsättning innan ett projekt får gå in i nästa utvecklingsfzts. FoU-arbetet omfattar de tre första stadierna av utvecklingsprocessen. Dess andel av kostnaderna förefaller vara högre än man tidigare trott enligt en delrztpjäort från studien Government policies towards industrial innovation: a review i tidskriften Research Policyz nr l 1976. l kemi-. verkstads- och transportindustrierna i USA och Kanada uppgår FoU-kostnadernas andel till över 40 HU. for elektronikindustrin till över 50 u enligt denna rapport. Elg. Lennan: Vilka fak- Ännu torer är viktiga for att åsså länge är undersökningarna for få för att några säkra slutsatser tadkomma en för forskall kunna dras om FoU-atrbetets andel av utvecklingsprocessens kostnader. skarna kreativ miljö? idén till en ny produkt kan kommat från flera olika ltåll. Som exempel IVA-rapport 55.

industrins FoU

48 Perspektiv på

kan nämnas företagets FoU-verksamhet, patentutvecklittg, marknadsunder-

kundkontakter, konkurrenters produkter och framtidsstutlicr. sökningar, Enligt du Rietz styrs initovattioitsflötlet av ett samspel ntellan tekniska möj-

och ntarknztdsförutsåittningar. Man brukar tala om market pull ligheter och technology push. Du Rietz refererar en undersökning av Myers och

initierade av ett behov Marquis. Enligt denna var 45 u av innovationernzi på marknaden, 3 n av produktionskrav av olika slag medan endast 2l u

av tekniska ntöjliglteter. Tre fjärdedelar av innovaavsåg tillvaratagande tionerna var således behovsorienterade. Andra undersökningar visar ungefär

t. ex. den amerikanska Hindsightundersökningenz och

samma proportioner,

Langrish m. fl.3 Marknadens betydelse som idékälla anses också öka. Dessa resultat stöds av andra undersökningar. inte desto mindre får man inte

de få men språngartztde innovationer som är resultat av vetenglömma skapliga upptâickter. Dessa kan skapa sin egen efterfrågan - som exempel

på detta kan elektroniken nämnas. Du Rietz framför att de större företagen

under senare decennier i allt större utsträckning har övertagit uppfinn-arnats

roll att generera idéer. ett forskningsintensivt företag som kommittén besökt har uni- Enligt versitetsforskarnas betydelse som idékâillor minskat. De anses ofta repre-

sentera en för tidig marknad. Numera rangordnas ntarknaden och företaget

före utomstående forskare och uppfinnare som idékällor. Övriga kontakter

som FAK haft ger samma bedömning. lnnan en ide leder till utvecklingsarbete genomförs en mångsidig pro-

att göra tillräckligt säkra ekonomiska bedömjektvärdering. Möjligheterna är begråittszide. Kvalitativa faktorer spelar därför ningar på detta stadium Därvid bedöms om stor roll för val av projekt. Först görs en grovsållning.

förslaget passar företagets produktpolitik. Vidare analyseras om förslaget

ex. för liten marknad, välhar några kritiska faktorerft. pressad prisnivå, etablerade konkurrenter, för stora investeringar o. d. Beträffande förslag

av produktens marksom passerar grovsållningen görs en närmare värdering

nadspotentiztl. bl. a. patenterbttrhet samt hur produkten passar företagets

starkzi och svaga sidor såsom tillverkningsspeciztlisering, kundrelationer o. d. l Du Rietz. A.: lndustri- Vidare bedöms om nuvarande resurser på marknadsa produktions- och FoUforskningens utveckling och avkastning. Industri- sidan kan utnyttjas och vilka krav på nya resurser som ställs.

ens Utredningsinstitut. lnnan man kan besluta sig för att starta det egentliga utvecklingsarbetet Stockholm 1975. förstudier samt ntarkkan det ofta vara nödvändigt med vissa experimentella 7Sherwin, C. W. & lsen- utför man bättre underbyggda beräkningar också av nzidszntzilyser. Därefter son, R. S.: First interim utvecklingskostnader och erforderlig tid samt beslutar sig sedan för projektet report on project Hindoch fastställer projektplan. Projektplanen innehåller flera beslutspunkter som sight. Office of the Director of Defense Rese- år kopplade till de tidigare nämnda stadierna i utvecklingsprocessen.

arch and Engineering. intervjuer med företagen har gett intrycket att företagen i ganska be- Defense documentation resurser i samband med utgränsad utsträckning utnyttjar utomstående center. Washington 1966. vecklingsarbetet. Dock förefaller den kollektiva forskningen spela en viktig 3 Langrish, l. et al: We- anknytning roll. Figur 5:4 ger en provkarta på ett större industriföretags alth from knowledge. till olika utomstående forskningsinstitutioner. London 1972. den tidigare nåinmda delrztpponett kan man dra vissa slutsatser Enligt 4 Rothwell, R. et al: För det forsta är om användande av information i utvecklingsprocessen. SAPPHO updated project de utomstående källorna lör information många och varierande. För det SAPPHO phase ll, Rese-

av information Sappho-studien* har

arch Policy nr 3 1974. andra är överförandet personanknutet.

sou 197555 Perspektiv pâ industrins FoU 49

Jemkontoret Institutet för metallforsknig

VärmehålIfasthetskommitten

Stiftelsen metallur- Metallurgiska forskningsgisk forskning stationen Bearbetningstekniska forskningsstationen

Inst. för verkstadsteknisk forskning The Swedish Nuclear ln- Sveriges Meka nförbu nd dustry Group Metallnormcentra len

Tekniska Nomenklaturcentralen

Svetskommissionen

Tryckkärlskommissionen Ingen|orsvetenskapsakademien (IVA) Transportforskningskommissionen Framtidsstudier Företaget

\ Stiftelsen Värmeteknisk Vårmelaboratoriet, forskning AB Atomenergi “\

Stiftelsen Korrosionstek- Korrosionsinstitutet nisk forskning

Stiftelsen för Instrumentprovning

European Nuclear Steelmaking Club

Figur 5:4 E!! i/uluslrj/ijrørags engagwinang i /vü//P/(I/l/ÖIS/(Il/Ilg m. m.

funnit att framgångsrika innovationer mera teknisk utnyttjar och vetenskaplig kunskap utifrån inom sitt begränsade område än misslyckade innovationer. Delrapporten refererar en studie av Gibbons och Johnston som visar att mer än en tredjedel av den utomstående information som utnyttjades for problemlösning under projektarbetets gång var av vetenskaplig karaktär.

industrins FoU sou 197655

50 Perspektiv pâ

l det föregående har kedjan för utveckling av en ny produkt eller process beskrivits. Beskrivningen är givetvis i varierande utsträckning tillämplig och processer. l dessa fall spelar givetvis markpå Förbättring av produkter nadsfaktorer och förenlighet med befintliga resurser en ännu större roll. Som framgått av det anförda styrs FoU-budgeten i hög grad av riktlinjer för utveckling på marknads- och produktionssidzm. Företaget kan välja mellan olika strategier för sin produktutveckling. Strategin kan vara offensiv. dvs. man försöker vara först med att introducera nya produkter på ntarknaden. Detta kräver stora egna FoU-resurser. itärzi kontakter med forskoch hög teknisk kompetens inom produktion och ntarknzidsningsfronten medför ett relativt omfattande FoU-arbete. En sådan strategi föring, vilket underlättas som kräver ett långvarigt utofta av offentliga beställningar vecklingsarbete. En mera defensiv strategi, t. ex. där man nöjer sig med att komma med konkurrenterna, kräver hög kompetens och utsamtidigt men inte pionjärarbete. Företaget kan också utnyttja vecklingsberedskap innovationer som utvecklats på annat håll, t. ex. genom köp av licenser och know-how från andra företag. På vissa marknader är innovationsnivån låg beroende på att verksamheten baseras mera på traditionell skicklighet teknik. Få företag torde utnyttja endast offensiv strategi. än på modern projekt men tillämpar i Många framgångsrika företag har några offensiva övrigt huvudsakligen en defensiv strategi. I praktiken är strategierna sålunda

blandade. Valda strategier har stor betydelse för hur stor andel av budgeten som avsätts för FoU-arbete. FoU-investeringar mot andra Vid budgeteringsprocessen vägs givetvis investeringar. Erfarenheten visar att företagen av sekretesskäl och med hänofta vill finansiera FoU-arbete med egna medel. syn till de stora riskerna De vanliga kreditinstitutionerna kan i princip inte bevilja lån till FoU-arbete. som kan satsas blir därför starkt beroende av företagets likviditet. Volymen inverkan på den långsiktiga likviditeten måste också beaktas FoU-projektens eftersom FoU-projekten ger följdinvesteringar. En gräns för antalet utvecklingsprojekt är vad företaget har råd att föra ut på marknaden. Förutom och likviditet spelar tumregler en viss företagets produktstrategi av FoU-budgeten. För att kunna vidmakthålla sin konroll för bestämning kurrenskraft måste företaget löpande bedriva utvecklingsarbete som syftar till förbättringar av företagets produkter och processer. Man utför också viss nyutveckling av defensiva skäl. l brist på bättre underlag för bestämning av FoU-budgetens storlek finns det en tendens att man anpassar sig till konkurrenternas för FoU-insatsernas andel av förnivå och en norm bildas t. ex. FAK:s intervjuer tyder på att tumregler används som en säljningen av FoU-budgetens storlek. av flera faktorer att ta hänsyn till vid bestämning blir. desto mindre torde emellertid Ju mer utvecklad marknadsplanerirtgen tumregler komma att betyda. FoU-arbetets långsiktiga karaktär gör att det ofta har svårt att hävda sig och produktion. Från gentemot de “tunga” verksamheterna marknadsföring dessa kommer ständigt krav på åtgärder som måste vidtas snabbt för att g skall kunna l de lägen då företaget har företagets position upprätthållas. tenderar därför FoU-budgeten att drabbas av särskilt hårda dålig likviditet nedskärningar. värderas jämsides med kortsiktiga finns det Om långsiktiga FoU-projekt

Perspektiv industrins FoU 51

på

risk för att de långsiktiga inte får plats i budgeten. Den höga räntan och inllzitioncn samt riskaversion favoriserar kortsiktiga En metod som projekt. används av en del företag är att avsätta viss andel, t. ex. l n . till långsiktiga projekt. Samma förfaringssätt utnyttjas för att säkra en liten del fri forskning.

5.2 Marknadssystemets fördelning av resurser till FoU

En central fråga beträffande Företagens FoU-verksamhet ur samhällets synvinkel gäller om marknadssystemet ger en optimal FoU-volym. Detta problem diskuteras av professor Guy Arvidsson i koncentrationsutredningens betänkande Läkemedelsindustrin (SOU 1969:26). Den första delen av framställningen refererar en av nationalekonomen K. J. Arrowgenomförd ana- Iys, som här kortfattat beskrivs. Analysen utgår från tre av de klassiska begränsningarna hos marknadsekonomin som medför att denna inte kan fördela samhällets resurser optimalt, delbarhet nämligen begränsad (skalfördelar), begränsade privatiseringsmöjligheter och osäkerhet. Dessa fall anses vara giltiga för FoU. Kunskap (FoU-resultat) är till sin naturen odelbar vara som inte förbrukas genom användning och således inte behöver reproduceras. Den enda kostnaden för att låta ytterligare en användare få del av ett FoU-resultat är således kostnaden för spridning till användaren. För att erhålla en optimal användning av FoU-resultat borde detta enligt gängse ekonomisk teori ställas till förfogande till ett pris som motsvarar marginalkostnaden. dvs. kostnaden för spridning av FoU-resultat till ytterligare en användare. Till ett sådant pris finns emellertid inte något incitament till privata investeringar i FoU och tillhandahållande av FoU-resultat. l det privatekonomiska systemet skapas incitamenten till FoU-investeringar genom att det utförande företaget kan tillgodogöra sig vinsterna av privatisera FoU - resultaten. Systemet är således inoptimalt med avseende på spridningen av FoU-resultat. Det tenderar dock mot optimalitet i det andra avseendet, nämligen i fråga om avsättning av resurser till FoU. Patentlzigstiftningen syftar till att förstärka incitamentet till teknisk utveckling genom att skydda (privatisera) utnyttjandet av resultaten av nedlagt FoU-arbete. Stimulansen sker emellertid till priset av en underoptimal spridning av ny teknik. För att inte långsiktigt hämma utbredningen är skyddet tidsbegränsat. Företaget kan aldrig fullständigt privatisera sina FoU-resultat. Konkurrenterna kan imitera dess produkter och därmed kapa åt sig en del av vinsten. Patent eller monopolställning ger inte hundraprocentig privatiseringsmöjlighet. eftersom andra företag kan utnyttja FoU-resultatet som bas för fortsatt FoU-arbete i sina ansträngningar att kringgå patentet eller bryta monopoll Arrow, K. J.: Economic ställningen. Ju bredare bas ett visst FoU-resultat representerar, desto mindre welfare and the Allocadel av detta kan privatiseras. Eftersom företaget som producerar ett FoU- tion of Resources for lnrcsultat inte helt kan privatisera detta. blir den företagsekonomiska vinsten vention. The Rate and mindre än den samhällsekonomiska som gäller alla vinster av FoU-resul- Direction of lnventive tatet. l en vinststyrd ekonomi utan samarbete Activity: Economic and mellan företagen kommer Social Factors. National således de FoU-projekt som har samhällsekonomisk lönsamhet men ej fö- Bureau of Economic Rerctztgsekonomisk inte att bli utförda. Därmed får FoU-insatserna för liten search, Princeton l962.

›

52 Perspektiv på industrins FoU

omfattning ur sztmhällelig synvinkel. Den risk som är Förenad med FoU verkar i samma riktning. Investeringar i FoU är som regel mer riskabltt än investeringari realkapitztl. Den praktiskt möjliga vägen till riskreduktion är att satsa på flera projekt vilkas kostnader är små jämfört med Företagets verksamhet. Satsning på tillräckligt många projekt kan bara ske i Företag som är stora nog. Genom att Företagssystetnet innehåller åtskilliga mindre och medelstora Företag ger systemet inte optimal av projekten med avseende på risk. Eftersom flSkdbiil projekt Fördelning diskrimineras. kommer ett från samhällets synpunkt För litet antal projekt till utförande. Arrow drar slutsatsen av resonemanget att privatekonomiskt organiserad FoU tenderar att bli underoptimal såväl när det gäller avsättning av resurser till FoU som utnyttjande av dess resultat. Risk och begränsade privativerkar dämpande på omfattningen av FoU-arbetet. Ju seringsmöjligheter mer detta stimuleras desto mindre genom ökade privatiseringsmöjligheter, optimal blir spridningen av FoU-resultat. Till skillnad mot Arrow visar Arvidsson att det i en marknadsekonomi oavsett begränsade privatiseringsmöjligheter är möjligt med både Överforskur samhällelig synvinkel. Överforskning innebär ning och underforskning att samhällsekonomiskt olönsamma projekt kommer till utförande. Man kan också tänka sig Överforskning i en annan mening, nämligen dubblering av FoU-arbete. Arvidsson använder en välfardsteoretisk ansats som Förbigås här. För att få en bättre uppfattning om i vilka situationer under- resp. överforskning kan förekomma lämnar Arvidsson det generella modellresoneförhållandena i läkemedelsindustrin. Han skiljer melmanget och diskuterar lan två grupper av nya läkemedel. sådana som huvudsakligen ersätterttråinger undan) Förut existerande preparat och sådana som är helt nya (där alltså drabbar andra branscher). Om läkemedelsindustrin har efterfrågebonfallet högre monopoliseringsgrztd än industrin i genomsnitt. vilket enligt Arvidsson är realistiskt. får vi en tendens till Överforskning på ersättningsläkentedel och underforskning på nya läkemedel. Man kan inte hävda att alla nya läkemedel är värdefullarc än ersättningsläkentedel. Däremot gäller att endast kan vara santhällsekonontiskt olönsamma. ersättningspretaztrztt har att räkna med Ett Företag som lanserar ett patenterat nytt läkemedel tillkomsten av ersättningsprepztrztt efter patenttidens utgång. Dessförinnan kan förväntas att andra Företag lyckas kapa åt sig en del av den nya markav liknande Denna potentiella konnaden genom framställning produkter. kurrens ökar skillnaden ntellan den samhällsekonomiska och den lörvâitttade Företagsekonomiska lönsamheten. varför den verkar dämpande på nyproduktforskningen. De ersättningsprodukter som den fatktiskzt konkurrensen leder till kan givetvis innebära exempel två Överforskning. FoU-projektens risker förstärker tendensen till underforskning på nya och tendensen till Överforskning på ersättningsprodukter. Man kan försvagar av de som regel mindre riskztbla erockså vänta sig en viss jwrioritering Detta Förhållande gör benägenheten till undersättningsproduktprojekten. forskning på nya produkter ännu större. Arvidsson drar inte andra slutsatser av sin analys än att den visar att såväl under- som Överforskning är möjlig. Hur vanliga de Förra resp. de

SOU l976:6S Perspektiv på industrins FoU 53

senare fallen är eller vilken kvantitativ betydelse de har kan man emellertid inte säga något om. Givetvis är resonemanget tillåimpbztrt på andra branscher. Teorin antyder de områden som stöd till industriell FoU bör inriktas på. nämligen spridning av FoU-resultat. stimulatns av grundforskning och tillliimgiztd forskning samt avlyftning av risk för utvecklingsarbete. främst sådant som har ett nyhetsvärde. Som frantgår av det Föregående har de statliga insatserna för teknisk och industriell FoU också fått denna utformning.

D61 II Principdiskussion

6 Avgränsningar

6.1 FoU-stödets plats i systemet

l denna del av betänkandet skall forskningsavgiftskommittén (FAK) redovisa en principdiskussion som leder fram till ställningstagande i frågan om avgiftslinansiering av stöd till industriell FoU. Som redan framgått av det Föregående kan industripolitiken endast i begränsad utsträckning ange Förutsättningarna För näringslivets tekniska utveckling. För att inom den ram som är möjlig ge underlag För valet av lämplig finansieringsform bör modeller konstrueras och studeras. Frågor att besvara är bl. a. vilka effekter ett system med avgiftsbaserat stöd allmänt kan väntas Föra med sig och under vilka Förutsättningar det kan vara lämpligt att använda. Stöd till industriell FoU är bara ett av flera element som påverkar Företagens utveckling mot nya produkter och nya produktionsprocesser. Några andra Förhållanden som också har betydelse För industrins tekniska nivå har berörts tidigare. Framställningen närmast bygger vidare på bakgrundsteckningen av FoU i den offentliga politiken (kapitel 3) och industrins

FoU (kapitel S). Szintspelet ntellan :illa omgivande faktorer och FoU-pro-

cessen i Företaget kan beskrivas som ett system. Detta kan åskådliggörzis med figur 6:1. De olika påverkandeförhållandena är på bilden försedda med sifferbeteckning, som framställningen i det Följande anknyter till. (l) Den dominerande styrningen av företagets utvecklingsarbete kommer givetvis från företagets marknadsa produktions- och linansbetingelser. Som sagts tidigarelkapitel 5) blir utvecklingsarbetet alltmer beroende av Företagets marknadsplzinering och alltmer integrerat med de övriga funktionerna i Företaget. Möjligheterna att stimulera Företagets utvecklingsarbete genom åtgärder direkt riktade mot detta minskar därigenom. (2) Finansiellt stöd torde därför i begränsad utsträckning jvåverkzi valet av utvecklingsprojekt. Dock innebâir likviditetsförbâittringen att ytterligare något eller itågrzi lörvantzit lönsamma projekt kan genomföras. En annan funktion som stödet har - bekräftat vid intervjuer - år att det är förenat med en kompletterande bedömning från utomstående. Detta kan få Företaget att satsa på projekt som har hög teknisk risk men i övrigt passar Företagets jilaner För utveckling på marknaden. l ett fåtal fall kan stödet få Företaget att satsa på “udda” projekt. Ett intervjuat Företag har påpekat ytterligare en funktion hos stödet. nämligen att projekt som stöds genom likviditetsförstärkningen kan drivas snabbare. vilket med hänsyn till ränta på nedlagt kapital innebär lägre utvecklingskostnader.

56 Avgränsningar

l7lUtbildningspolitik lndustripolitik

Utbildning Och Krav på konkurrensförmåga . forskning

(2) FoU-stöd

Kunskapsutveckling (3)

få Övriga medel

C

.O 2 *g | :ekmksrflndngirâg inansie t sto

x ,S s; Spec.. resurser

:E Rådgivning Nää “ | B c -- - r -- -

e e s

5 .Q ° i L o» 2 g c å . f s; __ *v1 ;i Utvecklingsarbetei . E __/\ §5 g co ° 2= företa *° 3 °* CE y, ._. Q m 3- ä-

å - JE §3 f;

3 o

n

.L E a 3 s. -- KU o: ;- 3 å ä 7r å å g (1) å:) g ,g Marknads- m z g i: produktions- och v 5_ 3= 1 m finans- 4 . 4 °° V g_ betingelser V C för företag L m g en

-s 5;

U) :v J: 3 V u;

Figur 6:] Omgiranølø _láklorer och FllU-])I()t('h'.$('Il ijiirclzrucl

Det särskilda forskningsavdraget har delvis samma funktioner som det

direkta finansiella stödet. Subventionen torde endast i undantagsfall andra

kalkylen för ett projekt från otillräcklig till tillräcklig lönsamhet. Dock har

åtminstone framgångsrika företag flera förväntat lönsamma projekt lin som

kan genomföras. Förståirkningeit av likviditeten gör att ytterligare projekt

på ntarginatlen kan genomföras eller genomföras snabbare. Vidare kan forsk-

ningsavdrztget medföra att företaget bygger ut sin forskningskztpzicitet.

Information från FoU-institutioner och teknikspridande organ torde i

ett mindre antal fall påverka företagens projektval. Som framgått är

ntarknaden och den egna organisationen den viktigaste idekåillztit. Mark-

naden och företagets marknadsövervêigantlett styr också idégeitereriitgen och

projektvalet. Utomstående FoU-information tycks dock ha en viktigare

funktion att fylla under själva utvecklingsprocessen för att åstadkomma

battre lösningar samt effektivare och snabbare utvecklingsarbete.

(3) lndustripolitiskzt medel förutom stöd till industriell FoU iir kredit-

för industriell utbyggnad. strukturstöd. industrietablering i direkt givning

form. marknadsförings- och exportfråimjztnde insatser m. m. De har på olika

sätt effekter på företagens marknads-. produktions- och linansbetingelser,

Därigenom kan de i vissa fall få en indirekt elTekt på utvecklingsarbetet

A vgränsningar 57

i företagen. (4) Den ekonomiska politiken påverkar genom Skatteregler och regler för bankernas kreditgivning främst finansiering. kostnader och rörelseresultat för företagen. Ett delmål för den ekonomiska politiken är att främja löretagens konkurrensförmåga. Det är naturligt att de flesta ekonomisk-politiska medlen är mera generella än att särskilt gälla FoU-processen. Det särskilda forskmngszivtlragel. som innebär en subvention av FoU-kostnaderna. är att betrakta som stöd till industriell FoU. (5) l det föregående (kapitel 3) har offentlig upphandling i allmänhet och teknikupphandling i synnerhet kortfattat beskrivits. Teknikupphandling stimulerar industrins FOU fastän det primära syftet är att erhålla produkter, utrustning etc. som gör att ett offentligt organ kan fylla sin uppgift. Den ger företagen know-how som kan utnyttjas på andra marknader. Den erbjuder en form av samordning av knappa forskningsresurser och den ger staten möjlighet att som konsument vara med och leda den marknadsstyrda utvecklingsverksamheten. Samhällsbehov kan representera nya marknader för företagen. Genom att tidigt efterfråga nya produkter lör angelägna samhällsbehov kan sektorsmyndigheter ge företagen i den internaförsprång tionella konkurrensen. (6) Olika sztmhällsitttressen ställer speciella krav på industrins struktur och funktionssätt. Kraven gäller i allmänhet korrigering av marknadssystemet som på olika punkter ej upplevs fungera tillfredsställande. Som exempel kan ttämnzis krav på ofarliga produkter. ofarlig arbetsntiljö. anställning av svårplacerad arbetskraft och jämnt fördelad sysselsättning (iver landet. Olika sektorsmyntligheter har i uppgift att se till att önskade korrigeringar uppnås. Dessa utnyttjar subventioner, avgiftsbeläggning och föreskrifter för att korrigera struktur och funktionssätt hos industrin. Exempel på subventioner är lokaliseringsstöd och bidrag till miljöinvesteringar. Aktuella exempel på föreskrifter är gränsvärden för olika ämnen i arbetsmiljön. Myndigheternas korrigeringar påverkar i olika hög grad företagens marknadsa produktions- och ñnansbetingelser och därigenom indirekt utvecklingsarbetet. Myndigheter vilkas föreskrifter torde ha stor effekt på utvecklingsarbetet i industrin är t. ex. arbetarskyddsstyrelsen. livsmedelsverket och naturvårdsverket. En del av myndigheternas FoU-arbete syftar till att ge underlag lör formulering av olika regleringar. Flera myndigheter och organ stöder emellertid också probleminriktztt tekniskt utvecklingsarbete inom sina resp. sektorer. Detta gäller naturvårdsverket. vilket numera kan ge ;inslag till lörsöksanläggningar på miljövårdsontrådet. vidare socialstyrelsen och arbetarskytltlsstyrelsen. Arbetarskyddsfonden ger bl. a. stöd till industriellt utvecklingsi arbete för att främja arbetsmiljön. (7) Den tekniska forskningen vid universitet och högskolor omfattas både av ett utbildningsintresse. ett forskningsintresse och ett tillämpningsintresse. Forskningens inriktning styrs i övervägande grad av inomvetenskttpliga kriterier. Någon direkt kotapling till tillämpning finns då inte. Resultaten sprids visserligen men på ett osystetnatiskt och icke målinriktat sätt. Den viktigaste spridningen torde ske via den högre Ulblldnlngcll genom att de examinerade får ;utställning i näringslivet. Effekten på industrins utvecklingsarbete är därvid indirekt. Forskningsresurserna vid läroanstetlterna ut-

58 Avgränsningar

nyttjas både av industrin och olika sektorsorgan for mera direkt tillämpningsinriktad forskning.

6.2 Stödbegreppets avgränsning

Kommittén har vid tolkningen av sina direktiv (kapitel l) Iikstiillt industriell FoU med FoU för industrins behov. FoU-begreppet kan diirvidt som skett definieras i enlighet med Frascaitimanualen. FAK i det föregående. låintpligen har sagt sig att utredningens roll är att skapa ett instrument för ;invändning i industripolitiken. Ytterst måste statsmakternas :nål vara att positivt påverka Litnyttjandet av FoU i svenskt näringsliv. [)et återstår att itâirmzire ztnalyscrzi stödbegreppet i Lttredningsupptlragets av stöd till industriell FoU”. Dircktiven torde formulering finansiering syfta på att både aktiv. statlig FoU-verksamhet och bidrag i liirtlelamtle verksamhet skall kunna liminsierzts genom anordningztr som framkommer i FAK:s arbete. Stöd till industriell FoU skall här definieras som insatser vilka avser att främja industrins FoU-verksamhet. primärt sätt som ett medel bland FAK har uppfattat FoU på ett odramatiskt illidrtl att nå mål inom industrin såväl som i samhället i övrigt. l och för mellan och annan verksig skulle då griinsdragniitgen utvecklingsarbete samhet kunna te sig mindre rationell. Man skall t. ex. inte bortse från produktivitetstillskottet från den fortgående ökningen av det tekniska kunnandet i industrin och den nivåhöjning som ligger i utvecklingssteg. av mindre nyhetsgrad än sådana som kan klassificeras som FoU. Begreppet inom och är dock klart turaktiskt anvåndbztrt för åtgärder industripolitiken i övrigt. För kommitténs del finns därför inte någon anledning att gå djupare i denna fråga. Stöd till industriell FoU ingår i industritlepzirtementets ztnsvarsontråde. insatser på andra fålt syftar inte - i vart fall inte i forsta hand Statliga -till att främja industrins tekniska utveckling även om. som den föregående vid handen. industrisektorn kan få stora bidrag från redovisningen givit sådana åtgärder. t. ex. arbetsmairknadspolitiskzt. miljöpolitiskai eller försvarspolitiska. Sektoriella FoU-insatser bör således inte ingå i ett avgiftssystem. En annan sak som senare skall behandlas (kapitel 8) är att hänsyn till den sektorsanknutna FoU-verksamheten bör tas vid bedömningen av det industripolitiska insatsbehovet. Stöd till industriell FoU är enligt FAK:s mening åtgärder som effektivt leder till en aktiv produktion av forsknings- och och i nära sammanhang och därmed höjer den tekniska eller teknologiska nivån utvecklingsarbete i företagen. Därmed bör finansieringssystemet omfatta - utöver produktion av eller bidrag till FoU enligt Frascatimanualen - t. ex. spridning av FoUresultat - information och om tekniska nyheter. dokumentautbildning tionsverksamhet - samt stöd till enskilda uppfinnare. l denna kategori av verksamheter bör man också kunna inkludera teknisk information och beav tekniska förhållanden i andra länder. Principiellt anser komvakning mittén att ett system för avgiftsiinansiering av stöd till industriell FoU kan omfatta insatser utöver utförande FoU-verksamhet men att området effektivt och i nära bör begränsas av att de åtgärder som skall finansieras

A vgränsningar 59

sammanhang bör leda till FoU-verksamhet för industrins behov. Teorin om forskningsvolym och lorskningsinriktning i marknadssystemet som redovisats i det föregående (kapitel 5) antyder de bristområden som stödet till FoU bör inriktas på. Därvid framgår bl. a. att till de minst exploaterbztrzt leden i processen mellan forskning och färdig produkt hör den grundläggande forskningen och överförandet av forskningsresultat. Detta förstärker skälen för att kommittén vid en granskning av de ändamål en förändrad finansiering bör omfatta inte endast kan se till vad som är FoU enligt statistiska begrepp, utanjämväl bör beakta andra åtgärder som effektivt kan leda till eller stimulera FoU-verksamheten inom företagen. Stödet till industriell FoU är, som framgått av kapitel 3, knutet till verkställande organ. Den organisatoriska diskussionen är dock från FAK:s synpunkt av underordnat intresse. Det är äntlamålet - av inliämjtiiitlet dustriell FoU som ett medel inom industripolitiken - som är det väsentliga. Anknytningen till organ blir en följdfråga i analysen av tänkbara system. FAK återkommer härtill i kapitel 7.

6.3 Energiforskning

FAK har övervägt huruvida energiforskningens liitansiering bör behandlas av kommittén. Verksamheten hålles fr. o. m. budgetåret 1975/76 samman i ett huvudprogram Energiforskning med en treårig medelsrzim på 366 milj. kr. Kännetecknande för DFOgFiIHHTICI är att sektorsprincipen är genomförd. Sålunda betraktas inte energin som en särskild sektor. Huvudprogrammet är uppdelat på sex program, vart och ett med en sektorsansvarig programmyndighet. Programmen är följande: energianvändning i industriella processer (I2 milj. kr. för 1976/77), energianvändning för transporter (10 milj. kr.). energianváindning för lokalkomfort (18 milj. kr). återvinning av energi i varor m. m. (3 milj. kr). energiproduktion (67 milj. kr). allmänna energisystemstudier (4milj. kr). Av de sex programmen om sammanlagt ll4 milj. kr. för budgetåret 1976/77 är STU ansvarigt för endast energianvändning i industriella processer och återvinning av energi i varor m. m. om tillhopa 13 milj. kr. Ansvar för övriga program har lagts på andra befintliga eller nya organ. Dessutom finns ett ;inslag för grundläggande forskning för energiområdet. Samordnande organ för hela huvudprogrammet är delegationen för energiforskning. Direktiven nämner inte uttryckligen att FAK skall överväga energiforskningens finansiering. Generellt har kommittén att behandla avgiftsftnansiering av FoU-insatser för industrisektorns behov. Det bör därlör vara en utgångspunkt för kommittén att inte överväga lin-ansiering av andra delar av huvudprogrammen än dem som kan hänföras till industrisektorn. Denna utgångspunkt överensstämmer med den princip som kommitteit hävdar i andra sammanhzing. nämligen att andra samhällssektorers FoU-insatser bör hållas utanför kommitténs linansieringsövervägantlen. De områden för vilka STU är programansvarigt organ hör självfallet till intlustrisektorn, Energiproduktion kan likaså betraktas som industriell verksamhet i över-

60 A vgränsningar

ensstämmelse med reglerna för det särskilda avdraget för forskningskostnader (se kapitel 3). Programmet skulle därmed falla under FAK:s studieområde. FAK finner att energiforskning inom ramen för det nyss nämnda programmet i princip bör behandlas på samma sätt som stöd till industriell FoU i samband med kommitténs littansieringsövervägztnden. Energiforskningsprogrztmrnet är emellertid tidsbeståimt till tre år. Vid höjning av energiskatten under 1975 motiverades Llenna bl. a. med det energipolitiska programmet. Efter treårsperioden skall ställning tas till det fortsatta programntct. Mot denna bakgrund finner kontmitten att energiforskningsprogrammen for industrins behov bör hfillzis Lttanlör nu aktuella överväganden om avgiftslinzmsiering.

6.4 Utgångspunkter for vidare diskussion

FAK har i det föregående placerat det statliga stödet till industriell FoU i ett större szmimzinhztng och avgränsat vad som skall analyseras vidare. Det system som skall diskuteras i det följande kan såigas vara ett delsystem inom det större nät av olika samband som berör nåiringslivets tekniska utveckling och som beskrevs inledningsvis. FAK:s komponent är finansieringsfrågan. Vad som skall prövas är system. där resurser dras in genom avgifter- i det följande kallade forskningsavgifter- på en större eller mindre grupp av industriföretag. Olika bredd eller volym är givetvis tänkbar lör ett systems omfattning. Det kan avlyfta nuvarande skatteñnztnsiering eller kompletteragällande stödformer. Det kan avse alla nuvarande former och organ lör industriellt FoUstöd eller bara något eller itågrzt åindzirttftl och institutioner. Diskussionens utgångspunkt anknyter ;vrimärt till nuvarande förhållanden. men systemet ntåste givetvis vara flexibelt att nya iintlantål och organ kan inrytnmzts. FAK:s uppgift är att bedöma systemet med utgångspunkt i en szimntzirwvåigal samhällsnytta. l och lör sig kan givetvis frågatn ställas om det är meningsfullt att binda ett system av förevarande slag till emlast industrisektorn. Man skulle t. ex. kunna tänka sig att sektorsgrättserntt överskreds båtle på uppbördssidan och lördelningssidzttt. l så fall skulle måhända ligga närmast till hands att bygga upp ett system for att främja all teknik eller teknologi och därför avgiftsbelägga teknikinnehållet i all verksamhet. Exempel på aktiviteter som vid ett sådant förhållande skulle komma med i systemet är kommunikationer och kommunalteknik. FAK vill som kommentartill nu *antydda diskussion

konstatera, att utredningens direktiv inte ger utrymme for att lägga något

förslag utöver industrisektorn. FAK har funnit det angeläget att diskutera linansieringsfrågan i sitt systemsammanhang. I detta avseende övergriper utredningen vissa andra pågående utredningsaktiviteter, som skall söka fastlägga organisatoriska strukturer eller insatsvolymer. För kommitténs vidare diskussioner torde två systemmodeller som beskriver naturliga gränsvärden vara lämpliga att välja. Den ena (alternativ l) innebär att i princip all industriell verksamhet avgiftsbeläggs. Det är ett generellt system som ersätter nuvarande skattefu-

A vgränsningar 61

nansiering till industriellt FoU-stöd. Det bör därutöver lämna betydande reserver för utvidgning av stödåtgärdema. Dess omfattning kan antas ligga mellan 300 och 700 milj. kr./år. Som räkneexempel har volymen i det följande satts till i runt tal 500 miIj.kr./år i 1975 års priser. Det andra alternativet (alternativ 2) är selektivt för en bransch, ett teknikområde eller en geografisk region. Det ärett komplement till nuvarande ñnansieringssystem och ärdärför till obestämt. Givetvis omfattningen kan man tänka sig flera separata anordningar enligt detta alternativ.

SOU l976:65

7 Avgiftssystemets huvuddrag

7.1 Specialdestination och

forskningsavgift

En finansiering genom särskild forskningsavgifl skulle innebära att ett specialdestinerztt system- en specialbudget - skulle tillskapas. Generellt innebär detta att vissa inkomstmedel låses för bestämda utgiftsâintlamål - i detta fall stöd till industriell FoU. Specialbudgeter knytes till särskilda fonder för reglering av överskott och underskott. l den offentliga hushållningen Förekommer ändamålsbundna skatter eller avgifter och avgiftsbelagda tjänster både innanför och utanför statsbudgetens ram. Numera upprätthålls fullständig specialdestinzttion inom det statliga budgctsystcmet endast för bilskaltemedel. för bidrag till bank- och försäkringsinspektionernzts verksamhet samt för skogsvårdsavgifter. Med en något vidare tolkning av specialdestinationsbegreptaet kan ytterligare en rad anordningar inom den allmänna sektorn :införas som exempel. Inom statsbudgetens ram förekommer således skilda former av avgiftsbelagd verksamhet. Myndigheterna betingar sig ofta ersättning för uppdrags- och serviceverksamhet. Själva myndighetsutövningen kan också omfatta tillhandahållande av avgiftspliktig vara eller tjänst. Utanför statsbudgeten lirtns en rad specialdestinationssystem, t. ex. ATP-systemet. arbetarskyddsfonden och finansieringen av byggnadsforskningen, vilka är relativt självreglerande anordningar. Radio- och TV-licenssystemet kan också räknas hit. även om statsmakterna årligen bestämmer programkostnadernas storlek. Uppfattningen att specialbudgeter inom statsbudgetens ram i princip inte bör tillåimpzts har framförts sedan länge. Redan l945 års budgetutredning beskriver i sitt betänkande Bestämmelser och praxis rörande statens budget (SOU 1952:45) anordningen som föråldrad. Den senaste budgetutrcdningen ger i sitt betänkande Budgetreform (SOU 1973:43) uttryck för sznnmzt uppfattning. Som motiv redovisas att statsmakternas handlingsfrihct minskar genom att rationella ztvvägningar mellan olika handlingsalternativ försvåras. Utredningen anser också att stabiliseringspolitiskt önskvärda åtgåirder kan komma att förhindras. Skälen för specialdestinzttion anses av utredningen numera sakna ztktualitet. inrättandet av specialbudgeter har ofta varit förenat med nya större utgiftsengztgentztng. Beniigenhcten har dåirvid varit större att etablera nya specialsystem utanför statsbudgeten. De två närmaste lörebildernzi till en forskningsavgift. byggnadsforskningsavgiften och ;trbetarskyddsztvgiften. har båda lagts utanför.

64 huvuddrag Avgiftssysremers

Specialdestittzitiort bygger på ett allmänt motiv för Fördelning av kostnaderna för offentlig verksamhet-den s. k. intresseprincipen. Denna innebär att en viss grupp som drar speciell nytta av en verksamhet eller löranleder det allmänna särskilda kostnader skall stå för kostnaderna för verksamheten. Det kan därvid vara fördelaktigt att gruppens bidrag kan avläsas mot kostnaderna för verksamheten. Ett annat motiv för specialdestination som varit aktuellt är att garantera tillräckliga medel för viss verksamhet eller att erhålla ytterligare en linansieringskällzi. Frågan om en forskningsavgift berördes i en näringspolitisk rapport (Näringspolitik) som utarbetades av en for Socialdemokratiska arbetarpartiet och Landsorganisationen gemensam arbetsgrupp. Denna behandlades vid partiets kongress 1972. l rapporten sägs: “Resultaten av FoU-insatserna kommer direkt eller indirekt flertalet företag till godo. Det är därför rimligt att kräva att industrins företag solidariskt bidrar till att erforderliga medel avsätts för FoU-verksamheten (s. 49). l samband medqinförande av byggnadsforskningsavgiften och arbetarskyddsavgiften har intresseprincipen åberopats. Byggnadsforskningsavgiften infördes ursprungligen för att finansiera forskning och rationalisering för byggnadsbranschens eget behov. Dawid ansågs det ligga nära till hands att medlen togs ut av företagen gemensamt. Vid införande av arbetarskyddsavgiften l97l (prop. l97l 122) anförde chefen för Socialdepartementet att kostnaderna för arbetarskydd var att betrakta som ett slags produktionskostnader. Därför var det naturligt att ökade arbetarskyddsinsatser finansierades genom avgifter från arbetsgivarna. I sitt betänkande Varuförsörjning i kristid (SOU 1975:57) framförde försörjningsberedskapsutredningen att berörda företag borde bidra till kostnaderna för fredskrislagringen av varor. eftersom denna ger företagen en viss garanti för sin verksamhet. Motivet för en specialdestination. att garantera tillräckliga medel eller att tillskapzi en ytterligare linansieringskâillzi. behöver ventileras närmare. Frågan iir om industriell FoU kan anses ha svårt att hävda sig i konkurrensen om allmänna skattemedel med andra angelägna samhällsuppgifter. Ett förhållande som skulle kunna tala for något sådant är att näringspolitiska insatser ligger i gränsområdet mellan offentligt och enskilt intresse. Detta har emellertid i vissa fall resulterat i samlinansiering emellan statliga och privata medel. Som exempel kan nämnas industriellt utvecklingsarbete som får statligt stöd och kollektiv forskning. Förhållandet kan därför enligt kommittén knappast âberopas som motiv. Ett annat förhållande som kan tänkas medföra att stöd till industriell FoU-verksamhet underoptimeras i jämförelse med andra angelägna samär att FoU-insatser är långsiktiga och riskfyllda. Resultaten hällsuppgifter av insatserna är svåra att utvärdera. Erfarenheter från företagen visar att tenderar att få låg prioritet. Samma förhållande kan långsiktiga satsningar väntas gälla det statliga systemet. Givetvis kan en allmän tro på forskningens möjligheter att lösa problem uppväga denna tendens. Åtminstone på lång sikt riskerar emellertid stöd till industriell FoU att lå låg prioritet. Branschstrukturen torde enligt kommittén i vissa fall kunna motivera specialdestination för att skapa tillräckliga resurser för branschens räkning ur nåiringsiuolitisk synvinkel. Branscher som domineras av mindre och medelstora av FoU-arbete torde ibland ha företag med begränsad erfarenhet

sou 197555 Avgiftssystemets 65

huvuddrag

svårt att få till stånd kollektiv forskning. Vid införande av byggnadsforskningsavgiften hänvisades till att byggnadsindustrin pga. sin struktur inte utan särskilda åtgärder kunde förväntas göra en tillräckligt självständig insats för att lösa de egna forsknings- och rationaliseringsproblemen (prop. l953:l63). Förslag om en obligatorisk avgift för branschens företag för att finansiera kollektiv forskning framfördes till statsmakterna av Träindustrins branschorganisation år l97l. l sitt remissvar 1975 på den av statens industriverk gjorda utredningen Den träbearbetande industrin under 1970-talet (SIND 1975:1) föreslog också Svenska träindustriarbetareförbundet en branschforskningsavgift för att få till stånd kollektiv forskning inom branschen. Även om ett program för kollektiv forskning inom den träbearbetande industrin nu har påbörjats genom frivilliga bidrag från företagen illustreras svårigheterna av den långa tid etableringen tagit. Man kan fråga sig om införandet av en forskningsavgift skulle innebära att en stabil utveckling av insatserna för stöd till industriell FoU skulle säkras. Medlen för stöd till industriell FoU kunde väntas hålla jämna steg i utvecklingen med tillväxten i produktionen. Detta skulle möjliggöra en långsiktig planering hos berörda fördelande organ och utförande institutioner. Konstruktionen skulle också ge de totala medlen för stöd till industriell FoU ett automatiskt inflationsskydd pga. specialdestinationen. Tillväxttakten av stödet vid avgiftsfinansiering kan emellertid mycket väl bli lägre än vid tilldelning av allmänna skattemedel. Hittills har t. ex. anslagen till STU ökat väsentligt snabbare än industriproduktionen utom de två senaste budgetåren. Stöd till industriell FoU har varit prioriterat under den senaste tioårsperioden. Om man då STU inrättades hade infört en forskningsavgift för att finansiera dess verksamhet. hade således den expansion som faktiskt skett inte varit möjlig utan avgiftshöjningar. Värdet av en stabil finansieringskälla har framförts som motiv för byggnadsforskningsavgiften. l samband med behandlingen av betänkandet Vidgat underlag för byggnadsforskningsavgift m. m. (stencil ln 1969:6) framförde chefen för inrikesdepartementet att avgiftsfinansiering visat sig på ett effektivt sätt successivt till ett växande behov anpassa medelstillgången av forskningsinsatser samt medge ökade möjligheter att få forskningsprojekt genomförda (prop. 1971:4). För att erhålla tillräckliga medel för byggnadsforskningen har statsmakterna successivt höjt byggnadsforskningsavgiften. Anledningen har främst varit behov av större insatser än inflytande medel medgivit, men också att avgiftsunderlaget relativt sett minskat. Vid avgiftsfinansiering av stöd till industriell FoU bör det enligt kommittén vara möjligt för företagen att utläsa vilka verksamheter som finansieras med avgiftsmedel. Detta förhållande torde enligt erfarenheter från byggnadsforskningsområdet leda till ett större engagemang i verksamheterna än f. n. Vidare finns möjligheter att konstruera avgiftssystemet så att företagens inflytande över stödet till industriell FoU ökar. Ju mer företagsspecifika insatserna är och ju större inflytande företagen har över dessa, desto starkare engagemang kan man förvänta sig. Med hänsyn därtill bör avgiftssystem med nära koppling mellan finansiering och utnyttjande för olika företag eller grupper av företag övervägas. I de fall ökat engagemang och inflytande kan förenas med statsmakternas krav på styrning av FoU-

66 Avgiftssystemets huvuddrag

erhållas. insatserna och flexibel Fördelning av dessa kan effektivitetsvinster mot specialdestination som framförts är Den principiella invändningen att rationella mellan specialdestinerade ändamål och andra föravvägningar svåras. Ett utmärkande av näringspolitikcn är önskemål drag i utvecklingen om samordning mellan FoU-politiken och politiken för de olika branscherna. Detta Förhållande framhålls bl. a. i den näringspolitiska rapporten En detill den socialdemokratiska partikongressen 1975 och mokratisk hushållning till STU-kommittén. Specialdestinering av de FoU-politiska insatidirektiven möjlighet till totaloptimering mellan serna minskar i och för sig statsmakternas FoU- och branschpolitiska insatser inom ramen för industripolitiken. Med beaktande av de samordningsmöjligheter som finns på myndighetsnivå anser dock FAK att totaloptimeringsaspekten inte skall överdrivas. talar vidare systemets uppbördskostnader. Dessa Mot avgiftsfinansiering kostnader varierar med den typ av avgiftssystem som väljs. FAK återkom-

mer till frågeställningen i del lIl. Mot den redovisade finner FAK de budgetmässiga motiven bakgrunden för det generella systemet - alternativ l - relativt svaga och motsägelsefulla. för offentliga utgiftsändamål kan ske via skatt Erforderlig resursindragning vara en fördel om medelsfördelningen omoch det torde huvudsakligen De angivna exemplen visar hur intresseprincipen åberopas prövas årligen. avgifter. Till den del en speciför att bygga upp system med särskilda mobiliserar för medlens analdestination ett intresse hos avgiftsbetalarna kan effektivitetsvinster uppnås vilket kan vara ett skäl för att vändning införa sådana system. I ett system med så brett ändamål som detta blir mellan företagens nytta av FoU-insatserna och avgiftsskyldigkopplingen mindre och medelstora företag, clock heten för vissa grupper, inte minst relativt Engagemangsfrågan skall behandlas något ytterligare i begränsad. det följande. Ett förhållande som talar för ett stort system är uppbördskostatt inte naderna. Ju större system, desto tyngre måste dock lnvändningen mellan olika utgiftsändamål vara. kunna göra rationella avvägningar motiven för det selektiva systemet - alternativ 2 - De budgetmässiga är starkare. att inte kunna göra avvägningar mot andra änlnvändningen damål får inte så stor betydelse för små system. Ändamålet iir mer fövilket förhållande dels gör det mera motiverat att den berörda retagsspecifikt, gruppen får stå för kostnaderna. dels kan väntas ge ett starkare engagemang för sådana än i det generella systemet. Det selektiva systemet är just avsett fall, i vilka av olika anledningar nuvarande stödformer och organ inte är för att få till stånd önskade FoU-insatser. Alternativet är också lämpliga avsett att användas främst för nya insatser.

7.2 Effekter av avgiftsuttaget

För det generella systemet har beräknats en volym av avgiftsmedel på ca

500 milj. kr. i 1975 års värde. Detta motsvarar ungefär 0,2 % av industri- O. n av deras förädlingsvärde eller 1.0 “u av deras företagens omsättning. lönesumma. införandet av en forskningsavgift betraktas som en kostnadsatt utebliven ökning för företagen med samma belopp, Därvid bortses från kan behöva med andra skatteintäkter som forskningsavgift kompenseras

A vgiftssystemers huvuddrag 67

belastar industriföretagen. l det följande behandlas ekonomiska effekter av avgiftsuttaget. Framställningen tar endast upp avgiftens direkta effekter på Företagen samt hur Företagen söker kompensera sig för dessa. Med hänsyn till att de samhällsekonomiska effekterna av avgiftsmedlens användning inte ingår i utredningens arbetsomrâde och att avgiften är liten kan uttagets effekter på samhällsekonomin lämnas utanför övervägandena. Den omedelbara effekten av en forskningsavgift blir att företagens lönsamhet och konkurrenskraft på både exportmarknader och importkonkurrerande hemmamarknztd försämras. En avgift på lönesumma eller omsättning påvcrkar konkurrensförhållandena mellan företagen. som närmare skall utvecklas i kapitel ll. Frågan är om företagen också slutligt drabbas av kostnaden eller om de kan kompensera sig antingen genom prishöjningar eller lägre lönestegringstakt. Det förra kallas övervältring framåt, det senare övervältring bakåt.

Övervältringsproblematiken har behandlats i samband med förslag till

olika indirekta skatter. Dessa resonemang kan vara tillämpliga också på en forskningsavgift..Håir återges den allmänna diskussionen i starkt förenklad form

Övervältringsprocessen kan schematiskt beskrivas enligt följande. Över-

vältring genom prishöjningar sker givetvis inte bara från företag till konsumenter utan också från företag i ett produktionsled till nästa. Varje företag måste således kompensera sig dels for den egna skattehöjningen, dels for prisökningar p. g. a. skattehöjning i tidigare produktionsled. I varje steg kan företagets kompensation ske genom övervältring framåt eller bakåt. Över-

vältringen bakåt är slutlig. Övervältringsprocessen innebär följaktligen suc-

cessiva framåt- och bakåtriktade anpassningsreaktioner från företagen. Den är avslutad när företagen har kompenserat drabbar sig och skattehöjningen konsumenter och löntagare. Den för internationell konkurrens utsatta sektorn (k-sektorn). till vilken industrin i huvudsak kan räknas. hari teorin inte möjligheter att övervältra

framåt genom prishöjningar eftersom vårldsmarknadspriserna antas vara giv-

na. Denna möjlighet har däremot den från internationell konkurrens skyddade sektorn (s-sektorn). K-sektorn är hänvisad till övervältring bakåt. En arbetsgivaravgift övervältras på lång sikt enligt ekonomisk teori. Därav löljer i så fall att kostnadsrelationerna mellan arbetskraft och kapital inte l Underlag för framställförändras. Vissa empiriska undersökningar stöder tesen om långsiktig över- ningen har hämtats från: vältring. Även en omsättningsskatt övervältras - Nytt skattesystem. Belångsiktigt. tänkande av allmänna

Övervältringsförloppet kan vara tidskrävande. Tidsåtgången är i hög grad

skatteberedningen (SOU avhängig av konjunkturen och den ekonomiska politiken. I en lågkon- 1964:25). junktur med litet utrymme för lönehöjningar utöver avtalsmässiga eller - Tänkbara effekter av normala lönelyft och svag efterfrågan på varor kommer införande av en vissa omläggningar av beskattningen, PM utar- ;arbetsgivaravgift att i stor utsträckning drabba företagens vinster. Särskilt betad inom finansdeparutsatta blir de arbetskraftsintensiva företagen. len situation med Överskottstementets sekretariat för efterfrågan på arbetskraft kan en arbetsgivaravgift ersätta motsvarande lö- ekonomisk planering neglidning och därigenom övervältras. Vissa branscher kan ha svårigheter bilaga till prop. nr 100 år att övervältra 1968. bakåt. Om det samtidigt råder inflation även i utlandet finns - Företagsskattebereddock större möjligheter till kompenserande prishöjningar. ningens (Fi 1970:77) ut- En avgift på omsättning eller förädlingsvärde antas främst påverka konredningsmaterial.

sou 197555 68 Avgiftssystemets huvuddrag

Läggs avgiften på lönesumman skulle främst lönckostnasumentpriserna. derna och i mindre grad priserna påverkas. Det antas vidare att en framåtriktad snabbare än en bakåtriktad. Från dessa normalfall åtgärd övervältras finns emellertid p.g. a. en beskattningsåtgärd kan undantag. Prishöjning leda till kompensationskrav från löntagarna. Andra avvikelser beror på va-

rierande konjunkturlägen. En slutsats för FAK:s del av genomgången i det Föregående blir att en

forskningsavgift, oavsett bas. på lång sikt torde övervältras på löntagare och konsumenter. På begränsad sikt försämras industrins konkurrenskraft Forskningsavgiften är avsedd att både på export- och hemmamarknaderna. Huvuddelen av industrin kan hänföras till ktas ut på endast industrin. framåt. Förhållandena variesektorn. Den har i princip svårare att övervältra olika marknader både hemma och utomlands. Med en rar dock mellan så låg andel av omsättningen som 0,2 % torde det emelavgift motsvarande lertid enligt kommitténs bedömning finnas goda möjligheter att genom prisövervältra relativt snabbt. Detta förhållande torde medföra att höjningar struktureffekter på grund av avgiftsuttaget i form av nedlagd produktion

o. dyl. blir begränsade. torde ha svårare att övervältra bakåt. l vilken takt övervältring Företagen kan ske blir beroende på förhandlingsstyrkan hos arbetsmarknadens parter. och hög löneglidning kommer Branscher med snabb produktivitetsstegring och låglönebranscher. Givetvis att ha lättare att övervältra än låglöneföretag att en forskningsavgift skall drabaccepterar inte de fackliga organisationerna ba de industrianställdas löner. bakåt bör således i görligaste mån förhindras. Detta skulle Övervältring tala for att inte använda lönesumman som bas, eftersom en sådan avgift

kan antas ha större tendens att övervältras bakåt än en avgift baserad på

omsättning eller förädlingsvärde. Företrädare för näringslivet har framhållit att alla företag inte kan överför en forskningsavgift. Därvid har de pekat på risken vältra kostnaderna för att företagen kompenserar sig för kostnaden genom att skära ned sin Man anser att skatteavdraget för FoU-kostnader ger en viss FoU-budget. kostnaden för FoU-verkvolymökning pga. att detta sänker den effektiva Likartat skulle en forskningsavgift betraktas som en samhet i företaget. av företagets FoU-verksamhet. vilket skulle få en damp-ande effekt. fördyring skulle enligt företagsrepresentanterna i ökad ut- Utvecklingsavdelningarna bli hänvisade att söka utnyttja resultat från offentligt stödda FoUsträckning insatser. kan risken för den påtalade effekten inte Enligt kommitténs uppfattning Behovet av kostnadskompensation föreligger endast tills överuteslutas. vältring är fullbordad. men effekten kan bli bestående. Den skall emellertid inte överbetonas. Nedskärningen drabbar i så fall FoU-budgetens poster i olika hög grad. Utvecklingsarbetet som svarar för den helt dominerande delen av företagens FoU-verksamhet kan väntas bli minst berört. Satsningbestäms i första hand av produktens marknadsarna på produktutveckling och totalkalkyl. Självfinansieringsmöjligheterna är givetvis förutsättningar en begränsande faktor. En avgift på 0,2 % av omsättningen påverkar själv-

sou 197555 Avgiftssystemets huvuddrag 69

finansieringen i ringa grad. Forskningsverksamheten vid Företagen kunde då löpa större risk att drabbas beroende på att det ekonomiska utbytet av sådana projekt dels är osäkert. dels kan anges endast i grova termer. Den forskning som bedrivs av företagen är emellertid starkt specialiserad och nära anknuten till utvecklingsprojekten. Dampningseffekten torde därmed bli begränsad enligt kommitténs uppfattning. l den mån företagen bedriver allmän forskning, kan ett ökat utnyttjande av kollektiv forskning medföra en resursbesparing och minskat dubbelarbete. Den mera begränsade kortsiktiga dämpningseffekten får också vägas mot den långsiktiga stimulanseffekten som erhålles i den mån avgiftsfinansiering leder till ökade insatser för industriell FoU. Effekten på företagens engagemang i den kollektiva forskningen behandlas i avsnitt 7.4. Det sagda gäller främst det generella systemet. Effekterna i samband med selektiva system får enligt kommittén ses på ett något annorlunda sätt. Avgiftsnivån i företagen beror på ändamålet och ZlVHÄHTdTKTGISCH. Det kan vara svårare för en grupp av företag att övervältra en avgift än för industrin som helhet. Alternativet är emellertid avsett för nya insatser med mera direkt anknytning till avgiftsbetalarna. Det är därför mera naturligt att dessa får bära avgiften. Vidare kan man förvänta sig större uppslutning kring avgifter för selektiva system än för den allmänna avgiften. Följaktligen kan man räkna med en stimulans snarare än en dämpning av företagens egen FoU-verksamhet.

7.3 Avgiftsfinansierade stödformer och organ

FAK har ansett det naturligt att i princip samtliga insatser med syftet att främja industrins FoU bör ingå i ett generellt avgiftssystem. Därmed underlättas rationella avvägningar mellan de olika stödformerna och ett samordnat utnyttjande av dem. De olika stödformerna har olika funktioner som förstärker varandra när det gäller att bidra till den tekniska utvecklingen i företagen. De kan också komma att ingå som delar av olika branschprogram. Främst de mindre och medelstora företagen har ett behov av att utnyttja olika stödformer samtidigt. Organisatoriskt kan frågan bli något mera komplicerad. En myndighet eller institution kan bedriva både verksamhet som är av sådan karaktär att den bör avgiftsfinansieras och sådan som faller utanför ramen. l princip bör finansieringen följa verksamheten. Användande av dels avgiftsmedel. dels allmänna skattemedel skulle kräva inrättande av en programstruktur som kanske inte passar från andra synpunkter. Frågan om en viss verksamhet med hänsyn till dess karaktär bör ingå i avgiftssystemet får därför vägas mot de praktiska aspekterna. Som huvudsaklig princip bör därvid enligt kommittén gälla att avgiftsmedel helt ersätter allmänna skattemedel for finansiering av organ vilka till dominerande del bedriver sådan verksamhet som syftar till att främja industrins FoU. Denna princip bör vara vägledande också for finansiering av tillkommande organ. För STU som det i särklass största och vasentligaste organet inom området kan likväl en viss uppdelning behöva övervägas. Som tidigare redovisats har STU tilldelats tre huvuduppgifter: samhälls-

70 Avgrftssysremets huvuddrag

sektoruppgift, industriuppgift och forskningsuppgift. Underallzi lörhållanden bör STU:s verksamhet inom ramen för industriuppgiften ingå i ett avgiftssystem. Däremot bör. som framhållils i det föregående. andra sektorers insatser i princip lämnas utanför. STU:s s. k. ställföreträdande samhällsansvar avser endast att främja den tekniska utvecklingen för de samhällssektorer som inte har egna FoU-resurser. Sedan verket inrättades har, som redovisats i kapitel 3, flera departement och myndigheter byggt upp egna resurser for FoU. Någon principiell skillnad mellan egen FoU-verksamhet som vissa samhällssektorer bedriver och STU-insatser för andra sektorer utan egna FoU-resurser torde inte finnas. Detta förhållande skulle tala for att samhällssektoruppgiften ej bör ingå i ett avgiftssystem. I vissa avseenden skiljer sig dock STU:s samhällssektoruppgift från andra sektorers FoU-insatser. Verksamheten är nära anknuten till industriuppgiften. Verket tar ofta initiativ till och får till stånd samarbete mellan STU. ansvariga sektorsorgan och företag som kan utveckla och tillverka de produkter, processer eller system som behövs for att tillgodose ett xisst samhällsbehov. STU finansierar ofta utvecklingsarbete fram till ett prototypstadium. vilket innebär att verket tar den tekniska risken för utxecklingsarbetet. Vidare köper STU forsknings- och utvecklingsarbete från företagen i en teknikupphandlande funktion. Verket anser sig böra ta på sig det ställföreträdande sektorsansvaret när en sektor har svårt att vara normgivande och därigenom påverka utvecklingen av teknik, när samhället och industrin har samverkande intresse enbart på lång sikt samt när samhällets planering ej är tillfredsställande som marknadsunderlag för industrin (STU:s zinslagsframställning för budgetåret 1976/77, s. 101). En avgränsning mellan samhällssektoruppgiften och industriappgiften skulle innebära ett visst mått av godtycke och ge vissa tolkningsproblem i den faktiska projekthanteringen. STU-kommittén (l 1974:06) kar enligt sina direktiv att beakta de tre uppgifterna vid utformningen av förslag till Med alla synpunkter sammanvägda anser FAK att åtprogramstruktur. skillnad mellan samhällssektoruppgift och industriuppgift i finansieringshänseende i vart fall på nuvarande premisser inte skall göras. STU:s forskningsuppgift kan enligt direktiven till STU-kommitién sägas ha två funktioner. Den första är en forskningsrådsbetonad funktion. lnom ramen for denna lämnar STU stöd till teknisk grundforskning. Den andra funktionen är inriktad på att bygga upp ett baskunnande för tillämpning inom prioriterade områden. FoU har Den grundläggande forskningens betydelse för vidare industriell betonats i flera sammanhang. Som forskningsrådsutredningen (Foskningsråd SOU 1975:26) konstaterat, kan begreppet teknisk grundforskning sättas ifråga och uttrycket lämpligen ersättas med sådan grundforskning som syftar mot tekniska tillämpningar. Självklart måste ett för den allmänna tekniska utvecklingen ansvarigt organ som STU ha möjlighet att som led i olika projekt satsa medel på sådan forskning, oavsett finansieringskällcr. Likväl har FAK funnit att analogin med förhållandena på andra håll om en tilllämpning av sektorsansvarets princip talar för att den forskningsrådsaetonade funktionen som är inbyggd i STU skall - liksom övriga forsknngsråd skattefinansieras. Därför förutsätter FAK att ett särskilt riksstatsanslag förs

Avgiftssyslemers huvuddrag 71

upp. [övrigt bör insatser inom STU:s forskningsuppgift ingå i ett eventuellt avgiftssystem. STU:s verksamhet har stor bredd. Den omfattar både finansiella bidrag

och olika slag av serviceuppgifter. Övriga organ för stöd till industriell FoU

ar mera renodlade. Finansiellt stöd till FoU lämnas förutom av STU av statens utvecklingsfond (SUFO), Norrlandsfonden och Nordisk fond for teknologi och industriell utveckling (Nordisk industrifond). SUFO. som i sin helhet är inriktad på stöd till industriellt utvecklingsarbete. bör avgiftslinztnsieras om ett system enligt alternativ l etableras. Som itämnts i det föregående har fonden i avvaktan på en långsiktig lösning finansierats med medel från Sveriges investeringsbank AB. Någon återföring av nämnda vinstmedel bör inte komma ifråga. Norrlandsfonden bör ej ingå i avgiftssystemet. Ett motiv är att huvuddelen av fondens medel går till annan verksamhet än industriell FoU. nämligen industriell utbyggnad och nyetablering. Kommittén anser vidare att organ med huvudsakligen regionalpolitiska motiv inte bör ingå i ett generellt system för avgiftsfinansierat stöd till industriell FoU. Nordisk industrifond är visserligen helt inriktad på FoU-insatser. Mot bakgrund av att fonden samfinansieras av de nordiska länderna anser FAK emellertid att Sveriges bidrag även i fortsättningen bör utgå från allmänna skattemedel. En annan grupp organ är sådana som främst tillhandahåller expertis och utrustning för olika FoU-program och uppdrag. Hit kan räknas Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC). statens skeppsprovoch i någon mån SlFU-enheten vid statens industriverk. En ningsanstalt uppgift inom teknikspridning har också. enligt tidigare redogörelse, statens råd for vetenskaplig information och dokumentation (SlNFDOK). De kollektiva behandlas för sig i avsnitt 7.4. forskningsinstituten lUC:s stöd till produktutveckling ligger helt inom ramen for avgiftsfinansierade FoU-ändamål. Införande av en forskningsavgift är dock inte ett tillräckligt skäl for att ändra nuvarande finansieringskonstruktion. Om periodiska statliga bidrag generellt anses böra utgå till utvecklingscentra, vilket skulle kunna bli aktuellt i samband med att ytterligare sådana etableras, bör emellertid enligt kommittén IUC liksom tillkommande centra finansieras med avgiftsmedel. Det framgår av beskrivningen av statens skeppsprovningsanstalt att industriutapdragen är primära för verksamheten och att de är av FoU-karaktär. Anstalten får ett statsanslag för att kunna upprätthålla ett baskunnande som kommer uppdragen till del. Vid införande av en generell forskningsavgift bör statens anslag till anstalten avgiftsfinansieras. SlFU-enheten vid statens industriverk och SlNFDOK har uppgifter med anknytning till teknikspridning. Av tidigare redogörelse framgår avsikten att starkare inrikta SlFU-enhetens verksamhet på spridning av tekniska nyheter samt på samverkan med STU och de kollektiva forskningsinstituten. Vid ett sådant förhållande är det naturligt att statens bidrag till SlFU-enheten inkluderas i ett avgiftssystem. De samordnande utvecklingsinsatser avseende information och dokumentation som bedrivs av SlNFDOK är som redovisats föremål för prövning f. n. Om statsmakterna även i fortsättningen finner behov av organisatoriskt sammanhållna sådana insatser inom industridepartementets verksamhetsområde. bör dessa enligt kommittén bestri-

72 Avgifrssystemets huvuddrag

das med avgiftsmedel antingen de finansieras som nu via STU eller direkt över statsbudgeten. Med hänsyn till de övergripande FoU-uppgifter som lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) har, anser kommittén att införande av ett avgiftssystem inte bör ändra principerna för statens finansiering av akademiens basverksamhet. Bidraget till lVA över statsbudgeten bör därför aven i detta fall utgå av skattemedel. Ett avgiftssystem omfattande de befintliga organ som angetts i det föregående skulle tillsammans med den kollektiva forskningen för detta budgetår ge en volym på i runt tal 350 milj. kr. Summan visar att beloppet 500 milj. kr. som valts som räkneexempel för det generella systemet passar relativt väl. Beloppet skall inkludera löpande ökningar vid de befintliga organen. Vidare skall finnas utrymme för vissa tillkommande aktiviteter och organ. Beloppet innehåller också en reserv för höjd ambitionsnivå. Förväntad utveckling av denna diskuteras i kapitel 8. Diskussionen om val av stödformer och organ för avgiftsñnansiering har helt andra utgångspunkter för alternativ 2. Avgiftsfinansiering införs ju som komplement i ett för övrigt skattefinansierat system. Etablering av ett se- Iektivt system bestams på särskilda grunder. Ett selektivt system syftar till förstärkta insatser inom ett speciellt område liksom de två närmaste förebilderna för en forskningsavgift arbetarskyddsavgiften och byggnadsforskningsavgiften. Anordningen är närmast avsedd för att få till stånd kollektiv forskning eller annan utvecklingsverksamhet för branscher eller företagsgrupper. då företagsstrukturen lägger hinder i vägen för att på ett smidigt sätt samla avnämare och resurser. Sådana fall kan vara att en bransch domineras av mindre och medelstora företag. Modellen bör utnyttjas där ett uppenbart behov av teknisk utveckling för en viss företagsgrupp föreligger ur samhällelig synvinkel. Obligatorisk avgift från en grupp av företag för att finansiera ett visst ändamål skulle också kunna användas endast under en igångsättningsperiod. Avgiften skulle sedan upphöra efter viss tid. Företagen skall då ha gjort sådana erfarenheter att verksamheten kan fortsätta utan obligatorium. t. ex. enligt den nuvarande konstruktionen for kollektiv forskning. Konkreta fall där lösningen skulle vara tillämpbar är kollektiv forskning inom t. ex. de träbearbetande och plastbearbetande industrierna. lnom dessa branscher har stora ansträngningar gjorts under flera år för att få till stånd kollektiv verksamhet. Den förra branschen har nyligen startat och den senare planerar att etablera ett ramprogram. Branschvis uttagna avgifter skulle ha påskyndat igångsättningen. Som tidigare nämnts har förslag om en forskningsavgift för den träbearbetande industrin fram. Ett annat fall som

förts

kan vara aktuellt är finansiering av regionala centra för industriell utveckling och service. Andra typer av kollektiva ändamål kan vara särskilt kostnadskrävande laboratorier för test av produkter.

7.4 Finansiering av kollektiv forskning

Ett generellt avgiftssystem bör omfatta i princip samtliga former för stöd till industriell FoU. däribland den kollektiva forskningen. Vid avgiftsfinan-

SOU l976:65

Avgj/lssysremets huvuddrag 73

siering av STU kommer statens stöd till kollektiv forskning att erläggas med avgiftsmedel. Samlinansiering mellan avgiftsmedel via STU och frivilliga bidrag från stiftelsemedlemmztr är emellertid inte en acceptabel lösning. Kommittén finner sålunda inte rimligt att begära att Företagen skall erlägga frivilliga bidrag i tillräcklig omfattning. då de santtidigt erlägger obligatorisk avgift som delvis skulle finansiera denna forskning. En annan lösning måste alltså sökas. Därvid bör nuvarande avtalskonstruktion samt organisation och beslutsformer bevaras så långt det är möjligt. Det bör dock erinras att statens stöd till den kollektiva forskningen f. n. utreds av STUkommittén. Nuvarande konstruktion för finansiering av den kollektiva forskningen har beskrivits i kapitel 3. Enligt gällande riktlinjer för statens stöd till ramprogram för den kollektiva forskningen får dimensionering och inriktning av stödet i stor utsträckning avgöras från fall till fall. En utgångspunkt för bedömning av statens medverkan är emellertid vederbörande industrigrupps eller branschs :get intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten. Som en riktpunkt gäller att industrin bör svara för större delen av det avtalsbundnzi stödet. men denna regel är inte absolut. En annan förutsättning är att i princip alla företag i berörda branscher får rätt att genom rinnigt ekonomiskt bidrag vinna anslutning till och delta i den statsstödda verksamheten (prop. 1968:68. s. 38). STU har också möjligheter att finansiera projekt som bedrivs av de kollektiva forskningsinstituten vid sidan om ramprogrammen. Ett alternativ vore att finansiera ramprogrammen helt med avgiftsmedcl via STU. Hela den ekonomiska ramen skulle då bestämmas av statsmakterna. Avtalen om samfinztnsiering skulle upphöra och stiftelserna inte få

någon ekonomisk funktion. Åtskilliga stiftelsemedlemmar är handels- och

serviceföretag. myndigheter m. m. samt utländska företag. Dessa grupper skulle inte längre kunna bidra till den kollektiva forskningens finansiering. Därmed skulle de inte få någon naturlig anknytning till denna. Industrilöretzigens anknytning till olika kollektiva ;urogrttm skulle bli svag om dessa finansieras via en allmän forskningsavgift. Dessutom skulle problem uppstå att bibehålla ett avnämztrinflytztnde på forskningsprojektnivå som säkerställer relevant och effektiv forskning och resultat. som kommer avnämarna tillgodo. Om instituten får sina medel helt via STU kan ju inte den enskilde intressenten på företagsnivå urskiljas. Intresset från de nuvarande för de beredningsstiftelseforetagen och uppfoljningsorgan som har vuxit fram vid flertalet forskningsinstitut och for verksamheten allmänt vid instituten kan förväntas avta. Det är väsentligt att forskningsverksamheten smidigt kan anpassas till förändrade behov. Det nuvarande systemet med ekonomiska bidrag från intressenterna medverkar till detta. Avgiftsfinansiering skulle i detta avseende vara en sämre lösning. FAK föreslår därför en anordning som kombinerar avgiftslinztnsieriitg med bibehållande av nuvarande avtalskonstruktion och forskningsstiftelser i huvudsak oförändrade. Den innebär att företagen får räkna av de bidrag som de erlagt till kollektiva forskningsstiftelser från det belopp de har att betala som forskningsavgift. Förutsättningen för bidragsavrâikningen skall vara avtal om samlinansiering av ramprogram mellan STU och industristiftelse. Vid införande av forskningsavgift kan därmed ingångna avtal fort-

74 Avgiftssystemers huvuddrag _

sätta att löpa och förnyas på sedvanligt satt samt ramprogram genomföras som f. n. Vidare kan instruktion och styrelserepreserttatioit För de kollektiva instituten bibehâllas oförändrad. Någon anledning att behålla den nuvarande principen att industriparten skall svara För huvuddelen av finansieringen finns ej. Den Föreslagna anordningen kan väntas medföra en stabil basfmzittsicrittg av den kollektiva forskningen. Daremot innebär den a priori inte lika starkt incitament till engagemang i verksamhetens inriktning och genomförande. STU får därför en viktigare uppgift än f. n. att se till att de olika ramprogrammen får en lämplig volym och inriktning. Vid obegränsad rätt till avriskerar inbetald avgiftsvolym att bli För liten För att kunna giftsreduktion finansiera övrigt stöd till industriell FoU. Enligt kommitténs uppfattning ntåste sålunda restriktioner För avräkningen införas. Den närmare utformningen hâirav behandlas i kapitel l4. En Fördel med lösningen iir att antalet Företag som blir ztvrtåirttztre För den kollektiva Forskningen ökar. Breddningen av ztvnâintztrkretsen skulle emellertid variera ntellatt branscherna eftersom stiftelserna f. n. är olika re- För branscherna och har olika linansieringskonstruktioner. l presentativa jâirn- och stålittdustrin t. ex. är alla Företagen. möjligen med något undantag i den kollektiva forskningen. Vissa stiftelser finansieras helt engagerade eller delvis av branschforskningsztvgifter som är obligatoriska För medlemskap i branschforening. Som exempel kan nämnas Stiftelsen För verkstadsteknisk Huvuddelen av de större och åtskilliga mindre och meforskning. För den kollektiva delstora Foretag ingår således redan nu bland avnämarna forskningen genom enskilt medlemskap eller medlemskap i branschforening. utanför dessa Föreningar. varför avnä- En mängd Företag står emellertid markretsen skulle breddas om systemet införs. Andra stiftelser såsom Svensk livsmedelsforskning och Svensk textilforskning har endast företagsmedlemmar. Har skulle lösningen ge en mängd nya avnâintare framst bland mindre och medelstora medföra Företag. Den bredare kretsen av avnâimare skulle ett bredare program. Teknikområdesinriktade program torde få ökat utrymme med det diskuterade systemet. Konstruktionen stimulerar också till bildande av nya stiftelser. FAK vill erinra om att strukturella hinder stundom har försvårat tillkomsten av kollektiv forskning vid nuvarande Förutsättningar. Lämplig utbyggnadstakt får bestammas av STU. Den ökade volym och bredare kollektiva som blir Följden torde ge väsentliga stimulanseffekter forskning på Företagens egen FoU-verksamhet. Lika starkt engagemang i obligatoriskt som helt frivilligt avsatta medel får man dock inte rakna med. Någon egentlig skillnad branschforeningslinansierad kollektiv forskning får man gentemot emellertid ej. Kommittén vill peka på möjligheten att utnyttja rätten till avräkning av bidrag även För vissa andra ändamål än kollektiv forskning. Företag som går samman om projekt eller program som placeras t. ex. vid universitet av dessa. och högskolor skulle kunna lå avräkna bidragen till Finansieringen skulle bl. a. vara att institutionen, programmet eller Förutsättningen av STU. Lösningen skulle få karaktären av kollektiv projektet godkänts och ge möjlighet att stimulera samarbete om FoU För uppdragsforskning industrins behov som inte är av samma permanenta karaktär som den kol-

SOU 197655 Avggfrssyslemets huvuddrag 75

lektiva forskningen. Konstruktionen skulle leda till en ökad konkurrens inom forskningen vid universitet och högskolor. Vidare skulle universiteten och högskolorna få ökade kontakter med industrin. Genom att STU skullefå auktorisationsmöjligheten skulle denna forskning kunna samordnas med verkets stöd till forskning. Det bör också vara möjligt att låta bidrag till tekniskt vetenskapliga sammanslutningar såsom lVA m. ll. få avräknas från forskningsavgiften. Om det beñnnes lämpligt att bygga ut ett system av industriella utvecklingscentra kunde möjlighet öppnas för företagen att göra avdrag för bidrag till finansiering av dessa. l så fall borde regionala stiftelser som svarar för administrationen bildas. Kommittén återkommer till frågan i del lV.

7.5 Principer för uppbörd och fördelning

En naturlig utgångspunkt för kommitténs överväganden om avgiftssystemets principer för uppbörd och fördelning är att näringspolitiska prioriteringar måste styra fördelningen av avgiftsmedel till olika organ och program för stöd till industriell FoU. Stödet är ju avsett att komplettera industrins egen FoU-verksamhet med insatser som motiveras av näringspolitiska och samhällsekonomiska bedömningar. För att kompletteringen skall komma till stånd måste dessa bedömningar ha inflytande över fördelningen. Byggnadsforskningen betalas till stor del med avgiftsmedel från byggnadsföretagen. Detta förhållande har medfört att företagen har hävdat sin rätt till inflytande över forskningens inriktning och medlens fördelning. Samma uppfattning kan förväntas göra sig gällande hos industriföretagen vid införande av en forskningsavgift. FAK anser att ökat inflytande och engagemang från företagens sida inom ramen för de näringspolitiska riktlinjerna innebär en möjlighet till förbättrad effektivitet som bör prövas vid utformningen av avgiftssystemet. Kommittén har utgått ifrån attju närmare sambandet mellan företagens betalning av medel och deras utnyttjande av FoU-insatser är. desto starkare blir deras engagemang. FAK kan inte se det som negativt om detta också skulle medföra kritiska synpunkter på medelsdispositionen. Avgiftsfinansiering av de centrala organen måste ske via en central fond till vilken avgiftsmedel inllyter. Därifrån fördelas medlen vidare till de olika organen eller programmen för stöd till industriell FoU. Den centrala fonden skulle ha som uppgift att fördela avgiftsmedlen efter statsmakternas bestämmande. F. n. meddelas riktlinjer för de olika stödorganens verksamhet och fördelas medel till deras uppgifter genom beslut av riksdag och regering. Då samma bedömningar som f. n. skall styra fördelningen av avgiftsmedel sker alltså enligt kommittén inte någon förändring. Med hänsyn till det väsentliga avnäntztrinflytande som redan är inbyggt i beslutsfunktionen på myndighetsnivå tvivlar FAK på att någon mera påtaglig möjlighet att genom förändringar härvidlag åstadkomma ett bättre industriengagemang. Det finns därför inte anledning att vare sig generellt ändra inriktning av de olika stödorganens verksamhet i enlighet med avgiftsbetalztrnas prioriteringar eller att öka deras representation i organens beslutande instanser. Den tidigare diskuterade ntöjligheten att göra avdrag

76 huvuddrag sou 1976-55 Avgiftssysremets

för vissa bidrag till auktoriserade forskningsändamål utgör dock ett väsentligt undantag. Den väsentligaste generella effektivitetshöjzinde effekt som kan diskuteras är alltså det ökade engagemang jämfört med nuvarande som skulle bero på att företagen bidrar till finansieringen av stöd till industriell FoU. Som framhållits kan man vänta sig starkare engagemangju mera foretagsspecifika insatserna är. Man torde därför få räkna med ett svagare engagemang från industriföretagen i samband med en generell forsknlngsavgift enligt alternativ l än det engagemang byggnadsföretagen uppvisar på grund av byggnadsforskningsavgiften. Jämfört med nuvarande Förhållanden skulle atvgiftslinttnsiering av olika informativa. rådgivande och tekniska tjänster enligt kommitténs uppfattning främst hos de mindre och medelstora företagen. vilka öka engagemanget är verksamheternas målgrupper. Genom lorskningsavgiften får löprimära med behovet av FoU-insatser. vilket torde leda till viss retagen kontakt ökad efterfrågan på insatserna. Ett visst ökat engagemang vid avgiftslinansiering av stöd till forskning främst från de större företagen torde man också kunna räkna med. lnom byggnadsområdet ställer avgiftsbetalarna sålunda krav på att FoU-verksamheten skall generera användbara resultat. Totalt sett vill kommittén. med vad som nu sagts. inte överbetona en möjlig för- Det skall likväl från effektivitetssynpunkt föras stärkning av engagemanget. avgiftssystemet till godo. l direktiven anges att kommittén skall överväga om olika företagskabör differentieras. En sådan konstruktion tegoriers bidrag till finansieringen skulle kunna motiveras av att man önskar upprätthålla ett samband mellan och utnyttjande av FoU-insatser. Skäl härför skulle kunna avgiftsbetalning vara dels att stödet till industriell FoU ges selektivt. dels att vissa företagsgrupper såsom mindre och medelstora företag och företag i branscher med okomplicerad teknik inte har behov av att utnyttja insatserna för stöd till industriell FoU i lika stor utsträckning som andra grupper. FAK:s kan i alternativ l samband mellan olika lö- Enligt uppfattning avgiftsbetalning och utnyttjande av olika FoU-insatser inte retagsgruppers upprätthållas. Fördelningen av medel skall göras efter näringspolitiska prioriteringar utan att olika gruppers avgiftsbetalning påverkar bedömningen. Nyttan av systemet kommer företagen till godo kollektivt och i många fall på ett sätt som kan vara svårt att exakt dela upp på mottagare. Differentierad skulle möjligtvis också kunna övervägas om man avgift skulle erlägga avgift efter betalningsformågzi. l så fall ansåg att företagen skulle vinsten kunna komma ifråga som ztvgiftsbzis. Kommittén anser emellertid i princip att avgiften inom ramen lör ett generellt system bör belasta neutralt. dvs. utgå i proportion till företagens verksamhet och företagen att proportionen bör vara lika lör :illa företag. Avgiften bör också utformas effekter i möjligaste mån på ett sådant sätt att konkurrenssnedvridande undviks. För det selektiva systemet kan principerna för uppbörd och fördelning i vissa avseenden bli annorlunda. De näringspolitiska överväganden som i zilternativ av avgiftsmedel görs i alternativ 2 l skall styra fördelningen i huvudsak i samband med att statsmakterna beslutar om inrättande av ett selektivt system. Det selektiva systemet är avsett för ett speciellt ändamål

sou 197555 Avgi/tssysremers huvuddrag 77

för en viss grupp av företag. Det bör därför i vissa fall vara möjligt att utnyttja de effektivitetsvinster som ligger i en betydligt närmare koppling mellan avgiftsbetalning och utnyttjande. ett väsentligt inflytande för avgiftsbetalarna och ett därmed följande starkare engagemang i FoU-verksamheten. Uppbörd. medelsforvaltning och fördelning skulle därvid kunna ligga utanför budgetsystemet liksom när det gäller byggnadsforskningsfonden och arbetarskyddsfonden. För att sköta dessa uppgifter kan fonder. stiftelser eller liknande inrättas. Selektiva system skulle i vissa fall kunna administreras av branschforeningar. statsmakterna får ett indirekt inflytande genom bestämning av avgiftsunderlag. regler för fondernas administration samt sannolikt genom viss representation. l andra fall torde det vara lämpligare med utjämningsfonder som ingår i budgetsystemet utan särskilda styrelser. Fördelning av medel på ändamål skulle skötas av exempelvis STU. Ju bredare avnämarkrets och ändamål. desto naturligare blir en sådan lösning. Detta gäller också om systemet successivt skall kunna byggas ut genom att avgifter slås samman. l så fall underlättar det om avgiftsbasen är densamma för de olika systemen. För selektiva system som inte är avsedda att permanentas skulle utnyttjande av STU som fördelningsorgan i vissa fall innebära en flexiblare lösning. Avgränsning och utformning av avgiften måste givetvis bero på ändamål och avnämarkretsens sammansättning. De ändamål som ligger närmast till hands är sådana av gemensamt intresse för en bransch eller delbransch. Mönster fören branschforskningsavgift kan hämtas från det tidigare nämnda franska systemet. där branschinriktade institut finansieras av obligatoriska avgifter baserade på tillverkningen av vissa varugrupper. Avgiften kan givetvis kombineras med bidrag från skattemedel. l de fall ändamålen är avgränsade till teknikområde. företagsstorlek eller region får dessa förhållanden bilda underlag för avgiften.

8 Ambitionsnivå för stöd till industriell FoU

8.1 Mål för industriell FoU

Kommittén finner att skälen för att reformera finansieringssystemet i hög grad hänger samman med behovet att åstadkomma en Förändring av aktivt FoU-arbete. Som konstaterats redan inledningsvis har kommittén inte ansett sig ha till uppgift att redovisa egna näringspolitiska eller Forskningspolitiska ställningstaganden. FAK har därför funnit lämpligt att göra en bedömning av förväntad ambitionsnivå för stödet till industriell FoU på grundval av aktuella uttalanden och program. Bedömningen genomförs utifrån olika utgångspunkter. En är uttalanden om FoU-situationen i industrin och behovet av stöd till industriell FoU såsom de redovisas i planer hos myndigheter. av offentliga utredningar samt i olika programskrifter 0. d. En annan utgångspunkt är jämförelse mellan svenska och internationella förhållanden, vilken har gjorts i kapitel 4. En tredje är en bedömning av vilka krav som ekonomisk-politiska och näringspolitiska ambitioner kan förväntas ställa på stöd till industriell FoU. Vidare diskuteras vilka effekter sektorisering av den statliga FoU-verksamheten kan förväntas få på behovet av stöd till industriell FoU. Dessutom rekapituleras den nuvarande FoU-volymen som bas för trender. En diskussion av ambitionsnivå for stöd till industriell FoU kan ta industrins FoU-situation som utgångspunkt. Avsnittet om långtidsbudgeten i STU:s anslagsfrzimställning för budgetåret 1975/76 innehåller en diskussion av industrins FoU-situation. Verket beskriver förskjutningen från råvarubaserade industrier till industrier baserade på tekniskt kvalificerade specialprodukter. Marknadsbaserade tekniska utvecklingsprojekt som successivt kan förnya industrin måste enligt STU ges hög prioritet. annars riskerar äldre industrier att hamna i strukturarbetslöshet. Beträffande företagens FoU-situation anförs vidare att mycket tyder på att företag som gynnats av goda konjunkturer inte i motsvarande grad utnyttjar situationen för satsningar på långsiktigt FoU-arbete. Vidare innehåller avsnittet vissa slutsatser om behov av statliga FoUåtgärder. Där sägs att alla skäl talar för att relationen mellan åtgärder med kort- resp. långsiktig effekt på sysselsättningen. till vilka FoU-åtgärder hör. inte ar tillfredsställande. Eftersom STU intar en dominerande ställning i fråga om fördelning av stöd till industriell FoU är dess bedömningar av långsiktigt medelsbehov av sarskilt intresse.

80 Ambirionsnivâ för stöd till industriell FoU

I anslagsframställningen för 1977/78 redovisar STU ett långsiktigt ökningsalternativ som, bl. a. med hänsyn till det samhällsekonomiska läget är lägre än det som verket bedömer är det mest lönsamma från specifik teknisk FoU-synpunkt. De föreslagna ökningarna är väsentligt lägre än motsvarande under tidigare år. Som jämförelse kan nämnas att i anslagsfram- ställningen för l975/76 ansågs en direkt framskrivning av anslagsnivån från STU:s dittillsvarande - visa ett ökutgående planeringsverksamhet ningsbehov av 25 % per år för den närmaste femårsperioden. Det sades vara uppenbart att en direkt framskrivning av detta slag ger en stark underskattning av reella behov och möjligheter under en så lång tidsperiod. Sveriges lndustriförbund anser i skriften Industrin och forskningspolitiken från 1974 att den s. k. defensiva forskningen som syftar till att hålla redan etablerade produkter aktuella tagit allt större andel av FoU-resurserna i anspråk. vilket lett till att nyproduktforskningen fått allt knappare medel. FoUbudgetens andel av företagens kostnader måste därför höjas kraftigt anser förbundet. IVA uttrycker i remissyttrandet över forskningsrådsutredningens betänkande Forskningsråd (SOU 1975:26) oro för industrins långsiktiga utveckling med tanke på den allt starkare inriktningen på kortsiktiga FoUprojekt. lndustriförbundet beskriver också i nyss nämnda skrift strukturförändringen i industrin och FoU-verksamhetens roll därvidlag. En betydande andel av svensk industri baserar sig fortfarande på vår traditionella råvaruhantering. Råvaruindustriernas relativa betydelse för Sveriges ekonomi minskar emellertid. 1970 svarade malm,järn, stål, trävaror. massa och papper för endast 36 % av exporten mot 53 % 1950. Anledningen är att råvaruindustrierna liksom övrig industri genom FoU successivt höjt sin förädlingsgrad. Orienteringen mot en kunskapsindustri är emellertid en långsam process som enligt förbundet bör påskyndas genom energiska satsningar på FoU. För att industrin skall kunna göra en sådan omorientering krävs dock att tillräcklig grundforskning bedrivs i landet. Iden nämnda skriften hävdas att svenska företag med få undantag är för små för att själva anställa specialister för slagkraftiga grundforskningsinsatser. Det är alltså på grundforskningssidan staten i första hand måste ta sitt ansvar för utvecklingen mot en kunskapsindustri. De “hearings” FAK haft med industriföretag och andra företridare för industrin bekräftar att industriföretagen allmänt sett anser att ett starkt behov finns av ökade insatser för teknisk grundforskning. Vidare efterfrågas stöd “ till teknikupphandling. bättre möjligheter till uppdragsforskning vid universitet och högskolor samt förstärkta insatser inom informations- och dokumentationsområdet. Uttalandena har i allmänhet inte dokumenterat något större intresse för stöd till industriellt utvecklingsarbete. En upnfattning som härvid förts fram är att företagen. det gäller speciellt de större enheterna. i princip själva kan åstadkomma den FoU-insats som är erforderlig för att nå sina mål. Behovet av insatser för de mindre företagen vitsorcas likväl av de flesta. Nödvändigheten av att samordna FoU-politiken med industripolitiken i övrigt framhålls i Socialdemokratiska arbetarpartiets rapport om näringspolitiken från 1975. Därvid sägs att FoU-satsningarna liksom övriga tek-

SOU l976:65 Ambitionsnivâ städ

för till industriell FoU 81

niksatsningar bör ses som ett medel i den selektiva industripolitiken och ingå som delar i särskilda program för utvecklingen av olika branscher eller andra grupper av företag. Ett uttalande som tyder på prioritering av annan FoU framför industrins när det gäller ytterligare resurser görs i Socialdemokratiska arbetarpartiets forskningspolitiska program Socialdemokratisk politik för forskning från 1975. Därvid sägs bl. a. att produktion av socialt betingade varor och tjänster tagit en ökande andel av våra resurser i anspråk men att denna förskjutning ännu inte motsvaras av någon liknande förskjutning av forskningens inriktning. Det är därför enligt programmet viktigare att öka de forskningsinsatser som kan tjäna människorna som sociala varelser- konsumentskydd. arbetarskydd m. m. - än de insatser som styrs av traditionella förhållanden eller foretagsekonomiska överväganden. Centerpartiets program Arbete och näringsliv från 1975 ger uttryck för liknande tankegångar. Det sägs att sociala och ekologiska utgångspunkter måste vägleda forskning och utveckling. Vidare anförs att tvärvetenskapliga och teknikens problem sociala aspekter måste ges starkare betoning i forskningssammanhang. FoU är ett medel för att uppnå olika mål för den ekonomiska politiken. En utgångspunkt för diskussion av stöd till industriell FoU kan därför vara vilka långsiktiga krav som ekonomiskoch näringspolitiska mål kan förväntas ställa på FoU med anknytning till industrin. De kalkyler för den långsiktiga utvecklingen som presenteras i 1975 års Iångtidsutredning (SOU 1975:89) ger underlag för diskussion av ambitions» nivå för teknisk utveckling. Teknisk utveckling ingår i den s. k. restfaktorn. Restfaktorn innefattar deñnitionsmässigt allt som påverkar produktionsvolymen utöver den volymmässiga förändringen i insatserna av arbetskraft och kapital. Den förklarar en mycket stor del av produktionstillväxten. Förutom teknisk utveckling ingår bl. a. förändringar i kapacitetsutnyttjande. strukturrationalisering. samt högre utbildningsnivå. Långtidsutredningens bedömningar och kalkyler för tiden efter 1980 har störst intresse. Utredningen bedömer att restfaktorns utveckling efter 1980 i stora drag skall överensstämma med dess förväntade utveckling fram till 1980. Dess bidrag till produktionstillväxten blir därmed mindre än vad som var fallet under 1960-talet. särskilt i industrisektorn. Motiven till detta är sänkt strukturomvandlingstakt, ökad andel miljöinvesteringar, vilka inte höjer produktionskapaciteten samt långsammare utslagning av äldre produktionsanläggningar. En motverkande faktor är förbättrad utbildning för en större del av arbetskraften. Långtidsutredningen forutser en avsevärt lägre nivå för den totala produktionsökningstakten än hittills under efterkrigstiden. För FAKzs del kan den slutsatsen dras att snabbare produktionstillväxt kan uppnås genom att låta en höjd ambitionsnivå för teknisk utveckling ge restfaktorn ett högre värde och därmed större bidrag till tillväxten. Krav på näringslivets utveckling som f. n. har och under överskådlig framtid kan förväntas ha hög prioritet är hög sysselsättning, bättre arbetsmiljö och yttre miljö. demokratisering av arbetslivet samt hushållning med energi och råvaror. Det är näringspolitikens uppgift att bidra till att dessa mål uppfylls. FoU är därvid ett av flera medel. Sysselsättningsmålet. vilket upp-

FoU SOU l976:65 82 Ambitionsnivá _för stöd till industriell

fattas som primärt och styrande, ställer stora krav på näringspolitiken. delbetänkande Arbete åt alla (SOU Enligt sysselsättningsutredningens 1975:90) kan de sysselsättningspolitiska målen inte uppnås utan en avsevärd av näringspolitiken. Särskilt kraftiga näringspolitiska insatser förstärkning är erforderliga för att förverkliga de regionalpolitiska sysselsättningsmålen. för näringspolitiken bör därvid kompletteras med De centrala riktlinjerna Expansion av näringslivet behövs också regionala näringspolitiska program. för att få ekonomiskt underlag för erforderliga enligt långtidsutredningen reformer och jämvikt i de utrikes betalningarna.

Av bl. a. ovan redovisade skäl finns det politisk enighet om behovet av att stimulera nyetablering och utbyggnad av industriell produktion. långsiktigt Socialdemokratiska arbetarpartiets näringspolitiska program från 1975 demonstrerar stora ambitioner att åstadkomma en kraftig expansion av industrin. talar om behovet av att effektivisera industripolitiken. Erfaren- Rapporten visa att de befintliga industripolitiska medlen haft heterna sägs nämligen en relativt effekt. Detta anses speciellt gälla nyetablering men begränsad också utbyggnad och förnyelse av företag genom utveckling av nya proarbetsmiljö etc. De befintliga medlen dukter, ny teknik, företagsdemokrati, styrning av industrins uthar inte medgett en närings- och industripolitisk Man vill därför satsa på en kraftig utbyggnad av den statliga inveckling. dustrisektorn, etablera s. k. utvecklingsblock och införa ett system för plan-

mässig utveckling av branscherna. Skall en ökad statlig företagsamhet och s. k. utvecklingsblock ge en verklig sysselsättningsökning och inte endast ersättning av produktion någon antill stor del baseras på nya produkter. Utvecknanstans måste utbyggnaden innebär att hela systemet för produktion av en viss vara ses lingsblock har ofta ett nyckelföretag som vani ett sammanhang. Utvecklingsblocket ligen är den sista länken i kedjan. Rapporten talar om att nyckelforetaget och vara höggradigt kopplat till bör vara stort. ha en hög innovationstakt andra sektorer av ekonomin. Detta torde innebära att nyckelföretagen bör avancerade inom områden med snabb teknisk utsälja tekniskt produkter som är konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Såväl utbyggnad veckling av den statliga sektorn i allmänhet som etablerande av utvecklingsblock

torde således enligt FAK:s uppfattning ställa krav på stora FoU-insatser. från våren 1976 framgår att Av de näringspolitiska riksdagsmotionerna och industriell utbyggnad måste de borgerliga partierna anser att nyetablering måste därvid vara att främja forskning och undanstimuleras. Målsättningen Centerpartiet anser att resurstillväxten och sysselröja etableringshinder. varit för låg och ser som en anledning att utvecklingsmöjligsättningen företagen inte tillvaratagits. Partiet anför heterna i de mindre och medelstora därvid att en huvudlinje för näringspolitiken måste vara inriktning på ökad

produktion och sysselsättning i mindre och medelstora företag. Dessa företag att föra fram nya idéer. De anges av partiet ha de bästa förutsättningarna mindre och medelstora företagens behov av ekonomiskt stöd och olika typer med teknisk utveckling analyseras närmare i del lV. av service i samband är emellertid allmänt bekant. Skulle en Att det är ston och mångsidigt och medelstora bli en huvudlinje i den satsning på de mindre företagen industriella expansionen, kommer stora krav att ställas på stöd erforderliga till industriell FoU.

Ambitionsnivâ stöd till industriell för FoU 83

Moderata samlingspartiet framhåller att selektiva insatser näringspolitiska bör tillgripas främst som komplement till den allmänna ekonomiska rampolitiken. Selektiva åtgärder anses vara administrativt dyrbara och vara ägnade att leda till snedvridning av konkurrensen och till koncentration. Näringspolitiken borde i ökad utsträckning inriktas på generella åtgärder. Partiet föreslog våren 1976 att företagen skulle få möjligheter att göra skattefria avsättningar till forskningsfonder. Vidare framhölls att grundforskningen borde ökas. Också Centerpartiet anser att selektiva insatser använts för mycket på bekostnad av generella åtgärder. Sysselsiittningsutredningen anger i det nämnda delbetänkandet vilken typ av produktion som enligt dess uppfattning kan få stor sysselsättningsskapande effekt. Framställning av kompletta system torde bli en allt viktigare del av industriproduktionen. Denna typ av produkter utnyttjas ofta inom den offentliga sektorn. varför samhället bör ha relativt goda möjligheter att bedöma efterfrågan på produkterna åtminstone inom landet. Enligt utredningen kan det bli en av näringspolitikens väsentligaste uppgifteri framtiden att ta initiativ och bidra till genomförandet av stora industriella projekt. För att dessa mycket stora projekt skall bli möjliga att genomföra, krävs ett långtgående samarbete mellan olika intressenter. Samhällets stöd till industriell FoU-verksamhet kan bli ett viktigt inslag i utvecklingen av systemproduktion. Sådan systemproduktion kan tjäna som tillväxtmotiv i skilda regionala produktionssystem. För FAK:s del kan slutsatsen av det förda resonemanget dras att de näringspolitiska ambitionerna när det gäller nyetablering och expansion ställer stora krav på resurser för stöd till industriell FoU. En annan huvudlinje i Socialdemokratiska arbetarpartiets näringspolitiska program är att samhällets ansvar för näringslivets långsiktiga utveckling måste ta sig uttryck i vidgad planering. Denna skall leda fram till planer eller program för olika branschers utveckling. Centerpartiet föreslog våren 1976 att ett näringspolitiskt handlingsprogram skulle utarbetas baserat på en helhetssyn på näringslivet och dess uppgifter. Hittills har stöd till industriell FoU inte ingått i de särskilda utvecklingsprogrammen för olika branscher. Om åtgärder för planmässig utveckling av olika branscher införs i den omfattning som den näringspolitiska rapporten antyder, kan man enligt FAK förvänta sig relativt stora anspråk på FoU-stöd för olika branscher. l det föregående angavs också andra krav på näringslivet än expansion och konkurrenskraft. nämligen bättre arbetsmiljö och yttre miljö, ökad demokratisering samt bättre hushållning med energi och råvaror. Arbetsmiljöforskningen har de senaste åren expanderat kraftigt i och med inrättandet av arbetarskyddsfonden. Också FoU-verksamheten inom miljöområdet har byggts ut. Forskningen i samband med demokratisering förstärks avsevärt under de närmaste åren genom det beslut om program för arbetslivsforskning som riksdagen fattat 1976. För FoU kring hushållning med energi finns energiforskningsprogrammet. Dessa områden tycks således vara relativt väl tillgodosedda med resurser och organ.

84 Ambitionsnivâ stöd till industriell FoU för

8.2 Utveckling av sektoriell FoU-verksamhet

Behovet av allmänt stöd till teknisk utveckling påverkas av de olika samhällssektorernas FoU-resurser. Tillkomsten av ett flertal sektorsanknutna FoU-organ utgör. som redovisats i kapitel 3. den största Förändringen i svensk forskningsorganisation under senare år. Före andra världskriget var forskningen till stor del koncentrerad till universitet och högskolor. Sektorsprincipen har under senare år blivit allmänt accepterad FoU-politik. Sektorsprincipen har också när det gäller STU kommit till uttryck i riktlinjer för dess verksamhet inom olika samhällssektorer. l direktiven till STU-kommittén (l 1974:06) anges följande: STU:s uppgift att bidra till att främja utvecklingen inom olika samhällssektorer spänner över en lång rad olika områden såsom miljö. energi. hälso- och socialvård. utbildning. transporter och bostäder. För vart och ett av områdena finns ansvariga fackmyndigheter, som på grundval av regeringens och riksdagens politiska prioriteringar formulerar konkreta behov. Vissa av fackmyndigheterna har byggt upp eller är i färd med att bygga upp resurser för planering och ledning av FoU-verksamhet som ett av flera medel för att tillgodose dessa konkreta behov. STU:s uppgift bör även fortsättningsvis vara av kompletterande natur i förhållande till dessa myndigheter. När den sektorsansvariga myndigheten fått tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser for teknisk utveckling bör STU:s ansvar inom området upphöra. De forsta områdena för vilka en överföring av uppgifter från STU till sektorsorgan blev aktuella var miljö. arbetsmiljö och transportteknik. l fråga om miljöområdet anförde depanementschefen i bil. 15 till statsverksprol971 att STU borde koncentrera sina resurser på tekniskt inpositionen dustriella utvecklingsprojekt med hänsyn till att naturvårdsverket avsåg att svara för forskningsverksamheten. Liknande riktlinjer gavs för det transporttekniska området. Forskningen skulle stödjas av den 1971 nybildade transoch STU borde koncentrera sitt stöd inom omportforskningsdelegationen till tekniskt och industriellt Vad rådet transponteknik utvecklingsarbete. hänvisades till arbetarskyddsfondens tillkomst och gäller arbetsmiljöområdet behovet av samarbete med de ansvariga organen. Ett annat organ som överfrån STU är statens delegation för rymdverksamhet. som tagit FoU-ansvar inrättades Nationell finan- 1972. Viss del av programmet rymdverksamhet, sieras dock fortfarande av STU. inom miljö- och De ansvariga sektorsorganen begränsar sig emellertid arbetsmiljöområdena inte till forskning utan stöder också utvecklingsarbete. föreslog i sitt betänkande Samordnad miljö- Miljöforskningsutredningen forskning (Ds Jo 1974:8) att det tekniska utvecklingsarbetet inom miljövårdsområdet. som STU svarar for. tillsammans med vissa medel skulle överföras till naturvårdsverket. l bil. 15 till budgetpropositionen 1975 erinrar chefen för industridepartementet om att naturvårdsverket fr. o. m. budgetåret

1974/75 kan ge anslag till försöksanläggningar. Arbetarskyddsfonden kan

bl. a. ge stöd till industriellt utvecklingsarbete för att lösa arbetsmiljöproblem. STU har inte fått sektorsansvar för FoU-insatser på nya områden där sektorsorgan saknats. även i de fall dessa är utpräglat tekniska. Ett exempel som redogjorts för i kapitel 6 är energiforskningsprogrammet. Havsteknik är ett omrâde beträffande vilket samma tendens kan komma att göra sig gällande. En utredning om inrättande av ett organ för havsresursfrågor

Ambitionsnivâ fdr stöd till industriell FoU 85

pågår (I 1975:06). Inom det datatekniska området har STU emellertid fått behålla ansvaret för FoU-insatser, vilket är naturligt med hänsyn till områdets tvärtekniska inriktning. Sektorisering av forskningen minskar behovet av forskningsinsatser för olika samhällssektorer i STU:s regi. Samtidigt uppkommer nya områden mellan etablerade sektorer. Sektoriseringen kan leda till särskilda former för stöd till utvecklingsarbete av samma slag som arbetarskyddsfonden förfogar över. l sådana fall begränsas området för allmänt stöd till industriellt utvecklingsarbete. Tendensen torde dock inte göra sig så starkt gällande. Ökad sektorsforskning kommer sannolikt att påverka benägenheten till teknikupphandling som beskrivs i det följande. Som framgått anser sysselsättningsutredningen att offentliga Systemprodukter bör kunna spela en viktig industripolitisk roll. Även dataindustriutredningen tar upp stora samverkansprojekt. s. k. nationella projekt. i sitt betänkande Data och nåiringspolitik (SOU 1974:10). Syftet med nationella projekt iir enligt utredningen både att tillgodose väsentliga samhällsbehov och att bedriva effektiv industripolitik. System utvecklade efter svenska behov i samarbete med svenska företag ger dessa bättre konkurrensförutsättningar på både hemma- och utlandsmarknaden. Utredningen anser att nationella projekt kan bli ett industripolitiskt medel med hög verkningsgrad och föreslår därför att denna stödform ges ökad prioritet. Finansieringen kan ordnas på olika sätt. Utredningens uppfattning är att huvudanvändaren står för projektkostnaderna. men att industripolitiskt motiverade merkostnader bör betalas av STU. Stöd skall kunna lämnas till svenskt företag i samband med teknikupphandling om den tekniska utvecklingen i detta projekt är intressant jämfön med andra utvecklingsprojekt. Sveriges lndustriförbund anser i förenämnda skrift om forskning att det är önskvärt att offentliga industribeställningar med FoU-inslag kommer till ökad användning. Denna form anses enligt förbundet av många vara det mest effektiva sättet att höja teknik- och kunskapsnivån hos ett lands industri. lSocialdemokratiska arbetarpartiets näringspolitiska rapport från 1975 sägs att ett antal för samhällsekonomin positiva effekter skulle kunna uppnås om den offentliga upphandlingen i större utsträckning kunde användas till stimulans av industriell och teknisk utveckling. Därvid pekas bl. a. på förbättring av företagens intemationella konkurrenskraft och inriktning av produktionen på samhälleligt önskvärda produkter. Mot bakgrund av det anförda och av underhandskontakter som FAK haft med teknikupphandlingskommittén (I 1973:05) kan slutsatsen dras att teknikupphandling torde komma att användas i ökad utsträckning. Förfarandet kan ur industripolitisk synvinkel betraktas som ett alternativ till stöd till industriellt utvecklingsarbete. Behovet av allmänt stöd till industriell FoU skulle då minska inom de områden där teknikupphandling byggs ut. Vilken roll STU i framtiden skall ha som medverkande vid upphandling är en fråga för STU-kommittén och teknikupphandlingskommittén. Givetvis kan det bli aktuellt att STU finansierar industripolitiskt motiverade merkostnader i samband med teknikupphandling.

86 Ambitionsnivá jör stöd till industriell FoU

8.3 Kvantitativ bedömning

Redovisningen i kapitel 4 har visat att Sverige i fråga om teknisk och industriell FoU med sina 1,6 % av BNP ligger ungefari mitten vid internationell jämförelse. Några säkra bedömningar avseende behovet av stöd till industriell FoU i framtiden torde en jämförelse med andra länder inte ge. Erinras skall likväl om dels den låga forskningsandelen i den svenska industriinsatsen, dels den höga och ökande industrifinansieringenjämfört med andra länder. Omvänt uttryckt har Sverige en relativt sett låg sztmhåillslinetnsiering av FoU-produktionen. inte heller kan ett närmare studium av statistik över den nuvarande svenska industriella FoU-verksamheten ge säkra utgångspunkter för att l0kalisera eventuella brister i nuläget. Emellertid utgör den nuvarande nivån den utgångspunkt från vilken utvecklingstrender skall bedömas. Av totala FoU-insatser 1975 på drygt 4 miljarder kr. utfördes ca 2/3 av företagssektorn och denna andel har under de senaste åren visat tendens att öka. Även med beaktande av att FoU-arbetet i industrisektorn till viss del tillkommer som direkt eller indirekt beställningsuppdrag från den offentliga sektorn, dominerar industriñnansieringen. 1975 finansierade den offentliga sektorn 46 % av de totala FoU-kostnaderna. Den fördelande offentliga F0U-verksamheten inom teknik och naturvetenskap uppskattas för 1975 till 950 milj. kr. Sektorsforskningens betydelse kvantitativt sett är stor. STU och andra stödorgan tillhörande industridepartementet betalar f. n. ut ca 200 milj. kr om året som inte är sektorsanknutet. Om man tar hänsyn till övriga sektorers FoU-insatser. blir samhällsåtgärderna med industripolitisk motivering penningmässigt relativt små. Ett realistiskt utrymme kan f. n. uppskattas till under 10 % av den totala FoU-volymen. Med hänsyn till den relativt ojämna fördelningen av FoUinsatserna över industribranscher och teknikområden och med hänsyn till de stödda projektens karaktär torde dessa insatser dock få större samhällsekonomisk betydelse än vad deras andel av FoU-verksamheten utvisar. En enkel tidsserie som kan vara intressant inför en bedömning av framtida behov av industripolitiskt betingat FoU-stöd är den sammantagna anslagsvolymen till STU-organisationen. Under angivna budgetår har den varit följande (uttryckt i 1975 års kostnadsläge inom parentes).

1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

53 (91) 70 (116) 95 (147) 125 (166)

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

149 (198) 178 (221) 211 (232) 242 (242)

Källa: STU:s anslagsframställning för budgetåret 1976/77.

Det skall erinras om att vid ett generellt avgiftssystem har i det föregående förutsatts en avlösning också av nuvarande industribidrag till kollektiv forskning. Detta höjer medelsbehovet inom STU:s förvaltningsområde med om-

Ambiiionsnivâ för stöd till industriell FoU 87 sou 197555

kring 50 milj. kr per år i nuvarande kostnadsläge. Samtidigt har förutsatts att ett särskilt anslag utanför specialdestinationen skulle anslås för grundläggande forskning. varför nettohöjningen kan stanna vid några 10-tal milj. kr. FAK har i särskild ordning behandlat behovet av stöd till teknisk utveckling inom mindre och medelstora industriföretag. Vid sin behovsinventering har kommittén funnit att ytterligare insatser bör komma till stånd, vilken bedömning också kommer till uttryck i flera av de tidigare redovisade uttalandena. Detta bör särskilt beaktas vid övervägandena om linansiering. Frågan härom behandlas i del IV, Teknisk utveckling i mindre företag. FAK har också övervägt linansieringsbehovet för nya stora FoU-satsningar. För att lösa avgränsade samhällsproblem eller få till stånd nya specificerade verksamheter i enskild och offentlig sektor kan sålunda i vissa fall en stor sammanhållen FoU-insats krävas. När flera parter är engagerade, antingen llera forskningsområden eller flera beställare och det gäller samarbetsprojekt mellan offentlig sektor och företagssektorn har FAK valt beteckningen storprojekt. FAKzs sekretariat har efter överläggningar med bl. a. företrädare för STU och lVA sökt definiera begreppet samt diskuterat och exempliñerat detsamma. För att kunna tala om ett FoU-storprojekt måste volymen vara betydligt större än vad som är normalt inom det berörda området. branschen osv. FoU-innehållet bör dock minst vara 3 å 5 milj. kr och den förväntade effekten 10 a 50 milj. kr. Effekten kan mätas i besparing, total systemkostnad. produktionsvolym etc. Det visar sig att storprojekt är ovanliga och att förutsättningar för sådana inte så ofta föreligger. De tendenser som tas upp i detta avsnitt - sekför industriell FoU-verksamhet torisering. nya behovsområden tyder emellertid på att formen kan bli mera utnyttjad. Av särskilt intresse är som nämnts sådana storprojekt. där den offentliga sektorn och företagssektorn har gemensamma intressen. Projektet kan då ibland komma till stånd genom att marknaden definieras. Samarbetet kan då inledas med en teknikupphandling. l de flesta fall år dock detta inte möjligt, utan särskilt stöd krävs för att kunna genomföra projektet i en sammanhållen form. FoU-insatser - som de här Ett ökat behov av sammanhållna storprojekt deñnierats - kan förväntas. De samhällsorgan som har ansvaret för stöd till industriell FoU. dvs. i första hand STU, kommer sannolikt att verka för att FoU-resurser sammanförs i ökande utsträckning. Den ekonomiska omfattningen av särskilda insatser för de mindre företagen liksom eventuella kostnader för teknikupphandling kan under 1970talet inte väntas överstiga 100 milj. kr. per år. Ett sådant belopp skulle också räcka för en relativt väsentlig ökning av satsningen på t. ex. kollektiv forskning.

9 Kommitténs

ställningstaganden

l detta kapitel skall olika synpunkter vägas samman till ett ;arincigaiellt ställningstagande till avgiftsfinzmsiering av stödet till industriell FoU. FAK har från början ställt upp de båda systemmodellerna. den generella (alternativ l) och den selektiva (alternativ 2) som praktiskt möjliga gränsfall enligt de Förutsättningar som förelegat. Mot båda alternativen står självklart möjligheten att inte förändra nuvarande skattelinansierade system. Givetvis skall i diskussionen också erinras om de mellanfornter mellan de båda modellerna som teoretiskt kan tänkas. Praktiskt skulle sådana former kunna beskrivas som begränsningar av alternativ l eller utbyggnader av alternativ 2. Att det sistnämnda skulle kunna vara möjligt. t. ex. inom flera branscher eller geografiska områden med varierande och med avgiftsnivå separata former för uppbörd. har ju redan förutsatts. En begränsning av alternativ l kan åstadkommas på uppbördssidan, t. ex. genom att de minsta företagen undantas från avgiftsplikt. Frågan härom skall behandlas vidare idel lll. Någon mera omfattande minskning av avgiftsskyldigheten kan likväl inte komma ifråga. Med de principer som hävdats beträffande fördelningen av medel bör inte heller någon differentiering av avgiften ske. Dessa principer har också medfört, som tidigare sagts, att FAK:s prövning av stödformer och stödorgan blivit en praktisk tillämpningsfråga. Det generella systemet enligt alternativ l som innebär att i princip all industriproduktion i Sverige avgiftsbeläggs för att genom i huvudsak nuvarande former och nuvarande förmedlingskanaler finansiera nuvarande och tillkommande stöd till industriell FoU haralltså efter kommitténs diskussion kommit att framstå som också mest realistiskt av ntöjliga större konstruktioner. Kommittén vill ånyo understryka att avgiftsmedel inte bör utgå till insatser utanför de angivna områdena. Budgetåret 1976/77 kommer statliga anslag till åsyftade ändamål att uppgå till ca 300 milj. kr. Därtill kommer industribidrzigen till den kollektiva forskningen på ca 50 milj. kr. FAK har ingen anledning att ta ställning för en viss avgiftsvolym. Med hiinsyn till redan intecknade anspråk på medel och behov av resurser för utbyggnad har kommittén funnit att det iir realistiskt att som riikneexempel anviindzi 500 milj. kr i 1975 års prisnivå. Kommittén föreslår att finansiering av kollektiv forskning löses så att företagen får avriikna sina bidrag till industristiftelser från den forskningsavgift de har att inbetala. Statens stöd till kollektiv forskning via STU betalas av avgiftsmedel. Finansieringsmodellen syftar till att inom ramen lör ett

- 90 Kommitténs ställningstaganden sou 197555

generellt avgiftssystem så mycket som möjligt bibehålla den kollektiva forskningens nuvarande organisation och beslutsformer. Förutsättning för reduktionsrätt bör vara avtal om finansiering av ramprogram mellan STU och vederbörande stiftelse. motiveras inte av ett behov att förändra förhål- En avgiftsfinansiering landena för den kollektiva forskningen. Om ett generellt system införs uppkommer emellertid just for den samlinansierade forskningen en helt Att denna är negativ till den del engagemanget hos stiftelny situation. seföretagen minskar. har berörts tidigare. Det finns också viss risk för alltför stor tilldelning av resurser vid den diskuterade möjligheten att avräkna bidragen från en obligatorisk avgift. STU får en viktig uppgift att avväga volym och inriktning av olika program. Vidare måste vissa restriktioner införas för att garantera en harmonisk utveckling. Den positiva utvecklingsmöjligheten, som bla. ligger i forskningsprogram för nya områden. skall emellertid strykas under. av att applicera intresseprincipen på finansiering av ett så Lampligheten brett område som stöd till industriell FoU kan diskuteras. Kopplingen mellan avgiftsbetalning och utnyttjande av FoU-insatser blir svag för vissa grupper av företag inte minst de mindre och medelstora. Det har konstaterats att svensk industris FoU-situation inte generellt sett är sämre än andra OECD-länders. Nivån på svensk FoU-verksamhet är luckor kan inte iakttas. Den låga andelen forskning skulle hög. Pâtagliga möjligen kunna tolkas som ett handikapp på lång sikt. lnte heller ger den internationella intrycket att svenskt stöd till industriell FoU jämförelsen skulle vara sämre utvecklat. snarare är Sverige ett föregångsland. Fortsatt statligt stöd till industriell FoU har en bred förankring. Behovet av ökat stöd vid nuvarande ambitioner att använda detta medel i nåiringsiaolitiken torde mot denna bakgrund enligt FAK kunna tillgodoses i nuvarande system. Detta gäller även insatser för de mindre och medelstora företagen. Motiven för en avgift att skapa tillräckliga resurser och en stabil långsiktig inflationsskyddad tillväxt blir därmed inte så betydelsefulla. En fördel med avgiftsfinansiering av centrala stödorgan som kan sågas av intresseprincipen är det ökade engagemang som ligga i förlängningen uppkommer p. g. a. att företagen deltar i finansiering av stöd till ;ndustriell FoU. Genom att en särskild avgift tas ut kan medvetenheten om behovet av stöd väntas öka. Ökat engagemang kan höja effektiviteten i systemet. Förhållandet varierar givetvis mellan stödformer och företagsstorlekar. l sin genomgång av det generella systemets effekter har FAK konstaterat att en avgift på kort sikt drabbar företagen och försämrar deras intemationella konkurrenskraft. Företagen kompenserar sig emellertid genom övervältring. En avgift av den storleksordning som kommittén anger bör kunna övervältras relativt snabbt främst via priserna. Kommittén bedömer den av föeffekten på företagens FoU-verksamhet som retagen påtalade dämpande relativt Den bör också vägas mot den långsiktiga stimulansobetydlig. effekten av en ökad volym stöd till industriell FoU. De tekniska och administrativa problemen med ett generellt avgiftssystem går att lösa så, att systemets kostnader blir måttliga, vilket skall visas i del lll. Med alla omständigheter sammanvägda finner FAK inte tillräckliga skal att nu föreslå införande av en :allmän forskningsavgift på indusriproduk-

Kommitténs ställningstaganden 91

tionen för att finansiera stöd till industriell FoU. Denna bedömning anknyter till nuvarande ambitioner att utnyttja detta medel i näringspolitiken. Detta hindrar således inte att anordningen kan komma ifråga vid en betydligt ökad satsning på området. Vissa uttalanden om FoU-situationen talar för en höjd antbitionsttivå för stödet till industriell FoU. Den sammanvägda tendensen av uttalandena om behovet av stöd är emellertid relativt svårtolkad. De närings- och sysselsättningspolitiskzt mål som existerar f. n. i fråga om nyetablering och industriell expansion ger en antydan om ökade krav på industriell FoU och stöd till densamma. Detta gäller vare sig ambitionerna tar sig uttryck i ökad statlig industrisektor eller ökad satsning på mindre och medelstora företag. Förhållanden som kan verka begränsande när det gäller behovet av stöd till industriell FoU är sektorsutveckling av den statliga FoU-verksamheten och teknikupphztndling. Som framgår av det föregående kan också en viss del av de nâiringspolitiskzt satsningarntt komma att realiseras inom områden som främst efterfrågas av den offentliga sektorn. Modellen för selektiva system - alternativ 2 - syftar till nya eller förstärkta FoU-satsningar för en begränsad grupp av företag inom t. ex. en bransch. region eller ett teknikområde. Alternativet är till omfattningen obestämt och avsett att användas som komplement till nuvarande stödinsatser. då t. ex. företagsstrukturen lägger hinder i vägen för att behov av teknisk utveckling skall .kunna tillgodoses med nuvarande stödformer. Sådana fall kan vara att en bransch domineras av mindre och medelstora företag eller att strukturen inom ett område bör kompletteras avseende möjligheterna till teknikutvecklingsservice. För selektiva system kan principerna för uppbörd och fördelning bli annorlunda. l vissa fall kan det vara lämpligt att lägga uppbörd. medelsförvaltning och fördelning av medel utanför budgetsystemet. För att sköta uppgifterna bör fonder. stiftelser eller liknande inrättas. Över dessa bör avgiftsbetalarna kunna ges ett väsentligt inflytande. l andra fall torde det vara lämpligare med fonder som ingår i budgetsystemet. Fördelning av medel skulle skötas av exempelvis STU. Kommittén finner selektiva system motiverade i sådana fall där behovet av teknisk utveckling är uppenbart ur samhällelig synvinkel. FoU-insatserna är nära anknutna till en viss foretagsgrupp. vilket att ingör det naturligt satserna finansieras av gruppen. Den nära anknytningen medför att man kan förvänta sig ett relativt starkt engagemang från avgiftsbetalarna. vilket ytterligare förstärks av möjligheter till ett decentraliserat uppbörds- och fördelningssystem och ett inflytande över medlens fördelning i vissa fall. Stimulanseffekterna på företagens tekniska utveckling av de nya eller förstärkta insatserna kan motivera en särskild avgift på företagen med därav följande uppbördskostnader för det selektiva systemet. Avgiftsmedlen kan där så är lämpligt kombineras med bidrag som utgår från skattemedel. Alternativ 2 kommer givetvis endast ifråga för det fall att det generella systemet inte införs. Problemen med att avgränsa avgiftsunderlag efter bransch och region tas upp i del lll.

D61 HI Forskningsavgiftssystemets

konstruktion

10 Avgiftspliktig verksamhet

10.1 Industribegreppet

Forskningsavgiftskommittén (FAK) har forordat en omläggning av finansieringssystemet endast om en betydligt ökad satsning på stöd till industriell FoU kommer i fråga (kapitel 9). Enligt direktiven skall under alla förhållanden en avgiftskonstruktion redovisas. FAK:s överväganden i detta avseende, som alltså inte är ett förslag om införande av avgift, redovisas i denna del. Forskningsavgiften avses träffa industriell tillverkning. Det gäller alltså först att finna en entydig och praktiskt användbar definition av begreppet industriell tillverkning och därefter precisera det underlag avgiften skall beräknas på. Det ligger närmast till hands att undersöka möjligheterna att använda antingen omsättningen, lönesumman eller förädlingsvärdet som underlag. Avgiften kan sedan beräknas som en procentuell andel av detta underlag. FAK har vid avgränsningen av vad som är att hänföra till industri utgått ifrån den näringsgrensindelning som tillämpas i den officiella statistiken. Enligt nu gällande av FN fastställda överenskommelse (lSlC 1968) definieras följande näringsgrenar. . Jordbruk, skogsbruk. jakt och fiske . Gruvor och mineralbrott . Tillverkningsindustri

OO\IO\UI:ÅbJI\JI_

El, gas, värme och vattenverk . Byggnadsindustri . Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse . Samfärdsel, post och televerk . Banker och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet 9. Offentlig förvaltning och andra tjänster Industrisektorn utgörs av summan av näringama 2, 3 och 4 i ovanstående förteckning. Branschklassificeringen i officiell svensk statistik benämns Svensk näringsgrensindelning (SNI) och är direkt anknuten till ISIC 1968. Denna indelning används bl. a. i den svenska industristatistiken. Branschklassificeringen bygger på de varor som tillverkas. För arbetsställen med blandad tillverkning fastställs branschtillhörigheten med utgångspunkt från vad som huvudsakligen produceras. Varje enhet klassificeras således med

94 Avgiftsplikrig verksamhet

ledning av verksamhetens inriktning. Tillverkningsprocessens utformning saknar som regel betydelse. Huvudsyftet med industristatistiken är att mäta produktionen av olika varor i reala termer. Enheterna är ton, styck etc. Därtill beräknas ett produktionsvärde i kronor. Uppgifterna insamlas och redovisas per arbetsställe. I redovisningen ingår endast arbetsställen med i genomsnitt minst fem sysselsatta. Arbetsställe med mindre än fem anställda betraktas som hantverk och inte som industri. I SCB:s företagsstatistik klassificeras hela Företagets verksamhet med ledning av den huvudsakliga inriktningen. Den branschkod Företaget tilldelas av myndigheterna används endast som underlag för statistiska sammanställningar och är inte bindande för företaget. Det är uppenbarligen inte möjligt att låta den branschkod ett företag tilldelats i ett företagsregister eller liknande bli avgörande för om företaget helt eller delvis skall erlägga forskningsavgift för sin verksamhet. En lagstiftning om forskningsavgift måste därför innehålla en definition av det omrâde for vilket en avgift skall erläggas. Den statistiska definitionen anger ett entydigt begrepp och därför föreslås att avgränsningen sker genom hänvisning till den näringsgrensindelning som tillämpas inom den officiella statistiken. I andra sammanhang har delvis annorlunda definitioner av industrisektom använts. Det vid inkomsttaxeringen medgivna särskilda forskningsavdraget (avsnitt 3.1) är knutet till industriell tillverkning i vid bemärkelse. Utöver ren varuproduktion räknas kraftverks- och gruvdrift samt byggnadsverksamhet in. En liknande avgränsning gjordes i samband med 1964 års beslut om särskilt investeringsavdrag for industrins maskininvesteringar. I det sammanhanget konstaterades också att hela verksamheten borde betraktas som en industriell rörelse om den huvudsakligen avsåg industriell tillverkning. Enligt FAK:s mening bör forskningsavgift enligt alternativ l utgå för tillverkningsindustri (SNI 3) och gruvor och mineralbrott (SNI 2). Möjligheterna att integrera byggnadsindustri (SNI 5) i systemet tas upp i avsnitt 13.4. Som nämnts i avsnitt 6.3 lämnas energiproduktionen (SNI 4) åsido. Ifall avgiften skall avse en del av den industriella verksamheten t. ex. viss angiven bransch - alternativ 2 - kan samma metodik användas. Avgiftsskyldigheten begränsas då till de industribranscher som tillverkar vissa varugrupper. För att kunna karaktäriseras som industriell bör verksamheten ha viss omfattning. Det är inte kommitténs mening att hantverksmässigt bedriven varuproduktion skall träffas av forskningsavgift. I första hand bör därför enheter med mindre än fem anställda uteslutas. Kommittén prövar i avsnitt 10.3 möjligheterna att begränsa avgiftsuttaget till verksamheter av ännu större omfattning. Detta ställningstagande innebär att all industriell verksamhet ingår, oavsett var den bedrivs och oavsett ägarförhållandena. Delar av statlig och kommunal verksamhet kan komma att ingå. Större delen av den tekniska verksamheten i kommuner, landsting, affársverk etc., definieras emellertid som serviceverksamhet och faller därmed utanför industribegreppet. Verkstäder inom affärsdrivande tekniska verk, underhållsverkstäder och skyddade verkstäder kan dock komma att ingå.

sou 1976:65 Avgiftspliktig verksamhet 95

10.2 Avgiftsskyldighetens omfattning

FAK har vid utformningen av avgiftskonstruktionen tagit fasta på att forskningsavgiften skulle bli en liten del av företagens kostnader och att uppbörden bör vara så enkel som möjligt. Kommittén har utgått från att särskilda rutiner for att beräkna avgiftsunderlag etc. i möjligaste mån bör undvikas. De företag eller förvaltningar som driver den industriella verksamheten bör vara avgiftsskyldiga oavsett juridisk form. Avgiftsskyldigheten skall avse företagens verksamhet i vid bemärkelse. Detta innebär att underlaget inte bara kommer att utgöras av värdet av den egentliga industriproduktionen utan bör omfatta allt som är nära knutet till denna verksamhet. Avgiften bör träffa företagets integrerade verksamhet i den mån den har nära anknytning till tillverkningen. Detta innebär att större företags centrala avdelningar, laboratorier etc. bör ingå. l de företag, där försäljningen av de egna produkterna sker genom företagets egen försorg, t. ex. genom lokala försäljningskontor, bör även detta räknas in i underlaget. l den mån huvuddelen av försäljningen avser andra produkter än de som tillverkats inom företaget eller koncernen, t. ex. importerade varor. betraktas försäljningsverksamheten som handel och faller därmed utanför det avgiftspliktiga området. Nedan diskuteras vilka kriterier som bör gälla ifall företagets verksamhet till viss del faller utanför SNI 2 och 3, gruvdrift och industri. I koncerner och företagsgrupper förekommer en rad olika sätt att organisera verksamheten för att sammanföra eller dela upp ansvaret. Självfallet bör formen for att organisera rörelsen ha så liten betydelse som möjligt när det gäller att beräkna underlag för en forskningsavgift. Å andra sidan är det inte lämpligt att ålägga koncerner och företagsgrupper att utveckla särskilda rutiner i redovisningen endast för detta ändamål. Krav på sammanläggning av verksamhet som bedrivs av olika juridiska personer kan inte heller ställas. Eftersom endast tillverkande företag är avgiftsskyldiga, blir rena försäljningsbolag undantagna. Detta medför att företag som både tillverkar och försäljer varorna kan få ett större underlag än rena tillverkningsbolag som producerar varor som därefter säljs genom andra bolag i samma koncern. Här får sättet att organisera verksamheten viss betydelse för avgiftsunderlagets storlek. Kommittén ser inga möjligheter att förhindra detta och finner det inte heller nödvändigt. För företag med både industriell och annan verksamhet, uppkommer problemet i vilken utsträckning icke-industriell verksamhet bör räknas in. FAK har nyss konstaterat att FoU-verksamhet, administration etc. som är delar av ett industriföretags verksamhet bör ingå i avgiftsunderlaget. För övriga fall har kommittén kommit fram till följande regler för hur blandad verksamhet bör behandlas. För det första bör all industriell verksamhet av viss minsta omfattning utgöra underlag för forskningsavgift även om den är en liten del av ett stort företags rörelse. Var storleksgränsen bör gå diskuteras i det följande. Särskild redovisning av den industriella verksamheten blir i dessa fall ofrånkomlig. För det andra bör en främmande verksamhet av relativt sett liten omfattning inte ge anledning till uppdelning av företaget i en avgiftsskyldig del och en annan del. Om ett företags rörelse till minst 90 % avser industriell

96 Avgiflsplikfig verksamhet sou 1976:65

verksamhet bör hela verksamheten enligt kommitténs mening utgöra underlag for en forskningsavgift. l andra fall får särskild redovisning av den

industriella delen ligga till grund for avgiftsberäkningen. Syftet är att vid

marginella inslag av främmande verksamhet undvika särredovisning. De förenklingar som därigenom uppnås bör vara väsentliga för avgiftsskyldiga och uppbördsmyndigheter. Metoden att avgränsa främmande verksamhet blir olika beroende på vilket underlag för avgiftsberäkningen som väljs. Är lönesumman bas får en klassificering av de anställda efter sysselsättning göras, är forädlingsvärdet bas får särskild beräkning göras for de olika delarna. Omsättningen delas upp så att intäkter från försäljningen av egna produkter förs till avgiftsunderlaget.

10.3 Storleksavgränsning

Tidigare har konstaterats att i den officiella statistiken är industriell verksamhet definierad för arbetsställen med minst fem anställda. Med begreppet anställda menas här och i fortsättningen arbetsstyrkan omräknad till antal helårsarbetande, dvs. årsverken. FAK har emellertid kommit fram till att oberoende av avgiftsunderlag och uppbördsmetod bör antalet avgiftsskyldiga av praktiska uppbörds- och kontrollskäl reduceras i möjligaste mån genom en begränsning av avgiftsplikten till verksamhet av viss minsta omfattning. I flera andra lagstiftningssammanhang har antalet anställda använts som gräns. Enligt den nya bokföringslagen är företag med minst två anställda skyldiga att upprätta årsbokslut. För företag med mer än tio anställda skall bokslutet ges viss föreskriven utformning. Företag med minst 25 anställda omfattas av reglerna i lagen om styrelserepresentation for de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (SFS 1976:351). l reglerna om byggnadsforskningsavgiften är byggnadsforetag med mindre än tre årsarbetare undantagna från avgiftsskyldighet. Kommittén har stannat for att man liksom i dessa andra fall bör välja en gräns med ledning av antalet anställda. Givetvis är det även möjligt att fastställa en gräns anpassad till avgiftsunderlaget, t. ex. en omsättning, lönesumma eller ett forädlingsvärde av viss storlek. En svårighet är då att det kan bli nödvändigt att fortlöpandejustera en sådan gräns for inflationen.

Övervägande praktiska skäl talar därför for att välja antalet anställda som

underlag for avgränsningen. l tabell 10:1 visas hur många företag som blir avgiftsskyldiga vid olika avgränsningar. Tabell 10:2 visar antalet företag i olika branscher år 1973 enligt foretagsregistrets uppgifter. Inom industrin (SNI 2 och 3) var antalet företag med minst tio årsanställda 8 229 av totalt 26 044. 4 902 företag hade 20 eller ller anställda. Företag klassas i foretagsregistret enligt ett mestkriterium som innebär att företag som bedriver flera slag av verksamhet har forts till den näring och bransch som representerar tyngdpunkten i produktionens forädlingsvärde. Detta innebär att ett antal företag med blandad verksamhet, möjligen några hundra, kan tillkomma som avgiftspliktiga. Likaså tillkommer ett litet antal avgiftspliktiga verksamheter inom den offentliga sektorn.

sgu 197555 Avgiftspliktig verksamhet 97

Tabell 10:1 Företag i storleksklasser i industri och byggnadsverksamhet 1973

Näringsgren (SNI) Företag med minst

20 anställda 10 anställda 5 anställda

2 + 3 lndustri och gruvdrift 4 902 8 229 12 657 5 Byggnadsverksamhet 1 577 3 332 6 431

Tabell 10:2 Antal företag i industri och byggnadsverksamhet 1973

Näringsgren (SNI) Storleksklass - antal anställda Summa Summa företag anställda 0-4 5-9 10-19 20-49 50-199 200-

2 Gruvor och mineralbron 260 100 39 37 17 7 460 12 259 31 Livsmedels-, dryckesvaru- 0. tobaksindustri 1 694 535 337 224 100 64 2 954 76 265 32 Textil-, beklädnads-, lädero. lädervaruind. 1 429 386 334 337 209 54 2 749 63 449 33 Trävaruindustri 2 468 731 617 492 261 49 4 618 75 790 34 Massa-. pappers- 0. pappersvaruindustri. grafisk industri l 217 490 378 250 190 96 2 621 138 124 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast-

3 Tillverkningsindusrri, totalt 13 127 4 328 3 288 2 649 l 603 589 25 584 958 310 5 Byggnadsindusrri 24 160 3 099 l 755 l 125 376 76 30 591 221 628

Källa: SCB:s företagsregister.

Av huvudsakligen praktiska skäl anser FAK att antalet avgiftsskyldiga bör begränsas kraftigt. FAK föreslår därför att endast industriell verksamhet med minst 20 helårsarbetande blir avgiftsskyldig. Den Föreslagna gränsen vid 20 årsanställda leder enligt tabell 10:2 till en minskning av antalet avgiftsskyldiga med över 60 % jämfört med om gränsen gått vid 5 årsanställda. De allra minsta företagens bidrag till de totala intäkterna från en avgift är dessutom litet. Enligt tabell 11:9 skulle löretag med mindre än 20 anställda svara för mellan 6,3 och 8,5 % av de totala inkomsterna beroende på vilket underlag för beräkningen som väljs. l gruppen mindre och medelstora industritöretag brukar enheter med upp till 200 anställda inräknas. Flertalet anställda i dessa företag skulle trots den begränsning som FAK valt ändå ingå i systemet. Om ett selektivt system - kommitténs alternativ 2 - skulle komma ifråga

98 verksamhet SOU 196:65

Avgiftspliktig

kan det ñnnas anledning att utnyttja en annan storleksgräns. Syftet ned ett sådant system kan t. ex. vara att finansiera särskilda åtgärder riltade till de minsta industriiöretagen. Forskningsavgift bör dock enligt konmitténs mening inte heller i detta fall erläggas för industriell verksamhet ned mindre än 5 sysselsatta. FAK återkommer till alternativ 2 i avsnitt 3.1.

11 Alternativa

avgiftsunderlag

1 1.1 Utgångspunkter

En forskningsavgift av det slag FAK diskuterar innebär att det inte finns någon självklar koppling till visst avgiftsunderlag. Kommittén har berört frågan i kapitel 7. Behovet av stöd till teknisk FoU eller förmåga att utge avgift har inte något direkt samband med förädföretagets lönesumma, lingsvärde, omsättning, vinst, investeringar eller liknande. Kommittén har vidare funnit att en forskningsavgift for avgiftsbetalarnas del på sikt övervältras. Avgiften bör därför enligt kommitténs mening baseras på ett relativt brett mått på företagets aktivitet. Därtill har det varit en utgångspunkt för kommittén att i möjligaste mån begränsa uppbördskostnaderna. De avgiftsunderlag som i första hand behandlas är lönesumman, omsättningen och förädlingsvärdet. Dessutom berörs bl. a. företagets vinst och investeringar. Avgiften beräknas som en procentuell andel av ifrågavarande bas. I flera sammanhang har utredningar gjorts och förslag lagts fram till förändrade baser och uppbördssystem för byggnadsforskningsavgiften. De har antingen inneburit utvecklingar av den nuvarande byggforskningsavgiften eller baserats på de särskilda förhållanden som råder i byggbranschen. Materialet har därför varit av mindre direkt betydelse för FAKzs arbete. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) skall bl. a. överväga att -jämsides - i ökad utsträckning med bibehållen använda nettovinstbeskattning produktionsfaktorskatter för olika ekonomisk-politiska syften. Om beredningen lägger fram förslag till någon form av bruttobeskattning, kan en anknytning av en forskningsavgift till det systemet framstå som ett alternativ till den särlösning FAK utarbetat.

11.2 Tillgängliga uppgifter i företagens redovisning

Underlaget för en forskningsavgift bör om möjligt vara lätt tillgängligt för den avgiftsskyldige i hans bokföring. Det är därför av största betydelse om underlaget kan utgöras av en uppgift som den avgiftsskyldige tar fram för annat ändamål. Utredningen om företagens uppgiftsplikt konstaterar i betänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12) att företagen lämnar ett mycket stort antal primäruppgifter varje år. 1971 lämnades ca 40 milj. blanketter

100 A/ternariva avgiftsunderlag

in. Av dessa avsåg 90 % skatter, tullar och socialförsäkringsavgifter. Utredningen konstaterar att uppgiftslämnandet ofta är sammankopplat med företagens övriga rutiner. Krav på uppgifter ger upphov till nya rutiner och en omfattande planering måste till. Möjligheterna att anknyta redovisning av forskningsavgift till redan existerande uppgiftsplikt och rutiner illustreras i följande redogörelse för uppgiftslämnande till SCB och om föreskrivna rutiner för företags bokslut. till SCB. Samtliga företag .med arbetsställen inom in- Uppgjfrslâmnande dustrin där det finns minst fem sysselsatta lämnar uppgifter till den tidigare nämnda industristatistiken. Uppgiftsskyldigheten är omfattande och avser bl. a. totalvärdet av produktionen fördelat på varugrupper, förbrukning av råvaror och energi samt antal sysselsatta i olika kategorier liksom personalkostnader. Byggnadsföretagen lämnar likanade uppgifter inom ramen för den årliga redovisningen av byggnads- och byggkonsultverksamheten. Uppgifter om ekonomisk ställning m. m. lämnas till SCB av alla företag med mer än 50 anställda och av ett urval mindre företag. specificerade balans- och vinst- och forlusträkningar redovisas. Resultat, forädlingsvärde och dolda reserver samt underlag för finansierings- och räntabilitetsanalyser beräknas. till SCB är sekretesskyddade. Det är därför De uppgifter som lämnas inte möjligt att via SCB inhämta underlag för en forskningsavgift. Det är för företagen att utnyttja underlaget eftersom kravet på inte heller möjligt precision är för lågt. De nya bok/örings- och aktiebolagslagarna. Riksdagen antog 1975 en ny (SFS 1975: 1385). Den innehåller bl. a. redovisningsregler som aktiebolagslag, samordnats med bokföringslagen genom hänvisningar. För aktiebolag gäller bl. a. att resultatet för olika rörelsegrenar och driftsställen skall tas in i en årsberättelse. (SFS 1976:125) antogs i mars 1976 och den träder i Ny bokföringslag kraft 1977-01-01. Enligt den nya bokföringslagen blir alla näringsidkare bokföringsskyldiga. 1 propositionen framhölls att det huvudsakligen är skatteintresset som har medfört detta. Flertalet bokföringsskyldiga har skyldighet att införa årsbokslut bestående av resultaträkning och balansräkning i en årsbok. Enskilda näringsidkare med inte mer än två årsanställda och vars omsättning i rörelsen understiger 200 000 kr. har undantagits från reglerna om årsbokslut. Det stadgas också att resultaträkningen alltid skall uppta verksamhetens bruttointäkter, dvs. omsättningssumman. Aktiebolag är dessutom att redovisa omsättningssumman offentligt. Detta inskyldiga att betala forskningsavgift är nebär att samtliga företag som kan komma bokföringsskyldiga och skall upprätta årsbokslut. l bokföringslagen ges regler för vad som hänförs till begreppet omsättning. I den resultaträkning som företag med mer än tio sysselsatta har att upprätta skall rörelsens intäkter anges. De skall fördelas på försäljningssumma och övriga rörelseintäkter. Där ingår ej finansiella intäkter och extraordinära intäkter, de skall redovisas separat. På grund av svårigheter att åstadkomma entydiga regler för vilka olika föreskrivs på kostnadssijan endast poster som skall ingå i en resultaträkning, specificering av avskrivningar, finansiella kostnader och extraord nä ra kostnader. Det har överlämnats år företagen att med beaktande av god redo-

Alternativa avgiftsunderlag 101

visningssed göra den ytterligare uppdelning som i det särskilda fallet framstår som lämpligt. Aktiebolag skall dock redovisa uppgifter om personalkostnader i årsberättelsen. Detta innebär att en forskningsavgift, om den skall kunna beräknas ur årsbokslutet, inte kan baseras på en del av rörelsens kostnader. Kommittén har konstaterat att företagets omsättning eller bruttointäkter skall anges i flera sammanhang. En uppdelning av omsättningen på verksamhetsgrenar skall redovisas till SCB av alla företag med minst 50 anställda. Motsvarande fördelning görs ej av personalkostnader eller förädlingsvärde. Den enklaste anpassningen till gällande redovisningsregler m. m. erhålls därför om en forskningsavgift baseras på omsättningen. Begreppet omsättning bör då definieras som rörelsens intäkter enligt den nya bokföringslagen. Finansiella intäkter och extraordinära intäkter ingår därmed inte.

11.3 Lönesumman som avgiftsunderlag

Om lönesumman väljs som underlag for en forskningsavgift, ligger det närmast till hands att utforma avgiften med gällande arbetsgivaravgifter som förebild. Forskningsavgiften blir då en bland flera arbetsgivaravgifter som utgår med en viss procent av lönesumman på samma sätt som t. ex. byggnadsforskningsavgiften. En arbetsgivaravgift är lätt att beräkna och hantera i ett uppbördssystem. FAK har målsättningen att avgiften skall beräknas på ett brett mått på den avgiftsskyldiges industriella aktivitet. En avgift på lönesumman fångar en väsentlig del av aktiviteten. En avgift med denna utformning träffar dock personalintensiva företag hårdare än andra. Detta innebär bl. a. att de mindre och medelstora får stå för en proföretagen portionellt stor del av avgiften. Kommittén anser att dessa snedvridande effekter inte är acceptabla och konstaterar att ett annat underlag bör väljas som ger en jämnare fördelning i detta avseende. För att kunna göra en fullständig jämförelse bibehålls även detta alternativ i de följande beräkningarna av avgiftens fördelning och i genomgången av möjliga uppbördssystem. För att senare kunna jämföra effekter av olika avgiftsunderlag redovisas här en beräkning av hur avgiften skulle ha fördelat sig i ett generellt avgiftssystem med en uppbörd på ca 350 milj. kr. år 1973. Den omfattningen motsvarar ca 500 milj. kr. i 1975 års priser. På basis av företagsregistrets uppgifter om antalet anställda och arbetslönema föranleder en sådan uppbörd en arbetsgivaravgift på 1 % av lönesumman. l tabellerna 11:1 och 11:2 visas utgångsmaterialet och i tabell 11:3 beräkningen. Underlaget är delvis bristfälligt men vissa allmänna förhållanden kan belysas. Det framgår att verkstadsindustrin skulle svara för en stor del av industrins bidrag (44 %). Avgiften från gruvor och mineralbrott, SNI 2, motsvarar drygt 1 % av industrins avgift. Avgiften för ett företag med 20 årsanställda blir ca 9000 kr. enligt värdena för 1975. Industristatistiken medger en riktigare branschfordelning än finansstatistiken. eftersom arbetsstället är redovisningsenhet i stället för företaget. Tabell 11:4 visar de avvikelser som skillnaderna i mätmetod ger. Vid en branschdifferentierad avgift som endast debiteras för viss tillverkning kan man räkna med att utfallet överensstämmer med det som kan beräknas

102 Alternativa avgiftsunder/ag

Tabell 11:1 Antal anställda i industri och byggnadsverksamhet 1973

Näringsgren Storleksklass - antal anställda summa

0-4 5-9 10- 19 20-49 50- 199 200-

2 Gruvor och mineralbrolt 467 677 527 l 042 1 307 8 239 12 259 31 Livsmedels-, dryckesvaru- 0. tobaksindustri 3 095 3 580 4 496 6 451 9 835 48 808 76 265 32 Textil-, beklädnads-, läder- 0 lädervaruindustri 2 201 2 566 4 503 10 490 20 152 23 537 63 449 33 Trävaruindustri 3 741 4 842 8 401 15 080 23 010 20 716 75 790 341 Massa-, pappers- 0 pappersvaruindustri 120 171 395 1 324 3 436 73 783 79 229 342 Grafisk industri 2 127 3 040 4 726 6 354 16 482 26 166 58 895 35 Kemisk industri, petroleum-. gummivaru-, plast- 0. plastvaruindustri 1 201 1 586 2 654 5 076 11 035 40 973 62 525

3 Tillverkningsinduslri, totalt 22 893 28 761 44 704 81 408 151 234 629 320 958 310 5 Byggnadsindusrri 22 163 20 266 23 442 34 031 32 567 89 159 221 628

Källa: SCB:s företagsregister.

Tabell 11:2 Lönesumma 1973 i industri och byggnadsverksamhet. Mili. kr. Uppgifterna härrör från SCB:s företagsregister och avser lönesumma som utgjort underlag för debitering av arbetsgivaravgift Storleksklass - antal anställda Summa Näringsgren 0-4 5-9 10-19 20-49 50-199 200*

2 Gmvor och mineralbrol! 13 20 17 35 46 345 476 31 Livsmedelsa dryckesvaru- o. tobaksindustri 68 90 123 191 320 1 650 2 442 32 Textil-, bek1ädnads-, läder- o. lädervaruindustri 51 64 116 291 593 707 1 822 33 Trävaruindustri 95 132 245 453 729 710 2 364 341 Massa-, pappers- 0. pappersvaruindustri 3 5 12 41 118 2 603 2 782 342 Grafisk industri 67 99 163 224 577 1 034 2 164 35 Kemisk industri, petr0leum-, gummivaru-, plast- o. plastvaru-

3 Tillverkningsindusrri, totalt 603 843 1 385 2 611 5 045 22 699 33 186 5 Byggnadsinduslri 646 627 779 1 209 1 222 3 475 7 958

Alternativa avgiftsunderlag 103

på grundval av industristatistiken. Denna beräkning anges här bara som exempel. Motsvarande beräkning görs inte lör de andra avgiftsbaserna. Differenserna blir ungefär likartade.

Tabell 11:3 Forskningsavgift baserad på lönesumman. Milj. kr. Lönesumma 1973 enligt SCB:s Företagsregister. Avgift l % av lönesumman

Näringsgren Storleksklass - antal anställda Summa

0-4 5-9 10-19 20-49 50- l 99 200-

2 Gruvor och mineral/bro!! 0,1 0,2 0,2 0,4 0,5 3,4 4,8 31 Livsmedels-, dryckesvaru- 0. tobaksindustri 0,7 0,9 1,2 1,9 3,2 16,5 24,4 32 Textil-, beklädnads-, läder- 0. lädervaruindustri 0,5 0,6 1,2 2,9 5,9 7,1 18,2 33 Trävaruindustri 1,0 1,3 2,5 4,5 7,3 7,1 23,7 341 Massa-, pappers- 0. pappersvaruindustri 0,0 0,0 0,1 0,4 1,2 26,0 27,7 342 Grafisk industri 0,8 1,0 1,6 2,2 5,8 10,3 21,7 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-. plast- 0. plastvaru-

3 Tillverkningsindustri,

Tabell 11:4 Forskningsavgift baserad på lönesumman. Procentuell fördelning på branscher inom industrin

Näringsgren Enligt industri- Enligt företagsstatistiken registret

31 Livsmedels-, dryckesvam- 0. tobaksindustri 7,4 7,4 32 Textil-, beklädnads-, läder- 0. lädervaruindustri 5,7 5,5 33 Trävaruindustri 8,0 7,1 34 Massaa pappers- 0. pappersvaruindustri, grafisk industri 12,4 14,9 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast- o. plast-

3 Fllverkningsindustri, totalt 100,0 100,0

104 Alternativa avgiftsunderlag

11.4 Omsättningen som avgiftsunderlag

En avgift baserad på företagets omsättning beräknas så att Företaget urskiljer bruttointäkten lör den industriella verksamheten och därefter deklarerar den som underlag för en forskningsavgift. Företagets omsättning är som tidigare redovisats lätt tillgänglig även i de fall där företagets tillverkning är blandad. Omsättningen definieras som de totala rörelseintäkterna enligt bokföringslagen, se avsnitt 11.2. Ett sådant avgiftssystem medför dock besvärande s. k. kaskadeffekter genom att avgift för en och samma vara kan komma att tas ut flera gånger under tillverkningsprocessen. Beroende på hur många företag som har bearbetat varan kan den slutliga belastningen variera. Den kan ha tillverkats av ett helt integrerat företag eller ha passerat ett flertal underleverantörer. Vid tillverkning av t. ex. grova stålrör kommer forskningsavgiften att bli högre än om förädlingsvärdet används som bas eftersom materialkostnadsandelen totalt är hög och särskilt när tillverkningen är uppdelad på flera företag med vart och ett låg förädlingsgrad, i detta exempel minst tre á fyra: gruva, stålverk, valsverk samt rörverk. Ett exempel på motsatsen är den elektroniska komponenten i en industrirobot som tillverkas inom det företag som levererar roboten till den slutlige förbrukaren. Materialkostnaderna är små och en stor del av förädlingsvärdet är varans andel av utvecklingskostnaderna. Risken för att nämnda kaskadeffekter skall leda till mera allvarliga snedvridningar är dock liten eftersom avgiftsuttaget avses bli lågt. En omsättningsbaserad forskningsavgift diskuteras i fortsättningen anknuten till uppbörd i samband med mervärdeskatten, inkomsttaxeringen

Tabellllzs Forskningsavgift baserad på omsättningen. Milj. kr. Bruttointäkten 1973 enligt SCB:s linansstatistik för företag. Avgift 0,23 /n av bruttointäkten

Näringsgren Storleksklass - antal anställda Summa 0-4 5-9 10-19 20-199 200-

2 Gruvør och mineralbror! 0,0 0,4 0,2 0,7 3,8 5,1 31 Livsmedels-, dryckesvaru- 0. tobaksindustri 0,4 0,9 1,5 9,4 58,2 70,4 32 Textil-, beklädnads-, läder- o. lädervaruindustri 0,3 0,6 0,8 6,9 6,4 15,0 33 Trävaruindustri 1,0 1,7 2,6 11,7 2,7 19,7 34 Massa-, pappers- o. pappersvaruindustri, grañsk industri 0,3 0,5 1,1 7,5 35,3 44,7 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-,

3 Ti/lverkningsindusrri, totalt 3,5 7,0 10.8 68,9 252,5 342,7 Procentuell fördelning 1.0 2,1 3,2 20,1 73,6 100,0 5 Byggnadsindusrri 4,0 4,9 18,7 35,9 65 .3

Alternativa avgiftsunderlag 105

eller till en särskild uppbörd utformad enligt samma principer som en punktskatt. För att erhålla en avgiftsuppbörd på 350 milj. kr. i 1973 års värden bör avgiften vara 0,23 % av bruttointäkten. Fördelningen på branscher och storleksgrupper av företag framgår av tabell 11:5. Avgiften för ett företag med 20 anställda blir ca 7000 kr.

11.5 Förädlingsvärdet som avgiftsunderlag

En forskningsavgift baserad på förädlingsvärdet vid tillverkningen av produkter har i utredningens direktiv särskilt nämnts som ett alternativ värt att pröva. Förädlingsvärdet utgör ett gott mått på företagets totala aktivitet och en avgift baserad på nämnda värde ger inga snedvridningar av konkurrensförhållandena. En sådan avgift har bl. a. den fördelen att företag med stora kostnader för inköpt material och liten förädling, där tillverkningen i stor utsträckning innebär hantering av stora mängder material, får låg belastning. Kommittén får därmed konstatera att från rättvisesynpunkt har en avgift baserad på förädlingsvärdet vissa fördelar. Förädlingsvärdet brukar definieras som försäljningsvärdet minskat med kostnader för inköpt material. Teoretiskt är det fråga om att mäta det värde som genom företagets aktivitet läggs till de varor som köps in som material. Värdeökningen kallas mervärde eller förädlingsvärde. En beräkning av förädlingsvärdet innebär alltså att företaget skiljer ut kostnaderna för inköpta råvaror och drar dem från bruttoförsäljningsvärdet. Om det skall användas som underlag för en forskningsavgift skall detta göras för företagets industriella verksamhet. Kommittén prövar dels möjligheten att definiera och beräkna ett särskilt förädlingsvärde, dels om uppgifterna i företagens mervärdeskattedeklarationer kan användas för en schablonmässig beräkning. Speciellt beräknat _lörädlingsvärdea Statistiska centralbyrån använder två olika metoder för att räkna fram förädlingsvärdet. l industristatistiken beräknas det som saluvärdet med avdrag för kostnader för inköpta råvaror, energi m. m. Detta är möjligt genom att industristatistiken mäter saluvärdet för alla producerade varor och varje företag får lämna uppgift om saluvärdet

av de producerade varorna och kostnader för inköp av varor enligt samma

nomenklatur. l företagsstatistiken mäts förädlingsvärdet såsom bruttovinsten med tillägg av de totala lönekostnaderna. Det första begreppet är något vidare i sin definition, bl. a. ingår köpta tjänster, hyror etc. Exemplen visar att en beräkning av förädlingsvärdet kräver en noggrann beskrivning av vilka bokföringsposter som skall ingå. Eftersom redovisningspraxis varierar kan det vara förenat med svårigheter att uppnå enhetliga resultat för olika företagskategorier. En direkt användbar definition som utvecklats för annat sammanhang finns inte tillgänglig. Forskningsavgiften skall träffa industriell tillverkning och inte något annat. På grund av detta blir det nödvändigt att skilja denna verksamhet från annan. Det första ledet i förädlingsvärdeberäkningen omsättningen - torde gå att klara av utan större svårighet eftersom omsättningen går att dela upp utan större utredningsarbete från företagets sida. En korrekt uppdelning av kostnaderna for inköpt material och av löner kan däremot

106 Alternativa avgjftsunderlag

inte genomföras utan att särskilda rutiner i företagets redovisning utvecklas och används. Angivna definitions- och avgränsningsproblem skulle vålla stora problem vid beräkningen av ett underlag för en forskningsavgift. FAK finner därför inte anledning att utveckla förslag om en forskningsavgift grundad på ett för ändamålet särskilt definierat förädlingsvärdebegrepp. Beräkning med utgångspunkt/rån mervärdeskatteuppgiflema. Uppgifterna i mervärdeskattedeklarationen kan tjäna som utgångspunkt för en schablonmässig beräkning av förädlingsvärdet i verksamheten. Bruttoforsäljningen (omsättningen) bestäms genom en uppräkning av den i deklarationen angivna utgående skatten. Till omsättningen inom landet som beräknats på detta sätt läggs uppgifter om exportförsäljningen enligt deklarationsblanketten. Det bör dock observeras att denna uppgift är utan rättsverkan för mervärdeskattens bestämmande och lämnas av kontrolltekniska skäl. På detta sätt erhålls en bruttoförsäljningssumma som inkluderar huvuddelen av ett industriföretags försäljning. Ett fåtal industriprodukter av betydelse är dock undantagna från mervärdeskatt, bl. a. krigsmateriel, vilket medför att korrigeringar måste göras i några fall. Vid beräkningen av ett förädlingsvärde skall, som nämnts, direkta materialkostnader dras bort från omsättningssiffran. Ingående skatt i företagens deklaration speglar skattebelastningen på inköpta varor och tjänster i rörelsenxGenom att på samma sätt som i fråga om den utgående skatten uppräkna ingående skatt erhålles en grov uppskattning av den skattskyldiges kostnader i rörelsen. Det framgår emellertid inte av deklarationen hur stor del av skatten som är beräknad på reducerat underlag. I den mån det har förekommit blir avdragsposten mindre än de verkliga materialkostnaderna och restposten större än det verkliga förädlingsvärdet. Av större betydelse är dock att avdragsposten kommer att inkludera förutom direkta materialkostnader också investeringar. En avgift beräknad på ett på detta sätt beräknat förädlingsvärde kommer därför- liksom en på lönesumman baserad avgift - att relativt hårdare träffa personalintensiva företag. FAK konstaterar att en schablonmässig beräkning av förädlingsvärdet på grundval av mervärdeskattens uppgifter blir grov. En rad justeringar från företagen krävs bl.a. beträffande energikostnader och investeringar. En annan stor svårighet uppkommer när det gäller att avgränsa industriell verksamhet från annan inom samma företag. Bruttoomsättningen torde gå att dela upp men en uppdelning av den ingående skatten är förenad med stora svårigheter. Den bokförs som regel på ett särskilt uppsamlingskonto och fördelas inte på kostnadsställen eller liknande i företagens bokföring. FAK drar den slutsatsen att det innebär lika stora svårigheter att utnyttja moms-uppgifter för beräkning av avgiftsunderlaget som att definiera förädlingsvärdet i särskild ordning. Dessutom leder schablonen till relativt sett hårdare belastning av personalintensiva företag. Avgifrsutfal/er. Utfallet för en forädlingsvärdeavgift har beräknats för år 1973. Tabell 11:6 visar fördelningen på olika löretagskategorier. För att en total uppbörd på ca 350 milj. kr. skall uppnås erfordras en avgift på 0.63 % av förädlingsvärdet. Minsta avgift vid den nedre gränsen skulle bli mellan 7000 och 8000 kr. år 1975. l tabell 11:8 återges det ungefärliga utfallet år 1974 av en avgift

Alternativa 107 avgiftsunder/ag

Tabell 11:6 Forskningsavgift baserad på förädlingsvärdet. Milj. kr. Förädlingsvärdet år 1973 enligt SCB:s linansstatistik för företag. Avgift 0,63 % av förädlingsvärdet

Näringsgren Storleksklass - antal anställda Summa

0-4 5-9 10-19 20-199 200-

2 Gruvør och mineralbron 0.0 0.3 0,2 0,8 5,4 6,7 31 Livsmedels-, dryckesvaru- 0. tobaksindustri 0,2 0,6 1,2 4,6 26,3 32,9 32 Textil-, beklädnads, läder- 0. lädervaruindustri 0,2 0,4 0,8 7,1 6,5 15.0 33 Trävaruindustri 0.9 1,4 2,3 l 1,9 8,1 24,6 34 Massa-, pappers- o. pappersvaruindustri, grafisk industri 0,4 0,7 1,4 8,0 41,6 52,1 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-.

3 TiI/verkningsindtlslri, totalt 3.4 7,0 11,8 67.9 246,2 336,3 Procentuell Fördelning 1,0 2,1 3,5 20,2 73,2 100,0 5 Byggnadsindrtstri 2,0 4,4 5,2 17,9 28,7 58,2

som beräknats schablonmässigt på grundval av uppgifter i mervärdeskattedeklarationen. En exakt redovisning av de aktuella avgiftsbeloppen är inte lämplig på grund av uppgifternas osäkerhet.

11.6 Andra tänkbara

avgiftsunderlag

Man kan också diskutera ifall företagens vinst, investeringar eller kapitalstock skulle kunna vara en lämplig bas för en forskningsavgift. Den redovisade vinsten varierar mycket kraftigt från företag till företag och från år till år. En anknytning till vinsten skulle motiveras av att förmågan att utge avgift skulle vara avgörande. Ett sådant motiv har tidigare förkastats av kommittén. Det är också mycket svårt att så entydigt definiera ett vinstbegrepp att det kan användas som underlag för en avgiftsberäkning. En anknytning till inkomsttaxeringen skulle kunna aktualiseras men det vinstbegrepp som där förekommer är enligt FAK:5 mening inte användbart. FAK anser därför att det inte är möjligt att anknyta beräkningen av en forskningsavgift till företagets vinst. Det skulle kunna vara teoretiskt intressant att anknyta en forskningsavgift till kapitalstocken, till kapitalutnyttjandet eller till hittillsvarande satsningar på teknisk forskning och utveckling. FoU-verksamhet kan ur ekonomiskteoretisk synvinkel betraktas som investering. En anknytning av en FoUavgift till ett mått på företagets investeringar eller kapitalstock (FoU-kapital och/eller realkapital) skulle motiveras av ett samband mellan avgiftsbasen och utnyttjandet av de gemensamma medlen eller av förmåga att erlägga avgift. Sådana motiv har tidigare avfärdats. Effekterna skulle bli svåröverskådliga. Ett sådant underlag skulle framför allt fordra ett mycket kom-

108 Alternativa avgiftsunderlag

plicerat underlag från företagens sida, som skulle utarbetas endast för detta ändamål. FAK anser därför att dessa mått på Företagens aktivitet inte kan läggas till grund för beräkningen av en forskningsavgift.

11.7 Val av avgiftsunderlag

l avsnitten 1l.2-ll.6 har kommittén kunnat konstatera att omsättningen som bas har fördelar på grund av ett enkelt beräkningssätt och att förädlingsvärdet principiellt är att föredra men att det ger problem med underlag och beräkning. Ytterligare jämförelser av effekterna av valet av avgiftsunderlag är därför motiverade. Branschfördelningen, se tabellerna 11:7 och 11:8, är relativt sett jämn och oberoende av vilken avgiftsbas som väljs. Omsättningen som bas innebär dock att livsmedelsindustrin. jämfört med förädlingsvärdealternativet får svara för en stor del av avgiften. Livsmedelsindustrin har över lag ett litet förädlingsvärde. Inom de två viktigaste delarna slakteri- och charkuteribranschen samt mejenbranschen ligger förädlingsvärdet på ungefär ll % av omsättningen. För hela industrin är det i genomsnitt 36 % av omsättningen. I övriga delar av livsmedelsindustrin är avvikelsen från industrigenomsnittet liten, under 10 procentenheter. Man kan emellertid förutsätta att det inom alla branscher finns företag med låg lörädlingsgrad. Detta innebär att det t.ex. inte finns anledning till avgiftsnedsättning för livsmedelsindustrin. Krav på särbehandling skulle omgående resas från företag i andra branscher. Det räkneexempel kommittén använt innebär en utdebitering av totalt ca 350 genomgående milj. kr. i 1973 års penningvärde. Enligt den beräkningen skulle slakteri-,

Tabell 11:7 Forskningsavgiftens fördelning på branscher vid olika avgiftsbaser. 96 Avgiften beräknad med hjälp av finansstatistiken Näringsgren Avgiftsunderlag Lönesumma Omsättning Förädlingsvärde

31 Livsmedels-. dryckesvaru- o. tobaksindustri 7.4 20.5 9.3 32 Textil-. beklädnadsa läder- o. lädervaruindustri 5,5 4.4 4.5 33 Trävaruindustri 7,1 5.7 7.3 34 Massa-. pappers- o. pappersvaruindustri, grafisk industri l4,9 13,0 l5.5 35 Kemisk industri. petroleum-, gummi-

Övrig tillverkningsindustri 3 Ti/lverkningsindusiri. totalt 100.0 100.0 100.0

Alternativa avgjftsunderlag 109

Tabell 11:8 Forskningsavgiften fördelad på bransch och företagsstorlek vid beräkning pá grundval av mervärdeskatteuppgifter. % Underlaget avser 1974

Näringsgren

31 Livsmedels-. dryckesvaru- o. tobaksindustri 5,7” 32 Textil-, beklädnadsa läder- 0. lädervaruindustri 4.3 33 Trävaruindustri 7,9 34 Massa-. pappers- 0. pappersvaruindustri. grafisk industri 19,5 35 Kemisk industri, petr0leum-, gummivaru-.

3 Tillverkningsindusrri. totalt 100.0 Storleksklass - antal anställda

a Dryckesvaru- och tobaksindustrin har givits ett schablonberäknat förädlingsvärde eftersom det som kommer fram i momsdeklarationen innehåller en stor andel punktskatt.

charkuteri- och mejeriindustrierna komma att erlägga en avgift på några tiotal milj. kr. vid omsättningsaltemativet. Detta bör ställas mot ett totalt förädlingsvärde på 1250 milj. kr. inom dessa branscher. Detta markerar avgifternas blygsamma omfattning. Därtill kommer att de nämnda delarna livsmedelsindustrin inte tillhör den konkurrensutsatta sektorn och därför har större möjligheter än annan industri att övervältra en avgift av detta slag. Valet av bas påverkar endast i begränsad utsträckning avgiftsskyldighetens Fördelning på olika stora företag. Underlaget redovisas i tabell 11:9. Kommittén har tidigare konstaterat att förädlingsvärdet - och en avgift beräknad på detta ger den bästa grunden för en så långt möjligt rättvis utformning av en forskningsavgift. Kommittén har dock inte funnit möjligt att konstruera ett system grundat på förädlingsvärdet som fyller rimliga krav på enkelhet och praktisk smidighet. På grund av de stora praktiska fördelarna förordar FAK därför att omsättningen används som bas i avgiftssystemet.

110 Alternative avgiftsunderlag

Tabell 11:9 Forsknlngsavgiftens fördelning på storleksklasser av Företag vid olika avgiftsbaser. 96 Avgiften beräknad med hjälp av ñnansstatistiken.

Slorleksklass - Avgiftsunderlag antal anställda

12 Alternativa uppbördssystem

12.1 Forskningsavgift som arbetsgivaravgift

Redan tidigare har FAK kommit fram till att lönesumman är olämplig som bas för ett avgiftssystem. Kommittén har dock studerat om en enkel anknytning till gällande system för uppbörd av arbetsgivaravgifter kunde kompensera olägenheterna. FAK har kunnat konstatera att arbetsgivaravgiftssystemet från att ha varit en uppbörd av relativt små speciella försäkringsavgifter utvecklats till ett omfattande avgiftsystem. Mer och mer av uppbörden har lagts över på lokal skattemyndighet på samma gång som riksförsäkringsverket koncentrerat verksamheten till skadereglering etc. Staten uppbär arbetsgivaravgifter för ett stort antal ändamål. Dessa framgår av tabell 12:1 som också visar avgiftsunderlag och nivån för avgiftsuttaget. Totalt innebär avgifterna ett pålägg på Iönesumman med drygt 30 °/o. Till detta kommer avgifter enligt avtal med ca 10 %. Uppbörden av avgifterna

handhas av riksförsäkringsverket och lokal skattemyndighet.

Arbetsgivare lämnar i början av varje år arbetsgivaruppgift för föregående år. Efter en första granskning mot kontrolluppgifter etc. på den lokala skattemyndigheten går arbetsgivaravgiften till riksförsäkringsverket. där vissa komplicerade fall kontrolleras. [januari påföljande år sänds en slutlig räkning ut och avgifterna erläggs i februari och april. Dessförinnan har som regel en

preliminär avgift betalats under det år avgiften avser.

Riksförsäkringsverket eftersträvar förenklingar i uppbördssystemet så att underlag, debitering etc. kan beräknas på likartat sätt för flertalet avgifter. Syftet är även att föra över huvuddelen av arbetet med debitering och uppbörd på lokal skattemyndighet. Dessutom har pensionsålderskommittén (S 1970:40) bl. a. i uppgift att se över reglerna för uttag av arbetsgivaravgifter och föreslå förenklingar. Riksförsäkringsverkets uppgifter kommer att i högre grad än f. n. koncentreras på skadereglering. FAK har inhämtat att riksförsäkringsverket anser uppbörden av byggnadsforskningsavgiften vara en för verket främmande uppgift. Den avgiften är f, n. den enda som bara utgår på vissa branscher utom socialförsäkringsavgifterna för rederier som dock är relativt lätt behandlade. Tidigare var yrkesskadeförsäkringspremier differentierade efter bransch på grundval av en riskbedömning. Byggnadsforskningsavgiften och den nämnda premien till yrkesskadeförsäkringen svarade ursprunglingen för en stor del av den totala avgiftsuppbörden. För år 1975 har preliminära avgifter på 25 900 milj. kr. debiterats sammanlagt ca 165 000 arbetsgivare.

112 Alternativa uppbördssyslem

Tabell 12:1 Underlag och nivåer för uttag av arbetsgivaravgifter

Underlag Uttag i 96 av underlaget 1976

Sjukforsäkringsavgift Lönesumman 8,0 Avgift till folkpensioneringen 6,2 Avgift till delpensionsforsäkring 0,1 Lönegarantiavgift 0.02 Avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta ar- “ betsmarknadsstödet 0,4 Avgift till yrkes- “ skadeförsäkringen 0.25 Avgift till vuxenv 0,2 utbildningen Avgift till arbetsn 0,4 marknadsutbildning Arbetarskyddsavgift 0,13 Byggnadsforskningsavgift 0.7 Dock endast byggnads- och anläggningsverksamhet samt byggnadshantverk Allmän arbetsgivaravgift Lönesumman 4,0 ATP-avgift Lönesumman. För 11,0 varje anställd bara på den del som överstiger basbeloppet, dock högst 7.5 ggr basbeloppet

Anm. Till dessa avgifter kommer avgifter enligt avtal på ca 10,7 96.

Med tanke på arbetsgivaravgifternas inriktning och den enhetlighet som eftersträvas har FAK inte kunnat finna att en anknytning av forskningsavgiften till uppbörden av arbetsgivaravgifter har fördelar som skulle kunna uppväga tidigare anförda principiella nackdelar.

12.2 av forskningsavgift knuten till mervärdeskat- Uppbörd

tesystemet

Mervärdeskatt utgår vid införsel till landet av skattepliktiga varor och vid yrkesmässig omsättning inom landet av skattepliktiga varor, byggnader och tjänster. Skatten avses träffa förbrukningen inom landet. Vissa varor och tjänster har helt undantagits från skatteplikt. l andra fall beräknas skatten på reducerade beskattningsvärden.

Alternativa uppbördssystem 113

skattskyldig för omsättning inom landet redovisar skatt fortlöpande på grundval av deklarationer. l denna redovisning får den skattskyldige från skatten på den skattepliktiga omsättningen dra av skatt som belastar investeringar och kostnader for den skattepliktiga verksamheten. Skillnaden in-

betalas till staten. Överstiger det avdragsgilla beloppet skatten på omsätt-

ningen (negativ deklaration), återbetalas skillnaden till den skattskyldige. Vid import av skattepliktiga varor erläggs skatt till tullverket enligt varans tullvärde inkl. statliga införselavgifter. Försäljning på export är skattefri. De exporterande företagen får emellertid betala mervärdeskatt på alla investeringar och kostnader for sin verksamhet. För att detta inte skall medföra skattebelastning på exporten gäller rätten till avdrag for s. k. ingående skatt också för export. Detta leder till att åtskilliga exportföretag lämnar negativa deklarationer och alltså erhåller restitution av överskjutande ingående skatt. Eftersom avdragsrätten i princip är omedelbar och total, kan även skattskyldig med enbart inhemsk omsättning lämna negativa deklarationer till följd av större investeringar eller lagerförstärkningar.

Återbetalningarna är betydande. lndustrisektorns nettoinbetalning var

1974 några l0O-tal milj. kr. Industrins bruttoinbetalningar resp. återbäringar var det året ca 4000 milj. kr. Uppbörden av mervärdeskatt är administrativt enkel och ger en snabb redovisning av influtna medel. Uppbördsmyndigheternas kostnader för systemet beräknas av riksskatteverket till 0,5 % av intäkten. Skattskyldiga registreras vid länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter i regel efter anmälan från den skattskyldige. Vid registreringen inhämtas uppgift om verksamhetens art. Huvudsaklig näringsgren antecknas och i vissa fall också sidoordnad verksamhet. Dessa beteckningar saknar betydelse for skattens bestämmande men används för statistikproduktion och kontroll. Kodningen i huvudnäringsgren och annan näringsgren bygger på den skattskyldiges uppgifter. Endast i ett fåtal fall följs kodningen upp och justeras om verk-

samhetens inriktning ändrats efter registreringsanmälan. Eftersom flertalet

registreringsanmälningar gjordes när mervärdeskatten infördes år 1969 kan många näringsgrenskodningar vara föråldrade. Uppdelningen i huvudnäringsgren och annan näringsgren bygger inte på fastställda regler.

Den skattskyldige deklarerar enligt huvudregeln sex gånger per år och

betalar samtidigt in skatten. Den skatt som inbetalas varje period blir efter viss tid definitiv om inte länsstyrelsen gör anmärkning. Särskilt taxeringsforfarande eller preliminär resp. slutlig debitering sker alltså ej. Den skattskyldige beräknar själv skatten på sin omsättning och tar hänsyn till reglerna om generella undantag från skatteplikt och reducerade beskattningsvärden. Deklarationerna kontrolleras rutinmässigt vid varje uppbördstillfálle. Dessutom finns möjligheter till efterkontroll och revision hos de skattskyldiga. Den senare utförs dels av särskilda revisionsavdelningar inom mervärdeskatteenheterna, dels i samband med vanliga taxeringsrevisioner. Länsstyrelse är beskattningsmyndighet for mervärdeskatt i fråga om omsättning inom landet och tullverket vid import. Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet med uppgift att utfärda anvisningar och främja en enhetlig tillämpning av reglerna. Mervärdeskattesystemet har många allmänna fördelar genom sin enkelhet

114 Alternativa uppbördssystem

bl. a. på grund av frånvaron av särskild taxering. Dessutom anses det vara förhållandevis lätt att kontrollera. En annan fördel är att uppbörd sker ofta. sex gånger om året, och direkt. Det synes allmänt svårt att motivera ett ingrepp i systemet för en uppbörd som är så liten som forskningsavgiften skulle bli. FAK harinte heller ansett det vara nödvändigt att forskningsavgift erläggs oftare än en gång per år. Kommittén har tidigare (avsnitt ll.5) funnit att det är förenat med mycket stora svårigheter att bestämma underlaget för en forskningsavgift med ledning av uppgifterna i mervärdeskattedeklarationen. Mot denna bakgrund är det uppenbart att uppbörden av en forskningsavgift inte bör knytas till ntervärdeskattesystemet.

12.3 Forskningsavgift konstruerad som en punktskatt

Punktskatterna är regelmässigt uppbyggda efter ett och samma mönster som i korthet kan beskrivas enligt följande. Först anges den verksamhet eller vara som skall träffas av beskattningen. Problem kan ofta möta vid avgränsningen av det skattepliktiga området. Detta underlättas ibland av att den skattepliktiga verksamheten eller varan kan knytas an till reglering av annan art. Om så inte är fallet, får skattepliktsområdet beskrivas och definieras. Undantag från skatteplikt anges ofta i detta sammanhang. Efter denna inledning brukar det regelmässigt anges vilken eller vilka myndigheter som är beskattningsmyndigheter samt vilka personer som är skattskyldiga. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde brukar också återfinnas här. För flertalet punktskatter gäller att de skattskyldiga är ålagda att låta registrera sig hos beskattningsmyndigheten. Bestämmelser om skatteuttag. ev. differentierat på ett eller annat sätt. och skyldighet att för bestämd redovisningsperiod avge deklaration, är givetvis viktiga beståndsdelar i varje punktskatteförfattning. Skatt betalas regelmässigt i samband med att deklaration lämnas. l fråga om förfarandet brukar hänvisning ske till lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (SFS 1959:92). Vid sidan av beskattningen av alkohol och tobak, som i detta sammanhang saknar intresse, innehåller vårt skattesystem en rad punktskatter. Som exempel kan nämnas omsättningsskatten på motorfordon (den s. k. bilaccisen), den allmänna energiskatten och bensinskatten. Omfattningen och betydelsen av några av de punktskatter som har riksskatteverket (RSV) som beskattningsmyndighet framgår av tabell 12:2. Det torde enligt kommitténs mening vara möjligt att använda den ovan skisserade punktskattemodellen för uppbörden av en forskningsavgift. Rent tekniskt föreligger samma svårigheter som för andra alternativ att beskriva det avgiftspliktiga området. Viktigare synes emellertid att en sådan lösning, jämfört med en anknytning till befintligt system, kan medföra ökade kostnader. Ingen punktskatt har så många skattskyldiga som det här skulle bli fråga om. Det bör dock gå relativt lätt att göra en beräkning av kostnaderna för ett uppbördssystem av här skisserat slag, eftersom ingrepp i de nuvarande systemen undviks och eftersom den erforderliga utbyggnaden av skatte- - riksskatadministrationen helt faller på en enda myndighet förslagsvis teverket. För företagen medför systemet kostnader för beräkning av underlag

sou 1976155 Alternativa uppbördssystem 115 Tabell 12.2 Vissa punktskatter med riksskatteverket som beskattningsmyndighet

energiskatt 34 öre/l + Särskild varuskatt 2:10 kr/kr öre/l Choklad och 672 188 Särskild varuskatt 2:20 kr/kg konfektyrvaror + utjämningsskatt 0:40 kr/kg

Dryckesforpackningar 7 64 Avgift 10 öre/st vid framställning av vissa förpackningar för konsumtionsfárdig dryck Elektrisk kraft 1054 429 Energiskatt 2 öre/kWh Läskedrycker 60 95 Läskedrycksskatt 52 öre/l för kolsyrade läskedrycker, 32 öre/l för övriga läskedrycker

Maltdrycker 32 511 Maltdrycksskatt: klass l 0,39 kr/l, klass Il A 1,07 kr/l. klass ll B 1,87 kr/l. klass lll 2.87 kr/l Motorfordon 50 662 Omsättningsskatt på motorfordon (bilaccis) Reklam l 330 97 Annonser i allmän nyhetstidning 6 %, i annan periodisk publikation och övriga media 10 96, reklam i annan form än annons(t. ex. reklamtrycksak) 10 % Tekniska preparat 218 113 Särskild varuskatt 50 96 av (bl. a. kosmetika) pris till detaljist exkl. skatt. Tobak 43 l 929

och deklaration. Eftersom arbetet förutsätts ske årligen i samband med bokslutet behövs inga särskilda rutiner. På myndighetssidan erfordras en utbyggnad av riksskatteverket med en särskild enhet. Kontrollarbetet samordnas med övrig skattekontroll. Ett särskilt uppbördssystem efter punktskattemodell bör, på grund av de ökade administrativa kostnaderna. övervägas först sedan en anknytning till ett befintligt system visat sig omöjligt eller förenat med nackdelar som ej kan accepteras.

12.4 Forskningsavgiftsuppbörd i samband med inkomsttax-

eringen

Omsättningen i industriell verksamhet för ett företag med blandad verksamhet kan inte direkt utskiljas ur de uppgifter som f. n. lämnas i samband med inkomsttaxeringen. Företag skall i inkomstdeklarationen lämna uppgift

116 Alternativa uppbördssystem SOU |976:65

om omsättningen. Uppgiften som sådan är obligatorisk men den saknar i många fall betydelse for taxerings- och kontrollarbetet. Taxeringsnämnden infordrar därför inte alltid uppgiften ifall den saknas. l den datoriserade kontroll som håller på att utvecklas kommer dock omsättningsuppgiften att få större betydelse. Med hänsyn till avgiftens begränsade storlek för flertalet företag och eftersom underlaget för en forskningsavgift lättast kan beräknas i samband med bokslutet, anser FAK övervägande skäl tala för att deklaration, fastställelse och uppbörd samordnas med inkomstskattesystemet. Företaget skulle i så fall på särskilt utrymme i deklarationsblanketten, eller på särskild bilaga, ange den del av verksamheten som är hänförlig till industriell verksamhet. Beräkningen av forskningsavgiften kan då enklast ske på basis av omsättningsuppgiften ev. korrigerad med hänsyn till den industriella verksamhetens omfattning. Självfallet strider en utvidgning av inkomstskattedeklarationen mot den starka strävan till förenkling av deklarations› och taxeringsrutinerna som finns. Ett omfattande rationaliseringsarbete pågår dock på detta område inom riksskatteverket och det bör vara möjligt att i detta sammanhang integrera forskningsavgiftsuppbörden. Avgiftsunderlaget skulle då fastställas vid taxeringen och avgiften skulle debiteras på slutskattesedeln. l övrigt integreras uppbörden och kontrollen med inkomstskatten. Preliminära debiteringar torde dock ej vara nödvändiga. Kommittén anser att anknytningen till inkomstskattesystemet är det bästa

alternativet for ett uppbördssystem. övervägande praktiska skäl talar för

detta. Företagens kostnader blir något mindre än för punktskattemodellen eftersom särskild deklaration inte behöver inges. Kostnaderna hos taxeringsmyndigheterna är svåra att bedöma. Den marginella kostnaden för ett tillägg för ett mindre antal industriföretag blir låg. De andra avsnitten i taxeringsarbetet är dessutom betydligt mer komplicerade. Även om de relativa kostnaderna alltså inte analyserats bedöms de vara minst för detta alternativ. För industriell verksamhet som bedrivs i offentlig regi eller i annat sammanhang krävs i enstaka fall särskilda rutiner. Detta behandlas i avsnitt 13.3. Kommittén förordar att det omsättningsbegrepp som skall ligga till grund för avgiftsberäkningen överensstämmer med rörelseintäkterna enligt bokföringslagens definition. Detta innebär att finansiella intäkter och extraordinära intäkter inte inräknas i underlaget. Bokföringslagen (SFS 1976:125) har behandlats i avsnitt 11.2.

13 Särskilda i till

förslag anslutning avgiftskon-

struktionen

l3.l Konstruktionen vid ett selektivt system - alternativ 2

Ett system för forskningsavgift kan begränsas till att avse viss industriell verksamhet - särskild forskningsavgift enligt kommitténs alternativ 2. Denna begränsning kan göras från skilda utgångspunkter. Här behandlas dels branschforskningsavgift dvs. begränsning till produktion av vissa varor, dels regional forskningsavgift dvs. begränsning till industriell verksamhet inom en viss region. En branschforskningsavgj/l av nu skisserad modell avses - liksom den allmänna forskningsavgiften - träffa industriell verksamhet. FAK har foreslagit att det generella systemet begränsas till rörelser med minst 20 årsanställda. l ett selektivt system kan det enligt FAK:s mening finnas anledning att låta även mindre företag ingå. Syftet med avgiften kan nämligen vara att söka engagera de mindre företagen i ett intensivare FoU-arbete. l vissa branscher kan de minsta industriföretagen också ge ett väsentligt tillskott till avgiftsuppbörden. Hur avgränsningen slutligt skall göras kan bestämmas först i samband med att den särskilda finansieringsformen införs och stödets inriktning fastställs. Den i statistiska sammanhang använda näringsgrensindelningen erbjuder en detaljerad klassificering av industrin med avseende på de varor som tillverkas. Att med ledning av detta begränsa systemet till viss bransch eller del av bransch synes fullt möjligt. Vid bestämmande av omfattningen av ett selektivt system måste avgränsningsproblemen uppmärksammas. Den enklaste avgränsningen uppnås om en avgift införs i branscher med företag som driver relativt specialiserad tillverkning. Detta är även från andra synpunkter naturligt eftersom arrangemanget syftar till FoU-verksamhet av gemensamt intresse. Exempel på branschdifferentierade avgifter kan hämtas från fiera håll, bl. a. de avgifter som erläggs av industriföretag inom ramen för de frivilliga bidragen till kollektiv forskning. Vissa företag betalar med ledning av antalet anställda inom ett visst yrkesområde (grafisk industri), andra betalar en viss del av lönekostnaderna för vissa yrkeskategorier(Mekanförbundets medlemmar). l Frankrike erlägger företag en avgift för finansiering av bl. a. kollektiv forskning som är beräknad med ledning av försäljning eller tillverkning av vissa produkter enligt produktionsstatistikens definitioner. De enskilda instituten svarar för uppbörden (bilaga 2). Avgiftssystemet kan självfallet även i detta fall integreras med inkomstskatteuppbörden även om antalet avgiftsskyldiga blir litet. Den skisserade

118 Särskilda /örslag i anslutning till avgiftskonsrruktionen

punktskattemodellen (avsnitt 12.3) har dock enligt FAK:s mening vissa fördelar när antalet avgiftsbetalande begränsas. l speciellt angivna branscher kan uppbörden underlättas av ett samarbete mellan respektive branschorganisation och avgiftsmyndigheten. Det kan t. ex. vålla problem att definiera den avgiftsskyldiges verksamhet och att avgöra om den faller inom det avgiftspliktiga området. Frågor av detta slag löses enklast om uppbörden centraliseras till en myndighet. Fördelen med en central uppbörd blir än mer påtaglig om flera mindre avgifter - eventuellt med olika avgiftsprocent - skall administreras. Enligt FAKzs mening är omsättningen att föredra som underlag också för en branschforskningsavgift. Enligt de skäl som anförts i kapitel ll ger detta underlag den enklaste uppbördsmetoden. En forskningsavgift kan som nämnts begränsas till industriföretag med viss geografisk belägenhet, regional _fbrskningsavgj/i. Även i detta fall bör konstruktionen utformas med ledning av syftet med avgiften. Om det t. ex. gäller att finansiera en särskilt småföretagsinriktad verksamhet kan det finnas särskild anledning att ta med alla verksamheter med ner till fem anställda i systemet. Om omsättningen används som avgiftsunderlag, kan problem möta när det gäller att bestämma avgiftsunderlaget för det enskilda arbetsstället. De större industriföretagen med många olika produktionsenheter är ofta starkt Eventuella internavräkningar torde ge föga ledning. l den integrerade. mån filialerna inte kan beräkna omsättningen på ett enkelt sätt, föreslår FAK att den metod för fördelning av företagets vinst som används vid inkomsttaxeringen utnyttjas. Den innebär att den skattskyldige till inkomstdeklarationen fogar en uppställning där verksamheten fördelas på olika kommuner. Vid skatteuträkningen fördelas vinsten i princip med ledning av omsättningen i de olika kommunerna eller antalet anställda. Uppbörden av en regionalt begränsad avgift kan tänkas ske i samband med inkomstbeskattningen av det företag som driver rörelsen vid anläggningen. Liksom vid branschdifferentieringen finns det dock skäl som talar för att ett särskilt uppbördssystem skapas. Det synes t. ex. i hög grad tveksamt att ta in regler för en regional avgift i det allmänna skattesystemet. En lokalt anordnad uppbörd ger myndigheten god kännedom om avgiftsbetalarnas förhållanden vilket gör att avgränsningsproblemen kan lösas smidigare. Beträffande det selektiva systemet kan FAK alltså konstatera att avgiftskonstruktionen i sina huvuddrag kan utformas enligt de principer som gällt lör det generella systemet. Beräkning av underlag och uppbördssystem kan. vid branschvis eller regional avgränsning till mindre avgiftssystem, ges en någorlunda enkel utformning.

13.2 Särskilda regler för den kollektiva forskningens finan-

siering

FAKzs förslag till avgiftskonstruktion grundar sig på en åtskillnad mellan uppbördssystem och fördelningssystem. Skälen för detta har redovisats tidigare. Kommittén har ändå funnit skäl att föreslå möjligheter till direkt-

Särskilda förs/ag i anslutning till avgiftskonslrukrionen 119

finansiering av viss kollektivt bedriven FoU-verksamhet. Kommitténs forslag. se avsnitt 7.4, går ut på att medge avgiftsskyldiga rätt till avräkning från forskningsavgiften med belopp som helt eller delvis motsvarar bidragen till kollektiv forskning. Rätten till avräkning av allmän forskningsavgift får inte urholka forskningsavgiftssystemet eller göras till en väsentlig del av detta. Huvuddelen av de resurser en avgift drar in skall användas till att finansiera andra stödformer än den kollektiva forskningen. På sam ma gång bör systemet avpassas så att den etablerade forskningen ges utvecklingsmöjligheter. Avräkningsmöjligheten bör begränsas så att inte en oplanerad förändring av den kollektiva forskningen åstadkommes. FAK föreslår därför att avräkning bara medges för sådana ändamål som STU stöder eller delfinansierar. De av staten och Företagen gemensamt finansierade ramprogrammen i den kollektiva forskningen motsvarar inte i någon bransch mer än 20 % av den allmänna forskningsavgift som skulle debiteras branschen. Bidragen från företagen motsvarar som regel hälften av kostnaderna för ramprogrammen. FAK föreslår därför att, om en allmän forskningsavgift införs. de avgiftsskyldiga ges möjlighet att begära en reduktion med högst 15 % av avgiftsbeloppet på grund av bidrag till kollektiva program. Utgångspunkten är att samma andel som hittills av kostnaden for programmen skall betalas via direktbidrag. Den angivna begränsningen ger viss marginal. De avtal som löper vid införandet av forskningsavgift kan helt enkelt fortsätta med den kompletteringen att företagen får reducera avgiftsskyldigheten med enligt avtalet utgivna bidrag. När erfarenheter vunnits kan modifieringar införas. Rent tekniskt skulle systemet fungera så att utgivna bidrag anges i deklarationen. Taxeringsnämnden får i uppgift att besluta om avgiftsnedsättningen och, om det är nödvändigt, kontrollera att bidraget mottagits av den som är ansvarig för programmet (stiftelsen). Hur företagen beräknar bidragen har mindre betydelse men det finns goda förutsättningar att även i fortsättningen använda de nuvarande beräkningssätten.

13.3 Industriell verksamhet utanför foretagssektorn

FAKzs forslag innebär, som påpekats vid flera tillfällen, att även delar av offentlig verksamhet blir avgiftsskyldig. Det är i första hand här fråga om verksamhet i skilda typer av verkstäder. Verksamheter inom en och samma lokala förvaltning. byrå eller avdelning bör givetvis räknas som en enhet. l övrigt fungerar uppbörd på likartat sätt for dessa offentliga organ och for företag. lnom den offentliga sektorn bör avgiftsplikten åläggas det enskilda verksamhetsstället. l flertalet fall torde det gälla rörelse som bedrivs i kommunal eller statlig regi. Därmed föreligger deklarationsskyldighet och uppbörden kan integreras med inkomstskatteuppbörden. l den mån statlig eller kommunal industriell verksamhet bedrivs i annan form än rörelse krävs särskilda regler för att verksamheten skall kunna fångas in i avgiftssystemet. Verksamhetens karaktär och inte formen för redovisningen skall vara avgörande.

120 Särskilda förslag i anslutning till avgiftskonstrukrionen

13.4 Ändrad finansiering av byggnadsforskningen

1 flera sammanhang har det påpekats att uppbörden av byggnadsforskningsavgiften har en olämplig teknisk utformning. FAK har funnit det naturligt att pröva möjligheten att uppnå en enklare och mera rationell uppbörd genom att integrera uppbörden av byggnadsforskningsavgiflen med en allmän forskningsavgift. Kommittén har, som tidigare påpekats, inte anledning att gå in på frågor som gäller användningen av de medel som skulle inllyta för byggnadsforskningens räkning. Ej heller undersöker FAK förutsättningarna att ändra uppbördsformen för byggnadsforskningsavgiften som ett särskilt system utan koppling till införandet av en generell forskningsavgift for industriell verksamhet. FAK har vid genomgången av den nuvarande arbetsgivaravgiften konstaterat att finansieringen av byggnadsforskningen i och för sig är ett väl inkört system men att den utgör en komplicerande faktor i den nuvarande uppbörden av arbetsgivaravgifter. Underlaget för byggnadsforskningsavgiften är inte avpassat till behovet av medel. Fortlöpande höjningar av avgiftsuttaget har varit nödvändiga inte bara för att höja FoU-volymen utan för att bibehålla den etablerade nivån. På senare år har byggnadsforskningsavgiften betraktats som en specialskatt, vilket också kom till uttryck i förarbetena till 1971 års riksdagsbeslut om förändringar i byggforskningsrådets verksamhet. Det skulle enligt FAK:s mening innebära en uppbördsteknisk rationalisering att i ett generellt forskningsavgiftssystern inkludera även byggnadsindustrin. Rent tekniskt synes svårigheterna gå att bemästra. Avgränsningsproblemen är desamma som för industriell verksamhet. 1 den mån avgiftsnivån blir densamma för industriell verksamhet och byggnadsverksamhett kan vissa förenklingar vinnas för företag med blandad verksamhet. Det är nämligen inte ovanligt att företag som tillverkar byggnadsmaterial även utför visst montage .på byggplats. Denna montageverksamhet skulle. ifall den omfattar mer än 10 % av företagets totala verksamhet. undantas från enligt de regler som föreslagits av FAK för induforskningsavgiftsplikt striavgifter. Man slipper de ofta komplicerade avvägningarna av vad som är byggnadsverksamhet och vad som är industriell tillverkning om även byggnadsforskningsavgiften ingår i ett generellt avgiftssystem. För närvarande är drygt 16 000 arbetsgivare avgiftsskyldiga till byggnadsforskningsavgift. Ifall byggnadsforskningsavgiften integreras med en allmän forskningsavgift bör, enligt FAK:s mening, samma minimigräns för verksamheten för avgiftsplikt gälla tillverkningsindustri och byggnadsindustri. [fall endast verksamheter som sysselsätter över 20 anställda skall erlägga avgift, blir antalet avgiftsskyldiga företag ca 1 600. 1 tabell 11:3, 11:5 och 11:6 visas att intäkten från en lika stor byggnadsforskningsavgift som industriavgiften skulle ha givit ett bidrag på ca 60 milj. kr år 1973. Byggnadsforskningsavgiften gav 1973 40,5 milj. kr i intäkt. Bland de avgiftsskyldiga ingår f. n. kommunala myndigheter med egenregiverksamhet. Statliga myndigheter erlägger inte avgift utan staten anvisar ett anslag över budgeten direkt till byggforskningsfonden. Motivet för detta anslag har tidigare varit att det skulle motsvara avgiften för statens byggande i egen regi. 1 1976 års budgetproposition (prop. 1975/762100, bil. 14) konstateras emellertid att anslagets syfte är att utjämna tillströmningen av medel

Särskilda förs/ag i anslutning till avgiftskonsrruklionen 121

från byggnadsforskningsavgiften. Statsanslaget innebär dessutom att de statliga myndigheter som bedriver egenregiverksamhet på byggområdet inte tar upp byggnadsforskningsavgiften som produktionskostnad. En konsekvens om industriavgiften och byggavgiften integreras blir att statsanslaget skulle komma att ersättas med en avgiftsuppbörd direkt från de myndigheter som bedriver byggnadsverksamhet på samma sätt som på industriområdet. En särskild reglering for avgift från det statliga och kommunala egenregibyggandet krävs. Verksamheten i dessa fall bedrivs sällan som deklarationspliktig rörelse och kan därför inte tas in i den generella uppbörden. som ju knyter an till deklarationsplikten enligt taxeringslagen. Den särskilda uppbörd som måste anordnas kommer att omfatta högst ett par hundra avgiftsskyldiga. Om allmän forskningsavgift införs, föreslår FAK att byggnadsforskningsavgiften integreras i detta system. Om ett selektivt system införs för någon del av industrisektorn finner FAK inte anledning att förorda ändringar av byggnadsforskningsavgiftens konstruktion. Även om byggnadsindustrin ansluts till ett generellt avgiftssystem kan enligt kommitténs bedömning byggforskningsfonden fungera som hittills. Medel tillförs från byggnadsforetagens och ev. från materialindustrins avgiftsinbetalningar. Om det inte går att urskilja dessa betalningar exakt kan det mycket väl vara tillfyllest med en beräknad andel.

13.5 Forskningsavgiftens behandling vid inkomstskatte-

taxeringen

En forskningsavgift med de ändamål som FAK diskuterat och med den uppbördsform som FAK föreslagit är en speciell typ av beskattning. Även om avgiften inte obetingat kan betraktas som kostnad för intäkternas förvärvande bör den betraktas som en avdragsgill omkostnad i resp. rörelse. Under åren 1973-1980 har skattskyldiga, som bedriver industriell tillverkning möjlighet att göra extra avdrag for vissa kostnader för FoU-arbete. Syftet med det extra avdraget är att stimulera till ökad FoU-verksamhet. l den promemoria som utarbetades av riksskatteverket som grund för förslaget konstateras att byggnadsforskningsavgiften bör ingå i underlaget för beräkning av det särskilda forskningsavdraget. FAK har for sin del konstaterat att avdraget har till syfte att stimulera till ökade satsningar på FoU inom företagen. En forskningsavgift är till sin natur obligatorisk och inbetalningarna ökar inte om extra avdrag medges. En forskningsavgift syftar dock till en större satsning på FoU-verksamhet totalt sett. l likhet med vad som f. n. gäller byggforskningsavgiften föreslår FAK att den industriella forskningsavgiften får inräknas i underlaget for det särskilda forskningsavdraget.

sou 1976:65 123

14 Förslag till avgiftskonstruktion och medels-

disposition

14.1 Avgiftssystemet

FAK har diskuterat skilda tänkbara underlag för en forskningsavgift. Därvid har olika möjligheter att använda förädlingsvärdet som underlag befunnits medföra alltför stora praktiska problem. Kommittén har därför kommit fram till att en avgift bör baseras på bruttoomsättningen i industriell verksamhet. Den uppgiften kan utan större olägenheter tas fram ur företagens redovisning. FAK har tidigare konstaterat att omsättningen som underlag ger den klara nackdelen att företag med litet förädlingsvärde får en hög avgiftsbelastning. Med en låg avgift som FAK förutsatt blir dock snedvridningseffekten försumbar. FAK har utgått ifrån att kostnaderna för uppbörden huvudsakligen ligger hos företagen. Där skall underlaget tas fram och avgiften deklareras. Det är därför lämpligt att söka reducera antalet avgiftsbetalande i så hög grad som möjligt. Av den anledningen föreslås en begränsning till företag och verksamheter med minst 20 årsarbetande i industriell verksamhet. Antalet avgiftsskyldiga blir då ungefär 5 000. De minsta avgifterna blir vid en uttagsnivå på 0,2 % av omsättningen ca 7000 kr. per företag. Forskningsavgiften skall enligt kommitténs förslag endast träffa industriell verksamhet. Kommittén har främst av det skälet funnit att det inte går att direkt anknyta debitering av uppbörd till något existerande skatte- eller avgiftssystem. Särredovisningar krävs under alla förhållanden och de bör enligt kommitténs mening vara av så enkelt slag som möjligt. Avgränsningen av vad som bör hänföras till industriell verksamhet har gjorts med ledning av de definitioner som används i officiell statistik. Sålunda skall i avgiftsunderlaget inräknas produktion hänförlig till gruvdrift och industri (SNl 2 och 3). Energiproduktionen har lämnats utanför. lnförs allmän forskningsavgift, bör byggnadsforskningsavgiften integreras i detta system. Kommitténs förslag innebär att även industriell produktion inom offentlig verksamhet beläggs med avgift. FAK föreslår att den avgiftsskyldige i sin självdeklaration skall uppge eventuellt underlag för forskningsavgift. Detta fastställs av taxeringsnämnden i samband med taxeringen till statlig inkomstskatt. Därefter påförs avgiften av lokal skattemyndighet. Med den konstruktion som valts kan mindre system - särskild forskningsavgift - utvecklas ifall det generella systemet ej blir aktuellt. De speciella frågor som då uppkommer har behandlats i avsnitt 13.2.

124 Förslag till avgiftskonstruktion och medelsdisposition SOU l976:65

Lagtekniskt skulle skyldigheten att erlägga forskningsavgift lämpligen kunna regleras i en särskild författning. Ramen för en allmän forskningsavgift kan sammanfattas i enlighet med följande skiss. l. Den som driver industriell tillverkningsrörelse med minst 20 arbetstagare (avgiftsskyldig) är skyldig att erlägga allmän forskningsavgift till staten. Arbetstagare som under helt år varit anställd med full arbetstid räknas som en arbetstagare och arbetstagare som under året varit anställd i mindre omfattning medräknas i motsvarande mån. Med industriell tillverkningsrörelse enligt första stycket avses verksamhet som enligt gällande näringsgrensindelning i officiell svensk statistik hänförs till gruvdrift och tillverkningsindustri (SNl 2 och 3). 2. Allmän forskningsavgift utgår med 0,00 procent av den avgiftsskyldiges omsättning. Med omsättning avses, om icke annat följer av 3., vad den avgiftsskyldige enligt 18 § bokföringslagen (l976:l25) skall redovisa som rörelsens intäkter. 3. Avser omsättning enligt 2. till mer än 10 procent annan verksamhet än industriell tillverkning, skall avgiften beräknas endast på den del av omsättningen som hänför sig till sådan tillverkning. 4. Avgiftsskyldig skall i allmän självdeklaration till ledning för taxering till statlig inkomstskatt lämna uppgift om den avgiftspliktiga omsättningen. I samband med taxeringen till statlig inkomstskatt fastställer taxeringsnämnden den avgiftspliktiga omsättningen. 5. l fråga om uppgift och beslut enligt 4. äger bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) motsvarande tillämpning. 6. Om debitering och uppbörd av allmän forskningsavgift stadgas i uppbördslagen (1953:272).

14.2 Fördelning av forskningsavgiftsmedel

FAKzs överväganden om fördelning av forskningsavgiftsmedel bygger på de ställningstaganden som redovisats tidigare. FAK vill även framhålla att de förslag till administration av avgiftsmedel som ges delvis fått en karaktär av skiss. Detta beror dels på att kommitténs ställningstaganden är allmänna, dels på att stora förändringar i FoU-stödets utformning kan komma att inträffa inom den närmaste framtiden. Bl. a. är STU och SINFDOK föremål för översyn genom särskilda utredningar. Systemet för medelsförvaltning och fördelning blir olika beroende på vilket alternativ för avgiftslinansiering som väljs. Om endast någon eller några stödåtgärder skall finansieras med avgift - särskild forskningsavgift - har en eller flera mindre fonder diskuterats. De kan då ha särskilda uppgifter med avseende på stödet och vara nära knutna till detta. Om större delen av det statliga stödet till industriell FoU skall finansieras med avgift, dvs. en allmän forskningsavgift. har en samlande fond eller annan organisatorisk enhet diskuterats. Utformningen av denna kan göras efter flera linjer. Huvudregeln måste dock vara att fördelningen i princip bestäms genom riksdagsbeslut och att stödorganen liksom hittills erhåller direktiv beträffande inriktningen m.m. från regeringen. Det uppbördssystem som FAK föreslår är knutet till inkomstskatteupp-

Förslag till avgiftskonstruktion och medelsdispositiøn 125

börden. Lokal skattemyndighet debiterar och uppbär avgiften. FAK föreslår att den därefter fonderas och utbetalas enligt givna regler till respektive stödorgan. En fondering är nödvändig eftersom inbetalningar och beslut om användning av medel aldrig kan integreras helt. Det är dessutom sannolikt att svängningarna i medelstillströmningen från avgiften blir betydligt större än svängningarna i resursanvändningen. Uppbördcn av forskningsavgift kan beroende på förändringar i tillväxttakten för avgiftsunderlaget variera högst avsevärt. Vidare kan de möjligheter till avgiftsreduktion som föreslagits av FAK medföra ojämnheteri medelstillgången. Därför uppkommer kassamässiga variationer från år till år. En parallell kan dras med byggnadsforskningsfonden där byggnadsforskningsavgiften samlas upp. Fondens huvudsakliga uppgift är att utgöra en balanserande faktor mellan de relativt ojämnt inströmmande forskningsavgiftsmedlen och byggforskningsrådets ianspråktagande av resurserna. Det statliga anslaget går till fonden. Den av FAK föreslagna fonden behöver inte ha egen styrelse eftersom möjligheterna att disponera fondens medel avgörs av regering och riksdag. Fonden bör å andra sidan vara så skild ifrån den statliga medelsförvaltningen att det inte är möjligt att utnyttja fondens medel för andra ändamål än de som ursprungligen beslutats. Kommittén föreslår att fonden förvaltas av kammarkollegiet i likhet med en rad andra fonder inom den statliga förvaltningen. Eftersom fonden är skild från den statliga förvaltningen i övrigt kan den göras räntebärande. På samma sätt som den fond som skulle etableras för en allmän forskningsavgift bör en fond som avser en begränsad avgift vara räntebärande. Vissa medel kommer alltid att stå inne eftersom det liksom i föregående fall bör hållas en viss reserv.

Del IV Teknisk utveckling i mindre

företag

15 Kartläggning

15.1 Allmänt utredningsunderlag

Direktiven anger särskilt att forskningsavgiftskommittén (FAK) bör beakta behovet av teknisk utveckling inom de mindre och medelstora företagen. Från FAK:s synpunkt bör denna fråga i första hand ses i samband med system för avgiftslinansierat stöd till industriell FoU. Kommittén konstaterar att en generell avgiftsfinansiering av statligt stöd till industriell FoU enligt alternativ l sannolikt skulle medföra att de mindre och medelstora Företagen får betala en stor del av insatserna jämfört med vad de kan utnyttja, då de erfarenhetsmässigt inte använder FoU-resultat i så stor omfattning som större företag. Förhållandena kan vara annorlunda när det gäller alternativ 2 - selektiva system. Dessa är avsedda för specifika insatser för en viss grupp av företag t. ex. en bransch som domineras av mindre och medelstora företag. Kopplingen mellan avgiftsskyldighet och utnyttjande av FOU-insatserna är då stark. Om en allmän forskningsavgift införs, skulle således en betydande del av avgiftsuppbörden komma från mindre och medelstora företag. Utan att göra avkall på de principer kommittén tidigare uttalat sig för. anser FAK att det i så fall skulle vara skäligt att en därmed jämförlig satsning skedde på åtgärder som avser att lyfta den tekniska nivån hos dessa företag. Samtidigt skall understrykas att dessa åtgärder kan motiveras även bortsett från finansieringssambandet. Mot denna bakgrund har kommittén tagit upp en diskussion om åtgärder för att stimulera en höjning av den tekniska nivån inom sektorn. FAK begränsar sig till tekniska frågor. Ekonomiska och administrativa problem är betydelsefulla men får behandlas i andra sammanhang. En väsentlig del av insatserna för de mindre och medelstora företagens tekniska utveckling förmedlas av STU. Dess verksamhet är som tidigare nämnts f. n. föremål för översyn av en parlamentarisk (STUutredning kommittén l 1974:06). Enligt direktiven skall denna bl.a. lämna förslag till hur verket bättre än hittills skall nå ut till mindre och medelstora företag. Kommittén gör också en utvärdering av den kollektiva forskningen. Med hänsyn till STU-kommitténs mandat har FAK begränsat sitt kartläggningsarbete och avstår från att lägga förslag inom detta område. FAK har givit statens industriverk (SlND) i uppdrag att utreda frågan om mindreföretagens FoU. En sammanfattning av SlND:s rapport Tekniskt utvecklingsarbete i mindre och medelstor industri (SlND PM 1975:2) lämnas

128 K artläggning

i det följande. FAK anordnade också i april 1975 en konferens om insatser För teknisk utveckling i de mindre och medelstora företagen. På konferensen lades för diskussion fram vissa Förslag till åtgärder. I det Följande kommer bl.a. dessa åtgärder att behandlas. Det anses numera allmänt att insatser bör genomföras För att underlätta de mindre företagens anpassning till den tekniska utvecklingen. Som framgår av flera undersökningar är produktutveckling ett av de mindre och medelstora företagens största problem. Det är således väsentligt att kraftfulla insatser görs För att stimulera och underlätta denna. För höjning av den tekniska nivån inom mindreforetagen kan

Åtgärder

bl.a. anknytas till utnyttjandet av resurser För kollektiv forskning. Frågorna om servicecentra För industriell utveckling och informationsspridning kan vidare anses särskilt viktiga. lnom dessa områden föreligger ytterligare FAK kommer senare att kommentera det beav SIND gjorda utredningar. materialet. Allmänna analyser av mindreföretagens situation finns ñntliga numera lätt tillgängliga bl. a. genom olika studier vid Umeå universitet. Mindre - och villkor (red: Exempel härpå utgör skriften Företag problem Ramström. Dick, Stockholm 1971). Särskilt skall också nämnas SlND:s rapport Mindre och medelstor industri i Förvandling (SIND 1974:2). Statens insatser För att stimulera de mindre och medelstora Företagens utveckling har byggts ut under de senaste åren. SIND, statens utvecklingsfond (SUFO) och Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) har tillkommit. Vidare har i samband med en Förstärkning av Företagareföreningarnas Företagsservice en Förbättrad regional marknadsföring av de centrala organens verksamhet kunnat genomföras. Samtliga centrala organ har kontakter med de olika Företagareföreningarna. Denna utökade marknadsföring har gett påtagliga resultat t. ex. när det gäller STU:s Finansiella stöd. Ökad efterfrågan på olika stimulansinsatser kan väntas under de närmaste åren. Utvecklingen innebär emellenid Främst att formerna För insatser För de mindre Företagen har utökats. l ekonomiska termer är omfattningen av åtgärderna små. Det är enligt FAK:s uppfattning motiverat att närmare överväga en Förstärkning av insatserna För mindreföretagens tekniska utveckling. Kartläggningen i det följande belyser förutsättningarna härför. Kommitténs kommentarer redovisas därefter i kapitel l6. l det Följande refereras den utredning som SIND gjort på FAK:s uppdrag - kallad SIND-utredningen. Inledningsvis diskuterar SIND frågan om de mindre och medelstora Företagens betydelse för den tekniska förnyelsen. Verket FoU-arbetet blivit mer storpekar på att synen på det industriella Företagsinriktad under de senaste 20 åren. Enligt SIND anses inte sällan i dag “industribranscher med ett fåtal storföretag som ett effektivare verktyg för snabb teknisk Förnyelse än en mer splittrad småföretagsdominerad marknadssituation. Å andra sidan menar SIND att små enheter fortfarande ofta svarar För anmärkningsvärt höga andelar av tekniska nykonstruktioner och förbättringar på vissa områden. De mindre och medelstora Företagen som i viss utsträckning kan kompensera stordriftsuppvisar egenskaper fördelar i FoU-arbetet. Med mindre och medelstora avses här Företag med upp till 200 anstâillda. Deras faktiska FoU-arbete belyses. Enligt den officiella FoU-statistiken for 1

SOU l976:65 K art/äggning 129

år 1972 var de mindre och medelstora Företagens andel av industrins FoUarbete så låg som 5 % under det att andelen av industrins anställda var 29 %. SIND konstaterar emellertid att FoU-arbetet i de mindre och medelstora företagen i realiteten är större. Som stöd för detta konstaterande anges dels nâgra förklaringar, dels fakta från företagsserviceutredningar. Verket finner begreppet teknisk utveckling vara en mera adekvat beteckning för FoU-arbete i de mindre och medelstora företagen. Utredningen behandlar frågan huruvida de mindre och medelstora företagen bedriver tekniskt utvecklingsarbete i optimal omfattning. Därvid diskuteras behovet av eget utvecklingsarbete för företag i olika situationer. Det anförs bl. a. att företag inriktade på reparations- och underhållsarbeten eller underleveranser och legoproduktion inte har lika stort behov av egen teknisk utveckling som “egenprodukttillverkande” företag. Vidare pekar verket i rapporten hinder på särskilda mot eget utvecklingsarbete, vilka beror på de mindre och medelstora företagens struktur. Hindren är brist på know-how, linansieringsmöjligheter. utvecklingspersonal och laboratorieutrustning. Utredningen ger belägg för att de angivna hindren är påtagliga. Man borde också beakta i vilken utsträckning som företagen kan anpassa sig till den tekniska utvecklingen utan att bedriva utvecklingsarbete i egen regi. SIND anför sammanfattningsvis att “stora svårigheter råder att avgöra vilken omfattning som det tekniska utvecklingsarbetet i mindre och medelstor industri bör ha t. ex. med hänsyn till framtida konkurrensförmåga”. Verket pekar dock i rapponen på erfarenheter som tyder på att den mindre och medelstora industrin är påtagligt “underförsörjd” med nya och moderna produkter och produktionsmetoder. Ett alternativ till teknisk utveckling i egen regi är att köpa patent och licenser. SI ND finner vissa tecken som tyder på att de mindre och medelstora företagen i högre grad än de större utnyttjar denna möjlighet. Frågan om de mindre och medelstora företagen håller sig tillräckligt å jour med den tekniska forskningen och utvecklingen behandlas också. Utredningen diskuterar företagens utnyttjande av olika informationskanaler för tekniska framsteg. Därvid refereras en undersökning av lngenjörsve-

tenskapsakademiem. Undersökningsresultaten anses tyda på ett relativt stort

informationsbehov men relativt låga utnyttjandetal för olika informationskanaler med undantag för mässor och utställningar. Resultaten stöds enligt SIND av flera senare genomförda undersökningar. Verket pekar emellertid också på förhållandet att betydande delar av den mindre industrin är inriktad på beställningsproduktion varför företagen får del av den tekniska förnyelsen via kunderna. Sammanfattningsvis konstaterar SIND att de mindre och medelstora företagen knappast kan sägas kompensera sig för begränsat eget utvecklingsarbete genom att effektivt utnyttja information om tekniska framsteg. Även i detta avseende pekar emellertid utredningen på hinder hos företagen att tillgodogöra sig information. Utredningen innehåller en relativt omfattande redogörelse för de statliga insatserna för stimulans av de mindre och medelstora tekniska företagens l Småindustrins inforutveckling. Flertalet av insatserna har beskrivits i kapitel 3. Här refereras mationsbehov. lVA-rapdärför utredningens beskrivning endast i de avseenden den belyser behovet port 11, Stockholm 1968.

Kartläggning

av teknisk utveckling eller ytterligare stimulansinsatser. l det Föregående har nämnts att de mindre och medelstora Företagen enligt den officiella statistiken svarar för endast ca 5 % av industrins FoU-arbete. Det framgår av SIND-utredningen att dessa företag erhåller en väsentligt stödet till industriellt utvecklingsarbete. Anhögre andel av det finansiella delen av STU:s finansiella stöd motsvarar ungefär dessa företags sysseloch andelarna av SUFO:s och Norrlandsfondens finansiella sättningsandel, stöd är högre än sysselsättningsandelen. Det anförs att de kollektiva forskningsinstituten närmast uteslutande anlitas av den större industrin. Även i utpräglat småindustridominerade branscher som trä- och verkstadsindustrin eller den grafiska industrin sägs maximalt 15 å 20 % av antalet företag med färre än 200 anställda ingå i resp. stiftelse. Endast i enstaka fall är de mindre och medelstora Företagen representerade i de kollektiva institutens styrelser. och formedlingsinsatserna inom området för teknisk ut- Rådgivningsveckling är enligt utredningen särskilt inriktade på de mindre och medelstora och SlND:s för Företagens behov. Detta gäller STU:s verksamhet program Det sistnämnda har de senaste åren byggts ut kraftigt. Det Företagsservice. konsulenter, SlND:s SIFU-enhet, fast i mindre gäller vidare SlND:s tekniska utsträckning, samt IUC. SIND konstaterar sammanfattningsvis att “efterfrågan från industrin på såväl finansiellt som serviceinriktat stöd oftast klan synes överstiga till- Vidare sägs att STU:s anslag till utvecklingsprojekt och gängliga resurser. den det statliga stödet till den kollektiva forskningen synes ha kommit större industrin till godo i oproportlonerligt stor utsträckning. SIND uttalar sig inte om huruvida omfattningen av de nuvarande stimulansinsatserna är lämplig. Vissa Förslag anges dock för att komplettera dessa och avhjälpa brister. För det Första anses att bestämmelserna För särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt bör omformuleras så att inte den mindre och medelstora industrin missgynnas, eller att den mindre industrin bör kompenseras på annat sätt. Utformningen av begränsi avdragsrätten torde till en del missgynna den mindre industrin. ningarna Det gäller framförallt bestämmelsen att “endast kostnad För sådan anställd dle utFort forsknings- eller utvecklingsarbete får insom till övervägande räknas i underlaget” (SFS 1973:421). Den mindre industrin torde därmed komma av det aktuella eftersom det sällan kunna i åtnjutande avdraget, är ovanligt att mindre företag har personal som till 50 % eller mer är avdelad for tekniska För det andra understryks behovet av utvecklingsuppgifter. mellan olika statliga stödformer i synnerhet på regional nivå. samordning För det tredje föreslås att SUFO skall få möjlighet att finansiera marknadsundersökningar och marknadsbearbetningar för nya produkter. processer och system.

15.2 Kollektiv forskning

I de senaste årens budgetpropostioner har chefen for industridepartementet framhållit att kollektiv forskning bör ges vidgad användning, särskilt inom branscher där mindre och medelstora företag utgör en betydande aindel.

K artläggning 131

l stiftelserna för glasforskning, grafisk forskning och möbelforskning utgör de mindre och medelstora företagen en relativt stor del. Stiftelserna för betongforskning, träteknisk forskning och verkstadsteknisk forskning har endast branschföreningar som medlemmar. 1 dessa föreningar ingår givetvis en mängd mindre och medelstora företag. Anslutningen varierar dock. Huvuddelen av sågverken t. ex. står utanför sin branschförening. Branscher med relativt stor andel mindre och medelstora företag, vilka endast i mindre omfattning är företrädda i den kollektiva forskningen är bl. a. bageriindustri, slakteri- och charkuteriindustri, konfektionsindustri, plastvaruindustri samt trävaruindustri (snickerier och sågverk). SlND:s konstaterande att de kollektiva instituten är en resurs som är alltför litet känd och utnyttjad av de mindre och medelstora företagen kan behöva kommenteras. Vissa institutionella förhållanden försvårar de mindre och medelstora företagens deltagande i verksamheten. för Minimibidraget medlemskap kan i ett antal industristiftelser anses vara väl högt för att intressera mindre och medelstora företag i allmänhet. Detta gäller branschinriktade stiftelser inom områdena livsmedelsforskning och textilforskning samt flera teknikområdesinriktade stiftelser såsom stiftelserna för tillämpad matematik och ytkemisk forskning samt möjligen också korrosionsteknisk forskning och förpackningsforskning. Minimiavgifterna till kollektiv forskning som finansieras av branschföreningar såsom träforskning och verkstadsteknisk forskning är låga. De större företagen svarar för den helt övervägande delen av medlen i stiftelserna. De får därmed det avgörande inflytandet, vilket medför att den kollektiva forskningen i första hand blir inriktad på de större företagens behov. Såsom resultaten i allmänhet presenteras f. n., har de mindre företagen också svårigheter att tillgodogöra sig dem, eftersom de har så få kvalificerade personer. Detta torde vara en huvudorsak till det begränsade engagemanget i kollektiv forskning. Dessutom kan det vara svårt för en delbransch som domineras av mindre och medelstora företag att starta verksamhet inom en branschstiftelse som redan är etablerad, då de befintliga medlemmarna inte har något egentligt intresse av en utvidgning. För att en delbransch skall kunna etablera kollektiv forskning, måste säkerligen större delen av denna anslutas till stiftelsen samtidigt. Svårigheter att starta kollektiv forskning har också visat sig gälla branscher dominerade av mindre och medelstora företag. Eftersom företagen är små, måste ett ston antal enas om ett gemensamt forskningsprogram för att tillräckligt ekonomiskt underlag skall erhållas. Detta är en komplicerad process. Branschorganisationen måste härvid spela en aktiv roll. De mindre och medelstora företagen representerar, som förut nämnts, en relativt stor andel av medlemmarna i stiftelserna för glasforskning, grafisk forskning och möbelforskning. De angivna exemplen antyder att även mindre och medelstora företag i andra branscher kan ha behov av kollektiv forskning. Att företagen f. n. deltar i verksamheten i begränsad utsträckning behöver inte innebära att de saknar behov. Dels existerar de nämnda institutionella förhållandena, dels är företagen enligt Företagsserviceutredningen (SOU 1972:78) generellt sett obenägna att utan erfarenhet utnyttja utomstående tjänster inom annat än rutinområden. Vidare upplevs behovet starkt först då de tekniska problemen blir akuta.

K artläggning

De kollektiva instituten har resurser för rådgivning och utvecklingsupp- Dessa tjänster är påtagliga för företagen och utgör ett lämpligt första drag. i verksamheten vid de kollektiva instituten. Den steg för deras deltagande 1 januari 1975 startades försöksverksamhet med service till mindreföretag och enskilda uppfinnare från vissa kollektiva forskningsinstitut. De institut som har deltagit i Försöksverksamheten är Grafiska forskningslaboratoriet, Institutet för verkstadsteknisk forskning. Korrosionsinstitutet, Möbelinstitutet, SlK-Svenska livsmedelsinstitutet, Svenska förpackningsforskningsinstitutet institutet, som Förutom från STU fått medel från

samtnYtkemiska

SINFDOK. Aven institutet för tillämpad matematik har fått STU-stöd till insatser för mindre företag. Försöksverksamheten har i huvudsak avsett information om institutens resurseroch möjligheter att ge service till mindreföretagen, fri eller subventionerad rådgivning och subventionerade mindre

uppdrag. lnstituten har detaljutformat insatserna olika. Regional kontaktverksamhet i samarbete med företagareföreningarna och STU:s kontaktsekreterare har ingått i flera av institutens informationsprogram. STU har gjort en första utvärdering av verksamheten. Eftersom erfarenheterna är positiva fortsätter den med vissa modifieringar under innevarande budgetår. På FAKzs konferens togs diskussion om kollektiva forskningsprogram upp, nämligen träbearbetande industri, plastbearbetande inpå tre områden av kollektivforskning inom dustri samt datorteknik som exempel på behov att få till stånd kollektiv forskning för den nya områden. Ansträngningar träbearbetande industrin har pågått länge. Träindustrins branschorganisation till chefen för industridepartementet om kolgjorde 1971 en framställning skulle finansieras dels med STUlektivt forskningsprogram. Programmet dels med industrimedel. lndustrimedlen avsågs erhållas genom en medel, vilken skulle erläggas av samtliga företag vilka obligatorisk forskningsavgift, bedriver åtgärd med anledning av denna framträbearbetning. Någon direkt inte. Sedermera lämnades frågan om finansiering av den ställning vidtogs kollektiva medelst avgifter till FAK. Avtal om finansiering forskningen har slutits mellan den under våren 1976 bildade Stiftelsen av ramprogram för trämanufakturteknisk och STU. En programstyrelse har bildats forskning som svarar för verksamheten. Vid Föreningen Sveriges Plastfabrikanters höstmöte 1974 presenterades Som motiv bl. a. planer på ett institut för plastteknisk forskning. angavs att den industrin till större delen består av mindre och plastbearbetande medelstora företag. Av den diskussion som följde och de överläggningar som pågår kan utläsas att behov av kollektiv plastbearbetande forskning

föreligger. Dataindustriutredningen lade 1974 fram ett betänkande Data och närings- 1974:10). Betänkandet förde fram förslag bl. a. rörande anpolitik (SOU Dataindustriutredningen menade vändarfrämjande åtgärder på dataområdet. bl. a. skulle av SlFU-enheten vid SlND. SlFU-enatt insatser genomföras heten driver en omfattande utbildningsverksamhet inom hela det eltekniska

området. 1 1975 års budgetproposition, bilaga 15, ansåg depanementschefen att ingom och samlad bild av behovet av användarfrämjande en klar uppfattning inom dataområdet förelåg. SIND fick därför i februari 1975 i uppdrag åtgärder

K art/äggning 133

att utreda sådana åtgärder med särskild inriktning på de mindre och medelstora Företagens problem och behov. Utredningen (SIND PM 1975:7) resulterade i förslag till åtgärder inom administrativ databehandling, vilket ingick i SlND:s anslagsframställning for budgetåret 1976/77. SIND-utredningen behandlar inte användningen av datorteknik for produktionsstyrningsändamål. l utredningen framför SIND emellertid uppfattningen att de mindre och medelstora företagens behov av och efterfrågan på datatekniska hjälpmedel är mera begränsad på det produktionstekniska området än på det administrativa. Samtidigt framhålls att användningen av datatekniken för produktionsstyrning på sikt kan komma att få växande betydelse för de mindre och medelstora företagen. l det Föregående har några nu aktuella behovsområden för kollektiv forskning beskrivits. Det kan förväntas att sådana framkommer fortlöpande. För att forskningsområden och programmens organisatoriska förankring närmare skall kunna preciseras krävs särskild utredning.

15.3 Andra utvecklingsinsatser

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) har kortfattat beskrivits i kapitel 3. lUC skall biträda främst mindre och medelstor industri i samband med produktutveckling. Tjänsteutbudet omfattar samtliga moment i utvecklingskedjan från produktionsstart - dock ej marknadsföringsfasen. lUC skall vidare sprida teknisk och ekonomisk information till företagen i regionen samt främja och vid behov bedriva egen FoU på bl. a. de maskintekniska och eltekniska områdena. Den tidigare nämnda utvärderingen av lUC:s verksamhet tyder på att behov föreligger av den funktion som lUC representerar, dvs. utvecklingscentra nära företagen. Upparbetandet av efterfrågan tar dock tid. SIND drar emellertid slutsatsen att den ekonomiska utvecklingen vid lUC kan tas till intäkt for att ytterligare industriella utvecklingscentra bör bygga på en annan linansieringsprincip än den som gäller lUC. Sålunda kan enligt rapporten övervägas om inte periodiska statliga bidrag bättre kan tillgodose statsmakternas önskemål om insyn och möjligheter att påverka verksamhetens inriktning. Det finns en opinion för att ytterligare utvecklingscentra skall etableras. Bl. a. pågår förberedelser for att starta ett centrum i Vastsverige. FAK har i remissyttrande 1975-11-28 över rapporten anfört att utvecklingscentra av lUC-typ kan vara en lämplig komponent i utbudet av FoUinsatser inriktade på de mindre och medelstora företagen. Det fordras emellertid statligt bidrag för att finansiera sådana centra. SIND-utredningen ger belägg för att utnyttjandet av olika typer av information om teknisk utveckling är lågt. Bidragande orsaker till detta förhållande kan vara att företagen har svårt att förutse nyttan av informationsoch utbildningsinsatser bl. a. beroende på begränsad erfarenhet samt att de har begränsade personella resurser för att ta emot information. En förstärkt marknadsföring via regionala insatser borde dock kunna öka utnyttjandet under de närmaste åren. På nämnda konferens framförde FAK uppfattningen att SlFU-enheten

134 Kartläggning

vid SIND borde kunna spela en väsentlig roll inom ramen för ett system för stöd till de mindre och medelstora företagens tekniska utveckling. Kursverksamheten vid SIND har varit föremål för en översyn. Förslaget till framtida SIFU-verksamhet (SIND 1975:6) har i korthet refererats i kapitel 3. Enligt detta bör verksamheten även i fortsättningen vara inriktad på i första hand mindre och medelstora företag. Vidare bör tyngdpunkten ligga på korta specialkurser av fonbildningskaraktär i aktuella ämnen med stark anknytning till konkret arbetstillämpning och kunskap. Huvudinriktningen bör vara på kurser inom tekniska ämnesområden. För att ge SlFU-verksamheten denna profil måste enligt SIND en intensifierad nyutveckling av kurser genomföras. Vidare framhöll kommittén att det ligger nära till hands att låta SlFUenheten fungera som utbildningsgivare åt de kollektiva forskningsinstituten. eftersom insatser för de mindre och medelstora företagens tekniska utveckling bör ses samordnat. Denna uppfattning får stöd i SlND:s utredning. l denna hänvisas till pågående överläggningar mellan STU och SIND i syfte att om möjligt arbeta fram en samverkansmodell för de kollektiva forskningsinstituten och SIFU-enheten. Samarbetet bör enligt SIND primärt syfta till att sprida nyheter och kunskaper från de kollektiva forskningsinstituten till de mindre och medelstora företagen. Såväl SlFU-enhetens facktjänst som dess allmänna rådgivning, vilka inte är direkt relaterade till dess prioriterade utbildning. minskar successivt. Detta förhållande torde ytterligare tala för en samverkan. l utredningen om SIFU-enhetens framtida verksamhet föreslås också vissa principer för finansiering av tjänsterna. Huvudregeln är att genomförandekostnader för kursverksamheten normalt bör täckas av kursavgifter, under det att kursutvecklingskostnader samt övriga kostnader skall bestridas av statsmedel. Även hela eller delar av genomförandekostnaderna skall emellertid kunna få täckas av statsmedel i de fall utbildningsinsatserna är samhälleligt angelägna. Uppdragsverksamheten böri princip helt betalas av uppdragsgivarna. Inom området för information och dokumentation erinras om SINFDOKutredningen (l 1975:04), som beräknas vara färdig under 1977. I enlighet med direktiven har utredningen lämnat i uppdrag åt SIND att utreda informations- och dokumentationsinsatser riktade mot industrin (SIND PM 1976:1). SIND anser i utredningen att förbättring av informationsutnyttjandet i mindre och medelstor industri främst bör åstadkommas genom intensifierad uppsökande företagsservice från landets företagareföreningztr. På informationsområdet bör föreningarna enligt SIND ha kontaktförmedlande uppgifter, fullgöra vissa rådgivningsinsatser samt bedriva mer allmän informationsverksamhet beträffande industriinriktade stödåtgärder. SIND är inte berett att ange resursbehov för intensifierad informationsverksanthet. eftersom denna bör behandlas integrerat med företagsservice i övrigt. För att den intensifierade informationsverksamheten skall komma till stånd vid föreningarna, måste enligt SIND en utbyggnad av verkets centrala stöd till dessa ske. För de uppgifter som blir aktuella erfordras enligt verket i ett initialskede tre kvalificerade tjänstemän. SIND föreslår också att “SlNFDOK-finansierade kontaktmän på försök

K art/äggning 135

placeras vid tre företagareföreningar under en treårsperiod. Kontaktmännens uppgifter skulle enligt förslaget vara att genomföra speciella tekniska informationstjänster som kräver expertkunskap samt att samla erfarenheter om hur en uppsökande kontakt- och informationsverksamhet bör bedrivas. Verket finner det vidare angeläget att den kvalificerade tekniska fackkunskap som finns vid patent- och och registreringsverket i ökad utsträckning utnyttjas av industrin även i andra sammanhang än patentansökningar. Formerna härför bör enligt verket närmare utredas. Utnyttjande av dataterminaler för informationshantering för de mindre och medelstora företagens behov anser SlND är en fråga på längre sikt. Tekniska förbättringar av informationsöverföringen får ingen avgörande effekt sâ länge de mindre och medelstora företagens kapacitet att söka, ta emot och utnyttja information är så begränsad. Några förslag framförs inte. Teknikupphandlingskommittén (TUK l 1973:05) som tidigare behandlats i annat sammanhang utreder f. n. hur upphandling som kräver utvecklingsarbete skall kunna effektiviseras ur myndigheternas synvinkel samt det industripolitiska syftet tillvaratas. Enligt TUK skulle STU kunna få i uppgift att såsom en komplettering till myndigheterna förmedla information om behov av ny teknik. l vissa länder, bl. a. USA söker man systematiskt främja mindreföretagen i samband med den offentliga upphandlingen. En inriktning mot teknisk utveckling för de mindre företagen kan givetvis tillgodoses i samband med ett ställningstagande till TUK:s förslag. Sålunda skulle en särskild bevakning av teknikupphandlingsprojekt, som är lämpade för utveckling i de mindre och medelstora företagen, kunna ske.

sou 1976:65 137

16 Kommitténs kommentarer

Genom nu tillgängligt utredningsmaterial är utgångsläget gott för bedömning av åtgärder för mindreföretagens tekniska utveckling. Som redovisats i det föregående är emellertid flera stödformer f. n. under omprövning. En närmare precisering av åtgärder bör föregås av principbeslut av statsmakterna. FAK avstår således från att redovisa förslag ifråga om tekniskt område, dimensionering m. m. och nöjer sig med att allmänt ange sin uppfattning när det gäller de kartlagda förhållandena. Det bör erinras att de mindre och medelstora Företagens situation har beaktats i övervägandena om avgiftssystem. Kommittén anser att SlND:s utredning ger en värdefull beskrivning av mindreföretagens situation i fråga om teknisk utveckling. Kartläggningen sprider delvis nytt ljus över ämnet. Företagsgruppens handikapp framstår klart. samtidigt som utredningen modifierar den uppfattning som den offciella statistiken ger. Utredningen lämnar inte tillräckligt underlag för bedömning av om de mindre och medelstora företagen bedriver teknisk utveckling i tillräcklig grad. Inte heller besvaras frågan om den nuvarande omfattningen av statliga stimulansinsatser är lämplig. Tillsammans med övrigt material ger SlND-utredningen dock anvisningar om vilken typ av åtgärder som bör sättas in. De mindre och medelstora företagen utnyttjar de kollektiva forskningsinstituten i relativt liten utsträckning. Detta beror delvis på institutionella förhållanden såsom högt minimibidrag och verksamhet inriktad på de stora företagens behov. Enligt FAK är det effektivt och lönsamt för de mindre och medelstora företagen att delta i verksamheten. På sikt bör utnyttjandet kunna öka. genom att deras situation beaktas såväl vid inriktning av verksamheten som vid spridning av institutens resultat. Kommittén anser att så bör ske i ökad utsträckning. Försöksverksamheten med inriktning på mindreföretagssektorn bör kunna fortsätta som ett särskilt program för insatser för mindre och medelstora företag vid de kollektiva forskningsinstituten. Kontakter med instituten i samband med rådgivning och uppdrag bör kunna utvecklas till engagemang i den kollektiva forskningen. Andra sätt att nå kontakt med de mindre och medelstora företagen är via utbildning och information. Dessa har problem med att hålla sig åjour med den tekniska utvecklingen. De kollektiva instituten skulle därför kunna få i uppgift att genom kurser och informationsinsatser verka för spridning av tekniska kunskaper inom sina bransch- och teknikområden till de mindre och medelstora

138 Kommitténs kommentarer

företagen. instituten bedriver redan i nuläget utbildnings- och informationsinsatser i varierande utsträckning. Med få undantag, såsom t. ex. Mekanförbundets verksamhet vid institutet för verkstadsteknisk forskning. är dessa emellertid inte inriktade på och anpassade till de mindre och medelstora Vid utveckling av utbildnings- och informationsinsatser för dessa företagen. borde de kollektiva instituten kunna samordna sina insatser med SlFUenheten vid SlND. Möjligt är att SIFU-enheten etableras som entreprenör för genomförande av utbildningsverksamheten. Det har visat sig att uppsökande verksamhet har stor betydelse for de mindre och medelstora Företagens utnyttjande av olika företagsserviceinsatser. Mindreföretagsprogrammen bör därför inkludera särskilda konsulenter med marknadsföring av institutens tjänster och Förmedling av kontakter med de tekniska specialisterna som huvuduppgift. Dessa centralt placerade konsulenter bör på regional nivå samarbeta med företagareföreningarna, som bl. a. har till uppgift att förmedla kontakter mellan företagen och specialkonsulter. Tre av instituten i försöksverksamheten arbetar med konsulenter. De mindre och medelstora företagen bör kunna ges bättre möjligheter att delta i forskningsverksamheten. Hur detta praktiskt skall lösas är beroende av vilken finansieringskonstruktion för den kollektiva forskningen som kommer att gälla i framtiden. En rätt att avräkna bidrag till bl. a. kollektiv forskning skulle inom ramen för ett avgiftsfinansierat system vara ett sätt att lösa denna fråga. En stor del av de mindre och medelstora födå väntas ge bidrag till den kollektiva forskningen, vilket retagen kunde skulle tillförsäkra dem ett större inflytande. Om nuvarande system behålls, av minimiavgifterna En av de ledamöter som borde sänkningar övervägas. STU tillsätter i de kollektiva institutens styrelser skulle lämpligen kunna ha som särskild uppgift att bevaka de mindre och medelstora företagens intressen. Eftersom den kollektiva forskningens ställning kan beröras av STU-kommitténs arbete, avstår FAK från vidare preciseringar. FAK går inte in på bedömningen av behov av nya institut för kollektiv forskning. Likväl föreställer sig kommittén att ett antal teknikområdesinriktade institut eller program lätt skulle kunna bildas vid omläggning till avgiftsfinansiering. lUC är ett regionalt organ för teknisk service och utvecklingsarbete med sikte på framför allt mindre och medelstora företag. Man skall inte bortse från att liknande kan erbjudas från tvärvetenskapliga, tektjänster centralt nikområdesinriktade eller branschinriktade kollektiva forskningsinstitut. Till gruppen kan också hänföras en betydande del av tidigare SlFU:s tjänsteutbud. FAK finner att investeringsbidrag och årligt basbidrag till finansieringen av utvecklingscentra erfordras för att möjliggöra en inriktning på främst mindre och medelstora företag. Vid en utbyggnad av industriella utvecklingscentra i olika regioner blir en sådan finansieringsprincip en förutsättning. hur dessa centra kan inordnas i av- Kommittén har i kapitel 7 redovisat giftssystemet. Därvid pekas på möjligheten att de finansieras genom bidrag, vilka företagen får räkna av från vad de har att betala som forskningsavgift. FAK finner de förslag till åtgärder på utbildnings- och informationsomrâdet. som framförs av SIND i förut redovisade utredningar, välgrundade

Kommitténs kommentarer 139

och anser att förslagen bör genomföras. Kommittén menar att åtgärderna är lämpligt utformade och finner ingen anledning att föreslå ytterligare åtgärder. FAK ställer sig dock avvisande till förslaget om försöksverksamhet med “SlNFDOK-ñnansierade kontaktmän”. Motiven härför är flera. Företagens problem måste ses ur ett bredare perspektiv än informationsspecialistens. lnforntationsförmedling måste ingå som en integrerad del av olika åtgärder för att utveckla företagen. Detta gör de allmänna konsulterna vid företagareföreningarna lämpligare för informationsformedlande uppgifter på regional nivâ. Kontaktmannen kan sällan lösa informationsproblemen ensam. Efterfrågan på uppdrag, som kräver expertkunnande på det informationstekniska området, torde vara relativt begränsad. Ett problem är också hur en informationskonsults kunskaper skall kunna hållas aktuella. En bättre lösning för att erhålla kvalificerade informationstjänster for de mindre och medelstora företagen är att satsa på konsulenter vid de kollektiva forskningsinstituten. Förmedling av information och kontakter mellan dessa och företagen ingår då i företagareföreningarnas företagsserviceaktiviteter. I avvaktan på TUK:s förslag och statsmakternas av detta finns prövning inte anledning för FAK att redovisa någon anordning för mindreföretagen vid teknikupphandling. FAK:s sekretariat har likväl under hand med TUK diskuterat frågan om mindreföretagens tekniska utveckling skulle kunna särskilt bevakas i ett system för teknikupphandling. Vad gäller det särskilda forskningsavdraget vid beskattningen missgynnas mindreföretagen enligt SlND-utredningen av bestämmelsernas nuvarande utformning. Uppgiften att pröva en ändring i nu berörda hänseende åvilar foretagsskatteberedningen. FAK vill trycka på att möjligheterna till framgång för de organ som arbetar på mindreföretagsområdet till betydande del är beroende av det pris till vilket tjänsterna kan tillhandahållas. Flera av organen arbetar med knappa resurser. Om en forskningsavgift införs. vore det ytterst rimligt att resursfrågan snabbt löstes med tanke på den begränsade förstärkning som erfordras. då basen för åtgärderna redan finns tillgänglig, t. ex. existerande institut för kollektiv forskning eller andra tekniska utvecklingsorgan. Med det nu anförda har FAK redovisat sin uppfattning om olika åtgärder för att främja mindreföretagens tekniska utveckling. De är i och för sig inte nya eller originella. De skall också ses i samband med andra åtgärder. som

bidrar till att förkovra näringslivet och differentiera dess struktur. Åtgärderna

har centrerats kring företagsservice från existerande eller regionalt nytillkommande organ för teknisk facktjänst, information och utbildning.

sou 1976:65 141

Bilaga 1 Utredningens direktiv

Utdrag ur statsrådsprotokoll den 29 mars 1974: Chefen för industridepanementet. statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillsättande av en utredning om_/inansi0ri›1_2: (I\ slöt! lill industriell jødrs/rning och zilvvc/rling; och anför. lnom industrin bedrivs en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU). Enligt statistiska centralbyråns undersökningar utfördes år 1971 FoU inom industrin till ett värde av 1 590 milj. kr. Motsvarande belopp åren 1963 och 1969 var 730 resp. l 130 milj. kr. Utvecklingen mellan åren 1963 och 1971 innebar således i löpande priser mer än en fördubbling värdemassigt sett. medan beloppet ökade med drygt 40 u mellan åren 1969 och 1971. Den reala ökningstakten är dock lägre, vilket belyses bl.a. av att antalet årsverken i industrins FoU-verksamhet ökade med 16 “n mellan åren 1969 och 1971 och uppgick till drygt 17000 sistnämnda år. FoU är ojämnt fördelad inom industrin. Företag med mer än l 000 anställda svarar för fyra femtedelar av kostnaderna. medan endast 3 a faller ;nå företag med mindre än 50 ztnställda. Av olika branscher dominerar läkemedelsindustri. elektroindustri. bilindustri. llygindustri samt maskinindustri. med en sammanlagd andel på drygt tre fjärdedelar. Kostnaderna för FoU bedriven inom industrin tacks till övervägande del av industrin själv. År 1971 SVktrddC egenñnztnsieringen för 86 Un. Av återstoden finansierade staten drygt 200 milj. kr. (13 ul, varav mer än 180 milj. kr. avsåg militära âindamål. Staten stöder industrins FoU i andra former än genom direkta bidrag. År 1971 gick således 470 milj. kr. av statliga medel till forsknings- och utvecklingsverksamhet med anknytning till industrin. l detta belopp ingår förutom de nämnda 200 milj. kr. såväl direkta anslag över statsbudgeten som medel fördelade av olika statliga organ. t. ex. forskningsråd. forskningsinstitut, fonder och myndigheter. Av de direkta statsanslztgen om drygt 100 milj. kr. avsåg huvuddelen (70 milj. kr.) FoU inom atomenergiområdet. Återstående belopp. ca 170 ntilj. kr.. kom till användning bl. a. inom affarsverk. branschforskningsinstitut och branschorganisationer. Det aktiva samhälleliga stödet till industriell FoU har byggts ut och systematiserztts under senare år. Tillkomsten av styrelsen för teknisk utveckling (STU) år 1968 innebar att en central myndighet upprättades för det tekniska utvecklingsstödet genom samordning av llera. tidigare fristående. organ. Anslagen till STU har ökat från 63 milj. kr. budgetåret 1968/69 till 178

142 Bilaga 1

milj. kr. budgetåret 1973/74. För budgetåret 1974/75 har föreslagits 2I| milj. kr. STU:s verksamhet sker i form av finansiellt stöd till teknisk forskning samt industriell kollektiv forskning och utvecklingsarbete. Detta stöd fördelas på olika behovsområden såsom energiteknik. materialteknik. socialteknik och miljövårdsteknik. Medlen har flera olika slags mottagare. bl. a. enskilda forskare och innovatörer, institutioner vid universitet och högskolor. företag. branschorganisationer och forskningsinstitut. STU ombesörjer vidare vissa funktioner som befrämjar den tekniska utvecklingen. t.ex. rådgivnings- och förmedlingsverkszimhet av olika slag. 1 syfte att komplettera STU:s insatser inrättades den 1 juli 1973 statens utvecklingsfond. Fonden skall lämna lån med Villkorlig återbetalningsskyldighet till investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter. processer eller system. insatserna skall koncentreras på det vanligen kapitalkrävande skedet mellan utveckling och exploatering. Som exempel kan nämnas tillverkning av prototypen uppförande av referensanlâiggningtxr samt anpassning av produktionsutrustning. Fonden har tillförts 30 milj.kr. för sitt första verksamhetsår. Samma belopp har föreslagits bli tillfört for verksamhetsåret 1974/75. Norrlandsfonden verkar inom de fyra nordligaste länen med ett brett register av åtgärder. bl. a. stöd till FoU inom industrin. Fonden har sedan år 1962 satsat närmare 70 milj. kr. på industriell utveckling. Enligt överenskommelse mellan de nordiska länderna har den l juli 1973 bildats en fond, vars syfte är att främja tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete med industriell inriktning och av gemensamt intresse för två eller flera nordiska länder. Fonden skall tillföras totalt 50 milj. kr.. varav 10 milj. kr. för det första verksamhetsåret. Sverige skall svara för 45 “n av bidragen till fonden. Arbetarskyddsfonden ger stöd till praktiskt inriktad forskning och utveckling och har möjlighet att stödja projekt så långt i produktutvecklingen som behövs for att garantera att en ny teknisk lösning kan komma i rraktisk tillämpning. Genom Svenska utvecklings AB (SU) har staten direkt engagerat sig i utveckling och exploatering av tekniska idéer. Bolaget har till uppgift att utveckla, tillverka och marknadsföra nya produkter. processer och system. särskilt sådana som tillgodoser angelägna szimhällsbehov. SU-gruppen har hittills tillförts statliga medel om ca 40 milj. kr. Vid sidan av de nämnda organens verksamhet stöder staten industriell FoU på ett flertal andra sätt. Särskilda bolag har bildats för verksamhet inom området som kräver avancerad teknisk utveckling. AB Aiomenergi bedriver FoU inom kärnkraftområdet. Svenska rymd AB svarar fcir vissa funktioner inom rymdområdet. ELLEMTEL utvecklings AB utför forskning och utveckling inom telekommunikationsområdet. industrins FoU-verksamhet främjas också genom särskilda skatteavdrag. År 1971 infördes särskild skattefrihet för bidrag från industrin till vissa institutioner. bl. a. 1ngenjörsvetenskapsakademien. Dessa regler kcmpletterades år 1973 med bestämmelser om särskilt forskningsavdrag vid beskattningen. Avdrag får göras med 10 n av de totala kostnaderna för FoU inom industriföretag plus 20 “n av ökningen från föregående år. Fr. o. m. år 1972 kan Kungl. Majzt medge att bidrag m. m. från ett löretag

Bilaga J 143

till ett annat betraktas som avdragsgill kostnad i skattehättseende. om verksamheten är av väsentlig samhällsekonomisk betydelse. Avsikten härmed är att gynna nya former av FoU-samarbete mellan staten och näringslivet samt mellan enskilda företag. En viktig utgångspunkt för statens insatser på den industriella forskningens och utvecklingens områden har varit att vidmakthålla och stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och därmed trygga produktionens och sysselsättningens utveckling inom industrin. Detta gäller allt framgent och ställer fortsatta krav på innovationsförntågzt, teknisk utveckling och specialisering i vår industri. Till detta kommer en fortsatt strävan till utveckling av teknik på angelägna samhällsområden som vård. undervisning, transporter och miljövård. Som redovisats. gör statsmakterna stora insatser i många former för att tillförsäkra industrin resurser för FoU-ändamål. Samtidigt har den tidigare genomgången visat, att ett flertal former för finansiering av de statliga FoUinsatserna successivt har utvecklats. Det kan finnas anledning att nu närmare se över dessa olika finansieringsformer, med syfte att pröva ändamålsenliga vägar för den framtida finansieringen av de statliga insatserna. Mot denna bakgrund förordar jag att särskilda sakkunniga tillkallas för att utreda hur det statliga stödet till industriellt FoU-arbete skall utformas och finansieras. Det statliga stödet finansieras f. n. huvudsakligen med skattemedel. Det finns nu anledning pröva andra metoder att finansiera FoU-insatserna. Som redan framgått, varierar industrins FoU betydligt mellan företag av olika storlek och i olika branscher. Detta gäller såväl de egenlinansierade som de statligt stödda FoU-insatserna. Det är bl. a. därför motiverat att överväga om olika företagskategoriers bidrag till finansieringen bör differentieras. Avgiftslinztnsiering torde i detta avseende särskilt böra övervägas. En central uppgift för de sakkunniga är därför att överväga i vilken grad finansieringen av industriell FoU bör ske medelst avgifter. Hittills har denna metod använts när det är fråga om att stödja sådana aktiviteter vilkas resultat kan förväntas beröra eller komma alla betalande till godo på ett eller annat sätt. Som exempel kan nämnas byggnadsforskningsavgiften och arbetarskyddsavgiften. Med undantag av ett program för ökad säkerhet vid kärnkraftproduktion. till vilket alla berörda kraftproducenter bidrar. har avgiftsmetoden ännu inte använts inom industrin. FoU-insatser med direkt sikte på exploatering inom något eller några industriföretag finansieras så gott som helt antingen av vederbörande företag själva med egna vinster och lån eller med statliga medel. Exempel på det sistnämnda är STU:s insatser för industriellt utvecklingsarbete. statens utvecklingsfond och Norrlandsfonden. För egen del anser jag det befogat att överväga avgiftsfinansiering även av det statliga stöd till FoU inom industrin som lämnas via dessa organ. Redan med hänvisning till gällande praxis kan med fog hävdas att stora delar av STU:s verksamhet borde kunna avgiftsfinansieras på samma sätt som sker beträffande byggnadsforskningen och arbetsmiljöforskningen. lncmot två tredjedelar av anslagen till STU går nämligen vidare till åindztntål vars resultat är offentliga och användbara för stora löretagsgrupper. t. ex. stödet till högskolor och branschforskiting. Från flera håll har framförts

144 Bilaga I

uppfattningen att resurser även for övrigt FoU-arbete borde kunna åstadkommas genom avgifter på industrin. Detta skulle öka möjligheterna till långsiktiga satsningar och stärka samhällets inflytande över FoU-satsningarnas inriktning i enlighet med de sociala :nålen för samhällsutvecklingen. Sedd som helhet bör industrin ha ctt starkt intresse av att den tekniska nivån inom landet är hög och att innovationer kommer till stånd. De sakkunniga bör beakta behovet av teknisk utveckling inom de mindre och medelstora företagen. Det är av vikt att dessa företag bedriver FoU och utnyttjar FoU-resultat i tillräcklig omfattning. l fråga om exempelvis branschforskning har framförts förslag att använda avgiftsftnztnsiering som alternativ till avtalsmässig finansiering. De sakkunniga bör vidare utreda tekniska frågor i samband med ett avgiftssystem. såsom avgiftsunderlag. vilka som skall vara avgiftspliktiga och administration. När det gäller avgiftsunderlag kan konstateras att såväl byggnadsforsknings- som arbetarskyddsavgiften baseras på lönesumman (f. n. O, n resp. 0,1 “n) och att uppbörden är samordnad med yrkesskadeförsäkringen i båda fallen. Även andra modeller är dock tänkbara. Framför allt torde en anknytning till mervärdeskattesystemet kunna komma i fråga. En del invändningar av teknisk natur mot ett sådant arrangemang som tidigare funnits torde numera i allt väsentligt vara undanröjda. Av intresse är möjligheten att vid en samordning av FoU-avgifter med mervärdeskattesystemet beräkna dem som andel av såväl omsättning som förädlingsvärde (mervärde). De sakkunniga bör som huvudalternativ arbeta med forädlingsvärde. arbetskraft och omsättning som avgiftsunderlag. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att överväga och utarbeta förslag även beträffande exempelvis vinst eller produktionskapitztl som beräkningsunderlag för avgifterna. De sakkunniga bör lämna förslag även beträffande lämplig administrativ utformning av ett avgiftssystem innefattande bl. a. uppbörd och förvaltning av medel. De sakkunniga bör. om så bedöms lämpligt. kunna redovisa sitt arbete i form av delrapporter.

Bilaga2 Finansiering av stöd till industriell FoU i några länder

Utarbetad av sekreteraren ij/brskningsavgmskommirrén Lars Johan Cederlund

l Allmänt

I denna redogörelse sammanfattas forskningsavgiftskommitténs material om Förhållanden i andra länder som berör utredningens arbete. Syftet har framför allt varit att ge viss allmän kännedom om metoder att finansiera stöd till industriell FoU. Områden som redovisats i andra undersökningar på senare år har här berörts ytligt. Översikten har inte gjorts med ambitionen att den skall vara fullständig. 1 huvudsak redovisas i sammanställningen läget år 1975. Norge, Nederländerna, Frankrike, Västtyskland och Storbritannien

har studerats ganska ingående. Förhållandena i Japan, Kanada och Östeuropa

redovisas delvis. Eftersom organisationen och finansieringen av de bran-

Tabell B 2:1 FoU-kostnader i vissa länder 1967

64,6 a Endast kvalificerade vetenskapsmän. ingenjörer och tekniker bEndast kvalificerade vetenskapsmän och ingenjörer Källa: OECD lO

146 2 sou 1976:65 Bilaga Tabell B 2:2 FoU-kostnader i vissa länder 1971

USA . . 66,5 . . . . Kanada 52 618 37,6 18 578 35.3 Japanb 426 935 66,5 271 993 63.7

9 Vetenskapsmän, ingenjörer och tekniker b Personer huvudsakligen arbetande med forskning och utveckling Källa: OECD.

Tabell B 2:3 FoU-kostnader inom företagssektorn fördelade på forskning resp. ut- vecklingsarbete (21)

Grund- .Tillämpad Utvecklingsforskning forskning arbete 1967 1971 1967 1971 1967 1971

Belgien 6,5 6,6 41,7 28.1 51,8 65,9

Tyskland 5,1 7,1 . . . . 94,9” 92,95

a lnkl. grundforskning b Beräkningar av OECD baserade på 1964 och 1967 års inhemska publikationer 1nkl. tillämpad forskning Källa: OECD.

sou 1976:65 Bilaga 2 147

schinriktade instituten i Frankrike är föga kända i Sverige, har en fyllig redogörelse utarbetats. Material har inhämtats via flera organ, t. ex. IVA, STU och de teknisk-vetenskapliga attachéerna vid de svenska ambassaderna. Norge. Nederländerna och Frankrike har besökts.

1.1 Totala FoU-kostnader i vissa OECD-länder

OECD sammanställer statistik över FoU-kostnader for olika länder. Självfallet kan det i sådana siffror dölja sig icke jämförbara uppgifter, uppgifter av dålig kvalitet etc. För utredningens behov har redovisade värden godtagits. FoU-kostnader i procent av BNP visas i figur B 2:1. De mindre länderna i Västeuropa samt Västtyskland visar en stark ökning under de senaste

3_0 L

USA

Storbritannien

Nederländerna

l

2,0 o_ än ran krike

*.§___.F

Västtyskland

- 0/ “s,§ s

-u s§

_ Sverige i d _- g 1,5 _ Belgien

d Norge

-1 i I i I I I I Figur 32:] Total FoU- 1.0 I F I l , l I kostnad i [70 av BNP I I I l 1963196419651966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 Källa: OECD

148 2 sou 1976:65 Bilaga

1973 Frankrike a) 1966

1972 Nederländerna . 1964

a) 7973 Norge | 1963

1972-1973 Storbritannien _| 1964-1965

1973 Sverige I I 1964

Tyskland l .

I : 1964

1963-1964

1972 canada _ _ 1963

1972 n [ [7 Japa I V/ 1963

%9b8b7beöá04b3o2ö1b01b2b3b4b5båo7béo90%

Staten E] Andra inhemska källor

Företag 1:] Utlandet

a) Dessa siffror inkluderar social och humanistisk forskning.

FigurBZJZ Total FoU-kostnad _lördelad på _/inansieringskä/lor. % Källa: OECD.

tio åren. Sverige ligger mitt i Fältet. l Sverige är en ovanligt hög andel av FoU-kostnaderna hänlörliga till den privata sektorn enligt figur B2:2 och tabell B 2:1 och B 2:2. Det är svårt att bedöma utvecklingstendensen. Mellan 1967 och 1971 har kostnadsandelen för utvecklingsarbete fallit något inom företagssektorn i flertalet länder liksom i Sverige, se tabell 82:3. är Norge. Japan och Belgien. l Sverige är utvecklingsarbetet en Undantag ovanligt stor del av Företagens totala FoU-kostnader.

Bilaga 2 149

2 Norge

2.1 Allmänt om stöd till teknisk FoU l Norge stöds industriell FoU framför allt genom statlig finansiering av laboratorier for tillämpad teknisk FoU-verksamhet. Dessa utnyttjas även av industrin genom en stor uppdragsvolym. Strax efter det andra världskriget och i början av 1950-talet skedde en allmän upprustning av den offentligt stödda tekniska utvecklingsverksamheten, t. ex. forskningsråd, forskningslaboratorier, branschforskningsorgan, tekniska universitet och högskolor. Industrins totala FoU-utgifter uppgick 1975 uppskattningsvis till 500 milj. Nkr. Vid sidan av denna industrins egna satsning finns stora statliga institut som bedriver civil statlig FoU och FoU for industrins behov. En relativt stor del är uppdrag från industrin. När det gäller direkt statligt stöd till teknisk FoU inom industrin bör man i första hand nämna dc laboratorier som drivs av och det stöd som ges av Norges teknisk-naturvitenskapelige forskningsråd. NTNF. Därtill kommer övriga branschinstitut samt den lörcning for teknisk FoU, SlNTEF, som är ansluten till den tekniska högskolan i Trondheim. Den totala omsättningen for NTNF-systemet var 350 milj. Nkr., varav 180 milj. Nkr. var statsanslag. l den totalsumman ingår också ovannämnda SINTEF, vars totala driftsutgifter låg på 90 milj. Nkr. Av det senare är största delen uppdragsintäkter. Den relativt omfattande statliga satsningen på institut och laboratorier for industrins behov beror på det stora antalet mindre och medelstora företag utan egen möjlighet att bedriva FoU-verksamhet. Dessutom har en relativt stor del av den statliga civila FoU-verksamheten koncentrerats till dessa laboratorier. Vid sidan av denna tekniskt betonade stödform for industriell FoU organiserades i slutet av 1960-talet en strukturomvandlingsfond. Denna samt några andra fonder omorganiserades 1973 och fick beteckningarna lndustrifondet, Utvicklingsfondet samt Omstillingsfondet. Dessa tre hade år l973 ctt totalt engagemang på ett par hundra milj. Nkr.. huvudsakligen i form av garantier. De har gemensamt sekretariat.

2.2 Stöd till industriell FoU utformning och finansiering Förutom de forskningsresurser på det tekniska området som är knutna direkt till olika institutioner vid universitet och högskolor har man i Norge liksom i Sverige flera forskningsråd och några av staten helt eller delvis drivna forskningsinstitut. Här skall verksamheten vid det teknisk-nztturvetenskapliga forskningsrådet och vid några institut beröras. Norges teknisk-narurvirenskapeligeforskningsråd, N TNF, ansvarar for drygt ett 30-tal forskningsinstitut, kommittéer m. m. NTNF administrerar och bidrar till Norges engagemang i internationella FoU-åtaganden och linansierar forskningsprojekt inom industrin med ett stöd på 50 % av projektkostnaden projekt i industriell regi. Den centrala administrationen omfattar drygt 50 personer. Vid sidan av planering utarbetar man statistik om FoUarbete inom industrin. Industrins roll har alltid varit stor inom NTNF. industrin tog aktiv del

150 Bilaga 2

i bildandet, men NTNF har alltsedan starten varit ett halvoffentligt organ. Tidigare bidrog industrin med halva grund- och driftkapitzllet. Industrin är starkt representerad i råd, styrelser och kommittéer m. m. Man vill också fortlöpande stärka kontakterna med industrin bl. a. genom intensilierad uppdragsverksamhet. NTNF:s styrelse utformar sin långtidsplan mot bakgrund av samhällets långsiktiga mål. NTNF är i hög grad en självständig institution. Friheten för användningen av statsmedel iir stor. Av det totala statsbidraget är mellan 25 och 30 milj. Nkr. inkomster från tipsverksamheten, medel som disponeras helt fritt. Styrning gentemot instituten förekommer. Man tar dock stor hänsyn till institutens egna program och de resurser som där byggts upp. Uppdragsintäkterna har expanderat mycket kraftigt de senaste åren. 1973-1974 växte de 38 %. De två största instituten när det gäller uppdrag är SINTEF i Trondheim och Sentralinstituttet for industriell forskning som byggts upp i anslutning till universitetet i Oslo. Atomforskningsinstitutet är också en betydande del av NTNF:s verksamhet. De uppdrag industrin ger till NTNFzs laboratorier och institut är inte direkt subventionerade. Däremot betalar uppdragsgivarna endast de rörliga kostnaderna plus hyra men icke den kunskapsuppbyggnad som används. Detta gäller inländska uppdrag. Utländska uppdrag utförs till marknadsmässiga priser. SlNTEF:s omsättning var för l975 90 milj. Nkr. SINTEF är integrerat med Norges tekniska högskola i Trondheim. 620 personer arbetar på heltid inom SINTEF. Verksamheten finansieras huvudsakligen med uppdrag men man har ett basbidrag från NTNF som utgör 10 a l5 “n av budgeten. Hälften av SlNTEF:s uppdrag kommer från civila statliga myndigheter. Andra institut. Vid sidan av drygt ett tiotal branschforskningsinstitut inom industribranscher finns en uppsättning institut inom lantbruks- och fiskeindustrierna. Ett konserverings- och näringsforskningsinstitut finansieras med avgifter. Norsk institutt for näringsmittelsforskning finansieras enligt lag med 0,2-procentig råvaruavgift på kött, fläsk. ägg, grönsaker, potatis och bär. Avgiften belastar den industri som förädlar råvarorna. Dessutom förväntas jordbruksorganisationerna tillskjuta lika mycket. Det senare är dock icke lagstadgat. Branschforskningsinstituten drivs med vissa mindre statliga bidrag.

2.3 Finansierings- och skarre/iâgor

Speciella avgifter förekommer i några fall, t. ex. for konserveringsforskning och for finansiering av exportrådet. Det senare finansieras med en avgift som är 3/4 °/o. av all export. Det förekommer inga särskilda skatteavdrag för FoU-kostnader. Investeringar belastas inte med mervärdeskatt men beläggs med en särskild investeringsavgift. Man kan dock ge skattefria bidrag till forskning som bedrivs i institut med statlig medverkan intill 10 % av den beskattningsbara vinsten. Totalt lämnades 1973 sådana bidrag med 17 milj. Nkr.

Bilaga 2 151

3 Nederländerna

3.1 Allmänt om stöd till teknisk FoU Principen när det gäller industriell FoU är att huvudansvaret för utvecklingen ligger inom företagen. De fem största företagen i Nederländerna svarar for 2/3 av industrins totala FoU-kostnader. När det gäller grundläggande och tillämpad forskning inom foretagssektorn var de fem största företagens andel 80 n, För att skapa ett gott klimat for initiativ från industrins sida ger regeringen finansiellt bistånd på två sätt: for det forsta genom anslag eller bidrag, t. ex. utvecklingskrediter och för det andra genom stöd till specialiserade forskningslaboratorier och forskningsorganisationer. Inga speciella skattetekniskzi regler gäller för FoU-kostnader. Redan omkring 1930 startades uppbyggnaden av en stor organisation för tillämpad forskning, TNO, mera därom nedan. På senare år har man parallellt med denna stödform utformat ett system för direkt stöd till utvecklingsarbete inom industrin. Detta avser inte bara att stödja enskilda projekt inom industrin utan avser även att ge ett incitament till uppbyggnad av teknisk och organisationsmässig ram för FoU-arbete inom företagen. Sedan några år har Nederländerna en särskild minister utan jaortfolj for ”science policy, vars huvuduppgifter är samordning och effektivitetsbedömning. Ministern har till sitt förfogande en uppsättning råd. ett för varje sektor. Dessa har i vissa fall specialgrupper for vissa delområden. Dessutom har ministern ordforandeposten i rådet för forskningspolitik som är direkt knutet till regeringen. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder for att underlätta en omstrukturering av den statsstödda forskningsverksamheten. Bl. a. har man i budgeten för ekonomiministeriet givit utrymme for stöd till stora tekniska utvecklingsprojekt med 10 milj. fioriner 1975. en post som väntas öka till 40 milj. floriner 1978.

-

3.2 Stöd till industriell FoU utformning och finansiering

Organisationen for tillämpad forskning, det holländska namnet förkortas TNO, intar en Namnet kan översättas som tillämpad natur-

särställning.

vetenskaplig undersökningsverksamhet. Organisationen som är ett slags stiftelse har totalt 4 500 anställda och ett statsanslag på över 200 milj. floriner. En stor del av TNO:s verksamhet är inriktad på andra sektorer an industrin. Industriella frågor har huvudsakligen samlats i en underorganisation for industriell forskning. TNO:s industriinriktade del omfattade 1970 16 institut och sysselsatte l 800 personer. Mellan 200 och 300 personer arbetade vid vart och ett av följande institut: byggnadsmateriallaboratoriet. centrallaborzitoriet som inkluderar ett zmalyscentrum, det centrala tekniska institutet samt plast- och gummiforskningsinstitutet. Avgiftsfinainsiering är sällsynt. men det forekommer bl. a. for finansiering av gemensam FoU inom gjuteriindustrin. Ekonomiministeriet ger sedan 1968 industriföretag utvecklingskrediter med upp till 70 % av den totala projektkostnaden under utvecklingsfasen. Kostnader for forskning eller for produktion finansieras ej. Vissa kriterier gäller för att utvecklingslån skall ges. Vid sidan av att det ekonomiska

152 Bilaga 2

intresset skall vara stort och att projektet skall ha goda möjligheter att lyckas bör för landet ny teknik användas. På senare tid har man också börjat ta hänsyn till samhällsekonomiska kriterier. Företagen skall vid sidan om att de således finansierar minst 30 % av utvecklingskostnaderna ha möjlighet att sätta resultatet i produktion. Storföretag kan endast få stöd för nya pro-

duktlinjer. Återbetalningen är villkorlig inkl. ränta. Innan ministeriet fattar

beslut rådfrågar man Central Institute for Industrial Development betr. de ekonomiska och tekniska delarna av projektet. Detta institut är en fristående organisation med statligt stöd. En kompletterande bedömning utförs av ett särskilt råd bestående av tre oberoende experter. Stödet genom utvecklingskrediter varierar med konjunkturläget. 1975 har därför en fördubbling till 40 milj. floriner skett. Stödformen används bara för civila projekt. För fem år sedan var storindustrin relativt ointresserad av denna stödform, nu

har en omsvängning skett. Återbetalningsandelen är 50 %. 70 a 80 % av

anslagsvolymen har hittills gått till Verkstadsindustri, elektronisk och elektroteknisk industri.

3.3 Indirekt stöd lill FoU. Skattelagstiftningen medger att FoU-kostnader skrivs av under det år de uppkommer. I vissa fall har Företagen ntöjlighet att aktivera forskningskostnader. Investeringar för FoU-zindzimål skrivs av med årlig avskrivning på vanligt sätt. Tjänstemän inom förvaltningen anser inte skattefavörer vara någon framkomlig vag utan selektiva åtgärder lörordas.

4 Frankrike

4.1 Allmänt om stöd till teknisk FoU FoU-politiken i Frankrike har under lång tid intagit en framträdande plats i näringspolitiken. Stödet till FoU. främst genom selektiva medel såsom projektbidrag och goda basresurser för teknisk forskning har varit stort. Helt i linje med den etatistiska franska förvaltningstraditionen har politiken starka inslag av direkta åtgärder, engagemang inom industrin och samarbetsprojekt. I Frankrike svarar varje ministerium för sin FoU. men man har skapat en interministeriell samordning av forskningspolitiken som givits en relativt

stark ställning. Forskningspolitiken handläggs i första hand av departementet

för industriell utveckling och forskning, Ministére de flndustrie et de la Recherche. Detta departement behandlar forskningspolitik. energipolitik och industripolitik. Till departementet iir också forskningsstyrelsen. Delegation génerale a la recherche scientiñque et technique. DGRST. knuten. Detta organ har flera uppgifter utöver att inför budgetbehandlingen samordna flertalet FoU-anslag till det s. k. forskningspaketet. Forskningsbudgcten diskuteras först i två rådgivande regeringskommittéer innan den diskuteras och beslutas av parlamentet. Utanför forskningspaketet ligger statlig linansiering av militär forskning. vissa civila flygplanstarojekt och viss telekommunikationsforskning. Dessa sektorer hade l974 en budget på ca 5 miljarder

Bilaga 2 153

F. lndustrin finansierar FoU-arbete på egen hand inom industrin eller branschforskningsinstitut på 6 miljarder F. Till forskningsstyrelsen är de två nämnda kommittéernzt knutna. dels kommittén for vetenskaplig och teknisk forskning, CCRST. kallad De tolv vise männen och son1 består av högt uppsatta vetenskapsmän, administratörer och industriman. dels den interministeriella kommittén för vetenskaplig och teknisk forskning, ClRST, där premiärministern är ordförande och som består av alla ministrar som berörs av FoU jämte generaldirektören for forskningsstyrelsen. Självfallet utarbetar forskningsstyrelsen och industriministeriet forskningsbudgeten i samråd med finansdepartementet. Finansdepartementet har under senare år inte varit särskilt positivt inställt till utökade satsningar på forskningssidan. Det mål man satte upp i sjätte femårsplztnen l 1971-1975) har inte uppnåtts. Vid arbetet med femårsplzinen bildas en speciell forskningskommitté med representanter för forskning. administration. industri. fackforeningar m. ll. Forskningsstyrelsen och plankommissztritttet är sekretariat. Sannolikt är femårsplanen av större betydelse för FoU-budgeten än för andra områden som femårsplztneras.

4.2 Stöd till industriell FoU utformning och _finansiering

4.2.1 Ministeriet for industri och

forskning

Forskniizgsstvrelsøir, DGRST, har en relativt liten organisation. ca 50 handläggare. Av de områden som ligger utanför forskningspaketet i statsbudgeten handlägger ministeriet for industri och forskning direkt några sektorer. nämligen den nukleära sektorn, rymdsektorn, datasektorn och det nationella forskningscentrat for havens utnyttjande. 1 princip ingår alla statliga forskningsorgan, utom de nu nämnda. i den forskningsproposition som forskningsstyrelsen upprättar. Detta gäller t. ex. även den medicinska forskningen som bedrivs inom ramen for hälsoministeriets verksamhet och den forskning som bedrivs på utbildningsområdet vid universiteten och inom forskningsutforande organisationer. t. ex. CNRS. Centre National de Recherche Scientifique. Forskningsstyrelsen har stora befogenheter att på egen hand föreslå forskningssatsningztr eller sätta igång utredningar som är nödvändiga som underlag for politiska beslut. Den har även som nämnts en viss egen budget for stöd till forsknings- och utvecklingsarbete. Man arbetar med två alternativ: for det forsta Actions eoncertées, for det andra Aide au developpement. Varje Action concertée - samordnat projekt - styrs av en vetenskaplig kommitté med en rådgivare inom forskningsstyrelsen som sekreterare. Man hade 1975 ungefär ett 40-tal projekt inom ett tiotal branscher och som namnet antyder strävar man efter samordning mellan industri- och universitetsforskning. Det gäller i forsta hand forskning och inte utvecklingsarbete. l princip är det kunskapsutvidgande projekt. 1974 beviljades ungefär 90 milj. F i anslag. Det andra alternativet. Aide au devéloppement - stöd till utveckling.

154 Bilaga 2

innebär stöd till risker i samband med utveckling av nya produkter. Bidrag utgår med högst 50 % och med villkorlig återbetalningsskyldighet. Det gäller alltså inte forskningsprojekt utan utveckling av produkter. Alla franska industriföretag kan lämna in förslag till projekt som de vill ha ekonomiskt stöd för att utveckla och inom vilket område som helst. Dessa ärenden handläggs med industriell sekretess. Därför finns inga kommittéer utan ärendena sköts av ett par handläggare i nära kontakt med branschforskningsinstitut eller utomstående fackmän. Även branschenheter inom olika ministerier används som kontaktpunkter. Vid val av projekt är i första hand projektets möjligheter avgörande. Vissa områden har prioriterats, t. ex. miljövårdsområdet, naturresurser, mindre och medelstora företag och energibesparande åtgärder. 1974 var budgeten 240 milj. F. Åren 1965-1973 har 1 miljard F spenderats och genomsnittsbeloppet ligger på 1 1/2 milj. F. 50 % har gått till storföretagen, 20 % till medelstora och 10 % till småföretag med under 100 anställda. Hittills har 20 % återbetalats. men DGRST räknar med att det skall bli ca 50 % i det långa loppet. Under industriministeriet lyder även uloiii/oi:s/çningso/;çario/ (EA. Commissarizit a l Energie Atomique. Det är den största enskilda FoU-organisationen och har totalt ca 27 000 zmstållda. Av dessa arbetar l/3 med ntilitårzt projekt. Den civila budgeten uppgick 1972 till 2,4 ntiljztrder F. Rymdforskningsorganet heter CNES, Centre National d Etudes Spatiales. och hade en budget 1974 på 770 milj. F. Ett havsforskningsinstitut har startats kallat CNEXO, Centre National pour I Exploitation des Oceans. År 1975 hade det en budget på 142 milj. F. På detta område anses Frankrike ligga långt framme. Inom industriministeriet finns ett särskilt organ, Délégation á Im/ormarique, som utformar den franska datapolitiken och lämnar FoU-stöd. Delegationens budget är 300 milj. F. l nära kontakt arbetar institutet för forskning i datorteknik och automatism. lRlA, med en budget på 51 milj. F 1974. Detta institut är specialiserat på mjukvaruforskning och bedriver en omfattande kontaktverksamhet i form av symposier etc. Stöd utgår till bra;istIi/brs/mirigsinsrirznen. de s. k. Centres techniques. För närvarande finns ungefär 25 sådana. De finansieras dels av statliga projektbidrag, dels med en avgift som lagts på branschen och som resp. institut uppbär. Denna avgift kan vara frivillig eller statligt fastställd. Som regel har den tillkommit efter initiativ från branschen. Projektbidragen som ges via ministeriets speciella enhet för dessa institut i samarbete med branschenheterna, går främst till projekt av samhälleligt intresse. Ramen var 1974 ca 30 milj. F. Det händer också att staten går in och stöder produktutvecklingsprojekt som initierats av branschinstitut. Institutens verksamhet behandlas ingående i avsnitt 4.3. Ett alldeles nybildat organ skall sköta all teknisk-volvziska/›liu iii/orizia/Inn. Tanken iir att branschvis bygga upp centra för teknisk-vetenskaplig information och skapa ett system lör deras inbördes samarbete. Man har börjat med kemi och etablerat ett samordnande organ som heter Bureau National de Plnformation Scientifique et Technique, BNlST. För att tillvarata uppfinningar som kommer fram i den institutionella statligt stödda forskningen har man bildat Agence Nazionale de Va/orisarion de /a Recherche ANVAR. ANVAR har nära anknytning till CNRS och di-

Bilaga 2 155

rektören i CNRS är styrelseordförande. Syftet är att så brett som möjligt skapa optimala möjligheter För att tillvarata uppñnningar, upptäckter, forskningsresultat och låta produktutvecklingen tillgodogöra sig forskningsresultat. l princip arbetar Företaget För uppfinnare inom den offentliga sektorn där en industriell tillämpning kan komma ifråga. ANVAR kan bara göra en relativt liten egen kapitalsatsning. Dess betydelse ligger i värdering och Förmedling. Den franska industrin är mycket positivt inställd till ANVAR och dess roll som Förmedlare av innovationer. ANVAR hade till en början 10 milj. F, vilket numera ökats något. De stora statliga företagen Electric/lá de Franco, EDF, och Ga: de France, GDF. samt SNCF har egna forskningslaboratorier. Särskilt märks EDF:s stora laboratorium, där man forskar kring möjligheterna att optimalt utnyttja elektrisk energi. GDF har en liknande konsumentanknuten forskning. Association Nar/anala de R((/lt'I'('/I(' Technique, AN RT. är en förening med statliga myndigheter, statliga Företag, privata Företag och branschforskningsinstitut som medlemmar. Den ger möjlighet till informella kontakter och tar olika initiativ För att främja teknisk FoU. Här kan t. ex. nämnas kurser För forskare i forskningsadministration. ANRT:s verksamhet kan jämföras med den svenska ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Föreningen spelar en speciell roll För branschforskningsinstituten genom att vara deras samlande organ För policyfrågor och internationellt samarbete.

4.2.2 Övriga ministerier

Det franska byggforskningsinstitutet ligger under ministeriet För anläggtranspon m. m. Det heter Centre Scienningsbyggande, bostadsbyggande, du Bâtiment (CSTB). Institutet spelar en viktig roll tiFique et Technique inom det f ranska byggstandardiseringssystemet och systemet För utarbetande av byggnadsbestämmelser och därmed For utvecklingen av materialproduktionen. CNRS som ligger under utbildningsdepartementet startades år 1939. Verksamheten spänner över hela forskningsområdet och har nu över l8 000 anställda, varav 6 500 forskare och ll 600 ingenjörer, tekniker och administrativ personal. CNRS har 130 laboratorier, 130 forskarlag. 23 forskargrupper, 190 associerade laboratorier, 432 associerade forskarlag och 164 forskarlag i programsamzirbete. Den totala budgeten ar 1,5 miljarder F. l stort kan man säga att CNRS:s egna laboratorier utgör de stora forskningsresurserna inom olika vetenskapliga delområden såsom fysik, kemi, biologi. matematik och humanistiska vetenskaper. Forskningsbudgeten vid franska universitet är låg -totalt endast 315 milj. F. Vid de tekniska högskolorna är forskningen i allmänhet mindre utvecklad an i Sverige. Några tekniska högskolor är dock anslutna till forskningsinstitut, t. ex. branschinstitut. lndustriforskare rekryteras traditionellt från de tekniska högskolorna, CNRS:s laboratorier har därför ofta Föga kontakt med industriforetagen.

156 Bilaga 2

4.3 Franska bransc/iinstirzil

4.3.1 Lagstiftning Bildandet av ett branschinstitut i Frankrike kan ske enligt olika regler. En möjlighet ger 1901 års lag om branschföreningar. Institutet betraktas som en branschförening och får frivilliga bidrag av medlemmarna. Flertalet institut är emellertid organiserade enligt den lagstiftning som infördes 1948 och som gör det möjligt att finansiera institut med en obligatorisk avgift som garanteras av staten. Staten hjälper till med att inkassera avgift från ev. tredskande företag. Alla avgifter uppbärs av branschinstituten själva eller av resp. branschförening. Ett fåtal institut är frivilligt finansierade enligt regler från 1943. Vid etablerande av ett branschinstitut enligt den obligatoriska modellen (1948 års lag) ligger en överenskommelse mellan industri- och finansdepartementen och resp. bransch som grund. Initiativ till bildande bör tas av branschorganisation och arbetstagarorganisation gemensamt. Regeringen har inte direkt möjlighet att föreskriva inrättandet av ett institut finansierat genom en obligatorisk avgift men kan givetvis ta upp förhandlingar med vederbörande organisationer. Regeringsbeslutet om avgift - taxe parafiscale - innebär att en del företag måste betala mot sin vilja, eftersom avgiftsplikten avser produktion av vissa angivna varugrupper. 1 tabell B 2:4, sid. 167 återges en förteckning över instituten med vissa uppgifter om verksamheten och omfattningen 1974.

4.3.2 Budgetfrågor, avgiftens storlek

Totalvolymen av verksamheten var 1974 700 milj F. 260 milj. F avsåg petroleuminstitutet. Tio andra hade mer än 10 milj. F i omsättning. Däribland märks instituten för byggnadsbranschen och för metallbearbetning eller verkstadsindustri. De hade en omslutning av storleksordningen 120 resp. 150 milj. F. Huvuddelen av resurserna kommer från uppdragsforskning eller andra källor. Det direkta statliga stödet är ca 30 milj. F/år som går till projekt. 1 några fall har man dessutom stora inkomster från provningsverksamhet. Petroleuminstitutet bedriver dessutom verksamhet vid sju dotterföretag, vilka omsatte 370 milj. F. Avgiften kan ligga mellan 1 “ha och 6 “ha av omsättningen. Avgiftsplikten är knuten till försäljning av vissa produkter enligt tullnomenklaturen. l fall endast försäljning till slutlig konsument med avgift, i några beläggs andra fall accepteras avgifter som ger upphov till kaskadeffekter. Antingen beräknar man omsättningen inkl. skatter. i första hand mervärdeskatten. TVA. eller exkl. skatt. Det förekommer särskilda regler för exportvaror. Antingen ingår då en lägre avgift för export eller ingen alls. Om omsättningen räknas inkl. skatt innebär det att avgiften på exporten blir lägre. eftersom den inte debiteras någon TVA. Import från andra länder avgifts- 1 vissa fall undantas mindre företag. Centre Technique des beläggs oftast. Industries Mecaniques debiterar avgift på företag som har en omsättning som är större än 500 000 F.

Bilaga 2 157

4.3.3 Arbetsuppgifter Syftet med branschinstitutens verksamhet är trefaldigt. För det första skall en viss forskning bedrivas som skall höja den gemensamma tekniska kapaciteten och kunskapen. Den bör också leda till en förbättrad produktivitet och Förbättrade produktionsförhållanden. För det andra skall information spridas om tekniska landvinningar inom branschen och för det tredje skall utbildningsverksamhet bedrivas. Forskningen har ofta en klart tillämpad inriktning. Grundforskning och grundläggande tillämpad forskning är mycket sällsynt. En stor del av forskningsresurserna läggs på utveckling av provningsmetoder och provningsverksamhet. l byggbranschens laboratorier är det mycket vanligt att man utarbetar underlag för provning som ligger till grund för den tioåriga resp. tvååriga garanti, som byggnadsentreprenadföretag och materialtillverkare har att lämna i många sammanhang. Det är naturligt att materialtillverkare och byggnadsentreprenadföretag har en kvalificerad laboratorieresurs för att tillvarata sina intressen bl. a. i de många garantiprocesser som förekommer. är det mot denna bakgrund fel att kalla instituten för bransch- Egentligen forskningsinstitut, branschinstitut ligger närmare till hands. En stor del av verksamheten är konsulttjänster av enklare slag. Många institut har egna provbilar och möjligheter att rycka ut på kort varsel till företag, där produktionsstörningar eller liknande uppkommit. Den franska industristrukturen är sådan att antalet småföretag är mycket stort. vilket gör att denna del av verksamheten fyller en avsevärd funktion. Samtliga institut bedriver en omfattande dokumentations- och informationsspridningsverksamhet. Vid överenskommelsen mellan departementet och resp. bransch om en obligatorisk avgift stipuleras ofta att en sådan verksamhet skall bedrivas. Utbildningsverksamheten är ofta omfattande. Det är inte ovanligt att den bedrivs i samarbete med ett universitet eller en högskola och då på högskolenivå. Vidareutbildning av kvalificerade tekniker i branschen förekommer också ofta. Vidareutbildning av lägre tekniker och arbetsledare samt produktionspersonal förekommer men är mindre vanligt. Många institut har dock erhållit auktorisation såsom utbildningsanstalter inom ramen för den nya vidareutbildningslagstiftning som trädde i kraft för några år sedan. Den innebär i korthet att företagen är skyldiga att sätta av 0.8 % av lönesumman till vidareutbildning. Den del av summan som inte tas i anspråk för vidareutbildningsåtgärder inbetalas till statskassan. Vidareutbildningen skall utföras vid av staten godkända institutioner. Man har under senare år kunnat spåra motsättningar mellan industrirepresentanterna i institutens styrelser och forskarna. Forskarna strävar ofta att utföra grundläggande forskning, kanske i samarbete med det statliga forskningsorganet CNRS eller universitet. Industrirepresentanterna betonar den praktiska inriktningen mot i huvudsak produktionstekniska frågor. Huvudsyftet med institutens verksamhet är inte att utveckla nya produkter utan att vara ett slags konsulter i processteknik och tillverkningsteknik för resp. företag. Det gäller enligt initiativtagaren departementet - att sprida kunskap om hur man gör snarare än att förstärka grundkunskaperna. Provningsverksamheten resulterar ofta i att företagen får möjligheter att förse

158 Bilaga 2

produkterna med ett särskilt kontrollmärke, ofta kallat “label de qualité. Flertalet institut är belägna i Paris. Textilinstitutet och institutet för massaoch pappersindustri är dock huvudsakligen lokaliserade i de landsändar, där resp. industri är koncentrerad. Lokalerna är ofta väl tilltagna och omfattar välutrustade laboratorier, bibliotek. undervisningslokaler och kontor.

4.3.4 Planerade förändringar Våren 1975 planerades Förändringar av branschinstitutens inriktning. Regeringen avsåg bI.a. att genom direkta bidrag från statsmedel ge ökade resurser åt långsiktig forskning istället för den kortsiktiga industristyrda trouble shooting som f. n. förekommer i hög utsträckning. Projekt kring arbetsmiljö, yttre miljö och konsumentfrågor skulle ges större utrymme. Vidare förbereddes en omstrukturering av instituten på verkstadsindustriområdet. Senare - våren 1976 - har en särskild kommission tillsatts av finansdepartementet för att undersöka användningen av s. k. taxes parafiscales. F. n. används de för att finansiera branschinstitut, strukturåtgärder och vidareutbildning inom industrisektorn. Ett syfte är att integrera de olika avgifterna inom en och samma bransch. Inom ramen för detta har industriministeriet satt igång en undersökning för att utvärdera arbetet i instituten. I uppdraget ingår att undersöka möjligheterna att vidga arbetsområdet till mera grundläggande forskning samt FoU-verksamhet, som är ett direkt samhällsintresse att genomföra. FoU-verksamheten har hittills ofta karakteriserats som alltför industriinriktad och kortsiktig. Ett resultat kan bli att industrin i framtiden direkt eller indirekt avgiftsbeläggs för den tekniska assistans som instituten - s. k. samhällsnyttig forskning. Det ger inbegripet har också nämnts att företag skall kunna finansiera uppdrag vid instituten genom att ta i anspråk en del av erlagd avgift. De företag som vill utnyttja tjänster från andra institut än branschens eget skall kunna göra så utan att de blir belastade med extra avgiftsuttag. Ett system för överföring av medel emellan de olika instituten kommer således att etableras. Kommissionen skall också överväga sammanslagningar mellan institut i närliggande branscher samt hur tvärvetenskapliga större projekt (inom t. ex. energiområdet) skall administreras och finansieras. Slutligen skall instituten inordnas i en enda rättslig form och en likartad finansiering av instituten skall utformas. Målsättningen är att fasta avgifter skall täcka 70 % av budgeten, inkomster från uppdrag 20 % samt statlig finansiering 10 % av budgeten. De institut som hänförs till lagen från 1948 kommer i forsta hand att bli Föremål för utvärdering, granskning och omorganisation.

5 Västtyskland

5.1 Allmänt om stöd till teknisk FoU l Västtyskland användes år 1973 totalt 22 miljarder DM för forskning och utvecklingsarbete, vilket enligt dåvarande växelkurs motsvarar 38 miljarder Skr. Av kostnaderna finansierades 11,20 miljarder med offentliga medel

Bilaga 2 159

från federala och delstatliga källor, medan 10,80 miljarder finansierades av den privata industrin med egna medel. Av de offentnga medlen gick 1,26 miljarder DM till industrin, vilket ökar det i industrin använda beloppet till 12,06 miljarder DM. Motsvarande siffra var för 1971 9,92 miljarder DM. Detta senare belopp fördelade sig på olika branscher enligt nedanstående tabell:

100,0

Till de här nämnda siffrorna bör dessutom varje år läggas de drygt 1 000 miIj.DM som försvarsministeriet spenderar på industriell kontraktsforskning. Här är emellertid branschfordelningen inte utan vidare tillgänglig.

5.2 Stöd till industriell FoU utformning och finansiering Det statliga stödet till industriell FoU utgår förutom via ovannämnda forsvarskontrakt nästan uteslutande från ministeriet för forskning och teknologi. Detta ministeriums stöd fördelade sig år 1973 branschvis enligt följande tabell:

Bransch FoU-utgifter Milj DM 96

1. Flygindustri 352,7 28,1 2. Energi- och gruvindustri

100,0

Ministeriets stöd fördelas i allmänhet på grundval av program för olika fackområden som utarbetas inom ministeriet. På grundval av dessa uppmanas sedan företagen att inkomma med for programmet relevanta forsknings- och utvecklingsförslag. När ett sådant förslag blivit antaget av ministeriets rådgivningsgrupp förhandlas ett finansieringsavtal fram med företaget. Statens andel av kostnaderna är inte fixerad men ligger för de flesta projekten på 50 %.

160 Bilaga 2

5.2.1 Branschforskning

Någon egentlig avgiftsfinansiering av industriell forskning förekommer inte i Västtyskland. Emellertid bedrives en ganska omfattande kollektiv forskning, s. k. Gemeinschaftsforschung i mer än 30 branscher av 79 s. k. industriella Dessa är knutna forskningsföreningar. till branschorganisationerna, vilka enligt olika beräkningsprinciper tar in avgifter för den kollektiva forskningen från sina medlemsföretag. Under 1973 bidrog de på detta sätt med 145 milj. DM, vilket kompletterades med 40 milj. DM från ekonomiministeriet såsom ett statligt stöd till de mindre och medelstora företagen. De senare medlen förvaltas och fördelas av en från staten fristående stiftelse, Arbeitsgemeinschaft industrieller Forschungsvereinigungen (AIF). Systemet är etablerat sedan mer än 20 år och omfattar mer än 60 olika forskningsinstitut.

5.2.2 Övriga stödformer

Under - 1973 har ett utvecklingsbolag Wagnis Finanzierungsgesellschaft, WFG - bildats. Sex tyska storbanker är delägare. Kapitalet blir första året 10 milj. DM. Forskningsministeriet tar 75 % av förlustrisken. För närvarande gäller att ett investeringstillägg” på 6,5 % av investeringarna för FoU-ändamål får dras ifrån bolagsskatten. Ytterligare avdrag får göras med 7,5 % av utvecklingsarbete inom energisektorn. Ifall företaget inte redovisar vinst och därmed inte erlägger bolagsskatt utbetalas motsvarande belopp till företaget.

6 Storbritannien

6.1 Allmänt om stöd till teknisk FoU Staten är den största linansiären av FoU totalt, men en stor andel av civil FoU finansieras också av statsägda företag, fristående stiftelser och lärda sällskap. De totala FoU-utgifterna uppgick 1969-70 i Storbritannien till l 087 milj. pund. Av detta finansierades 410 milj. pund av det privata näringslivet; 546 milj. pund finansierades av staten. Av dessa gick 222 milj. pund till forskning och utveckling inom industrin. 1972 uppgick industrins FoUkostnader till totalt 835,2 milj. pund, av vilka 277,3 milj. pund finansierades av staten. Varje departement svarar för FoU inom sitt område. Av intresse här är främst industridepartementet (se nedan) och energidepartementet. Det senare svarar för energiforskningsprogrammet. l varje departement finns en s. k. chief scientific adviser. De statliga företagen, t. ex. British Gas Corporation, British Steel Corporation, National Coal Board, postverket och elkraftsproducenterna, har en omfattande egen FoU-verksamhet. De ansvarar själva för FoU för sina behov men den övergripande planeringen sker i samarbete med berörda departement, i första hand energi- och industridepartementen.

Bilaga 2 161

Ett statligt utvecklingsbolag, National Research Development C orpørarion, NRDC, upprättades 1949 med uppgift att exploatera uppfinningar från statliga forskningslaboratorier. Man tar också hand om idéer från enskilda uppfinnare. För forsta gången under sin 25 år långa historia gick NRDC 1974 med vinst. främst på grund av licensintäkter från läkemedelssidan. Bolaget har stötts genom lån via industridepartementet.

- 6.2 Stöd till industriell FoU utformning och finansiering Huvudansvaret för stöd till industriell FoU ligger hos industridepartementet. l juli 1972 beslutades om en omorganisation av statens stöd till tillämpad - efter forslag i den FoU enligt den s. k. konsument producentprincipen, s. k. Rotschild-rapporten. Rotschild-modellen innebär att departementen som “konsumenter” av FoU formulerar behov av forskning, och forskningsinstituten som “producenter” bedömer möjligheterna att tillgodose de olika forskningsbehoven och svarar for genomförande av forskningen. För planering av dessa stödâtgärder har man inrättat åtta behovsnämnder (Requirement Boards). Stödet till flyg- och rymdindustrin handläggs i särskild ordning, beroende på det intima samarbetet med militära myndigheter på detta område. Behovsnämnderna, som formulerar FoU-behov, fungerar som beställare av FoU från forskningsinstitut, universiteten och industrin. Omorganisationen. som ännu diskuteras flitigt. tycks ha medfört att FoU inom basindustrierna kommer att prioriteras framför prestigebetonade stora projekt på specialområden. Det finns ett sextiotal branschforskningsinstitut (Research Associations) i Storbritannien, varav 40 tidigare erhållit direkt statligt stöd. Den totala omsättningen var 1970 17 milj. pund, vilket motsvarade 2,5 % av den privata industrins totala FoU-kostnad. Statsanslaget var då 4 milj. pund. Från början finansierades instituten till 50 % genom anslag från staten och 50 % genom bidrag från industrin. De statliga anslagen har under senare år successivt minskats och instituten får istället finansiera sin verksamhet genom uppdragsforskning. Fr. o. m. 1975 upphör de statliga anslagen och man får istället statliga bidrag till finansieringen av enskilda projekt via olika behovsnämnder. Juridiskt sett är instituten aktiebolag. De är befriade från skatt under förutsättning att mer än 50 % av inkomsterna kommer från forskning och att man inte delar ut någon vinst. Vinsten plöjs istället tillbaka i verksamheten. institutens långsiktiga politik styrs av styrelser, valda av medlemsföretagen. En ökad uppdragsfinansiering ger i praktiken institutens verkställande ledning en relativt stor frihet att styra verksamheten. Enligt en offentlig utredning. den s. k. Bessboroughrapporten, fördelade sig branschforskningsinstitutens verksamhet på 12 % grundforskning, 74 % tilllämpad forskning och 14 % produktutveckling. Den traditionella inställningen hos branschforskningsinstituten har varit att produktidéer och uppfinningar som uppstår som ett resultat av institutets allmänna FoU-verksamhet skall vara fritt tillgängliga for medlemmarna, som formellt sett äger institutet.

162 Bilaga 2

7 Japan

7.1 Allmän! om industriell FoU Totala FoU-kostnader i Japan har stigit från 1,3 % av BNP 1965 till 1,72 % 1973. Företagens FoU-kostnadervar1965 knappt 50 % av totalen. 1973 varandelen 60 %. Universitetens andel har fallit i motsvarande grad. Offentliga forskningsinstitut ligger på en oförändrad nivå, ca 14 %. Tre områden är ungefär av samma storleksordning, nämligen atomkraftforskning, datautvecklingsarbete och FoU för yttre miljövård. Något mindre omfattning har FoU-kostnaderna för “space development” och havsteknik. På dessa områden har de offentliga forskningsinstituten störst betydelse utom när det gäller FoU för yttre miljöskydd. Där spelar företagen störst roll. FoU-kostnader i företagen faller till 81 % på sådana företag, vars kapital är mer än l miljard yen (14 milj. kr.). Fem företag svarar för 18 % av industrins-FoU-kostnader. FoU-kostnadernas andel av omsättningen i hela industrin är 1,37 %. Höga andelar redovisas för kemisk industri (2,24 %), gummiindustri(1,57 %), maskinindustri (1.45 %). industri för elektriska maskiner (3,47 %). transportmedelsindustri (l,86 %) och instrumentindustri (2,60 %). lnom området transporter, kommunikationer och offentlig anläggningsverksamhet redovisas en FoU-kostnadsandel på 1,29 %. Utvecklingsarbetet inom företagen var 1973 73,8 96 av de totala FoUkostnaderna. Den tillämpade grundforskningen var 19,5 %. Denna relativt höga andel för grundläggande och tillämpad forskning är unik. lndustriforskningsandelen är genomgående hög i flertalet branscher, särskilt hög är den i läkemedelsindustrin och andra kemiska industrigrenar, petroleumoch kolindustrin samt järn- och stålindustrin. Förklaringen ligger delvis i en omfattande finansiering av grundforskning i och utanför universitetssektorn.

7.2 Stöd till industriell FoU via skatterabatt Det japanska systemet innebär att skatten får reduceras med 25 % av ökningen av FoU-kostnaden jämfört med det år under den senaste femårsperioden, då kostnaderna varit störst. Reduktionen är maximerad till 10 % av den totala skatten. Om ökningen av FoU-kostnaderna varit mer än 12 % får 50 % av ökningen därutöver dras från skatten. Till detta kommer stimulans i form av extra snabb avskrivning av investeringar för FoU-ändamål samt låg beskattning vid export av know-how. Totalt har det indirekta stödet, enligt ovan. beräknats till 1 200 milj. kr. 1970, att jämföra med ett direkt stöd av storleksordningen 300 milj. kr.

8 Kanada

8.1 Stöd till industriell FoU via skatterabatt Här berörs det system för skatterabatt knuten till FoU-kostnaderna som fungerat under 1960-talet och under forsta hälften av l970-talet. 1962 in-

Bilaga 2 163

fördes ett system med extra avdragsrätt för FoU-kostnader. Extra avdrag medgavs för åren 1962-1967 med 50 % av ökningen av driftskostnaderna för FoU-arbete från 1962. l driftskostnaderna inräknades avskrivning av investeringar hänförliga till FoU-verksamhet. Systemet med extra avdrag ansågs inte neutralt, eftersom företag som inte redovisade vinst inte kunde utnyttja det. Detta var den huvudsakliga anledningen till att man 1967 övergick till att istället söka stimulera FoU-arbete inom företagen genom ett system som mera än det tidigare hade karaktären av bidragssystem. Systemet avvecklades under 1975. Enligt “The lRDlA scheme (Industrial Research and Development Incentive Act) erhölls antingen bidrag från staten eller avdrag på summan av skatten och vissa andra allmänna avgifter. Systemet byggde på att man särskiljer “capital expenditures (kostnader för anskaffning av anläggningstillgångar) och current expenditures” (löpande kostnader) för Research and Development (FoU). För “capital expenditures erhölls bidrag. alternativt avdrag med 25 % av de årliga kostnader som nedlagts på sådana tillgångar i Kanada. För “current expenditures” erhölls avdrag resp. bidrag med 25 % av ökningen ett visst år i förhållande till genomsnittet för de fem föregående åren. Anledningen till att man skilde mellan kostnader för anläggningstillgångar och löpande kostnader var att man ville stimulera anskaffning av fabriksanläggningar och utrustning helt oberoende av om de löpande kostnaderna ökade.

9 Sovjetunionen och Östeuropa

9.1 Allmän! om _finansiering av industriell FoU De principer som gäller planeringen och genomförande av teknisk FoU i Sovjetunionen har anammats i nästan ograverad form av övriga östländer. Allmänt kan sägas att forskning och utvecklingsarbete är starkt prioriterat. Eftektiviteten i satsningarna är dock mycket svåra att bedöma. Vissa delar har en mycket hög nivå, medan andra har lägre. Företagens framgångskriterier ar så utformade, att de inte uppmuntrar förändringar i produktionsmetod och sortiment. Dessutom belastas förbindelserna mellan forskning och löretag av byråkratiska svårigheter.

9.2 Sotj/etzmionen, allmänt Det centrala planerande organet inom Sovjetunionen ar GOSPLAN. Detta organ planerar i femårsperioder för hela ekonomin. Planerna är utsnitt ur de längre syftande perspektivplanerna. Planerna gäller då både produktion, investeringar, FoU m. m. Detaljplanerna för FoU-satsningarna utarbetas i samarbete med ett organ kallat GKNT. Detta organs namn kan översättas 1 Avsnittet bygger på till statliga kommittén för vetenskap och teknik men omnämns som kom- uppgifter sammanställda Den industriella i vid avdelningen för östmittén för innovationer och upptäckter. produktionen statsfoiskning vid Upp- Sovjetunionen styrs huvudsakligen av ett antal fackministerier. Företagen sala universitet av Anar ofta uppbyggda i koncerner under dessa. Varje fackministerium omhän- dreas Ådahl och Adam derhar större eller mindre del av industrisektorn. Dessa fackministerier har Perlowski.

164 Bilaga 2

självfallet produktionsmål och egna FoU-resurser. Vid sidan av lackministeriernas FoU-resurser för industrins behov finns mera grundforskningsinriktade FoU-resurser inom ramen for Vetenskapsakademien. Denna är dels en akademi bestående av ett antal ledamöter men också ett topporgan för den totala grundforskningen på de naturvetenskapliga och i viss utsträckning de samhällsvetenskapliga områdena i Sovjetunionen. Femårsplaner och annan mera indikerande styrning av planeringen beslutas och diskuteras i partiorganen. De yttersta direktiven för på vilka områden satsningarna skall göras kommer således från partiet och beslutas formellt vid partikongressen. GOSPLAN har sedan att översätta detta till reella planer. När det gäller användningen av nya tekniker och bedömning av vilka resurser på FoU-området som krävs, samråder då GOSPLAN med GK NT. GKNT:s inflytande över fackministeriernas FoU-satsningar blir därför synnerligen omfattande. GKNT bör därför kunna betraktas som tvärställt centralt teknikvärderande och teknikbedömande organ. Forskningens andel av nationalinkomsten var 1965 3,6 %, 1970 4,0 %. 1973 4,7 %. Härav finansieras ungefär hälften över statsbudgeten och hälften via ministeriernas och företagens räkenskaper. Den över statsbudgeten finansierade andelen av forskningskostnaderna utgjorde 1965 4,1 %, 1970 3,9 %, 1973 4,0 % av statsutgifterna. Enligt GOSPLANS anvisningar skall grundforskning finansieras över statsbudgeten, liksom tillämpad forskning

inom byggnads- och byggnadsämnesområdena. Övrig forskning belastar re-

dovisningen i de företag, koncerner etc. där den bedrivs. l Sovjetunionen verkar ungefär en fjärdedel av världens alla vetenskapsmän eller ca 1,2 milj. forskare. Hur många av dessa som ägnar sig åt tillämpad forskning och åt utvecklingsarbete kan ej anges med ledning av allmänt tillgänglig statistik. Gissningsvis kan det gälla 600 000-750000 personer. Endast 3 “o av Sovjetunionens forskare (dvs. personer med examina motsvarande våra f. d. lic.-examina och doktorsgrader eller andra personer. vilka bedriver forskning) är verksamma vid företag.

9.3 Industriell _lbrskning och dess _linansiering i Sovjetunionen Den sovjetiska forskningens organisation, styrning och finansiering bestäms av indelningen i grund- och tillämpningsforskning och av den sistnämnda i industriforskning avseende näringslivets olika branscher. Man är i Sovjetunionen val medveten om svårigheterna att i praktiken skilja mellan sådan forskning som är av baskaraktär och sådan som framstår som praktiskt nyttig“ for industrin. men etablerade traditioner och anknytningen till organisationsprincipen for de områden där vetenskapliga och tekniska landvinningar avses tillämpade har motiverat den aktuella indelningen. Grundforskning skall i princip bedrivas av Sovjetunionens vetenskapsakademi och dess avläggare i sovjetrepublikerna. Ett stort antal forskningsinstitut ingår i akademisystemet. Undantag finns dock i båda riktningarna; bl. a. sysslar vissa av sovjetrepublikernas vetenskapsakademiers institut med tillämpad forskning. Vetenskapsakademiens olika forskningsråd utövar dessutom ett bestämmande infiytande över planering, organisation och prioriteringar med avseende på all forskningsverksamhet inom resp. vetenskapliga huvudområde.

2 165 Bilaga

Tillämpad forskning bedrivs både inom och utom produktionssfaren. Var och en av den sovjetiska industrins ca SO “branscher” (t. ex. för non-ferrometaller, järn och stål etc.) lyder under ministerium, som dels leder de koncerner vari de producerande (dotter)företagen ingår, dels har en rad statsorgan för gemensamma uppgifter. Till de sistnämnda hör ett antal vetenskapliga forskningsinstitut för varje bransch. Dessa, som kan jämföras med branschforskningsinstitut i länder utan förstatligal näringsliv, är organisatoriskt välplacerade p. g. a. ministeriernas fortfarande starka centralisering och torde vara de resursmässigt viktigaste organen för tillämpad forskning. De utgör ungefär hälften av alla institut som bedriver forskning. En parallell till branschforskningsinstituten på den tekniska sidan är branschministeriernas s. k. konstruktionsbyrâer. Större företag har egna laboratorier och ibland viss vetenskaplig kapacitet med inriktning på den egna produktionen. Genom samordningen av produktionsföretagen i större enheter - koncerner - som i stor utsträckning avses övertaga de ingående företagens funktioner. har förutsättningar skapats för att kunna tillhandahålla större samlade resurser på foretagsplanet. Man har på senare tid experimenterat med att upprätta koncerner, vari ingår en vetenskaplig institution som ett dotterföretag. På detta sätt söker man nå gynnsamma förutsättningar för forskningsresultatens praktiska tillämpning. Enligt “Förordningen om det socialistiska statliga produktionsforetaget” av 1965, art. 60 (i viss mån motsvarande vår bolagslagstiftning) kan företag l= koncerner) träfTa avtal med forsknings-, projekterings- och konstruktionsorganisationer för framtagning av ny teknik, nya konstruktioner, modernisering, mekanisering och automatisering av produktionen. Företaget kan för detta ändamål utnyttja egna medel eller finansiera FoU genom krediter från banksystemet. Detta är en av de få viktiga funktioner i sovjetiskt näringsliv som i huvudsak faller utanför planeringen. Endast den forskarkapacitet som skall finnas till hands för sådana avtal beaktas. Forskarna måste själva skaffa uppdrag, varvid kunden bestämmer inriktning och omfång. Beställaren betalar forskarnas extrainsatser. vidare apparater och annan utrustning. Sådana uppdrag läggs på universiteten, som därutöver ofta har liten forskningsverksamhet. På detta sätt kan en del av kapaciteten på forskarområdet tillvaratagas vid universiteten, samtidigt som industrins forskningsorganisationer kan lägga ut en del uppgifter, som mindre väl passar in i den egna verksamheten. För budgetmedel inom högskolesektorn överväger man f. n. att skapa ett utvecklingsbolag som skulle lägga ut vissa projekt på universiteten. Koncernerna (samt några branschministerier) fungerar numera merendels på s. k. chozrastjot, dvs. intäkter och kostnader förutsätts balansera varandra. och endast saldobeloppen regleras över ministeriets budget. Forskningskostnader skall i första hand bestridas med ordinarie intäkter. Dessutom finns möjligheter för koncerner att få anslag för projekteringskostnader, utvecklings- och inkörningskostnader m. m. samt bidrag till täckande av extraordinära kostnader även under de första åren av fullskaleproduktion ur särskilda fonder som förvaltas på ministernivå. De torde ej vara återbetalningsskyjdigzi. Storleken av dessa resurser tycks dock vara helt otillräcklig

166 2 Bilaga

för att täcka behovet av överbryggningsfinansiering hos företag som åsamkar sig stora, resultatpåverkande utgifter för FoU under ett eller ett par rä- Som ovan påpekats, kan uppdragsforskning även finansieras kenskapsår. genom banklån. Företagen har vidare möjligheter att genom särskilda vinstavsättningar bygga upp egna fonder för finansiering av förbättringar i produktionen, visst utvecklingsarbete etc. Storleken av dessa avsättningar beror delvis på bruttovinstens omfattning.

9.4 Övriga länder i Östeuropa

De sedan lång tid industrialiserade länderna Polen. DDR och Tjeckoslovakien har självfallet en betydligt större FoU-potential än Rumänien, Buloch i viss mån även Ungern. lnom de blandade samgarien, Jugoslavien arbetskommissioner som Sverige har etablerat med dessa länder drivs gemensamma Eftersom de enskilda länderna ofta har likforskningsprojekt. nande administrativa system som i Sovjetunionen, finns det motsvarigheter till GKNT i flertalet länder. l några länder har den dock formen av ministerium i stället för fristående kommitté. Uppgifterna är dock i allt väsentligt desamma.

BWQZIM7

Tabell 82:4 Franska branschinstitut (Centres Techniques Profossionnels)

På Följande sidor återfinns uppgifter om resp, institut med nedanstående sifferbeteckning. Om ej annat anges avser siffrorna 1974.

I. Centre Technique des Industries Aerauliques et Thermiques (CETIAT). Paris 2, Union Technique Interfédérale du Bâtiment et des Travaux Publics (UTI). Paris Se Centre d“Etudes et de Recherche de IIndustrie du Béton Manufacture (CERIB), Epernon. (Eure-et-Loir) Centre Technique du Bois (CTB), Paris Isaboratoire de Recherche et de Contröle du Caoutchouc (LRCC), Montrouge Société Française de Céramique (S FC), Paris

;êwwsøwê

Centre Technique de Ia Construction Métallique (CTICM). Puteaux (nära Paris) Institut des Corps Gras (ITERG), Paris Centre Technique du Cuir (CTC), Lyon Centre Technique des Industries de la Fonderie (CTIF), Paris Institut Professionnel de Recherches et dEtudes des Industries Graphiques (IPREIG). Paris Centre dEtudes Techniques des Industries de IHabilIement, (CETIH), Paris Centre Technique de IIndustne Horlogêre (CETEI-IOR), Besançon Centre dEtudes et Recherches de Ilndustrie des Liants HydrauliquestCERlLH). Paris Centre d”Etudes et de Recherches de Ia Machine-outil (CERMO), Paris Centre dEtudes des Matieres Plastiques (CEMP), Paris Centre Technique des Industries Méchaniques (CETIM). Senlis (nära Paris) Centre Technique de Plndustrie des Papiers, Cartons et Celluloses (CTP). Grenoble-Paris Institut Français du Pétrole. des Carburants et Lubriñants (I.F.P.), Rueil-Malmaison (nära Paris) Institut de Soudure (IS), Paris

swçvr-.O

Centre Technique de Ia Teinture et du Nettoyage (CTTN). Neuville-sur-Saone

NNNN

Institut Textile de France (I T F). Boulogne-Biilancourt (nära Paris) Centre Technique des Tuiles et Briques (CTTB). Paris

168 2

Bilaga

så

323:..

:

bvc:

m_

_mêñ

22.; E0823 2:?

EE

2:30.

2:.:

.SaZwF

Ewa..

n_ om

Sämczoc

.mEEE

.m :u m m_ n_ m_

.Camo

.EE se

.EE .EE :m:

mousmrn

:E

.EE

mscxeo_

wow

_omvsm wEb Små

m..

_d_ o: 22_ .m ö v.: .N 2 md

E0

s

ma_

hamcêohøçgomcøk_

ä_

mä

m:

,mêm

mä_ _oo_ _ mä_ så 52

5300.2..

.cs

.oi :E:

.månen

MECUCmCm

-cuêuw

...un

.28_..:..m.

.mcEzmzuxsx

5,_

Eu:

AUEMOUV

:om

äzcaaamamE

._o:o:§n_ .wEcxeâ

.ocnzçxszmcox

cs_ nå. å

få:

.xm:_c:mm=:0,_m:o__x:z

mmm;

Eåmoâ

va.: å

.o:o_s._onm_

EmñnzamwEcxüom v=:xoümc_=x._o_=h .oasxwcømmxocoäå x_:xo.mwc_:fo___h m:__xuo.:_m_._ø_n2 .xexüzäoêsnoü

uaaeês

.cxoñmwzccmktmm

...omega mcEoä

:o_=zmmw:_:›o._._

.to

.am:_o.o.o.:._:._ mmchoisvci

.to

_awciaêmzrw .uønzoêwcos

tall..

_ocozzzñc_ wEcEnbm .o=o_ä=_zm:_

ozxrzêmm

.ommw uvEtmm 9.20 msá _ovän_ _mosa_ Eoioam ...Essä ,Ezäoa

.ä

när_ .ozzm _E3_

:oo

.82 ._

-mcoön 83a nwcå

.ä

a?

om

_S_ mm

Emsvc_

:oo oo

nä_ 9..

:oo

UUE

_mcaxmê

wêemsw

cowc_co._o,_u.m_wm_on._m _:m:c:_Em_EE:O

å. :E

§52:

msec..

cosomcm._nmumcmw›m

?se msec;

mciñzbsuctm .o._nx.o_=_:._m> EmsscczEmöv_

_ocöucox

Eoêoömconvm .zäoaâozcam

masa..

uuEüüezåF

9280,_ makro_

.mêEsvoå u.§_._u_=._. -m:o:m=.:o .Aiwass

näewm_

So

§8_ Amnökoz_

cow

omm cci: om

3 _ om 3 t &

Bilaga 2 169

.öEmä

Emå ..._ u_ .m

mEcxäo_

m_ m_ n_

0% od_ mm

.EE .EE .se

,EE .EE .EE Emå

mEcxwö_

o\a

m_ om m... En> n: _v.:..> nn å...? m.. m: 3

§2 mä_ må_ mä_ _00_ m3_

-como .oE

;oo

.aEEs .xâoa

_omacmcoxwa

å.

0:3 :oo

mo:

:gåta

å_

m=_==_zu_a-_smn=_2 _oåñaämcoicoEx_

å

x_cv_o.mco_s_zvo._._ _ucoöêmmêcäyi

.to

_oüoäxyzuzmnr_ w:EV_._u__:o.:O .cv__o__sctsm=y.å m=_e=o__=_må asxmcsxêhzxä __:v_o_mw:_:E._on_ .unâuEmmccomuq _::...=..aaam:o_s_:0

_m_

m.__av__s_.o.x2

_osm_

.om

mczucEwm .ou§2_...a;z w:_:0:m= .smcinzoåm .ummouøamcoc m::om_:._u0o2

.to

_owwcvcåm :S102: axüEwöm _Euäöu_ usxgpñoê_ .usävnva .ozâuâå _ncemz

ä..

:saa _auch_ .zum SE_ .m .Sim .äga

.cmEm 00002

-E

59m

i..

-..Bm

...se

E.

va.: .i

då_

0.500000:

02: BE

å

73m E23

.oimmnyä mêeäx 5.25.85

§55_

:oEoBoE

.u:o_:_::m:ox___.._o2 on:8_._u›___::aö0m_

_oouemz_

:om:_:u.o,_._um:m._m .mn_u_0,_m:o_§u._:ov_

.wâzn

_2308_

makan_ msec_ »...660

_opzozmwcmt

:E:

Emzccäom

...S

000_

.ocuäö aczümcs

s..

»...650 0000: 00000_

00m

00m 00 ___ .SG 000m 3 un.: så.: 5:05 m

.0_ N_

170 Bilaga 2

m3_

_uåmå_

Ewå Ewa.. m3_

m

n_ m_ n_ m_

n_

_,m 0a ma_ .EE

cñå

.EE .EE .EE .EE

.EE

04. 3 xä> m S. Em> 0» mo 3_ Es>

_omcam

_så_

Em

:m

E053:

_00_

ma_

mä_ _nå_ _om_ nå_ m3_ _mån_ .m2 cm

_mzcm_

;EE

uctâ

-ia

.mmccuêm .ucimxE _mzovoE

ånmmmscsa*

_uizvoâ_

_v_o..o_amm=_co_o.on_

.oaâoEzwE

_âoEsc

E..

å.

.mm=_.;m_on2u§ms:a: .unoxuEmwEåuñezwum

Euäärnêm .mw:_:vtu__:

_oUO..oEmw:_:0._L

a.. å.

_vasxmcomoäcmxmå

§2

_stäms_ _QUOÖE

Eåmoämmc_cv_w_cm

_áaEâF _omwåntuzüå .åoâaaä mssbpsøz sxmznøcänå

_oE

53.53_ .m:_:v_m._o0 cmäuâa_ mEcoi wczzzmöu_ :E05: McEwan_ ;Ramn

§2 §2 _ä_ En_ “smmmå ;oo 4:58_ §2 49.:»

-E0 E

;maa _öE

mcocä_

_..

-mwnån

-cm

.umöâ

-mmäxhä

.E

m .to h_

_ass_ mnöñ_

_Eâzü_

:E

.mmöku

5,_

mEbmzvE

:ucozxsnoü

.82

00mm msec_

.m

mEUrEU oäxhuzz.

Em>

_oxcå

mm_ :oo

nv__m_mcm

Cao;

2.. å.

...Emacs 1020?...

oäfo__:m_ou>.umom

om

agmüca “essän

0000_

åcasnson___..az

:ua

mäøê

:ocxzcnzanmmså

.nya

.S DN

_mcänêmmcmäs

å

_Rai_

.wmökz

m0

oäxö___:D

.S

.amöba

å u

o.=8:o____. êemcasu_ m:_:v_.o_=_

:x:

.oEåsE

000 co_

,omhand ,amocsi .E305

.sEEoEoZ

.E58

0:

00m 00m

mus? 85a :Sch .E95 .§3 000m Balm 0009” io_

m: m v E mm om v00 W: _E_ 3

.Q .E n_ _o_ .E a_

Bilaga 2 171

L

.S

cosåcuEsxoo

._85

.EE

fm_

.ugâom som s..

Ko_ 23_ m 5.0_

Es> :a: _S_ Små

.mE5_Eo._

L u_ u_ n_

_EUCJE

;oo

osäêo

n_

50 m_

.EE .EE mdm m6

_si_ .EE

n E? .EE

»E552

._:

.EE

omm Q: :am »§5 _S_ n_ :cci: 3A m m.. mä å...? 0.» mä>

ma_

må

wøzcmzogzumcmøs_

Ra_

.min m3_ mä_ mvo_

:ä

_ocämê

zoo

mEcuznz. .ätoäE

00:_ ;oo å:

_awêâzüon

.w:_5_o_n

E0

.ouâuEmwcEzaa

:oo :m: :oo

mEb_

_..

42.022:

vzcxoümccocEaz _ouâuecmwpscäwuc_

5,_

co._c_suoä._mh.cm

.ummouoämmcäuz .ovâoEmmEcåzm

wccoiämøt_ :osxsvoä .xczammcwmøz :omzxamvêâ: _uauxwcowo :umzxsmvzâ: _mmcivcmx_ :nxâiccmêm mizntozxE

mnåånc _Euxâzua mESEon_ .emma xêxob Ewe.: 50902 mEcäm_

.to

-ExmnE -Emmfå

.xøñöä

.§02

månne.

ox.: _omm_

.commüzz

Sö_

.cause

ma_

-_u__:_w:u_mE

:o :oo noe:

000m_

ECC_

Eos_

:uêm

.ucomå moâên

§56

.oszucñcouz

Un:O_UDmv_._®_:mI

mvzmñcn

ma

som_

nästa.

E05»

._

MSEE

Z..

wåem_

Eâussxub

052._ .to

_numcäzg u.mv_._o__:

.m

coåcxo_ :E305

...

§25 ,S330 ;go _mzâm 6:3_ 0.5.0 000v 00000v omm 0000m

m» ö_ ö: ö:

_o_ .om .mm .m

172 Bilaga 2

.vcmä

oåEE

00 .Emm

Auucgâm

como

o

nmämu E0EE

:§0

:u

9.5.2910.:

_ 00

mucsEâz

_ :o om

näxm

.Emm

_o_e_o_mmc_=u__n_=

å»

m:w._o_:D._

mini .Emm

m m_

uäoünå ._0322

4o:::w:_0._Em.ux

0.35. :§0

NE

.êcåa

uu _

ooow

om

200 NE

mån

.ot0=ü0ns_

:E m..

E053_

.uâøommacmm

:ucoäcz

mcum

SN

_mmcEwwwinöza

UoE

m:

2:a 3.00

2:a

_ _

.m=_:mmm_:åm:_=xao_

NE _ _ En>

ENEQsEBm_

m??

uvfEo

NE NE _ mus

..._3552

mENEEsmEh

NE NE NE NE NE

.urzzsönnq

:0_:.._m0.a

NE

_0381_ 553_ o_EEU

oom

08:

ooN.

8:50_

ooo

.r :Bm .m 83 SN: m m mmm; §2 omm så m

.zEEox

_

so...

Em>

.ucoüä

ö..

000x553.

_scenen_ oom_

S

ä o.: m. mä å Nm mv mm_ NmN omm .02 o_ ä_ ä om

axx... .E

_ _

:E093

-nEEus C058 2098

E0.

ä...

5,_ +

:mm

.mmoå

.G

_S_ oc... 003

så ä..

0.000 Ewa..

cowcExö»s

2.. m. o

:gnumcüaa

os: 0: n_

vscxäE

Qm

c_m

os_ os: oc... oc: E.: os..

v nu m m med v med o_,o m::

._ .m .m .v .m .o .N .m .o

o_ .I .E .D .E

Bilaga 2 173

mo._m::oE._

o_

:§0:

om ;oo ,cosom

mm

cucoñmwiräa_

uccocm

J93;

.SEmE :avec

28m

.m om ._ _

.umzoâzå

_

NE .ut

m:_:w:0::ms_a

NE

mrâm

ENEoEEBm_

:s

_

000m_ .E93

_mzc

mnêmcs

:oo

suE

moEmZ

:oo

25.5 :oj min;

.xanzoz

êâ

m_ _ .Emm _ _ :x _

.uEsäå

NE _

mcnEExmzF .cucoüämmmcmmv _âcoxvzâz

NE NE NE NE

:§0

0002 0305:0 öEEov_ 00:25_

00m 00m

om 000m w _ :oo 000..

000 mm N.. 000 00m _ »om mm 8

.ä

..._53

msczmmEo

;oo

-mä m

._2.:msm_:v_

muâñ

å E

.a

0wE Sw

EmåmmE:

OI..

_ ms a.. .82 :m o.. 3

d_ o_ .E .M2 d_ .oN .Nm .mm

174 Bilaga 2

Ȥ5

_

_

_nxsâue

U9.:

wäonmzbm .uäcxnz

_uwoöcxo_ _Qoxmmoz

23:e»

mcsEEs

_

.mina omm

Hawa: ._8=:xu. .oxifx

E..

.Q

.CEO

:stämma:

meâm

E Z.. å.. a

ozäêâmu

E3:

_

...Eoctcmcos

U_

;EEE se:

60%

m:_:u=a::n_uogw

mxacxu,

m:_:w=9:u._wv_ mcêuznämhms; m:_:c=n_:o.xv_

oo

mssgxu: 5582:: comnxzn_ .amEcmmñzom

wcmzm Sms_ :m: mi. :_0503 :EEE sååå :så

mo..

.E35

mn._ou=n:g

28m: _

_nbcuumcozwgcopcsxoo _mcmamcozâcoEsxoo

.öE

.uE›_o

.u=_:_mu__ .ocE_%__ _occxå_ .occxwcc _occäê

:ozscuêsxoø .mmEczwumhäo mcerxsmom .nm:_::mm._uO

.amcEmmmvöm

?än

mcizmäxøm

avser..

V_9o__.__m Eoääxnm gasa.: oüâzücum x2o__g_m ääo; V_2o__.._m xu_o__.._m

8a:

om

o; C H10. .E _ån_ xm ?h ut.

.ocosxabmcox

.s

5,_

_Bozmåcxøê

.B

:o_:..m_:...m._o

-mmc_co._ancs_ø

__:

__o.::oxm_o___mv_

.på

.âäzxsx

_ :E

ossöuzaêox

.u:o_:_::m:ox=.:m

.._nmc_:v=tun_...nv

.mmEcukzoç

:E

:.40

Eåwoha

...så

xmvcmz: nxmcxêa

småcøto

...ao .to

än...

:cêsm

.u:o:_..::m:oxm___:m

xmöaohso

u:.._mmw_..:._n

_Såå_

wa .to .to

.ommcmm:_:vo_mwz§om

n

v.85_

E

oxäncovc...ccmv=.oü

ma_ ;oo 6,_

x_:xu_mw:_:v:o_=h

o: 5,_

_imvcwás

mccom_v:..ccn_m mccoâzmvcsñ m:_._um5:..u:_.._m

ko..

mccumåäccim

:u

59m

...vêcxoh .nmEcåzm _namnger_ .Emcixwå »Ecäi czEtsm _åoñom mcEoi âusäm .smmzgâi _osêäzz »_2253 .uzzmcox oszöu:_..

:ozcox 0.2.5 58:, ._u_._Q coca; .uäm so.:

Bilaga 2 175

ovøcåm

Beau;

50 MF:.._U__D_SUCJ._M

m_o:.u2._u.m:

BE

MEEG

.Boxânöøam

msêze:

Ewa:

m:_:v__.n_:o_mc_›

_musa_

6,_

uönbäcä

k.:

mos

mcEoznäeoqcumc_

m3

2:.. a

.ges _

ma 5,_

m:_:u=n:.u._mc_

oäocwasm

_:_:oumm:_::_:t:

§å§g

._05 ?cam

.om:oö,_:oxm:o_:..E.o_:_

.nämen

mcêszg.:

_ä_

m_

wc_cu__n_so_su_ m:_:u=8=2mu_ ms=o__p5u.ms_ mc_=o__g5o:..s_ mcêzxtzmoxtr m:_:v__n_:o.sn_

a.. :oo

.um._3_m=mv_

:E

säomzmrguam

:§0

commz 0:50:12

..

män:

Eon_ vä_

comc_

om my.:

om

V§o__n_n

5:231..

.80

_uccxmss _ucêass

to.:

_occxmvz

.amscoååm occavåom

.mmmvoååm mmoücoxwå .occái .xwaooååm

xäzzzm

.oaoacäm

:Eau:

xsozpa 52%; ...Easñ xegxxm _mLEoU V_2o__.__m ståt; 5:305.

xovc_ ?H xuvc_ m? xocc_ xosc_

u;

_xuqoä

moss...

.euaaä

.u:.__..v_:nn_

ox.mp:__o::ov_

.m

s

-möåwsx

izamcocxsvoä

»Ecvtmcåobcox

083:..

måmêscozwø:

_..

»E505

55m:

.o:_oxm:..._m_mm_..

vm:mE\Eo_goE

mango;

o5^tmmwc:um_v:..v:_...m

:cv

m=_=_us›n.,.^___.»5:

;oo

.ÖEBSmCOx

;oo E...

:oaxo

.E

mnåâ:

uönezztsmmwc_.um_s_ss:n_m

Z..

mäcøçaa:

,zon

c 2..

EwñazcmmnñazoçmEm uxuatammczwwäsccsm

i.. .+5

V.:9.u_mw:_:v:o___h .äasg2oagaa2:m

.EE å.

mcåmimz

mccumzzmucmñ m:_.om=:...c:x_m mccumzzsvcåm mccom_oä.ccn_m

wåvaazzsmcox Hm.::._._=__.._§_m

mccom_u.__..scu._m

»...532

.BEEEum coücssâ.:

mEm

.om_w.o,_E_.wa

...Etoñom mccain/x

.E

säcâmuz 235.517:

:obcoz .ÖCEQNE xombom :ozcox :Saco

3x com m: mm; am;

.Q .E .f .E w_ d_ d_ N_

176 Bilaga 2

mcivzp.:

oävaom

?§0

.m uänaom on m.: 8

2%_

av

Sims_

.om E

.to

oagEmhwu

åocoümmco... .umâxämwmvwå

:§20

uäocmazm

uoE

esvmxoxmwoâasm

on

m=_=n__n__§an_

ooomuooom .oøåyzmöoawi

uxxtnEmm

m=._=z__a5

:oo

mm._om_:mm.o

v.89.: u_oum._| .cm _ mâucåm_

aa

DUmO

Eoüämcosâcozâxøm

.marie

å

:o:.;:u:_:x:^_

ään.: §22.: main: :Eau:

xouc_ xouc_ nå. xouc_

E

0:e..

fuäcünø:

:å: 5,_

oämEzohcov_

.unsxmcuwnzmtnxapc

F;

.oss

m::um_u._mc:m_m

:mämmob

:oo

_osêaâtoåzmcov_

s

.to

222mm

57,. Eo

_uBEO

:oco_§:vo._a

_

.to

__o.::ov_$u:_mv_

:o

m::om=:ns:m.m m:_:o._m:c_ms2 muaavaaszsmcov_ mctumzzsucmñ

mmxmczv_

_ÃrZf/_UF

:E

0:50:

_

_oêmi w:_:o._n_ xmExoh

_m_ m: å.

.om .mm .R

Statens offentliga utredningar 1976

Kronologisk förteckning

. Arbetsmiliölag. A. 63. Reklamen för alkohol och tobak H. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. 64. Försvarsmaktens centrala ledning. Fö. Rapport i psykosociala frågor. A. 65. Finansiering av forskningsstöd. l. . Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A

wmxioimzswp_

. Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. . Deltidsarbete 1974. Ju. . Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar. K Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi, U. . Bostadsbeskattning Il. Fi. . Företagens uppgiftslämnande. Fi. . Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. . Kârobligatorium? U. . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. . Folkhögskolan. U. . Skador I arbetet. A. . Lokala trafikföreskrifter m. m. K . Den militära underrättelsetiänsten. Fö. . Kultur åt alla. U. 4Tiafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K . Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. Fi. 23. Produkransvar l. Ersättning för läkemedelsskada. Ju. 24. Internationellt patentsamarbete ll. H. 25. Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. H. 26. Bostadsverket. Samordning-decentralisering. B. 27. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års lång» tidsutredning. Fi. 28. Vattenkraft och miljö 3. B. 29. Verkstadsindustrins arbetsmarknad. l. 30. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del l. l. 31. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del Il. l. 32. Spent nuclear fuel and radioactive waste. I. 33. Musiken-människan-samhällen U. 34. Arbetstidsförkortning - när? hur? A. 35. Dryckesförpackningar och miljö. Jo. 36. Anonymitet och tvångsmedel. Ju. 37. Smugglirigsbrott och tulltillâgg. Fl. 38, Yrkesinriktad rehabilitering. A. 39. Hemvist. Fi. 40. Kommunal utveckling. Fi. 41. Anvant kärnbränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. I. 42. Lângtidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års långtidsutredning, Fi. 43, Länskort i kollektivtrafiken. K. 44. Sjöfart och flagg. K. 45. Kommunernas ekonomi 1960-1972. Fi. . Skolhälsovården. U. 47. Färre brottmål. Ju. 48. Reklam och integritet. Ju. . Offentligt utredningsväsende. Fi. 50. Statligt personskadeskydd. S. 51. Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering, Bilaga 7 till 1975 års lángtidsutredning. Fi. . Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. U. 4Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol, S. . Om fondkommissionsrörelse m. m. Fi. . Kommunal energiplanering, l. . Fastighetsdata. Ju. . Fastighetsdata. Bilagor. Juo . ADB och samordning. Fi. . Petroindustrin l Sverige - petrokemisk industri. l, . Hyresrätt 1. Ju. , Båtliv 2. Jo. v . Progressiv utgiftsskatt - ett alternativ? Fi.

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Delegationen för iámställdhet mellan män och kvinnor 1. Deltids- Patentpolicykommittén. 1,Internationellt patentsamarbete ll. [24] anstalldas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974.[7] 2. internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. [25] Sexuella övergrepp. [9] Reklamen för alkohol och tobak. [63] Produktansvar I. Ersättning för Iäkemedelsskada. [23] Anonymitet och tvångsmedel. [36] Arbetsmarknadsdepartementet Färre brottmål. [47] 1.Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till för. Arbetsmiljöutredningen. Reklam och integritet. [48] slag om arbetsmiljölag. [2] 3. Rapport i psykosociala frågor. [3] Fastighetsdatakommittén. 1. Fastighetsdata, [56] 2. Fastighets- 4. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] data. Bilagor. [57] Skador l arbetet. [17] Hyresrätt 1. [60] Arbetstidsförkortning - när7 hur7 [34] Yrkesinriktad rehabilitering. [38] Försvarsdepartementet Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Bostadsdepartementet Utbildning I förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Bostadsverket. Samordning-decentralisering. [26] Den militära underráttelsetjánsten. [19] Vattenkraft och miljö 3. [28] Försvarsmaktens centrala ledning. [64] Industridepartementet Socialdepartementet Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Statligt personskadeskydd. [50] 1. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del Ake-utredningen. Försäkringsrâtt och försäkringsöverdomstol, [53] I. [30] 2. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. De] II. [31] 3. Spent nuclear fuel and radioactive waste. [32] 4. Använt kärn- Kommunikationsdepartementet brânsle och radioaktivt avfall. Bilagor. [41] Regionala trafikplaner - Iänsvisa sammanfattningar. [8] Kommunal energiplanering. [55] Lokala trafikföreskrifter. [18] Petroindustrin i Sverige - petrokemisk industri. [59] Trafikbuller, De] 3. Buller från fritidsbåtar. [21] Finansiering av forskningsstöd. [65] Länskort I kollektivtrafiken. [43] Sjöfart och flagg. [44]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning ll. [11] Företagens uppgiftslämnande. [12] Bvggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975ärslángtidsutredning. 1. Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års lângtidsutredning. [22] 2. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års Iángtidsutredning. [27] 3. Långtidsutredningens modellsvstem. Bilaga 8 till 1975 års långtidsutredning. [42] 4. Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering. Bilaga 7 till 1975 års Iängtidsutredning. [51] Smugglingsbrott och tulltilläggu [37] Hemvist. [39] Kommunal utveckling. [40] Kommunernas ekonomi 1969-1972. [45] Offentligt utredningsväsende. [49] Om fondkommissionsrörelse rn. m. [54] ADB och samordning, [58] Progressiv utgiftsskatt - ett alternativ? [62]

Utbildningsdepartementet Skolans ekonomi. [10] Károbligatorium? [14] Folkhögskolan. [16] Kultur át alla. [20] Musiken-rnänniskan-samhället. [33] Skolhälsovården. [46] Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. [52]

Jordbruksdepartementet Drvckesförpackningar och miljö. [35] Båtliv 2. [6]]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer I den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

. Nordiske naturgasudredninger Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern . Adult Education Nordisk sarnarbeide om energisparing i byggesektoren

noooximnnpupa

. Norden och fackpressen . ILO og kvinner i arbeidslivet . Aikuiskasvatur Pohjoismaissa . Cooperation Agreements between the Nordic Countries Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation Nordisk konvention om gränskommunalt samarbete . Siøfartsmedisinsk forskning . Seminarium för jorunalistlärare . Nabospráksforstáelse i Skandinavia . Offentliga utredningar i Norden - katalog 1975 . FoU om engelskundervisning . FoU om specialundervisning . Flygförbindelser mellan de norra delarna av Norge, Sverige och Finland 18. Specialundervisningens elever 19. Bilmekanikerutbildningen i Norden 20. Glesbygden och kulturutbudet 21. NORDKOLT. Arbetsrapport för etapp ll

H72* nssu 91-38-03081-0

ISSN 0375-250X

LiberFörlag

Allmänna Förlaget